Bet. 1990/91:SfU3

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1990/91:SFU03

Svenskt medborgarskap

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

SfU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet sju motioner. I en motion

begärs att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt

medborgarskap efter tre år och i en annan att vissa kunskaper i

svenska språket skall utgöra ett villkor för att förvärva

svenskt medborgarskap. Utskottet avstyrker bifall till dessa

motioner. Utskottet avstyrker även bifall till två motioner som

tar upp frågor om dubbelt medborgarskap med hänvisning till

pågående beredningsarbete inom regeringskansliet.

I en motion begärs en utredning av frågan om möjligheterna att

upphäva beslut om svenskt medborgarskap på grund av falsk

identitet med hänvisning till att det inom den internationella

terrorismen och organiserade brottsligheten är vanligt att man

använder sig av olika identiteter. Utskottet erinrar om att

terroristlagstiftningskommittén ansett att detta problem bör tas

upp till behandling i lämpligt sammanhang. Utskottet förordar

att en helt förutsättningslös utredning görs i lämpligt

sammanhang av vilka möjligheter det kan finnas att genom

lagändringar komma till rätta med de problem som påtalats i

motionen och av terroristlagstiftningskommittén, och att

riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.

Slutligen avstyrker utskottet bifall till två motioner med

förslag om en särskild högtidlighet för dem som förvärvat

svenskt medborgarskap.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt

yttrande.

Motionerna

1989/90:Sf613 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en högtidlighet för dem som blivit svenska

medborgare.

1989/90:Sf615 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt medborgarskap

efter tre år.

1989/90:Sf621 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att varje länsstyrelse skall få i uppdrag

att arrangera en välkomstceremoni för nya medborgare på

nationaldagen den 6 juni.

1989/90:Sf622 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om krav på minimikunskaper i svenska för invandrare, som söker

svenskt medborgarskap.

1989/90:Sf625 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar uttala att svenskt medborgarskap skall kunna beviljas

invandrare som ansökt om befrielse från sitt tidigare

medborgarskap men inom rimlig tid inte fått svar.

1989/90:Sf637 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en översyn av de regler som styr frågan om

dubbelt medborgarskap.

1989/90:Sf639 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen utreder frågan om möjligheterna att upphäva

beslut om svenskt medborgarskap när detta erhållits med hjälp av

falsk identitet.

Utskottet

Kvalifikationstid för förvärv av svenskt medborgarskap

Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap återfinns i

lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och i

medborgarskapskungörelsen (1969:235).

Enligt medborgarskapslagen förvärvas svenskt medborgarskap

genom födelse, legitimation, naturalisation eller anmälan.

Föreskrifter om naturalisation finns i 6§

medborgarskapslagen. Enligt första stycket i lagrummet kan en

utlänning på ansökan upptas till svensk medborgare om han/hon

fyllt 18 år, sedan fem år -- eller i fråga om medborgare i annat

nordiskt land sedan två år -- har hemvist här i riket samt fört

en hederlig vandel. Avvikelse från dessa villkor kan enligt

lagrummets andra stycke ske om det skulle medföra gagn för

riket, om sökanden förut varit svensk medborgare, om sökanden är

gift med en svensk medborgare eller om det annars med hänsyn

till sökandens förhållanden finns särskilda skäl att bevilja

svenskt medborgarskap.

De gällande riktlinjerna för dispens innebär bl.a. att i fråga

om utomnordisk medborgare som är gift med svensk medborgare

sänks hemvisttiden till tre år och tiden för äktenskapets

bestånd till två år. Sammanboende under äktenskapsliknande

former jämställs med äktenskap. Dispens av andra särskilda

skäl kan ges för den som erhåller s.k. villkorat medborgarskap

och kan meddelas efter fyra års hemvist. Statslösa och politiska

flyktingar kan upptas till svenska medborgare efter fyra års

hemvist i Sverige. Utöver de nämnda dispensgrunderna kan det i

enstaka fall finnas skäl att med hänsyn till humanitära, sociala

eller personliga förhållanden medge vissa lättnader beträffande

hemvistkravet.

I motion 1989/90:Sf615 yrkande 18 begär Inger Schörling m.fl.

ett tillkännagivande om att alla invandrare bör kunna ansöka om

svenskt medborgarskap efter tre år.

Riksdagen har tidigare avstyrkt motioner om en sänkning av det

lagstadgade hemvistkravet för förvärv av svenskt medborgarskap.

Senast skedde detta vid föregående riksmöte på förslag av

utskottet i betänkande 1989/90:SfU2. Utskottet redogjorde därvid

för de skäl som legat till grund för en sänkning av kravet på

hemvisttid från sju år till fem år enligt beslut av 1975/76 års

riksmöte (prop. 1975/76:136, InU44, rskr. 400). Bl.a. hade en

förändring motiverats av att dispens lämnades i sådan

utsträckning att lagtexten kommit att i allt mindre grad ge en

rättvisande bild av gällande förutsättningar för förvärv av

svenskt medborgarskap och att kravet på hemvisttidens längd inte

borde sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att

utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska

samhället. Utskottet fann vid fjolårets behandling med beaktande

jämväl av möjligheterna att erhålla dispens från hemvistkravet

att riksdagen inte borde bifalla det då förevarande

motionsyrkandet om en sänkning av hemvistkravet till tre år.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf615 yrkande

18.

Krav på kunskaper i svenska språket vid förvärv av svenskt

medborgarskap

De i 6§ medborgarskapslagen uppställda villkoren för

medborgarskap genom naturalisation innehåller inte något krav på

kunskaper i svenska språket.

I motion 1989/90:Sf622 begär Göthe Knutson ett

tillkännagivande om att det som en huvudregel bör kunna ställas

krav på att svenska medborgare skall kunna hjälpligt förstå och

kunna göra sig förstådda på svenska språket. Om särskilda skäl

föreligger, t.ex. avseende äldre invandrare som har tagits hit

av sina barn eller barnbarn, bör dispens kunna meddelas.

Riksdagen har under en följd av år och senast på förslag av

utskottet i betänkande 1989/90:SfU2 avslagit en motsvarande

motion. Utskottet har därvid framhållit att det är

utomordentligt viktigt för den enskilde invandraren att ha

kunskaper i svenska språket och att man på allt sätt bör

underlätta för invandrarna att få sådana kunskaper. Utskottet

har också framhållit att barn som invandrar hit ofta snabbt lär

sig svenska, medan föräldrarna, och då särskilt de hemarbetande

kvinnorna, kanske aldrig gör det. Personer som invandrar vid hög

ålder kan kanske ha stor svårighet att lära sig svenska. Mot

denna bakgrund var det enligt utskottets mening varken rimligt

eller möjligt att ställa krav på kunskaper i svenska språket som

en förutsättning för rätt till svenskt medborgarskap.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare

uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf622.

Dubbelt medborgarskap

En viktig princip i medborgarskapslagstiftningen är att --

bortsett från barns förvärv av medborgarskap -- söka förhindra

uppkomsten av dubbelt medborgarskap. Sålunda krävs enligt 6§

medborgarskapslagen att en utlänning för att förvärva svenskt

medborgarskap måste kunna visa att han förlorar sitt utländska

medborgarskap vid förvärvet av det svenska. Om det utländska

medborgarskapet inte förloras automatiskt vid förvärv av det

svenska utan utlänningen måste ansöka om befrielse från

medborgarskapet, kan det i samband med naturalisationsbeslut

föreskrivas som villkor för att svenskt medborgarskap skall

kunna förvärvas att utlänningen inom viss tid visar att han

förlorar det utländska medborgarskapet.

Svensk medborgare som förvärvar utländskt medborgarskap efter

ansökan eller uttryckligt samtycke eller den som förvärvar

utländskt medborgarskap genom att inträda i allmän tjänst i

annan stat förlorar enligt 7§ medborgarskapslagen sitt svenska

medborgarskap. Även deras ogifta barn under 18 år förlorar då i

allmänhet sitt svenska medborgarskap.

Sverige har liksom nio andra europeiska länder anslutit sig

till 1963 års Europarådskonvention om begränsning av fall av

flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall

av flerfaldigt medborgarskap. I denna föreskrivs bl.a. att en

vuxen person som är medborgare i en av konventionsstaterna och

som av fri vilja förvärvar medborgarskap i en annan sådan stat

genom naturalisation, anmälan eller åtagande skall förlora sitt

tidigare medborgarskap. Genom begränsningen till medborgarskap i

någon av de tio anslutna staterna har emellertid konventionen en

begränsad räckvidd.

I motion 1989/90:Sf625 av Pär Granstedt begärs ett uttalande

från riksdagen om att svenskt medborgarskap skall kunna beviljas

invandrare som ansökt om befrielse från sitt tidigare

medborgarskap men inom rimlig tid inte fått svar.

Enligt vad utskottet erfarit tillämpas villkoren om befrielse

från utländskt medborgarskap i praxis så att en sökande, som

visar att han gjort vad som skäligen kan begäras för att få

befrielse från sitt utländska medborgarskap men inte fått svar

inom två år, ändå kan beviljas svenskt medborgarskap. Någon

åtgärd med anledning av motion Sf625 anser utskottet därför inte

påkallad.

Håkan Holmberg begär i motion 1989/90:Sf637 en översyn av de

regler som styr frågan om dubbelt medborgarskap. Motionsyrkandet

är föranlett av att en naturaliserad svensk medborgare som

återvänder till sitt tidigare hemland och åter blir medborgare i

detta skall ges möjlighet att behålla sitt svenska

medborgarskap.

Frågan om dubbelt medborgarskap har utretts av den år 1985

tillkallade medborgarskapskommittén, som avgivit ett

delbetänkande DsA 1986:6, Dubbelt medborgarskap, och sedermera

slutfört sitt arbete med en rapport år 1989. Kommittén

konstaterar i betänkandet att även om målet med

Europarådskonventionen var att väsentligen reducera antalet fall

av dubbelt medborgarskap har utvecklingen i Europa inneburit ett

ständigt ökande antal personer med dubbelt medborgarskap.

Kommittén konstaterar också att om inte påtagliga nackdelar med

dubbla medborgarskap kan visas föreligga bör det intresse många

invandrare har av att kunna behålla sitt ursprungliga

medborgarskap vid förvärv av svenskt få väga över. Innan

ställning tas i frågan måste emellertid dels frågan om dubbla

medborgarskap har någon betydelse ur säkerhetssynpunkt, dels

frågan om den som har flera medborgarskap skall få utöva

politiska rättigheter i mer än ett land diskuteras. I det

förstnämnda hänseendet uttalar kommittén som sin uppfattning att

det förhållandet att en person känner lojalitet mot flera länder

kan vara en komplikation, men att det inte är visat att

innehavet av dubbla medborgarskap i och för sig skulle ha en

avgörande betydelse därvidlag. Vad gäller frågan om politiska

rättigheter anvisar kommittén vägen att med konventioner och

överenskommelser med andra länder nå ömsesidiga lösningar.

Kommittén föreslår också att Sveriges inställning till

Europarådskonventionen analyseras ytterligare och att

ytterligare underlag tas fram för bedömning av möjligheten att

anta ett andra medborgarskap efter lång tids bosättning.

Medborgarskapskommitténs betänkande, som remissbehandlats,

bereds för närvarande inom regeringskansliet, och utskottet

finner mot denna bakgrund att någon ytterligare utredning i

fråga om dubbelt medborgarskap inte är påkallad. Utskottet

avstyrker bifall till motion Sf637.

Svenskt medborgarskap som förvärvats med falsk identitet

I de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna ingår att ingen

medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas

sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter

uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst,

blir medborgare i annan stat. Utan hinder härav får dock

föreskrivas att barn under 18 år i fråga om sitt medborgarskap

skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas

att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som

sedan födelsen är medborgare även i den staten och är varaktigt

bosatt där förlorar sitt svenska medborgarskap vid 18 års ålder

eller senare. Medborgarskapslagens regler överensstämmer med

detta stadgande i regeringsformens 2 kap. 7§. I nämnda lagrum

stadgas även att ingen medborgare får landsförvisas eller

hindras resa in i riket.

I motion 1989/90:Sf639 av Rune Backlund begärs en utredning av

frågan om möjligheterna att upphäva ett beslut om svenskt

medborgarskap när detta erhållits med hjälp av falsk identitet.

Motionären hänvisar till att det inom den internationella

terrorismen och organiserade brottsligheten är vanligt att man

använder sig av olika identiteter och att det i flera

brottsutredningar upptäckts att den åtalade varit bosatt i

Sverige under en falsk identitet. Mot bakgrund härav

ifrågasätter motionären om man inte bör införa en möjlighet att

återkalla naturalisationsbeslut men framhåller att en sådan

åtgärd självfallet måste vara förbunden med starka

rättssäkerhetsgarantier. Motionären påpekar också att något

hinder i internationella konventioner mot en sådan ändring av

lagstiftningen inte finns. Han pekar på art. 8 i FNs konvention

från 1961 om begränsning av statslöshet, enligt vilken det finns

möjlighet att utan hinder av statslöshet beröva en person dennes

medborgarskap, när detta erhållits genom osanna uppgifter eller

bedrägligt förfarande.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av proposition

1988/89:86 om ny utlänningslag m.m. har i utlänningsförordningen

(1989:57) föreskrivits att resedokument och främlingspass, när

de utfärdas, får förses med en anteckning om att innehavarens

identitet inte är styrkt. I sådana fall beviljas i praxis inte

heller en ansökan om svenskt medborgarskap.

Även om de problem som påtalats i motionen till en del kommer

att lösas genom att svenskt medborgarskap inte beviljas den som

inte styrkt sin identitet, kvarstår dock problemen i de fall där

identiteten styrkts genom uppgifter som senare visar sig falska.

Någon möjlighet att återkalla medborgarskapsbeslutet torde inte

finnas i dessa fall. Svea hovrätt har i en dom den 21 april

1989 vid prövning av frågan om utvisning av den tilltalade i ett

brottmål anfört att de oriktiga uppgifter som den tilltalade

lämnat om sin identitet inte innebar att invandrarverket

förväxlat honom med någon annan person. Det var inte heller

utrett i målet att hans ansökan om svenskt medborgarskap skulle

ha avslagits om han lämnat riktiga uppgifter om sin identitet.

Beslutet om svenskt medborgarskap kunde därför enligt hovrätten

inte anses vara en nullitet, och den tilltalade kunde

följaktligen inte utvisas ur riket.

Terroristlagstiftningskommittén har i betänkandet (SOU

1989:104) Terroristlagstiftningen diskuterat den nu aktuella

frågan. Kommittén konstaterar att gällande folkrättsliga regler

inte torde utgöra något hinder mot att man inför en möjlighet

att under vissa förhållanden återkalla ett naturalisationsbeslut

som meddelats under oriktiga förutsättningar. Problemen med

förvärv av medborgarskap på grund av falsk identitet reser

enligt kommittén en rad delfrågor av principiell och praktisk

art. Spörsmålet har, anför kommittén, en räckvidd långt över det

rättsområde som kommittén har att behandla. Det har betydelse

inte bara för skyddet mot terrorism utan också för skyddet av

rikets säkerhet liksom naturligtvis för intresset att motverka

att utlänningslagstiftningen kringgås. Kommittén anser sig

därför inte böra anlägga några synpunkter på hur problemet skall

lösas men anser att detta bör tas upp till behandling i lämpligt

sammanhang. Problemet är, anför kommittén avslutningsvis, från

både principiella och praktiska synpunkter av sådan vikt att man

förutsättningslöst bör pröva även frågan om ändring i

grundlagen, om en sådan skulle visa sig nödvändig för att en

lämplig lösning skall nås.

Utskottet har full förståelse för vad kommittén anfört i denna

fråga beträffande skyddet för samhället. Liksom motionären vill

utskottet samtidigt framhålla vikten av rättssäkerhet för den

enskilde och bl.a. erinra om att barn under 18 år till

naturaliserade svenska medborgare förvärvat sitt svenska

medborgarskap som en följd av vårdnadshavarens förvärv av

medborgarskap. Utskottet förordar att en helt förutsättningslös

utredning görs i lämpligt sammanhang av vilka möjligheter det

kan finnas att genom lagändringar komma till rätta med de

problem som påtalats i motionen och av

terroristlagstiftningskommittén. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna med anledning av motion Sf639.

Högtidlighet vid erhållande av svenskt medborgarskap

När någon efter ansökan om naturalisation blir svensk

medborgare utfärdar invandrarverket ett skriftligt bevis om det.

Två motioner tar upp frågan om särskilda högtidligheter för

dem som blir svenska medborgare. Göthe Knutson begär i motion

1989/90:Sf621 att varje länsstyrelse skall få i uppdrag att

arrangera en välkomstceremoni för nya medborgare på

nationaldagen den 6 juni, medan Sten Andersson i Malmö i motion

1989/90:Sf613 begär ett tillkännagivande om att man ute i

kommunerna vid några tillfällen under året borde samla dem som

erhållit medborgarskap till någon form av högtidlighet. Detta

bör enligt motionären ske under för kommunerna frivilliga

former.

Även denna fråga har tidigare behandlats av riksdagen, senast

i utskottets av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU2.

Utskottet fann då inte anledning frångå sin tidigare uppfattning

att -- med hänsyn till det stora antalet utländska medborgare

som beviljas svenskt medborgarskap -- skälen mot att åter införa

en ceremoni vid förvärv av svenskt medborgarskap var avsevärt

starkare än skälen för ett sådant förslag. Utskottet erinrade

dock ånyo om att kommunerna har möjlighet att, om de så finner

lämpligt, anordna en högtidlighet för sådana kommuninvånare som

beviljats svenskt medborgarskap. Utskottet såg emellertid gärna

att invandrarverket ger bevisen om svenskt medborgarskap en

utformning som mer än för närvarande markerar dokumentets stora

betydelse för den enskilde.

Utskottet finner fortfarande inte anledning att föreslå en

statligt arrangerad ceremoni vid förvärv av svenskt

medborgarskap. I motion Sf613 har föreslagits att kommunerna

skall anordna en ceremoni, men att det skall ske på frivillig

väg. Utskottet vill med anledning härav ånyo framhålla att det

står kommunerna fritt att anordna en sådan ceremoni. Såvitt

utskottet erfarit sker detta redan i vissa kommuner. Utskottet

har också erfarit att statens invandrarverk för närvarande

arbetar med att utforma ett bevis om svenskt medborgarskap i

enlighet med de önskemål utskottet uttryckte vid föregående

riksmöte.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf613 och Sf621.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kvalifikationstid för att bli svensk

medborgare att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf615 yrkande

18,

res. 1 (mp)

2. beträffande krav på kunskaper i svenska språket att

riksdagen avslår motion 1989/90:Sf622,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande svenskt medborgarskap när befrielse från

tidigare medborgarskap ej erhållits att riksdagen avslår

motion 1989/90:Sf625,

4. beträffande dubbelt medborgarskap vid återvandring

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf637,

5. beträffande falsk identitet vid förvärv av svenskt

medborgarskap att riksdagen med bifall till motion

1989/90:Sf639 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. beträffande en högtidlighet för nyblivna svenska

medborgare

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf613 och

1989/90:Sf621.

res. 3 (m)

Stockholm den 23 oktober 1990

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Ulla

Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena

Öhrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s),

Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp),

Rune Backlund (c), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp),

Maud Björnemalm (s), Christina Pettersson (s) och Bertil Persson

(m).

Reservationer

1. Kvalifikationstid för att bli svensk medborgare (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar

med "Riksdagen har vid" och slutar med "motion Sf615." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att en utlänning som varit

bosatt i Sverige en längre tid skall ha samma rättigheter och

skydd som en svensk medborgare. En utlänning bör därför kunna

ansöka om och erhålla svenskt medborgarskap efter tre års

bosättning i landet. Detta bör riksdagen med bifall till motion

Sf615 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande kvalifikationstid för att bli svensk

medborgare att riksdagen med anledning av motion

1989/90:Sf615 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Krav på kunskaper i svenska språket (mom. 2)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m),

Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar

med "Riksdagen har under" och på s. 4 slutar med "motion Sf622."

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att krav på vissa kunskaper i svenska språket

bör ställas på dem som söker svenskt medborgarskap. Den sökande

skall hjälpligt kunna förstå och göra sig förstådd på svenska.

Undantag från detta krav skall dock kunna göras om särskilda

skäl föreligger, t.ex. när det gäller äldre invandrare som

tagits till Sverige av sina barn eller barnbarn. Vad sålunda

anförts bör riksdagen med bifall till motion Sf622 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande krav på kunskaper i svenska språket att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf622 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. En högtidlighet för nyblivna svenska medborgare (mom. 6)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)

anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Även denna" och slutar med "motionerna Sf613 och Sf621."

bort ha följande lydelse:

I motion Sf613 har föreslagits att kommunerna skall anordna en

ceremoni, men att det skall ske på frivillig väg. Utskottet vill

framhålla att det står kommunerna fritt att anordna en sådan

ceremoni och såvitt utskottet erfarit sker detta redan i vissa

kommuner.

I likhet med vad som framhållits i motion Sf621 anser

emellertid utskottet att det bör vara en statlig angelägenhet

att anordna en högtidlighet för nyblivna svenska medborgare.

Staten kan t.ex. genom sina länsstyrelser arrangera en

ceremoniell högtidlighet varje år på nationaldagen den 6 juni

för att då officiellt välkomna nyblivna svenska medborgare till

gemenskapen i den svenska nationen. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Sf621 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande en högtidlighet för nyblivna svenska

medborgare att riksdagen med bifall till motion

1989/90:Sf621 och med avslag på motion 1989/90:Sf613 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Dubbelt medborgarskap vid återvandring

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:

Som framhållits i motion Sf637 kan problem uppstå när en

naturaliserad svensk medborgare återvänder till sitt forna

hemland för att under nya politiska förhållanden göra en insats

t.ex. för att bygga upp en administration efter en gammal

diktaturregim. Vederbörande kan då mista sitt svenska

medborgarskap samtidigt som hans maka och barn som under denna

tid stannar kvar i Sverige behåller sina svenska medborgarskap.

Frågan om dubbla medborgarskap vid såväl förvärv som förlust

av svenskt medborgarskap har som framgår ovan utretts av

medborgarskapskommittén, och kommitténs betänkande bereds för

närvarande inom regeringskansliet. Kommittén har bl.a.

föreslagit att Sveriges fortsatta inställning till

Europarådskonventionen analyseras ytterligare. Med hänsyn till

att ifrågavarande bestämmelser om förlust av svenskt

medborgarskap har ett samband med Sveriges förpliktelser enligt

Europarådskonventionen har vi för närvarande inget yrkande om en

ny utredning. Vi förutsätter emellertid att den speciella

situation som motionären pekat på uppmärksammas i det fortsatta

beredningsarbetet inom regeringskansliet.