Bet. 1990/91:SfU9

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1990/91:SFU09

Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner väckta med anledning av propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

SfU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1990/91:59 om vissa

ändringar i sjukförsäkringen m.m. och åtta motioner som väckts

med anledning av propositionen. Utskottet anser att regeringens

förslag om sänkt kompensationsnivå inom sjuk- och

föräldraförsäkringarna bör genomföras med vissa ändringar vad

avser kompensationen till långtidssjuka och föräldrar som

vårdar sjukt barn. Utskottet föreslår även några ändringar för

att förenkla administrationen av de nya reglerna.

Utskottets förslag innebär att kompensationsnivån inom

sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991 kommer att för

varje sjukperiod vara

för de tre första sjukpenningdagarna 65 %

för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen 80 %

fr.o.m. den 91:a dagen 90 %.

Den som lider av sådan sjukdom som kan antas medföra ett

större antal sjukperioder per år skall kunna få kompensation

med 80 % redan från den första dagen. Detta skall enligt

utskottet tillämpas restriktivt.

När sjukpenning utges med 65 resp. 80 % skall denna minskas,

om den försäkrade samtidigt får lön eller AGS-ersättning som

överstiger dessa nivåer med 10 %. När sjukpenning utgår med

90% minskas sjukpenningen med sådana ersättningar.

Kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning skall från

samma tidpunkt vara

för de första 14 dagarna per barn och år 80 %

fr.o.m. den 15:e dagen 90 %.

Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod

om 14 dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Ett berättigat krav

beträffande en sådan period är att kompensationsnivåerna blir

rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden.

Till betänkandet har fogats nio reservationer och ett

särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1990/91:59 om vissa ändringar i

sjukförsäkringen m.m. har regeringen (socialdepartementet)

föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från

sjukpenning m.m.

Lagförslag 3 återfinns i bilaga 2 till betänkandet.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1990/91:Sf12 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om värdet av en helhetssyn på arbetsmiljö, arbetsskador,

arbetsgivarperiod och försäkringskassornas engagemang i

rehabiliteringsarbetet.

1990/91:Sf13 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:59

om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att arbetsgivaravgiften bör differentieras i förhållande till

registrerad sjukfrånvaro/arbetsskada, ohälsa och dålig

arbetsmiljö.

1990/91:Sf14 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om slopad förhandsregistrering av

sjukpenninggrundande inkomst.

1990/91:Sf15 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arbetsgivares anmälningsskyldighet.

1990/91:Sf16 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om

s.k. arbetsgivarperiod med de i motionen angivna

kompensationsreglerna, varvid även skall övervägas en eller

flera karensdagar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att ersättningen i sjukpenningförsäkringen efter 89 sjukdagar

skall vara 90%,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett högriskskydd i

sjukpenningförsäkringen,

4. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen skall vara 80% den 1mars 1991,

5. att riksdagen beslutar att garantinivån i

föräldraförsäkringen skall höjas till 1/365 av basbeloppet,

vilket 1991 skulle motsvara 88 kr. om dagen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förändringar av

arbetsskadeförsäkringen.

1990/91:Sf17 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:59 om

vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande

av lagfäst sjuklön och om kompensationsgrader för sjukpenning i

enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen om yrkande 1 ej vinner riksdagens bifall

med avslag på proposition 1990/91:59 i denna del beslutar att

kompensationsgraden för tillfällig föräldrapenning skall vara

oförändrad i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Sf18 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen med avslag på proposition 1990/91:59 hos regeringen

begär ett förslag om sjuklön och förändringar i den allmänna

försäkringen i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

1990/91:Sf19 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller den

generella sänkningen av ersättningsnivån med 10 procentenheter

i alla inkomstskikt efter den tredje karensdagen,

2. att riksdagen i stället beslutar att ersättning skall

utgå enligt en inkomstberoende skala på sätt som anges i

motionen,

3. att riksdagen beslutar att sjukersättning vid

långtidssjukskrivning utöver 90 dagar skall utgå på sätt som

anges i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

utformning av regler för personer med frekvent sjukfrånvaro på

sätt som anges i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till undantag

från sänkningen av den tillfälliga föräldrapenningen för

lågavlönade och vissa ensamstående på sätt som anges i

motionen.

Utskottet

Besparingar inom sjukpenningförsäkringen

Sjukpenning inom den allmänna försäkringen

Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos

allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då hon eller han

fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den

försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till

minst 6000 kr. SGI motsvarar den inkomst i pengar och

naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma

att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av

anställning eller genom annat förvärvsarbete. Fr.o.m den 1

januari 1991 blir även andra skattepliktiga förmåner än

naturaförmåner förmånsgrundande (prop. 1989/90:110, SkU30,

rskr. 356). Vid beräkningen av SGI bortses från inkomstdelar

som överstiger 7,5 basbelopp.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan

med minst en fjärdedel. Om den försäkrade är föremål för

rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den

mån åtgärden hindrar henne eller honom att utföra

förvärvsarbete. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel

sjukpenning. I annat fall utges antingen tre fjärdedels, halv

eller en fjärdedels sjukpenning beroende på graden av

nedsättning av arbetsförmågan.

Hel sjukpenning utgör för dag 90% av den fastställda

sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365

(kalenderdagberäknad sjukpenning). Särskilda regler gäller dock

fr.o.m. den 1 december 1987 för beräkning av sjukpenning under

de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall för försäkrade som har

en SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning

(tim/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har i dessa fall

anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande

normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört

förvärvsarbete om hon eller han inte blivit sjuk. Ersättningen

utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från

förvärvsarbete och fastställs med SGIn som utgångspunkt.

Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 90% av den

försäkrades SGI och årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som

den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per

år.

Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och

till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och

egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör 10,1% av

avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6% av

avgiftsunderlaget för egenföretagare. De senare kan välja en

karenstid om 3 eller 30 dagar för sjukpenning som grundar sig

på inkomster av annat förvärvsarbete än anställning.

Sjukförsäkringsavgiften utgår då med lägre procentsatser, för

närvarande 7,3 resp. 5,8%, på inkomster upp till och med 7,5

basbelopp.

Avtalsbaserad ersättning vid sjukdom

Den allmänna sjukförsäkringen kompletteras på arbetsmarknaden

av avtalsreglerad sjuklön för den helt övervägande delen av

arbetstagarna och av avtalsgruppsjukförsäkringar (AGS). I

propositionen lämnas en närmare redogörelse för sjuklön och AGS

vid olika anställningar. I korta drag innebär avtalsregleringen

att statligt anställda och försäkringskasseanställda

erhåller sjuklön från arbetsgivaren, som uppbär den sjukpenning

som annars skulle ha utbetalats till den anställde (s.k.

arbetsgivarinträde). Övriga anställda i offentlig tjänst uppbär

själva sin sjukpenning och får sjuklön av arbetsgivaren med

10% av lönebortfallet under högst 90 dagar av en sjukperiod.

Tjänstemän och arbetare i privat tjänst är också berättigade

till sjuklön med 10% av inkomstbortfallet, tjänstemän under

insjuknandemånaden och tre månader därefter och arbetare under

de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall.

Kommunal- och landstingsanställda och arbetare i privat

tjänst får kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom som

varat mer än 14 dagar genom AGS-ersättningar. Beloppet varierar

mellan 6 och 21 kr. per dag under ersättningstiden fram till

dess sjukperioden varat 90 dagar. Efter 90 dagar är

ersättningen 6 kr. per dag för alla. Ersättningarna som i dag

är skattefria utgör fr.o.m. år 1991 skattepliktig inkomst av

tjänst (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr.356).

Propositionen

I propositionen föreslås att kompensationsgraden inom

sjukförsäkringen som en grundregel sänks till 65% för de tre

första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och till

80% för tid därefter. Arbetsgivaren förutsätts därvid ge

kompensation med ytterligare 10%.

För att skydda vissa kategorier försäkrade och uppnå en så

långt möjligt enhetlig kompensationsgrad mellan olika

försäkrade har förslagets grundregler kompletterats med

undantagsregler som medger högre kompensation i vissa

situationer och avräkningsregler för ersättningar som utges av

arbetsgivare.

Den närmare innebörden av förslaget är följande.

Under de tre första dagarna som sjukpenning skall utges

skall hel sjukpenning för dag utgöra 65% av den försäkrades

SGI, vid kalenderdagberäkning delad med 365 och vid

tim/dagberäkning med motsvarande arbetstidsfaktor. Om

arbetsgivaren samtidigt utger lön eller andra skattepliktiga

förmåner skall sjukpenningen minskas i den mån förmånerna,

beräknade för hel dag, ger ett tillägg till sjukpenningen med

mer än 10% av den försäkrades SGI omräknad till dagbelopp

enligt den beräkningsmetod som skall tillämpas. Om

anställningsförmånerna från arbetsgivaren för dag överstiger

den högsta SGI som kan beräknas (7,5 basbelopp), omräknad till

dagbelopp, skall förmåner som utges under sjukdom och som avser

denna del av inkomsten beaktas för minskning i den mån delen

överstiger 75%. Minskning av sjukpenningen sker därefter med

det belopp som överstiger 10% av den försäkrades SGI,

omräknad till dagbeloppet. Avräkning skall i första hand ske

mot sjukpenning som avser samma tid som de förmåner som

föranlett minskningen, men får även göras mot sjukpenning som

avser annan tid.

I de fall den försäkrade lider av sjukdom som kan antagas

medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjukpenning

under en tolvmånadersperiod skall försäkringskassan dock efter

skriftlig ansökan från den försäkrade kunna besluta att

kompensationsgraden skall vara 80% även för de första tre

sjukpenningdagarna.

Om sjukpenning skall utges efter de tre första

ersättningsdagarna höjs ersättningsbeloppet till 80% av den

försäkrades SGI omräknad till dagbelopp. Även i detta fall

minskas sjukpenningen på grund av förmåner som utgår från

arbetsgivare och som överstiger 10% av SGI omräknad till

dagbelopp. För överskjutande förmåner över 7,5 basbelopp skall

dock endast den del som överstiger 90% beaktas för minskning.

För tid efter den 90:e dagen i sjukperioden skall den

försäkrade kunna ansöka om att sjukpenning skall utgå med 90 %

av den försäkrades SGI delad med 365. Som förutsättning för att

denna högre sjukpenning skall kunna utges skall gälla, dels att

den försäkrade är föremål för rehabilitering eller bedöms inte

kunna påbörja sådan åtgärd på grund av att sjukdomstillståndet

hindrar det eller att sådan lämplig åtgärd inte står till buds,

dels att han visar att han inte för samma tid som sjukpenningen

avser erhåller lön eller andra skattepliktiga förmåner av

arbetsgivare eller en AGS-ersättning.

I de fall en arbetsgivare på grund av s.k. arbetsgivarinträde

är berättigad att uppbära den försäkrades sjukpenning skall

denna kunna minskas enligt regler motsvarande dem som föreslås

gälla beträffande överskjutande förmåner när den försäkrade

själv uppbär sjukpenningen.

De föreslagna ändringarna av kompensationsnivån m.m. vid

sjukdom skall gälla även för vissa andra förmåner som utges med

belopp motsvarande sjukpenningen. Detta gäller

havandeskapspenning, smittbärarersättning, sjukpenning vid

arbetsskada under den s.k. samordningstiden och ersättning vid

närståendevård. Även den tillfälliga föräldrapenningen berörs

av förslaget, dock med en annorlunda utformning. Däremot skall

föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utgå med

oförändrad kompensationsnivå även fortsättningsvis. Utskottet

behandlar nedan under ett särskilt avsnitt besparingar m.m.

inom föräldraförsäkringen.

Förändringarna avses träda i kraft den 1 mars 1991.

Regeringen beräknar att besparingarna inom sjukpenning- och

föräldraförsäkringarna kommer att uppgå till sammanlagt 5,9

miljarder kronor för år räknat med utgångspunkt i förhållandena

år 1991. Härav belöper 350 milj. kr. på föräldraförsäkringen.

Motionerna

I motionerna Sf18 av Sigge Godin m.fl. och Sf17 av Karin

Israelsson m.fl. yrkas att riksdagen skall avslå propositionen

och begära förslag från regeringen om förändringar i

sjukförsäkringen som innebär dels att en lagfäst sjuklön från

arbetsgivaren införs under de första 14 dagarna av ett

sjukdomsfall, dels ändringar i kompensationsnivån vid sjukdom.

Ett skyndsamt förslag från regeringen om sjuklöneperiod och

ändrade kompensationsnivåer inom sjukpenning- och

föräldraförsäkringarna begärs också i motion Sf16 av Carl

Bildt m.fl. Även Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sf13 att

riksdagen skall avslå propositionen, medan Claes Roxbergh m.fl.

i motion Sf19 begär ändringar i kompensationsnivån som anknyter

till inkomstförhållandena för den försäkrade.

Motionerna innebär i dessa delar följande beträffande

sjukförsäkringen.

I motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. framhålls att det är

nödvändigt med åtgärder för att minska belastningen på framför

allt sjukförsäkringen. Motionärerna pekar på att sambandet

mellan arbetsmiljön i vid bemärkelse och sjukfrånvaron måste

tydliggöras för att på ett konkret och reellt sätt kunna

åtgärdas, vilket bäst sker genom införande av en

arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen. Motionärerna anser att

en sådan period skulle utgöra ett verkligt incitament för

arbetsgivaren att förbättra arbetsmiljön och på så sätt få ned

sjukfrånvaron på både kort och lång sikt. Arbetsgivaren skulle

då se ett samband mellan utgifter och utfall. En

arbetsgivarperiod skulle också minska arbetsbelastningen vid

försäkringskassorna och frigöra resurser för

rehabiliteringsarbetet. Egenföretagare och företag med få

anställda skulle ha möjlighet att teckna tilläggsförsäkring hos

t.ex. försäkringskassan för de två första veckorna för att inte

drabbas vid hög sjukfrånvaro. Motionärerna anser att

regeringens förslag till sänkta ersättningsnivåer bör gälla

inom arbetsgivarperioden och för tiden därefter under de första

89 dagarna av ett sjukfall. För att undvika byråkrati bör

emellertid antalet dagar med 65% ersättningsnivå begränsas

till 15 per år i stället för den av regeringen föreslagna högre

nivån för personer med ofta återkommande sjukdomsperioder. I

ett sjuklönesystem bör också övervägas om de tre dagarna med

lägst kompensationsnivå kan ersättas av en eller flera

karensdagar. Vid sjukfall som överstiger 89 dagar bör

ersättningsnivån vara 90%.

I motion Sf18 av Sigge Godin m.fl. framhåller

motionärerna att den överenskommelse om en arbetsgivarperiod

med lagfäst sjuklön under 14 dagar som träffades våren 1990

mellan regeringen och folkpartiet bör fullföljas. De anser att

de föreslagna reglerna i propositionen blir utomordentligt

svåra att tillämpa och kommer att kräva väsentligt ökade

administrativa resurser inom försäkringskassorna eller en

nedprioritering av andra uppgifter, t.ex. rehabilitering.

Motionärerna erinrar bl.a. om att ett sjuklönesystem skulle ha

sparat ca 2300 tjänster på försäkringskassorna som kunnat

frigöras för rehabilitering och det angelägna arbetet med att

sänka ohälsotalet. En sjuklöneperiod skulle också ge

arbetsgivarna starka motiv för att genast ta itu med

sjukfrånvaron genom olika initiativ till

arbetsmiljöförbättringar och bättre arbetsorganisation och i

praktiken innebära att arbetsgivarna i högre grad än för

närvarande fick bära sina kostnader. Motionärerna prioriterar

en reform med lagfäst sjuklön under 14 dagar före en sänkning

av ersättningsnivån, men menar att de båda åtgärderna kan och

skall kombineras, varför de begär ett nytt skyndsamt förslag

från regeringen som kan träda i kraft den l juli 1991. Vad

avser ersättningsnivån under arbetsgivarperioden anger

motionärerna att de kan tänka sig samma nivå, totalt 75% de

tre första dagarna och 90% därefter, som regeringen

föreslagit. Därefter bör ersättningsnivån på sjukpenningen vara

80% och tillägget från arbetsgivaren 10%. Motionärerna vill

emellertid inte utesluta en lösning med exempelvis en karensdag

eller en ersättningsnivå på 50% under ett par dagar med ett

särskilt skydd för hälsosvaga grupper. Motionärerna menar att

det är ett viktigt mål att alla försäkrade påverkas av

regeländringarna på lika villkor och ambitionen måste vara att

de nya avtal som träffas i samband med införande av en lagfäst

sjuklön uppfyller detta mål. Det bör därför framgå av

riksdagsbeslutet att statsmakterna förväntar sig att nya avtal

får en sådan utformning. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas så

att det motsvarar den ökade kostnad arbetsgivarna får ta på sig

om de betalar den lägre ersättningsnivån. Möjligheten att ta ut

en extra arbetsgivaravgift från arbetsgivare som träffar

kollektivavtal som medger högre ersättningsnivåer bör enligt

motionärerna prövas ytterligare i samband med att det nya

förslaget utarbetas.

Även i motion Sf17 av Karin Israelsson m.fl. framhålls

att förslaget är administrativt komplicerat och kommer att ta

stora personella resurser i anspråk, vilket gör att det

rehabiliteringsarbete som försäkringskassornas personal

påbörjat ute på företagen kommer att avstanna. Motionärerna

anser att man med en sjuklönereform uppnår stora fördelar i

arbetet med rehabilitering, och reformen skulle frigöra ca

2000 tjänster hos försäkringskassorna för detta arbete. Den

skulle också medföra betydande besparingar inom

socialförsäkringssektorn. Även med den sjuklöneperiod om 14

dagar som motionärerna begär förslag om måste man, anför de, ha

ett visst mått av självrisk. De förordar därför att

ersättningsnivån för sjukpenning sänks till högst 50% för de

första tre dagarna och till 80% därefter. Efter 90 dagar bör

rehabiliteringslön utgå med 100%. Personer med sjukdom eller

handikapp som förorsakar ofta förekommande sjukdomsperioder

måste inom det förordade systemet tillförsäkras ett särskilt

skydd så att arbetsgivaren inte åsamkas orimliga kostnader.

Småföretagare bör också ha en möjlighet att hos

försäkringskassan försäkra sig för kostnader över en viss nivå

som följer av skyldigheten att betala sjuklön.

Motionärerna i motion Sf13 av Lars Werner m.fl. anför

inledningsvis att de inte delar uppfattningen att den

ekonomiska situationen gör det nödvändigt att skära i

socialförsäkringssystemet. Det effektivaste sättet att angripa

den ökande ohälsan är enligt motionärerna direkta åtgärder mot

dålig arbetsmiljö, och arbetsmiljökommissionens förslag om

differentierade arbetsgivaravgifter borde därför i stället

prövas. Motionärerna anser också att regeringens förslag inte

kommer att drabba alla grupper lika utan slår hårdare mot dem

som arbetar inom vård och omsorg och inom livsmedelsbranschen,

där det är olämpligt att arbeta och vara förkyld. Förslaget om

skydd för vissa svagare grupper, som i och för sig är

nödvändigt, är enligt motionärerna ett första steg till en

systemförändring från en generell försäkring till en mer

marknadsanpassad, där samhället till sist bara svarar för

svagare gruppers skydd och i övrigt hänvisar till privata

lösningar.

Motionärerna i motion Sf19 av Claes Roxbergh m.fl. anser

att kostnaderna inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna måste

begränsas men att regeringens förslag missgynnar

låglönegrupper. Motionärerna tillstyrker förslaget såvitt det

avser de tre första ersättningsdagarna, dock att situationen

för personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro skall lösas

enligt ett i motionen framlagt alternativ. Motionärerna begär

vidare att efter de tre första dagarna skall ersättningsnivån

vara olika beroende på inkomstens storlek. För

inkomster/inkomstdelar under 4 basbelopp skall ersättningsnivån

vara 85% och för inkomstdelar över 4 basbelopp 50%. Efter

90 dagar skall ersättningsnivån för alla uppgå till minst

90%.

Utskottets bedömning

Såsom framgår av motionsredovisningen finns inom de flesta av

riksdagens partier en bred enighet om att

kompensationsnivåerna inom sjukförsäkringen kan minskas.

Den nuvarande sjukpenningen med en kompensationsnivå på 90%

kompletteras i de flesta fall med sjuklön eller ersättningar

från avtalsförsäkringar som ger en kompensation motsvarande

återstoden av inkomstbortfallet. Under sådana förhållanden

delar utskottet regeringens bedömning att det finns utrymme för

att sänka kompensationsgraden inom sjukförsäkringen i det

angelägna syftet att snabbt komma till rätta med

kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och säkra

möjligheterna för samhället att för framtiden genom den ge de

försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp.

Olika metoder har föreslagits för att nå detta syfte. Det

framlagda förslaget tillgodoser emellertid ett viktigt krav för

att man skall sänka kompensationsnivåerna, nämligen att alla så

långt möjligt skall drabbas lika av nivåsänkningen. De modeller

som i olika sammanhang tagits fram i syfte att minska

kostnaderna inom sjukpenningförsäkringen tillgodoser inte utan

ytterligare överväganden och kompletteringar kravet på

likabehandling. Utskottet anser mot denna bakgrund att det

förslag som nu lagts fram av regeringen bör genomföras med

vissa av utskottet nedan föreslagna ändringar för att redan

fr.o.m. den 1 mars 1991 åstadkomma besparingar inom

sjukpenning- och föräldraförsäkringarna, och utskottet

avstyrker bifall till motionerna Sf13, Sf17 och Sf18 i vad däri

yrkats avslag på propositionen. Utskottet kan inte heller

biträda förslaget i motion Sf19 om en differentiering av

ersättningsnivåerna i förhållande till de försäkrades inkomst,

då detta skulle medföra ett moment av inkomstprövning inom

försäkringen som i alltför hög grad avviker från dess karaktär

av generell försäkring.

I motionerna har riktats kritik mot förslaget för att det i

administrativt hänseende är svårt att tillämpa och tar i

anspråk stora personella resurser från försäkringskassorna som

behövs för det angelägna arbetet med att sänka ohälsotalet. Det

finns därför enligt utskottets mening anledning att erinra om

vad departementschefen utgått från, nämligen att parterna på

arbetsmarknaden skall anpassa avtalsbestämmelserna om förmåner

under sjukdom på sådant sätt att de inryms inom de ramar som

angetts i propositionen, och att hon avser att noga följa

utvecklingen i detta avseende. Sker den förväntade anpassningen

blir det, framhåller hon, inte nödvändigt för försäkringskassan

att för det stora flertalet försäkrade göra några särskilda

kontroller eller beräkningar av anställningsförmåner under

sjukdom, och då behöver inte heller de försäkrade lämna några

särskilda uppgifter om detta till försäkringskassan.

Utskottet har som utgångspunkt att parterna på

arbetsmarknaden anpassar sina avtalsbestämmelser till de

nya bestämmelserna om kompensation inom sjukförsäkringen.

Minskningsreglerna har utformats på ett sådant sätt att

parterna knappast har någon anledning att träffa avtal om

kompensationsnivåer som ligger över de ramar som tillåts innan

en minskning av sjukpenningen sker. Skulle de avtalade

kompensationsnivåerna ligga högre än ramarna kommer detta

sjukförsäkringen till godo genom att ersättningen från denna då

får minskas. Utskottet vill också med anledning av vad som

påtalats motionsledes om statstjänstemännens särställning inom

sjukförsäkringssystemet i detta sammanhang starkt understryka

de statliga arbetsgivarnas ansvar för att de avtal som träffas

inom deras förhandlingsområde anpassas till de angivna ramarna.

Utskottet föreslår att inte enbart förmåner från

arbetsgivaren skall beaktas för minskning utan även

AGS-ersättningar. Detta är i konsekvens med vad som

föreslagits i propositionen när det gäller möjligheten att få

sjukpenning med en kompensationsnivå på 90%. Utskottet kommer

nedan att föreslå ändringar i konstruktionen av denna nivå.

Även om den förväntade anpassningen av avtalen sker till de

angivna ramarna förutser utskottet betydande administrativa

problem vid den praktiska tillämpningen av minskningsreglerna.

Detta hänger samman med att minskningen relaterats till den

försäkrades SGI, som, i synnerhet när den beräknats på

inkomster från flera anställningar, kan avvika från aktuell lön

under samma tid som sjukdomen, medan sjuklönen beräknas på den

aktuella lönen, ofta enligt i avtal bestämda avdragsformler.

Sålunda gäller inom den privata sektorn för ett stort antal

anställda att för tjänstemän månadslönen och för arbetare

medeltimförtjänsten på tidlön och ackord (inklusive ev.

premielönedelar, bonus o.d.) enligt senast kända

kvartalslönestatistik utgör utgångspunkten för beräkningen av

sjuklönen. För den som enbart har timlön beräknas sjuklönen på

denna. Även AGS-ersättningar är under de första 90 dagarna

beloppsmässigt knutna till lönen. Uppgifter om att sjuklön och

i förekommande fall AGS-förmåner enligt avtal inte överstiger

10% av den lön som den försäkrade skulle haft om han varit i

arbete eller den lön som ligger till grund för sjuklönen enligt

avtal torde därför vara lätta att få fram, medan en närmare

beräkning i det övervägande antalet sjukpenningärenden

sannolikt måste göras av att ersättningarna i fråga inte också

överstiger 10% av SGI. Dessutom blir jämförelsen i sak

felaktig i de fall SGI grundas på flera inkomster. Utskottet

föreslår därför i stället att minskningen relateras till

löneförmåner som den försäkrade skulle ha haft om han varit i

arbete. Om sjuklönen enligt avtal beräknas enligt en bestämd

avdragsformel kan enligt utskottets uppfattning minskningen vid

den praktiska tillämpningen i stället relateras till den lön

som ligger till grund för beräkningen av sjuklönen. Med en

sådan utformning och tillämpning av minskningsreglerna vet

avtalsparterna när de håller sig inom angivna ramar, och

kontrollen för försäkringskassorna och uppgiftslämnandet från

arbetsgivare och försäkrade kan underlättas väsentligt.

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kan från

avtalsparterna eller deras organisationer få tillgång till de

avtal som kommer att gälla för den övervägande delen av de

försäkrade inom såväl den offentliga som enskilda sektorn.

Utskottet förutsätter att blanketten för den försäkrades

skriftliga försäkran i samband med sjukdomsfall kommer att i

erforderlig omfattning få kompletteras med andra upplysningar

av betydelse för bedömningen av sjukpenningens storlek.

Försäkringskassans kontroller och avstämningar med

arbetsgivarna kan därvid väsentligt minskas.

Utskottet har under behandlingen av propositionen

uppmärksammats på de särskilda konsekvenser som uppstår på

grund av såväl nivåsänkningen som minskningsreglerna när det

gäller arbetsgivarnas möjligheter att uppbära sjömäns

sjukpenning.

Sjömäns rätt till sjukersättning regleras i sjömanslagen

(1973:282). Enligt 34§ nämnda lag utgår lön till en sjöman

ombord även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller

skada. Rätt till lön föreligger också under begränsad tid dels

efter det sjömannen lämnat sin befattning ombord, dels under

väntetid. Arbetsgivaren har å sin sida rätt att uppbära

sjömannen tillkommande sjukpenning. Genom den lagstadgade

rätten till full lön vid sjukdom innebär sänkningen av

kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen i sig en

kostnadsökning för arbetsgivaren, eftersom den sjukpenning han

får uppbära för arbetstagarens del blir lägre än för

närvarande.

Utskottet anser det inte rimligt att det i dessa fall är

arbetsgivaren som får bära hela kostnaden för nivåsänkningen

inom sjukpenningförsäkringen genom att den sjukpenning han har

rätt att uppbära minskas till 65 resp. 80%. Än mindre rimligt

är det att arbetsgivaren dessutom måste vidkännas minskning av

sjukpenningen genom att han enligt lag måste utge full lön och

därmed inte har möjlighet att undvika att lönen under sjukdom

överstiger de angivna ramarna för sammanlagd kompensationsnivå.

Utskottet föreslår därför att regeringen får ett bemyndigande

att när lön vid sjukdom måste utges enligt lag föreskriva

undantag från sjukpenningförsäkringens regler om

kompensationsnivå och arbetsgivarinträde.

Utskottet anser också att det finns anledning för regeringen

att snarast överväga om sjömän längre skall ha full

kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom, när andra

försäkrade får vidkännas en ökad självrisk inom

sjukpenningförsäkringen. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Administrativa svårigheter kan också förutses när andra

skattepliktiga förmåner under sjukdom än lön skall beaktas

för minskning. Utskottet vill i anslutning till förslaget i

denna del erinra om att skattepliktiga naturaförmåner för

närvarande ingår i beräkningsunderlaget för SGI. Utskottet har

senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1987/88:SfU22

avstyrkt motionsförslag om att sjukpenningen skulle minskas i

sådana fall där naturaförmåner får behållas under sjukdom och

därvid anfört att det för en helt rättvisande kompensationsnivå

fordras en särskild utredning vid varje sjukfall om i vilken

utsträckning förmånerna har kunnat utnyttjas. Kostnaden för

administrationen av ett sådant utredningsförfarande ansåg

utskottet inte svara mot de besparingar som skulle kunna göras

i de fall sjukpenningen reducerades i förhållande till de under

sjukdomstiden utnyttjade naturaförmånerna. Utskottet anser att

detta synsätt i än högre grad äger aktualitet om alla

skattepliktiga förmåner skall beaktas vid minskningen av

sjukpenningen. I synnerhet vid sjukskrivning under del av dag

torde det uppkomma i det närmaste omöjliga bedömningar av hur

stor del av t.ex. bilförmån eller subventionerad kost som skall

beaktas för minskning. Utskottet föreslår därför att man vid

minskningen bortser från andra skattepliktiga förmåner än lön

och AGS-ersättningar.

Enligt förslaget måste den försäkrade själv begära hos

försäkringskassan att nivån på sjukpenningen skall vara 90%

efter de första 90 dagarna av en sjukperiod. Som

förutsättning för att denna högre sjukpenning skall kunna utges

skall gälla, dels att den försäkrade är föremål för

rehabilitering eller bedöms inte kunna påbörja sådan åtgärd på

grund av att sjukdomstillståndet hindrar det eller att sådan

lämplig åtgärd inte står till buds, dels att han visar att han

inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller lön eller

andra skattepliktiga förmåner av arbetsgivare eller en

AGS-ersättning. Utskottet förutser att den helt övervägande

delen av försäkrade med så långa sjukdomsfall kommer att ansöka

om att få den högre nivån och också i regel beviljas den.

Behandlingen av sådana ansökningar kommer att medföra ett

betydande administrativt arbete. Det finns i detta sammanhang

anledning att erinra om att försäkringskassan redan i dag genom

bestämmelserna i 20 kap. 3§ andra stycket AFL har en

möjlighet att dra in eller minska sjukpenning om den försäkrade

utan giltig anledning vägrar att underkasta sig bl.a.

rehabilitering. Utskottet anser på grund av det anförda att

sjukpenning generellt bör utgå med en kompensationsnivå om

90% efter den nittionde dagen i ett sjukfall, men minskas om

lön och AGS-ersättningar utges som överstiger denna nivå.

Förslaget i vad det avser möjligheten för försäkrade som

lider av sjukdom som kan antagas medföra ett större antal

sjukperioder med rätt till sjukpenning under en

tolvmånadersperiod att ansöka om förhöjd kompensationsnivå

under de tre första dagarna med sjukpenning kan också

förutsättas vålla tillämpningsproblem vid försäkringskassorna.

Enligt utskottets uppfattning bör man vara restriktiv vid

tillämpningen och avgränsa den grupp försäkrade som kan

beviljas den högre nivån, så att endast försäkrade med

medicinskt väl dokumenterade sjukdomstillstånd beviljas den

högre nivån. I de fall försäkringskassan inte har god kännedom

om den försäkrades sjukdom bör i regel krävas att den

försäkrades uppgifter styrks med läkarintyg.

Med de ändringar och förtydliganden som utskottet föreslagit

synes behovet av en lagfäst utökad upplysningsplikt för

arbetsgivaren i enlighet med vad som föreslagits i motion Sf15

av Anita Modin m.fl. inte längre föreligga. Det bör ligga i

arbetsgivarnas eget intresse att samarbeta med

försäkringskassorna vid tillämpningen av de nya reglerna och

lämna uppgifter till försäkringskassorna om de avtal om sjuklön

m.m. som tillämpas inom resp. företag, för att arbetsgivarna på

så sätt skall kunna undvika förfrågningar om varje enskilt

fall.

Utskottet anser också att det av administrativa skäl bör

finnas en regel som såväl materiellt som i tiden begränsar

möjligheten att göra avdrag på annan sjukpenning än den som

är aktuell för minskning. Dels bör minskningen, i förekommande

fall tillsammans med det avdrag för sjukhusvård som gjorts före

minskningen, beloppsmässigt aldrig vara större än

sjukpenningen, dels bör en minskning, som av utredningstekniska

m.fl. skäl inte kunnat ske vid utbetalning av den sjukpenning

som skall minskas, göras senast vid nästa utbetalning av

sjukpenning. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

möjligheten för försäkringskassorna att tillämpa bestämmelserna

i 20 kap. 4§ AFL när ersättningar obehörigen utgått med för

höga belopp.

Även om kontroller och uppgiftslämnande till stor del kan

undvikas med de ändringar utskottet föreslagit ovan och om

avtalen anpassas till de angivna ramarna, är utskottet medvetet

om att tillämpningen av de nya bestämmelserna kommer att ta

större personella resurser i anspråk vid försäkringskassorna än

vad som är fallet med det nuvarande sjukpenningsystemet. I vad

mån detta kan balanseras genom omprioriteringar inom andra

områden har utskottet inget underlag för att bedöma. I motion

Sf14 av Anita Modin m.fl. har framhållits möjligheten att slopa

förhandsregistreringen av SGI och på så sätt frigöra

resurser hos försäkringskassorna, och utskottet föreslår ett

tillkännagivande till regeringen om att denna möjlighet närmare

skall övervägas. Utskottet har erfarit att även andra

möjligheter till omfördelning av de personella resurserna vid

försäkringskassorna har aktualiserats inom

riksförsäkringsverket, och utskottet utgår från att verket och

regeringen noga prövar alla möjligheter till rationaliseringar.

Utskottet vill samtidigt kraftigt understryka att det angelägna

arbetet med att sänka det s.k. ohälsotalet genom aktiva

insatser från kassornas sida i rehabiliteringsarbetet måste

prioriteras. Regeringen måste därför fortlöpande följa upp

behovet av administrativa resurser vid försäkringskassorna, så

att inte detta arbete blir eftersatt.

Arbetsgivarperiod

I regeringsförklaringen den 7 mars 1990 uttalades att lagfäst

sjuklön för de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod skulle

införas från den 1 januari 1991. Regeringen återkom till denna

fråga i proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska

åtgärder, m.m., enligt vilken regeringen avsåg att senare under

år 1990 lägga fram förslag om att arbetsgivarna fr.o.m. den 1

januari 1991 ålades att betala ut sjuklön till sina anställda

för de första 14 dagarna av varje sjukdomsperiod. Åtgärden gav

enligt propositionen förutom besparingar inom sjukförsäkringen

arbetsgivarna starkare direkta incitament att förbättra

arbetsmiljö och arbetsorganisation så att sjukfrånvaron

minskar. Regeringen beslutade också den 28 juni 1990 om remiss

till lagrådet av ett förslag till lag om sjuklön. Även i

regeringsförklaringen den 2 oktober i år uttalades att en

lagfäst sjuklön skulle införas. Tidpunkten härför angavs till

den 1 juni 1991.

Den nämnda lagrådsremissen med förslag till lag om sjuklön

innehöll även förslag om möjligheter till avsteg från

arbetsgivarens slutliga kostnadsansvar för sjuklönen. Avsteg

skulle enligt förslaget kunna göras beträffande arbetstagare

som på grund av sjukdom kunde antas komma att vara borta från

arbetet i särskilt stor omfattning. I dessa fall skulle kunna

beslutas om ersättning från den allmänna försäkringen för

kostnader för sjuklön till arbetstagaren med undantag för de

första två dagarna vid varje sjukdomsfall. -- Vidare föreslogs

i lagrådsremissen att företag med få anställda skulle ges

möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot de

sjuklönekostnader som företaget kunde drabbas av vid onormalt

hög sjukfrånvaro hos de anställda. Rätt att teckna en sådan

försäkring skulle finnas för en arbetsgivare vars sammanlagda

lönekostnader under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala

avgifter o.d. -- beräknades inte överstiga summan av 50

basbelopp enligt AFL. De närmare villkoren för denna försäkring

skulle bestämmas av regeringen.

I motionerna Sf16, Sf17 och Sf18 har, som redovisats ovan,

begärts att en arbetsgivarperiod på 14 dagar snarast skall

införas och att riksdagen som sin mening skall ge regeringen

detta till känna. I motionerna har samtidigt angetts olika

alternativ som bör prövas när det gäller utformningen av

självrisken inom sjukförsäkringen och skyddet för försäkrade

med ofta återkommande sjukdomsfall och långtidssjukdom.

Även i motion Sf12 av Mona Saint Cyr framhålls att en

arbetsgivarperiod bör införas i stället för det föreliggande

förslaget för att man skall kunna frigöra resurser vid

försäkringskassorna. Motionären begär ett tillkännagivande till

regeringen om att en helhetssyn måste eftersträvas vid

hanteringen av arbetsskador, arbetsgivarperiod och

försäkringskassornas engagemang i rehabiliteringsarbetet.

I regeringens nyligen avgivna skrivelse 1990/91:50 om

åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten

av de offentliga utgifterna framhålls att intresse har visats

från olika håll för att tillämpa ett arbetsgivarinträde under

de första 14 dagarna av en sjukperiod, dvs. att arbetsgivaren

betalar ut lön till arbetstagaren under sjukdom och därefter

har rätt att uppbära dennes sjukpenning. Regeringen avser

enligt skrivelsen att föreslå att utökade möjligheter till

arbetsgivarinträde under de första 14 dagarna av ett sjukfall

införs, och mot denna bakgrund kommer något förslag om lagfäst

sjuklön inte att läggas fram. Finansutskottet har i sitt med

anledning av bl.a. den nämnda skrivelsen nyligen avgivna

betänkande 1990/91:FiU10 framhållit att förslaget om en

arbetsgivarperiod har fördelarna att det skapar incitament för

arbetsgivaren att reducera korttidsfrånvarons orsaker samt att

resurser frigörs hos försäkringskassan för att underlätta

rehabiliteringen av långtidssjuka. Dessa effekter kan enligt

finansutskottets mening också uppnås om man inför ökade

möjligheter till arbetsgivarinträde under de första 14 dagarna

av ett sjukfall. Finansutskottet anser att det ankommer på

socialförsäkringsutskottet att göra den slutliga avvägningen

mellan de olika förslagen.

Socialförsäkringsutskottet delar finansutskottets uppfattning

att en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen på 14

dagar skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna

att reducera korttidsfrånvarons orsaker. Det skulle också

frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att

fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för

en rehabilitering av sjukskrivna försäkrade redan i ett tidigt

stadium av sjukperioden. Även ett arbetsgivarinträde under 14

dagar skulle kunna ge fördelar i sådana hänseenden, men inte i

lika hög grad. Det finns därför anledning för regeringen att

snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om införande

av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Ett berättigat krav

beträffande en sådan period är emellertid att

kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika

grupper på arbetsmarknaden. Beträffande tidpunkten för ett

genomförande av ett system med arbetsgivarperiod/sjuklön vill

utskottet erinra om att -- som också lagrådet pekat på i sitt

yttrande över regeringens remissförslag om sjuklön -- en

omläggning till ett sådant system kräver nya

personaladministrativa och kamerala rutiner hos arbetsgivarna

och leder till stora ändringar i verksamheten hos

försäkringskassorna. Vidare kan åtskilliga av förändringarna

med säkerhet framtvinga ändringar i dataprogram. Utskottet

anser därför att den 1 januari 1992 är en mer realistisk

tidpunkt för genomförande av en sådan period än den 1 juli

1991. Förslaget bör därför läggas fram i sådan tid att det kan

träda i kraft senast den 1 januari 1992.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna med anledning av motionerna Sf16, Sf17

och Sf18.

Självrisken inom sjukpenningförsäkringen

Beträffande de olika önskemålen om tillkännagivanden om andra

konstruktioner av självrisken inom sjukpenningförsäkringen i

motionerna Sf16 yrkandena 2 och 3, Sf17 och Sf18 i dessa delar

och Sf19 yrkande 4 vill utskottet anföra följande.

Förslagen om självrisk i form av karensdagar eller sänkt

kompensationsnivå till 50% under några dagar av ett

sjukdomsfall är inte förenliga med den av Sverige undertecknade

ILO-konventionen nr 121, vilket däremot är fallet med det av

utskottet biträdda förslaget om en nivåsänkning till 65% för

de första tre sjukpenningdagarna. Av denna anledning kan

utskottet inte biträda motionsyrkandena i dessa delar. När det

gäller förslagen om en annorlunda utformning av skyddet för

försäkrade som ofta är sjuka anser utskottet att de

undantagsregler som utskottet ovan förordat på ett bättre sätt

än en villkorslös höjning av nivån efter ett visst antal

sjukdagar tillgodoser syftet att endast försäkrade som är i

verkligt behov av en skyddsregel också får den. Såvitt avser

kompensationsnivån inom sjukförsäkringen vid

långtidssjukdom har utskottet ovan föreslagit att

kompensationsnivån efter 90 dagar i en sjukperiod skall vara

90%. Motionerna i dessa delar tillgodoses med vad utskottet

föreslagit. Vad slutligen avser ett tillkännagivande om att en

rehabiliteringspenning med en kompensationsnivå på 100% skall

utgå efter 90 dagar i en sjukperiod anser utskottet att den

beredning som pågår inom regeringskansliet av

rehabiliteringsberedningens förslag om en särskild

rehabiliteringspenning med högre kompensationsnivå bör

avvaktas.

Utskottet har ovan haft som utgångspunkt att avtalen på

arbetsmarknaden skall anpassas till de ramar som angivits för

kompensationsnivåerna. Att som föreslagits i motion Sf18 ta ut

en förhöjd arbetsgivaravgift, som i realiteten blir en form av

böter, för sådana arbetsgivare som träffar kollektivavtal som

ger högre ersättningsnivåer i ett system med arbetsgivarperiod

är enligt utskottets uppfattning inte lämpligt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf16 yrkandena

2 och 3, Sf17 och Sf18, båda i dessa delar, och Sf19

yrkande4.

Besparingar inom föräldraförsäkringen

Föräldrapenning kan utgå såväl med anledning av ett barns

födelse som i form av tillfällig föräldrapenning. Den senare

ersättningen utges till en förälder som behöver avstå från

förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till

följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets vårdare

eller vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Den

kan under nämnda förutsättningar också utges för vård av barn

som har fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund

av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp

är i behov av särskild tillsyn eller vård och tillsynsbehovet

inte grundat rätt till vårdbidrag. Tillfällig föräldrapenning

kan utges under högst 120 dagar per barn och år.

Föräldrapenningen motsvarar beloppsmässigt förälderns

sjukpenning, dock lägst garantinivån 60 kr. om dagen.

I propositionen föreslås att kompensationsnivån för den

tillfälliga föräldrapenningen sänks till 80%. Den lägre

kompensationsnivån under de första tre dagarna med sjukpenning

skall således inte gälla den tillfälliga föräldrapenningen. Har

tillfällig föräldrapenning utgetts för samma barn under 90

dagar under ett år skall kompensationsgraden utgöra 90% för

återstående 30 dagar under året. Förmåner som eventuellt utges

från arbetsgivare skall inte minska den särskilda

föräldrapenningen.

I motionerna Sf18 av Sigge Godin m.fl., Sf17 av Karin

Israelsson m.fl. och Sf13 av Lars Werner m.fl. yrkas avslag på

propositionen även i denna del. I den förstnämnda motionen

framhåller motionärerna att i det nya förslag om

arbetsgivarperiod och sänkta kompensationsnivåer som regeringen

bör lägga fram skall den tillfälliga föräldrapenningen inte

sänkas till 80% för längre tid än 14 dagar per barn och år.

Därigenom kommer inte föräldrar som utnyttjar försäkringen

under lång tid eller vid upprepade tillfällen att drabbas

alltför hårt. Karin Israelsson m.fl. anser att rättvise- och

jämställdhetsaspekter talar för att bibehålla den nuvarande

ersättningsnivån och att ensamstående kvinnor med minderåriga

barn skulle drabbas särskilt hårt. Även Lars Werner m.fl. anser

att förändringen får stor ekonomisk betydelse för

småbarnsföräldrar och särskilt ensamstående föräldrar med små

barn. Motionärerna framhåller att det inte finns några skäl

till att den särskilda föräldrapenningen skall följa

sjukpenningen vad gäller nivåsänkningen.

Claes Roxbergh m.fl. begär i motion Sf19 att regeringen skall

lägga fram förslag till undantagande från sänkningen av den

tillfälliga föräldrapenningen för lågavlönade och vissa

ensamstående. De anser att nuvarande ersättningsnivå skall få

bibehållas i de familjer där hushållets sammanlagda

sjukpenninggrundande inkomst inte uppgår till 4,5 basbelopp.

Vid högre inkomster bör en lämplig avtrappning ske av

ersättningsnivån.

Motionärerna i motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. anser att

besparingar bör göras inom hela föräldraförsäkringen. De begär

att riksdagen skall besluta att fr.o.m. den 1 mars 1991 sänka

ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen till 80%.

Samtidigt skall garantibeloppet inom denna försäkring höjas

till 1/365 av basbeloppet, vilket för år 1991 skulle motsvara

88 kr. per dag.

Den tillfälliga föräldrapenningen utgår huvudsakligen under

barnets sjukdom, och utskottet delar departementschefens

uppfattning att den har sådana likheter med sjukpenningen att

kompensationsnivån från försäkringen bör med vissa avvikelser

vara lika beträffande de båda ersättningsformerna. Den högre

kompensationsnivå som föreslagits när föräldrapenning utgetts

under 90 dagar under året för ett barn ansluter visserligen

nära till vad som föreslagits beträffande sjukpenning.

Utskottet anser dock att en så lång tid innan den högre

kompensationsnivån uppnås skulle drabba i synnerhet lågavlönade

föräldrar och föräldrar med flera barn som ofta är sjuka

alltför hårt. Till denna bedömning bidrar att kompensation för

mistad lön när tillfällig föräldrapenning uppbärs sällan utges

från arbetsgivarna. Utskottet föreslår att den högre

kompensationsnivån skall tillämpas när tillfällig

föräldrapenning utgetts under 14 dagar för ett barn under året.

Med det anförda anser utskottet att motion Sf18 i denna del

tillgodoses, ävensom till en del motionerna Sf13 yrkande 1 i

denna del, Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 2 och Sf19

yrkande 5. Det förslag som framförts i den senare motionen om

att vissa ensamstående och lågavlönade skall undantas från

nivåsänkningen har utskottet inte ansett sig kunna biträda med

hänsyn till att en sådan skyddsregel skulle vålla stora

gränsdragningsproblem i den praktiska hanteringen.

Vad avser yrkandena i motion Sf16 om en generellt sänkt

kompensationsnivå och höjt garantibelopp inom

föräldraförsäkringen har utskottet senast behandlat sådana

yrkanden i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU11.

Utskottet har därvid ansett att en sänkning av

kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen till 80% skulle

innebära ett alltför kännbart ingrepp i försäkringsskyddet vid

föräldraledighet. Även om utskottet ovan tillstyrkt en sänkning

av kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen för

de första 14 dagarna som ett barn är sjukt under ett år

vidhåller utskottet sitt tidigare ställningstagande beträffande

föräldrapenning med anledning av barns födelse som i allmänhet

utges under ett års tid utan avbrott. I det förenämnda

betänkandet har utskottet också ansett att garantinivån inte

skall bestämmas genom en automatisk anknytning till

basbeloppsutvecklingen utan att även andra omständigheter

måste tas med vid bedömningen, såsom det statsfinansiella läget

och behovet av andra familjepolitiska åtgärder inom och utom

föräldraförsäkringen. Utskottet anser fortfarande att något

ekonomiskt utrymme inte finns för en höjning av garantinivån.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf16

yrkandena 4 och5.

Förändringar i arbetsskadeförsäkringen

I propositionen förutskickas att regeringen återkommer under

våren till riksdagen till frågan om en mer fullständig

samordning av arbetsskadeförsäkringen med sjukpenningen. Detta

skall ske i samband med att riksdagen föreläggs förslag som

grundar sig på rehabiliteringsberedningens betänkande (SOU

1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering.

I motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. anför motionärerna att det

mest radikala och verkningsfulla är att man ersätter

arbetsskadeförsäkringen med en obligatorisk och lagfäst

arbetsskadeförsäkring som alla arbetsgivare skall vara skyldiga

att teckna för sina anställda. Premien för denna försäkring

skulle kunna relateras till det förväntade skadeutfallet och på

så sätt skulle det uppstå ett betydligt intresse vid företagen

att arbeta med aktiva miljöåtgärder. Det skulle också ligga i

företagens och försäkringsbolagens intresse att snabbt

rehabilitera långtidssjukskrivna. Motionärerna begär i

yrkande 6 i motionen ett tillkännagivande härom till

regeringen.

Lars Werner m.fl. begär i motion Sf13 yrkande 2 ett

tillkännagivande om att arbetsgivaravgifterna bör

differentieras i förhållande till registrerad

sjukfrånvaro/arbetsskada, ohälsa och dålig arbetsmiljö.

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande

1990/91:SfU15 avstyrkt bifall till ett motionsförslag av samma

innebörd som det nu förevarande i motion Sf16. Utskottet har

därvid hänvisat till att arbetsmiljökommissionen hade till

uppgift att överväga ekonomiska styrmedel för att förmå

arbetsgivarna att skapa bättre arbetsmiljöer. Utskottet

hänvisade också till att utskottet i det nämnda betänkandet

tillstyrkt att revisorernas förslag om bl.a. differentierade

arbetsgivaravgifter m.m. överlämnades till regeringen.

Utskottet kunde inte se något skäl till att den nuvarande

arbetsskadeförsäkringen i sin helhet skulle ersättas med ett

försäkringssystem enligt den modell som föreslagits i motionen.

Arbetsmiljökommissionen har i sitt betänkande (SOU 1990:49)

Arbete och hälsa lagt fram ett principförslag för ett system

med differentierade avgifter som skall utgöra utgångspunkter

för vidare beredning. Betänkandet bereds för närvarande inom

regeringskansliet. Utskottet anser att denna beredning ävensom

beredningen av det förslag om en mer fullständig samordning av

arbetsskadeförsäkringen och sjukpenningförsäkringen som

regeringen nu aviserat bör avvaktas och utskottet avstyrker

bifall till motionerna Sf13 yrkande 2 och Sf16 yrkande6.

Lagförslagen

Utskottet har ovan föreslagit vissa ändringar i

propositionens förslag som medför ändringar i de i

propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen

om allmän försäkring och lag om ändring i lagen om

arbetsskadeförsäkringen. Utskottet lägger därför i bilaga 1

till betänkandet fram nya lagförslag. I förhållande till

propositionen har dessa ändrats i bl.a följande avseenden.

Utskottets förslag att en kompensationsnivå inom

sjukpenningförsäkringen på 90 % skall gälla generellt efter den

nittionde dagen i en sjukperiod föranleder ändringar i

förhållande till regeringens lagförslag i 3 kap. 4 § och,

beroende på att tim/dagberäknad sjukpenning i vissa fall kan

utges efter 14 dagar i en sjukperiod, 10 a och 10 b §§ AFL samt

följdändringar i minskningsreglernas utformning i 3 kap. 4 §

fjärde stycket och 16 § sjätte stycket. Utskottet har

föreslagit vissa ändringar i minskningsreglerna som

kommenterats ovan i betänkandet och som påverkat utformningen

av 3 kap. 4 § fjärde--sjätte styckena och 16 § sjätte stycket.

Som en följd av att en högsta generell kompensationsnivå på

90 % föreslås skola vara kvar inom sjukpenningförsäkringen

har ändringar i förhållande till regeringens förslag vidare

gjorts i 3 kap. 7a § avseende högsta belopp för ersättning

för merutgifter vid resor till och från arbetet och i 21 kap. 1

§ avseende inträde i och ersättning från den frivilliga

sjukpenningförsäkringen.

Bemyndigandet för regeringen i nya 3 kap. 16 a § är föranlett

av vad utskottet anfört ovan om de särskilda förhållanden som

gäller för lön under sjukdom till sjömän.

I utskottets förslag till lag om ändring i lagen om

arbetsskadeförsäkring har i 3 kap. 5 § tredje stycket tagits

in ett förtydligande om att det sammanlagda beloppet för

utbetald sjukpenning skall ökas med vad som avräknats på

sjukpenning innan beloppet ökas med de angivna procentsatserna,

då någon minskning av sjukpenningen från

arbetsskadeförsäkringen på grund av överskjutande lön från

arbetsgivaren inte är avsedd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom

sjukpenningförsäkringen m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande

del och motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 2 och 1990/91:Sf19

yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1

i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf18 i

denna del och 1990/91:Sf19 yrkandena 1 och 2 antar

a) av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6,

7 och 18§§ och 21 kap. 1§,

b) av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

c) i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i

lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

res. 1 (fp)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

2. beträffande sjömän

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 2 (v)

3. beträffande upplysningsplikt för arbetsgivare

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf15,

4. beträffande SGI-registrering

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande arbetsgivarperiod

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf12,

1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i

denna del och 1990/91:Sf18 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om en

arbetsgivarperiod,

res. 1 (fp)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

6. beträffande nytt förslag om kompensationsnivåer m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 1 i

denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del,

1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4,

res. 1 (fp)

res. 4 (m)

res. 5 (mp)

7. beträffande tillfällig föräldrapenning

att riksdagen med anledning av

propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Sf13 yrkande

1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande

3, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 5 antar

det av utskottet framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts

ovan under moment1,

res. 1 (fp)

res. 2 (v)

res. 6 (c)

res. 7 (mp)

8. beträffande sänkt kompensationsnivå inom hela

föräldraförsäkringen och höjd garantinivå

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf16 yrkandena 4 och5,

res. 8 (m)

9. beträffande förändringar i arbetsskadeförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf16 yrkande6,

res. 9 (m)

10. beträffande differentierade arbetsgivaravgifter

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf13 yrkande2.

res. 2 (v)

Stockholm den 10 december 1990

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje

Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),

Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik* (s), Margit Gennser (m),

Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson

(s), Barbro Sandberg* (fp), Rune Backlund* (c), Margó

Ingvardsson (v), Christina Pettersson* (s), Bertil Persson* (m)

och Gösta Lyngå* (mp).

* Ej närvarande vid justeringen av utskottets lagförslag

under momenten 1 och 7.

Reservationer

1. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.,

arbetsgivarperiod, nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. och

tillfällig föräldrapenning (mom. 1, 5, 6 och7)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottets bedömning" och på s. 17 slutar med "praktiska

hanteringen." bort ha följande lydelse:

Den snabba utgiftsökningen inom socialförsäkringssystemet har

under 1980-talet haft en tendens att tränga undan andra angelägna

behov. Detta är ett tecken på att regeringen misslyckats med att

förvalta och utveckla den svenska välfärden. Transfereringarnas

tillväxt har lämnat ett mycket blygsamt utrymme såväl för ökade

insatser inom en rad viktiga offentliga verksamheter som för

reallöneökningar. Det glömda Sverige har blivit lidande av

regeringens oförmåga att ta itu med välfärdspolitikens baksidor.

Våren 1990 fick utskottet -- i samband med en överenskommelse

mellan regeringen och folkpartiet om stabiliseringspolitiken --

uppfattningen att en rad angelägna åtgärder inom området skulle

genomföras, bl.a. en reformering av arbetsskadeförsäkringen och

införande av en lagfäst sjuklön. Utskottet konstaterar att

regeringen emellertid misskött den fortsatta hanteringen av dessa

åtgärder.

En omläggning av sjukförsäkringen måste råda bot på

felaktigheterna i dess struktur. Den måste också vara lätt att

förstå och enkel att administrera samt uppmuntra till arbete och

förbättrade arbetsmiljöer.

Utskottet anser att fördelarna med en sjuklönereform är

uppenbara:

Arbetsgivarna får starka motiv att genast ta itu med

sjukfrånvaron genom olika initiativ till arbetsmiljöförbättringar

och bättre arbetsorganisation.

De långa sjukfallen bör kunna bli färre i framtiden, eftersom

alla långa sjukfall börjar som korta sjukfall. Arbetsgivarnas

ökade engagemang för att minska korttidsfrånvaron genom

arbetsmiljöinsatser bör i viss utsträckning kunna förebygga

uppkomsten av långa sjukfall.

Det faktum att sjukförsäkringsavgiften för närvarande inte är

kopplad till faktiskt utnyttjande ger arbetsgivarna dåliga

incitament till initiativ för att förbättra arbetsmiljön och på

så vis minska sjukfrånvaron.

En sjuklönereform medför i praktiken en differentiering av

sjukförsäkringsavgiften, och arbetsgivarna får i högre grad än

för närvarande bära sina kostnader.

Eventuellt fusk inom sjukförsäkringen skulle försvåras.

Den misslyckade timsjukpenningreformen avskaffas och de

orättvisor i form av överkompensation den medfört försvinner.

Skattetrycket sänks.

Försäkringskassorna avlastas tunga och meningslösa

administrativa uppgifter, och resurser frigörs för

rehabilitering.

Utskottet anser att en sänkt ersättningsnivå inom

sjukförsäkringen samtidigt måste kombineras med en lagstadgad

sjuklönereform. Utskottet hemställer därför att riksdagen avslår

regeringens förslag. Utskottet menar att riksdagen bör begära att

regeringen snarast återkommer med ett nytt förslag till

lagstiftning i början av nästa år. De nya reglerna skall träda i

kraft den 1 juli1991.

Utskottet anser att ett nytt förslag bör ha följande

huvudsakliga inriktning.

En lagstadgad sjuklöneperiod på 14 dagar införs. Under denna

period har arbetsgivarna ansvaret för att utbetala sjuklön till

sina anställda.

De första dagarna bör ersättningsnivån vara lägre för att

åstadkomma ett starkare inslag av självrisk också för löntagarna.

Utskottet kan acceptera en nivå på totalt 75% de tre första

dagarna, dvs. samma nivå som regeringen förutsätter. Utskottet

vill dock inte helt utesluta att även andra modeller kan visa sig

vara lämpliga, exempelvis en karensdag eller en ersättning på

50% under ett par dagar. Den exakta utformningen bör övervägas

närmare under arbetet med propositionen.

I förslaget bör givetvis ingå regler som skyddar arbetstagare

med ofta återkommande sjukfall. För hälsosvaga grupper måste

speciella regler gälla så att deras situation på arbetsmarknaden

inte försämras. För små arbetsgivare bör finnas en möjlighet till

återförsäkring.

Under resten av sjuklöneperioden bör ersättningsnivån vara

90%, dvs. samma nivå som regeringen förutsätter.

Utskottet vill betona att det är ett viktigt mål att alla

försäkrade påverkas av förändringar i dessa regelsystem på lika

villkor.

Ambitionen måste vara att de nya avtal som träffas i samband

med införande av en lagfäst sjuklön skall ge alla lika villkor.

Utskottet förväntar sig att nya avtal får en sådan utformning.

Arbetsgivaravgifterna bör sänkas så att de motsvarar den ökade

kostnad arbetsgivarna får ta på sig om de betalar ut den lägre

ersättningsnivån. Ett ytterligare incitament skulle kunna skapas

om någon typ av extra arbetsgivaravgift togs ut av arbetsgivare

som träffar kollektivavtal som ger ersättning utöver 75 resp.

90%. Sådana möjligheter bör prövas ytterligare i samband med

att förslaget utarbetas.

Hur reglerna mera exakt skall utformas bör riksdagen ta

ställning till när förslag till sjuklön och reformer beträffande

arbetsskadeförsäkring och rehabilitering föreläggs riksdagen i

ett sammanhang våren 1991.

Regeringens förslag beträffande långtidssjuka är både

ofullständigt och otillfredsställande. Trots de uttalade

ambitionerna i det ekonomiska paketet från våren 1990 finns

fortfarande inga åtgärder utarbetade från regeringen beträffande

arbetsskadeförsäkring och rehabilitering. Det är oklart hur de

olika regelsystemen inkl. den rehabiliteringspenning som aviseras

kommer att förhålla sig till varandra. Det är enligt utskottets

mening inte lämpligt eller tillräckligt att i detta sammanhang

bara införa en rätt att få 90% ersättning från

försäkringskassan efter särskild ansökan. Vid en given tidpunkt

-- t.ex. efter 90 dagar eller tidigare -- bör ersättningen i form

av sjukpenning i stället automatiskt gå upp från 80% till

90%.

Regeringens förslag till sänkning av kompensationsnivån vid

tillfällig föräldrapenning från 90% till 80% under 90 dagar

per barn och år kan drabba ett mindre antal barnfamiljer alltför

hårt. Det är ett fåtal föräldrar som utnyttjar denna försäkring

under lång tid eller vid flera upprepade tillfällen. För att inte

dessa skall drabbas alltför hårt av ett ekonomiskt avbräck menar

vi att den tillfälliga föräldrapenningen skall sänkas till 80%

bara under 14 dagar per barn och år. Om fler dagar måste

utnyttjas för ett och samma barn bör ersättningen för resterande

dagar vara 90%.

dels att momenten 1, 5, 6 och 7 i utskottets hemställan

bort ha följande lydelse:

1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom

sjukpenningförsäkringen m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i

denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 1

och med anledning av motion 1990/91:Sf16 yrkande 2 samt med

avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkandena 2 och 3 avslår i

propositionen framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och

21 kap. 1§,

b) lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

c) lag om ändring i lagen (1990:327) om

skatteavdrag från sjukpenning m.m.,

5. beträffande arbetsgivarperiod

att riksdagen med bifall till motion

1990/91:Sf18 i denna del och med anledning av motionerna

1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf17

yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. beträffande nytt förslag om

kompensationsnivåer m.m.

att riksdagen med bifall till motion

1990/91:Sf18 i denna del och med anledning av motionerna

1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17

yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

sjukpenningsystemets utformning,

7. beträffande tillfällig föräldrapenning

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i

denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med

avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5,

dels avslår propositionens förslag till

lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det

inte berörts ovan under moment1,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.,

sjömän, arbetsgivarperiod, tillfällig föräldrapenning och

differentierade arbetsgivaravgifter (mom. 1, 2, 5, 7 och10)

Margó Ingvardsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottets bedömning" och på s. 17 slutar med "praktiska

hanteringen." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte uppfattningen att den ekonomiska

situationen gör det nödvändigt att skära i

socialförsäkringssystemet. Det höga ohälsotalet beror inte på

ökande frånvaro på grund av sjukdom utan är en följd av ökat

antal arbetsskador och att allt fler blir förtidspensionerade.

Det effektivaste sättet att angripa den ökande ohälsan är i

stället direkta åtgärder mot dålig arbetsmiljö, och

arbetsmiljökommissionens förslag om differentierade

arbetsgivaravgifter borde därför i stället ha prövats. Ett sådant

system skulle innebära att de arbetsgivare som genom dåliga

arbetsmiljöer förorsakar stor ohälsa skulle få betala större del

av kostnaden för detta.

Regeringens förslag kommer inte att drabba alla grupper lika,

utan slår hårdare mot dem som arbetar inom vård och omsorg och

inom livsmedelsbranschen, där det är olämpligt att arbeta och

vara förkyld. Förslaget om skydd för vissa svagare grupper, som i

och för sig är nödvändigt, anser utskottet vara ett första steg

till en systemförändring från en generell försäkring till en mer

marknadsanpassad, där samhället till sist bara svarar för svagare

gruppers skydd och i övrigt hänvisar till privata lösningar.

Regeringens motivering för att sänka även nivån för den

tillfälliga föräldrapenningen, nämligen att det är naturligt att

denna följer reglerna inom sjukförsäkringen, anser utskottet vara

konstruerad. Det finns enligt utskottets uppfattning inga som

helst praktiska skäl till att föräldraförsäkringen skall följa

sjukpenningförsäkringen i detta avseende. Förändringen får en

stor ekonomisk betydelse för småbarnsföräldrar och särskilt

ensamstående föräldrar med små barn som kanske drabbas av alla

barnsjukdomar.

Propositionen bör på grund av det anförda avslås. I konsekvens

härmed behövs inget tillkännagivande om sjömännens sjuklön.

Utskottet motsätter sig att en arbetsgivarperiod införs där

arbetsgivaren betalar sjuklön under de första 14 dagarna.

Utskottet hänvisar i detta sammanhang till en reservation i

sjukpenningkommitténs betänkande (SOU 1981:22)

Sjukersättningsfrågor av bl.a. kommitténs socialdemokratiska

ledamöter. Enligt den reservationen skulle en sådan period

innebära mycket genomgripande förändringar av

socialförsäkringssystemet och med långtgående konsekvenser. Det

skulle försvåra överskådligheten, och mycket av nuvarande

enhetlighet och enkelhet skulle försvinna. Vidare skulle det

innebära en hårdare sortering bland de arbetssökande vid

nyanställning och därmed stora risker för förstärkt utslagning.

Det skulle också innebära ett större beroende för de anställda i

förhållande till arbetsgivarna, och utskottet tror inte heller

att det skulle stimulera arbetsgivarna till förbättringar av

arbetsmiljön. Dessutom skulle det få negativa administrativa

effekter genom att det kräver en dubbel administration, en hos

arbetsgivarna och en hos försäkringskassorna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort utgå,

dels att momenten 1, 5, 7 och 10 i utskottets hemställan

bort ha följande lydelse:

1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom

sjukpenningförsäkringen m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i

denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 2 och

1990/91:Sf19 yrkandena 2 och 3 avslår de i propositionen

framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och

21 kap. 1§,

b) lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

c) lag om ändring i lagen (1990:327) om

skatteavdrag från sjukpenning m.m.,

5. beträffande arbetsgivarperiod

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17

yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del,

7. beträffande tillfällig föräldrapenning

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i

denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med

avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5 avslår det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts ovan under

moment1,

10. beträffande differentierade arbetsgivaravgifter

att riksdagen med bifall till motion

1990/91:Sf13 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.

och arbetsgivarperiod (mom. 1 och5)

Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet kan" och slutar med "generell försäkring." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att kostnaderna inom sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna måste begränsas. Det förslag som lagts

fram i propositionen missgynnar emellertid låglönegrupperna.

Nivåsänkningarna bör därför utformas så att det efter de första

tre ersättningsdagarna ger en ersättningsnivå som är olika

beroende på den försäkrades inkomst. För inkomster/inkomstdelar

under 4 basbelopp anser utskottet att ersättningsnivån skall vara

85% och för inkomstdelar över 4 basbelopp 50%. Efter 90 dagar

skall ersättningsnivån för alla uppgå till minst 90%. Utskottet

anser att regeringen bör lägga fram ett förslag med denna

inriktning som kan träda i kraft den 1 mars 1991.

Utskottet anser att i stället för en arbetsgivarperiod med

sjuklön bör vidgade möjligheter till ett arbetsgivarinträde

prövas. Härigenom kommer försäkringskassorna även i

fortsättningen att avgöra den enskildes rätt till sjukförmåner,

vilket är av väsentlig betydelse för försäkrade som ofta är

sjuka.

dels att momenten 1 och 5 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom

sjukpenningförsäkringen m.m.

att riksdagen med bifall till motion

1990/91:Sf19 yrkandena 1--3 och med anledning av propositionen

och motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf16

yrkande 2, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf18 i

denna del

dels antar

a) av utskottet framlagt förslag till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3

kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och 21 kap. 1§, med den ändringen

att 3 kap. 4§ första stycket skall ha följande lydelse:

Om inte annat följer av 10--10b§§ utgör

hel sjukpenning för dag följande andel av den fastställda

sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365, nämligen

1. 65 procent för de första tre dagarna med

sjukpenning i varje sjukperiod, dock med undantag som anges i

4b§,

2. 90 procent för annan tid. Sjukpenningen

avrundas till närmaste hela krontal.

b) av utskottet framlagt förslag till lag

om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

c) i propositionen framlagt förslag till

lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från

sjukpenning m.m.,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om kompensationsnivåerna inom

sjukpenningförsäkringen,

5. beträffande arbetsgivarperiod

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17

yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del,

4. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mom.6)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar

med "Förslagen om" och slutar med "dessa delar." bort ha följande

lydelse:

Utskottet har ovan accepterat förslaget om sänkt

kompensationsnivå under de tre första sjukpenningdagarna och

högriskskyddets utformning. Utskottet anser emellertid att

regeringen vid beredningen av ett förslag om sjuklön närmare bör

överväga om de tre dagarna kan ersättas av en eller flera

karensdagar. Genom det förslag som lagts fram i reservation 9 (m)

beträffande arbetsskadeförsäkringen behöver ett sådant förslag

inte stå i strid med internationella konventioner. Regeringen bör

också lägga fram förslag om en konstruktion av högriskskyddet,

som innebär att man efter en viss tid, t.ex. 15 dagars sjukdom

per år med kompensationsnivån 65%, kunde få den högre

kompensationsnivån 80%. Detta skulle innebära väsentliga

förenklingar för såväl den enskilde som försäkringskassorna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande nytt förslag om

kompensationsnivåer m.m.

att riksdagen med bifall till motion

1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och yrkande 3 och med avslag

på motionerna 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del, 1990/91:Sf18 i

denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mom.6)

Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar

med "När det" och slutar med "får den." bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan godtagit förslaget om sänkt

kompensationsnivå under de tre första sjukpenningdagarna. När det

gäller högriskskyddet anser emellertid utskottet att regeringen

bör lägga fram förslag om en konstruktion som innebär att man

efter en viss tid, t.ex. 20 eller 25 dagars sjukdom per år med

kompensationsnivån 65%, kunde få den högre kompensationsnivån

80%. Detta skulle innebära väsentliga förenklingar för såväl

den enskilde som försäkringskassorna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande nytt förslag om

kompensationsnivåer m.m.

att riksdagen med bifall till motion

1990/91:Sf19 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf16

yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i

denna del och 1990/91:Sf18 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Tillfällig föräldrapenning (mom.7)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.17

börjar med "Den tillfälliga" och slutar med "praktiska

hanteringen." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar rättvise- och

jämställdhetsapekter för att bibehålla den nuvarande

ersättningsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen. En sänkt

kompensationsnivå för vård av sjukt barn kommer, även med de

ändringar som utskottet föreslagit, att medföra att många

föräldrar inte anser sig ha råd att vara hemma med barnen och

därigenom blir barnens behov av vård och trygghet åsidosatta.

Särskilt ensamstående föräldrar kommer att drabbas av

nivåsänkningen, och propositionen bör därför avslås i denna del.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande tillfällig föräldrapenning

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i

denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med

avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5

dels avslår det av utskottet framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser ändringar i 4 kap. 14 och 14a§§,

dels antar lagförslaget i övrigt i vad

det inte berörts ovan under moment1,

7. Tillfällig föräldrapenning (mom.7)

Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.17

börjar med "Den tillfälliga" och slutar med "praktiska

hanteringen." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en sänkning av kompensationsnivån för den

tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn kommer att

slå särskilt hårt mot ensamstående lågavlönade. Nuvarande

kompensationsnivå, 90%, bör därför behållas i familjer där

hushållets sammanlagda sjukpenninggrundande inkomst understiger

ca 4,5 basbelopp. I högre inkomstlägen bör ersättningen trappas

ner på lämpligt sätt. Det får ankomma på regeringen att snarast

lägga fram ett förslag med regler av denna innebörd.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande tillfällig föräldrapenning

att riksdagen med anledning av

propositionen och motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del,

1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf18 i

denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 5

dels antar utskottets förslag till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte

berörts ovan under moment1,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

8. Sänkt kompensationsnivå inom hela föräldraförsäkringen och

höjd garantinivå (mom.8)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar

med "Vad avser" och slutar med "och5." bort ha följande

lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt att kompensationsnivån sänks

såväl för sjukpenning efter de första tre dagarna som för

tillfällig föräldrapenning till normalt 80%. Av

statsfinansiella skäl bör enligt utskottets uppfattning samma

kompensationsnivå kunna godtas även för föräldrapenning som utgår

med anledning av barns födelse. Detta skulle samtidigt ge visst

utrymme för att genomföra erforderlig förändring av sättet att

bestämma garantinivån inom föräldraförsäkringen. Denna nivå visar

enligt utskottets uppfattning en tendens att släpa efter i värde,

och detta drabbar främst de ekonomiskt sämst ställda familjerna.

En regel bör därför införas som gör att garantinivån automatiskt

följer med förändringen av penningvärdet. För att åstadkomma

detta bör den ersättning som utgår enligt garantinivån bestämmas

till en trehundrasextiofemtedel av basbeloppet, vilket för år

1991 skulle motsvara 88kr. om dagen.

Det bör ankomma på regeringen att snarast utarbeta förslag i

enlighet med det anförda och lägga fram det för riksdagen.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande sänkt kompensationsnivå inom

hela föräldraförsäkringen och höjd garantinivå

att riksdagen med anledning av motion

1990/91:Sf16 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

9. Förändringar i arbetsskadeförsäkringen (mom.9)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "yrkande6." bort ha följande

lydelse:

Arbetsskadeförsäkringen har i sin nuvarande utformning visat

sig vara ett mycket svårhanterligt och alltför kostnadskrävande

instrument för att tillgodose behovet av extra försäkringsskydd

utöver den allmänna sjukförsäkringen för dem som skadar sig i

arbetet. Enligt utskottets mening bör därför en ny utredning av

arbetsskadeförsäkringen omgående tillsättas. En utgångspunkt för

utredningen bör vara att den allmänna sjukförsäkringen -- oavsett

orsaken till skadan eller sjukdomen -- skall täcka alla

vårdkostnader och det huvudsakliga inkomstbortfallet under

sjukskrivningstiden. Utredningen bör få i uppdrag att undersöka

om försäkringsskyddet för dem som får sin arbetsförmåga bestående

nedsatt till följd av arbetsskada kan tillgodoses genom en

obligatorisk ansvarighetsförsäkring för arbetsgivare. En sådan

ansvarighetsförsäkring bör kunna tecknas i försäkringsbolag, och

det bör vara möjligt att i avtal mellan parterna reglera hur

försäkringen i detalj skall vara uppbyggd. En

ansvarighetsförsäkring enligt denna modell skall också kunna

omfatta i dag oförsäkrade grupper eller enskilda personer.

Försäkringspremierna som en arbetsgivare skall erlägga bör kunna

relateras till det förväntade skadeutfallet. Detta skulle utgöra

ett incitament för arbetsgivaren att ta ett ökat ansvar för

arbetsmiljön. Den personal som i dag handlägger

arbetsskadeärenden vid försäkringskassorna skulle i stället kunna

ägna sig åt rehabilitering av långtidssjukskrivna och

handikappade. Utskottet tillstyrker således bifall till motion

Sf16 yrkande6.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande förändringar i

arbetsskadeförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion

1990/91:Sf16 yrkande6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),

Rune Backlund (c) och Bertil Persson (m) anför:

Införandet av en arbetsgivarperiod innebär betydande

kostnadsminskningar i sjukförsäkringen, och vi anser därför att

en arbetsgivarperiod omgående borde ha införts. För att snabbt

hejda kostnadsexplosionen inom sjukförsäkringen har vi dock inte

motsatt oss regeringens förslag att inom nuvarande system sänka

kompensationsnivåerna med vissa förändringar som utskottet

förordat. Vi konstaterar att besparingen inom sjukförsäkringen

fram till dess en arbetsgivarperiod kan införas den 1 januari

1992 beräknas uppgå till 4 miljarder kronor.

Vi anser också att det är nödvändigt att sänka

arbetsgivaravgifterna och förutsätter därför att regeringen även

lägger fram förslag härom i samband med förslaget om en

arbetsgivarperiod. I likhet med vad som föreslogs i regeringens

lagrådsremiss om lagfäst sjuklön förutsätter vi även att

företagare med få anställda ges möjlighet att försäkra sig mot

höga kostnader för de anställdas sjukdom. Vi anser även att

gränsen för möjligheten till tilläggsförsäkring bör sättas högre

än de 50 basbelopp som tidigare varit aktuellt i regeringens

lagrådsremiss.

Av utskottet framlagda lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän

försäkring1

dels att 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§, 4 kap. 6, 7,

14, 14 a och 18 §§ samt 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3

kap. 4 b § och 16 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

3 kap.

4 §2

Om inte annat följer av Om inte annat följer av

10--10 b §§ utgör hel 10--10 b §§ utgör hel

sjukpenning för dag 90 sjukpenning för dag

procent av den fastställda följande andel av den

sjukpenninggrundande fastställda

inkomsten, delad med 365. sjukpenninggrundande

Sjukpenningen avrundas till inkomsten, delad med 365,

närmaste hela krontal. nämligen 1. 65 procent

för de första tre

dagarna med sjukpenning i

varje sjukperiod, dock med

undantag som anges i 4 b§,

2. 80 procent för tid

därefter till och med den

nittionde dagen i

sjukperioden, 3. 90 procent

för tid därefter.

Sjukpenningen avrundas till

närmaste hela krontal.

För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall

sjukpenning enligt denna lag minskas med 65 kronor, dock med

högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det

belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela

krontal.

Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då

den försäkrade uppbär hel ålderspension enligt denna lag.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1990:161.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Om den försäkrade av

arbetsgivaren erhåller

lön under sjukdom för

samma tid som sjukpenningen

avser, skall sjukpenning som

utges med den procentandel som

anges i första stycket 1

eller 2 minskas med det belopp

som lönen under sjukdom

överstiger 10 procent av

vad den försäkrade

skulle ha fått i lön om

han varit i arbete, och

sjukpenning som utges med den

procentandel som anges i

första stycket 3 minskas

med hela lönen under

sjukdom. Till den del lönen

under sjukdom utges i

förhållande till lön

i arbete som för år

räknat överstiger den

högsta sjukpenninggrundande

inkomst som kan beräknas

enligt 2 § skall minskning

dock endast ske med belopp som

överstiger 75 procent av

lönen i arbete när

sjukpenning utges med den

procentandel som anges i

första stycket 1 och 90

procent av lönen i arbete

när sjukpenning utges med

den procentandel som anges i

första stycket 2 eller 3.

Vid tillämpning av

bestämmelserna i fjärde

stycket skall ersättning

som utges på grund av

förmån av fri

gruppsjukförsäkring som

åtnjuts enligt grunder som

fastställs i kollektivavtal

mellan arbetsmarknadens

huvudorganisationer anses som

lön under sjukdom från

arbetsgivare.

Det belopp varmed minskning

skall göras avrundas till

närmast lägre hela

krontal. Avräkning skall i

första hand göras vid

utbetalning av sjukpenning som

avser samma tid som den lön

under sjukdom som föranlett

minskningen men får

också göras vid

närmast följande

utbetalning av sjukpenning.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4 b §

Den allmänna

försäkringskassan kan

efter skriftlig ansökan av

den försäkrade besluta

att hel sjukpenning för dag

skall utges med 80 procent av

den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst

delad med 365 eller, vid

sjukpenningberäkning enligt

10 a §, med motsvarande

arbetstidsfaktor, även

för de tre första

dagarna med sjukpenning i

varje sjukperiod. Ett

sådant beslut får

meddelas endast om den

försäkrade lider av

sjukdom som kan antas

medföra ett större antal

sjukperioder med rätt till

sjukpenning under en

tolvmånadersperiod.

Ett beslut enligt första

stycket gäller från och

med den kalendermånad då

ansökan gjordes hos

försäkringskassan, om

inte annat sägs i beslutet.

Beslutet skall gälla för

viss tid som anges i beslutet

eller, om det finns

särskilda skäl, tills

vidare. Beslutet skall

upphävas om villkoret

enligt första stycket andra

meningen inte längre är

uppfyllt.

En försäkrad som har

gjort ansökan enligt

första stycket är

skyldig att genomgå

undersökning av läkare

eller tandläkare och att ge

in utlåtande över

undersökningen, om

försäkringskassan finner

att det behövs för

ärendets bedömning.

För den försäkrades

utgifter för

undersökningen och för

utlåtande över

undersökningen lämnas

ersättning i enlighet med

vad regeringen förordnar.

7 a §3

För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett

sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle

ha utgetts enligt 7 § andra stycket ersättning utges för den

försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.

Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den

försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det

färdsätt som han normalt använder för sådana resor.

3 Senaste lydelse 1990:157.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Ersättning för dag

får utges med högst ett

belopp som svarar mot hel

sjukpenning beräknad enligt

4 § första stycket på

en sjukpenninggrundande

inkomst som uppgår till sju

och en halv gånger

basbeloppet.

Ersättning för dag

får utges med högst ett

belopp som svarar mot hel

sjukpenning beräknad enligt

4 § första stycket 3

på en sjukpenninggrundande

inkomst som uppgår till sju

och en halv gånger

basbeloppet.

Ersättning enligt denna paragraf får utges endast med den

försäkrades samtycke.

10 a §4

Om den försäkrades Om den försäkrades

sjukpenning i fall som avses i sjukpenning i fall som avses i

10 § svarar mot 10 § svarar mot

sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst

av enbart anställning, av enbart anställning

skall till grund för beräknas beloppet av hel

beräkningen av beloppet av sjukpenning för dag enligt

hel sjukpenning för dag vad som följer av denna

läggas det tal som paragraf. Skall sjukpenning

erhålls när 90 procent utges för mer än tre

av den sjukpenninggrundande dagar görs skilda

inkomsten delas med beräkningar för var och

årsarbetstiden. en av de perioder som avses i

tredje--femte styckena. Av 4 b

§ framgår att den i

fjärde stycket angivna

procentsatsen i vissa fall

skall gälla även när

sjukpenning beräknas för

de tre första dagarna. Vid

sådan beräkning skall

tid som avses i tredje och

fjärde styckena anses som

en period.

Skall sjukpenning utges för Skall sjukpenning utges för

endast en dag multipliceras endast en dag skall till grund

det enligt första stycket för beräkningen

erhållna talet med antalet läggas det tal som

timmar av ordinarie arbetstid erhålls när 65 procent

eller däremot svarande av den sjukpenninggrundande

normal arbetstid. Produkten inkomsten delas med

utgör hel sjukpenning årsarbetstiden. Talet

för dagen. avrundas till närmaste hela

krontal. Det multipliceras

därefter med antalet timmar

av ordinarie arbetstid eller

däremot svarande normal

arbetstid. Produkten utgör

hel sjukpenning för dagen.

4 Senaste lydelse 1987:1321.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Skall sjukpenning utges för Skall sjukpenning utges för

mer än en dag multipliceras mer än en dag skall, vid

det enligt första stycket beräkning av sjukpenning

erhållna talet med det för de första tre

sammanlagda antalet timmar av dagarna, det tal som

ordinarie arbetstid eller erhållits enligt andra

däremot svarande normal stycket andra meningen

arbetstid som belöper på multipliceras med det

dagarna. Det tal som därvid sammanlagda antalet timmar av

erhålls delas med antalet ordinarie arbetstid eller

dagar med sjukpenning. Kvoten däremot svarande normal

utgör beloppet av hel arbetstid som belöper på

sjukpenning för dag. Skall dagarna. Det tal som därvid

sjukpenning utges efter olika erhålls delas med antalet

grader av nedsatt dagar med sjukpenning. Kvoten

arbetsförmåga utgör beloppet av hel

sammanläggs dock de timmar sjukpenning för dag. Skall

som avser samma grad för sjukpenning utges efter olika

sig. Sjukpenning beräknas grader av nedsatt

för varje sådan period arbetsförmåga

för sig. sammanläggs dock de timmar

som avser samma grad för

sig. Sjukpenning beräknas

för varje sådan period

för sig.

Skall sjukpenning utges för

mer än tre dagar skall till

grund för beräkningen av

sjukpenning för den

fjärde dagen och

därefter följande dagar

till och med den nittionde

dagen i sjukperioden läggas

det tal som erhålls när

80 procent av den

sjukpenninggrundande inkomsten

delas med årsarbetstiden.

Talet avrundas till

närmaste hela krontal. Om

sjukpenning inte skall utges

för mer än fyra dagar

tillämpas andra stycket

tredje och fjärde

meningarna i fråga om

sjukpenning för den

fjärde dagen. Skall

sjukpenning utges för mer

än fyra dagar tillämpas

i stället tredje stycket

på motsvarande sätt

beträffande sjukpenning som

beräknas för den

fjärde dagen och

därefter följande dagar.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Skall sjukpenning utges för

tid efter den nittionde dagen

i sjukperioden skall till

grund för beräkningen av

sjukpenning för den

nittioförsta dagen och

därefter följande dagar

läggas det tal som

erhålls när 90 procent

av den sjukpenninggrundande

inkomsten delas med

årsarbetstiden. Talet

avrundas till närmaste hela

krontal. Om sjukpenning inte

skall utges för mer än

nittioen dagar tillämpas

andra stycket tredje och

fjärde meningarna i

fråga om sjukpenning för

den nittioförsta dagen.

Skall sjukpenning utges för

mer än nittioen dagar

tillämpas i stället

tredje stycket på

motsvarande sätt

beträffande sjukpenning som

beräknas för den

nittioförsta dagen och

därefter följande dagar.

Det enligt första stycket Om antalet timmar eller det

erhållna talet avrundas sammanlagda antalet timmar

till närmaste hela krontal. enligt andra--femte styckena

Om antalet timmar enligt andra inte uppgår till ett helt

stycket eller det sammanlagda timtal skall avrundning ske

antalet timmar enligt tredje till närmaste hela timtal,

stycket inte uppgår till varvid halv timme avrundas

ett helt timtal skall uppåt. Sjukpenning avrundas

avrundning ske till till närmaste hela krontal.

närmaste hela timtal,

varvid halv timme avrundas

uppåt. Sjukpenning avrundas

till närmaste hela krontal.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter om

schablonberäkning av ordinarie arbetstid och däremot svarande

normal arbetstid.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

10 b §5

Om den försäkrades Om den försäkrades

sjukpenning i fall som avses i sjukpenning i fall som avses i

10 § svarar mot 10 § svarar mot

sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst

av såväl anställning av såväl anställning

som annat förvärvsarbete som annat förvärvsarbete

beräknas beloppet av hel beräknas beloppet av hel

sjukpenning för dag enligt sjukpenning för dag enligt

följande. Den del av följande. Den del av

sjukpenningen som svarar mot sjukpenningen som svarar mot

inkomst av anställning inkomst av anställning

beräknas enligt 10 a § beräknas enligt 10 a §

första--fjärde styckena. första--sjätte styckena.

Den del som svarar mot inkomst Den del som svarar mot inkomst

av annat förvärsarbete av annat förvärsarbete

beräknas enligt 4 § beräknas enligt 4 §

första stycket. första stycket.

16 §6

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt

statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan

regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från

bestämmelserna om rätt till sjukpenning.

I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får

arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära

arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den

utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har

utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att

uppbära dennes sjukpenning, är bindande för försäkringskassan om

den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har

slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som

huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetgivare

som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i

fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men

sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela

föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av

sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant

avtal.

Regeringen får även meddela föreskrifter om

sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad

anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten

och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i tredje

stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid

erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får

förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från

försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning i den mån

den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

5 Senaste lydelse 1987:223.

6 Senaste lydelse 1987:223.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Sjukpenning som betalas ut

enligt denna paragraf till en

arbetsgivare skall minskas med

lön under sjukdom som

arbetsgivaren utger till

arbetstagaren för samma tid

som sjukpenningen avser, dock

endast med den del av lönen

under sjukdom som

överstiger lönen i

arbetet med 75 procent när

sjukpenning utges med den

procentandel som anges i 4

§ första stycket 1 och

med 90 procent när

sjukpenning utges med den

procentandel som anges i 4

§ första stycket 2 eller

3. Härvid har

bestämmelserna i 4 §

femte och sjätte styckena

motsvarande tillämpning.

16 a §

Regeringen kan föreskriva

undantag från

bestämmelserna i 4 §

första stycket, 10 a §,

10 b § och 16 §

sjätte stycket när

lön under sjukdom utges

enligt lag.

4 kap.

6 §7

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen

(garantinivå).

Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp

motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte

stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets

födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit

försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för

varje barn för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns

sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med

belopp enligt garantinivån.

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra

stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns

sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med

belopp enligt garantinivån.

När föräldrapenning När föräldrapenning

enligt andra--fjärde enligt andra--fjärde

styckena skall utges med styckena skall utges med

belopp motsvarande belopp motsvarande

förälderns sjukpenning, förälderns sjukpenning,

skall beräkningen ske skall beräkningen ske

enligt 3 kap. med undantag av enligt 3 kap. med undantag av

5 § fjärde och femte 5 § fjärde och femte

styckena samt 10 a och 10 b styckena samt 10 a och 10 b

§§. §§. Därvid skall dock

föräldrapenning för

dag beräknas efter 90

procent av den fastställda

sjukpenninggrundande

inkomsten, delad med 365.

7 Senaste lydelse 1989:100.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra--fjärde styckena

skall, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts

enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess

barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den

sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde

eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet

därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för

vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna

tid och beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds

barnet inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även

fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.

7 §8

Hel föräldrapenning Hel föräldrapenning

för dag utges med belopp för dag utges med belopp

motsvarande förälderns motsvarande förälderns

sjukpenning när sjukpenning, beräknad

föräldern inte enligt 6 § femte stycket,

förvärvsarbetar. Halv när föräldern inte

eller fjärdedels förvärvsarbetar. Halv

föräldrapenning med eller fjärdedels

belopp motsvarande föräldrapenning med

förälderns sjukpenning belopp motsvarande

utges när föräldern förälderns sjukpenning,

förvärvsarbetar högst beräknad enligt nämnda

hälften respektive tre lagrum, utges när

fjärdedelar av normal föräldern

arbetstid. förvärvsarbetar högst

hälften respektive tre

fjärdedelar av normal

arbetstid.

Vid tillämpning av första stycket skall som förvärvsarbete

inte betraktas vård av barn, som har tagits emot för

stadigvarande vård och fostran i förälderns hem. Vårdar

föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för vården,

skall vid beräkningen av föräldrapenning bortses från den del av

den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen

för vården. Hel föräldrapenning skall dock alltid utgöra lägst

60 kronor om dagen.

14 §9

Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som

avstår från förvärvsarbete. Halv eller fjärdedels tillfällig

föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst hälften

respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha

arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra

stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig

föräldrapenning.

8 Senaste lydelse 1986:384.

9 Senaste lydelse 1989:219.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Tillfällig

föräldrapenning utges

med belopp som svarar mot

förälderns sjukpenning

och beräknas, för den

tid som förmånen avser,

enligt 3 kap. 10 a § när

den skall utges på grundval

av sjukpenninggrundande

inkomst av anställning och

enligt 10 b § nämnda

kapitel när den skall utges

på grundval av

sjukpenninggrundande inkomst

av såväl anställning

som annat

förvärvsarbete.

Om inte annat följer av

tredje eller fjärde stycket

eller 14 a § skall till

grund för beräkningen av

beloppet för hel

tillfällig

föräldrapenning för

dag läggas det tal som

erhålls när 80 eller,

efter det att förmånen

utgetts för 14 dagar för

samma barn under ett år, 90

procent av den

sjukpenninggrundande inkomsten

av anställning delas med

årsarbetstiden. Vid

beräkningen tillämpas 3

kap. 10 a § på

motsvarande sätt för den

tid som förmånen avser.

Tillfällig Skall tillfällig

föräldrapenning som föräldrapenning utges

utges på grundval av enbart på grundval av inkomst av

inkomst av annat annat förvärvsarbete

förvärvsarbete beräknas hel förmån

beräknas enligt 3 kap. 4 för dag efter 80 eller,

§ första stycket. efter det att förmånen

utgetts för 14 dagar för

samma barn under ett år, 90

procent av den fastställda

sjukpenninggrundande

inkomsten, delad med 365.

Beloppet avrundas till

närmaste hela krontal.

Skall tillfällig

föräldrapenning utges

på grundval av

sjukpenninggrundande inkomst

av såväl anställning

som annat förvärvsarbete

beräknas den del av

förmånen som svarar mot

inkomst av anställning

enligt andra stycket medan den

del av förmånen som

svarar mot inkomst av annat

förvärvsarbete

beräknas enligt tredje

stycket.

14 a §10

Utan hinder av Tillfällig

föreskrifterna i 14 § föräldrapenning

andra stycket beräknas beräknas enligt 14 §

tillfällig tredje stycket

föräldrapenning enligt 3

kap. 4 § första stycket

1. när den försäkrade 1. när den försäkrade

skall uppbära tillfällig skall uppbära tillfällig

föräldrapenning för föräldrapenning för

tid då annars tid då annars

havandeskapspenning eller havandeskapspenning eller

föräldrapenning skulle föräldrapenning skulle

ha uppburits, eller ha uppburits, eller

10 Senaste lydelse 1989:1046.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2. i fall som avses i 3 kap. 2. i fall som avses i 3 kap.

10 c § första stycket 1 10 c § första stycket 1

och 3 samt andra stycket. och 3 samt andra stycket.

18 §11

Bestämmelserna i 3 kap. 13 Bestämmelserna i 3 kap. 13

§ första stycket, 16 § första stycket, 16

§ och 17 § första § första--femte styckena

stycket a) och c) samt andra och 17 § första stycket

stycket tillämpas även i a) och c) samt andra stycket

fråga om tillämpas även i

föräldrapenningförmåner. fråga om

Bestämmelserna i 3 kap. 15 föräldrapenningförmåner.

§ och 17 § första Bestämmelserna i 3 kap. 15

stycket b) tillämpas § och 17 § första

även i fråga om stycket b) tillämpas

tillfällig även i fråga om

föräldrapenning. tillfällig

föräldrapenning.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till

föräldrapenningförmån anses två dagar med halv eller fyra dagar

med fjärdedels föräldrapenning som en dag.

Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte

har fyllt 18 år, får försäkringskassan på framställning av

socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis

skall utbetalas till annan person eller till nämnden att

användas till förälderns och familjens nytta.

Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i

kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får

försäkringskassan på framställning av föreståndaren för

inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer

kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till

kvinnans och barnets nytta.

21 kap.

1 §12

Den som är inskriven hos en Den som är inskriven hos en

allmän allmän

försäkringskassa, men försäkringskassa, men

inte är försäkrad inte är försäkrad

för en sjukpenning som, för en sjukpenning som,

beräknad enligt 3 kap. 4 beräknad enligt 3 kap. 4

§ första stycket, § första stycket 3,

uppgår till garantinivån uppgår till garantinivån

enligt 4 kap. 6 §, skall enligt 4 kap. 6 §, skall

kunna genom frivilliga kunna genom frivilliga

avgifter försäkra sig avgifter försäkra sig

för erhållande av för erhållande av

sjukpenning eller sjukpenning eller

sjukpenningtillägg. sjukpenningtillägg.

11 Senaste lydelse 1990:56. 12

Senaste lydelse 1987:223.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Den som inte har rätt till

sjukpenning enligt 3 kap. 1

§ får försäkra sig

för sjukpenning som

uppgår till lägst 20

kronor och högst till

garantinivån enligt 4 kap.

6 §. Den som har rätt

till sjukpenning enligt 3 kap.

1 § får försäkra

sig för

sjukpenningtillägg, som

tillsammans med den

sjukpenning som han är

berättigad till enligt 3

kap. 4 § första stycket

uppgår till lägst 20

kronor och högst till

garantinivån.

Den som inte har rätt till

sjukpenning enligt 3 kap. 1

§ får försäkra sig

för sjukpenning som

uppgår till lägst 20

kronor och högst till

garantinivån enligt 4 kap.

6 §. Den som har rätt

till sjukpenning enligt 3 kap.

1 § får försäkra

sig för

sjukpenningtillägg, som

tillsammans med den

sjukpenning som han är

berättigad till enligt 3

kap. 4 § första stycket

3 uppgår till lägst 20

kronor och högst till

garantinivån.

En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades

sjukpenning enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar,

beräknas med tillämpning av 5 § femte stycket eller 10 a eller

10 b § nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla utan

karenstid eller med en karenstid av 3 eller 30 dagar.

Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller

förkortning av gällande karenstid enligt tredje stycket

tillkommer endast den som är under 55 år.

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter

ingången av den månad då den försäkrade börjar uppbära hel

förtids- eller ålderspension.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§

samt 4 kap. 14 och 14 a §§ tillämpas fortfarande i fråga om

ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottet förslag

3 kap.

5 §2

Vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den

försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med

minst en fjärdedel utges sjukpenning från

arbetsskadeförsäkringen.

Saknar den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges

hel sjukpenning. Om denna förmåga inte saknas helt men är

nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels

sjukpenning. Är förmågan nedsatt i mindre grad men med minst

hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels

sjukpenning.

Om inte annat följer av 5 Om inte annat följer av 5

a--5 c §§ utgör hel a--5 c §§ utgör hel

sjukpenning för dag en sjukpenning för dag en

trehundrasextiofemtedel av den trehundrasextiofemtedel av den

försäkrades försäkrades

sjukpenningunderlag enligt 6 sjukpenningunderlag enligt 6

§. Sjukpenningen avrundas §. Sjukpenningen avrundas

till närmaste hela krontal. till närmaste hela krontal.

När sjukpenning skall utges När sjukpenning skall utges

till den försäkrade till den försäkrade

för sådan tid, för för sådan tid, för

vilken denne har erhållit vilken denne har erhållit

sjukpenning enligt lagen sjukpenning enligt lagen

(1962:381) om allmän (1962:381) om allmän

försäkring, får försäkring, får

sjukpenningen dock beräknas sjukpenningen dock beräknas

till det sammanlagda belopp till det sammanlagda belopp

som har betalats ut för som har betalats ut för

samma tid ökat med en samma tid med tillägg

niondel. Det sålunda för vad som avräknats

beräknade beloppet avrundas enligt 3 kap. 4 §

till närmaste hela krontal. fjärde--sjätte styckena

lagen om allmän

försäkring och ökat

med 54, 25 eller 11 procent,

beroende på om den tidigare

ersättningen utgetts på

grundval av 65, 80 eller 90

procent av den

sjukpenninggrundande

inkomsten.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i

oavbruten följd lider av sjukdom som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

2 Senaste lydelse 1990:158.

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 2

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Motioner väckta med anledning av propositionen2

Utskottet3

Besparingar inom sjukpenningförsäkringen3

Sjukpenning inom den allmänna försäkringen3

Avtalsbaserad ersättning vid sjukdom4

Propositionen5

Motionerna6

Utskottets bedömning9

Arbetsgivarperiod13

Självrisken inom sjukpenningförsäkringen15

Besparingar inom föräldraförsäkringen16

Förändringar i arbetsskadeförsäkringen18

Lagförslagen18

Hemställan19

Reservationer21

1. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.,

arbetsgivarperiod, nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. och

tillfällig föräldrapenning (fp)21

2. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.,

sjömän, arbetsgivarperiod, tillfällig föräldrapenning och

differentierad arbetsgivaravgifter (v)24

3. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m.

och arbetsgivarperiod (mp)26

4. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (m)27

5. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mp)27

6. Tillfällig föräldrapenning (c)28

7. Tillfällig föräldrapenning (mp)28

8. Sänkt kompensationsnivå inom hela föräldraförsäkringen och

höjd garantinivå (m) 29

9. Förändringar i arbetsskadeförsäkringen (m)30

Särskilt yttrande30

Bilaga 1 Utskottets lagförslag32

Bilaga 2 Propositionens lagförslag45