Bet. 1990/91:SoU16

Socialutskottets betänkande

1990/91:SOU16

Rättsmedicinsk verksamhet m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1990/91

SoU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1990/91:93 om

rättsmedicinsk verksamhet, m.m. jämte de motioner som väckts med

anledning av propositionen. Vidare behandlas några motioner från

allmänna motionstiden 1990/91 och en motion från allmänna

motionstiden 1989/90 om rättsmedicinsk verksamhet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att en ny

självständig myndighet, rättsmedicinalverket, inrättas den 1

juli 1991 för de verksamheter som rättsläkarstationerna och

statens rättskemiska laboratorium nu svarar för. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks.

Två reservationer har avlämnats, den ena (c, v, mp)

beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket, den andra

(c, v) beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i

Stockholm.

Propositionerna

Proposition 1990/91:93

Regeringen har i proposition 1990/91:93 föreslagit

1. att riksdagen godkänner att en ny myndighet inrättas den 1

juli 1991 med de uppgifter som i propositionen angetts i avsnitt

4.2,

2. att riksdagen godkänner att tjänsterna som professor i

rättsmedicin inom högskolan förenas med överläkartjänster vid

den nya myndigheten i enlighet med vad i propositionen anförts i

avsnitt 6.2,

3. att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret

1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59

554 000 kr.

Proposition 1990/91:100 bilaga 7

Regeringen har i proposition 1990/91:100 bilaga 7 under

punkterna E 3 och E 4 (s. 96--97) föreslagit

E 3 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

till Statens rättskemiska laboratorium för budgetåret

1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 26 702 000 kr.

E 4 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

till Statens rättskemiska laboratorium för budegetåret

1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 43 149 000 kr.

Motioner

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:93

1990/91:So48 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokaliseringen av det nya

rättsmedicinalverket till Linköping.

1990/91:So49 av Lola Björkquist m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokaliseringen av det nya

rättsmedicinalverket till Linköping.

1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att kostnaderna för det nya

rättsmedicinalverket inryms i det anslag som tilldelats

socialstyrelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en reglering av

beredskapsfrågan för rättsläkarna i den nya organisationen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en reglering av

rättsläkarstationernas utbildningsansvar och högskolans behov av

rättsmedicinen i utbildningen och finansieringen av denna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en inplacering och reglering av

rättsodontologin i rättsmedicinsk verksamhet.

1990/91:So51 av Anita Stenberg (mp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att den rättsodontologiska verksamheten

innefattas i propositionen.

1990/91:So52 av Margitta Edgren och Lola Björkquist (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

socialutskottets uttalande om chefskap m.m. i betänkande

1989/90:SoU24 även bör beaktas i detta sammanhang.

1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ledningsansvaret för den rättsmedicinska

verksamheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verksledningar och styrelser förläggs

till Linköping,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lekmannamajoritet i styrelsen för den nya

rättsmedicinska myndigheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avvaktan på konsekvensutredning

beträffande nedläggning av SLRs Solnafilial.

1990/91:So54 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av rättsodontologi vid

rättsmedicinalverket.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1990

1989/90:So509 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slutgiltig

lösning av frågan om huvudmannaskapet för den rättsmedicinska

verksamheten.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991

1990/91:So402 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar om underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk

obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel

dödsorsaksundersökning motsvarande den skyldighet som gäller

enligt 4 § obduktionslagen.

1990/91:So511 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett bibehållande av den rättskemiska laboratorieverksamheten

vid statens rättsläkarstation i Stockholm.

Utskottet

Bakgrund

Vid statens rättsläkarstationer utförs rättsmedicinska

undersökningar av olika slag, t.ex. obduktioner, undersökningar

av misshandlade eller för brott misstänkta personer samt

laboratorieundersökningar. Rättsläkarstationer finns i Stockholm

(Solna), Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

Statens rättskemiska laboratorium (SRL) har till uppgift att

utföra undersökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk

art. Inom SRL finns två från varandra fristående avdelningar, en

kemisk och en blodgruppsserologisk avdelning. SRL är lokaliserat

till Linköping med en filial i Solna i anslutning till

rättsläkarstationen. Huvuduppgiften för SRLs kemiska avdelning

är att utföra toxikologiska undersökningar åt

rättsläkarstationerna samt undersökningar av blodprov från

misstänkta rattfyllerister för alkoholbestämning. Vid

avdelningen bedrivs också uppdragsverksamhet. SLRs

blodgruppsserologiska avdelning är den centrala instansen för

blodundersökningar i faderskapsärenden. Vid avdelningen bedrivs

också viss uppdragsverksamhet åt sjukvården.

Socialstyrelsen är i dag chefsmyndighet för de nämnda

verksamheterna.

Frågan om det rättsmedicinska, rättskemiska och

kriminaltekniska utredningsväsendets organisation har utretts

genom den s.k. RRK-utredningen, som år 1986 avlämnade sitt

betänkande (Ds S 1986:3) Samordning av det rättsmedicinska,

rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet. I mars

1987 tillsattes en utredare att ytterligare bereda de frågor som

behandlats i RRK-utredningens betänkande. Utredaren lade i april

1987 fram ett betänkande med förslag till lag om omhändertagande

och undersökning av avlidna. Ytterligare ett antal utredningar

har utrett eller utreder frågor som har viss anknytning till den

rättsmedicinska verksamheten.

I samband med 1988/89 års budgetberedning ansåg riksdagen att

den rättsmedicinska verksamheten var ett eftersatt område.

Riksdagen gjorde ett tillkännagivande om behovet av åtgärder för

den rättsmedicinska verksamheten och anvisade även ett i

förhållande till regeringens budgetförslag förhöjt anslag (prop.

1988/89:100 bil. 7, 1988/89:SoU16, rskr. 214).

I proposition 1990/91:93 föreslås att en ny självständig

myndighet, rättsmedicinalverket, skall inrättas den 1 juli 1991

för den verksamhet som rättsläkarstationerna och statens

rättskemiska laboratorium nu svarar för. Inom den nya

myndigheten skall enligt förslaget finnas en rättsserologisk

avdelning med de uppgifter som den blodgruppsserologiska

avdelningen inom statens rättskemiska laboratorium har i dag.

Vidare skall inom den nya myndigheten finnas regionala

rättsmedicinska avdelningar och en rättskemisk avdelning som

bl.a. skall ge rättskemisk service åt de regionala

avdelningarna. Dessa avdelningar skall enligt förslaget svara

för de uppgifter som rättsläkarstationerna och den kemiska

avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium i dag har,

dvs. främst utföra rättsmedicinska undersökningar på uppdrag av

polisen och andra rättsvårdande myndigheter.

För verksamheten inom rättsmedicinalverket föreslås i

propositionen ett förslagsanslag på 59 554 000 kr. för

budgetåret 1991/92.

Den 8 oktober 1990 beslutade chefen för socialdepartementet,

statsrådet Ingela Thalén, att tillsätta en arbetsgrupp med

uppgift att ge förslag om den rättsmedicinska och rättskemiska

verksamhetens framtida organisation och finansiering. Arbetet

bedrivs i etapper. Arbetsgruppen arbetar för närvarande med att

klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den utveckling

som är nödvändig i samband med tillskapandet av det nya

rättsmedicinalverket.

I propositionen aviseras att även en organisationskommitté

skall tillsättas för att medverka i arbetet med att genomföra

den nya organisationen.

Regeringen har den 21 mars 1991 beslutat att tillkalla en

sådan kommitté.

I proposition 1990/91:120 om den rättspsykiatriska

undersökningsverksamheten, m.m. har regeringen föreslagit att

den nya myndigheten även bör ta över de uppgifter som rör

rättspsykiatrin från socialstyrelsen. Denna proposition

behandlas i utskottets betänkande 1990/91:SoU13 om psykiatrisk

tvångsvård, m.m.

Den nya myndighetens arbetsuppgifter och organisation

I proposition 1990/91:93 anförs att den nya myndigheten bör

bestå av en rättsserologisk avdelning samt regionala

rättsmedicinska avdelningar och en rättskemisk avdelning.

Myndighetens ledning föreslås biträdas av ett kansli som också

avses svara för administrativ service åt de olika avdelningarna.

När det gäller den nya myndighetens allmänna uppgifter

framhålls i propositionen att en viktig uppgift för

rättsmedicinalverket är samarbetet med andra myndigheter och

organ. Enligt propositionen bör ett ökat samarbete med

sjukvårdshuvudmännen på de orter där de olika avdelningarna

finns medföra vinster för båda parter. Enligt propositionen bör

myndigheten kunna samarbeta med universitetet i Linköping i

fråga om bl.a. forsknings- och utvecklingsarbete som berör

rättsserologin och rättskemin. Även vikten av att lämpliga

former utvecklas för samarbetet mellan myndighetens olika

avdelningar framhålls.

Den nya myndigheten föreslås få regionala rättsmedicinska

avdelningar och en central rättskemisk avdelning med ansvar för

de uppgifter som statens rättsläkarstationer och den kemiska

avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium nu har. Dessa

avdelningar föreslås tillsammans benämnas statens

rättsmedicinska institut. En huvuduppgift blir att utföra

rättsmedicinska undersökningar efter beslut av polismyndigheter

och vissa andra myndigheter. I propositionen framhålls att en av

utgångspunkterna bör vara att den rättsmedicinska verksamheten

renodlas till sådana uppgifter som är av klart rättsvårdande

karaktär. Propositionen hänvisar till att den särskilda

arbetsgruppen inom socialdepartementet i sitt kommande arbete

skall klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den

utveckling som skett av de rättsmedicinska och rättskemiska

verksamheterna. En viktig uppgift för den nya myndighetens

ledning anses vara att se till att verksamhetens kvalitet

kontrolleras och vid behov förbättras för att värna om

rättssäkerheten. I propositionen understryks även det nära

sambandet mellan en hög kvalitet och en aktiv forskning.

Rättsmedicinalverket föreslås vidare få en särskild avdelning

med ansvar för de uppgifter som den nuvarande

blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska

laboratorium (SRL) har. Denna avdelning föreslås benämnas

statens rättsserologiska institut och vara fristående från

den avdelning som övertar uppgifterna från SRLs kemiska

avdelning. Verksamheten avses vara produktionsinriktad och

styras av efterfrågan. Även i fråga om verksamheten vid det

rättsserologiska institutet framhåller propositionen att höga

kvalitetskrav måste uppfyllas. För att fylla dessa krav är

enligt propositionen ett aktivt forsknings- och

utvecklingsarbete nödvändigt.

Riksdagen föreslås godkänna att en ny myndighet inrättas den 1

juli 1991 med de uppgifter som anges i propositionen.

Utskottet har ingen erinran mot att ett rättsmedicinalverk med

de av regeringen föreslagna arbetsuppgifterna inrättas den 1

juli 1991. Utskottet behandlar dock i det följande vissa förslag

om att riksdagen bör ge ytterligare synpunkter på den nya

myndighetens uppgifter.

Rättsodontologi

Tre motioner tar upp den rättsodontologiska verksamheten. I

motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförs om behovet av en inplacering och reglering av

rättsodontologin i rättsmedicinsk verksamhet (yrkande 4).

Motionären konstaterar att rättsodontologin inte alls behandlas

i propositionen. Enligt motionären är rättsodontologin

oundgänglig inte minst när det gäller identifieringsproblem. I

en ny och reformerad organisation av den rättsmedicinska

verksamheten måste rättsodontologin inta en viktig plats, anförs

det i motionen. Hur denna skall vara organiserad ankommer på

regeringen att bestämma. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag i denna del.

Liknande synpunkter framförs i motion 1990/91:So54 av Barbro

Westerholm (fp). Motionären begär ett tillkännagivande till

regeringen om behovet av rättsodontologi vid

rättsmedicinalverket.

I motion 1990/91:So51 av Anita Stenberg (mp) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär att den rättsodontologiska

verksamheten innefattas i propositionen. Även i denna motion

konstateras att rättsodontologin inte nämns i propositionen.

Under beredningen av 1988/89 års budgetförslag för den

rättsmedicinska verksamheten konstaterade utskottet

(1988/89:SoU16) att det uppkommit omfattande problem och

stora svårigheter för den rättsmedicinska verksamheten när det

gäller att uppfylla de mål som uppställts för verksamheten. I

samband därmed uppmärksammades även den rättsodontologiska

verksamheten. Vid den tidpunkten fanns ett förslag att inte

återbesätta en tjänst som rättsodontolog vid rättsläkarstationen

i Stockholm i samband med den ordinarie tjänsteinnehavarens

pensionering. Utskottet framhöll i betänkandet att den

rättsodontologiska verksamheten är viktig. Utskottet framhöll

också, i anslutning till uttalanden om nödvändigheten av en god

personalpolitik för rättsmedicinen, att den framtida

rekryteringen av kompetent personal till den rättsodontologiska

verksamheten måste tryggas.

Som framgått tidigare tillsatte regeringen i oktober 1990 en

arbetsgrupp med uppgift att ge förslag om den rättsmedicinska

och rättskemiska verksamhetens framtida organisation och

finansiering. Arbetsgruppen arbetar för närvarande med att

klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den utveckling

som är nödvändig i samband med tillskapandet av det nya

rättsmedicinalverket. Frågan om rättsodontologin kommer

sannolikt att behandlas i det sammanhanget. Från

socialdepartementet har inhämtats att det inte föreligger några

planer på att lägga ner eller avsevärt förändra den

rättsodontologiska verksamheten.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om

rättsodontologin. Det är enligt utskottets mening angeläget att

rättsodontologin finns med också i den framtida organisationen

för den rättsmedicinska verksamheten. Utskottet förutsätter att

detta kommer att beaktas i det arbete som pågår för att klargöra

det nya verkets organisation och resursmässiga behov. Något

ytterligare tillkännagivande från riksdagens sida behövs därför

inte. Utskottet avstyrker motionerna 1990/91:So50 (m) yrkande 4,

1990/91:So54 (fp) och 1990/891:So51 (mp).

Rättsläkarstationernas utbildningsansvar m.m.

I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförs i motionen om behovet av en reglering av

rättsläkarstationernas utbildningsansvar och högskolans behov av

rättsmedicinen i utbildningen och finansieringen av denna

(yrkande 3). Motionären framhåller rättsläkarstationernas

betydelsefulla roll i utbildningen av läkare och sjuksköterskor.

Rättsmedicinen konfronteras dagligen med frågor som har med

livsstilar och livsmiljö att göra. Betydande dokumentation görs

vid rättsläkarstationerna. Deras arkiv innehåller stora

kunskapsmängder. Enligt motionären måste rättsläkarverksamhetens

betydelsefulla roll och intima koppling till utbildningen läggas

fast i en proposition som reglerar en kommande organisation av

rättsmedicinsk verksamhet. Regeringen bör ges i uppdrag att

återkomma till riksdagen med förslag om hur

utbildningsverksamhetens koppling till rättsläkarstationerna

skall vara organiserad.

I det nämnda betänkandet 1988/89:SoU16 framhöll utskottet

också rättsmedicinens betydelse i utbildning och forskning.

Rättsmedicinen och utbildningsfrågorna berörs endast

kortfattat i proposition 1990/91:93. Allmänt framhålls i

propositionen nödvändigheten av ett nära samarbete med andra

myndigheter och organ. Samarbetet med sjukvårdshuvudmännen nämns

särskilt. Betydelsen av ett nära samarbete med forskningen

framhålls också. Av propositionen framgår att den särskilda

arbetsgruppen inom socialdepartementet i sitt kommande arbete

skall analysera vilka resurser som behövs för att tillhandahålla

resurser för läkarutbildning samt den forskning och

forskarutbildning som bedrivs inom högskoleorganisationen.

Enligt uppgift från socialdepartementet avses inte någon

förändring av den rättsmedicinska verksamhetens relation till

högskolan.

Utskottet behandlar i ett senare avsnitt frågan om förenande

av tjänst som professor i rättsmedicin med överläkartjänst vid

den nya myndigheten.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar motionärens uppfattning att

rättsläkarstationerna har en betydelsefull roll i utbildningen

av läkare och sjuksköterskor. Utskottet vill också framhålla

vikten av nära kontakter mellan rättsmedicinen och forskningen.

Som framgått i det föregående skall den arbetsgrupp som

regeringen tillsatt analysera vilka resurser som behövs för

rättsmedicinens medverkan i läkarutbildningen och för den

forskning och forskarutbildning som bedrivs inom

högskoleorganisationen. Syftet med motion So50 (m) kan därmed

förväntas bli tillgodosett utan något tillkännagivande från

riksdagens sida. Motion 1990/91:So50 (m) yrkande 3 avstyrks.

Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm

I motion 1990/91:So511 av Karin Israelsson (c) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att den rättskemiska

laboratorieverksamheten vid statens rättsläkarstation i

Stockholm bör bibehållas. När statens rättskemiska laboratorium

i slutet av 1970-talet lokaliserades till Linköping startades

en försöksverksamhet med en filial till laboratoriet i Solna i

anslutning till rättsläkarstationen. Enligt motionären är det

angeläget att denna filial bibehålls i en ny organisation.

Närmare en tredjedel av alla rättsmedicinska förrättningar i

landet utförs där. Kvaliteten på undersökningarna vid filialen i

Stockholm har vid flera tillfällen varit högre än undersökningar

gjorda i Linköping. Det är enligt motionären också viktigt att

behålla nära kontakter mellan behandlande läkare och

rättsläkarstationen.

Även motion 1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande

4 tar upp frågan om nedläggning av den rättskemiska

verksamheten vid filialen i Solna. Motionärerna hänvisar till

den utredning som för närvarande görs av socialstyrelsen.

Statens rättskemiska laboratorium (SRL) låg tidigare i Solna

nära rättsläkarstationen. Sedan slutet av 1970-talet är SRL

lokaliserat till Linköping. I samband med flyttningen dit

startades en försöksverksamhet med en filial till SRL i Solna i

anslutning till rättsläkarstationen. Denna filial finns alltjämt

kvar.

RRK-utredningen behandlade ingående frågan om en

decentralisering av rättskemiska analyser. Utredningen fann att

övertygande skäl talade för att de rättskemiska analyserna borde

förbli koncentrerade till ett centralt laboratorium. Enligt

utredningen borde försöksverksamheten med filialen i Solna

upphöra.

Socialstyrelsen har i sin anslagsframställning för nästa

budgetår framhållit att filialen enligt SRLs och

socialstyrelsens uppfattning bör avvecklas och verksamheten

flyttas till Linköping. Enligt styrelsens mening skulle

därigenom betydande besparingar kunna göras.

Föreståndaren för rättsläkarstationen i Stockholm har

framfört farhågor för att en nedläggning av filialen i Solna

skulle medföra risker för rättssäkerheten.

Av proposition 1990/91:93 framgår att regeringen den 24

januari 1991 uppdragit åt socialstyrelsen att senast den 15 maj

1991 utvärdera tillförlitligheten av de analyser som SRL utför

vid sin huvudenhet i Linköping och vid filialen i Solna samt att

därvid redovisa de förslag som utvärderingen leder till.

Föredragande statsrådet nämner i propositionen också att den

ovannämnda interdepartementala arbetsgruppen, som berett frågan

om rättsmedicinalverkets framtida organisation, i sin rapport

till regeringen redovisat att den tekniska och medicinska

utvecklingen på sikt kan innebära att bättre förutsättningar

uppstår att med tillfredsställande säkerhet och till rimlig

kostnad utföra vissa analyser utanför den centrala rättskemiska

enheten. Enligt arbetsgruppen kan en del analyser möjligen göras

vid de regionala avdelningarna eller analysservice köpas från

regionsjukhusen. Enligt föredraganden bör det arbete som

arbetsgruppen under medverkan av socialstyrelsen inlett kunna ge

ett bättre underlag för att bedöma dessa frågor.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet konstaterar att socialstyrelsen fått i uppdrag att

utvärdera tillförlitligheten i de analyser som SRL utför vid sin

huvudenhet och vid filialen i Solna samt att därvid redovisa de

förslag som utvärderingen leder till. Utvärderingen bör enligt

utskottet avvaktas innan någon åtgärd från riksdagens sida

övervägs. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion

1990/91:So511 (c). Motion 1990/91:So53 (v) yrkande 4 får anses

tillgodosedd och avstyrks därför.

Lokaliseringen av rättsmedicinalverket

Flera motioner tar upp frågan om lokaliseringen av det nya

rättsmedicinalverket. I motionerna 1990/91:So48 av Berit

Löfstedt m.fl. (s), 1990/91:So49 av Lola Björkquist m.fl. (fp,

m, c, v, mp) och 1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande

2 begärs sålunda tillkännagivanden till regeringen om att

rättsmedicinalverket skall förläggas till Linköping.

Motionärerna hänvisar bl.a. till att samtliga de verksamheter

som föreslås ingå i det nya verket, om än inte alla enheter,

redan finns representerade i Linköping. En lokalisering till

Linköping skulle därigenom minska de administrativa kostnaderna.

En annan fördel är närheten till statens kriminaltekniska

laboratorium. Det hänvisas också till de goda möjligheterna för

forskning i Linköping.

Frågan om lokalisering av det nya verket berörs inte i

proposition 1990/91:93. Som framgått tidigare har en särskild

organisationskommitté tillkallats för att medverka i arbetet att

genomföra den nya organisationen. Frågan om lokalisering av den

nya myndigheten avses enligt uppgift från socialdepartementet

bli behandlad av kommittén.

Utskottet gör följande bedömning.

Frågor om lokalisering av ny statlig verksamhet eller om

omlokalisering av statlig verksamhet bör i vissa fall prövas av

riksdagen. Den nya myndighetens centrala verksamhet avses

emellertid bli mycket begränsad -- 4--6 tjänster och, när den

rättspsykiatriska verksamheten tillförs rättsmedicinalverket,

totalt 7--9 tjänster. Med hänsyn härtill anser utskottet att det

bör kunna ankomma på regeringen att, sedan

organisationskommittén övervägt lokaliseringsfrågan och lämnat

sitt förslag, besluta om lokaliseringen av det nya

rättsmedicinalverket. Utskottet avstyrker därför motionerna

1990/91:So48 (s), 1990/91:So49 (fp, m, c, v, mp) och

1990/91:So53 (v) yrkande 2.

Ledningsfunktionen m.m.

Några motioner tar upp ledningsfunktionen för den nya

myndigheten. I motion 1990/91:So52 av Margitta Edgren och Lola

Björkquist (båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att socialutskottets uttalande om

chefskap m.m. i betänkande 1989/90:SoU24 även bör beaktas i

detta sammanhang. Motsvarande innebörd har yrkande 1 i motion

1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v). I båda motionerna

anförs att andra yrkeskategorier än läkare bör kunna anförtros

chefskapet för en rättsmedicinsk enhet.

Riksdagen beslutade våren 1990 om nya bestämmelser om

ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården (prop. 1989/90:81,

SoU24, rskr. 313). De nya bestämmelserna som återfinns i 14 §

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) träder i kraft den 1

juli 1991.

Enligt 14 § HSL i dess nya lydelse skall inom den

landstingskommunala hälso- och sjukvården vid en enhet för

diagnostik eller vård och behandling, om det behövs med hänsyn

till patientsäkerheten, finnas en särskild läkare med

specialistkompetens som svarar mot den samlade ledningen av

verksamheten. En sådan läkare benämns chefsöverläkare. Vid

utövande av ledningen skall han i frågor som avser annat än

diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter eller

utseende av patientansvariga läkare följa de föreskrifter som

landstinget kan meddela. Chefsöverläkaren får uppdra åt andra

befattningshavare vid enheten att fullgöra enskilda

ledningsuppgifter, om de har tillräcklig kompetens och

erfarenhet.

Enligt vad som framgår av proposition 1990/91:93 svarar de

nuvarande föreståndarna vid rättsläkarstationerna för både den

administrativa och den medicinska ledningen. I propositionen

påtalas att ledningsfunktionen därmed redan är organiserad på

det sätt som fr.o.m. den 1 juli 1991 kommer att gälla inom stora

delar av den offentliga hälso- och sjukvården. Föredragande

statsrådet anför vidare (s. 14):

Enligt min bedömning kommer arbetsfördelningen mellan chefen

för myndigheten och cheferna för de olika avdelningarna att

likna den som vanligen gäller mellan sjukhusdirektören och

klinikcheferna vid ett sjukhus.

Det är angeläget att myndighetens ledning utvecklar lämpliga

former för samarbetet mellan de olika avdelningarna och mellan

dessa. Det bör ankomma på myndigheten att själv avgöra om ett

chefsråd bör inrättas och om det skall finnas en

chefsläkarfunktion liknande den som är vanlig inom hälso- och

sjukvården.

I ett annat avsnitt i propositionen anförs (s. 20):

Som jag förut nämnt -- -- -- bör uppgiften att vara chef för

en avdelning inom den nya myndigheten utgöra ett tidsbegränsat

tilläggsuppdrag för en tjänsteman där. Vid de regionala

rättsmedicinska avdelningarna bör även i fortsättningen finnas

chefer med ett samlat ansvar för både den administrativa och den

medicinska ledningen. Även i övrigt bör i allt väsentligt gälla

detsamma som kommer att gälla fr.o.m. den 1 juli 1991 för

chefsöverläkare inom den offentliga hälso- och sjukvården.

I fråga om kompetenskrav, uppgifter m.m. liksom delegering av

ledningsuppgifter hänvisar föredraganden till proposition

1989/90:81 med regeringens förslag till reglering av det samlade

ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården.

Utskottet konstaterar att rättsmedicinsk verksamhet inte

omfattas av hälso- och sjukvårdslagen och således inte heller av

bestämmelserna om samlat ledningsansvar. Motionerna 1990/91:So52

(fp) och 1990/91:So53 (v) yrkande 1 avstyrks därför.

Förening av vissa tjänster

Riksdagen föreslås godkänna vad som anförs i proposition

1990/91:93 om att tjänsterna som professor i rättsmedicin

förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten.

Uppgiften att vara chef för en avdelning inom den nya

myndigheten föreslås enligt propositionen utgöra ett

tidsbegränsat tilläggsuppdrag för en tjänsteman där. Fyra av

rättsläkarstationerna har i dag som föreståndare innehavare av

fullmaktstjänst som professor i rättsmedicin inom högskolan. I

och med att uppgiften att vara chef för en regional

rättsmedicinsk avdelning blir ett tidsbegränsat uppdrag upphör

den automatiska kopplingen mellan tjänsterna. I propositionen

påtalas att detta är i linje med riksdagens verksledningsbeslut.

I propositionen anförs vidare att tjänster som professor i

rättsmedicin inom högskolan i fortsättningen bör vara förenade

med läkartjänster vid de rättsmedicinska avdelningarna.

Nuvarande innehavare av de nämnda fullmaktstjänsterna anges

vara införstådda med den nya ordningen som innebär att deras

tjänster förenas med överläkartjänst. Förändringen torde enligt

vad som anförs i propositionen ge oförändrad ersättning för

personerna i fråga.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i

propositionen om att tjänsterna som professor i rättsmedicin

förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten. Förslaget

har inte heller mött några invändningar i form av motioner.

Rättsmedicinalverkets styrelse

I motion 1990/90:So53 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som anförs om en

lekmannamajoritet i styrelsen för den nya rättsmedicinska

myndigheten (yrkande 3). Motionärerna anser att den nya

myndighetens styrelse till mer än hälften skall bestå av

lekmannarepresentanter. Detta är ett principiellt demokratiskt

krav som bör gälla alla myndigheters styrelser.

För riksdagens information nämner föredragande statsrådet i

proposition 1990/91:93 att hon anser att den nya myndigheten i

enlighet med arbetsgruppens förslag och i linje med riksdagens

verksledningsbeslut bör ha en lekmannastyrelse.

Arbetsgruppen anför i sin rapport till regeringen att

utgångspunkter för en diskussion om styrelsens sammansättning

bör vara myndighetens uppgifter och behovet av insyn i och

kontakt med myndighetens verksamhet. Arbetsgruppen konstaterar

att samhällets intressen väger tungt när det gäller den nya

myndighetens uppgifter som serviceorgan åt de rättsvårdande

myndigheterna. Samhällsintresset och medborgarintresset bör

därför vara representerat i styrelsen. Detta kommer, anser

arbetsgruppen, bäst till uttryck genom att riksdagsledamöter

utses att ingå i styrelsen. Med hänsyn till myndighetens

uppgifter finns det enligt arbetsgruppen skäl att till styrelsen

också knyta professionell sakkunskap från forskarsamhället med

biomedicinsk profil. Också juridisk kompetens bör finnas med.

Arbetsgruppen anser att styrelsen totalt bör bestå av sex--sju

personer och att myndighetens chef bör vara ordförande i

styrelsen.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet konstaterar att rättsmedicinalverket, enligt vad som

framgår av proposition 1990/91:93, avses få en lekmannastyrelse.

Syftet med motion So53 (v) får därmed anses tillgodosett.

Yrkande 3 i motionen avstyrks.

Rättsläkarnas jourtjänstgöring

I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförs i motionen om behovet av en reglering av beredskapsfrågan

för rättsläkarna i den nya organisationen (yrkande 2).

Motionären efterlyser ställningstaganden i propositionen när det

gäller rättsläkarnas beredskapsplikt och ersättning för denna.

Enligt motionären är rättsläkarens beredskapsplikt oklar.

Organisationen bör kompletteras med en klar viljeyttring från

statsmakternas sida när det gäller beredskapsplikten och vilka

åligganden rättsläkaren har i sin tjänst. Motionären anser det

otillfredsställande att rättsmedicinarens verksamhet under

jourtid saknar organisatorisk grund. Även frågan om

verksamhetens rikstäckning bör regleras. Regeringen bör

återkomma i denna fråga. I annat fall bör utskottet formulera de

regler som skall styra en beredskap som rättsläkarverksamheten

måste ha i rättssamhället.

Rättsläkarnas jourtjänstgöring och andra beredskapsfrågor

behandlas inte i proposition 1990/91:93. Enligt uppgift från

socialdepartementet torde dessa frågor komma att behandlas av

den särskilda arbetsgruppen i dess kommande arbete.

Utskottet förutsätter att frågan om rättsläkarnas

jourtjänstgöring och andra beredskapsfrågor uppmärksammas av den

nya myndigheten så att dessa frågor får en tillfredsställande

lösning. Utskottet anser inte att någon åtgärd behövs från

riksdagens sida och avstyrker därför motion 1990/91:So50 (m)

yrkande 2.

Medelsanvisning m.m.

Regeringen har i proposition 1990/91:100 (bil. 7, anslagen E 3

och E 4) föreslagit att riksdagen, i avvaktan på en särskild

proposition om de rättskemiska och rättsmedicinska

verksamheterna, för dessa verksamheter och för nästa budgetår

skall beräkna förslagsanslag på 26 702 000 kr. resp. 43 149 000

kr.

I proposition 1990/91:93 föreslås riksdagen till

Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 59 554 000 kr. I

propositionen hänvisas bl.a. till att den tidigare nämnda

organisationskommittén, som skall medverka i arbetet att

genomföra den nya organisationen, också skall få i uppdrag att

närmare klargöra behovet av resurser för den nya myndighetens

ledning och centrala kansli. När detta uppdrag fullgjorts avser

regeringen att besluta om hur stor del av den samlade

utgiftsramen som högst får disponeras för ändamålet.

I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförs i motionen om behovet av att kostnaderna för det nya

rättsmedicinalverket inryms i det anslag som tilldelats

socialstyrelsen (yrkande 1). Motionären är kritisk till

skapandet av ett nytt statligt verk. Regeringen bör, anser

motionären, återkomma till riksdagen med ett förslag om en ny

organisation för den rättsmedicinska verksamheten utan ny

verksöverbyggnad. Om ett nytt verk anses oundgängligt för

verksamhetens bedrivande bör medelsanvisningen till

socialstyrelsen minska med kostnaden för generaldirektör, hans

kansli, nämnden och nämndens kansli.

Utskottet konstaterar att tillskapandet av

rättsmedicinalverket avses avlasta socialstyrelsen uppgiften att

vara chefsmyndighet för den rättsmedicinska verksamheten. Detta

innebär även en viss besparing på socialstyrelsens anslag.

Utskottet har ingenting att erinra mot den medelsberäkning som

gjorts i proposition 1990/91:93 för det nya

rättsmedicinalverket. Motion 1990/91:So50 (m) yrkande 1

avstyrks.

Övriga frågor

I motion 1989/90:So509 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till

slutgiltig lösning av frågan om huvudmannaskapet för den

rättsmedicinska verksamheten (yrkande 2). (Motionen väcktes

under allmänna motionstiden 1990, dvs. drygt ett år innan den nu

aktuella propositionen lades fram.)

Motionen får enligt utskottet anses tillgodosedd genom de

förslag som lagts fram i proposition 1990/91:93 om den

rättsmedicinska verksamheten. Motion 1989/90:So509 (fp) yrkande

2 avstyrks därför.

I motion 1990/91:So402 av Siw Persson (fp) hemställs att

riksdagen beslutar om underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk

obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel

dödsorsaksundersökning motsvarande den skyldighet som gäller

enligt 4 § obduktionslagen. Motionären hänvisar till ett fall

där en rättsmedicinsk undersökning företagits på ett litet barn

som avlidit hastigt, innan båda föräldrarna haft möjlighet att

ta avsked av barnet. Motionären hänvisar också till att JO i

visst sammanhang ifrågasatt om inte en underrättelseskyldighet

motsvarande den som gäller enligt obduktionslagen bör införas

även beträffande de rättsmedicinska undersökningarna.

Obduktioner utförs dels som rättsmedicinska undersökningar

vid de rättsmedicinska stationerna, dels inom sjukvården. Den

sistnämnda typen av obduktioner brukar benämnas kliniska

obduktioner.

Obduktionslagen (1975:191) äger tillämpning på obduktion

som inte innefattar rättsmedicinsk undersökning. Enligt

obduktionslagens huvudregel (2 §) får en obduktion företas om

den avlidne under sin livstid har medgett det. Om ett sådant

medgivande saknas, får obduktion ändå göras (3 §) om det behövs

för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas eller

viktig upplysning angående sjukdomens beskaffenhet erhållas. Om

dödsorsaken är känd, får obduktion dock inte äga rum om den

avlidne eller en nära anhörig till honom har uttalat sig emot

det eller åtgärden eljest kan antas stå i strid med den avlidnes

eller nära anhörigs uppfattning. I de fall då skriftligt

medgivande inte föreligger skall, där det kan ske och inte

särskilda skäl talar emot det, nära anhörig till den avlidne

underrättas om obduktionen, innan den äger rum (4 §). Om

dödsorsaken är känd, får obduktionen inte påbörjas förrän skälig

tid förflutit efter underrättelsen.

Vid behandlingen av förslaget till obduktionslag framhöll

socialutskottet att det i lagen medgivna undantaget från

principen om hänsynstagande till den avlidne och hans anhöriga

borde tillämpas restriktivt (prop. 1975:50, SoU 8 s. 16, rskr.

141).

Obduktionslagen äger bara tillämpning på obduktion som inte

innefattar rättsmedicinsk undersökning. Förutsättningarna för

rättsmedicinsk undersökning regleras i en särskild kungörelse

(1973:710) om rättsmedicinsk obduktion. Beslut om en sådan

obduktion meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare

eller polisstyrelse. Till kungörelsen har socialstyrelsen

utfärdat ett cirkulär (1975:12) med föreskrifter om förfarandet

vid rättsmedicinsk obduktion m.m. Några regler motsvarande dem i

2--4 §§ obduktionslagen om medgivande av obduktion,

underrättelse till anhörig m.m. finns inte.

Två utredningar överväger för närvarande regler som har

betydelse för obduktionsverksamheten.

Transplantationsutredningen (S 1987:02) skall enligt sina

direktiv från mars 1987 (1987:17) bl.a. överväga reglerna om

samtycke till kliniska obduktioner. Enligt tilläggsdirektiv i

maj 1990 (dir. 1990:30) skall utredningen bl.a. överväga

kriterier och regler för vilka olika förfaranden med döda

kroppar som skall anses etiskt godtagbara. Utredningen skall

också bedöma behovet av författningsreglering och etiska

riktlinjer. Transplantationsutredningen skall enligt

tilläggsdirektiven även se över reglerna om rättsmedicinska

undersökningar. Enligt direktiven bör en författningsreglering

av rättsmedicinska undersökningar ange under vilka

förutsättningar de får göras. En utgångspunkt bör vara, anförs

det i direktiven, att en rättsmedicinsk förrättning skall göras

då särskilda rättssäkerhetsskäl motiverar det.

Transplantationsutredningen skall slutredovisa sitt arbete under

andra hälften av år 1991.

Tillsynsutredningen (S 1987:03), även den tillkallad i

mars 1987 (dir. 1987:21), skall bl.a. överväga om den

personkrets som omfattas av lagen (1980:11) om tillsyn över

hälso- och sjukvårdspersonalen (tillsynslagen) bör utvidgas till

att omfatta t.ex. personal med vårdutbildning som är knuten till

rättsmedicinsk eller rättskemisk verksamhet. Utredningen skall

vidare överväga om tillsynslagen bör förtydligas såvitt rör

personalens iakttagande av respekt och skyddande av

integriteten, t.ex. vid omhändertagande av avlidna i avvaktan på

bisättning och begravning. Utredningen avser att inom kort lägga

fram sina förslag.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet har förståelse för synpunkterna att hänsyn bör tas

till de till anhöriga även i samband med rättsmedicinska

undersökningar. Utskottet anser dock att riksdagen i avvaktan på

resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avstå från att

göra uttalanden av den innebörd som efterlyses av motionären.

Motion 1990/91:So402 (fp) avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rättsodontologi

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So50 yrkande 4,

1990/91:So51 och 1990/91:So54,

2. beträffande rättsläkarstationernas utbildningsansvar

m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:So50 yrkande 3,

3. beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i

Stockholm

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So53 yrkande 4 och

1990/91:So511,

res. 1 (c, v)

4. beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So48, 1990/91:So49 och

1990/91:So53 yrkande 2,

res. 2 (c, v, mp)

5. beträffande ledningsfunktionen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So52 och 1990/91:So53

yrkande 1,

6. beträffande förening av vissa tjänster

att riksdagen godkänner att tjänsterna som professor i

rättsmedicin inom högskolan förenas med överläkartjänster vid

den nya myndigheten i enlighet med vad som anförts i proposition

1990/91:93 (avsnitt 6.2),

7. beträffande rättsmedicinalverkets styrelse

att riksdagen avslår motion 1990/91:So53 yrkande 3,

8. beträffande rättsläkarnas jourtjänstgöring

att riksdagen avslår motion 1990/91:So50 yrkande 2,

9. beträffande inrättandet av ett rättsmedicinalverk

att riksdagen godkänner att en ny myndighet inrättas den l

juli 1991 med de uppgifter som anges i proposition 1990/91:93, i

den mån myndighetens uppgifter inte behandlas under föregående

moment,

10. beträffande medelsanvisning till Rättsmedicinalverket

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:93, med

anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 7 (anslagen E 3 och

E 4) och med avslag på motion 1990/91:So50 yrkande 1 till

Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59 554 000 kr.,

11. beträffande huvudmannaskapet för den rättsmedicinska

verksamheten m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:So509 yrkande 2,

12. beträffande underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk

undersökning m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:So402.

Stockholm den 14 maj 1991

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita

Persson (s), Sten Svensson (m), Aina Westin (s), Ingrid

Andersson (s), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo

Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m),

Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan

Andersson (s), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c).

Reservationer

1. Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm (mom.

3)

Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v) och Göran Engström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utvärderingen bör" och på slutar med "avstyrks därför."

bort ha följande lydelse:

Utskottet utgår från att förslagen redovisas för riksdagen och

att någon förändring av verksamheten dessförinnan inte kommer

till stånd. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna med anledning av motionerna 1990/91:So511

(c) och 1990/91:So53 (v) yrkande 4.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i

Stockholm

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So53 yrkande

4 och 1990/91:So511 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Lokaliseringen av rättsmedicinalverket (mom. 4)

Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp) och

Göran Engström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Frågor om" och på s. 10 slutar med "yrkande 2." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

rättsmedicinalverket bör förläggas till Linköping. Utskottet

tillstyrker sålunda motionerna So48 (s), So49 (fp, m, c, v, mp)

och So53 (v) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

3. beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So48,

1990/91:So49 och 1990/91:So53 yrkande 2 beslutar att

rättsmedicinalverket skall förläggas till Linköping.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 1

Proposition 1990/91:93 1

Proposition 1990/91:100 bilaga 7 1

Motioner 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:93 2

Motion väckt under allmänna motionstiden 1990 3

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991 3

Utskottet 3

Bakgrund 3

Den nya myndighetens arbetsuppgifter och organisation 5

Rättsodontolgi 6

Rättsläkarstationernas utbildningsansvar m.m. 7

Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm 8

Lokaliseringen av rättsmedicinalverket 9

Ledningsfunktionen m.m. 10

Förening av vissa tjänster 11

Rättsmedicinalverkets styrelse 11

Rättsläkarnas jourtjänstgöring 12

Medelsanvisning m.m. 13

Övriga frågor 13

Hemställan 15

Reservationer17