Bet. 1990/91:SoU17

Socialutskottets betänkande

1990/91:SOU17

Avgifter för kontroller av teknisk sprit och alkoholhaltiga

preparat

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

SoU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1990/91:139 om

avgifter för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga

preparat.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag. Lagändringen

föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. I anslutning härtill

avstyrker utskottet ett motionsyrkande (v) om att ta ut en extra

avgift per liter teknisk sprit för att täcka kostnaderna för

vården av grava alkoholmissbrukare.

Propositionen

I proposition 1990/91:139 om avgifter för kontrollen av

teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat har regeringen

(socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta ett förslag

till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk

sprit och alkoholhaltiga preparat.

Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga.

Motionen

1990/91:So58 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen beslutar att utta en extra avgift om 90 öre per liter

teknisk sprit för att enligt vad som i motionen anförts täcka

kostnaderna för förebyggande verksamhet och omvårdnad om grava

alkoholmissbrukare.

Utskottet

Bakgrund

Läkemedelsverket inrättades den 1 juli 1990 och övertog då

från socialstyrelsen bl.a. kontrollen och tillsynen i fråga om

teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (prop. 1989/90:99,

SoU21, rskr. 270). I propositionen föreslogs att verksamheten

vid läkemedelsverket skulle avgiftsfinansieras. Vad gäller

finansieringen av kontrollen och tillsynen enligt lagen

(1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga

preparat (LFTA) anfördes att denna under budgetåret 1990/91 -- i

avvaktan på regeringens ställningstagande till avgiftens

utformning och storlek -- skulle finansieras över statsbudgeten.

Propositionsförslaget

I propositionen föreslås att statens kostnader för kontrollen

av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall täckas av

särskilda avgifter som bestäms av regeringen, eller, efter

regeringens bemyndigande, läkemedelsverket. Avgifterna skall tas

ut av de partihandlare och förbrukare som har tillstånd till

import av teknisk sprit, av tillverkare av teknisk sprit, av

partihandelsbolaget och av dem som har fått tillstånd till

import av alkoholpreparat.

Enligt propositionen är avsikten att avgifterna inte skall tas

ut i vidare mån än som behövs för att täcka läkemedelsverkets

kostnader för tillståndsgivningen och den övriga kontrollen och

tillsynen enligt LFTA. För att motverka ett överuttag kan man,

enligt propositionen, överväga att ta ut preliminära avgifter

vid avgiftsårets ingång. Dessa kan bestämmas med utgångspunkt

från tidigare importerad eller tillverkad volym. Vid

avgiftsårets slut får slutliga avgifter fastställas på grundval

av de faktiska volymerna och en avräkning göras på lämpligt

sätt.

Motionens förslag

Motionärerna i motion 1990/91:So58 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vill öka läkemedelsverkets avgift, utöver verkets

kostnader för hanteringen, så att det även blir pengar över till

en verksamhet bland tunga alkoholmissbrukare. Vänsterpartiet

tycker inte att man skall blunda för det problem som

tillgängligheten av tekniska alkoholprodukter utgör. I motionen

hänvisas till att det enligt socialstyrelsens uppfattning finns

ca 4 000 kända missbrukare av dessa preparat. Enligt motionen

har vänsterpartiet inställningen att alkoholen så långt möjligt

skall ha ett pris som även täcker åtgärder mot dess

skadeverkningar. Motionärerna föreslår därför att riksdagen

beslutar att ta ut en extra avgift om 90 öre per liter teknisk

sprit för att täcka kostnaderna för förebyggande verksamhet

bland exempelvis ungdomar och omvårdnad om grava

alkoholmissbrukare. Enligt motionärerna planerar

läkemedelsverket att ta ut en avgift om 10 öre per liter för att

täcka sina kostnader. Om ytterligare 90 öre per liter togs ut

skulle omkring 35 milj.kr. kunna tillföras statskassan och

kommunerna kunna få öronmärkta pengar till missbrukarvården.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner (fp, c) om att införa en s.k. sjukvårdsavgift på

alkohol och tobak, där intäkterna skulle gå direkt till

sjukvårdshuvudmännen, har avstyrkts av skatteutskottet med

hänvisning till att en sådan avgift givetvis borde ses som en

skatt och att det inte fanns någon anledning att dela upp

beskattningen av de aktuella varorna på det sätt som

motionärerna föreslagit (se bl.a. 1989/90:SkU3).

En motion (vpk) om att överföra en väsentlig del av

inkomsterna från alkoholbeskattningen till de organ som ansvarar

för alkoholvården behandlades av socialutskottet våren 1980

efter yttrande av finansutskottet.

Finansutskottet konstaterade sammanfattningsvis i sitt

yttrande (FiU 1979/80:4y) att specialdestinationer av

statsinkomster var under avveckling. Skälet härför var framför

allt att statsmakternas handlingsfrihet minskar och att

fortlöpande avvägningar mellan olika handlingsalternativ

försvåras då medel specialdestineras. En ny specialdestination

borde enligt finansutskottet därför inte införas. I yttrandet

konstaterades vidare att strävandena i frågan om

statsbidragsgivning till kommunerna gick i riktning mot mer av

generell bidragsgivning och mindre av specialdestinerade bidrag.

Finansutskottet ansåg att motionärernas förslag gick i motsatt

riktning och föreslog att motionen avstyrktes.

Socialutskottet avstyrkte den då aktuella motionen med

hänvisning till vad finansutskottet anfört (SoU 1979/80:31).

Senast i betänkande 1990/91:FiU19 har finansutskottet upprepat

att en specialdestinering av inkomster för vissa ändamål

förhindrar en prioritering av utgifterna på rationella grunder

mot övriga behov och önskemål och att specialdestineringar

därför bör undvikas.

Socialutskottet behandlade frågan om åtgärder mot missbruk av

teknisk sprit senast hösten 1989. Utskottet underströk då att

missbruket av teknisk sprit och liknande preparat är ett

allvarligt medicinskt problem. De som berörs är oftast grava

alkoholmissbrukare och mycket vårdkrävande. Utskottet fann det

tillfredsställande att socialstyrelsen i en rapport till

regeringen bl.a. föreslagit ökade insatser på vård- och

behandlingsområdet och, som komplement härtill, att de aktuella

preparaten i fortsättningen endast skulle få försäljas över

disk.

Utskottet ansåg det viktigt att regeringen följer denna fråga

och även i fortsättningen uppmärksammar problemet med missbruk

av tekniska alkoholprodukter. Vad utskottet anfört gavs

regeringen till känna (1989/90:SoU2, rskr. 13).

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att en

specialdestinering av inkomster för vissa ändamål bör undvikas.

Utskottet anser vidare att frågan om behovet av insatser för

bl.a. grava alkoholmissbrukare bör prövas i samband med andra

missbruks- och alkoholpolitiska frågor.

Regeringen har aviserat en proposition om folkhälsofrågor, där

bl.a. alkoholpolitiska frågor avses behandlas, till den 22

april. Utskottet utgår från att åtgärder mot missbruk av teknisk

sprit kommer att ingå i regeringens förslag.

Enligt den nu aktuella propositionen är avsikten att

avgifterna inte skall tas ut i vidare mån än som behövs för att

täcka läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och

den övriga kontrollen och tillsynen enligt LFTA. Utskottet

tillstyrker det i propositionen framlagda lagförslaget och

avstyrker motion So58 (v) med hänvisning till vad utskottet här

anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen och med

avslag på motion 1990/91:So58 antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181) om

försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Stockholm den 18 april 1991

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita

Persson (s), Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid

Andersson (s), Per Stenmarck (m), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd

Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c), Gudrun

Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Maj-Inger

Klingvall (s), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) och

Barbro Westerholm (fp).

Reservation

Gudrun Schyman (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 3

börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 4 slutar med "här

anfört" bort ha följande lydelse:

Enligt socialstyrelsens uppfattning finns det ca 4 000 kända

missbrukare av tekniska alkoholprodukter i landet. Såsom påpekas

i motion So58 (v) är det ett klart samband mellan regelbundet

missbruk av sådana produkter och social utslagning, dvs.

arbetslöshet, bostadslöshet, hög vårdkonsumtion, ensamhet, etc.

Missbrukarna av teknisk sprit är alltså mer utslagna än

missbrukare i gemen och har också ofta allvarliga hjärnskador.

Utskottet delar vänsterpartiets uppfattning att alkoholen så

långt möjligt skall ha ett pris som även täcker åtgärder mot

dess skadeverkningar. Utskottet anser därför att

läkemedelsverket bör ta ut en högre avgift än vad som föreslås i

propositionen. Utöver vad som krävs för att täcka verkets

kostnader för kontroll och tillsyn bör ytterligare 90 öre per

liter teknisk sprit tas ut för att gå till förebyggande

verksamhet bland exempelvis ungdomar och till omvårdnad av grava

missbrukare. Även importen bör avgiftsbeläggas på motsvarande

sätt.

Utskottet avstyrker alltså det nu aktuella lagförslaget.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med ett nytt

lagförslag om en högre avgift för kontrollen av teknisk sprit

och alkoholhaltiga preparat, utformat i enlighet med vad

utskottet här uttalat. Detta bör riksdagen med anledning av

motion So58 (v) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So58

a) avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och

alkoholhaltiga preparat,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Bilaga

I proposition 1990/91:139 framlagt lagförslag