Bet. 1990/91:SoU2

Socialutskottets betänkande

1990/91:SOU02

Barnomsorg m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

SoU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett sjuttiotal motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1990 om främst barnomsorgsfrågor.

Med anledning av två motioner (c) om föräldrautbildning uttalar utskottet

att regeringen måste lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under

barnets förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras. Utskottet anför

bl.a. att en sådan föräldrautbildning skall vara frivillig för föräldrarna men

genomföras så att alla föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Dess

syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa

möjligheter till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med

barnomsorgs- och skolpersonal. Vad utskottet anfört om föräldrautbildning

föreslås riksdagen ge regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks. Utskottets m-, fp-, c- och mp-ledamöter

reserverar sig gemensamt till förmån för motionsyrkanden om statsbidrag till

alternativ barnomsorg, till personalkooperativ och till dagbarnvårdare för

vård av egna barn samt om ökat bidrag vid adoption av utländska barn. M-, fp-

och c-ledamöterna reserverar sig gemensamt till förmån för motionsyrkanden om

ett helt nytt statsbidragssystem för barnomsorgen, knutet till ett gemensamt

borgerligt förslag om införande av vårdnadsbidrag. M-, fp- och c-ledamöterna

reserverar sig också gemensamt till förmån för motionsyrkanden om statsbidrag

till barnomsorg i svenska kyrkans regi. M- och c-ledamöterna resp.

fp-ledamöterna reserverar sig till förmån för egna motiveringar till att avslå

en c-motion om statsbidrag direkt till föräldrarna. Härutöver har ytterligare

ett tjugotal reservationer anmälts.

Motionerna

1989/90:So323 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggd

föräldrautbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alternativa barnomsorgsformer.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A817.

1989/90:So326 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om valfrihet och alternativ i barnomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vårdkrisen i storstäderna.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo250.

1989/90:So434 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att all

barnomsorg sker i rökfri miljö.

1989/90:So437 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrade

statsbidragsregler för barnomsorgen i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf259.

1989/90:So473 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för rökfria familjedaghem i

enlighet med vad som föreslås i motionen.

1989/90:So602 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att 8 § lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande

ändras så att förlängt bidragsförskott/underhållsbidrag utbetalas till

barnet/ungdomen.

1989/90:So603 av Ann-Cathrine Haglund och förste vice talman Ingegerd

Troedsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

skolförberedande förskola skall inrättas i enlighet med vad som i motionen

anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skolan skall

vara huvudman för en sådan förskola,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

skolöverstyrelsen skall utforma det pedagogiska programmet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den

skolförberedande träningen på daghemmen skall ha samma inriktning och huvudman

som den skolförberedande förskolan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alternativa

skolförberedande förskolor skall ha ett med kommunala förskolor likvärdigt

statsbidrag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att benämningen

förskola endast skall användas för en skolförberedande förskola.

1989/90:So604 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorg

i svenska kyrkans regi.

1989/90:So605 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om ett flexibelt system för barnomsorg,

som ger kommunerna ekonomiska möjligheter att själva välja sitt utbud.

1989/90:So606 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av

gällande statsbidragsförordning.

1989/90:So607 av Rune Thorén och Elving Andersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

rättvis barnomsorg till alla.

1989/90:So608 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att svenska kyrkans och andra deltidsförskolor

som drivs av annan huvudman än kommunen skall få samma statsbidrag som de

kommunala deltidsförskolorna,

2. att riksdagen beslutar att även svenska kyrkans heltidsförskolor skall

få samma statsbidrag som de kommunala heltidsförskolorna.

1989/90:So610 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen begär att

regeringen återkommer med förslag om en höjning av den övre gränsen för stöd

till adoption av utländska barn.

1989/90:So611 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ett för alla förskolor likvärdigt bidrag

införs fr.o.m. den 1 juli 1993,

2. att riksdagen beslutar att inrätta en skolförberedande förskola i

enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att den skolförberedande verksamheten på

daghemmen skall ha skolstyrelsen som huvudman fr.o.m. den 1 juli 1993.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub232.

1989/90:So613 av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

beträffande ändring av förordningen 1987:860.

1989/90:So614 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär ett förslag till nya statsbidragsregler med en sådan inriktning som

angetts i motionen.

1989/90:So615 av Helge Hagberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän deltidsförskola

för alla 6-åringar m.m.

1989/90:So616 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

barnomsorgspolitikens utformning.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi304.

1989/90:So617 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om företagsdaghem i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:So618 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om angelägenheten av att ytterligare främja och stimulera kooperativa

lösningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om

personalkooperativa daghem snarast bör utredas.

1989/90:So619 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbyggnaden av barnomsorgen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alternativ i barnomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statsbidraget till barnomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvaliteten i barnomsorgen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekrytering av personal till barnomsorgen, 7. att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

familjedaghemmen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att behovet av personal i barnomsorgen

tillgodoses,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolbarnsomsorgen.

Yrkande 2 har tidigare behandlats i 1989/90:SoU27.

1989/90:So620 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

statsbidragsförordningen.

1989/90:So621 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en

lagstiftning som ger alla barn från 1,5 år en plats i förskolan.

1989/90:So623 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statsbidrag bör kunna utgå till barnomsorg i svenska kyrkans

regi.

1989/90:So624 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagbarnvårdares rätt till

barnomsorg för sina barn.

1989/90:So626 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lagstiftad rätt till

förskola för alla barn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny plan för utbyggnaden av barnomsorgen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att socialstyrelsens rekommendationer om barngruppers storlek skall

upptas som norm,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett anordningsbidrag på 20 000 kr. per plats i daghem och

fritidshem,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en höjning av

arbetsgivaravgiften för barnomsorgen till 2,44 % av löneunderlaget,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att prognossumman för

budgetåret 1990/91 på 13 139 000 000 kr. skall budgeteras,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnomsorgsavgiften skall användas till avsett ändamål,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilda bidrag skall utgå till förskolor/fritidshem med

särskilda problem samt till vissa barnstugor i glesbygden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om låga och enhetliga daghemstaxor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om allmän behörighet för en enhetlig yrkeskår,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vidareutbildning av barnskötare och outbildad personal med

bibehållen lön.

1989/90:So627 av Karin Israelsson och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fullföljandet av föräldrautbildning som erbjuds alla föräldrar.

1989/90:So628 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ändring av statsbidragen till kooperativa daghem i enlighet med

motionens syfte.

1989/90:So630 av Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en kompletterande personalgrupp inom barnomsorg och grundskola,

nämligen danspedagogen.

1989/90:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att föräldrar skall ha rätt att bli kommunala

barndagvårdare åt eget barn på villkor som anges i motionen och att

statsbidrag skall utgå för detta,

2. att riksdagen beslutar att statsbidrag till föräldrakooperativa och

personalägda daghem samt föreningsdrivna daghem skall utgå med samma belopp

som till kommunala daghem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldramedverkan i barnomsorgen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf345.

1989/90:So632 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera

arbetsplatsförlagda daghem.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi515.

1989/90:So633 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring

av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn skall

betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skolstyrelsen skall ansvara för verksamheten i förskolan under

året närmast före skolstarten,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidragsregler för

barnomsorgen i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:So634 av Erkki Tammenoksa (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragsförskottets

utformning.

1989/90:So635 av Göran Åstrand (m) vari yrkas att riksdagen begär att

regeringen låter företa en översyn av barnomsorgens pedagogiska innehåll och

därvid särskilt belysa behovet av intellektuell stimulans, normgivning och

rätten till tystnad.

1989/90:So637 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslag till en

lag, som ålägger kommunerna att bygga ut barnomsorgen i enlighet med

riksdagsbeslutet 1985, genast utarbetas och framläggs.

1989/90:So639 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en utredning för att undersöka om medel för samisk barnomsorg

kan kanaliseras genom sameskolstyrelsen.

1989/90:So642 av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om vårdnadsbidrag

med följdändringar i annan lagstiftning samt därav följande förändringar av

statsbidraget till barnomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen,

Yrkandet delvis.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att kommunerna

åläggs att utbetala statsbidrag till icke-kommunala daghem som uppfyller

grundläggande kvalitetskrav.

1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som garanterar

alla barn rätt till barnomsorg samt beslutar att statsbidrag fr.o.m. den 1

juli 1990 via kommunerna skall utges till all barnomsorg som uppfyller

fastställda kvalitetskrav, oavsett huvudman,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statsbidrag bör kunna utgå till barnomsorg i svenska kyrkans

regi,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de kostnadsfördyrande

normer som förhindrar utbyggnaden av barnomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om personalen inom barnomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen.

1989/90:So647 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrade statsbidragsregler för att kunna få till stånd alternativa

lösningar inom barnomsorgen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju830.

Yrkande 1 behandlas i ett annat betänkande.

Utskottet

Statsbidragsreglerna

Allmän bakgrund

Riksdagen beslutade år 1985 om principerna för att förverkliga en rätt för

alla barn att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet från ett och ett halvt

års ålder till dess de börjar skolan (prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr.

27).

För varje barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar skall

rätten avse plats i kommunalt daghem, föräldrakooperativ eller familjedaghem.

För barn som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall

rätten gälla deltagande i öppen förskola eller plats i deltidsgrupp. Den

angivna målsättningen skall främjas genom en planmässig utbyggnad som innebär

att barnomsorgen för alla barn inom åldersgruppen är fullt utbyggd senast år

1991.

Våren 1987 beslutade riksdagen om nya statsbidragsregler för barnomsorgen,

vilka trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:117, SoU 35, rskr.

336).

Enligt det nya systemet utgår statsbidrag till daghem, fritidshem och

deltidsgrupper med en enhetlig summa för varje femtontal barn som är

inskrivna. Som inskrivna barn i daghem medräknas endast de barn som skrivits

in i institutioner som är öppna minst 8 timmar varje vardag under hela året. I

avdelnings-/enhetsbidraget ingår medel för insatser för barn med särskilda

behov och medel för fortbildningsinsatser för personalen. Utöver grundbidraget

per avdelning/enhet utgår ett särskilt bidrag för varje nattöppen avdelning på

daghem. Bidrag utgår också för öppen förskola.

Fr.o.m. år 1990 lämnas ett särskilt statsbidrag för daghemsavdelningar med

förlängt öppethållande. Bidraget utgår vid ett dagligt öppethållande som är

tre timmar längre än det normala. Ett motsvarande bidrag lämnas för

daghemsavdelningar som är öppna minst 7 timmar varje lördag och söndag.

För barn som är inskrivna i familjedaghem utgår ett bidrag per inskrivet

barn. Beloppet varierar beroende på omsorgstidens längd.

Statsbidrag för kommunal barnomsorg utgår från den 1 januari 1988 enligt

förordningen (1987:860) (ändrad senast 1989:679) om statsbidrag till

kommunerna för barnomsorg för inskrivna barn i följande omsorgsformer och

fr.o.m. år 1990 med följande belopp.

Daghem

För varje femtontal inskrivna barn 475 000

- varav för barn med behov av

särskilt stöd 20 000

- varav för fortbildning av anställda i:

* daghem 15 000

* familjedaghem 10 000

* deltidsförskola/öppen förskola 5 000

Därutöver för varje nattöppen avdelning 150 000

Därutöver för varje avdelning med förlängt

öppethållande 75 000

Fritidshem

För varje femtontal inskrivna barn 210 000

- varav för öppen fritidsverksamhet 25 000

- varav för barn med behov av särskilt

stöd 20 000

- varav för fortbildning av anställda i

fritidshem/öppet fritidshem 10 000

Deltidsgrupp

För varje femtontal inskrivna barn 50 000

Öppen förskola

För varje enhet som hålls öppen minst

tre dagar per vecka 50 000

Familjedaghem

För barn inskrivna minst 7 tim./dag 18 000

För barn inskrivna mindre än 7 tim./dag 8 000

Statsbidrag till alternativa daghem och fritidshem lämnas till kommunen

enligt samma regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som avser

insatser för barn med behov av särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av

kommunen till den som driver barnomsorgen endast i den mån denna har kostnader

för den verksamhet som avses. Förutsättningen för att statsbidrag skall lämnas

till alternativa barnomsorgsformer är att dessa finns upptagna i kommunens

barnomsorgsplan och att den som driver sådant daghem eller fritidshem är en

sammanslutning av föräldrar som gemensamt tar ansvaret för sina barn

(föräldrakooperativ), en sammanslutning som har anknytning till en ideell

organisation, erbjuder en speciell form av pedagogik eller arbetar på liknande

ideella grunder. Statsbidrag lämnas således inte till barnomsorgsverksamhet

som drivs affärsmässigt med vinstsyfte. Inte heller utgår statsbidrag för

barnomsorg i svenska kyrkans regi eller till deltidsförskolor som inte drivs i

kommunal regi.

Inom ramen för statsbidraget till barnomsorgen avsätts årligen medel för

lokalt utvecklings- och förnyelsearbete. Dessa medel fördelas efter beslut av

regeringen.

Bidragssystemet finansieras genom en socialavgift. Avgiften är 2,2 % av

avgiftsunderlaget.

Socialstyrelsen har i mars 1987 utkommit med ett pedagogiskt program för

förskolan (Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3) och i mars 1988 med

skriften Kommunala familjedaghem (Allmänna råd från socialstyrelsen 1988:4).

Programmet följs nu upp i kommunerna som utarbetar kommunala riktlinjer för

den pedagogiska verksamheten. Styrelsen har också utarbetat ett pedagogiskt

program för fritidshem (Allmänna råd från socialstyrelsen 1988:7). Vidare har

styrelsen i skriften Lära i förskolan utvecklat förskolans innehåll för de

äldre förskolebarnen (Allmänna råd från socialstyrelsen 1990:4).

Förslag till nya statsbidragssystem för barnomsorgen

Motionerna

I ett antal motioner läggs fram förslag om en helt annan uppbyggnad av

statsbidragssystemet för barnomsorgen.

I motion 1989/90:So605 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om ett flexibelt system för barnomsorg,

som ger kommunerna ekonomiska möjligheter att själva välja sitt utbud. Nu

satsar kommunerna för litet på familjedaghem och trefamiljssystem, eftersom de

statliga bidragen inte står i proportion till kostnaderna. Motionärerna anför

att en kommitté bör utses för att ta fram ett bättre system för varierande

barnomsorg och ett statsbidragssystem som inte i sig själv profilerar

kommunernas val av omsorgsutbud.

I motion 1989/90:So607 av Rune Thorén och Elving Andersson (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

rättvis barnomsorg till alla. Motionärerna föreslår att barnen, genom sina

föräldrar, får ett statligt stöd som skall utgå lika till alla barn. Stödet

skall vara beskattat och föräldrarna ha rätt att dra av kostnaderna för

barnomsorg. Föräldrarna skall få bestämma om stödet skall användas för

kommunalt daghem, dagbarnvårdare, föräldrakooperativt daghem, privat daghem

eller för att själva vara hemma med barnen. Kommunen skall ha lagstadgad

skyldighet att erbjuda så många kommunala daghems- och dagbarnvårdarplatser

som familjerna efterfrågar.

I motion 1989/90:So614 av Roland Larsson (c) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär ett förslag till nya statsbidragsregler med en sådan

inriktning som angetts i motionen. Motionären anser att familjedaghemmen utgör

en resurs, som borde kunna utnyttjas bättre och i större omfattning än för

närvarande. Utbyggnaden av familjedaghemmen är i dag låg, eftersom

statsbidragen inte har någon anknytning till den faktiska kostnaden för

verksamheten. Statsbidraget bör ändras på så sätt att det utgår procentuellt i

förhållande till en godkänd bruttokostnad med samma procentsats för både

daghem och familjedaghem.

I motion 1989/90:So642 av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om vårdnadsbidrag med

följdändringar i annan lagstiftning samt därav följande förändringar av

statsbidraget till barnomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 1, delvis). Yrkandet ingår som en del i motionärernas förslag om

familjepolitik för ökad valfrihet. Motionärerna föreslår införandet av ett

beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år för alla barn

mellan ett och sju år. Avdragsrätt införs för styrkta barnomsorgskostnader upp

till 15 000 kr. per barn och år. (Denna del av yrkandet har behandlats i

betänkandet 1988/89:SoU27.) Statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen

minskas med motsvarande 12 000 kr. per heltidsplats. Samtidigt förutsätts att

kommunerna höjer avgifterna i motsvarande utsträckning och därigenom får samma

resurser som i dag till verksamheten. Liknande tankar framförs i motion

1989/90:So326 av Olof Johansson m.fl. (c), där det begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om valfrihet

och alternativ i barnomsorgen (yrkande 1). (Motiveringen återfinns i

motion 1989/90:Bo250.)

Motionsförslag om att statsbidragen skall utgå procentuellt i förhållande

till bruttokostnaderna för verksamheten har tidigare avstyrkts av utskottet.

Utskottet har då hänvisat till att bidrag som har anknytning till faktiska

kostnader inte stimulerar kommunerna att utnyttja befintliga resurser och att

förslagen inte heller beaktat automatiken i utgiftsökningarna (se bl.a. SoU

1983/84:12 s. 13).

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker därför motion So614 (c).

Ett motionsförslag (mp), med samma innehåll som den nu aktuella motion So605

(mp) om att utse en kommitté för att ta fram ett nytt statsbidragssystem för

barnomsorgen, avstyrktes av utskottet i betänkandet 1988/89:SoU18 (res. mp).

Inte heller nu anser utskottet att en kommitté bör utses med det syfte som

anges i motionen. Motion So605 (mp) avstyrks därför.

Utskottet har i betänkandet 1989/90:SoU27 avstyrkt motionärernas i motion

So642 (c, m, fp) framlagda förslag om införande av vårdnadsbidrag under

hänvisning bl.a. till att enligt utskottets mening en utbyggd

föräldraförsäkring är att föredra framför ett vårdnadsbidrag (res. m, c, fp).

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker följaktligen även den del av

förslaget i motion So642 som hänger samman med förslaget om vårdnadsbidrag och

som innebär en minskning av statsbidragen till barnomsorgen (yrkande 1

delvis). Med samma motivering avstyrks också motion So326 (c) yrkande 1.

Motionärerna i motion So607 (c) vill genomföra en kraftig minskning av

statsbidragen till barnomsorgen och i stället lämna ett motsvarande bidrag

direkt till föräldrarna. Utskottet anser att ett genomförande av förslaget

skulle ha negativa konsekvenser för möjligheterna att upprätthålla en

fungerande barnomsorg och därmed innebära en försämring för den majoritet av

småbarnsföräldrar som vill förena föräldraskapet med en insats på

arbetsmarknaden. Det kan också innebära att resurssvaga föräldrar väljer ett

kvalitativt sämre men billigare alternativ för att spara pengar, vilket kommer

att drabba barnen. Också den nu nämnda motionen avstyrks därför.

Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.

Motionerna

I motion 1989/90:So323 av Gunilla André och Karin Starrin (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

alternativa barnomsorgsformer (yrkande 2). En väl fungerande kommunal

barnomsorg är en stor tillgång, anförs det i motionen. Men det är också

viktigt att samhället underlättar och uppmuntrar till föräldrasamverkan och

verksamheter i egen regi, gärna i kooperativ form, anförs det vidare. Med

olika alternativa former av barnomsorg har föräldrarna större möjligheter att

tillgodose sina barns behov av lämplig barnomsorg (Motiveringen återfinns i

motion 1989/90:A817.)

I motion 1989/90:So437 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om förändrade statsbidragsregler för barnomsorgen

(yrkande 4). Motionärerna anser att statsbidragen till barnomsorgen på

sikt bör tas bort och ersättas av bl.a. ett utbyggt vårdnadsbidrag. Så länge

statsbidragen finns kvar, måste de emellertid ges en rättvis utformning. Också

alternativa daghem som Pysslingen eller personaldrivna daghem måste få rätt

till statsbidrag. Missgynnandet av familjedaghem måste upphöra och

Uppsalamodellen erkännas som ett bra alternativ. (Motiveringen återfinns i

motion 1989/90:Sf259.)

I motion 1989/90:So603 av Ann-Cathrine Haglund och förste vice talman

Ingegerd Troedsson (m) hemställs om ett tillkännagivande om att alternativa

skolförberedande förskolor skall ha ett med kommunala förskolor likvärdigt

statsbidrag (yrkande 5). För att föräldrar skall få valfrihet mellan olika

typer av förskolor måste alternativa skolförberedande förskolor uppmuntras och

få statsbidrag, som är likvärdiga med de statsbidrag som går till de allmänna

förskolorna, anförs det.

I motion 1989/90:So611 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att ett för alla förskolor likvärdigt bidrag införs

fr.o.m. den 1 juli 1993 (yrkande 1). Samtidigt som den allmänna förskolan

utvecklas till en skolförberedande förskola bör alternativa förberedande

förskolor uppmuntras. Dessa förskolor ger föräldrarna valfrihet, samtidigt som

den pedagogiska debatten stimuleras, anför motionärerna. (Motiveringen

återfinns i motion 1989/90:Ub232.)

I motion 1989/90:So616 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

barnomsorgspolitikens utformning. Alternativ måste tillåtas inom

barnomsorgen. Bl.a. bör lex Pysslingen upphävas och Uppsalamodellen godkännas,

anförs det i motionen. (Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi304.)

I motion 1989/90:So617 av Bertil Persson (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om företagsdaghem -- företagsdagis. Enligt nuvarande

regler får företagsdagis stöd endast om de drivs i föräldrakooperativ form.

Företagsdagis skulle enligt motionären vara ett värdefullt komplement till

nuvarande barnomsorgsformer. Många företag är beredda att ge sina anställda

den sociala service som ett sådant dagis innebär. Denna möjlighet bör tas till

vara, anser motionären.

I motion 1989/90:So618 av Göran Magnusson m.fl. (s) hemställs om

tillkännagivanden, dels om angelägenheten av att ytterligare främja och

stimulera kooperativa lösningar (yrkande 1), dels om att frågan om

personalkooperativa daghem snarast bör utredas (yrkande 2). Enligt

motionärerna behöver det klarläggas i vilka situationer konsumentens intresse

ställer krav på konsumentkooperativ drift. Motionärerna anser vidare att

personalen är en resurs som kan vitalisera och fördjupa kvaliteten inom

förskolan. Tanken på personalkooperativa daghem reser emellertid flera

frågor, t.ex. hur man skall garantera att alla barn rekryteras och inte bara

ett selektivt urval.

I motion 1989/90:So619 av Ulla Tillander m.fl. (c) hemställs att

regeringen ges till känna vad som i motionen anförs om alternativ i

barnomsorgen (yrkande 3) och om skolbarnsomsorgen (yrkande 9).

Motionärerna vill ge utrymme för mångfald och valfrihet genom såväl

familjedaghem som daghem, drivna av kooperativ, ideella föreningar eller

enskilda. Man skall inte på förhand bestämma proportionerna mellan dessa olika

former utan det skall föräldrarna göra. Motionärerna ser ingen motsättning

mellan den traditionellt drivna kommunala verksamheten och en mångfald av

enskilda alternativ. Det väsentliga är att grundläggande kvalitetskrav

uppfylls. Motionärerna framhåller också fördelarna med en mångsidig

skolbarnsomsorg och menar att en positiv inställning till fritidshem med annan

huvudman än kommunen skulle ha en gynnsam inverkan på kvaliteten i

skolbarnsomsorgen.

I motion 1989/90:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen

beslutar att statsbidrag till föräldrakooperativa och personalägda daghem samt

föreningsdrivna daghem skall utgå med samma belopp som till kommunala daghem

(yrkande 2). En större valfrihet måste eftersträvas i den kommunala

barnomsorgen, anser motionärerna. Olika typer av alternativa lösningar skall

aktivt uppmuntras och ges samma ekonomiska förutsättningar som rent kommunala

barnstugor. Som exempel nämner motionärerna föräldrakooperativ,

personalkooperativ, föreningsdrivna daghem och trefamiljssystem (Motiveringen

återfinns i motion 1989/90:Sf345.)

I motion 1989/90:So633 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till statsbidragsregler för barnomsorgen i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 3). Motionärerna anser

att statsbidragen till barnomsorgen slår orättvist och att de på sikt bör

försvinna. Statsbidragen bör ersättas av bl.a. vårdnadsbidrag, icke styrande

"klumpbidrag" samt bättre skatteutjämningsbidrag. Så länge statsbidragen finns

kvar bör de göras mer neutrala och mindre orättvisa. Alla daghem, som

uppfyller de kvalitetskrav som måste ställas, bör enligt motionärerna ha rätt

till samma statsbidrag som de kommunala eller de kooperativa daghemmen. Det

gäller t.ex. personaldrivna daghem och daghem av typ Pysslingen. Statsbidraget

till deltidsförskolorna är orimligt lågt i förhållande till

heltidsförskolorna, anförs det vidare. Statsbidragen till heltidsdaghem, till

daghem öppna kortare tid än åtta timmar samt till deltidsförskolorna bör ges

en likvärdig utformning. Vidare bör deltidsförskolor, som drivs av annan

huvudman än kommunen, få samma statsbidrag som de kommunala

deltidsförskolorna, anförs det i motionen.

I motion 1989/90:So642 av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att kommunerna åläggs att

utbetala statsbidrag till icke-kommunala daghem som uppfyller grundläggande

kvalitetskrav (yrkande 2). Reglerna för statsbidrag till barnomsorgen är

så utformade att vissa alternativ i praktiken är uteslutna, anför

motionärerna. Endast de verkligt förmögna föräldrarna har ekonomisk möjlighet

att själva ordna någon alternativ omsorgsform, eftersom kostnaderna för icke

subventionerade daghem blir oöverstigliga för de flesta.

I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen

beslutar att statsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1990 via kommunerna skall utges

till all barnomsorg som uppfyller fastställda kvalitetskrav, oavsett huvudman

(yrkande 1 delvis). Motionärerna anför bl.a. att lex Pysslingen bör

avskaffas. Denna utgör ett hinder även för enskilda förskollärare, som vill

starta ett daghem i egen regi. Motionärerna nämner vidare en rad positiva

effekter, som skulle kunna uppnås om gällande statsbidragsregler ändrades.

Sådana effekter är valfrihet, konkurrens och kreativitet, menar motionärerna.

I motion 1989/90:So647 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade

statsbidragsregler för att kunna få till stånd alternativa lösningar inom

barnomsorgen (yrkande 2). (Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju830.)

De enskilda alternativen fungerar bättre än de offentliga, anför motionärerna;

ofta präglas deras personalsituation av kontinuitet och många sökande till

varje tjänst.

Tidigare behandling

Enligt de statsbidragsregler som nu gäller och om vilka riksdagen beslutade

våren 1987 och våren 1989 kan statsbidrag utgå till alternativa daghem och

fritidshem enligt samma regler som för kommunalt driven verksamhet.

Förutsättningen för att statsbidrag skall lämnas till alternativa

barnomsorgsformer är att dessa finns upptagna i kommunens barnomsorgsplan och

att den som driver sådant daghem eller fritidshem är ett föräldrakooperativ,

en sammanslutning som har anknytning till en ideell organisation, erbjuder en

speciell form av pedagogik eller arbetar på liknande ideella grunder.

För daghem med såväl kommunal som enskild huvudman gäller att de, för att

medräknas som daghem, skall hållas öppna minst åtta timmar per dag och att

verksamheten skall bedrivas fortlöpande. Frågan om öppettiderna behandlades av

utskottet i samband med införandet av det nu gällande statsbidragssystemet

(SoU 1986/87:35 s. 12--13). Utskottet fann att som villkor för statsbidrag

borde gälla en undre gräns för öppethållande, och denna gräns borde enligt

utskottets mening bestämmas så att tillsynsbehovet för barn till föräldrar som

arbetar sex timmar per dag skall kunna tillgodoses. För kommunala

institutioner med kortare öppettider utgår bidrag för deltidsförskola. Detta

bidrag har fr.o.m. år 1990 höjts från 30 000 till 50 000 kr. per

deltidsgrupp. I proposition 1988/89:150 framhölls som skäl för höjningen att

verksamhetsformen är viktig när det gäller att ge alla barn möjlighet att

delta i en pedagogisk gruppverksamhet (bil. 4 s. 12).

Den i mars 1990 tillsatta Aktionsgruppen för barnomsorg (se vidare

nedan) skall enligt sina direktiv bl.a. pröva insatser för att utveckla de

alternativa barnomsorgsformerna.

I ett interpellationssvar den 9 februari 1990 uppgav statsrådet Lindqvist

att regeringen skulle komma att öppna för statsbidrag till personalkooperativa

daghem -- daghem som drivs av yrkesutbildad personal och som ägs av den

personalen (prot. 1989/90:64).

I årets kompletteringsproposition, 1989/90:150, anförs att det statliga

bidragssystemet för barnomsorgen bör förändras så att möjligheter öppnas för

personal att äga och driva daghem eller fritidshem (personalkooperativ). Detta

bör enligt propositionen ske för att underlätta utbyggnaden till full

behovstäckning, erbjuda fler alternativ i barnomsorgen och för att erbjuda

personal som i dag står utanför barnomsorgen ytterligare en alternativ

verksamhetsform. Avsikten sägs vara att erbjuda personalkooperativa daghem och

fritidshem samma finansiella villkor som existerande former av daghem och

fritidshem (bil. 1, s. 37).

I ett frågesvar den 15 maj 1990 uppgav statsrådet Lindqvist att hans avsikt

var att lägga fram förslag så att ändrade regler om statsbidrag till

personalkooperativa daghem och fritidshem skulle kunna träda i kraft den 1

januari 1991 (prot. 1989/90:122).

Enligt vad utskottet erfarit kommer en proposition om statsbidrag till

personalkooperativa dag- och fritidshem att läggas fram för höstriksdagen. Med

hänvisning härtill anser utskottet inte att motionerna om stöd till

personalkooperativ påkallar någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker

därför motionerna So618 (s) yrkandena 1 och 2, So437 (m) yrkande 4, delvis,

So631 (mp) yrkande 2, delvis, So633 (m) yrkande 3, delvis och So644 (fp)

yrkande 1, delvis.

Motioner om statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer har behandlats av

utskottet flera gånger tidigare, senast våren 1989. I betänkandet

1988/89:SoU18 avstyrkte utskottet motionerna och anförde bl.a. (s. 11).

Statsbidrag utgår numera till alternativa daghem och fritidshem enligt samma

regler som gäller för kommunal verksamhet under förutsättning att

verksamheterna finns upptagna i kommunens barnomsorgsplan. Det gäller därvid

att verksamheten inte får drivas i vinstsyfte.

Utskottet kan inte godta förslaget att statsbidrag skall utgå även till

barnomsorg som drivs i vinstsyfte eftersom en sådan form av barnomsorg innebär

risk för segregation av omsorgen och för att oseriösa företag lockas att

etablera sig. Vad beträffar annan enskilt bedriven barnomsorg har utskottet

liksom tidigare en positiv inställning. Statsbidrag utgår också redan till

sådan barnomsorg enligt samma regler som gäller för kommunal verksamhet under

de förutsättningar som tidigare angivits. En förutsättning är sålunda att det

enskilda daghemmet/fritidshemmet finns upptaget i kommunens barnomsorgsplan,

en annan att detta följer de regler om öppettider som gäller även för

kommunalt driven verksamhet. Utskottet anser liksom tidigare att kommunen

såsom ansvarig för organisationen och planeringen av barnomsorgen själv måste

få avgöra vilka alternativa verksamheter som bör tas upp i kommunens

barnomsorgsplan.

Motionsförslagen innebär en inte närmare analyserad omfördelning av

statsbidraget genom att bidrag föreslås utgå till alla omsorgsformer oavsett

huvudman. Förslagen i motionerna är också ofullständiga i fråga om de

förhållanden som skall berättiga till bidrag (res. m, fp, c).

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker alltså motionerna So323

(c) yrkande 2, So437 (m) yrkande 4, delvis, So603 (m) yrkande 5, So611 (m)

yrkande 1, So616 (m), So617 (m), So619 (c) yrkande 3, So631 (mp) yrkande 2,

delvis, So633 (m) yrkande 3, delvis, So642 (c, m, fp) yrkande 2, So644 (fp)

yrkande 1, delvis och So647 (fp) yrkande 2.

Regeringen beslutade den 20 april 1989 att tillsätta en kommitté för frågor

om skolan och skolbarnsomsorgen (dir. 1989:16). Kommittén skall utifrån en

helhetssyn på verksamheten i skolan och skolbarnsomsorgen påskynda och

stimulera utvecklingen mot en god heldagsomsorg av hög kvalitet i en

ekonomiskt rationell organisation. Utredningsarbetet skall vara slutfört den 1

april 1991.

Med anledning av en motion (m) om att det krävdes många olika former av

skolbarnsomsorg och att familjedaghemmen borde spela en stor roll anförde

utskottet våren 1989 att det delade uppfattningen att det borde finnas

valfrihet i skolbarnsomsorgen, men att resultaten från den nyligen tillsatta

skolbarnsomsorgskommittén borde avvaktas innan riksdagen gjorde något

uttalande om den närmare utformningen av skolbarnsomsorgen. Den då aktuella

motionen avstyrktes därför (1988/89:SoU6y). Finansutskottet delade

socialutskottets uppfattning (1988/89:FiU30 s. 99). Riksdagen följde

finansutskottet.

Med hänvisning till den här lämnade redovisningen avstyrker utskottet även

motion So619 (c) yrkande 9 om alternativ skolbarnsomsorg.

Statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi

Motionerna

I motion 1989/90:So604 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

barnomsorg i svenska kyrkans regi. Det är enligt motionärerna ett steg i rätt

riktning att förskolor och barnomsorg i kooperativ form eller stiftelseform --

alltså även de med kristen inriktning -- kan få statsbidrag, men det måste

vara lika självklart att kyrkans församlingar jämställs med andra trossamfunds

församlingar när det gäller möjligheten att få statsbidrag till

barnomsorgsverksamhet.

I motion 1989/90:So608 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen beslutar att svenska kyrkans och andra

deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än kommunen skall få samma

statsbidrag som de kommunala deltidsförskolorna (yrkande 1) och att även

svenska kyrkans heltidsförskolor skall få samma statsbidrag som de kommunala

heltidsförskolorna (yrkande 2). Enligt motionärernas mening är det

orimligt att deltidsförskolor skall kunna få statsbidrag om de drivs av

kommunen, men inte om de drivs av t.ex. kristna organisationer. Motionärerna

anser därför att även deltidsförskolor, som drivs av svenska kyrkan eller

annan huvudman, skall få rätt till statsbidrag. Även heltidsförskolor, som

drivs av svenska kyrkan, bör få samma rätt till statsbidrag som andra

heltidsförskolor, anser motionärerna.

I motion 1989/90:So623 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist

(fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att statsbidrag bör kunna utgå till barnomsorg i svenska

kyrkans regi. Det borde enligt motionärerna vara självklart att svenska

kyrkans församlingar skall jämställas med andra trossamfund när det gäller

möjligheten att vara huvudman för olika former av barnomsorg och därmed kunna

få statsbidrag, utan att de av statsbidragsskäl skall behöva organisera en

särskild förening.

I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

statsbidrag bör kunna utgå till barnomsorg i svenska kyrkans regi (yrkande

2). Motionärerna anser att svenska kyrkans församlingar bör jämställas med

andra trossamfund när det gäller möjligheten att vara huvudman för olika

former av barnomsorg.

Tidigare behandling

Frågan om statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi behandlades

ingående i betänkandet SoU 1986/87:35 s. 15--17. Utskottet hänvisade därvid

till proposition 1986/87:117 om statsbidrag till barnomsorgen och anförde

följande.

Svenska kyrkans församlingar är jämställda med primärkommuner med egen

beskattningsrätt. Det är vanligt att en församling bedriver verksamhet bland

barn och ungdomar. Den fråga som aktualiseras i propositionen är om

statsbidrag skall utgå till svenska kyrkans församlingar för en verksamhet som

motsvarar den som den borgerliga kommunen enligt en särskild lagstiftning är

ålagd. Statsrådet Lindqvist anför såvitt nu är i fråga (prop. s. 15) att

kyrkans roll när det gäller verksamhet av detta slag enligt hans mening är av

så stor principiell betydelse att ställning därtill bör tas i ett större

sammanhang. I avvaktan därpå är han inte beredd att förorda särskilda regler

om statsbidrag för barnomsorg i svenska kyrkans regi.

Det påpekas dock i propositionen att det inte finns något hinder för

enskilda medlemmar inom en församling tillhörande svenska kyrkan att bilda en

föräldraförening eller annan ideell förening med uppgift att driva daghem

eller fritidshem med en speciell inriktning. Statsbidrag kan därvid lämnas på

samma villkor som för kommuner och frikyrkliga trossamfund.

Mot bakgrund av det anförda och vad i övrigt hade anförts i propositionen

var inte heller utskottet berett att förorda särskilda regler om statsbidrag

för barnomsorg i svenska kyrkans regi. Utskottet tillstyrkte sålunda

propositionen i aktuell del och avstyrkte motionerna.

Vid frågans behandling vid förra riksmötet förklarade utskottet att det inte

ändrat uppfattning beträffande statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans

regi och avstyrkte motionerna (m, fp, c) i ämnet (1988/89:SoU18 s. 12) (res.

m, fp, c).

Aktionsgruppen för barnomsorg har i sin nyligen framlagda rapport övervägt

frågan om villkoren för statsbidrag till svenska kyrkans församlingar för

drift av daghem och fritidshem. Gruppen påpekar att frågan gäller två saker,

dels lagstiftningen som styr den kyrkokommunala kompetensen, dels

statsbidragsbestämmelserna. Enligt aktionsgruppen måste både formella och

principiella frågor utredas innan ställning kan tas till om statsbidrag bör

utgå till svenska kyrkans församlingar för dess barnomsorg. Gruppens förslag

övervägs nu inom regeringskansliet.

Utskottet vidhåller sin inställning. Motionerna So604 (c), So608 (m)

yrkandena 1 och 2, So623 (fp) och So644 (fp) yrkande 2 avstyrks alltså.

Särskilda förstärkningsresurser

I motion 1989/90:So626 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

särskilda bidrag skall utgå till förskolor/fritidshem med särskilda problem

samt till vissa barnstugor i glesbygden (yrkande 8). Förutom de bidrag som

utgår i dag borde det enligt motionärerna utgå bidrag till extra

förstärkningsresurser till förskolor/fritidshem med särskilda problem och till

vissa barnstugor i glesbygden. Kommunerna skall söka dessa bidrag hos

socialstyrelsen, heter det i motionen.

I driftsbidraget till daghem och fritidshem ingår en viss summa för barn med

behov av särskilt stöd. Dessa kan vara barn som behöver stöd i sin

känslomässiga och sociala utveckling, barn med psykisk utvecklingsstörning,

olika fysiska handikapp, barn med allergier eller andra medicinska handikapp.

Det kan också vara barn som behöver särskilt stöd i sin språkliga utveckling

eller flyktingbarn med svåra separationer eller traumatiska upplevelser bakom

sig. Bidraget har fr.o.m. 1990 höjts från 15 000 kr. till 20 000 kr. per

enhet. Några riktlinjer för vilka tilläggsresurser som skall finnas vid

integration av t.ex. hörselskadade barn på daghem finns inte och inte heller

vilka extra resurser som kan krävas om socialt handikappade barn ingår i en

grupp.

Socialstyrelsen har i rapporten Den sociala snedfördelningen inom

barnomsorgen (1989:20) refererat en bild av en socialt segregerad förskola som

enligt styrelsen framtonar enligt olika undersökningar. I rapporten uppges att

skillnaden t.ex. kan vara ganska betydande mellan förskolor som ligger i

villa/radhusområden med en stor andel höginkomsttagare och förskolor i områden

där andelen låginkomsttagare liksom andelen socialbidragstagare och invandrare

är hög. Hypotesen i socialstyrelsens rapport -- som enligt styrelsen bekräftas

-- är att daghemsmiljöerna generellt sett snarare förstärker än tonar ner

skillnader i barnens uppväxtvillkor.

Socialstyrelsen har i skriften Barn med behov av särskilt stöd inom

barnomsorgen gjort en beskrivning av dagens förhållanden när det gäller barn

med behov av särskilt stöd. Enligt rapporten ligger den totala andelen barn

som behöver särskilt stöd i barnomsorgen mellan 13 och 23 % av alla barn.

Frågan om förskolan som resurs för barn med behov av särskilt stöd tas också

upp i socialstyrelsens rapport Växa i välfärdsland, 1990:3.

Socialstyrelsen anser att det finns en rad brister som visar att förskolan

inte alltid tas till vara som tillgång för de utsatta barnen. Enligt styrelsen

handlar det inte bara om bristande resurser utan om en rimlig

resursfördelning. Att göra resursanalyser utifrån varje bostadsområdes och

varje enskilt daghems behov ser socialstyrelsen som en av de viktigaste

frågorna framöver.

Socialstyrelsen arbetar nu med allmänna råd för barn som behöver särskilt

stöd. I råden, som beräknas ges ut under år 1990, kommer styrelsen att bl.a.

ta upp frågor om personalplanering, ansvar och samarbete i barnomsorgen kring

barn med behov av särskilt stöd. I råden kommer även frågor om olika modeller

för stöd till personalen i arbetet med barn med behov av särskilt stöd att

lyftas fram.

Ett yrkande snarlikt det som nu framställs i motion So626 behandlades och

avstyrktes våren 1989 av utskottet i betänkandet 1988/89:SoU18. Utskottet

hänvisade därvid till det tidigare betänkandet SoU 1986/87:35, där utskottet

uttalat att det är viktigt att uppmärksamma att barngruppernas storlek och

personalsammansättningen kan behöva variera beroende på bl.a. den sociala

strukturen i bostadsområdena. Enligt utskottets uppfattning var dock

kommunerna själva bäst lämpade att göra dessa avvägningar. Utskottet påpekade

även att det inom ramen för bidraget till barnomsorgen har beräknats medel för

barn med behov av särskilt stöd (res. vpk).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket viktigt att

uppmärksamma och stödja förskolor och fritidshem med särskilda problem inom

barngrupperna. Utskottet konstaterar också att socialstyrelsen ägnat dessa

frågor stor uppmärksamhet under senare tid. I övrigt vidhåller utskottet sin

tidigare inställning och avstyrker därför motion So626 (vpk) yrkande 8.

Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i underlaget för

anställning som dagbarnvårdare

Motionerna

I motion 1989/90:So606 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen

om ändring av gällande statsbidragsförordning. Eftersom det har fastslagits

att den barnomsorg som äger rum när barn är inskrivna som dagbarn i sina egna

föräldrars familjedaghem skall betraktas som all annan barnomsorg, borde det

enligt motionärerna vara självklart att förordningen ändras så att statsbidrag

utgår också till denna barnomsorg.

I motion 1989/90:So613 av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande ändring av förordningen 1987:860. I en kammarrättsdom har

det fastslagits att när barn är inskrivna som dagbarn i egna föräldrars

familjedaghem, är detta att betrakta som vilken annan barnomsorg som helst,

anför motionärerna. Som en konsekvens härav är det enligt motionärerna närmast

självklart att förordningen 1987:860 skall ändras så att statsbidrag också

utgår till denna barnomsorg.

I motion 1989/90:So619 av Ulla Tillander (c) begärs ett tillkännagivande

om vad som anförts om statsbidraget till barnomsorgen. Enligt motionären bör

statsbidragsreglerna ändras så att kommunerna får statsbidrag för barn till

dagbarnvårdare som är inskrivna som dagbarn hos sina egna föräldrar (yrkande

4). Motionärerna finner det oacceptabelt att dagbarnvårdare som yrkesgrupp

inte skall ha samma rätt till barnomsorg som alla andra förvärvsarbetande.

I motion 1989/90:So624 av Roland Larsson (c) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagbarnvårdares

rätt till barnomsorg för sina barn. Alla kategorier förvärvsarbetande, som

anser sig ha behov av det, skall enligt motionären omfattas av rätten till

barnomsorg i daghem eller familjedaghem för sina förskolebarn.

I motion 1989/90:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen beslutar att föräldrar skall ha rätt att bli kommunala

dagbarnvårdare åt eget barn på villkor som anges i motionen och att

statsbidrag skall utgå för detta (yrkande 1). Motionärerna anser att

föräldrar skall ha rätt att bli kommunala dagbarnvårdare även åt egna barn.

Detta skall gälla såväl dem som idag är barnvårdare åt andras barn som övriga

föräldrar, som föredrar att vara hemma hos barnen medan de är små. Föräldrarna

skall ges i stort sett samma villkor som en "vanlig" dagbarnvårdare i

familjedaghem. Kostnadsersättning för egna barn bör dock utgå med halvt belopp

jämfört med vad som gäller när man tar emot andras barn. Daghemsavgift skall

betalas, och endast en förälder i varje familj skall samtidigt kunna vara

anställd som dagbarnvårdare åt eget barn. (Motiveringen återfinns i motion

1989/90:Sf345.)

Även i motionerna 1989/90:So437 av Carl Bildt m.fl. (m) och So616 av

Margaretha af Ugglas m.fl. (m) anförs att den s.k. Uppsalamodellen, dvs. då

dagbarnvårdare får lön även för egna barn, måste erkännas som ett bra

alternativ inom barnomsorgen (yrkandena behandlas under avsnittet Statsbidrag

till alternativ barnomsorg, ovan).

Tidigare behandling

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med samma syfte

som de nu aktuella, senast våren 1989 i betänkandet 1988/89:SoU18 s. 14--15

(res. m, fp, c).

Vid behandlingen våren 1986 framförde utskottet uppfattningen att mycket

talade för att ersättning till dagbarnvårdare för vård av egna barn borde

betraktas som ett förtäckt vårdnadsbidrag (SoU 1985/86:30 s. 23). Utskottet

hänvisade vidare till att regeringsrätten flera gånger fastslagit att

vårdnadsbidrag inte är någon kommunal angelägenhet och att utgivandet därav

således strider mot 1 kap. 4 § kommunallagen. Utskottet tillade att det här

inte bara är fråga om den kommunala kompetensen att besluta om arrangemang av

angivet slag, utan även om kommunens möjligheter att uppbära statsbidrag för

verksamheten. Utskottet ansåg för sin del att dagbarnvårdares tillsyn av egna

barn inte kan jämställas med att kommunen tillhandahåller platser inom

barnomsorgen. Statsbidrag borde sålunda inte utgå till kommunen i ett sådant

fall, oavsett den rättsliga bedömningen.

Utskottet behandlade våren 1987 förslag till nya statsbidragsregler för

barnomsorgen. I propositionen (prop. 1986/87:117 s. 14) anförde statsrådet

Lindqvist att han med kommunalt familjedaghem avsåg att en dagbarnvårdare är

anställd av kommunen för att i sitt eget hem vårda andra föräldrars barn under

13 år. Som inskrivna barn medräknas inte dagbarnvårdarens egna barn. Utskottet

delade den i propositionen framförda uppfattningen. Riksdagen följde utskottet

(SoU35, rskr. 336).

Frågan har behandlats i ett frågesvar av statsrådet Lindqvist den 17 april

1990 (snabbprot. 1989/90:103 s. 31). Statsrådet Lindqvist anförde bl.a. att

det stora flertalet dagbarnvårdare som i dag slutar inom barnomsorgen är

sådana som inte längre har småbarn. Den föreslagna ändringen av

statsbidragsreglerna skulle därför vara fel medicin för att råda bot på

bristen på dagbarnvårdare.

Enligt vad utskottet erfar har regeringsrätten beslutat att pröva om den

s.k. Uppsalamodellen, dvs. den modell som innebär att dagbarnvårdare får lön

både för egna och för placerade barn, är förenlig med kommunallagen. De två

kammarrätter som hittills prövat Uppsalamodellen har fattat helt skilda

beslut, dvs. i ena fallet underkänt, i andra fallet godkänt modellen. Såsom

utskottet tidigare påpekat är det dock här inte bara fråga om den kommunala

kompetensen att införa Uppsalamodellen utan också om huruvida kommunerna bör

få statsbidrag till verksamheten. Utskottet vidhåller sin inställning att

statsbidrag inte bör utgå för barn som är inskrivna som dagbarn hos sina egna

föräldrar. Motionerna So606 (c), So613 (c, fp), So619 (c) yrkande 4, So624 (c)

och So631 (mp) yrkande 1 avstyrks alltså.

Utbyggnaden av barnomsorgen

Motionerna

I motion So619 (c) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen

anförts om utbyggnaden av barnomsorgen (yrkande 1).

Enligt motionärerna talar nu mycket för att utbyggnadsbehovet ligger över den

nivå som är realistisk att uppnå på den tid som återstår fram till 1991. Det

handlar om en årlig utbyggnad i en omfattning som kommunerna hittills inte

klarat av. Lägger man till detta de kapacitetsbegränsningar som finns inom

byggsektorn och bristen på personal inom barnomsorgen förefaller det, enligt

motionärerna, svårt att räkna med att utbyggnadsmålet skall kunna klaras.

Enligt motionärerna är det enbart genom att utveckla ett vårdnadsbidrag som

det är möjligt att lösa barnomsorgsmålet på ett rättvist och bra sätt.

(Motionärernas yrkande om vårdnadsbidrag har behandlats i betänkandet

1989/90:SoU27.)

I motion 1989/90:So621 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en lagstiftning som ger alla barn från 1,5 år en plats i förskolan.

Det finns enligt motionärerna mycket som talar för att riksdagsbeslutet från

1985, att alla barn från 1,5 års ålder skall ha rätt till en plats i

barnomsorgen, skall följas upp med lagstiftning. Utbyggnadstakten varierar

mellan olika kommuner. Kraven på en hög kvalitet i den pedagogiska

verksamheten behöver läggas fast, anförs det.

I motion So626 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

om en lagstiftad rätt till förskola för alla barn (yrkande 1) samt att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen

dels om en ny plan för utbyggnaden av barnomsorgen (yrkande 2), dels om

ett anordningsbidrag på 20 000 kr. per plats i daghem och fritidshem

(yrkande 4). Vidare bör riksdagen hos regeringen begära förslag om en

höjning av arbetsgivaravgiften för barnomsorgen till 2,44 % av löneunderlaget

(yrkande 5), om att den prognosticerade summan av barnomsorgsavgifter för

budgetåret 1990/91 på 13 139 000 000 kr. skall budgeteras (yrkande 6) samt

ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om att barnomsorgsavgiften

skall användas till avsett ändamål (yrkande 7). Motionärerna anser att

alla barn t.o.m. 12 års ålder skall ha laglig rätt till plats på dag- eller

fritidshem i kommunal regi. Riksdagen bör fatta beslut om en ny planperiod och

i samband därmed lagstifta om kommunernas skyldighet, anför motionärerna. Fram

till dess att barnomsorgen är fullt utbyggd behövs ett anordningsbidrag.

Motionärerna anser vidare att arbetsmarknaden skall bidra till utbyggnaden

genom att barnomsorgsavgiften höjs. Den uttagna avgiften skall i sin helhet

användas till barnomsorgen. Så sker inte i dag. Sedan år 1978 har 15 miljarder

använts till andra statsutgifter än barnomsorg.

I motion 1989/90:So637 av Anita Johansson m.fl. (s) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslag

till en lag, som ålägger kommunerna att bygga ut barnomsorgen i enlighet med

riksdagsbeslutet 1985, genast utarbetas och framläggs. När det gäller

utbyggnadsbehovet föreligger olika beräkningar, och gemensamt för dessa är att

det finns en påtaglig risk för att riksdagsbeslutet inte kan förverkligas

1991, påpekar motionärerna. Även om föräldraförsäkringen byggs ut till 18

månader anser motionärerna det helt nödvändigt att kommunerna ser till att det

finns en säkrad tillgång till barnomsorgsplatser för barn under 1,5 år för de

föräldrar som så önskar. Motionärerna anser också att vissa icke kommersiella

alternativ, såsom personalkooperativa daghem, skyndsamt bör analyseras.

I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) anförs att familjer

med barn måste ges rimliga förutsättningar att inrätta sina liv efter eget

huvud. Kraven på valfrihet och trygghet förutsätter att de som vill skall

kunna få en plats i barnomsorgen. Motionärerna yrkar att riksdagen hos

regeringen begär förslag till en lag som garanterar alla barn rätt till

barnomsorg (yrkande 1 delvis). En lagstiftning skulle enligt motionärerna

utgöra en tydlig signal om att riksdagens beslut står fast och måste

uppfyllas. Detta ökar pressen på kommunerna att söka olika lösningar för att

lösa krisen inom barnomsorgen, anförs det.

Tidigare behandling

I samband med behandlingen av proposition 1984/85:209 om förskola för alla

barn behandlade utskottet frågor om bl.a. lagstadgad rätt till förskoleplats

(SoU 1985/86:5 s. 8--9). I propositionen uttalade socialministern att han hade

för avsikt att under utbyggnadsperioden och senast år 1991 återkomma till

regeringen i fråga om lagstiftning för att garantera alla barn en rätt till

barnomsorgsplats. Något formellt förslag till riksdagen framlades inte i den

delen.

Utskottet uppfattade för sin del socialministerns uttalande som en kraftig

markering av den vikt regeringen lade vid den fortsatta utbyggnaden. Utskottet

sade sig dela den synen. Något skäl för riksdagen att redan vid den aktuella

tidpunkten uttala sig i frågan om behov av eller innehåll i en eventuell

lagstiftning förelåg enligt utskottets mening inte, varför en då aktuell

motion (vpk) med begäran om lagstiftning avstyrktes.

Statsrådet Lindqvist har senare (prop. 1986/87:117) erinrat om att han

senast år 1991 avser att återkomma till regeringen med förslag om lagstadgad

rätt till förskola för alla barn.

Motioner om lagstiftad rätt till barnomsorg behandlades av utskottet senast

våren 1989. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna och anförde (bet.

1988/89:SoU18 s. 18).

Utskottet konstaterar att det under senare år skett en kraftig utbyggnad av

barnomsorgen. Det är självfallet av stor vikt att utbyggnaden fortskrider i en

sådan takt att utbyggnadsmålet för barnomsorgen kan klaras till år 1991.

Problemen med kraftiga kostnadsökningar och svårigheter med

personalrekryteringen ger därför anledning till oro. Utbyggnadstakten följs

emellertid noga av regeringen som också har överläggningar med Svenska

kommunförbundet i frågan. Utskottet anser det därför inte erforderligt för

närvarande med något initiativ från riksdagens sida om lagstiftning om rätt

till förskola (res. fp, res. vpk, res. m).

I syfte att stimulera utbyggnaden av daghem och fritidshem beslutade

riksdagen i december 1985 om ett tillfälligt bidrag till anordnande av daghem

och fritidshem. Bidraget utgick per avdelning i daghem och fritidshem där

byggnadsarbeten hade igångsatts under tiden fr.o.m. den 1 juli 1985 t.o.m. den

30 juni 1986 och slutförts senast den 31 december 1986. Bidraget utgick med

300 000 kr. eller, vid ombyggnad, högst 50 % av de faktiska kostnaderna.

Yrkanden (vpk) om anordningsbidrag har avstyrkts av utskottet under de tre

senaste riksmötena (se bl.a. 1988/89:SoU18 s. 19, res. vpk). Utskottet har

bl.a. uttalat att det i och för sig var positivt till den stimulans till

utbyggnad av barnomsorgen som ett anordningsbidrag skulle utgöra. Ett sådant

anordningsbidrag fick dock övervägas i särskild ordning, bl.a. från

sysselsättningspolitiska och statsfinansiella synpunkter.

Regeringen tillsatte den 8 mars 1990 en aktionsgrupp för barnomsorg (dir.

1990:13). Aktionsgruppen fick i uppgift att snabbt analysera kommunernas

möjligheter att bygga ut barnomsorgen och pröva olika åtgärder för att nå

målet en förskola av god kvalitet för alla barn över ett och ett halvt års

ålder.

Gruppen skulle enligt direktiven pröva olika konkreta åtgärder för att

påskynda utbyggnaden av framför allt heldagsomsorgen i de kommuner som för

närvarande har uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten. Detta arbete borde

ske i nära samarbete med berörda kommuner. Till åtgärder som borde prövas

hörde insatser för att ta bort administrativa, tekniska eller organisatoriska

hinder i kommunerna, skapa snabbare beslutsprocesser i kommunerna,

decentralisera ansvar och befogenheter samt insatser för att utveckla de

alternativa barnomsorgsformerna. Olika möjligheter för att effektivare

utnyttja barnomsorgens resurser borde prövas. Gruppen skulle också arbeta med

olika åtgärder för att förbättra personalsituationen inom barnomsorgen.

Gruppen har också haft i uppgift att bedöma hur och vid vilken tidpunkt

rätten till barnomsorg för alla barn fr.o.m. ett och ett halvt år till dess de

börjar skolan kan förverkligas, och därvid särskilt överväga möjligheten att

införa en lagstiftad rätt till plats i barnomsorgen för alla barn.

Socialstyrelsen har nyligen genomfört en enkät om kommunernas möjligheter

att tillgodose efterfrågan på daghem/familjedaghem i slutet av år 1991.

Hittills har 234 kommuner svarat. Av dem är 138, dvs. 59 %, inställda på att

på något sätt genomföra reformen. 34 har svarat att frågan var under utredning

och 42 kommuner har svarat att de inte kommer att klara att kunna tillgodose

efterfrågan.

Aktionsgruppen för barnomsorg har nyligen avslutat sitt uppdrag. I gruppens

rapport Förskola för alla barn 1991 -- hur blir det? föreslås bl.a. en

lagstiftad rätt till plats i daghem/familjedaghem för alla barn från 18

månaders ålder till skolåldern om föräldrarna är förvärvsarbetande eller

studerande. Rätten föreslås träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1993. Senast

höstterminen 1993 skall alla femåringar som inte är i daghem ha rätt att delta

i deltidsförskola. 1994 bör rätten utvidgas till att gälla alla fyraåringar.

Samma tidpunkt bör enligt aktionsgruppens förslag gälla för kommunernas

skyldighet att klara en öppen förskoleverksamhet för barn under fyra år som

inte är i daghem.

Aktionsgruppens förslag kommer nu att beredas vidare inom regeringskansliet.

Utskottet ser positivt på aktionsgruppens förslag men anser att beredningen

av förslaget bör avvaktas innan riksdagen tar ställning i frågan om en

lagstiftad rätt till barnomsorgsplats och avstyrker med hänvisning härtill

motionerna So619 (c) yrkande 1, So621 (s), So626 (vpk) yrkande 1, So637 (s)

och So644 (fp) yrkande 1, delvis. Med samma motivering avstyrker utskottet

även yrkande 2 i motion So626 (vpk) där det begärs en ny plan för utbyggnaden

av barnomsorgen.

Frågor (vpk) om användningen av barnomsorgsavgifter och om anordningsbidrag

besvarades av statsrådet Lindqvist den 16 januari 1990 (snabbprot. 1989/90:51

s. 2--3). Statsrådet Lindqvist anförde bl.a. att det är utomordentligt svårt

att budgetera och planera så att varje avgift ligger exakt på den nivå som

kommer att behövas. Man måste enligt statsrådet se finansieringarna av

socialförsäkringssystemet som ett samlat system. Totalt är det ett mycket

kraftigt minus för de avgiftsfinansierade systemen, och underskotten täcks

genom att budgetmedel skjuts till. När det gäller anordningsbidrag för

barnomsorgen uppgav statsrådet Lindqvist att Svenska kommunförbundet i de

senaste överläggningarna inför höjningen av statsbidraget avböjt ett förslag

om anordningsbidrag och i stället förordat en höjning av den totala

anslagsramen.

Med hänvisning till den här lämnade redovisningen avstyrker utskottet de

yrkanden (vpk) som gäller höjningen och användningen av barnomsorgsavgiften,

(motion So626 (vpk) yrkandena 5, 6 och 7). Utskottet avstyrker också förslaget

om anordningsbidrag i samma motion (yrkande 4).

Barnomsorgstaxor m.m.

Motionerna

I motion 1989/90:So626 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om låga och

enhetliga daghemstaxor (yrkande 9). Daghemstaxorna varierar kraftigt

mellan kommunerna, och skillnaderna är oacceptabelt stora mellan låg- och

högtaxekommuner, menar motionärerna. Mycket tyder på att höga taxor gör att

familjer inte alltid anser sig ha råd att anlita barnomsorgen eller tvingas

välja lösningar som inte är de bästa för barnen.

Tidigare behandling

Motionsyrkanden som överensstämmer med det nu aktuella yrkandet har

behandlats av utskottet flera gånger tidigare. Utskottet hänvisade år 1987

bl.a. till att regeringen då nyligen givit socialstyrelsen i uppdrag att

belysa orsakerna till den sociala snedrekryteringen till kommunal barnomsorg.

Utskottet ansåg vidare att regeringen borde ta upp förnyade diskussioner med

Svenska kommunförbundet omkring barnomsorgstaxornas utformning med målet att

skillnaderna i taxor mellan kommunerna utjämnas. Vad utskottet anfört gavs

regeringen till känna (SoU 1986/87:35).

Vid riksmötet 1987/88 anförde utskottet följande (SoU 1987/88:13 s. 21).

Som utskottet tidigare i olika sammanhang framhållit ligger utformningen av

taxorna för bl.a. barnomsorgen inom ramen för den kommunala självstyrelsen,

varför riksdagen inte har anledning att gå in på det närmare innehållet i

taxorna. Dock bör enligt utskottets uppfattning en större enhetlighet i

taxorna eftersträvas. Som redovisats ovan -- -- -- har socialstyrelsen

fastställt en arbetsplan för sitt uppdrag att belysa orsakerna till den

sociala snedfördelningen inom den kommunala barnomsorgen. Däri ingår som ett

delprojekt barnomsorgsavgifternas betydelse för olika föräldragrupper. Enligt

vad utskottet inhämtat pågår dessutom samtal mellan regeringen och Svenska

kommunförbundet om barnomsorgstaxorna.

Utskottet anser att det i avvaktan på resultatet av det pågående arbetet

inte finns anledning till något riksdagsinitiativ då det gäller utformningen

av taxorna för den kommunala barnomsorgen. Utskottet vill dock understryka att

socialstyrelsens översyn bör genomföras skyndsamt.

Våren 1989 anförde utskottet att det var angeläget att utjämna skillnaderna

i taxor mellan kommunerna. Utskottet erinrade om sina tidigare uttalanden i

frågan. Utskottet hänvisade vidare till att avgiftsfrågan uppmärksammades av

regeringen i det fortlöpande arbetet angående barnomsorgen och att frågan även

varit föremål för en analys inom riksrevisionsverket och socialstyrelsen.

Någon åtgärd från riksdagens sida var sålunda inte erforderlig. Den då

aktuella motionen avstyrktes (res. vpk, res. m).

Socialstyrelsens uppdrag angående den sociala snedfördelningen inom den

kommunala barnomsorgen är nu avslutat och har redovisats i rapporten 1989:20

(se även ovan s. 18).

Enligt rapporten är avgiften för barnomsorgsplatsen ofta en stor post i

hushållsekonomin för den enskilda familjen. Avgiftssystemet påverkar också

föräldrarnas val av omsorgsform och styr barn från olika sociala grupper till

olika delar av den offentliga barnomsorgen.

Det är givet att hur taxesystemen konstrueras och hur mycket föräldrarna får

betala för barnomsorgen är en viktig fråga inför 1991, då alla barn skall ha

rätt till förskola, heter det i rapporten. Denna rätt kan enligt

socialstyrelsen komma att urholkas om inte de materiella betingelserna för att

nyttja barnomsorgen läggs till rätta.

En enligt rapporten viktigare orsak till den sociala snedfördelningen inom

den kommunala barnomsorgen är bristen på barnomsorg på obekväm tid, se vidare

nedan.

Riksrevisionsverket (RRV) fick den 24 mars 1988 regeringens uppdrag att

belysa vissa frågor angående de kommunala avgifterna inom bl.a. barnomsorgen.

RRV har i en rapport (Dnr 1988:219) från mars 1989 redovisat uppdraget. RRV

föreslår olika åtgärder mot avgiftsvariationer i kommunerna, t.ex. indraget

eller reducerat statsbidrag för de kommuner som avviker från en rekommenderad

taxa.

Utskottet vidhåller sin inställning att en större enhetlighet i

barnomsorgsavgifterna bör eftersträvas. Socialstyrelsens och RRV:s uppdrag att

analysera bl.a. avgiftsfrågan är nu avslutade. Aktionsgruppen för barnomsorg

har nyligen lagt fram ett förslag om lagstiftad rätt till plats i

barnomsorgen m.m. Utskottet utgår från att regeringen vid beredningen av

aktionsgruppens förslag även uppmärksammar utformningen av barnomsorgstaxorna.

Motion So626 (vpk) yrkande 9 avstyrks med hänvisning härtill.

I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den sociala

snedfördelningen inom barnomsorgen (yrkande 5). Motionärerna hänvisar till

olika undersökningar vari det framkommit att barn i familjer vars föräldrar

tillhör LO-grupperna i mindre utsträckning än andra barn har plats inom den

kommunala barnomsorgen. En förklaring till detta är att den kommunala

barnomsorgen är tillgänglig på villkor som passar arbetarfamiljer sämre än

andra familjer. Det är därför viktigt att följa utbyggnaden av barnomsorgen på

obekväm arbetstid, anser motionärerna. De delar dock inte uppfattningen att

detta företrädesvis bör lösas genom kommunala

"nattdaghem". I många fall är det bättre att täcka denna efterfrågan genom

familjedaghemmen eller andra mer flexibla metoder, anförs det i motionen.

I socialstyrelsens ovannämnda rapport, Den sociala snedfördelningen inom

barnomsorgen, redovisar styrelsen flera olika förklaringar till att

tjänstemannafamiljerna utnyttjar den offentliga barnomsorgen i större

utsträckning än barnfamiljerna. Bl.a. konstateras att ramar, regler och

rutiner på daghemmen är bättre anpassade till tjänstemannafamiljen än till

arbetarfamiljen. Det gäller inte minst daghemmens tidsorganisation.

Socialstyrelsen framhåller i rapporten att mer än var fjärde

småbarnsförälder arbetar på s.k. obekväm tid eller med oregelbundna tider.

Nästan var tionde småbarnsförälder har därutöver regelbundna men förskjutna

arbetstider.

1987 års barnomsorgsundersökning visar att för 21 000 barn efterfrågades

barnomsorg på tidig morgontid -- kl. 05.00--06.30. För 18 000 barn

efterfrågades omsorg på kvällstid -- kl. 18.30--21.00. För 16 600 barn

efterfrågades barnomsorg på lördagar och/eller söndagar. Socialstyrelsens

sammanställning visar dessutom att en stor del av dessa föräldrar är

ensamstående.

I 1989 års kompletteringsproposition (prop. 1988/89:150) anförde

föredragande statsrådet, med hänvisning till socialstyrelsens rapport, att det

är en självklarhet att arbetarfamiljerna måste få samma möjligheter som

tjänstemannafamiljerna att ordna sin barnomsorg på det sätt de själva anser

vara bäst. I många familjer där föräldrarna har oregelbundna arbetstider

ordnas barnomsorgen genom familjedaghem, anförde statsrådet vidare. Enligt

hans mening måste dock även de kommunala daghemmen göras så flexibla att de

inte utestänger vissa barn från möjligheten att delta i verksamheten. I

propositionen föreslogs därför dels ett särskilt statsbidrag för

daghemsavdelningar med förlängt öppethållande, dels ett motsvarande bidrag för

daghem som är öppna under lördagar och söndagar (se även ovan s. 8). Förslagen

antogs av riksdagen, och de nya bidragen gäller sedan den 1 januari 1990.

Frågan om den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen och dess samband

med daghemmens öppettider, som tas upp i motion So644 (fp), är enligt

utskottets mening mycket viktig. Genom riksdagens beslut våren 1989 utgår

emellertid nu särskilda statsbidrag för daghem med förlängt öppethållande och

för daghem öppna lör- och söndagar. Motion So644 (fp) yrkande 5 påkallar

därmed inte något initiativ av riksdagen och avstyrks därför.

Skolförberedande verksamhet

Motionerna

I motion 1989/90:So603 av Ann-Cathrine Haglund och förste vice talman

Ingegerd Troedsson (m) läggs fram flera förslag som rör en skolförberedande

förskola. Sverige måste enligt motionärerna bli bättre på att förbereda barn

för skolgången. Barn behöver en pedagogisk, välstrukturerad och systematisk

träning som förberedelse för skolan. Den svenska skolförberedande verksamheten

för förskolebarn behöver kunna utvecklas vidare mot en skolförberedande

"riktig" förskola med skolan som huvudman och där således skolöverstyrelsen

utformar det pedagogiska programmet. Motionärerna hemställer att en

skolförberedande förskola skall inrättas (yrkande 1), att skolan skall

vara huvudman för en sådan förskola (yrkande 2), att skolöverstyrelsen

skall utforma det pedagogiska programmet (yrkande 3), att den

skolförberedande träningen på daghemmen skall ha samma inriktning och huvudman

som den skolförberedande förskolan (yrkande 4) samt att benämningen

förskola endast skall användas för en skolförberedande förskola (yrkande

6).

Även i motion 1989/90:So611 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att inrätta en skolförberedande förskola (yrkande 2)

och att den skolförberedande verksamheten på daghemmen skall ha skolstyrelsen

som huvudman fr.o.m. den 1 juli 1993 (yrkande 3). De flesta barn har

enligt motionärerna behov av en skolförberedande förskola som förberedelse för

skolstarten. Denna förskola skall vara basen för skolan. Den skall ha samma

huvudman som skolan. Därigenom underlättas barnens övergång från förskola till

lågstadium och möjligheter skapas för ett samarbete mellan de olika

personalkategorier som arbetar inom den skolförberedande förskolan och

lågstadiet, anförs det (Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub232.) Ett

motsvarande förslag framförs också i motion So633 (m). Där begärs ett

tillkännagivande om att skolstyrelsen skall ansvara för verksamheten i

förskolan under året närmast före skolstarten (yrkande 2).

I motion 1989/90:So615 av Helge Hagberg (s) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän

deltidsförskola för alla sexåringar m.m. Genom den utbyggda barnomsorgen har

deltidsförskolan inte samma omfattning som tidigare, anför motionären. De barn

som startar skolan vid sju års ålder blir inte alltid en fungerande socialt

sammansatt grupp. Om gruppen hade fått sin sammansättning året innan, i

deltidsförskolan, kunde den sociala träningen ha genomförts där under ett helt

år. En sådan lösning är bättre än att tidigarelägga skolstarten, menar

motionären. Alla sexåringar borde därför enligt motionärens förslag få lämna

daghemmet, och den barnomsorg som behövs kan tillgodoses genom fritidshemmets

organisation.

Tidigare behandling

Motionsyrkanden (m) med samma innehåll som de nu aktuella motionerna

behandlades och avstyrktes senast av utskottet i betänkandet 1989/90:SoU18

(res. m).

Även i samband med propositionen om förskola för alla barn behandlade

utskottet motionsyrkanden av liknande lydelse. Utskottet anförde då följande

(SoU 1985/86:5 s. 26).

Enligt propositionen (s. 13) kan förskolan genom en mer strukturerad

verksamhet för de äldre barnen lägga en god grund för arbetet i skolan. Sett

från barnens utgångspunkter måste förskolan och skolan utgöra delar i en

helhet, där hänsyn bör tas till barnens successiva utveckling och till det

förhållandet att barnen utvecklas i olika takt. Frågan om samverkan mellan

förskola och skola har nyligen utretts av Förskola--skola-kommittén

(U 1981:01). Enligt socialministern finns det anledning att närmare återkomma

till samspelet mellan förskolans och skolans innehåll och arbetsformer efter

det att kommitténs förslag remissbehandlats. Det kan exempelvis gälla områden

som ur detta perspektiv särskilt behöver beaktas i pedagogiska program för

förskolan.

Utskottet såg det också som angeläget att undvika en splittring av

förskoleverksamheten. De frågor om förskolans innehåll som berörde övergången

till skolans lågstadium borde enligt utskottet beredas inom

socialdepartementet så att en helhetssyn kunde anläggas på förskolans

innehåll. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna med hänvisning till

den pågående beredningen av Förskola--skola-kommitténs betänkande, vilket

lades fram i juni 1985.

Förskola--skola-kommitténs betänkande har inte lett till något förslag från

regeringen.

I betänkandet SoU 1986/87:35 underströk utskottet, då motsvarande motioner

behandlades, att det var viktigt med skolförberedande verksamhet inom daghem

och deltidsgrupper. Utskottet erinrade om att i det pedagogiska programmet för

förskolan poängteras bl.a. betydelsen av att ge de äldre barnen stöd för deras

läs- och skrivutveckling (programmet s. 32) samt att förskolan skall bidra

till att barnen utvecklar grundläggande begrepp om tid, matematik, förståelse

av fysikaliska och kemiska orsakssamband m.m. (s. 29).

Socialstyrelsen har nyligen givit ut skriften Lära i förskolan -- innehåll

och arbetssätt för de äldre förskolebarnen (Allmänna råd, 1990:4). I skriften

utvecklas och konkretiseras förskolans innehåll och arbetssätt för de äldre

förskolebarnen utifrån den inriktning och de principer som anges i det

pedagogiska programmet. Ett särskilt avsnitt behandlar övergången till skolan.

Socialstyrelsen betonar bl.a. vikten av en pedagogisk kontinuitet, dvs. att

det pedagogiska arbetet i förskolan får en konsekvent uppföljning i lågstadiet

och att själva övergången från förskola till lågstadium förbereds och

underlättas.

Utskottet har tidigare understrukit vikten av att skolförberedande

verksamhet bedrivs inom daghem och deltidsgrupper. Den skolförberedande

verksamhetens betydelse i förskolan betonas numera både i det pedagogiska

programmet för förskolan och i socialstyrelsens allmänna råd Lära i förskolan.

Enligt utskottets mening finns det därför inget skäl att bifalla motionerna

So603 (m) yrkandena 1--3, So611 (m) yrkande 2 och So615 (s). De nu nämnda

motionerna avstyrks därför.

Utskottet vidhåller sin inställning att det är angeläget att undvika en

splittring av förskoleverksamheten och avstyrker därför de motionsyrkanden i

vilka begärs att skolstyrelsen skall vara huvudman för den skolförberedande

verksamheten på daghemmen (motionerna So603 (m) yrkande 4, So611 (m) yrkande 3

och So633 (m) yrkande 2).

Motionärerna i motion So603 (m) anser att det rimliga vore att begreppet

barnomsorg användes för daghem, familjedaghem och annan barnomsorgsverksamhet.

Benämningen förskola bör enligt motionärerna användas för en skolförberedande,

mer strukturerad verksamhet.

Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkande våren 1989 avstyrkte

utskottet yrkandet med hänvisning till tidigare uttalanden i betänkandet

SoU 1985/86:30 s. 19--20. Utskottet anförde då att det skulle vara en alltför

snäv begränsning av begreppet förskola om denna benämning reserverades för

deltidsgrupperna. Även i daghem bedrivs en strukturerad pedagogisk verksamhet,

påpekade utskottet. Utskottet delade dock motionärernas uppfattning att det

ibland råder en viss förvirring vid användningen av begreppen barnomsorg,

förskoleverksamhet, barnomsorgens förskoleverksamhet osv. Utskottet redovisade

vidare en genomgång av innebörden av de olika benämningarna (1988/89:SoU18 s.

23, res. m).

Utskottet vidhåller även beträffande detta yrkande sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker motion So603 (m) också i denna del (yrkande

6).

Den pedagogiska inriktningen m.m.

Motionerna

I motion So619 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kvaliteten i barnomsorgen (yrkande

5). I motionen framhålls att barnomsorgens pedagogik bör utarbetas

tillsammans med föräldrarna och så att barnen får kontakt med bl.a. de

vardagssysslor som förekommer i hem och familj. Det framhålls vidare att det

är viktigt att barnen får kunskap om de etiska grunder som vårt samhälle vilar

på och bakgrunden till de traditioner som finns i vårt samhälle. Slutligen

understryks att förskolebarnen för sin utveckling i hög grad är beroende av

stabila vuxenrelationer.

I motion So631 (mp) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen

anförs om föräldramedverkan i barnomsorgen (yrkande 3). Motionärerna anser

att föräldramedverkan i den kommunala barnomsorgen aktivt skall uppmuntras och

på sikt ställas som krav för att erhålla en plats. En sådan medverkan är bra

både för barnen, föräldrarna och personalen, och den innebär ett

resurstillskott som gör att behovet av statsbidrag till barnomsorgen sannolikt

kan minska något. (Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf345.)

I motion 1989/90:So635 av Göran Åstrand (m) yrkas att riksdagen begär

att regeringen låter företa en översyn av barnomsorgens pedagogiska innehåll

och därvid särskilt belyser behovet av intellektuell stimulans, normgivning

och rätten till tystnad. Barn är olika och en del behöver ibland få vara för

sig själva och ha "rätt till sin egen tystnad". Det finns behov av en översyn

där normgivning, etik och moral liksom barns intellektuella stimulans

återfinns i barnomsorgens pedagogiska program, anför motionären.

Efter uppdrag från regeringen utformade socialstyrelsen år 1987 ett

pedagogiskt program för förskolan (Allmänna råd 1983:3). Socialstyrelsen har

som ovan nämnts nyligen utgivit ett kompletterande material till det

pedagogiska programmet för förskolan för de äldre förskolebarnen (Allmänna råd

1990:4). År 1988 kom ett pedagogiskt program för fritidshem (1988:7).

Socialstyrelsen har vidare utarbetat Allmänna råd för familjedaghemmen,

1988:4.

När ett yrkande med samma innehåll som det nu aktuella i motion So619 (c)

behandlades i utskottet våren 1989 hänvisades till att det i det pedagogiska

programmet för förskolan sägs följande om föräldrarnas roll.

Föräldrarna kan ge bidrag till planeringen genom sin kunskap om de egna

barnen och om närmiljön. Föräldrarna ska också ha möjligheter att ge

synpunkter på den övergripande planeringen, på hur verksamheten genomförs och

utvärderas. För att bedöma verksamhetens mer konkreta och realistiska mål,

dess innehåll och metoder krävs goda kunskaper om barn, hur barn lär och

utvecklas och hur en pedagogisk verksamhet utformas. Denna kunskap har

personalen. Föräldrarnas roll blir att komplettera med synpunkter på

verksamheten utifrån sina perspektiv. Föräldrarnas möjligheter att ge

synpunkter underlättas genom att de deltar i verksamheten när så är möjligt.

De två kontaktdagarna per år som ingår i föräldraförsäkringen är här till god

hjälp. Personalen bör på alla sätt uppmuntra och underlätta föräldrarnas

deltagande i verksamheten.

Föräldrarna bör erbjudas möjlighet att ge synpunkter i organiserade och av

dem själva väl kända former så att alla föräldrar kan framföra sina åsikter.

I avsnittet Närsamhälle, vardagsliv och övriga samhällsfrågor (programmet s.

38) framhålls bl.a. följande. Genom att barnen själva deltar i vardagssysslor

och skötsel av gemensamma ting i förskolan fyller de en egen uppgift och tar

eget ansvar. Genom att barnen mer och mer får del i vardagslivets praktiska

göromål får de grundläggande kunskap om städning, disk, klädvård, matlagning,

förvaring, enkla reparationer m.m. I programmet understryks också att barnens

behov av ro och avskildhet måste uppmärksammas (s. 47).

Utskottet (1988/89:SoU18 s. 25) fann att de krav som framställdes i motionen

väl överensstämde med förskolans pedagogiska program och avstyrkte motionen

med hänvisning härtill.

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker således motion So619 (c)

yrkande 5.

Även de krav på föräldramedverkan i barnomsorgen som framställs i motion

So631 (mp) stämmer väl med vad som i det pedagogiska programmet sägs om att

uppmuntra föräldrars deltagande i verksamheten. Utskottet avstyrker därför

också motion So631 (mp) yrkande 3.

En motion (m) om rätten till tystnad m.m. samt om förändring av det

pedagogiska programmet avstyrktes i betänkande 1988/89:SoU18 (s. 24).

Utskottet anser inte heller nu att någon åtgärd av riksdagen är motiverad

med anledning av den nu aktuella motionen i samma ämne. Motion So635 (m)

avstyrks därför.

Tillgången på barnomsorgspersonal m.m.

I motion 1989/90:So326 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdkrisen

i storstäderna (yrkande 2). Den sociala servicen i storstäderna riskerar

att bryta samman, anför motionärerna. I sammanhanget hänvisar de till

personalomsättningen inom bl.a. barnomsorgen, sjukvården och hemtjänsten.

(Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo250.)

I motion 1989/90:So619 av Ulla Tillander m.fl. (c) hemställs om

tillkännagivanden om rekrytering av personal till barnomsorgen (yrkande

6), om familjedaghemmens arbetssituation (yrkande 7) och om

nödvändigheten av att behovet av personal i barnomsorgen tillgodoses

(yrkande 8). Det är enligt motionärerna inte acceptabelt att daghem

tvingas stänga på grund av personalbrist och att personalomsättningen är så

stor att barnen inte har någon känd vuxen att ty sig till under dagen. Det är

också viktigt att uppmärksamma familjedaghemmens arbetssituation.

Personalsituationen får inte vara sådan att kvalitetsfrågorna kommer i

bakgrunden, anförs det.

I motion 1989/90:So644 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalen

inom barnomsorgen (yrkande 4). Det är svårt att rekrytera personal till

barnomsorgen och det är svårt att behålla den, påpekar motionärerna.

Personalrekryteringen resulterar ofta i att de olika enheterna inom

barnomsorgen tar personal från varandra. Orsakerna till personalbristen är

bl.a. små möjligheter till vidareutbildning och fortbildning, för litet ansvar

för och delaktighet i verksamheten, för små resurser och för låg status.

Dessutom leder personalbristen, enligt motionärerna, till en hård

arbetsbelastning, vilket i sin tur leder till att ännu fler slutar.

Åtgärder har vidtagits, såväl i kommunerna som centralt, för att minska den

stora personalomsättningen och underlätta rekryteringen. Här kan nämnas att

socialstyrelsen under 1988 redovisat rapporten Varför slutar personalen inom

barnomsorgen (Socialstyrelsen redovisar 1988:9). Socialstyrelsen har där gjort

en sammanställning av olika rapporter i ämnet och försökt reda ut orsaker och

verkningar. Enligt rapporten går det inte att ange en enkel orsak till att

personal slutar. I stället är det sannolikt många orsaker som samverkar och

uppträder i olika kombinationer.

Prognosen från 1988 visar att det t.o.m. år 1991 behövs ett tillskott av ca

19 000 årsarbetare.

Socialstyrelsen har även vidtagit åtgärder för att stimulera forskningen på

området och förbättra statistiken över personalomsättningen.

Rekryteringskampanjer med medverkan av socialdepartementet, socialstyrelsen,

UHÄ, Svenska kommunförbundet och berörda fackliga organisationer har

genomförts för att förbättra personalrekryteringen till barnomsorgen.

De överläggningar kring utbyggnaden av barnomsorgen m.m. som förs mellan

regeringen och Svenska kommunförbundet omfattar även

personalrekryteringsfrågan.

Våren 1989 konstaterade utskottet att problemen med personalförsörjningen

inom barnomsorgen engagerade såväl kommunala instanser som centrala statliga

organ. Frågan berörde också i hög grad arbetsmarknadens parter. Mot bakgrund

av den uppmärksamhet som ägnades frågan ansåg utskottet det obehövligt med ett

riksdagsinitiativ i saken och avstyrkte en då aktuell motion om ett

åtgärdsprogram för rekrytering av personal till barnomsorgen (1988/89:SoU18 s.

26, res. c).

I årets budgetproposition har föreslagits en utökning av antalet

nybörjarplatser på förskollärarlinjen från 3 276 till 3 426 (prop.

1989/90:100 bil. 10, p. D 8). I propositionen uppges att rekryteringen till

utbildningen är fortsatt god. Samtliga utbildningsorter utom Stockholm har

betydligt fler sökande än utbildningsplatser.

Riksdagen har fastställt regeringens förslag till planeringsramar för

förskollärarutbildningen (UbU 22, rskr. 233).

Den ovan nämnda aktionsgruppen för barnomsorgen har även lagt fram förslag

till olika åtgärder för att förbättra personalsituationen inom barnomsorgen.

Sammanfattningsvis föreslår aktionsgruppen att regeringen överväger

att möjligheten till riktade barnskötarutbildningar mot nya

målgrupper prövas,

att antagningen till förskollärarlinjen ökas både vad avser 100- och

50-poängsutbildningar,

att antalet utbildningsplatser ökas även på fritidspedagoglinjen,

att 50-poängsutbildningarna görs mer flexibla i förhållande till kommunala

behov,

att extrainsatser vidtas bl.a. i form av profileringar

av utbildningen för att öka rekryteringen till förskollärarlinjen i

Stockholm,

att ett ökat antal 10-poängskurser med olika inriktning införs för

förskollärare och

att vidareutbildningsmöjligheterna förbättras för all barnomsorgspersonal.

Aktionsgruppens förslag bereds nu inom regeringskansliet. Utskottet anser

mot bakgrund härav att riksdagen inte nu bör ta något initiativ vad gäller

personalförsörjningen inom barnomsorgen och avstyrker därför motionerna So326

(c) yrkande 2 och So619 (c) yrkandena 6--8.

I aktionsgruppens rapport påpekas också att möjligheten till fortbildning

för personalen är av särskild betydelse för barnomsorgens kvalitetsmässiga

utveckling. Fortbildning och andra personalutvecklande åtgärder är också

mycket viktiga åtgärder för att få personalen att stanna i yrket.

Aktionsgruppen anser att personalutvecklingsåtgärder måste prioriteras och

föreslår kommunerna att överväga att fortsätta och fördjupa satsningen på

fortbildning och andra personalutvecklande åtgärder för att möta olika

gruppers behov.

Sedan år 1988 har särskilda medel för fortbildning avsatts i statsbidraget.

Våren 1989 hemställde riksdagen hos regeringen om en uppföljning av

kommunernas användning av de särskilda fortbildningsmedlen som avdelats inom

statsbidragets ram. Utskottet hade bl.a. påpekat att en ökad satsning på

fortbildning var angelägen för att minska den omfattande personalomsättningen

inom barnomsorgen (1988/89:SoU18, rskr. 166). Frågan bereds för närvarande i

socialdepartementet i samverkan med Svenska kommunförbundet. Regeringen har

den 17 augusti 1989 beviljat Kommunförbundet särskilda medel för att genom

enkäter och riktade konferenser belysa de hittillsvarande

fortbildningsinsatserna i kommunerna. Arbetet kommer att pågå under år 1990.

Med hänvisning till den här lämnade redovisningen avstyrker utskottet också

motion So644 (fp) yrkande 4, som tar upp bl.a. fortbildningens betydelse för

att minska personalomsättningen inom barnomsorgen.

En enhetlig utbildning för barnomsorgspersonalen

I motion So626 (vpk) hemställs om tillkännagivanden om allmän behörighet

för en enhetlig yrkeskår (yrkande 10) och om vidareutbildning av

barnskötare och outbildad personal med bibehållen lön (yrkande 11).

Socialstyrelsen har enligt motionärerna slagit fast att den viktigaste

kvalitetsfaktorn är personalen och deras utbildning samt att det bör vara en

långsiktig strävan att uppnå en enhetlig yrkeskår. Motionärerna anser att en

allmän behörighet och en enhetlig yrkeskår är viktiga krav samt att

barnskötare och obehörig personal skall erbjudas vidareutbildning till

förskollärare eller fritidspedagoger med lön under utbildningstiden.

Dessa förslag har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlats och

avstyrkts av utskottet, senast i betänkandet 1988/89:SoU18 s. 26.

När det gäller regler för allmän behörighet för personal utan formell

behörighet att med bevarad lön erhålla sådan behörighet har utskottet tidigare

avstyrkt sådana yrkanden med hänvisning till att det skulle strida mot

kommunernas frihet att ordna barnomsorgen om riksdagen skulle fatta beslut om

särskilda behörighetsregler eller om att viss andel av personalen skulle ha

genomgått visst slag av utbildning (se bl.a. SoU 1983/84:18 s. 20).

I 1989 års budgetproposition (bil. 10 s. 219) anförde dåvarande statsrådet

Bodström att utbildningsplanerna för förskollärar- och

fritidspedagogutbildningarna borde revideras inom nuvarande ramar med

beaktande av socialstyrelsens pedagogiska program för barnomsorgen.

Utbildningsutskottet avvek inte från detta ställningstagande

(1988/89:UbU22).

UHÄ har nu påbörjat ett arbete med att revidera de nuvarande

utbildningsplanerna för fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna.

Arbetet beräknas vara klart under hösten 1990. De nya utbildningsplanerna

avses gälla fr.o.m. läsåret 1991/92.

Genom ett beslut av riksdagen våren 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 7, UbU32,

rskr. 330) anvisades 5 milj.kr. till UHÄ för att ordna kurser som vänder sig

till tidigare utbildade förskollärare. Regeringen har genom beslut den 7

december 1989 medgett att medel för obesatta platser på dessa kurser får

omfördelas till 50-poängsutbildning, dvs. för sökande med barnskötarutbildning

och flera års yrkesverksamhet inom förskoleverksamhet. I årets

budgetproposition föreslogs att antalet nybörjarplatser i 50-poängsutbildning

skulle ökas med 120. Riksdagen har godkänt förslaget (1989/90:UbU22, rskr.

233).

Här kan också nämnas att aktionsgruppen för barnomsorg (se ovan) föreslagit

kommunerna att överväga att genomföra en stegvis personalutbildning, främst i

kommuner med en hög andel outbildad personal.

Utskottet anser inte att det inträffat något som bör föranleda en ändrad

bedömning från utskottets sida i frågan om särskilda behörighetsregler för

barnomsorgspersonalen. Utskottet avstyrker motion So626 (vpk) yrkandena 10 och

11.

I motion 1989/90:So630 av Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en kompletterande personalgrupp inom barnomsorg och grundskola,

nämligen danspedagogerna. Inom den psykologiska forskningen ägnas allt större

intresse åt barnens motoriska färdigheter och rörelsebehov samt kopplingen

mellan den sensomotoriska utvecklingen och den intellektuella, emotionella och

sociala utvecklingen, uppges det i motionen. Ju bättre ett barn kan

kontrollera sina rörelser, desto bättre kan det också koncentrera sig på

utförandet av teoretiska uppgifter. Antalet barn med lässvårigheter har ökat

oroväckande i skolorna under senare år, och en bidragande orsak till detta kan

enligt motionärerna vara förskolebarnens bristande sensomotoriska färdigheter.

För verksamheten vid förskolorna och för barnens utveckling kan

danspedagogerna utgöra ett viktigt komplement till de personalkategorier som

nu finns, nämligen förskollärarna och barnvårdarna.

Socialstyrelsens pedagogiska program för förskolan tar upp rytmik, dans- och

rörelselekar (s. 34 f.). Även i Lära i förskolan, socialstyrelsens

kompletterande material för de äldre förskolebarnen, betonas vikten av

motorisk träning i form av exempelvis dans och rytmik (s. 109 f.).

Vid behandlingen av ett motsvarande yrkande våren 1989 förklarade utskottet

sig dela motionärens uppfattning att dans och rytmik var viktiga inslag i

barnomsorgsverksamheten. Utskottet ville dock inte förorda ett

riksdagsinitiativ i syfte att mer systematiskt knyta danspedagoger till

förskolan och avstyrkte därför motionen (betänkande 1988/89:SoU18, s. 26).

Utskottet vidhåller sin inställning i frågan och avstyrker därför motion

So630 (m).

Kvalitetsnormer m.m.

I motion So626 (vpk) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att socialstyrelsens rekommendationer om

barngruppers storlek skall upptas som norm (yrkande 3). Socialstyrelsens

rekommendationer bör lyftas fram och gälla som miniminormer för att undvika

framtida missförhållanden och kvalitetsförsämringar i barnomsorgen, framhålls

det i motionen.

I proposition 1984/85:209 om förskola för alla barn underströks att det är

kommunen som beslutar i frågor av organisatorisk art, t.ex. när det gäller

barngruppernas storlek, personaldimensionering, lokalutformning m.m. I

propositionen framhölls dock att socialstyrelsen även fortsättningsvis

noggrant bör följa utvecklingen i kommunerna i dessa frågor (s. 17). Riksdagen

delade propositionens bedömning (SoU 1985/86:5 s. 9, rskr. 27).

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat yrkanden om bindande

normer beträffande barngruppernas storlek, senast våren 1989 i betänkandet

1988/89:SoU18 s. 16 (res. vpk).

Vid frågans tidigare behandling har utskottet hänvisat till att kommunerna

vad gäller barnomsorgsverksamheten inte bör bindas av detaljerade föreskrifter

som fastslagits av statsmakterna. Utskottet har även erinrat om att detta

innebar att ett stort ansvar läggs på kommunerna då det gäller kvalitetskraven

på barnomsorgen och om att borttagande av vissa statliga regler inte får leda

till en kvalitativ utarmning av förskolan.

Utskottet står fast vid sin bedömning och avstyrker motion So626 (vpk)

yrkande 3.

I motion So644 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn

av de kostnadsfördyrande normer som förhindrar utbyggnaden av barnomsorgen

(yrkande 3). Om kommunerna skall få fram de resurser som krävs för att

klara det uppsatta målet vad gäller utbyggnaden, måste verksamheten bli

effektivare, anser motionärerna. Den regelflora som påverkar barnomsorgen

rymmer flera onödiga hinder som fördyrar barnomsorgen. Dessa hinder utgörs

enligt motionärerna bl.a. av byggnormer samt arbetsmiljö- och

livsmedelslagstiftning.

En arbetsgrupp i regeringskansliet ser för närvarande över regler och

administrativa hinder för barnomsorgens utbyggnad på bl.a. arbetsmiljö- och

livsmedelslagstiftningens områden.

Aktionsgruppen för barnomsorg har enligt sina direktiv prövat bl.a. insatser

för att ta bort administrativa, tekniska eller organisatoriska hinder i

kommunerna i syfte att påskynda utbyggnaden av framför allt heldagsomsorgen i

de kommuner som för närvarande har uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten.

I sin nyligen framlagda rapport har aktionsgruppen bl.a. föreslagit en större

flexibilitet inom barnomsorgen vad gäller öppettider, gruppstorlekar och

lokalanvändning. Gruppens förslag bereds nu vidare inom regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att det i syfte att underlätta utbyggnaden redan pågår

översyner av de regler och normer som styr barnomsorgen.

Utskottet anser att motion So644 (fp) därmed är tillgodosedd och avstyrker

därför motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 3).

Information om arbetsplatsförlagda daghem

I motion 1989/90:So632 av Lars Leijonborg (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera

arbetsplatsförlagda daghem. "Arbetsplatsdaghem" ökar valfriheten för

föräldrarna, anförs det i motionen. Ett aktivt intresse från arbetsgivarnas

sida för denna barnomsorg ökar också chanserna att nå målet om full

behovstäckning 1991. Statsmakterna bör därför uppmuntra tillkomsten av sådana

daghem, anser motionärerna och påpekar att detta kan ske genom att

socialstyrelsen utger en särskild information om detta alternativ.

(Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi515.)

Arbetsplatsdaghem, som också kallas "företagsdagis", får statsbidrag till

verksamheten om de drivs i form av föräldrakooperativ.

I årets budgetproposition, 1989/90:100 bil. 7, uppges att regeringen nyligen

har uppdragit åt socialstyrelsen att utarbeta ett särskilt

informationsmaterial om vilka regler och villkor som gäller när man startar

alternativ barnomsorg (s. 115).

Utskottet anser att något initiativ av riksdagen i frågan därmed inte är

erforderligt. Motion So632 (fp) avstyrks därför.

Ändring av socialtjänstlagen

I motion So633 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt

förslag till sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård

av egna barn skall betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete

(yrkande 1). Erfarenheten av socialtjänstlagen är enligt motionärerna att

socialbidrag förvägras familjer där en förälder frivilligt tar hand om barnen.

Motionärerna anför att socialbidrag alltid är en nödlösning, men när behov

därav trots allt uppstår bör egen vård av barn jämställas med motsvarande

förvärvsarbete.

Motioner om rätt till socialbidrag vid vård av egna barn har behandlats vid

flera tidigare tillfällen och avstyrkts, senast våren 1989 (1988/89:SoU17 s. 7

f. res. m). I ett tidigare betänkande, SoU 1986/87:34 s. 8 f., hänvisade

utskottet till uttalanden som gjordes av riksdagen i samband med

socialtjänstlagens tillkomst, till innehållet i socialstyrelsens allmänna råd

på området samt slutligen till innehållet i en dom år 1985 av regeringsrätten,

i vilken domstolen avslog en begäran om bistånd i form av socialbidrag i det

fall plats hade anvisats inom kommunens barnomsorg och modern därför hade

varit oförhindrad att söka arbete. Vid riksmötet 1984/85 gjorde utskottet i

sammanhanget följande uttalande (SoU 18 s. 9).

Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga uttalanden i

samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från synen att den som själv

kan försörja sig genom eget arbete inte bör ha rätt till socialbidrag.

Utskottet anser detta vara en naturlig utgångspunkt även för bedömningen av

sådana fall som motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således

i vart fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet konstaterar att

regeringsrättens prejudicerande avgörande går i samma riktning. I den mån det

i ett enskilt fall finns särskilda omständigheter som motiverar rätt till

bistånd trots att den sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens

förfogande finns möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.

Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en som har barn

skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för att -- om inkomsterna då

inte räcker till -- i stället få socialbidrag. I första hand måste den

enskilda människan själv ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka

försörja sig och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då

socialtjänstlagen antogs, vara en sista resurs för att trygga den enskildes

försörjning när andra möjligheter tryter. Utskottet kan inte gå med på att

socialbidraget skall användas som ett medel för att förverkliga allmänna

familjepolitiska mål, som motionsförslaget syftar till.

När motsvarande yrkande behandlades våren 1989 vidhöll utskottet sin

tidigare ståndpunkt.

Utskottet saknar anledning att nu göra en annan bedömning och avstyrker

därför motion So633 (m) yrkande 1.

Beräkningsgrunderna för statsbidraget

När statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen beräknas utgår man ifrån

antalet inskrivna barn vid två tillfällen, dels den 1 april, dels den 1

oktober. Statsbidrag utbetalas för det genomsnittliga antalet inskrivna barn

vid de två tidpunkterna, 3 § förordningen (1987:860) om statsbidrag till

kommunerna för barnomsorg.

I motion 1989/90:So620 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) begärs en översyn

av statsbidragsförordningen. Motionärerna anför att eftersom statsbidrag inte

utgår för de barn som skrivs in från den 2 oktober till den 31 mars har detta

lett till att nyinskrivning av barn under denna period betraktas som en dålig

affär ekonomiskt för kommunerna. Skälet härtill är att de kommunala

kostnaderna ökar medan underlaget för statsbidrag inte påverkas. Därmed finns

risk att kommunerna inte maximalt utnyttjar varje möjlighet till kommunal

daghemsplats.

En översyn av statsbidragsförordningen i syfte att komma till rätta med de

ovan beskrivna problemen bör därför göras, anser motionärerna.

Enligt vad utskottet erfar är de allra flesta barn, som fått en

barnomsorgsplats, inskrivna i barnomsorgen när höstterminen börjar eller strax

efter, varför det i motionen beskrivna problemet inte torde vara så stort som

motionärerna gör gällande. Någonstans måste mätpunkten enligt

statsbidragsförordningen ligga. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill

motion So620 (s).

Ändring av statsbidragen till kooperativa daghem

I motion 1989/90:So628 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (båda s)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av ändring av

statsbidragen till kooperativa daghem i enlighet med motionens syfte.

Motionärerna anser att föräldrakooperativens styrelser inte bör ha en

oinskränkt rätt att välja vilka som skall få bli medlemmar i

föräldrakooperativet, utan vara beredda att ta emot alla barn, oavsett fysiska

eller psykiska handikapp. När ett kooperativt daghem startas, skall givetvis

de föräldrar som tar initiativet ha sina barn på daghemmet, anför

motionärerna, men när det blir en ledig plats skall den erbjudas någon i den

kommunala barnomsorgskön. Annars leder det i förlängningen till att

segregation uppstår och i värsta fall till att de kommunala daghemmen fylls

med barn med särskilda behov.

I samband med att utskottet behandlade förslaget om statsbidrag till

föräldrakooperativa daghem (prop. 1983/84:177) hade utskottet att ta ställning

till en motion (s) i vilken det föreslogs vissa villkor för att statsbidrag

skulle utgå till föräldrakooperativ. Motionärerna ansåg bl.a. att kommunen

måste ha inflytande över förmedlingen av barn till de enskilda daghemmen.

Utskottet förklarade sig vara medvetet om den risk för framväxt av

kategoridaghem som motionärerna pekat på. Såsom framhållits i den då aktuella

propositionen måste man emellertid vara uppmärksam på att inte alla föräldrar,

på grund av sin arbetssituation, har möjlighet att delta i föräldrakooperativ.

De villkor för statsbidrag som motionärerna ställt upp skulle enligt

utskottets mening avsevärt minska möjligheterna att driva verksamhet i form

av föräldrakooperativ. Enligt utskottets mening måste därför i första hand

andra åtgärder övervägas för att motverka segregering inom barnomsorgen (SoU

1983/84:31 s. 6).

Utskottet vidhåller sin inställning att segrering inom barnomsorgen i första

hand måste angripas med andra medel än dem som föreslås i motionen. Motion

So628 (s) avstyrks därför.

Samisk barnomsorg

I motion 1989/90:So639 av Berith Eriksson (vpk) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en utredning för att undersöka om medel för samisk barnomsorg

kan kanaliseras genom sameskolstyrelsen. Motionären anser att det är bra att

sameskolstyrelsen har ansvar även för förskoleverksamheten men påpekar att

medel måste budgeteras för detta ändamål. Sameskolstyrelsen bör erhålla dels

250 000 kr. för en förskolekonsulenttjänst, dels 100 000 kr. för kostnader

avseende pedagogiskt material m.m. Motionären anser också att man bör

undersöka möjligheten att ge sameskolstyrelsen uppdrag att teckna kontrakt med

kommunerna och på så sätt kanalisera ersättning till kommunerna för eventuella

merkostnader i förhållande till om barnomsorgen för samebarnen hade ordnats på

annat sätt.

En särskild sakkunnig fick 1987 i uppdrag att göra en översyn av den samiska

kulturens fortbestånd och utveckling. Översynen redovisades i

departementspromemorian Samisk kultur, Ds 1989:38.

Av promemorian framgår att en förskolekonsulent under perioden 1986--1988 på

försök har varit knuten till sameskolstyrelsen med uppgifter som bl.a.

inneburit att ge stöd till kommuner som avsåg att upprätta samisk

förskoleverksamhet. Verksamheten har finansierats genom socialdepartementets

medel för utvecklings- och förnyelsearbete. Utredaren föreslog i promemorian

dels ett särskilt stimulansbidrag för samisk barnomsorg under en

treårsperiod, dels att medel skulle utgå för en fortsatt verksamhet med en

förskolekonsulent, också under tre år. Kostnaderna härför beräknades till 1

400 000 årligen, varav för förskolekonsulenten 250 000 kr.

Förslagen i utredningsrapporten har efter remissbehandling redovisats i

årets budgetproposition, prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 88--95. Förslagen

beträffande samisk barnomsorg ledde emellertid inte till något förslag från

regeringen.

Enligt budgetpropositionen kan förslagen i rapporten inte ses isolerade från

de förslag som avgetts och kommer att avges av samerättsutredningen.

Samerättsutredningen har överlämnat sitt huvudbetänkande (SOU 1989:41)

Samerätt och sameting. Utredningen fortsätter sitt arbete att utreda och

föreslå insatser för att bevara och utveckla det samiska språket.

Med anledning av en motion våren 1989 om modersmålsträning för samebarn

uttalade utskottet att det delade motionärens åsikt om vikten av att de

samiska barnen inte utestängdes från möjligheten att aktivt ta del av sitt

modersmål och sitt kulturarv. Utskottet konstaterade att frågor som berör det

samiska språkets ställning i Sverige var föremål för olika utredningar.

Utskottet ansåg att resultatet av dessa utredningar borde avvaktas och

avstyrkte den då aktuella motionen (1988/89:SoU13 s. 4, res. vpk).

Som framgått av den här lämnade redovisningen fortsätter

samerättsutredningen sitt arbete. I avvaktan på utredningens resultat bör

riksdagen inte ta något initiativ i den nu aktuella frågan. Utskottet

avstyrker därför motion So639 (vpk).

Barnomsorg i rökfri miljö

I motion 1989/90:So434 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen

ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att all barnomsorg sker i

rökfri miljö (yrkande 5). Alla barn borde enligt motionärerna få växa upp

i en rökfri miljö, åtminstone inom barnomsorgen.

I motion 1989/90:So473 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att riksdagen

hos regeringen begär åtgärder för rökfria familjedaghem (yrkande 3).

Motionärerna anser att såväl barnomsorg som skola är miljöer där det är

särskilt angeläget att uppnå rökfrihet. Det bör vara självklart att föräldrar,

som så begär, alltid skall få plats för sina barn i familjedaghem där det inte

röks.

I arbetarskyddsstyrelsens och socialstyrelsens allmänna råd om begränsning

av tobaksrökning görs särskilda markeringar beträffande barnomsorgen. Där

framhålls att ett minskat tobaksbruk bland barnomsorgspersonal och föräldrar

är angeläget med tanke på barnens hälsa. Socialstyrelsen har utfärdat

kommentarer till de allmänna råden beträffande barnomsorgen.

I meddelandeblad nr 36/84 till kommunerna anför socialstyrelsen följande.

För barnomsorgens vidkommande bör de allmänna råden tolkas så, att det är av

utomordentlig betydelse att skapa en rökfri uppväxt för barn. Dels finns det

direkta hälsorisker med passiv rökning och dels utgör barnomsorgspersonal en

förebild för barnen. Att skapa en helt rökfri barnomsorg bör vara slutmålet.

Rent praktiskt innebär detta således att man inte bör röka i daghemmets,

fritidshemmets respektive familjedaghemmets lokaler och inte heller utomhus

när man arbetar med barn. Det är därför önskvärt att personal som arbetar med

barn inte röker under yrkesutövandet.

-- -- --

I de allmänna råden sägs också att barnomsorgen i sin dagliga verksamhet

både bör ha ett ansvar för och en möjlighet att ge föräldrar och barn

information om tobakens hälsorisker. Det ankommer därför på kommunen att

medverka till att all berörd personal ges de kunskaper som behövs för att

förmedla en sådan information samt att i samverkan med företrädesvis

primärvården ge dem som önskar tillgång till rökavvänjningsstöd.

I meddelandebladet redovisar socialstyrelsen vidare resultatet av en enkät

om dittillsvarande arbete mot tobaksbruket inom kommunernas barnomsorg, vilket

genomförts av socialstyrelsens byrå för hälsoupplysning. Vid enkäten framkom

bl.a. att tobaksfrågan var en i hög grad aktuell fråga för de flesta förskolor

och att man i flera kommuner hade en målsättning som stämde överens med de

allmänna råden. Ur enkätresultatet kunde också utläsas att en del kommuner

redan avskaffat rökrummet i förskolan. I allt fler kommuner tillgodosågs även

icke-rökande föräldrars önskemål om rökfritt familjedaghem.

Socialstyrelsen har vidare utarbetat informationsskrifter om rökning och

barn för personal i barnomsorgen samt föräldrar och blivande föräldrar. Även i

utbildningen av förskollärare och barnskötare inskärps vikten av att rökning

inte sker där barn vistas.

Utskottet behandlade våren 1989 motionsyrkanden om rökfri barnomsorg.

Utskottet ansåg då att det av såväl medicinska som pedagogiska skäl är

särskilt angeläget att uppnå rökfrihet i lokaler där barn vistas. Utskottet

hänvisade också till att betydelsen av en rökfri barnomsorg understryks i

allmänna råd från socialstyrelsen och i utbildningen av personal inom

barnomsorgen. Utskottet förutsatte att råden för såväl familjedaghem som annan

barnomsorg om rökfrihet följs upp av kommunerna. Redan vid rekryteringen av

familjedaghem borde således frågan om rökning tas upp. Även socialstyrelsen

borde fortlöpande följa efterlevnaden av råden om rökfrihet. Utskottet

hänvisade också till tobaksutredningens då pågående arbete och avstyrkte

motionerna (1988/89:SoU14 s. 8, res. fp, mp).

Tobaksutredningens arbete är numera avslutat. I sitt nyligen framlagda

betänkande (SOU 1990:29) Tobakslag föreslår utredningen bl.a. att det

införs lagregler som begränsar rökningen i vissa lokaler. Enligt utredningen

är det särskilt angeläget att lagreglerna omfattar sådana lokaler som är

avsedda att användas av barn och ungdomar. Rökförbud bör således införas

beträffande i första hand skollokaler och lokaler för barnomsorg och vidare

fritidshem och andra lokaler som är avsedda för ungdomens fritidsverksamhet.

Principen bör vara att alla lokaler som barn eller ungdomar har anledning att

besöka skall vara rökfria. Enligt utredningen talar mycket för att rökförbudet

också bör omfatta skolgårdar. Med skolgårdar bör i detta sammanhang jämställas

sådana platser utomhus som används i barnomsorgen (betänkandet s. 103).

Vem som är huvudman för den berörda barn- eller ungdomsverksamheten är enligt

utredningen utan betydelse. Även lokaler i privata eller kooperativa daghem

samt privatskolor m.m. omfattas således av rökförbudet.

I betänkandet påpekas att de föreslagna bestämmelserna inte gäller i fråga

om bostäder, vilket innebär att barnomsorg som bedrivs i privata familjedaghem

o.d. inte omfattas av rökförbudet. Enligt utredningen är det emellertid

angeläget att kommunen träffar överenskommelse med dem som har hand om sådan

barnomsorgsverksamhet att rökning inte skall ske i de lokaler där barn vistas

(betänkandet s. 162).

Tobaksutredningens betänkande remissbehandlas för närvarande.

Allergiutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1989:76)

Allergi/överkänslighet att det blir en lagstadgad skyldighet med rökfria

offentliga lokaler, offentliga transportmedel samt arbetsplatser och att

särskild uppmärksamhet ägnas barns miljöer avseende rätt till rökfrihet (s.

130).

Även allergiutredningens betänkande är föremål för remissbehandling.

Utskottet vidhåller sin inställning att det av medicinska och pedagogiska

skäl är angeläget att uppnå rökfrihet i lokaler där barn vistas. Utskottet

anser emellertid att beredningen av tobaksutredningens resp.

allergiutredningens förslag bör avvaktas innan riksdagen vidtar någon åtgärd i

frågan och avstyrker därför motionerna So434 (mp) yrkande 5 och So473 (fp)

yrkande 3.

Föräldrautbildning

I motion 1989/90:So323 av Gunilla André och Karin Starrin (c) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggd föräldrautbildning

(yrkande 1). I dagens samhälle går föräldrarna miste om sådana kunskaper

och erfarenheter som tidigare kunde förmedlas mellan generationerna, påpekar

motionärerna. De hänvisar till den föräldrautbildning som pågår inom mödra-

och barnhälsovården och förklarar att någon uppföljning för föräldrar med barn

i högre åldrar inte har skett. En utbyggd föräldrautbildning skulle enligt

motionärerna stärka föräldrarna i deras föräldraroll. (Motiveringen återfinns

i motion 1989/90:A817.)

I motion 1989/90:So627 av Karin Israelsson och Marianne Jönsson (c)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fullföljandet av föräldrautbildning som erbjuds alla föräldrar. Den

föräldrautbildning som genomförts har enligt motionärerna visat sig fylla ett

stort behov. Utbildningen är viktig under tiden närmast efter det att barnet

har fötts, men behovet av utbildning kvarstår under följande barnaår.

Motionärerna anser det olyckligt att verksamheten inte har utvecklats på det

sätt som var avsett. Det bör därför skapas förutsättningar för en

föräldrautbildning även för tiden efter spädbarnsperioden, anser motionärerna.

Riksdagen (prop. 1978/79:168, SoU 1978/79:45, rskr. 1978/79:385) godkände år

1979 allmänna riktlinjer för en allmän föräldrautbildning. Dessa riktlinjer

innebar bl.a. att en allmän föräldrautbildning i anslutning till barns födelse

med början år 1980 successivt skulle byggas ut i landstingskommunernas regi

som en del av den normala verksamheten vid mödra- och barnavårdscentraler samt

BB. Föräldrautbildningen skall bl.a. förmedla kunskap i frågor om hur det

fysiska och psykiska tillståndet påverkas under graviditet, förlossning och

tiden närmast efter förlossning, fostrets utveckling, förebyggande hälsovård

och det stöd som samhället kan erbjuda blivande och nyblivna föräldrar.

I barnomsorgsgruppens slutbetänkande (SOU 1980:27) Barn och vuxna

behandlades bl.a. frågor om föräldrautbildning under barnets förskole- och

skolår. Betänkandet ledde emellertid aldrig till något förslag från

regeringen.

Statsrådet Bengt Lindqvist besvarade den 9 februari 1987 en

interpellation i riksdagen om föräldrautbildning efter det att barnet passerat

spädbarnstiden (snabbprot. 1986/87 anf. 8--12). Han hänvisade bl.a. till att

det i princip är landsting och kommuner som via barnavårdscentraler,

barnomsorg och skola bedriver föräldrautbildning, men att i många fall den

kommunala verksamheten kompletteras med insatser från frivilligorganisationer.

Enligt hans mening har förskolan en viktig funktion att fylla när det gäller

föräldrautbildning för föräldrar till barn i förskoleåldern. Vidare uppgav han

att regeringen från anslaget för utvecklings- och förnyelsearbete inom

barnomsorgen beviljat medel till ett tjugotal projekt som handlar om

föräldrautbildning.

Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger tidigare

behandlats av utskottet, senast i betänkandet 1988/89:SoU13 (s. 13 f.) med

anledning av en motion liknande den nu aktuella. Utskottet hänvisade då till

ett tidigare uttalande att det förelåg en bred samstämmighet i fråga om vikten

av insatser på området. Det var därför enligt utskottets mening beklagligt att

något samlat initiativ ännu inte kommit till stånd. Utskottet förutsatte att

man inom regeringskansliet fortsatte ansträngningarna att undersöka hur

föräldrautbildningen kunde utvecklas och stimuleras och att regeringen snarast

skulle komma att ta initiativ i denna fråga. Motionen avstyrktes. Riksdagen

följde utskottet (res. fp, c).

Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det

gäller föräldrautbildningen, konstaterar att regeringen ännu inte tagit något

initiativ i saken. Utskottet vidhåller emellertid sin inställning att det

måste skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till barn

som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning skall vara frivillig

för föräldrarna, men genomföras så att alla föräldrar får praktiska

möjligheter att delta. Utbildningen bör bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg

och skola och kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom

barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund. Föräldrautbildningens syfte

bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa

möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs-

och skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad utskottet här

skisserat, dels i resultaten från det bedrivna förnyelsearbetet om

föräldrautbildning lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under

förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras.

Vad utskottet här anfört om föräldrautbildning bör riksdagen med anledning

av motionerna So323 (c) yrkande 1 och So627 (c) ge regeringen till känna.

Ändrade regler för bidragsförskott

I motion 1989/90:So602 av Eva Björne (m) yrkas att 8 § lagen (1984:1095)

om förlängt bidragsförskott för studerande ändras så att det förlängda

bidragsförskottet/underhållsbidraget betalas ut till barnet/ungdomen.

Underhållsskyldighet till barn upphör när barnet fyller 18 år. Går barnet i

skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19

år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så

länge skolgången pågår.

I de fall sådant underhåll eller bidragsförskott betalas ut skall det enligt

8 § lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande betalas ut

till den förälder eller tidigare vårdnadshavare som barnet varaktigt bor

tillsammans med.

Motionären anför att dessa bestämmelser i de flesta fall fungerar bra, men

att det finns föräldrar och tidigare vårdnadshavare som inte alltid sätter

barnets bästa först. Det har enligt motionären förekommit att det studerande

barnet inte fått någon del av underhållet utan behövt be om hjälp för att

klara sin ekonomi under studierna.

I motion 1989/90:So634 av Erkki Tammenoksa (s) hemställs att regeringen

ges till känna vad som i motionen anförts om bidragsförskottets utformning.

Motionären anser att bestämmelserna i bidragsförskottslagen varken tar hänsyn

till att ett barn kan ha så stora egna inkomster att det är självförsörjande

redan före myndighetsåldern eller till att vårdnadshavaren kan ha en god

ekonomi. Regeringen bör avskaffa möjligheten att bidragsförskott utgår i dessa

fall genom två tillägg till 2 § bidragsförskottslagen så att bidragsförskott

inte lämnas om 1) det enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken anses att barnets egna

inkomster och tillgångar samt sociala förmåner täcker barnets behov, 2)

vårdnadshavarens ekonomiska förmåga anses tillräcklig för att ge en god

försörjning åt barnet.

Utformningen av reglerna om förlängt bidragsförskott diskuterades i

proposition 1984/85:39 om utformningen av det ökade stödet till barnfamiljerna

(prop. s. 15 f.). När det gällde frågan om vilka unga som skulle omfattas av

det förlängda bidragsförskottet anförde socialministern bl.a. att syftet med

reformen borde vara att förstärka ensamföräldrarnas familjeekonomi. Reglerna

borde dessutom i så stor utsträckning som möjligt anknyta till de regler som

gällde för bidragsförskott. De sistnämnda innebar bl.a. att de grupper av barn

som stod utanför rätten till bidragsförskott före 18 års ålder, t.ex. för att

de flyttat ifrån föräldrarna, inte heller skulle omfattas av rätten till

förlängt bidragsförskott. Sammantaget ansåg socialministern att det föreslagna

förlängda bidragsförskottet borde kunna utgå för de barn som bor ihop med den

ene av sina föräldrar eller bor kvar hos den som var vårdnadshavare när barnet

fyllde 18 år.

I propositionen framhölls också (s. 30) att det inte är barnet utan den

förälder eller tidigare vårdnadshavare som barnet bor ihop med som äger rätten

att uppbära det förlängda bidragsförskottet.

1987 års underhållsbidragskommitté har haft i uppgift att se över frågorna

om bidragsförskottets konstruktion och dess anknytning till föräldrabalkens

regler om underhållsbidrag. Kommittén har i januari 1990 lagt fram betänkandet

(SOU 1990:8) Samhällsstöd till underhållsberättigade barn. Kommittén avser

att i en slutrapport våren 1990 lägga fram ytterligare fakta samt presentera

en kartläggning och analys av den sociala och ekonomiska situationen för

särlevande föräldrar med särskilt låga inkomster.

Kommittén har bl.a. prövat om vårdnadshavarens och barnets inkomster skall

påverka storleken av samhällsstödet och om en ny partners inkomster skall

medföra att samhällsstödet sänks. I en av de modeller som kommittén lagt fram,

kallad bostadsbidragsmodellen, föreslås att bidragsförskottet inkomstprövas

mot vårdnadshavarens inkomster, när de överstiger mera genomsnittliga nivåer.

Underhållsbidragskommitténs betänkande remissbehandlas för närvarande.

Utskottet anser att den fortsatta beredningen av underhållsbidragskommitténs

betänkande bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ i de nu aktuella

frågorna. Utskottet avstyrker därför motionerna So602 (m) och So634 (s).

Bidrag vid adoption av utländska barn

Riksdagen antog hösten 1988 en lag (1988:1463) om bidrag vid adoption av

utländska barn (prop. 1988/89:3, SoU8, rskr. 53). Enligt lagen lämnas bidrag

till adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn med hälften av

genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst

med 20 000 kr. (4 §). Syftet med lagen är att människor inte av ekonomiska

skäl måste avstå från en adoption. En annan orsak till det enhälliga beslut

riksdagen tog var att man ville skapa möjligheter för adoptivbarnet att få

syskon.

I motion 1989/90:So610 av Ingrid Hemmingsson (m) hemställs att riksdagen

begär att regeringen återkommer med förslag om en höjning av den övre gränsen

för stöd till adoption av utländska barn. Enligt motionären överstiger nu

genomsnittskostnaden 40 000 kr. i många länder. För att inte effekten av

stödet skall minska med åren bör stödet vid behov kunna höjas för att även i

fortsättningen täcka hälften av kostnaderna.

Utskottet är medvetet om att adoptionskostnaderna beträffande barn från

vissa länder ökat och nu ligger betydligt över 40 000 kr. Utskottet utgår dock

från att man inom regeringskansliet följer utvecklingen och efter hand

omprövar den nu gällande gränsen för stöd. Med hänvisning härtill avstyrks

motion So610 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nytt statsbidragssystem

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So326 yrkande 1, 1989/90:So614 och

1989/90:So642 yrkande 1, delvis,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande bidrag direkt till föräldrarna

att riksdagen avslår motion 1989/90:So607,

res. 2 (m, c) - motiv.

res. 3 (fp) - motiv.

3. beträffande en kommitté för översyn av statsbidragen

att riksdagen avslår motion 1989/90:So605,

res. 4 (mp)

4. beträffande statsbidrag till personalkooperativ

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So618 yrkandena 1 och 2,

1989/90:So437 yrkande 4, delvis, 1989/90:So631 yrkande 2, delvis,

1989/90:So633 yrkande 3, delvis och 1989/90:So644 yrkande 1, delvis,

res. 5 (m, fp, c, mp)

5. beträffande statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So323 yrkande 2, 1989/90:So437

yrkande 4, delvis, 1989/90:So603 yrkande 5, 1989/90:So611 yrkande 1,

1989/90:So616, 1989/90:So617, 1989/90:So619 yrkandena 3 och 9,

1989/90:So631 yrkande 2 delvis, 1989/90:So633 yrkande 3, delvis,

1989/90:So642 yrkande 2, 1989/90:So644 yrkande 1, delvis och

1989/90:So647 yrkande 2,

res. 6 (m, fp, c, mp)

6. beträffande statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So604, 1989/90:So608 yrkandena 1 och

2, 1989/90:So623 och 1989/90:So644 yrkande 2,

res. 7 (m, fp, c)

7. beträffande särskilda förstärkningsresurser

att riksdagen avslår motion 1989/90:So626 yrkande 8,

res. 8 (v)

8. beträffande bidrag till dagbarnvårdares tillsyn av egna barn

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So606, 1989/90:So613, 1989/90:So619

yrkande 4, 1989/90:So624 och 1989/90:So631 yrkande 1,

res. 9 (m, fp, c, mp)

9. beträffande utbyggnaden av barnomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So619 yrkande 1, 1989/90:So621,

1989/90:So626 yrkande 1, 1989/90:So637 och 1989/90:So644 yrkande 1, delvis,

res. 10 (fp)

res. 11 (v)

res. 12 (m, c) - motiv.

10. beträffande en plan för utbyggnaden

att riksdagen avslår motion 1989/90:So626 yrkande 2,

res. 13 (v)

11. beträffande barnomsorgsavgiften

att riksdagen avslår motion 1989/90:So626 yrkandena 5--7,

res. 14 (v)

12. beträffande anordningsbidrag

att riksdagen avslår motion 1989/90:So626 yrkande 4,

res. 15 (v)

13. beträffande barnomsorgstaxor

att riksdagen avslår motion 1989/90:So626 yrkande 9,

res. 16 (v)

14. beträffande barnomsorg på obekväm arbetstid

att riksdagen avslår motion 1989/90:So644 yrkande 5,

res. 17 (fp)

15. beträffande en skolförberedande förskola

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So603 yrkandena 1--3, 1989/90:So611

yrkande 2 och 1989/90:So615,

res. 18 (m)

res. 19 (fp) - motiv.

16. beträffande skolstyrelsens ansvar för skolförberedande verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So603 yrkande 4, 1989/90:So611

yrkande 3 och 1989/90:So633 yrkande 2,

res. 18 (m)

17. beträffande användningen av benämningen förskola

att utskottet avslår motion 1989/90:So603 yrkande 6,

res. 18 (m)

18. beträffande barnomsorgens pedagogiska innehåll

att utskottet avslår motionerna 1989/90:So619 yrkande 5 och 1989/90:So635,

res. 20 (m, c)

19. beträffande föräldramedverkan i barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1989/90:So631 yrkande 3,

res. 21 (mp)

20. beträffande personalförsörjningen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So326 yrkande 2 och 1989/90:So619

yrkandena 6--8,

21. beträffande fortbildningens betydelse

att riksdagen avslår motion 1989/90:So644 yrkande 4,

res. 22 (fp, c)

22. beträffande behörighet för personalen, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:So626 yrkandena 10 och 11,

res. 23 (v)

23. beträffande danspedagoger i barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1989/90:So630,

24. beträffande normer för barngruppernas storlek

att riksdagen avslår motion 1989/90:So626 yrkande 3,

res. 24 (v)

25. beträffande översyn av gällande normer

att riksdagen avslår motion 1989/90:So644 yrkande 3,

26. beträffande information om arbetsplatsförlagda daghem

att riksdagen avslår motion 1989/90:So632,

res. 25 (fp)

27. beträffande ändring av socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:So633 yrkande 1,

res. 26 (m)

28. beträffande beräkningsgrunderna för statsbidraget

att riksdagen avslår motion 1989/90:So620,

29. beträffande statsbidrag till föräldrakooperativ

att riksdagen avslår motion 1989/90:So628,

30. beträffande samisk barnomsorg

att riksdagen avslår motion 1989/90:So639,

res. 27 (v, mp)

31. beträffande rökfri barnomsorg

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So434 yrkande 5 och 1989/90:So473

yrkande 3,

res. 28 (fp, mp)

32. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So323 yrkande 1 och

1989/90:So627 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

33. beträffande ändrade regler för bidragsförskott

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So602 och 1989/90:So634,

34. beträffande bidrag till adoptionskostnader

att riksdagen avslår motion 1989/90:So610.

res. 29 (m, fp, c, mp)

Stockholm den 13 september 1990

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Anita Persson (s), Sten Svensson (m),

Aina Westin (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid

Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman

(v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger

Klingvall (s) och Ingvar Eriksson (m).

Reservationer

1. Nytt statsbidragssystem (mom. 1)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 10 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "motion So614 (c)" bort utgå,

dels att det avsnitt på s. 10 som börjar med "Utskottet har" och slutar

med "(So326 (c) yrkande 1)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det skäl att införa ett beskattningsbart

vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år för alla barn mellan 1 och 7 år

(se betänkandet SoU27, res. 10 och 11). I samband härmed bör statsbidraget

till barnomsorgen minskas på det sätt som anges i motion So642. Härvid

förutsätts också att avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 15

000 kr. per barn och år införs.

Vad utskottet här anfört med bifall till motionerna So642 (m, fp, c) yrkande

1, delvis, och So326 (c) yrkande 1 samt med anledning av motion So614 (c) bör

ges regeringen till känna.

Utskottet återkommer i det följande till valfrihet och alternativ i

barnomsorgen (se res. 6).

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande nytt statsbidragssystem

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So614 och med bifall till

motionerna l989/90:So642 yrkande 1, delvis, och l989/90:So326 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Bidrag direkt till föräldrarna (motiveringen till mom. 2)

Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson

(m) anser att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 10 med

"Motionärerna i" och slutar på s. 11 med "avstyrks därför" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt det förslag till

statsbidragssystem som lagts fram i motionerna So 642 (c, m, fp) och So326 (c)

(se res. 1). Hur familjepolitiken ytterligare skall kunna utvecklas till att

motsvara barnfamiljernas krav på rättvisa och valfrihet återkommer utskottet

till efter den allmänna motionstiden i januari l99l. Utskottet saknar därmed

anledning att nu gå in på förslaget till bidragssystem i motion So607 (c), som

därför avstyrks.

3. Bidrag direkt till föräldrarna (motiveringen till mom. 2)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att det avsnitt

i utskottets betänkande som börjar på s. 10 med "Motionärerna i" och slutar på

s. 11 med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Enligt motion So607 (c) skall, om utskottet rätt uppfattar motionärernas

intentioner, hela det statliga stödet till barnomsorgen delas ut till

föräldrarna samt kommunerna därefter kompensera sig för de bortfallna

statsbidragen genom att höja sina barnomsorgstaxor. Med en sådan förändring

skulle taxorna för flertalet föräldrar sannolikt hamna i intervallet

40000--50 000 kr. per barn. I flerbarnsfamiljer skulle den andra

förvärvsinkomsten i många fall inte vara tillräcklig för att betala

kostnaderna för barnomsorgen. Härigenom skulle det för många föräldrar uppstå

oacceptabla tröskeleffekter. Konstruktionen motverkar på så vis strävandena

till jämställdhet i familjelivet och på arbetsmarknaden. Också den nu nämnda

motionen avstyrks därför.

4. En kommitté för översyn av statsbidragen (mom.3)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 10 som börjar med

"Inte heller" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion So605 (mp) att en kommitté bör utses

för att ta fram ett system för varierande barnomsorg och ett

statsbidragssystem som inte låser formerna för barnomsorgen. Detta bör

regeringen ges till känna med anledning av motionen.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:

3. beträffande en kommitté för översyn av statsbidragen

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So605 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Statsbidrag till personalkooperativ (mom. 4)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och Ingvar Eriksson

(m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 14 som börjar med

"Enligt vad" och slutar med "So644 (fp) yrkande 1, delvis" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsbidrag till

personalkooperativa daghem och fritidshem bör utgå på samma villkor som till

kommunala eller föräldrakooperativa daghem och fritidshem. Från regeringens

sida har man länge motsatt sig en sådan möjlighet. I februari aviserade

statsrådet Lindqvist visserligen en ändrad inställning, men ännu har ingenting

hänt. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör lägga fram förslag

till ändrade statsbidragsregler som gör det möjligt för enskilda förskollärare

och fritidshemspedagoger att starta daghem och fritidshem i egen regi. Detta

bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande statsbidrag till personalkooperativ

att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So618 yrkandena 1 och 2,

l989/90:So437 yrkande 4, delvis, l989/90:So631 yrkande 2, delvis,

l989/90:So633 yrkande 3, delvis, och l989/90:So644 yrkande 1, delvis, som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. (mom.5)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och Ingvar Eriksson

(m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 14 börjar med

"Motioner om" och på s. 15 slutar med "alternativ skolbarnsomsorg" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har i det föregående uttalat sig för ett nytt statsbidragssystem

för barnomsorgen (se res. 1 resp. res. 4). Så länge det nuvarande

statsbidragssystemet finns kvar måste det emellertid ges en rättvis utformning

och föräldrarna ges möjlighet att välja mellan olika alternativa former av

barnomsorg. Riksdagen bör enligt utskottets mening hos regeringen begära att

statsbidragsreglerna ändras, så att statsbidragen blir neutrala gentemot alla

omsorgsformer oavsett huvudman. Familjedaghemmen och deltidsförskolan får inte

diskrimineras. Alternativ skolbarnsomsorg bör uppmuntras. Statsbidragssystemet

bör inte ensidigt gynna långa vistelsetider. Vidare bör kommunerna vara

skyldiga att i barnomsorgsplanerna uppta alla alternativa omsorgsformer som

uppfyller de kvalitetskrav som alltid måste ställas.

Vad utskottet här anfört om statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. bör

riksdagen med anledning av de nu aktuella motionerna ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So323 yrkande 2,

l989/90:So437 yrkande 4, delvis, l989/90:So603 yrkande 5, l989/90:So611

yrkande 1, l989/90:So616, l989/90:So617, l989/90:So619 yrkandena 3 och 9,

1989/90:So631 yrkande 2 delvis, l989/90:So633 yrkande 3, delvis,

l989/90:So642 yrkande 2, l989/90:So644 yrkande 1, delvis, och

l989/90:So647 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi (mom. 6)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 17 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande

lydelse:

Många föräldrar har en stark önskan att deras barn skall få del av kristen

förskoleverksamhet. Hittills har dock kyrkliga församlingar nekats statsbidrag

för sin barnomsorgsverksamhet. Utskottet anser det viktigt att behovet av

barnomsorg med kristen inriktning tillgodoses. Enligt utskottets mening bör

därför svenska kyrkans församlingar jämställas med andra trossamfunds

församlingar när det gäller möjligheten att få statsbidrag till

barnomsorgsverksamhet.

Vad utskottet här anfört om att statsbidrag skall utgå även till förskolor

som drivs av församlingar inom svenska kyrkan bör riksdagen med anledning av

de nu aktuella motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So604, 1989/90:So608

yrkandena 1 och 2, 1989/90:So623 och 1989/90:So644 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Särskilda förstärkningsresurser (mom. 7)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 18 som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "(vpk) yrkande 8" bort ha följande lydelse:

För barn med särskilda behov utgår ett visst särskilt bidrag. Förutom detta

särskilda bidrag borde enligt utskottets mening de bostadsområden som har

särskilt svåra sociala problem få extra förstärkningsresurser. Dessa bidrag

skall utgå efter ansökan och fördelas av socialstyrelsen.

Vad utskottet nu anfört om särskilda förstärkningsresurser bör riksdagen med

anledning av motion So626 (vpk) yrkande 8 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande särskilda förstärkningsresurser

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Bidrag till dagbarnvårdares tillsyn av egna barn (mom. 8)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och Ingvar Eriksson

(m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 20 börjar med

"Enligt vad" och på s. 21 slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande

lydelse:

Den s.k. Uppsalamodellen har godkänts efter kommunalbesvär i ett avgörande

av kammarrätten i Stockholm. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt för

de kommuner som så önskar att ersätta dagbarnvårdare även för vård av egna

barn. Statsbidrag skall i sådana fall kunna utgå även för dagbarnvårdarens

egna barn som är inskrivna i kommunal barnomsorg och som samtidigt med dagbarn

vistas i dagbarnvårdarens hem. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till

känna med anledning av de aktuella motionerna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande bidrag till dagbarnvårdares tillsyn av egna barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So606, 1989/90:So613,

1989/90:So619 yrkande 4, 1989/90:So624 och 1989/90:So631 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Utbyggnaden av barnomsorgen (mom. 9)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med

"Utskottet ser" och slutar med "yrkande 1, delvis" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att alla barn bör ges rätt till

plats i barnomsorgen. Samtidigt måste de hinder som i dag finns för dem som

vill utveckla barnomsorgen rivas. Den s.k. lex Pysslingen bör upphävas.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av

motion So644 (fp) yrkande 1 delvis och med avslag på motionerna So619 (c)

yrkande 1, So621 (s), So626 (vpk) yrkande 1 och So637 (s).

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande utbyggnaden av barnomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So644 yrkande 1, delvis, och

med avslag på motionerna 1989/90:So619 yrkande 1, 1989/90:So621, 1989/90:So626

yrkande 1, 1989/90:So637 och 1989/90:So644 yrkande 1, delvis, som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Utbyggnaden av barnomsorgen (mom. 9)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med

"Utskottet ser" och slutar med "yrkande 1, delvis" bort ha följande lydelse:

Vad gäller frågan om lagstiftning för att garantera alla barn en rätt till

förskoleplats delar utskottet den uppfattning som framförts i motion So631

(vpk) yrkande 1 i motsvarande del, nämligen att riksdagen så snart det kan ske

bör besluta om lagstadgad rätt till plats i barnomsorgen. En sådan

lagstiftning skulle, menar utskottet, påskynda den nödvändiga utbyggnaden.

Regeringen bör därför snarast framlägga erforderliga lagförslag för riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av

motion So626 (vpk) yrkande 1 och med avslag på övriga nu aktuella motioner.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande utbyggnaden av barnomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 1 och med avslag

på motionerna 1989/90:So619 yrkande 1, 1989/90:So621, 1989/90:So637 och

1989/90:So644 yrkande 1, delvis, som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Utbyggnaden av barnomsorgen (motiveringen till mom. 9)

Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson

(m) anser att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med

"Utskottet ser" och slutar med "yrkande 1, delvis" bort ha följande lydelse:

Enligt 17 § SoL skall kommunen genom en planmässig utbyggnad av förskole-

och fritidshemsverksamheten sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas

förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad får sådan

omvårdnad när inte behovet tillgodoses på annat sätt. Med de borgerligas

förslag till vårdnadsbidrag och rättvisa statsbidrag för alla alternativa

daghemsformer som fyller kvalitetskraven avlastas trycket på den kommunala

barnomsorgen. Kommunerna skulle därigenom få väsentligt bättre möjligheter att

tillgodose efterfrågan från familjer som föredrar kommunal barnomsorg.

Något behov av lagstadgad rätt till kommunal barnomsorg uppkommer därvid

inte. Utskottet avstyrker därför de nu aktuella motionerna.

13. En plan för utbyggnaden (mom. 10)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med

"Med samma" och slutar med "av barnomsorgen" bort ha följande lydelse:

Som framgått av socialstyrelsens enkät om kommunernas möjligheter att

tillgodose efterfrågan på daghem/familjedaghem är det en avsevärd andel av

kommunerna som inte kommer att klara detta i slutet av år 1991. Utskottet

anser i likhet med motionärerna i motion So626 (vpk) att riksdagen i det läget

bör fatta beslut om en ny planperiod för utbyggnaden. Fram till årsskiftet

1991-1992 är utbyggnadsbehovet 63000 platser. Under budgetåret 1990/91 bör

40 000 daghems- och fritidshemsplatser byggas och under andra halvåret 1991 23

000 platser.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande en plan för utbyggnaden

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Barnomsorgsavgiften (mom. 11)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med

"Med hänvisning" och slutar med "yrkandena 5, 6 och 7" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar uppfattningen hos motionärerna i motion So626 (vpk) att

statsbidragen bör höjas så att de gynnar en snabb utbyggnad och en god

kvalitet i barnomsorgen. Barnomsorgsavgiften bör därför höjas till 2,44 % av

löneunderlaget, hela den prognosticerade summan bör budgeteras och riksdagen

bör till regeringen som sin mening uttala att hela barnomsorgsavgiften skall

användas för det ändamål den är avsedd för, nämligen till barnomsorg.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande barnomsorgsavgiften

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkandena 5--7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Anordningsbidrag (mom. 12)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med

"Utskottet avstyrker" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att ett anordningsbidrag bör införas för

dag- och fritidshem för att säkra den kvantitativa och kvalitativa utbyggnaden

av barnomsorgen. Bidraget bör utgå med 20000 kr. per plats i dag- och

fritidshem och vara en hjälp för kommunerna att förverkliga utbyggnadsmålet

förskola för alla barn senast år 1991. Riksdagen bör enligt utskottets mening

uttala sig för inrättandet av ett sådant bidrag.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa:

12. beträffande anordningsbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Barnomsorgstaxor (mom. 13)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 26 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "hänvisning härtill" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So626 (vpk) att

skillnaderna i barnomsorgstaxorna mellan olika kommuner är oacceptabelt stora.

Enligt utskottets mening bör låga och enhetliga taxor på daghem/fritidshem

eftersträvas så att ingen skall tvingas avstå från bra barnomsorg av

ekonomiska skäl. På sikt bör all barnomsorgsverksamhet vara avgiftsfri för

föräldrarna och i stället finansieras över skatten.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande barnomsorgstaxor

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So626 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Barnomsorg på obekväm arbetstid (mom. 14)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 27 som börjar med

"Frågan om" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen bör ägnas fortsatt

uppmärksamhet. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So644 (fp)

att det är viktigt att följa utbyggnaden av barnomsorg på obekväm arbetstid så

att målet att barnomsorgen skall bli tillgänglig för alla kan uppfyllas.

Statsbidrag för barnomsorg på obekväm tid utgår för närvarande enbart till

institutionella lösningar. Behovet av barnomsorg på nätter, helger och sena

kvällar kan dock ofta bättre täckas genom familjedaghem. Vad utskottet här

anfört med anledning av motion So644 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande barnomsorg på obekväm arbetstid

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:644 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. En skolförberedande förskola m.m. (mom. 15, 16 och 17).

Sten Svensson, Ingrid Hemmingsson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 29 börjar med

"Utskottet har" och på s. 30 slutar med "del (yrkande 6)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att barn behöver en pedagogisk,

välstrukturerad och systematisk träning som förberedelse för skolan. Deras

nyfikenhet och intresse av att lära måste tas till vara och stimuleras i

homogena grupper. Deltidsförskolan bör därför utvecklas till en mer

skolförberedande förskola.

Skolstyrelsen bör ha ansvaret för den del av verksamheten i förskolan som

förbereder barnen för lågstadiet under året närmast före skolstarten, och

skolöverstyrelsen bör ges i uppdrag att utforma det pedagogiska programmet för

denna del av verksamheten. Detta gäller även den skolförberedande verksamheten

på daghemmen.

Utskottet delar också uppfattningen att benämningen förskola bör reserveras

för en skolförberedande verksamhet som förbereder barnen för lågstadiet under

året före skolstarten.

Vad utskottet här anfört om skolförberedande verksamhet m.m. bör riksdagen

med anledning av de nu aktuella motionerna ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15, 16 och 17 bort hemställa:

15. beträffande en skolförberedande förskola

att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So603 yrkandena 1--3,

l989/90:So611 yrkande 2 och l989/90:So615 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

16. beträffande skolstyrelsens ansvar för skolförberedande verksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So603 yrkande 4,

l989/90:So611 yrkande 3 och l989/90:So633 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande användningen av benämningen förskola

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So603 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. En skolförberedande förskola (motiveringen till mom. 15)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att det avsnitt

i utskottets betänkande på s. 29 som börjar med "Utskottet har" och slutar med

"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Genom en skolstart vid 6 års ålder skulle alla sexåringar få del av en

strukturerad pedagogik och en tidigare och effektivare inlärning bli möjlig.

En skolstart vid 6 år har i andra sammanhang föreslagits av folkpartiet.

Om en tidigare skolstart införs, vilket utskottet förordar, finns det enligt

utskottets mening inget skäl att bifalla förslagen om en särskild

skolförberedande förskola, såvitt avser 6-åringar. De nu aktuella motionerna

avstyrks.

20. Barnomsorgens pedagogiska innehåll (mom. 18)

Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson

(m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 31 som börjar med "En

motion (m)" och slutar med "avstyrks därför" bort utgå,

dels att det avsnitt på s. 31 som börjar med "Utskottet vidhåller" och

slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att barnen på ett naturligt sätt får

kontakt med vuxenvärlden och de vardagssysslor som förekommer i hem och

familj. Utskottet anser att det är angeläget att barnen får kunskap om de

etiska grunder som vårt samhälle vilar på. Det pedagogiska programmet skall

utgå från att varje människa är unik och har ett egenvärde. Utskottet vill i

detta sammanhang också understryka vikten av stabila vuxenkontakter i

barnomsorgen.

Det anförda bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So619

(c) yrkande 5 och So635 (m).

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa:

18. beträffande barnomsorgens pedagogiska innehåll

att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So619 yrkande 5 och

l989/90:So635 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Föräldramedverkan i barnomsorgen (mom. 19)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 31 som börjar med

"Även de" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So631 (mp) att

föräldramedverkan i den kommunala barnomsorgen aktivt bör uppmuntras. En

föräldramedverkan är bra för både barnen, föräldrarna och personalen och

innebär ett resurstillskott som gör att behovet av statsbidrag till

barnomsorgen kan minska något.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion So631 (mp) yrkande 3 bör

riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa:

19. beträffande föräldramedverkan i barnomsorgen

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So631 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Fortbildningens betydelse (mom. 21)

Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Rosa Östh (c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 34 som börjar med

"Med hänvisning" och slutar med "inom barnomsorgen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So644 (fp) att orsakerna till

personalbristen inom barnomsorgen bl.a. är att söka i dåliga möjligheter till

vidareutbildning och fortbildning. Personalen måste få återkommande utbildning

och stöd i sin yrkesroll. Den outbildade personal som anställs måste få

vidareutbildning. Ledningspersonalen inom barnomsorgen måste få återkommande

utbildning bl.a. i arbetsledning. Vad utskottet här anfört med anledning av

motion So644 (fp) yrkande 4 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa:

21. beträffande fortbildningens betydelse

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So644 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Behörighet för personalen, m.m. (mom. 22)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 35 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkandena 10 och 11" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det är ytterst väsentligt att personalen inom

barnomsorgen är utbildad för sin uppgift. Enligt utskottets mening bör det

ankomma på regeringen att lämna förslag till riksdagen som innebär att regler

för allmän behörighet för personalen inom barnomsorgen införs. Regeringen bör

även vidta åtgärder i syfte att bereda redan anställd personal som saknar

formell behörighet möjlighet att med bevarad lön erhålla sådan behörighet. Vad

utskottet nu anfört bör i enlighet med motion So626 (vpk) yrkandena 10 och 11

ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa:

22. beträffande behörighet för personalen, m.m.

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So626 yrkandena 10 och 11 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Normer för barngruppernas storlek (mom. 24)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 36 som börjar med

"Utskottet står" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte godta att kvalitetskraven på barnomsorgen sänkts. För att

kvaliteten inom barnomsorgen skall kunna upprätthållas och utvecklas måste det

införas bindande miniminormer i fråga om barngruppernas storlek. För

åldersgrupperna 3--12 år inom förskolan och fritidshemmen bör grupperna inte

vara större än 15 barn. För de s.k. småbarnsgrupperna, i åldrarna upp till 3

år, bör antalet inte överstiga 10 barn. När det gäller s.k. utvidgad

syskongrupp, barn från 0,5 år till 12 år, bör barnantalet vara 12--15,

beroende på åldersfördelningen i gruppen. Det är viktigt att antalet barn i

grupperna inte är för stort, men det är också viktigt att barngrupperna i

största möjliga utsträckning hålls ihop under hela förskoleperioden. Att

barnen har en fast grupptillhörighet under en lång tid är väsentligt för

trygghet och kontinuitet i deras tillvaro.

Utskottet tillstyrker således motion So626 (vpk) yrkande 3.

dels att utskottet under mom. 24 bort hemställa:

24. beträffande normer för barngruppernas storlek

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So626 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Information om arbetsplatsförlagda daghem (mom. 26)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 37 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Arbetsplatsdaghem ökar valfriheten för föräldrarna, och flera platser inom

denna omsorgsform ökar också chanserna att nå målet om full behovstäckning år

l99l. Utskottet delar därför uppfattningen i motion So632 (fp) att

statsmakterna bör uppmuntra tillkomsten av arbetsplatsförlagda daghem.

dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa:

26. beträffande information om arbetsplatsförlagda daghem

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So632 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Ändring av socialtjänstlagen (mom. 27)

Sten Svensson, Ingrid Hemmingsson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 37 med

"Motioner om" och slutar på s. 38 med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Socialbidragen skall utgöra ett sista skyddsnät när ekonomin inte räcker

till för att möjliggöra en skälig levnadsnivå. Vad barnfamiljerna beträffar är

erfarenheten av socialtjänstlagen att socialnämnderna vägrar att betala ut

socialbidrag åt familjer där en förälder frivilligt tar hand om barnen.

Regeringsrätten har med tre röster mot två beslutat att socialtjänstlagens

stadgande om bistånd inte ger en småbarnsförälder rätt att uppbära

socialbidrag för att själv kunna ta hand om sina barn. I det avgjorda ärendet

lösgjordes i stället två daghemsplatser med förtur, platser som familjen inte

ville ha och som skulle förlänga väntetiden ytterligare för andra föräldrar

som verkligen önskar daghemsplats för sina barn.

I den gamla socialhjälpslagen berättigade vård av små barn till obligatorisk

socialhjälp. En överenskommelse mellan kommunerna gav rätt till socialbidrag

om familjerna hade minst ett barn under fyra år eller två barn under

skolåldern. Så ej med den nya lagen, trots dess stolta portalparagraf:

Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och

integritet.

En hemarbetande förälder som inte ställt sig i daghems- och arbetslöshetskö

anses således "frivilligt avhålla sig från att arbeta", trots att vederbörande

utför ett arbete som på ett daghem skulle kosta ca 130000 kr. för två barn

och över 200000 kr. för tre barn.

Socialbidrag är naturligtvis alltid en nödlösning som så långt möjligt skall

undvikas genom ett skattesystem som tar hänsyn till försörjningsbördan m.m.

När behov av socialbidrag trots allt uppstår bör egen vård av barn jämställas

med motsvarande förvärvsarbete.

Socialtjänstlagen måste därför ändras så att det klart framgår att vård av

egna småbarn betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So633 (m) yrkande 1 ges

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa:

27. beträffande ändring i socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So633 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Samisk barnomsorg (mom. 30)

Gudrun Schyman (v) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 40 som börjar med

"Som framgått" och slutar med "motion So639 (vpk)" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening betydelsefullt att insatser görs för att

stärka det samiska språket och den samiska kulturen. I konsekvens härmed måste

samebarnen ges möjligheter att tillägna sig sitt modersmål och sitt kulturarv.

Den viktigaste perioden när det gäller att tillägna sig ett språk är

förskoleåldern. Då läggs den grund som senare kunskaper skall bygga på.

Regeringen bör därför tillsätta en utredning för att undersöka om medel för

samisk barnomsorg kan kanaliseras genom sameskolstyrelsen. Vidare bör

undersökas om sameskolstyrelsen kan ges i uppdrag att teckna kontrakt med

kommunerna och på så sätt kanalisera ersättning till kommunerna för eventuella

merkostnader för samisk barnomsorg.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So639 (vpk).

dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa:

30. beträffande samisk barnomsorg

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So639 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Rökfri barnomsorg (mom. 31)

Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Anita Stenberg (mp)

anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 42 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "So473 (fp) yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att lokaler för barnomsorg är miljöer där det är särskilt

angeläget att uppnå rökfrihet. Dels har barnomsorgspersonal ett ansvar som

normbildare för barn, dels är hälsoriskerna med passiv rökning numera

vetenskapligt belagda. Det bör vara självklart att föräldrar som så begär

alltid får plats i familjedaghem där det inte röks. Regeringen bör initiera

åtgärder så att rätten till rökfri barnomsorg säkerställs. Vad utskottet här

anfört om en rökfri barnomsorg bör riksdagen med anledning av motionerna So434

(mp) yrkande 5 och So473 (fp) yrkande 3 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 31 bort hemställa:

31. beträffande rökfri barnomsorg

att riksdagen med anledning av motionerna l989/90:So434 yrkande 5 och

l989/90:So473 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

29. Bidrag till adoptionskostnader (mom. 34)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp) och Ingvar Eriksson

(m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 46 som börjar med

"Utskottet är" och slutar med "motion So610 (m)" bort ha följande lydelse:

Utskottet är medvetet om att kostnaderna vid adoption av utländska barn ökat

och nu i många fall ligger betydligt över 40 000 kr. Den övre gränsen för stöd

till adoption av utländska barn bör därför höjas. Regeringen bör skyndsamt

göra en översyn av de nu gällande bestämmelserna.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So610 (m) bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottet under mom. 34 bort hemställa:

34. beträffande bidrag till adoptionskostnader

att riksdagen med anledning av motion l989/90:So610 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Utskottet 7

Statsbidragsreglerna 7

Allmän bakgrund 7

Förslag till nya statsbidragsregler för barnomsorgen 9

Motionerna 9

Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. 11

Motionerna 11

Tidigare behandling 13

Statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi 15

Motionerna 15

Tidigare behandling 16

Särskilda förstärkningsresurser 17

Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i underlaget för

anställning som dagbarnvårdare 19

Motionerna 19

Tidigare behandling 20

Utbyggnaden av barnomsorgen 21

Motionerna 21

Tidigare behandling 22

Barnomsorgstaxorna 24

Motionerna 24

Tidigare behandling 25

Skolförberedande verksamhet 27

Motionerna 27

Tidigare behandling 28

Den pedagogiska inriktningen m.m. 30

Motionerna 30

Tillgången på barnomsorgspersonal m.m. 31

En enhetlig utbildning för barnomsorgspersonalen 34

Kvalitetsnormer m.m. 35

Information om arbetsplatsförlagda daghem m.m. 36

Ändring av socialtjänstlagen 37

Beräkningsgrunderna för statsbidraget 38

Ändring av statsbidragen till kooperativa daghem 38

Samisk barnomsorg 39

Barnomsorg i rökfri miljö 40

Föräldrautbildning 42

Ändrade regler för bidragsförskott 44

Bidrag vid adoption av utländska barn 45

Hemställan 46

Reservationer 49