Bet. 1990/91:SoU23

Socialutskottets betänkande

1990/91:SOU23

Vissa folkhälsofrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1990/91

SoU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1990/91:175 om

vissa folkhälsofrågor och 67 motionsyrkanden som väckts med

anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också 180

motionsyrkanden, främst rörande alkoholpolitiska frågor, från de

allmänna motionstiderna 1990 och 1991.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer för folkhälsopolitiken som

läggs fram i propositionen och som bl.a. innebär ett ökat lokalt

deltagande och engagemang i folkhälsoarbetet, ökad

kunskapsspridning och utvecklat samarbete över sektorsgränserna.

Barns och ungdomars samt utsatta kvinnors hälsosituation skall

enligt riktlinjerna speciellt uppmärksammas och åtgärder för att

minska konsumtionen av alkohol och tobak skall ges hög

prioritet.

Utskottet tillstyrker vidare propositionens förslag att

inrätta ett folkhälsoinstitut från den 1 januari 1992. Utskottet

tillstyrker också de uppgifter och den inriktning av

verksamheten som föreslagits för institutet. I ett

tillkännagivande föreslår dock utskottet att de förslag till

ytterligare uppgifter inom institutets beredningsområde som

läggs fram i en rad motioner (s, fp, c, mp) bör beaktas av den

organisationskommitté som skall tillsättas för att

närmare precisera institutets arbetsuppgifter.

När det gäller propositionens förslag att sammanföra CAN med

folkhälsoinstitutet föreslår utskottet med anledning av motioner

(fp, c, v) ett tillkännagivande om att organisationskommittén

skall inleda överläggningar med CAN om en lämplig form för

samordning av CANs och folkhälsoinstitutets verksamheter.

Med anledning av motioner (s, m, fp, c, v, mp) avstyrker

utskottet propositionens förslag att Systembolaget skall upphöra

att producera egen s.k. riskinformation. Utskottet betonar i ett

förslag till tillkännagivande dels vikten av att

alkoholinformationen kommer från flera håll och att

Systembolaget får behålla möjligheten att självt utforma en

allsidig information om sina produkter, dels att Systembolaget

och Vin & Sprit AB har en alkoholpolitisk roll.

Motioner från samtliga partier om lämpliga lokaliseringsorter

för folkhälsoinstitutet avstyrks med hänvisning till att

riksdagen inte bör föregripa organisationskommitténs bedömning

med något uttalande om lämplig lokaliseringsort.

De förslag till riktlinjer för alkoholpolitiken som läggs fram

i propositionen tillstyrks. Utskottet föreslår dock två

tillkännagivanden med anledning av motioner från samtliga

partier. Det gäller dels alkoholpolitiken och EG, där utskottet

återigen betonar att det europeiska integrationsarbetet från

svensk sida måste bedrivas så att grunderna för den svenska

alkoholpolitiken försvaras, dels informations- och

opinionsbildning på alkoholområdet, där utskottet bl.a.

understryker vikten av en sakligt grundad information om

alkoholens skadeverkningar. Utskottet tillstyrker också en

motion (s) om att Sverige bör medverka till en europeisk

överenskommelse som helt stoppar alkoholreklam i satellitsänd

TV.

Utskottet avstyrker ett stort antal motioner på det

alkoholpolitiska området om bl.a. höjd alkohol- och tobaksskatt,

höjd åldersgräns på restauranger, sänkt åldersgräns på

Systembolaget, alkoholservering på teatrar, vin- och

starkölsförsäljning i livsmedelsbutiker och regleringen av

öppettiderna på Systembolaget.

Med anledning av en motion (m) om serveringstillstånd i

servicehus och ålderdomshem m.m. uttalar utskottet att det är

angeläget att kommunerna respekterar de boendes rätt till

självbestämmande även i detta avseende.

Utskottet uttalar med anledning av en motion (m) att något

förbud mot tobaksreklam inte bör införas i Sverige innan man

inom EG nått enighet om ett motsvarande förbud.

Utskottet redogör också för den verksamhet som bedrivs vid

hälsohem och för regeringens avsikt att uppdra åt den s.k.

tillsynsutredningen att bereda frågan om att särskilja

hälsovårdhem, dvs. de hälsohem som bedriver vård och behandling,

från annan hälsohemsverksamhet.

Till betänkandet har fogats 42 reservationer (m, fp, c, v, och

mp) och två särskilda yttranden (c).

Propositionen

I proposition 1990/91:175 har regeringen (socialdepartementet)

föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken som

föreslås (avsnitt 8),

2. godkänna att ett folkhälsoinstitut med de uppgifter och den

verksamhetsinriktning som anges i avsnitt 9 inrättas den 1

januari 1992,

3. godkänna de riktlinjer för alkolholpolitiken som anges i

avsnitt 10.7,

4. till Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92 under

femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 47 500 000

kr.,

5. godkänna de förordade riktlinjerna för resursförstärkning

till folkhälsoinstitutet för budgetåren 1992/93, 1993/94 och

1994/95 (avsnitt 9).

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1990/91:So71 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att sänka åldersgränsen för inköp på

Systembolaget till 18 år.

1990/91:So72 av Sten Andersson i Malmö och Birger Hagård (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om alkoholpolitiken.

1990/91:So73 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett

folkhälsoinstitut samt medelsanvisning för detta,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av en medicinalstyrelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för en förbättrad folkhälsa inom

ramen för socialstyrelsens och medicinalstyrelsens verksamhet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändrad

lagstiftning rörande utskänkningstillstånd i enlighet med vad

som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot tobaksbruk.

1990/91:So74 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som begränsar

Systembolagets öppettider.

1990/91:So75 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vikten av att kost- och hälsofrågor ytterligare betonas i

folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter.

1990/91:So76 av Barbro Sandberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hälsohemmens verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om folkhälsoinstitutets lokaliseringsort.

1990/91:So77 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Systembolagets och Vin & Sprit ABs

socialpolitiska roll.

1990/91:So78 av Mats Lindberg och Lena Boström (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av det nya folkhälsoinstitutet

i Umeå.

1990/91:So79 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Systembolagets roll och om Systembolagets

konsumentupplysning.

1990/91:So80 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utlokalisering av resurser för folkhälsoarbetet till Skaraborg.

1990/91:So81 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna de synpunkter som

framförts i motionen beträffande sänkning av åldern vid alla

inköp av alkoholhaltiga drycker från 20 år till 18 år.

1990/91:So82 av Magnus Persson och Kristina Svensson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering av folkhälsoinstitutet till

Värmland.

1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna mål för

folkhälsopolitiken som anges i motionen,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för ett

folkhälsoinstitut som anges i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om alkoholmonopolens sociala syfte,

4. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1990/91:175 i

vad avser CAN,

5. att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättande av en

parlamentariskt sammansatt alkoholkommission med syfte att

formulera en aktiv alkoholpolitik i enlighet med 1989 års

riksdagsbeslut,

6. att riksdagen hos regeringen anhåller om en tobakspolitisk

proposition.

1990/91:So84 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lokalisering av folkhälsoinstitutet till Värmland.

1990/91:So85 av Jan Hyttring och Kjell Ericsson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokaliseringen av folkhälsoinstitutet till

Värmland.

1990/91:So86 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av det nya folkhälsoinstitutet

till Skövde.

1990/91:So87 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av

tobaksvaror,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler där

icke-rökare vistas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en avgift på 2,5 öre för att bekosta

informationen om tobakens skadeverkningar,

4. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om exkludering av tobakspriser i prisindex,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklamförbud inkl. förbud mot smygreklam

för tobaksvaror,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett

fr.o.m. 1993 och 12 mg fr.o.m. 1998.

1990/91:So88 av Gunnar Björk m.fl. (c, s, m, fp, v, mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

därest ett folkhälsoinstitut inrättas detta förläggs till Gävle.

1990/91:So89 av Björn Samuelson och Gudrun Schyman (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering av folkhälsoinstitutet till

Karlstad.

1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rättvisare fördelningspolitik i syfte att

förbättra folkhälsan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de anställdas inflytande och makt på

arbetsplatsen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hälsopolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationsarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skolornas ANT-verksamhet,

6. att riksdagen vid en EG-ansökan villkorar Sveriges

alkoholpolitik,

7. att riksdagen hos regeringen begär sådana direktiv till

länsstyrelserna att lagen om handel med drycker efterlevs,

8. att riksdagen hos regeringen begär 30 000 000 kr. årligen

under fem år från allmänna arvsfonden till inrättande och drift

av alkoholfria nöjesställen för ungdom,

9. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som

föreskriver att tillverknings- och serveringsleden skall hållas

åtskilda,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beredskapsplan för införandet av

inköpsregistrering,

11. att riksdagen beslutar att förbjuda tobaksreklam.

1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:175 om vissa

folkhälsofrågor såvitt avser förslag om inrättande av ett

folkhälsoinstitut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en regional inriktning av

folkhälsoarbetet samt anvisar 15 000 000 kr. för detta ändamål,

3. att riksdagen avslår proposition 1990/91:175 om vissa

folkhälsofrågor såvitt avser förslag om riktlinjer för

resursförstärkningar till folkhälsoinstitutet, i enlighet med

vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av att Systembolaget fortsätter

att bedriva riskinformation,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevarandet av den svenska

alkoholpolitikens särart vid ett närmande till EG,

6. att riksdagen beslutar att skatten på alkohol höjs med 10 %

fr.o.m. den 1 juli 1991,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av resursförstärkningar till

primärvårdens drogförebyggande arbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förstärkta resurser för

information om tobakens skadeverkningar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av rökfria miljöer i vissa

offentliga lokaler och allmänna kommunikationer,

10. att riksdagen beslutar att skatten på tobak höjs med 10 %

fr.o.m. den 1 juli 1991,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av kriterierna för

allergiframkallande ämnen och en anpassning av produkter för att

bättre möta allergikers krav,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av samlade insatser för

information och upplysning om kost och om produkters innehåll,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av insatser mot psykisk ohälsa,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om organisationernas betydelse och behov av

stöd i folkhälsoarbetet vad gäller kostfrågor.

1990/91:So92 av Karin Israelsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas

att riksdagen beslutar att Systembolagets informationsansvar

bibehålls.

1990/91:So93 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behoven av att ytterligare uppmärksamma

frågan om kvinnor och alkohol i samhället.

1990/91:So94 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande det ofullständiga

beredningsarbetet om folkhälsoinstitutet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om alkoholföretags sponsorverksamhet i

samband med det nya folkhälsoinstitutet.

1990/91:So95 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om matens betydelse för hälsan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Läkemedelsverket skall göra upp en

lista över naturmedlen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

bör omfatta en representant för alternativmedicinsk vård så att

eventuella fall av klagomål kan behandlas där i likhet med

medicinsk behandling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om alternativmedicinutredningens

förslag.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1990

1989/90:So204 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

beslut i ärenden rörande serveringstillstånd icke skall kunna

ske enbart på grund av misstanke om skattebrott eller ekonomisk

försumlighet utan först sedan rättslig prövning skett och dom

har fallit.

1989/90:So205 av Birger Hagård och Sten Andersson i Malmö (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp

på systembolaget till myndighetsåldern.

1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att utskänkningsåldern på

restauranger höjs till 20 år,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av drogfria ungdomsmiljöer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om restriktivitet med

alkoholutskänkningstillstånd.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju607.

1989/90:So218 av Knut Billing (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att ändra lagen om handel med rusdrycker så att de

fasta teatrarna kan ges tillstånd att servera öl och vin under

paus i pågående föreställning.

1989/90:So219 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stöd till projekt för drogfria miljöer för

ungdomar.

1989/90:So220 av Gunhild Bolander och Gudrun Norberg (c, fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av

regelverket för indragning av tillstånd för alkoholservering då

given lagstiftning inte efterlevs.

1989/90:So221 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

tillstånd att servera öl och vin i samband med föreställning i

teaterlokal, konsertlokal o.d. under de i motionen angivna

förutsättningarna.

1989/90:So224 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en informationskampanj.

1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skolans ansvar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information och upplysning om

drogmissbrukets skadeverkningar.

1989/90:So236 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Erling Bager (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående inköpsbegränsning av alkohol,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående självbetjäningsbutiker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående varningstext på burkar och flaskor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjlighet till avstängning från inköp på

Systembolaget.

1989/90:So241 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för möjliggörande av vinservering i anslutning till

teaterföreställningar.

1989/90:So242 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för att förhindra hembränning.

1989/90:So249 av Kent Lundgren m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning

med uppgift att ta fram förslag till begränsning av

alkoholkonsumtionen för utsatta individer genom införande av

inköpstillstånd i enlighet med motionens intentioner,

2. att riksdagen begär att regeringen -- under förutsättning

av tillstyrkande av mom. 1 -- även låter utredningen se över

sekretessbestämmelserna för att möjliggöra kontrollen för

utfärdandet av tillstånd,

3. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med

förslag till lagtext om straffskärpning för s.k. grov

hembränning enligt motionens intentioner.

1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en mer aktiv prispolitik vad gäller

alkoholdrycker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den oregistrerade alkoholkonsumtionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åldersgränser för alkoholinköp,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om serveringstillstånd beträffande skärpt

prövning, avgift och kontroll samt konkurs,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om alkoholmonopolens verksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om alkoholreklam i satellitsänd TV.

1989/90:So254 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att tillsynen av utskänkningstillstånden bör

skärpas.

1989/90:So255 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär sådan ändring i lagen om handel med drycker

(1977:293) att servering av alkoholdrycker blir tillåten på

teatern, åtminstone under en försöksperiod av tre år.

1989/90:So259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riksdagens tidigare beslut om en

25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen fram till år 2000,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en nödvändig och snar förändring av

samhällets attityd till alkoholförtäring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det otillfredsställande i att bidrag från

stat och kommun används till alkoholdrickande hos

bidragsmottagaren,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationen i skolorna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värdet av utbildning i alkoholfrågor för

lärare, journalister, socionomer m.fl.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av en ökad samverkan mellan

familjer och skola--polis--sociala myndigheter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värdet av tillskapandet av fler

alkoholfria miljöer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att använda prissättningen som en del i en

aktivare alkoholpolitik,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med den

allt öppnare och destruktiva langningen av alkohol till unga

människor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att komma till rätta med alkoholproblemen

i vårt land.

1989/90:So265 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson (fp) vari

yrkas att riksdagen skyndsamt beslutar om sådan ändring i

alkohollagstiftningen att serveringsåldern för alkoholdrycker

höjs till minst 20 år.

1989/90:So275 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

införandet av ett treårigt försök med inköpsbegränsning av

alkohol.

1989/90:So276 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar ändra lagen om handel med rusdrycker så att

utskänkningstillstånd för vin och öl kan ges åt fasta teatrar

vid servering under paus i föreställningar.

1989/90:So277 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för

att beräkna omfattningen av den oregistrerade

alkoholkonsumtionen och med uppgift att föreslå åtgärder för att

minska denna konsumtion.

1989/90:So278 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen.

1989/90:So280 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en utredning av såväl det officiella som det inofficiella

bruket och missbruket av alkohol.

1989/90:So282 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en sjukvårdsekonomisk studie av alkoholens

verkliga belastning på sjukvårdsapparaten och därav följande

kostnader.

1989/90:So294 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar avskaffa förbudet mot servering av

vin och starköl i samband med teaterföreställningar och

motsvarande offentliga tillställningar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk659.

1989/90:So303 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förebyggande upplysning och information

inom alkohol- och narkotikapolitiken.

1989/90:So307 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

Lagen om handel med drycker så att lagen står i överensstämmelse

med den lagstiftning och praxis som gäller enligt

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i övrigt

tillgodoser hävdvunna rättsprinciper.

1989/90:So310 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en omfattande positiv och förebyggande nationalkampanj om

bruket av alkohol.

1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en nationell offensiv för minskad

alkoholkonsumtion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statistik över alkohol- och

narkotikaanvändningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklingen av etiska riktlinjer för

marknadsföringen av alkohol och tobak,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik.

1989/90:So318 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avglorifieringen av alkoholbruket genom

fortsatt informationsverksamhet och opinionsbildning för minskad

alkoholkonsumtion, speciellt bland skolungdomar och

värnpliktiga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att all offentlig representation skall

vara alkoholfri,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att ungdomsmiljöer skall vara

drogfria samt att ingen sprit skall förekomma i de verksamheter

som direkt riktar sig till barn och ungdomar, inte heller under

resor, och att de vuxna skall föregå med gott exempel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upplysning om alkoholens

skadeverkningar och kostnader för samhället skall diskuteras i

massmedia och att alla skall få upplysning om

orsakssammanhangen,

5. att riksdagen beslutar om att det kommunala vetot vad

gäller försäljnings- och serveringsställen skall behållas,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

lagändring att åldern för alkoholservering höjs från 18 till 20

år,

7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning

med uppgift att lägga förslag till försök i vissa områden med en

treårig alkoholransonering -- inte förbud -- för att vinsterna i

samhället sedan skall kunna utvärderas i form av minskade

alkoholskador, barn- och hustrumisshandel, trafikolyckor,

drunkningsolyckor, brott och andra missbruksföljder.

1989/90:So319 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det internationella arbetet kring

alkoholpolitiska frågor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i motionen angivna riktlinjer skall

vara vägledande vid EG-förhandlingarna samt i det svenska

arbetet i Nordiska rådet, Europarådet, olika FN-organ samt i

andra internationella sammanhang.

1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regeringens övergripande ansvar för

alkoholpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av insatser för att åstadkomma

en attitydförändring till alkoholen,

4. att riksdagen beslutar att utskänkningsåldern på

restauranger höjs till 20 år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad kontroll med

alkoholutskänkningstillstånd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklingen inom restaurangnäringen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot langning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ökad samhällelig satsning på drogfria

miljöer.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1991

1990/91:So202 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till en försöksverksamhet med vin-

och starkölsförsäljning i vanliga livsmedelsbutiker.

1990/91:So203 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär sådan ändring i lagen 1977:293 om handel

med drycker att servering av alkoholdrycker blir tillåten på

teatern, åtminstone under en försöksperiod om tre år.

1990/91:So207 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utskänkningstillståndens överlåtelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till projekt för drogfria miljöer för

ungdomar.

1990/91:So211 av Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om nya regler för alkoholhaltiga drycker på hotellrum.

1990/91:So212 av Birger Hagård och Sten Andersson i Malmö (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp

på Systembolaget till myndighetsåldern.

1990/91:So213 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för

att beräkna omfattningen av den oregistrerade

alkoholkonsumtionen och med uppgift att föreslå åtgärder för att

minska denna konsumtion.

1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av sammanställning och utvärdering

av alkohol- och narkotikamissbrukets medicinska, ekonomiska och

sociala skadeverkningar med särskilt beaktande av barns och

ungdomars situation i missbrukarhem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information och upplysning om drogmissbruk

och dess skadeverkningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av alkoholpolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheterna att på svenska förhållanden

applicera internationella erfarenheter av en förändrad

alkoholpolitik,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en förändrad

lagstiftning rörande utskänkningstillstånd i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1990/91:So216 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förslag om översyn och skärpning av lagen om

handel med drycker.

1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

all barnomsorg bör ske i rökfri miljö, speciellt om föräldrarna

så kräver, samt att passiv rökning i offentliga lokaler

förhindras, barn skall inte behöva bli passiva rökare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

avglorifiering av alkoholbruket bör ske genom

informationsverksamhet och opinionsbildning för minskad

alkoholkonsumtion, speciellt bland skolungdomar och

värnpliktiga,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

medel bör anslås för att intensifiera upplysningen om narkotika.

1990/91:So228 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fortsatt restriktiv alkoholpolitik i

EG-sammanhang.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U505.

1990/91:So231 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beskattning av alkoholkapitalet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får

i uppdrag att i utbildningen integrera alkoholinformation för

dem som skall arbeta inom hälso- och sjukvården,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som syftar

till att sammanföra all statlig verksamhet omkring alkoholfrågor

till en särskild myndighet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen

utreder möjligheterna att i samarbete med företagshälsovården

genomföra verksamheter för att minska alkoholkonsumtionen.

1990/91:So234 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om högre alkoholhalt i cider, m.m.

1990/91:So235 av Ing-Britt Nygren (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lämpligheten av att ge servicehus, ålderdomshem och andra

gemensamma boendeformer för våra äldre generellt

utskänkningstillstånd för vin och sprit.

1990/91:So236 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, v,

mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av

tobaksvaror,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler där

icke-rökare vistas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklamförbud inkl. förbud mot smygreklam

för tobaksvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett

fr.o.m. 1993 och 12 mg fr.o.m. 1998,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en tobaksproposition våren 1991.

1990/91:So237 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning om barns situation i

missbrukarfamiljer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en aktiv svensk prispolitik på

alkoholområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevarandet av en svensk alkoholpolitik vid

eventuella förhandlingar med EG.

1990/91:So238 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att barn skall ha rätt att få vistas i en

rökfri barnomsorg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att 1995 skall högst 20 % av befolkningen

vara rökare och tobakskonsumtionen skall ha gått ner till 50 %

jämfört med år 1980, enligt WHOs mål som Sverige ställt sig

bakom,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att offentliga miljöer bör vara rökfria,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tjärinnehållet skall vara högst 15 mg

per cigarett 1993 och endast 12 mg fr.o.m. 1998,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att reklam och smygreklam för tobak

förbjuds.

1990/91:So239 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande riksdagens tidigare beslut om en

25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen fram till år 2000,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en nödvändig och snar förändring av

samhällets attityd till alkoholförtäring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det otillfredsställande i att bidrag från

stat och kommun används till alkoholdrickande hos

bidragsmottagaren,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av en ökad samverkan mellan

familjer och skola--polis--sociala myndigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett ökat behov av forskning kring

ungdomens allt tidigare alkoholdebut och övriga alkoholmönster,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värdet av tillskapandet av fler

alkoholfria miljöer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att använda prissättningen som en del i en

aktivare alkoholpolitik,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med den

allt öppnare och destruktiva langningen av alkohol till unga

människor,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt i motionen anförts för att komma till rätta med

alkoholproblemen i vårt land.

1990/91:So240 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om alkoholtillstånd.

1990/91:So241 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

kartläggning behövs av alkoholens sociala och ekonomiska

skadeverkningar för missbrukarna och deras anhöriga.

1990/91:So248 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att få

en lagändring till stånd som medger att rökförbud kan införas på

inomhustorg och i motsvarande gallerior.

1990/91:So256 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avglorifieringen av alkoholbruket genom

fortsatt informationsverksamhet och opinionsbildning för minskad

alkoholkonsumtion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att all offentlig representation skall

vara alkoholfri,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att ungdomsmiljöer skall vara

drogfria samt att ingen sprit skall förekomma i de verksamheter

som direkt riktar sig till barn och ungdomar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upplysning om alkoholens

skadeverkningar och kostnader för samhället skall diskuteras i

massmedia och att alla skall få upplysning om

orsakssammanhangen,

5. att riksdagen beslutar att det kommunala vetot vad gäller

försäljnings- och serveringsställena skall behållas,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

lagändring att åldern för alkoholservering höjs från 18 till 20

år,

7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning

med uppgift att lägga förslag till försök i vissa områden, som

frivilligt vill medverka i en treårig alkoholransonering -- inte

förbud -- för att vinsterna för samhället sedan skall kunna

utvärderas i form av minskade alkoholskador, barn- och

hustrumisshandel, trafikolyckor, drunkningsolyckor, brott och

andra missbruksföljder.

1990/91:So258 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en utredning om EG-anpassningens effekter på alkoholskadorna i

Sverige.

1990/91:So262 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att åldersgränsen för inköp av alkoholvaror sänks från

nuvarande 20 år till 18 år.

1990/91:So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en kartläggning av missbrukarbarnens

situation.

1990/91:So264 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om inriktningen av en ny alkohollagstiftning.

1990/91:So267 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om EG och alkoholpolitiken.

1990/91:So272 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett treårigt försök med inköpsbegränsning av alkohol.

1990/91:So274 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rökvanor bland yngre kvinnor.

1990/91:So280 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen fastställer mål för insatserna mot

tobaksskadorna i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behov av medel till tobaksinformation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till rökfri miljö,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till rökavvänjning,

5. att riksdagen hos regeringen begär en kampanj mot snusning,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

förbud mot tobaksreklam,

7. att riksdagen hos regeringen begär en intensifiering av

insatserna för att skapa internationella etiska riktlinjer för

marknadsföring av tobak,

8. att riksdagen hos regeringen begär att alla slags

tobaksvaror upphör att klassificeras som livsmedel,

9. att riksdagen hos regeringen begär att produktkontroll av

tobaksvaror genomförs i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar om en sänkning av tjärhalten i

cigaretterna i enlighet med EGs beslut.

1990/91:So290 av Marianne Samuelsson och Ragnhild Pohanka (mp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den förelägger

riksdagen ett förslag om varningsmärkning av alkoholhaltiga

drycker.

1990/91:So292 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

maskrosor som ingrediens vid vintillverkning bör vara lagligen

tillåten,

2. att riksdagen hos regeringen begär att information om vad

som är laglig tillverkning av maskrosvin skall ställas till

allmänhetens förfogande.

1990/91:So293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att snarast förelägga riksdagen ett förslag

om hur alkoholens skadeverkningar skall minimeras vid ett nära

samarbete eller medlemskap i EG.

1990/91:So295 av Karin Israelsson och Martin Olsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om licensbeläggning av aktivt kol.

1990/91:So296 av Anders Castberger och Elver Jonsson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om punktskatter på alkohol,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gränshandel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om alkoholhandelsmonopol och

utskänkningstillstånd.

1990/91:So303 av Erling Bager och Ivar Franzén (fp, c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de svenska företrädarna i

EG-förhandlingarna skall slå vakt om Sveriges rätt att bibehålla

gällande monopolordning inom alkoholhandeln.

1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om barnens rätt till rökfri miljö.

1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av utskänkningslagstiftningen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.

1990/91:So322 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att anpassa alkoholpolitiken till vad som

gäller i EG.

1990/91:So334 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får

i uppdrag att skapa förutsättningar för att mödravårdscentraler

och BB-avdelningar kan ge allsidig och effektiv information om

tobakens skadeverkningar i samband med graviditet och

barnafödsel.

1990/91:So336 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en nationell offensiv för minskad

alkoholkonsumtion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om äldre och missbruk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hembränning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statistik över alkohol- och

narkotikaanvändningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik.

1990/91:So339 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar avskaffa förbudet mot servering av

vin och starköl i samband med teaterföreställningar och

motsvarande offentliga tillställningar.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk738.

1990/91:So428 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av ett folkhälsoinstitut och

dess uppgifter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att förebygga olycksfall,

andra skador och självmord,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skade- och olycksfallsregistrering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riskvärdering och hälsoekonomisk värdering

av förebyggande insatser.

1990/91:So468 av Britta Sundin och Bo Forslund (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av Allergicentrum till

Sundsvall.

1990/91:So473 av Martin Olsson och Kersti Johansson (c) vari

yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en tobakslag

jämte förslag om andra åtgärder för att begränsa tobaksbruket.

1990/91:So476 av Eva Goës och Roy Ottosson (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förlägga ett forskningscentrum om

allergi till Sundsvall.

Motiveringen återfinns i motion 1990/1:Ub628.

1990/91:So496 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lagstiftning, som gör märkning

av produkter innehållande nickel obligatorisk.

1990/91:So512 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en aktualisering av alkoholens kostnader

för sjukvården vid förhandlingarna med EG.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk701.

1990/91:So514 av Rosa Östh och Kersti Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av informationskampanjer för

bättre folkhälsa samt hos regeringen hemställer om att

socialstyrelsen får i uppdrag att ansvara för genomförandet av

sådana informationskampanjer.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub820.

1990/91:So516 av Ingvar Eriksson och Kenth Skårvik (m, fp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

inrättande av ett allergicentrum.

1990/91:So521 av Göran Magnusson m.fl. (s, m, fp, c, v, mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att klarlägga de

ekonomiska vinsterna av att långsiktigt nå en bättre folkhälsa.

1990/91:So530 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

hälsopolitisk plan enligt motionens förslag.

1990/91:So531 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot nickelallergins spridning.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

Den svenska befolkningens hälsa har fortsatt att förbättras

under de senaste åren. Medellivslängden har från år 1980 till år

1990 ökat med cirka två år -- från 72,8 år till 74,8 år för män

och från 78,8 år till 80,4 år för kvinnor. Vissa undersökningar

pekar också på att det är friska år som lagts till livet.

Trots att hälsoutvecklingen i befolkningen i stort varit

positiv finns det enligt propositionen stora skillnader i

sjuklighet och dödlighet, inte bara mellan olika åldrar utan

också mellan könen, mellan olika sociala grupper och mellan

olika delar av landet. Också mellan infödda svenskar och

invandrare finns det betydande hälsoskillnader.

I propositionen konstaterar regeringen att de stora och i

vissa avseenden ökande skillnaderna i hälsa mellan olika grupper

i samhället inte kan accepteras. Mot denna bakgrund föreslås att

ökad jämlikhet skall vara ett överordnat mål vid prioriteringar

i folkhälsoarbetet. Därav följer att insatser som medför att de

sämst ställdas situation kan förbättras bör komma i första hand.

Om de sämst ställdas hälsa förbättras skulle, enligt

propositionen, folkhälsan förbättras betydligt.

I propositionen betonas att folkhälsoarbetet måste bygga på

lokalt engagemang, kunskap och samarbete över sektorsgränserna.

Ett nationellt folkhälsoinstitut föreslås inrättas den 1

januari 1992 med huvuduppgift att på nationell nivå driva

folkhälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av

sektorsövergripande karaktär. Institutet föreslås arbeta i

programform där institutet inom ramen för varje program skall ta

fram, ställa samman och sprida kunskap. Kunskapsspridningen

förutsätts ske i nära samarbete med och genom frivilliga

organisationer, arbetsmarknadens parter, kommuner och landsting

m.fl. I propositionen föreslås att institutet inledningsvis

bedriver program om alkohol och droger, tobak, olycksfallsskador

samt program inriktade mot särskilt utsatta grupper -- till att

börja med barn och ungdomar samt utsatta kvinnor. Vissa av

programmen bör enligt propositionen vara av permanent karaktär,

som alkoholprogrammet, medan andra bör vara tidsbegränsade och

bli beroende av aktuella folkhälsoproblem och målgrupper.

För institutets verksamhet föreslås för budgetåret 1991/92 ett

anslag om 47,5 milj.kr., varav 32,5 milj.kr. är ett utökat

statligt stöd. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 föreslås ett

ytterligare utökat stöd med 20,0 milj.kr. per budgetår. Detta

innebär enligt propositionen en nivåhöjning av det statliga

stödet till folkhälsoarbete om 72,5 milj.kr. vid slutet av

perioden. I propositionen föreslås vidare att vissa medel, som i

dag disponeras av andra myndigheter, överförs till

folkhälsoinstitutet.

I propositionen behandlas vidare den framtida

alkoholpolitiken. Här understryks att målet för den svenska

alkoholpolitiken även fortsättningsvis skall vara att minska den

totala alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens

skadeverkningar. Detta föreslås ske genom att det

restriktionssystem som kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker

upprätthålls. En fortsatt aktiv prispolitik skall vara ett av

instrumenten för att minska en alltför hög alkoholkonsumtion.

Stor vikt föreslås läggas vid det förebyggande arbetet i ett

folkhälsoperspektiv, varvid det föreslagna folkhälsoinstitutets

insatser förutsätts bli av stor betydelse. Grunderna för den

svenska alkoholpolitiken skall enligt propositionen hävdas inför

de fortsatta överläggningarna om ett svenskt närmande till de

Europeiska gemenskaperna.

För att så långt som möjligt tillgodose allmänhetens behov att

få andas luft som är fri från tobaksrök och för att underlätta

för barn och ungdom att förbli rökfria bör enligt propositionen

vissa restriktioner avseende tobaksbruk och tobaksprodukter

läggas fast i lag. I en sådan lag kommer bl.a. att föreslås att

vissa miljöer skall vara rökfria, förbud mot reklam för

tobaksvaror och möjlighet att föreskriva vissa gränsvärden för

skadliga ämnen.

En redovisning lämnas för genomförda och planerade åtgärder

till följd av allergiutredningens förslag.

I propositionen redovisas att förslag om lagstiftning för att

motverka dopning kommer att läggas fram. Lagstiftningen bör

väsentligen grundas på betänkandet Åtgärder mot dopning (Ds

1989:60). Vidare anges att stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem

bör omarbetas med syfte att särskilja den verksamhet som bedrivs

vid hälsovårdhemmen från annan hälsohemsverksamhet.

Allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken

I avsnitt 8 i propositionen (s. 64--74) lägger regeringen fram

sitt förslag till allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken och

föreslår att riksdagen godkänner riktlinjerna.

Riktlinjerna innebär sammanfattningsvis att folkhälsoarbetet

under de kommande åren i ökad utsträckning skall bygga på ett

lokalt deltagande och engagemang, fördjupad kunskap om

hälsofrågor och vidare spridning av den kunskapen samt ett

utvecklat samarbete över sektorsgränserna.

Specifika hälsopolitiska mål bör, enligt propositionen,

utarbetas för de myndigheter vars verksamhet är av avgörande

betydelse för befolkningens möjligheter att leva ett hälsosamt

liv. Möjligheterna att minska de skillnader i hälsa som finns

mellan könen och olika social- och yrkesgrupper bör belysas.

Regeringen finner det särskilt angeläget att denna typ av

hälsopolitiska jämlikhetsmål utvecklas för myndigheter med

ansvar för boende och närmiljö, utbildning, hälso- och sjukvård

samt socialtjänst.

I riktlinjerna framhålls också (s. 65) att det ytterst bara är

den enskilda människan som kan ta ansvar för sin egen hälsa.

Samhällets roll är att skapa goda livsbetingelser för

medborgarna och därmed erbjuda möjligheter att välja

levnadsvanor som främjar en god hälsa. Samhället måste också

bidra med kunskap så att individens val blir medvetna och väl

underbyggda.

I det inledande avsnittet i propositionen (s. 5) anförs att

trots att vi i Sverige har haft en period av högkonjunktur, låg

arbetslöshet och en generell ökning av välfärden inom många

områden kvarstår eller ökar de redan tidigare oacceptabelt stora

skillnaderna mellan olika social- och yrkesgrupper. Detta sägs

gälla nästan alla folksjukdomar och alla åldersgrupper samt för

såväl kvinnor som män. Enligt propositionen är detta inte en

hållbar utveckling ur ett folkhälsoperspektiv. Regeringen anser

därför att ökad jämlikhet skall vara ett överordnat mål vid

prioriteringar i folkhälsoarbetet. Framför allt måste de orsaker

som bidrar till ojämlikheter i hälsans fördelning klarläggas och

åtgärdas. Därav följer, enligt propositionen, att insatser som

medför att de sämst ställdas situation förbättras bör komma i

första hand. Om sjukligheten i de mer utsatta grupperna kunde

minskas till vad som gäller för de bäst ställda, skulle

folkhälsan avsevärt förbättras, heter det i propositionen (s.

12).

I riktlinjeavsnittet upprepas att skillnaderna i hälsa mellan

kvinnor och män liksom utvecklingen mot ökande sociala

skillnader i ohälsa även bland kvinnor samt insikten om hälsans

olika villkor bland barn och ungdom gör att regeringen finner

det angeläget att särskilt uppmärksamma kvinnor samt barn och

ungdomar i 1990-talets folkhälsoarbete.

Vidare skall åtgärder för att minska konsumtionen av alkohol

och tobak ges hög prioritet. Höjningar av alkohol- och

tobaksskatterna avvisas dock.

Det närmare innehållet i riktlinjerna redovisas i det följande

i anslutning till de motioner som väckts under detta avsnitt.

I motion 1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

hemställs att riksdagen godkänner de allmänna mål för

folkhälsopolitiken som anges i motionen (yrkande 1).

Motionärerna anser det olämpligt och olyckligt att, på det sätt

som sker i propositionen, formulera målet för folkhälsoarbetet i

jämlikhetstermer. Uppfattar man själva spännvidden i hälsa

mellan olika folkgrupper som det dominerande problemet skulle

man med jämnmod kunna åse en försämring av hälsoförhållandena

hos de friskare delarna av befolkningen, anför motionärerna. I

stället bör det överordnade målet vara att motverka ohälsa

varhelst den än förekommer. Den andra invändningen som

motionärerna vill rikta mot målavsnittet i propositionen gäller

den enligt motionärernas mening alltför svaga betoningen av

individens eget ansvar för sin egen hälsa. Motionärerna vill på

intet sätt förneka att av individen svårpåverkade levnadsvillkor

såsom arbets- och boendemiljö spelar stor roll för hälsan liksom

medfödda sjukdomar och fysiska egenskaper. Så viktiga

bestämningsfaktorer som kostvanor, drogvanor och motionsvanor är

emellertid omständigheter som den enskilde i stor utsträckning

själv kan påverka. Det främsta målet för folkhälsoarbetet bör

enligt motionärernas uppfattning vara att stödja enskilda

människors ansträngningar att bevara och stärka sin egen hälsa

och att höja medborgarnas känsla av ansvar för den egna hälsan.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det inte är

en hållbar utveckling att redan stora skillnader i hälsa ökar

mellan olika social- och yrkesgrupper. De klassmässiga

skillnaderna i sjuklighet är såsom framgår av propositionen

alltjämt betydande och när det gäller dödlighet har de fortsatt

att öka under 1980-talet. Insatser som medför att de sämst

ställdas situation förbättras bör därför enligt utskottets

uppfattning komma i första hand i folkhälsoarbetet. Såsom

påpekas i propositionen skulle folkhälsan avsevärt förbättras om

sjukligheten i de mer utsatta grupperna kunde minskas till vad

som gäller för de bäst ställda. Utskottet kan alltså inte ställa

sig bakom de allmänna mål för folkhälsopolitiken som föreslås i

motion 1990/91:So83 (fp), eftersom de inte innebär att de

grupper som har den sämsta hälsan prioriteras. Motion So83 (fp)

yrkande 1 avstyrks alltså.

I motion 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om rättvisare fördelningspolitik i syfte att förbättra

folkhälsan (yrkande 1). Enligt motionärerna är hälsan starkt

knuten till vad man arbetar med. Har man dålig utbildning, ett

lågstatusyrke och låg inkomst samverkar detta genomsnittligt med

sämre hälsa. Detta är en av anledningarna till att

vänsterpartiet enträget kräver ett större mått av omfördelning

från hög- till låginkomsttagarna. Motionärerna underkänner de

borgerliga invändningar som brukar framföras om att de

skillnader i hälsa som finns är uttryck för människors fria val

och inte beroende av yrke eller samhällsställning.

Enligt motionärerna är det vidare väl dokumenterat att stress

påtagligt ökar riskerna för sjukdom, likaså brist på inflytande

och kontroll över den egna situationen. Stress har också ett

samband med hög tobaks-, alkohol- och psykofarmakakonsumtion.

Motionärerna kräver därför ökat inflytande och makt över den

egna arbetssituationen och menar att sådana förändringar skulle

få effekt på folkhälsan. Vad som i motionen anförts om de

anställdas inflytande och makt på arbetsplatsen bör ges

regeringen till känna (yrkande 2).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att levnadsvillkoren

påverkar hälsan. Fördelnings- och arbetsmarknadspolitiska

insatser har naturligtvis stor betydelse när det gäller att

minska hälsoriskerna -- detta betonas också i propositionen. En

folkhälsopolitik som syftar till att minska klasskillnader i

hälsa måste därför omfatta alla samhällsnivåer och flertalet

samhällssektorer, heter det. Den ekonomiska utvecklingen och

fördelningspolitiken, liksom exempelvis insatser för att

förbättra arbetsmiljön och begränsa långtidsarbetslösheten har

enligt propositionen strategisk betydelse för att förbättra

folkhälsan för utsatta grupper. Arbetsorganisationens och

arbetsinnehållets betydelse för hälsan understryks också (s.

27).

Utskottet konstaterar att regeringen är väl medveten om

fördelningspolitikens och arbetssituationens effekter på

folkhälsan. Det finns därför inget behov av några

tillkännagivanden till regeringen härom. Motion 1990/91:So90 (v)

yrkandena 1 och 2 avstyrks därför.

I en motion från den allmänna motionstiden 1991, motion

1990/91:So530 av Lars Werner m.fl. (v) begärs en hälsopolitisk

plan för att förbättra hälsotillståndet för de grupper som har

sämst hälsa (yrkande 2). Hälso- och sjukvård mot 90-talet

(HS 90) bör vara utgångspunkt i det arbetet, heter det i

motionen.

Utskottet finner att motionen är tillgodosedd genom innehållet

i de riktlinjer för att förbättra hälsotillståndet för de mest

utsatta grupperna som föreslås i propositionen. Motion

1990/91:So530 (v) avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande

2).

I motion 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om behovet av

resursförstärkning till primärvårdens drogförebyggande arbete

(yrkande 7). Genom en väl utbyggd primärvård med särskild

inriktning på drogförebyggande arbete kan akut- och slutenvården

avlastas. Tidig upptäckt och diagnostik av alkoholberoende och

alkoholskador är väsentlig ur behandlingssynpunkt, anför

motionärerna. Alkoholinformation och rådgivning inom

mödrahälsovården bör ges ökat utrymme.

Enligt propositionen (s. 66) har den offentliga hälso- och

sjukvården en strategisk betydelse för ett effektivt

folkhälsoarbete. Hälso- och sjukvårdslagen anger uttryckligen

att verksamheten bl.a. skall inriktas mot att förebygga ohälsa.

Regeringen anser att det alkoholförebyggande arbetet i framtiden

bör utgå från ett mer uttalat folkhälsoperspektiv (s. 74).

Det innebär, enligt propositionen, att de traditionella

alkoholpolitiska styrmedlen kompletteras med åtgärder som inte

enbart syftar till att förändra dryckesvanorna, utan som har en

vidare koppling till livsvillkoren i stort och människors

möjligheter att välja levnadsvanor som befrämjar god hälsa.

Information, opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder

bör i framtiden ges en mer framträdande roll.

I sitt betänkande om en aktiv alkoholpolitik (1990/91:SoU2)

framhöll utskottet betydelsen av de åtgärder i förebyggande

syfte som kan vidtas inom primärvården och underströk betydelsen

av en tidig diagnostik. Vad utskottet uttalat gavs regeringen

till känna. Utskottet anser inte att det behövs något nytt

tillkännagivande i denna fråga med anledning av motion So91 (c).

Motionen avstyrks därför (yrkande 7).

I motion 1990/91:So91 (c) framhålls också behovet av

insatser mot psykisk ohälsa (yrkande 13). I propositionen

beskrivs psykisk ohälsa som ett av de största

folkhälsoproblemen, anför motionärerna. Trots detta prioriteras

inte frågan. Motionärerna anser att psykisk ohälsa bör vara ett

område som ges stor uppmärksamhet i det fortsatta

folkhälsoarbetet och att detta kan ske inom socialstyrelsens

nuvarande verksamhet.

I avsnittet 4 Några stora folksjukdomar i propositionens

beskrivande del uppges att psykisk ohälsa är det mest

kostnadskrävande folkhälsoproblemet (s. 37). För

psykiska sjukdomar är vårdkostnaderna höga då en stor del av de

människor som drabbas av åldersdemens och psykoser vistas

många år på institutioner. Direkta mått på psykisk ohälsa visar

att den minskar och att utvecklingen i flera avseenden är

positiv, men samtidigt har enligt propositionen förekomsten av

olika värktillstånd, som även tycks avspegla vissa psykosociala

förhållanden, ökat.

I den samlade bilden av möjliga orsaker till den psykiska

ohälsan spelar enligt propositionen en rad psykosociala

förhållanden en betydelsefull roll. Viktiga skyddsfaktorer är

tillgång till socialt nätverk och arbete samt individens

upplevelse av mening och sammanhang i samhället. Till dessa

psykosociala faktorer finns enligt propositionen rika

möjligheter att knyta insatser med primärpreventiv effekt på den

psykiska ohälsan.

Här kan också nämnas att psykiatriutredningen (S 1989:01) i

november 1990 fått i tilläggsdirektiv att bl.a. överväga

åtgärder för att de psykiskt stördas livssituation i ökad

omfattning skall kunna präglas av gemenskap och delaktighet i

samhällslivet (dir. 1990:71). De psykiskt långtidssjukas behov

av boende, sysselsättning och kvalificerat stöd i öppenvård

skall belysas. Kommittén skall också överväga frågor om arbete

och arbetsrehabilitering för psykiskt störda i arbetsför ålder

samt behovet av att förordna stödpersoner åt långtidssjuka.

I sitt betänkande 1990/91:SoU13 med anledning av proposition

1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. föreslog utskottet ett

tillkännagivande till regeringen om vikten av att den

psykiatriska vården utvecklas organisatoriskt och resursmässigt.

Utskottet framhöll bl.a. att den öppna psykiatriska vården

behöver förstärkas och utvecklas för att behovet av sluten vård

skall kunna minska även i fortsättningen. Även behovet att

utveckla innehållet i den slutna psykiatriska vården betonades

av utskottet (1990/91:SoU13 s. 17).

Utskottet anser inte att det behövs något nytt

tillkännagivande i denna fråga och avstyrker därför motion

1990/91:So91 (c) yrkande 13.

I motion 1990/91:So93 av Margareta Winberg m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om behoven av att

ytterligare uppmärksamma frågan om kvinnor och alkohol i

samhället. Enligt motionärerna är detta område underprioriterat

i den svenska politiken. I motionen ställs en rad krav som anses

särskilt angelägna när det gäller kvinnor och alkohol, bl.a.

följande: I EG-förhandlingarna måste en restriktiv svensk

alkoholpolitik hävdas. Behovet av forskning särskilt inriktad på

kvinnors missbruk måste tillgodoses. Fler vårdplatser för

alkoholberoende gravida kvinnor och andra kvinnliga missbrukare

behövs. Vidare krävs ökad information till flickor om skillnader

mellan dem och pojkar när det gäller att tåla alkohol.

Kommunerna måste även fortsättningsvis inta en restriktiv

hållning när det gäller utskänkningstillstånd.

Frågor om alkoholinformation till gravida, om EG och

alkoholpolitiken och om utskänkningstillstånd behandlas senare i

detta betänkande s. 48, 42 och 56.

Som tidigare angetts är kvinnors hälsa ett område som

regeringen anser bör ägnas speciell uppmärksamhet i 1990-talets

folkhälsoarbete. När det gäller kvinnors alkoholkonsumtion har

propositionen bl.a. beskrivit hur kvinnor anammat ett manligt

dryckesmönster (s. 26--27). Konsumtionen av alkohol tycks ha

ökat speciellt bland kvinnor med arbetaryrken (s. 17). Den

ökande alkoholkonsumtionen, särskilt bland yngre kvinnor, ökar

risken för alkoholrelaterade skador också bland kvinnor. Denna,

liksom andra negativa utvecklingstendenser vad avser kvinnors

hälsa, har enligt regeringens bedömning inte uppmärksammats

tillräckligt. Regeringen förordar därför att ett av

folkhälsoinstitutets program inriktas mot utsatta kvinnor (se

vidare nedan s. 29). Inom programmet bör enligt regeringen dels

en kartläggning göras av hälsan ur ett kvinnoperspektiv, dels

strategiska insatser identifieras som i första hand kan

förbättra hälsans villkor för de kvinnor som är utsatta för de

största hälsoriskerna.

Motioner om behovet av utökad forskning om kvinnligt missbruk

har behandlats av utskottet flera gånger tidigare. Hösten 1989

uttalade utskottet bl.a. att kvinnor som missbrukare borde ägnas

ökad uppmärksamhet inom forskningen och föreslog att riksdagen

som sin mening skulle ge regeringen detta till känna

(1989/90:SoU14 s. 36). Riksdagen följde utskottet (rskr. 91).

En motion med samma innehåll behandlades även våren 1990 i

samband med forskningspropositionen (1989/90:90). Utskottet

hänvisade då till riksdagens nyligen gjorda tillkännagivande och

avstyrkte motionen.

Utskottet gör följande bedömning.

Såsom uppges i propositionen har kvinnors alkoholkonsumtion

genomgått en oroande utveckling. Detta sägs särskilt gälla

kvinnor med arbetaryrken. Utskottet ser med tillfredsställelse

att regeringen föreslår att kvinnors hälsa skall ägnas speciell

uppmärksamhet i folkhälsoarbetet och att ett särskilt

folkhälsoprogram kommer att inriktas mot utsatta kvinnor.

Utskottet tillstyrker detta förslag. Enligt regeringen måste det

också bedrivas ett fortsatt aktivt arbete för att minska den

totala konsumtionen av alkohol. Utskottet utgår från att frågan

om kvinnor och alkohol kommer att uppmärksammas mera även utan

den åtgärd som föreslås i propositionen. Motion So93 (s)

avstyrks därför.

Alkohol- och tobaksprisernas del av folkhälsopolitiken

Regeringen hävdar i propositionen (s. 73) att alkoholpriserna

följt den allmänna prisutvecklingen i enlighet med vad som

fastlades i 1977 års alkoholpolitiska beslut. Någon motsvarande

uttalad koppling mellan priset på tobak och den allmänna

prisutvecklingen finns inte, men även här har enligt regeringen

en fortlöpande anpassning skett genom höjningar av

tobaksskatten. Såväl alkohol- som tobaksskatten höjdes senast i

maj 1990.

Regeringen anser bl.a. med hänsyn till de krav på låga

löneökningar och stabila priser som finanspolitiken ställer, att

det inte nu finns tillräckliga skäl att föreslå en ytterligare

höjning av alkohol- och tobaksskatten. Genom höjningar som

gjordes för knappt ett år sedan följer priset på alkohol och

tobak i huvudsak den allmänna prisutvecklingen, heter det i

propositionen. Sambandet mellan prissättningen på tobak och

alkohol och konsumtionen bör dock noga följas, inte minst vad

gäller tobaken där vissa studier pekar på att ungdomar är mer

priskänsliga än vuxna. Regeringen anser att prissättningen på

tobak och alkohol även fortsättningsvis skall utgöra en aktiv

del av den samlade folkhälsopolitiken.

Förslag om höjda alkohol- och tobaksskatter och om en aktiv

prispolitik på alkoholområdet framförs i flera motioner.

I motion 1990/91:So87 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s,

fp, c, v, mp) föreslås en avgift på 2,5 öre per cigarett för

att bekosta informationen om tobakens skadeverkningar (yrkande

3).

För att inte inflationsnivån skall påverkas föreslås att

tobakspriserna exkluderas i konsumentprisindex (yrkande 4).

I motion 1990/91:So91 (c) föreslås att alkohol- och

tobaksskatterna höjs med 10 % från den 1 juli 1991 (yrkandena

6 och 10). Motionärerna anser också att alkoholskatten skall

frigöras från underlaget till konsumentprisindex, dock utan att

framställa något yrkande härom.

Yrkanden om en aktiv prispolitik på alkoholområdet framförs i

motionerna 1989/90:So259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) yrkande

9, 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda

s) yrkande 1, 1990/91:So237 av Karin Israelsson m.fl. (c)

yrkande 4 och 1990/91:So239 av Erik Holmkvist (m) yrkande

7. Motionärerna pekar på alkoholbeskattningens avgörande

betydelse för konsumtionsvolym och alkoholvanor och framhåller

att alkoholpriserna minst måste följa den allmänna

inflationstakten.

Motioner om höjda alkohol- och tobaksskatter liksom om

särskilda avgifter för alkohol och tobak avslogs av riksdagen

den 3 maj i år (res. fp, c, v, mp).

Socialutskottet hade i sitt yttrande i ärendet till

skatteutskottet avstyrkt de då aktuella motionerna och bl.a.

anfört att lämpligheten av en höjning av alkoholpriserna borde

bedömas med hänsyn till utvecklingen i stort på alkoholområdet

och till faran för skadeverkningar, t.ex. i form av ökad

hemtillverkning. Socialutskottet ansåg också att regeringens

kommande proposition på alkoholområdet borde avvaktas innan

riksdagen tog ställning till en skattehöjning (1990/91:SoU4y).

Skatteutskottet avstyrkte motionerna, med hänvisning bl.a. till

vad socialutskottet anfört (1990/91:SkU22).

Utskottet delar regeringens bedömning att det -- bl.a. med

hänsyn till de krav på låga löneökningar och stabila priser som

finanspolitiken ställer -- inte nu finns tillräckliga skäl att

föreslå en ytterligare höjning av alkohol- och tobaksskatten.

Utskottet avstyrker därför motionerna So87 (m, s, fp, c, v, mp)

yrkandena 3 och 4, och So91 (c) yrkandena 6 och 10.

En aktiv prispolitik ingår i de riktlinjer för

alkoholpolitiken som riksdagen beslutade om år 1977 och som

utskottet flera gånger därefter ställt sig bakom. Regeringen

föreslår, som framgått av den ovan lämnade redovisningen, att

prissättningen på alkohol och tobak även fortsättningsvis skall

utgöra en aktiv del av den samlade folkhälsopolitiken. Utskottet

delar denna uppfattning. De motioner, i vilka begärs en aktiv

prispolitik på alkoholområdet, får därmed anses tillgodosedda.

Utskottet avstyrker således motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande

9, 1989/90:So252 (s) yrkande 1, 1990/91:So237 (c) yrkande 4 och

1990/91:So239 (m) yrkande 7.

I motion 1990/91:So231 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

alkoholkapitalet, dvs. tillverkare och distributörer, beskattas

hårdare så att de därigenom får betala de samhällskostnader

alkoholen åstadkommer (yrkande 1).

Utskottet uttalade så sent som i april i år att

specialdestinering av inkomster för vissa ändamål bör undvikas

(1990/91:SoU17). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker motion

1990/91:So231 (v) yrkande 1.

Utskottet tillstyrker de allmänna riktlinjer för

folkhälsopolitiken som föreslås i propositionen, i den mån de

inte omfattas av utskottets ovan gjorda ställningstaganden.

Inrättande av ett folkhälsoinstitut

I propositionen, avsnitt 9, föreslås att ett folkhälsoinstitut

inrättas från den 1 januari 1992 som en självständig myndighet

under regeringen. Dess uppgift skall vara att driva

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete på nationell nivå

i nära samarbete med berörda myndigheter, lokala organ och

folkrörelser. I institutets arbete bör huvudinriktningen vara

att nå de särskilt utsatta grupperna i samhället och att minska

hälsans ojämlika fördelning genom att vidta åtgärder för att

förbättra deras situation. Institutet bör åläggas ett särskilt

ansvar för att bidra till att det förebyggande folkhälsoarbetet

bygger på vetenskapligt väl förankrat underlag och bör bedriva

viss egen forskningsverksamhet.

Institutet skall arbeta i programform med dels tillfälliga,

dels permanenta program. Institutet bör inledningsvis arbeta med

program om alkohol och droger, tobak, olycksfallskador samt

program mot särskilda grupper -- till att börja med barn och

ungdomar samt utsatta kvinnor.

Det statliga stöd som utgår till hälso-, alkohol- och

drogupplysning bör enligt propositionen i större utsträckning än

i dag kunna kopplas till de olika folkhälsoprogram som föreslås

bedrivas. Genom att lägga ansvaret för bidragen på

folkhälsoinstitutet bör denna utveckling kunna komma till stånd,

heter det i propositionen.

Regeringen kommer senare att tillkalla en särskild

organisationskommitté, vars uppgift blir att

precisera folkhälsoinstitutets uppgifter, arbetsformer och

organisation samt lägga förslag om alternativa lokaliseringar.

Arbetet bör enligt propositionen bedrivas skyndsamt så att vissa

av institutets program skall kunna starta redan den 1 januari

1992. Målsättningen är att institutet skall kunna verka med full

kraft från och med budgetåret 1992/93.

Folkhälsoinstitutet föreslås ta över vissa uppgifter som i dag

utförs av socialstyrelsen. Det gäller bl.a. det samlade centrala

ansvaret för statlig droginformation och fördelningen av

statsbidrag till organisationer för olika informations- eller

andra förebyggande insatser. Institutet föreslås också ta över

socialstyrelsens olycksfallsskadeprogram.

Verksamheten vid den fristående organisationen

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)

föreslås sammanföras med folkhälsoinstitutet. Därigenom skapas

enligt propositionen en viktig kunskapsbas för det föreslagna

alkohol- och drogprogrammet.

Avslag på förslaget om folkhälsoinstitutet m.m.

I motion 1990/91:So73 av Sten Svensson m.fl. (m) hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om ett

folkhälsoinstitut samt medelsanvisningen för detta (yrkande

1). Förslaget är enligt motionen ännu ett exempel på hur den

socialdemokratiska regeringen plottrar bort resurser och

insatser på hälso- och sjukvårdsområdet. Motionärerna anser att

det i stället bör återskapas en medicinalstyrelse, vars

huvuduppgift bl.a. blir att följa utvecklingen på

folkhälsoområdet (yrkande 2). Medicinalstyrelsens arbete för

en förbättrad folkhälsa bör enligt motionärerna ske i samarbete

med socialstyrelsen och dess folkhälsoenhet (yrkande 3).

I motion 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c)

hemställs att riksdagen avslår förslaget om inrättande av ett

nytt folkhälsoinstitut (yrkande 1). Motionärerna anser inte

att den föreslagna omorganisationen skulle göra hälsan mer

jämlikt fördelad i samhället, något som angetts vara syftet med

institutet. Dessutom leder tillskapandet av en ny myndighet

ofrånkomligen till ökad byråkrati och centralisering.

Rollfördelningen mellan socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet

är dessutom oklar och leder till gränsdragningsproblem.

Utskottet gör följande bedömning.

En avsikt med att inrätta ett folkhälsoinstitut är enligt

propositionen att förbättra samspelet mellan de offentliga

verksamheterna, organisationer och enskilda människor.

Institutet föreslås få en samordnande sektorsövergripande roll.

Socialstyrelsen, däremot, har ett övergripande ansvar för

folkhälsofrämjande åtgärder inom sin sektor, dvs. inom hälso-

och sjukvården och socialtjänsten. Socialstyrelsen har också,

till skillnad från folkhälsoinstitutet, ett tillsynsansvar.

Utskottet anser att det behövs en bättre samordning av

folkhälsoarbetet såväl mellan olika samhällssektorer som av

insatser som riktas mot individer och samhälle. Utskottet delar

också uppfattningen i propositionen att programarbete som

arbetsmetod är en mycket lämplig form för att stimulera

samarbete mellan olika sektorer och samhällsnivåer. Utskottet

tillstyrker därför att ett folkhälsoinstitut inrättas enligt

propositionens förslag och avstyrker motionerna So73 (m) yrkande

1 delvis och yrkandena 2 och 3 samt So91 yrkande 1. Utskottet

återkommer i det följande till institutets

verksamhetsinriktning.

Utskottet tillstyrker också den föreslagna medelsanvisningen

för budgetåret 1991/92 och avstyrker motion So73 yrkande 1,

delvis.

Uppgifter och verksamhetsinriktning för folkhälsoinstitutet

I motion 1990/91:So83 (fp) hemställs att riksdagen

godkänner de riktlinjer för folkhälsoinstitutet som anges i

motionen (yrkande 2). Motionärerna anser att regeringens

folkhälsoinstitut saknar den bas som är nödvändig för ett

effektivt folkhälsoarbete, nämligen ansvaret för den

epidemiologiska bearbetningen och analysen av hälsodata på

riksnivå. Socialstyrelsens epidemiologiska enhet bör därför

enligt motionärernas förslag föras över till

folkhälsoinstitutet. Man bör också överväga att föra över den

epidemiologiska resursen från institutet för miljömedicin. Inom

institutet bör utöver epidemiologisk forskning också bedrivas

s.k. preventionsforskning. Institutet bör också enligt

motionärernas uppfattning ha ett ansvar för forskarutbildning.

Den organisationskommitté som skall tillsättas bör enligt

motionen ges i uppdrag att lämna förslag om vilka uppgifter som

bör föras över till institutet från andra statliga myndigheter.

Motionärerna understryker vikten av att omorganisationen inte

raserar redan fungerande verksamhet inom dessa myndigheter.

Folkhälsoinstitutet måste enligt motionärerna utveckla ett

nära samarbete med skolverket, som i annat sammanhang

föreslagits få ansvaret för den förebyggande hälsovården för

alla barn och ungdomar från 6 till 19 år.

Motionärerna anser vidare att fler områden än vad regeringen

föreslagit bör ingå i folkhälsoinstitutets bevakningsområde

redan från början. De föreslår således att området utökas med

kost och motion, sexuallivets hälsorisker, abortförebyggande

insatser, kunskaper om självmord och deras förebyggande,

hälsoupplysning för invandrare, mäns hälsa samt hälsoproblem

orsakade av buller.

I motion 1990/91:So428 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) från

den allmänna motionstiden 1991 begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad som i motionen anförts om inrättande av ett

folkhälsoinstitut och dess uppgifter (yrkande 1). Yrkandet

har, vad gäller institutets uppgifter, i stort sett samma

innehåll som motion So83 (fp) ovan. Motionärerna anser också att

riskvärderingar och hälsoekonomiska värderingar av förebyggande

insatser bör genomföras både vid folkhälsoinstitutet och ute i

landet (yrkande 8).

I samma motion begärs vidare åtgärder för att förebygga

olycksfall, andra skador och självmord (yrkande 5).

Förebyggandet av självmord anses vara en viktig uppgift för

såväl ett kommande folkhälsoinstitut som socialstyrelsen.

Motionärerna anser det också viktigt att riksdagens beslut om

olycksfallsskaderegistreringen förverkligas (yrkande 6).

I motion 1990/91:So521 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om åtgärder

för att klarlägga de ekonomiska vinsterna av att långsiktigt nå

en

bättre folkhälsa. Motionärerna anser att det bör upprättas en

kommission som får till uppgift att göra en grundlig

sammanställning av tillgängliga fakta och utifrån dessa fakta

skapa strategier för en förändrad, hälsoinriktad livsstil.

Kommissionen bör sedan förankra dessa strategier i

folkrörelserna och därefter redovisa de ekonomiska och sociala

vinsterna sedda i ett långsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv.

I motion 1990/91:So94 av Elver Jonsson och Hans Lindblad

(båda fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad

som i motionen anförts om det ofullständiga beredningsarbetet

beträffande folkhälsoinstitutet (yrkande 1). Motionärerna

anser bl.a. att frågorna är alltför litet genomarbetade och att

det därmed inte ges besked om det funktionella utfallet av

förändringarna. De anser också att alltför mycket har "blandats

ihop", så att det verkligt stora folkhälsoproblemet, alkoholen,

skjuts i bakgrunden.

I motion 1990/91:So75 av Bengt Kronblad (s) begärs ett

tillkännagivande om vikten av att kost- och hälsofrågor

ytterligare betonas i folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter. I

motion 1990/91:So91 (c) begärs tillkännagivanden om dels

behovet av samlade insatser för information och upplysning om

kost och om produkters innehåll (yrkande 12), dels

organisationernas betydelse och behov av stöd i folkhälsoarbetet

vad gäller kostfrågor (yrkande 14). Motionärerna erinrar

särskilt om den kostupplysning som bedrivs av

hushållningssällskapens hemkonsulenter.

I motion 1990/91:So95 av Anita Stenberg m.fl. (mp) betonas

matens betydelse för hälsan inom den förebyggande vården

(yrkande 1).

I motion 1990/91:So514 av Rosa Östh och Kersti Johansson

(båda c) från den allmänna motionstiden 1991 begärs ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av

informationskampanjer för bättre folkhälsa och om att

socialstyrelsen bör ges i uppdrag att ansvara för genomförandet

av sådana kampanjer (yrkande 1). Informationskampanjerna bör

genomföras kontinuerligt i syfte att öka allmänhetens kunskaper

om mat och dess samband med hälsan.

Socialstyrelsen bedriver för närvarande ett förebyggande

olycksfallsskadeprogram i samverkan mellan berörda myndigheter

och organisationer på nationell nivå. Enligt propositionen (80)

är det lämpligt att inrätta ett skadeprogram inom

folkhälsoinstitutets ram. Detta program bör bygga på och

utveckla det program som socialstyrelsen bedriver. På sikt bör

institutets skadeprogram även innefatta våldsrelaterade skador.

I propositionens inledande avsnitt betonas levnadsvanornas

stora betydelse för hälsan. Kostens sammansättning tillsammans

med rökning, alkoholvanor och motion uppges vara de viktigaste

faktorerna i detta sammanhang. Felaktig kost beräknas svara för

ungefär en tredjedel av cancerfallen, medan rökningen antas

svara för ungefär en femtedel (prop. s. 22).

Socialutskottet har vid upprepade tillfällen understrukit

behovet av information kring kostvanorna och deras betydelse för

folkhälsan (se bl.a. 1990/91:SoU4 s. 39). Folkhälsogruppen har

särskilt framhållit att kostvanorna måste förändras.

Utskottet gör följande bedömning.

Motionerna 1990/91:So428 (fp) yrkande 1, om inrättande av ett

folkhälsoinstitut och motion 1990/91:So521 (s) om en kommission

för en bättre folkhälsa är enligt utskottets uppfattning

tillgodosedda genom det förslag om ett folkhälsoinstitut som

lagts fram. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.

De frågor som tas upp i övriga motioner under detta avsnitt

rör alla sådana frågor som utskottet anser vara uppgifter för

ett kommande folkhälsoinstitut.

Ett undantag utgör förslaget i motion So83 (fp) om att föra

över socialstyrelsens epidemiologiska enhet till

folkhälsoinstitutet, liksom den epidemiologiska resursen från

institutet för miljömedicin.

Det epidemiologiska centrum som byggs upp inom socialstyrelsen

behövs inte bara för att skapa grunder för epidemiologiskt

arbete inom folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och

utvärderingsuppgift som åvilar socialstyrelsen. Det medför

enligt utskottets uppfattning problem att överföra registren

till folkhälsoinstitutet, eftersom en sådan åtgärd menligt

skulle inverka på socialstyrelsens förmåga att fullgöra sina

uppgifter. Socialstyrelsen har i en skrivelse till utskottet

anfört att informationen i de epidemiologiska registren

självklart skall kunna utnyttjas också av folkhälsoinstitutet.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion 1990/91:So83

(fp) yrkande 2 i denna del och utgår från att

organisationskommittén överväger hur det epidemiologiska

materialet kan göras tillgängligt för folkhälsoinstitutet.

Utskottet vill vidare framhålla att det är angeläget att det

epidemiologiska centrumet erhåller tillräckliga ekonomiska medel

för att kunna utveckla sin verksamhet.

Som ovan nämnts kommer regeringen att senare tillkalla en

särskild organisationskommitté, vars uppgift blir att närmare

precisera folkhälsoinstitutets uppgifter, arbetsformer och

organisation. Utskottet, som tillstyrker propositionens förslag

till uppgifter och verksamhetsinriktning för folkhälsoinstitutet

anser att organisationskommittén även, med nyss nämnt undantag,

bör beakta de förslag beträffande bl.a. folkhälsoinstitutets

uppgifter som lagts fram i motionerna 1990/91:So83 (fp) yrkande

2 delvis, 1990/91:So428 (fp) yrkandena 5--6 och 8, 1990/91:So75

(s), 1990/91:So91 (c) yrkandena 12 och 14, 1990/91:So94 (fp)

yrkande 1, 1990/91:So95 (mp) yrkande 3 och 1990/91:So514 (c)

yrkande 1. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Lokalt och regionalt folkhälsoarbete

I motion 1990/91:So90 (v) begärs ett tillkännagivande om

vad som i motionen anförts om hälsopolitik (yrkande 3).

Vänsterpartiet anser att folkhälsoinstitutet som ett prioriterat

område bör få i uppgift att i samarbete med kommunerna ta fram

lokala hälsopolitiska handlingsprogram. Sådana program skulle

planeras, administreras och genomföras av primärvården, som

enligt motionärerna bör få ett mycket större ansvar för det

förebyggande folkhälsoarbetet.

I motion 1990/91:So91 (c) hemställs att riksdagen anvisar

15 milj.kr. till ett förstärkt regionalt folkhälsoarbete och ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av

en regional inriktning av folkhälsoarbetet (yrkande 2).

Motionärerna anser att merparten av folkhälsoarbetet bör

bedrivas på lokal och regional nivå. Det bör ankomma på

socialstyrelsen att stimulera och stödja de lokala

verksamheterna bl.a. genom att fungera som ett kunskapscentrum

för folkhälsa. Målet är enligt motionärerna att få till stånd

ett ökat nationellt och lokalt tvärsektoriellt folkhälsoarbete.

Betydelsen av det lokala hälsoarbetet betonas starkt i

propositionen. Basen för folkhälsoarbetet måste i allt högre

grad läggas på lokal nivå där program bör tas fram och insatser

göras, heter det. Regeringen säger sig dela bedömningen att

hälsoarbetet måste byggas underifrån för att både demokrati- och

kvalitetsaspekterna skall kunna tillgodoses. En nära och utökad

samverkan mellan lokal, regional och nationell nivå är enligt

regeringens mening en förutsättning för ett offensivt

folkhälsoarbete (prop. s. 66).

Utskottet delar propositionens uppfattning om betydelsen av

det lokala hälsoarbetet. Utskottet konstaterar att syftet med

motion 1990/91:So90 (v) yrkande 3 tillgodoses med propositionens

förslag och avstyrker därför motionen.

Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom förslaget i motion

So91 (c) om 15 milj.kr. till regionalt hälsoarbete. Det av

motionärerna eftersträvade målet -- ett ökat nationellt och

lokalt tvärsektoriellt folkhälsoarbete -- kommer enligt

utskottets uppfattning att uppnås genom verksamheten i det

föreslagna folkhälsoinstitutet. Motionen avstyrks såvitt nu är i

fråga (yrkande 2).

Finansiering och anslagsfrågor

Regeringen föreslår att resurser som i dag satsats på

förebyggande folkhälsoarbete, dvs. anslagsmedel om 85,8 milj.kr.

och medel för riskinformation från Systembolaget om 15 milj.kr.,

överförs till folkhälsoinstitutet. Det sistnämnda föreslås ske

genom att institutet tillförs 15 milj.kr. i anslagsmedel medan

Systembolaget upphör med motsvarande verksamhet. Därutöver

föreslås utökat statligt stöd till folkhälsoprogramarbete om

32,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92 och därefter 20,0 milj.kr.

under vartdera av budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av det utökade

stödet 1991/92 avser 10 milj.kr. ett särskilt stöd till alkohol-

och drogprogrammet. Den samlade statliga satsningen på det

förebyggande folkhälsoarbetet enligt regeringens förslag uppgår

därmed till drygt 170 milj.kr. för budgetåret 1994/95.

Regeringen föreslår således en successiv uppbyggnad av

folkhälsoinstitutet och beräknar ett anslag på 47,5 milj.kr. för

institutet för budgetåret 1991/92. Dessa medel bör anvisas på

ett under femte huvudtiteln nyuppfört reservationsanslag,

benämnt statens folkhälsoinstitut. För budgetåret 1992/93

beräknar regeringen en ökning med 85,8 milj.kr. genom att

anslagsmedel överförs i samband med att uppgifter flyttas från

socialstyrelsen, statens ungdomsråd och Centralförbundet för

alkohol- och narkotikaupplysning. Dessutom omfattar den samlade

satsningen på det förebyggande folkhälsoarbetet ett utökat

statligt stöd om 20 milj.kr. under vartdera av budgetåren

1993/94 och 1994/95.

En fond föreslås inrättas dit externa finansiärer uppmanas att

lämna bidrag till folkhälsoarbetet. I propositionen uppges att

bryggerinäringen har ställt i utsikt ett femårigt stöd om 10

milj.kr. per år.

CANs verksamhet

Som ovan nämnts föreslås att CAN sammanförs med det nya

folkhälsoinstitutet. CAN grundlades av folkrörelserna vid

seklets början och har sedan starten varit ett

folkrörelsebaserat organ. CAN har upprepade gånger under det

senaste decenniet organiserats om och förändrats, senast den 1

juli 1990 då CAN i enlighet med riksdagens beslut blev en

fristående organisation i förhållande till socialstyrelsen. Från

mitten av 1980-talet fram till den 1 juli 1990 var CAN knutet

till socialstyrelsen på så sätt att personalen var anställd vid

styrelsen och verksamheten stod under överinseende av styrelsen.

CAN får statsbidrag för att fullfölja de arbetsuppgifter och den

inriktning som riksdagen förutsatte år 1984.

CAN är en suverän organisation, vars styrelse är ansvarig för

och fattar beslut om verksamheten. Folkrörelseförankringen

kommer till uttryck genom de 41 medlemsorganisationerna och

deras representation i styrelsen och genom den del av

verksamheten som innebär kontakt med organisationer och

folkrörelser.

I motion 1990/91:So83 (fp) hemställs att riksdagen avslår

propositionens förslag vad avser CAN (yrkande 4).

Motionärerna finner förslaget egendomligt ur konstitutionell

synpunkt. Enligt motionärerna tycks regeringen vara helt

okänslig för det förhållandet att CAN är en fristående

organisation som regering och riksdag inte kan kommendera hit

eller dit. I sak kan det finnas skäl för den föreslagna

samordningen, men frågan kan knappast lösas utan att

överläggningar förs med CAN. Motionärerna anser det väsentligt

att CANs väl fungerande verksamhet inte bringas att upphöra utan

garantier för en tryggad kontinuitet.

I motion 1990/91:So90 (v) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad som i motionen anförts om informationsarbetet

(yrkande 4 delvis). Vänsterpartiet vill inte motsätta sig en

samordning av allt informationsarbete inom drogområdet, men vill

poängtera att det är viktigt att den folkrörelseförankring som

CAN har i dag bibehålls i informationsarbetet när detta förs

över till folkhälsoinstitutet.

Motionärerna i motion 1990/91:So91 (c), som avslår

förslaget om inrättande av ett folkhälsoinstitut, avslår också

förslaget om riktlinjer för resursförstärkning till

folkhälsoinstitutet (yrkande 3 delvis). Motionärerna anser

att socialstyrelsen bör få behålla de 10 milj.kr. som i

propositionen föreslås överförda till institutet under

budgetåret 1991/92. De motsätter sig också att 10 milj.kr.

föreslås överföras från CAN och anför att CAN bör få bestå som

en fristående organisation med stark folkrörelseanknytning.

I motion 1990/91:So73 (m) anförs att CANs fristående

ställning som folkrörelse är väsentlig och bör tillvaratas.

Något yrkande om CAN framställs dock inte i motionen.

I motion 1990/91:So231 av Lars Werner m.fl. (v) från den

allmänna motionstiden 1991 begärs en utredning som skall syfta

till att sammanföra all statlig verksamhet omkring alkoholfrågor

till en särskild myndighet (yrkande 3). Motionärerna antar

att det i dag är lämpligt att samla en sådan myndighet till CAN.

I proposition 1988/89:130 om riktlinjer för socialstyrelsens

framtida roll, uppgifter och inriktning m.m. föreslogs att CAN

fortsättningsvis skulle ha en fristående ställning i förhållande

till socialstyrelsen. Utskottet tillstyrkte förslaget med

hänvisning till att myndighetsställningen och

folkrörelseorganisationen inte borde blandas ihop (1988/89:SoU24

s. 17). Avsikten med det då aktuella beslutet var dock att

regeringen skulle utse ordförande i CANs styrelse och att

statliga myndigheter som socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och

universitets- och högskoleämbetet även fortsättningsvis skulle

ingå i styrelsen samt att statliga bidrag alltjämt skulle utgå.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet är positivt till att informationsarbetet inom

drogområdet samordnas, men delar också uppfattningen i

motionerna So83 (fp), So91 (c) och So90 (v) att den

folkrörelseförankring CAN i dag har måste bibehållas och att

garantier måste ges för en tryggad kontinuitet i CANs

verksamhet. Den organisationskommitté som regeringen senare

kommer att tillkalla bör därför ges i uppdrag att, med

utgångspunkt i de nu aktuella motionerna, inleda överläggningar

med CAN om en lämplig form för samordning av CANs och

folkhälsoinstitutets verksamheter. Frågor som därvid bl.a. måste

belysas är hur folkrörelseinflytandet i CAN reellt kan

bibehållas och hur tillgången till CANs informations- och

dokumentationscentral och bibliotek skall lösas.

Vad utskottet här anfört om CANs verksamhet bör riksdagen med

anledning av propositionen och motionerna 1990/91:So83 (fp)

yrkande 4, 1990/91:So90 (v) yrkande 4 delvis, 1990/91:So91 (c)

yrkande 3 delvis och 1990/91:So231 (v) yrkande 3 som sin mening

ge regeringen till känna.

Motionärerna i motion 1990/91:So94 (fp) är negativa till

att bryggerinäringen skall bidra till folkhälsoinstitutets

verksamhet med 50 milj.kr. fördelade över fem år. Uppgifterna

att dels producera alkoholdrycker, dels finansiera forsknings-

och informationsutveckling är näst intill oförenliga, menar

motionärerna. Vad som anförts om bryggerinäringens

sponsorverksamhet i samband med det nya folkhälsoinstitutet bör

ges regeringen till känna (yrkande 2).

Svenska Bryggareföreningen har under senare år på olika sätt

visat alkoholpolitiska ambitioner. År 1987 antogs ett

alkoholpolitiskt policyprogram, ett manifest, enligt vilket

bryggareföreningen bl.a. givit ekonomiskt stöd till drogfri

verksamhet för ungdom och bedrivit självsanerande verksamhet för

att få bort felaktig ölreklam. Under våren 1990 har

bryggareföreningen antagit en fortsättning av manifestet.

Bland annat beslutade föreningen att stödja alkoholforskning och

fria ungdomsaktiviteter med 100 milj.kr. Vidare genomfördes vid

årsskiftet 1990-1991 en sänkning av alkoholhalten i öl klass

III. Föreningen har redan tidigare hävdat att utskänkningsåldern

på restauranger bör höjas från 18 till 20 år.

Utskottet ser positivt på att bryggerinäringen känner ett

alkoholpolitiskt ansvar och att den avser att bidra till

folkhälsoinstitutets verksamhet med 50 milj.kr. Såvitt utskottet

erfarit har inga villkor förknippats med bidraget. Motion

1990/91:So94 (fp) yrkande 2 avstyrks med hänvisning till det

anförda.

Systembolagets riskinformation m.m.

Som ovan nämnts föreslås att viss allmän information om

alkoholpolitiken och dess regelsystem, liksom den

riskinformation som folkhälsoinstitutet skall framställa, skall

tillhandahållas i systembutikerna. Uppgiften att producera

riskinformationen skall dock enligt propositionen uteslutande

åvila folkhälsoinstitutet. Medel för riskinformation om 15 milj.

kr. föreslås överförda till folkhälsoinstitutet från

Systembolaget.

Flera motionärer är kritiska mot att Systembolaget inte längre

skall producera egen riskinformation. Yrkanden som syftar till

att framhålla Systembolagets socialpolitiska roll och rätt att

producera riskinformation framförs i motionerna 1990/91:So77

av Göran Magnusson m.fl. (s), 1990/91:So79 av Gudrun Norberg och

Isa Halvarsson (båda fp), 1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl.

(fp) yrkande 3, 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 4,

delvis, 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 4

och 1990/91:So92 av Karin Israelsson m.fl. (c, fp, m). I

flera av motionerna pekas bl.a. på vikten av att inför de

förestående EG-förhandlingarna bevara syftet med

alkoholmonopolen.

Även i motion 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar

Thollander (båda s) begärs ett tillkännagivande om

alkoholmonopolens sociala roll och betydelsen av att bolagens

verksamhet står i samklang med riksdagens beslut att minska

konsumtionen (yrkande 5). Motionärerna anser också att

Systembolagets konsumentinformation om risker är av stor vikt.

Enligt 7 § lagen om handel med drycker, LHD, är Systembolaget

ålagt att sköta försäljningen av alkoholdrycker på ett sådant

sätt att skador i möjligaste mån förhindras. I 1977 års

alkoholpolitiska beslut underströks bl.a. att

alkoholinformationen bör komma från flera olika håll med hänsyn

till de olika informationsgivarnas olika bakgrund och roll i

samhället. Vikten av samordning underströks.

I proposition 1977/78:178 med förslag till lag om

marknadsföring av alkoholdrycker ansågs Systembolagets

riskinformation stå i god överensstämmelse med den av det

allmänna förda alkoholpolitiken (prop. s. 41).

Utskottet anser det vara en stor fördel om

alkoholinformationen liksom hittills kommer från flera håll --

det ger en större trovärdighet åt innehållet. Utskottet vill

vidare betona vikten av att Systembolaget har möjlighet att

självt utforma en allsidig information om sina produkter. I en

sådan allsidig information måste givetvis ingå saklig upplysning

om alkoholens skadeverkningar. Utskottet delar därför

motionärernas uppfattning att Systembolaget även i

fortsättningen bör producera egen riskinformation. Det hindrar

enligt utskottets mening inte att Systembolaget bidrar med 15

milj.kr. till folkhälsoinstitutets verksamhet.

När det gäller frågan om Systembolagets och AB Vin & Sprits

alkoholpolitiska roll har socialutskottet tidigare ansett det

självklart att de statliga företagen följer den av staten

fastställda alkoholpolitiken (se bl.a. SoU 1987/88:1y).

Utskottet vidhåller sin inställning. I lagen om handel med

drycker åläggs de båda alkoholmonopolen en sådan alkoholpolitisk

roll.

Vad utskottet här anfört om Systembolagets riskinformation och

om monopolens alkoholpolitiska roll bör riksdagen med anledning

av propositionen och motionerna 1989/90:So252 (s) yrkande 5,

1990/91:So77 (s), 1990/91:So79 (fp), 1990/91:So83 (fp) yrkande

3, 1990/91:So90 (v) yrkande 4, delvis, 1990/91:So91 (c) yrkande

4 och 1990/91:So92 (c, fp, m) som sin mening ge regeringen till

känna.

Utskottet tillstyrker de förordade riktlinjerna för

resursförstärkningar till folkhälsoinstitutet för budgetåren

1992/93, 1993/94 och 1994/95 med den ändring som föranleds av

utskottets ovan gjorda ställningstaganden beträffande CANs

verksamhet och Systembolagets riskinformation. Utskottet vill

dock understryka att de medel som i dag utgår som bidrag till

organisationer för hälso-, alkohol- och drogupplysning även

fortsättningsvis måste användas till sådan verksamhet och inte

användas till att täcka folkhälsoinstitutets fasta kostnader.

Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:So91 (c) yrkande 3,

delvis.

Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet

I ett tiotal motioner föreslås lämpliga lokaliseringsorter för

folkhälsoinstitutet.

I motion 1990/91:So76 av Barbro Sandberg (fp) föreslås att

institutet placeras i Älvkarleby (yrkande 2). I motion

1990/91:So78 av Mats Lindberg (s) föreslås att institutet

lokaliseras till Umeå. I motion 1990/91:So80 av Bengt Kindbom

(c) anförs att resurser för folkhälsoarbetet bör utlokaliseras

till Skaraborg och i motion 1990/91:So86 av Sven-Gösta Signell

m.fl. (s) föreslås Skövde. Värmland föreslås i motionerna

1990/91:So82 av Magnus Persson och Kristina Svensson (båda s),

1990/91:So84 av Isa Halvarsson (fp) och 1990/91:So85 av Jan

Hyttring och Kjell Ericsson (båda c). I motion 1990/91:So89

av Björn Samuelsson och Gudrun Schyman (båda v) föreslås

Karlstad som lokaliseringsort och i motion 1990/91:So88 av

Gunnar Björk m.fl. (c, s, m, fp, v, mp) slutligen, föreslås

att folkhälsoinstitutet placeras i Gävle.

För den närmare motiveringen till förslagen hänvisas till

motionerna.

Arbetsmarknadsutskottet har vid flera tillfällen under årens

lopp redogjort för sin uppfattning om lokalisering och

omlokalisering av statlig verksamhet. Beträffande lokaliseringen

av nya myndigheter har arbetsmarknadsutskottet uttalat att det

är viktigt att pröva möjligheterna att välja annan

lokaliseringsort än Stockholm (1990/91:AU3y). Utskottet har

också uttalat att lokalisering av nya myndigheter bör föregås av

noggranna överväganden i skilda hänseenden samt har betonat

vikten av att besluten föregås av information till och samråd

med berörd personal (1989/90:AU13 s. 84).

Som ovan nämnts kommer regeringen att tillkalla en särskild

organisationskommitté, som bl.a. skall få i uppgift att lägga

fram förslag om alternativa lokaliseringar av institutet.

Utskottet anser inte att riksdagen bör föregripa

organisationskommitténs bedömning med något uttalande om lämplig

lokaliseringsort. Utskottet utgår från att kommittén beaktar

arbetsmarknadsutskottets uttalanden om lokalisering av nya

myndigheter. Motionerna 1990/91:So76 (fp) yrkande 2,

1990/91:So78 (s), 1990/91:So80 (c), 1990/91:So86 (s),

1990/91:So82 (s), 1990/91:So84 (fp), 1990/91:So85 (c),

1990/91:So89 (v) och 1990/91:So88 (c, s, m, fp, v, mp) avstyrks

således.

Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken

I avsnitt 10.7 i propositionen lägger regeringen fram sitt

förslag till riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken och

hemställer att riksdagen godkänner dessa. Riktlinjerna innebär

sammanfattningsvis att målet för den svenska alkoholpolitiken

även fortsättningsvis skall vara att minska den totala

alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens

skadeverkningar. Detta sägs kunna ske bl.a. genom en aktiv

prispolitik och genom att det restriktionssystem som kringgärdar

hanteringen av alkoholdrycker upprätthålls. Avsevärt större vikt

skall enligt propositionen läggas vid förebyggande insatser

utifrån ett folkhälsoperspektiv. Vidare skall grunderna för den

svenska alkoholpolitiken hävdas inför de fortsatta

överläggningarna om ett svenskt närmande till de europeiska

gemenskaperna.

Det närmare innehållet i riktlinjerna redovisas i det följande

i anslutning till de motioner som väckts under detta avsnitt.

Motionsförslag om en alkoholkommission

I ett av riksdagen godtaget betänkande (1989/90:SoU2)

behandlade utskottet hösten 1989 olika frågor om åtgärder som

kan leda till en sänkt alkoholkonsumtion. Enligt utskottets

mening var det mycket angeläget att vända de senaste årens

ökning av alkoholkonsumtionen till en minskning i syfte att

uppnå WHOs mål om en nedskärning av konsumtionen med 25 % fram

till år 2000.

Utskottet ansåg att regeringen måste besluta om konkreta

åtgärder som leder till en varaktig sänkning av

alkoholkonsumtionen. Utgångspunkten för dessa insatser borde

vara det alkoholpolitiska beslutet år 1977. Insatserna kunde

dock i vissa avseenden behöva anpassas till samhällsförändringar

och ny kunskap inom alkoholforskningen. Alla medel som kan leda

till en minskning av alkoholskadorna måste därför enligt

utskottet övervägas, såväl åtgärder som begränsar

tillgängligheten av alkohol som åtgärder för att minska

efterfrågan.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att alkoholfrågan måste

flyttas fram i blickpunkten på samma sätt som skedde när det

alkoholpolitiska beslutet togs år 1977 och att en större

medvetenhet om alkoholens skadeverkningar och förståelse för

behovet av alkoholpolitiska åtgärder måste skapas. Utskottet

uttalade sig för förstärkta informations- och

utbildningsinsatser, åtgärder mot langning, stöd till

alkoholfria miljöer, restriktivitet vid utskänkning av

alkoholdrycker, insatser mot ungdomsmissbruk och missbruk på

arbetsplatserna, åtgärder mot snabbvin, hembränning och missbruk

av teknisk sprit samt för ökad alkoholforskning.

I motion 1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättande

av en parlamentariskt sammansatt alkoholkommission med syfte att

formulera en aktiv alkoholpolitik i enlighet med 1989 års

riksdagbeslut (yrkande 5). Motionärerna finner

sammanfattningsvis att regeringen inte har tagit

alkoholproblemet på tillräckligt stort allvar och

efterkommit den begäran som riksdagen framställt om en mer aktiv

alkoholpolitik. Motionärerna säger sig självfallet dela

uppfattningen att grunderna för den svenska alkoholpolitiken

skall hävdas i de fortsatta förhandlingarna med EG och påpekar

att riksdagen också flera gånger fastslagit detta. Motionärerna

står också bakom kravet på en aktiv prispolitik men anser inte

att regeringen lever upp till detta mål. De anser också att

förslaget att tillsynsmyndigheterna skall intensifiera sin

tillsynsverksamhet har låg trovärdighet när regeringen samtidigt

drar in resurser från dessa myndigheter.

I motion 1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om regeringens övergripande ansvar

för alkoholpolitiken (yrkande 1). Enligt motionärerna måste

regeringen omedelbart effektuera den beställning om en betydligt

aktivare alkoholpolitik som riksdagen gjorde hösten 1989.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt

inrättandet av ett folkhälsoinstitut. Enligt propositionen

förutsätts alkoholfrågorna spela en väsentlig roll i institutets

arbete. Alkohol- och drogprogrammet kommer att bli institutets

mest omfattande program och innefatta preventiva insatser,

information och opinionsbildning, stöd till folkhälsorörelsernas

drogförebyggande arbete samt stöd till forskning inom alkohol-

och drogområdet. Institutet skall också förse politiker,

myndigheter, organisationer m.fl. med planerings- och

diskussionsunderlag samt utgöra en informationskälla för

massmedierna.

Folkhälsoinstitutet skall ledas av en styrelse. Till alkohol-

och drogprogrammet skall enligt propositionen knytas ett

särskilt programråd med representanter för folkrörelser och

organisationer som skall ha inflytande på verksamhetens

inriktning och policy. Utskottet utgår från att framför allt

institutets styrelse men även programråden kommer få

parlamentariska inslag. En sådan ordning måste nämligen vara en

fördel om institutet skall kunna lägga fram förslag till

åtgärder som fordrar politiska beslut. Detta är inte minst

viktigt inför en förestående EG-anslutning. Med hänvisning till

det anförda och till vikten av att insatserna på det

alkoholpolitiska området inte splittras avstyrker utskottet

förslaget om tillsättande av en alkoholkommission i motion

1990/91:So83 (fp), yrkande 5.

Utskottet anser att motion 1989/90:So321 (c) i allt väsentligt

är tillgodosedd genom den föreslagna satsningen på

folkhälsoinstitutet och dess alkoholprogram samt de riktlinjer

för alkoholpolitiken som regeringen lagt fram. Motionen avstyrks

därför såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

Minskning av totalkonsumtionen

I flera motioner tas upp behovet av en minskning av den totala

alkoholkonsumtionen i Sverige.

I motion 1989/90:So259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) yrkande

1 och i motion 1990/91:So239 av samma motionärer (m),

yrkande 1, begärs tillkännagivanden om vad som i motionerna

anförs beträffande riksdagens tidigare beslut om en 25-procentig

minskning av alkoholkonsumtionen fram till år 2000. Enligt

motionärerna är det ett svårt men ytterst angeläget mål att nå.

I de nu nämnda motionerna (m) yrkandena 11 resp. 9 framförs

yrkanden med samma innebörd.

I motion 1989/90:So278 av Lennart Brunander (c) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen. Motionären är

kritisk till socialstyrelsens handlingsprogram, vars syfte är

att uppnå en 25-procentig nedskärning av alkoholkonsumtionen,

och framhåller att förutsättningen för att Sverige skall kunna

sänka en internationellt sett redan låg alkoholkonsumtion är

dels att alkoholpolitiska åtgärder möts av sympati och

accepteras hos allmänheten, dels att man öppet talar om

alkoholkonsumtion och missbruksrisker. Socialstyrelsens

handlingsprogram måste därför revideras.

I motion 1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) framförs

en annan åsikt om totalkonsumtionen. Motionärerna anser att den

alkoholpolitik som bedrivs i Sverige i alltför hög utsträckning

koncentreras till den s.k. totalkonsumtionen, vilket inneburit

att det verkliga problemet, nämligen överkonsumtionen, inte

uppmärksammats i tid. Motionärerna hänvisar till undersökningar

som de menar visar att det inte finns något klart samband mellan

totalkonsumtion och alkoholskador. Motionärerna avvisar förslag

om restriktioner på alkoholområdet och påpekar att det krävs

acceptans från en bred opinion för att åtgärder för att minska

alkoholkonsumtionen skall vara verkningsfulla. Vad som i

motionen anförts om inriktningen av alkoholpolitiken bör ges

regeringen till känna (yrkande 4).

Utskottet gör följande bedömning

Som framgått av den tidigare redovisningen uttalade utskottet

enhälligt hösten 1989 att det var mycket angeläget att vända de

senaste årens ökning av alkoholkonsumtionen till en minskning i

syfte att uppnå WHOs mål om en nedskärning av konsumtionen med

25 % fram till år 2000.

I propositionen uttalar regeringen att målet för den svenska

alkoholpolitiken även fortsättningsvis skall vara att minska den

totala alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens

skadeverkningar. Detta sägs bl.a. kunna ske genom en aktiv

prispolitik och genom att det restriktionsprogram som

kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker upprätthålls. Enligt

regeringens uppfattning förefaller det inte omöjligt att nå

25-procentmålet inom ramen för den förda alkoholpolitiken. Det

finns därför knappast skäl för vare sig en drastisk skärpning

eller en liberalisering av den svenska alkoholpolitiken, anser

regeringen. Utskottet delar den bedömningen. Syftet med

motionerna 1989/90:So259 (m) yrkandena 1 och 11, 1990/91:So239

yrkandena 1 och 9 samt 1989/90:So278 (c) får därmed anses

tillgodosett. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.

Totalkonsumtionens samband med alkoholskadorna i ett samhälle

har bekräftats av analyser av data för många länder, däribland

Sverige. Det är alltså empiriskt belagt att ju mer alkohol som

totalt sett dricks i ett samhälle, desto fler storkonsumenter

kommer det att finnas och desto fler kommer att få skador av

sitt drickande. Enligt propositionen (s. 91) har den

hittillsvarande forskningen visat att det finns ett säkert

samband mellan den totala alkoholkonsumtionen i samhället och

dödligheten i levercirrhos, pancreatit (inflammation i

bukspottkörteln) och cancer i matstrupen samt sjuklighet i

levercirrhos, pancreatit, alkoholpsykos (delirium) och

alkoholförgiftning. Detta förhållande hindrar på intet sätt att

också överkonsumtionen måste ägnas stor uppmärksamhet. Med det

anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:So215 (m) yrkande 4.

Alkoholpolitiken och EG

I motion 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs

att riksdagen vid en EG-ansökan villkorar Sveriges

alkoholpolitik (yrkande 6). Motionärerna anser att ett

inträde i EG utgör ett hot mot den relativa enighet och

medvetenhet om alkoholens risker för folkhälsan som finns hos

den svenska befolkningen. Den nu aktuella propositionen

förhåller sig enligt motionärerna passiv, överslätande och i det

närmaste förhoppningsfull när det gäller EG och akoholen.

I motion 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) liksom

i motion 1990/91:So237 av samma motionärer (c) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om bevarandet av den svenska alkoholpolitikens särart vid ett

närmande till EG (yrkande 5 i båda motionerna). Det är

enligt motionärernas mening av största vikt att denna särart kan

bevaras vid internationaliseringen och den allt friare

rörligheten av människor och varor. Vi måste därför slå vakt om

det svenska systemet för inköp och distribution av alkohol, ett

effektivt gränsskydd som begränsar införseln och en aktiv

beskattning på alkoholpolitiska grunder.

I motion 1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik (yrkande 5).

Enligt motionärerna har man inom EG hittills mer bekymrat sig

över det alltför stora utbudet än över den alltför stora

efterfrågan. Sverige bör aktivt verka för en ansvarsfull

europeisk alkoholpolitik som tar sikte på att förverkliga

WHO-målet, heter det i motionen.

Även i motion 1989/90:So319 av Göran Magnusson och Gunnar

Thollander (båda s) framhålls vikten av att Sverige i olika

internationella sammanhang agerar för att förbättra

förutsättningarna för en framgångsrik alkoholpolitik och söker

instrument för att ytterligare pressa ned alkoholskadorna. På

många områden inom alkoholpolitiken är det i dag svårt att nå

avsedd effekt med enbart inhemska åtgärder, anför motionärerna

och tar som exempel förbud mot exponering av alkohol i

etermedia, trafiknykterhetsbestämmelserna, avvecklingen av

skattefri försäljning och alkoholkapitalets exploatering av

u-länderna. I motionen hemställs att regeringen ges till känna

vad som anförts, dels om det internationella arbetet kring

alkoholpolitiska frågor (yrkande 1), dels om att i motionen

angivna riktlinjer skall vara vägledande vid EG-förhandlingarna

samt i det svenska arbetet i Nordiska rådet, Europarådet, olika

FN-organ samt i andra internationella sammanhang (yrkande

2).

I motion 1990/91:So228 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om

fortsatt restriktiv alkoholpolitik i EG-sammanhang.

Motionärernas slutsats är att Sverige som medlem i EES och EG

kan och bör arbeta för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik.

Riksdagens klara ställningstagande att Sverige måste få

möjligheter att fullfölja en återhållande politik bör tas på

största allvar av regeringen. Motionärerna förutsätter att

regeringen noga bevakar denna fråga i de förhandlingar som nu

pågår om ett EES-avtal.

Även i motion 1990/91:So336 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik (yrkande 5).

I motion 1990/91:So258 av Rune Thorén (c) begärs en

utredning om EG-anpassningens effekter på alkoholskadorna i

Sverige. Motionären undrar bl.a. hur alkoholkonsumtionen

påverkas om vi inför fri försäljning och marknadsföring.

I motion 1990/91:So267 av Britta Sundin m.fl. (s)

understryks att det inte får uppstå några frågetecken kring

Sveriges ståndpunkt i alkoholpolitiken inför de pågående

EES-förhandlingarna. Sverige måste, enligt motionärerna, driva

högprislinjen, sträva efter att bevara Systembolaget och Vin &

Spritcentralen och att avskaffa den fria införseln vid

utlandsresa samt betona hälsoaspekten inom alkoholpolitiken. Vad

som i motionen anförts om EG och alkoholpolitiken bör ges

regeringen till känna.

I motion 1990/91:So293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

begärs ett förslag från regeringen till riksdagen om hur

alkoholens skadeverkningar skall minimeras vid ett nära

samarbete eller medlemskap i EG. Enligt motionärerna kan man

räkna med en betydande ökning av alkoholmissbruket i Sverige vid

ett svenskt EG-medlemskap, eftersom den samhälleliga kontrollen

över import, produktion och konsumtion kommer att minska.

I motion 1990/91:So296 av Anders Castberger och Elver

Jonsson (båda fp) framhålls vikten av att regeringen i de

återstående EES-förhandlingarna lyfter fram svensk

alkoholpolitik inom främst tre delområden. Det gäller

punktskatternas utformning (yrkande 1), reglerna för

gränshandel med alkohol (yrkande 2)

och möjligheterna att behålla alkoholhandelsmonopol och stränga

bestämmelser om utskänkningstillstånd (yrkande 3). Enligt

motionärerna måste regeringen klargöra att innebörden av den

rekommenderade minimiskattenivån inom EG inte får tolkas så att

länder med en skattenivå över den rekommenderade skulle vara

förhindrade att fortsätta att långsiktigt använda

skatteinstrument för att påverka prisnivån. Vidare måste

gränskontrollfrågan ägnas särskild uppmärksamhet i

förhandlingarna. Kraven på uppmjukningar av bestämmelserna kring

alkoholhandelsmonopolet och utskänkningstillstånden måste

avvisas, eftersom de är avgörande förutsättningar för att målet

om en kraftig konsumtionsminskning skall kunna uppnås.

Även i motion 1990/91:So303 av Erling Bager (fp) och Ivar

Franzén (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att

de svenska företrädarna i EG-förhandlingarna skall slå vakt om

Sveriges rätt att bibehålla gällande monopolordning inom

alkoholhandeln, dvs. Systembolagets detaljhandelsmonopol och AB

Vin & Sprits import-, grossist- och tillverkningsmonopol.

Sten Andersson (m) i Malmö begär i motion

1990/91:So322 att alkoholpolitiken anpassas till vad som

gäller genomsnittligt för EG-länderna. Det innebär, enligt

motionärerna, sänkta alkoholpriser, framför allt på restauranger

och att onödiga och inkonsekventa alkoholrestriktioner slopas.

I motion 1990/91:So512 av Roland Larsson och Hugo Andersson

(båda c) föreslås att frågan om alkoholkonsumtionens kostnader

för sjukvården aktualiseras som en faktor vid beskattningen vid

Sveriges förhandlingar med EG. Att alkoholen vid prissättningen

skall bära de faktiska kostnader den förorsakar samhället borde

rimligen ligga i linje med EGs syn på en fri marknad, anför

motionärerna.

I avsnittet 10.7 Riktlinjer för den fortsatta

alkoholpolitiken, som riksdagen föreslås godkänna, anför

regeringen att det europeiska perspektivet ofrånkomligen kommer

att vara av betydelse vid framtida överväganden om den svenska

nationella alkoholpolitiken. Detta sägs gälla oavsett om Sverige

blir medlem i EG eller ej. Den utjämning som håller på att ske

inom Europa när det gäller alkoholvanorna bör enligt

propositionen ses som en del av en mer omfattande process av

tilltagande kulturellt utbyte över gränserna. Det är regeringens

avsikt att inför ett svenskt närmande till EG hävda grunderna

för den svenska alkoholpolitiken, dvs. de grunder som lades fast

genom riksdagens beslut år 1977 och som innebär att den totala

alkoholkonsumtionen skall begränsas med hjälp av en aktiv

prispolitik, försäljning av alkohol i kontrollerade former och

en omfattande opinionsbildning.

I propositionen hänvisas till att det inom EG inte finns någon

gemensam alkoholpolitik. Alkoholfrågan har tidigare i huvudsak

betraktats som ett jordbruksproblem och endast ett fåtal

medlemsländer har haft ambitioner att utveckla nationella

alkoholpreventiva program, sägs det i propositionen.

Ministerrådets uppmaning till medlemsländerna att anpassa EGs

agerande på området till WHOs verksamhet och att därvid noga

väga produktions-, distributions- och reklamintressen inom

alkoholområdet mot allmänna hälsointressen visar emellertid

enligt propositionen på en växande medvetenhet om alkoholens

betydelse för folkhälsan.

När det gäller alkoholbeskattningen är, enligt propositionen,

ambitionen inom EG att på sikt utjämna punktskatterna på bl.a.

alkohol. Tanken på en omedelbar harmonisering har emellertid

övergivits på grund av starkt motstånd från högskatteländerna

inom EG. Enligt vad kommissionen nu föreslagit skall man före

utgången av år 1992 införa en obligatorisk miniminivå på olika

punktskatter. Om detta förslag går igenom innebär det enligt

propositionen att länder med en hög alkoholskatt kan behålla sin

höga skatt.

Å andra sidan ingår det även i kommissionens förslag att alla

framtida ändringar av punktskatterna skall ske i riktning mot en

s.k. målskattenivå som medlemsländerna inte får avlägsna sig

ifrån. Målskattenivån skall ligga något högre än den

obligatoriska miniminivån.

I propositionen uppges att principerna för

alkoholbeskattningen inte kommer att beröras i de pågående

förhandlingarna om ett EES-avtal mellan Efta och EG. Hur frågan

kommer att ställa sig vid ett eventuellt svenskt medlemskap är

det ännu för tidigt att uttala sig om, heter det. Kommissionens

förslag om en s.k. målskattenivå för olika punktskatter kommer

-- om det genomförs -- i realiteten att innebära att

högskatteländerna fortsättningsvis inte kommer att kunna höja

sina skatter. I propositionen anförs vidare att frågan om en

eventuell harmonisering av punktskatterna emellertid är mycket

kontroversiell och att det därför är ytterst oklart hur och när

man kommer att fortsätta att behandla frågan. Beträffande

alkoholmonopolen hänvisas i propositionen till att dessa utgör

ett väsentligt inslag i den svenska alkoholpolitiken och till

att de har tillkommit i syfte att skydda folkhälsan. Motiven

bakom dessa är således inte konkurrensbegränsande. I

EES-förhandlingarna har Efta-länderna gemensamt framhållit att

de monopol på alkoholområdet som finns i vissa Efta-länder inte

står i motsättning till artikel 37 i Romfördraget.

Utskottet underströk så sent som i april i år att det

europeiska integrationsarbetet från svensk sida inte får

bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras

(1990/91:SoU4y). Utskottet vidhåller denna inställning som måste

anses vara ett förtydligande av vad som uttalas i propositionen

om att grunderna för den svenska alkoholpolitiken skall hävdas

inför de fortsatta överläggningarna om ett svenskt närmande till

de europeiska gemenskaperna. De nu aktuella motionerna har i

stort sett samma syfte som utskottets här gjorda

ställningstagande. Vad utskottet sålunda anfört om

alkoholpolitiken och det europeiska integrationsarbetet bör

riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So91 (c) yrkande

5, 1990/91:So237 (c) yrkande 5, 1989/90:So317 (fp) yrkande 5,

1989/90:So319 (s) yrkandena 1 och 2, 1990/91:So228 (fp),

1990/91:So336 (fp) yrkande 5, 1990/91:So267 (s), 1990/91:So293

(mp), 1990/91:So296 (fp) yrkandena 1--3, 1990/91:So303 (fp, c)

och 1990/91:So512 (c) som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet kan emellertid inte förorda att riksdagen vid en

EG-ansökan helt undantar alkoholpolitiken från förhandlingar,

såsom begärs i motion 1990/91:So90 (v) yrkande 6. Motionen

avstyrks därför.

Utredningar om en EG-anpassnings effekter på alkoholskadorna i

Sverige har utförts och bl.a. redovisats i CANs rapport Nr 14,

Sverige, EG och alkoholpolitiken. Utskottet avstyrker därför

motion 1990/91:So258 (c), i vilken begärs en sådan utredning.

Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande avstyrks

också motion 1990/91:So322 (m), i vilken begärs att

alkoholpolitiken anpassas till vad som genomsnittligt gäller för

EG-länderna.

Ransoneringar och inköpsbegränsningar

I flera motioner föreslås olika former av inköpsbegränsningar

eller registreringar.

I motion 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om beredskapsplan för införandet av inköpsregistrering

(yrkande 10). Vänsterpartiet vill inte ha tillbaka de

problem som fanns i mitten av 1970-talet. Om utvecklingen går

mot en ökning av alkoholkonsumtionen till närmare 7 liter per

person över 15 år är vänsterpartiet för någon form av

inköpsregistrering. Motionärerna tror att en inköpsbegränsning

kan få en viss hämmande effekt som även kan påverka

konsumtionsmönstret.

I motion 1989/90:So236 av Ingrid Ronne-Björkquist och Erling

Bager (båda fp) föreslås att regeringen ger socialstyrelsen i

uppdrag att utreda en inköpsbegränsning av alkohol (yrkande

1). Vidare föreslås att Systembolagets försök med

självbetjäningsbutiker skall upphöra, eftersom sådana butiker,

enligt motionärerna, ökar försäljningen (yrkande 2).

Motionärerna anser också att en effektivt fungerande avstängning

från inköp på Systembolaget bör införas (yrkande 4). En

sådan avstängning bör kunna ske då någon dömts för langning

eller annan alkoholbetingad brottslighet. Avstängning bör också

kunna ske för att underlätta missbrukarvård och kontraktsvård

samt som ett led i kriminalvård eller på egen begäran.

I motion 1989/90:So249 av Kent Lundgren m.fl. (mp)

föreslås att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att

ta fram förslag till begränsningar av alkoholkonsumtionen för

utsatta individer genom införande av inköpstillstånd i enlighet

med motionens innehåll (yrkande 1) och -- under

förutsättning av bifall till yrkande 1 -- att utredningen får i

uppdrag att se över sekretessbestämmelserna för att möjliggöra

kontrollen av utfärdandet av tillstånd (yrkande 2).

Motionärerna anser att ett tillstånd för spritinköp, kallat

alkoholkort, bör införas. Alkoholkortet skall kunna lösas ut av

den som fyllt 20 år och som enligt social- och polisregistren

inte har drogproblem eller är kriminellt belastad.

Kortinnehavare som fälls för nykterhetsbrott, droghantering

eller liknande bör fråntas sitt kort på längre ellet kortare

tid.

I motionerna 1989/90:So275 av Rune Thorén (c) och

1990/91:So272 av samme motionär (c) föreslås ett treårigt

försök med inköpsbegränsning av alkohol. Tilldelningen skall

utan undantag vara lika för alla som fyllt 20 år. Enligt

motionären har de som yrkesmässigt sysslar med missbruksproblem

enat sig om att inköpsbegränsningar är den enda realistiska

möjligheten att minska alkoholskadorna. De 90 % av befolkningen

som är måttliga alkoholkonsumenter bör solidariskt ställa upp på

en inköpsbegränsning för att hjälpa de 10 % av svenska folket

som missbrukar alkohol.

Även i motionerna 1989/90:So318 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

yrkande 7 och 1990/91:So256 av samma motionärer (mp) yrkande 7

begärs att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att

lägga fram förslag till försök i vissa områden med en treårig

alkoholransonering -- inte förbud -- för att vinsterna i

samhället sedan skall kunna utvärderas i form av minskade

alkoholskador, barn- och hustrumisshandel, trafikolyckor,

drukningsolyckor, brott och andra missbruksföljder.

I motion 1990/91:So74 av Sten Svensson m.fl (m), däremot,

hemställs att riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som

begränsar Systembolagets öppettider. Motionärerna vänder sig mot

att låg- och måttlighetskonsumenter tvingas underkasta

sig alkoholrestriktioner som ofta uppfattas som rena

trakasserier. Motionärerna föreslår att Systembolaget i

fortsättningen självt skall få bestämma vilka öppettider som

bäst tillgodoser konsumenternas servicebehov.

I avsnittet 10.7 Riktlinjer för den fortsatta

alkoholpolitiken, som riksdagen föreslås godkänna, hänvisar

regeringen till vad som uttalades år 1977 när riksdagen lade

fast grunderna för den nuvarande alkoholpolitiken, nämligen att

restriktionerna i handeln med alkohol måste vara av sådant slag

att de av en bred allmänhet kan uppfattas som meningsfulla. I

propositionen hänvisas också till att såväl skatteutskottet som

socialutskottet tidigare har anfört att alkoholransoneringar

skulle kunna skapa negativa attityder mot alkoholpolitiska

strävanden över lag. Regeringen säger sig dela den uppfattningen

och finner att det för närvarande inte är realistiskt att

väsentligt trappa upp de restriktiva medlen. Vidare har enligt

propositionen alkoholförsäljningen minskat något under det

senaste året. Bland ungdomar har skett en påtaglig minskning.

Enligt regeringens mening finns det därför knappast skäl för en

drastisk skärpning av den svenska alkoholpolitiken.

I betänkandet om en aktiv alkoholpolitik (1989/90:SoU2)

uttalade utskottet som sin uppfattning att alkoholpolitiken

måste ses som en gemensam strävan, grundad på en väl belagd

medicinsk och social erfarenhet, och att den inte får upplevas

som krångel och onödig kontroll. I nuläget är det därför i

första hand andra åtgärder än inköpsrestriktioner som bör komma

till användning. Frågan om inköpsrestriktioner får dock prövas

om utvecklingen mer påtagligt skulle försämras, särskilt vad

gäller ungdomens alkoholvanor, ansåg utskottet. Det borde under

sådana förhållanden finnas förutsättningar för att genom en

målmedveten opinionsbildning skapa förståelse för sådana

åtgärder (betänkandet s. 41).

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar uppfattningen att det för närvarande inte

finns skäl för en drastisk skärpning av den svenska

alkoholpolitiken, vilket ett införande av inköpsrestriktioner

skulle innebära. Utskottet vidhåller emellertid sin tidigare

inställning att frågan om inköpsrestriktioner får prövas om

utvecklingen mer påtagligt skulle försämras.

Enligt utskottets mening finns det inte heller behov av någon

utredning om inköpsregistrering, såsom begärs i flera motioner,

eftersom de tekniska förutsättningarna för en sådan registrering

redan har belysts av regeringens samordningsorgan för

alkoholfrågor (SAMO) i rapporten (Ds S 1981:22) Tekniska

förutsättningar för ransonering och registrering vid inköp av

alkoholdryck. Med det anförda avstyrks motionerna 1990/91:So90

(v) yrkande 10, 1989/90:So236 (fp) yrkandena 1--2 och 4,

1989/90:So249 (mp) yrkandena 1 och 2, 1989/90:So275 (c),

1990/91:So272 (c), 1989/90:So318 (mp) yrkande 7 och

1990/91:So256 (mp) yrkande 7.

När det gäller Systembolagets öppettider, en fråga som tas upp

i motion So74 (m), uttalade riksdagen i sitt alkoholpolitiska

beslut år 1977 att det bör anförtros åt Systembolaget att självt

bestämma när butikerna skall vara öppna. Därvid förutsattes att

några påtagliga förändringar av då gällande öppthållandetider

inte skulle inträffa. Lördagsstängning av systembutikerna ansågs

innebära en så påtaglig förändring att riksdagen hördes i

frågan, både beträffande den permanenta lördagsstängningen och

försöken med sådan (prop. 1980/81:179 och 1981/82:143). Att

hålla systembutikerna kvällsöppna och öppna tidiga morgnar har

Systembolaget dock självt beslutat om. Skulle lördagsöppet

återinföras måste det återigen anses innebära en så påtaglig

förändring av öppettiderna att riksdagen bör besluta i frågan.

Utskottet anser inte att det ur alkoholpolitisk synpunkt är

lämpligt att nu återinföra lördagsöppna systembutiker. Utskottet

konstaterar vidare att Systembolaget i övrigt har stor frihet

att självt bestämma vilka öppettider som bäst tillgodoser

konsumenternas servicebehov. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motion 1990/91:So74 (m).

Information och opinionsbildning på alkoholområdet

Under avsnittet Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken,

som riksdagen föreslås godkänna, anför regeringen att

information, opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder i

framtiden bör ges en mer framträdande roll i den svenska

alkoholpolitiken (s. 110).

Som tidigare nämnts föreslås att ett av folkhälsoinstitutets

program skall vara inriktat på alkohol- och drogprevention. I

avsnitt 10.8 ger regeringen en fördjupad redovisning av det

alkohol- och narkotikapreventiva programmets inriktning och

innehåll. När det gäller information och opinionsbildning

framhålls som angeläget att sprida kännedom om lagstiftningen om

alkohol och narkotika och motiven bakom denna i syfte att skapa

förståelse för de restriktioner som omger alkohol och narkotika

i vårt samhälle. Ytterligare ett viktigt område för den allmänna

upplysningsverksamheten är, enligt propositionen, den s.k.

riskinformationen. Riskinformationen bör inte domineras av ett

ensidigt skadeperspektiv utan vara saklig och ge kunskap om

alkoholens fysiologiska och psykologiska verkningar. Ett viktigt

mål för riskinformationen bör vara att förebygga beroende och

olika former av skador. Vidare bör informationen betona vikten

av att helt avhålla sig från alkohol under uppväxtåren, under

graviditet, i arbetslivet samt i vissa situationer såsom i

trafik till lands och till sjöss.

Den riskinformation som folkhälsoinstitutet skall framställa

bör enligt propositionen bl.a. kunna spridas via Systembolagets

butiker. Även viss allmän information om alkoholpolitiken och

dess regelsystem bör tillhandahållas i systembutikerna.

Ett tjugotal motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna

1990 och 1991 tar upp behovet av information och upplysning på

alkohol- och drogområdet.

I motion 1989/90:So224 av Karin Israelsson (c) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av en

informationskampanj mot alkoholbruk. Syftet med en sådan kampanj

skall vara att nå alla grupper, inte minst de som i dag har

måttlig eller ringa konsumtion, men som kan anses utgöra

rekryteringsbas för nästa grupp storkonsumenter.

I motion 1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om information och upplysning om

drogmissbrukets skadeverkningar (yrkande 4). Information

måste enligt motionärerna utgå från konkreta kunskaper och fakta

och får inte ha karaktären av förbudsmentalitet och

regleringsiver. En sammanställning av de kunskaper som finns om

alkoholens skadeverkningar både medicinskt och socialt måste

åstadkommas.

I motion 1989/90:So236 av Ingrid Ronne-Björkquist och Erling

Bager (båda fp) begärs att varningstexter införs på burkar och

flaskor (yrkande 3). Ett förslag om varningstexter på

förpackningar med alkoholhaltiga drycker läggs också fram i

motion 1990/91:So290 av Marianne Samuelsson och Ragnhild

Pohanka (båda mp).

I motion 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar

Thollander (båda s) begärs att Sverige medverkar till en

europeisk överenskommelse som helt stoppar alkoholreklam i

satellitsänd TV (yrkande 6). Den europeiska konventionen om

gränsöverskridande television tillåter reklam för alkohol med

vissa begränsningar och är enligt motionärernas mening helt

otillräcklig.

I motionerna 1989/90:So259 av Erik Holmkvist m.fl. (m)

(yrkande 2) och 1990/91:So239 av Erik Holmkvist (m) (yrkande

2)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om en nödvändig och snar förändring av

samhällets attityd till alkoholförtäring. De unga måste nås med

aktivare och mer medveten information om alkoholkonsumtionen

skall kunna minskas.

I motion 1989/90:So310 av Alf Wennerfors (m) föreslås att

ett mycket stort belopp anslås för att genomföra en omfattande,

positiv och förebyggande nationalkampanj om bruket av alkohol.

Hittills genomförda kampanjer har enligt motionären misslyckats

för att anslagen varit för små och insatserna alltför

splittrade.

I motion 1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om en

nationell offensiv för minskad alkoholkonsumtion (yrkande

1). Motsvarande yrkande framförs också i motion

1990/91:So336 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 1. För

att minska efterfrågan på alkohol måste kunskaperna om

alkoholens vanebildande egenskaper ökas och attityder till

alkoholbruk ändras, anför motionärerna. För detta behövs en

nationell offensiv där många olika grupper i samhället deltar,

såsom föräldrar, lärare, hälso- och sjukvårdspersonal,

ungdomsledare, nykterhetsorganisationer, artister och politiker.

I motion 1989/90:So318 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

understryks vikten av att alkoholbruket avglorifieras genom

fortsatt informationsverksamhet och opinionsbildning för minskad

alkoholkonsumtion, speciellt bland skolungdomar och värnpliktiga

(yrkande 1). Motsvarande yrkanden framförs också i

motionerna 1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp)

yrkandena 6 och 7 och 1990/91:So256 av Anita Stenberg m.fl.

(mp) yrkande 1. I motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 4

och 1990/91:So256 (mp) yrkande 4 begärs också ett

tillkännagivande till regeringen om att alkoholens

skadeverkningar och kostnader för samhället skall diskuteras i

massmedia och att alla skall få upplysning om

orsakssammanhangen.

I motion 1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c)

framhålls betydelsen av insatser för att åstadkomma en

attitydförändring till alkoholen (yrkande 2). De insatser

som måste till för att komma till rätta med alkoholmissbruket

går enligt motionärerna inte att genomföra om inte samtidigt en

verklig attitydförändring hos ungdomar och vuxna till alkoholen

kommer till stånd. För att uppnå en trovärdighet i

alkoholpolitiken krävs att olika samhällsorgan intar en

restriktiv hållning till alkoholen så att den förskönande

alkoholtraditionen bryts på alla nivåer.

I motion 1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas

att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om

information och upplysning om drogmissbruk och dess

skadeverkningar (yrkande 2). Trots att ansvariga myndigheter

är överens om att alkohol och narkotikamissbruk är ett allt

större problem saknas fullt tillförlitliga siffror på hur

omfattande missbruket av alkohol resp. narkotika är, anför

motionärerna. Regeringen bör därför ges i uppdrag att se till

att den information och de kunskaper som finns aktualiseras och

sammanställs så att de resurser som behövs används på rätt sätt.

I motion 1990/91:So231 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag

att i utbildningen integrera alkoholinformation för dem som

skall arbeta inom hälso- och sjukvården (yrkande 2).

Informationsinsatser måste enligt motionärerna göras

kontinuerligt för att upplysa om alkoholens skadeverkningar. Det

är viktigt att få sin alkoholinformation som en del i

utbildningen av läkare, kuratorer, sjuksköterskor och annan

personal. Motionärerna påpekar att detta självfallet gäller även

företagshälsovården.

Utskottet gör följande bedömning.

Information och upplysning om alkoholens skadeverkningar är en

mycket viktig del av den svenska alkoholpolitiken och utskottet

har vid upprepade tillfällen understrukit värdet härav.

Regeringen föreslår nu att information, opinionsbildning och

andra förebyggande åtgärder i framtiden bör ges en mer

framträdande roll i den svenska alkoholpolitiken. Utskottet

tillstyrker förslaget.

I propositionen betonas att folkhälsoarbetet måste vila på en

stabil vetenskaplig grund. Utskottet delar den uppfattningen och

vill framhålla vikten av att riskinformationen är saklig och

förmedlar faktakunskaper om alkoholens medicinska och sociala

skadeverkningar. Det är också, som anförs i propositionen,

angeläget att sprida kännedom om lagstiftningen om alkohol och

narkotika och motiven bakom lagstiftningen i syfte att skapa

förståelse för de restriktioner som finns.

Alkohol- och droginformation bör enligt utskottets uppfattning

framför allt utgöra led i olika reguljära verksamheter, bl.a. i

skolundervisningen och övrig utbildning. Med vissa mellanrum kan

dock behövas centrala kampanjer för att dra allmänhetens

uppmärksamhet till alkoholfrågan eller för att lyfta fram

aktuella problem. Vad utskottet här anfört om information och

opinionsbildning med anledning av propositionen och motionerna

1989/90:So224 (c), 1989/90:So226 (m) yrkande 4, 1989/90:So259

(m) yrkande 2, 1990/91:So239 (m) yrkande 2, 1989/90:So310 (m),

1989/90:So317 (fp) yrkande 1, 1990/91:So336 (fp) yrkande 1,

1989/90:So318 (mp) yrkandena 1 och 4, 1990/91:So226 (mp)

yrkandena 6 och 7, 1990/91:So256 (mp) yrkandena 1 och 4,

1989/90:So321 (c) yrkande 2, 1990/91:So215 (m) yrkande 2 och

1990/91:So231 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Sverige har i Europarådet reserverat sig till förmån för ett

totalförbud mot alkoholreklam i gränsöverskridande television.

Utskottet anser att Sverige bör fortsätta att driva denna fråga

och tillstyrker alltså förslaget i motion 1989/90:So252 (s)

yrkande 6 att Sverige bör medverka till en europeisk

överenskommelse som helt stoppar alkoholreklam i satellitsänd

TV.

I motionerna 1989/90:So236 (fp) yrkande 3 och 1990/91:So290

(mp) föreslås att varningstexter införs på alkoholförpackningar.

Vin, sprit och maltdrycker räknas som livsmedel enligt

livsmedelslagen (1971:511) och omfattas därmed i princip av de

märkningsbestämmelser som gäller andra livsmedel (13 §).

Livsmedelsverket har dock meddelat dispens från flera av

märkningsbestämmelserna. I fråga om vin och spritdrycker

deklareras därför endast alkoholhalten i volymprocent.

Uppgifter om färgämnen och konserveringsmedel i vissa viner och

spritdrycker återfinns i Systembolagets prislista. I den

riskinformation som Systembolaget producerar ingår information

om alkoholens skadeverkningar. Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet inte att varningstexter bör införas på

alkoholförpackningar utan avstyrker de nu aktuella motionerna

(fp) och (mp).

Särskilda teman för det alkohol- och drogpreventiva arbetet

I avsnittet 10.8 i propositionen anges följande teman som

enligt propositionen bör få hög prioritet i folkhälsoinstitutets

alkohol- och drogpreventiva program.

Ingen alkohol under uppväxttiden

Betydande ansträngningar bör enligt propositionen göras för

att skjuta upp alkoholdebuten bland ungdomar och för att minska

unga människors alkoholkonsumtion. I detta sammanhang anses

föreningslivets ansatser vara av stor betydelse.

Inom utbildningsväsendet arbetar man på olika sätt för att

genom förebyggande insatser motverka skador och missbruk av

alkohol, narkotika och tobak. Arbetet mot droger i skolan bör

enligt propositionen intensifieras och även det inlemmas i ett

bredare folkhälsoperspektiv, som även beaktar elevernas hälsa,

miljö och livsstil. Det är likaså av stor betydelse att

föräldrar och andra vuxna i ungdomars närhet blir delaktiga i

det drogförebyggande arbetet heter det.

De medel som hittills funnits inom skolöverstyrelsen och

länsskolenämnden för s.k. ANT-verksamhet (Alkohol, Narkotika,

Tobak) bör överföras till det nya skolverket och dess

fältorganisationer. En vidareutveckling av ANT-verksamheten bör

ske i samband med folkhälsoinstitutet.

I motion 1990/91:So90 (v) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om skolornas ANT-verksamhet (yrkande 5). Enligt

motionärerna har skolan ingen högre prioritering av sin

ANT-verksamhet. Vänsterpartiet anser att skolverket skall

intensifiera verksamheten.

I motion 1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) tas upp

skolans ansvar för de elever som har svårt att "hänga med" och

därför försöker hävda sig på annat vis, alltför ofta genom att

missbruka alkohol eller narkotika. Skolundervisningen måste

utformas så att olika elevers skilda förutsättningar, anlag och

intressen kan tillgodoses och skolan måste i samarbete med hem

och skolråd försöka kompensera brister i elevernas

hemförhållanden. Vad som i motionen anförts om skolans ansvar

bör ges regeringen till känna (yrkande 3).

I motion 1989/90:So259 (m) begärs också tillkännagivanden

om vikten av alkoholinformation i skolorna (yrkande 4) och

om värdet av utbildning i alkoholfrågor för lärare,

journalister, socionomer m.fl. (yrkande 5).

I motion 1989/90:So303 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson

(båda m) framhålls hemmets, skolans och de ideella

organisationernas roll när det gäller förebyggande upplysning

och information inom alkohol- och narkotikapolitiken och begärs

ett tillkännagivande till regeringen i enlighet härmed

(yrkande 1).

Nödvändigheten av en ökad samverkan mellan familjer, skola,

polis och sociala myndigheter när det gäller ungdomars

alkoholdrickande betonas i motionerna 1989/90:So259 yrkande 6

och 1990/91:So239 yrkande 4 av Erik Holmqvist (m). Det är

enligt motionärerna viktigt att familjerna tidigt blir medvetna

om de problem som kan vara på väg att växa fram.

Utskottet gör följande bedömning.

Skyddet för ungdomen är en viktig princip i den svenska

alkoholpolitiken. Utskottet delar regeringens uppfattning att

betydande ansträngningar bör göras för att skjuta upp

alkoholdebuten bland ungdomar och för att minska ungdomars

alkoholkonsumtion. Utskottet ser därför positivt på att temat

"Ingen alkohol under uppväxttiden" avses få hög prioritet i

folkhälsoinstitutets alkohol- och drogpreventiva program.

Utskottet instämmer också i uppfattningen att ANT-verksamheten i

skolorna måste intensifieras. Vidare vill utskottet instämma i

det som anförs om betydelsen av att föräldrar och andra vuxna

deltar i det drogförebyggande arbetet och om föreningslivets

insatser. Det anförda tillgodoser enligt utskottets uppfattning

syftet med motionerna 1990/91:So90 (v) yrkande 5, 1989/90:So226

(m) yrkande 3, 1989/90:So259 (m) yrkandena 4--6, 1989/90:So303

(m) yrkande 1 och 1990/91:So239 (m) yrkande 4. De nu nämnda

motionerna avstyrks därför.

Motverka langning, hembränning och illegal alkoholhantering

Enligt propositionen uppger sig en stor andel av skoleleverna

i årskurs 9 vara alkoholkonsumenter. Det finns också

undersökningar som visar att det är relativt vanligt att

föräldrar göra inköp åt sina barn eller att äldre kamrater

handlar åt dem som är yngre. Även föräldrarnas bjudvanor är

enligt propositionen av stor betydelse. Av en undersökning bland

högstadieelever framgick att de elever, som blev bjudna på

alkohol i hemmet, mycket oftare än övriga elever tillhörde

högkonsumenterna av alkohol.

I propositionen framhålls återigen att skyddet för ungdomen är

en viktig princip i den svenska alkoholpolitiken. Det anses

därför angeläget att på olika sätt sprida information om vilken

betydelse en tidig alkoholdebut kan ha för framtida

alkoholvanor. Frågan om langning bör enligt propositionen sättas

in i detta sammanhang.

Även hembränning och annan illegal hantering av alkohol måste

motverkas. Det sägs bland annat kunna ske genom opinionsbildning

för att avglorifiera och förändra attityderna till den typen av

alkoholhantering.

Utskottet återkommer inom kort till frågan om hembränning.

Åtgärder mot langning krävs i tre motioner från de allmänna

motionstiderna 1990 och 1991. I motionerna 1989/90:So259 (m)

yrkande 10 och 1990/91:So239 (m) yrkande 8 krävs åtgärder

för att komma till rätta med den allt öppnare och destruktivare

langningen av alkohol till unga människor. I motion

1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om åtgärder mot langning (yrkande 7). Föräldrars attityder

till inköp av alkohol till sina barn och äldre ungdomars

attityder till inköp till yngre kamrater måste förändras. Enbart

information räcker inte, menar motionärerna som anser att

straffstadgandena för langning måste komma till användning i

praktiken. För att så skall kunna ske krävs bl.a. ökade

kontroller.

Utskottet anser nu liksom tidigare att det är angeläget med en

förstärkt opinionsbildning mot langning och ökad medvetenhet om

farorna med alkoholkonsumtion i ungdomsåren. Attityder och

beteenden hos både ungdomar och föräldrar måste påverkas. Målet

för denna opinionsbildning måste vara att få langningen av

alkohol till ungdomar att upphöra och att verka för konsekvens i

föräldrars attityder till alkohol. Enligt propositionen kommer

temat Motverka langning, hembränning och illegal

alkoholhantering att ges hög prioritet i folkhälsoinstitutets

alkoholprogram. Syftet med motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande

10, 1990/91:So239 (m) yrkande 8 och 1989/90:So321 (c) får därmed

anses tillgodosett. Motionerna avstyrks därför.

Alkoholfria miljöer och umgängesformer

Enligt propositionen är det utifrån ett primärpreventivt

perspektiv angeläget att utveckla ett brett spektrum av insatser

som syftar till att minska isoleringen i samhället. Det är i

detta sammanhang viktigt att befrämja alkoholfria umgängesformer

för såväl vuxna som ungdomar, heter det. Såväl kommuner som

olika frivilliga organisationer gör enligt propositionen

betydelsefulla insatser för att möta behovet av drogfria

nöjesalternativ. Sådana initiativ bör stödjas även

fortsättningsvis. Av särskild betydelse är de drogfria

mötesplatser som skapas i människors närmiljö.

Behovet av alkohol- och drogfria miljöer för barn och ungdomar

tas upp i flera motioner.

I motion 1990/91:So90 (v) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär 30 milj.kr. årligen under fem år från allmänna

arvsfonden till inrättande och drift av alkoholfria nöjesställen

för ungdomar (yrkande 8). I motion 1989/90:So213 av Olof

Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av

drogfria ungdomsmiljöer (yrkande 4). I motion

1989/90:So219 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (båda mp) och

1990/91:So207 av Eva Goës m.fl. (mp) yrkande 3 begärs stöd

till projekt för drogfria miljöer för ungdomar. I motionerna

1989/90:So259 (m) yrkande 8 och 1990/91:So239 (m) yrkande 6

framhålls värdet av tillskapandet av fler alkoholfria miljöer. I

motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 3 och 1990/91:So256 (mp)

yrkande 3 understryks behovet av att ungdomsmiljöer är

drogfria och att ingen sprit förekommer i de verksamheter som

direkt riktar sig till barn och ungdomar. I motion

1989/90:So321 (c) begärs en ökad samhällelig satsning på

drogfria miljöer (yrkande 8). En särskild utredning bör

enligt motionären tillsättas med uppgift att hitta lösningar som

gör alkoholfria dansställen ekonomiskt konkurrenskraftiga.

I motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande 3 och 1990/91:So239

(m) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om det

otillfredsställande i att bidrag från stat och kommun används

till alkoholdrickande hos bidragsmottagaren. Motionärerna

anser inte att det är rimligt att skattepengar skall anslås till

exempelvis ungdomsorganisationer och sedan användas till

spritförtäring vid fester och andra sammankomster.

Krav på att all offentlig representation skall vara alkoholfri

framförs i motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 2 och

1990/91:So256 (mp) yrkande 2.

I betänkandet En aktiv alkoholpolitik (1989/90:SoU2) anförde

utskottet att det måste finnas attraktiva alkoholfria

alternativ, inte minst inom de delar av fritids- och

nöjessektorn som vänder sig till ungdomar. Utskottet ansåg att

regeringen borde pröva hur framväxten av alkoholfria sektorer

kunde stimuleras. Detta gavs regeringen till känna.

Enligt propositionen kommer arbetet med att befrämja

alkoholfria umgängesformer för såväl vuxna som ungdomar att

prioriteras i folkhälsoinstitutets alkoholprogram. Utskottet ser

positivt härpå. Det anförda tillgodoser enligt utskottets

uppfattning syftet med motionerna 1989/90:So213 (c) yrkande 4,

1989/90:So219 (mp), 1990/91:So207 (mp) yrkande 3, 1989/90:So259

(m) yrkande 8, 1990/91:So239 (m) yrkande 6, 1989/90:So318 (mp)

yrkande 3, 1990/91:So256 (mp) yrkande 3 och 1989/90:So321 (c)

yrkande 8, som framhåller värdet av alkohol- och drogfria

miljöer för främst barn och ungdomar.

I motion 1990/91:So90 (v) begärs att riksdagen hos regeringen

begär 30 milj.kr. årligen under fem år från allmänna arvsfonden

till alkoholfria nöjesställen för ungdomar.

Enligt 2 § lagen om allmänna arvsfonden skall understöd ur

fonden delas ut av regeringen eller av den myndighet regeringen

bestämmer. Riksdagen kan inte disponera över allmänna

arvsfondens medel. Motionen avstyrks därför, såvitt nu är i

fråga (yrkande 8).

Motioner (m) med begäran om tillkännagivanden om det

otillfredsställande i att bidrag från stat och kommun används

till alkoholdrickande hos bidragsmottagande organisationer

och liknande har tidigare avstyrkts av utskottet. Utskottet har

då hänvisat till att de åtgärder för att få ned

totalkonsumtionen som utskottet uttalat sig för torde komma att

få en positiv effekt även på alkoholkonsumtionen i dessa

organisationer (1989/90:SoU2 s. 49). Utskottet avstyrker de nu

aktuella motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande 3 och

1990/91:So239 (m) yrkande 3 med samma motivering.

Enligt utskottets uppfattning bör stat och kommun visa

återhållsamhet med alkoholservering vid offentlig

representation. Utskottet utgår från att så sker utan att

riksdagen tar något initiativ i saken och avstyrker därför

motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 2 och 1990/91:So256 (mp)

yrkande 2.

Ingen alkohol i arbetslivet

Det fjärde tema som enligt propositionen bör få hög prioritet

i folkhälsoinstitutets alkohol- och drogpreventiva program är

insatser mot alkohol i arbetslivet. I propositionen uppges att

alkohol- och drogproblem förekommer inom alla yrkesgrupper och

att det är ett problem på många arbetsplatser. Förutom att det

kan leda till olyckor på arbetsplatsen är missbruk en viktig

orsak till sjukfrånvaro. Missbrukare beräknas ha en sjukfrånvaro

som är flera gånger högre än övriga jämförbara gruppers.

Alkoholmissbruk leder ofta till förtidspensionering och

utslagning från arbetsmarknaden.

Samverkan mellan chefer, arbetsledare och fackliga

förtroendemän å ena sidan och företagshälsovård å andra sidan

kan enligt propositionen leda till ett ökat hälsomedvetande,

större restriktivitet med alkohol och en bättre arbetsmiljö. De

primärpreventiva insatserna, dvs. åtgärder som syftar till att

nedbringa totalkonsumtionen, bör därför ges stort utrymme. De

bör emellertid kombineras med sekundärpreventiva åtgärder, dvs.

insatser som vänder sig till människor i riskzonen och som

syftar till tidig upptäckt av alkoholproblem. Likaså bör

företagshälsovården erbjuda eller förmedla rådgivning. För att

detta skall kunna genomföras krävs utbildning av

företagshälsovårdens personal.

I propositionen anförs att folkhälsoinstitutet på olika sätt

bör stimulera arbetsmarknadens organisationer och olika

arbetsplatser att utveckla de drogförebyggande insatserna. Medel

bör anslås till projekt och till konferensverksamhet i syfte att

skapa opinion för ett aktivt drogförebyggande arbete på

arbetsplatserna.

I motion 1990/91:So231 (v) begärs att socialstyrelsen

utreder möjligheterna att i samarbete med företagshälsovården

genomföra verksamheter för att minska alkoholkonsumtionen

(yrkande 4). Ett landsomfattande projekt bör enligt

motionärerna initieras inom företagshälsovården för att nå de 10

% högkonsumenter som står för hälften av totalkonsumtionen.

Utskottet konstaterar att det ofta är på arbetsplatsen som

dold och begynnande alkoholism först uppmärksammas. Utskottet

har redan tidigare uttalat att en förutseende och effektiv

drogpolitik förutsätter att insatser mot alkohol- och

narkotikamissbruk görs på arbetslivets område och har också

framhållit företagshälsovårdens roll i detta sammanhang.

Det i motion So231 (v) föreslagna projektet inom

företagshälsovården ligger enligt utskottets mening väl i linje

med vad som uttalas i propositionen om ett aktivt

drogförebyggande arbete på arbetsplatserna och bör övervägas av

folkhälsoinstitutet. Något särskilt initiativ från riksdagens

sida behövs inte. Motion 1990/91:So231 (v) yrkande 4 avstyrks

alltså.

Utskottet tillstyrker de i propositionen angivna riktlinjerna

för alkoholpolitiken, i den mån de inte omfattats av utskottets

ovan gjorda ställningstaganden.

Servering av alkoholdrycker

I avsnittet 10.9 Servering av alkoholdrycker redovisar

regeringen sin bedömning beträffande olika frågor som gäller

servering av alkoholdrycker, nämligen tillsynen enligt lagen om

handel med drycker (LHD), åldergränsen för servering av

alkoholdrycker samt överförandet av tillståndsgivningen enligt

LHD från länsstyrelsen till kommunerna. Något förslag för

riksdagen att ta ställning till läggs dock inte fram.

Ökad tillsyn m.m.

Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut fastslogs att

målsättningen för alkoholpolitiken på restaurangområdet skall

vara att försäljningen skall skötas på sådant sätt att skador i

möjligaste mån förhindras samt att ordning, nykterhet och

trevnad råder på serveringsstället, vilket framgår av 7 § LHD.

Enligt 41 § LHD får tillstånd till servering av starkare

drycker än öl meddelas endast om det kan antas att

tillhandahållandet av lagad mat kommer att utgöra en betydande

del av rörelsen.

Tillsynen av serveringsställena bör ges en sådan inriktning

att olägenheter i nykterhetshänseende kan undvikas. Av 64 § LHD

framgår bl.a. att om försäljningen av alkoholdrycker föranleder

olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad skall

tillståndsmyndigheterna återkalla eller begränsa tillståndet

eller meddela varning eller särskilda föreskrifter.

Enligt propositionen visar olika rapporter att det är vanligt

med överträdelser av de åldersgränser som gäller för

alkoholinköp vid restauranger och systembolag samt inom

livsmedelshandeln. Vidare synes etableringen av restauranger

särskilt inriktade på en ungdomlig publik ha ökat under de

senaste åren. Regeringen anser i propositionen att utvecklingen

av våldsbrott i offentlig miljö och sambandet med den ökade

tillgängligheten av alkohol vid restauranger som har påtalats i

vissa forskarrapporter är oroande. I 1977 års alkoholpolitiska

beslut ligger tyngdpunkten på insatser till skydd för ungdomar.

Regeringen anser att skyddet av de unga fortfarande måste vara

en viktig princip i den svenska alkohollagstiftningen.

Regeringen erinrar vidare om vad föredragande statsrådet anförde

i samband med 1977 års alkoholpolitiska beslut (prop.

1976/77:108, s. 48), nämligen att rörelser som huvudsakligen

vänder sig till en ungdomlig publik och som dessutom främst

inriktas på dans och liknande bör förvägras tillstånd att

servera starkare alkoholdrycker än öl. Uttalandet gjordes i

anslutning till bedömningen att servering av alkoholdrycker i

princip bör få förekomma endast på egentliga restauranger, dvs.

rörelser vars primära uppgift är att tillhandahålla lagad mat.

Detta grundläggande krav på restaurangkaraktär, som har kommit

till uttryck i lagen (41 § LHD), jämte uttalandet i förarbetena

är enligt regeringens mening tillräckligt för att uppkomsten av

serveringsställen av det aktuella slaget skall kunna motverkas.

Något behov av att i lagtexten ytterligare klargöra detta

föreligger därför inte enligt regeringen.

Visserligen kan det i den praktiska bedömningen av vad som

avses med restaurangkaraktär uppstå vissa problem, heter det

vidare i propositionen. Det nuvarande kravet på att tillstånd

till alkoholservering endast skall ges till sådana restauranger

som kan erbjuda lagad mat i tillfredsställande urval och

omfattning utgör dock en rimlig grund för tillståndsprövningen

och tillsynen av en redan befintlig verksamhet. Lagens krav på

serveringsställets restaurangkaraktär utestänger som nämnts

tidigare typiska ungdomsställen som är inriktade på dans samt

andra renodlade dryckesställen från möjlighet att servera

starkare alkoholdrycker.

Regeringen anser i likhet med socialstyrelsen och

våldskommissionen att tillsynsinsatserna bör kunna

intensifieras. En effektivare tillsyn kan förväntas resultera i

ett ökat antal åtgärdsärenden och bidra till en förändring av

branschen genom självsanering. I första hand bör enligt

regeringen åtgärder riktas mot restauranger med olägenheter i

fråga om ordning och nykterhet och mot de restauranger som har

utpräglad ungdomsverksamhet.

Enligt gällande ordning finns det också skäl för berörda

restauranger att iaktta återhållsamhet när det gäller att

servera alkoholdrycker till ungdomar. En sådan återhållsamhet är

motiverad bl.a. med hänsyn till det allmänna kravet på att

ordning, nykterhet och trevnad skall råda på serveringsstället.

All serveringspersonal har också ett ansvar för att motverka ett

skadligt alkoholbruk, särskilt hos ungdomar. I mycket blir det

enligt regeringen fråga om ett upplysningsarbete bland

tillståndshavarna där dessa erinras om lagens innehåll.

Restauranger med en ungdomlig kundkrets bör även

fortsättningsvis vara underkastade en särskild kontroll och

tillsyn, anser regeringen. Tillsynsmyndigheterna, dvs.

socialstyrelsen, länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter,

bör intensifiera tillsynsverksamheten i enlighet med LHDs

intentioner.

När det gäller frågan om ökade resurser till länsstyrelsernas

tillsynsverksamhet vill regeringen också erinra om att riksdagen

har beslutat om riktlinjer för ett nytt system för att

avgiftsberäkna ansöknings- och expeditionsavgifter vid statliga

myndigheter (prop. 1989/90:138, FiU 138, rskr. 304). Enligt de

antagna riktlinjerna skall principen full kostnadstäckning

fastställas som ekonomiskt mål för den verksamhet som dessa

avgifter avser att täcka. Avgiften för ett tillståndsärende

skall tas ut som en ansökningsavgift i stället för en

expeditionsavgift, vilket innebär att avgiften tas ut oavsett om

ansökan bifalls eller inte. Betalningen av avgiften utgör en

förutsättning för att ärendet skall prövas.

I propositionen uppges också att riksrevisionsverket av

regeringen fått i uppdrag att utarbeta ett förslag om

avgiftsberäkning utifrån de av riksdagen antagna principerna.

Förslaget skall ligga till grund för de föreskrifter om avgifter

som regeringen kommer att besluta. De nya reglerna kommer att

gälla från den 1 juli 1991.

Här kan nämnas att en motion (mp) om ökade resurser till

länsstyrelserna för tillsynen av alkohollagstiftningen avstyrkts

av social- och bostadsutskotten tidigare i vår. Socialutskottet

konstaterade på nytt att länsstyrelserna av allt att döma har

svårt att fullgöra sina uppgifter på det sociala området.

Socialutskottet hänvisade vidare till det arbete som nu pågår

inom regeringskansliet med att överföra vissa av länsstyrelsens

arbetsuppgifter på det sociala området till kommunerna.

Socialutskottet förutsatte att detta arbete skedde med

skyndsamhet. I avvaktan härpå ansåg utskottet att

länsstyrelserna inom sina ramanslag måste prioritera de

lagstadgade uppgifterna på det sociala området (1990/91:SoU3y,

BoU14).

I ett stort antal motioner från de allmänna motionstiderna

1990 och 1991 föreslås lättnader i tillståndsgivningen enligt

LHD.

Sålunda begärs möjligheter till servering av alkohol på

teatrar och i konsertlokaler och liknande i motionerna

1989/90:So218 av Knut Billing (m), 1989/90:So221 av förste vice

talman Ingegerd Troedsson (m), 1989/90:So241 av Bertil Persson

(m), 1989/90:So255 och 1990/91:So203 av Allan Ekström (m),

1989/90:So276 av Göthe Knutson (m) samt 1989/90:So294 och

1990/91:So339 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (båda m).

I motion 1990/91:So202 av Mona Saint Cyr (m) begärs

förslag till en försöksverksamhet med vin- och

starkölsförsäljning i vanliga livsmedelsbutiker. Det finns

enligt motionären ingenting som dokumenterar att just svenskarna

skulle vara oförmögna att hantera ansvaret vid inköp av t.ex.

vin i en vanlig livsmedelsbutik.

I motion 1990/91:So211 av Ingrid Sundberg (m) begärs nya

regler så att det blir möjligt att låta hotellgäster i Sverige

få tillgång till alkoholhaltiga drycker i de s.k. barskåpen på

hotellrummen. För närvarande får endast mineralvatten,

läskedrycker och lättöl förekomma. Motionären anser att

nuvarande regler är orimliga och ställer svenska hotell i dålig

dager.

I motion 1990/91:So235 av Ing-Britt Nygren (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om lämpligheten av att ge servicehus, ålderdomshem och andra

gemensamma boendeformer för våra äldre generellt

utskänkningstillstånd för vin och sprit. Det borde vara

självklart att även åldringar som under ordnade former vill

dricka vin eller ta sig en snaps till maten på egen kostnad

skulle ha möjlighet till detta, anser motionären.

I motion 1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs

en översyn av utskänkningslagstiftningen så att pubmiljöer --

bl.a. alkoholservering utan servering av varm mat och med

stående gäster -- uttryckligen tillåts i lagstiftningen

(yrkande 3). Motionärerna syftar på Stockholmsregionen och

menar att den praxis som utbildats och som inneburit en liberal

tolkning av utskänkningstillstånden och fler tillstånd till

uteservering har gjort Stockholm till en trevligare, mer

kontinental stad.

Utskottet gör följande bedömning.

Den alkoholpolitiska utredningen (APU) bedrev

försöksverksamhet med utskänkning i de fasta teatrarnas foajéer

i pauserna under föreställningarna. Försöksverksamheten ansågs

inte vålla några problem. Mot bakgrund av riksdagens uttalanden

och uttalandena i den nu aktuella propositionen om vikten av att

sänka totalkonsumtionen anser utskottet emellertid, nu liksom

tidigare, att det skulle vara inkonsekvent av riksdagen att nu

tillåta alkoholservering i tidigare alkoholfria miljöer.

Utskottet avstyrker således motionerna 1989/90:So218 (m),

1989/90:So221 (m), 1989/90:So241 (m), 1989/90:So255 (m),

1990/91:So203 (m), 1989/90:So276 (m), 1989/90:So294 (m) och

1990/91:So339 (m).

Liknande synpunkter gör sig gällande beträffande motion

1990/91:So312 (m) yrkande 3, i vilken begärs uppmjukningar i

reglerna om serveringstillstånd enligt LHD. Den föreslagna

lokaliseringen av reglerna på alkoholområdet skulle motverka en

sänkning av den totala alkoholkonsumtionen. Motionen avstyrks

därför.

När det s.k. mellanölet såldes i livsmedelsbutikerna

konstaterades ganska snart en kraftigt ökad ölförsäljning,

främst till ungdom. Man konstaterade också att utvecklingen gått

mot en tidigare alkoholdebut och en tidigare etablering av

regelbundna alkoholvanor hos ungdomar. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det saknas anledning att införa en

försöksverksamhet med vin- och starkölsförsäljning i

livsmedelsbutiker såsom begärs i motion 1990/91:So202 (m).

Utskottet avstyrker alltså motionen.

Servering av alkoholdrycker får bara ske om tillstånd har

meddelats enligt LHD. En förutsättning för tillstånd är bl.a.

att lagad mat finns att tillgå på serveringsstället (41 § LHD).

Den förutsättningen är inte uppfylld när det gäller de s.k.

minibarerna på hotellrummen. Utskottet anser inte att det från

alkoholpolitisk synpunkt finns skäl att ändra lagreglerna såsom

motionären i motion So211 (m) begär. Den nu aktuella motionen

avstyrks därför.

När det gäller servicehus, ålderdomshem och andra gemensamma

boendeformer för äldre finns det emellertid inga lagliga hinder

för serveringstillstånd. Om förutsättningarna enligt LHD är

uppfyllda beträffande matservering, lämplig föreståndare etc.

får även servicehus m.m. servera alkohol. Praxis vad avser

serveringstillstånd varierar mellan olika kommuner. Enligt

utskottets mening är det emellertid angeläget att kommunerna

respekterar de boendes rätt till självbestämmande även i detta

avseende. Med det anförda kan motion 1990/91:So235 (m) anses

tillgodosedd.

I andra motioner krävs i stället ökad tillsyn resp. en

strängare tillämpning av reglerna för utskänkningstillstånd.

I motion 1990/91:So90 (v) begärs att regeringen ger sådana

direktiv till länsstyrelserna att lagen om handel med drycker

efterlevs (yrkande 7), eftersom utvecklingen i

restaurangbranschen i stor utsträckning skett i strid mot lagen.

I motion 1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) krävs

större restriktivitet än hittills med beviljande av tillstånd

för alkoholutskänkning (yrkande 5). Dessutom är det enligt

motionärerna nödvändigt att bättre kontrollera att gällande

bestämmelser efterlevs av dem som har utskänkningstillstånd. I

motion 1989/90:So220 av Gunhild Bolander (c) och Gudrun

Norberg (fp) begärs att socialstyrelsen får i uppdrag att göra

en översyn av regelverket för indragning av tillstånd för

alkoholservering då given lagstiftning inte efterlevs.

Motionärerna syftar särskilt på sådana restauranger som inriktat

sin verksamhet mot ungdomar och satsat på enbart

alkoholservering.

I motion 1990/91:So207 av Eva Goës m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om överlåtelse av

utskänkningstillstånden (yrkande 2). Enligt motionärerna

används utskänkningstillstånden som handelsvara.

I motion 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar

Thollander (båda s) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad som i motionen anförts om serveringstillstånd

när det gäller skärpt prövning, avgift och kontroll samt konkurs

(yrkande 4). Enligt motionärerna medför det ökade antalet

serveringstillstånd att konkurrensen inom restaurangbranschen

ökat, vilket i sin tur medfört lockpriser och bristande ordning.

Enligt motionärerna förekommer också en omfattande handel med

utskänkningstillstånd. Dessutom ökar antalet konkurser i

branschen. Därför behöver prövningen av tillstånden skärpas och

en rejäl avgift införas som kan bekosta en ökad kontroll.

Motionärerna anser också att tillståndet bör återkallas i

samband med konkurs.

I motion 1989/90:So254 yrkar Martin Segerstedt m.fl. (s)

att tillsynen av utskänkningstillstånden skärps och att

länsstyrelsen drar in tillstånden när de missköts, t.ex. när

servering sker till berusade ungdomar.

I motion 1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om dels behovet av

ökad

kontroll av alkoholutskänkningstillstånd (yrkande 5), dels

utvecklingen inom restaurangnäringen (yrkande 6).

Motionärerna påpekar att antalet restauranger som får servera

alkohol har mer än fördubblats i Stockholm sedan år 1980. Den

generösa tillståndsgivningen måste medföra att övervakningen av

krogarna skärps. Vidare har den hårdnande konkurrensen inom

restaurangnäringen lett till att alkoholutskänkningen och priser

blivit viktiga konkurrensmedel. Företeelsen med s.k. happy

hour på restaurangerna är enligt motionärerna ett annat inslag

som påverkar ungdomars alkoholkonsumtion och som leder till

ökade problem. En skärpt kontroll bör ske så att detta inte

leder till ökat missbruk.

Utskottet gör följande bedömning.

Såsom framgått av den tidigare redovisningen anser regeringen

att tillsynsinsatserna bör kunna intensifieras. En effektivare

tillsyn kan förväntas resultera i ett ökat antal åtgärdsärenden

och bidra till en förändring av branschen genom självsanering,

heter det i propositionen. Regeringen anser att åtgärder i

första hand bör riktas mot restauranger med olägenheter i fråga

om ordning och nykterhet och mot de restauranger som har

utpräglad ungdomsverksamhet. Tillståndshavarna bör också erinras

om att de bör iaktta återhållsamhet när det gäller att servera

alkoholdrycker till ungdomar.

Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att tillsynen

på detta område skärps. Regeringen är som framgår av

propositionen medveten om behovet av detta och anser bl.a. att

tillsynsmyndigheterna bör intensifiera sin tillsyn. Härigenom

tillgodoses de motioner i vilka krävs en ökad tillsyn och

kontroll samt ökade åtgärder mot restauranger där

missförhållanden råder. Utskottet avstyrker därför motionerna

1990/91:So90 (v) yrkande 7, 1989/90:So213 (c) yrkande 5,

1989/90:So220 (c, fp), 1989/90:So252 (s) yrkande 4,

1989/90:So254 (s), 1989/90:So321 (c) yrkandena 5 och 6 samt

1990/91:So207 yrkande 2.

Åldersgränsen för servering av alkoholdrycker och för inköp på

Systembolaget

Socialstyrelsen föreslog i sitt handlingsprogram att

åldersgränsen för servering av alkohol på restauranger och andra

serveringsställen skall höjas till 20 år. Socialutskottet

uttalade i sitt betänkande 1989/90:SoU2 att skälen för att

begränsa ungdomens alkoholkonsumtion nu är så starka att en

höjning av åldersgränsen för servering av alkoholdrycker kan

övervägas.

Enligt regeringen (prop. s. 120) talar vissa skäl för en

höjning av åldersgränsen för servering av alkohol på

restauranger till 20 år, motsvarande vad som gäller för inköp i

systembutiker. Det inger å andra sidan betänkligheter att

inskränka myndiga personers handlingsfrihet utöver vad som redan

nu gäller, anför regeringen. Åtgärder av det slaget bör inte ske

utan att det föreligger mycket starka skäl och att andra

åtgärder visat sig verkningslösa. Enligt regeringen skulle en

höjd åldersgräns för servering av alkoholdrycker kunna få till

följd att ungdomar under 20 år utestängs från olika nöjesställen

i än högre grad än vad som sker i dag. Vidare finns det risk

att langningen av alkoholdrycker till ungdomar skulle öka.

Regeringen anser därför inte att det är nödvändigt att nu

förändra gällande åldersgräns vid servering av alkoholdrycker.

Åtgärder som är inriktade på att de nuvarande reglerna

efterföljs bör först prövas innan restriktionerna skärps.

Regeringen anser att insatserna i stället bör koncentreras

till ökad information och opinionsbildning, en aktivare tillsyn

av restaurangerna och ökade förebyggande insatser, bl.a. stöd

till alkoholfria miljöer och alternativ för ungdomar under

fritiden.

I flera motioner från de allmänna motionstiderna 1990 och 1991

föreslås en höjning av utskänkningsåldern på restauranger från

18 till 20 år. Yrkanden med detta innehåll framförs i

motionerna 1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande

3, 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda

s) yrkande 3, 1989/90:So265 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson

(båda fp), 1989/90:So318 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkande 6,

1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 4 och

1990/91:So256 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkande 6.

Utskottet är inte för närvarande berett att föreslå någon

ändring av utskänkningsåldern på restauranger. De nu nämnda

motionerna avstyrks därför.

I andra motioner föreslås att åldersgränsen för inköp på

Systembolaget sänks från 20 till 18 år. Sådana yrkanden framförs

i motionerna 1990/91:So71 av Charlotte Cederschiöld (m),

motionerna 1990/91:So72, 1989/90:So205 och 1990/91:So212 av Sten

Andersson i Malmö och Birger Hagård (båda m), 1990/91:So262 av

Jan Sandberg (m) samt i motion 1990/91:So81 av Anita Modin

m.fl. (s). Gemensamt för motionärerna är att man anser det

orimligt att en myndig person som bl.a. har rösträtt, är valbar

till riksdagen och är skyldig att göra värnplikt inte har rätt

att göra inköp av alkoholdrycker på Systembolaget.

Utskottet har tidigare uttalat att en sänkt inköpsålder skulle

motverka de alkoholpolitiska strävandena att begränsa ungdomars

tillgång till alkohol. Utskottet vidhåller denna inställning och

avstyrker följaktligen de nu aktuella motionerna.

Kommunalisering av tillståndsgivningen

I propositionen uppges att regeringen har för avsikt att under

1991 utreda och analysera förutsättningarna för och

konsekvenserna av att tillståndsgivningen enligt LHD överförs

till kommunerna. Enligt gällande regler ankommer

tillståndsgivningen på länsstyrelsen, som också har det

övergripande ansvaret på regional nivå för att lagens

bestämmelser efterlevs och som också kan vidta sanktioner, bl.a.

genom att återkalla tillstånd. I de flesta ärenden som rör

nyetableringar av serveringsrörelse skall länsstyrelsen inhämta

yttrande från polismyndigheten och kommunen. I dessa ärenden får

tillstånd inte meddelas om det har avstyrkts av kommunen (det

s.k. kommunala vetot).

Enligt regeringen finns det flera skäl som talar för en

överföring av tillståndsgivningen enligt LHD till kommunerna.

För det första kan man, enligt regeringen, anföra principiella

skäl mot att tillståndsgivning och tillsyn ligger hos en och

samma myndighet. För det andra skulle en sådan överflyttning av

tillståndsgivningen ligga i linje med den nya länsstyrelsens

uppgifter och funktion. För det tredje skulle den kunna frigöra

resurser för länsstyrelsens viktiga tillsynsfunktioner inom

området.

Slutligen, anser regeringen, skulle en kommunalisering av

tillståndsgivningen stämma väl överens med de drogförebyggande

uppgifter som enligt socialtjänstlagen (1980:620) åvilar

kommunernas socialnämnder. Kommunerna har redan i dag vana,

kompetens och resurser för denna typ av utredningar, eftersom de

gör motsvarande prövningar i samband med remissfasen vid

ansökningar av serveringstillstånd enligt LHD.

Regeringen anser således att mycket talar för att överföra

tillståndsgivningen enligt LHD till kommunerna men att en serie

frågor behöver belysas ytterligare. Det gäller bl.a. huruvida en

kommunalisering skulle kunna medföra en alltför stor

oenhetlighet i praxis. Behov av förändringar av besvärsordningen

för beslut enligt LHD bör enligt regeringen också belysas.

I motionerna 1989/90:So318 yrkande 5 och 1990/91:So256

yrkande 5 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs att riksdagen

beslutar att det kommunala vetot vad gäller försäljnings- och

serveringsställen skall behållas (yrkande 5).

I motion 1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs

förslag till en ändrad lagstiftning rörande

utskänkningstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 6). Motionärerna anser att tillståndsprövningen

skall göras av kommunerna. Tillstånd skall i princip ges när

någon söker det, och regler om mattvång och tidsbegränsningar

skall tas bort. Yrkandet framförs också i motion 1990/91:So73

av samma motionärer (m), yrkande 4.

I motion 1990/91:So216 av Gunilla Andersson (s) begärs en

översyn och skärpning av lagen om handel med drycker.

Erfarenheterna av lagen borde utvärderas och synpunkter från

kommunerna och länsstyrelserna inhämtas för en total översyn av

gällande lagstiftning. Enligt motionären finns ett klart behov

av lyhördhet för de primärkommunala synpunkterna i

tillståndsärendena.

I motion 1990/91:So240 av Karl Hagström m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om

alkoholtillstånd. Motionärerna anser att tillståndsgivningen bör

åvila kommunerna och att frågor om lokalers utformning,

personalens utbildning, ägarens vandel och ekonomiska

förutsättningar m.m. bör avföras som instrument i

alkohollagstiftningen. Utgångspunkten för tillståndsgivningen

bör i stället vara att unga människor inte skall serveras

alkohol. Ett yrkande med motsvarande innehåll framförs i

motion 1990/91:So264 av Rolf Dahlberg (m).

Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns flera

skäl som talar för att överföra tillståndsgivningen enligt LHD

till kommunerna och ser positivt på att regeringen under 1991

avser att utreda förutsättningarna härför. De motioner som

syftar till att stärka kommunernas inflytande över

tillståndsgivningen får därmed anses delvis tillgodosedda.

Utskottet avstyrker motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 5,

1990/91:So256 (mp) yrkande 5, 1990/91:So215 (m) yrkande 6,

1990/91:So73 (m) yrkande 4, 1990/91:So216 (s), 1990/91:So240 (s)

och 1990/91:So264 (m).

Ekonomisk misskötsamhet och serveringstillstånd

I motion 1989/90:So204 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c)

begärs ett tillkännagivande till regeringen att beslut i ärenden

rörande prövning av serveringstillstånd inte skall kunna ske

enbart på grund av misstanke om skattebrott eller ekonomisk

försumlighet utan först sedan rättslig prövning skett och dom

har fallit. Ett liknande yrkande framförs i motion

1989/90:So307 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m).

De sistnämnda motionärerna begär förslag till ändring av lagen

om handel med drycker så att lagen står i överensstämmelse med

den lagstiftning och praxis som gäller enligt Europakonventionen

om de mänskliga rättigheterna och i övrigt tillgodoser hävdvunna

rättsprinciper. Motionärerna anser att en viktig princip för

svensk lagstiftning bör vara att man skall straffas för ett

brott man begått och inte för ett misstänkt brott inom en helt

annan verksamhet eller som annan misstänkts ha gjort.

Frågan om hur ekonomisk misskötsamhet skall beaktas vid

prövningen av serveringstillstånd behandlades av socialutskottet

hösten 1989 (1989/90:SoU2 s. 47).

Även utskottet ansåg att det är viktigt att

rättssäkerhetsaspekterna beaktas i ärenden om

serveringstillstånd. Utskottet underströk därför vad som

anfördes i propositionen när den nu aktuella lagbestämmelsen

infördes, nämligen att det av bl.a. rättssäkerhetsskäl måste

krävas att en ekonomisk misskötsamhet varit betydande för att

den skall leda till en återkallelse av serveringstillstånd.

Utskottet påpekade också att förvaltningslagens regler gäller

till skydd för tillståndshavaren och att den som drabbas av ett

ingripande har rätt att föra talan mot beslutet.

Utskottet delade emellertid inte uppfattningen att en

indragning av serveringstillstånd måste förutsätta en fällande

dom utan ansåg att ett systematiskt åsidosättande av ekonomiska

skyldigheter bör beaktas vid lämplighetsprövningen för

serveringstillstånd även innan dom för skattebrott eller

liknande fallit. De då aktuella motionerna avstyrktes därför.

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker följaktligen

motionerna 1989/90:So204 (m, fp, c) och 1989/90:So307 (m).

Otillåten sprittillverkning -- hembränning, m.m.

Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat motioner som

berör hembränning. Socialutskottet erinrade i sitt yttrande till

skatteutskottet (SoU 1987/88:1y) om alkoholhandelsutredningens

förslag till skärpning av reglerna för hantering av aktivt kol.

Utskottet utgick från att regeringen skulle överväga om det var

möjligt att skärpa reglerna enligt utredningens förslag. Vidare

ansåg utskottet att regeringens råd för alkohol- och

narkotikafrågor (AN-rådet) borde behandla frågan om

hembränningen. Skatteutskottet instämde i socialutskottets

uppfattning (SkU 1987/88:5 s. 19).

I socialutskottets betänkande ( 1989/90:SoU2) En aktiv

alkoholpolitik m.m. behandlades åter frågan om hembränning.

Regeringen borde, enligt utskottets mening, snarast vidta

åtgärder för att motverka hembränningen. Riksdagen beslutade att

som sin mening ge regeringen till känna vad socialutskottet

anfört bl.a. i frågan om hembränning.

Regeringen uppger i propositionen att den delar

alkoholhandelsutredningens liksom skatte- och socialutskottens

uppfattning att den olovliga sprittillverkningen utgör ett stort

problem på alkoholområdet. I likhet med

alkoholhandelsutredningen anser regeringen att

straffbestämmelserna i dag är så pass stränga att det inte finns

skäl till ytterligare skärpning av påföljderna vid brott mot

bestämmelserna enligt lagen om tillverkning av drycker, LTD.

Det finns enligt regeringen flera viktiga områden där aktivt

kol är betydelsefullt, t.ex. vid rening av luft och vatten m.m.

Det går inte heller att bortse från att det uppenbarligen finns

relativt omfattande legala behov av aktivt kol för rening i

hushåll. Ett tillståndssystem skulle enligt regeringen medföra

att ett mycket stort antal återförsäljare måste ges tillstånd.

Därtill krävs preciserade kriterier för vilka förutsättningar

som bör vara uppfyllda för att tillstånd skall kunna ges.

Därutöver krävs en omfattande kontrollapparat för att förhindra

överträdelser. Det finns enligt propositionen stor risk för att

man därvid får en utökad byråkratisk kontroll utan att uppnå

större effekt än den som går att nå med nuvarande bestämmelser.

Enligt regeringens bedömning bör de nuvarande reglerna enligt

LTD kunna utgöra grund för aktiva insatser mot hembränning och

annan illegal tillverkning av sprit. En förutsättning för att

bestämmelserna mot olovlig sprittillverkning skall fungera är

att berörda myndigheter aktivt inriktar sina insatser mot att

bekämpa den illegala tillverkningen av sprit, heter det i

propositionen. Regeringen avser att ge rikspolisstyrelsen i

uppdrag att i samråd med socialstyrelsen undersöka möjligheterna

att inom ramen för gällande lagstiftning förstärka insatserna

mot hembränning och annan illegal sprittillverkning, särskilt

den storskaliga, samt föreslå åtgärder i detta syfte.

Folkhälsoinstitutet bör enligt propositionen även uppmärksamma

hembränningen i sin opinionsbildande verksamhet.

Åtgärder mot hembränning krävs i motionerna 1989/90:So242 av

Karin Israelsson (c), 1989/90:So252 av Göran Magnusson och

Gunnar Thollander (båda s) yrkande 2 och 1990/91:So336 av Bengt

Westerberg m.fl. (fp) yrkande 3. I motion 1989/90:So249 av

Kent Lundgren m.fl. (mp) begärs att regeringen snarast

återkommer med förslag till lagtext om straffskärpning för s.k.

grov hembränning och i motion 1990/91:So295 av Karin

Israelsson och Martin Olsson (båda c) begärs att försäljningen

av aktivt kol licensbeläggs till dem som faktiskt behöver det

för industriell processtillverkning.

Utskottet gör följande bedömning.

De initiativ mot hembränning och annan illegal

sprittillverkning som redovisas i propositionen tillgodoser

enligt utskottets uppfattning syftet med motionerna

1989/90:So242 (c), 1989/90:So252 (s) yrkande 2 och 1990/91:So336

(fp) yrkande 3, som därför avstyrks.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

straffbestämmelserna i dag är så pass stränga att det inte finns

skäl för ytterligare skärpning av påföljderna vid brott mot LTD.

Utskottet avstyrker därför motion 1989/90:So249 (mp).

Utskottet finner att regeringen redovisat övertygande skäl mot

en licensbeläggning av försäljning av aktivt kol och avstyrker

därför även motion 1990/91:So295 (c).

I motion 1990/91:So292 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) yrkas att

maskrosor som ingrediens vid vintillverkning bör vara lagligen

tillåten (yrkande 1) och att information om vad som är

laglig tillverkning av maskrosvin skall ställas till

allmänhetens förfogande (yrkande 2). Motionärerna hänvisar

till att skatteutskottet uttalat att maskrosor inte omfattas av

de råvaror som får användas vid tillverkning av vin och att en

dryck gjord på maskrosor därför inte anses som vin enligt 3 §

LTD (SkU 1977/78:27). Enligt motionärerna kan man dock utmärkt

väl basera maskrosvin huvudsakligen på saft från frukter.

Enligt 3 § LTD förstås med vin en dryck som är framställd

genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och

som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent

alkohol. Förutsättningen för att vintillverkning skall föreligga

är att fruktsaft som innehåller förjäsningsbara sockerarter är

det huvudsakliga råämnet vid tillverkningen. Så är inte fallet

beträffande maskrosor. Det är möjligt att göra ett äppelvin

smaksatt med maskrosor, men vid bedömningen av vinets laglighet

skall bortses från maskrosorna. Används däremot en blandning av

vatten, socker, jäst och maskrosor blir varan att anse som

spritdryck, om alkoholhalten överstiger 1,8 viktprocent.

Skatteutskottet uttalade vid sin behandling av en motion om

legalisering av s.k. maskrosvin våren 1978 att om man helt

bortser från om råvarorna är tjänliga för vintillverkning, blir

konsekvensen att varje form av mäsktillverkning skulle kunna

godtas, vilket avsevärt skulle försämra möjligheterna att beivra

hembränning. Skatteutskottet fann därför inte skäl att förorda

någon form av legalisering av tillverkning av s.k. maskrosvin,

utan avstyrkte den då aktuella motionen (SkU 1977/78:27)

Socialutskottet saknar anledning att göra en annan bedömning

än skatteutskottet och avstyrker därför motion 1990/91:So292

(mp) yrkandena 1 och 2.

I motion 1990/91:So234 av Bertil Persson (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om högre

alkoholhalt i cider, m.m. En ökad ciderproduktion skulle kunna

öka möjligheterna för den svenska fruktodlingen, där det nu är

avsättningsproblem. En ökad produktion hämmas dock av att

alkoholhalten för cider i Sverige begränsas kraftigt. Utomlands

framställs en cider med högre alkoholhalt, och denna har visat

sig vara ett attraktivt alternativ till vin som måltidsdryck.

Skatteutskottet har vid sin behandling av liknande motioner

konstaterat att man av handelspolitiska skäl måste godta import

av cider för försäljning på samma villkor som för svensk cider

och att det därför är osäkert om motionsförslaget skulle komma

att medföra det stöd för den svenska fruktodlingen som

motionären velat skapa. Samtidigt har skatteutskottet framhållit

att frågan främst måste bedömas från alkoholpolitiska

utgångspunkter. Skatteutskottet har därvid funnit att förslaget

är oförenligt med strävandena att dämpa alkoholkonsumtionen och

har avstyrkt motionen (se bl.a. SkU 1987/88:5).

Socialutskottet gör ingen annan bedömning. Motion

1990/91:So234 (m) avstyrks alltså.

Bryggeriernas rätt till partihandel enligt LHD

I motion 1990/91:So90 (v) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär lagförslag som tvingar tillverknings- och

serveringsleden att hållas åtskilda (yrkande 9). Genom en

lagändring år 1977 fick bryggerierna rätt att sälja starköl

direkt till restaurangerna (23 § LHD). Härigenom har enligt

motionärerna bryggeriernas marknadsföring underlättats. Den

närmare kontakten mellan bryggeribranschen och restauratörerna

har också lett till att bryggerierna i ökad utsträckning har

engagerat sig finansiellt i restaurangerna. Detta står enligt

motionärerna i strid med en annan princip i svensk

alkoholpolitik, nämligen att tillverknings- och serveringsleden

skall hållas strängt åtskilda i fråga om drift och ansvar.

Anledningen till att 23 § LHD ändrades så att tillverkare av

starköl gavs rätt att sälja öl direkt till restaurangerna var

att den tidigare ordningen ansågs innebära en onödig

administrativ omgång. Bryggerierna levererade nämligen starkölet

direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt

skedde via Systembolaget (prop. 1976/77:108 s.70).

Utskottet ser inget skäl att återgå till den ordning som rådde

före 1977 och avstyrker därför motion 1990/91:So90 (v) yrkande

9.

Alkohol- och drogforskning

I avsnitt 10.8 ger regeringen, som ovan nämnts (s. 38), en

fördjupad redovisning av det alkohol- och narkotikapreventiva

programmets inriktning och innehåll (prop. s. 110--115). Där

uttalas bl.a. att folkhälsoinstitutet inom ramen för det

alkohol- och drogpreventiva arbetet bör följa alkohol- och

drogutvecklingen samt stödja forskningsinsatser inom alkohol-

och drogområdet.

Folkhälsoperspektivet bör lyftas fram i den framtida alkohol-

och drogforskningen, heter det i propositionen. Institutet skall

följa och utvärdera aktuell forskning inom området för att

därigenom skaffa sig underlag för att bedöma vilka områden som

är eftersatta. Institutet skall också initiera eller självt

genomföra forsknings- och utvecklingsarbete inom de eftersatta

områdena.

Utvecklingen under de senaste åren när det gäller

dryckesmönstren i olika grupper visar enligt propositionen att

förhållandena kan skifta snabbt och att det därför är viktigt

att vara observant på utvecklingen. Traditionell deskriptiv

epidemiologisk kunskap som inhämtas genom undersökningar,

statistik och registerdata kommer därför även i fortsättningen

att vara av stor betydelse för bedömningen av vilka områden som

skall prioriteras i folkhälsoinstitutets alkohol- och

drogpreventiva program.

Enligt propositionen är det av stor vikt för det alkohol- och

drogpreventiva arbetets utformning att detta grundas på

kunskap om människors erfarenhet av alkohol och om deras

föreställningar om alkohol och andra droger. Det anses därför

krävas en fördjupad kunskap på detta område, såväl nationellt

som lokalt. För utformningen av lokala preventionsprogram krävs

dessutom kunskap om lokalsamhället och dess invånare.

Systembolagets fond för alkoholforskning (SFA) har under

senare år lämnat bidrag till viktiga forskningsinsatser på

alkoholområdet. Fonden upphör i och med utdelningen av 1991 års

medel. Det är enligt propositionen angeläget att

folkhälsoinstitutet fullföljer den satsning på alkoholforskning

som SFA har inlett.

Flera motioner från de allmänna motionstiderna 1990 och 1991

tar upp behovet av forsknings- och utredningsarbete på alkohol-

och drogområdet.

I motionerna 1989/90:So277 och 1990/91:So213 av Lennart

Brunander (c) begärs att en utredning tillsätts för att

beräkna omfattningen av den oregistrerade alkoholkonsumtionen

och med uppgift att föreslå åtgärder för att minska denna

konsumtion. I motion 1989/90:So280 av Birger Hagård (m)

begärs en utredning av såväl det officiella som det inofficiella

bruket och missbruket av alkohol. I motion 1989/90:So282 av

Göran Magnusson (c) begärs en sjukvårdsekonomisk studie av

alkoholens verkliga belastning på sjukvårdsapparaten och därav

följande kostnader. I motionerna 1989/90:So317 yrkande 2 och

1990/91:So336 yrkande 4, båda av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om statistik över alkohol- och

narkotikaanvändningen. Kunskap om konsumtionen av alkohol

erhållen på andra vägar än genom Systembolaget och

bryggerinäringen saknas. Det är också svårt att få fram en

rättvisande statistik över alkoholrelaterade olyckor och

sjukskrivningar m.m. Vidare bör enligt motionärerna en ny

totalundersökning om narkotikamissbrukets art och omfattning

göras, i likhet med den som utfördes 1979 (UNO). I den

sistnämnda motionen (fp) begärs också en undersökning med

syfte att ta reda på hur stor gruppen äldre missbrukare är,

vilket vårdbehov de har och möjligheterna till rehabilitering

(yrkande 2).

I motion 1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande till regeringen av vad som i motionen

anförts om vikten av sammanställning och utvärdering av alkohol-

och narkotikamissbrukets medicinska, ekonomiska och sociala

skadeverkningar med särskilt beaktande av barns och ungdomars

situation i missbrukarhem (yrkande 1). Yrkanden om forskning

om resp. kartläggning av barns och anhörigas situation i

missbrukarhem framförs också i motionerna 1990/91:So237 av

Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 1, 1990/91:So241 av Ulla

Tillander och Rosa Östh (båda c) och 1990/91:So263 av Gudrun

Schyman (v).

I motion 1990/91:So239 av Erik Holmqvist (m) begärs ökad

forskning kring ungdomens allt tidigare alkoholdebut och övriga

alkoholmönster (yrkande 5).

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av motioner om

behovet av alkoholforskning uttalat att ytterligare

ansträngningar behövs för att intensifiera forskning på området,

mot bakgrund av att alkoholmissbruket är det dominerande sociala

och medicinska problemet i vårt land. Utskottet har också anfört

att det är viktigt att förstärka samarbetet mellan de organ som

ansvarar för samhällets alkoholpolitik och forskningen så att

nya erfarenheter och forskningsrön verkligen tas till vara (se

bl.a. 1989/90:SoU2, rskr. 13).

Som framgått av den tidigare redovisningen skall

folkhälsoinstitutet följa alkohol- och drogutvecklingen samt

stödja forskningsinsatser inom alkohol- och drogområdet.

Institutet skall också initiera eller genomföra forsknings- och

utvecklingsarbete inom de områden som bedöms eftersatta.

Utskottet utgår från att folkhälsoinstitutet därvid beaktar de

förslag till forsknings- och utredningsarbete som framförs i de

nu aktuella motionerna 1989/90:So277 (c), 1990/91:So213 (c),

1989/90:So280 (m), 1989/90:So282 (c), 1989/90:So317 (fp) yrkande

2, 1990/91:So336 (fp) yrkandena 2 och 4, 1990/91:215 (m) yrkande

1, 1990/91:So237 (c) yrkande 1, 1990/91:So241 (c), 1990/91:So263

(v) och 1990/91:So239 (m) yrkande 5. Motionerna påkallar därmed

ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.

I motion 1990/91:So215 (m) begärs också ett

tillkännagivande om vad som anförts om möjligheterna att på

svenska förhållanden applicera internationella erfarenheter av

en förändrad alkoholpolitik (yrkande 5). Enligt motionärerna

övergick man i Québec år 1977 från en mycket restriktiv

alkoholpolitik till en liberal sådan. Bl.a. ökade antalet

försäljningsställen från 348 till över 10 000. Under de 13 år

som gått sedan dess har alkoholkonsumtionen minskat med 21,8 %,

främst med hjälp av en omfattande kampanj riktad till ungdomar.

Motionärerna anser att erfarenheterna från Québec är så positiva

och lovande att resultaten bör studeras noggrant för att kunna

appliceras även i Sverige.

Flera undersökningar av vad som händer när antalet

försäljningsställen ökar har gjorts i Sverige och i Norden i

övrigt. Alkoholpolitiska utredningen initierade bl.a. försök med

starkölsförsäljning i bl.a. livsmedelsbutiker i Göteborgs och

Bohus län och i Värmland.

I Göteborgs och Bohus län ökade försäljningen från 1,8 till

15,3 liter per invånare och i Värmland från 0,7 till 10,6 liter.

Försöket skulle enligt de ursprungliga planerna ha pågått under

hela 1968 men avbröts den 14 juni på grund av rapporter om

"överdriven och olämplig starkölskonsumtion inom försökslänen,

inte minst bland ungdom" (alkoholpolitiska utredningen, SOU

1971:77).

Mellanölet introducerades i oktober 1965 och fick då säljas i

livsmedelsbutikerna. Alkoholpolitiska utredningen konstaterade i

sitt s.k. mellanölsbetänkande (SOU 1971:66) att den totala

alkoholkonsumtionen räknat per invånare över 15 år hade stigit

kraftigt till följd av ökad ölförsäljning. Man konstaterade

också att det förelåg ett stort antal rapporter om

storkonsumtion och missbruk av mellanöl bland ungdomar i landet

och att utvecklingen gått mot en tidigare debut och tidigare

etablering av regelbundna alkoholvanor. Tillverkning och

försäljning av mellanöl förbjöds av riksdagen med verkan från

den 1 juli 1977.

Utskottet konstaterar att försök med försäljning av starköl

och mellanöl i livsmedelsbutiker har gjorts i Sverige men med

nedslående resultat. Det hindrar emellertid inte att

internationella erfarenheter av en förändrad alkoholpolitik bör

studeras. Utskottet anser att detta är en uppgift för

folkhälsoinstitutet i dess arbete med att följa och utvärdera

aktuell forskning. Motion 1990/91:So215 (m) yrkande 5 avstyrks

med hänvisning härtill.

Tobaksfrågor

Från folkhälsosynpunkt är tobakskonsumtionen fortfarande

oroande hög, trots att ansträngningar gjorts för att minska

denna, heter det i propositionen (s. 74). Regeringen anser

därför att det finns anledning att vidta ytterligare åtgärder

för att motverka det utbredda bruket av tobak. Sådana åtgärder

måste enligt regeringen vidtas på olika plan.

I propositionen anförs att flera studier har visat att rökning

är vanligare bland lågutbildade och låginkomsttagare än inom

högre socialgrupper. En förklaring till detta kan vara att dessa

gruppers livssituation är mera ansträngd och att de därigenom

har mindre möjlighet att välja levnadsvanor som främjar en god

hälsa. Regeringen anser att åtgärder för att förbättra dessa

gruppers livssituation generellt är ett viktigt led i den

allmänna välfärdspolitiken.

Genom de ökade satsningar på folkhälsoarbete som regeringen

föreslår inom ramen för det nyinrättade folkhälsoinstitutet

kommer bl.a. informationen om tobakens skadeverkningar att kunna

förstärkas högst betydligt, sägs det vidare i propositionen.

För att mera direkt angripa bruket av tobak bör enligt

regeringen en särskild lagstiftning vad gäller tobak införas.

Som ett skäl härför anförs att även om restriktioner avseende

tobaksbruk och hantering av tobaksprodukter kan åstadkommas

på frivillig väg visar erfarenheten att reglerna kan komma att

variera i hög utsträckning. Mot bakgrund av den väl

dokumenterade hälsorisk tobaksbruk medför, främst vid själva

användningen men även vid s.k. passiv rökning, finner regeringen

det därför angeläget att utnyttja möjligheterna att genom

lagstiftningsåtgärder ge stöd åt strävandena att förbättra

hälsosituationen. För närvarande förbereds en proposition med

förslag till lagstiftning om tobak. I detta sammanhang kommer

regeringen att ta ställning till om lagbestämmelser skall samlas

i en särskild tobakslag. Enligt planerna kommer en proposition i

ämnet att föreläggas riksdagen senare under detta år. I den nu

aktuella propositionen redovisas i stora drag vad som planeras

att läggas fram för riksdagen när det gäller åtgärder för att

minska tobaksbruket (s. 141--147). Några förslag för riksdagen

att ta ställning till läggs inte fram.

I det följande redovisas de tänkta huvuddragen i

lagregleringen i anslutning till de motioner som väckts om

åtgärder mot tobaksbruk. (Motioner om höjd tobaksskatt har

behandlats tidigare i betänkandet i avsnittet Alkohol- och

tobaksprisernas del av folkhälsopolitiken, s. 27.)

Motionsförslag om en samlad tobakslagstiftning

I motion 1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en samlad

tobakspolitisk proposition (yrkande 6). Trots att en sådan

proposition utlovats till våren 1991 framförs nu inga som helst

förslag på det tobakspolitiska området till riksdagen, anför

motionärerna.

Även i motion 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) begärs

att en tobaksproposition framläggs snarast (yrkande 5).

Alltför stora mänskliga och ekonomiska värden står på spel för

att dröjsmål skall kunna godtas. I motion 1990/91:So473 av

Martin Olsson och Kersti Johansson (båda c) yrkas att

regeringen lägger fram förslag om en tobakslag jämte förslag om

andra åtgärder för att begränsa tobaksbruket (yrkande 2).

Utskottet konstaterar att det inom regeringskansliet nu

förbereds en proposition om åtgärder mot tobak som skall

föreläggas riksdagen senare i år. Motionerna 1990/91:So83 (fp)

yrkande 6, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 5 och

1990/91:So473 (c) yrkande 2 får därmed anses tillgodosedda och

avstyrks därför.

Rökfria miljöer

I motion 1990/91:So87 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s,

fp, c, v, mp) krävs bestämmelser om rökfria lokaler där

icke-rökare vistas (yrkande 2). Ett likalydande yrkande

framförs också i motion 1990/91:So236 av samma motionärer,

yrkande 2.

I motion 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen

anförts om vikten av rökfria miljöer i vissa offentliga lokaler

och allmänna kommunikationer (yrkande 9). I första hand bör

rökfrihet uppnås på frivillig väg, anser motionärerna, men om

detta inte visar sig möjligt bör en lagstiftning på området

övervägas.

I motion 1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas

att all barnomsorg skall ske i rökfri miljö, speciellt om

föräldrarna så kräver, samt att passiv rökning i offentliga

lokaler förhindras; barn skall inte behöva bli passiva rökare

(yrkande 5).

I motion 1990/91:So238 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs

tillkännagivanden om att barn skall ha rätt att få vistas i en

rökfri barnomsorg (yrkande 1) och att offentliga miljöer bör

vara rökfria (yrkande 3).

I motion 1990/91:So248 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs

en utredning med uppgift att få en lagändring till stånd som

medger att rökförbud kan införas på inomhustorg och motsvarande

gallerior.

I motion 1990/91:So280 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om rätt till rökfri miljö (yrkande 3).

Folkpartiet liberalerna anser att man i första hand bör

åstadkomma rökfria gemensamhetslokaler genom frivilliga

överenskommelser.

I motion 1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp) framhålls

barnens rätt till rökfri miljö (yrkande 2). Enligt

motionärerna är det nödvändigt att förbjuda rökning i barnens

närhet, dvs. på daghem och hos dagbarnvårdare.

I propositionen uppges att frågan om förbud mot rökning i

lokaler av gemensamhetskaraktär sedan flera år har varit föremål

för uppmärksamhet i en rad länder. WHO har rekommenderat

regeringar och hälsovårdsmyndigheter att vidta åtgärder för att

få till stånd rökfria miljöer. Många länder har också lagstiftat

om sådana. Även i Sverige har åtgärder vidtagits men hittills

har lagstiftning av detta slag inte beslutats. På arbetsplatser,

såväl offentliga som privata, har rökning i viss utsträckning

begränsats genom frivilliga överenskommelser. Även inom skolan

har ansträngningar gjorts för att tillskapa rökfria miljöer.

Många landsting har också infört regler om rökfritt inom egna

lokaler, vilket bl.a. innebär att hälso- och sjukvården i dessa

områden kommit att omfattas av sådana regler. Att man inte kan

röka fritt på allmänna kommunikationsmedel har länge varit

självklart.

Regeringen anser emellertid att även om mycket gjorts i syfte

att åstadkomma rökfria miljöer kan frivilliga bestämmelser inte

ersätta lagregler. Eftersom grundinställningen hos dem som har

fattat beslut i frågan varierar är det ofrånkomligt att även de

frivilliga bestämmelserna kommer att variera. Detta bekräftas

också av undersökningar som gjorts, t.ex. om vilka regler som

tillämpas på olika arbetsplatser.

Även om viss oenighet råder vad gäller sambandet mellan s.k.

passiv rökning och vissa sjukdomar med lång latenstid anser

regeringen att det ändå finns skäl att införa lagbestämmelser om

rökfria miljöer. I propositionen hänvisas till att många studier

visar att passiv rökning med stor sannolikhet har betydelse för

lungcancer. Vissa studier pekar också på att passiv rökning kan

ha betydelse för uppkomsten av hjärt- och kärlsjukdomar. Till

detta kommer andra sjukdomar där sambandet med passiv rökning är

övertygande bevisat. Dit hör vissa sjukdomar hos små barn och

hos personer med astma/allergi, luftvägsbesvär eller hjärt- och

kärlsjukdom. Det är inte ovanligt att personer som är

överkänsliga för rök måste undvika lokaler där alla borde ha en

självklar rätt att vistas. Mot denna bakgrund har regeringen

funnit att lagstiftning bör ske för att förbättra möjligheterna

för dem som så önskar att få andas rökfri luft.

Av särskild betydelse är att lokaler där barn och ungdom ofta

vistas hålls rökfria, heter det i propositionen. Således bör

bestämmelser om rökfria miljöer fastläggas för t.ex. daghem och

skolor. Även om det naturligtvis är av stor betydelse att inte

heller barn som vistas i familjedaghem utsätts för onödiga

hälsorisker, bör inte i lag införas bestämmelser som inkräktar i

en privat miljö. Däremot är det viktigt att kommunerna verkar

för att barn i familjedaghem inte utsätts för passiv rökning.

Andra lokaler där rökfria miljöer är av särskild betydelse är

enligt propositionen sådana som är avsedda för hälso- och

sjukvård.

Regeringen anser vidare att alla bör kunna erbjudas möjlighet

att få vistas på en arbetsplats utan att utsättas för

hälsorisker på grund av tobaksrök. Det normala bör enligt

propositionen vara att arbetsplatser hålls rökfria och att

rökning endast skall få ske i särskilt avsatta utrymmen, t.ex.

rökrum. För att göra en anpassning till lokala förhållanden

möjlig bör det dock finnas utrymme att träffa överenskommelser

lokalt om undantag från denna regel. Undantag från reglerna om

rökfria miljöer bör också kunna ske om särskilda skäl

föreligger.

Det kan enligt regeringens mening också finnas skäl att införa

bestämmelser om rökfria miljöer för andra lokaler som är avsedda

för allmänheten. Dit hör lokaler för offentliga tillställningar

av olika slag som t.ex. teater och idrottsevenemang. Regler om

rökfria miljöer bör enligt regeringen också införas för hotell

och restauranger. Vilka bestämmelser som kommer att föreslås för

de olika typerna av lokaler kommer att preciseras i det kommande

förslaget om lagstiftning avseende tobak, uppges det i

propositionen. I detta kommer även allmänna kommunikationer att

behandlas.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet vill erinra om sin vid flera tidigare tillfällen

redovisade principiella inställning att ingen mot sin vilja

skall behöva utsättas för tobaksrök och att rökning inte bör

förekomma i offentliga lokaler och andra lokaler för gemensamt

bruk. Även om inte något formellt förslag om rökfria miljöer

läggs fram i propositionen vill utskottet därför ändå instämma i

det som i stora drag redovisas om rökfria miljöer i

propositionen och som också stämmer överens med innehållet i

motionerna 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 2,

1990/91:So91 yrkande 9, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp)

yrkande 2, 1990/91:So226 (mp) yrkande 5, 1990/91:So238 (mp)

yrkandena 1 och 3, 1990/91:So248 (mp) och 1990/91:280 (fp)

yrkande 3. Utskottet anser emellertid att regeringens beredning

av tobakspropositionen bör avvaktas innan riksdagen överväger

sådana åtgärder som avses i motionerna. De nu nämnda motionerna

avstyrks därför.

Utskottet avstyrker förslaget i motion 1990/91:So308 (mp)

yrkande 2 om förbud mot rökning hos bl.a. dagbarnvårdare med

hänvisning till att det inte i lag bör införas bestämmelser om

rökning i enskilda hem. Utskottet vidhåller dock sin inställning

att det av medicinska och pedagogiska skäl är angeläget att

rökfrihet uppnås i lokaler där barn vistas och att frågan om

rökning bör tas upp redan vid rekryteringen av familjedaghem.

Marknadsföring av tobaksvaror

I motion 1990/91:So73 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen

anförts om åtgärder mot tobaksbruk (yrkande 5). Motionärerna

noterar att regeringen i den nu aktuella propositionen inte

föreslår något konkret vad gäller åtgärder mot tobaksbruk utan

endast att en tobakslag med förbud mot bl.a. tobaksreklam skall

komma senare. Motionärerna anser mot denna bakgrund att det vore

en överloppsgärning att förekomma tobakspropositionen med

principiella ställningstaganden, men vill ändå uppmärksamma de

negativa konsekvenser ett förbud mot tobaksreklam skulle föra

med sig. Enligt motionärerna finns det en risk för att ett

totalförbud mot tobaksreklam skulle innebära att utvecklingen av

mindre farliga tobaksprodukter stannar av, vilket vore olyckligt

från folkhälsosynpunkt. Motionärerna pekar också på risken för

att de multinationella företagen i kraft av den

internationella reklamen gynnas på bekostnad av den nationella

industrin.

I motion So87 (fp, m, c, s, v, mp), däremot, krävs förbud

mot tobaksreklam inkl. smygreklam för tobaksvaror (yrkande

5). Motsvarande yrkande framförs också i motion

1990/91:So236 yrkande 3, av samma motionärer. Förbud mot

tobaksreklam begärs också i motionerna 1990/91:So90 av Lars

Werner m.fl. (v) yrkande 11, 1990/91:So238 (mp) yrkande 5 och

1990/91:So280 (fp) yrkande 6. I den sistnämnda motionen

(fp) begärs också en intensifiering av insatserna för att

skapa internationella etiska riktlinjer för marknadsföring av

tobak (yrkande 7). Motsvarande yrkande framförs även i

motion 1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande

4. Motionärerna anser att Sverige bör vara pådrivande i WHOs

arbete för att etablera sådana etiska riktlinjer, eftersom

mycket av den internationella marknadsföringen på tobaksområdet

sker i former som inte är acceptabla.

Regeringen uppger i den nu aktuella propositionen (s. 144) att

ett förslag om förbud mot tobaksreklam bereds inom ramen för den

planerade lagstiftningen mot tobak. Ett förbud mot reklam för

tobaksvaror skulle med all sannolikhet få positiva effekter på

folkhälsan, anser regeringen. Framför allt bedöms reklamen ha

betydelse för påverkan av ungdomens attityder. Eftersom det

finns en rad juridiska frågor som måste klargöras och som kan

påverka den konkreta utformningen av förslaget om reklamförbud

kan regeringen inte precisera hur en sådan lagstiftning kan

utformas och vad den i detalj kan komma att omfatta.

Utskottet anser inte att något förbud mot tobaksreklam bör

införas innan man inom EG nått enighet om ett motsvarande

förbud. Utskottet tillstyrker därför motion 1990/91:So73 (m)

yrkande 5 och avstyrker motionerna 1990/91:So87 (fp, m, c, s, v,

mp) yrkande 5, 1990/91:So236 (fp, m, c, s, v, mp), 1990/91:So90

(v) yrkande 11, 1990/91:So238 (mp) yrkande 5 och 1990/91:So280

(fp) yrkande 6.

Näringsutskottet behandlade våren 1989 ett motionsyrkande som

gick ut på att Sverige inom WHO aktivt skulle söka få till stånd

etiska riktlinjer för marknadsföring av alkohol och tobak.

Näringsutskottet tillstyrkte att riksdagen skulle göra ett

sådant uttalande och underströk därvid kraftigt betydelsen av

internationella normer som instrument för en samlad insats mot

alkohol- och tobaksbrukets skadeverkningar (1988/89:NU13).

Riksdagen följde utskottet.

Näringsutskottet har nyligen avstyrkt en motion om etiska

riktlinjer för marknadsföringen av alkohol och tobak med

hänvisning till att svenska insatser för att motverka skadligt

tobaksbruk i andra länder även fortsättningsvis bör göras inom

ramen för ett internationellt samarbete, i första hand inom WHO

(1990/91:NU47).

Riksdagen har således redan uttalat sig för att Sverige inom

WHO skall verka för internationella normer mot tobakens

skadeverkningar. Utskottet anser inte att det behövs något nytt

tillkännagivande i frågan och avstyrker därför motionerna

1990/91:So280 (fp) yrkande 7 och 1989/90:So317 (fp) yrkande 4.

Gränsvärden för vissa skadliga ämnen i cigarettrök

I motion 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett fr.o.m. 1993 och 12

mg fr.o.m. 1998 (yrkande 6). Likalydande yrkanden framförs i

motionerna 1990/91:So236 av samma motionärer (m, s, fp, c, v,

mp), yrkande 4, 1990/91:So238 (mp) yrkande 4 och 1990/91:So280

(fp) yrkande 10. Motionärerna hänvisar till att det inom EG

planeras en sådan begränsning av skadliga beståndsdelar i

tobaken. I motion So280 (fp) begärs också att en

produktkontroll av tobaksvaror genomförs (yrkande 9). Såsom

tobaksutredningen föreslagit bör tillverkare och importörer

åläggas att utreda de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos

tobaksvaror som tillverkas i eller införs till Sverige och

redovisa resultatet till socialstyrelsen.

I propositionen anför regeringen att den bör få rätt att

föreskriva gränsvärden för vissa skadliga beståndsdelar i tobak,

för att på det sättet minska riskerna för skador vid ett

fortsatt tobaksbruk (s. 145). Liknande bestämmelser finns enligt

propositionen i flera länder, och direktiv i frågan har också

antagits inom EG. Regeringen finner det önskvärt att Sverige i

detta avseende inför bestämmelser i enlighet med EG, vilket

innebär att högsta tillåtna tjärmängd i cigaretter bör bli 15 mg

per cigarett fr.o.m. år 1993 och 12 mg fr.o.m. år 1998.

Utskottet delar uppfattningen att regeringen bör ha rätt att

föreskriva gränsvärden, i första hand för högsta tillåtna

tjärhalt i cigarettrök. Enligt propositionen är det önskvärt att

Sverige i detta avseende inför bestämmelser i enlighet med EG.

Motionerna 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 6,

1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 4, 1990/91:So238 (mp)

yrkande 4 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 10 blir alltså

tillgodosedda utan någon vidare åtgärd av riksdagen. De nu

nämnda motionerna avstyrks därför.

I motion So280 (fp) föreslås att en produktkontroll av

tobaksvaror genomförs. Förslaget bygger på tobaksutredningens

förslag, men berörs inte i propositionen. Där sägs att

utredningens förslag i övrigt bör beredas ytterligare inom

regeringskansliet innan ställning kan tas i dessa delar. Även

utskottet anser att beredningen av tobaksutredningens förslag i

denna del bör avvaktas. Motionen avstyrks därför såvitt nu är i

fråga (yrkande 9).

Åldersgräns för inköp av tobak

I motionerna So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 1 och

1990/91:So236 av samma motionärer, yrkande 1, begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad som i motionerna

anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror.

Enligt motionärerna börjar majoriteten rökare att röka före 20

års ålder. Många studier visar att tobaksrökning medför större

risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är därför angeläget att

senarelägga tobaksdebuten, anför motionärerna. I flera andra

länder finns förbud mot tobaksförsäljning till ungdom, och ett

liknande lagförslag planeras inom EG. Enligt motionärerna skulle

en åldersgräns också vara ett stöd för de ungdomar som i dag av

grupptryck tvingas börja röka.

Regeringen uppger i propositionen (s. 145) att den inte avser

att föreslå någon åldersgräns för inköp av tobaksvaror. Även om

det är i hög grad önskvärt att förskjuta rökdebuten till högre

åldrar bedömer regeringen emellertid att en åldersgräns kan få

en motsatt verkan för vissa grupper i förhållande till vad som

avsetts.

Enligt propositionen skulle tobaksbruk genom en åldersgräns

kunna förknippas med den vana som betraktas som "vuxen", något

som många ungdomar eftersträvar. Åldersgräns för inköp skulle i

sig också kunna ses som ett hinder man vill besegra. Tobak

skulle på det sättet bli attraktivt. Regeringen bedömer vidare

att förslaget om att införa åldersgräns medför betydande

svårigheter i form av kontroll av efterlevnaden. Regeringen har

också erfarit att man inom EG gjort en liknande bedömning och

inte har för avsikt att lägga fram något förslag om åldersgräns

för inköp av tobaksprodukter, vilket tidigare diskuterats.

Utskottet anser, av samma skäl som regeringen anfört i

propositionen, att någon åldersgräns för inköp av tobak inte bör

införas. Motionerna 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 1

och 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 1 avstyrks alltså.

Information om tobakens skadeverkningar

I motion 1990/91:So91 (c) framhålls behovet av förstärkta

resurser för information om tobakens skadeverkningar (yrkande

8). Mot bakgrund av hälsoriskerna med tobaksbruk anser

motionärerna att såväl den aktiva som passiva rökningen måste

bekämpas med hög prioritet. NTS och VISIR bedriver redan i dag

ett framgångsrikt informationsarbete, trots bristande resurser.

Motionärerna anser att det är särskilt angeläget att

samhällsstödet till dessa organisationer ökar.

Motionärerna i motion 1990/91:So280 (fp) anser att

upplysningen om tobakens skadeverkningar på snar sikt bör få ett

väsentligt, permanent resurstillskott och att detta bör beaktas

i den kommande tobakspropositionen (yrkande 2).

Två motioner tar upp behovet av information till kvinnor,

framför allt i samband med graviditet och barnafödsel. I

motion 1990/91:So274 av Gunilla Andersson (s) begärs att

vissa nyckelpersoner utbildas, t.ex. inom

preventivmedelsrådgivningen och barnavårdscentralerna, så att de

kan informera yngre kvinnor om tobakens skadliga verkningar,

inte minst när de väntar barn. I motion 1990/91:So334 av

Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) yrkas att socialstyrelsen

ges i uppdrag att skapa förutsättningar för att

mödravårdscentraler och BB-avdelningar kan ge allsidig och

effektiv information om tobakens skadeverkningar i samband med

graviditet och barnafödsel.

Tobaksutredningen har föreslagit att information om tobakens

skadeverkningar bör förstärkas genom statligt stöd. Regeringen

förklarar sig dela denna bedömning (prop. s. 146). Som skäl

härför anförs att information är den metod som sedan länge

utnyttjats för att minska tobaksbruket. Även om åtgärder av

annat slag vidtas i denna strävan är olika former av information

ett grundläggande element i ett samhälleligt åtgärdsprogram. I

propositionen framhålls dock att information måste ses som

komplement till andra åtgärder. Information om tobakens

skadeverkningar bör enligt regeringens uppfattning framför allt

bedrivas lokalt inom skolor, primärvården, frivilliga

organisationer etc. men även centralt t.ex. genom

kunskapsspridning. Det hälsoupplysande informativa arbetet bör

förstärkas med hjälp av det tobaksprogram som ovan föreslagits

skall bedrivas vid folkhälsoinstitutet. I propositionen uppges

vidare att regeringen och barn- och ungdomsdelegationen avser

att ge stöd ur allmänna arvsfonden till Förbundet En Rökfri

Generation för ett tobaksförebyggande projekt. Målet för

projektet är att genom s.k. friskvårdsinformatörer nå elever i

årskurserna 6--9 för att halvera antalet tobaksanvändare i

årskurs 9.

Utskottet gör följande bedömning.

Genom det tobaksprogram som folkhälsoinstitutet skall bedriva

kommer informationen om tobakens skadeverkningar att förstärkas.

Informationen bör enligt regeringen bedrivas dels lokalt inom

skolor, primärvård och frivilliga organisationer, dels centralt.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att information ges i

samband med graviditet och barnafödsel. Enligt utskottets mening

tillgodoses härigenom syftet med motionerna 1990/91:So91 (c)

yrkande 8, 1990/91:So280 (fp) yrkande 2, 1990/91:So274 (s) och

1990/91:So334 (m, fp, c), som därför avstyrks.

Rökavvänjning m.m.

I motion 1990/91:So280 (fp) begärs ökat stöd till

rökavvänjning (yrkande 4), en kampanj mot snusning för att

bryta konsumtionsökningen (yrkande 5) samt att snus och

portionstobak upphör att klassificeras som livsmedel (yrkande

6).

Enligt regeringens bedömning bör en ökad satsning på forskning

ske, främst i tobakspreventivt syfte (prop. s. 147). Bl.a.

behövs enligt regeringen ökade kunskaper om varför människor

börjar att röka resp. snusa, om fortsatt tobaksanvändande och om

avvänjning av tobaksbruk.

Regeringen framhåller i propositionen att ett medel som måste

tillämpas i kampen för att nedbringa tobaksbruket är avvänjning.

Främst har denna verksamhet varit inriktad på rökavvänjning, men

behov av avvänjning av snusberoende kan också vara aktuellt med

tanke på att snusande blivit en vanlig företeelse främst bland

unga män, heter det i propositionen. Tidigare bedrevs

rökavvänjning huvudsakligen vid särskilda enheter speciellt

inriktade på sådan verksamhet. Successivt har emellertid

tobaksavvänjning blivit en del av den allmänna hälsovård som

bedrivs i primärvården. Enligt regeringens uppfattning är det

inom primärvården en sådan verksamhet hör hemma. Detta är därmed

ett ansvar för lokala huvudmän -- landsting eller kommuner. I

propositionen uppges att det i detta avseende bör falla ett

ansvar på staten att stödja det lokala arbetet genom

kunskapsförmedling och material som kan vara lämpligt att ta

fram centralt men för lokalt bruk.

Det tobaksprogram folkhälsoinstitutet avses bedriva skall

bl.a. inriktas på att förmå ungdomar att inte börja röka eller

snusa över huvud taget. När det gäller vuxna skall särskilda

insatser riktas mot grupper som röker mycket, t.ex. i form av

stöd till rökavvänjning.

Motion 1990/91:So280 (fp) får anses i huvudsak tillgodosedd

och avstyrks därför, såvitt nu är i fråga (yrkandena 4 och 5).

Livsmedelslagen (1971:511) är tillämplig på snus och

tuggtobak, eftersom dessa varor är avsedda för förtäring enligt

lagens mening. Det innebär bl.a. att livsmedelsverket har

möjlighet att ingripa med förbud eller villkor beträffande dessa

varor. Hittills har dock så inte skett. Utskottet anser det

emellertid inte vara någon nackdel att denna möjlighet till

restriktioner finns och avstyrker därför motion So280 (fp)

yrkande 6.

WHOs mål för arbetet på tobaksområdet

Sverige tillhör de länder som anslutit sig till WHOs mål om

Hälsa för alla år 2000 (HFA-2000). År 1984 antog medlemsländerna

i WHOs Europaregion 38 mål för HFA-2000. Målen skall vara

bestämmande för nationella hälsopolitiska strategier. Vissa mål

går ut på att uppnå förändrade levnadsvanor. I ett av målen (nr

16) omnämns direkt behovet av minskat tobaksbruk, och det

föreslås att varje medlemsland skall sätta upp klara etappmål,

t.ex. att 80 % av befolkningen skall vara rökfri och att den

nationella konsumtionen skall minskas med 50% från den

tidpunkt när målen antogs, dvs. år 1984, till år 1995. Sverige

har också ställt sig bakom WHOs Europaregions beslut att under

de närmaste åren genomföra en samordnad insats mot tobaken. Den

europeiska aktionsplanen har många beröringspunkter med det

åtgärdsprogram mot cancer som utarbetats inom EG. Även detta

program lägger stor vikt vid åtgärder för minskat tobaksbruk.

De hälsopolitiska principerna i de internationella

handlingsprogrammen stämmer enligt propositionen väl överens med

den svenska nationella hälsopolitik som utformats och antagits

genom riksdagens godkännande av regeringens proposition om

utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m.m. (prop.

1984/85:181).

I motionerna 1990/91:So238 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

yrkande 2 och 1990/91:So280 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

yrkande 1 begärs att riksdagen fastställer mål för insatserna

mot tobaksskadorna som överensstämmer med WHOs rekommendation

och som innebär en halvering av mängden rökt tobak till år 2000.

Socialutskottet ansåg våren 1990 att beredningen av

tobaksutredningens förslag i regeringskansliet borde avvaktas

innan riksdagen överväger att ange mål för arbetet på

tobaksområdet och avstyrkte därför en motion (fp) om att Sverige

bör stadfästa WHOs mål (1989/90:SoU23).

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker

därmed motionerna 1990/91:So238 (mp) yrkande 2 och 1990/91:So280

(fp) yrkande 1.

Vissa frågor rörande allergi

Under avsnitt 12 i propositionen redogörs för genomförda och

planerade åtgärder till följd av allergiutredningens förslag i

betänkandet Att förebygga ALLERGI/överkänslighet (SOU 1989:76),

vilket överlämnades till regeringen i november 1989. Något

förslag för riksdagen att ta ställning till läggs inte fram

under detta avsnitt.

Motionärerna i motion 1990/91:So91 (c) anser att det är en

mycket angelägen åtgärd att sanera marknaden från ämnen som

framkallar allergiska besvär. Till att börja med bör en översyn

göras av kriterierna för allergiframkallande ämnen. Motionärerna

ställer sig bakom allergiutredningens förslag att tillverkare

och importörer bör anpassa sina produkter med utgångspunkt i

allergikers och överkänsligas behov av ökad riskfrihet, märkning

och "allergideklaration". Detta bör enligt motionärerna ges

regeringen till känna (yrkande 11).

Allergiutredningen föreslog en översyn och komplettering av

kemikalieinspektionens lista över allergiframkallande ämnen.

Utredningen föreslog också en förbättring av

produktinformationen. Socialstyrelsen, kemikalieinspektionen,

Malmö kommun och ytterligare sex remissinstanser ställde sig

positiva till allergiutredningens förslag. Kritiska synpunkter

framfördes från ett par instanser.

Arbete med att utvärdera och klassificera potentiella allergen

pågår kontinuerligt inom kemikalieinspektionen. Inspektionen har

också som målsättning att en gång per år revidera allergilistan.

Nyligen har 12 nya ämnen förts upp på denna. Allergifrågorna har

också prioriterats i regeringens förslag till treårsbudget för

kemikalieinspektionen. Med Apoteksbolagets hjälp har

inspektionen gjort en kartläggning av vilka ämnen som mest

frekvent orsakar allergi vid hudkontakt och inandning. Dessa

ämnen har bedömts som de mest angelägna att åtgärda.

Kemikalieinspektionen har också påbörjat ett arbete för att

åstadkomma en bättre innehållsdeklaration och märkning av

kemiska konsumentprodukter, med avseende på innehåll av

allergiframkallande ämnen.

Utskottet konstaterar att det inom kemikalieinspektionen pågår

ett arbete med att klassificera allergiframkallande ämnen och

med att innehållsdeklarera och märka produkter som innehåller

sådana ämnen. Utskottet avstyrker motion 1990/91:So91 (c) med

hänvisning härtill (yrkande 11).

I motion 1990/91:So531 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om åtgärder mot nickelallergins spridning

(yrkande 12). Enligt motionärerna har man i Danmark nyligen

utfärdat ett förbud mot användning av nickel i ett antal

produkter, såsom smycken, knappar och glasögonbågar.

Motionärerna anser att de danska erfarenheterna bör studeras och

att det bör övervägas om inte också Sverige bör införa ett

motsvarande förbud. I motion 1990/91:So496 av Ylva Annerstedt

(fp) begärs förslag till lagstiftning som gör märkning av

produkter innehållande nickel obligatorisk.

Allergiutredningen lade fram flera förslag om provning av

olika artiklar och information om produkter som kan vara

allergiframkallande.

Regeringen har i den senaste forskningspolitiska propositionen

(prop. 1989/90:90), vars förslag riksdagen antagit, markerat

konsumentverkets betydelsefulla roll för provning av

konsumentprodukter. Konsumentverket har också med vissa undantag

förklarat sig berett att ta de initiativ som föreslagits av

allergiutredningen. Vissa uppgifter har verket funnit vara

lämpade att behandla i den till verket knutna konsumenttekniska

nämnden. Konsumentverket har också en viktig roll som

kunskapsspridare bl.a. med hjälp av sina konsumentvägledare,

tidskrifter och faktablad.

Nickelallergi är ett allvarligt problem som allergiutredningen

uppmärksammat. För att förbättra möjligheten att undvika

uppkomst av nickelallergi har socialstyrelsen utfärdat allmänna

råd om håltagning i öronen (SOSFS 1989:40). Statens

provningsanstalt har också börjat analysera nickelhalten i bl.a.

smycken. Anstalten har vidare utarbetat en särskild symbol för

låg nickelhalt. Ytterligare upplysning krävs dock av ansvariga

myndigheter för att göra framför allt skolungdomar uppmärksamma

på riskerna med nickelhaltiga smycken.

Utskottet gör följande bedömning.

Enligt socialstyrelsens allmänna råd är en av de vanligaste

orsakerna till att nickelallergi uppstår håltagning i öronen med

efterföljande användning av nickelhaltiga smycken. Den främsta

åtgärden för att undvika uppkomst av nickelallergi måste enligt

utskottet därför vara att undvika håltagning i öronen, särskilt

på barn och ungdomar. Utskottet utgår från att bl.a.

konsumentverket sprider ytterligare kunskap om riskerna med

nickelhaltiga smycken och avstyrker motionerna 1990/91:So496

(fp) och 1990/91:So531 (fp) yrkande 12 med hänvisning till det

anförda.

I motion 1990/91:So516 av Ingvar Eriksson (m) och Kenth

Skårvik (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

om inrättande av ett allergicentrum. I motionerna

1990/91:So476 av Britta Sundin och Bo Forslund (båda s) och

1990/91:So476 av Eva Goës och Roy Ottosson (mp) yrkas att

ett allergicentrum resp. forskningscentrum om allergi förläggs

till Sundsvall.

Allergiutredningen föreslog att man som komplement till

insatser på kommunal- och myndighetsnivå skulle bilda ett

allergicentrum med stat och näringsliv som finansiärer.

Allergicentrums huvuduppgifter föreslogs vara information och

utbildning, forskningsrapportering, samarbete och samordning.

Förslaget fick stöd av ett tiotal instanser. Socialstyrelsen

ville utvidga förslaget till ett mera allmänt centrum för

hälsoinformation om olika folksjukdomar. Åtta instanser var

kritiska eller tveksamma till förslaget, däribland

riksrevisionsverket och naturvårdsverket. Flera remissinstanser

lämnade också synpunkter på den verksamhet som föreslogs för

allergicentrum.

Regeringen har i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92

bl.a. föreslagit att 1 milj.kr. skall tillskjutas som ett

engångsbidrag för att göra det möjligt att inrätta ett

allergicentrum i enlighet med allergiutredningens förslag.

Verksamheten skall drivas som en stiftelse. Regeringen uppdrog i

mars i år åt en särskild utredningsman att utreda och föreslå

dimensionering av ett sådant centrum vars inriktning bör vara

att genom information och opinionsbildande arbete verka för mer

allergisäkra miljöer och öka kunskapen hos olika personalgrupper

och allmänheten. Ett sådant centrum bör enligt propositionen

också initiera och stödja forskning, särskilt tvärsektoriell

sådan.

Utskottet gör följande bedömning.

Motion 1990/91:So516 (m, fp) om inrättandet av ett

allergicentrum är numera tillgodosedd och avstyrks därför.

Det ankommer inte på riksdagen att besluta om lokaliseringen

av allergicentrum. Även motionerna 1990/91:So468 (s) och

1990/91:So476 (mp) avstyrks därför.

Vissa frågor rörande hälsovårdhem och hälsohem samt

alternativmedicin

Under beteckningen hälsohem ryms i dag mycket skiftande

institutioner som har det gemensamt att de serverar vegetarisk

kost och i allmänhet bedriver fasteverksamhet. Ideologiskt

bygger de flesta hälsohem på idéer som lanserades i Sverige av

Are Waerland på 1930-talet. Ett hälsohem kan vara en ur hälso-

och sjukvårdssynpunkt välutrustad anläggning med kvalificerad

personaluppsättning som ger en rad olika behandlingsformer och

har kapacitet för kanske 100-talet patienter/gäster. Ett

hälsohem kan också vara ett gästhem med vegetarisk inriktning

för 10--15 personer som drivs i familjeregi och som förutom ett

vegetariskt bord även kan erbjuda stöd vid fasta.

I landet finns ett femtiotal institutioner som ryms inom

definitionen för hälsohem och som kallar sig hälsohem eller

något liknande. Av dessa var år 1989 19 auktoriserade av

Hälsohemmens riksförbund. Auktorisationen innebär att vissa krav

i fråga om behandling, personalsammansättning, inriktning,

fortlöpande utbildning m.m. skall vara uppfyllda.

Inom medicinska kretsar i Sverige råder delade meningar om

värdet av hälsohemsbehandling. En förändring i synsättet på

hälsohemmen har dock i viss mån inträtt på senare år, bl.a.

beroende på att flera landsting har startat

hälsohem/hälsocentra.

Enligt en expertgrupp, tillsatt av alternativmedicinkommittén,

tycks enighet råda om att ett förändrat levnadssätt i den

riktning hälsohemmen förespråkar på lång sikt förebygger hjärt-

och kärlsjukdom, högt blodtryck, diabetes, astma m.m. Som

särskilt viktiga områden för hälsohemmen framhålls

konvalescentvård och den informations- och utbildningsverksamhet

om kost, motion och andra livsföringsfrågor som nära nog

samtliga hälsohem bedriver. Hälsohemmens friskvårdande

verksamhet med motion, vegetarisk kost, fysikaliska terapier och

stressreducerande aktiviteter ligger väl i linje med

vetenskapens nuvarande ståndpunkt, även om inte alla inslag i

hälsohemmens verksamhet är bekräftade genom vetenskapliga

undersökningar.

Genomförda studier vid bl.a. svenska hälsohem/hälsocentra

visar enligt expertgruppen på initiala effekter av fasta

och/eller kostförändring m.m. vid bl.a. fetma, högt blodtryck

och förhöjda blodfetter. Resultaten pekar dock på en återgång

till ursprungsvärdena eller däromkring efter något eller några

år sedan patienten lämnat hälsohemmet. Denna effekt förklaras av

att människor efter hemkomsten av sociala eller andra skäl ofta

har svårt att leva på det sätt som förespråkas vid hälsohemmen.

Expertgruppen anför att efterfrågan på vård vid hälsohemmen

trots detta är tämligen omfattande och att patienterna ofta

upplever att de har fått stor hjälp av denna vårdform.

Alternativmedicinkommittén, som slutförde sitt arbete år 1989,

behandlade i sitt huvudbetänkande (SOU 1989:60) bl.a.

hälsohemmens verksamhet. Kommittén ansåg att det var angeläget

att kunna särskilja de hälsohem som bedriver behandling och vård

från andra som erbjuder främst friskvård och föreslog därför att

den förstnämnda kategorin skall benämnas hälsovårdhem.

I likhet med alternativmedicinkommittén anser regeringen

(prop. s. 169) att de hälsohem som bedriver vård och behandling

skall benämnas hälsovårdhem. Särskilda kriterier för tillstånd

att bedriva sådana hem bör utarbetas med utgångspunkt i att

institutionerna som ges tillstånd arbetar efter de principer för

förebyggande och hälsofrämjande verksamhet som kännetecknar

hälsohemmen men dessutom erbjuder medicinsk behandling och

sjukvård, vanligtvis enligt principer för biologisk medicin.

Avsikten med detta är enligt regeringen att skapa en ordning för

kontrollen som bidrar till att ge ökade garantier för vårdens

inriktning vid dessa hem. Beteckningen hälsovårdhem kan ses som

en konsumentupplysning till patienterna/gästerna.

Alternativmedicinkommittén har inte utarbetat något förslag

till författning. Den s.k. tillsynsutredningen (dir. 1987:21)

behandlar bl.a. frågor som gäller stadgan (1970:88) om enskilda

vårdhem m.m. Regeringen anser att frågan om särskiljande av

hälsovårdhem bör beredas i anslutning till denna översyn.

I motion 1990/91:So76 av Barbro Sandberg (fp) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om hälsohemmens verksamhet (yrkande 1). Enligt motionären

bör tillsynsutredningen snarast behandla frågan om hur kontroll

över verksamheten vid hälsohemmen kan bedrivas.

Utskottet konstaterar att motionen tillgodoses genom

regeringens förslag. Motion 1990/91:So76 (fp) yrkande 1 avstyrks

därför.

I motion 1990/91:So95 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs

en rad tillkännagivanden till regeringen i alternativmedicinska

frågor (yrkandena 2--4). Motionärerna är positiva till den nu

aktuella propositionen, men saknar behandlingen av många

alternativmedicinska frågor. Det har gått mer än ett år sedan

alternativkommitténs förslag lades fram, men någon proposition

grundad på dess förslag har ännu inte kommit, konstaterar

motionärerna. De önskar därför att folkhälsopropositionen

kompletteras med vad kommittén kommit fram till. I motionen

hemställs att läkemedelsverket skall göra upp en lista över

naturmedlen (yrkande 2), att hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd skall omfatta en representant för

alternativmedicinsk vård så att eventuella fall av klagomål kan

behandlas där i likhet med klagomål mot medicinsk behandling

(yrkande 3) samt att riksdagen ger regeringen till känna vad

som i motionen i övrigt anförts om alternativmedicinkommitténs

förslag (yrkande 4).

Alternativmedicinkommitténs förslag har remissbehandlats och

är nu föremål för beredning i regeringskansliet. Enligt vad

utskottet erfarit är avsikten att en proposition grundad på

kommitténs förslag skall läggas fram för riksdagen våren 1992.

Utskottet anser att den fortsatta beredningen av

alternativmedicinkommitténs förslag bör avvaktas innan

riksdagen överväger de initiativ som förordas i motion

1990/91:So95 (mp). Motionen avstyrks alltså såvitt nu är i fråga

(yrkandena 2--4).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna mål för folkhälsopolitiken

att riksdagen avslår motion 1990/91:So83 yrkande 1,

res. 1 (fp)

2. beträffande en rättvis fördelningspolitik m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkandena 1 och 2,

3. beträffande en hälsopolitisk plan

att riksdagen avslår motion 1990/91:So530 yrkande 2,

4. beträffande primärvårdens drogförebyggande arbete

att riksdagen avslår motion 1990/91:So91 yrkande 7,

res. 2 (c)

5. beträffande insatser mot psykisk ohälsa

att riksdagen avslår motion 1990/91:So91 yrkande 13,

6. beträffande kvinnor och alkohol

att riksdagen avslår motion 1990/91:So93,

7. beträffande höjda alkohol- och tobaksskatter

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So87 yrkandena 3

och 4 samt 1990/91:So91 yrkandena 6 och 10,

res. 3 (fp, c, v, mp)

8. beträffande en aktiv prispolitik

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So252 yrkande 1,

1989/90:So259 yrkande 9, 1990/91:So237 yrkande 4 och

1990/91:So239 yrkande 7,

9. beträffande beskattning av alkoholkapitalet

att riksdagen avslår motion 1990/91:So231 yrkande 1,

res. 4 (v)

10. beträffande riktlinjer för folkhälsopolitiken

att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för

folkhälsopolitiken som föreslås i propositionen (avsnitt 8), i

den mån de inte behandlats under tidigare moment,

11. beträffande inrättande av ett folkhälsoinstitut

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:So73 yrkande 1

delvis samt yrkandena 2 och 3 och 1990/91:So91 yrkande 1

godkänner propositionens förslag att inrätta ett

folkhälsoinstitut den 1 januari 1992,

res. 5 (m, c)

12. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:So73 yrkande 1

delvis till Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92

under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

47 500 000 kr.,

res. 6 (m) -- villk. 5, delvis

13. beträffande en kommission för en bättre folkhälsa m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So428 yrkande 1 och

1990/91:So521,

14. beträffande socialstyrelsens epidemiologiska centrum

att riksdagen avslår motion 1990/91:So83 yrkande 2 delvis,

15. beträffande folkhälsoinstitutets uppgifter och

verksamhetsinriktning

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1990/91:So428 yrkandena 5, 6 och 8, 1990/91:So514 yrkande 1,

1990/91:So75, 1990/91:So83 yrkande 2 delvis, 1990/91:So91

yrkandena 12 och 14, 1990/91:So94 yrkande 1 samt 1990/91:So95

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

res. 6 (m) -- villk. 5, delvis

16. beträffande lokalt hälsoarbete

att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkande 3,

17. beträffande anslag till regionalt hälsoarbete

att riksdagen avslår motion 1990/91:So91 yrkande 2,

res. 7 (c)

18. beträffande CANs verksamhet

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1990/91:So231 yrkande 3, 1990/91:So83 yrkande 4, 1990/91:So90

yrkande 4 delvis och 1990/91:So91 yrkande 3 delvis som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande bidrag från bryggerinäringen

att riksdagen avslår motion 1990/91:So94 yrkande 2,

20. beträffande Systembolagets riskinformation

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1990/91:So77, 1990/91:So79, 1990/91:So83 yrkande 3,

1990/91:So90 yrkande 4 delvis, 1990/91:So91 yrkande 4 och

1990/91:So92 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. beträffande alkoholmonopolens sociala roll

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So252 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande riktlinjer för resursförstärkning till

folkhälsoinstitutet

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:So91 yrkande 3

delvis godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för

resursförstärkning till folkhälsoinstitutet för budgetåren

1992/93, 1993/94 och 1994/95 i den mån de inte behandlats under

mom. 17 och 19,

23. beträffande lokaliseringen av folkhälsoinstitutet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So76 yrkande 2,

1990/91:So78, 1990/91:So80, 1990/91:So82, 1990/91:So84,

1990/91:So85, 1990/91:So86, 1990/91:So88 och 1990/91:So89,

res. 8 (c)

res. 9 (v)

res. 10 (mp)

24. beträffande en alkoholkommission

att riksdagen avslår motion 1990/91:So83 yrkande 5,

res. 11 (fp, c)

25. beträffande regeringens ansvar för alkoholpolitiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:So321 yrkande 1,

res. 11 (fp, c)

26. beträffande minskning av totalkonsumtionen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So259 yrkandena 1 och

11, 1989/90:So278 och 1990/91:So239 yrkandena 1 och 9,

27. beträffande överkonsumtionen

att riksdagen avslår motion 1990/91:So215 yrkande 4,

res. 12 (m)

28. beträffande alkoholpolitiken och EG

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1989/90:So317 yrkande 5, 1989/90:So319 yrkandena 1 och 2,

1990/91:So228, 1990/91:So237 yrkande 5, 1990/91:So267,

1990/91:So293, 1990/91:So296 yrkandena 1--3, 1990/91:So303,

1990/91:So336 yrkande 5, 1990/91:So512 och 1990/91:So91

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

29. beträffande en villkorad EG-politik

att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkande 6,

res. 13 (v)

30. beträffande EG-anpassningens effekter på

alkoholskadorna

att riksdagen avslår motion 1990/91:So258,

31. beträffande anpassning av alkoholpolitiken till EG

att riksdagen avslår motion 1990/91:So322,

32. beträffande ransoneringar och inköpsbegränsningar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So236 yrkandena

1, 2 och 4, 1989/90:So249 yrkandena 1 och 2, 1989/90:So275,

1989/90:So318 yrkande 7, 1990/91:So256 yrkande 7,

1990/91:So272 och 1990/91:So90 yrkande 10,

res. 14 (v)

33. beträffande Systembolagets öppettider

att riksdagen avslår motion 1990/91:So74,

res. 15 (m)

34. beträffande information och opinionsbildning

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1989/90:So224, 1989/90:So226 yrkande 4, 1989/90:So259 yrkande 2,

1989/90:So310, 1989/90:So317 yrkande 1, 1989/90:So318 yrkandena

1 och 4, 1989/90:So321 yrkande 2, 1990/91:So215 yrkande 2,

1990/91:So226 yrkandena 6 och 7, 1990/91:So239 yrkande 2,

1990/91:So256 yrkandena 1 och 4, 1990/91:So231 yrkande 2 och

1990/91:So336 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

35. beträffande förbud mot alkoholreklam i satellitsänd TV

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So252 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. beträffande varningstexter på alkoholförpackningar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So236 yrkande 3 och

1990/91:So290,

res. 16 (mp)

37. beträffande alkohol under uppväxttiden

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So226 yrkande 3,

1989/90:So259 yrkandena 4--6, 1989/90:So303 yrkande 1,

1990/91:So239 yrkande 4 och 1990/91:So90 yrkande 5,

38. beträffande åtgärder mot langning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So259 yrkande 10,

1989/90:So321 yrkande 7 och 1990/91:So239 yrkande 8,

39. beträffande drogfria miljöer för ungdomar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So213 yrkande 4,

1989/90:So219, 1989/90:So259 yrkande 8, 1989/90:So318 yrkande 3,

1989/90:So321 yrkande 8, 1990/91:So207 yrkande 3,

1990/91:So239 yrkande 6 och 1990/91:So256 yrkande 3,

res. 17 (mp)

40. beträffande stöd från allmänna arvsfonden

att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkande 8,

41. beträffande alkoholdrickande hos bidragsmottagande

organisationer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So259 yrkande 3 och

1990/91:So239 yrkande 3,

42. beträffande offentlig representation

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So318 yrkande 2 och

1990/91:So256 yrkande 2,

res. 18 (mp)

43. beträffande företagshälsovårdens insatser

att riksdagen avslår motion 1990/91:So231 yrkande 4,

44. beträffande riktlinjer för alkoholpolitiken

att riksdagen godkänner de i propositionen (avsnitt 10.7)

angivna riktlinjerna för alkoholpolitiken i den mån de inte

behandlats under tidigare moment,

45. beträffande alkoholservering på teatrar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So218, 1989/90:So221,

1989/90:So241, 1989/90:So255, 1989/90:So276, 1989/90:So294,

1990/91:So203 och 1990/91:So339,

res. 19 (m)

46. beträffande pubmiljöer m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:So312 yrkande 3,

47. beträffande vin- och starkölsförsäljning i

livsmedelsbutiker

att riksdagen avslår motion 1990/91:So202,

48. beträffande s.k. minibarer

att riksdagen avslår motion 1990/91:So211,

res. 20 (m)

49. beträffande alkoholservering på servicehus m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:So235,

50. beträffande ökad tillsyn och kontroll

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So220,

1989/90:So252 yrkande 4, 1989/90:So254, 1989/90:So213 yrkande 5,

1989/90:So321 yrkandena 5 och 6, 1990/91:So207 yrkande 2 samt

1990/91:So90 yrkande 7,

51. beträffande åldersgränsen på restauranger

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So213 yrkande 3,

1989/90:So252 yrkande 3, 1989/90:So265, 1989/90:So318 yrkande 6,

1989/90:So321 yrkande 4 och 1990/91:So256 yrkande 6,

52. beträffande åldersgränsen på Systembolaget

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So205, 1990/91:So212,

1990/91:So262, 1990/91:So71, 1990/91:So72 och 1990/91:So81,

res. 21 (m)

53. beträffande kommunalisering av tillståndsgivningen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So318 yrkande 5,

1990/91:So215 yrkande 6, 1990/91:So216, 1990/91:So240,

1990/91:So256 yrkande 5, 1990/91:So264 och 1990/91:So73

yrkande 4,

res. 22 (m)

res. 23 (mp)

54. beträffande ekonomisk misskötsamhet och

serveringstillstånd

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So204 och

1989/90:So307,

res. 24 (m)

55. beträffande åtgärder mot hembränning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So242,

1989/90:So252 yrkande 2 och 1990/91:So336 yrkande 3,

res. 25 (fp, c)

56. beträffande strängare straff för hembränning

att riksdagen avslår motion 1989/90:So249 yrkande 3,

57. beträffande aktivt kol

att riksdagen avslår motion 1990/91:So295,

58. beträffande maskrosvin

att riksdagen avslår motion 1990/91:So292 yrkandena 1 och 2,

res. 26 (mp)

59. beträffande cider

att riksdagen avslår motion 1990/91:So234,

60. beträffande bryggeriernas rätt till partihandel med öl

att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkande 9,

res. 27 (v)

61. beträffande alkohol- och drogforskning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So277, 1989/90:So280,

1989/90:So282, 1989/90:So317 yrkande 2, 1990/91:So213,

1990/91:So215 yrkande 1, 1990/91:So237 yrkande 1,

1990/91:So239 yrkande 5, 1990/91:So241, 1990/91:So263 och

1990/91:So336 yrkandena 2 och 4,

res. 28 (c)

62. beträffande internationella erfarenheter av en förändrad

alkoholpolitik

att riksdagen avslår motion 1990/91:So215 yrkande 5,

res. 29 (m)

63. beträffande en tobaksproposition

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So236 yrkande 5,

1990/91:So473 yrkande 2 och 1990/91:So83 yrkande 6,

res. 30 (fp, c, v, mp)

64. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So226 yrkande 5,

1990/91:So236 yrkande 2, 1990/91:So238 yrkandena 1 och 3,

1990/91:So248, 1990/91:So280 yrkande 3 och 1990/91:So87 yrkande

2 och 1990/91:So91 yrkande 9,

res. 31 (v, mp)

res. 32 (fp)

65. beträffande rökning hos dagbarnvårdare

att riksdagen avslår motion 1990/91:So308 yrkande 2,

66. beträffande tobaksreklam

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So73

yrkande 5 och med avslag på motionerna 1990/91:So236 yrkande 3,

1990/91:So238 yrkande 5, 1990/91:So280 yrkande 6, 1990/91:So87

yrkande 5 och 1990/91:So90 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 33 (fp, c, v, mp)

67. beträffande internationella regler för marknadsföring av

tobak

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So317 yrkande 4 och

1990/91:So280 yrkande 7,

res. 34 (fp)

68. beträffande gränsvärden för tjärhalt i cigarettrök

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So236 yrkande 4,

1990/91:So238 yrkande 4, 1990/91:So280 yrkande 10 och

1990/91:So87 yrkande 6,

res. 35 (fp)

69. beträffande produktkontroll av tobaksvaror

att riksdagen avslår motion 1990/91:So280 yrkande 9,

70. beträffande åldersgräns för inköp av tobak

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So236 yrkande 1 och

1990/91:So87 yrkande 1,

res. 36 (v, mp, fp)

71. beträffande information om tobakens skadeverkningar

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So274,

1990/91:So280 yrkande 2, 1990/91:So334 och 1990/91:So91 yrkande

8,

res. 37 (c)

72. beträffande rökavvänjning m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:So280 yrkandena 4 och 5,

res. 38 (fp)

73. beträffande tobak som livsmedel

att riksdagen avslår motion 1990/91:So280 yrkande 8,

74. beträffande WHOs mål på tobaksområdet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So238 yrkande 2 och

1990/91:So280 yrkande 1,

res. 39 (fp, mp)

75. beträffande allergideklarationer m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:So91 yrkande 11,

res. 40 (c)

76. beträffande nickelallergi

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So496 och

1990/91:So531 yrkande 12,

res. 41 (fp)

77. beträffande inrättande av ett allergicentrum

att riksdagen avslår motion 1990/91:So516,

78. beträffande lokaliseringen av allergicentrum

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So468 och

1990/91:So476,

79. beträffande kontroll av hälsohem

att riksdagen avslår motion 1990/91:So76 yrkande 1,

80. beträffande alternativmedicinska frågor

att riksdagen avslår motion 1990/91:So95 yrkandena 2--4.

res. 42 (mp)

Stockholm den 30 maj 1991

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande:

Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Ingrid

Andersson (s), Per Stenmarck (m), Rinaldo Karlsson (s),

Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c),

Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s),

Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s), Barbro Westerholm

(fp), Göran Engström (c) och Alf Egnerfors (s).

Reservationer

1. Allmänna mål för folkhälsopolitiken (mom. 1)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 23 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks alltså"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 1990/91:So83 (fp) att

det överordnade målet för folkhälsopolitiken bör vara att

motverka ohälsa varhelst den förekommer. Levnadsvillkor såsom

arbets- och boendemiljö spelar stor roll för vårt

hälsotillstånd. Individens eget ansvar för sin hälsa måste

emellertid betonas mer än vad som görs i propositionen. Så

viktiga faktorer som kostvanor, drogvanor och motionsvanor är

sådana omständigheter som den enskilde i stor utsträckning själv

kan påverka. Folkhälsoarbetet måste både inriktas mot för

individen svårpåverkade levnadsvillkor såsom arbets- och

boendemiljö och syfta till att stödja enskilda människors

ansträngningar att bevara och stärka sin egen hälsa och att höja

känslan av ansvar för den egna hälsan.

Vad utskottet här anfört om allmänna mål för

folkhälsopolitiken bör riksdagen med anledning av motion So83

(fp) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande allmänna mål för folkhälsopolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So83 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Primärvårdens drogförebyggande arbete (mom. 4)

Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som

börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "därför

(yrkande 7)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av de

åtgärder i drogförebyggande syfte som kan vidtas inom

primärvården. En tidig upptäckt och diagnostik av

alkoholberoende och alkoholskador är, såsom motionärerna

påpekar, väsentlig ur behandlingssynpunkt. Primärvårdens

drogförebyggande arbete behöver därför en resursförstärkning.

Vad utskottet här uttalat bör riksdagen med anledning av

motion So91 (c) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande primärvårdens drogförebyggande arbete

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So91 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Höjda alkohol- och tobaksskatter (mom. 7)

Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita

Stenberg (mp), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c)

anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena 6 och 10"

bort ha följande lydelse:

I det alkoholpolitiska program som riksdagen under bred

enighet antog under år 1977 ingår bl.a. att föra en aktiv

prispolitik. Principerna för beskattningen bör vara att

alkoholpriserna skall vara höga och följa den allmänna

prisutvecklingen och att prishöjningar skall genomföras relativt

ofta. Prishöjningar har emellertid under senare tid inte kommit

till stånd i den takt som är nödvändig för att prisinstrumentet

skall ha åsyftad verkan. Alkoholskatten har inte höjts sedan den

7 maj 1990 och då med 5 %. Utskottet tillstyrker därför motion

So91 (c) yrkande 6 vari föreslås en alkoholskattehöjning med 10

% från 1 juli 1991.

Som framhålls i flera motioner är det av många skäl angeläget

att begränsa tobakskonsumtionen och därmed också de svåra

skadeverkningar som tobaksröken medför både för dem som röker

och för andra. Det är viktigt att prisinstrumentet utnyttjas

aktivt för att komma till rätta med missbruket. Tobaksskatten

bör därför höjas på sätt som föreslås i motion So91 (c). Med

det anförda tillgodoses även motion So87 (fp, s, m, c, v, mp)

yrkandena 3 och 4.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande höjda alkohol- och tobaksskatter

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87

yrkandena 3 och 4 och 1990/91:So91 yrkandena 6 och 10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Beskattning av alkoholkapitalet (mom. 9)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som

börjar med "Utskottet uttalade" och slutar med "yrkande 1" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser det helt rimligt att beskatta

alkoholkapitalet, dvs. tillverkare och distributörer, hårdare så

att de får stå för de samhällskostnader som alkoholen

åstadkommer. Utskottet tillstyrker alltså motion 1990/91:So231

(v).

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande beskattning av alkoholkapitalet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So231 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Inrättande av ett folkhälsoinstitut (mom. 11)

Sten Svensson (m), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m),

Rosa Östh (c) och Göran Engström (c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 29

börjar med "En avsikt med" och på s. 30 slutar med

"verksamhetsinriktning" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

folkhälsoinstitutet är en onödig inrättning, vars tillkomst

riskerar att splittra resurserna och insatserna på

sjukvårdsområdet. Utskottet anser också att rollfördelningen

mellan socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet är oklar och

kommer att leda till gränsdragningsproblem. Riksdagen bör därför

avslå propositionens förslag. Arbetet för en förbättrad

folkhälsa bör, såsom motionärerna föreslår, ske hos

socialstyrelsen och dess folkhälsoenhet.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker förslagen i

motion So73 (m) yrkande 1 delvis och So91 (c) yrkande 1 och

avstyrker propositionens förslag såvitt nu är i fråga.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande inrättande av ett folkhälsoinstitut

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So73 yrkande 1

delvis, 1990/91:So91 yrkande 1 och med anledning av motion

1990/91:So73 yrkandena 2 och 3, avslår propositionens förslag

att inrätta ett folkhälsoinstitut,

6. Medelsanvisningen och folkhälsoinstitutets uppgifter och

verksamhetsinriktning (mom.12 och15)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anser

dels att utskottets yttrande såvitt nu är i fråga bort ha

följande lydelse:

Utskottet har i det föregående (se res. 5) avstyrkt förslaget

om att inrätta ett nytt folkhälsoinstitut. Utskottet saknar

därmed anledning att gå in på de förslag i propositionen och

motionerna som rör institutets uppgifter och

verksamhetsinriktning. Propositionen i här aktuell del liksom

motionerna So428 (fp) yrkandena 5, 6 och 8, So514 (c) yrkande 1,

So75 (s), So83 (fp) yrkande 2 delvis, So91 (c) yrkandena 12 och

14, So94 (fp) yrkande 1, So95 (mp) yrkande 1 och So514 (c)

yrkande 1 avstyrks alltså.

Utskottet avstyrker följaktligen också den föreslagna

medelsanvisningen för budgetåret 1991/92 och tillstyrker motion

So73 (m) yrkande 1 delvis.

dels att utskottet under mom. 12 och 15 bort hemställa:

12. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So73 yrkande 1

delvis avslår propositionens förslag till medelsanvisning till

Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92,

15. beträffande folkhälsoinstitutets uppgifter och

verksamhetsinriktning

att riksdagen avslår propositionen och motionerna

1990/91:So428 yrkandena 5, 6 och 8, 1990/91:So514 yrkande 1,

1990/91:So75, 1990/91:So83 yrkande 2 delvis, 1990/91:So91

yrkandena 12 och 14, 1990/91:So94 yrkande 1 samt 1990/91:So95

yrkande 1,

7. Anslag till regionalt hälsoarbete (mom. 17)

Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 33 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "(yrkande 2)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har i det föregående (se res. 6) avstyrkt förslaget

om att inrätta ett folkhälsoinstitut. Utskottet anser i likhet

med motionärerna i motion So91 (c) att det bör ankomma på

socialstyrelsen att stimulera och stödja folkhälsoarbetet på

lokal och regional nivå i syfte att få till stånd ett ökat

nationellt och tvärsektoriellt folkhälsoarbete. Utskottet

tillstyrker också förslaget att riksdagen bör anvisa 15 milj.

kr. till ett förstärkt regionalt folkhälsoarbete.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:

17. beträffande anslag till regionalt hälsoarbete

a) att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So91 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) att riksdagen anvisar 15 milj.kr. till regionalt

folkhälsoarbete,

8. Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet (mom. 23)

Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 38 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således." bort ha

följande lydelse:

Oavsett om riksdagen beslutar att inrätta ett nytt

folkhälsoinstitut eller om verksamheten bedrivs inom

socialstyrelsen anser utskottet att resurser för

folkhälsoarbetet bör utlokaliseras till Skaraborg. Inom det

landstinget bedrivs sedan många år ett mycket väldokumenterat

folkhälsoarbete. Bl.a. finns en basorganisation för lokalt

hälsoarbete med särskilda befattningar, som t.ex. hälsoplanerare

och hälsoinformatörer. Dessutom sker en samordning av

folkhälsoarbetet och en övergripande folhälsokartläggning. En

inom landstinget särskilt inrättad tobaksenhet har fått

nationella uppdrag och bl.a. ordnat tobakskonferenser i

samarbete med statliga verk. Långtgående planer finns också

redan på att utlokalisera ett par av Karolinska institutets

masterkurser i folkhälsoarbete till Skövde.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:So80 (c) och 1990/91:So86 (s) och med avslag på

motionerna 1990/91:So76 (fp) yrkande 2, 1990/91:So78 (s),

1990/91:So82 (s), 1990/91:So84 (fp), 1990/91:So85 (c),

1990/91:So88 (c, s, m, fp, v, mp) och 1990/91:So89 (v) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:

23. beträffande lokaliseringen av folkhälsoinstitutet

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So80 och

1990/91:So86 och med avslag på motionerna 1990/91:So76 yrkande

2, 1990/91:So78, 1990/91:So82, 1990/91:So84, 1990/91:So85,

1990/91:So88 och 1990/91:So89 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

9. Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet (mom. 23)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 38 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att folkhälsoinstitutet bör lokaliseras till

Karlstad. Här finns redan Centrum för folkhälsoforskning med

högt kvalificerad personal. En förläggning av institutet till

Karlstad har naturligtvis också positiva regionalpolitiska

effekter. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om riksdagens

uttalande om utlokalisering av nya verk och myndigheter.

Utskottet konstaterar också att Centrum för folkhälsoforskning

redan nu har avtal med WHO och universitet i Europa och USA.

Förutsättningarna är sålunda goda för ett internationellt

folkhälsoarbete i Karlstad.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion

1990/91:So89 (v) och med avslag på motionerna 1990/91:So76 (fp)

yrkande 2, 1990/91:So78 (s), 1990/91:So80 (c),

1990/91:So82 (s), 1990/91:So84 (fp), 1990/91:So85 (c),

1990/91:So86 (s) och 1990/91:So88 (c, s, m, fp, v, mp) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:

23. beträffande lokaliseringen av folkhälsoinstitutet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So89 och med

avslag på motionerna 1990/91:So76 yrkande 2, 1990/91:So78,

1990/91:So80, 1990/91:So82, 1990/91:So84, 1990/91:So85,

1990/91:So86 och 1990/91:So88 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

10. Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet (mom. 23)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 38 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således." bort ha

följande lydelse:

Om ett folkhälsoinstitut inrättas anser utskottet att detta

bör förläggas till Gävle. Det skulle betyda ett viktigt

tillskott för att bredda och fördjupa länets kompetens. När det

gäller kommunikationerna ligger Gävle synnerligen väl till som

lokaliseringsort. Länet har i antal sjukdagar den största

ohälsan i Sverige, delvis på grund av den stora andelen tung

industri. I Gävle finns redan viktiga samarbetspartner till ett

folkhälsoinstitut, bl.a. landets enda högskoleledda

friksvårdslinje och statens institut för byggnadsforskning

(SIB). I Gävleborgs län, som drabbades särskilt hårt av

Tjernobylkatastrofen, finns också ett stort intresse och

kunnande inom folkhälsoområdet. Redan 1976 var Gävleborg

tillsammans med landstinget i Skaraborg det första landstinget

som i en hälsoplan tog ett helhetsgrepp på hälsoarbetet, vilket

har fullföljts genom bl.a. kampanjen Frisk 90. Dessutom finns

ett fördjupat samarbete mellan försäkringskassan och landstinget

och en hög kompetens hos den samhällsmedicinska avdelningen hos

landstinget i Gävleborg.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion

1990/91:So88 (c, s, m, fp, v, mp) och med avslag på motionerna

1990/91:So76 (fp) yrkande 2, 1990/91:So78 (s), 1990/91:So80 (c),

1990/91:So82 (s), 1990/91:So84 (fp), 1990/91:So85 (c),

1990/91:So86 (s) och 1990/91:So89 (v) som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:

23. beträffande lokaliseringen av folkhälsoinstitutet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So88 och med

avslag på motionerna 1990/91:So76 yrkande 2, 1990/91:So78,

1990/91:So80, 1990/91:So82, 1990/91:So84, 1990/91:So85,

1990/91:So86 och 1990/91:So89 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. En alkoholkommission och regeringens ansvar för

alkoholpolitiken (mom. 24 och 25)

Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Barbro Westerholm (fp)

och Göran Engström (c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 40 som

börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "i fråga

(yrkande 1)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So83 (fp) att

regeringen inte har tagit alkoholproblemet på tillräckligt stort

allvar och efterkommit den begäran som riksdagen framställde

hösten 1989. Såsom framhålls i motion So321 (c) har regeringen

ett övergripande ansvar för alkoholpolitiken. Regeringen bör

därför tillsätta en parlamentariskt sammansatt alkoholkommission

med syfte att lägga fram förslag till en betydligt mer aktiv

alkoholpolitik i enlighet med riksdagens beställning.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So83 (fp)

yrkande 5 och So321 (c) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 24 och 25 bort hemställa:

24. beträffande en alkoholkommission

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So83 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande regeringens ansvar för alkoholpolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So321 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Överkonsumtionen (mom. 27)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 41

börjar med "Totalkonsumtionens" och på s. 42 slutar med "So215

(m) yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So215 (m) att rigorösa

förbud och ransoneringar inte leder till minskat missbruk, utan

till motsatsen. Allt fler internationella undersökningar tyder

på detta. Utskottet avvisar därför nya restriktioner på

alkoholområdet och vill i stället framhålla vikten av

förebyggande åtgärder, information och opinionsbildning. För att

åtgärder skall vara verkningsfulla krävs stöd hos en bred

allmänhet.

Vad utskottet här anfört om inriktningen av alkoholpolitiken

bör riksdagen med anledning av motion So215 (m) yrkande 4 ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa:

27. beträffande överkonsumtionen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So215 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. En villkorad EG-politik (mom. 29)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 45 börjar med

"Utskottet kan" och slutar med "avstyrks därför." bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det finns en relativt stor enighet

och medvetenhet om alkoholens risker för folkhälsan. Denna

medvetenhet omfattar breda skikt av befolkningen, vilket innebär

att de restriktioner som finns är allmänt accepterade. Ett

inträde i EG utgör ett hot mot detta och kan resultera i

allvarliga hälsoproblem. Utskottet anser därför att Sverige i en

EG-ansökan måste villkora sin alkoholpolitiska inriktning.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion

1990/91:So90 (v) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa:

29. beträffande en villkorad EG-politik

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So90 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Ransoneringar och inköpsbegränsningar (mom.32)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 47 börjar med

"Enligt utskottets" och slutar med "(mp) yrkande 7." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs en beredskapsplan för ett

införande av inköpsregistrering. Om utvecklingen går mot en

ökning av konsumtionen upp mot 7 liter 100-procentig alkohol per

person över 15 år är utskottet öppet för någon form av

inköpsregistrering. Sker en sådan ökning i konsumtionsnivån ökar

nämligen också den andel av befolkningen som överskrider den

nivå som ger risk för skador. Utskottet tror att en

inköpsregistrering kan få en viss hämmande effekt som på så sätt

även kan påverka och förändra konsumtionsmönstret.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion

1990/91:So90 (v) yrkande 10 och med avslag på motionerna

1989/90:So236 (fp) yrkandena 1, 2 och 4, 1989/90:So249 (mp)

yrkandena 1 och 2, 1989/90:So275 (c), 1989/90:So318 (mp) yrkande

7, 1990/91:So256 (mp) yrkande 7 och 1990/91:So272 (c) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 32 bort hemställa:

32. beträffande ransoneringar och inköpsbegränsningar

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So90 yrkande 10

och med avslag på motionerna 1989/90:So236 yrkandena 1, 2 och 4,

1989/90:So249 yrkandena 1 och 2, 1989/90:So275, 1989/90:So318

yrkande 7 och 1990/91:So256 yrkande 7 och 1990/91:So272 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Systembolagets öppettider (mom. 33)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 47 börjar med

"När det" och på s. 48 slutar med "1990/91:So74 (m)." bort ha

följande lydelse:

Utskottet vänder sig mot att låg- och måttlighetskonsumenter

tvingas underkasta sig alkoholrestriktioner som ofta uppfattas

som rena trakasserier. Utskottet anser att Systembolaget i

fortsättningen självt skall få bestämma vilka öppettider som

bäst tillgodoser konsumenternas servicebehov. De regler som

begränsar Systembolagets öppettider bör sålunda tas bort.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion

1990/91:So74 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 33 bort hemställa:

33. beträffande Systembolagets öppettider

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So74 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Varningstexter på alkoholförpackningar (mom.36)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 51 som

börjar med "Vin, sprit" och slutar med "motionerna (fp) och (mp)

bort ha följande lydelse:

I USA har man märkt ölburkar med varningstexter om

hälsoeffekterna vid alkoholförtäring, liknande de varningstexter

vi har på cigarettpaketen i Sverige. Utskottet delar

uppfattningen i motionerna 1990/91:So290 (mp) och 1989/90:So236

(fp) att Sverige bör följa USAs exempel och besluta om

varningstexter på alkoholförpackningar.

dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa:

36. beträffande varningstexter på alkoholförpackningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So236

yrkande 3 och 1990/91:So290 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

17. Drogfria miljöer för ungdomar (mom. 39)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 54

börjar med "Enligt propositionen" och på s. 55 slutar med "barn

och ungdomar" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna i motionerna So318

(mp) och So256 (mp) understryka behovet av att ungdomsmiljöer är

drogfria och av att ingen sprit förekommer i de verksamheter som

direkt riktar sig till barn och ungdomar. Vad utskottet här

anfört med bifall till de nu nämnda motionerna och med anledning

av övriga här aktuella motioner bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 39 bort hemställa:

39. beträffande drogfria miljöer för ungdomar

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:So318 yrkande

3 och 1990/91:So256 yrkande 3 och med anledning av motionerna

1989/90:So213 yrkande 4, 1989/90:So219, 1989/90:So259 yrkande 8,

1989/90:So321 yrkande 8, 1990/91:So207 yrkande 3 och

1990/91:So239 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

18. Offentlig representation (mom. 42)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 55 börjar med

"Enligt utskottets" och slutar med "(mp) yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att all offentlig representation skall vara

alkoholfri. Det skall inte vara tillåtet att göra avdrag ens för

starköl vid representation.

Vad utskottet anfört om alkoholfri representation bör

riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande

2 och 1990/91:So256 (mp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottet under mom. 42 bort hemställa:

42. beträffande offentlig representation

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So318

yrkande 2 och 1990/91:So256 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Alkoholservering på teatrar (mom. 45)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 59 börjar med

"Mot bakgrund" och slutar med "och 1990/91:So339 (m)" bort ha

följande lydelse:

Sverige torde i dag vara det enda västeuropeiska land som

totalförbjuder alkoholförtäring i samband med

teaterföreställningar eller konserter.

Från många håll önskas också en uppmjukning av gällande

regler. En sådan skulle kunna vara att tillåta servering av

starköl och vin i pauser i samband med föreställningar på

teatrar. De förutsättningar i övrigt som gäller för tillstånd

till servering bör självfallet vara uppfyllda, och

tillståndsmyndigheterna bör bl.a. pröva lokalens beskaffenhet,

föreståndarens lämplighet och rörelsens inriktning. Servering

bör givetvis inte ske i samband med program som riktar sig till

ungdomlig publik eller när detta av andra skäl är mindre

lämpligt.

En motsvarande ordning bör kunna övervägas även i fråga om

konsertlokaler eller liknande.

Av det anförda framgår att utskottet instämmer i syftet med de

nu aktuella motionerna 1989/90:So218 (m), 1989/90:So221 (m),

1989/90:So241 (m), 1989/90:So255 (m), 1989/90:So276 (m),

1989/90:So294 (m), 1990/91:So203 (m) och 1990/91:So339 (m).

Enligt utskottets mening bör regeringen snarast lägga fram ett

förslag till en tillfredsställande lösning av denna fråga.

dels att utskottet under mom. 45 bort hemställa:

45. beträffande alkoholservering på teatrar

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So218,

1989/90:So221, 1989/90:So241, 1989/90:So255, 1989/90:So276,

1989/90:So294, 1990/91:So203 och 1990/91:So339 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. S.k. minibarer (mom. 48)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 60 börjar med

"Servering av" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att svensk turistverksamhet i dag har

stora svårigheter. Den svenska alkohollagstiftningen och

beskattningen av alkoholhaltiga drycker ter sig för många

utländska gäster obegriplig. Ett kommande medlemskap i EG kommer

otvivelaktigt att medföra krav på en bättre anpassning av våra

förhållanden till vad som gäller i övriga Europa. Detta får inte

hindra att man redan nu förändrar sådana regler som verkar

direkt absurda, t.ex. regler som gäller de s.k. barskåpen i

hotellrum. I alla länder där alkohol förekommer utom i Norge och

Sverige har hotellgästen tillgång till öl, vin och oftast

starksprit i dessa skåp. Utskottet anser därför att nya regler

bör utarbetas så att servering av alkoholhaltiga drycker i

minibarer på hotellrum kan medges.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion

1990/91:So211 (m) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 48 bort hemställa:

48. beträffande s.k. minibarer

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So211 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Åldersgränsen på Systembolaget (mom. 52)

Per Stenmarck (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 62 som

börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "aktuella

motioner" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är orimligt

att en myndig person, som bl.a. har rösträtt, är valbar till

riksdagen och är skyldig att göra värnplikt, inte har rätt att

köpa alkoholdrycker på Systembolaget. Utskottet tillstyrker

därför de motioner, i vilka föreslås att åldersgränsen för inköp

på Systembolaget sänks från 20 till 18 år.

dels att utskottet under mom. 52 bort hemställa:

52. beträffande åldersgränsen på Systembolaget

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So205,

1990/91:So212, 1990/91:So262, 1990/91:So71, 1990/91:So72 och

1990/91:So81 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

22. Kommunalisering av tillståndsgivningen (mom.53)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 64 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "So264 (m)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motionerna So73

(m) yrkande 4, So215 (m) yrkande 6 och So264 (m) att

tillståndsgivningen enligt lagen om handel med drycker, LHD,

skall åvila kommunerna. Tillstånd skall i princip ges när någon

söker det, och frågor om mattvång, tidsbegränsningar, lokalers

utformning, ägarens vandel och ekonomiska förutsättningar m.m.

bör avföras som instrument i alkohollagstiftningen. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 53 bort hemställa:

53. beträffande kommunalisering av tillståndsgivningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So73 yrkande

4, 1990/91:So215 yrkande 6 och 1990/91:So264 samt med anledning

av motionerna 1989/90:So318 yrkande 5, 1990/91:So216,

1990/91:So240 och 1990/91:So256 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Kommunalisering av tillståndsgivningen (mom.53)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 64 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "So264 (m)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att kommunerna har ett avgörande

inflytande över tillståndsgivningen enligt LHD. Det kommunala

vetot vad gäller försäljnings- och serveringsställen bör därför

behållas.

Vad utskottet här anfört med bifall till motionerna So318 (mp)

yrkande 5 och So256 (mp) yrkande 5 samt med anledning av övriga

här aktuella motioner bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottet under mom. 53 bort hemställa:

53. beträffande kommunalisering av tillståndsgivningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:So318 yrkande

5 och 1990/91:So256 yrkande 5 samt med anledning av motionerna

1990/91:So215 yrkande 6, 1990/91:So216, 1990/91:So240,

1990/91:So264 och 1990/91:So73 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Ekonomisk misskötsamhet och serveringstillstånd (mom. 54)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 65 börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "och 1989/90:So307 (m)"

bort ha följande lydelse:

En viktig princip för svensk lagstiftning bör vara att man

skall straffas för ett brott man begått och inte för ett

misstänkt brott inom en helt annan verksamhet. Som framhålls i

motionerna 1989/90:So204 och 1989/90:So307 innebär emellertid

nuvarande regler att den som driver en restaurangrörelse redan

på grund av misstanke om skattebrott eller brister i bokföringen

kan få sitt serveringstillstånd indraget. Utskottet kan inte

acceptera att den som söker eller innehar ett

serveringstillstånd riskerar att utsättas för godtycke och

fråntas sina utkomstmöjligheter på vaga grunder.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen utan dröjsmål

lägga fram ett förslag om sådana ändringar i reglerna om

serveringstillstånd att de här angivna och för näringsidkarna

viktiga rättssäkerhetsproblemen undanröjs.

Vad utskottet här uttalat bör riksdagen med anledning av

motionerna 1989/90:So204 (m, fp, c) och 1989/90:So307 (m) som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 54 bort hemställa:

54. beträffande ekonomisk misskötsamhet och

serveringstillstånd

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So204 och

1989/90:So307 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

25. Åtgärder mot hembränning (mom. 55)

Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Barbro Westerholm (fp)

och Göran Engström (c) anser

dels att de avsnitt i betänkandet som på s. 66 börjar med

"De initiativ" och slutar med "därför avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Enligt gällande lag är hembränning av alkohol förbjuden. Det

finns, enligt utskottet, både av folkhälsoskäl och av de skäl

som i övrigt ligger till grund för alkohollagstiftningen

anledning att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra

hembränning. De åtgärder som krävs är ökade polisiära resurser

och informationsinsatser.

Vad utskottet anfört om åtgärder mot hembränning bör riksdagen

med anledning av motionerna 1989/90:So242 (c), 1989/90:So252 (s)

yrkande 2 och 1990/91:So336 (fp) yrkande 3 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 55 bort hemställa:

55. beträffande åtgärder mot hembränning

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So242,

1989/90:So252 yrkande 2 och 1990/91:So336 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Maskrosvin (mom. 58)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 67 som

börjar med "Socialutskottet saknar" och slutar med "yrkandena 1

och 2" bort ha följande lydelse:

Maskrosvin kan utmärkt väl baseras huvudsakligen på saft från

frukter. Utskottet delar uppfattningen i motion So292 (mp) att

maskrosor som ingrediens vid vintillverkning bör vara lagligen

tillåtet och att information om vad som är laglig tillverkning

av maskrosvin skall ställas till allmänhetens förfogande.

dels att utskottet under mom. 58 bort hemställa:

58. beträffande maskrosvin

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So292 yrkandena

1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

27. Bryggeriernas rätt till partihandel med öl (mom.60)

Gudrun Schyman (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 68 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "So90 (v) yrkande 9"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So90 (v)

att tillverknings- och serveringsleden bör hållas åtskilda.

Regeringen bör därför snarast lägga fram förslag till ändring av

LHD så att bryggerierna inte längre får sälja starköl direkt

till restaurangerna.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motion

So90 (v) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 60 bort hemställa:

60. beträffande bryggeriernas rätt till partihandel med öl

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So90 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Alkohol- och drogforskning (mom. 61)

Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 69

börjar med "Som framgått" och på s. 70 slutar med "utan

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att forskning på

alkoholområdet är mycket angelägen och att det därvid är

särskilt viktigt att undersöka förhållandena för barn och

ungdomar i missbrukarhem. En sådan undersökning som föreslås i

motionerna So237 (c) yrkande 1 och So241 (c) bör därför

genomföras, och erforderliga ramar bör ställas till forskarnas

förfogande för lösande av de föreslagna

forskningsuppgifterna.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 61 bort hemställa:

61. beträffande alkohol- och drogforskning

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So237 yrkande

1 och 1990/91:So241 samt med anledning av motionerna

1989/90:So277, 1989/90:So280, 1989/90:So282, 1989/90:So317

yrkande 2, 1990/91:So213, 1990/91:So215 yrkande 1,

1990/91:So239 yrkande 5, 1990/91:So263 och 1990/91:So336

yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

29. Internationella erfarenheter av en förändrad

alkoholpolitik (mom. 62)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 70 börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "hänvisning härtill" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förhållandena i

Québec i Canada är intressanta att studera ur alkoholpolitisk

synvinkel. Erfarenheterna är så positiva och lovande att även

utskottet anser att resultatet bör studeras noggrant för att

eventuellt kunna appliceras även i vårt land.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion

1990/91:So215 (m) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 62 bort hemställa:

62. beträffande internationella erfarenheter av en förändrad

alkoholpolitik

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So215 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. En tobaksproposition (mom. 63)

Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita

Stenberg (mp), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 72 börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därför" bort ha

följande lydelse:

Samhället har hittills inte visat tillräcklig kraft och vilja

för att förhindra rökdebut hos unga eller att hjälpa vuxna att

sluta röka. Trots att en tobakspolitisk proposition utlovats

till våren 1991 framförs nu inga som helst förslag på det

tobakspolitiska området till riksdagen. Utskottet anser det

angeläget att en tobaksproposition snarast läggs fram. Alltför

stora mänskliga och ekonomiska värden står på spel för att

dröjsmål skall kunna godtas.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

1990/91:So83 (fp) yrkande 6, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp)

yrkande 5 och 1990/91:So473 (c) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 63 bort hemställa:

63. beträffande en tobaksproposition

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So83 yrkande

6, 1990/91:So236 yrkande 5 och 1990/91:So473 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Rökfria miljöer (mom. 64)

Gudrun Schyman (v) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 74 börjar med

"Även om" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande

lydelse:

Tobaksbruket är ett allvarligt hot mot folkhälsan. På grund av

tobakens hälsorisker anser utskottet att såväl den aktiva som

den passiva rökningen måste bekämpas med hög prioritet. Det

måste därför införas bestämmelser om att offentliga lokaler och

allmänna kommunikationer blir rökfria. Det är angeläget att de

som själva inte röker slipper utsättas för passiv rökning. Barn

skall också ha rätt att få vistas i en rökfri barnomsorg.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 2, 1990/91:So91 (mp)

yrkande 9, 1990/91:So226 (mp) yrkande 5, 1990/91:So236 (m, s,

fp, c, v, mp) yrkande 2, 1990/91:So238 (mp) yrkandena 1 och 3,

1990/91:So248 (mp) och 1990/91:So280 (fp) yrkande 3 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 64 bort hemställa:

64. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande

2, 1990/91:So91 yrkande 9, 1990/91:So226 yrkande 5,

1990/91:So236 yrkande 2, 1990/91:So238 yrkandena 1 och 3,

1990/91:So248 och 1990/91:So280 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Rökfria miljöer (mom. 64)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 74 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks därför"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om sin vid flera tidigare tillfällen

redovisade inställning att ingen mot sin vilja skall behöva

utsättas för tobaksrök och att rökning inte bör förekomma i

offentliga lokaler och andra lokaler för gemensamt bruk.

Utskottet delar dock uppfattningen i motion So280 (fp) yrkande 3

att man i första hand bör åstadkomma rökfria gemensamhetslokaler

genom frivilliga överenskommelser.

Vad utskottet här anfört om rökfria miljöer bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 64 bort hemställa:

64. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So280 yrkande 3

och med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande 2,

1990/91:So91 yrkande 9, 1990/91:So226 yrkande 5, 1990/91:So236

yrkande 2, 1990/91:So238 yrkandena 1 och 3 samt 1990/91:So248

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Tobaksreklam (mom. 66)

Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita

Stenberg (mp), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 75 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "(fp) yrkande 6" bort ha

följande lydelse:

Tobaksreklamen håller myten levande om tobaken som en harmlös

produkt och en naturlig del av vår tillvaro. Reklamen

framställer också cigaretter som högklassiga, testade och

godkända produkter. Genom att staten tillåter reklam för denna

produkt är det svårt för konsumenten att inse hälsofaran med

den. Utskottet anser därför att ett totalt reklamförbud är en

nödvändig åtgärd för att minska tobaksbruket. Ett reklamförbud

måste även omfatta smygreklam, eftersom erfarenheten visat att

tobaksbolagen i länder med reklamrestriktioner i stället

marknadsför sitt varumärke på kläder, vid sportevenemang etc.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

1990/91:So87 (fp, m, c, s, v, mp) yrkande 5, 1990/91:So90 (v)

yrkande 11, 1990/91:So236 (fp, m, c, s, v, mp) yrkande 3,

1990/91:So238 (mp) yrkande 5 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 6

och med avslag på motion 1990/91:So73 (m) yrkande 5 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 66 bort hemställa:

66. beträffande tobaksreklam

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande

5, 1990/91:So90 yrkande 11, 1990/91:So236 yrkande 3,

1990/91:So238 yrkande 5 och 1990/91:So280 yrkande 6 och med

avslag på motion 1990/91:So73 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Internationella regler för marknadsföring av tobak (mom.

67)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 75 börjar med

"Riksdagen har" och slutar med "(fp) yrkande 4" bort ha följande

lydelse:

Det behövs en intensifiering av insatserna för att skapa

internationella etiska riktlinjer för marknadsföring av tobak.

Utskottet anser att Sverige bör vara pådrivande i WHOs arbete

för att etablera sådana etiska riktlinjer, eftersom mycket av

den internationella marknadsföringen på tobaksområdet sker i

former som inte är acceptabla.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

1989/90:So317 (fp) yrkande 4 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 7

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 67 bort hemställa:

67. beträffande internationella regler för marknadsföring av

tobak

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So317

yrkande 4 och 1990/91:So280 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Gränsvärden för tjärhalt i cigarettrök (mom. 68)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 76 börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "avstyrks därför" bort ha

följande lydelse:

Tjärhalten måste minskas i tobaken. Inom EG planeras en

begränsning av skadliga beståndsdelar i tobaken. Utskottet anser

att tjärhalten bör sänkas i enlighet med EGs krav, vilket

innebär att fr.o.m. 1993 en tjärhalt på maximalt 15 mg per

cigarett bör accepteras, och att fr.o.m. 1998 gränsen bör sänkas

ytterligare till 12 mg.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion

1990/91:So280 (fp) yrkande 10 och med anledning av motionerna

1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 6, 1990/91:So236 (m,

s, fp, c, v, mp) yrkande 4, och 1990/91:So238 (mp) yrkande 4 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 68 bort hemställa:

68. beträffande gränsvärden för tjärhalt i cigarettrök

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So280 yrkande 10

och med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande 6,

1990/91:So236 yrkande 4 och 1990/91:So238 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Åldersgräns för inköp av tobak (mom. 70)

Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp) och Barbro Westerholm

(fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 77 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks alltså"

bort ha följande lydelse:

Många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju

tidigare rökdebuten sker. Utskottet delar därför motionärernas

uppfattning att det är angeläget att senarelägga tobaksdebuten.

I flera andra länder finns förbud mot tobaksförsäljning till

ungdom, och ett liknande lagförslag planeras inom EG. En

åldersgräns skulle också vara ett stöd för de ungdomar som i dag

tvingas börja röka av grupptrycket. Utskottet anser alltså i

likhet med motionärerna i sexpartimotionerna So236 och So87 att

en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror bör införas.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 70 bort hemställa:

70. beträffande åldersgräns för inköp av tobak

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande

1 och 1990/91:So236 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

37. Information om tobakens skadeverkningar (mom.71)

Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 78 som

börjar med "Genom det" och slutar med "därför avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser mot bakgrund av hälsoriskerna med tobaksbruk

att såväl den aktiva som den passiva rökningen måste bekämpas.

Utskottet anser det därför angeläget att samhällsstödet till NTS

och VISIR ökar.

Detta bör riksdagen med bifall till motion So91 (c) yrkande 8

och med anledning av övriga här aktuella motioner som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 71 bort hemställa:

71. beträffande information om tobakens skadeverkningar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So91 yrkande 8

samt med anledning av motionerna 1990/91:So274, 1990/91:So280

yrkande 2 och 1990/91:So334 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

38. Rökavvänjning m.m. (mom. 72)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 79 börjar med

"Motion 1990/91:So280 (fp)" och slutar med "(yrkandena 4 och 5)"

bort ha följande lydelse:

Undersökningar visar att de flesta rökare skulle vilja sluta

med sitt bruk, men de flesta misslyckas gång på gång. Utskottet

anser att stödet till rökavvänjningen därför måste öka och

forskningen om olika avvänjningsmetoder måste förbättras.

Snusning bland såväl pojkar som flickor har blivit allt

vanligare i Sverige, vilket är oroande. Denna konsumtionsökning

måste brytas. Utskottet anser att det är hög tid att genomföra

en kampanj mot snuset.

Vad utskottet anfört om rökavvänjning och snus bör riksdagen

med anledning av motion 1990/91:280 (fp) yrkandena 4 och 5 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 72 bort hemställa:

72. beträffande rökavvänjning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So280 yrkandena

4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

39. WHOs mål på tobaksområdet (mom. 74)

Daniel Tarschys (fp), Anita Stenberg (mp) och Barbro

Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 80 börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "(fp) yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen bör fastställa mål för

tobakspolitiken. Detta mål bör överensstämma med WHOs

rekommendation, som innebär en halvering av mängden rökt tobak

till år 2000.

Vad utskottet anfört om tobakspolitikens mål bör riksdagen med

anledning av motionerna 1990/91:So238 (mp) yrkande 2 och

1990/91:So280 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 74 bort hemställa:

74. beträffande WHOs mål på tobaksområdet

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So238

yrkande 2 och 1990/91:So280 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Allergideklarationer m.m. (mom. 75)

Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 80 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "(yrkande 11)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So91 (c) att

tillverkare och importörer bör anpassa sina produkter till

allergikers och överkänsligas behov av ökad riskfrihet, märkning

och allergideklarationer.

Detta bör riksdagen med anledning av motion So91 (c) yrkande

11 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 75 bort hemställa:

75. beträffande allergideklarationer m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So91 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Nickelallergi (mom. 76)

Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 81 som

börjar med "Enligt socialstyrelsens" och slutar med "till det

anförda" bort ha följande lydelse:

Såsom uppges i motion So531 (fp) har i Danmark nyligen

utfärdats ett förbud mot användning av nickel i ett antal

produkter, såsom smycken, knappar och glasögonbågar. Utskottet

anser att de danska erfarenheterna bör studeras och att det bör

övervägas om inte också Sverige bör införa ett motsvarande

förbud.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So531 (fp)

och So496 (fp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 76 bort hemställa:

76. beträffande nickelallergi

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So496 och

1990/91:So531 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

42. Alternativmedicinska frågor (mom. 80)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 84 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(yrkandena 2--4)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet beklagar att någon proposition grundad på

alternativmedicinkommitténs förslag ännu inte lagts fram. Den nu

aktuella propositionen bör i enlighet med vad som föreslås i

motion So95 (mp) kompletteras med vad kommittén kommit fram

till. Läkemedelsverket bör göra upp en registreringslista över

naturmedel. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd bör utökas med

alternativmedicinsk sakkunskap så att den kan behandla ev.

klagomål mot alternativmedicinsk vård. Patienternas efterfrågan

och de kommersiella intressena får inte hindra att samhället

ställer krav på insyn och kvalitetskontroll.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So95 (mp)

yrkandena 2--4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 80 bort hemställa:

80. beträffande alternativmedicinska frågor

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So95 yrkandena

2--4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilda yttranden

1. Inrättande av ett folkhälsoinstitut (mom. 11)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m)

anför:

Vi har yrkat avslag på förslaget om ett folkhälsoinstitut. Ett

skäl härför är att vi i annat sammanhang lagt fram förslag om

att återskapa medicinalstyrelsen, vars huvuduppgift föreslagits

bli att följa utvecklingen på folkhälsoområdet.

2. Folkhälsoinstitutets uppgifter och verksamhetsinriktning

(mom. 15)

Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anför:

Vi vill erinra om att vi har yrkat avslag på förslaget om ett

folkhälsoinstitut och vi avstår därför från att ha synpunkter på

institutets uppgifter och verksamhetsinriktning. Enligt vår

mening bör de föreslagna uppgifterna mycket väl kunna utföras

även i en annan organisation.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motioner 3

Motioner väckta med anledning av propositionen 3

Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1990

7

Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1991

12

Utskottet 20

Propositionen i huvuddrag 20

Allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken 21

Alkohol- och tobaksprisernas del av

folkhälsopolitiken 27

Inrättande av ett folkhälsoinstitut 28

Avslag på förslaget om folkhälsoinstitutet m.m. 29

Uppgifter och verksamhetsinriktning för

folkhälsoinstitutet 30

Lokalt och regionalt folkhälsoarbete 33

Finansiering och anslagsfrågor 33

CANs verksamhet 34

Systembolagets riskinformation m.m. 36

Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet 38

Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken 38

Motionsförslag om en alkoholkommission 39

Minskning av totalkonsumtionen 40

Alkoholpolitiken och EG 42

Ransoneringar och inköpsbegränsningar 45

Information och opinionsbildning på alkoholområdet 48

Särskilda teman för det alkohol- och drogpreventiva

arbetet 51

Ingen alkohol under uppväxttiden 51

Motverka langning, hembränning och illegal

alkoholhantering 53

Alkoholfria miljöer och umgängesformer 54

Ingen alkohol i arbetslivet 55

Servering av alkoholdrycker 56

Ökad tillsyn m.m. 56

Åldersgränsen för servering av alkoholdrycker och för

inköp på Systembolaget 61

Kommunalisering av tillståndsgivningen 63

Ekonomisk misskötsamhet och serveringstillstånd 64

Otillåten sprittillverkning -- hembränning, m.m. 65

Bryggeriernas rätt till partihandel enligt LHD 67

Alkohol- och drogforskning 68

Tobaksfrågor 71

Motionsförslag om en samlad tobakslagstiftning 71

Rökfria miljöer 72

Marknadsföring av tobaksvaror 74

Gränsvärden för vissa skadliga ämnen i cigarettrök

76

Åldersgräns för inköp av tobak 76

Information om tobakens skadeverkningar 77

Rökavvänjning m.m. 78

WHOs mål för arbetet på tobaksområdet 79

Vissa frågor rörande allergi 80

Vissa frågor rörande hälsovårdhem och hälsohem samt

alternativmedicin 82

Hemställan 84

Reservationer 91

Särskilda yttranden 111