Bet. 1990/91:SoU3

Socialutskottets betänkande

1990/91:SOU03

Vissa narkotikafrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

SoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet åtta motionsyrkanden om

narkotikafrågor som väckts under den allmänna motionstiden 1990.

Samtliga yrkanden avstyrks.

Utskottets m- och c-ledamöter reserverar sig gemensamt till

förmån för motionsyrkanden om snabbare ingripanden mot

syntetiska narkotiska preparat, s.k. designade droger. Fp- och

mp-ledamöterna reserverar sig gemensamt till förmån för

motionsyrkanden om bl.a. föräldrarnas roll när det gäller det

förebyggande arbetet inom narkotikaområdet. Mp-ledamoten

reserverar sig också beträffande utskottets ställningstagande

när det gäller upplysning om tung narkotika.

Motionerna

1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förhindrande av att nya narkotiska

preparat sprids.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju607.

1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förtecknandet av förbjudna narkotiska

preparat.

1989/90:So272 av Karin Israelsson och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppförandet av kokain i

narkotikaförteckningens grupp I.

1989/90:So308 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om klassificering av syntetiska narkotiska preparat.

1989/90:So316 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att medel bör anslås för att intensifiera

upplysningen om framför allt de tunga narkotika som nu kommer in

över våra gränser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förutsättningarna för föräldrar måste

förbättras för att medverka i det förebyggande arbetet inom

narkotikaområdet.

1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett effektivare samarbete på

narkotikaområdet i Norden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information om tidiga symtom på missbruk

bland ungdomar.

Utskottet

Definition av narkotika

I tre motioner tar man upp vikten av att nya narkotiska

preparat snabbt klassificeras som narkotika och därmed faller

under den strafflagstiftning som gäller. För närvarande är

narkotikalagstiftningen tillämpbar endast på de medel som

antingen är föremål för kontroll enligt internationella

överenskommelser som Sverige har biträtt eller finns intagna i

förteckningar över vad som är att anse som narkotika.

I motion So213 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att

regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om

förhindrande av att nya narkotiska preparat sprids (yrkande

7). Motionärerna hänvisar till att nya narkotiska preparat

ständigt introduceras på den illegala narkotikamarknaden i

Sverige och att denna utveckling måste hindras. De nya

preparaten måste snabbt klassificeras som narkotika och därmed

omfattas av strafflagstiftningen.

I motion So226 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad som i motionen anförts om förtecknandet

av förbjudna narkotiska preparat (yrkande 8). Motionärerna

uppger att man genom att modifiera en molekyl i ett förbjudet

narkotiskt preparat kan behålla de narkotiska effekterna, men

komma runt förbudet genom att den kemiska sammansättningen

förändras. Dessa preparat benämns ofta designer drugs, designade

droger. Tillverkarna och konsumenterna av dessa droger ligger

hela tiden många steg före politikerna och lagstiftarna.

Regeringen bör därför snarast ge socialstyrelsen i uppdrag att

prioritera den förteckning som fortlöpande förs i Sverige över

förbjudna narkotiska preparat. Syftet med detta skall bl.a. vara

att snabbare täcka in de s.k. designade drogerna.

I motion So308 av Kent Carlsson (s) hemställs att

regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om

klassificeringen av syntetiska narkotiska preparat. På den

svenska narkotikamarknaden tillkommer ständigt nya syntetiska

narkotikapreparat, dvs. sådana som är framställda på konstgjord

väg i laboratorier, anför motionären. Genom en smärre ändring i

preparatets molekylkedja skapas lätt ett helt nytt

narkotikapreparat. För att det nya preparatet skall

klassificeras som narkotika krävs att socialstyrelsen gör

omfattande laboratorietester. Dessa är enligt motionären

kostnadskrävande och tar tid, vilket gör att samhället först en

relativt lång tid efter det att preparatet kommit in på den

svenska marknaden kan förbjuda användningen av det. Motionären

anser det inte tillfredsställande att samhället på detta sätt

får svårt att agera kraftfullt mot narkotikahandeln och

narkotikabruket.

I 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) definieras narkotika som

läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande

egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor

med sådana egenskaper, och som därför antingen är föremål för

kontroll enligt en internationell konvention som Sverige har

biträtt, eller som av regeringen har förklarats skola anses som

narkotika.

Sverige har biträtt två FN-konventioner beträffande narkotika,

såvitt nu är av intresse, dels 1961 års allmänna

narkotikakonvention (den s.k. Single Convention), med

ändringsprotokoll år 1972, dels 1971 års konvention om

psykotropa substanser. I listor som fogas till konventionerna

och som fortlöpande revideras finns upptagna de ämnen som är

föremål för internationell kontroll.

I förordningen (1983:366, ändrad och omtryckt 1989:790) om att

vissa substanser skall anses som narkotika har regeringen

angivit de ytterligare substanser som skall anses som narkotika

enligt narkotikastrafflagen. Dessa indelas i centralstimulerande

medel, hallucinogener, smärtstillande medel samt sömnmedel och

lugnande medel.

I brottsförebyggande rådets (BRÅ) promemoria Narkotikabrott

(PM 1982:2) diskuterades definitionen av narkotika. I

promemorian (s. 75--78) angavs att den nuvarande

begreppsbestämningen av narkotika visserligen skapar klarhet

angående vilka ämnen som faller under narkotikalagstiftningen

men att den är behäftad med en uppenbar svaghet. Nya narkotiska

preparat framställs efter hand och kan spridas ganska snabbt.

Straffansvar kan då först bli aktuellt sedan preparatet

uttryckligen förklarats vara narkotika. Härigenom kan den

situationen uppstå att även starkt straffvärda förfaranden kan

falla utanför det straffbara området.

I promemorian anfördes vidare att om man inom ramen för

gällande narkotikastrafflag vill täppa till den nu diskuterade

luckan detta inte kan ske endast genom en förändring av

narkotikabegreppet. Härigenom skulle nämligen en mängd inte

straffvärda fall komma att träffas. Vad som ligger närmast till

hands syntes enligt promemorian i stället vara att komplettera

narkotikabrottsbestämmelsen med ett nytt stycke som riktar sig

mot vissa kvalificerade förfaranden med beroendeframkallande

medel som inte faller in under det formella narkotikabegreppet.

Redan en sådan komplettering skulle dock kräva ingående

överväganden angående såväl hur aktuella ämnen (alkohol borde

exempelvis inte omfattas) som förfaringssätt borde avgränsas.

Med hänsyn till att några påtagliga nackdelar med nuvarande

ordning ännu inte visat sig ansågs det inte påkallat att närmare

utreda frågan. Några förslag lades därför inte fram i

promemorian.

Riksdagen har tidigare i flera sammanhang behandlat frågan om

definitionen av narkotika. Olika motionärer har då ansett den

nuvarande uppräkningsdefinitionen vara behäftad med svagheter

och har i stället efterlyst en mer generell definition av

narkotika.

I betänkandet SoU 1986/87:22 (s. 12--14) behandlade utskottet

en motion med likartat innehåll som de nu aktuella. Utskottet

inhämtade därvid uppgifter om s.k. designer drugs,

"skräddarsydda" droger, vid en hearing med företrädare för

justitie-och socialdepartementen samt socialstyrelsen.

Utskottet hänvisade vidare till en utförlig behandling av frågan

i betänkandet SoU 1985/86:17 (s. 27--29) då utskottet bl.a.

redogjorde för den diskussion om narkotikadefinitionen som förts

i BRÅs ovannämnda promemoria Narkotikabrott. I sistnämnda

betänkande gjorde utskottet bedömningen att det fanns klara

fördelar med en uppräkningsdefinition av den typ som för

närvarande tillämpas då en sådan definition gör att det är

möjligt för var och en att skaffa sig kunskap om ifall ett visst

ämne är narkotika eller inte. Definitionen är dessutom enkel och

juridiskt exakt och därigenom tillfredsställande ur

rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet ansåg att beredskapen för att

möta en situation då det på den svenska marknaden uppträder nya

narkotiska ämnen eller preparat var god. Utskottet anförde också

att oavsett vilken narkotikadefinition som tillämpas måste

enligt utskottets mening krav uppställas på en klar

identifiering av ett ämne innan någon kan ställas till ansvar

för befattning därmed. Mot bakgrund av det anförda ansåg

utskottet att det inte fanns skäl att utreda

narkotikadefinitionen och avstyrkte aktuella motioner såväl

våren 1986 som 1987.

Våren 1988 anförde utskottet med anledning av en liknande

motion att utvecklingen av nya narkotiska ämnen måste följas med

stor uppmärksamhet, men att det inte fanns anledning till ett

ändrat ställningstagande i fråga om narkotikadefinitionen

(betänkande SoU 1987/88:17, s. 32, res. vpk).

Här kan nämnas att statens kriminaltekniska laboratorium, SKL,

år l988 föreslagit socialstyrelsens dåvarande

läkemedelsavdelning att se över narkotikaförteckningen och

därvid inkludera i första hand olika amfetaminanaloger. Syftet

med en sådan översyn skulle vara att möjliggöra ingripanden mot

s.k. designer drugs.

Inom läkemedelsverket har nu påbörjats en genomgång och

omarbetning av narkotikaföreskrifterna. Enligt vad utskottet

erfarit diskuteras bl.a. den av SKL aktualiserade frågan i

samband därmed.

I USA antogs år 1986 en lagstiftning mot analoga substanser,

the Controlled Substance Analogue Enforcement Act, som riktar

sig mot designer drugs. Motsvarande lagstiftningar finns också

på Nya Zeeland och i Storbritannien.

1983 års läkemedelsutredning föreslog ingen ändring av

narkotikadefinitionen i sitt betänkande SOU 1987:20. Enligt vad

utskottet erfar kan frågan om definitionen av narkotika ändå

förväntas bli behandlad i en kommande proposition med anledning

av betänkandet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att samhället måste

ha en god beredskap för de tillfällen då det uppträder nya

narkotiska ämnen och preparat på marknaden, så att inte

narkotikakontrollen kringgås. Samtidigt måste

narkotikadefinitionen vara tillfredsställande ur

rättssäkerhetssynpunkt.

Som framgått av den här lämnade redovisningen har både

läkemedelsverket och socialdepartementet uppmärksamheten riktad

på hithörande frågor. Enligt utskottets mening bör det översyns-

resp. lagstiftningsarbete som pågår avvaktas innan riksdagen tar

något initiativ beträffande narkotikadefinitionen. Utskottet

avstyrker därför motionerna So213 (c) yrkande 7, So226 (m)

yrkande 8 och So308 (s).

Klassificering av narkotika

I motion So 272 av Karin Israelsson (c) och Gunhild Bolander

(c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i

motionen anförts om uppförandet av kokain i

narkotikaförteckningens grupp I. Motionärerna anför att kokain

enligt gällande praxis, grundad på ett utslag från högsta

domstolen 1983, är att betrakta som farligare än amfetamin, men

inte lika farligt som heroin. Högsta domstolens bedömning

grundade sig på en sammanvägning av uppfattningar och

dokumentation från det tidigare åttiotalet. Enligt motionärerna

har emellertid forskningen sedan dess redovisat en rad

skrämmande rön om kokain som motiverar att kokainet jämställs

fullt ut med heroin i farlighetshänseende och därmed vid

straffmätningen vid narkotikabrott. Ett sätt för lagstiftaren

att göra detta är, enligt motionärerna, att överföra kokainet

till narkotikaförteckningen I, som i övrigt upptar bl.a. heroin

och LSD. Den ringa medicinska användning av kokain som alltjämt

förekommer inom sjukvården, bl.a. som lokalbedövningsmedel vid

ögonoperationer, kan helt undvaras, eftersom kokainet där kan

ersättas av syntetiska medel.

Enligt 8 § andra stycket narkotikastrafflagen meddelar

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter

om innehav av och annan befattning med narkotika för medicinskt

eller vetenskapligt ändamål. Enligt 1 § narkotikaförordningen

(1962:704) åligger det läkemedelsverket att låta upprätta och

kungöra förteckningar över narkotika. Närmare föreskrifter om

utlämnande av narkotiska läkemedel meddelas enligt 6 § 2 mom. av

läkemedelsverket.

I läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över

narkotika (SOSFS 1987:2, numera LVFS 1990:47) preciseras vad som

avses med narkotika. Föreskrifterna upptar fem förteckningar där

olika preparat finns uppräknade. Förteckningarna bygger på vad

som skall utgöra narkotika enligt bl.a. den ovan nämnda

förordningen l983:366 (se s. 3). Förteckningarna anger

förutsättningarna för den vetenskapliga och medicinska

användningen av de preparat som omfattas av narkotikakontrollen.

Enligt läkemedelsverkets narkotikakungörelse (MF 1972:30, numera

LVFS 1990:45) får de i förteckning I upptagna varorna inte

införas eller utföras eller här tillverkas, saluhållas eller

överlåtas. I förteckning I ingår, som framgår av motionen, bl.a.

heroin och LSD. Läkemedelsverket kan dock ge tillstånd att

använda dessa varor för medicinsk och vetenskaplig forskning. I

läkemedelsverkets föreskrifter (SOSFS [M] 1984:16, numera LVFS

1990:27), om förordnande och utlämnande av läkemedel från apotek

m.m. (receptföreskrifterna), finns närmare föreskrifter om

förordnande av narkotiska läkemedel. Av 4 § receptföreskrifterna

framgår att narkotika som upptagits på förteckningarna II--V kan

få förordnas med iakttagande av olika säkerhetsföreskrifter.

För närvarande finns kokain upptaget på narkotikaförteckning

II, dvs. kokain kan under vissa betingelser förskrivas som

läkemedel.

Motionsyrkanden med liknande syfte som det nu aktuella har

behandlats av utskottet i betänkandena SoU 1983/84:20,

1984/85:8, 1984/85:14 och 1985/86:17. Utskottet har därvid

konstaterat att kokainberedningar i dag används som läkemedel

bara i ett mycket litet antal fall, men att de i dessa fall har

stor betydelse. Utskottet har vidare understrukit att den

straffrättsliga bedömningen av ett narkotikabrott inte är

beroende av på vilken av socialstyrelsens narkotikaförteckningar

ett preparat finns uppfört och att en strängare straffrättslig

klassificering av t.ex. kokain torde förutsätta en ändring i

narkotikastrafflagen.

I betänkandet 1985/86:17 delade utskottet motionärens oro för

konsekvenserna av ett ökat kokainmissbruk. Enligt vad utskottet

då erfarit fanns det dock inget som tydde på att

receptförskrivet kokain fått icke avsedd spridning. Utskottet

påpekade vidare att socialstyrelsens narkotikaförteckningar bara

angav förutsättningarna för legal användning av narkotiska

preparat för vetenskapliga eller medicinska ändamål. Den

straffrättsliga bedömningen av illegal befattning med narkotika

skedde med utgångspunkt i narkotikastrafflagen och den

domstolspraxis som utvecklats på det området. Utskottet såg

därför inte anledning att av narkotikapolitiska skäl föra över

kokain till narkotikaförteckning I och därmed hindra den

visserligen begränsade medicinska användning som socialstyrelsen

fortfarande bedömde befogad. Utskottet förutsatte att

socialstyrelsen fortlöpande prövade om det fanns skäl att företa

ändringar i förteckningarna.

Den då aktuella motionen avstyrktes med hänvisning härtill.

Enligt vad utskottet inhämtat från läkemedelsverket anses det

fortfarande befogat med en viss medicinsk användning av kokain.

Det är därför inte för närvarande aktuellt att överföra kokain

till narkotikaförteckning I.

Utskottet vidhåller med hänvisning härtill sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker motion So272 (c). Liksom

tidigare utgår utskottet från att läkemedelsverket fortlöpande

prövar om det finns skäl att företa ändringar i förteckningarna.

Upplysning om tung narkotika, m.m.

I motion So 316 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att medel bör anslås för att intensifiera

upplysningen om framför allt den tunga narkotika som nu kommer

in över våra gränser (yrkande 1). Motionärerna anser också

att förutsättningarna för föräldrar att medverka i det

förebyggande arbetet inom narkotikaområdet måste förbättras

(yrkande 3).

Enligt motionärerna är risken stor att ungdomar som tidigare

använt hasch och/eller marijuana går över till allt tyngre

droger. Narkotikatillverkningen måste därför följas speciellt

noga för att undvika en upptrappning av tung narkotika på den

svenska marknaden. Motionärerna anser det viktigt att föräldrar,

skolpersonal och annan personal i ungdomsverksamheten känner

till verkan och konsekvenserna av de tunga narkotikapreparat som

nu introduceras. Föräldrarna måste också få möjligheter att

engagera sig i samhällsarbetet med att förebygga

narkotikamissbruk.

I motion So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs

att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om

information om tidiga symtom på missbruk bland ungdomar

(yrkande 8). Enligt motionärerna behövs information till

föräldrar, lärare och andra som möter ungdomar om hur man ser

tidiga symtom på missbruk och om vart man kan vända sig för att

få råd och hjälp. Motionärerna pekar också på vikten av att

stärka föräldrarnas roll när det gäller de förebyggande

insatserna, bl.a. bör föräldrarna få kunskap om hur man

informerar om droger och andra risker.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,

CAN, är ett organ för folkrörelserna med uppgift främst att

förmedla basfakta på drogområdet, följa drogutvecklingen och

sprida information om förändringarna.

Enligt CANs Rapport 90, Alkohol- och narkotikautvecklingen i

Sverige, har antalet beslag av framför allt centralstimulantia

och cannabis ökat mellan åren l986 och l989. Indikationer finns

på att också tillgången på amfetamin och cannabis ökat.

Under de senaste åren har nyrekryteringen av heroinmissbrukare

bedömts vara liten. Antalet heroinbeslag har dock ökat stadigt

från 160 år l986 till 210 år 1987, 294 år l988 och 319 år l989.

Antalet kokainbeslag var under samma år 30, 48, 78 och 101. Den

bedömning som kan göras med utgångspunkt i inrapporteringen från

uppgiftslämnarna i CANs regionala rapporteringssystem tyder på

att såväl kokaintillgången som missbruket av kokain har ökat.

Enligt CAN pekar data på att nyrekryteringen av unga till

narkotikamissbruk har minskat under senare år. Förutom

minskningar i andelen skolungdomar och värnpliktiga som prövat

narkotika har såväl andelen som antalet yngre personer som

misstänkts och lagförts för narkotikabrott minskat.

Vissa indikatorer antyder enligt CAN att det tunga

narkotikamissbruket ökade mellan l979 och l982, att det minskade

mellan l982 och l986 och att det har ökat under de senaste åren.

CAN påpekar att det emellertid är oklart i vilken utsträckning

dessa förändringar är reella och i vilken utsträckning de

återspeglar ändrade förhållanden när det gäller resurser till

narkotikabekämpning, praxis och annat som påverkar statistiken.

Under alla förhållanden är den aktuella nivån tillräckligt hög

för att inge oro, anser CAN. Det tunga narkotikamissbruket

ligger i dag -- trots den nedgång som förefaller ha skett mellan

åren l982 och l985 -- troligen på en något högre nivå än vad det

gjorde enligt den totalundersökning som genomfördes år 1979 av

Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO).

Regeringen tog under hösten l989 initiativ till en ny offensiv

för att stärka den nationella kampen mot narkotikan. En

aktionsgrupp mot narkotika inrättades, bestående av cheferna för

berörda myndigheter, företrädare för kommun- och

landstingsförbunden och ordförandena för den s.k. Athenagruppen,

statens ungdomsråd och för regeringens samordningsgrupp för

narkotikafrågor (SAMNARK).

Gruppen skall ta initiativ för att stärka det arbete mot

narkotika som bedrivs av statliga myndigheter, kommuner,

landsting och olika organisationer. Högsta prioritet skall ges

åt preventiva åtgärder inom olika områden. Insatser mot kokain

och andra nya preparat liksom insatser mot narkotikahantering på

gatunivå skall uppmärksammas särskilt. Gruppen skall också

analysera hur samhällets samlade resurser används i kampen mot

narkotika.

Motionärerna i motion So316 (mp) begär medel till en

intensifierad upplysning om framför allt tung narkotika (yrkande

1). Utskottet konstaterar att det under senare år har genomförts

en stor satsning mot narkotikamissbruket. Den nya aktionsgrupp

mot narkotika som tillsattes hösten 1989 skall ge högsta

prioritet åt preventiva åtgärder inom olika områden. Den skall

också, som ovan nämnts, särskilt uppmärksamma insatser mot

kokain och andra nya preparat. Vidare har regeringen tillsatt

den s.k. Athenagruppen, som initierar olika drogförebyggande

verksamheter och opinionsbildande insatser. Utskottet utgår från

att Athenagruppen kommer att överväga bl.a. informationen om

tung narkotika. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning

av motionen behövs därmed inte. Motion So316 (mp) yrkande 1

avstyrks alltså.

Socialstyrelsen har det samlade ansvaret för den statliga

droginformationen. Styrelsen har utarbetat ett långsiktigt

program för detta område, Strategi för droginformation

(Socialstyrelsen redovisar, l986:13). Strategin behandlar bl.a.

mål och riktlinjer för droginformation, drogförebyggande

aktiviteter, drogupplysning för olika målgrupper och

folkrörelsernas insatser. Där understryks bl.a. (s. 24--25)

föräldrarnas, särskilt tonårsföräldrarnas, viktiga roll när det

gäller drogförebyggande insatser. Föräldrarna är oftast de som

är närmast sina barn och som har störst möjlighet att påverka

dem, både genom sitt eget beteende och sina attityder och

kunskaper, anförs det i strategin. Föräldrarna behöver dock god

kunskap om identitetsutvecklingen och frigörelseprocessen under

tonåren och faktakunskaper om alkohol och olika narkotiska

preparat. Denna faktainformation bör enligt socialstyrelsen

innehålla information om lagstiftningen, preparaten och metoder

för hur dessa frågor kan tas upp. Huvudansvaret för att

föräldrar får kontinuerlig information åvilar socialstyrelsen.

Enligt styrelsen måste också skolöverstyrelsen, SÖ, och

länsskolnämndernas ANT-kontaktpersoner ansvara för att föräldrar

och barn får information på föräldramöten. Viktiga

organisationer i detta sammanhang är enligt socialstyrelsen

Riksförbundet Hem och Skola och Föräldraföreningen Mot

Narkotika.

Styrelsen framhåller vidare att kommunerna har viktiga

uppgifter när det gäller informationen till föräldrarna och att

de även har möjlighet att påverka fritidsutbudet för barn och

ungdom.

Socialstyrelsen gav år l983 ut Haschboken -- en faktaskrift om

hasch -- till tonårsföräldrar. Riksförbundet Hem och Skola och

Föräldraföreningen Mot Narkotika har följt upp boken på det

lokala planet. Dessutom har styrelsen nyligen givit ut

Narkotikaboken (SoS-rapport 1990:22) i syfte att förmedla

grundläggande kunskaper om olika narkotiska preparat och deras

effekter.

Athenagruppen har i år utkommit med boken Att upptäcka sitt

barn -- om droger, ungdomar och utmaningen att vara förälder.

Boken, som är avsedd att användas bl.a. i studiecirklar och på

klassmöten, handlar om föräldrarnas roll i kampen mot

drogmissbruk.

En motion (mp) med samma lydelse som den nu aktuella So316

yrkande 3 behandlades av utskottet hösten 1989 (betänkandet

l989/90:SoU 2 s. 43). Utskottet instämde i motionärernas

uppfattning att förutsättningarna borde förbättras för föräldrar

att medverka i det förebyggande arbetet på drogområdet. Vad

utskottet uttalat med anledning av denna och flera andra

drogpolitiska motioner gavs regeringen till känna.

Utskottet vidhåller sin inställning att det är viktigt att

föräldrarna engageras i det drogförebyggande arbetet. Även i

socialstyrelsens Strategi för droginformation understryks

föräldrarnas, särskilt tonårsföräldrarnas, betydelsefulla roll

när det gäller drogförebyggande insatser. Athenagruppen har

nyligen utarbetat ett särskilt informationsmaterial riktat till

föräldrar om deras roll i kampen mot drogmissbruk. Med

hänvisning härtill och till det tillkännagivande riksdagen

gjorde förra hösten avstyrks motionerna So316 (mp) yrkande 3 och

So317 (fp) yrkande 8.

Det nordiska samarbetet på narkotikaområdet

I motion So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande av vad som i motionen anförts om ett

effektivare samarbete på narkotikaområdet i Norden (yrkande

6). För att komma åt narkotikamissbruket och narkotikahandeln

krävs, enligt motionärerna, insatser både internationellt och

nationellt. Ökad tullkontroll är en betydelsefull åtgärd. Redan

inom Norden behövs ett effektivare samarbete. Motionärerna anför

att den danska gränsen, som är yttre gräns i det nordiska

viseringsområdet, är särskilt viktig att bevaka. Enligt

motionärerna bör Sverige i Nordiska rådet kräva ett gemensamt

agerande när det gäller att hindra införsel av narkotika till de

nordiska länderna.

De nordiska länderna samarbetar i kampen mot

narkotikamissbruket. Detta sker dels i form av ett samarbete

mellan tull- och polisväsendena, dels i form av utbyte av

erfarenheter inom förebyggande arbete, vård och behandling samt

inom kriminalvården.

År l984 rekommenderade Nordiska rådet det nordiska

ministerrådet att utarbeta en nordisk handlingsplan mot

narkotika. År l985 antogs en sådan handlingsplan, där olika

områden prioriterades för det fortsatta arbetet. Bl.a. ville man

ägna uppmärksamhet åt tekniska hjälpmedel och samarbetsrutiner

inom tull- och polisområdet, kartlägga införsel och distribution

av illegal narkotika, undersöka okonventionella arbetsmetoder,

stationera nordiska poliser och tulltjänstemän som s.k.

samarbetsmän i andra länder samt förbättra utbildning och

fortbildning av personal.

Ansvarigt för handlingsplanens genomförande är det nordiska

kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, som sedan år 1971

fungerar som de nordiska regeringarnas organ för

informationsutbyte. Fr.o.m. i år är organet en permanent

kommitté under Nordiska ministerrådet.I kontaktmannaorganet

behandlas narkotikafrågor beträffande såväl social- och

hälsovårdssektorn som rättsväsendet och kontrollapparaten i

övrigt. Vid sidan härav drivs sedan år 1984 ett organiserat och

operativt inriktat samarbete mot narkotikan mellan tull- och

polismyndigheterna i de nordiska länderna, den s.k. PTN-gruppen.

Ett nordiskt ministermöte om narkotika ägde rum i januari

l990. Vid mötet antogs ett treårigt handlingsprogram i åtta

punkter om nordiskt samarbete mot narkotika. Programmet

innehåller åtgärder för information, undervisning, vård och

praktiskt samarbete inom polis- och tullmyndigheter. Bl.a.

kommer de nordiska regeringarna att även i fortsättningen

prioritera en samordning av polis- och tullinsatser mellan de

nordiska länderna och olika producent- och transitländer.

Den tidigare nämnda aktionsgruppen mot narkotika, som

inrättades hösten l989, kommer bl.a. att följa upp de insatser

som tullen gör på narkotikaområdet.

Utskottet konstaterar att det för närvarande bedrivs ett

aktivt nordiskt samarbete på narkotikaområdet. Bl.a. kommer de

nordiska regeringarna att fortsätta att prioritera en samordning

av polis- och tullinsatser mellan de nordiska länderna och olika

producent- och transitländer. Enligt utskottets uppfattning är

motion So317 (fp) tillgodosedd. Motionen avstyrks därför såvitt

nu är i fråga (yrkande 6).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande definition av narkotika

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So213 yrkande 7,

1989/90:So226 yrkande 8 och 1989/90:So308,

2. beträffande läkemedelsverkets narkotikaförteckningar

att riksdagen avslår motion 1989/90:So272,

3. beträffande upplysning om tung narkotika

att riksdagen avslår motion 1989/90:So316 yrkande 1,

4. beträffande information till föräldrar om narkotika

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So316 yrkande 3 och

1989/90:So317 yrkande 8,

5. beträffande nordiskt samarbete på narkotikaområdet

att riksdagen avslår motion 1989/90:So317 yrkande 6.

Stockholm den 25 oktober

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita

Persson (s), Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Per

Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s),

Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Jan

Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Göran Engström (c) och

Paul Ciszuk (mp).

Reservationer

1. Definition av narkotika (mom. 1)

Sten Svensson (m), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m),

Rosa Östh (c) och Göran Engström (c) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och So308 (s)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket

otillfredsställande att nya narkotiska preparat kan introduceras

på den illegala narkotikamarknaden utan att samhället omedelbart

kan reagera mot dem. Det är angeläget att de nya preparaten

snabbt klassificeras som narkotika och därmed omfattas av

strafflagstiftningen. Regeringen bör snarast ge läkemedelsverket

i uppdrag att se över narkotikaförteckningarna i syfte att nya

narkotiska preparat, särskilt de s.k. designade drogerna,

snabbare skall kunna täckas in.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande definition av narkotika

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So213

yrkande 7, 1989/90:So226 yrkande 8 och 1989/90:So308 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Upplysning om tung narkotika (mom. 3)

Paul Ciszuk (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks

alltså" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att medel bör anslås

för att intensifiera upplysningen om framför allt den tunga

narkotika som nu kommer in i vårt land. Risken är annars stor

att ungdomar som tidigare använt hasch och/eller marijuana går

över till allt tyngre droger. Det är särskilt viktigt att

föräldrar, skolpersonal och annan personal i undomsverksamheten

känner till de tunga narkotikapreparat som nu introduceras, hur

de verkar och konsekvenserna för missbrukaren.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:

3. beträffande upplysning om tung narkotika

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So316 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Information till föräldrar om narkotika m.m. (mom. 4)

Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Paul

Ciszuk (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s.9 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "(fp) yrkande 8"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att

förutsättningarna för föräldrar att medverka i det förebyggande

arbetet på drogområdet måste förbättras. Föräldrar bör bl.a. få

kunskap om hur man informerar om droger och andra risker. De

behöver också information om hur man ser tidiga symptom på

missbruk och om vart man kan vända sig för att få råd och hjälp.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So316

(mp) yrkande 3 och So317 (fp) yrkande 8 bör riksdagen ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande information till föräldrar om narkotika

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So316

yrkande 3 och 1989/90:So317 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.