Bet. 1990/91:TU1

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU01

Inriktningen av televerkets verksamhet åren 1991--1993

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

TU1

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet förslag i 1990 års

budgetproposition bl.a. om inriktningen av televerkets

verksamhet under perioden 1991--1993 och om ekonomiska mål för

verksamheten under samma tid.

I betänkandet behandlas vidare motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden innevarande år om telepolitikens

inriktning, ökad kapacitet i telenätet, ökad kostnadsanpassning

av televerkets taxor och om enhetstaxa, ökning av televerkets

till statsverket inlevererade rörelseöverskott,

telefonautomater i glesbygd, texttelefon samt om ändrat

huvudmannaskap för SOS Alarmering AB. Utskottet avstyrker

samtliga motionsyrkanden med hänvisning främst till att de

berörda frågorna är föremål för utredning eller beredning inom

regeringskansliet.

Till betänkandet är fogat sju reservationer. De avser följande

frågor och partier.

Telepolitikens inriktning (m) och (fp). I reservationen

betonas vikten av att televerkets telenät får konkurrens av

privata nät.

Ökad kapacitet i telenätet (c och mp) och (v). I den första av

dessa två reservationer framhålls att varje företag och

permanentbostad i landet bör kunna få tillgång till ett telenät

som har tillräcklig kapacitet för datatrafik av jämn och hög

kvalitet. I v-reservationen framhålls bl.a. att regionala

rättviseskäl talar för att glesbygdens telekommunikationer bör

prioriteras.

Enhetstaxa för teletjänster (v).

Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott

(fp) och (c). Enligt fp-reservationen bör televerket inleverera

ytterligare 500 milj.kr. till statsverket. Enligt

c-reservationen bör inleveransen öka med 400 milj.kr.

Telefonautomater i glesbygd (v). I reservationen framhålls att

televerket -- i likhet med SJ -- bör kunna få betalt av staten

för olönsam trafik.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:100 bilaga 8

(kommunikationsdepartementet) under avsnittet

Telekommunikationer (s.147--159)

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen har förordats

om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden

1991--1993,

2. att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts

om ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden

1991--1993,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett

kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB från televerket i

enlighet med vad i propositionen har anförts.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

1990

1989/90:T201 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om televerkets uppgift att förstärka

telenätet i hela landet.

1989/90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om telepolitiken,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att marknadsanpassa

samtliga teleavgifter och -taxor.

1989/90:T216 av Inga-Britt Johansson och Rune Evensson (båda

s) vari yrkas (delvis) att riksdagen ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statliga uppköp av post- och

teletjänster av sociala skäl.

1989/90:T801 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en prioritering av utbyggnad av telenätet för

Norrlands inland samt att utreda förutsättningarna för en

enhetstaxa för rikssamtalen i hela landet.

1989/90:T802 av Maggi Mikaelsson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att införa

enhetstaxa för teletjänster,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnaden av

telekommunikationssystem på landsbygden.

1989/90:T803 av Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) vari

yrkas att riksdagen beslutar om en sådan uppskrivning av

televerkets avkastningskrav att inleveransen till statsbudgeten

blir ytterligare 500 milj.kr.

1989/90:T804 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att en överföring av ansvaret för det statliga

ägarinflytandet i SOS Alarmering AB från televerket till statens

räddningsverk bör utredas.

1989/90:T805 av Elisabeth Fleetwood och Gullan Lindblad (båda

m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samtidig förbättring och

besparing såväl för den enskilde användaren som för samhället

vid dövas, hörselskadades och talskadades texttelefonering.

1989/90:T806 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att landets glesbefolkade delar får en

tillfredsställande utveckling av telekommunikationerna,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att televerket

får i uppdrag att utföra den härför erforderliga utbyggnaden av

telekommunikationsnätet.

1989/90:T807 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Örnsköldsvik som teleförsökskommun i norr.

1989/90:T808 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion

1989/90:N346 anförts om riktlinjer för telepolitiken.

1989/90:T809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Fi213 -- hos

regeringen begär förslag om ökade inleveranser från televerket

med 400 milj.kr. budgetåret 1990/91.

Bakgrund

1988 års riksdagsbeslut om telepolitikens mål och inriktning

m.m.

Riksdagen beslutade i maj 1988 om mål och inriktning för

telepolitiken m.m. (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402).

Enligt beslutet är det övergripande målet för telepolitiken

att medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i

landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande

tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad.

Detta mål vidareutvecklas i beslutet i följande fem delmål.

Telesystemet skall utformas så att det ger en god

tillgänglighet och service för grundläggande

telekommunikationer.

Telesystemet skall utformas så att det bidrar till ett

effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Samtidigt

skall telesystemet i sig vara effektivt.

Telesystemet skall utformas så att utvecklingsmöjligheterna

tas till vara.

Telesystemet skall vara uthålligt och tillgängligt under

kriser och i krig.

1988 års riksdagsbeslut omfattar också telepolitikens

inriktning. Beslutet i den delen innebär i korthet följande.

Statens åtgärder skall utformas i en dialog med

intressenterna. Televerkets nätutbyggnadsplaner skall förankras

på regional och lokal nivå.

Konsumenterna skall ha så stor valfrihet som möjligt i sin

användning av teletjänster.

Staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens

på utrustningsmarknaden och vid utveckling av teletjänster.

Staten skall ansvara för att det finns ett sammanhållet och

öppet telenät som täcker hela landet.

Kostnaderna för att ge alla tillgång till grundläggande

telekommunikationer och för att tillgodose totalförsvarets

intressen skall betalas solidariskt.

Utskottet

1. Telepolitikens inriktning

I motion T808 (fp) framhålls att konsumenter och företag bör

ha så stor valfrihet som möjligt i sin användning av

teletjänster. Vidare påpekar motionärerna att telekommunikation

av olika slag äger rum i ett telesystem som i ökande grad kommer

att utgöra en samverkan mellan det statliga allmänna telenätet

och ett antal privata nät. Det är viktigt -- betonas det i

motionen -- att företrädare för dessa olika nät kan verka på

lika villkor. Den svenska telepolitiken bör därför, i likhet med

vad som är fallet i en rad andra länder, söka skapa

förutsättningar för en verklig nätkonkurrens mellan jämbördiga

parter. Privata telenät, som t.ex. Comviks, bör ges vidgade

möjligheter att vidareutvecklas genom konkurrens på lika

villkor. Även helt nya nätföretag bör välkomnas. Jämlika

konkurrensförutsättningar kan skapas via t.ex. riktade

forskningsbidrag och stöd till demonstrationssystem som

finansieras av näringsliv och stat i samverkan. Om inte en

verklig telekonkurrens uppnås inom rimlig tid, bör möjligheterna

att dela upp televerket i olika bolag utredas. I samband härmed

kan en privatisering av bolagen aktualiseras.

I motion T215 (m) betonas vikten av en konkurrens på lika

villkor mellan televerket och andra operatörer.

1988 års riksdagsbeslut om telepolitiken innebär som nämnts

bl.a. att staten skall skapa förutsättningar för en effektiv

konkurrens på utrustningsmarknaden och vid utveckling av

teletjänster. I proposition 1987/88:118, som låg till grund för

beslutet, erinras också om att televerket ingalunda har någon

ensamrätt att äga och driva ett telenät. Vid sidan av

televerkets nät har SJ, statens vattenfallsverk och försvaret

drivit stora nät för eget bruk, framhölls det vidare i den

nämnda propositionen. AB Comvik, som motionärerna särskilt

nämner, tillhandahåller mobiltelefontjänster via ett eget nät.

Stora företag, såsom LM Ericsson och Volvo, förfogar också över

egna telenät för sina interna kommunikationer. EG har i sin s.k.

grönbok från den 30 juni 1987 om behovet av att utveckla en

gemensam marknad för telekommunikationsservice och utrustning

betonat vikten av konkurrens som ett medel för att främja en

sådan utveckling. Den sålunda angivna målsättningen har därefter

tagit sig uttryck i ett flertal olika direktiv inom området. I

arbetet med att uppnå ett EES-avtal har dessa direktivs innehåll

självfallet beaktats. Hittills har från svensk sida inte setts

någon svårighet att anta direktiven i fråga. Svensk telepolitik

anses ligga väl i linje med EGs och -- beträffande

liberalisering -- i många avseenden före. Frågor som gäller

samtrafik mellan televerkets telefonnät och andra nät har av

televerket underställts regeringens prövning. Verket har därvid

betonat vikten av att alla operatörer på den svenska

telemarknaden kan arbeta på konkurrensneutrala tekniska och

ekonomiska villkor. Ärendet bereds för närvarande inom

regeringskansliet.

Inom regeringskansliet pågår vidare en översyn av styrningen

av kommunikationsdepartementets affärsverk. Översynen behandlar

bl.a. kraven på treårsplanernas innehåll, ekonomisk styrning,

organisation och redovisning samt hur den ägarmässiga

uppföljningen skall ske.

Med hänvisning till det anförda kan utskottet inte för sin

del finna någon riksdagens åtgärd påkallad med anledning av

motionsyrkandena, varför desamma avstyrks.

2. Inriktningen av televerkets verksamhet under perioden

1991--1993

I den proposition som utskottet nu har att behandla framhåller

föredragande departementschefen att televerkets verksamhet under

perioden 1991--1993 skall inriktas på en fortsatt koncentration

på nätutveckling och nättjänster. Den framtida utvecklingen inom

teleområdet kräver en fortsatt kostnadsanpassning av televerkets

olika taxor för att möta den ökande konkurrensen. I och med att

tidigare överskott från t.ex. internationell trafik minskar

måste de investeringar som görs för olika kundgrupper i högre

grad än tidigare relateras till ett marknadsekonomiskt synsätt.

Utbyggnader eller modernisering av nätet bör relateras till

kundernas behov och den samhällsekonomiska nyttan. Insatser för

glesbygd och kraven på en modernisering av det allmänna

telenätet måste avvägas mot verkets marknadsförutsättningar på

andra områden.

Verkets treårsplan innebär -- betonar departementschefen --

en fortsatt anpassning av verksamheten till den dynamik som

kännetecknar telemarknaden. Kundernas växande krav skall

tillgodoses. Kunden sätts vidare i centrum. Tjänster och

produkter skall kunna erbjudas relaterat till kundernas

speciella krav. Det omfattande investeringsprogram -- ca 27

miljarder kronor för treårsperioden -- som verket lägger fram

utgör ett viktigt medel för att klara fastlagda, och höjda,

servicemål. Den största delen av investeringarna, ca 5,5

miljarder kronor per år, avser telenätet. Det gäller såväl en

kapacitetsutbyggnad som en modernisering.

Krav på ökad kapacitet i telenätet framställs i flera

motioner.

Sålunda begärs i motion T201 (c) en upprustning av telenätet

så att varje företag och permanentbostad får tillgång till en

modern telefonlinje som har tillräcklig kapacitet för

datatrafik.

I motion T215 (m) framhålls att goda teleförbindelser är ett

livsvillkor för det svenska näringslivet. Inte minst för områden

utanför storstadsregionerna är modern telefonteknik nödvändig.

Uppkoppling till moderna telestationer med tillräcklig kapacitet

bör kunna erbjudas på alla orter i landet.

I motionerna T801 (fp) och T802 (vpk) framförs krav på

förbättrade telekommunikationer i Norrlands inland. I båda

motionerna framhålls att telekommunikationerna i denna region är

eftersatta och att detta särskilt gäller datakommunikationerna.

Härigenom försvåras -- betonar motionärerna -- näringslivets

utveckling i regionen och därmed utvecklingen av kontakter och

arbetstillfällen. I båda motionerna understryks vidare att

glesbygdens telekommunikationer bör prioriteras av regionala

rättviseskäl.

I motion T806 (m) framförs krav på förbättrade

telekommunikationer i glesbygd, särskilt i sydöstra Skåne.

Motionären framhåller att telenätet i regionen har otillräcklig

kapacitet och att telefax- och datatrafik härigenom försvåras.

I motion T807 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om Örnsköldsvik som

teleförsökskommun i norr. Motionären framhåller att inom

kommunen finns både gamla och nya växelstationer. Näringslivet,

bestående av stora massa- och verkstadsindustrier men också en

mängd exportinriktade småföretag, är mycket aktivt -- fortsätter

motionären -- men hindras många gånger genom en otillräcklig

service i form av telekommunikationer. Det borde för ett företag

i Sverige inte vara ett hinder att det är beläget i glesbygd.

Det skulle vara mycket intressant att kunna utvärdera betydelsen

av en fullständig utbyggnad av telekommunikationerna i en kommun

som Örnsköldsvik.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden

till en början erinra om att statens övergripande ansvar på

teleområdet enligt 1988 års telepolitiska beslut begränsas till

att avse grundläggande telekommunikationer. Utbudet av

teletjänster karakteriseras numera av att många andra tjänster

än telefoni erbjuds. Användarnas behov av de många olika

tjänsterna varierar. Det är inte möjligt eller lämpligt --

framhålls det i beslutet -- att staten tar ett övergripande

ansvar för att alla dessa olika behov tillgodoses. Staten bör se

till att de grundläggande telekommunikationerna erbjuds med god

tillgänglighet och service. Alla människor i landet skall

erbjudas en telefonanslutning i den permanenta bostaden till

samma pris och med samma service och kvalitet. Givetvis skall

staten genom televerket kunna erbjuda även andra

telekommunikationer än de grundläggande.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att de

investeringar som televerket gör för olika kundgrupper i högre

grad än tidigare bör relateras till ett marknadsekonomiskt

synsätt. Utbyggnader eller modernisering av nätet bör vidare

relateras till kundernas behov och den samhällsekonomiska

nyttan. Insatser för glesbygd och kraven på en modernisering av

det allmänna telenätet bör även enligt utskottets mening avvägas

mot televerkets marknadsförutsättningar på andra områden.

Post- och teleutredningen (K 1988:02) föreslår i sitt

betänkande Affärsverk med regionalt och socialt ansvar (SOU

1990:27) att statens övergripande regionalpolitiska och sociala

ansvar på teleområdet skall begränsas till att avse normal

telefonkommunikation i hela landet till enhetliga priser för

företag resp. för hushåll. Normal telefonkommunikation bör

enligt utredningen för närvarande beskrivas som en ren

överföringstjänst för telefonsamtal mellan två fasta punkter.

Statens regionalpolitiska och sociala ansvar bör således --

betonar utredningen -- inte omfatta olika slags tilläggstjänster

eller data- och telefaxöverföringar och inte heller mobil

telefoni. Sådana tjänster bör kunna tillhandahållas av

televerket eller andra företag på marknadens villkor. Detta

synsätt hindrar inte att utredningen ser det som

regionalpolitiskt betydelsefullt att nya typer av nättjänster

blir tillgängliga i hela riket och att företag i stödområdena

bör kunna få statligt ekonomiskt stöd till sina utgifter för

kostsamma nätanslutningar. Utredningen, vars förslag för

närvarande bereds inom regeringskansliet, noterar att regeringen

i proposition 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet föreslagit

att sådant stöd skall bli möjligt. Utskottet antecknar för sin

del att riksdagen i juni innevarande år beslutat i enlighet med

regeringens förslag (bet. 1989/90:AU13, rskr. 346)

Med anledning av de motionsyrkanden som nu är i fråga vill

utskottet vidare återge vissa synpunkter som under hand

inhämtats från televerket.

Det svenska telefonnätet är byggt för telefoni enligt

internationell standard. Den standard som gäller för telefax-

och dataöverföring innebär högre tekniska krav. En snabb

upprustning av hela telenätet till en sådan standard skulle

enligt televerkets bedömning kräva investeringar i

storleksordningen 7 miljarder kronor. Kundernas krav på telefax-

och datakommunikation i telefonnätet söker verket tillgodose i

den utsträckning det kan ske till rimliga kostnader.

Möjligheterna till telefax- och datakvalitet i telefonnätet ökar

för övrigt successivt i takt med moderniseringen av nätet. Den

genomsnittliga sannolikheten för att ett telefax- eller

datasamtal skall lyckas var 86% under år 1989 och beräknas öka

till 96% år 1995. För AXE-anslutna kunder utvecklas

sannolikheten från 91% år 1989 till 96% år 1995.

Vid slutet av år 1989 hade knappt 40% av alla abonnenter

tillgång till AXE. Vid slutet av år 1992 beräknas 65% ha det

och vid slutet av år 1995 ca 75%. I teleområden med stor andel

glesbygd är motsvarande siffror ca 25% år 1989, 50% år 1992

och 60% år 1995. AXE-täckningen växer sålunda snabbare i

glesbygdsområden än i genomsnitt. Investeringar i nya

telefonstationer uppgår till mellan 1700 och 2000 milj.kr.

per år.

Telenätet i Norrlands inland och i sydöstra Skåne har

enligt televerket en hög kvalitet och en god framkomlighet som

är helt i nivå med standarden i landet i övrigt.

Telenätet i Örnsköldsvik och Västernorrlands län har en hög

kvalitet jämfört med övriga landet. Flera satsningar görs också

för att modernisera telenätet i regionen. Örnsköldsviks kommun

ligger på grund härav väl framme när det gäller modern

teleteknik. Förutsättningar finns härigenom för

försöksverksamheter av olika slag. Kommunen har kontinuerligt

informerats om dessa satsningar. Televerket är berett att också

fortsättningsvis diskutera sådana konkreta förslag som kommunen

och andra kunder kan ha när det gäller att utveckla servicen.

Den första AXE-stationen i Ångermanland tas i drift i slutet av

innevarande år.

I sin treårsplan för perioden 1992--1994, som är daterad den

26 juni 1990 och som regeringen ännu inte tagit ställning till,

förordar televerket att moderniseringstakten av telenätet skall

öka. Införandet av AXE-teknik bör enligt verket påskyndas och

vara klart till år 2000. Vidare förordas insatser för att

modernisera och förbättra telenätet i glesbygd genom utnyttjande

av småskalig, ny teknik.

Med hänvisning till det anförda samt i avvaktan på

statsmakternas ställningstagande till televerkets treårsplan för

perioden 1992--1994 och resultatet av pågående beredning av

post- och teleutredningens förslag avstyrker utskottet samtliga

de motionsyrkanden som nu är i fråga. Förslaget i propositionen

om godkännande av vad departementschefen anfört om inriktningen

av televerkets verksamhet tillstyrks i motsvarande del.

Taxefrågor behandlas i tre motioner.

I motion T215 (m) framhålls att televerket bör tillämpa en

marknadsanpassad prissättning för att en konkurrens på lika

villkor skall bli möjlig och för att investeringar och övrig

verksamhet inte skall få en felaktig inriktning.

I motion T801 (fp) framhålls att en enhetstaxa för

rikssamtal i hela landet bör införas.

I motion T802 (vpk) framhålls att en enhetstaxa för

teletjänster bör införas.

Riksdagen godkände år 1987 en omläggning av televerkets taxor

som innebär att verket successivt ges möjlighet att anpassa

dessa till vad som är affärsmässigt inom ramen för de krav som

ställs på service, regional balans och sociala hänsyn (prop.

1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402). Riksdagens telepolitiska

beslut år 1988 innebar bl.a. också godkännande av en ökad

kostnadsanpassning av televerkets taxor och av att en sådan

anpassning delvis skulle få ske selektivt. I den proposition som

utskottet nu har att behandla framhåller departementschefen, som

nämnts, att den framtida utvecklingen inom teleområdet kräver en

fortsatt kostnadsanpassning av televerkets olika taxor för att

möta den ökande konkurrensen. Utskottet delar denna uppfattning.

Den kostnadsanpassning av taxorna som pågår kommer successivt

att leda till en alltmer marknadsanpassad prissättning. Som

utskottet framhållit i det föregående föreslår post- och

teleutredningen att staten skall ansvara för att normal

telefonkommunikation erbjuds i hela landet till enhetliga priser

för företag resp. för hushåll. Enhetliga priser innebär en

utjämning av priserna mellan t.ex. tätort och glesbygd och att

prissättningen sålunda inte kan bli helt marknadsanpassad.

Prissättningen på tjänster som televerket tillhandahåller utöver

normal telefonkommunikation -- såsom t.ex. data- och

telefaxtrafik, mobil telefoni och AXEs tilläggstjänster -- kan

däremot marknadsanpassas.

Av post- och teleutredningens betänkande framgår att

utredningen studerat effekterna av ett införande av en

enhetstaxa, dvs. en taxa som ger samma samtalskostnad per minut

oavsett avstånd. Därvid har förutsatts att televerkets intäkter

skall hållas oförändrade och att nuvarande tidszoner och

markeringsavgift bibehålls. Resultatet visar att lokalsamtalen

skulle bli tre à fyra gånger dyrare än nu och att kostnaden för

rikssamtal skulle minska med allt från 20% till upp emot 80%

beroende på avståndet. Troligtvis -- säger utredningen -- skulle

en enhetstaxa leda till delvis nya samtalsmönster vilket i sin

tur skulle påverka behovet av investeringar i telenätet. Hur

mycket större investeringar televerket skulle behöva göra är

svårt att förutse, men det kan röra sig om avsevärda belopp.

Utredningens slutsats är att enhetstaxa inte bör införas.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet

av beredningen av post- och teleutredningens förslag avstyrker

utskottet motionsyrkandena. Förslaget i propositionen om

riksdagens godkännande av vad departementschefen förordat om

inriktningen av televerkets verksamhet tillstyrks i den del som

nu är i fråga.

Vidare tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner vad

departementschefen förordat om inriktningen av televerkets

verksamhet i de delar som inte behandlats ovan.

3. Ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden

1991--1993 m.m.

I propositionen erinras att riksdagen fastställt som

räntabilitetsmål för televerket att avkastningen på det egna

kapitalet skall vara tillräckligt hög för att soliditeten för

koncernen skall uppgå till minst 65% år 1992 (prop.

1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402). Detta soliditetsmål ligger

fast. Televerket räknar med att taxorna under perioden

behöver höjas med 2% per år med givna antaganden om inflation

och löneökningar. För att minska effekterna av föreslagen moms

på teletjänster har verket föreslagit att taxenivån höjs med

3% år 1990 och med 1% år 1991.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad

departementschefen anfört om ekonomiska mål för televerkets

verksamhet under perioden 1991--1993.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

I motionerna T803 (fp) och T809 (c) framhålls att

televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott

bör öka med 500 resp. 400 milj.kr.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra

om riksdagens beslut (prop. 1983/84:100 bil. 8, bet. TU 16,

rskr. 249) att dels omvandla televerkets statskapital per

den 30 juni 1984 till ett amorteringsfritt statslån att

redovisas som en långfristig skuld i verkets räkenskaper och med

en ränta som är lika med statens utlåningsränta, dels bilda

ett nytt fast statskapital genom en uppvärdering av vissa av

televerkets fastigheter med 1 760 milj.kr. Statens krav på

överskott skulle baseras på detta nya statskapital. Räntesatsen

sattes till statens avkastningsränta. Statens utlåningsränta och

statens avkastningsränta är båda för närvarande 11,5 %.

Televerket beräknas enligt proposition 1989/90:150

(kompletteringspropositionen) för budgetåret 1990/91 betala en

ränta med 257,3 milj.kr. på det amorteringsfria statslånet och

inleverera 202 milj.kr. i rörelseöverskott till statsverket.

Sammanlagt betalar televerket sålunda under budgetåret 1990/91

ca 460 milj.kr. till statsverket. Motionärernas krav på ökade

inleveranser innebär en ungefärlig fördubbling av sistnämnda

belopp -- med negativa återverkningar på televerkets likviditet

och soliditet som följd. Detta skulle i sin tur innebära att

teleabonnenterna genom höjda taxor belastas med kostnader som

verket inte självt kan påverka eller förutse, något som

utskottet för sin del inte vill förorda. Det nuvarande

inleveranskravet bör vidare ses mot bakgrund av televerkets

uppgifter för totalförsvaret och dess sociala och

regionalpolitiska förpliktelser.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet

av den i det föregående nämnda översynen av

kommunikationsdepartementets affärsverk avstyrker utskottet

motionsyrkandena.

4. Kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB (Notelsat)

från televerket

I propositionen erinras om att riksdagen år 1982 beslutade om

en satsning på Tele-X-projektet. Tele-X-satelliten, som avsågs

skjutas upp år 1986, planerades innehålla utrustning för

experiment med överföring av data, video och direkt-TV. Enligt

ett avtal mellan televerket och Svenska rymdaktiebolaget

(Rymdbolaget) skulle verket ansvara för utformningen och

genomförandet av experimenten. Televerket skulle, enligt

avtalet, då projektet övergick till preoperativt eller operativt

bruk överta satelliten.

År 1983 träffades en överenskommelse mellan Sverige och

Norge beträffande projektet. Härvid överfördes televerkets

rättigheter och skyldigheter till driftbolaget Notelsat, som

till lika delar ägs av de svenska och norska televerken. Som

avtalspart insattes Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB). NSAB

skulle utnyttja Rymdbolaget vid upphandling och driftsättning av

satelliten.

Tele-X-projektets förutsättningar ändrades markant under år

1988. Det klargjordes då att det TV-utbyte mellan de nordiska

länderna, vilket utretts i ministerrådets regi, inte skulle

komma till stånd. Som en följd härav enades de svenska och

norska regeringarna om att skapa en ny ägar- och

driftsorganisation för Tele-X-satelliten. Ett avtal mellan

Sverige och Norge som reglerar den nya inriktningen av projektet

undertecknades i maj 1989.

Departementschefen framhåller att avtalet innebär att

Notelsats roll i projektet upphört. Bolaget bör därför avvecklas

genom likvidation. Med beaktande av de kvarstående förpliktelser

som bolaget har, som kan uppgå till ca 10 milj.kr., förutsätts

ett visst kapitaltillskott från delägaren televerket.

Departementschefen avser, i avvaktan på riksdagens

ställningstagande, föreslå regeringen att uppdra åt televerket

att förhandla fram en överenskommelse om likvidation av

Notelsat, som innebär att Tele-X-projektet i övrigt inte

belastas med kostnader till följd av regeringens godkännande av

avtalet om projektets nya inriktning.

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen

att godkänna ett kapitaltillskott till Notelsat i enlighet med

vad departementschefen anfört.

Utskottet tillstyrker förslaget.

5. Televerkets sociala ansvar

I motion T216 (s) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga

uppköp av teletjänster av sociala skäl. Av motionen framgår att

de teletjänster som motionärerna främst åsyftar är

tillhandahållande av telefonautomater i glesbygd.

Televerkets mål för verksamheten med telefonautomater är att

den skall gå ihop samt att en rimlig andel av överskottet från

lönsamma automater skall täcka förluster i glesbygd. Post- och

teleutredningen framhåller att televerket så långt det är

möjligt bör låta överskott från den kommersiellt betingade

automatverksamheten till skälig del finansiera installationer

som ger möjligheter för allmänheten att telefonera på platser

där det finns konstaterade behov. Det gäller -- säger

utredningen -- i glesbygd, fjällområden, fritidshamnar,

turistanläggningar etc. Utredningen framhåller särskilt att

televerket, innan man beslutar om indragningar eller flyttningar

av automater, bör samråda med kommunerna för att pröva olika

tekniska och ekonomiska lösningar.

Utskottet avstyrker motionen i avvaktan på resultatet av

pågående beredning av post- och teleutredningens förslag.

I motion T805 (m) behandlas texttelefonering för döva och

talskadade. Motionärerna vill att texttelefonförmedlingen

skall göras effektivare -- och därmed billigare både för

abonnenter och staten -- vid kommunikation med döva som kan tala

genom s.k. genomgående tal. Motionärerna framhåller att i stort

sett alla vuxendöva och många barndomsdöva kan tala. Vidare

förordas i motionen att man genom subventionering underlättar

för icke-handikappade, som ofta kommunicerar med

texttelefonabonnenter, att skaffa texttelefoner. Härigenom

skulle någon medverkan av televerkets förmedlingscentraler inte

behövas. Vidare skulle abonnenterna få en förbättring i och med

att ingen utomstående skulle kunna ta del av deras samtal.

Texttelefonering innebär att kommunikation mellan en

hörselskadad och en icke handikappad abonnent förmedlas av en

telefonist, som skriver vad den icke handikappade säger så att

det kan läsas på den handikappades texttelefon. Den

hörselskadade abonnenten skriver sitt svar på texttelefonen, och

telefonisten läser upp svaret för den icke handikappade. Sedan

hösten 1989 finns möjligheter till s.k. genomgående tal, som

innebär att en döv person, som kan tala, talar direkt till en

annan -- icke handikappad -- abonnent utan medverkan av

telefonist vid någon av televerkets förmedlingscentraler. Den

icke handikappades svar skrivs av en telefonist på en

förmedlingscentral på den döves texttelefon. Motionärernas

önskemål om införande av genomgående tal är således

tillgodosett.

Post- och teleutredningen behandlar frågan om texttelefoner

men går inte in på det av motionärerna aktualiserade spörsmålet

att underlätta anskaffandet av texttelefon för andra än döva och

hörselskadade. Som motionärerna framhåller torde en ökad direkt

kommunikation mellan texttelefoner komma att minska behovet av

att gå via förmedlingscentraler och därmed i motsvarande mån

minska statsverkets kostnader för den servicen. Ett generellt

utdelande av texttelefoner till anhöriga till hörselhandikappade

abonnenter torde dock komma att medföra ökade totalkostnader för

statsverket. Det synes nämligen osannolikt att minskade

kostnader för trafik över förmedlingscentralerna skulle kunna

kompensera de ökade kostnaderna för terminaler.

Inom televerket gör man den bedömningen att en vanlig

persondator med kommunikationsprogram kan komma att bli ett

betydligt bättre alternativ än texttelefoner för de flesta

hörselhandikappade och andra abonnenter som ofta kommunicerar

med hörselhandikappade. Prisutvecklingen för persondatorer är

sådan att dessa blir allt billigare, medan motsatt utveckling

förväntas för specialapparater med små volymer som texttelefon.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet

av beredningen av post- och teleutredningens förslag avstyrker

utskottet motionen.

6. SOS Alarmering AB

I motion T804 (s) begärs en utredning om att föra över

ansvaret för det statliga ägarinflytandet i SOS Alarmering AB

från televerket till statens räddningsverk.

Post- och teleutredningen föreslår en översyn av hur det

statliga ägarskapet i SOS Alarmering bör utövas och av frågan om

vem som skall bära statens kostnader för verksamheten. I

avvaktan på resultatet av beredningen av utredningens förslag

avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande telepolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T808 och 1989/90:T215

yrkande 25 i denna del,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande ökad kapacitet i telenätet

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T201 yrkande 1,

1989/90:T215 yrkande 25 i denna del, 1989/90:T801 i denna del,

1989/90:T802 yrkande 2, 1989/90:T806 och 1989/90:T807 godkänner

den inriktning av televerkets verksamhet i denna del under

perioden 1991--1993 som förordas i propositionen,

res. 2 (c, mp)

res. 3 (v)

3. beträffande taxefrågor

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T215 yrkande

26, 1989/90:T801 i denna del och 1989/90:T802 yrkande 1

godkänner den inriktning av televerkets verksamhet i denna del

under perioden 1991--1993 som förordas i propositionen,

res. 4 (v)

4. beträffande inriktningen av televerkets verksamhet i

övrigt

att riksdagen godkänner den inriktning av televerkets

verksamhet under perioden 1991--1993 som förordas i

propositionen och som ej omfattas av vad utskottet hemställt

ovan,

5. beträffande ekonomiska mål för televerket

att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om

ekonomiska mål för televerkets verksamhet under perioden

1991--1993,

6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade

rörelseöverskott

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T803 och 1989/90:T809,

res. 5 (fp)

res. 6 (c)

7. beträffande kapitaltillskott till Notelsat

att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett

kapitaltillskott till Nordiska Telesatellit AB från televerket i

enlighet med vad som anförs i propositionen,

8. beträffande telefonautomater i glesbygd

att riksdagen avslår motion 1989/90:T216 i denna del,

res. 7 (v)

9. beträffande texttelefonering för döva och hörselskadade

att riksdagen avslår motion 1989/90:T805,

10. beträffande SOS Alarmering AB

att riksdagen avslår motion 1989/90:T804.

Stockholm den 25 augusti 1990

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Elving

Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit

Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten

Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c),

Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Tom

Heyman (m), Anita Jönsson (s) och Anders Castberger (fp).

Reservationer

1. Telepolitikens inriktning (mom.1)

Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl

(fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "1988 års riksdagsbeslut" och slutar med "densamma avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig helt till de överväganden som enligt

motionerna T808 (fp) och T215 (m) talar för för att konsumenter

och företag bör ha så stor valfrihet som möjligt i sin

användning av teletjänster och att den svenska telepolitiken bör

skapa förutsättningar för en verklig nätkonkurrens mellan

jämbördiga parter. Privata telenät, som t.ex. Comviks, bör ges

vidgade möjligheter att vidareutvecklas genom konkurrens på lika

villkor. Även helt nya nätföretag bör välkomnas. Jämlika

konkurrensförutsättningar kan skapas t.ex. via riktade

forskningsbidrag och stöd till demonstrationssystem som

finansieras av näringsliv och stat i samverkan. Med det anförda

tillstyrker utskottet motion T808 (fp). Utskottets

ställningstagande innebär att syftet med motion T215 (m), såvitt

nu är i fråga, torde få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande telepolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T808 och med

anledning av motion 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Ökad kapacitet i telenätet (mom.2)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Utskottet vill" och på s. 8 slutar med "motsvarande del"

bort ha följande lydelse:

En förutsättning för välfärd och livskvalitet är enligt

utskottets mening att man kan bo och arbeta i hela Sverige.

Befolkningskoncentrationer är en påfrestning både på människor

och miljö, som kostar mycket att kompensera. En väl utbyggd

infrastruktur är en förutsättning för utveckling på landsbygden.

Med modern datateknik kan arbetsplatser med fördel flyttas till

landsbygden, under förutsättning att telenätet fungerar.

Utskottet delar den i motion T201 (c) uttalade uppfattningen

att varje företag och permanentbostad i landet bör kunna få

tillgång till ett telenät som har tillräcklig kapacitet för

datatrafik av en hög och jämn kvalitet. Detta innebär att

telenätet i hela landet måste förstärkas i snabbare takt än

planerat och mer än vad som kan motiveras företagsekonomiskt.

Televerket bör därför få extra resurser för att den erforderliga

nätutbyggnaden skall kunna genomföras.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion T201 (c)

yrkande1.

Genom utskottets ställningstagande torde syftet med de

övriga motionsyrkanden som nu är i fråga få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande ökad kapacitet i telenätet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T201 yrkande 1

samt med anledning av vad som förordas i propositionen om

inriktningen av televerkets verksamhet i denna del under

perioden 1991--1993 och motionerna 1989/90:T215 yrkande 25 i

denna del, 1989/90:T801 i denna del, 1989/90:T802 yrkande 2,

1989/90:T806 och 1989/90:T807 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet härom anfört,

3. Ökad kapacitet i telenätet (mom.2)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Utskottet vill" och på s. 8 slutar med "motsvarande del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna T801 (fp) och T802 (vpk)

uttalade uppfattningen att telenätet i glesbygd, inte minst i

norra Norrlands inland, har otillräcklig kapacitet för

datakommunikationer. I likhet med de motionärer som står bakom

dessa båda motioner finner även utskottet att regionala

rättviseskäl talar för att glesbygdens telekommunikationer bör

prioriteras. Det skall enligt utskottets bestämda uppfattning

vara lika lätt att använda televerkets olika tjänster i t.ex.

Västerbottens inland som i storstadsområdena.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion T801 (fp) i den

del som nu är i fråga och yrkande 2 i motion T802 (vpk).

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med de övriga

motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande ökad kapacitet i telenätet

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T801 i denna

del och 1989/90:T802 yrkande 2 samt med anledning av vad som

förordas i propositionen om inriktningen av televerkets

verksamhet under perioden 1991--1993 och motionerna 1989/90:T201

yrkande 1, 1989/90:T215 yrkande 25 i denna del, 1989/90:T806 och

1989/90:T807 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

4. Taxefrågor (mom. 3)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Riksdagen godkände" och på s. 9 slutar med "i fråga" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna T801 (fp) och T802 (vpk)

uttalade uppfattningen att de olika taxor som televerket

tillämpar för rikssamtal och lokalsamtal innebär att stora

tätorter gynnas på bekostnad av landsorten. För att undanröja

den orättvisan bör en enhetstaxa för teletjänster införas. Det

ankommer på regeringen att se till att så sker.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 1 i motion

T802 (vpk). Genom detta ställningstagande torde syftet med

motion T801 (fp), i den del som nu är i fråga, få anses

tillgodosett. Motion T215 (m) yrkande 26 avstyrks.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande taxefrågor

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T802 yrkande 1

och med avslag på motion 1989/90:T215 yrkande 26 samt med

anledning av vad som förordas i propositionen om inriktningen av

televerkets verksamhet i denna del under perioden 1991--1993 och

motion 1989/90:T801 i denna del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet härom anfört,

5. Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott

(mom.6)

Hugo Bergdahl och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utskottet

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör televerkets statskapital

skrivas upp så att inleveranserna till statsbudgeten blir 500

milj.kr. utöver de ca 460 milj.kr. som regeringen räknar med för

nästa budgetår. Med det anförda torde syftet med motion

T803 (fp) få anses tillgodosett och syftet med motion T809 (c)

få anses i huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade

rörelseöverskott

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T803 och

1989/90:T809 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

6. Televerkets till statsverket inlevererade rörelseöverskott

(mom.6)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utskottet

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör televerkets statskapital

skrivas upp så att inleveranserna till statsbudgeten blir 400

milj.kr. utöver de ca 460 milj.kr. som regeringen räknar med för

nästa budgetår. Med det anförda tillstyrker utskottet motion

T809 (c). Utskottets ställningstagande innebär att syftet med

motion T803 (fp) torde få anses i huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande televerkets till statsverket inlevererade

rörelseöverskott

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T809 och med

anledning av motion 1989/90:T803 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet härom anfört,

7. Telefonautomater i glesbygd (mom.8)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med

"teleutredningens förslag" bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening bör lokaliseringen av

telefonautomater inte styras av privatekonomiska

lönsamhetsberäkningar utan med beaktande av sociala skäl samt

samhällsekonomiska och regionalpolitiska överväganden. I likhet

med t.ex. SJ bör televerket kunna få betalt av staten för s.k.

olönsam trafik.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motionen

tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande telefonautomater i glesbygd

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T216 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,