Bet. 1990/91:TU2

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU02

Vissa yrkestrafikfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

TU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 14 motionsyrkanden, huvudsakligen i

yrkestrafikfrågor, från den allmänna motionstiden vid 1989/90

års riksmöte.

Riksdagen beslutade vid 1987/88 års riksmöte om en

omfattande avreglering av yrkestrafiken och stiftade i samband

därmed en ny yrkestrafiklag. Avregleringen innebär främst en i

princip fri konkurrens för taxitrafiken, för

beställningstrafiken med bussar och för bussuthyrningsrörelser.

Linjetrafiken med buss berörs i begränsad omfattning av

avregleringen. Den nya yrkestrafiklagen trädde i kraft den 1

januari 1989. För taxitrafiken trädde dock avregleringen i kraft

först den 1 juli innevarande år.

I m- och fp-motioner begärs en ytterligare avreglering av

yrkestrafiken. Lämplighetsprövningen bör enligt motionärerna

inte omfatta sådana faktorer som vilja och förmåga att fullgöra

skyldigheter mot det allmänna utan endast vad som är av

betydelse för passagerarnas säkerhet och för trafiksäkerheten.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena. M-, fp- och c-ledamöterna

reserverar sig. I de nämnda motionerna begärs vidare att

yrkestrafiklagens regler om konkurrensskydd för SJs

järnvägstrafik och för trafikhuvudmännens trafik upphävs.

Utskottet avstyrker även dessa motionsyrkanden. M- och

fp-ledamöterna reserverar sig.

Vidare avstyrker utskottet ett yrkande i en m-motion som

syftar till att så långt möjligt begränsa att trafikhuvudmännen

utför den trafik som de har ansvaret för i egen regi. M- och

fp-ledamöterna reserverar sig även i den frågan.

M-ledamöterna reserverar sig mot att utskottet avstyrker ett

m-yrkande om att landstingen inte bör engagera sig i

länstrafiken.

M-, c-, v- och mp-ledamöterna reserverar sig mot att

utskottet avstyrker motionsyrkanden om dispenser från kravet på

att taxibilar från den 1 januari 1991 skall vara försedda med

kvittoskrivande och registrerande taxametrar.

C-, v- och mp-ledamöterna reserverar sig mot att utskottet

avstyrker ett yrkande i en c-motion om att bl.a. endast de som

har tillstånd till yrkesmässig trafik bör få tillstånd att hyra

ut tunga bussar.

Slutligen reserverar sig v- och mp-ledamöterna mot att

utskottet avstyrker ett yrkande i en mp-motion om att bussar bör

vara försedda med anordningar för att transportera cyklar.

Till betänkandet har förutom de nämnda reservationerna fogats

ett särskilt yttrande av c- och mp-ledamöterna om en för de båda

Skånelänen gemensam trafikhuvudman.

Motionerna

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

1990

1989/90:T212 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

20. att riksdagen beslutar att endast kontroll av kompetens

och säkerhet på trafikområdet skall utgöra grund vid prövning av

ansökan om trafiktillstånd.

1989/90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den regionala och lokala trafiken,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om yrkestrafiken,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om trafikhuvudmännens trafik i egen regi,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om landstingens engagemang i

länstrafikbolagen.

1989/90:T243 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1989/90:N347 anförts om nödvändigheten av

offensiva insatser för att utveckla infrastrukturen i Skåne.

1989/90:T342 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att cyklar skall kunna medföras på bussar i enlighet med vad i

motionen anförts.

1989/90:T432 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökad säkerhet i busstrafiken.

1989/90:T905 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en översyn i skärpande riktning av brott mot 4

kap. 1 § yrkestrafiklagen.

1989/90:T907 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behov av dispensmöjligheter från att ha kvittoskrivare i

taxi.

1989/90:T923 av Eivor Husing och Britta Sundin (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försöksverksamhet med beställningstrafik

under icke ordinarie trafiktider.

1989/90:T924 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av konkurrens i utbildningen för att erhålla

trafiktillstånd.

1989/90:T931 av Hans Nyhage (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om dispenser från kravet på taxameter i

fordon, som används i taxitrafik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tvånget att fr.o.m. den 1 juli 1990

använda kvittoskrivande taxametrar i fordon, som används i

taxitrafik.

1988 års riksdagsbeslut om avreglering av yrkestrafiken

Yrkestrafiklagen (1988:263) avser sådan yrkesmässig trafik som

innebär att bl.a. personbilar, lastbilar och bussar jämte förare

ställs till allmänhetens förfogande för transport av personer

och gods. Yrkesmässig trafik kan enligt lagen bedrivas som

linjetrafik, taxitrafik och beställningstrafik med buss, såvitt

gäller persontransporter, samt såsom godstrafik.

1988 års yrkestrafiklag ingår som ett led i den avreglering

av yrkestrafiken som riksdagen beslutade om i samband med

behandlingen av 1988 års trafikpolitiska proposition. De

viktigaste inslagen i avregleringen är att den s.k.

behovsprövningen, som tidigare hade slopats för godstrafiken,

avvecklades också för taxitrafiken och för beställningstrafiken

med bussar. Dessutom slopades genom 1988 års riksdagsbeslut

(prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:78, bet. TU15, rskr.

166) behovsprövningen av bussuthyrningsrörelser enligt lagen

(1979:561) om biluthyrning i sin då gällande lydelse. 1988 års

riksdagsbeslut innebär sålunda att inte bara godstrafik på väg

utan också taxitrafik, beställningstrafik med bussar och

bussuthyrning i princip kan bedrivas i fri konkurrens.

Den nya yrkestrafiklagen och ändringarna i lagen om

biluthyrning trädde i kraft den 1 januari 1989. Avregleringen av

taxitrafiken trädde dock i kraft först den 1 juli innevarande

år.

Huvuddragen i lagstiftningen om trafikhuvudmän

Enligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv

persontrafik skall det -- för att främja en tillfredsställande

trafikförsörjning -- i varje län finnas en huvudman som ansvarar

för den lokala och regionala linjetrafiken för

persontransporter.

Enligt lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik

får en trafikhuvudman inom sitt län fr.o.m. den 1 juli 1989

driva linjetrafik enligt yrkestrafiklagen utan

linjetrafiktillstånd. Samtidigt upphörde -- i princip -- alla

tidigare meddelade trafiktillstånd att gälla.

Lämplighets- och skadlighetsprövning enligt

yrkestrafiklagstiftningen

1988 års riksdagsbeslut innebar inte bara en avreglering av

yrkestrafiken utan också en skärpning av reglerna om

lämplighetsprövning av den som söker trafiktillstånd eller

tillstånd till uthyrningsrörelse enligt biluthyrningslagen.

Sålunda utvidgades i fråga om juridiska personer den personkrets

som skall prövas. Vidare förstärktes den uppföljande prövningen

av lämpligheten.

Lämplighetsprövningen enligt yrkestrafiklagen innebär främst

att trafiktillstånd får ges endast till den som med hänsyn till

yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att

fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt

samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att

driva verksamheten. I fråga om juridiska personer skall

prövningen avse den eller dem som är trafikansvariga. Prövningen

skall därutöver, utom när det gäller yrkeskunnande, avse bl.a.

verkställande direktör, andra ledande befattningshavare och

styrelseledamöter. Trafiktillstånd kan återkallas om det i den

yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av

trafikrörelsen eller i annan verksamhet som tillståndshavaren

driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om

annars förutsättningarna för tillstånd inte längre föreligger.

Lämplighetsprövningen enligt biluthyrningslagen har en

utformning som motsvarar yrkestrafiklagens.

I och med att den nya yrkestrafiklagen fullt ut trätt i

kraft kan, som nämnts, inte bara godstrafik på väg och

beställningstrafik med bussar utan också taxitrafik i princip

bedrivas i en fri konkurrens. Tillstånd till linjetrafik får

emellertid ges endast om den avsedda trafiken inte kan antas bli

till skada för redan etablerad järnvägstrafik eller för den

lokala och regionala busstrafik som drivs av trafikhuvudmännen.

Undantag från denna bestämmelse gäller så till vida som

tillstånd får ges, om sökanden gör sannolikt att en avsevärt

bättre trafikförsörjning därigenom skulle uppnås.

Utskottet

1. Fortsatt avreglering av yrkestrafiken

I motion T215 (m) framhålls att lämplighetsprövningen

endast bör omfatta faktorer av betydelse för passagerarnas

säkerhet och för trafiksäkerheten. Att av bl.a. fiskala skäl ta

andra hänsyn vid bedömningen säger sig motionärerna inte kunna

godta. Vidare framhåller motionärerna att den lokala och

regionala kollektivtrafiken bör avregleras. Bestämmelserna om

linjetrafiktillstånd i yrkestrafiklagen innebär enligt

motionärerna ett otillbörligt konkurrensskydd för SJ och för

trafikhuvudmännen. Dessa bestämmelser bör därför upphävas. Alla

innehavare av yrkestrafiktillstånd bör ha samma rätt att driva

busslinjetrafik som trafikhuvudmännen har.

I motion T212 (fp) yrkas att riksdagen beslutar att endast

kontroll av kompetens och säkerhet på trafikområdet skall utgöra

grund vid prövning av ansökan om trafiktillstånd.

Utskottet finner det för sin del angeläget att den

yrkesmässiga trafiken bedrivs på ett ansvarsmedvetet och lojalt

sätt.

Som utskottet framhållit i tidigare betänkanden gäller för

yrkestrafiksektorn, förutom yrkestrafiklagen, bestämmelser om

bl.a. lastvikt, arbetstid, farligt gods och hastighet.

Överträdelser av sådana bestämmelser kan innebära risker för

trafiksäkerheten och snedvrida konkurrensen inom

transportmarknaden. Överlaster medför dessutom kostnader för

väghållningen. Vidare har trafikföretagen naturligtvis att följa

de regler i fråga om beskattning, ekonomisk redovisning m.m. som

gäller för all näringsverksamhet. Även överträdelser av sådana

regler innebär en osund konkurrens och ofta betydande

svårigheter för seriöst skötta företag.

Yrkestrafiklagens regler om lämplighetsprövning har enligt

utskottets mening givits en utformning som synes väl ägnad att

motverka lagöverträdelser av de nämnda slagen och därmed så

långt möjligt säkerställa att yrkestrafiken bedrivs på det sätt

som utskottet finner önskvärt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

T212 (fp) i den del som nu är i fråga och motion T215 (m)

yrkande 21.

I motionerna T212 (fp) och T215 (m) aktualiseras även den s.k.

skadlighetsprövningen enligt yrkestrafiklagen.

I den sistnämnda motionen framhålls att den lokala och

regionala kollektivtrafiken bör avregleras. Bestämmelserna om

linjetrafiktillstånd i yrkestrafiklagen innebär enligt

motionärerna ett otillbörligt konkurrensskydd för SJ och för

trafikhuvudmännen. Dessa bestämmelser bör därför upphävas. Alla

innehavare av yrkestrafiktillstånd bör ha samma rätt att driva

linjetrafik som trafikhuvudmännen har.

I motion T212 (fp) yrkas att riksdagen beslutar att endast

kontroll av kompetens och säkerhet på trafikområdet skall utgöra

grund vid prövning av ansökan om trafiktillstånd.

Som utskottet tidigare framhållit skulle en fullständigt fri

konkurrens i fråga om linjetrafiken på väg kunna medföra

skadeverkningar för den trafik som samhället bedriver. Den

trafiken syftar ofta till att upprätthålla ett visst

grundläggande trafikutbud och måste drivas även om den går med

underskott som täcks via skatterna. Detta är regelmässigt fallet

med den trafik som trafikhuvudmännen svarar för. Även SJ

bedriver olönsam trafik som finansieras med särskilda medel över

statsbudgeten.

Av det anförda följer att motionerna T212 (fp) yrkande 20,

såvitt nu är i fråga, och T215 (m) yrkande 20 avstyrks.

2. Trafikhuvudmannaskapsfrågor

Som nämnts inledningsvis föreskriver lagen om huvudmannaskap

för viss kollektiv persontrafik att det i varje län skall finnas

en huvudman som ansvarar för den lokala och regionala

linjetrafiken för persontransporter. Huvudman är

landstingskommunen och kommunerna i länet gemensamt. I

Stockholms län är landstingskommunen huvudman och i Gotlands län

kommunen. Landstingskommunen och kommunerna i ett län kan dock

överenskomma att antingen landstingskommunen eller kommunerna i

länet skall vara huvudman. Till fullgörande av sitt ansvar för

trafiken anlitar det stora flertalet trafikhuvudmän

entreprenörer. Fyra huvudmän, nämligen de i Stockholms,

Södermanlands, Örebro och Västmanlands län, driver emellertid

trafiken helt eller så gott som helt i egen regi.

Som också nämnts inledningsvis får trafikhuvudmannen inom

länet -- fr.o.m. den 1 juli 1989 -- driva linjetrafik enligt

yrkestrafiklagen utan linjetrafiktillstånd. Samtidigt upphörde

-- i princip -- alla tidigare linjetrafiktillstånd att gälla.

Lagen om rätt att driva viss linjetrafik, som ger

trafikhuvudmännen nämnda rättighet, motiverades med önskemål om

att främja ett bättre resursutnyttjande inom kollektivtrafiken

genom ökade möjligheter till en rationell trafikplanering samt

till större frihet och ökad konkurrens vid huvudmännens

upphandling av transporttjänster. Avsikten var inte -- betonades

det -- att försämra förutsättningarna för entreprenadtrafiken

utan att skapa ett system där fördelarna med att utnyttja

fristående entreprenörer skulle bli större än dittills (prop.

1984/85:168, bet. TU30, rskr. 383).

I motion T215 (m) framhålls att huvudmannatrafik i egen

regi innebär risker för att konkurrensen inom

busslinjetrafiken snedvrids med hjälp av skattemedel. Entrepenad

bör därför uppmuntras. Endast undantagsvis bör

trafikhuvudmännen få driva trafik i egen regi.

Med det politiska och ekonomiska ansvar som

trafikhuvudmännen har för den lokala och regionala linjetrafiken

bör de enligt utskottets mening själva bestämma om -- och i

vilken utsträckning -- trafiken skall utföras i egen regi eller

med hjälp av entreprenörer. Med det sagda avstyrks

motionsyrkandet.

I motion T215 (m) framhålls vidare att det är olämpligt att

landstingen har ett engagemang i länstrafikbolagen. Lagen

har nyligen ändrats -- säger motionärerna -- så att det nu är

möjligt för kommunerna i ett län att ta över ansvaret för

huvudmannaskapet. Enligt motionen bör en sådan ordning bli

obligatorisk och landstingen således frigöras från ansvaret för

länstrafiken.

Huvudregeln enligt 1978 års huvudmannaskapslag är -- som

framgår av vad utskottet anfört i det föregående -- att

kommunerna och landstinget i ett län gemensamt svarar för

huvudmannaskapet. Av förarbetena till lagen framgår att det

bedömdes ändamålsenligt att genom ett och samma organ söka

tillgodose såväl lokala som regionala trafikintressen inom

länet. I proposition 1987/88:78 om avreglering av

yrkestrafiken framhölls att man inom en del kommuner och

landsting hade väckt frågan om inte landstingen såsom regionala

organ i ökad utsträckning borde kunna ta på sig ansvaret för att

garantera den grundläggande trafikförsörjningen för hela länet.

Rent allmänt finns det nu hos landstingen -- sades det i

propositionen -- en ambition att ägna länets trafikfrågor ett

större intresse än vad som tidigare hade varit fallet. I den mån

en sådan utveckling kunde främja kollektivtrafiken borde den

uppmuntras. 1978 års lag föreslogs därför ändras så att

landstinget inte bara i Stockholms län utan i alla län ensamt

kunde ta ansvaret för kollektivtrafiken. En förutsättning härför

skulle självfallet vara att kommunerna och landstinget var

överens. Samtidigt borde möjlighet öppnas för kommunerna i länet

att gemensamt utöva huvudmannaskapet utan landstingets

medverkan. Även i det fallet skulle krävas att landstinget och

kommunerna var överens. Riksdagen beslutade i enlighet med

regeringens förslag (bet. TU 1987/88:15, rskr. 166).

Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 1989.

Den ordning som sålunda gäller synes väl ägnad att tjäna

sitt ändamål, varför utskottet för sin del inte vill förorda

någon ändring i densamma. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion T243 (c) framhålls att det bör finnas en för de

båda Skånelänen gemensam trafikhuvudman.

Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning (bet.

TU 1986/87:17, bet. TU 1987/88:15 och bet. 1989/90:TU3) att ett

länsvis avgränsat ansvar för den lokala och regionala

kollektivtrafiken synes mest ändamålsenligt. Det förtjänar

erinras om den ändring i lagen om rätt att driva viss

linjetrafik som riksdagen beslutade om samtidigt med den nya

yrkestrafiklagen och som innebär att en trafikhuvudman under

vissa förutsättningar kan få driva linjetrafik också i ett

angränsande län. Vidare erinras om att regeringen enligt 1978

års huvudmannaskapslag kan meddela föreskrifter om samverkan i

fråga om trafik mellan huvudmän i olika län. Slutligen må

framhållas att regeringen nyligen tillkallat tre förhandlare --

en för Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för

Malmöregionen -- med uppdrag att med berörda parter utarbeta

överenskommelser som skall syfta till att genom åtgärder i det

samlade trafiksystemet förbättra regionens miljösituation, öka

tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionens

utveckling.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionsyrkandet i den del som nu är i fråga.

3. Taxifrågor

I motion T905 (m) begärs bestämmelser om skärpt straff för

svarttaxiverksamhet. Enligt motionären är det i

storstadsområden mycket vanligt att folk ur snart sagt alla

samhällsgrupper tar tillfället att genom svarttaxiverksamhet

skaffa sig avsevärda inkomster skattefritt. Somliga, säkert de

flesta, har den skattefria inkomsten som huvudorsak. Några

använder svarttaxiverksamhet som ett sätt att kunna genomföra

rån och ibland våldtäkter, och i nästan alla sådana sammanhang

förekommer avsevärd misshandel.

Utskottet erinrar om att straffet för olaga yrkesmässig

trafik är böter eller fängelse i högst sex månader. Påföljden

kan sålunda i allvarliga fall bli ganska sträng. Om föraren

gjort sig skyldig till annan brottslig gärning kan han

naturligtvis straffas även för det brottet. Så kan t.ex. på rån

eller våldtäkt följa fängelse i högst sex år eller -- i fall av

grovt rån eller grov våldtäkt -- i högst tio år. Dessutom

återkallas i regel körkortet. Genom avregleringen av

taxitrafiken, som trädde i kraft den 1 juli innevarande år,

torde utbudet av taxibilar komma att anpassas till efterfrågan i

högre grad än för närvarande. Därmed torde också grunden för

svarttaxiverksamheten komma att avsevärt försvagas. Med det

anförda avstyrker utskottet motionen.

I motionerna T907 (c) och T931 (m) erinras om att riksdagens

trafikpolitiska beslut år 1988 bl.a. innebär att taxibilar från

den 1 juli 1990 skall vara utrustade med kvittoskrivande och

registrerande taxametrar.

I båda motionerna framhålls att ifrågavarande taxametrar är

mycket dyra i inköp -- 30 à 40 000 kr. -- och att dispenser från

kravet därför måste medges. Enligt c-motionen behövs dispenser

särskilt i glesbygd. I m-motionen framhålls att många taxiägare

i sina bilar har moderna och tämligen nyinköpta taxametrar, som

kan väntas fungera fullgott i ännu ett antal år. Det skulle vara

en stor kapitalförstöring -- betonar motionären -- om dessa

taxametrar måste kasseras per den 1 juli. I första hand måste

gälla att taxametrar, som i dag är godkända, skall få användas

även efter den 1 juli 1990. I andra hand bör gälla att utbyte av

taxametrar får ske successivt så att byte inte behöver ske

förrän de nuvarande är förbrukade.

I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1987/88:15

framhöll utskottet att särskilda skäl skall krävas för att

dispens skall kunna ges från kravet på en kvittoskrivande och

registrerande taxameter. Som ett sådant skäl angavs att fordonet

uteslutande används för avtalsbundna skolbarnstransporter.

Ifrågavarande taxametrar har -- heter det i betänkandet -- ett

påtagligt konsumentintresse inte enbart för dem som har ansvaret

för de samhällsbetalda resorna. Av redovisningsskäl m.m. bör

vidare ett införande av registrerande taxametrar ligga i

branschens eget intresse. Alltmer krävs också en utrustning som

på ett praktiskt sätt medger betalning med kreditkort e.d. Med

registreringen skapas även möjligheter till skattekontroll,

något som i sin tur ökar förutsättningarna för konkurrens på

lika villkor.

I betänkandet underströk utskottet särskilt den stora

omfattning samhällsbetalda uppdrag som taxi har, t.ex.

färdtjänst och sjukresor, och som innebär att taxis ställning i

Sverige framstår som unik. Mer än hälften av taxis uppdrag

härrör från sådana uppdrag där det alltså är någon annan än

resenären som står för huvuddelen av kostnaden. Denna

omständighet var enligt utskottet ett viktigt motiv för

föreskrifter om kvittoskrivande och registrerande taxametrar.

Transportrådet har i mars innevarande år utfärdat

Föreskrifter om undantag från kravet på att fordon som används i

taxitrafik skall vara försett med taxameter (TPRFS 1990:1).

Föreskrifterna innebär att en taxibil inte behöver vara försedd

med taxameter om 1. den används uteslutande för avtalsbundna

skolbarnstransporter och 2. skriftligt avtal om transporterna

finns samt 3. ersättningen för transporterna bestäms på annat

sätt än genom användning av taxameter och erläggs mot faktura.

Regeringen har den 26 april 1990 -- efter framställning från

Svenska Taxiförbundet -- meddelat ett beslut med innebörden att

ikraftträdandet av bestämmelserna om krav på kvittoskrivande och

registrerande taxametrar uppskjuts till den 1 januari 1991.

Utskottet finner det för sin del inte motiverat att ompröva

1988 års riksdagsbeslut och avstyrker därför de båda motionerna.

4. Busstrafikfrågor

I motion T432 (c) framhålls att trafiksäkerhetskraven i flera

avseenden ställs högre på yrkesmässig busstrafik än på icke

yrkesmässig. De högre kraven avser viss utrustning samt

föreskrifter om arbets- och vilotider som saknar motsvarigheter

för icke yrkesmässig trafik. Därtill kommer naturligtvis --

fortsätter motionärerna -- att bussarna i den yrkesmässiga

trafiken av driftsekonomiska och marknadsmässiga skäl allmänt är

föremål för fortlöpande kvalificerat tekniskt underhåll och

förnyelse. Till säkerhetsstandarden i yrkesmässig trafik bidrar

också det personliga ansvar för trafikutövningen som är förenat

med trafiktillstånden. För att höja trafiksäkerheten med buss

föreslår motionärerna att endast innehavare av tillstånd till

yrkesmässig busstrafik skall få driva uthyrningsrörelse med

tyngre bussar. De bussar som används i uthyrningsrörelsen bör

uppfylla alla de säkerhets- och utrustningskrav som gäller för

bussar i yrkesmässig trafik. Vidare förordar motionärerna att

man skärper kontrollen av busstrafik som drivs av personer utan

yrkestrafiktillstånd. Effektivt verkande påföljder bör införas

när missförhållanden uppdagas som kan äventyra trafiksäkerheten

eller innefatta ekonomiska oegentligheter i konkurrensen med den

yrkesmässiga trafiken.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande till en

början erinra om att bussuthyrningsrörele enligt lagen om

biluthyrning inte får bedrivas utan tillstånd. För tillstånd

ställs samma krav på lämplighet som i yrkestrafiklagen. Det

innebär bl.a. att krav ställs på yrkeskunnande. Transportrådet

meddelar föreskrifter om det yrkeskunnande som krävs för att få

tillstånd till uthyrningsrörelse. Den som driver

uthyrningsrörelse utan tillstånd döms till böter.

I förordningen (1988:1015) om biluthyrning föreskrivs att i

uthyrningsrörelse får ett fordon inte lämnas ut till någon annan

person som förare än den som kan visa att han har behörighet att

föra fordonet. En buss får inte lämnas ut till den som kan antas

sakna tillräcklig erfarenhet av busstypen.

Kommittén Körkort 2000 (1989:09) har enligt sina direktiv

(1989:55) till uppgift bl.a. att se över de behörighetskrav som

gäller för förare av tyngre fordon.

Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på 70 §

fordonskungörelsen (1972:595), vari föreskrivs att godkännande

vid lämplighetsbesiktning krävs för att bl.a. bussar skall få

användas i yrkesmässig trafik för personbefordran. För att bevis

om godkännande skall utfärdas skall bussen uppfylla vissa krav

-- som fastställs av trafiksäkerhetsverket och transportrådet --

på instegshöjd, kollisionsskydd och handikappanpassning. Kravet

på kollisionsskydd avser förstärkning av front- och sidopartier

av karossen.

Bestämmelser om arbets- och vilotider i vägtrafiken finns i

kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid vägtransport m.m.

Kungörelsen gäller för vägtransporter som utförs inom landet i

förvärvsverksamhet. I fråga om internationella transporter

gäller förordningen (1973:883) om arbetsförhållanden vid vissa

internationella vägtransporter. Förordningen avser -- till

skillnad från kungörelsen -- även transporter som inte utförs

yrkesmässigt. I proposition 1987/88:78 om avreglering av

yrkestrafiken framhölls att alla transporter som utförs med

tyngre fordon bör omfattas av arbets- och vilotidsregleringen

och att sålunda undantag inte bör gälla för den icke

yrkesmässiga trafiken. I en inom kommunikationsdepartementet

utarbetad promemoria Körtid, arbetstid och vilotid i vägtrafiken

(Ds 1988:50) upprepas detta förslag. Frågan om ny lagstiftning

bereds för närvarande inom kommunikationsdepartementet.

Bilregistret upptar enligt vad utskottet erfarit

10000--11000 s.k. tunga bussar, dvs. bussar med en totalvikt

över 3,5 ton. Ca 70 % av dessa är i offentlig ägo, såsom t.ex.

SJs, trafikhuvudmäns och kommuners bussar, medan de övriga är i

privat ägo. Ca 200 bussar av dessa 10000--11000 omfattas

inte av tillstånd till yrkesmässig trafik. Bland dessa 200 finns

ett antal bussar som används för personaltransporter, turnerande

orkestrar m.m. Antalet bussar som kan användas för uthyrning och

som inte omfattas av tillstånd till yrkesmässig trafik synes

sålunda vara förhållandevis mycket litet. Sådana bussar torde

också i allmänhet tidigare ha brukats i yrkesmässig trafik och

därför ha t.ex. sådant kollisionsskydd som krävs för bussar i

sådan trafik.

Enligt fordonskungörelsen skall kontrollbesiktning ske

årligen bl.a. av registrerade bussar som används i yrkesmässig

trafik eller i uthyrningsrörelse. För andra registrerade bussar

gäller att kontrollbesiktning skall ske årligen med början under

andra året efter det år som anges i modellbeteckningen. Bussar

omfattas givetvis också av polisens s.k. flygande besiktningar.

Utskottet förutsätter att regeringen samt berörda

myndigheter och organisationer med stor uppmärksamhet följer

utvecklingen i fråga om omfattningen av bussuthyrning och vidtar

åtgärder, om så skulle visa sig erforderligt. Mot bakgrund härav

och vad utskottet ytterligare nu anfört avstyrks motionen.

I motion T923 (s) föreslås en försöksverksamhet med

beställningstrafik med bussar under icke ordinarie

trafiktider. Motionärerna är missnöjda med trafikhuvudmännens

utbud av turer kvällstid och under helger. Utbudet bör --

framhåller motionärerna -- förbättras genom att

trafikhuvudmännen under kvällar och helger tillhandahåller en

beställningstrafik. Turerna skulle finnas upptagna i den

ordinarie tidtabellen men kunna förhandsbeställas. Även

färdtjänsten skulle inrymmas i förslaget, säger motionärerna.

Som framgår av utskottets inledande redogörelse för

huvuddragen i lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv

persontrafik omfattar trafikhuvudmännens ansvar endast

linjetrafik. Utskottet är för sin del inte berett att förorda

att detta ansvar utvidgas till att omfatta även

beställningstrafik och avstyrker därför motionen.

I motion T924 (s) behandlas utbildning av blivande

busstrafikföretagare. Som nämnts i det föregående krävs

för att trafiktillstånd skall kunna meddelas bl.a. att sökanden

ådagalagt ett yrkeskunnande. Med stöd av 17 §

yrkestrafikförordningen (1988:1503) har transportrådet meddelat

föreskrifter härom. Utbildning av blivande busstrafikföretagare

anordnas av Svenska busstrafikförbundet. I motionen framhålls

att det vore lämpligt att även andra utbildare fick möjlighet

att anordna utbildningen i fråga och att denna bör stå under

kontroll av skolöverstyrelsen.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att Svenska

busstrafikförbundet ingalunda har någon ensamrätt att anordna

ifrågavarande utbildning. Den konkurrens i utbildningen som

motionären vill ha till stånd kan åstadkommas, om någon annan

kursanordnare av transportrådet bedöms kunna förmedla det

erforderliga yrkeskunnandet. Vidare kan utskottet för sin del

inte finna det motiverat att föra över kontrollen av

utbildningen från transportrådet till skolöverstyrelsen. Med det

sagda avstyrks motionen.

I motion T342 (mp) framhålls att bussar bör förses med

cykeltransportställ så att de kan medföra cyklar.

Utskottet förutsätter att trafikhuvudmännen och andra

busstrafikföretag så långt möjligt söker tillgodose de behov som

bussresenärer kan ha av att medföra cyklar. Någon riksdagens

åtgärd synes inte böra komma i fråga med anledning av

motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lämplighetsprövning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T212 yrkande 20 i

denna del och 1989/90:T215 yrkande 21,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande skadlighetsprövning

att riksdagen avslår motion 1989/90:T212 yrkande 20 i denna

del och 1989/90:T215 yrkande 20,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande huvudmannatrafik i egen regi

att riksdagen avslår motion 1989/90:T215 yrkande 22,

res. 3 (m, fp)

4. beträffande landstingens engagemang i länstrafikbolagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:T215 yrkande 23,

res. 4 (m)

5. beträffande en för de båda Skånelänen gemensam

trafikhuvudman

att riksdagen avslår motion 1989/90:T243 yrkande 1 i denna

del,

6. beträffande skärpt straff för svarttaxiverksamhet

att riksdagen avslår motion 1989/90:T905,

7. beträffande kvittoskrivande och registrerande

taxametrar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T907 och 1989/90:T931,

res. 5 (m, c, v, mp)

8. beträffande uthyrningsrörelse med tyngre bussar

att riksdagen avslår motion 1989/90:T432 yrkande 5,

res. 6 (c, v, mp)

9. beträffande försöksverksamhet med beställningstrafik med

bussar

att riksdagen avslår motion 1989/90:T923,

10. beträffande utbildning av blivande

busstrafikföretagare

att riksdagen avslår motion 1989/90:T924,

11. beträffande cykeltransportställ på bussar

att riksdagen avslår motion 1989/90:T342 yrkande 4,

res. 7 (v, mp)

Stockholm den 25 augusti 1990

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Elving

Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit

Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten

Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c),

Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Tom

Heyman (m), Anita Jönsson (s) och Anders Castberger (fp).

Reservationer

1. Lämplighetsprövning (mom.1)

Elving Andersson (c), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö

(m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Tom Heyman (m) och

Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Som utskottet" och slutar med "motion T215 (m) yrkande 21"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär reglerna om

lämplighetsprövning i yrkestrafiklagstiftningen i stor

utsträckning oacceptabla inskränkningar i näringsfriheten.

Lämplighetsprövningen bör inte omfatta andra faktorer än sådana

som är av betydelse för att transporterna skall ske på ett sätt

som är så säkert som möjligt för passagerare och gods och för

annan trafik.

Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till erforderliga

lagändringar i sådan tid att de kan träda i kraft den 1 januari

1991.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som torde tillgodose

syftet med motionsyrkandena i de delar som nu är i fråga -- bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande lämplighetsprövning

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande

20 i denna del och 1989/90:T215 yrkande 21 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Skadlighetsprövning (mom.2)

Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl

(fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Som utskottet" och slutar med "yrkande 20 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Skadlighetsprövningen av busslinjetrafik -- och det

konkurrensskydd den innebär för järnvägstrafiken och för

trafikhuvudmännen -- framstår även enligt utskottets mening som

ett otillbörligt ingrepp i näringsfriheten. Yrkestrafiklagens

regler härom bör därför upphävas.

Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till erforderliga

lagändringar i sådan tid att de kan träda i kraft den 1 januari

1991.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som torde tillgodose

syftet med motionsyrkandena i de delar som nu är i fråga -- bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande skadlighetsprövning

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande

20 i denna del och 1989/90:T215 yrkande 20 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Huvudmannatrafik i egen regi (mom. 3)

Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl

(fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Med det" och slutar med "avstyrks motionsyrkandet" bort ha

följande lydelse:

Av förarbetena till 1985 års lag om rätt att driva viss

linjetrafik framgår att näringsfrihetsombudsmannen fann det

önskvärt att lagen innehöll en regel mot ökad egenregiverksamhet

från trafikhuvudmännens sida.

Vidare framhöll Svenska transportarbetareförbundet att

trafikhuvudmännen i stället för att driva trafiken i egen regi

bör lämna ut uppdragen på entreprenad. "All erfarenhet talar

nämligen för" -- betonade förbundet -- "att samhällets kostnader

i entreprenadfallet vida understiger kostnaderna i den

offentligt drivna trafiken."

Utskottet ansluter sig för sin del oreserverat till dessa

bedömningar och erinrar om sin egen bedömning i sitt av

riksdagen godkända betänkande TU 1984/85:30: "Det framstår

vidare, även enligt utskottets uppfattning, som osannolikt att

huvudmännen i sin upphandling skulle agera på ett sådant sätt

att på sikt endast skulle återstå en säljare av busslinjetrafik

i området. Som föredraganden framhåller har huvudmännens trafik

mot nuvarande koncessionssystem i väsentlig utsträckning tagit

sikte på avsaknaden av konkurrens inom busslinjetrafiken."

Av citatet framgår att syftet med 1985 års lag var att skapa

konkurrens inom busslinjetrafiken. Det syftet får enligt

utskottets mening inte äventyras genom att huvudmännen ges

rätten att själva bestämma om de vill driva trafiken i egen regi

eller ej.

Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag om sådan

ändring i lagen om rätt att driva viss linjetrafik som kan

säkerställa att syftet med lagen nås -- i rikets samtliga län.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som torde tillgodose

syftet med motionsyrkandet -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande huvudmannatrafik i egen regi

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:T215 yrkande 22

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

4. Landstingens engagemang i länstrafikbolagen (mom. 4)

Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Huvudregeln enligt" och slutar med "avstyrks följaktligen"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

olämpligt att landstingen har ett engagemang i

länstrafikbolagen. Den ordning som nyligen införts och som

innebär att det är möjligt för kommunerna i ett län att ta över

ansvaret för trafikhuvudmannaskapet bör enligt utskottets mening

i fortsättningen bli obligatorisk. Därmed skulle landstingen

således frigöras från ansvaret för länstrafiken. Regeringen bör

snarast möjligt förelägga riksdagen erforderligt förslag till

lagändring i frågan.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som torde tillgodose

syftet med motionsyrkandet -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande landstingens engagemang i länstrafikbolagen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:T215 yrkande 23

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

5. Kvittoskrivande och registrerande taxametrar (mom. 7)

Elving Andersson (c), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö

(m), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp) och

Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "I sitt" och på s. 9 slutar med "båda motionerna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den i de båda motionerna uttalade

uppfattningen att dispens från kravet på kvittoskrivande och

registrerande taxametrar bör kunna ges i större utsträckning än

vad transportrådets föreskrifter medger -- särskilt i glesbygd.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion T907 (c).

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T931

(m) torde få anses i väsentlig del tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande kvittoskrivande och registrerande

taxametrar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T907 och med

anledning av motion 1989/90:T931 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet härom anfört,

6. Uthyrningsrörelse med tyngre bussar (mom. 8)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet förutsätter att regeringen" och slutar med

"anfört avstyrks motionen" bort ha följande lydelse:

De regler som sålunda finns för att förhyrda tunga bussar

skall framföras i överensstämmelse med trafiksäkerhetens krav

bör enligt utskottets mening kompletteras på det sätt som anges

i motionen.

Utskottet ansluter sig därmed till de överväganden som

enligt motionen talar för att tillstånd till uthyrningsrörelse

för tunga bussar inte bör få innehas av andra än de som har

yrkestrafiktillstånd och att trafiksäkerhetskontrollerna av

bussar, som inte omfattas av sådana tillstånd, bör skärpas.

Vidare delar utskottet motionärernas uppfattning att effektivt

verkande påföljder bör införas när missförhållanden som gäller

uthyrning av bussar uppdagas och som kan äventyra

trafiksäkerheten eller innefatta ekonomiska oegentligheter i

konkurrens med den yrkesmässiga trafiken.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande uthyrningsrörelse med tyngre bussar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T432 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

7. Cykeltransportställ på bussar (mom. 11)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet förutsätter att trafikhuvudmännen" och

slutar med "detsamma avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det krävs

förbättrade möjligheter att ta med cyklar på kollektiva

transportmedel. Om cykeln skall bli ett reellt alternativ måste

samutnyttjande mellan de olika transportslagen vara möjligt.

Bussar bör därför förses med cykeltransportställ så att de kan

medföra cyklar. Regeringen bör verka härför.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande cykeltransportställ på bussar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T342 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

Särskilt yttrande

En för de båda Skånelänen gemensam trafikhuvudman (mom.5)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp)

anför:

Om de båda skånska trafikhuvudmännen själva är ense om att en

gemensam huvudman skulle vara en bättre lösning än den

nuvarande, bör enligt vår mening lagstiftningen eller

statsmakterna inte stå hindrande i vägen.