Bet. 1990/91:TU23

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU23

Anslag till Trafiksäkerhet m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1990/91

TU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlas i proposition 1990/91:100

(budgetpropositionen) bilaga 8, avsnittet C. Trafiksäkerhet

framlagda förslag. Dessa förslag avser inriktningen av

trafiksäkerhetsarbetet, vissa förändringar av den statliga

fordonskontrollen, indragning av systemen med bidrag till

reningsutrustning på dels vissa lastbilar och bussar, dels äldre

personbilar, samt anslag till trafiksäkerhetsverket (TSV) och

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). I

anslutning till behandlingen av propositionsförslagen behandlar

trafikutskottet förslag i trafiksäkerhetsfrågor i 21 under den

allmänna motionstiden i år väckta motioner och i tre med

anledning av proposition 1990/91:90 väckta motioner. Andra under

den allmänna motionstiden väckta motionsförslag i

trafiksäkerhetsfrågor avser utskottet att behandla vid senare

tillfälle.

Utskottet tillstyrker eller lämnar utan erinran regeringens

förslag.

Med anledning av förslag i en s-motion och en c-motion

föreslår utskottet ett tillkännagivande om kontrollbesiktningen

av tunga lastbilar och släpvagnar.

Utskottet föreslår att motionsförslagen i övrigt skall

avslås eller lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen -- i de

flesta fallen med hänsyn till att de i motionsförslagen upptagna

frågorna nyligen har varit under övervägande eller har

uppmärksammats i utredningssammanhang eller har aktualiserats

hos trafiksäkerhetsverket eller annan myndighet eller hos

regeringen.

Till betänkandet har fogats tolv reservationer. De frågor som

reservationerna avser samt de partigrupper som har avgett

reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i

utskottets yttrande (s. 32--34).

Till betänkandet har vidare fogats två särskilda yttranden,

nämligen av

c-ledamöterna beträffande ledning och samordning av

trafiksäkerhetsarbetet samt

fp-ledamöterna beträffande vikten av reflexer m.m. för

oskyddade trafikanter.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Trafiksäkerhet

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 8

(kommunikationsdepartementet) i avsnitt C. Trafiksäkerhet (s.

56--64)

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen har förordats

om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets verksamhet,

2. att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts

om den statliga fordonskontrollen,

3. att riksdagen godkänner att bidragssystemet för bidrag

till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar och bidrag

till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra,

4. att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Samordning,

Trafikmiljö, Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisar

ett förslagsanslag på 1000 kr.,

5. att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och

körkortsregister m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.,

6. att riksdagen till Bidrag till Nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisar ett

anslag på 31799000 kr.

Motionerna

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1991

1990/91:T207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre

personbilar höjs till 4000 kr. för personbilar av

årsmodellerna 1983 och senare,

13. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre

personbilar höjs till 1500 kr. för personbilsmodeller äldre än

1983,

14. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre

personbilar skall utgå oberoende av teknik, förutsatt att

avgaskraven uppfylls,

15. att riksdagen till Bidrag till reningsutrustning på

äldre personbilar för budgetåret 1991/92 anslår 70000000 kr.

1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

11. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om trafiksäkerheten.

1990/91:T215 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om informationsinsatser och höjd

bidragsnivå i syfte att åstadkomma en intensifiering av

verksamheten med installation av avgasreningsutrustning i

befintlig fordonspark,

18. att riksdagen till insatser för utbyte av

avgasreningsutrustning för budgetåret 1991/92 anvisar

160000000 kr.

1990/91:T253 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om premien för eftermontering av

katalysatorer på äldre bilar och finansieringen av densamma,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett allsidigt och framgångsrikt

trafiksäkerhetsarbete,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upphävande av Svensk Bilprovning ABs

monopol,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om översyn av reglerna för besiktning av

motorfordon.

1990/91:T407 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av Svensk

bilprovnings monopolställning.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:Fi502.

1990/91:T408 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari

yrkas att riksdagen begär att regeringen lokaliserar en

försöksverksamhet i Årjäng och Torsby kommuner, där den

obligatoriska bilprovningsverksamheten utförs av en auktoriserad

bilverkstad.

1990/91:T412 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att målsättningen för trafiksäkerhetsarbetet skall vara att

halvera antalet olyckor, antalet skadade och antalet dödade

under 1990-talet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att vägtrafiken måste minskas med minst 25% till år 1995 som

ett led i trafiksäkerhetsarbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbättrad trafiksäkerhetsinformation,

och att den i högre utsträckning skall inriktas mot att få flera

att i högre grad kunna utnyttja trafiksäkrare trafikslag,

9. att riksdagen beslutar att hälften av det statliga

bidraget till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF) skall användas till att informera om och propagera för

trafiksäker kollektivtrafik m.m. i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1990/91:T414 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av

äldre personbilar.

1990/91:T417 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökade insatser för fordonskontroll på väg.

1990/91:T419 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att inrätta försöksverksamhet inom den

statliga fordonskontrollen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att förlägga försöksverksamheten i

första hand till de orter som ligger närmast i tur för

nyetableringar enligt AB Svensk Bilprovnings prioritering.

1990/91:T420 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att överlåta till bilverkstäder att godkänna åtgärdad

anmärkning och därmed avskaffa ombesiktning hos Svensk

Bilprovning.

1990/91:T421 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om längre intervall mellan kontrollbesiktningarna för bilar med

extremt kort körsträcka.

1990/91:T423 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (båda c)

vari yrkas att riksdagen beslutar att höja bidraget till 2000

kr. för de bilar som kan få bidrag enligt SFS 1989:422.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:Jo774.

1990/91:T424 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om information till oskyddade trafikanter

om reflexer och belysning.

1990/91:T425 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en förbättrad

olycksstatistik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en ny inriktning av

trafiksäkerhetsarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en eller flera

haverikommissioner.

1990/91:T426 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om framtida organisation av

trafiksäkerhetsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samordning med vägverket för att

åstadkomma en säkrare trafikmiljö,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samverkan mellan Svensk Bilprovning

och bilverkstäder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökade insatser för fordonskontroll på

väg,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skärpt kontroll av lastbilar.

1990/91:T430 av Sven-Åke Nygårds (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att begagnade fordon skall ha varit

besiktigade inom viss tid innan försäljningstillfället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att truckar blir föremål för

besiktning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att AB Svensk Bilprovning som

riksprovplats tillförs dessa båda arbetsuppgifter.

1990/91:T431 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (båda fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en översyn av nuvarande uppdelning av

arbetsuppgifter på bl.a. andra närliggande verk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att riksrevisionsverkets förslag

prövas i avsikt att åstadkomma ett effektivt och samordnat

trafiksäkerhetsarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att det frivilliga och ideella trafiksäkerhetsarbetet bör

uppmuntras och ekonomiskt stöttas.

1990/91:T436 av Lennart Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en tidigareläggning av de tunga fordonens

första kontrollbesiktning.

1990/91:T442 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av äldre personbilar.

1990/91:T446 av Ingvar Eriksson och Per Stenmarck (båda m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet

med vad i motionen anförts om stimulans för investering i

katalysatorer på begagnade bilar.

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:90 om en

god livsmiljö

1990/91:T78 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att bidraget till installation av

reningsutrustning i bilar skall utgå med 4000 kr./fordon i

enlighet med vad i motion 1990/91:Jo113 anförts.

1990/91:T82 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar att ett bidrag om 5000 kr.

skall utgå til eftermontering av reningsutrustning på bilar

fr.o.m. årsmodell 1983 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:T83 av Jan Sandberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om eftermontering av katalysatorer.

Organisationen av trafiksäkerhetsarbetet

Cirka 30 myndigheter och ett tiotal statsdepartement arbetar

med trafiksäkerhet. Härtill kommer många organisationers och

enskildas frivilligarbete. Av alla dem som arbetar med

trafiksäkerhet är det emellertid endast trafiksäkerhetsverket

(TSV) och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF) som har det som enda uppgift. AB Svensk Bilprovnings

(ASBs) verksamhet avser i huvudsak trafiksäkerhetskontroller,

men en allt större insats görs på miljökontroller.

TSV är enligt verkets instruktion central

förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i vägtrafiken och

skall särskilt svara för samordningen av trafiksäkerhetsarbetet.

TSV svarar också för (1) bil- och körkortsregistreringen, (2)

frågor om körkort, förarutbildning och förarprov, (3) frågor om

trafik på väg och i terräng, (4) frågor om fordons beskaffenhet

och utrustning samt (5) information om bestämmelser om

trafiksäkerhet.

För att bistå TSV i frågor om trafiksäkerhetsarbetets

samordning och planering har ett råd för samordning och

planering (trafiksäkerhetsrådet) knutits till verket. I rådet

ingår -- förutom generaldirektören för TSV -- en företrädare på

motsvarande nivå för envar av socialstyrelsen, vägverket,

transportforskningsberedningen, skolöverstyrelsen,

rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet

och NTF. Dessa myndigheter och organisationer är på olika sätt

engagerade i trafiksäkerhetsarbetet.

I varje län finns en regional samordningsgrupp vars

sammansättning i princip motsvarar sammansättningen av

trafiksäkerhetsrådet. Således ingår företrädare för

TSV-distrikt, länsskolnämnd, polismyndighet, länsstyrelse,

vägförvaltning, Kommunförbundets länsavdelning, landsting och

länets trafiksäkerhetsförbund. Riktlinjer för

samordningsgrupperna har fastställts av trafiksäkerhetsrådet.

Länsstyrelserna har i de flesta fallen åtagit sig att leda

verksamheten. TSVs distriktsorganisation svarar i regel för

kanslifunktionen.

Från och med den 1 juli 1991 avvecklas skolöverstyrelsen och

länsskolnämnderna. Ett nytt ämbetsverk för skolväsendet och en

ny myndighet, ett institut för handikappfrågor inom

skolväsendet, skall inrättas. Från och med den 1 juli 1991

samordnas vidare den regionala statliga förvaltningen genom att

länsstyrelsens arbetsområde skall omfatta bl.a. de verksamheter

som i dag bedrivs av länsstyrelsen och länsvägnämnden. Också när

det gäller kommunikationer och trafiksäkerhet får den nya

länsstyrelsen ökade arbetsuppgifter.

Svenska kommunförbundet genomför i samarbete med

Landstingsförbundet, NTF och TSV olika informationsinsatser som

är riktade till kommunerna i syfte att öka det lokala

engagemanget i trafiksäkerhetsfrågor.

NTF verkar som företrädare för och samordnare av det

frivilliga trafiksäkerhetsarbetet. NTFs medlemmar utgörs i

huvudsak av riksorganisationer samt av länens

trafiksäkerhetsförbund och trafiksäkerhetsföreningarna i

Stockholm, Göteborg och Malmö.

TSV skall varje år lämna regeringen en programplan för

trafiksäkerhetsrådets arbete under de kommande tre budgetåren.

Den senaste är den år 1990 avgivna Trafiksäkerhetsprogram 1990,

som avser perioden 1991/92--1993/94. I trafiksäkerhetsprogrammet

anges mål för det samordnade trafiksäkerhetsarbetet samt

åtgärder för att förverkliga målen som de i trafiksäkerhetsrådet

deltagande myndigheterna och organisationerna avser att vidta

m.m.

Styrningen av trafiksäkerhetsverket (TSV) m.m.

TSVs verksamhet är indelad i verksamhetsområdena (1)

Samordning, (2) Trafikmiljö, (3) Fordon, (4) Trafikant samt (5)

Register.

Statsmakternas styrning av TSV sker genom att

trafiksäkerhetsmål och ekonomiska krav fastställs.

Målen för de fem verksamhetsområdena för treårsperioden

1989/90--1991/92 godkändes under 1988/89 års riksmöte (prop.

1988/89:100 bil. 8, bet. TU13, rskr. 211).

Verksamheten finansieras med olika avgifter -- t.ex. enligt

förordningen (1972:648) med taxa för trafiksäkerhetsverket --

samt med intäkter från uppdrags- och försäljningsverksamhet.

Utskottet

1 Inriktningen av TSVs verksamhet m.m.

1.1 Bakgrund

Riksdagen fastställde år 1982 (prop. 1981/82:81, bet. TU19 och

bet. TU26, rskr. 231) följande mål för arbetet med

trafiksäkerhet på väg, nämligen

1) att det totala antalet dödade och skadade i trafiken

skall fortlöpande minska,

2) att risken att dödas och skadas i trafiken skall

fortlöpande minskas för alla trafikantkategorier,

3) att risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas

i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade,

varvid barnens problem skall särskilt beaktas.

Enligt det s.k. operativa målet för trafiksäkerhetsarbetet --

vilket har godkänts av statsmakterna (prop. 1989/90:100 bil. 8

s. 54--55, bet. TU21 s. 5--6, rskr. 35) som grund för åtgärder

på trafiksäkerhetsområdet -- skall man uppnå att antalet

personer som dödas resp. skadas i trafiken år 1995 skall vara

minst ca 150--160 resp. ca 3500 färre än under år 1988 och år

2000 minst ca 200 resp. ca 5000 färre än under år 1988. Det

operativa målet knyter an till mål som

Världshälsoorganisationens (WHOs) Europaregion har antagit i

programmet Hälsa för alla år 2000 och som innebär att antalet

dödade och skadade i trafiken skall minskas med i genomsnitt

4% per år fr.o.m. år 1991.

Antalet polisrapporterade vägtrafikolyckor med personskada

minskade år 1987 med 6% jämfört med år 1986 men ökade år 1988

med 10% och år 1989 med 4%. Under år 1989 uppgick dessa

olyckor till 17969.

Antalet dödade vid dessa olyckor var 844 år 1986, 787 år

1987, 813 år 1988 och 904 år 1989. Antalet personer som skadades

svårt var under nämnda år 5804, 5423, 5869 resp. 5790

och antalet lindrigt skadade personer 15810, 15044, 16969

resp. 17741.

Det bör framhållas att antalet inträffade vägtrafikolyckor

med personskada är betydligt större än det som kommer till

polisens kännedom. En grov uppskattning av hur många som

egentligen skadas i trafiken erhålls genom att antalet skadade

vid polisrapporterade vägtrafikolyckor multipliceras med talet

2,7. För år 1989 blir totalantalet skadade ca 65000. Lägger

man till detta tal alla som skadas i trafiken utan att fordon i

rörelse har deltagit i olyckorna kan antalet skadade uppskattas

till drygt 85000.

1.2 Propositionsförslaget

Föredragande departementschefen konstaterar att -- trots att

mycket sedan 1960-talet har gjorts på vägtrafiksäkerhetens

område och stora resurser har satsats -- antalet dödade i

vägtrafiken fram t.o.m. år 1989 hade ökat med 146 personer eller

med 19% jämfört med år 1982, då riksdagen fastställde målen

för arbetet med trafiksäkerhet på väg. För år 1990 kan man

emellertid enligt departementschefen märka en nedgång i antalet

dödade och skadade i trafiken.

Departementschefen framhåller att man i Trafiksäkerhetsprogram

1990 har prioriterat de olika åtgärderna utifrån en analys av

kostnader och effekter på trafiksäkerheten. Ett nytt

hastighetsbegränsningssystem med tre generella hastighetsgränser

-- 50 km/tim för tätort, 100 km/tim alternativt 110 km/tim för

motorväg och 80 km/tim för övriga vägar -- och ökad

hastighetsövervakning ger enligt Trafiksäkerhetsprogram 1990 de

största effekterna. Departementschefen nämner vidare att också

TSV -- år 1990 i rapporten Kriterier för bestämmande av

hastighet på landsbygdsvägar m.m. -- har föreslagit detta

hastighetsbegränsningssystem och att regeringen har uppdragit åt

TSV att komplettera förslaget utifrån samhällsekonomiska

aspekter. Departementschefen anmäler att han senare avser att

återkomma till riksdagen med sina ställningstaganden till TSVs

förslag till ett nytt hastighetsbegränsningssystem.

I direktiven (dir. 1990:86) för en i december 1990 beslutad

översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och

organisation -- som skall utföras av en särskilt tillkallad

utredare (K 1991:01) och som skall vara slutförd senast den 2

september 1991 -- konstaterar regeringen att en tidigare

gynnsam utveckling på trafiksäkerhetsområdet har stagnerat och

att de av riksdagen fastställda målen för trafiksäkerhetsarbetet

inte kan nås med nuvarande organisation. Utredaren skall söka

åstadkomma en effektivare resursanvändning samt öka

förutsättningarna att uppnå de av riksdagen fastställda

trafiksäkerhetsmålen. Utredaren skall bl.a. lämna förslag till

prioritering mellan olika slag av trafiksäkerhetsinsatser, och

som underlag härvidlag skall utredaren dels kartlägga de

insatser som sker inom olika delar av samhället, dels

identifiera i vilken omfattning olyckor hänför sig till områdena

trafikant, fordon och trafikmiljö.

Departementschefen förordar att TSV -- i avvaktan på

resultatet av översynen av trafiksäkerhetsarbetet -- för nästa

budgetår skall liksom hittills prioritera verksamhetsområdena

Samordning och Trafikant.

Departementchefen förordar vidare att TSV för nästa budgetår

skall eftersträva full kostnadstäckning, att TSVs prisutveckling

bör vara jämn över tiden samt att TSV till statsverket skall

inleverera -- utöver den genomsnittliga inleveransen om 9% av

intäkterna exkl. räntor -- 163 milj.kr. som ersättning för

länsstyrelsernas arbete med körkortshanteringen och

bilregistreringen.

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vad

departementschefen har förordat om inriktningen av TSVs

verksamhet.

I samband med att utskottet redovisar sitt ställningstagande

till detta förslag behandlar utskottet i det följande vissa

motionsförslag om inriktningen av TSVs verksamhet m.m.

1.3 Minskning av vägtrafiken som ett led i

trafiksäkerhetsarbetet

I motion T412 (mp) yrkande 2 begärs att vägtrafiken till år

1995 skall minskas med 25% (räknat i fordonskilometer) som ett

led i trafiksäkerhetsarbetet.

I likhet med vad utskottet tidigare har gjort vid behandlingen

av motionsförslag med syften som har varit likartade med syftet

med det nu aktuella motionsförslaget vill utskottet erinra om

att riktlinjer för fördelningen av trafikuppgifter mellan olika

trafikgrenar -- flyg, järnvägstrafik, sjöfart och vägtrafik --

fastlades i 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50

bil. 1, bet. TU13 m.fl., rskr. 159 m.fl.). Tillräcklig anledning

att vid behandlingen av det nu aktuella motionsförslaget ompröva

detta beslut finns enligt utskottets mening inte. Utskottet vill

dock framhålla att de satsningar på järnvägstrafik som kan

väntas under innevarande decennium bör ge möjlighet att överföra

transporter av personer och gods från väg till järnväg.

Motionsförslaget bör inte föranleda någon vidare åtgärd av

riksdagen. Det avstyrks således.

1.4 Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet

I motion T412 (mp) yrkande 1 begärs att målet för

trafiksäkerhetsarbetet skall vara att antalet vägtrafikolyckor

samt antalet dödade och skadade i trafiken skall nedbringas till

hälften under 1990-talet.

Självfallet bör målen för trafiksäkerhetsarbetet sättas högt.

I likhet med vad utskottet gjorde vid behandlingen i betänkande

1989/90:TU21 (s. 6) av ett motionsförslag som var likartat med

det här aktuella vill utskottet framhålla följande.

Det av statsmakterna antagna operativa målet för

trafiksäkerhetsarbetet -- vilket knyter an till mål som

Världshälsoorganisationens (WHOs) Europaregion har antagit i

programmet Hälsa för alla år 2000 -- får anses vara mycket

ambitiöst med hänsyn till att det har formulerats med beaktande

av att trafiken beräknas öka med 3--4% per år. Enligt uppgift

i Trafiksäkerhetsprogram 1989 kräver nämligen den årliga

trafikökningen i sig åtgärder som förhindrar en ökning av

antalet dödade med ca 25--30 och av antalet skadade med ca

750--1000 årligen.

Mot bakgrund av det anförda synes motionsförslaget inte böra

föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks

följaktligen.

1.5 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet

I motion T253 (m) framhålls att det är en felaktig

prioritering att koncentrera trafiksäkerhetsdebatten och

övervakningsresurserna på problemet med hastighetsanpassning, då

detta riskerar att hota ett allsidigt och framgångsrikt

trafiksäkerhetsarbete. Motionärerna pekar på att det finns också

andra orsaker till trafikolyckor, t.ex. dålig trafikmiljö,

dåliga vägar, otydlig skyltning, omdömeslöshet, ohälsa och

alkohol- eller drogpåverkan. Motionärerna begär i yrkande 16 att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som

anförts i motionen om ett allsidigt och framgångsrikt

trafiksäkerhetsarbete.

I motion T425 (m) yrkande 4 begärs att

trafiksäkerhetsarbetet skall förnyas. Det är viktigt, anför

motionärerna, att koncentrera åtgärderna på sådant som kan

förväntas ge resultat i form av lägre olyckstal och mindre antal

dödade. De pekar på att en undersökning har visat att de

vanligaste olycksorsakerna är att föraren gör följande fel,

nämligen han/hon respekterar ej högerregeln och

väjningsskyldighet, svänger åt vänster utan att ha förvissat sig

om att fara inte föreligger, byter fil utan att ägna tillräcklig

uppmärksamhet åt bakomvarande samt gör omkörning utan att ha

förvissat sig om att omkörningssträckan är tillräcklig.

Utskottet avstyrkte i betänkande 1989/90:TU21 (s. 7--8)

motionsförslag som var likartade med dem som här är aktuella.

Utskottet framhöll följande.

Arbetet med hastighetsanspassning är angeläget. Beräkningar,

som statens väg- och trafikinstitut (VTI) har gjort, har visat

att ca 200 människoliv skulle kunna sparas årligen om ingen

överskred hastighetsgränserna (SOU 1987:43). Ansträngningar för

bättre hastighetsanpassning måste därför ha en framträdande

plats i trafiksäkerhetsarbetet.

Det är viktigt att ansträngningar görs för att också

eliminera andra orsaker till trafikolyckor.

Trafiksäkerhetsarbetet måste vara allsidigt. Åtskilligt av det

som förordas i motionerna tas också upp i åtgärdsprogrammet i

Trafiksäkerhetsprogram 1989, och detta bör därför kunna uppfylla

motionärernas krav på allsidighet.

Vad utskottet sålunda framhöll gäller även beträffande de nu

aktuella motionsförslagen. När det gäller den närmare

prioriteringen bland åtgärder som kan komma i fråga för att öka

trafiksäkerheten bör man, som utskottet också framhöll,

acceptera den avvägning som görs av trafiksäkerhetsrådet i

trafiksäkerhetsprogrammet. Trafiksäkerhetsrådet representerar ju

ett brett ansvarsområde med ett brett engagemang när det gäller

trafiksäkerhetsfrågor.

Mot bakgrund av det anförda bör de här aktuella

motionsförslagen inte föranleda någon vidare åtgärd av

riksdagen.

1.6 Förbättring av olycksstatistiken

På ett flertal håll finns data och information som är av

intresse för trafiksäkerhetsarbetet. Uppgifter om olyckor och

skador insamlas sålunda av polisen, försäkringsbolag och

sjukvården. Data om omfattningen av trafiken m.m. finns i

statistiska centralbyråns resvaneundersökningar och i vägverkets

och vissa kommuners trafikräkningar. Detta material har dock

primärt insamlats för andra syften än av trafiksäkerhetsskäl.

I motion T425 (m) kritiseras nuvarande trafikolycksstatistik.

Motionärerna anför att de flesta olyckor enligt denna statistik

tillskrivs förarfel även om vägmiljö, dålig vägbeläggning,

förvirrande skyltning etc. kan vara starkt bidragande orsaker

till en trafikolycka. Motionärerna begär i yrkande 3 en

förbättrad olycksstatistik. De framhåller att statistiken över

trafikolyckor måste detaljeras och nyanseras för att man skall

få veta mera om olycksorsakerna. Uppgifter från

försäkringsbolag, sjukhus och kommuner skulle enligt

motionärerna kunna komplettera bilden.

Regeringen uppdrog år 1986 åt TSV att se över statistikbehovet

och statistikproduktionen på trafiksäkerhetsområdet. Till

fullgörande av detta uppdrag avlämnade TSV i december 1990 ett

förslag till förbättrat beslutsunderlag för

trafiksäkerhetsarbetet inom vägtrafiken, vilket utgör

redovisning av en första etapp i ett utvecklingsarbete. Vid

behandlingen i betänkande 1989/90:TU21 (s. 8--9) av

motionsförslag som var likartade med det nu aktuella hänvisade

utskottet till att detta utvecklingsarbete hade inletts.

I den nu avlämnade redovisningen för den första etappen i

utvecklingsarbetet har klarlagts vilka dataunderlag som krävs

för att fullgöra ett effektivt trafiksäkerhetsarbete samt vilka

datamaterial som finns tillgängliga och dessas kvalitet. Förslag

har utarbetats som anger hur data från olika källor kan

kombineras och vilka kombinationer som måste etableras och

finnas tillgängliga för att tillgodose vissa basbehov. Vidare

redovisas vilka förändringar som redan nu kan utformas och vilka

förbättringar som de skulle innebära.

Under den andra etappen av utvecklingsarbetet skall man

behandla frågor om det praktiska genomförandet av förslag från

den första etappen och under den tredje etappen frågor om

informationssystemets framtida utveckling.

Det inledda utvecklingsarbetet torde kunna tillgodose syftet

med motionsförslaget, som därför kan lämnas utan vidare åtgärd

av riksdagen.

1.7 Inrättande av haverikommission(-er) för utredning av

vägtrafikolyckor

Undersökning av en vägtrafikolycka görs av polisen när

misstanke om brott föreligger och av försäkringsbolag för att

klargöra förutsättningarna för ersättning från försäkringar m.m.

Genom lagen (1990:712) om undersökning av olyckor infördes

den 1 juli 1990 en gemensam ordning för undersökning från

säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor och tillbud

till sådana olyckor, oavsett om olyckan eller tillbudet till en

olycka har inträffat till sjöss, i luften eller någon

annanstans.

Undersökningarna av allvarliga olyckor eller olyckstillbud görs

av statens haverikommission. Haverikommissionen kan emellertid

överlåta åt någon annan att göra en undersökning.

I motion T425 (m) yrkande 5 begärs att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna att det behövs en eller

flera haverikommissioner för vägtrafikolyckor som klargör

samband och orsaker vid olyckor. Motionärerna framhåller att --

även om 90% av vägtrafikolyckorna sägs bero på förarna --

förarnas förmåga att tackla svårigheterna ofta är betydande och

sammanhängande med andra faktorer.

Utskottet har tidigare vid behandlingen av motioner som har

varit likartade med den nu aktuella framhållit att det i

praktiken har funnits en haverikommission för vägtrafiken genom

att noggranna utredningar från polisens, vägverkets och TSVs

sida görs av allvarliga trafikolyckor. Dåvarande

kommunikationsministern framhöll detta år 1986 i ett svar på en

fråga i riksdagen (1985/86:391).

Vid behandlingen senast (i betänkande 1989/90:TU21 s. 9--10)

av motionsförslag som var likartade med det här aktuella pekade

utskottet på att inom TSV hade påbörjats ett arbete som syftade

till att man skulle precisera angelägna frågeställningar mot

vilka haveristudier kunde riktas.

Nämnda arbete har nu fortskridit så långt att TSV under

innevarande år skall bedriva en försöksverksamhet för att få

erfarenheter av haveriundersökningar. Ett förstahandsmål för

försöksverksamheten är att testa metodiken samt att få underlag

för en bedömning huruvida det i ett längre perspektiv är

lämpligt att utnyttja haveriundersökningar som ett reguljärt

hjälpmedel i det löpande trafiksäkerhetsarbetet. Ett annat syfte

anges vara att få idéer och kunskap om vilka förhållanden som

negativt påverkar samspelet människa--fordon--miljö. Vidare kan

haveriundersökningar, sägs det, ge uppslag till åtgärder av

generellt slag eller anvisningar för åtgärder av lokal natur.

Försöksverksamheten skall bedrivas på två orter, nämligen i

Stockholm och avse vägtrafikolyckor som inträffar i

huvudgatukorsningar samt i Karlstad med omnejd och avse

vägtrafikolyckor med äldre trafikanter. På varje ort skall en

"haverigrupp" arbeta bestående av en ledare, en intervjuare, en

fordonstekniker och en trafikingenjör.

Utskottet framhöll i ovannämnda betänkande att det var bra

att TSV förberedde en försöksverksamhet. Utskottet förutsatte

att försöksverksamheten skulle leda fram till att

haveriundersökningar blir ett reguljärt inslag i

trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet vill här understryka vikten av

detta.

Mot bakgrund av den lämnade redogörelsen synes det här

aktuella motionsförslaget kunna lämnas utan vidare åtgärd av

riksdagen.

1.8 Inriktningen av TSVs verksamhet

Utskottet instämmer med departementschefen i att TSV bör

prioritera verksamhetsområdena Samordning och Trafikant i

avvaktan på resultatet av den tillkallade utredarens översyn av

det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och

organisation. Som nämnts skall detta bl.a. utmynna i förslag

till prioritering mellan olika slag av

trafiksäkerhetsinsatser.

De av departementshefen föreslagna ekonomiska målen, dvs.

förslagen beträffande kostnadstäckning, prisutveckling och

inleveranser till statsverket, föranleder inte någon erinran

från utskottets sida.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen godkänner vad

departementschefen har förordat om inriktningen av TSVs

verksamhet.

2 Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.

2.1 Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet m.m.

I tre motionsförslag tas upp frågor om ledning och samordning

av trafiksäkerhetsarbetet m.m.

I motion T431 (fp) yrkande 1 begärs sålunda en översyn av

den nuvarande uppdelningen av arbetsuppgifter på

trafiksäkerhetsområdet. Motionärerna anför bl.a. att flera skäl

talar för en rejäl översyn av trafiksäkerhetsarbetet i syfte att

samordna och effektivisera detta. Motionärerna anser att "hela

komplexet" -- varmed motionärerna torde avse TSV och NTF -- bör

bli föremål för en förutsättningslös utredning med syfte att

olika arbetsenheter förs t.ex. till närstående verk, varvid

enligt motionärerna rikspolisstyrelsen, vägverket, statens

naturvårdsverk m.fl. kan vara aktuella.

I motion T426 (c) begärs i yrkande 1 att en bättre

samordning skapas bland dem som arbetar med

trafiksäkerhetsfrågor. Enligt motionärerna bör det prövas vilken

ansvarsfördelning som skall råda för att man skall uppnå bästa

effekt av de medel som samhället satsar. Det är viktigt, anför

motionärerna, att folkrörelseförankringen av

trafiksäkerhetsarbetet säkerställs -- särskilt på lokal och

regional nivå. Vid överväganden om utvecklingen av

organisationen bör det vägas in att, vid sidan av TSV och NTF,

andra myndigheter -- särskilt vägverket -- gör stora insatser

för ökad trafiksäkerhet.

I yrkande 2 i motionen begär motionärerna vidare en bättre

samordning mellan vägverket samt andra myndigheter,

organisationer och verk i arbetet med att åstadkomma en säkrare

trafikmiljö. Motionärerna anför att vissa platser och sträckor

längs våra vägar är mer olycksdrabbade än andra, t.ex. med

kollisioner med vilt, kollisioner i korsningar samt med

halkproblem. Med vägverket som ansvarig myndighet måste enligt

motionärerna arbetet intensifieras för att minska dessa olyckor

genom ombyggnad till en säkrare trafikmiljö.

Som nämnts i ett föregående avsnitt i betänkandet har -- med

stöd av ett bemyndigande av regeringen i december 1990 --

tillkallats en särskild utredare (K 1991:01) som skall göra en

översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och

organisation i syfte att åstadkomma en effektivare

resursanvändning samt öka förutsättningarna att uppnå de av

riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen.

I direktiven för översynsarbetet (dir. 1990:86) sägs bl.a.

att ambitionen bör vara att ge de olika organ som arbetar på

trafiksäkerhetsområdet en klarare arbetsfördelning, att en

kraftfull samordning behövs i framtiden, att organisationen på

såväl central som regional/lokal nivå skall ses över, att

möjligheten bör prövas att minska antalet organ inom den

offentliga trafiksäkerhetssektorn, att förslag skall lämnas om

vilka av TSVs nuvarande uppgifter som kan föras över till andra

organ eller helt avvecklas, att den folkliga förankringen av

trafiksäkerhetsarbetet är viktig för detta arbete.

De i motionsförslagen önskade övervägandena synes ligga inom

ramen för översynsuppdraget. Utskottet förutsätter därför att

vad som anförs i här aktuella delar av motionerna beaktas vid

översynen. Motionsförslagen torde därför kunna lämnas utan

vidare åtgärd av riksdagen.

2.2 Ansvaret för trafiksäkerhetsinformationen m.m.

Riksdagen beslutade år 1982 om vissa riktlinjer för

trafiksäkerhetsarbetet (prop. 1981/82:81, bet. TU19 och TU26,

rskr. 231), som i fråga om informationsverksamheten innebar att

en omfördelning av roller och resurser mellan TSV och NTF skulle

ske. TSV skulle i fortsättningen svara för "sakinformation" och

NTF för "pläderande information". Sakinformation ansågs vara ett

myndighetsåliggande och därför en uppgift för TSV. Den

pläderande informationen bedömdes bäst kunna ges inom ramen för

det frivilliga arbete som utfördes av NTF och NTFs

medlemsorganisationer. Medel för informationsverksamhet skulle

efter hand överföras från TSV till NTF.

Riksrevisionsverket (RRV) fick i mars 1989 i uppdrag av

regeringen att utvärdera uppdelningen av

trafiksäkerhetsinformationen i sakinformation och pläderande

information. Uppdraget redovisades i augusti 1989 med rapporten

Trafiksäkerhetsinformation. RRVs sammanfattande bedömning var

att målsättningen med uppdelningen inte hade uppfyllts. Som ett

alternativ till den rådande uppdelningen av informationsmedlen

föreslog RRV att ansvaret för statligt finansierad

trafiksäkerhetsinformation borde ligga på TSV.

I motion T431 (fp) yrkande 2 begärs att man skall pröva RRVs

förslag att ansvaret för statligt finansierad

trafiksäkerhetsinformation skall ligga på TSV.

Departementschefen anför (s. 64) att han delar RRVs

uppfattning om finansieringen av den statliga

trafiksäkerhetsinformationen och att han avser att i samband med

förslag till budget för budgetåret 1992/93 lämna förslag till

samverkansformer mellan staten och NTF. Den slutliga

utformningen bör enligt departementschefen avgöras när förslag

föreligger från översynen av det offentliga

trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation.

I avvaktan på sålunda förutskickade förslag till

samverkansformer mellan staten och NTF i fråga om

trafiksäkerhetsinformationen bör motionsförslaget inte föranleda

något initiativ av riksdagen. Det avstyrks sålunda.

2.3 Information om vikten av reflexer m.m. för oskyddade

trafikanter

I motion T424 (fp) framhålls att en stor del av

trafikolyckorna med gående och cyklister inträffar under de

mörka timmarna och oftast i tätorter. I yrkande 2 i motionen

begärs därför ytterligare informationsinsatser, som riktas till

oskyddade trafikanter om vikten för gående av att använda

reflexer och vikten för cyklande av att använda cykelbelysning.

Under år 1990 startades en informationskampanj, "Kom fram ur

mörkret", som bedrivs av NTF centralt och av

trafiksäkerhetsförbunden/föreningarna lokalt. Något initiativ av

riksdagen med anledning av motionsförslaget synes därför inte

påkallat. Motionsförslaget avstyrks därför.

3 Frågor kring fordonskontrollen

3.1 Nuvarande ordning, riksrevisionsverkets förslag samt

propositionens förslag

3.1.1 Nuvarande ordning

I 34--101 §§ fordonskungörelsen (1972:595)(FK) finns

bestämmelser om kontroll av fordon genom olika slag av

besiktningar -- registreringsbesiktning, typbesiktning,

kontrollbesiktning m.m.

Enligt 74 § första stycket FK sker kontrollbesiktning av

fordon för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos

fordonen som är av betydelse från miljö- och

trafiksäkerhetssynpunkt.

Sedan den 1 januari 1971 gäller som huvudregel att

personbilar och andra fordon -- bl.a. bussar, lastbilar,

motorcyklar, bildragna registrerade släpvagnar -- skall

kontrollbesiktigas årligen med början under andra kalenderåret

efter det år som anges i årsmodellsbeteckningarna (77 § FK).

Har fordon vid kontrollbesiktning sådana brister att det ej

kan godkännas och meddelas ej körförbud förelägger

riksprovplatsen enligt 84 § FK fordonets ägare att avhjälpa

bristerna och inom viss tid inställa fordonet för

kontrollbesiktning (s.k. efterkontroll).

Kontrollbesiktningar liksom vissa övriga besiktningar av

motordrivna m.fl. fordon utförs enligt FK av riksprovplats. I

förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser

har AB Svensk Bilprovning (ASB) utpekats som riksprovplats för

motorfordon m.fl. fordon.

Enligt 91 § FK sker flygande inspektion -- som utförs av

polisman som rikspolisstyrelsen har förordnat härtill eller

bilinspektör -- för kontroll av beskaffenhet och utrustning av

motordrivet fordon eller släpfordon som anträffas på väg eller

under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att

fordonet är bristfälligt och att det i nära anslutning till

anträffandet har använts på väg. Bilinspektörer ingår i TSVs

distriktsorganisation.

Visar det sig vid flygande inspektion att ett fordon har

brister kan detta föranleda påpekande, föreläggande att inom

viss tid avhjälpa bristerna eller körförbud.

3.1.2 Riksrevisionsverkets (RRVs) förslag

I en till regeringen i början av år 1989 överlämnad

revisionsrapport Den statliga fordonskontrollen har

riksrevisionsverket (RRV) redovisat sina slutsatser och förslag

efter en granskning av denna kontroll.

RRVs förslag till åtgärder för att förändra den statliga

fordonskontrollen kan grupperas i tre delar.

För att urvalet av kontrollobjekt skall bli mer selektivt

föreslår RRV (1) att den periodiska kontrollen av fordon

minskas, (2) att möjlighet skapas för speciella

kontrollinsatser, (3) att mer satsas på kontroll av fordon på

väg samt (4) att tillämpningen av kontrollprogrammen ser över.

För att kontrollorganisationen skall bli mer ändamålsenlig

föreslår RRV (5) att ASB ges huvudansvaret för att utföra

fordonskontroll, dvs. även kontroll på väg (flygande

inspektion), (6) att polisens verksamhet inriktas på övrig

trafikövervakning men med möjlighet att utföra fordonskontroll,

(7) att TSVs arbete inriktas på att följa verksamheten med

fordonskontroll, främja ett effektivt resursutnyttjande,

föreskriftsarbete m.m. (men inte utföra fordonskontroll på väg)

samt (8) att kontrollen finansieras helt via ASBs

förrättningsavgifter.

För att förenkla verksamheten föreslår RRV (9) att

efterkontroller kan ersättas med intygsförfarande, (10) att

möjligheten till avkriminalisering prövas samt (11) att

överklagningsmöjligheterna ses över.

3.1.3 Uttalanden i propositionen

Departementschefen anmäler RRVs förslag i huvuddrag samt

remissyttranden i dessa delar.

Departementschefen anför att han i annat sammanhang avser att

återkomma till regeringen med förslag i följande hänseenden.

Kontrollbesiktningen slopas för tre år gamla personbilar,

lätta lastbilar och bussar.

Kontrollbesiktning av motorcyklar och lätta släpvagnar sker

första gången efter två, därefter vartannat år till dess

fordonen är tio år och sedan årligen.

Möjlighet införs till efterkontroll med användning av

verkstadsintyg och skall i princip avse alla kategorier av

fordon. Efterkontroll hos AB Svensk Bilprovning bör dock vara

kvar som ett alternativ.

Om det vid utvärdering visar sig att de förutskickade

ändringarna av besiktningsintervall innebär en effektivare

användning av resurserna bör det enligt departementschefen

senare övervägas att fem år gamla personbilar samt lätta

lastbilar och bussar undantas från kontrollbesiktning, om de har

varit felfria året dessförinnan.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad

departementschefen har anfört om den statliga fordonskontrollen.

Utskottet redovisar i det följande sin syn på

departementschefens förslag samtidigt som utskottet behandlar

motionsförslag med anknytning till dessa samt andra

motionsförslag om kontrollbesiktningen.

3.2 Utsträckning av kontrollbesiktningsskyldigheten till vissa

truckar

Gaffeltruckar (lyfttruckar) är motordrivna fordon som är

försedda med en höj- och sänkbar gaffel, platta eller liknande

med vilken gods hanteras för lastning, lossning, stapling eller

transport. Gaffeltruckar förekommer som motviktstruckar och som

stödbenstruckar. I mitten av 1980-talet fanns det ca 22000

gaffeltruckar av varje slag.

Enligt kungörelsen (1952:45) angående klassificeringen av

vissa gaffeltruckar skall gaffeltruck hänföras till

fordonskategorin motorredskap, om fordonet är konstruerat för en

hastighet av högst 30 km/tim och endast med svårighet kan ändras

till högre hastighet samt fordonet med hänsyn till sin

konstruktion uppenbarligen inte är lämpat för andra än korta

transporter. Gaffeltruck som inte motsvarar definitionen i

kungörelsen är lastbil. Såsom lastbil skall sådan gaffeltruck

kontrollbesiktigas.

Gaffeltruck som är hänförlig till kategorin motorredskap och

som på väg transporterar gods som är lastat på gaffeltrucken är

inte registreringspliktig och därmed inte heller underkastad

krav på kontrollbesiktning.

I motion T430 (s) begärs i yrkande 2 krav på

kontrollbesiktning för gaffeltruckar för att onödiga olyckor

skall undvikas, och i del av yrkande 3 begärs att ASB skall

svara för kontrollbesiktningen.

På grundval av förslag i den inom kommunikationsdepartementet

utarbetade promemorian (Ds K 1987:15) Motorredskap och traktorer

beslutade riksdagen år 1989 (prop. 1988/89:48, bet. TU19, rskr.

306) vissa ändrade bestämmelser om motorredskap och traktorer,

som enligt beslut av riksdagen hösten 1990 (prop. 1990/91:35,

bet. TU8, rskr. 63) skall i huvudsak träda i kraft den 1 januari

1993. Riksdagens beslut innebär att gaffeltruckar utan särskilda

föreskrifter blir motorredskap klass I eller motorredskap klass

II. Till klass I skall hänföras ett motorredskap som är

konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30 km/tim och

till klass II ett motorredskap som är konstruerat för en

hastighet av högst 30 km/tim. Motorredskap klass I blir

registreringspliktiga och därmed underkastade krav på

kontrollbesiktning. Motorredskap klass II som brukas för

transporter på väg av gods som är lastat på fordonet blir inte

registreringspliktigt. Situationen blir således oförändrad för

sådana gaffeltruckar som motionären torde avse.

Gaffel-(lyft-)truckarna har beaktats i ovannämnda

promemoria. Utskottet är inte nu berett att stödja en längre

gående kontrollbesiktningsskyldighet för gaffeltruckar än den

som följer av riksdagens ovannämnmda beslut. Motionsförslagen

bör därför inte nu föranleda något initiativ av riksdagen. De

avstyrks således.

3.3 Uppskov med kontrollbesiktningen av äldre personers bilar

I motion T421 (fp) begärs beträffande bilar som tillhör

och/eller körs av äldre personer att uppskov till nästa

obligatoriska kontrollbesiktning skall medges om bilarna har

körts mindre än 500 mil sedan senaste kontrollbesiktning.

Utskottet kan förutse att svårigheter i följande avseenden

skulle möta om den i motionen föreslagna ordningen införs.

Kontrollbesiktning av en vanlig personbil liksom av andra

fordon skall enligt 78 § FK ske inom en för fordonet gällande

inställelsetermin, som består av en viss inställelsemånad samt

de närmast föregående två och de närmast följande två

kalendermånaderna, dvs. sammanlagt fem månader.

Inställelsemånaden bestäms efter slutsiffran i bilens

registreringsnummer.

Vid ett införande av den i motionen föreslagna ordningen

måste systemet med inställelsetermin överges för de i motionen

aktuella bilarna, då den kontrollbesiktning för vilken uppskov

skulle kunna bli aktuell bör vara inplacerad i princip på dagen

ett år efter föregående kontrollbesiktning. Detta krav torde bli

svårt att möta för både bilägaren och ASB.

Den i motionen föreslagna ordningen kräver vidare att det

inte går att manipulera med de aktuella bilarnas vägmätarsystem.

Plombering av vägmätarsystemen torde bli nödvändig.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte biträda

motionsförslaget, vilket således avstyrks.

3.4 Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar

Sedan den 1 januari 1971 gäller att kontrollbesiktning av

personbilar skall ske årligen med början under det andra

kalenderåret efter det år som anges i årsmodellbeteckningarna

och under inställelseterminer som bestäms av sista siffran i

registreringsnumren (77 och 78 §§ FK). På grund av att en ny

årsmodell i allmänhet introduceras redan flera månader före det

år som anges i årsmodellbeteckningen skulle bilens ålder före

den första kontrollbesiktningen kunna variera mellan cirka ett

och ett halvt år och tre år. Enligt en föreskrift i 78 § FK

skall dock vanliga personbilar inte i något fall

kontrollbesiktigas förrän tidigast 18 månader efter det bilarna

första gången har tagits i bruk.

I två motioner framförs förslag om ändring av tidsintervallen

för kontrollbesiktningarna, som torde avse vanliga personbilar.

Sålunda begärs i motion T211 (m) i del av yrkande 11 att

kontrollerna av nya fordon skall "utglesas", och i motion T253

(m) yrkande 22 begärs att den första kontrollbesiktningen av

bilar skall ske tidigast efter tre år medan äldre bilar enligt

motionärerna skulle behöva kontrolleras oftare, kanske varje år.

ASB framhöll i skrivelse i juni 1990 till regeringen med

anledning av RRVs revisionsrapport att -- om gränsen för

inträdet av kontrollbesiktningsskyldigheten skulle flyttas från

två till tre år -- en avsevärd del av bilparken inte skulle bli

föremål för kontroll av avgasreningen inom den ram för

körsträcka, varunder fordonstillverkarna som villkor för

avgasgodkännande för nyare bilar enligt bilavgaslagen

(1986:1386) har att avhjälpa brister i de avgasrenande systemen.

Med hänsyn till vad ASB sålunda har framhållit bör enligt

utskottets mening kontrollbesiktning efter två år bibehållas.

Däremot bör kontrollbesiktningen efter tre år kunna slopas,

vilket, som nämnts, departementschefen avser att föreslå. En

sådan ändring av kontrollbesiktningsintervallen bör kunna

tillgodose syftena med de här aktuella motionsförslagen liksom

att departementschefen förutskickar att bl.a. fem år gamla

personbilar skall kunna undantas från kontrollbesiktning, om de

har varit felfria året dessförinnan. Utskottet har således inte

något att erinra mot departementschefens förslag beträffande

kontrollbesiktning av personbilar. Motionsförslagen bör inte

föranleda något initiativ av riksdagen utan kan avslås.

3.5 Kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar

För lastbilar och bildragna registrerade släpvagnar gäller

samma kontrollbesiktningsintervall som för vanliga personbilar.

Registrerade bussar som används i yrkesmässig trafik för

personbefordran skall enligt 76 § FK kontrollbesiktigas årligen.

I två motioner framförs förslag om

kontrollbesiktningsintervall för tunga fordon. Sålunda begärs i

motion T436 (s) att den första kontrollbesiktningen av tunga

fordon -- dvs. fordon med en totalvikt över 3,5 ton -- skall ske

redan efter ett år samt i motion T426 (c) yrkande 9 att man

skall överväga om inte kontrollbesiktningarna av lastbilar bör

ske efter ett visst antal körda mil, dock minst en gång årligen.

ASB anförde i en år 1989 till TSV överlämnad promemoria att de

tunga lastbilarna och släpvagnarna i jämförelse med

personbilarna hade dels fler och allvarligare brister och därvid

fler sådana brister som medför krav på ny besiktning, dels

betydligt längre årliga körsträckor och därmed även längre

exponeringstid i trafiken. Bolaget begärde att TSV hos

regeringen skulle föreslå att den första kontrollbesiktningen av

tunga lastbilar och släpvagnar skulle ske tidigare än enligt

gällande ordning.

RRV föreslog i sin revisionsrapport att "högriskfordon"

skulle prioriteras vid kontrollen. Lastbilar och släpvagnar som

körs mycket torde tillhöra denna kategori fordon.

Vid behandlingen i betänkande 1990/91:TU5 (s. 42) av ett

motionsförslag som var likartat med förslaget i motion T426 (c)

anförde utskottet att det fanns skäl för att intensifiera

kontrollen av lastbilarna och att en ordning med kontroll efter

en viss körsträcka kunde vara ett alternativ.

ASB har nyligen i publikationen Bilens svaga punkter.

Kontrollbesiktningar 1990 redovisat en sammanställning av

uppgifter från kontrollbesiktningarna år 1990. För lastbilarna,

bussarna och de tyngre släpvagnarna redovisas (s. 7--8) bl.a.

följande om utfallet av kontrollbesiktningen, varvid fordon med

anmärkningar omfattar såväl godkända fordon med påpekanden om

brister som underkända fordon med förelägganden om ny besiktning

eller körförbud.

________________________________________________________________

Totalvikt Andel med Anm:ar på

anmärkningar vid bromssystem

2- 3- 5- 7-år av alla fordon

________________________________________________________________

Lastbilar

upp till 7 ton 37 % 29 %

mln 7 o. 12 ton 44 % 36 %

mln 12 o. 18 ton 40 % 66 % 42 %

över 18 ton 41 % 80% 52 %

Bussar 38 % 31 %

Släpvagnar

upp till 3,5 ton 38 % 23 %

över 3,5 ton 50 % 78 % 58 %

________________________________________________________________

Dessa uppgifter om lastbilarnas och släpvagnarnas skick vid

kontrollbesiktningarna understryker behovet av att

kontrollbesiktningarna av tunga lastbilar och tunga släpvagnar

blir tätare än i dag. En övergång inom bilprovningen till en

ordning med efterkontroll genom verkstadsintyg, vilket

förutskickas i propositionen, bör kunna frigöra resurser inom

ASB som kan sättas in på ökning av kontrollbesiktningarna för

dessa lastbilar och släpvagnar. Departementschefen anför också

att resurser som på nämnda sätt frigörs skulle kunna användas

för ökad kontroll av tunga fordon. Utskottet vill således

förorda att närmare överväganden kommer till stånd om ökning av

kontrollbesiktningarna för tunga lastbilar och tunga släpvagnar.

Härvid kan man tänka sig en ordning med kontrollbesiktning efter

viss körd vägsträcka, dock minst en gång årligen, vilket

förordas i motionerna. Detta skulle bl.a. innebära att

kontrollbesiktningarna inleds tidigare än enligt nuvarande

ordning.

Utskottet förutsätter att resultat av de förordade

övervägandena skall kunna föreläggas regeringen då

departementschefen -- såsom förutskickas i budgetpropositionen

-- återkommer till regeringen med förslag i frågor om

kontrollbesiktningen.

Vad utskottet sålunda med anledning av motionsförslagen har

anfört om kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3.6 Besiktning av begagnade bilar före ägarbyte

I tre motioner framförs förslag om kontrollbesiktning av bilar

före ägarbyte.

I motion T414 (s) begärs att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna att ett krav på obligatorisk

kontrollbesiktning inom exempelvis två månader före ägarbyte av

bilar som är äldre än tio år skulle sanera den mindre seriösa

handeln med begagnade bilar.

I motion T430 (s) begärs i yrkande 1 krav på att begagnade

bilar skall ha varit besiktigade inom viss tid före

försäljningstillfället och i del av yrkande 3 att ASB skall ha

att utföra besiktningarna.

I motion T442 (m) begärs att krav på obligatorisk

överlåtelsebesiktning av bilar som är äldre och att sådan

besiktning skall ske hos ASB, Motormännens Riksförbund eller

särskilt utvalda verkstäder.

Utskottet behandlade i betänkande 1988/89:TU1 (s. 11--12) en

motion som hade samma syfte som de här aktuella

motionsförslagen. I yttrande över motionen anförde ASB bl.a. att

de äldre bilarnas tekniska standard -- så som den kunde avläsas

i resultaten från den årliga kontrollbesiktningen -- motiverade

att man övervägde frågan om ökade kontrollinsatser för dessa

bilar och att ett sätt kunde vara att kräva besiktning vid

ägarbyte. ASB ansåg emellertid att frågan om

överlåtelsebesiktning borde närmare utredas, då alltför många

faktorer var otillräckligt belysta. Bolaget framhöll att

ytterligare utredning erfordrades även för beräkning av bolagets

resursbehov för överlåtelsebesiktningar samt för beräkning av

värdet av de nyttoeffekter som sådana besiktningar kunde ge och

av de kostnader som de kunde förorsaka.

Utskottet anförde att det inte var berett att förorda

införande av krav på kontrollbesiktning av äldre personbilar

före ägarbyte. Enligt utskottet måste frågan närmare utredas

innan ett beslut om ett sådant krav kunde fattas. Vidare pekade

utskottet på att ett krav på kontrollbesiktning kunde förbigås

på det sättet att ägarbyte görs utan att det registreras.

Utskottet förutsatte emellertid att TSV och konsumentverket

följde handeln med äldre bilar och tog de initiativ som

utvecklingen kunde föranleda för att främja säkerheten i trafik

med sådana bilar och konsumentskyddet vid förvärv av dem.

Efter behandlingen av 1988/89 års ärende (i november 1988)

träffade konsumentverket/KO och Motorbranschens Riksförbund

(MRF) i april 1989 en överenskommelse som innebar att

bilförsäljare anslutna till MRF skulle varudeklarera begagnade

personbilar som saluhålls till enskild konsument.

Konsumentverket utfärdade därefter riktlinjer (KOVFS 1989:1) för

varudeklaration av begagnad personbil, vilka trädde i kraft den

1 oktober 1989. Enligt dessa riktlinjer skall alla företag som

saluhåller begagnade bilar till enskilda konsumenter

varudeklarera bilarna. Bilarnas trafiksäkerhet skall

dokumenteras på samma sätt som vid en kontrollbesiktning hos

ASB. Särskilda uppgifter om en bils kondition behöver ej lämnas

om bilens pris är 15 000 kr. eller lägre. Varudeklarationerna

skall placeras på bilarnas vindrutor.

Konsumentverket kommer under hösten 1991 att genomföra en

enkätundersökning med ett 40-tal frågor till bilägare om

underhållet av bilarna. Uppgifter som lämnas vid denna

undersökning beräknas kunna ge upplysning om bl.a. skicket hos

bilar som köps begagnade och därmed om effekten av införandet av

varudeklarationer på begagnade bilar.

Utskottet anser att effekterna av kravet på varudeklaration

och konsumentverkets bevakning av frågor kring saluhållningen av

begagnade bilar bör avvaktas och att de här aktuella

motionsförslagen därför inte nu bör föranleda något initiativ av

riksdagen. De avstyrks således.

3.7 ASBs "monopolställning"

Som nämnts ovan har AB Svensk Bilprovning (ASB) i förordningen

(1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser utpekats som

riksprovplats för motorfordon m.fl. fordon.

I tre motioner -- T211 (m) i del av yrkande 11, T407 (fp) och

T253 (m) yrkande 21 -- framförs förslag som innebär att jämte

ASB andra huvudmän med provstationer och verkstäder skall

utpekas som provningsorgan för bilbesiktningar. Förslaget i

motion T407 (fp) omfattar dock i princip inte märkesverkstäder,

då sådana enligt motionärerna av konkurrensskäl kan ha intresse

av att t.ex. lämna felaktiga redovisningar.

I två motioner framförs förslag som går ut på att, i områden

som ligger långt från ASBs bilprovningsstationer,

kontrollbesiktningar skall få utföras av bilverkstäder i någon

form av samarbete med ASB.

I motion T408 (c) begärs sålunda att -- inom ramen för en

försöksverksamhet -- auktoriserade bilverkstäder i envar av

Årjängs och Torsby kommuner, där ASB inte har någon

bilprovningsanläggning, skall utpekas som provplatser för

bilprovning.

I motion T426 (c) yrkande 5 begärs att i glesbygder -- där

ASB inte har någon bilprovningsanläggning -- ett samarbete skall

etableras mellan ASB och bilverkstäder så att sådana blir

behöriga att utföra kontrollbesiktningar.

Utskottet har vid olika tillfällen under senare år -- senast i

betänkande 1990/91:TU5 (s. 43) -- behandlat motionsförslag om

slopande av ASBs "monopol." Förslagen har avstyrkts med hänsyn

till skälen för bildandet av ASB. Krav på sakkunskap,

objektivitet och service i verksamheten förutsattes nämligen

kunna tillgodoses bäst genom att staten fick ett avgörande

inflytande i verksamheten. Enligt utskottets mening har dessa

skäl samma styrka fortfarande. Utskottet avstyrker därmed de här

aktuella förslagen i motionerna T211 (m), T253 (m) och T407

(fp). Utskottet erinrar emellertid om att departementschefen

förutskickar att s.k. efterkontroller skall få utföras av

verkstäder.

Detta vill utskottet också erinra om när det gäller de här

aktuella förslagen i motionerna T408 (c) och T426 (c). Dessutom

kan nämnas att 97% av bilägarna har maximalt 30 km att resa

till närmaste bilprovningsstation. Totalt finns det 176

bilprovningsstationer i landet. Som ett led i avsikten att

förbättra servicen i glesbygd har under de tre senaste åren

nyetableringar skett i Ovanåkers, Ragunda samt Robertsfors

kommuner. Mot den bakgrunden kan utskottet inte tillstyrka att

kontrollbesiktningar hos ASB i glesbygd skall ersättas med

kontrollbesiktning hos bilverkstad. Nämnda motionsförslag

avstyrks sålunda.

Utskottet återkommer i det följande till frågan om

efterkontroller genom andra än ASB.

3.8 Efterkontroll genom verkstäder

Som nämnts ovan förordar departementschefen att

möjlighet till efterkontroll med användning av verkstadsintyg

skall införas och att denna möjlighet i princip skall avse alla

kategorier av fordon. Efterkontroll hos AB Svensk Bilprovning

bör dock enligt departementschefen vara kvar som ett alternativ.

Inställelseskyldigheten hos ASB för efterkontroll bör enligt

departementschefen kunna ersättas med att ett intyg företes från

en verkstad om att påtalat fel har avhjälpts. Efterkontrollen

skall anses ha skett när intyg från verkstaden har inkommit till

och godkänts av TSVs registeravdelning. Vissa krav bör, anför

departementschefen, ställas på de verkstäder som skall få rätt

att utfärda intyg, och de skall ansöka om godkännande. Kostnader

för arbetet med prövning av ansökningar om godkännande av

verkstäder och för prövning av intyg från verkstäderna bör

enligt departementschefen täckas med avgifter från verkstäderna.

Utskottet har inte något att erinra mot den ordning som

departementschefen förutskickar.

Även i motionerna T419 (c) och T420 (fp) föreslås

efterkontroll genom verkstäder. I yrkande 2 i den förstnämnda

motionen begärs att en försöksverksamhet med efterkontroll

genom verkstäder i första hand skall förläggas till orter i

vilka ASB planerar att förlägga bilprovningsstationer.

Då motionsförslagen i princip syftar till den ordning som

departementschefen förutskickar kan motionerna lämnas utan

vidare åtgärd. Utskottet anser sig inte böra uttala sig om var

en eventuell försöksverksamhet på området bör lokaliseras.

3.9 Kontroll av fordon på väg

RRV anger en rad fördelar med flygande inspektioner -- eller

kontroll av fordon på väg -- såsom bl.a. följande.

Fordonen undersöks i det skick de befinner sig i trafik,

vilket bl.a. betyder att tunga fordons bromsar kan kontrolleras

vid verklig bruttovikt.

Urvalet av fordon för kontroll kan ske riktat, exempelvis mot

tung trafik.

Grupper av fordon som inte utsätts för periodisk kontroll

omfattas, t.ex. utländska fordon.

Kontroller i trafikmiljön kan betraktas som ett instrument för

att följa upp utfallet av de periodiska kontrollerna och utgöra

motiv för fordonsägarna att mer kontinuerligt åtgärda uppkomna

tekniska brister.

RRV föreslår att kontroller av fordon på väg skall öka i

omfattning och att ASB vid sådana kontroller skall ha ansvaret

för teknisk fordonskontroll. TSV bör enligt RRV inte utföra

fordonskontroller. Polisens arbete på väg bör enligt RRV

inriktas på övrig trafikövervakning, t.ex. hastighetskontroll,

förarkontroll inklusive nykterhetskontroll och övervakning av

trafikantbeteende.

I motion T417 (s) begärs med hänvisning till vad som anförs i

RRVs revisionsrapport ökade insatser för fordonskontroll på väg.

I motion T426 (c) yrkande 6 begärs också ökade insatser för

fordonskontroll på väg.

Utskottet instämmer med RRV och motionärerna i att det är

angeläget att öka kontrollen av fordon på väg.

I proposition 1989/90:155 om förnyelse inom polisen, som

riksdagen (bet. JuU1, rskr. 1) behandlade hösten 1990,

redovisade civilministern bl.a. RRVs förslag om kontrollen av

fordon på väg. Civilministerna förordade (s. 104) att RRVs

förslag skulle utredas ytterligare. Bl.a. borde man närmare

utreda vilken myndighet polisen skall samarbeta med när det

gäller kontroll av fordon på väg samt hur denna samverkan skall

utformas. I det sammanhanget borde även några andra

frågeställningar när det gäller kontrollen av fordon på väg

belysas, däribland vilka uppgifter och befogenheter som den

personal som inte tillhör polisväsendet bör ha. Civilministern

förutskickade (s. 105) att en särskild utredare skulle

tillkallas för att se över dessa och andra frågor inom

trafikövervakningsområdet. Beredning av direktiv för

utredningsarbetet pågår för närvarande inom regeringskansliet.

I direktiven för den redan tillkallade utredaren, som skall

se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och

organisation, föreskrivs samråd med den särskilde utredaren för

trafikövervakningsfrågor.

Resurser som frigörs hos ASB vid införande av en ordning med

efterkontroll genom verkstadsintyg skulle kunna användas till en

ökad trafikövervakning på väg. Detta är även departementschefens

mening. Med hänsyn härtill och till att överväganden förestår om

utformningen av kontrollen på väg med beaktande av denna resurs

synes något riksdagens initiativ i frågan inte behövligt.

Motionsförslagen torde därför kunna lämnas utan vidare åtgärd.

3.10 Fordonskontrollen i övrigt

Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i

budgetpropositionen om den statliga fordonskontrollen i de delar

som utskottet inte har behandlat särskilt i det föregående.

4 Bidrag till reningsutrustning på vissa bilar

4.1 Bakgrund och propositionens förslag

Under 1987/88 års riksmöte beslöt riksdagen att 450 milj.kr.

skulle anvisas som bidrag till köpare av nya lastbilar och

bussar som i förtid uppfyller de avgaskrav som förutskickades

för lätta lastbilar och bussar fr.o.m. 1992 års modeller och för

tunga lastbilar och bussar fr.o.m. 1994 års modeller och som i

stort skulle motsvara de krav som avsågs gälla federalt i USA

för 1990 års modeller (prop. 1987/88:50 s. 65--68, bet. TU23 s.

8--9, rskr. 324 samt prop. 1987/88:85 s. 114--122, bet. JoU23 s.

87--88, rskr. 373).

Bestämmelser om bidraget meddelades i förordningen

(1989:423) om statsbidrag till avgasrening av vissa nya bilar,

som trädde i kraft den 1 juli 1989 och gäller till utgången av

år 1992. Enligt bestämmelserna i förordningen lämnar TSV bidrag

med 6000 kr. för varje bil med en större skillnad mellan

totalvikt och tjänstevikt än 690 kg, som uppfyller vissa av de i

bilavgasförordningen (1987:318) angivna kraven, som skall gälla

för sådana bilar fr.o.m. 1992 års modeller.

Bidragen betalas ut från det under sjätte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på nya

lastbilar och bussar, under vilket anslag 112,5 milj.kr. har

anvisats för ettvart av budgetåren 1989/90 och 1990/91. För

tiden fr.o.m. införandet av bidraget t.o.m. början av mars 1990

har ca 35 milj.kr. utbetalats i bidrag för ca 5800 fordon.

På förslag av jordbruksutskottet beslöt riksdagen under

1987/88 års riksmöte att ett bidrag på 1000 kr. skulle utgå

till ägare av äldre bilar som låter inmontera reningsutrustning

som medför en 40-procentig minskning av utsläppen (bet. JoU

1987/88:23 s. 90--91, rskr. 373).

Bestämmelser om bidraget meddelades i förordningen (1989:422)

om statsbidrag till eftermontering av avgasrening på äldre

bilar, som trädde i kraft den 1 juli 1989. Bidraget betalas ut

av TSV. Statens naturvårdsverk har efter samråd med TSV meddelat

föreskrifter om godkännande av avgasreningsutrustning som skall

berättiga till bidrag, och AB Svensk Bilprovning meddelar beslut

om godkännande av sådan utrustning som berättigar till bidrag.

Bidragen betalas ut från det under sjätte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre

personbilar, under vilket 50 milj.kr. har anvisats för ettvart

av budgetåren 1989/90 och 1990/91. För tiden fr.o.m. införandet

av bidraget t.o.m. början av mars 1990 har ca 1,2 milj.kr.

utbetalats i bidrag, dvs. för ca 1200 bilar.

Departementschefen anför att när det gäller bidrag till köpare

av nya lastbilar och bussar har regeringen beslutat att skärpta

avgaskrav skall införas tidigare än som föreslogs i proposition

1987/88:50.

När det gäller bidrag avseende äldre personbilar anför

departementschefen att bidrag har utnyttjats i mycket liten

utsträckning.

Departementschefen föreslår att bidragen avvecklas fr.o.m.

budgetåret 1991/92 som ett led i regeringens

"åtstramningspaket".

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att

systemet med bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och

bussar och systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre

personbilar skall upphöra.

4.2 Systemet med bidrag till reningsutrustning på nya

lastbilar

och bussar

Förslaget i propositionen att systemet med bidrag till

reningsutrustning på nya lastbilar och bussar skall upphöra har

inte mött någon erinran i motioner. Utskottet tillstyrker att

riksdagen godkänner att detta system upphör.

4.3 Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre

personbilar

4.3.1 Godtagbar reningsteknik

I motion T207 (mp) yrkande 14 begärs att bidraget till

avgasrening på äldre personbilar skall utgå oberoende av teknik

för avgasreningen, förutsatt att avgaskraven uppfylls.

Motionärerna framhåller att det är viktigt att beträffande

förutsättningarna för bidrag strikt teknikneutralitet råder

mellan olika sätt att minska avgasutsläppen.

Vid behandlingen i betänkande 1989/90:TU21 (s. 16) av ett

motionsförslag som var likartat med det här aktuella redogjorde

utskottet för att statens naturvårdsverk i skriften

Eftermonterbar avgasrening på äldre personbilar hade lämnat en

beskrivning av huvuddragen i kraven för bidrag. Dessa innebär

bl.a. följande.

AB Svensk Bilprovning (ASB) utför s.k. certifieringsprovning

enligt en standardiserad provmetod på vissa provbilar. Tidigare

oprövad teknologi anges kräva mer omfattande provning, bl.a. med

hänsyn till utrustningens hållbarhet. Förutom kravet på

reningseffektivitet -- utsläppen av luftföroreningar skall

minskas med som nämnts minst 40% -- ställs vissa

konstruktionskrav på utrustningen. När ASB har godkänt viss

utrustning för montering på äldre bilar i bruk utfärdar ASB ett

certifikat, vilket innebär att den eftermonterbara avgasreningen

kan erbjudas till försäljning och att ägare till sådana biltyper

som har specificerats i ansökningen om certifiering kan låta

montera utrustningen. Avsikten med certifieringssystemet är,

sägs det, att förhindra att oseriösa och tvivelaktiga produkter

kommer ut på marknaden. Miljöeffekten står och faller med

utrustningens funktionsduglighet och hållbarhet, sägs det

vidare.

Utskottet anförde i betänkandet att det inte kan bedöma vilken

teknik för avgasrening på äldre bilar som bör vara godtagbar för

bidrag. I överensstämmelse med vad utskottet tidigare under

förra riksmötet hade gjort i betänkande 1989/90:TU9 (s. 35--36)

underströk emellertid utskottet att man inte en gång för alla

kan bestämma vilka metoder för avgasrening som bör komma i fråga

för bidrag.

Avgasreningen på nya bensinmotordrivna personbilar bygger,

anförde utskottet, på användning av katalysatorer. Alternativ

som bygger på behandling av insugningsluften/gasen kan, anförde

utskottet vidare, bli effektiva liksom andra metoder som

forsknings- och utvecklingsverksamhet kan frambringa. Även

utrustning som bygger på sådan alternativ teknik borde därför

kunna komma i fråga för bidrag, framhöll utskottet.

Utskottet underströk att avgaskraven samt certifierings- och

bilprovningsbestämmelserna inte fick vara så utformade att de

förhindrade utveckling och försök med ny teknik.

På förslag av utskottet beslöt riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anförde i betänkande

1989/90:TU21.

Utskottet får erinra om vad utskottet sålunda anförde i

betänkande 1989/90:TU21. Något ytterligare initiativ av

riksdagen i frågan om bidragsberättigande teknik när det gäller

bidrag till avgasrening på äldre personbilar synes inte vara

påkallat. Det nu aktuella motionsförslaget torde därför kunna

lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.

4.3.2 Fortsatt bidragsgivning, m.m.

I åtta motioner framförs yrkanden vari begärs eller

förutskickas att bidrag även skall utgå under nästa budgetår.

Motionsyrkandena kan grupperas enligt det följande.

I motion T446 (m) begärs ett förslag av regeringen om ett

större bidrag än 1000 kr. per bil, i motion T253 (m) yrkande

11 dels att ett bidrag på 3000 kr. skall utgå, dels att

bidragen skall finansieras via bilskrotningsfonden. Även i

motion T83 (m) yrkande 1 föreslås höjning av bidraget till

3000 kr.

I motion T423 (c) begärs höjning av bidraget till

2000 kr. per bil. I motion T215 (c) begärs -- för att

intensifiera verksamheten med inmontering av

avgasreningsutrustning i befintlig fordonspark -- i yrkande 17

större bidrag än 1000 kr. samt informationsinsatser och i

yrkande 18 en medelsanvisning till bidrag på 160 milj.kr. I

motion T78 (c) yrkande 4 begärs att bidraget skall höjas till

4000 kr.

I motion T207 (mp) begärs i yrkande 13 höjning av bidraget

till 1500 kr. för bilar av årsmodell 1982 och äldre och i

yrkande 12 höjning till 4000 kr. för bilar av årsmodell 1983

och senare samt i yrkande 15 en medelsanvisning på 70 milj.kr. I

motion T82 (mp) yrkande 11 begärs att bidrag skall utgå med

5000 kr. för bilar av årsmodell 1985 och senare under

förutsättning att utsläppen av kväveoxider, kolväten och koloxid

minskas med 50%.

I betänkande 1989/90:TU21 (s. 16--17) behandlade utskottet

under förra riksmötet också motionsförslag om högre bidrag än

1000 kr. till reningsutrustning på äldre personbilar.

Utskottet nämnde att kostnaden för inmontering av avgasrening på

äldre personbilar varierade mellan ca 4000 kr. och ca 6000

kr. Sedan bidraget från staten avdragits, hade bilägaren att stå

för mellan ca 3000 kr. och ca 5000 kr. Utskottet fortsatte.

Den ringa efterfrågan på bidrag hittills och angelägenheten av

att även äldre bilar förses med reningsutrustning motiverar

enligt utskottets mening en höjning av bidraget. Utskottet

förutsätter härvid att utrustningen har sådana prestanda och

sådan kvalitet att reningseffekten genom inmonterad utrustning

bibehålls över en rimlig tidsperiod. Utskottet anser vidare att

informationen bör förbättras om det angelägna i avgasrening av

äldre bilar och om möjligheten till bidrag härför.

Utskottet förutsätter därför att regeringen överväger frågan

om storleken på bidraget och frågan om förbättring av

informationen om detsamma.

Utskottet erinrade i betänkandet om att den år 1988

tillkallade miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03) i betänkandet

(SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och

trafik bl.a. hade föreslagit (s. 338--341) att bidraget till

reningsutrustning under åren 1991 och 1992 skulle höjas till

4000 kr. per bil för ägare av personbilar av 1985 års modell

och senare modeller som lät eftermontera katalysatorer.

Miljöavgiftsutredningens förslag har emellertid inte tagits upp

av regeringen i den för närvarande aktuella propositionen

1990/91:90 om en god livsmiljö. Enligt underhandsuppgift skulle

en analys av kostnader och effekter visa att skärpta avgaskrav

för nya bilar, som förutskickas i nämnda proposition, ger bättre

effekt än en höjning av här aktuellt bidrag.

Det finns uppskattningsvis 500000 bilar av 1985 eller senare

års modell, vilka kan köras på blyfri bensin och på vilka det

därför är möjligt att eftermontera katalysatorer. Den totala

kostnaden för att i efterhand förse samtliga dessa bilar med

katalysatorer uppskattades år 1989 till ungefär 2,5 miljarder

kronor. Sett över bilarnas återstående livslängd är potentialen

för minskade utsläpp 40000 ton kväveoxider. Kostnaden för att

reducera ett kilo kväveoxider blir mellan 50 och 160 kr.

beroende på bilarnas återstående livslängd.

Genom den hastighetssänkning som har genomförts på vägarna

under det senaste året har kväveoxidutsläppen minskat med 2200

ton. Om motsvarande minskning skulle kunna ske genom

installation av katalysatorer krävs det att 70000--75000

katalysatorer installeras. Kostnaden härför för samhället blir

på 400 milj.kr. medan kostnaden för hastighetssänkningen är

högst obetydlig.

I proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö anges (s. 364)

att kostnaden för att installera effektivare reningsutrustning i

nya lätta bilar har beräknats till ca 5 kr. per kilo minskade

kväveoxidutsläpp. I propositionen framhålls att förslag i

propositionen om att införa miljöklasser för nya bilar samt

skärpta krav på bilar, bussar och arbetsfordon är

kostnadseffektiva sätt att minska utsläppen av kväveoxider.

Av det anförda framgår att inmontering av reningsutrustning på

äldre personbilar inte är en kostnadseffektiv åtgärd för att

minska kväveoxidutsläppen. Systemet med bidrag till

reningsutrustning för dessa bilar kan därför upphöra.

De här aktuella motionsförslagen avstyrks sålunda.

5 Anslag till trafiksäkerhet, m.m.

5.1 Anslag C1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning,

Trafikmiljö, Fordon och Trafikant

Anslaget, som är ett förslagsanslag, avser TSVs

verksamhetsområden Samordning, Trafikmiljö, Fordon och

Trafikant.

Inkomsterna och utgifterna inom här aktuella

verksamhetsområden, vilka redovisas på anslaget, beräknas nästa

budgetår till 228,6 milj.kr. resp. 229,2 milj.kr.

I budgetpropositionen föreslås ett formellt belopp på

1000 kr. bli uppfört under anslaget för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker förslaget.

5.2 Anslag C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och

körkortsregister m.m.

Anslaget, som är ett förslagsanslag, avser TSVs

verksamhetsområde Register.

Inkomsterna och utgifterna inom verksamhetsområdet, vilka

redovisas på anslaget, beräknas nästa budgetår till 544,1

milj.kr. resp. 569,8 milj.kr.

I budgetpropositionen föreslås ett formellt belopp på

1000 kr. bli uppfört under anslaget för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker förslaget.

5.3 Anslag C3. Bidrag till Nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande (NTF)

5.3.1 Propositionens förslag

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för nästa

budgetår skall anvisa ett anslag på 31799000 kr. i bidrag

till NTF. NTF har för budgetåret 1991/92 budgeterat

nettokostnaderna för sin verksamhet till 43 milj.kr. (dvs.

kostnader som inte täcks med intäkter från förlagsverksamhet och

medlemsavgifter m.m.). Nettokostnaderna beräknas täckas med

bidrag från staten och med bidrag på drygt 8 milj.kr. från

försäkringsbranschen.

I tre motionsförslag tas frågor upp om användningen av

bidraget till NTF.

5.3.2 Användning av bidraget till att främja resande med

kollektiva färdmedel

I motion T412 (mp) anförs bl.a. att det i

trafiksäkerhetsarbetet är särskilt viktigt att förbättra

informationen om hur man kan undvika olycksriskerna genom att

åka kollektivt -- och då inte minst med järnväg. Ett effektivt

och bra resande med kollektivtrafik ställer, framhåller

motionärerna, förhållandevis stora krav på kunskaper om hur man

kan resa, utnyttja olika rabatter, kombinera med hyrbil och taxi

etc. En stor del av den trafiksäkerhetsinformation som i dag ges

är kraftigt bilfixerad och ger därigenom sken av att alternativ

saknas, påpekas det. Motionärerna begär med denna motivering i

yrkande 8 att trafiksäkerhetsinformationen i högre utsträckning

skall inriktas mot att få fler att kunna utnyttja trafiksäkrare

trafikslag och i yrkande 9 att hälften av bidraget till NTF

skall användas för att informera om och propagera för

trafiksäker kollektivtrafik.

Utskottet behandlade i betänkande 1989/90:TU21 (s. 13)

motionsförslag som var likartade med de här aktuella. Utskottet

hänvisade till att man i Trafiksäkerhetsprogram 1989 hade pekat

på att ett åtgärdsområde, som hade varit föremål för mycket

begränsat intresse från trafiksäkerhetshåll, var trafikarbetet

som sådant och kanske framför allt dess sammansättning. Det

anfördes att om trafiksäkerhetsmålen skall kunna uppnås torde

det under 1990-talet bli nödvändigt att i betydligt högre

utsträckning än som varit fallet vidta åtgärder som är direkt

inriktade mot trafikarbetet och då särskilt mot dess

sammansättning. Högrisktrafik borde där det är praktiskt möjligt

ersättas av lågrisktrafik, och en överföring av

persontransporter från bilar till kollektiva färdmedel, såväl

buss som spårbundna, anfördes som exempel på åtgärder av detta

slag.

Inom ramen 43 milj.kr. har NTF för nästa budgetår beräknat

kostnader för regional och lokal verksamhet till 9,8 milj.kr.,

för de prioriterade åtgärdsområdena hastighetsanpassning,

oskyddade trafikanter, barn i trafiken och trafikonykterhet till

16,8 milj.kr. Vidare har NTF beräknat kostnader för

åtgärdsområdena nyblivna bilförare och äldre trafikanter, för

utbildning, för utvecklingsprojekt och för opinionsbildning m.m.

Budgeten är slutresultatet av en sammanvägning av olika önskemål

om aktiviteter som har framförts inom det frivilliga

trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet är därför inte berett att

föreslå att statens bidrag skall "specialdestineras" och

användas på sätt som föreslås i motionsförslagen. Dessa avstyrks

således.

5.3.3 Användning av bidraget till stöd för det ideella

trafiksäkerhetsarbetet

I motion T431 (fp) yrkande 3 begärs att det ideella

trafiksäkerhetsarbetet skall uppmuntras och stöttas.

Motionärerna påpekar att RRV i sin revisionsrapport bl.a. har

kritiserat att uppdelningen av informationsarbetet mellan TSV

och NTF inte hade lett till att stödet för

trafiksäkerhetsinformation genom enskilda

frivilligorganisationer hade ökat.

Under verksamhetsåret 1990 lämnade NTF -- inom en ram på

62459000 kr. för kostnaderna för NTFs verksamhet --

11333000 kr. i bidrag till

trafiksäkerhetsförbund/föreningar och 1803000 kr. i

bidrag till elva organisationer med olika kategorier trafikanter

som medlemmar såsom cyklande, motorcyklister, bilister. Som

redovisas ovan har NTF för nästa budgetår beräknat överföringar

av medel till regional och lokal verksamhet till 9,8 milj.kr. I

direktiven för översynen av det offentliga

trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation framhålls

att verksamheten på den regionala/lokala nivån bör stärkas och

breddas. Med hänsyn till det anförda torde motionsförslaget inte

böra föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks

sålunda.

5.3.4 Medelsanvisning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande

medelsanvisning för bidrag till NTF för nästa budgetår.

Hemställan

Utskottet hemställer

Inriktningen av trafiksäkerhetsverkets (TSVs) verksamhet,

m.m.

1. beträffande minskning av vägtrafiken som ett led i

trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T412 yrkande 2,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T412 yrkande 1,

res. 2 (v, mp)

3. beträffande inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:T253 yrkande 16 och

1990/91:T425 yrkande 4 utan vidare åtgärd,

res. 3 (m, fp)

4. beträffande förbättring av olycksstatistiken

att riksdagen lämnar motion 1990/91:T425 yrkande 3 utan vidare

åtgärd,

res. 4 (m, fp)

5. beträffande inrättande av haverikommission(-er)

att riksdagen lämnar motion 1990/91:T425 yrkande 5 utan vidare

åtgärd,

res. 5 (m, fp, c)

6. beträffande inriktningen av TSVs verksamhet

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:100 bilaga 8

har förordats om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets

verksamhet,

Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.

7. beträffande ledning och samordning av

trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:426 yrkandena 1 och 2

samt 1990/91:431 yrkande 1 utan vidare åtgärd,

8. beträffande ansvaret för trafiksäkerhetsinformation

att riksdagen avslår motion 1990/91:T431 yrkande 2,

9. beträffande vikten av reflexer m.m. för oskyddade

trafikanter

att riksdagen avslår motion 1989/90:T424 yrkande 2,

Frågor kring kontrollbesiktningen

10. beträffande kontrollbesiktningsskyldighet för vissa

truckar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T430 yrkande 2 och yrkande

3 i denna del,

11. beträffande uppskov med kontrollbesiktningen av äldre

personers bilar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T421,

12. beträffande kontrollbesiktningsintervall för vanliga

personbilar

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T211 yrkande 11

i denna del och 1990/91:T253 yrkande 22 lämnar utan erinran vad

som anförts i propositionen om den statliga fordonskontrollen i

här aktuell del,

res. 6 (m, fp)

13. beträffande kontrollbesiktningen av tunga lastbilar

och släpvagnar

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T426 yrkande

9 och 1990/91:T436 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. beträffande kontrollbesiktning av begagnade bilar före

ägarbyte

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T414, 1990/91:T430

yrkande 1 och yrkande 3 i denna del samt 1990/91:T442,

15. beträffande upphävande av ASBs "monopol"

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 11 i

denna del, 1990/91:T253 yrkande 21 och 1990/91:T407,

res. 7 (m, fp)

16. beträffande kontrollbesiktningar i glesbygd genom

verkstäder

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T408 och 1990/91:T426

yrkande 5,

res. 8 (m, fp, motiveringen)

res. 9 (c, v, mp)

17. beträffande efterkontroll genom verkstäder

att riksdagen

a) lämnar motionerna 1990/91:T419 och 1990/91:T420 utan

vidare åtgärd,

b) lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om

den statliga fordonskontrollen i här aktuell del,

18. beträffande kontroll av fordon på väg

att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:T417 och 1990/91:T426

yrkande 6 utan vidare åtgärd,

19. beträffande fordonskontrollen i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i

propositionen om den statliga fordonskontrollen i den mån det ej

omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

Bidrag till avgasreningsutrustning på vissa bilar

20. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning

på nya lastbilar och bussar

att riksdagen godkänner att systemet med bidrag till

reningsutrustning på nya lastbilar och bussar skall upphöra,

21. beträffande godtagbar reningsteknik för bidrag för

äldre personbilar

att riksdagen lämnar motion 1990/91:T207 yrkande 14 utan

vidare åtgärd,

22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning

på äldre personbilar

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1990/91:T78 yrkande 4, 1990/91:T82 yrkande 11,

1990/91:T83 yrkande 1, 1990/91:T207 yrkandena 12, 13 och 15,

1990/91:T215 yrkandena 17 och 18, 1990/91:T253 yrkande 11,

1990/91:T423 och 1990/91:T446 godkänner att systemet med bidrag

till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra,

res. 10 (c, v, mp)

res. 11 (m)

Anslag till TSV och bidrag till NTF, m.m.

23. beträffande anslag till TSV

att riksdagen

a) till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö,

Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.,

b) till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

1000 kr.,

24. beträffande användningen av bidraget till NTF

att riksdagen avslår motion 19890/91:T412 yrkandena 8 och 9,

res. 12 (v, mp)

25. beträffande stöd till det ideella

trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T431 yrkande 3,

26. beträffande bidrag till TSV

att riksdagen till Bidrag till Nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisar ett

anslag på 31799000 kr.

Stockholm den 26 mars 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle

Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel

Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove

Sundström (s), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson

(mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m),

Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m).

Reservationer

1. Minskning av vägtrafiken som ett led i

trafiksäkerhetsarbetet (mom.1)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "I likhet" och slutar med "avstyrks således" bort ha

följande lydelse:

Om antalet dödade och skadade i vägtrafiken minskas i samma

proportion som en minskning i trafiken skulle en minskning av

vägtrafiken med 25% till år 1995 innebära att antalet dödade

och skadade detta år skulle vara ca 220 resp. ca 5900 färre än

år 1989. En minskning av vägtrafiken skulle således vara ett

mycket verksamt sätt att förbättra trafiksäkerheten.

Som framhållits av företrädare för vänsterpartiet och

miljöpartiet de gröna i olika motioner och riksdagsdebatter bör

kollektivtrafik, järnväg och sjöfart stimuleras till och stödjas

i att ta över en avsevärd del av de person- och godstransporter

som sker på väg.

Utskottet ställer sig därmed bakom det här aktuella

motionsförslaget.

Vad utskottet sålunda har anfört om minskning av vägtrafiken

som ett led i trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande minskning av vägtrafiken som ett led i

trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet (mom.2)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Självfallet bör" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Det operativa målet för trafiksäkerhetsarbetet måste sättas

högre än det av statsmakterna under 1989/90 års riksmöte

godkända. Såsom motionärerna föreslår bör målet vara att antalet

vägtrafikolyckor samt antalet dödade och skadade i trafiken

skall nedbringas till hälften under 1990-talet.

Det kan i sammanhanget tilläggas att en minskning av

biltrafiken torde vara en viktig förutsättning för att klara ett

sådant mer ambitiöst operativt mål för trafiksäkerheten.

Vad utskottet sålunda har anfört om operativt mål för

trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet (mom.3)

Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders

Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet avstyrkte" och på s. 11 slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet är ense med motionärerna i motion T253 (m) att det

är en felaktig prioritering att koncentrera

trafiksäkerhetsdebatten och övervakningsresurserna på problemet

med hastighetsanpassning, då detta riskerar att hota ett

allsidigt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete. Det finns ju

som motionärerna pekar på också andra orsaker till

trafikolyckor, t.ex. dålig trafikmiljö, dåliga vägar, otydlig

skyltning, omdömeslöshet, ohälsa och alkohol- eller

drogpåverkan.

Utskottet är också ense med motionärerna i motion T425 (m)

om att trafiksäkerhetsarbetet måste förnyas. Det är, som anförs

i denna motion, viktigt att koncentrera åtgärderna på sådant som

kan förväntas ge resultat i form av lägre olyckstal och mindre

antal dödade. Motionärerna pekar på att en undersökning har

visat att de vanligaste olycksorsakerna är att föraren gör

följande fel, nämligen han/hon respekterar ej högerregeln och

väjningsskyldighet, svänger åt vänster utan att ha förvissat sig

om att fara inte föreligger, byter fil utan att ägna tillräcklig

uppmärksamhet åt bakomvarande samt gör omkörning utan att ha

förvissat sig om att omkörningssträckan är tillräcklig.

Utskottet ställer sig således bakom de här aktuella

motionsförslagen.

Vad utskottet sålunda har anfört om inriktningen av

trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T253 yrkande

16 och 1990/91:T425 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Förbättring av olycksstatistiken (mom.4)

Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders

Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Regeringen uppdrog" och på s. 12 slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

De flesta vägtrafikolyckor tillskrivs enligt den nuvarande

statistiken förarfel. Många gånger kan emellertid, som framhålls

i motionen, vägmiljö, dålig vägbeläggning, förvirrande skyltning

etc. vara starkt bidragande orsaker till en trafikolycka.

Statistiken över trafikolyckor måste detaljeras och nyanseras

för att man skall få veta mera om olycksorsakerna. Uppgifter

från försäkringsbolag, sjukhus och kommuner skulle kunna

komplettera bilden.

Det är bra att TSV numera har inlett ett utvecklingsarbete

på området -- med anledning av ett uppdrag som gavs redan år

1986. Behovet av en bättre olycksstatistik är emellertid så

trängande att utvecklingsarbetet inte får ytterligare fördröjas.

Det måste prioriteras. Utskottet ställer sig därmed bakom

motionsförslaget.

Vad utskottet sålunda har anfört om förbättring av

olycksstatistiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande förbättring av olycksstatistiken

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T425 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Inrättande av haverikommission(-er) (mom.5)

Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel Bohlin (m),

Rune Thorén (c), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan

Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Även om 90 % av vägtrafikolyckorna sägs bero på förarna är,

som framhålls i motion T425 (m), förarnas förmåga att tackla

svårigheterna ofta betydande och sammanhängande med andra

faktorer. Utskottet anser det därför angeläget att det skapas

en ordning där haveriundersökningar blir ett reguljärt inslag i

trafiksäkerhetsarbetet. Noggranna stickprovsundersökningar och

sammanställningar av erfarenheter från inträffade olyckor skulle

ha stort värde för trafiksäkerhetsarbetet. Som framhålls i

motionen behövs det en eller flera haverikommissioner för

vägtrafikolyckor som klargör samband och orsaker vid olyckor. En

eller flera haverikommissioner för vägtrafiken bör inrättas

snarast.

Vad utskottet sålunda har anfört om inrättande av

haverikommission(-er) bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande inrättande av haverikommission(-er)

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T425 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar

(mom.12)

Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders

Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "ASB framhöll" och slutar med "kan avslås" bort ha

följande lydelse:

Bland andra följande omständigheter talar enligt utskottets

mening för att tidsintervallen för kontrollbesiktningarna för

personbilar m.fl. fordon som körs i vanlig trafik ändras.

De nya bilarna blir allt bättre. Man bör därför kunna minska

kontrollen av nya bilar och därmed frigöra resurser för

kontrollen av de äldre bilarna.

"Utglesning" av kontrollbesiktningarna då bilarna är nya

skulle vidare medföra besparingar i avgifter, reskostnader och

tidsåtgång för bilägarna.

Bestämmelserna om kontrollbesiktning för personbilar m.fl.

fordon som körs i vanlig trafik bör såsom föreslås i motion T253

(m) ändras så att den första kontrollbesiktningen skall äga rum

tredje kalenderåret efter det år som anges i

årsmodellbeteckningen; den andra under det femte kalenderåret.

Därefter bör återgång ske till ordningen med årliga

kontrollbesiktningar.

Vad utskottet sålunda har anfört om

kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande kontrollbesiktningsintervall för vanliga

personbilar

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T211 yrkande

11 i denna del och 1990/91:T253 yrkande 22 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Upphävande av ASBs "monopol" (mom.15)

Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders

Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet har" och slutar med "av verkstäder" bort

ha följande lydelse:

Något allmänt missnöje med bilprovningens kvalitet i vårt

land finns inte. Många bilägare menar dock att väntetiderna på

besiktningar kunde vara kortare och öppethållandet längre. Det

finns emellertid skäl att ifrågasätta om vi skall ha monopol i

fråga om bilprovning i vårt land. Rent generellt gäller att

monopol av olika slag kan medföra sämre service och högre priser

än om konkurrens finns. Genom konkurrens stimuleras också

utvecklingsarbete på ett effektivt sätt. Om man hade provplatser

med olika huvudmän -- som man t.ex. har i Västtyskland -- skulle

bl.a. väntetiderna kunna förkortas och bilägarna kunna få

provningarna utförda på närmare håll. Vi har i vårt land väl

utrustade bilverkstäder och provplatser som lika väl som ASBs

anläggningar skulle kunna svara för besiktningar av fordon.

Förslag bör föreläggas riksdagen om en organisation för provning

av motordrivna m.fl. fordon som baserar sig både på provplatser

för vilka ASB är huvudman och på provplatser som har andra

huvudmän samt på fullt utrustade verkstäder. Märkesverkstäder

bör lika väl som andra fullt utrustade verkstäder kunna komma i

fråga för sådan auktorisation som torde bli aktuell för

överenskommelse mellan Sverige och EG.

Vad utskottet sålunda har anfört om upphävande av ASBs

"monopol" bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande upphävande av ASBs "monopol"

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T211 yrkande

11 i denna del och 1990/91:T253 yrkande 21 samt med anledning av

motion 1990/91:T407 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder (mom.16,

motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders

Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med

"Detta vill" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har föreslagit att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna att förslag bör föreläggas riksdagen om

en organisation för provning av motordrivna m.fl. fordon som

baserar sig både på provplatser för vilka ASB är huvudman och på

provplatser som har andra huvudmän samt på fullt utrustade

verkstäder. Bilägarna får därigenom frihet att välja mellan

provplatser som har ASB som huvudman och provplatser som har

annan huvudman. Med en sådan ordning behövs inte för glesbygd

ett arrangemang där ASB på något sätt auktoriserar en

bilverkstad för provningsuppgifter. De här aktuella förslagen i

motionerna T408 (c) och T426 (c) bör därför inte föranleda någon

vidare åtgärd av riksdagen. De avstyrks sålunda.

9. Kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder (mom.16)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Detta vill" och slutar med "avstyrks sålunda" bort

ha följande lydelse:

I vissa områden av vårt land har bilägarna lång väg till

ASBs bilprovningsstationer. Kontrollbesiktningarna blir för

bilägarna i dessa områden extra kostsamma och tidsödande. Som

begärs i motion T426 (c) bör det därför för bilägarna i sådana

områden finnas en ordning där en lokal verkstad samarbetar med

ASB så att kontrollbesiktningarna får ske på den lokala

verkstaden. En sådan ordning bör kunna prövas i Årjäng och

Torsby som föreslås i motion T408 (c).

Vad utskottet sålunda har anfört om kontrollbesiktningar i

glesbygd genom verkstäder bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande kontrollbesiktningar i glesbygd genom

verkstäder

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T408 och

1990/91:T426 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre

personbilar (mom. 22)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Det finns" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha

följande lydelse:

När det gäller att förbättra miljön får man enligt

utskottets mening inte avstå från det bidrag till förbättring

som åtgärder mot utsläppen från äldre personbilar ger. I detta

sammanhang måste också beaktas att en sedan år 1990 fortsatt

minskning av nybilsförsäljning kommer att innebära att de äldre

bilarna utnyttjas längre.

Utskottet vill särskilt framhålla svårigheterna att uppnå

det av riksdagen år 1985 beslutade miljömålet att minska

kväveoxidutsläppen till luft från 1980 års nivå med 30 % till år

1995 (prop. 1984/85:127, bet. JoU28, rskr. 275). Till detta kan

fogas att tillförseln av kväveföreningar till hav bör enligt en

överenskommelse mellan de nordiska miljöministrarna halveras

mellan år 1985 och 1995. Eftersom personbilstrafiken står för

drygt 50% av kväveoxidutsläppen krävs ytterligare åtgärder

även på den befintliga fordonsparken. Med hänsyn till att

personbilar utan effektiv avgasrening har flerdubbelt större

utsläpp per bil och att många av dessa bilar ännu har en

betydande körsträcka kvar är det motiverat att stimulera en ökad

eftermontering av reningsutrustning på dessa bilar med ett

statligt bidrag. Särskilt gäller detta då äldre bilar renoveras

och på så sätt får en avsevärt förlängd livslängd. Kostnadsnivån

för reningsåtgärder på äldre bilar torde ligga i nivå med vad

ytterligare åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen från

industri och energiproduktion kostar. Denna åtgärdsnivå ligger

på ca 40 kr. per kg kväveoxid, vilket bl.a. illustreras av att

en miljöavgift på 40 kr. per kg kväveoxid påförs större

energianläggningar fr.o.m. den 1 januari 1992.

Utskottet kan således inte biträda regeringens förslag att

systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar

skall upphöra vid utgången av innevarande budgetår.

Med utgångspunkt i utskottets ovan återgivna uttalanden

under förra riksmötet om angelägenheten av höjning av bidraget,

om krav på utrustningens prestanda och kvalitet och om

förbättring av informationen om bidrag samt med hänsyn till vad

utskottet ovan framhållit om positiva miljöeffekter bör bidraget

till reningsutrustning på äldre personbilar snarast och senast

fr.o.m. den 1 juli 1991 höjas till 4000 kr. per bil för bilar

av 1985 eller senare års modell. Bidraget bör oförändrat utgå

med 1000 kr. per bil för bilar av 1984 eller tidigare års

modell.

TSV, som förutsätts administrera bidraget även i

fortsättningen, bör verka för att kraftfulla

informationsinsatser görs om bidraget.

Kostnaderna för bidrag och informationsinsatser samt för

TSVs administration av bidrag bör fortsatt betalas från

förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre

personbilar. Utskottet föreslår således att detta anslag även

uppförs i statsbudgeten för nästa budgetår och att därunder

anvisas 50 milj.kr. Anslaget torde i statsbudgeten böra uppföras

efter de anslag till trafiksäkerhet för nästa budgetår som

utskottet tillstyrker i det följande och därvid utmärkas med

littera C4.

Utskottet ställer sig med det anförda bakom syftet med de

här aktuella motionsförslagen.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning

på äldre personbilar

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T78 yrkande

4, 1990/91:T82 yrkande 11, 1990/91:T83 yrkande 1, 1990/91:207

yrkandena 12, 13 och 15, 1990/91:215 yrkandena 17 och 18,

1990/91:253 yrkande 11, 1990/91:423 och 1990/91:446 samt med

avslag på propositionen under sjätte huvudtiteln och littera C

4. till Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

50000000 kr.,

11. Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre

personbilar (mom.22)

Görel Bohlin, Tom Heyman och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Det finns" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha

följande lydelse:

När det gäller att förbättra miljön får man enligt

utskottets mening inte avstå från det bidrag till förbättring

som åtgärder mot utsläppen från äldre personbilar ger. I detta

sammanhang måste också beaktas att en sedan år 1990 fortsatt

minskning av nybilsförsäljning kommer att innebära att de äldre

bilarna utnyttjas längre. Utskottet kan således inte biträda

regeringens förslag att ordningen med bidrag till

reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra vid

utgången av innevarande budgetår.

Med utgångspunkt i utskottets ovan återgivna uttalanden

under förra riksmötet om angelägenheten av höjning av bidraget,

om krav på utrustningens prestanda och kvalitet och om

förbättring av informationen om bidrag bör bidraget snarast och

senast fr.o.m. den 1 juli 1991 höjas till 3000 kr. per bil för

bilar av 1985 eller senare års modell -- men oförändrat utgå med

1000 kr. per bil för bilar av 1984 eller tidigare års modell.

TSV, som förutsätts administrera bidraget även i

fortsättningen, bör verka för att kraftfulla

informationsinsatser görs om bidraget.

Under anslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre

personbilar anvisade medel beräknas räcka till för bestridande

av kostnader för bidrag och informationsinsatser samt för TSVs

kostnader för administration för tid t.o.m. utgången av

innevarande budgetår. För tid därefter bör dessa kostnader

bestridas ur den genom bilskrotningslagen (1975:343) tillskapade

bilskrotningsfonden (prop. 1975:32, bet. JoU 10, rskr. 161).

Fondens behållning var vid ingången av innevarande budgetår ca

228 milj.kr. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag

till de författningsändringar som bör vidtas för att betalningar

ur bilskrotningsfonden skall kunna ske även för här förordade

ändamål.

Utskottet ställer sig med det anförda bakom syftet med de

här aktuella motionsförslagen.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning

på äldre personbilar

att riksdagen med anledning av propositionen samt motionerna

1990/91:T78 yrkande 4, 1990/91:T82 yrkande 11, 1990/91:T83

yrkande 1, 1990/91:207 yrkandena 12, 13 och 15, 1990/91:215

yrkandena 17 och 18, 1990/91:253 yrkande 11, 1990/91:423 och

1990/91:446 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Användningen av bidraget till NTF (mom.24)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

För att man skall lyckas med olika åtgärder för ökad

trafiksäkerhet krävs information. Informationen kan gälla såväl

riskerna i trafiken som hur man på olika sätt skall kunna

undvika riskerna. Som påpekas i motion T412 (mp) är det särskilt

viktigt att förbättra informationen om hur man kan undvika

olycksriskerna genom att åka kollektivt och då inte minst med

järnväg. Att resa effektivt och bra med kollektivtrafik ställer

förhållandevis stora krav på kunskaper om hur man kan resa,

utnyttja olika rabatter, kombinera med hyrbil och taxi. En stor

del av den trafiksäkerhetsinformation som i dag ges är, som

också påpekas i motionen, kraftigt bilfixerad och ger därigenom

sken av att alternativ saknas. Utskottet instämmer däri med

motionärerna. Såsom föreslås i båda motionerna bör hälften av

statens bidrag till NTF användas för att informera och propagera

för resande i kollektivtrafiken.

Vad utskottet sålunda har anfört om användningen av bidraget

till NTF bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande användningen av bidraget till NTF

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkandena 8

och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilda yttranden

1. Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet (mom.7)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anför:

Vi vill understryka det angelägna i att

folkrörelseförankringen av trafiksäkerhetsarbetet säkerställs --

särskilt på lokal och regional nivå. Vi vill också betona att

man vid överväganden om utvecklingen av organisationen måste

väga in att, vid sidan av TSV och NTF, andra myndigheter --

säskilt vägverket -- gör stora insatser för ökad trafiksäkerhet.

2. Vikten av reflexer m.m. för oskyddade trafikanter (mom.9)

Kenth Skårvik och Anders Castberger (båda fp) anför:

Det är bra att man har uppmärksammat att en stor del av

trafikolyckorna med gående och cyklister inträffar under de

mörka timmarna och oftast i tätorter och att man har startat en

informationskampanj som förhoppningsvis skall leda till att

gående verkligen använder reflexer och de cyklande belysning på

cyklarna under de mörka timmarna.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna2

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

19912

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:90 om

en god livsmiljö5

Organisationen av trafiksäkerhetsarbetet6

Styrningen av trafiksäkerhetsverket (TSV) m.m.7

Utskottet7

1 Inriktningen av TSVs verksamhet m.m.7

1.1 Bakgrund7

1.2 Propositionsförslaget8

1.3 Minskning av vägtrafiken som ett led i

trafiksäkerhetsarbetet9

1.4 Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet10

1.5 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet10

1.6 Förbättring av olycksstatistiken11

1.7 Inrättande av haverikommission(-er) för utredning av

vägtrafikolyckor12

1.8 Inriktningen av TSVs verksamhet13

2 Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet13

2.1 Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet

m.m.13

2.2 Ansvaret för trafiksäkerhetsinformationen m.m.14

2.3 Information om vikten av reflexer m.m. för oskyddade

trafikanter15

3 Frågor kring fordonskontrollen15

3.1 Nuvarande ordning, riksrevisionsverkets förslag samt

propositionens förslag15

3.1.1 Nuvarande ordning15

3.1.2 Riksrevisionsverkets (RRVs) förslag16

3.1.3 Uttalanden i propositionen17

3.2 Utsträckning av kontrollbesiktningsskyldigheten till

vissa truckar17

3.3 Uppskov med kontrollbesiktningen av äldre personers

bilar18

3.4 Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar19

3.5 Kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och

släpvagnar20

3.6 Besiktning av begagnade bilar före ägarbyte21

3.7 ASBs "monopolställning"23

3.8 Efterkontroll genom verkstäder24

3.9 Kontroll av fordon på väg24

3.10 Fordonskontrollen i övrigt25

4 Bidrag till reningsutrustning på vissa bilar26

4.1 Bakgrund och propositionens förslag26

4.2 Systemet med bidrag till reningsutrustning på nya

lastbilar och bussar27

4.3 Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre

personbilar27

4.3.1 Godtagbar reningsteknik27

4.3.2 Fortsatt bidragsgivning, m.m.28

5 Anslag till trafiksäkerhet30

5.1 Anslag C1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning,

Trafikmiljö, Fordon och Trafikant30

5.2 Anslag C2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och

körkortsregister m.m.30

5.3 Anslag C3. Bidrag till Nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande (NTF)30

5.3.1 Propositionens förslag30

5.3.2 Användning av bidraget till att främja resande med

kollektiva färdmedel30

5.3.3 Användning av bidraget till stöd för det ideella

trafiksäkerhetsarbetet31

5.3.4 Medelsanvisning32

Hemställan32

Reservationer35

Särskilda yttranden43