Bet. 1990/91:TU24

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU24

Trafikens infrastruktur

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

TU24

Sammanfattning

I likhet med regeringen vill utskottet anvisa 10 miljarder

kronor för investeringar i trafikens infrastruktur utöver

ordinarie anslag. Utskottet anser, bl.a. för att ge riksdagen

tillräckligt inflytande, att de nya medlen bör anvisas på anslag

över statsbudgeten och inte tillföras en ny infrastrukturfond

som regeringen föreslår. En planeringsram på 20 miljarder kronor

bör vidare fastställas.

Utskottet föreslår att det nya anslaget skall användas för

att möjliggöra en kraftsamling till större sammanhållna

investeringar av nationell betydelse inom järnvägs-,

kollektivtrafik- och vägområdena som gagnar tillväxten och

miljön. De nya medlen medför att utrymme frigörs inom ramen för

de ordinarie anslagen. Utskottet menar att det är angeläget att

sådana frigjorda medel tillförs regioner som inte förutsätts

komma i fråga för det nya anslaget. Det gäller Norrlands inland,

Dalarna, Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige.

Enligt utskottet leder ett fullföljande av de tre

storstadsuppgörelserna till att en angelägen utveckling främjas

så att trafiken kan utvecklas och miljöproblemen bemästras.

Utskottet förordar därför att de tre storstadsregionerna

tillförs 5,5 miljarder kronor om uppgörelserna kan genomföras i

sina huvuddrag.

Till betänkandet har fogats 18 reservationer. De frågor som

reservationerna avser samt de partigrupper som har avgett

reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i

utskottets yttrande (s. 44--47).

Till betänkandet har vidare fogats ett särskilt yttrande,

nämligen av v-ledamoten om översyn av affärsverken.

Propositionerna

Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:87 under avsnitt 5.

Kommunikationer och infrastruktur (s. 69--128), såvitt här är i

fråga (s. 244--247), att riksdagen

10. godkänner att, med ändring av tidigare beslut avseende

användningen av de medel som inflyter till följd av

avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag, 5

miljarder kronor överförs budgetåret 1991/92 till

infrastrukturinvesteringar på trafikområdet

(infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2.1),

11. godkänner att medlen till infrastrukturinvesteringar på

trafikområdet (infrastrukturfonden) överförs till räntebärande

konton i riksgälden (avsnitt 5.2),

12. godkänner vad i propositionen anförts om användningen,

fördelning och administration av medlen till infrastrukturfonden

på trafikområdet (infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2),

13. godkänner inriktningen av den politiska styrningen av

investeringsplaneringen (avsnitt 5.3),

14. godkänner inriktningen av den trafikgrensövergripande

investeringsplaneringen (avsnitt 5.3.1),

24. godkänner beträffande överenskommelser om trafiken och

miljön i storstadsregionerna vad i propositionen anförts om en

lagstiftning om avgifter på väg- och gatutrafiken, om ny

teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt

betalsystem samt om utgångspunkter för finansiering av

trafikinvesteringar med medel ur infrastrukturfonden (avsnitt

5.10.3),

56. bemyndigar regeringen att besluta om bidrag ur

infrastrukturfonden till investeringar i järnvägar, vägar och

kollektivtrafikanläggningar intill ett belopp av 20 miljarder

kronor (1991 års penningvärde) (avsnitt 5.2.1),

59. anvisar till infrastrukturinvesteringar på

trafikområdet (infrastrukturfonden) på tilläggsbudget till

statsbudgeten budgetåret 1990/91 under sjätte huvudtiteln ett

anslag på 5 miljarder kronor (avsnitt 5.2.1).

SJÄTTE HUVUDTITELN

Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen)

bilaga8

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 8

(kommunikationsdepartementet) under avsnitt Särskilda frågor A.

Översyn av affärsverken (s. 143--146) att riksdagen tar del av

vad i propositionen anförts om genomfört och planerat arbete

inom ramen för affärsverksöversynen.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87

Näringspolitik för tillväxt

1990/91:T10 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Lars

Ahlmark (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en

snabb utbyggnad av infrastrukturen i Mälarregionen.

1990/91:T13 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av satsning på kommunikationer

i norra delen av Älvsborgs län.

1990/91:T24 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening uttalar att sydöstra Sverige får del av

infrastrukturfonden vid framtida fördelning av medel.

1990/91:T26 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

beträffande planeringen av trafikinvesteringar i Skåne.

1990/91:T28 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari

yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition

1990/91:87 i denna del beslutar att investeringsbehovet för

järnvägsinvesteringar för den kommande tioårsperioden bör uppgå

till 10 miljarder kronor mer än vad regeringen förordar.

1990/91:T33 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Kalmar län får en rättmätig andel av de

infrastrukturella medel som planeras satsas under 1990-talet.

1990/91:T34 av Berith Eriksson och Viola Claesson (v) vari

yrkas att riksdagen beslutar att anslå 150000000 kr. ur

infrastrukturfonden 1991 till utbyggnad av en spårbunden

kollektivtrafikbana i Uppsala.

1990/91:T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att infrastrukturfonden endast

skall användas till investeringar i kollektivtrafik och järnväg,

3. att riksdagen beslutar att samfinansering inte skall

vara ett villkor för finansiering ur infrastrukturfonden,

4. att riksdagen beslutar att fonden skall tillföras

ytterligare 10 miljarder kronor utöver regeringens förslag i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att 1 miljard kronor ur

infrastrukturfonden skall gå till nyinvesteringar i järnväg

budgetåret 1991/92 i enlighet med motionens förslag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att analysen av samhällsekonomiska effekter m.m. i enlighet med

motionen skall fördjupas och utgå från boverkets förslag,

11. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om

anslag till DRIVE-projektet samt att hela projektet och den s.k.

försöksverksamheten i Västsverige avbryts omgående.

1990/91:T36 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utbyggnad av kommunikationer i Östergötland.

1990/91:T38 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett centralt samordnande trafikverk.

1990/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om politisk grundsyn som utgår ifrån

kretslopp i stället för tillväxt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att utveckla ett mer

kritiskt förhållningssätt till trafiktillväxten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljöanpassning av trafiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av ett samhällsekonomiskt

synsätt i trafikpolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att utveckla alternativ till

dagens miljöstörande trafikformer,

6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om

infrastrukturfond,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att banverkets investeringsanslag för 1990-talet sammantaget

skall vara minst 65000 milj.kr.,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att trafiken beskattas i

enlighet med sina samhällsekonomiska kostnader,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen framförts om vikten av att ett sahällsekonomiskt

synsätt präglar investeringsplaneringen,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen framförts om vikten av en aktiv regionalpolitik

när investeringar i trafikens infrastrukturer planeras och

fördelas,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av en medveten trafikpolitik i

förhållande till prognosverksamhet m.m.,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om minskning av biltrafiken i

storstadsområdena,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att omfattande utbyggnader av vägar i storstadsområdena inte kan

accepteras av miljö-, hälso- och regionalpolitiska skäl,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen har anförts om en betydligt mer omfattande

utbyggnad av miljöanpassad trafik i storstadsområdena.

1990/91:T41 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ett fungerande

kommunikationssystem.

1990/91:T43 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om inrättandet av en

infrastrukturfond.

1990/91:T48 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i

Göteborgsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ej bygga nya motorvägar och andra

nya vägar,

3. att riksdagen beslutar att alla trafikantavgifter

(områdesavgifter) skall gå till utbyggnaden av

kollektivtrafiken,

4. att riksdagen beslutar att större projekt skall föregås

av miljökonsekvensbeskrivningar.

1990/91:T49 av Rolf L Nilson och Viola Claesson (båda v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i

Malmöregionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en ny

förhandlingsomgång för Malmöregionen genomförs i enlighet med

motionens intentioner,

4. att riksdagen beslutar att en procentuellt större andel

av medel från infrastrukturfonden kommer Malmöregionen till del,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nya vägbyggen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om trafikavgifter.

1990/91:T50 av Jan Strömdahl m.fl. (båda v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar i

Stockholmsregionen,

2. att riksdagen beslutar att kollektivtrafiken skall

byggas ut innan det eventuellt blir aktuellt att bygga nya

vägar,

3. att riksdagen beslutar att trafikavgifter

(områdesavgifter) oavkortat skall gå till utbyggnad av

kollektivtrafik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att Öster- och Västerlederna ej skall byggas i

Stockholmsregionen.

1990/91:T51 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om trafiken i Västsverige,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ny sträckning av E6.

1990/91:T52 av Rune Thorén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utbyggandet av infrastrukturen i Västsverige vad det gäller

vägar och järnvägar.

1990/91:T58 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Bergslagens centrala läge och

resurser bör tas till vara i föreliggande proposition,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att den nationella transportvisionen

bör byggas på regionalt utarbetade program,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att investeringsmedel bör avsättas

till Bergslagen för strategiskt viktiga "matarförbindelser".

1990/91:T59 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion

1990/91:Ub70 anförts om infrastrukturella satsningar i östra

Skåne.

1990/91:T60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om trafikpolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om formerna för samhällets ansvar för

investeringar i infrastrukturen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sammansättningen av den föreslagna

delegationen för infrastrukturinvesteringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av en regionalpolitisk

inriktning av arbetet inom den föreslagna delegationen för

infrastrukturinvesteringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om användningen av infrastrukturfondens

medel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om formerna för fastställande av

riktlinjer och mål för trafikverkens investeringsplanering,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utformningen av trafiksystemen i

Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna.

Motiveringen til yrkandena återfinns i motion 1990/91:N32.

1990/91:T61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att avsätta

10% av väg- och banverkens driftanslag till investeringar,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande

av en infrastrukturfond,

3. att riksdagen med ändring i regeringens förslag hos

regeringen begär förslag om hur de 5 miljarder kronor som begärs

på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 för infrastrukturfonden

skall tillföras ordinarie anslag för investeringar i trafikens

infrastruktur,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att med

ändring i tidigare beslut avseende användningen av de medel som

inflyter till följd av beskattningen av juridiska personer

överföra 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92 till

infrastrukturfonden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen i övrigt anförts om infrastrukturinvesteringarnas

finansiering.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N33.

1990/91:T62 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande

av infrastrukturfond, anvisning av medel till denna m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om finansiering av statliga

investeringar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökade statliga investeringar i

trafikens infrastruktur,

4. att riksdagen, med ändring av tidigare beslut avseende

användningen av de medel som inflyter till följd av

avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag, till

Investeringar i trafikens infrastruktur (nytt anslag) för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 5 miljarder

kronor,

5. att riksdagen till Investeringar i trafikens

infrastruktur (nytt anslag) på tilläggsbudget till statsbudgeten

1990/91 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

av 5 miljarder kronor,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

disposition av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur

i enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till

överenskommelser om trafiken och miljön i storstadsregionerna

vad avser områdesavgifter, avgifter på redan befintliga gator

och vägar samt att medlen i fråga skall tas ur

infrastrukturfonden, i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N34.

1990/91:T63 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N35 i övrigt anförts om behovet av bättre

kommunikationer i Blekinge län.

1990/91:T64 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N36 anförts om det behov av investeringar i

kommunikationer och annan infrastruktur i Värmlands län som

tillgodoser nationella intressen.

1990/91:T66 av Per Gahrton m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att planeringen av Storstockholmstrafiken icke skall bygga på

vare sig det s.k. Dennispaketet i dess helhet eller den i

propositionen refererade överenskommelsen mellan tre partier i

Stockholms stad och län, utan i stället på det i motionen

refererade miljövänliga trafikalternativ som framlagts av

miljöpartiet de gröna i Stockholms län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att målsättningen för trafikplaneringen i Stockholms län skall

vara en successiv minskning av biltrafiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att målsättningen för trafikplaneringen i Stockholms län skall

vara att utsläppen av såväl koldioxid som kväveoxider från

biltrafiken årligen skall minska,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att trafikplaneringen i Stockholms län icke får påverka något

fastlagt riksintresse beträffande naturvård eller

kulturminnesvård utan riksdagens godkännande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den s.k. Österleden icke skall byggas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den s.k. Västerleden icke skall byggas,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning som medger införande av regional hälso- och

miljöskatt på drivmedel som säljs i Stockholms län.

1990/91:T70 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N47 anförts om trafikens, till och från

Gotland, näringspolitiska betydelse.

Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:90 En god

livsmiljö

1990/91:T81 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:Jo117 anförts om behovet av en aktiv

samhällsplanering i syfte att befrämja miljövänlig

kollektivtrafik och även att minska vägtrafiken.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1991

1990/91:T202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till ett

samlat program på 40000000000 kr. för investeringar i

stomjärnvägar under perioden 1991--2000 framläggs senast under

1992/93 års riksdag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om användningen av den s.k.

infrastrukturfonden.

1990/91:T203 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att 1988 års trafikpolitiska beslut skall omprövas i enlighet

med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om likartade sätt att göra

samhällsekonomiska beräkningar för olika trafikinvesteringar

m.m.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av ett bredare

samhällsekonomiskt synsätt i trafikpolitiken.

1990/91:T205 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om en kollektivtrafikfond

i enlighet med vad som anförts i motion 1990/91:Sk625.

1990/91:T207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vägnätet och bilismen måste anses

vara fullt utbyggda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vägtrafikens samhällsekonomiska

kostnader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att personbilstrafik bör minskas med 25% till år 1995,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den långväga godstrafiken mätt i kilometer bör minskas med

25% till år 1995,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering

i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att

minska vägtrafiken.

1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna

att stat och kommun bör reducera antalet regler och förordningar

inom trafikpolitiken,

2. att riksdagen beslutar att de olika trafikgrenarna skall

ges ett ökat kostnadsansvar i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att marknadsanpassade mekanismer för

att finansiera och styra infrastrukturen bör användas när så är

möjligt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att möjligheten att skattefinansiera

underskott i affärsverksamhet avskaffas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utformningen av ekonomiska styrmedel,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att delvis ersätta nuvarande

beskattning med en allmän vägavgift,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om affärsverken,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om europeiskt trafiksamarbete.

1990/91:T214 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om översyn av affärsverkens verksamhet.

1990/91:T215 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om målen för trafikpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samordnad investeringsplanering för

infrastrukturen.

1990/91:T216 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om en instans som med likartat

bakgrundsmaterial kan åstadkomma jämförande samhällsekonomiska

kalkyler beträffande nyttan och angelägenhetsgraden av större

investeringar i transportsystemet.

1990/91:T217 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den trafikpolitiska utvecklingen

i Skåne.

1990/91:T220 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att medel från försäljning av statliga

företag och andra tillgångar kan användas till investeringar i

infrastruktur,

4. att riksdagen, under förutsättning av bifall till

yrkande 1, beslutar att planeringsramen för

järnvägsinvesteringar för de närmaste tio åren bör vara 40

miljarder kronor i dagens penningvärde,

5. att riksdagen, under förutsättning av bifall till

yrkande 1, beslutar att planeringsramen för väginvesteringar för

de närmaste åren bör vara 100 miljarder kronor i dagens

penningvärde,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en teknisk utveckling bör

uppmuntras där vägavgifter kan debiteras genom elektronisk

apparatur på sätt som är både smidigt och respekterar den

enskildes integritet.

1990/91:T222 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av infrastrukturella satsningar i skogslänens inland.

1990/91:T223 av Jan Strömdahl och Viola Claesson (båda v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

bilavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:T224 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den satsning på den första etappen av en automatisk spårväg i

Göteborg som beskrivs i motionen skall ske samt beslutar att

investeringskostnaden skall ingå inom ramen för

infrastrukturfonden.

1990/91:T231 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering

i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att

minska vägtrafiken,

4. att riksdagen beslutar att nyinvesteringarna på 65

miljarder kronor skall göras i järnvägar under 1990-talet.

1990/91:T239 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om betydelsen av utvecklingen av

transporter och kommunikationer i Västerbotten.

1990/91:T241 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att den skyndsamt utvecklar förslaget

rörande samhällsstyrda regionala infrastrukturorgan i enlighet

med motionens intentioner.

1990/91:T244 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:So208 anförts om att satsa på spårburen

trafik och miljövänliga bränslen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:So208 anförts om rätten för kommunerna att

ta ut lokala avgifter/tullar för att minska biltrafiken i

innerstan.

1990/91:T245 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:A504 anförts om uppföljning av den s.k.

Storstockholmsförhandlingen vad gäller anslag till

trafikinvesteringar i Stockholmsregionen och nödvändiga

förändringar i lagstiftningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:A504 anförts om behov av fortsatt utbyggnad

av spårbunden trafik i Stockholms län, även efter det att nu

påbörjade projekt är färdiga.

1990/91:T247 av Anders Castberger och Elver Jonsson (båda fp)

vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motion 1990/91:A474 anförts om betydelsen för

Älvsborgs län av allsidigt utvecklade kommunikationer och de

redovisade finansieringsmöjligheterna för att uppnå det.

1990/91:T248 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att brukaravgifter successivt skall

avlösa bensin- och fordonsskatter.

1990/91:T249 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att behovet av nyinvesteringar i

järnvägen, ca 65 miljarder kronor under tio år, skall styra

riksdagens beslut om anslag på detta område.

1990/91:T252 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:A766 anförts om kommunikationerna i

Stockholmsregionen.

1990/91:T259 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunikationerna,

4. att riksdagen hos regeringen begär en långsiktig

strategi för att motverka uppbyggandet av bilkrävande

infrastruktur.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion

1990/91:A489.

1990/91:T265 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

(delvis) att riksdagen begär att regeringen i kommande

propositioner avseende anslag för infrastrukturen prioriterar

satsningar inom Mälardalen.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:A497.

1990/91:T267 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

lagändring att kommuner får rätt att införa särskilda områdes-

eller trängselavgifter i storstäders cityområden.

1990/91:T268 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av offensiva

insatser för att utveckla infrastrukturen i Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökade resurser till kollektivtrafiken

i Skåne,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statens delansvar i utvecklingen av

infrastrukturen i Skåne.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion

1990/91:A498.

1990/91:T269 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:Bo543 anförts om utbyggnad av

kollektivtrafiken i Stockholmsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:Bo543 anförts om begränsning av biltrafiken

i Stockholms innerstad.

1990/91:T412 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av samplanering av

kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den

trafiksäkrare kollektivtrafiken.

1990/91:T508 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att nyinvesteringarna för 65

miljarder kronor skall göras i statliga järnvägar under

1990-talet,

1990/91:T565 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar

Karlsson i Bengtsfors (båda c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om investeringar i rullande materiel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om regional fördelning av

infrastrukturmedel.

1990/91:T701 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en långsiktig trafikpolitisk satsning

på energisnåla och miljövänliga trafikgrenar och att luftfarten

i det sammanhanget bör minskas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flygtrafikens samhällsekonomiska och

miljöpolitiska ansvar.

1990/91:Fi312 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:T248 anförts om att en fast andel av från

länen inbetalda fordons- och bensinskatter bör återföras till

respektive län som ytterligare väganslag, och att ett klarare

samband mellan bilskatter och väginvesteringar skapas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:T248 anförts om att intäkterna från den

progressiva skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga regionala

fastighetsskatten och den regionala investeringsavgiften i

Stockholms län under en övergångsperiod bör återföras till länet

för investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas.

Yttrande från finansutskottet

Trafikutskottet har inhämtat yttrande från finansutskottet

över de avsnitt av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för

tillväxt som remitterats till trafikutskottet (avsnitten 5,

6.2--6.4 och 7.3) jämte motioner i de delar ärendet berör

finansutskottets beredningsområde. Yttrandet har fogats till

detta betänkande som bilaga.

Utskottet

1 Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i

proposition 1990/91:87 om en infrastrukturfond, storstädernas

trafiksystem och reformerad investeringsplanering samt vissa

förslag i proposition 1990/91:100 bil. 8. Vidare behandlas

motioner med anknytning till dessa frågor som väckts under den

allmänna motionstiden 1991, med anledning av proposition

1990/91:87 och med anledning av proposition 1990/91:90.

Hänvisningar till propositionerna 1990/91:87 och 1990/91:100

sker i det följande med beteckningarna tillväxtpropositionen

resp. budgetpropositionen.

2 Trafikpolitikens mål och inriktning

2.1 Regeringens förslag

Utgångspunkten för regeringens förslag i proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt är riksdagens

trafikpolitiska beslut år 1988. Det övergripande målet för

trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och näringslivet i

landets olika delar en tillfredsställande, säker och

miljöanpassad trafikförsörjning till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnader. Samspelet mellan de olika

trafikslagen är en viktig del av trafikpolitikens utformning.

Transportköparnas behov av effektiva lösningar bör, där så är

möjligt, tillgodoses i fria val av transportslag och i

konkurrens mellan dessa. Staten har ett ansvar för att

konkurrens kan ske på rättvisa villkor.

Strävan efter samhällsekonomisk effektivitet innebär att

transportsystemet skall utformas så att en samhällsekonomiskt

optimal infrastruktur och ett optimalt kollektivtrafiksystem

byggs ut. Det innebär att även prissättningen skall vara

optimal, dvs. priset för att använda systemen skall i princip

vara lika med den samhällsekonomiska marginalkostnaden. Priset

skall således även inkludera bl.a. miljö-, hälso- och

olyckskostnader.

Statens ansvar i övrigt inom infrastrukturområdet bör vara

att skapa förutsättningar för att nödvändiga investeringar i

infrastrukturen kommer till stånd samt att utforma

ändamålsenliga planeringssystem.

För att utveckla transportsystemet i miljövänlig riktning

är det angeläget att utveckla samhällsplaneringen och ge

investeringarna i infrastrukturen en miljöprofil. Lösningar med

mindre miljöpåverkan skall ges ökad prioritet genom att kraven

på miljöeffektredovisningar skärps och att högre miljökrav kan

ställas vid byggande, underhåll och drift av infrastruktur. Det

är också enligt regeringen viktigt att de investeringar som

genomförs sker med stor hänsyn till kulturvärden och

landskapsbild.

I propositionen betonas också infrastrukturens betydelse

för tillväxten. Infrastrukturens betydelse för samhällsekonomin

har studerats i långtidsutredningen (LU 90). LU framhåller att

det är nödvändigt att anlägga ett brett perspektiv för att

förstå drivkrafterna bakom den ekonomiska utvecklingen.

Effekterna av en utbyggd infrastruktur kan vara svåra att

kvantifiera i termer av ökad produktivitet och tillväxt.

Betydelsen skall emellertid inte underskattas, vilket den

historiska utvecklingen visar. LU framhåller vidare att

investeringar i infrastruktur inom

transport-kommunikationssektorerna under 1990-talet är

motiverade både av miljöskäl och med hänsyn till näringslivets

framtida konkurrenskraft.

Den svenska ekonomins fortskridande internationalisering

skärper enligt tillväxtpropositionen kraven på transportsektorn.

Stora delar av svensk industri integreras alltmer i

internationella produktionskedjor. Väl utvecklade

kommunikationer inom landet är en förutsättning för att svenska

mindre och medelstora företag skall kunna hävda sina positioner

som leverantörer till de svenska internationaliserade

storföretagen. En väl utvecklad infrastruktur ger

förutsättningar för effektiva transporter, lägre kostnader och

därmed ökad konkurrenskraft.

Transportarbetet för såväl gods- som persontransporter har

under 1980-talet ökat kraftigt, liksom kraven på transporternas

kvalitet. Ökad exakthet, frekvens och kostnadseffektivitet är

exempel på krav som måste tillgodoses. Investeringarna i

infrastrukturen har, av främst statsfinansiella skäl, inte

motsvarat det ökade trafikarbetet.

Regeringen bedömer att totalt mer än 100 miljarder kronor

kommer att investeras i järnvägar, vägar och

kollektivtrafikanläggningar under resten av 1990-talet, vilket

betyder att investeringarna i det närmaste fördubblats.

Statens del i finansieringen av dessa investeringar redovisas

i nedanstående tabell (milj.kr.)

Banverket, ordinarie anslag* 16 000

Vägverket, ordinarie anslag* 22 500

Länstrafikanslag* 9 500

Program för ökad bärighet** 4 500

Infrastrukturfonden 20 000

* Anslag i nivå med budgetprop. 1991/92 för resten av seklet,

inkl. 10 % av driftanslag.

**Återstående del i programmet för ökad bärighet.

I nu liggande förhandlingsuppgörelser och planer tillkommer

avgiftsfinansiering av vägtrafiken med ca 30 miljarder kronor.

Samfinansiering från näringsliv, regioner etc. motsvarande

10--15 miljarder kronor ställs i utsikt.

2.2 Motionsförslag

I motion T211 (m) tas vissa frågor upp som rör målen och

inriktningen av trafikpolitiken. Sålunda framhålls i motionen

att stat och kommuner bör reducera antalet regler och

förordningar inom trafikpolitiken, att trafikgrenarna bör ges

ett ökat kostnadsansvar, att marknadsanpassade mekanismer för

att styra infrastrukturen bör användas när så är möjligt och att

möjligheten att skattefinansiera underskott i affärsverksamhet

bör avskaffas. Vidare anser motionärerna att erfarenheterna av

ekonomiska styrmedel är goda och att sådana därför bör utvecklas

vidare och införas i större utsträckning än hittills på

trafikområdet. Slutligen framhålls att en snabb anpassning till

EGs regler är nödvändig.

I motion T62 (m) framhålls att det är önskvärt att

finansieringen av investeringarna i möjligaste mån belastar dem

som har glädje av verksamheten. Det betyder att trafikanterna

bör betala ungefär i proportion till hur mycket de använder

vägarna. Den helt dominerande delen av investeringarna kommer

dock att behöva finansieras över statsbudgeten. Enligt motionen

bör det vara möjligt att frigöra i storleksordningen 10

miljarder kronor per år genom försäljning av kapital som nu är

bundet i den statliga förmögenheten. Det bör därmed vara möjligt

att tillskjuta minst 3 miljarder kronor per år för investeringar

i trafikens infrastruktur.

I motion T216 (m) påtalas det förhållandet att trafikverken

ibland arbetar med olika metoder och värderingar. Mot den

bakgrunden efterlyses en instans som med likartat

bakgrundsmaterial kan åstadkomma jämförande samhällsekonomiska

kalkyler beträffande nyttan och angelägenhetsgraden av större

investeringar i transportsystemet.

I motionerna T61 (fp) och T220 (fp) förordas en kraftig

satsning på infrastrukturen under 1990-talet. Storleken på

satsningarna är i hög grad beroende av den ekonomiska

utvecklingen. Riksdagen bör enligt den sistnämnda motionen

besluta om planeringsramar under den närmaste tioårsperioden för

väg- och järnvägsinvesteringar på 100 resp. 40 miljarder kronor.

Finansieringen av infrastrukturinvesteringarna bör enligt

motionerna bl.a. ske genom utförsäljning av statliga företag och

andra statliga tillgångar. Avgifter på nya vägar och broar samt

avgifter som införs av miljöskäl i storstäderna bör också

användas som finansieringskällor. I motion T61 (fp) motsätter

man sig regeringens förslag att avsätta 10% av väg- och

banverkens driftsanslag till investeringar.

I motion T60 (c) framhålls att trafikpolitiken måste ges en

regionalpolitisk, miljöpolitisk och social inriktning.

Beredskaps- och säkerhetsaspekter måste beaktas. Motionärerna

anser att staten har det yttersta ansvaret för investeringar i

infrastrukturen. Detta utesluter inte att andra

finansieringsmöjligheter än skattemedel bör sökas. Regeringens

förslag till satsningar på infrastruktur är helt otillräckligt.

Enligt motionen måste 1990-talets investeringar i infrastruktur

klart överstiga 100 miljarder kronor och finansieras bl.a. genom

försäljning av statliga företag, järnvägsobligationer, minskade

investeringar i motorvägar och miljöavgifter. I motion T202(c)

yrkas att regeringen utarbetar ett samlat program på 40

miljarder kronor för investeringar i stomjärnvägar under

perioden 1991--2000 som skall framläggas senast under 1992/93

års riksmöte. I motion T28(c) yrkas att riksdagen fastställer

att investeringsbehovet för järnvägsinvesteringar är 10

miljarder kronor mer än vad regeringen föreslagit. I motion

T215(c) anförs att riksdagen bör besluta om liknande mål för

trafikpolitiken som begärs i motion T60(c).

I motion T241(v) framhålls att investeringarna i

infrastrukturen under många år varit otillräckliga vilket hämmat

produktivitetsutvecklingen och skapat stora miljöproblem. Enligt

motionen bör regionala samhällsstyrda infrastrukturorgan bildas

som tar ansvar för och genomför investeringar i en bestämd

region. Detta infrastrukturorgan bör få rätt att ta ut

markavgifter som motiverar den värdestegring som investeringarna

åstadkommer på markvärdet. Dessa regionala organ bör vidare få

rätt att låna kapital till investeringarna. I motion T249(v)

yrkas att riksdagen beslutar att ca 65 miljarder kronor skall

anvisas under tio år för nyinvesteringar i järnvägar. I motion

T259(v) framhålls att kommunikationerna har avgörande

betydelse för den regionala utvecklingen och för miljön.

Ökningen av bil- och flygtrafiken måste brytas. Regeringen bör

utarbeta en långsiktig strategi för att motverka utbyggnaden av

en bilkrävande infrastruktur.

I motion T203(mp) yrkas att 1988 års trafikpolitiska

beslut omprövas. Syftet med trafikpolitiken skall vara att

minska vägtrafiken, överföra godstrafik till järnväg och

sjötrafik, minska statliga utsläpp, minska flygtrafiken till

järnvägens förmån, bygga ut järnvägen samt söka mer

energieffektiva transportlösningar. I motion T205(mp) yrkas

att regeringen utarbetar förslag till en kollektivtrafikfond som

främst skall byggas upp av de delar i bensinskatten och

kilometerskatten som motsvarar miljökostnaderna. I motion

T207(mp) yrkas att riksdagen skall uttala att vägnätet och

bilismen skall anses fullt utbyggda. Vidare citeras en rapport

som visar att vägtrafikens samhällsekonomiska förlust är 17

miljarder kronor per år. Enligt motionen bör personbilstrafiken

minska med 25 % till år 1995 och den långväga godstrafiken, mätt

i tonkilometer, med 30 % till samma år. I motion T701(mp)

framhålls att en långsiktig trafikpolitisk satsning bör göras på

energisnåla och miljövänliga trafikgrenar och att luftfarten bör

minskas. Flyget måste ges samma samhällsekonomiska ansvar som

andra trafikslag.

I motion T40(mp) framhålls att politiken måste utgå från

det ekologiska grundförhållandet att biosfären är ett slutet

system bestående av en rad kretslopp. Motionärerna anser vidare

att ett kritiskt förhållningssätt till trafiktillväxten måste

utvecklas och att det är nödvändigt att miljöanpassa trafiken.

Betydelsen av att utveckla alternativ till dagens miljökrävande

trafikformer understryks. Ett blint följande av traditionella

prognoser leder lätt till en laissez-faire-politik som

missgynnar både miljö och människor. Det är därför enligt

motionen viktigt att alternativa prognoser tas fram av oberoende

källor med olika utgångspunkter.

I motionerna T40(mp), T231(mp) och T508(mp) yrkas att

riksdagen beslutar att banverkets investeringsanslag under

1990-talet skall vara minst 65 miljarder kronor.

I motion T38 (mp) framhålls att en mer långtgående

samordning krävs mellan olika transportslag. Enligt motionärerna

bör bl.a. ett trafikverk bildas som kan göra denna typ av

överväganden för större projekt. Detta trafikverk bör ersätta

såväl transportrådet som delar av befintliga trafikverk.

2.3 Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslutade våren 1988 att det övergripande målet för

samhällets trafikpolitik skall vara att erbjuda medborgarna och

näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker

och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnader. Riksdagen ställde sig vid detta

tillfälle också bakom de fem delmål om tillgänglighet,

effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans som

föreslogs i den trafikpolitiska propositionen.

Enligt utskottets mening överensstämmer dessa mål i stor

utsträckning med de synpunkter om de övergripande målen för

trafikpolitiken som förs fram i motionerna.

I flertalet av motionerna yrkas att större hänsyn skall tas

till miljöfrågorna. Utskottet vill med anledning härav erinra om

att riksdagens trafikpolitiska beslut innebar att miljöfrågorna

skall ges en mer framskjuten plats än tidigare i det

trafikpolitiska arbetet. Inriktningen på lång sikt när det

gäller trafikens miljöeffekter skall vara att radikalt minska de

skadliga utsläppen från transportsystemet. Utsläppen av

föroreningar skall begränsas, nationellt och internationellt,

till vad naturen tål. I tätorterna skall luftkvaliteten radikalt

förbättras och bullerstörningarna begränsas. Hushållningen med

energi inom transportsektorn skall förbättras genom ökad

energieffektivitet hos de enskilda fordonen.

Av det anförda framgår att utskottet anser det nödvändigt

att i hög grad minska fordonens utsläpp av föroreningar. Flera

beslut i denna riktning har redan tagits. För personbilar har

sålunda obligatorisk avgasrening införts fr.o.m. 1989 års

modeller. Skärpta avgaskrav på lätta lastbilar och bussar har

beslutats. De införs fr.o.m. 1992 års modeller. För tunga

lastbilar och bussar införs skärpta avgaskrav fr.o.m. 1993 års

modeller.

Regler har också införts om blyfri bensin. Reglerna innebär

att i stort sett alla bensinstationer måste tillhandahålla sådan

bensin. Blyhalten i blyad bensin har successivt sänkts. Skatten

är lägre på blyfri bensin än på blyad. Särskilda miljöskatter

har för vägtrafiken införts på såväl bensin som dieselolja. Även

inom flyget har motsvarande miljöskatter införts. Riksdagen

beslutade hösten 1990 att ge bl.a. Göteborgs kommun möjlighet

att förbjuda biltrafik vid särskilt svåra

luftföroreningssituationer.

I proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö presenteras

ytterligare förslag som syftar till att förbättra

miljösituationen inom trafikområdet.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om nödvändigheten

av att minska trafikens miljöproblem och i avvaktan på

behandlingen av den miljöpolitiska propositionen anser utskottet

att det inte är erforderligt med något särskilt uttalande från

riksdagens sida med anledning av de yrkanden om miljön som förts

fram i motionerna. Att såsom begärs i flera av motionerna

riksdagen skulle besluta att bilismen skall begränsas med en

viss andel, anser utskottet vara en olämplig metod att komma

till rätta med miljöproblemen.

Yrkanden om att trafikpolitiken måste verka för goda

kommunikationer i hela landet finns i motionerna. Utskottet vill

i detta sammanhang erinra om att det trafikpolitiska beslutet

innebär att transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar

till regional balans. Åtgärder inom trafikpolitikens område

måste syfta till att stödja de insatser som görs inom

regionalpolitiken som helhet. Samhället har enligt utskottets

mening självfallet ett ansvar även för trafikförsörjningen i

utsatta regioner.

Det trafikpolitiska beslutet innebär vidare att

transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt

ställda krav på säkerhet i trafiken och så att det bidrar till

ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet.

För att ge förutsättningar för en trafikförsörjning som är

anpassad till medborgarnas och näringslivets behov är det enligt

den trafikpolitiska propositionen angeläget att beslut som

gäller transportproduktionen fattas i så decentraliserade former

som möjligt och att arbetet med att minska den statliga

detaljregleringen av trafik och transporter drivs vidare och

intensifieras. Ett flertal beslut i avreglerande riktning har

tagits under senare år. Affärsverken har givits större frihet

och därmed blivit självständigare och mer marknadsinriktade.

Beträffande kollektivtrafiken gäller att en rad statliga

regleringar har avskaffats. En omfattande avreglering av

taxitrafiken har genomförts fr.o.m. den 1 juli 1990.

Utskottet anser att inriktningen av det fortsatta

trafikpolitiska arbetet står klar. För att tillgodose

medborgarnas och näringslivets behov av transporter har, inom de

ramar som samhället alltid måste fastställa, en omfattande

avreglering av trafiksektorn genomförts.

Frågan om att ersätta transportrådet med ett nytt

trafikverk har utskottet behandlat i sitt betänkande

1990/91:TU18.

Beträffande yrkandet i motion T216 (m) om jämförande

samhällsekonomiska kalkyler vad gäller nyttan av större

investeringar i transportsystemet vill utskottet erinra om att

en grundtanke med den i tillväxtpropositionen förordade

inriktningen av investeringsplaneringen är att förbättra

förutsättningarna så att ett mer jämförbart underlag finns för

de olika trafikgrenarna. Gemensamma planeringsförutsättningar

skall användas och de samhällsekonomiska effekterna beskrivas

för större projekt.

Flera av motionerna framhåller nödvändigheten av att bygga

ut infrastrukturen i form av järnvägar, vägar och

kollektivtrafikanläggningar. Utskottet har vid flera tillfällen

tidigare understrukit att det är nödvändigt att öka

investeringarna och underhållet inom trafikområdet. Regeringen

redovisar i propositionen att den räknar med att mer än 100

miljarder kronor kommer att investeras i järnvägar, vägar och

kollektivtrafikanläggningar under resten av 1990-talet. Detta

betyder att investeringarna i det närmaste fördubblas.

Regeringens förslag förutsätter att nya finansieringsformer,

t.ex. avgiftsfinansiering av vägar, införs. Utskottet ser

positivt på den ambitionshöjning som regeringens program

innebär. Utskottet vill beträffande frågan om en snabb

anpassning till EGs regler erinra om att det är regeringens

målsättning, i de pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA om

ett s.k. EES-avtal, att skapa en med EG-länderna så integrerad

och fri marknad som möjligt utan onödiga gränshinder och

försvårande kontrollrutiner för företagen.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu

behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.

2.4 Vissa fordons- och bensinskatter

I motion T211 (m) framhålls att delar av nuvarande skatt på

fordon och drivmedel på sikt bör göras om till en allmän

vägavgift som skall relateras till hur mycket vägarna används.

Även i motion T248 (m) framhålls att bensin- och

fordonsskatter successivt bör avlösas av brukaravgifter.

I motion Fi312 (m) föreslås att en fast andel av de från

länen inbetalda fordons- och bensinskatterna bör återföras till

resp. län som ytterligare väganslag. Vidare föreslås att

intäkter från den progressiva skatteutjämningsavgiften, den

tillfälliga regionala fastighetsskatten och den regionala

investeringsskatten i Stockholms län under en övergångsperiod

återförs till länet för investeringar i transportsystemet och

därefter avskaffas.

Den senare motionen har av finansutskottet överlämnats till

trafikutskottet. Finansutskottet anför därvid att de i motionen

angivna skatterna är upptagna som inkomster i statsbudgeten.

Genom att använda dessa inkomster för de investeringar som

motionärerna föreslår ökar det statliga budgetunderskottet.

Finansutskottet ser därför inte motionärernas förslag som en

finansieringsmetod. Dessutom anser finansutskottet att denna typ

av investeringar bör vägas mot andra infrastrukturinvesteringar

och inte mot skatteinkomster. En specialdestinering av inkomster

till vissa investeringar förhindrar en prioritering på

rationella grunder. Finansutskottet förordar att trafikutskottet

avstyrker motion Fi312 (m) (se bilaga).

Trafikutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker

därför motion Fi312 (m). Utskottets ställningstagande innebär

vidare att motionerna T211 (m) och T248 (m) avstyrks i denna

del.

2.5 Översyn av affärsverken

I budgetpropositionen redovisas att det inom regeringskansliet

påbörjats ett arbete med att se över styrningen av affärsverken

inom kommunikationsdepartementets område, dvs. posten,

televerket, statens järnvägar, sjöfartsverket och

luftfartsverket. Översynen innefattar bl.a. redovisningsfrågor,

ekonomisk styrning, treårsplaner samt hur verkens redovisning av

det regionalpolitiska och sociala ansvaret skall utformas.

Det arbete som genomförts har utmynnat i en modell för

redovisningsmetoder som innebär en anpassning till vad som

gäller för aktiebolag. Det innebär bl.a. redovisning av

pensionsskulder, total årlig pensionskostnad samt införande av

en skattemotsvarighet som skall belasta resultatet. Kostnader

för regionalpolitiska och sociala åtaganden skall i den mån de

inte är affärsmässigt betingade särredovisas. Avkastningskraven

bör fastställas med beaktande av motsvarande krav inom liknande

privata verksamheter, och staten bör ställa krav på

direktavkastning i form av utdelning.

Ett genomförande av förändrad ekonomisk styrning av

affärsverken måste enligt budgetpropositionen anpassas till de

speciella förutsättningarna för resp. verk och genomföras när

förutsättningarna för en sådan omläggning finns.

I motion T211 (m) framhålls att affärsverkens kommersiella

verksamhet bör ombildas till aktiebolag och en gemensam instans

skapas för verkens myndighetsutövande verksamhet.

Enligt motion T214 (s) måste den pågående översynen av

affärsverksreglerna inriktas på att statens möjligheter till

övergripande styrning ej går förlorade.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot vad som anförs

i budgetpropositionen om den översyn av affärsverken som pågår

inom regeringskansliet. Utskottet kommer i betänkanden senare

denna vår att behandla mer konkreta förslag om de olika

affärsverken som presenteras i budget- och tillväxtpropositionen

samt i olika motioner.

Motionsyrkandena påkallar mot bakgrund av det anförda ingen

åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.

3 Investeringar i trafikens infrastruktur

3.1 Infrastrukturfond

Regeringen föreslår i tillväxtpropositionen att en

infrastrukturfond bildas från vilken investeringar i järnvägar,

vägar och kollektivtrafikanläggningar skall finansieras. Fonden

skall enligt förslaget tillföras 5 miljarder kronor på

tilläggsbudget under innevarande budgetår och ytterligare 5

miljarder kronor budgetåret 1991/92 från de avskattningsmedel

som riksdagen tidigare beslutat skall användas i syfte att

minska statsskulden (prop. 1989/90:110, bet. SkU30, rskr. 356).

Ytterligare minst 10 miljarder kronor skall tillföras fonden

under resten av 1990-talet. Dessa medel kan tas i anspråk genom

en effektivare statlig förmögenhetsförvaltning, främst avseende

televerket. Det föreslås att regeringen av riksdagen ges en

planeringsram om 20 miljarder kronor för delfinansiering av

förhandlingslösningar. Medlen skall placeras på räntebärande

konton i riksgäldskontoret.

En särskild kommitté, benämnd delegationen för

infrastrukturinvesteringar, skall tillkallas med uppgift att för

regeringens räkning bereda projektförslag, initiera och

genomföra förhandlingar med olika parter samt utarbeta

beslutsunderlag. Regeringen skall fatta beslut om användningen

av medlen. Målsättningen skall vara att sammantaget uppnå så

stor investeringsvolym som möjligt. Därför skall hänsyn tas till

hur stor del av investeringarna som finansieras av andra när

delegationen bereder projekt. Regeringen anser att

samfinansieringslösningar skall vara ett krav.

Enligt propositionen skall de investeringar som genomförs

med hjälp av fonden vara av nationell betydelse. Medlen avses

därför att användas som delfinansiering av sådana större

sammanhållna projekt som är av stor betydelse för den ekonomiska

tillväxten och miljön.

I propositionen anges ett antal järnvägs- och vägprojekt,

som enligt regeringen är särskilt angelägna att få till stånd

och som kan delfinansieras med hjälp av infrastrukturfonden.

Järnvägar

Dubbelspårsutbyggnad längs hela Västkustbanan

Standardhöjning på stambanan genom övre Norrland

Järnväg norrut från Stockholm via Arlanda

Utbyggnad av järnvägen i Mälardalen

Tidigareläggning av snabbtågsanpassning på södra stambanan och

ostkustbanan.

Vägar

E 3

E 4

E 6

Förstärkning av vägar inom ramen för ett kompletterande

bärighetsprogram.

I motionerna T40(mp), T43(m), T61(fp) och T62(m) yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en

infrastrukturfond. Enligt motionerna innebär konstruktionen med

en infrastrukturfond att viktiga beslut undandras riksdagens

inflytande. Riksdagen skulle avstå från sin rätt att råda över

statens förmögenhet. Motionärerna anser därför att de statliga

medel som skall användas för att bygga upp trafikens

infrastruktur bör anvisas av riksdagen genom anslag över

statsbudgeten.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande till

trafikutskottet att konsekvenserna av att inrätta en särskild

fond för infrastrukturinvesteringar inte till alla delar är

redovisade i propositionen (se bilaga). En central fråga är på

vilket sätt riksdagens reella inflytande skall säkerställas.

Finansutskottet konstaterar att även om grundlagen medger stor

flexibilitet på budgetregleringens område har riksdagen hittills

för de större anslagen genom sina utgiftsbemyndiganden till

regeringen givit bestämda ramar och relativt detaljerade regler

för hur de statliga medlen får användas. Det i propositionen

föreslagna anslaget för infrastrukturinvesteringar och det

begärda planeringsbemyndigandet på 20 miljarder kronor skiljer

sig härvidlag väsentligt från hittillsvarande praxis. Normalt

gäller att planeringsbemyndiganden knyts till utnyttjande av

statliga anslag.

Det är vidare enligt finansutskottet väsentligt att

riksdagen anger vilka förfoganderegler som skall gälla för

fondens tillgångar och att investeringarna genomförs i

överensstämmelse med stabiliseringspolitikens mål. Att utnyttja

lågkonjunkturperioder för att bygga ut den samhälleliga

kapaciteten har visat sig vara en framgångsrik metod att

utnyttja variationer i produktion och sysselsättning.

Finansutskottet framhåller att det inte framgår av propositionen

i vilken utsträckning infrastrukturfonden är tänkt att användas

som ett medel i stabiliseringspolitiken.

Utskottet kan för sin del instämma i den uppfattning som

framförs såväl i motionerna som i finansutskottets yttrande,

nämligen att förslaget i propositionen om en infrastrukturfond

är förknippat med en del oklarheter. Det gäller bl.a. riksdagens

inflytande över fonden, vilka förfoganderegler som skall gälla

för de tillgångar som finansieras med hjälp av fonden samt

fondens roll i stabiliseringspolitiken.

Utskottet anser att det slags investeringar som enligt

propositionen skall finansieras med medel ur infrastrukturfonden

i stället bör finansieras direkt med anslag över statsbudgeten.

Därmed kan man komma till rätta med de problem som redovisats

ovan.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker regeringens

förslag att inrätta en infrastrukturfond. De nu behandlade

motionsyrkandena tillstyrks.

3.2 Anslag till investeringar i trafikens infrastruktur

I motion T62(m) framhålls att riksdagen i stället för att

anvisa 10 miljarder kronor till en infrastrukturfond bör anvisa

dessa medel på ett nytt reservationsanslag för investeringar i

trafikens infrastruktur. Enligt motionen bör 5 miljarder kronor

anvisas på tilläggsbudget under innevarande budgetår och 5

miljarder kronor för budgetåret 1991/92. Samtidigt föreslås att

riksdagen ändrar tidigare beslut avseende användningen av de

medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska

personer förutom handelsbolag. I motionen begärs att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag till disposition av

anslaget.

I motion T61 (fp) yrkas att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om hur de 5 miljarder kronor som begärs på

tilläggsbudget innevarande budgetår bör fördelas på ordinarie

anslag.

Utskottet anser att det är angeläget att investeringarna i

trafikens infrastruktur kraftigt ökas. Såväl i propositionen som

i motion T62 (m) föreslås att riksdagen utöver ordinarie anslag

anvisar 5 miljarder kronor under innevarande budgetår och 5

miljarder kronor under nästa budgetår. Enligt utskottets mening

bör riksdagen anvisa dessa medel. Utskottet har i det föregående

förordat att denna typ av investeringar finansieras med anslag

över statsbudgeten. Utskottet föreslår därför att riksdagen

anvisar 5 miljarder kronor under ett nytt reservationsanslag,

benämnt Investeringar i trafikens infrastruktur, på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 och 5

miljarder kronor på samma anslag för budgetåret 1991/92. Det får

ankomma på finansutskottet att avgöra om detta ställningstagande

bör föranleda att tidigare riksdagsbeslut avseende användningen

av de medel som inflyter till följd av avskattningen av

juridiska personer förutom handelsbolag skall ändras.

Utskottets ställningstagande innebär att motionsyrkandena i

allt väsentligt blir tillgodosedda.

Utskottet anser det väsentligt att de anvisade medlen kan

behålla sitt reala värde. Regeringen bör därför årligen i

kommande budgetpropositioner för riksdagen lägga fram förslag om

medelsanvisning som tillgodoser detta syfte.

Vad utskottet anfört om anslagets reala värde bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

Enligt tillväxtpropositionen skulle 10 miljarder kronor

tillföras infrastrukturfonden under budgetåren 1990/91 och

1991/92. Regeringen framhåller att ytterligare minst 10

miljarder kronor skall tillföras fonden under resten av

1990-talet. Dessa medel kan tas i anspråk genom en effektivare

statlig förmögenhetsförvaltning, främst avseende televerket. Mot

denna bakgrund begärs att regeringen bemyndigas att besluta om

bidrag ur fonden intill ett belopp av 20 miljarder kronor i 1991

års penningvärde.

I motion T35 (v) yrkas att fondens grundplåt på 10 miljarder

kronor 1990/91 och 1991/92 utökas med 10 miljarder kronor redan

budgetåret 1992/93.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det är

nödvändigt att skapa utrymme, t.ex. genom en effektivare

statlig förmögenhetsförvaltning, för ökade statliga insatser i

trafikens infrastruktur. Av detta skäl och för att skapa

förutsättningar för långsiktiga investeringsbeslut bör

regeringen beträffande anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur ges en planeringsram på 20 miljarder kronor i

1991 års penningvärde. Motionsyrkandet avstyrks.

Vad utskottet nu anfört om planeringsram bör av riksdagen

ges regeringen till känna.

3.3 Användning av anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur

Den av regeringen föreslagna infrastrukturfonden skulle

användas för att finansiera investeringar i järnvägar, vägar och

kollektivtrafikanläggningar samt även kunna bidra till andra

utvecklingsinsatser inom infrastrukturområdet. En kraftsamling

skulle ske till större sammanhållna projekt som är av stor

betydelse för tillväxten och miljön. Investeringarna skulle vara

av nationell betydelse. I propositionen finns ett antal

järnvägs- och vägprojekt redovisade som regeringen anser vara

särskilt angelägna att få till stånd.

I motion T60 (c) framhålls att det inte framgår av

propositionen vilka villkor som skall gälla för utnyttjande av

fondens medel. Motionärerna anser att fonden kommer att medverka

till en ökad koncentration av investeringarna till landets

större regioner. De understryker vikten av att resurserna kommer

hela landet till del. I motion T202 (c) anförs att

infrastrukturfonden bör användas för miljövänliga investeringar.

I motion T35 (v) yrkas att infrastrukturfonden endast skall

få användas till investeringar i kollektivtrafik och järnväg och

att 1 miljard kronor ur fonden skall användas för

nyinvesteringar i järnväg budgetåret 1991/92.

I motion T34 (v) yrkas att 150 milj.kr. ur

infrastrukturfonden skall anvisas år 1991 för uppbyggnad av en

spårbunden kollektivtrafikbana i Uppsala. Ett automatiskt

bansystem skall byggas upp som möjliggör att förarlösa vagnar

förs fram på ett spårsystem.

I motion T565 (c) framhålls att medel från den föreslagna

infrastrukturfonden bör kunna användas även till investeringar i

rullande materiel. Detta är enligt motionärerna nödvändigt för

att snabbt kunna komma i gång med den i överenskommelsen om

trafik och miljö i Göteborgsregionen ingående satsningen på

regional tågtrafik.

Som utskottet framhöll i sitt betänkande 1989/90:TU22 bör de

investeringar som görs i trafikens infrastruktur medverka till

att begränsa trafikens miljöpåverkan, utveckla infrastrukturen

för 2000-talets behov, höja effektiviteten inom

transportsystemet, öka trafiksäkerheten samt säkerställa en

tillfredsställande trafikförsörjning i alla delar av landet.

I likhet med regeringen anser utskottet att de nya medel

som nu skall anvisas utöver ordinarie anslag främst bör användas

för att möjliggöra en kraftsamling till större sammanhållna

projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig om

nödvändigheten av att skapa förutsättningar för en

konkurrenskraftig järnvägstrafik. Det gäller både person- och

godstrafiken. Såväl miljöskäl som industrins transportbehov

motiverar en utbyggnad av järnvägen. Även investeringar i

kollektivtrafikanläggningar är angelägna av miljöskäl. Det nya

anslaget bör därför kunna användas för investeringar i järnvägar

och kollektivtrafikanläggningar.

För att uppnå de trafikpolitiska målen och skapa

förutsättningar för ekonomisk tillväxt är det enligt utskottets

mening nödvändigt att skapa ett väl fungerande vägnät i hela

landet. Europavägarna bör t.ex. ges en hög internationell

standard. Till skillnad från vad som yrkas i motion T35 (v)

anser utskottet därför att anslaget även bör användas för

väginvesteringar.

Anslaget skall således kunna användas för väginvesteringar

och inte för vägunderhåll. Detta är enligt utskottets mening

nödvändigt för att åstadkomma en kraftsamling av de tillgängliga

medlen till vissa större projekt. Utskottet anser dock att det

är angeläget med en kraftig ökning av vägunderhållet. Behovet av

ökat vägunderhåll har påtalats såväl av regeringen som i

motionerna T60 (c), T61 (fp) och T62 (m). Något formellt yrkande

härom finns dock inte i motionerna. Om erforderliga

underhållsinsatser inte genomförs försvåras framkomligheten på

vägarna för näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda

trafikanter. Detta leder till försämrade tillväxtmöjligheter,

lägre trafiksäkerhet och större miljöproblem.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

regeringen i kommande budgetproposition bör föreslå en ökning av

anslagen för vägunderhåll.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att det nya anslaget

för investeringar i trafikens infrastruktur bör få användas för

de ändamål som regeringen avsåg med infrastrukturfonden. Det är

också viktigt som finansutskottet framhåller i sitt yttrande att

de investeringar som genomförs med det nya anslaget bidrar till

att de stabiliseringspolitiska målen kan uppnås.

Det nya anslaget för investeringar i trafikens

infrastruktur skall således främst användas för större

sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar

tillväxten och miljön. Det betyder att vissa regioner i landet,

med de av regeringen exemplifierade projekten, inte direkt får

del av dessa medel. Det gäller Norrlands inland, Dalarna,

Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige. Utskottet anser

det därför angeläget att en större del av ordinarie anslag

tillförs dessa regioner. Regeringen bör beakta detta då

direktiven för nästa planeringsomgång fastställs.

Vad utskottet anfört under avsnittet Användning av anslaget

Investeringar i trafikens infrastruktur bör av riksdagen ges

regeringen till känna. Av utskottets ställningstagande följer

att samtliga motionsyrkanden avstyrks i denna del. Motionerna

T60 (c) och T202 (c) blir dock delvis tillgodosedda.

3.4 Samfinansiering

Enligt tillväxtpropositionen skulle målsättningen med

infrastrukturfonden vara att uppnå så stor investeringsvolym som

möjligt. Samfinansieringslösningar föreslogs därför vara ett

krav för att fondmedlen skulle kunna utnyttjas.

I motion T35 (v) yrkas att samfinansiering inte skall vara ett

villkor för finansiering ur infrastrukturfonden. Även i

motionerna T60 (c), T61 (fp) och T62 (m) ifrågasätts kravet på

samfinansiering utan att några formella yrkanden härom ställs.

I finansutskottets yttrande framhålls att

samfinansieringslösningar är angelägna och bör eftersträvas.

Eftersom en del av projekten är sådana att det inte framstår som

sannolikt att andra finansiärer kan tänkas vara intresserade att

delta bör enligt finansutskottet kravet på samfinansiering inte

vara absolut.

Även trafikutskottet har den uppfattningen att det är

angeläget med samfinansieringslösningar. Med krav på

samfinansiering torde möjligheterna öka högst avsevärt att uppnå

förhandlingslösningar med andra intressenter. Det är emellertid

enligt utskottets mening nödvändigt att beakta att möjligheterna

att erhålla bidrag från andra intressenter varierar starkt

beroende på investeringens karaktär och var i landet den skall

genomföras.

Kravet på samfinansiering bör sålunda variera. För de mer

lönsamma investeringarna bör relativt höga krav på

samfinansiering ställas. För andra projekt bör kravet kunna

ställas lägre. Det bör i vissa fall kunna vara tillräckligt om

någon del av investeringen finansieras från annan källa än det

nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. Sådana

finansieringskällor kan t.ex. vara arbetsmarknadspolitiska

medel, ordinarie anslag eller regionala bidrag.

Vad utskottet nu anfört om samfinansiering bör av riksdagen

ges regeringen till känna. Yrkandet i motion T35(v) blir i och

med utskottets ställningstagande till väsentlig del

tillgodosett. Motionen påkallar ingen åtgärd från riksdagens

sida varför den avstyrks av utskottet i denna del.

3.5 Riksdagens inflytande

Enligt tillväxtpropositionen skulle de projekt som finansieras

med medel ur infrastrukturfonden redovisas samlat för riksdagen

i efterhand, en gång per år, för att riksdagen skall få full

insyn i medelsanvändningen.

Ett av motiven till att det i flera av motionerna yrkas

avslag på förslaget att bilda en infrastrukturfond är att det

enligt motionärerna är principiellt tveksamt att låta regeringen

självständigt fatta beslut om användningen av statliga medel och

därmed avgöra prioriteringen mellan olika infrastrukturprojekt.

Konstruktionen med en särskild fond innebär att riksdagen går

miste om sin rätt att råda över statens förmögenhet.

Trafikutskottet har i det föregående redovisat att

finansutskottet i sitt yttrande framhåller att förslaget om en

infrastrukturfond inte ger riksdagen det inflytande som normalt

gäller för större anslag.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om sitt yttrande till

konstitutionsutskottet av den 19 februari 1991 angående

förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser i

propositioner avlämnade under 1990 (1991:TU2y). Där framhöll

utskottet att det politiska inflytandet över planeringsprocessen

bör stärkas och att regeringen därför bör underställa riksdagen

övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas

inom väg- och järnvägssektorerna. Dessa riktlinjer kan avse

t.ex. den geografiska inriktningen av investeringarna och

underhållet, frågor om infrastrukturens kvalitet samt hur olika

nationella och internationella intressen skall kunna

tillgodoses. När riksdagen har tagit ställning till dessa

övergripande riktlinjer och mål bör regeringen bemyndigas att

utfärda planeringsdirektiv till de olika verken som ligger i

linje med riksdagsbeslutet, framhöll utskottet i sitt yttrande.

Trafikutskottet anser att riksdagens inflytande över det

nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur bör

vara betydligt starkare jämfört med det förslag om

infrastrukturfonden som finns redovisat i propositionen. Det är

enligt utskottets mening inte tillräckligt att riksdagen i

efterhand får kännedom om de projekt som regeringen beslutar om.

Utskottet anser att följande riktlinjer bör gälla för det

nya anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur. I kommande

budgetpropositioner bör redovisas vilka projekt, såväl pågående

som avslutade, som regeringen beslutat om med stöd av anslaget.

Vidare bör så långt möjligt redovisas planerings- och

förhandlingsläget för projekt som regeringen avser att

genomföra. Med denna uppläggning får riksdagen möjlighet att

skapa sig en helhetsbild över hur anslaget utnyttjas samtidigt

som riksdagen får möjlighet att utöva inflytande över

användningen av anslaget.

Utskottets ställningstagande till riksdagens inflytande

över anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur ligger

helt i linje med vad utskottet anfört i sitt ovan refererade

yttrande till konstitutionsutskottet (1990/91:TU2y). Utskottet

anser vidare att det politiska inflytandet över

planeringsprocessen och investeringarna på trafikområdet även i

övrigt snarast bör stärkas på det sätt som utskottet angivit i

detta yttrande. Av propositionen framgår att även regeringen

anser att det politiska inflytandet över planeringsprocessen

måste förstärkas.

Vad utskottet nu anfört om riksdagens inflytande bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

4 Storstädernas trafiksystem

Utskottet behandlar i det följande trafiksystemets utveckling

i de tre storstadsregionerna, Stockholm, Göteborg och Malmö.

Redogörelsen inleds med en kort beskrivning av aktuellt

utrednings- och förhandlingsarbete. Därefter behandlas vissa

gemensamma frågor som aktualiseras av de överenskommelser som

träffats om trafiken och miljön i storstadsområdena. En

regionvis genomgång följer sedan där varje storstadsområde

behandlas. Utskottets överväganden redovisas avslutningsvis.

4.1 Inledning

Trafiken i storstadsområden har behandlats inom ramen för

storstadstrafikkommitténs (STORK) arbete med att ta fram ett

samlat underlag för begränsning av trafikens hälso- och

miljöeffekter. Kommittén har i februari 1990 redovisat sitt

slutbetänkande Storstadstrafik 5 -- ett samlat underlag (SOU

1990:16). Enligt utredningen krävs ett stort antal samverkande

åtgärder för att lösa storstädernas trafik- och miljöproblem och

för att uppnå miljömålen. Ingen åtgärd löser ensam alla problem

utan det krävs både tystare och renare fordon och åtgärder som

rör resandet, trafiken och trafiksystemet. Bland de åtgärder som

utredningen pekar ut kan nämnas utbyggnad av miljövänlig

kollektivtrafik, utbyggnad av sådana trafikleder som ger

positiva miljökonsekvenser, bebyggelselokalisering som minskar

resandet och främjar användning av kollektiva färdmedel samt en

ökad regional samverken inom storstadsregionerna.

På uppdrag av regeringen har vidare tre s.k.

storstadsförhandlare tillkallats för trafiken och miljön i de

tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Förhandlarnas uppdrag har varit att utarbeta överenskommelser

med berörda parter om åtgärder i det samlade trafiksystemet som

skall syfta till att åstadkomma bättre miljö, ökad

tillgänglighet och förbättrade förutsättningar för regionernas

utveckling. Resultatet av förhandlingarna redovisas närmare

senare.

I sammanhanget kan vidare hänvisas bl.a. till

storstadsutredningens betänkande Storstadsliv, rika möjligheter

-- hårda villkor (SOU 1990:36) och det arbete som utförts av

miljöprojekt Göteborg (SOU 1989:32).

4.2 Gemensamma frågor som väckts i överenskommelserna

Regeringen anger inledningsvis i tillväxtpropositionen att en

utveckling av trafikstrukturen i storstadsområdena är nödvändig

av miljöskäl. En annan viktig utgångspunkt är att förbättra

näringslivets konkurrenskraft och underlätta strävanden att

skapa ett väl fungerande trafiksystem. Investeringar i

regionernas infrastruktur ses därvid som nödvändiga för att

landet skall kunna behålla sin struktur med tre storstäder och

trygga dess strategiska roll för export- och importfunktioner

och andra internationella kontakter.

För att åstadkomma detta krävs enligt regeringen långsiktiga

överenskommelser som erfarenhetsmässigt ger stabilitet och kan

lägga grunden till en för samtliga parter god utveckling. Detta

anges vara bakgrunden till att regeringen i april 1990

tillkallade de tre storstadsförhandlarna med uppdrag att med

berörda parter söka utarbeta överenskommelser som skall syfta

till att i resp. region förbättra trafikförsörjningen och minska

regionens miljöproblem.

Som framgår av den följande regionvisa genomgången har

därefter överenskommelser träffats för de tre

storstadsregionerna som innehåller en rad åtgärder i ett samlat

målinriktat infrastrukturprogram. Regeringens överväganden med

anledning av dessa överenskommelser tar först upp vissa

gemensamma frågor som väckts i samband med förhandlingarna.

Regeringen konstaterar därvid att införande av avgifter på

väg- och gatutrafiken är en avgörande förutsättning för att

genomföra överenskommelserna i Stockholms- och

Göteborgsregionerna. Mot denna bakgrund aviseras att förslag

till lagstiftning kommer att utarbetas för att möjliggöra

införande av avgifter på väg- och gatutrafiken. Avgifterna

bedöms vara av två slag. Den ena slaget, benämnt vägavgifter,

tas ut av trafikanter för användning av en viss vägsträcka medan

den andra avgiftsformen -- bilavgifter -- tas ut av trafikanter

för in- och utpassering till och från ett visst område.

Enligt regeringen krävs att avgiftsupptagningen är enkel och

smidig. Genom en fortsatt utveckling av elektroniska system

bedöms det vara möjligt att få ett system som både uppfyller

krav på enkelhet och rättssäkerhet. För att stödja tekniskt

utvecklingsarbete på området anges att

transportforskningsberedningen kommer att ges ökade resurser för

att delta i det s.k. försöksområdet Västsverige i syfte att

vidareutveckla teknologin inom vägtrafikområdet. Vägverket

kommer vidare få i uppdrag att utarbeta ett elektroniskt

betalningssystem för avgiftsupptagning.

I två av storstadsöverenskommelserna ingår att kommunerna

skall kunna begränsa fordonstrafik med störande emissioner på

vissa gator och vägar. Regeringen tillstyrker detta förslag och

hänvisar till att förslag med motsvarande innebörd ingår i

regeringens proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö.

Utskottet kommer att behandla denna fråga senare i vår i

betänkandet 1990/91:TU30 Trafik och miljö.

Vad gäller den fråga som väckts i uppgörelserna om fri

trafikeringsrätt för att driva persontågstrafik på

stomjärnvägarna hänvisas till det utredningsarbete som på

regeringens uppdrag nyligen inletts på detta område.

Beträffande ekonomiska förutsättningar anger regeringen att

5,5 miljarder kronor bör avsättas ur den föreslagna

infrastrukturfonden för delfinansiering av de nämnda tre

uppgörelserna. Ett fullföljande av överenskommelserna kräver

dock ytterligare beredning varför regeringen genom den

föreslagna delegationen uppges ha att närmare pröva den faktiska

medelstilldelningen.

I propositionen anges vidare att de olika projekt som ingår

i överenskommelserna inte i detalj har studerats vad gäller

sträckningar och utformning. Det förutsätts att dessa frågor

närmare bereds på sedvanligt sätt inom ramen för bl.a. den

lokala och regionala planeringen.

De motionsyrkanden som behandlar de nu beskrivna gemensamma

frågorna har i huvudsak inriktats på frågor kring lagstiftning

och utvecklingsinsatser för införande av väg- och bilavgifter.

I motion T62 (m) motsätter man sig att en del av

finansieringen skall kunna ske genom områdesavgifter och

avgifter på redan befintliga vägar. Enligt motionärerna är det i

och för sig önskvärt att finansiering av trafikinvesteringar i

möjligaste mån belastar dem som har glädje av verksamheten, dvs.

att trafikanterna ungefär skall betala i proportion till hur

mycket de använder vägarna. Trafikavgifter bör dock endast få

tas ut för att finansiera särskilda projekt varför

områdesavgifter inte bör tillåtas. Enligt motionen förordas i

stället att motsvarande medel tas från infrastrukturfonden.

I motion T267 (fp) begärs en lagändring innebärande att

större kommuner ges rätt att införa särskilda områdes- eller

trängselavgifter i storstäders cityområden. Avgiften bör enligt

motionärerna vara så konstruerad att den stimulerar användning

av renare fordon. Uppbörden bör helst ske med hjälp av

elektroniska system som dock måste respektera personlig

integritet. Motsvarande uppfattning anges även i motion T220

(fp) där behovet framhålls av en teknisk utveckling som gör att

vägavgifter kan debiteras genom elektronisk apparatur på sätt

som är både smidigt och respekterar den enskildes integritet.

I motion T244 (mp) framhålls att kommunerna bör ha rätt att

ta ut lokala avgifter och tullar för att minska biltrafiken i

innerstan.

I motion T223 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till lag om bilavgifter i enlighet med

Storstadstrafikkommitténs betänkande. Detta innebär att en

kommun eller flera tillsammans bör ha rätt att ta ut avgift för

rätten att framföra fordon på det allmänna gatunätet inom ett

visst angivet område.

I motion T35 (v) begärs att riksdagen avslår regeringens

förslag om anslag till transportforskningsberedningen för

DRIVE-projektet. Vidare yrkas att hela projektet och den s.k.

försöksverksamheten i Västsverige omgående avbryts. Motionärerna

bedömer att dessa projekt innebär att vägtrafiken kommer att

förtätas och därmed möjliggöra en drastiskt ökad vägtrafik.

Medlen för detta ändamål bör i stället enligt motionen omföras

till forskning om miljövänlig kollektivtrafik.

Vad gäller innehållet i de överenskommelser som träffats

redovisas motionsyrkanden under resp. storstadsregion.

Övergripande synpunkter om utbyggnaden av trafiksystemet i

storstadsregionerna har dock förts fram i följande två motioner.

I motion T40 (mp) framhålls angelägenheten av att

biltrafiken minskar i storstadsområdena. Omfattande utbyggnader

av vägar i storstadsområdena som överenskommelserna innebär kan

därför enligt motionärerna inte accepteras av miljö-, hälso- och

regionalpolitiska skäl. I stället krävs enligt motionen en

betydligt mer omfattande utbyggnad av ett miljöanpassat

trafiksystem.

I motion T244 (mp) framförs behovet av en satsning på

spårburen trafik och miljövänliga bränslen. Därmed kan dagens

cancerframkallande storstadsmiljö förändras i miljövänlig

riktning.

4.3 Stockholmsregionen

Överenskommelsen i Stockholmsregionen har träffats med

socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet liberalerna i

Stockholms stad och län. Avtalsperioden är 1991--2005 och avser

samordnade åtgärder för att förbättra miljön, öka

tillgängligheten och skapa bättre förutsättningar för utveckling

av Stockholmsregionen. Parterna har till en kommande

förhandling, som skall äga rum år 1992, skjutit det slutliga

ställningstagandet vad avser byggandet av Österleden och

Västerleden samt de övriga avgifter på biltrafiken som kan komma

att krävas för att uppnå önskvärd minskning av biltrafiken i

innerstaden och styra trafiken till kringfartslederna. Till den

förhandlingen har vidare hänförts vissa finansieringsfrågor.

Överenskommelsen innefattar utbyggnader av bl.a. järnvägar,

regional tågtrafik, upprustning och utbyggnad av tunnelbanan,

utbyggnad av snabbspårväg, anläggande av stomnät för

kollektivtrafik i Stockholms innerstad, anläggande av

infartsparkeringar, förbättrad gatumiljö och minskat

trafikbuller, införande av avgifter på väg och gatutrafiken och

fortsatt utbyggnad av kringfartsleder. Sammantaget uppgår

investeringarna i kollektivtrafiksystemet till drygt 14,3

miljarder kronor och i trafikleder till ca 13,9 miljarder

kronor. Investeringarna i trafikleder förutsätts finansieras

genom bilavgifter medan kollektivprojekten är avsedda att

samfinansieras med medel från infrastrukturfonden (3,5 miljarder

kronor), banverket (1,8 miljarder kronor), anslag till

länstrafikanläggningar (690 milj.kr.) och Stockholms läns

landsting (4,8 miljarder kronor).

Regeringen ser i tillväxtpropositionen med tillfredsställelse

på att det genom den träffade överenskommelsen finns en politisk

majoritet i regionen om ett samlat handlingsprogram för en

utveckling av regionens kollektivtrafiksystem. Regeringen

bedömer att om alla åtgärder genomförs kan stora trafikflöden

flyttas till kringfartslederna, vilket uppges innebära en mycket

stor miljöförbättring. Vidare anges bl.a. att kollektivtrafiken

kan förbättras väsentligt. Regeringen förordar därför att högst

3,5 miljarder kronor bör reserveras ur fonden för

infrastrukturinvesteringar för fullföljande av de i

överenskommelsen angivna kollektivtrafikprojekten. Som

förutsättning för detta gäller dels delfinansiering med

landstingskommunala medel och med avgifter på väg- och

gatutrafiken, dels att förutsedda kompletterande avtal träffas

senare.

Motionerna med anledning av överenskommelsen om

Stockholmsregionen riktar invändningar mot överenskommelsens

omfattning och inriktning samt mot vissa enskilda

utbyggnadsprojekt.

I motion T269 (c) konstateras att trafiken är den största

källan till miljöförstöringar i Stockholms län. För att bemästra

problemen krävs enligt motionen bl.a. att miljövänlig

kollektivtrafik byggs ut och att biltrafiken begränsas i

Stockholms innerstad.

I motion T60 (c) anförs att den presenterade

överenskommelsen innebär en otillräcklig satsning på

kollektivtrafik. Vidare anges att profilen inte är lämplig med

de betydande vägsatsningar som ingår. Trafikuppgörelsen borde i

stället enligt motionärerna ha utformats så att motorvägarna

hade lämnats utanför, en storsatsning gjorts på spårburen

kollektivtrafik och miljöavgifter påförts bilismen i

innerstaden. De intäkter som skulle kunna erhållas från

miljöavgifter borde vidare enligt motionen användas till en

angelägen utbyggnad av kollektivtrafik och infartsparkeringar.

I motion T50 (v) görs bedömningen att överenskommelsen om

trafiken i Stockholm innebär starkt negativa effekter på

naturmiljön, boendemiljön och stadsmiljön och på sikt även

starkt negativa ekonomiska konsekvenser för både samhället och

individen. Enligt motionärerna bör kollektivtrafiken först

byggas ut innan det eventuellt kan bli aktuellt att bygga ut nya

vägar. I motionen redovisas mot denna bakgrund en alternativ

investeringsplan för större kollektivtrafikprojekt fram till

kring år 2000 som omfattar projekt för drygt 21 miljarder

kronor. I motionen anges vidare att de intäkter som kan komma

med trafikavgifter enbart skall gå till utbyggnad av

kollektivtrafiken. Vidare anges att Öster- och Västerleden inte

skall byggas ut medan däremot Södra länken och Värtalänken

bedöms kunna behövas men i en bantad utformning.

I motion T66 (mp) framhålls att planeringen av

Stockholmstrafiken inte skall bygga på vare sig det s.k.

Dennispaketet i dess helhet eller på den i propositionen angivna

överenskommelsen mellan tre partier i Stockholms stad och län,

utan i stället på det i motionen refererade miljövänliga

trafikalternativet. Detta alternativ innebär bl.a. utbyggnad av

ett kollektivt stomnät i Stockholms innerstad med spårvagnar

eller trådbussar, utbyggnad av snabbspårvägar, förlängning och

utbyggnad av pendeltågstrafik och utbyggd tunnelbanetrafik.

Enligt motionärerna bör riksdagen ange att målsättningen för

trafikplaneringen i länet skall vara en successiv minskning av

biltrafiken och att utsläppen av såväl koldioxid som kväveoxider

från biltrafiken skall minska årligen. Trafikplaneringen får

vidare enligt motionärerna inte påverka något fastlagt

riksintresse eller kulturminnesvård utan riksdagens godkännande.

Vad gäller de i överenskommelsen angivna projekten yrkas att

Österleden och Västerleden inte skall byggas. Lagstiftning bör

slutligen enligt motionen införas som gör det möjligt att införa

en regional hälso- och miljöskatt på drivmedel.

I motion T245 (fp) framhålls behovet av uppföljning av

Stockholmsförhandlingarna vad gäller anslag till

trafikinvesteringar och nödvändiga förändringar i

lagstiftningen. Regionens långsiktiga åtagande för

avgiftsfinansiering reser krav på att också staten gör

motsvarande långsiktiga åtaganden på en högre anslagsnivå än den

som regionen tidigare erhållit. Motionärerna framhåller vidare

behovet av en fortsatt spårutbyggnad i länet även efter det att

de nu påbörjade projekten är färdiga.

I motion T252 (m) framhålls att en utbyggnad av

kommunikationerna i Stockholmsregionen med bl.a. Arlandabanan

och en ring runt innerstaden samt Västerleden är av nationellt

intresse.

4.4 Göteborgsregionen

Överenskommelsen för Göteborgsregionen har träffats med

kommunerna Göteborg, Härryda, Partille, Mölndal, Öckerö,

Kungälv, Ale, Lerum och Kungsbacka. De åtgärder som ingår gäller

under den närmaste tioårsperioden med inriktning för tiden

därefter. Våren 1995 skall nya överläggningar tas upp om hur

överenskommelsen genomförts. I överenskommelsen ingår

utbyggnader av bl.a. kollektivtrafiksystemet i Göteborg,

infartsparkeringar och busskörfält, järnvägsutbyggnader,

utbyggnad av E6 i en ny sträckning öster om Göteborg,

förstärkning av ringlederna, förläggning av Götaleden och

Bräckeleden i tunnel, utflyttning av godsterminaler, utveckling

av regionaltåg i Västsverige, införande av bilavgifter,

införande av en miljözon innanför ringleden och utveckling av

miljövänlig trafik.

Överenskomna investeringar beräknas sammanlagt till drygt 10

miljarder kronor, varav 4,4 miljarder kronor avser

kollektivtrafik och 5,9 miljarder kronor vägåtgärder.

Finansiering redovisas för knappt 5 miljarder kronor, varav 2,1

miljarder kronor till kollektivtrafik och 2,7 miljarder kronor

-- huvudsakligen genom avgifter -- till vägtrafik. Kommunerna

har åtagit sig att avsätta totalt 500 milj.kr. och förklarat sig

beredda att införa avgifter på väg- och gatutrafiken som bedöms

ge intäkter motsvarande 350 milj.kr. per år fr.o.m. år 1994.

Banverkets, vägverkets och länsstyrelsernas investeringsanslag

till objekt som omfattas av överenskommelsen är sammantaget ca

600 milj.kr.

Regeringen har i sin bedömning angett att med den träffade

överenskommelsen finns ett värdefullt gemensamt regionalt

handlingsprogram som kan läggas till grund för fortsatt arbete.

Miljö- och trafikförhållandena anges sålunda kunna förbättras

betydligt om överenskomna åtgärder genomförs. Även

förutsättningarna för den regionala utvecklingen i

Göteborgsregionen och dess omland uppges förbättras. Regeringen

förordar att högst 1,3 miljarder kronor skall kunna få

disponeras för kollektivtrafikprojekt enligt den beskrivna

överenskommelsen. En förutsättning är att projekten

konkretiseras ytterligare och en delfinansiering sker med

statliga anslag, kommunala medel och med avgifter på väg- och

gatutrafiken.

Motionerna med anledning av överenskommelsen om

Göteborgsregionen behandlar dels överenskommelsens allmänna

omfattning och inriktning, dels vissa enskilda

utbyggnadsprojekt.

I motion T60 (c) framhålls att en prioritering av projekten

i Göteborgsöverenskommelsen bör ske till kollektivtrafikområdet.

En upprustning och utbyggnad av kollektivtrafiken bör därför

enligt motionärerna komma till stånd innan vägarna byggs ut. I

motionen avvisas vidare förslaget om en ny sträckning av

Europaväg 6 öster om Göteborg. Detta projekt bör enligt motionen

i stället utredas ytterligare och sättas i samband med åtgärder

för att öka kollektivtrafiken.

I motion T51 (mp) anges att Västsverige med rådande

miljösituation är hotat. Alla tillgängliga resurser bör därför

satsas på den miljövänliga kollektivtrafiken. En utbyggnad av

E6 i ny sträckning bör därför inte genomföras.

I motion T48 (v) bedöms att överenskommelsen om trafiken i

Göteborg innebär starkt negativa effekter på naturmiljön,

boendemiljön och stadsmiljön och på sikt även starkt negativa

ekonomiska konsekvenser för både samhället och individen. Enligt

motionen bör i stället investeringsmedlen gå till

kollektivtrafiken för att därmed möjliggöra en verklig

förändring av regionens resande. Trafikantavgifter skall

följaktligen enbart användas till en angelägen utbyggnad av

kollektivtrafiken. Större projekt skall vidare enligt motionen

föregås av miljökonsekvensbeskrivningar, där olika alternativ

prövas så att allmänhet och beslutsfattare kan fatta korrekta

beslut.

I motion T224 (v) framhålls att en satsning bör göras på

utbyggnad av en första etapp med automatisk spårvägstrafik i

Göteborg. Genom användande av sådan ny teknik som avsevärt

förbättrar kollektivtrafiken bedöms att bilismen kan reduceras

radikalt. Investeringskostnaden för projektet bör enligt

motionen delvis bestridas från den föreslagna

infrastrukturfonden med hänsyn till projektets nationella värde

som referensanläggning.

4.5 Malmöregionen

Överenskommelsen i Malmöregionen har träffats mellan Malmöhus

läns landsting, Malmö stad och Kommunförbundet Malmöhus.

Överenskommelsen bygger på förutsättningen att beslut fattas om

utbyggnad av en fast Öresundsförbindelse som en kombinerad

landsvägs- och järnvägsbro mellan Malmö och Köpenhamn. Beroende

på den osäkerhet som är förknippad med brobygget har många

åtgärder i trafiksystemet inte kunnat preciseras i den nu

träffade överenskommelsen. Ytterligare förhandlingar förutsätts

därför genomföras senare.

Överenskommelsen innebär att det inom Malmöhusregionen

skapas en gemensam huvudman för kollektivtrafiken som också

skall ansvara för planeringen av trafiksystemet. Ett program för

den inomregionala kollektivtrafiken skall vidare utarbetas. I

överenskommelsen redovisas åtgärder avseende bl.a. järnvägen

Malmö--Ystad, Västkustbanan, Södra stambanan, utbyggnad av en

järnvägstunnel under Malmö city, regionaltåg i Sydsverige,

utbyggnad av yttre ringväg i Malmö och en utbyggnad av vissa

övriga vägar.

Kostnaden för alla åtgärder i trafikprogrammet har inte

angetts fullt ut. Kostnadsuppgifter redovisas dock för närmare

10 miljarder kronor. Enligt överenskommelsen avser regionen

bidra med ca 300 milj.kr. Finansieringsmedverkan genom olika

former av avgifter kommer, enligt vad som sägs i

överenskommelsen, att prövas i anslutning till varje enskilt

investeringsprojekt.

Regeringens bedömning med anledning av överenskommelsen är att

beslutet att bilda en gemensam huvudman för kollektivtrafiken

och för trafikplaneringen skapar en betydelsefull förutsättning

för en rationell och ändamålsenlig samhällsplanering. Regeringen

aviserar att man därför har för avsikt att återkomma till

riksdagen under hösten 1991 med förslag till ändrad lagstiftning

för att möjliggöra det åsyftade samarbetet. Regeringen

understryker vidare vikten av att regionens trafikstruktur kan

utvecklas så att ett sammanhängande och väl fungerande

nationellt, regionalt och lokalt trafiksystem förverkligas.

Regeringen anser att av de särskilda medlen för att bl.a.

förbättra miljösituationen i storstadsregionerna bör högst 700

milj.kr. disponeras för Malmöregionen. Som villkor bör dock

gälla att först skall ytterligare klarhet vinnas om projektens

utformning och om finansieringsförutsättningarna för enskilda

objekt. Regeringen anser vidare att det beskrivna

åtgärdsprogrammet behöver konkretiseras ytterligare. Detta

gäller såväl allmänt om trafikleder och kollektivtrafik och

delfinansieringen som samhällsplaneringen i regionen till följd

av frågan om en fast Öresundsförbindelse. Enligt regeringen bör

det därför ankomma på delegationen för

infrastrukturinvesteringar att pröva omfattningen av de

fondmedel som skall utgöra en delfinansiering från statens sida

till trafikinvesteringarna i Malmöregionen.

Motionerna med anledning av överenskommelsen om Malmöregionen

behandlar både uppgörelsens allmänna omfattning och inriktning

och vissa enskilda investeringsprojekt.

I motion T60 (c) bedöms att det program som ingår i

överenskommelsen för inomregional kollektivtrafik är positivt.

Enligt motionen erfordras dock en mer kraftfull satsning på en

utbyggnad av regionens pendeltågstrafik.

I motion T49 (v) framhålls att överenskommelsen om trafiken

i Malmöregionen innebär starkt negativa effekter på naturmiljön,

boendemiljön och stadsmiljön och på sikt även starkt negativa

ekonomiska konsekvenser för både samhället och individen. En ny

förhandlingsomgång bör därför genomföras för regionen

innehållande bl.a. utbyggnad av moderna spårvägssystem,

omläggning av västkustbanan och utbyggnad av pågatågstrafik i

nya relationer med höjd reskvalitet genom bättre utrustade tåg

och terminaler. På vägområdet avstyrks de ingående projekten.

Vad gäller finansieringen anförs att en procentuellt större

andel av infrastrukturfondens medel bör komma Malmöregionen till

del. Vidare framhålls att trafikantavgifter bör införas på de

tre motorvägsinfarterna till Malmö. Därmed anges att en

väsentlig finansieringsdel klaras för en angelägen utbyggnad av

kollektivtrafiken.

4.6 Utskottets ställningstagande

Enligt tillväxtpropositionen bör riksdagen godkänna vad

regeringen anfört om tre frågor, nämligen dels utgångspunkter

för finansiering av trafikinvesteringar med medel ur

infrastrukturfonden, dels om utarbetande av en lagstiftning om

avgifter på väg- och gatutrafiken samt dels om utveckling av ny

teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt

betalsystem. Utskottets följande framställning disponeras efter

dessa tre huvudfrågor.

Utskottet vill inledningsvis framhålla angelägenheten av att

trafik- och miljösituationen i landets storstadsområden

förbättras. Åtgärder i storstädernas trafiksystem har enligt

utskottet stor betydelse för miljösituationen och för tillväxten

i hela landet. Utskottet bedömer att för detta krävs långsiktiga

beslut om omfattande investeringar och ett stort antal

samverkande åtgärder där olika parter gemensamt agerar för att

nå regionalt förankrade trafikpolitiska mål.

Utskottet ser därför positivt på de tre uppgörelser som

träffats. Ett fullföljande av dessa uppgörelser leder enligt

utskottets mening till att en angelägen utveckling främjas så

att trafiken kan utvecklas och miljöproblemen bemästras.

Utskottet bedömer också att överenskommelsernas utgångspunkter

rimmar väl med de trafikpolitiska beslut som riksdagen tidigare

antagit. Det är därför angeläget att uppgörelserna kan

genomföras. Detta innebär att både en utveckling av

kollektivtrafiken och en utbyggnad av vägnätet är nödvändiga. En

utbyggnad av vägnätet innebär ökad framkomlighet såväl för bilar

som för kollektivtrafiken.

För att möjliggöra ett fullföljande av överenskommelserna

tillstyrker utskottet förslaget i propositionen att tillföra de

tre storstadsregionerna sammanlagt 5,5 miljarder kronor, varav

3,5 miljarder kronor till Stockholmsregionen, 1,3 miljarder

kronor till Göteborgsregionen och 700 milj.kr. till

Malmöregionen. Ett villkor för att dessa medel skall utbetalas

bör enligt utskottets mening vara att syftet med uppgörelserna

kan uppnås i sina huvuddrag. Det får ankomma på regeringen att

pröva att så sker.

Av utskottets tidigare ställningstagande följer att medlen

till storstäderna bör tas i anspråk från det av utskottet

föreslagna nya anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur.

Som tidigare redovisats finns det ett antal motionsyrkanden

som tar upp konkreta projekt som ingår i de tre regionala

överenskommelserna. Utskottet vill med anledning härav klargöra

att riksdagen varken har att godkänna överenskommelsernas

innehåll eller ta ställning till de enskilda projekten. Det bör

i stället, som anges i tillväxtpropositionen, vara berörda

lokala och regionala parter som tillsammans med

infrastrukturverken fattar erforderliga beslut. Vidare kan

krävas för projektens förverkligande att en fysisk planläggning

sker där olika sträckningar och utformningar prövas.

Utskottet förutsätter vidare att i den tidigare föreskrivna

årliga avrapporteringen till riksdagen, om hur anslaget för

investeringar i trafikens infrastruktur disponerats och vilka

planer som finns, en särskild redovisning görs för

måluppfyllelsen för de tre storstadsöverenskommelserna.

Utskottet har därmed inget att erinra mot vad regeringen

anfört beträffande utgångspunkter för finansiering av

överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena

med den skillnaden att de 5,5 miljarder kronor som skall

tillföras storstäderna bör tas i anspråk från det nya anslaget

för investeringar i trafikens infrastruktur. Detta bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär följaktligen att

samtliga motionsyrkanden som väckts om bl.a. ökade statliga

anslag, ändrad medelsfördelning mellan regionerna, nya

bidragsändamål, ändrad medelsanvändning, ändrad

utbyggnadsordning, krav på uppföljning och om en annan

inriktning av medelsanvändningen avstyrks. Detta gäller

motionerna T40 (mp), T48 (v), T49 (v), T50 (v), T51 (mp), T60

(c), T66 (mp), T224 (v), T244 (mp), T245 (fp), T252 (m) och T269

(c) i nu behandlad del.

Vad gäller förslaget om utarbetande av lagstiftning om

avgifter för väg- och gatutrafiken kan utskottet konstatera

att en avgörande förutsättning för de investeringar som ingår i

överenskommelsen för såväl Stockholms- som Göteborgsregionen är

att möjligheter finns att kunna införa avgifter på väg- och

gatutrafiken. Som framgår av propositionen kräver sådana

avgiftssystem lagstiftning varför regeringen senare avser

återkomma till riksdagen med förslag till författning på

området. En förutsättning är vidare en utveckling av

elektroniska avgiftssystem som ger smidighet och skapar

rättssäkerhet.

När det gäller avgiftssystemets omfattning motsätter man

sig i motion T62 (m) att en del av finansieringen skall kunna

ske genom bilavgifter eller s.k. områdesavgifter på befintliga

gator och vägar. Utskottet anser att slutlig ställning i denna

fråga först kan tas när förslag till lagstiftning föreligger.

Utskottet vill dock framhålla att enligt två av

storstadsöverenskommelserna krävs bilavgifter inte bara av

finansieringskäl utan också för att begränsa genomfartstrafik i

vissa områden och för att styra trafiken till olika ring- och

tvärleder. Bilavgifter utgör därmed både en integrerad och

nödvändig del i de totala lösningarna av storstadsområdenas

trafik- och miljöproblem.

Utskottet har med hänvisning härtill inget att erinra mot

vad regeringen anfört om utarbetande av förslag om lagstiftning

om avgifter på väg- och gatutrafiken. Utskottets

ställningstagande innebär att motion T62 (m) avstyrks i denna

del. I motionerna T223 (v), T244 (mp) och T267 (fp) begärs att

kommunerna skall ges rätt att ta ut särskilda områdes- eller

trängselavgifter för att minska biltrafiken. Dessa yrkanden

blir tillgodosedda varför motionerna i berörd del bör kunna

lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet konstaterar beträffande ny teknologi inom

vägtrafikområdet och ett elektroniskt betalsystem att en

förutsättning för införande av väg- och gatuavgifter är att

aktuella system uppfyller höga krav på såväl enkelhet som

rättssäkerhet. Utskottet anser det därför väsentligt att

utvecklingsarbetet inom området främjas. Vad gäller ny teknologi

inom vägtrafikområdet vill utskottet vidare hänvisa till ett

tidigare betänkande i vår om transportforskning (bet.

1990/91:TU15). Utskottet har i detta sammanhang beträffande

statligt stöd till forskning och utveckling av typen PROMETHEUS

och DRIVE, där det s.k. försöksområdet Västsverige ingår,

framhållit att det är väsentligt att man från svensk sida följer

forskning och utveckling som bedrivs utanför vårt land för att

vi skall kunna tillgodogöra oss resultaten av vad som därvid

kommer fram. I utskottets betänkande omnämns vidare de planer

som finns på att starta likartade projekt av motsvarande storlek

på järnvägsområdet.

Utskottet har med hänvisning till vad som nu anförts inget

att erinra mot vad regeringen anfört om utveckling av ny

teknologi inom vägområdet och ett elektroniskt betalsystem.

Utskottet avstyrker därmed motion T35 (v) i denna del.

Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med

motion T220 (fp) i allt väsentligt torde kunna tillgodoses.

Motionsyrkandet påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens

sida och avstyrks följaktligen.

5 Reformerad investeringsplanering

Regeringen har i tillväxtpropositionen under avsnittet

Reformerad investeringsplanering behandlat dels den samordnade

investeringsplaneringen, dels den investeringsplanering som sker

inom de olika trafikgrenarna. I det följande redovisas

utskottets överväganden om den gemensamma planeringen för

trafiksektorn och om vissa övergripande planeringsfrågor. För

planeringen inom de skilda trafikgrenarna hänvisas till

särskilda betänkanden senare denna vår från utskottet (bet.

1990/91:TU25 Järnvägstrafik och bet. 1990/91:TU26 Vägväsende

m.m.).

5.1 Bakgrund

Som bakgrund till regeringens överväganden redogörs för det

arbete som skett sedan riksdagen behandlade den samordnade

investeringsplaneringen i samband med 1988 års trafikpolitiska

beslut. Med anledning av detta beslut uppdrog regeringen i

november 1988 åt de berörda infrastrukturverken att för sina

resp. verksamhetsområden utarbeta och redovisa en långsiktig

investeringsplan. Transportrådet fick samtidigt i uppdrag att

som grund för verkens arbete ta fram ett gemensamt planerings-

och prognosunderlag samt att i efterhand utvärdera verkens

uppgjorda planer.

I regeringens bakgrundsbeskrivning hänvisas vidare till

riksdagsbeslutet våren 1990 om vissa näringspolitiska frågor. En

vidareutveckling av den samordnade investeringsplaneringen

angavs därvid som nödvändig (prop. 1989/90:88, bet. TU27, rskr.

325). Med anledning av detta ställningstagande gav regeringen

den 31 maj 1990 transportrådet i uppdrag att senast den 1

oktober 1990 lämna förslag om hur den samordnade

investeringsplaneringen skulle kunna vidareutvecklas.

I transportrådets utredning konstateras att dagens

planeringssystem i huvudsak utgör en god grund för ett fortsatt

reformarbete. Samhällekonomiskt synsätt, regional förankring och

långsiktighet präglar bl.a. arbetet. En utveckling krävs dock

enligt transportrådet på vissa punkter, exempelvis åtgärder för

att tillmötesgå målen om en god miljö och regional balans.

Samtidigt finns önskemål om mer förenklade och flexibla

planeringsformer. I rådets rapport sägs vidare att trafikverkens

planering inte är helt jämförbar. Bland rådets förslag ingår att

riksdagens och regeringens inflytande över planeringssystemet

bör stärkas genom tydligare riktlinjer och uppföljning.

Transportrådets rapport har remissbehandlats under hösten

1990.

5.2 Regeringens förslag

Regeringen har i tillväxtpropositionen deklarerat att

investeringar i trafikens infrastruktur har en grundläggande

betydelse för en positiv samhällsutveckling. Mot den bakgrunden

är det naturligt att samhället har ett ansvar för att sådana

anläggningar som behövs för allmänna transportbehov kommer till

utförande. Den samordnade investeringsplaneringen bedöms därvid

utgöra ett viktigt instrument för att man skall kunna ta

ställning till olika investeringsstrategier och göra avvägningar

mellan skilda delar av trafiksektorn.

Regeringen anger vidare att för den långsiktiga

investeringsplaneringen bör en förstärkning ske av regeringens

politiska styrning. Styrningen är avsedd att ske i första hand

genom tydligare planeringsdirektiv till verken där inriktningen

av investeringsplaneringen skall framgå. Trafikverken skall

innan projektplaneringen påbörjas för regeringen redovisa

investeringsinriktningen under de kommande 5--10 åren. Om det är

nödvändigt kan regeringen därmed på ett tidigt stadium påverka

trafikverkens kommande investeringar. Planerna bör även

fortsätttningsvis omfatta tio år men ges en översiktligare form

för de sista fem åren. I sammanhanget hänvisar regeringen till

sin syn på vilka större investeringar som kan komma att

genomföras under 1990-talet med tillskott bl.a. från den

särskilda infrastrukturfonden.

Organisatoriskt anges att det fortsättningsvis bör ankomma

på regeringskansliet att tillse att det tas fram ett gemensamt

planerings- och prognosunderlag för trafikverken. Regeringen har

vidare att utfärda anvisningar så att enhetliga

utvärderingsmetoder används samt att såväl trafikverksgemensamma

som trafikgrensvisa direktiv ges till trafikverken. Sammantaget

anges att detta innebär att en åsyftad ökad politisk styrning

uppnås. Med en tidsmässigt samordnad planering, byggd på ett

gemensamt planerings- och prognosunderlag och tillämpning av

enhetliga samhällsekonomiska utvärderingsmetoder, anförs vidare

att möjligheten förbättras att jämföra de samlade effekterna av

investeringarna inom skilda trafikslag.

5.3 Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag om en reformerad investeringsplanering

har behandlats i ett flertal motioner. Motionerna tar upp dels

principiella frågor kring investeringsplaneringens utformning,

dels vilka frågor och regioner som särskilt bör prioriteras inom

ramen för planeringssystemet och dels frågor om hur

investeringsplaneringen bör samordnas.

I motion T35 (v) framhålls bl.a. att riksdagen bör delta i

planeringsprocessen för att de folkvalda skall få större

möjligheter till styrning och inflytande.

Motsvarande uppfattning återspeglas även i motion T60 (c)

som avvisar en koncentration av den politiska styrningen till

regeringen. I stället framhåller motionärerna att det bör vara

riksdagen som skall ange förutsättningarna för trafikverkens

långsiktiga investeringar. Trafikverken skall också innan

projektplaneringen påbörjas för riksdagen redovisa

investeringsinriktningen för de närmaste 5--10 åren så att

riksdagen redan på ett tidigt stadium ges möjlighet att påverka

utvecklingen av samhällets infrastruktur.

I motion T215 (c) framhålls betydelsen av att en bättre

samordning av investeringarna i landtransporternas infrastruktur

kan åstadkommas.

Utskottet har vid flera tillfällen under senare år understrykt

att infrastrukturen har en grundläggande betydelse för

samhällets utveckling och att det därför är naturligt att stat

och kommmun har ansvaret för att sådana trafikanläggningar som

tillgodoser allmänna transportbehov kommer till utförande. I

detta ansvar ingår hur statsmakterna skall göra avvägningar i

satsningar på de olika trafikslagen.

Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens uppfattning

att investeringsplaneringen bör utvecklas vidare. Utskottet vill

i sammanhanget hänvisa till vad som anförs i det föregående

under avsnitt 3.5 om ett stärkt inflytande från riksdagens sida

över infrastrukturplaneringen och det nya anslaget för

investeringar i trafikens infrastruktur. Utskottet framhåller

där att det politiska inflytandet över planeringsprocessen bör

stärkas och att regeringen därför bör underställa riksdagen

övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas.

Vad utskottet anfört innebär att syftet med motionerna i

allt väsentligt torde bli tillgodosett. De påkallar därför ingen

åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.

Utskottet lämnar, med hänvisning till det anförda, utan

ytterligare erinran vad som anförs i tillväxtpropositionen om

den politiska styrningen av investeringsplaneringen och den

trafikgrensövergripande investeringsplaneringen.

I sitt betänkande 1990/91:TU3 om vissa trafikpolitiska frågor

framhöll utskottet att effektiva sjötransporter är av strategisk

betydelse för transportsektorn. Tillgången till sjötransporter

ökar valfriheten för näringslivet och kan därmed ge lägre

transportkostnader. Även energi- och miljöskäl talar för

sjöfarten, anförde utskottet i detta betänkande. Utskottet

förutsatte att den samordnade investeringsplaneringen kommer att

utformas så att möjligheterna att bättre utnyttja sjöfarten

längs våra kuster kan belysas.

Mot bakgrund av vad utskottet uttalade om sjöfarten i

betänkandet 1990/91:TU3 anser utskottet att regeringen i

tillväxtpropositionen tydligare borde ha klargjort på vad sätt

utskottets önskemål skall kunna tillgodoses inom ramen för en

utvecklad investeringsplanering. Utskottet förutsätter dock att

investeringsplaneringen utformas på det sätt utskottet angivit.

Utskottet övergår nu till att närmare behandla formerna och

riktlinjerna för investeringsplaneringen.

Regeringen har i propositionen inte närmare preciserat

planeringsdirektivens innehåll. En förändring sägs dock förordas

mot en ökad helhetssyn där ett mer uttalat nationellt perspektiv

anläggs. Regeringen hänvisar till att ett större antal

investeringar kan komma att utföras under 1990-talet med

tillskott bl.a. från regeringens föreslagna infrastrukturfond.

Ett flertal motioner har tagit upp frågan om vilka

riktlinjer som bör meddelas till de ansvariga

infrastrukturhållarna inför planeringsarbetet. Yrkanden finns

bl.a. om hur verken bör utforma sina investeringskalkyler och

göra samhällsekonomiska bedömningar. Särskilda regionala

insatser efterlyses också i flera motioner med en utveckling av

trafikens infrastruktur i olika landsdelar.

Vad gäller frågan om val av planeringsmetodik m.m.

framhålls i motion T35 (v) att den samhällsekonomiska analysen

bör bygga på hur olika alternativ och avvägningar mellan

trafikslagen påverkar samhällsekonomin. En mer fullständig

behandling bör därvid ske av frågor som gäller hushållning med

naturresurser, bebyggelseutveckling, markanvändning och

miljökonsekvenser.

I motion T40 (mp) understryks angelägenheten av att ett

samhällsekonomiskt synsätt präglar investeringsplaneringen.

Detta innebär bl.a. enligt motionärerna att trafiken skall

beskattas i enlighet med sina samhällsekonomiska kostnader

varför såväl bensinskatten som framför allt kilometerskatten bör

höjas. I motionen framhålls även vikten av en aktiv

regionalpolitik när investeringar i trafikens infrastruktur

planeras och fördelas.

I motion T203 (mp) påtalas nödvändigheten av att dels

samhällekonomiska beräkningar görs på ett likartat sätt för

olika trafikinvesteringar, dels att denna bedömning sker på det

sätt som riksdagen tidigare uttalat sig för, vilket innebär att

ett samhällsekonomiskt synsätt skall bilda utgångspunkten.

I motionerna T81 (mp), T207 (mp), T231 (mp) och T412 (mp)

framhålls behovet av en aktiv samhällsplanering i syfte att

främja miljövänlig kollektivtrafik, minska vägtrafiken och för

att förbättra trafiksäkerheten. Enligt motionärerna bör en

utbyggnad av kollektivtrafiken göras så att den blir mer

effektiv och kundanpassad och därmed kan konkurrera bättre med

bilismen.

Vad gäller de motionsyrkanden som väckts om val av

planeringsmetodik m.m. vid investeringsbedömningen vill

utskottet erinra om att enligt 1988 års trafikpolitiska beslut

skall ett samhällsekonomiskt synsätt utgöra en grund vid

investeringsplaneringen. Investeringsplanerna inom vägverket,

banverket, luftfartverket och sjöfartsverket skall också

upprättas efter enhetliga samhällsekonomiska metoder. Utskottet

vill vidare erinra om att regeringen aviserat att man har för

avsikt att tillsätta en utredning för att granska och utveckla

trafikverkens samhällsekonomiska kalkylmodeller mot bakgrund av

den kritik som förts fram i olika sammanhang.

Beträffande frågan om de olika trafikgrenarnas

kostnadsansvar vill utskottet hänvisa till det pågående

utredningsarbete som regeringen initierat inför uppföljningen av

det gällande trafikpolitiska beslutet.

När det gäller de motionsyrkanden som efterlyser åtgärder på

samhällsplaneringsområdet vill utskottet erinra om att en aktiv

samhällsplanering ingår som en viktig komponent för att

åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem. I regeringens

proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö förordas också en

fortsatt utveckling innefattande bl.a. en ökad användning av

miljökonsekvensbeskrivningar. För den kommunala och regionala

planeringen förordas vidare åtgärder för att främja en

bebyggelseutveckling med ett minskat resbehov och en förbättrad

kollektivtrafikförsörjning.

Utskottet bedömer mot denna bakgrund att inom ramen för det

fortsatta utvecklingsarbetet på området kan syftet med

motionsyrkandena till väsentlig del komma att tillgodoses. De

påkallar därmed ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks

följaktligen.

Yrkanden om behov av infrastruktursatsningar i särskilda

regioner har tagits upp i en rad motioner.

I motionerna T26 (m), T59 (s), T217 (s) och T268 (c) framhålls

behovet av ett utvecklat trafiksystem i Skåne. I den förstnämnda

motionen påtalas särskilt angelägenheten av att hela Skåne

betraktas från trafikplaneringssynpunkt som en sammanhållen

region.

I motion T63 (c) yrkas på insatser för att förbättra

kommunikationerna i Blekinge.

I motionerna T24 (s) och T33 (fp) framhålls att sydöstra

Sverige med dess speciella behov och förutsättningar bör få del

av de infrastrukturmedel som planeras avsättas för den fortsatta

utbyggnaden av trafiksystemet.

I motion T52 (c) uppmärksammas behovet av en utbyggnad av

infrastrukturen i Västsverige vad gäller såväl vägar som

järnvägar. Enligt motionärerna har rätta insatser i regionen

också positiva effekter för stora delar av landet i övrigt.

I motionerna T13 (s), T247 (fp) och T565 (c) framhålls

betydelsen av utvecklade kommunikationer och behovet av

satsningar i bl.a. Älvsborgs län. Enligt den sistnämnda motionen

innebär ett förverkligande av målsättningen om en fungerande

trafik i hela landet att fördelningen av resurser till

infrastrukturens utbyggnad skall komma hela landet till del.

I motion T70 (mp) påtalas att trafiken till och från Gotland

har en viktig näringsgeografisk betydelse.

I motion T36 (v) framhålls behovet av en utbyggnad av

kommunikationerna i Östergötland med en inriktning som bl.a.

främjar en ökad kollektivtrafik.

I motionerna T10 (m) och T265 (m) framförs att satsningar

bör prioriteras till Mälardalen.

I motion T58 (s) yrkas att Bergslagens centrala läge bör tas

till vara samt att investeringsmedel bör avsättas till

Bergslagen för strategiskt viktiga "matarförbindelser" till de i

propositionen föreslagna investeringsobjekten på väg- och

järnvägsområdet. Vidare framhålls att den nationella

transportvisionen bör bygga på regionalt utarbetade program.

I motion T64 (s) framhålls behovet av investeringar i

Värmlands kommunikationer som tillgodoser nationella intressen.

Detta innebär att en rad insatser bör genomföras på såväl väg-

som järnvägsområdet.

I motion T222 (s) framhålls behovet av infrastrukturella

satsningar i skogslänens inland. Enligt motionärerna krävs det

kraftiga trafikinsatser för att skapa en bättre regionalpolitisk

balans mellan inlandet och de områden som redan nu har en bra

arbetsmarknad.

I motionerna T41 (fp) och T239 (fp) bedöms att en satsning

på transporter och kommunikationer i Västerbotten är nödvändig

för att länets näringsliv, arbetsmarknad, kompetensförsörjning

och kulturliv skall kunna utvecklas. Ökade investeringsresurser

bör därför enligt motionären sättas in för att förbättra länets

kommunikationer.

Utskottet anser att de redovisade motionsyrkandena belyser det

betydande behov som finns i flera regioner av ökade

investeringsmedel för trafiksystemets vidmakthållande och

fortsatta utveckling. Som flera motionärer påtalat kan regionala

insatser också ha en stor nationell betydelse med hänsyn till de

trafikmässiga samband som finns mellan olika landsdelar. Det är

därför enligt utskottets mening angeläget med en ökad helhetssyn

och ett mer uttalat nationellt synsätt i planeringssystemet där

för landet viktiga investeringsbehov kan komma till uttryck och

avvägas.

Utskottet konstaterar att en del av de investeringsobjekt

som förts fram i de tidigare refererade motionsyrkandena

innefattas i trafikverkens planer och i de projekt som kan

finansieras från det av utskottet föreslagna nya anslaget för

investeringar i trafikens infrastruktur. Dessa projekt har i

många fall en strategisk betydelse för landets trafikförsörjning

varför ett förverkligande av investeringarna bedöms kunna sprida

positiva konsekvenser även till andra regioner. Genom

eliminering av s.k. flaskhalsar i trafiksystemet kan sålunda

även geografiskt sett mer avlägsna regioner gynnas. Utskottet

vill vidare erinra om att genom att inrätta det nya anslaget

frigörs extra utrymme inom ramen för de ordinarie anslagen

vilket, som utskottet tidigare föreslagit bör komma sådana

regioner till del som inte kan utnyttja detta anslag. Utskottet

har i detta sammanhang också uttalat vissa riktlinjer för den

geografiska inriktningen.

Utskottet bedömer vidare att genom den utveckling som

förutsetts ske av såväl målstyrningen som uppföljningen av

investeringarna kan en efterlyst förändring ske av

planeringssystemet. Detta innebär bl.a. att riksdagen

fortsättningsvis kan ges bättre möjligheter att på ett mer

tydligt och ändamålsenligt sätt bedöma olika

investeringsstrategier och investeringarnas geografiska

inriktning i landets olika delar.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

samtliga nu aktuella motionsyrkanden. Syftet med flera av dem

torde dock bli helt eller delvis tillgodosett.

Hemställan

Utskottet hemställer

Trafikpolitikens mål och inriktning

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T28 yrkande 1,

1990/91:T38 yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30,

1990/91:T60 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T61 yrkandena 1 och 5,

1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T202 yrkande 5,

1990/91:T203 yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena

1--4, 1990/91:T211 yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T215 yrkande

1, 1990/91:T216, 1990/91:T220 yrkandena 1 och 4--5, 1990/91:T231

yrkande 4, 1990/91:T241, 1990/91:T249 yrkande 1, 1990/91:T259

yrkandena 3 och 4, 1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701

yrkandena 1 och 2,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (c)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

2. beträffande vissa fordons- och bensinskatter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 9,

1990/91:T248 yrkande 5 och 1990/91:Fi312,

res. 5 (m)

3. beträffande översyn av affärsverken

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T211 yrkande 14

och 1990/91:T214 lämnar utan erinran vad regeringen anfört i

proposition 1990/91:100 bilaga 8.

res. 6 (m, fp)

Investeringar i trafikens infrastruktur

4. beträffande infrastrukturfonden

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkande

6, 1990/91:T43 yrkande 1, 1990/91:T61 yrkandena 2 och 4 och

1990/91:T62 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1990/91:87

yrkandena 10--12, 56 och 59 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. beträffande anslag på tilläggsbudget till investeringar i

trafikens infrastruktur

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T61 yrkande

3 och 1990/91:T62 yrkandena 5 och 6 i denna del till

Investeringar i trafikens infrastruktur på tilläggsbudget

till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett

reservationsanslag på 5000000000 kr.,

res. 7 (mp) -- delvis

6. beträffande anslag till investeringar i trafikens

infrastruktur

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T62 yrkandena 4

och 6 i denna del till Investeringar i trafikens

infrastruktur för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 5000000000 kr.,

res. 7 (mp) -- delvis

7. beträffande anslagets reala värde

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 7 (mp) -- delvis

8. beträffande planeringsram

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T35 yrkande 4

godkänner en planeringsram på 20000000000kr. för

investeringar i trafikens infrastruktur (1991 års penningvärde),

res. 7 (mp) -- delvis

res. 8 (v)

9. beträffande användning av anslaget Investeringar i

trafikens infrastruktur

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T34,

1990/91:T35 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T60 yrkandena 3--5,

1990/91:T202 yrkande 6 samt 1990/91:T565 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 7 (mp) -- delvis

res. 9 (m)

res. 10 (v)

10. beträffande samfinansiering

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T35 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 7 (mp) -- delvis

res. 11 (v)

11. beträffande riksdagens inflytande

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 7 (mp) -- delvis

res. 12 (v)

Storstädernas trafiksystem

12. beträffande utgångspunkter för finansiering av

överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i

proposition 1990/91:87 och med avslag på motionerna 1990/91:T40

yrkandena 34--36, 1990/91:T48, 1990/91:T49 yrkandena 1, 3--6,

1990/91:T50, 1990/91:T51 yrkandena 1 och 7, 1990/91:T60 yrkande

14, 1990/91:T66, 1990/91:T224, 1990/91:T244 yrkande 1,

1990/91:T245 yrkandena 2 och 5, 1990/91:T252 yrkande 1 och

1990/91:T269 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 13 (c)

res. 14 (v)

res. 15 (mp)

13. beträffande lagstiftning om avgifter för väg- och

gatutrafiken

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i

propositionen 1990/91:87, avslår motion 1990/91:T62 yrkande 8

samt lämnar motionerna 1990/91:T223, 1990/91:T244 yrkande 2 och

1990/91:T267 yrkande 3 utan vidare åtgärd,

res. 16 (m)

14. beträffande ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett

elektroniskt betalsystem

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 11

och 1990/91:T220 yrkande 6 lämnar utan erinran vad som anförts i

proposition 1990/91:87,

res. 17 (v)

Reformerad investeringsplanering

15. beträffande reformerad investeringsplanering

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 8 i

denna del och 1990/91:T60 yrkande 7 och 1990/91:T215 yrkande 2

godkänner den inriktning av den politiska styrningen av

investeringsplaneringen och den inriktning av den

trafikgrensövergripande investeringsplaneringen som förordas i

proposition 1990/91:87,

16. beträffande val av planeringsmetodik m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T35 yrkande 8 i denna

del, 1990/91:T40 yrkandena 4, 17, 28 och 29, 1990/91:T81 yrkande

1, 1990/91:T203 yrkandena 5 och 6, 1990/91:T207 yrkande 5,

1990/91:T231 yrkande 1 och 1990/91:T412 yrkande 13,

res. 18 (v, mp)

17. beträffande infrastruktursatsningar i särskilda

regioner

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T10, 1990/91:T13

yrkande 1, 1990/91:T24, 1990/91:T26, 1990/91:T33, 1990/91:T36,

1990/91:T41 yrkande 1, 1990/91:T52, 1990/91:T58 yrkandena 1--2

och 4, 1990/91:T59, 1990/91:T63 yrkande 2, 1990/91:T64 yrkande

1, 1990/91:T70 yrkande 1, 1990/91:T217 i denna del,

1990/91:T222, 1990/91:T239 yrkande 1, 1990/91:T247 yrkande 1 i

denna del, 1990/91:T265 i denna del, 1990/91:T268 yrkandena 1 i

denna del, 2 och 5 samt 1990/91:T565 yrkande 6.

Stockholm den 7 maj 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle

Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel

Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove

Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp),

Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Jarl Lander (s), Tom Heyman

(m), Lisbet Calner (s) och Hans Lindforss (mp).

Reservationer

1. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)

Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö

(m), Hugo Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Riksdagen beslutade" och på s. 19 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet har inget att erinra mot det av riksdagen

fastlagda målet för trafikpolitiken, nämligen att medborgarna

och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en

tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till

lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Den av regeringen

förda politiken leder emellertid inte till att målet uppnås.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att stat och

kommuner reducerar antalet regler och förordningar så långt som

möjligt. En sådan avreglering skulle leda till ökad konkurrens,

vilket i sin tur skulle medföra såväl lägre priser som bättre

service. Trafikgrenarna bör ges ett ökat kostnadsansvar, och

markanpassade mekanismer för att finansiera och styra

utbyggnaden av infrastrukturen bör användas när så är möjligt.

Utskottet anser vidare att erfarenheterna av ekonomiska

styrmedel är goda och att sådana därför bör utvecklas vidare och

införas i större utsträckning än hittills på trafikområdet.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt med en kraftig

satsning på infrastrukturen under 1990-talet. Finansieringen av

den nödvändiga utbyggnaden av infrastrukturen bör bl.a. ske

genom utförsäljning av statliga företag och andra statliga

tillgångar. Avgifter på nya vägar och broar bör också kunna

införas i vissa fall.

De av utskottet angivna finansieringssätten möjliggör

betydligt större investeringar under 1990-talet än de 100

miljarder kronor som regeringen angivit som mål. Som framhålls i

motionerna T62(m) och T220(fp) bör en investeringsnivå på

125--140 miljarder kronor vara möjlig under denna period.

Avgörande för storleken på insatserna blir den ekonomiska

utvecklingen i landet.

Som framhålls i motion T216 (m) är det enligt utskottets

mening angeläget med likartat bakgrundsmaterial som kan

möjliggöra jämförande samhällsekonomiska kalkyler beträffande

nyttan och angelägenhetsgraden av större investeringar i

transportsystemet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

samtliga yrkanden i m- och fp-motionerna torde bli tillgodosett

bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock

delvis tillgodosett i och med utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T61

yrkandena 1 och 5, 1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T211

yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T216 och 1990/91:T220 yrkandena

1, och 4--5 samt med avslag på motionerna 1990/91:T28 yrkande 1,

1990/91:T38 yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30,

1990/91:T60 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T202 yrkande 5,

1990/91:T203 yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena

1--4, 1990/91:T215 yrkande 1, 1990/91:T231 yrkande 4,

1990/91:T241, 1990/91:T249 yrkande 1, 1990/91:T259 yrkandena 3

och 4, 1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkandena 1 och

2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Riksdagen beslutade" och på s. 19 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, såsom också framhålls i motion T60(c),

att goda kommunikationer är en förutsättning för att hela

Sverige skall leva. En utbyggnad av kollektivtrafiken och ett

väl utbyggt väg- och järnvägsnät ökar möjligheterna till ett

decentraliserat boende och näringsliv. Investeringar i och

utbyggnad av person- och godstransporter är en avgörande

förutsättning för att skapa tillväxtmöjligheter i alla delar av

landet. I regioner och områden där vägar är det enda

alternativet skall staten prioritera vägarna. I tätbefolkade

områden skall staten prioritera investeringar i kollektivtrafik

medan järnvägen och flyget skall prioriteras vid längre gods-

och persontransporter.

Trafikpolitiken har en central roll om det skall vara

möjligt att komma till rätta med miljöproblemen.

Transportsystemet måste därför utformas med utgångspunkt från

ekologiska och samhällsekonomiska principer. Trafikpolitiken har

också en stor social betydelse. Kommunikationerna måste utformas

så att de medverkar till att skapa goda levnadsförhållanden.

Beredskaps- och säkerhetsaspekter måste också beaktas.

Enligt utskottets mening har staten det yttersta ansvaret

för investeringar i infrastruktur. Detta bör riksdagen slå fast.

Staten kan inte avhända sig detta ansvar genom att förutsätta

olika former av extern finansiering. Utskottet utesluter dock

inte att andra finansieringsmöjligheter än skattemedel bör

prövas.

Utskottet anser att regeringens satsning på infrastruktur

är helt otillräcklig. Regeringens förslag till investeringar

under 1990-talet, 100 miljarder kronor, innebär att regeringen

till stor del hänvisar till extern finansiering som man hoppas

få in från näringsliv, kommuner, landsting och via avgifter.

Sammantaget måste 1990-talets investeringar i infrastruktur

klart överstiga 100 miljarder kronor och finansieras med hjälp

av bl.a. försäljning av statliga företag, järnvägsobligationer,

mindre investeringar i motorvägar än planerat och miljöavgifter.

Som framhålls i motion T202(c) bör regeringen senast under

1992/93 års riksmöte presentera ett samlat program på 40

miljarder kronor för investeringar i stomjärnvägar.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna

T60(c), T202(c) och T215(c) tillstyrks i nu behandlade

delar bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock helt

eller delvis tillgodosett i och med utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T60 yrkandena

1 och 2, 1990/91:T202 yrkande 5 och 1990/91:T215 yrkande 1 samt

med avslag på motionerna 1990/91:T28 yrkande 1, 1990/91:T38

yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30, 1990/91:T61

yrkandena 1 och 5, 1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T203

yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena 1--4,

1990/91:T211 yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T216, 1990/91:T220

yrkandena 1 och 4--5, 1990/91:T231 yrkande 4, 1990/91:T241,

1990/91:T249 yrkande 1, 1990/91:T259 yrkandena 3 och 4,

1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkandena 1 och 2, som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Riksdagen beslutade" och på s. 19 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att transportstrukturen måste förändras i

grunden. Trafikpolitiken är i jämförelse med andra områden det

mest tacksamma att ta sig an för att få omfattande och snabba

miljöförbättringar. Det förutsätter att riksdagen vågar stå emot

de starka krafter som inte vill acceptera en förändring av

trafikstrukturen och skärpta restriktioner mot vägtrafiken.

Spårbundna transporter skall utgöra basen i

landtransportsystemet och den miljövänliga sjöfarten måste

utvecklas. Dessa transportslag bör prioriteras framför flyget

och vägtrafiken. Frågan om en fungerande kollektivtrafik är

också en viktig jämlikhetsfråga. Alla vuxna individer har inte

tillgång till bil. Kvinnor, barn och ungdom har ett stort behov

av en fungerande persontrafik.

Som framhålls i motion T241(v) har investeringarna i

infrastruktur under många år varit otillräckliga, vilket har

hämmat landets produktivitetsutveckling och skapat stora

miljöproblem. Utskottet tillstyrker förslaget i motion T249(v)

att riksdagen bör besluta att behovet av nyinvesteringar i

järnvägar, ca 65 miljarder kronor under tio år, skall styra

riksdagens beslut om anslag på detta område.

Investeringsbehovet i infrastrukturen kan inte klaras med

nuvarande skattesystem eftersom den skattehöjning som skulle

krävas blir orealistiskt hög. Utskottet anser därför att det

bör bildas regionala samhällsstyrda infrastrukturorgan som tar

ansvar för och genomför nödvändiga investeringar. Dessa organ

skall ha rätt att ta ut markavgifter för att täcka

investeringskostnaderna. Markavgiften skall motsvara den

markvärdesstegring som skapas av infrastrukturinvesteringarna

och tas ut av alla markägare som får nytta av investeringen.

Förslaget om regionala infrastrukturorgan innebär att ett

kraftfullt instrument erhålls för styrning av

infrastrukturinvesteringar. Det har gynnsammare

fördelningspolitiska effekter än nuvarande skattefinansiering.

Kopplingen mellan intäkter och kostnader leder till en

effektivare resursanvändning. Vidare möjliggörs en kraftfull och

enkel politisk styrning av investeringarna.

Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag

till samhällsstyrda regionala infrastrukturorgan enligt de

riktlinjer som anges i motionen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna

T241(v), T249(v) och T259 (v) tillstyrks i nu behandlade

delar bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock helt

eller delvis tillgodosett i och med utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T241,

1990/91:T249 yrkande 1 och 1990/91:T259 yrkandena 3 och 4 samt

med avslag på motionerna 1990/91:T28 yrkande 1, 1990/91:T38

yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30, 1990/91:T60

yrkandena 1 och 2, 1990/91:T61 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T62

yrkandena 2 och 3, 1990/91:T202 yrkande 5, 1990/91:T203 yrkande

1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena 1--4, 1990/91:T211

yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T215 yrkande 1, 1990/91:T216,

1990/91:T220 yrkandena 1 och 4--5, 1990/91:T231 yrkande 4,

1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkandena 1 och 2,

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)

Hans Lindforss (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Riksdagen beslutade" och på s. 19 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, såsom framhålls i motion T40(mp) att

politiken måste utgå från det ekologiska grundförhållandet att

biosfären är ett slutet system bestående av en rad kretslopp och

att det är nödvändigt att utveckla ett mer kritiskt

förhållningssätt till trafiktillväxten och trafikprognoser.

1988 års trafikpolitiska beslut måste omprövas. En ny

trafikpolitik skall syfta till att minska vägtrafiken, överföra

godstrafik till järnväg och sjötrafik, minska utsläppen, minska

flygtrafiken till järnvägens förmån, öka järnvägsutbyggnaderna

och söka mer energieffektiva transportlösningar.

Enligt utskottets mening måste vägnätet och bilismen anses

fullt utbyggda i vårt land. Vägtrafiken medför stora

samhällsekonomiska kostnader varje år. Beräkningar har gjorts

som visar att förlusterna uppgår till 10--20 miljarder kronor

per år. Även flyget ger upphov till samhällsekonomiska förluster

som framhålls i motion T701 (mp).

Utskottet anser att riksdagen bör uttala att

personbilstrafiken bör minskas med 25% fram till år 1995 och

att den långväga godstrafiken, mätt i tonkilometer bör minskas

med 30% under samma tidsperiod.

Trafiken utgör i dag en av de största resursförbrukarna och

miljöförstörarna. Det är därför nödvändigt att såväl

miljöanpassa trafiksystemet som att utveckla alternativ till

biltrafiken som präglas av betydligt lägre energiförbrukning,

minskad miljöpåverkan och bättre säkerhet. Exempel på detta är

den eldrivna järnvägen, den miljöanpassade kollektivtrafiken och

spårtaxi.

Som framhålls i motion T38 (mp) krävs en mer långtgående

samordning mellan olika transportslag. Därför bör ett trafikverk

bildas som kan göra denna typ av överväganden.

Riksdagen bör besluta som begärs i motionerna T40(mp),

T231(mp) och T508(mp) att nyinvesteringar för 65 miljarder

kronor skall göras i statliga järnvägar under 1990-talet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga

yrkanden i mp-motionerna tillstyrks bör av riksdagen ges

regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet

med flera av dem blir dock i och med utskottets

ställningstagande helt eller delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T38 yrkande

2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30, 1990/91:T203

yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena 1--4,

1990/91:T231 yrkande 4, 1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701

yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1990/91:T28

yrkande 1, 1990/91:T60 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T61 yrkandena

1 och 5, 1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T202 yrkande 5,

1990/91:T211 yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T215 yrkande 1,

1990/91:T216, 1990/91:T220 yrkandena 1 och 4--5, 1990/91:T241,

1990/91:T249 yrkande 1 och 1990/91:T259 yrkandena 3 och 4,

5. Vissa fordons- och bensinskatter m.m. (mom.2)

Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Den senare" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att särskilda

åtgärder krävs för att reparera de försummelser som under senare

år förekommit beträffande vägunderhållet. För flertalet andra

transportsätt finns det möjlighet att genom avgifter skaffa fram

resurser för nödvändigt underhåll. Avgiftsfinansiering på

vägområdet bör endast komma i fråga för att finansiera

nyanläggning av t.ex. vägar och broar. Mot denna bakgrund anser

utskottet det värt att överväga att en viss bestämd andel av

drivmedelsskattemedlen avdelas för åtgärder på vägområdet. På så

sätt leder också en ökad bilism till att de ekonomiska

resurserna automatiskt växer och kan användas för det ökade

slitaget.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

motionsyrkandena blir tillgodosett i denna del, bör av riksdagen

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande vissa fordons- och bensinskatter m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande

9, 1990/91:T248 yrkande 5 och 1990/91:Fi312 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Översyn av affärsverken (mom.3)

Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö

(m), Hugo Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T211

(m), nämligen att affärsverkens kommersiella verksamhet bör

ombildas till bolag och en gemensam instans skapas för verkens

myndighetsutövning. Som framhålls i motionen äger flera av

affärsverken, t.ex. SJ, dotterbolag som direkt konkurrerar med

affärsverket. Sådana företag bör avyttras.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T211 (m)

tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till

känna. Motion T214 (s) avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande översyn av affärsverken

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T211 yrkande 14,

med anledning av vad regeringen anfört i proposition

1990/91:100, bilaga 8 samt med avslag på motion 1990/91:T214 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Anslag till investeringar i trafikens infrastruktur

(mom.5--11)

Hans Lindforss (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet anser att" och på s. 28 slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående motsatt sig regeringens

förslag att inrätta en infrastrukturfond och i stället anfört

att dessa medel bör anvisas på anslag över statsbudgeten. Som

framhålls i motion T40 (mp) bör de 10 miljarder kronor som

regeringen avsåg tillföra infrastrukturfonden fördelas på olika

anslag så att det inte råder någon tvekan om för vilka ändamål

medlen skall användas. Att anvisa 10 miljarder kronor på ett

nytt engångsanslag anser utskottet vara en olämplig metod.

I motion T40 (mp) anförs att de 5 miljarder kronor som i

propositionen föreslås anvisas på tilläggsbudget innevarande

budgetår bör fördelas enligt följande:

1,7 miljarder kronor i ökade anslag till banverket för

budgetåret 1991/92,

3,0 miljarder kronor till ett nytt engångsanslag för

investeringsstöd till miljöanpassad kollektivtrafik (åren

1991/92, 1992/93, 1993/94),

0,3 miljarder kronor till ett nytt engångsanslag för

utveckling av miljöanpassad kollektivtrafik (åren 1991/92,

1992/93, 1993/94).

De 5 miljarder kronor som regeringen avsåg avsätta kommande

budgetår föreslås i motion T40 (mp) i sin helhet gå till

banverkets investeringar i järnvägen i form av ett tvåårigt

tilläggsanslag för budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Utskottet behandlar dessa yrkanden i sina betänkanden

1990/91:TU25 om järnvägstrafik och 1990/91:TU30 om trafik och

miljö.

Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motionerna T34

(v), T35 (v), T60 (c), T62 (m), T202 (c) och T565 (c) avstyrks i

nu behandlade delar bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5--11 bort ha

följande lydelse:

5--11. beträffande anslag till investeringar i trafikens

infrastruktur

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T34,

1990/91:T35 yrkandena 1 och 3--5, 1990/91:T60 yrkandena 3--5,

1990/91:T61 yrkande 3, 1990/91:T62 yrkandena 4--6, 1990/91:T202

yrkande 6 och 1990/91:T565 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Planeringsram (mom.8)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet anser, i likhet " och slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen redan nu bör besluta att

anslaget bör tillföras ytterligare 10 miljarder kronor redan

budgetåret 1992/93.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

yrkandet i motion T35 (v) blir tillgodosett, bör av riksdagen

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande planeringsram

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T35 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Användning av anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur (mom. 9)

Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Det nya" och slutar med "planeringsomgång

fastställs" bort ha följande lydelse:

Det nya anslaget skapar ökat utrymme för nödvändiga

satsningar i infrastrukturen på väg-, kollektivtrafik- och

järnvägsområdena. För dessa områden finns ett planeringssystem

uppbyggt som syftar till att de investeringar skall genomföras

som ger den största samhällsekonomiska avkastningen.

Utskottet vill understryka betydelsen av att de

samhällsekonomiska beräkningarna utformas så att såväl medlen

från ordinarie anslag som från det nya anslaget för

investeringar i trafikens infrastruktur tillförs de objekt som

har den största beräknade nyttoavkastningen. Detta synsätt

överensstämmer också med de riktlinjer som regeringen enligt

propositionen anser skall gälla vid fördelningen av

investeringsmedlen. Regionalpolitiska och

arbetsmarknadspolitiska bedömningar får göras i annat

sammanhang.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9.beträffande användning av anslaget Investeringar i

trafikens infrastruktur

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T34,

1990/91:T35 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T60 yrkandena 3--5,

1990/91:T202 yrkande 6 samt 1990/91:T565 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Användning av anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur (mom.9)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Som utskottet" och på s. 26 slutar med "delvis

tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nu behövs mycket kraftfulla

satsningar på en miljövänlig transportstruktur. Genom att

särskilt prioritera järnvägens infrastruktur samt nya satsningar

på övriga kollektiva trafiksystem kan också den miljöförstörande

bilismen minskas.

Mot denna bakgrund delar utskottet den uppfattning som

framförs i motion T35 (v) att de extra 20 miljarder kronor som

skall investeras i trafikens infrastruktur uteslutande skall

utnyttjas för satsningar på spårbundna transportsystem.

Utskottet anser vidare att de omfattande uppsägningar och

varsel av anställda inom järnvägssektorn som nu sker är

alarmerande. För att en rad miljöpolitiska mål skall kunna

uppfyllas krävs det inte minst yrkeskunskap och tillräckligt med

personal inom det transportområde som bäst gagnar miljömålen.

Anslaget om 5 miljarder kronor till särskilda satsningar på

trafikens infrastruktur för innevarande budgetår bör därför

omgående satsas på de färdigprojekterade järnvägsobjekt som

banverket redovisat. Utskottet vill dessutom komplettera dessa

nedan uppräknade satsningar med ytterligare objekt i Norrbotten

och Västerbotten. Vidare vill utskottet successivt förverkliga

spårbilsprojekt i bl.a. Gävle och Göteborg samt utbyggnad av en

spårbunden kollektivtrafikbana i Uppsala.

Bana Objekt

Stambanorna Spårupprustning Vännäs--Umeå,

genom Norrland Vännäs--Långsele, Nyåker--Vännäs,

Alby--Örabäcken, Gammelstad--Luleå;

Samtida infarter m.m.

Boden--Haparanda: upprustning av spår,

elektrifiering, omaxlingssatsning m.m.

Inlandsbanan Påbörjad nödvändig upprustning för att

underlätta fortsatt persontrafik

Botniabanan Projektering startas

Ostkustbanan G:a Uppsala--Storvreta, dubbelspår

Uppsala--Sundsvall, snabbtågsanpassning

Söder Uppsala, spårupprustning

Västkustbanan Tunnel Hallandsåsen

Dubbelspår Trönninge--Båstad,

Heberg--Öringe m.fl.; Planskildheter

Mälardalen Syd Almnäs--Hedlandet

- " - Nord Enköping--Lundby, dubbelspår

Kungsängen--Västerås, hastighetshöjn.

Obs! Fler objekt är aktuella

Arlandabanan Projektet påbörjas

Södra stambanan Spårupprustning Eslöv--Stehag m.fl.,

Vikingsta--Sya, Förarbeten till

spårbyten, Bangård Osby, 4 broar samt

Plankorsningar (S 200)

Genom att nämnda satsningar snabbt kommer i gång har enligt

utskottet viktiga steg tagits för att järnvägstrafiken skall

fortleva och utvecklas i alla delar av landet.

Utskottet anser vidare att även de 5 miljarder kronor som

föreslås anvisas för nästa budgetår, samt de 10 miljarder som

tillkommer under 1990-talet skall användas till infrastruktur

för spårbundna transporter. Detta skulle bidra till att bl.a.

Botniabanan kan förverkligas samt att Västkustbanan får

dubbelspårsutbyggnad längs hela sin sträckning.

Utskottet anser självfallet att insatser även behöver göras

på det svenska vägnätet. Det gäller främst glesbygdsområden med

de mest nedslitna och trafikfarliga vägarna där järnvägen inte

utgör något alternativ. Sådana investeringar kan såsom visas i

motion T249 (v) finansieras dels genom att pengar överförs från

det s.k. bärighetspaketet, dels genom omfördelning från anslaget

för nyinvesteringar i riksvägar.

Vad utskottet sålunda anfört om järnvägssatsningar samt om

ett första steg på spårbilsprojekt, vilket innebär att syftet

med motionerna T34 (v) och T35 (v) blir tillgodosett bör av

riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande användning av anslaget Investeringar i

trafikens infrastruktur

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T34 och

1990/91:T35 yrkandena 1 och 5 samt med avslag på motionerna

1990/91:T60 yrkandena 3--5, 1990/91:T202 yrkande 6 och

1990/91:T565 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

11. Samfinansiering (mom. 10)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Även trafikutskottet" och på s. 27 slutar med "denna

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att samfinansiering inte skall vara ett

villkor för att anslaget för investeringar i trafikens

infrastruktur skall få utnyttjas. Som framhålls i motion T35 (v)

skulle ett sådant villkor innebära att flera järnvägsprojekt som

är startklara inte kan påbörjas eller att kommuner och län

pressas till samfinansiering. Det är vidare fel att ge det

privata näringslivet möjlighet att styra samhällets

trafikpolitik genom att låta näringslivet prioritera de mest

företagsekonomiskt lönsamma projekten.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

motion T35 (v) blir tillgodosett i denna del, bör av riksdagen

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande samfinansiering

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T35 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Riksdagens inflytande (mom. 11)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet anser" och på s. 28 slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion

T35 (v), nämligen att riksdagen och de folkvalda måste få ett

betydligt större inflytande över användningen av de nya

investeringsmedlen än vad regeringen föreslagit. Riksdagen måste

få avgöra hur stor del av medlen som skall satsas på järnvägar,

kollektivtrafikanläggningar resp. vägar. Som framgår av motion

T35 (v) anser vänsterpartiet att det nya anslaget för

investeringar i trafikens infrastruktur uteslutande skall

användas för satsningar på spårbundna transportsystem.

Riksdagen bör vidare enligt utskottets mening ha inflytande

över vilka spårbundna projekt som man skall satsa på. De 5

miljarder kronor som utskottet föreslår skall anvisas på

tilläggsbudget under innevarande budgetår bör omgående satsas på

de färdigprojekterade järnvägsobjekt som banverket redovisat

samt på vissa övriga objekt. Utskottet har behandlat denna fråga

i ett tidigare avsnitt.

Vad utskottet nu anfört om riksdagens inflytande bör av

riksdagen ges regeringen till känna

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande riksdagens inflytande

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om

trafiken och miljön i storstadsområdena (mom.12)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet ser" och på s. 37 slutar med "behandlad

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att 5,5 miljarder kronor bör tillföras

storstadsregionerna från anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur. Syftet med medelsanvändningen bör vara en

utveckling av regionernas kollektiva trafiksystem. Utskottet

anser därmed att regeringens utgångspunkter för finansiering

av överenskommelserna om trafiken och miljön i

storstadsområdena inte är tillfredsställande. Enligt

utskottets mening innehåller de tre överenskommelser som

träffats om trafiken i storstadsområdena i och för sig viktiga

åtgärder på kollektivtrafikområdet. För att dessa åtgärder skall

kunna få ett riktigt genomslag krävs dock att projekten på

kollektivtrafikområdet kommer till stånd innan eventuella

vägutbyggnader genomförs. Detta betyder att inget krav bör

finnas vid medelstilldelningen på att vägbyggnader skall

genomföras.

Utskottet har vidare synpunkter på de enskilda

överenskommelser som träffats.

Vad gäller uppgörelsen för Stockholmsregionen anser

utskottet att satsningarna på kollektivtrafiken är positiva men

att de inte är tillräckliga. Enligt utskottets mening borde

trafikuppgörelsen ha utformats så att motorvägarna hade lämnats

utanför, en storsatsning gjorts på spårburen kollektivtrafik och

miljöavgifter påförts innerstadsbilismen. De intäkter som skulle

kunna erhållas från miljöavgifter borde användas till utbyggnad

av kollektivtrafik och infartsparkeringar. Utskottet bedömer

således att såväl Österleden som Västerleden innebär svåra

konsekvenser för miljön. Utskottet anser vidare att den

beslutade spårvägslinjen Gullmarsplan--Alvik bör byggas ut i

en ringlinje runt hela innerstaden. Bussar i innerstaden bör i

stor utsträckning ersättas med spårvagnar och handikappanpassade

servicelinjer. I utbyggnadsprogrammet bör även ingå bl.a. en

utbyggnad av tvärspårvägar, pendlingsförbindelser med fartyg och

snabbtågstrafik.

För Göteborgsregionen bör enligt utskottets mening

utgångspunkten vara att trafiken i regionen i första hand är ett

miljöproblem och inte ett trafikproblem. Detta innebär att en

prioritering bör ske av kollektivtrafikåtgärder. Utskottet anser

vidare att en ny sträckning av E6 öster om Göteborg har

tveksamma trafikpolitiska effekter varför projektet bör utredas

ytterligare och sättas i samband med starkt ökad

kollektivtrafik. För en lämplig utveckling av såväl

Göteborgsregionens trafikförsörjning som för trafiken i stora

delar av landet är det även enligt utskottets mening angeläget

att en kraftfull utbyggnad sker av regionens

järnvägsförbindelser.

Vad gäller Malmöregionen ställer sig utskottet positivt till

det program som tagits fram om inomregional kollektivtrafik. En

betydligt kraftfullare satsning erfordras dock på en utbyggd

pendeltågstrafik. Utskottet vill vidare i sammanhanget påtala

att en eventuell utbyggnad av en bro över Öresund bl.a. innebär

allvarliga miljöproblem i Skåne.

Utskottet anser därför att förhandlingsuppgörelserna i sin

nuvarande utformning inte kan läggas till grund för det

fortsatta arbetet. En omförhandling är därför nödvändig.

Utskottets ställningstagande innebär därmed att motionerna

T60 (c) och T269 (c) tillstyrks i nu behandlad del. Övriga

motionsyrkanden avstyrks. Syftet med en del av dem blir dock

helt eller delvis tillgodosett i och med utskottets

ställningstagande.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande utgångspunkter för finansiering av

överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T60 yrkande

14 och 1990/91:T269 yrkandena 1 och 2 och med anledning av vad

regeringen anfört i proposition 1990/91:87 samt med avslag på

motionerna 1990/91:T40 yrkandena 34--36, 1990/91:T48,

1990/91:T49 yrkandena 1, 3--6, 1990/91:T50, 1990/91:T51

yrkandena 1 och 7, 1990/91:T66, 1990/91:T224 och 1990/91:T244

yrkande 1, 1990/91:T245 yrkandena 2 och 5 och 1990/91:T252

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

14. Utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om

trafiken och miljön i storstadsområdena (mom.12)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet ser" och på s. 37 slutar med "behandlad

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att 5,5 miljarder kronor bör tillföras

storstadsregionerna från anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur. Syftet med medelsanvändningen bör vara en

utveckling av regionernas kollektivtrafik. Utskottet anser

därmed att regeringens utgångspunkter för finansiering av

överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena

innebär starkt negativa effekter på naturmiljön, boendemiljön

och stadsmiljön och på sikt även starkt negativa ekonomiska

konsekvenser för både samhället och individen. Enligt utskottets

mening bör därför i stället investeringsmedlen gå enbart till

kollektivtrafiken för att därmed möjliggöra en verklig

förändring av resandet i storstadsregionerna. De intäkter som

kan komma med bilavgifter skall vidare enbart gå till utbyggnad

av kollektivtrafiken. Större projekt bör vidare alltid föregås

av miljökonsekvensbeskrivningar där olika alternativ prövas.

Vad gäller de enskilda storstadsregionerna vill utskottet

särskilt ange följande utgångspunkter.

För Stockholmsregionen bör utgångspunkten vara den

investeringsplan som redovisas i motion T50 (v). Detta innebär

en kraftfull utbyggnad för drygt 21 miljarder kronor

innefattande främst investeringar i järnvägar, spårvägar och i

tunnelbanesystemet. Vad gäller vägområdet bör Öster- och

Västerleden inte innefattas i utbyggnadsprogrammet.

Vad gäller Göteborgsregionen vill utskottet hänvisa till

motion T48 (v). Riktlinjen bör därmed vara att en kraftfull

utbyggnad görs av miljövänlig kollektivtrafik med bl.a.

anläggande av en automatisk spårbana i Göteborg.

Beträffande Malmöregionen anser utskottet att en vidgad

medelsram bör ställas till regionens disposition. Medlen bör,

som framhålls i motion T49 (v), användas för bl.a. en utbyggnad

av moderna spårvägssystem, omläggning av västkustbanan och

utbyggnad av pågatågstrafiken i nya relationer. Vägprojekt bör

därmed inte ingå i utbyggnadsprogrammet.

Utskottet anser mot denna bakgrund att de av regeringen

redovisade förhandlingsuppgörelserna i sin nuvarande utformning

inte kan läggas till grund för det fortsatta arbetet. En

omförhandling är därför nödvändig.

Utskottets ställningstagande innebär att samtliga v-motioner

i berörd del tillstyrks. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet

med flera av dem blir dock helt eller delvis tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande utgångspunkter för finansiering av

överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T48,

1990/91:T49 yrkandena 1, 3--6, 1990/91:T50 och 1990/91:T224 och

med anledning av vad regeringen anfört i proposition 1990/91:87

samt med avslag på motionerna 1990/91:T40 yrkandena 34--36,

1990/91:T51 yrkandena 1 och 7, 1990/91:T60 yrkande 14,

1990/91:T66, 1990/91:T244 yrkande 1, 1990/91:T245 yrkandena 2

och 5, 1990/91:T252 yrkande 1 och 1990/91:T269 yrkandena 1 och 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om

trafiken och miljön i storstadsområdena (mom.12)

Hans Lindforss (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet ser" och på s. 37 slutar med "behandlad

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att regeringens utgångspunkter för

finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i

storstadsområdena vilar på felaktiga förutsättningar.

Utskottet konstaterar sålunda att de tre överenskommelser som

träffats om trafiken i storstadsregionerna innebär att

miljöproblemen kvarstår samtidigt som de kvarvarande problemen

skulle bli ännu svårare att rå på. Risken är också stor att

överenskommelserna skulle verka utarmande på stora delar av

landet utanför storstadsregionerna.

Utskottet avstyrker därför samtliga tre

storstadsuppgörelser. Regeringen bör i stället återkomma till

riksdagen med förslag som verkligen miljöanpassar trafiken i

storstäderna och som i övrigt innebär förnyelse av regionerna.

Enligt utskottets mening är därmed de av regeringen föreslagna

5,5 miljarder kronorna otillräckliga. Även medelstora städer och

vissa kollektivförbindelser mellan städer måste tas med i en

1990-talssatsning på miljöanpassad trafik. Vad gäller medel för

ändamålet kan hänvisas till att miljöpartiet i andra motioner

föreslagit betydande satsningar.

Vad gäller Stockholmsområdet vill utskottet särskilt

framhålla att utgångspunkten bör vara de riktlinjer som angetts

i motion T66 (mp). Detta innebär att en kraftig satsning bör

göras på utveckling av miljövänlig kollektivtrafik.

Målsättningen bör därvid vara att biltrafiken successivt kan

minska samtidigt som utsläppen av såväl koldioxid som

kväveoxider från biltrafiken årligen kan reduceras. Regeringen

bör vidare utarbeta förslag till lagstiftning som medger

införandet av en regional hälso- och miljöskatt på drivmedel.

Beträffande Göteborgsregionen vill utskottet hänvisa till

motion T51 (mp). Som framhålls i denna motion bör alla

tillgängliga resurser satsas på den miljövänliga

kollektivtrafiken. Med hänsyn till att den största

trafiktillväxten sker över Göteborgs kommungräns måste bl.a. en

snabb och tät pendeltågstrafik prioriteras i alla riktningar med

dubbelspår på tätt trafikerade avsnitt.

För Malmöregionen vill utskottet framhålla vikten av att en

kraftfull satsning görs på miljövänlig kollektivtrafik. Som

framhålls i motion T67 (mp) bör järnvägen vara ryggraden i det

ekologiska samhällsbygget. Genom att avstå från den föreslagna

citytunneln under delar av Malmö för ca 5 miljarder kronor bör

enligt utskottet också en omfattande utbyggnad kunna klaras av

nödvändiga spårbils- och järnvägssatsningar.

Utskottets ställningstagande innebär att mp-motionerna

tillstyrks i berörd del. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet

med flera av dem blir dock helt eller delvis tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande utgångspunkter för finansiering av

överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkandena

34--36, 1990/91:T51 yrkandena 1 och 7, 1990/91:T66 och

1990/91:T244 yrkande 1 samt med avslag på vad regeringen anfört

i proposition 1990/91:87 och motionerna 1990/91:T48, 1990/91:T49

yrkandena 1, 3--6, 1990/91:T50, 1990/91:T60 yrkande 14,

1990/91:T224, 1990/91:T245 yrkandena 2 och 5, 1990/91:T252

yrkande 1 och 1990/91:T269 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Lagstiftning om avgifter för väg- och gatutrafiken

(mom.13)

Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Vad gäller" och på s. 38 slutar med "riksdagens

sida" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock, som framhålls i motion T62 (m), att

trafikavgifter endast bör få förekomma i form av vägavgifter.

Trafikavgifter bör därmed endast få användas för att finansiera

nya vägprojekt. Detta betyder att bilavgifter eller s.k.

områdesavgifter inte bör införas på befintliga gator och vägar.

Avgifter bör heller inte förekomma för att finansiera en

framtida investering för motsvararande vägsträcka. Utskottet

vill också framhålla att de integritetsproblem som kan uppkomma

vid användning av elektroniska avgiftssystem för uttag av

bilavgifter och områdesavgifter ännu ej är analyserade.

Utskottet tillstyrker därmed motion T62 (m) i berörd del och

avstyrker vad regeringen anfört om utarbetande av förslag om den

tilltänkta lagstiftningen. Utskottets ställningstagande innebär

vidare att övriga aktuella motionsyrkanden avstyrks.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande lagstiftning om avgifter för väg- och

gatutrafiken

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T62 yrkande 8

samt med avslag på vad regeringen anfört i proposition

1990/91:87 och motionerna 1990/91:T223, 1990/91:T244 yrkande 2

och 1990/91:T267 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

17. Ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt

avgiftssystem (mom.14)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Beträffande ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett

elektroniskt betalsystem anser utskottet det viktigt att

forsknings- och utvecklingsinsatser sätts in i ett

trafikpolitiskt sammanhang. Detta innebär att insatserna på

området skall riktas in på en miljö- och samhällsekonomiskt

riktig trafikutveckling. Utskottet anser mot denna bakgrund att

det statliga engagemanget i projekten DRIVE och PROMETHEUS med

försöksområde Västsverige är oacceptabelt ur miljösynpunkt och

därför måste avbrytas. Den s.k. RTI-teknologin, som har tagits

fram på initiativ av bilindustrin, syftar i första hand till att

"förtäta" vägtrafiken drastiskt. Det finns däremot inga

vetenskapliga belägg för att den aktuella teknologin förbättrar

miljön eller ökar trafiksäkerheten. Som framhålls i motion

T35 (v) utgör projekten heller ingen förutsättning för att

införa biltullar i storstäderna.

De forsknings- och utvecklingsmedel som utnyttjas för

ovanstående projekt bör omgående överföras till projekt för

forskning om miljövänlig kollektivtrafik.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (v)

i denna del tillstyrks och att regeringens förslag inte bör

genomföras, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär vidare att motion T220 (fp)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett

elektroniskt betalsystem

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 11

samt med avslag på vad regeringen anfört i proposition

1990/91:87 och motion 1990/91:T220 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Val av planeringsmetodik m.m. (mom.16)

Viola Claesson (v) och Hans Lindforss (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Vad gäller" och på s. 42 slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den nuvarande investeringsplaneringen

kännetecknas av en rad brister som blir allt mer uppenbara.

Planeringssystemet bör därför få ett nytt upplägg som utgår från

att trafikapparaten skall miljöanpassas. Ett samhällsekonomiskt

synsätt skall därvid anläggas. Detta innebär att priset för att

använda sig av trafiksystemet bör vara lika med de

samhällsekonomiska marginalkostnaderna och därmed även inkludera

bl.a. miljö-, hälso- och olyckskostnaderna. Vid

trafikplaneringen skall vidare beaktas att alternativ till ökad

biltrafik ges bättre utvecklingsmöjligheter. Skall

kollektivtrafiken kunna ersätta biltrafiken krävs sålunda en

medveten satsning på spår, banor, tunnlar och särskilda

bussgator m.m.

Den samhällsekonomiska analysen bör vidare enligt utskottet

i större utsträckning bygga på hur olika alternativ och

avvägningar mellan de skilda trafikslagen påverkar

samhällsekonomin. Detta innebär att planeringen skall innefatta

en mer fullständig behandling av frågor som hushållning med

naturresurser, bebyggelseutveckling, markanvändning och

miljökonsekvenser.

Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att mot

denna bakgrund utarbeta förslag till en förändrad

planeringsinriktning som kan föreläggas riksdagen.

Med det anförda torde syftet med samtliga nu behandlade

motionsyrkanden tillgodoses.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande val av planeringsmetodik m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T35 yrkande

8 i denna del, 1990/91:T40 yrkandena 4, 17, 28 och 29,

1990/91:T81 yrkande 1, 1990/91:T203 yrkandena 5 och 6,

1990/91:T207 yrkande 5, 1990/91:T231 yrkande 1 och

1990/91:T412 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Översyn av affärsverken (mom. 3)

Viola Claesson (v) anför:

Vänsterpartiet anser att de statliga affärsverken inte bör

ombildas till bolag. Jag återkommer till denna fråga då

utskottet behandlar de olika affärsverken mer ingående.

Finansutskottets yttrande

1990/91:FiU4y

Bilaga

Näringspolitik för tillväxt

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har den 7 mars 1991 berett finansutskottet

tillfälle att yttra sig över de avsnitt av proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt som remitterats till

trafikutskottet (avsnitten 5, 6.2--6.4 och 7.3) jämte motioner,

i de delar ärendet berör finansutskottets beredningsområde.

Propositionens förslag

I proposition 1990/91:87 föreslår regeringen

10. att riksdagen godkänner att, med ändring av tidigare

beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd

av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag, 5

miljarder kronor överförs budgetåret 1991/92 till

infrastrukturinvesteringar på trafikområdet

(infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2.1),

11. att riksdagen godkänner att medlen till

infrastrukturinvesteringar på trafikområdet

(infrastrukturfonden) överförs till räntebärande konton i

riksgälden (avsnitt 5.2),

12. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

användning, fördelning och administration av medlen till

infrastrukturfonden på trafikområdet (infrastrukturfonden)

(avsnitt 5.2),

13. att riksdagen godkänner inriktningen av den politiska

styrningen av investeringsplaneringen (avsnitt 5.3),

56. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om

bidrag ur infrastrukturfonden till investeringar i järnvägar,

vägar och kollektivtrafikanläggningar intill ett belopp av 20

miljarder kronor (1991 års penningvärde) (avsnitt 5.2.1),

59. att riksdagen anvisar till infrastrukturinvesteringar

på trafikområdet (infrastrukturfonden) på tilläggsbudget till

statsbudgeten budgetåret 1990/91 under sjätte huvudtiteln ett

anslag på 5 miljarder kronor (avsnitt 5.2.1).

Motionsyrkandena

Finansutskottet behandlar i detta yttrande

dels följande motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen:

1990/91:T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att samfinansiering inte skall

vara ett villkor för finansiering ur infrastrukturfonden.

1990/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om

infrastrukturfond.

1990/91:T43 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om inrättandet av en

infrastrukturfond.

1990/91:T60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om formerna för samhällets ansvar för

investeringar i infrastrukturen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om användningen av infrastrukturfondens

medel.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N32.

1990/91:T61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande

av en infrastrukturfond,

3. att riksdagen med ändring i regeringens förslag hos

regeringen begär förslag om hur de 5 miljarder kronor som begärs

på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 för infrastrukturfonden

skall tillföras ordinarie anslag för investeringar i trafikens

infrastruktur,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att med

ändring i tidigare beslut avseende användningen av de medel som

inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer

överföra 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92 till

infrastrukturfonden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen i övrigt anförts om infrastrukturinvesteringarnas

finansiering.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N33.

1990/91:T62 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande

av en infrastrukturfond, anvisning av medel till denna m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om finansiering av statliga

investeringar,

4. att riksdagen, med ändring av tidigare beslut avseende

användningen av de medel som inflyter till följd av

avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag, till

Investeringar i trafikens infrastruktur (nytt anslag) för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 5 miljarder

kronor,

5. att riksdagen till Investeringar i trafikens

infrastruktur (nytt anslag) på tilläggsbudget till statsbudgeten

1990/91 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

av 5 miljarder kronor,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

disposition av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur

i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N34.

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen

1990/91:Fi312 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en fast andel av från länen

inbetalda fordons- och bensinskatter bör återföras till resp.

län som ytterligare väganslag, och att ett klarare samband

mellan bilskatter och väginvesteringar skapas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att intäkterna från den progressiva

skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga regionala fastighets-

skatten och den regionala investeringsavgiften i Stockholms län

under en övergångsperiod bör återföras till länet för

investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T248.

Avgränsning av yttrandet

Finansutskottet har valt att begränsa detta yttrande till

frågan om förslaget i propositionen att inrätta en

infrastrukturfond. I yttrandet behandlas finansieringen av

fonden liksom vilka krav som ställs för att kunna utnyttja

fonden. Utskottet tar även från sina utgångspunkter upp frågan

om den politiska styrningen av infrastrukturinvesteringarna.

Utskottet har också beslutat att till trafikutskottet med

detta yttrande överlämna motion Fi312 av Görel Bohlin m.fl.

(m) om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar.

I propositionen berörs även frågan om postverket och kravet

på en rikstäckande kontors- och kassaservice. I detta sammanhang

diskuteras också betydelsen av postgirots ställning inom det

statliga betalningssystemet. Något ställningstagande från

riksdagens sida begärs inte i propositionen. Dessa frågor berörs

även i flera av motionerna. Finansutskottet vill med anledning

härav för trafikutskottet anmäla att finansutskottet kommer att

behandla frågor med anknytning till postgirot och det statliga

betalningssystemet i anslutning till förslag som kommer att

presenteras i kompletteringspropositionen.

Propositionen

I propositionen föreslås att en särskild fond inrättas för att

åstadkomma en snabbare utbyggnad av angelägen infrastruktur. De

investeringar som skall finansieras genom fonden skall

genomföras i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar.

Investeringarna skall ges en förstärkt politisk styrning.

Regeringen skall i planeringsdirektiv till trafikverken närmare

beskriva hur verkens investeringsuppdrag påverkas av inrättandet

av fonden samt av den reformerade investeringsplanering som

föreslås i propositionen. Det framhålls i propositionen att

olika intressenters möjligheter att delta i finansieringen av

olika objekt skall tillvaratas i all den utsträckning det är

möjligt. Samfinansieringar skall vara ett krav sägs det i

propositionen. Vid beredningen av de olika projekten skall

hänsyn tas till hur stor del som finansieras av andra

intressenter.

Regeringen anger att de investeringar som skall genomföras

med hjälp av de extra medlen skall vara av nationell betydelse.

Medlen skall användas som delfinansiering av sådana större

sammanhållna projekt som är av stor betydelse för den ekonomiska

tillväxten och miljön. I propositionen redovisas exempel på

investeringar som anses vara särskilt angelägna att få till

stånd. Det framhålls dock i propositionen att även andra projekt

skall kunna delfinansieras via fonden. Som villkor skall dock

gälla att de uppfyller de allmänna riktlinjerna och kravet på

samfinansiering.

Fonden skall uppgå till minst 20 miljarder kronor. Den

skall finansieras genom att 5 miljarder kronor anvisas på

tilläggsbudget under innevarande budgetår. Ytterligare 5

miljarder kronor skall tillföras fonden budgetåret 1991/92 genom

en överföring av medel från de avskattningsmedel från juridiska

personer förutom handelsbolag som riksdagen förra året beslutade

skulle användas för att minska statsskulden. Ytterligare minst

10 miljarder kronor skall tillföras fonden under resten av

1990-talet. Medel för detta skall frigöras genom omprövning av

andra statliga utgifter, effektiviseringar av den statliga

administrationen och förmögenhetsförvaltningen.

Regeringen begär i propositionen ett bemyndigande att

besluta om bidrag ur fonden intill ett belopp av 20 miljarder

kronor.

Regeringen bedömer att minst 100 miljarder kronor kommer

att behöva investeras i järnvägar, vägar och

kollektivtrafikanläggningar under resten av 1990-talet. Staten

beräknas svara för drygt 70 miljarder kronor. Förutom de

ordinarie anslagen till banverket, vägverket och länstrafiken

ingår återstående medel i programmet för ökad bärighet samt den

föreslagna infrastrukturfonden. Därtill kommer ca 30 miljarder

kronor i avgiftsfinansiering av vägtrafiken. Enligt

propositionen ställs ytterligare 10--15 miljarder kronor i

utsikt genom samfinansiering från näringsliv, regioner etc.

Till fonden skall en särskild delegation knytas med uppgift

att för regeringens räkning bereda förhandlingsuppgörelser.

Delegationen bör enligt regeringen bestå av företrädare för

regeringskansliet, banverket och vägverket. Beslut om användning

av medlen skall fattas av regeringen. Projekten skall redovisas

samlat för riksdagen i efterhand en gång per år.

Motionerna

I motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet

liberalerna och miljöpartiet de gröna yrkas avslag på förslaget

att inrätta en särskild infrastrukturfond. Motionärerna anser

visserligen att staten måste tillskjuta betydligt större belopp

än som föreslås i propositionen, men detta bör ske på sedvanligt

sätt genom reservationsanslag över statsbudgeten. Därigenom ges

riksdagen en möjlighet att påverka den övergripande inriktningen

av infrastrukturinvesteringarna. Förslaget att inrätta en

särskild delegation ifrågasätts även i motionerna från

centerpartiet och vänsterpartiet. Genom den i propositionen

föreslagna ordningen ställs frågan om inriktningen av

infrastrukturinvesteringarna utanför demokratisk kontroll,

anförs det i motionerna. Möjligheterna att nå

samfinansieringslösningar i den utsträckning som regeringen har

förhoppningar om ifrågasätts av samtliga partier.

Samfinansiering är i och för sig önskvärd men är inte särskilt

sannolik, anförs det i motionerna. Samfinansiering bör därför

inte vara ett krav för en finansiering från statens sida av

dessa investeringar.

I motion T62 (m) anförs att infrastruktursatsningarna

bör vara betydligt större än vad regeringen föreslagit. Under

detta och nästa budgetår bör ytterligare 10 miljarder kronor

anvisas för de statliga investeringarna. Regeringen har

överskattat möjligheterna till kompletterande finansiering via

företag och kommuner. Samfinansieringslösningar bör sökas i de

fall sådana är möjliga. För detta krävs emellertid inte någon

centralt inrättad fond. Konstruktionen med en infrastrukturfond

innebär att riksdagen skulle avstå från sin rätt att råda över

statens förmögenhet på detta område. Motionärerna ifrågasätter

detta på principiella grunder. För varje projekt som blir

aktuellt bör i stället berörda intressenter kunna bilda ett

särskilt bolag, vilket -- eftersom dessa projekt normalt kan

förväntas vara ekonomiskt lönsamma i något angivet

tidsperspektiv -- också bör möjliggöra lånefinansiering av delar

eller hela projektet. Förslaget att inrätta en infrastrukturfond

avvisas av motionärerna.

I motionen anförs vidare att en återgång till en uppdelning

av statsbudgeten i en drift- och kapitalbudget borde övervägas.

Medel för räntabla investeringar skulle då kunna anslås i form

av reservationsanslag. Finansieringen skulle ske genom upplåning

eller genom avskrivningar på driftbudgeten. Det skulle därmed

också vara naturligt, anser motionärerna, att företa

omplaceringar på kapitalbudgeten genom att sälja statliga

tillgångar, t.ex. företag och skogsmark, och använda likviden

till investeringar i exempelvis infrastruktur.

I motion T61 (fp) föreslås en total investeringsram på

140 miljarder kronor under 1990-talet. Motionärerna hänvisar

till tidigare motionsförslag om hur denna ram skall kunna

finansieras. Motionärerna anser att näringslivsfinansiering är

en bra men osäker metod, i synnerhet i rådande lågkonjunktur.

Det är olyckligt anser motionärerna att regeringen kräver

samfinansiering. Även avgiftsfinansieringen är osäker, anför

man. Regeringens tidigare förslag till investeringsfond

avvisades av motionärerna. Fondens syfte och arbetssätt var

oklart och redovisningen av det nya förslaget anses fortfarande

bristfällig. Motionärerna kritiserar att det inte anges hur stor

del av fondens medel som skall satsas på vägar resp. järnvägar.

Det är onödigt att inrätta en fond som förvaltas separat från

statskassan. Den föreslagna delegationen är också onödig.

Infrastrukturinvesteringar bör planeras på sedvanligt sätt.

Finansieringen av fonden från avskattningsmedlen avvisas också

av motionärerna. Det är enligt motionärerna inte en finansiering

utan en ofinansierad utgiftsökning. Även i denna motion förordas

att man i statsbudgeten skiljer på drift- och kapitalbudgetar.

Även i motion T60 (c) förordas en större satsning på

investeringar i infrastruktur än i propositionen. Motionärerna

anser att staten skall ha det yttersta ansvaret för

investeringar i infrastruktur. Staten skall inte kunna avhända

sig detta ansvar genom att förutsätta olika former av extern

finansiering. Externa finansieringsmöjligheter bör naturligtvis

undersökas men regeringen har enligt motionärerna orealistiska

förväntningar på dessa möjligheter. Centerpartiet kritiserade

förslaget till infrastrukturfond förra året och anser att det nu

framlagda förslaget inte motsvarar riksdagens beställning.

Fortfarande saknas riktlinjer för hur fondens medel skall få

utnyttjas. Den av regeringen föreslagna delegationen för

infrastrukturinvesteringar får inte innebära att fördelningen av

investeringsresurserna undandras riksdagens påverkan.

Motionärerna kan inte acceptera att den politiska styrningen

koncentreras till regeringskansliet. Enligt motionärerna skall

riksdagen ange förutsättningarna för trafikverkens långsiktiga

investeringar.

I motion T35 (v) föreslås att de statliga

investeringarna koncentreras till järnvägarna och miljövänlig

kollektivtrafik. Ytterligare 10 miljarder kronor bör anvisas

budgetåret 1992/93. Systemet med vägavgifter avvisas.

Samfinansiering skall inte vara ett villkor. Detta villkor

kommer att förhindra angelägna investeringar. Näringslivet skall

inte ges möjlighet att styra samhällets investeringar. I den

föreslagna delegationen kommer järnvägsinvesteringarna att få

svårt att hävda sig.

I motion T40 (mp) motsätter man sig att medel i så stor

utsträckning avsätts för väginvesteringar. Den av regeringen

föreslagna delegationen och beslutsordningen innebär att

besluten om investeringarna hamnar utanför demokratisk kontroll.

Den blir ett sätt att kringgå riksdagens krav att investeringar

skall ske på ett samhällsekonomiskt och regionalpolitiskt

balanserat sätt. I stället för att inrätta en fond bör medlen

anvisas över anslag som kan utnyttjas över flera år. De belopp

som regeringen föreslår bör enligt motionärerna i första hand

användas för banverkets investeringar. Möjligheterna till extern

finansiering bör givetvis tas till vara, men de är enligt

motionärerna överskattade. Det är en huvuduppgift för samhället

att stå för de grundläggande investeringarna i infrastrukturen.

Motionärerna anser vidare att regeringens förslag till

finansiering av infrastrukturinvesteringarna innebär en

budgetförsvagning.

Utskottet

Infrastrukturfondens budgeteffekter

Vad gäller fondens effekter på statsbudgeten och det statliga

upplåningsbehovet kan konstateras att finansieringen de två

första åren med 10 miljarder kronor innebär en ökad belastning

på statsbudgeten med 5 miljarder kronor och ett ökat statligt

upplåningsbehov med hela beloppet, 10 miljarder kronor, i takt

med att medlen tas i anspråk. Att inte hela beloppet belastar

statsbudgeten beror på att medel under budgetåret 1991/92 skall

överföras till infrastrukturfonden från de avskattningsmedel

från juridiska personer förutom handelsbolag som riksdagen våren

1990 beslutade skulle tillföras riksgäldskontoret direkt för

nedamortering av statsskulden i stället för som inkomst på

statsbudgeten. Genom att 5 miljarder kronor av dessa medel inte

kommer att användas för nedamortering mot statsbudgeten kommer

det statliga upplåningsbehovet att i stället öka motsvarande

mycket.

De medel som skall tillföras fonden senare under 1990-talet

skall enligt propositionen tillskapas genom omprövning av andra

offentliga utgifter, effektiviseringar av den statliga

administrationen och förmögenhetsförvaltningen. Om dessa

åtaganden genomförs kommer fondens finansiering i denna del inte

att medföra någon nettobelastning på statsbudgeten.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla att

det finns anledning att bedöma effekterna av offentliga

utgiftsökningar för investeringar på annat sätt än utgifter för

konsumtion/löpande förbrukning. De realekonomiska effekterna

skiljer sig på ett avgörande sätt framför allt på längre sikt.

Samhällsekonomiskt lönsamma investeringar kan väntas bidra till

en ökning av den ekonomiska tillväxten under hela den period de

kan utnyttjas. Görs investeringarna i samhällsekonomiskt

räntabla former innebär de inte någon minskning av det samlade

värdet av statens reala förmögenhet. Den statliga upplåning som

företas för att finansiera investeringarna balanseras nämligen

av ökade reala tillgångar.

Som framhålls i motion T43 av Lars Tobisson m.fl. (m)

kommer detta förhållande inte särskilt väl till uttryck i den

statliga budgeten efter det att uppdelningen på en drift- och

kapitalbudget har slopats. Yrkandet i nämnda motion om att låta

utreda frågan om att dela upp statsbudgeten i en drift- och en

kapitalbudget -- som överlämnats av trafikutskottet -- avser

finansutskottet efter remissbehandling att behandla i annat

sammanhang.

Det är svårt att ange vilka resurser eller ramar som finns

eller bör avsättas för de framtida infrastrukturinvesteringarna.

Den yttersta gränsen sätts av den ekonomiska utvecklingen

samtidigt som dessa investeringar är en förutsättning för en god

ekonomisk utveckling. En annan begränsning är att ökade

investeringar på sikt kräver ett ökande underhåll och att medel

för detta måste avsättas under ordinarie driftanslag. Denna typ

av utgifter bör emellertid finansieras med löpande inkomster.

Ett finansieringsalternativ som nämns både i propositionen och i

motionerna är avgifter. I annat fall sätter ambitionerna för

budgetpolitiken den yttersta gränsen.

Riksdagens inflytande över investeringsbesluten

Utskottet vill särskilt uppmärksamma frågan om riksdagens

inflytande över infrastrukturinvesteringarnas inriktning. I

propositionen sägs att det totala beloppet om minst 20 miljarder

kronor skall användas till investeringar i enlighet med de

riktlinjer som fastställs av riksdagen (s. 74). Riktlinjerna är

emellertid mycket allmänt hållna. Vad gäller väginvesteringarna

förklarar regeringen att man för tillfället inte är beredd att

ta ställning till de förslag som vägverket lagt fram (s. 86).

Vad gäller järnvägarna skall banverkets planer följas men de

större investeringsprojekten skall bestämmas av vilka

förhandlingsuppgörelser som kan komma till stånd.

Förbättringarna inom storstadsregionerna görs också avhängiga de

uppgörelser som förhandlats fram. De kräver emellertid

ytterligare beredning konstateras det i propositionen.

Det kan således konstateras att regeringen i propositionen

inte är beredd att för riksdagen lägga fram några preciserade

riktlinjer för investeringarnas inriktning. De kommer i stor

utsträckning att göras avhängiga möjligheterna till

samfinansiering. Utskottet återkommer till detta. Det ankommer i

första hand på trafikutskottet att ta ställning till vilket

inflytande riksdagen bör ha på den statliga

investeringsplaneringen inom trafikområdet. Trafikutskottet har

gjort allmänna uttalanden om att det politiska inflytandet över

planeringsprocessen bör stärkas genom en utvecklad

investeringsplanering. I ett yttrande till

konstitutionsutskottet om förekomsten och utformningen av

konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under 1990

(1990/91:TU2y) efterlyste trafikutskottet bl.a. en utvecklad

samordnad investeringsplanering, ett bättre beslutsunderlag för

resultatuppföljning och en precisering av de trafikpolitiska

målen. Detta skulle ge riksdagen ett bättre beslutsunderlag och

göra den parlamentariska behandlingen mer ändamålsenlig, anförde

trafikutskottet.

Mot bakgrund av att villkoren för utnyttjande av fonden är

mycket allmänt hållna och att statliga medel ställs till fondens

förfogande utan att anvisas över statsbudgeten uppkommer frågan

om förslagen i propositionen kan anses stå i överensstämmelse

med stadgandet i regeringsformen om att statens medel inte får

användas på annat sätt än riksdagen har bestämt (RF 9:2). Av

betydelse i sammanhanget är också stadgandet att riksdagen

enligt regeringsformen i den omfattning som behövs skall

fastställa grunder för förvaltningen av statens egendom och

förfogandet över den (RF 9:9).

Grundlagberedningen, som bl.a. hade att pröva frågan om

vilken specificeringsgrad och anslagsindelning man bör välja i

statsbudgeten, ansåg att det inte var möjligt eller lämpligt att

söka dra gränser för riksdagens befattning med budgetregleringen

(SOU 1972:15 Ny regeringsform -- Ny riksdagsordning).

Utredningen diskuterade dels spärr mot alltför vidsträckta

bemyndiganden till regeringen, dels spärr mot överdrivna

detaljingripanden från riksdagens sida. Grundlagen bör liksom

hittills, anförde utredningen, medge stor flexibilitet på

utgiftsregleringens område. Detta är viktigt bl.a. från

stabiliseringspolitisk synpunkt. Det ligger alltid i riksdagens

hand att bestämma vilka utgiftsbemyndiganden den vill ge åt

regeringen, konstaterade grundlagberedningen.

Utskottet noterar att det från stabiliseringspolitisk

synpunkt anses viktigt att medge stor flexibilitet på

utgiftsregleringens område. Statliga investeringar används

traditionellt som ett verksamt medel i stabiliseringspolitiken.

Att utnyttja lågkonjunkturperioder för att bygga ut den

samhälleliga kapaciteten har visat sig vara en framgångsrik

metod att utjämna variationer i produktionen och

sysselsättningen. I samband med budgetregleringen ges också

regeringen varje år genom finansfullmakten möjlighet att inom

vissa ramar besluta om utgiftsåtaganden i syfte att motverka en

nedgång i sysselsättningen. Denna fullmakt innebär att

regeringen inom en ram på för närvarande 2,5 miljarder kronor

kan tidigarelägga bl.a. de av affärsverkens investeringar som

normalt finansieras med anslag över statsbudgeten. Det framgår

inte av propositionen i vilken utsträckning infrastrukturfonden

är tänkt att användas som ett medel i stabiliseringspolitiken

eller på vilket sätt den påverkar utnyttjandet av

finansfullmakten.

Finansutskottet har gjort en genomgång av på vilket sätt

utnyttjandet av de större anslagen i statsbudgeten bestäms av

riksdagen. I årets förslag till statsbudget finns 15 anslag

upptagna som uppgår till 5 miljarder kronor eller mer. Flertalet

av dessa regleras helt eller delvis genom lag. Det gäller t.ex.

anslagen för barnbidrag, studiebidrag, folkpensioner,

delpensioner och skatteutjämningsbidrag. De återstående anslagen

är på annat sätt genom riksdagsbesluten omgärdade med omfattande

begränsningar i utnyttjandet. Som exempel kan nämnas

biståndsanslaget genom SIDA där riksdagen dels anger vilka

länder som skall omfattas av biståndet, dels anger särskilda

ramar för varje land.

Utskottet konstaterar således att även om grundlagen medger

stor flexibilitet på budgetregleringens område har riksdagen

hittills för de större anslagen genom sina utgiftsbemyndiganden

till regeringen givit bestämda ramar och relativt detaljerade

regler för hur de statliga medlen får användas.

Det i propositionen föreslagna anslaget för

infrastrukturinvesteringar och det begärda

planeringsbemyndigandet på 20 miljarder kronor skiljer sig

härvidlag väsentligt från hittillsvarande praxis. Normalt gäller

att planeringsbemyndiganden knyts till utnyttjande av statliga

anslag. För att skapa långsiktighet i planeringen bemyndigas

regeringen att fatta beslut med åtaganden, som innebär att

berörda anslag kommer att belastas senare. I detta fall framgår

det inte om några ytterligare anslag kommer att föreslås efter

budgetåret 1990/91. Eventuellt kan fonden komma att finansieras

på annat sätt. Förslag härom finns som nämnts för budgetåret

1991/92. Det blir härigenom oklart vad det föreslagna

bemyndigandet innebär för åtagande för riksdagens del efter det

att det första anslaget om 5 miljarder kronor förbrukats.

Det framgår inte heller av propositionen vilka

förfoganderegler, exempelvis för försäljning, som regeringen

anser bör gälla för denna typ av statlig egendom. Frågan

kompliceras av att staten eventuellt inte kommer att vara ensam

ägare av dessa väg- och trafikanläggningar.

Samfinansiering av infrastrukturinvesteringar

Finansutskottet delar regeringens uppfattning att

samfinansieringslösningar är angelägna och bör eftersträvas. Men

i likhet med vad som anförs i flera motioner anser utskottet att

detta inte måste vara ett absolut krav. Det kan finnas projekt

som är angelägna att genomföra även om det inte finns

delfinansiärer som är intresserade. En del av projekten är

dessutom sådana att det inte framstår som sannolikt att andra

finansiärer kan tänkas vara intresserade av att delta. I de fall

företagsekonomiskt räntabla projekt kan komma att ingå i ett

infrastrukturprojekt, t.ex. genom att de kan avgiftsfinansieras,

är det sannolikt att en bättre lösning är att skapa särskilda

projektbolag med olika delägare på rent kommersiella grunder.

Utskottets slutsats är därför att kravet på samfinansiering inte

bör vara absolut.

En viktig fråga i sammanhanget är frågan om hur riksdagens

inflytande skall säkerställas. Den föreslagna ordningen med

endast en redovisning i efterhand anser inte utskottet vara till

fyllest. Riksdagen bör ges ett reellt inflytande på den

övergripande inriktningen av investeringarnas fördelning på

vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Det är inte

utskottets avsikt att riksdagen skall besluta om varje enskilt

projekt. Då det emellertid företrädesvis är fråga om nationellt

strategiska satsningar framstår det som rimligt att riksdagens

beslut erfordras i dessa frågor.

Sammanfattning

Finansutskottet vill sammanfattningsvis anföra följande. Det

råder stor samstämmighet om behovet av att genomföra en

kraftfull satsning på investeringar i utbyggd och förbättrad

infrastruktur. Dessa investeringar är av avgörande betydelse för

att åstadkomma en balanserad ekonomisk tillväxt och för att

stärka vår internationella konkurrenskraft. Utskottet

konstaterar vidare att konsekvenserna av att inrätta en särskild

fond för infrastrukturinvesteringar inte till alla delar är

redovisade i propositionen. En central fråga är på vilket sätt

riksdagens reella inflytande på den övergripande planeringen

skall säkerställas. Det är vidare en förutsättning att riksdagen

anger huvuddragen för användningen av statens medel och vilka

förfoganderegler som skall gälla för fondens tillgångar. Det är

också som finansutskottet ser det angeläget att dessa

investeringar genomförs i överensstämmelse med

stabiliseringspolitikens mål. Vad fondkonstruktionen innebär i

detta avseende framgår som nämnts inte. Om en särskild

infrastrukturfond skall inrättas bör därför trafikutskottet

enligt finansutskottets mening under sin fortsatta beredning

precisera eller av regeringen begära preciseringar i här nämnda

avseenden.

Finansutskottet är från sina utgångspunkter i avvaktan

härpå berett tillstyrka att 5 miljarder kronor anvisas på

tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 på ett reservationsanslag

för infrastrukturinvesteringar på trafikområdet. Vad

finansutskottet utifrån sina utgångspunkter anfört om

användningen och fördelningen av medlen till

infrastrukturinvesteringar och om den politiska styrningen av

investeringsplaneringen bör trafikutskottet föreslå riksdagen

att som sin mening ge regeringen till känna.

Motion om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar

I motion Fi312 av Görel Bohlin m.fl. (m) föreslås att en

fast andel av de från länen inbetalda fordons- och

bensinskatterna bör återföras till resp. län som ytterligare

väganslag. Vidare föreslås att intäkter från den progressiva

skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga regionala

fastighetsskatten och den regionala investeringsskatten i

Stockholms län under en övergångsperiod bör återföras till länet

för investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas.

De i motionen angivna skatterna är upptagna som inkomster i

statsbudgeten. Genom att använda dessa inkomster för de

investeringar som motionärerna föreslår ökar således det

statliga budgetunderskottet. Utskottet ser således inte

motionärernas förslag som en finansieringsmetod. Dessutom anser

utskottet att denna typ av investeringar bör vägas mot andra

typer av infrastrukturinvesteringar och inte mot

skatteinkomster. En specialdestinering av inkomster till vissa

investeringar förhindrar en prioritering på rationella grunder.

Finansutskottet förordar därför att trafikutskottet avstyrker

motion Fi312.

Stockholm den 26 mars 1991

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland

Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof

Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet

Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De

Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick

(mp), Marianne Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).

Avvikande mening

Samfinansiering av infrastrukturinvesteringar

Lars-Ove Hagberg (v) anser att den del av finansutskottets

yttrande som i avsnittet Samfinansiering av

infrastrukturinvesteringar börjar med "Finansutskottet delar"

och slutar med "vara absolut" bort ha följande lydelse:

I propositionen ställs som villkor att medel ur

infrastrukturfonden endast skall användas om projekten kan

samfinansieras. Det förutsätts att företag eller kommuner skall

vara medfinansiärer för att projekten skall komma till stånd.

Utskottet ifrågasätter detta villkor. Kravet kommer att

innebära att flera angelägna järnvägsprojekt inte kan komma i

gång trots att medel finns tillgängliga. Det privata

näringslivet ges därmed ett avgörande inflytande på samhällets

trafikinvesteringar. Utskottet anser inte att detta är riktigt.

Investeringar i infrastruktur bör vara en statlig angelägenhet.

Utskottet anser därför att samfinansiering inte skall vara ett

villkor för dessa investeringar. Propositionens förslag i denna

del bör därför avvisas av riksdagen.

Särskilt yttrande

Motion om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson(alla m)

anför:

Vi instämmer i motionärernas uppfattning att särskilda

åtgärder krävs för att reparera de försummelser som under senare

år förekommit på vägunderhållets område. För flertalet andra

transportsätt finns det möjligheter att via avgiftssättning

skaffa fram resurser för nödvändigt underhåll. Det går

emellertid inte i normalfallet att sälja biljetter för rätt att

framföra fordon på väg. Avgiftsfinansiering bör på detta område

komma i fråga endast för att finansiera nyanläggning av t.ex.

broar, avlastande vägsträckningar m.m.

Mot denna bakgrund anser vi det värt att överväga att en

viss, i förväg bestämd andel av drivmedelsskattemedlen avdelas

för underhållsåtgärder på vägnätet. På så sätt leder också en

ökad bilism till att de ekonomiska resurserna automatiskt växer

och därmed motsvarar det ökade slitaget.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionerna2

Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt2

Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen)

bilaga82

Motionerna3

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87

Näringspolitik för tillväxt3

Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:90 En

god livsmiljö8

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden

19918

Yttrande från finansutskottet13

Utskottet13

1 Inledning13

2 Trafikpolitikens mål och inriktning14

2.1 Regeringens förslag14

2.2 Motionsförslag15

2.3 Utskottets ställningstagande 17

2.4 Vissa fordons- och bensinskatter20

2.5 Översyn av affärsverken20

3 Investeringar i trafikens infrastruktur21

3.1 Infrastrukturfond21

3.2 Anslag till investeringar i trafikens

infrastruktur23

3.3 Användning av anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur24

3.4 Samfinansiering26

3.5 Riksdagens inflytande27

4 Storstädernas trafiksystem28

4.1 Inledning28

4.2 Gemensamma frågor som väckts i

överenskommelserna29

4.3 Stockholmsregionen31

4.4 Göteborgsregionen33

4.5 Malmöregionen35

4.6 Utskottets ställningstagande36

5 Reformerad investeringsplanering38

5.1 Bakgrund39

5.2 Regeringens förslag39

5.3 Utskottets ställningstagande40

Hemställan44

Reservationer47

Särskilt yttrande65

Bilaga

Yttrande från finansutskottet (1990/91:FiU4y)66