Bet. 1990/91:TU25

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU25

Järnvägstrafik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

TU25

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet drygt 200

motionsyrkanden på järnvägsområdet samt regeringens

järnvägsförslag i dels årets budgetproposition, dels proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt. I sammanhanget

behandlas även riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 angående

SJ-koncernens verksamhet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ökade medel för

banhållning och för fortsatt järnvägsbyggande. Detta innebär

drygt 3127 milj.kr. för drift och vidmakthållande av det

statliga bannätet och 1500 milj.kr. för nyinvesteringar i

stomjärnvägar.

Ett stort antal motioner behandlas i betänkandet som gäller

utbyggnad och upprustning av olika bandelar. Utskottet avstyrker

dessa yrkanden i första hand med hänvisning till gällande

planeringssystem. Detta innebär att banverket har att besluta om

investeringar på stomnätet medan länsstyrelserna har att inom

ramen för anslaget för länstrafikanläggningar besluta om

investeringarna på länsjärnvägarna. Utskottet hänvisar vidare

till att riksdagens beslut tidigare denna vår om inrättandet av

ett särskilt anslag för investeringar i trafikens infrastruktur

gör att viktiga järnvägsprojekt beräknas kunna tidigareläggas

och genomföras snabbare.

För SJ-koncernen anser utskottet det viktigt att företagets

järnvägsdel ges ökade utvecklingsmöjligheter. Utskottet

tillstyrker därför en förändrad koncernstrategi. Detta innebär

att SJ med järnvägen som kärnaffär tillsammans med sina

dotterföretag och i samverkan med andra företag kan utveckla

effektiva, rationella och lönsamma transporttjänster.

Utskottet tillstyrker vidare att SJ ges ett förnyat bemyndigande

att försälja egendom inom en ram på 2,5 miljarder kronor för att

därmed kunna klara investeringsbehoven för en fortsatt

utveckling av järnvägstrafiken.

Utskottet godtar regeringens förslag till precisering och

utveckling av SJs ekonomiska mål till att bl.a. avse hela

SJ-koncernen. Utskottet förutsätter samtidigt att en förstärkt

uppföljning sker av hur SJ-koncernen uppfyller statsmakternas

mål och givna beslutsramar.

Utskottet framhåller att riksdagen och regeringen inte bör

ha synpunkter på frågor om tågstopp, tågtidtabeller, priser och

andra servicefrågor.

Med anledning av utskottets ställningstagande har 35

reservationer lämnats. De frågor som reservationerna avser samt

de partier som står bakom dem redovisas under avsnittet

Hemställan (s. 65--70).

Till betänkandet har vidare fogats sex särskilda yttranden (s.

92--93).

Propositionerna m.m.

Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:87 under avsnitt 5.

Kommunikationer och infrastruktur, såvitt här är i fråga (s.

244--247),

15. (delvis) att riksdagen godkänner inriktningen av

investeringsplaneringen vid vägverket resp. banverket (avsnitten

5.3.2 och 5.3.3, s. 84--89),

38. att riksdagen godkänner att soliditeten för SJ skall

vara 40% för affärsverket och 35% för koncernen under

återstoden av SJs rekonstruktionsperiod t.o.m. den 31 december

1992 (avsnitt 6.4, s. 160--161).

SJÄTTE HUVUDTITELN

Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga8

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 i bilaga 8

(kommunikationsdepartementet) under avsnitt D. Järnvägstrafik

(s. 65--81)

dels under rubriken 2. Övriga frågor

1. att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga

banverket att inom en ram på 50 milj.kr. besluta om

förskotteringar av järnvägsinvesteringar i enlighet med vad

i propositionen har anförts (avsnitt 2.1, s. 66),

dels under rubriken 3. Anslagsfrågor

2. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag

på 3127300000 kr. (punkt D1., s. 68--69),

3. att riksdagen godkänner att en kostnadsram på 3359000

000 kr. för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret

1992 (punkt D1., s. 68--69),

4. att riksdagen godkänner att banverkets upplåning i

riksgäldskontoret år 1992 får ske inom en kostnadsram av 1800

milj.kr. (punkt D1., s. 68--69),

5. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

1500000000 kr. (punkt D2., s. 69--70),

6. att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan

anslagen D1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

och D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar (punkt D2., s.

69--70),

7. att riksdagen till Ersättning till banverket för vissa

kapitalkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 346000000 kr. (punkt D3., s. 70--71),

8. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om

särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar (s. 71),

9. att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13136000 kr. (punkt

D4., s. 71--72),

10. att riksdagen godkänner en kostnadsram på 14900000

kr. för kalenderåret 1992 (punkt D4., s. 71--72),

dels under rubriken Statens järnvägar

11. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

SJ-koncernens inriktning (s. 73--79),

12. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

förlängningen av SJs nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt

(s. 73--79),

13. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

ekonomiska mål för statens järnvägar (s. 73--79),

14. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter (s.

73--79),

15. att riksdagen avskaffar anslaget Ersättning till statens

järnvägar för utveckling av godstrafik fr.o.m. budgetåret

1991/92 (punkt D., s. 80),

17. att riksdagen till Ersättning till statens järnvägar i

samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. (punkt D6., s. 81).

Riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 angående

SJ-koncernens verksamhet

Riksdagens revisorer föreslår i förslag 1990/91:12

1. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om

SJ-koncernens verksamhetsinriktning i enlighet med revisorernas

förslag,

2. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till

ekonomiska mål för SJ-koncernen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad revisorerna anfört om regeringens uppföljning av

SJ-koncernens verksamhet,

4. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till

förordad reglering av verksledningens ansvar för statens

järnvägar,

5. att riksdagen begär att regeringen överväger ombildning

av statens järnvägar till aktiebolag i enlighet med vad

revisorerna anfört.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87

1990/91:T8 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att delegationen för infrastrukturinvesteringar bör få i uppdrag

att utreda hur järnvägssträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm

skall kunna bli en väl fungerande del av en dubbelspårig

västkustbana,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att persontrafiken på denna sträcka i

avvaktan härpå inte får avvecklas.

1990/91:T18 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en kraftfull upprustning av Bergslagspendeln.

1990/91:T19 av Kaj Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

järnvägssträckan Ystad--Simrishamn.

1990/91:T21 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av järnvägsinvesteringar i

Värmland.

1990/91:T23 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att delegationen för

infrastrukturinvesteringar närmare bör studera Götalandsbanan.

1990/91:T28 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om medelsbehov för Kust-till-kustbanan i

Kalmar län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ett resurstillskott om 150

milj.kr. för investeringar i och utveckling av länsjärnvägarna i

Kalmar län.

1990/91:T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär relevant och fullödig

information och insyn i SJ-koncernens verksamhet,

7. att riksdagen beslutar att SJ skall drivas som affärsverk

även i framtiden.

1990/91:T37 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Mälarbanan och Svealandsbanan.

1990/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar att investeringsanslaget till

banverket för budgetåret 1991/92 skall vara 3000 milj.kr.,

8. att riksdagen beslutar att banverkets anslag för drift

och underhåll av banorna för budgetåret 1991/92 skall vara

3827,3 milj.kr.,

9. att riksdagen beslutar att banverkets investeringsanslag

för budgetåret 1992/93 skall vara minst 3500 milj.kr.,

10. att riksdagen beslutar att banverkets investeringsanslag

för budgetåret 1993/94 skall vara minst 4500 milj.kr.,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att Arlandabanan skyndsamt bör byggas,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att Arlandabanans utbyggnad bör bekostas genom avgift på

flygverksamheten,

21. att riksdagen beslutar att Botniabanan skall byggas till

åtminstone Umeå under 1990-talet,

22. att riksdagen beslutar att Norge--Vänerlänken, i

enlighet med vad som anförts i motionen, skall byggas under

1990-talet,

23. att riksdagen beslutar att byggandet av en Östersjöbana

skall påbörjas under 1990-talet,

24. att riksdagen beslutar att Götalandsbanan skall påbörjas

under 1990-talet,

25. att riksdagen beslutar att 1200 milj.kr. särskilt

avsätts de närmaste fem åren för skyndsam upprustning av

inlandsbanan.

1990/91:T45 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om prövning av reglerna för långväga busslinjetrafik.

1990/91:T46 av Anders Svärd m.fl. (c,m,fp,v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Mälar- resp. Svealandsbanornas utsträckning

från Hallsberg till Stockholm.

1990/91:T51 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att Götalandsbanan skall påbörjas under 1990-talet.

1990/91:T53 av Björn Samuelson (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett avtal

utarbetas om tågtrafiken i länet i enlighet med vad i motionen

anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tågtrafiken på sträckan

Stockholm--Oslo,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om NKlJ-banan.

1990/91:T56 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bandelen Hässleholm--Halmstad

alltjämt utgör en del av stomlinjenätet,

2. att riksdagen beslutar att persontrafiken på bandelen

Hässleholm--Halmstad tills vidare upprätthålls.

1990/91:T60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt

sammansatt utredning tillsätts med direktiv att utreda det

framtida järnvägsnätet enligt de riktlinjer som förordas i

motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behov, inriktning och omfattning av

investeringar för modernisering, upprustning och utbyggnad av

järnvägsnätet.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N32.

1990/91:T62 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N34 anförts om nyinvesteringar i

järnvägstrafiken,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

omvandling av SJ till aktiebolag i enlighet med vad som anförts

i motion 1990/91:N34.

1990/91:T65 av Birger Andersson (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N37 anförts om projekt Mälarbanan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N37 anförts om medel för färdigställande av

Bergslagspendeln.

1990/91:T67 av Kjell Dahlström och Gösta Lyngå (båda mp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om järnvägsutbyggnader i och kring

Malmöregionen.

1990/91:T68 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N44 anförts om prioritering och forcering

av Mälar- och Svealandsbanorna.

1990/91:T71 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i avsnitt 4.4 anförts om statens järnvägar.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:N42.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1991

1990/91:T201 av Barbro Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om de förbättringar som krävs för järnvägs- och

vägförbindelserna till och från Hargshamn.

1990/91:T202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen till D2. Investeringar i stomjärnvägar

för budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till

regeringens förslag med 1000000000 kr. förhöjt

reservationsanslag om totalt 2500000000 kr.,

2. att riksdagen ger regeringen till känna den i motionen

angivna planen för tidigareläggningar av järnvägsinvesteringar.

1990/91:T204 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bättre kommunikationer för Värmland

när det gäller sträckan

Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo samt sträckan

Karlstad--Kil--Göteborg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om NKlJ-banan.

1990/91:T206 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att SJ skall

underlätta och förbilliga transport av cyklar enligt vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att SJ vid samtliga

järnvägsstationer anlägger cykelparkeringar med bl.a.

låsservice.

1990/91:T208 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Mälarbanan och Bergslagspendeln.

1990/91:T209 av Per Westerberg (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upphandling under konkurrens av trafik

med snabbpendeltåg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en regional snabbtågbana runt Mälaren

med anslutning till Strängnäs och Arlanda,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om pendlingsförutsättningarna

Linköping/Norrköping--Katrineholm/Nyköping--Södertälje--Stockh

olm/Arlanda/Uppsala.

1990/91:T210 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående åtgärder för att komma

till rätta med bil- och tågpåkörningar av ren i bl.a.

Norrbottens län.

1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

24. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för

järnvägspolitiken,

28. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag med 500000000 kr. förhöjt reservationsanslag på

2000000000 kr.

1990/91:T212 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1990/91:A418 anförts om behovet av ökade väg-

och järnvägsinvesteringar och andra infrastrukturella satsningar

i Kristianstads län.

1990/91:T213 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om byggstart och byggande av

Götalandsbanan,

2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om järnvägsbanorna Borås--Göteborg,

Borås--Herrljunga, kust-till-kust-banan och Viskadalsbanan.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A419.

1990/91:T217 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den trafikpolitiska utvecklingen

i Skåne.

1990/91:T218 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:A428 anförts om behovet av

upprustningsanslag till järnvägar i sydöstra Sverige.

1990/91:T221 av Lars-Ove Hagberg (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnaden av Bergslagspendeln och

dess finansiering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att snabbtågförbindelse Stockholm--Dalarna har högsta prioritet

enligt vad som i motionen anförts.

1990/91:T225 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar om en storsatsning på

snabbtågssystem som kan täcka större delen av landets

tätbefolkade regioner.

1990/91:T226 av Berit Löfstedt och Maj-Inger Klingvall (båda

s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om medel för offensiva och

framtidsinriktade infrastrukturstärkande insatser i

Östergötland.

1990/91:T227 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i

Värmland, bl.a. NKlJ-banan och väg 62.

1990/91:T228 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

infrastruktursatsningar på kommunikationsområdet i Norrbottens

län.

1990/91:T229 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en utbyggnad av västkustbanan

mellan Göteborg och Malmö över Helsingborg till dubbelspår

snarast genomförs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upprustning av järnvägar i Skåne.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A448.

1990/91:T231 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att banverket skall bekosta såväl underhåll som reinvesteringar

på alla offentligt ägda järnvägar och att dessa kostnader inte

skall övervältras på län, landsting och kommuner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att länstrafikhuvudmännen skall beredas större möjligheter att

bedriva lokal och regional järnvägstrafik även på stomnätet.

1990/91:T234 av Annika Åhnberg m.fl. (v,fp,c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Arlandabanan.

1990/91:T235 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de

samhällsekonomiska konsekvenserna för överföring av tunga

transporter till landsväg i norra Västerbotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om garantier för en upprustning av

tvärbanan mellan Storuman och Hällnäs.

1990/91:T236 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (båda mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att järnvägen bör bli dubbelspårig mellan Karlstad och

Stockholm,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att snabbtåg bör sättas in mellan Karlstad och Stockholm.

1990/91:T237 av Rune Berglund m.fl. (s) vari yrkas

2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om satsning på järnvägar i

Jämtlands län.

1990/91:T238 av Roy Ottosson och Eva Goës (båda mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ostkustbanan skall byggas ut

till Örnsköldsvik och Umeå under 1990-talet och att ett särskilt

anslag i statsbudgeten inrättas för detta ändamål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att skyndsamt förbättra banan så att

trafik med s.k. snabbtåg kan upprättas mellan åtminstone

Stockholm och Härnösand,

3. att riksdagen beslutar att banan Sundsvall--Långsele

återförs till stomnätet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnader av järnvägsnätet i

Sundsvallsområdet.

1990/91:T239 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om särskilda anslag till tvärbanan

Storuman--Hällnäs,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Botniabanan bör ingå i kommande

investeringsplan.

1990/91:T240 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (båda mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Västerdalsbanan,

2. att riksdagen beslutar att sträckan Sälen--Särna--Idre

byggs ut i en andra etapp,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bandelarna Mora--Älvdalen,

Mora--Vansbro--Lesjöfors och Malung--Torsby,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om väginvesteringar kontra

järnvägsinvesteringar i Dalarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ekonomiska möjligheter att öka

investeringarna.

1990/91:T242 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) vari

yrkas

1. att riksdagen för upprustning av norra stambanan anvisar

135000000 kr.,

2. att riksdagen för upprustning av ostkustbanan anvisar

200000000 kr.,

5. att riksdagen beslutar om ett utvecklingsbidrag för

sträckan Bollnäs--Edsbyn med 1000000 kr.

1990/91:T243 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:U520 anförts om samordnade och ökade

investeringar i järnvägstrafik.

1990/91:T247 av Anders Castberger och Elver Jonsson (båda fp)

vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativa

och kompletterande finansieringsformer för järnvägsbanor av

betydelse för Älvsborgs län i enlighet med vad i motionen

anförts.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:A474.

1990/91:T248 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att banverket erhåller medel för

erforderliga järnvägsinvesteringar i Stockholmsregionen och

Mälardalen.

1990/91:T249 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen under punkt D2. Nyinvesteringar i

stomjärnvägar beslutar anslå 3 miljarder kronor för budgetåret

1991/92,

3. att riksdagen under punkt D1. Drift och vidmakthållande

av statliga järnvägar beslutar anslå 4 miljarder kronor för

budgetåret 1991/92.

1990/91:T250 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att överföra länsjärnvägen

Hargshamn--Örbyhus till stomjärnvägsnätet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnad av Mälarbanan.

1990/91:T254 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda m) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utbyggnad av västkustbanan mellan

Malmö och Göteborg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om elektrifiering av järnvägen mellan

Malmö och Ystad,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad som i övrigt anförts beträffande järnvägstrafik i Skåne.

1990/91:T255 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upprustningsbehovet av järnvägen

Åmål--Svanskog.

1990/91:T256 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare

satsningar på kommunikationer i Blekinge län.

1990/91:T258 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utbyggnaden av västkustbanan måste

prioriteras.

1990/91:T263 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om järnvägarna i Skåne,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om järnvägstunnel genom Hallandsåsen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om regional godsterminal i Hässleholm.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A495.

1990/91:T264 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen i övrigt anförts om den spårbundna trafiken.

1990/91:T266 av Tom Heyman och Sonja Rembo (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnad av dubbelspår på

västkustbanan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om alternativ för Nordlänken till Norge,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnad av godsstråket nord och väst

om Vänern,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om elektrifiering av hamnbanan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nybyggnad av Marieholmsbron.

1990/91:T268 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nödvändigheten att elektrifiera

järnvägslinjerna Malmö--Ystad och Kristianstad--Karlskrona,

4. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i övrigt anförts i motionen om de olika

järnvägslinjerna i Skåne.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A498.

1990/91:T270 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:A501 anförts om förhandlingar med

Arvidsjaurs kommun om järnvägstrafik.

1990/91:T371 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1990/91:A475 anförts om infrastrukturella

satsningar i Kronoberg.

1990/91:T502 av Birger Andersson och Rosa Östh (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ytterligare statliga medel för

genomförande av Mälarbaneprojektet.

1990/91:T503 av Birger Andersson och Göran Engström (båda c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att anvisa särskilda

statliga medel för att investeringarna i Bergslagspendeln skall

kunna fullföljas enligt de ursprungliga planerna.

1990/91:T505 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om genomförande av snabbtågsprojektet

Stockholm--Sundsvall.

1990/91:T506 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till modernisering av NKlJ-banan i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:T507 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av upprustning av

järnvägslinjen Uddevalla--Herrljunga (Borås), bl.a. innebärande

sovvagnsförbindelse Uddevalla--Stockholm,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att storflygplatsen

Landvetter ges järnvägsförbindelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en utbyggnad av

västkustbanan till dubbelspår.

1990/91:T508 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för

budgetåret 1991/92 anslår 3000000000 kr.,

5. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar för budgetåret 1991/92 anslår 3827300000 kr.,

6. att riksdagen beslutar införa ett nytt anslag

Investeringsbidrag till stickspår, kombitrafik och

lastvagnstrafik för överförande av gods till järnväg m.m. för

kommande budgetår och att till detta anslå 200000000 kr.,

7. att riksdagen beslutar att affärsverket SJs resultatkrav

till år 1992 sänks med 600000000 kr.,

8. att riksdagen ger regeringen till känna att SJs

soliditetskrav bör vara 30%,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den trafikpolitiska målsättningen skall vara att utveckla

ett rikstäckande järnvägssystem som blir tillgängligt för så

många som möjligt och att målsättningen därvidlag skall vara att

varje kommun skall ha åtminstone en järnvägsstation i drift,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett gemensamt nordiskt snabbtågsnät,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att det är av största vikt att ett alleuropeiskt järnvägssystem

utvecklas i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om målsättningen att öka

järnvägstrafikens andel av såväl gods- som persontransporter på

vägtrafikens bekostnad,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att anpassa andra transportslag och

samhällsplanering till förmån för ökad andel järnvägstrafik,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

obligatoriska miljökonsekvensanalyser med bl.a. en alternativ

järnvägsutbyggnad vid alla större väg- och

flygplatsinvesteringar,

15. att riksdagen beslutar att SJs målsättning skall

innefatta att utveckla lågprissystem baserat på

marginalkostnaden för främst studerande, barnfamiljer och

pensionärer, m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att banverket skall bekosta såväl underhåll som reinvesteringar

på alla statligt ägda järnvägar och att dessa kostnader inte

skall övervältras på landsting eller kommuner,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att det skall stå län, landsting och kommuner fritt att i samråd

med banverket göra ytterligare nyinvesteringar i länsjärnvägar

m.m.,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att länstrafikhuvudmännen skall beredas större möjligheter att

bedriva lokal och regional järnvägstrafik även på stomnätet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utvecklad godstrafik på järnväg,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att utveckla mer konkurrens

på det statliga järnvägsnätet,

25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa

den s.k. skadlighetsprövningen för busstrafik som konkurrerar

med befintlig järnvägstrafik,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

försöksjärnvägar i enlighet med vad som anförts i motionen,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den inriktning som en utbyggd

järnvägstrafik bör ha i landets olika delar,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att Botniabanan längs Norrlandskusten skall byggas ut från

nuvarande ostkustbanan/Ådalsbanan till Örnsköldsvik, Umeå,

Skellefteå, Piteå och Luleå,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att en sydlig ostkustbana skall byggas ut från Norrköping eller

Linköping till Västervik, Oskarshamn, Kalmar och Karlskrona samt

att denna därefter skall övergå i en utbyggd Blekinge kustbana

och delvis ny sträckning genom Skåne till Malmö.

1990/91:T509 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om upprustning av länsjärnvägarna i Kalmar län.

1990/91:T510 av Sven-Olof Petersson och Roland Larsson (båda

c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bättre järnvägsförbindelser för

sydöstra Sverige,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att ta fram erforderliga beräkningar och

beslutsunderlag som kan anses nödvändiga för ett kommande

avgörande beslut angående en Sydostkustbana.

1990/91:T513 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att stomnätets huvudsträckor

prioriteras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att banverket tillsammans med SJ,

berörda länsstyrelser, länstrafikbolag och kommuner bör få i

uppdrag att undersöka en alternativ finansiering för en utbyggd

och upprustad västkustbana i hela sin sträckning inkl. ny bandel

Helsingborg--Landskrona mot Lund--Malmö,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att i de fortsatta förhandlingarna ta

med anslutningen av västkustbanan till den fasta förbindelsen av

sträckan längs den skånska västkusten med ny bansträckning

Helsingborg--Landskrona--Lund--Malmö.

1990/91:T515 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om nödvändigheten av att statliga insatser görs för

fullföljandet av projektet Bergslagspendeln.

1990/91:T516 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av järnvägssatsningar i Älvsborgs

län.

1990/91:T517 av Evert Svensson m.fl. (s,m,fp,c,v,mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en upprustning av Bohusbanan med

förlängning till Norge.

1990/91:T519 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson

(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att det är ett

samhällsintresse att SJs snabbtåg stannar i Herrljunga.

1990/91:T520 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att järnvägen Boden--Haparanda skall

tillföras stomnätet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upprustning och elektrifiering av

järnvägen Boden--Haparanda och Haparanda bangård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inrättande av omaxlingsstation i

Haparanda.

1990/91:T521 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en nybyggnad av Botniabanan.

1990/91:T522 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen anvisar infrastrukturmedel för en upprustning av

Blekinge kustbana till den standard som anges i

"Blekingevisionen".

1990/91:T523 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om byggande av stomjärnvägar under

perioden 1991--2000,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om stomjärnvägarna på Värmlandsbanan,

Norge/Vänernbanan och Bergslagsbanan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om investeringar i linjen

Karlstad--Grums,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bandelen Laxå--Karlstad,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om det s.k. Nykroppaprojektet.

1990/91:T524 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en nytt rabattsystem på järnvägen bör införas i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1990/91:T525 av Bertil Danielsson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Kust-till-kustbanan, dvs. järnvägen

mellan Kalmar/Karlskrona och Göteborg, skall bli försöksbana för

fri anbudsupphandling av järnvägstrafik.

1990/91:T528 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning tillsätts som bl.a. får i uppdrag att i samråd med

norrländskt näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda

och föreslå finansiering av en ostkustbana med sträckning efter

Norrlandskusten fram till Luleå,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den i yrkande 1

föreslagna utredningen i en andra etapp erhåller i uppdrag att

lägga förslag om ett samlat nordiskt snabbtågbanenät.

1990/91:T529 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av riksbangård syd.

1990/91:T531 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Götalandsbanan bör redovisas som ett

prioriterat projekt och ingå i nästa stomnätsplan.

1990/91:T532 av Ivar Franzén och Rolf Kenneryd (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbyggnaden av västkustbanan till

dubbelspår.

1990/91:T533 av Anders Svärd (c) och Karl-Erik Persson (v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna behovet av att nödvändigt planeringsunderlag snarast

utarbetas för att möjliggöra en utbyggnad av ny järnväg mellan

Karlskoga och Örebro.

1990/91:T536 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utbyggnad av södra Vänerlänken.

1990/91:T537 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Mälarbanan och Svealandsbanan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upphävande av SJs monopol på

stomnätet.

1990/91:T538 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna

vad som anförts angående norra stambanan och dess fortsättning

Östersund--Storlien.

1990/91:T539 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om medel till Bergslagspendelns

färdigställande.

1990/91:T541 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en snar utbyggnad av Mälarbanan.

1990/91:T544 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upprustning av banvallen mellan Mjölby

och Hallsberg.

1990/91:T545 av Karl-Erik Persson och Viola Claesson (båda v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att snabbtågen skall göra uppehåll i Hallsberg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad som sägs om "affärståg" i motionen.

1990/91:T546 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om röda avgångar norr om Ånge,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att flytta godshanteringen från Umeå

till Vännäs,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att bygga ostkustbanan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om persontrafik mellan Vännäs och Umeå,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om snabbtåg till Lycksele.

1990/91:T548 av Viola Claesson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att verkstäder som den i Östersund är av strategisk betydelse

för utvecklingen av spårbundna transporter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ägarskap och fortsatt drift vid Ageves

verkstad i Östersund,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att yrkeskunnande och arbetstillfällen

vid Östersundsverkstaden bör räddas av transport-, miljö- och

regionalpolitiska skäl.

1990/91:T549 av Karin Starrin och Stina Eliasson (båda c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om snabbtåg på norra stambanan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ytterligare en dubbeltur längs norra

stambanan.

1990/91:T550 av Pär Granstedt och Rosa Östh (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överföring av godstrafik till och från

Finland genom Sverige till järnväg och järnvägsfärja via

Hargshamn och, på sikt, Kapellskär.

1990/91:T551 av Pär Granstedt och Stina Eliasson (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

överläggningar bör ske mellan berörda svenska och norska organ

om en snabbtågförbindelse Stockholm--Östersund--Trondheim och

erforderlig upprustning av järnvägen på denna sträcka.

1990/91:T552 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om marknadsföringsåtgärder för

persontrafiken.

1990/91:T554 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ge SJs fastighetsdivision i uppdrag att försälja och

sanera oanvända stationshus och tillhörande byggnader.

1990/91:T555 av Viola Claesson och Bengt Hurtig (båda v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av verkstäder för järnvägens

behov,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den fortsatta driften vid

SJ-verkstaden i Luleå.

1990/91:T556 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statens järnvägars

verksamhetsinriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avreglering inom järnvägsområdet,

7. att riksdagen till D1. Drift och vidmakthållande av

statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar 19000000

kr. mindre än regeringen föreslagit eller totalt

3108300000 kr.

1990/91:T558 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om

"försöksjärnvägar" enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:T559 av Elver Jonsson och Lars Sundin (båda fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förutsättningarna för västsvensk

järnvägssatsning med Herrljunga som järnvägens centrum i

Älvsborgs län.

1990/91:T560 av Inger Schörling och Roy Ottosson (båda mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att medel skall anslås till ett samtrafikprojekt i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att nödvändiga medel ställs till förfogande för ett

förverkligande av snabbtåg på sträckan

Härnösand/Sundsvall--Stockholm till mitten av 1990-talet.

1990/91:T561 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) och Stig

Bertilsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelsen i

Älvsborgs län får i uppdrag att utreda effekterna av

persontrafik på järnväg med tåguppehåll i Vårgårda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förlängd pendeltågstrafik till

Vårgårda/Herrljunga.

1990/91:T562 av Görel Thurdin (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk

utredning som bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt

näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda och föreslå

finansiering av en ostkustbana med sträckning efter

Norrlandskusten fram till Luleå samt i en andra etapp får i

uppdrag att lägga förslag om ett samlat nordiskt

snabbtågbanenät,

2. att riksdagen beslutar att ge klartecken för projektering

av den del av ostkustbanan som kallas Botniabanan.

1990/91:T563 av Roy Ottosson och Inger Schörling (båda mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Delsbo stationshus, med

tillhörande byggnader, överlåts till Järnvägsföreningen

Dellenbanans Vänner.

1990/91:T565 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar

Karlsson i Bengtsfors (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökade järnvägssatsningar i

Västsverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om pendeltågstrafik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts angående investeringar i

Norge--Vänerlänken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder för att göra Herrljunga till

ett resecentrum för Älvsborgs län.

1990/91:T701 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en snabb och kraftig utbyggnad av

snabbtågssystemet för att erbjuda ett bra alternativ till

flygtrafik på medeldistanssträckor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Arlandabanan.

1990/91:T708 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en järnvägsförbindelse till

Arlanda snarast kommer till stånd.

1990/91:T812 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)

vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1990/91:A503 anförts om kommunikationerna i

Örebro län.

Utskottet

Utskottets behandling av järnvägsområdet inleds i det följande

med fyra avsnitt där olika banverks- och järnvägsrelaterade

frågor tas upp. Därefter behandlas SJ-koncernen samt olika

trafikfrågor på järnvägsområdet.

1 Anslag till banverket

1.1 Anslaget D1. Drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar m.m.

Kommunikationsministern föreslår i årets budgetproposition att

för drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet bör

3127,3 milj.kr. anvisas för nästa budgetår. För samma ändamål

förordas vidare att en kostnadsram på 3359 milj.kr. fastställs

för kalenderåret 1992. Medel har beräknats för ersättningstrafik

till persontågstrafiken på inlandsbanan.

Departementschefen förordar vidare att banverket bör få låna

i riksgäldskontoret inom en ram av 1800 milj.kr.

Upplåningsramen bör få användas för finansiering av

investeringar i dels eldriftanläggningar, dels de s.k.

SL-investeringarna samt dels produktions- och teleutrustning.

Vidare anmäls att upplåning inom den angivna ramen bör få ske

för anskaffning av rörelsekapital för finansiering av verkets

omsättningstillgångar.

För investeringar i både stom- och länsjärnvägar föreslår

kommunikationsministern en förenkling innebärande att banverket,

inom en beloppsgräns på 50 milj.kr. och enligt vissa angivna

föreskrifter, bör få rätt att självt pröva förskotteringar.

Uppgörelser som faller utanför dessa mandat bör även

fortsättningsvis prövas av regeringen.

Kommunikationsministerns förslag om upplåningsram och

förändrade regler för förskottering har inte föranlett några

motionsyrkanden. Förslag har däremot väckts i fyra motioner om

förändrade medelsanvisningar för banverkets drift och

underhållsverksamhet.

Ökade anslag förordas i tre motioner. I motion T249 (v) yrkas

att ett anslag på 4 miljarder kronor bör anvisas för ändamålet,

och i motionerna T508 (mp) och T40 (mp) förordas ett ökat anslag

med 700 milj.kr. till sammanlagt 3827,3 milj.kr.

Ett minskat anslag föreslås i motion T556 (fp) med 19 milj.kr.

till 3108,3 milj.kr. Reduceringen motiveras med att ingen

omföring bör ske från anslaget till ersättningstrafik utmed

inlandsbanan. Banverket bör i stället enligt motionärerna

underhålla de aktuella delarna av inlandsbanan för ca 17

milj.kr., medan resterande del av de 36 milj.kr. som avsetts

överföras, dvs. 19 milj.kr., därmed kan dras in från banverkets

anslag.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen och därmed även den angivna kostnadsramen för

statens banhållning. Vad gäller motion T556 (fp) kan hänvisas

till att riksdagen tidigare i vår beslutat att erforderliga

medel får överföras från banverkets anslag för drift och

vidmakthållande för avtal som tecknas om persontrafiken längs

inlandsbanan (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. TU19 och TU33,

rskr. 147). Samtliga motionsyrkanden avstyrks därför.

Utskottet tillstyrker vidare den föreslagna kostnadsramen för

upplåning i riksgäldskontoret samt vad kommunikationsministern

anfört om förskotteringar av järnvägsinvesteringar.

1.2 Anslaget D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar

Kommunikationsministern föreslår att 1500 milj.kr. anvisas

för nästa budgetår för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Vidare

föreslås att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan

anslagen D1. och D2. då detta främjar ett effektivt

resursutnyttjande. Departementschefen anmäler vidare att

finansieringen från det anslag som finns under statsbudgeten för

särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar avseende en

delutbyggnad på västkustbanan blir slutförd under innevarande

budgetår varför anslaget fortsättningsvis kan utgå.

Förslag om ökade insatser för nyinvesteringar under nästa

budgetår har väckts i fem motioner. I motion T211 (m) yrkas att

ett anslag på 2 miljarder kronor anvisas till banverket, och i

motion T202 (c) förordas ett anslag på 2,5 miljarder kronor.

Krav på ökade anslag finns vidare i motionerna T40 (mp), T249

(v) och T508 (mp) som samtliga förordar en fördubbling av

regeringens föreslagna medelsanvisning till sammanlagt 3

miljarder kronor under budgetåret 1991/92.

Utskottet konstaterar att kommunikationsministerns förslag

till medelsanvisning överensstämmer med riksdagens beslut våren

1990 om den utökade ram som banverket bör påräkna för budgetåret

1991/92 (prop. 1989/90:88 bil. 2, 1989/90:100 bil. 8, bet. TU27,

rskr. 325). I sammanhanget kan vidare hänvisas till att

utskottet tidigare i betänkandet om trafikens infrastruktur

(bet. 1990/91:TU24) förordat inrättandet av ett särskilt anslag

för investeringar i trafikens infrastruktur vilket tillsammans

med eventuella bidrag från andra finansiärer kan väntas

resultera i en påtagligt ökad investeringsverksamhet på

järnvägsområdet. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund

regeringens förslag till medelsanvisning. Detta innebär att

utskottet avstyrker samtliga nu berörda motionsyrkanden.

I motion T40 (mp) har tagits upp frågan om framtida

medelsanvisningar till nyinvesteringar i stomjärnvägar. För

påföljande budgetår, dvs. för 1992/93 resp. för 1993/94,

förordas i motionen en ytterligare successiv nivåhöjning av

banverkets investeringsanslag till 3,5 miljarder kronor och 4,5

miljarder kronor.

Utskottet är inte nu berett att pröva vilket anslagsbelopp

som banverket bör påräkna för de två aktuella budgetåren.

Utskottet avstyrker således motionen i nu behandlad del.

Vad gäller regeringens förslag om överföring av medel

mellan anslagen D1. och D2. samt vad som har anförts om

särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar har utskottet

ingen erinran.

1.3 Anslaget D3. Ersättning till banverket för vissa

kapitalkostnader

Från anslaget finansieras dels banverkets kapitalkostnader för

lån för de s.k. SL-investeringarna i Stockholmsområdet i

enlighet med 1983 års överenskommelse med Stockholms läns

landsting, SJ och staten, dels avskrivningskostnaden för

banverkets eldriftsanläggningar.

Kommunikationsministern föreslår att riksdagen anvisar 346

milj.kr. under anslaget för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

1.4 Anslaget D4. Järnvägsinspektionen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen anvisar

13136000 kr. för nästa budgetår till järnvägsinspektionen.

Regeringen förordar vidare att riksdagen godkänner en

kostnadsram på 14,9 milj.kr. för inspektionens verksamhet under

kalenderåret 1992.

Utskottet tillstyrker såväl den föreslagna medelsanvisningen

som den beräknade kostnadsramen.

2 Bannätets indelning

Det statliga järnvägsnätet är sedan 1988 års trafikpolitiska

beslut -- med undantag av inlandsbanan och malmbanan -- indelat

i två grupper, nämligen stomjärnvägar och länsjärnvägar. Denna

fördelning har bl.a. betydelse för vilket prioriteringssystem

som skall tillämpas för investeringar samt för

trafikeringsrättens utformning. Enligt gällande ordning är det

regeringen som fattar beslut om stomnätets avgränsning efter

banverkets prövning.

Krav på förändringar i bannätets uppdelning i stomjärnvägar

och länsjärnvägar tas upp i sex motioner. Yrkandena berör fyra

olika banor.

För järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn förordas

enligt motionerna T201 (s), T250 (fp) och T550 (c) att banan bör

omklassificeras från länsjärnväg till stomjärnväg.

En omklassning förordas vidare av Haparandabanan i

motionerna T202 (c) och 520 (v) som båda föreslår att banan bör

omföras till stomnätet.

För Bohusbanan har förslag om en förändring väckts i

motion T202 (c) som yrkar att bandelen inlemmas i stomnätet.

I motion T238 (mp) förordas slutligen att Ådalsbanan,

dvs. järnvägen mellan Sundsvall och Långsele, förs till

stomnätet.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det ankommer på

banverket att i sin löpande verksamhet successivt följa upp den

beslutade avgränsningen av bannätet efter samråd med berörda

intressenter. Med utbyggnader av nya länkar i järnvägssystemet

och ändrat trafikmönster kan banornas karaktär förändras över

tiden vilket kan aktualisera omklassificeringar. Utskottet har

också noterat att banverket i sin stomnätsplan meddelat att

särskilda utredningar kommmer att utföras före nästa

planeringsomgång om en eventuell förändrad klassificering av

vissa banor.

Utskottet vill därtill anföra att vissa slutsatser nu börjar

komma fram från det nya planeringssystemet, där resp. län inom

anslaget till länstrafikanläggningar har att prioritera mellan

länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Enligt

vad utskottet erfarit har härvid SJ påtalat att fortsatt

godstrafik på flera länsjärnvägar äventyras på grund av

bristande investeringar. SJ anser därför att investeringar i en

del länsjärnvägar kan komma att behöva finansieras med

stomnätsanslaget om godstrafiken skall kunna bibehållas och

utvecklas. Till bilden hör vidare att studier har visat att

vissa investeringar på länsjärnvägarna får trafikkonsekvenser

som till övervägande del ger effekter på angränsande

stomjärnvägar. Banverket har också i sitt remissyttrande över

transportrådets utredning om samordnad investeringsplanering

framhållit att järnvägsplaneringen kan behöva ske ovanför

länsnivån. Utskottet förutsätter att banverket med sitt

övergripande ansvar för järnvägstrafikens utveckling beaktar

även dessa frågor vid sin aviserade uppföljning av bannätets

indelning.

Vad gäller de enskilda banor som aktualiserats i skilda

motioner kan utskottet konstatera att järnvägen mellan Örbyhus

och Hargshamn har fått en ökad betydelse som nordisk

godsförbindelse genom färjetrafiken från Hargshamn till Nystad i

Finland. Utskottet förutsätter att banverket i samband med den

nämnda uppföljningen av bannätets indelning särskilt prövar

banans framtida status i bannätet. Motionerna om att föra banan

till stomnätet avstyrks därför av utskottet.

På Haparandabanan, dvs. bandelen Boden--Haparanda, förekommer

för närvarande en begränsad persontrafik av huvudsaklig lokal

och regional karaktär samt viss godstrafik med bl.a. trafik till

och från Finland. Utskottet förutsätter att de utvecklingsfrågor

som tas upp i motion T520 (v) om bl.a. ett ökat framtida

handelsutbyte på Nordkalotten kan komma att prövas inom ramen

för banverkets tidigare beskrivna uppföljningsarbete på området.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund yrkandet om att inlemma

Haparandabanan i stomnätet.

Beträffande Bohusbanan är trafiken enligt utskottets mening

för närvarande i huvudsak av lokal och regional karaktär.

Utskottet erinrar vidare om att en eventuell framtida

förlängning av Bohusbanan till Norge, som motionärerna förordat,

skulle förändra banans funktion väsentligt och därmed påkalla en

omprövning av banans status. Utskottet avstyrker därför

motionsyrkandet.

Av samma skäl avstyrks även yrkandet i motion T238 (mp) om att

föra bandelen Sundsvall--Långsele till stomnätet. På motsvarande

sätt som en eventuell förlängning av Bohusbanan skulle kunna

påkalla en omklassificering skulle exempelvis ett genomförande

av den diskuterade Botniabanan kunna innebära ett väsentligt

förändrat trafikmönster på Ådalsbanan.

Förutom de nu behandlade motionerna om överföringar av

bandelar finns ett motionsyrkande om att behålla en bansträcka

inom stomnätet.

I motion T56 (c) framhålls sålunda att bansträckan

Halmstad--Markaryd--Hässleholm alltjämt bör utgöra en del av

stomlinjenätet. Bakgrunden till motionsyrkandet är att SJ i

samband med färdigställandet av den nya järnvägsterminalen i

Helsingborg bestämt sig för att lägga om järnvägstrafiken på

västkustbanan. Detta har tidigare uppgetts innebära att

persontrafiken upphör på den aktuella bandelen.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att i

stomnätet ingår ett antal sammanbindande banor som har stor

betydelse för godstrafiken fastän ingen persontågstrafik

förekommer på dessa sträckor. Detta innebär således att det

finns ingen regel som säger att en bandel med automatik skall

omklassificeras om persontågstrafiken upphör. Utskottet har

vidare inhämtat att det även fortsättningsvis kommer att ske en

betydande godstrafik på den berörda bansträckningen. Utskottet

vill även nämna den möjlighet som finns för fortsatt

persontågstrafik mellan Halmstad och Hässleholm, om

överenskommelse kan uppnås mellan SJ och de berörda

trafikhuvudmännen längs banan om köp av tågtrafik. Vidare gäller

att upprätthåller inte SJ någon persontågstrafik på en

stomnätsbana kan trafikeringsrätten övergå till ett annat

trafikföretag. Enligt vad utskottet erfarit kommer också en

begränsad persontågstrafik ske på banan under nästa

tidtabellsperiod. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.

3 Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen

Utskottet behandlar i det följande de övergripande

riktlinjerna för bannätets planering och utbyggnad som tas upp i

regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för

tillväxt samt anknytande motionsyrkanden.

Regeringen anger i den nämnda propositionen beträffande

investeringsplaneringens inriktning att banverket i sin

stomnätsplan för perioden 1991 till 2000 delat in järnvägsnätet

i funktionella stråk där investeringarna koncentrerats kring

5--6 större projekt såsom t.ex. Mälardalen och ostkustbanan.

Detta uppges innebära att de medel som banverket disponerar för

nyinvesteringar redan i dag används på ett relativt samlat sätt.

I samband med stomnätsplanen har banverket även redovisat

vad som kan genomföras om dagens anslagsnivå fördubblas resp.

tredubblas. Dessa planer motsvarar i princip en

tidigareläggning av projekten i den ursprungliga stomnätsplanen.

Det innebär att investeringarna skulle koncentreras ytterligare

kring ett antal större projekt eller järnvägsstråk.

Regeringen anmäler i sammanhanget att i samband med

förhandlingsuppgörelser kring större investeringsprojekt bör

banverkets resurser så långt det är möjligt koncentreras till de

aktuella projekten i syfte att få till stånd en kraftfull och

koncentrerad tidigareläggning.

Regeringen förordar beträffande planeringen av

investeringarna i stomnätet att det rikspolitiska inflytandet

stärks. Detta avses i första hand ske genom tydligare

planeringsdirektiv. Regeringens roll anges som regel inte vara

att fatta beslut om enskilda järnvägssatsningar. Denna

utgångspunkt utesluter dock inte att det i vissa fall ändå kan

finnas motiv för statsmakterna att besluta om nationellt

strategiska satsningar i stomnätet. I propositionen anges vidare

att en kontinuerlig uppföljning bör genomföras av de större

investeringsobjekten. Regeringen hemställer mot denna bakgrund

att riksdagen godkänner inriktningen av investeringsplaneringen

vid banverket.

Utskottet har i betänkandet 1990/91:TU24 om trafikens

infrastruktur behandlat regeringens förslag om en reformerad

investeringsplanering i tillväxtpropositionen. Utskottet har

härvid ställt sig bakom ett förstärkt politiskt inflytande men

förordat att styrningen mer tydligt bör emanera från riksdagens

sida. Utskottet förutsätter följaktligen även att den

förutskickade förstärkningen av det rikspolitiska inflytandet

över banverkets investeringsplanering kommer att ske i sådana

former att riksdagen ges ett tillfredsställande inflytande.

Utskottet har vidare förutsatt att regeringen i lämpligt

sammanhang återkommer till riksdagen och redovisar hur den

åsyftade utvecklingen av investeringsplaneringen avses

genomföras. Utskottet har mot denna bakgrund ingen erinran mot

vad regeringen anfört om inriktningen av den allmänna

investeringsplaneringen vid banverket.

Utskottet övergår nu till att behandla andra övergripande

frågor som gäller investeringsplaneringen för järnvägar och som

tagits upp i ett flertal motioner.

I motion T508 (mp) framhålls att en ökad

järnvägsanpassning är angelägen så att andra transportslag och

samhällsplaneringen i övrigt anpassas till förmån för en ökad

andel järnvägstrafik. Vidare begär motionärerna att förslag bör

tas fram om obligatoriska miljökonsekvensanalyser innebärande

bl.a. att en alternativ järnvägsutbyggnad prövas vid alla större

väg- och flygplatsinvesteringar.

Utskottet har tidigare i vår vid behandlingen av trafikens

infrastruktur (bet. TU24) tillstyrkt en utvecklad samordnad

investeringsplanering. Detta innebär bl.a. att de

samhällsekonomiska effekterna bör beskrivas för större projekt

och att gemensamma planeringsförutsättningar bör eftersträvas

för samtliga infrastrukturverk. Därmed kan sektorsövergripande

avvägningar främjas så att trafiksystemet i ökad utsträckning

kännetecknas av ett stärkt samhällsekonomiskt och miljömässigt

hänsynstagande.

Vad vidare gäller de i motionen efterlysta

miljökonsekvensanlyserna kan anges att regeringen i proposition

1990/91:90 om en god livsmiljö förordat en ökad användning av

miljökonsekvensanalyser. I samma proposition framhålls det även

som angeläget att utveckla transportsystemets infrastruktur i en

miljövänlig riktning. Lösningar med mindre miljöpåverkan skall

sålunda enligt regeringen ges ökad prioritet genom att kraven på

redovisningar av miljöeffekter skärps och att högre miljökrav

ställs vid byggande, underhåll och drift av infrastrukturen. I

sammanhanget kan även nämnas att inom banverket sker numera

miljökonsekvensanalyser av alla större järnvägsprojekt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionsyrkandena.

Vad gäller statens ansvar för bannätet yrkas samfällt i

motionerna T231 (mp) och T508 (mp) att banverket skall ansvara

för såväl underhåll som reinvesteringar på alla statligt ägda

järnvägar och att dessa kostnader inte får övervältras på

landsting eller kommuner.

Utskottet konstaterar att banverket -- inom ramen för

tillgängliga resurser -- har ansvaret för att statens

spåranläggningar hålls i ett betryggande skick för aktuell

trafik. Detta sker genom drift och underhåll samt genom att

förslitna anläggningar byts ut genom reinvesteringar när

standarden inte längre kan upprätthållas med god ekonomi genom

underhåll. Som utgångspunkt för banverkets verksamhet gäller ett

samhällsekonomiskt betraktelsesätt. Detta innebär bl.a. att

olika intressenter kan ge ekonomiska bidrag för att få en högre

banstandard än vad som annars vore möjligt eller tidigarelägga

tidpunkten för upprustningen. Den samhällsekonomiska

utgångspunkten innebär vidare att banhållningsinsatserna

begränsas eller upphör om trafiken på den aktuella banan är av

alltför begränsad omfattning. Vidare kan tilläggas att för

investeringar som främst har lokal och regionalt värde gäller

principen att kommuner och landsting som har nytta av

investeringen kan medverka ekonomiskt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna i berörda delar.

I motion T508 (mp) framförs vidare beträffande

investeringsmedverkan att det bör vara fritt för län,

landsting och kommuner att i samråd med banverket göra

ytterligare nyinvesteringar i länsjärnvägar m.m.

Utskottet konstaterar att det redan nu finns möjligheter för

olika intressenter att medverka i finansieringen av olika

investeringar. Genom utskottets beslut tidigare att ställa sig

bakom förslaget om en ram för banverket att medverka vid

förskotteringar kan vidare denna möjlighet ytterligare

utnyttjas. Med hänvisning till det anförda får yrkandet anses

vara väsentligen tillgodosett. Det påkallar därför ingen åtgärd

från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.

I motion T60 (c) förordas att en parlamentarisk utredning

tillsätts för att utreda det framtida järnvägsbyggandet.

Utskottet anser att det nuvarande planeringssystemet med den

utveckling som tidigare förordats med ett förstärkt politiskt

inflytande från regering och riksdag kommer att

tillfredsställande uppfylla krav på hur planeringen för

byggandet av det framtida järnvägssystemet bör utformas.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionsyrkandet.

Bannätets internationella järnvägsförbindelser med en

förstärkt nordisk integrering och utbyggda anslutningar till det

järnvägssystem som är under uppbyggnad på kontinenten har

behandlats i flera motioner.

I motion T211 (m) anges att järnvägsnätet bör anpassas till

den pågående utbyggnaden av bannätet på kontinenten.

I motion T243 (fp) yrkas bl.a. att en nordisk plan tas fram

för erforderliga investeringar.

I motion T508 (mp) framhålls att en utbyggnad bör ske av ett

gemensamt nordiskt och europeiskt snabbtågsnät.

Enligt motionerna T528 (c) och T562 (c) yrkas gemensamt att

en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att bl.a. lägga

fram förslag om ett samlat nordiskt snabbtågsnät.

Utskottet instämmer i den uppfattning som återspeglas i flera

motionsyrkanden om vikten av goda nordiska och internationella

järnvägsförbindelser. Genom ett förväntat ökat handels- och

kontaktutbyte och en fortsatt europeisk integrering kommer

behovet av effektiva förbindelser att förstärkas. Sveriges

geografiska läge tillsammans med trafiksituationen på

kontinenten gör vidare enligt många bedömare att järnvägen kan

komma att spela en ännu mer strategisk roll i framtidens

internationella trafikförsörjning. Utskottet bedömer mot denna

bakgrund att en fortsatt utveckling av det internationella

samarbetet på järnvägsområdet är klart angelägen.

Enligt vad utskottet erfarit har såväl SJ som banverket

utvecklat ett nära samarbete med järnvägsföretagen såväl i

Norden som i övriga Europa. Vad gäller nordiskt samarbete kan

särskilt nämnas att de berörda nordiska infrastrukturverken

enligt en rekommendation från Nordiska rådet arbetar med att ta

fram en nordisk infrastrukturplan, som väntas bli färdigställd

till sommaren 1991. Syftet med detta arbete är bl.a. att

presentera en plan för gemensam nordisk järnvägspolitik och

nödvändiga investeringar för att knyta det nordiska

järnvägsnätet till övriga Europa.

På internationell nivå finns vidare ett utvecklat samarbete

inom bl.a. järnvägsföretagens gemensamma organisationer UIC och

ORE. Som ett exempel på samarbetsformer kan nämnas att UIC

bildat en särskild kommitté för att driva utvecklingsfrågor för

Europas internationella järnvägstrafik, där Sverige svarar för

såväl ordförandeskap som sekretariatsfunktion. Inom denna

samarbetsform behandlas bl.a. järnvägsföretagens krav på en

gemensam järnvägspolitik, affärsplaner för gods- och

persontrafiken samt järnvägsföretagens krav på infrastrukturen.

Inom FNs ekonomiska kommission för Europa, ECE, görs även

ett samordningsarbete som bl.a. syftar till att ta fram ett

ensartat och högkvalitativt internationellt järnvägsnät anpassat

för modern kombitågstrafik. I sammanhanget kan vidare nämnas att

inom ramen för den överenskommelse som träffats om anläggande av

en fast förbindelse över Öresund ingår planer för en utveckling

av den internationella järnvägstrafiken.

Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att syftet med

föreliggande motionsyrkanden kan komma att tillgodoses i allt

väsentligt inom ramen för en fortsatt utveckling av det

beskrivna internationella arbetet. Med hänvisning till vad som

nu har anförts avstyrker utskottet aktuella motionsyrkanden.

4 Järnvägsnätets framtida utveckling

Ett stort antal motioner har väckts om järnvägsnätets

upprustning och utbyggnad. I det följande redovisas först

motionsyrkanden som tar upp nationella och mer övergripande

riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet samt utskottets

överväganden med anledning därav. Därefter behandlas yrkanden

som främst berör enskilda banstråk och banområden. I samband med

behandlingen av banprojekten beskrivs i några fall rådande

ansvarssituation och planeringsläge. Utskottets

ställningstagande till dessa särskilda yrkanden redovisas samlat

avslutningsvis.

4.1 Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling

Riktlinjer för ett nationellt utbyggnadsprogram på

järnvägsområdet redovisas i motionerna T62 (m) och T211 (m).

Enligt motionärerna har under många år järnvägsnätet försummats

genom att moderniseringar inte utförts och nödvändigt underhåll

eftersatts. Investeringsbehovet bedöms därför som stort, varför

en prioritering förordas till de sträckningar där största

möjliga effekt bedöms kunna uppnås. Bland de projekt som nämns i

motionerna kan särskilt anges Arlandabanan, Mälardalsbanorna,

godsstråket genom Mellansverige och västkustbanan.

I motionerna T60 (c) och T202 (c) presenteras en nationell

plan för tidigareläggning av viktiga järnvägsinvesteringar.

Planen bygger på principen att tidigareläggningen skall främja

sysselsättningen och då även utanför storstadsområdena,

underlätta snabba godstransporter så att transportsystemet inte

hindrar den ekonomiska tillväxten samt underlätta introduktionen

av snabbare persontåg. Bland de bansträckningar som nämns i

motionerna kan anges södra stambanan, västkustbanan,

Kust-till-kust-banan, ostkustbanan, Dalabanan,

Stockholm--Östersund, norra stambanan, stambanan övre

Norrland, Bergslagsbanan, sträckan Göteborg--Oslo,

Värmlandsbanan, Mälarbanorna, sträckan Storlien--Östersund och

inlandsbanan.

En landsomfattande plan för järnvägsbyggande redovisas även

i motion T508 (mp) där det anges hur ett 65-miljardersprogram

bör fördelas på olika banprojekt. I motionen skisseras sålunda

olika insatser och prioritetsordning för ett drygt trettiotal

banprojekt i landet.

I motion T249 (v) beskrivs en rad angelägna projekt som bör

förverkligas inom en höjd anslagsram för järnvägsbyggande. Detta

gäller bl.a. insatser på västkustbanan, Mälarbanorna, snabbtåg

Stockholm--Sundsvall, Norge--Vänerlänken, Bohusbanan,

bansträckan Borås--Herrljunga--Uddevalla, Götalandsbanan,

inlandsbanan, norra stambanan, Botniabanan samt ostkustbanan.

Vad gäller snabbtågsutbyggnader av bannätet yrkas i motion

T225 (v) att en kraftig satsning bör göras på att bygga upp ett

snabbtågssystem som kan täcka större delen av landets

tätbefolkade regioner. Motsvarande uppfattning återspeglas i

motion T701 (mp) där det anges att en snabb och kraftig

utbyggnad erfordras av snabbtågssystemet för att ett bra

alternativ skall kunna erbjudas till flygtrafik på

medeldistanssträckor.

I motion T513 (s) anges att en prioritering bör göras i den

fortsatta järnvägsplaneringen till baninvesteringar som tillhör

stomnätets huvudsträckor.

Utskottet delar den uppfattning som återspeglas i många

motioner om att det finns ett betydande behov av investeringar

på järnvägsområdet. Järnvägens konkurrenskraft påverkas som

framhålls i flera motionsyrkanden i hög grad av bannätets

fysiska standard och tillgängliga kapacitet. Mot den bakgrunden

är det viktigt att en mer samlad och tidigarelagd

järnvägsutbyggnad kan ske. Utskottet har också tidigare i

samband med behandlingen av regeringens proposition 1989/90:88

(bilaga 2) om vissa näringspolitiska frågor angett att behovet

av järnvägsinvesteringar betydligt överstiger den

investeringsram på 10 miljarder kronor under 10 år som riksdagen

tidigare beslutat om (bet. 1989/90:TU27, rskr. 325).

När det sedan gäller vilka järnvägsinvesteringar som bör

genomföras vill utskottet erinra om att riksdagen i samband med

det trafikpolitiska beslutet år 1988 lade fast grunderna för

investeringsplaneringen på järnvägsområdet. Enligt detta beslut

slopades den tidigare huvudsakligen företagsekonomiska

investeringsbedömningen som då låg inom SJs beslutsområde. I

stället bestämdes i enlighet med den s.k. vägtrafikmodellen att

investeringar i stomjärnvägarna fortsättningsvis skall

genomföras först efter det att en allsidig samhällsekonomisk

prövning gjorts. Även investeringsplaneringen för länsjärnvägar

skall enligt den fastlagda ordningen ske på samhällsekonomiska

grunder.

Gällande ordning innebär vidare att investeringar på

stomnätet skall beslutas av banverket enligt de ramar och

riktlinjer som riksdag och regering anger. I planeringen skall

samråd, förutom med SJ, regelmässigt ske med olika lokala och

regionala intressenter, t.ex. länsstyrelser, kommuner och

trafikhuvudmän.

När det gäller investeringsplaneringen på länsjärnvägarna

skall avvägningen mellan väg- och järnvägsutbyggnader enligt

nuvarande planeringssystem ske på länsplanet, där kunskapen om

investeringsbehoven i första hand förutsätts finnas.

Vad gäller den mångfald olika järnvägsutbyggnader som förts

fram i årets motioner på järnvägsområdet konstaterar utskottet

att ett flertal av dessa projekt återfinns såväl i banverkets

stomnätsplan som i regeringens förteckning över särskilt

angelägna banprojekt som kan komma att finansieras från det nya

anslaget för särskilda investeringar i trafikens infrastruktur.

Utskottet vill vidare erinra om den möjlighet som finns att även

andra projekt än de angivna kan komma att finansieras via det

nämnda anslaget under förutsättning att de uppfyller de allmänna

riktlinjerna för anslagets användning. Vidare gäller, som

utskottet klargjort i betänkandet om trafikens infrastruktur

(bet. 1990/91:TU24), att med detta nya anslag kan utrymme

frigöras inom banverkets ordinarie anslag för andra ändamål. Med

banverkets projekteringsplan, omfattande projekt för sammanlagt

20 miljarder kronor och strategiplan som innehåller projekt för

30 miljarder kronor, håller också en god beredskap på att tas

fram för ett ökat och mer forcerat järnvägsbyggande.

Beträffande en snabbtågsutbyggnad av bannätet, som

efterlyses särskilt i vissa motioner, vill utskottet instämma i

motionärernas bedömning att en viktig faktor för järnvägens

konkurrensförmåga är att ett bannät med god hastighetsstandard

tillhandahålls. Utskottet konstaterar vidare att en fortsatt

anpassning av bannätet till snabbtågstrafik inryms i banverkets

investeringsplaner. Hastighetsstandarden 160--200 km/tim har

härvid bedömts vara riktpunkt för den viktigaste delen av

stomnätet. I SJs planer, som utskottet återkommer till senare,

ingår också en utbyggnad av snabbtågstrafik på de sträckor som

har ett sådant trafikunderlag att lönsam tågtrafik kan

byggas ut. Sammantaget innebär detta att en betydande andel av

det framtida tågresandet helt eller på vissa delsträckor kan

komma att ske med snabbtåg.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

motionsyrkandena om en utbyggnad av olika bandelar har att

behandlas inom ramen för den av riksdagen fastlagda

planeringsordningen. Genom det beskrivna systemet för

investeringsplanering tillsammans med den utveckling som

förutsetts ske med ett förstärkt politiskt inflytandet bör

riksdagen inte nu särskilt uttala sig för enskilda

utbyggnadsprojekt. Utskottets ställningstagande innebär därför

att samtliga aktuella motioner om övergripande riktlinjer för

bannätets utveckling avstyrks i nu berörda delar.

4.2 Upprustning och utbyggnad av enskilda banor

Utskottet övergår nu till de motionsyrkanden som väckts om

olika enskilda bansträckor. Utskottets överväganden redovisas

samlat avslutningsvis i detta avsnitt.

4.2.1 Arlandabanan

Frågan om Arlandabanans utbyggnad och integrering i

trafiksystemet tas särskilt upp i flera motioner.

I motion T234 (v, fp och c) framhålls att den framtida

tågtrafiken på Arlanda bör läggas upp så att Södertälje ges

direkta anknytningar.

I motion T248 (m) begärs att banverket erhåller erforderliga

medel så att Arlandabanan kan förverkligas.

I motionerna T701 (mp) och T708 (s) anges att Arlandabanan

snarast bör komma till stånd.

I motion T40 (mp) anges att Arlandabanan skyndsamt bör

byggas samt att finansieringen bör ske genom avgift på

flygverksamheten.

Arlandabanans spåranläggningar beräknas kosta 3,5 miljarder

kronor. Enligt den utredning som gjorts av banverket på

regeringens uppdrag kan Arlandabanan inte finansieras helt genom

biljettintäkter. Upp till 1 miljard kronor bedöms behöva

tillföras av allmänna medel. Projektet beräknas kunna vara

färdigt fyra år efter beslut.

Arlandabanan ingår bland de särskilt angelägna

järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och

beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för

infrastrukturinvesteringar.

4.2.2 Bandelar i Mälardalen

Behovet av en järnvägsutbyggnad i Mälardalen i form av

Mälarbanan och/eller Svealandsbanan framhålls särskilt i ett

stort antal motioner. Det gäller motionerna T37 (s), T46 (c, m,

fp, v), T65 (c), T68 (fp), T208 (fp), T209 (m), T248 (m), T250

(fp), T502 (c), T533 (c, v), T541 (s), T537 (m) och T812 (fp).

I motion T46 (c, m, fp, v) framhålls att Mälardalsprojektet,

med vilket avses såväl Mälarbanan som Svealandsbanan, är väl

förberett med bl.a. en etablerad fast organisation.

Utbyggnadskostnaden anges vidare som väl utredd samtidigt som

det föreligger en genomförd förhandling med en av staten utsedd

förhandlingsman. Motionärerna anser därför att den föreslagna

infrastrukturfondens ledning med förtur bör behandla projektet

så att ett genomförandeavtal kan vara klart före sommaren 1991.

I motion T541 (s) anges att en förbättring av

infrastrukturen i Mälardalen och Bergslagen skulle hjälpa till

att avlänka den alltför kraftiga tillväxten i Stockholmsområdet.

Samtidigt måste det till snabba, effektiva kommunikationer för

att behålla och utveckla den moderna och internationellt

inriktade industri som finns i dessa regioner. Mot denna

bakgrund bedömer motionärerna att Mälarbanan är en av de absolut

mest centrala utvecklingsfrågorna i Västmanland. Projektet

betecknas vidare som väl utrett och skapar ekonomisk tillväxt,

regional balans och en bättre miljö. Vad gäller ekonomiska

förutsättningar för Mälarbanan yrkas på att 1,5 miljarder kronor

ges i extra statsanslag utöver banverkets anslag på ca 1,2

miljarder kronor. Därutöver anses att 335 milj.kr. för sträckan

Valskog--Örebro bör täckas i Svealandsbanans kalyl samt att 20

milj.kr. omgående förskotteras till Mälarbanans intressenter AB

(MIAB) för projektering och juridisk analys av MIABs förslag.

I bl.a. motion T533 (c, v) framhålls värdet av att

Mälarbansprojektet kan förlängas vidare genom en ny

bansträckning mellan Örebro och Karlskoga. En sådan utbyggnad

skulle enligt motionärerna ha en stor trafik- och

regionalpolitisk betydelse och dessutom innebära att ett viktigt

steg tas mot slutmålet att få en snabb och modern

järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo.

Utskottet har tidigare framhållit att Mälarbanan och

Svealandsbanan är intressanta projekt och att den tätbefolkade

Mälarregionen är ett av de områden i Sverige där en utbyggd

kapacitet av SJs persontrafik och minskade restider skulle kunna

få betydande effekter i form av ökat tågresande (bet. TU

1987/88:19). Sedan utskottets uttalande har utredningsarbetet

kring järnvägsutbyggnaden i Mälardalen fortsatt med olika

intressentgrupper inblandade. En av regeringen tillsatt

förhandlare har den 19 november 1990 redovisat sitt arbete med

att finna finansieringslösningar för ett samlat upplägg av

spårutbyggnaderna i Mälardalen. Totalt beräknas

järnvägsutbyggnaden i Mälardalen kosta 5,7 miljarder kronor.

Enligt rapporten måste staten vara beredd att skjuta till

ytterligare ca 2,7 miljarder kronor för att en samlad utbyggnad

skall komma till stånd. Detta är medel utöver vad som finns med

i banverkets stomnätsplan, där 1,8 miljarder kronor avsatts för

projektet. Till sammanhanget kan vidare nämnas att i SJs planer

ingår en kraftfull utökning och uppsnabbning av trafiken i

Mälardalen.

Mälardalsprojektet ingår i den grupp av särskilt utpekade

järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och

beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för

infrastrukturinvesteringar.

4.2.3 Vissa övriga projekt i Stockholms och Uppsala län

I motion T248 (m) uppmärksammas behovet av

järnvägsutbyggnader i Stockholmsområdet med bl.a. banorna

Kallhäll--Kungsängen och Älvsjö--Västerhaninge samt infarterna

söder och norr om Stockholm.

Enligt den uppgörelse som träffats om trafiken i

Stockholmsregionen ingår omfattande spårutbyggnader. Enligt

överenskommelsen skall bl.a. nya spår anläggas mellan Stockholm

och Årsta (den s.k. Getingmidjan) samt dubbelspår byggas på

relationerna Älvsjö--Västerhaninge och Kallhäll--Kungsängen.

Vidare skall banförbättringar utföras mellan Västerhaninge och

Nynäshamn.

I motion T201 (s) framhålls behovet av förbättrade

järnvägsförbindelser till och från Hargshamn.

Sträckan Örbyhus--Hargshamn ingår bland länsjärnvägarna. I

det regionalt förankrade planeringssystem som därmed gäller har

länsstyrelsen i Uppsala län inprioriterat vissa investeringar på

den aktuella bandelen.

4.2.4 Götalandsbanan

Ett flertal motionärer har särskilt påtalat vikten av att

projektet Götalandsbanan förverkligas med vilket avses en ny

järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Göteborg söder om

Vättern. Motionärerna har i många fall framhållit att projektet,

med hänsyn till dess stora omfattning och förväntade effekter,

innebär en mycket strategisk satsning i strävan att uppnå en

ökad nationell tillväxt.

Bakom projektet Götalandsbanan står fem länsstyrelser och

ett tiotal kommuner. Syftet med banan är i första hand att knyta

ihop de viktiga regionerna och kommunerna inom den

utvecklingskorridor som banan går igenom samt att förbinda dessa

regioner och kommuner med Stockholm och Göteborg. SJ har i sitt

remissyttrande över banverkets förslag till stomnätsplan angett

att Götalandsbanan kan fylla en viktig funktion genom att binda

ihop de stora tätorterna i Östergötland med Jönköpings- och

Göteborgsområdet och avlasta västra stambanan. SJ bedömer mot

bl.a. denna bakgrund att Götalandsbanan är ett angeläget

projekt.

I motion T23 (s) bedöms att Götalandsbanan är särskilt

intressant mot bakgrund av de riktlinjer som presenterats i

tillväxtpropositionen. Projektet uppfyller således kravet på

nationell betydelse, förstärkt utbud av arbetskraft samt ökad

tillväxt. Banan bidrar dessutom till en omstrukturering av

järnvägsnätet med nya marknader som följd.

I motionerna T40 (mp) och T51 (mp) pekas Götalandsbanan ut

som ett angeläget större järnvägsprojekt. Enligt den sistnämnda

motionen framhålls vidare att genom banans förverkligande

förbättras pendeltågsmöjligheterna till Borås och Landvetters

flygplats.

I motion T213 (c) framhålls bl.a. banans positiva och

strategiska betydelse för Sjuhäradsbygden.

I motion T531 (s) bedöms att Götalandsbanan är ett projekt

som uppfyller alla krav på en offensiv järnvägssatsning genom

att skapa en "utvecklingskorridor" mellan de stora städerna i

Mellansverige. Motionärerna förordar att Götalandsbanan bör

redovisas som ett prioriterat projekt och ingå i banverkets

nästa stomnätsplan.

I sammanhanget kan nämnas att genom banverkets försorg

genomförs för närvarande en studie om samhällsnyttan av

Götalandsbanan som förberedelse inför nästa stomnätsplan.

4.2.5 Bandelar i sydöstra Sverige

I motionerna T28 (c) och T218 (c) påtalas behovet av

järnvägssatsningar i sydöstra Sverige. Vad gäller

kust-till-kust-banan bör investeringarna fortsätta på banan så

att hastigheten kan höjas och hela sträckan bli transportmässigt

effektivare. En upprustning även till Blekinge skulle vidare

förbättra kommunikationerna också för Kalmar län och för hela

området längs bansträckningen. I den förstnämnda motionen

förordas vidare en satsning på länsjärnvägarna i regionen genom

ett särskilt resurstillskott på 150 milj.kr. bl.a. på grund av

tidigare eftersatt underhåll.

I motion T509 (s) framhålls att minskad restid och

transporttid, komfort, ökad punktlighet och säkerhet är alla

viktiga krav på framtidens järnväg som förutsätter upprustning

av länsjärnvägarna i Kalmar län. I motionen anges vidare att

standarden på de aktuella bansträckningarna är bristfällig

beroende på att underhållet sedan lång tid tillbaka har

eftersatts. Motionärerna begär mot denna bakgrund att en

upprustning kommer till stånd av länets bannät.

Vad gäller kust-till-kust-banan kan konstateras att banan hör

till stomnätet. Det innebär att det är banverket som, inom de

ramar som riksdag och regering anger, beslutar om underhåll och

nyinvesteringar på banan. Banarbeten pågår på flera avsnitt

längs linjen med bl.a. banupprustning på delen Nybro--Kalmar för

ca 60 milj.kr. Fortsatta insatser finns vidare inprioriterade i

banverkets stomnätsplan och ytterligare åtgärder inlagda i

verkets projekteringsplan (Plan 20).

Förslag har vidare väckts i några motioner om att anlägga en

helt ny järnväg kallad Sydostkustbana eller Östersjöbana med

sträckning från Norrköping/Linköping till Västervik, Kalmar och

Karlskrona.

I motionerna T40 (mp) och T508 (mp) förordas sålunda att

Östersjöbanan betraktas som ett prioriterat utbyggnadsprojekt

och att banan byggs ut för snabbtågstrafik. Enligt den

sistnämnda motionen bör byggstarten för projektet ske kring år

1996.

I motion T510 (c) påtalas behovet av en modern och effektiv

Sydostkustbana. Som motiv för projektet anges bl.a. det vidgade

handelsutbytet som förutses med Östeuropa och angelägenheten av

att stärka den regionalekonomiska utvecklingen i sydöstra

Sverige samt behovet av att minska transportsystemets sårbarhet

mot störningar. Motionärerna förordar mot denna bakgrund att en

utredning tillsätts med uppgift att ta fram erforderliga

beräkningar och beslutsunderlag som kan anses nödvändiga för ett

kommande avgörande beslut.

4.2.6 Bandelar i Östergötland

I motion T226 (s) påtalas att det finns ett antal svaga länkar

i de olika kommunikationsslagen i Östergötland. På

järnvägsområdet exemplifieras angelägna satsningar med bl.a.

upprustade länsjärnvägar för att sörja för närtrafik och

matartrafik till fjärrtågen.

I motion T544 (v) framhålls att den nuvarande

trafikuppläggningen för tågtrafiken mellan Mjölby och Hallsberg

inte är attraktiv på grund av bl.a. bristande banstandard och

avsaknad av ett tilllräckligt antal mötesplatser på den

enkelspåriga banan. Motionärerna yrkar därför på att banvallen

mellan Mjölby och Hallsberg rustas upp.

Banprojekten på södra stambanan är högt prioriterade i

banverkets stomnätsplan. Snabbtågsanpassning mellan Stockholm

och Östergötland beräknas vara klar år 1993, medan sträckan

Östergötland--Malmö förväntas vara färdigställd 1994/95.

Vad gäller en upprustning av banvallen mellan Mjölby och

Hallsberg ingår detta projekt i banverkets uppgjorda planer.

4.2.7 Bandelar i Blekinge

Järnvägen mellan Karlskrona och Kristianstad, dvs. Blekinge

kustbana, har uppmärksammats i flera motioner.

I motion T212 (s) som behandlar väg- och

järnvägsinvesteringar i östra Skåne framhålls sålunda att

kustbanan mellan Kristianstad och Karlskrona bör upprustas och

elektrifieras.

I motion T256 (c) understryks behovet av en upprustning även

av bansträckan från Karlskrona och norrut till Emmaboda.

I motion T268 (c) påtalas angelägenheten av att bl.a

kustbanan elektrifieras för att skapa en mer attraktiv och

konkurrensduglig kollektivtrafik.

I motion T522 (v) förordas en upprustning av Blekinge

kustbana till den standard som anges i den s.k.

Blekingevisionen, dvs. en kraftfull upprustning och

elektrifiering för ca en halv miljard kronor. Enligt

motionärerna bör medel för ändamålet kunna disponeras från

tidigare särskilt anvisade medel för infrastruktursatsningar.

Järnvägen mellan Karlskrona och Kristianstad har år 1990

överförts från stomnätet till länsjärnväg. Det är därmed

länsstyrelsen i Blekinge som inom ramen för länstrafikanslaget

har att pröva investeringar på banan. Inom ramen för det

planeringssystem som därmed gäller har en plan lagts fast för

upprustning som innebär att satsningar kommer att ske för att

förbättra banans standard så att en utökad och ändamålsenlig

trafik kan ske på banan. Av 150 milj.kr. som avsatts för banan

kommer bl.a. 80 milj.kr. användas för makadamisering av

banvallen och 10 milj.kr. till tekniska förbättringar längs

banan och 5 milj.kr. i ny signalteknik. Banans toppfart beräknas

därmed kunna höjas till 120 km/tim med s.k. IC3-tåg.

4.2.8 Bandelar i Kronobergs län

I motion T371 (fp) påtalas angelägenheten av att bl.a. en

satsning görs på järnvägarna i Kronobergs län. Denna satsning

bör enligt motionären innebära att banverket slutför de

planerade projekten om standardhöjning på kust-till-kust-banan

samt snabbtågsanpassning på sträckan Stockholm--Malmö.

4.2.9 Bandelar i Skåne

I motion T217 (s) yrkas bl.a. att ett tredje spår anläggs på

sträckan Malmö--Lund, sträckan Malmö--Ystad elektrifieras samt

att ökade statliga insatser görs på de skånska delarna av

stambanorna.

I motion T229 (mp) framhålls bl.a. att kustbanan i sydöstra

Sverige upprustas med ny sträckning från Kristanstad över Hörby

till Lund, att Simrishamnsbanan Malmö--Simrishamn återuppbyggs

med ny länk till Lund och att linjen

Hässleholm--Kristanstad--Blekinge upprustas.

I motion T254 (m) påtalas behovet av att järnvägen mellan

Malmö och Ystad elektrifieras. Det skulle enligt motionärerna

bl.a. främja en positiv utveckling i en ost--västlig riktning i

Skåne. I motionen framhålls vidare att om färjetrafiken över

Öresund och Östersjön skall få möjlighet att utvecklas blir det

nödvändigt med ett utbyggt järnvägssystem i Sydsverige. Därmed

nås två effekter, dels att järnvägstrafiken får ett uppsving,

dels att man förhindrar att järnvägens kombitrafik drabbas av

flaskhalsar.

I motion T263 (fp) anges att elektrifieringen av

Malmö--Ystad-banan har förhalats i åratal och att en sådan

investering skulle ge väsentliga miljöfördelar jämfört med

dagens dieseldrift.

I motion T268 (c) framhålls att befintliga järnvägslinjer i

Skåne måste bevaras, moderniseras och även i framtiden ha

persontågstrafik. Med denna utgångspunkt bör bl.a. järnvägen

Malmö--Ystad elektrifieras och ledas om via Sturups flygplats.

I motion T19 (s) framhålls, med anledning av den

överenskommelse som träffats om trafiken i Malmöregionen,

behovet av en satsning även på sträckan mellan Ystad och

Simrishamn. Detta i avsikt att förbättra de infrastrukturella

förutsättningarna för Österlen och därmed stimulera intresset

för industrin, vilket på sikt kan leda till en ökad

sysselsättning.

I motion T67 (mp) anges att järnvägen bör vara ryggraden i

det ekologiska samhällsbyggandet. Med denna utgångspunkt

förordas en omfattande järnvägsupprustning med bl.a.

elektrifieringar, återuppbyggnad av tidigare järnvägar och

anläggande av nya spår. Med denna satsning skulle sammanlagt

åtta elektrifierade delvis sammanfallande banor leda gods och

persontrafiken radiellt genom Malmöhus län och över länsgränsen

till Kristianstad.

Utöver de satsningar som ingår i banverkets investeringsplan

kan hänvisas till den överenskommelse som träffats om

storstadstrafiken i Malmöregionen. Enligt denna uppgörelse avses

satsningar göras för att möjliggöra en utbyggd lokaltågstrafik.

Som exempel kan nämnas bandelen Malmö--Ystad som enligt

överenskommelsen skall elektrifieras och upprustas samt

eventuellt ges anslutning till Sturups flygplats.

4.2.10 Västkustbanan

I ett flertal motioner framhålls att västkustbanan är ett

angeläget projekt som bör genomföras så snart som möjligt. Det

gäller motionerna T212 (s), T229 (mp), T254 (m), T258 (mp), T263

(fp), T266 (m), T268 c), T507 (fp), T513 (s) och T532 (c).

I motion T507 (fp) anges att västkustbanan är behäftad med

en rad problem och att den i huvudsak har en enkelspårig

sträckning. Motionärerna yrkar mot denna bakgrund att

västkustbanan byggs ut till dubbelspår i sin hela längd för att

bli ett verkligt alternativ till bilen.

I motion T266 (m) anges att en snabb utbyggnad av

västkustbanan är ett mycket angeläget projekt, dels för

Göteborgsregionen, dels för den genomgående godstrafiken till

kontinenten.

I motion T258 (mp) bedöms att en utbyggnad av västkustbanan

är en nödvändighet för att bemästra miljöproblemen. Mot denna

bakgrund yrkas att västkustbanan prioriteras i det fortsatta

järnvägsbyggandet.

I motion T513 (s) framhålls bl.a. att banverket tillsammans

med SJ, berörda länsstyrelser, länstrafikbolag och kommuner bör

få i uppdrag att undersöka en alternativ finansiering för en

utbyggd och upprustad Västkustbana i hela dess sträckning inkl.

ny bandel Helsingborg--Landskrona mot Lund--Malmö.

I motion T532 (c) bedöms det som viktigt att riksdagen redan

nu fattar beslut om att hela västkustbanan på sträckan

Göteborg--Malmö skall byggas ut till dubbelspår så snabbt det är

praktiskt och tekniskt möjligt och att medel skall anvisas i den

takt som krävs för detta.

västkustbanan intar enligt banverket en strategisk funktion i

såväl det inhemska som det nordiska järnvägssystemet. Om

västkustbanan skall kunna bli en livskraftig transportlänk inför

2000-talet har den tidigare enligt utskottet bedömts behöva få

en väsentligt högre standard med bl.a. dubbelspår som gör att

järnvägstrafiken i konkurrens med vägtrafik och flyg kan erbjuda

såväl resenärer som godskunder effektiva och konkurrenskraftiga

transporter. Banverket har i sin stomnätsplan inrymt en satsning

på västkustbanan med 2040 milj.kr. Trots denna satsning kommer

dock knappt hälften av banans längd att vara dubbelspårig vid

1990-talets slut. Projektet ingår vidare bland de särskilt

angelägna järnvägsinvesteringar som enligt regeringens

proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör

prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna

delegationen för investeringar i trafikens infrastruktur.

I motion T8 (s) yrkas att delegationen för

infrastrukturinvesteringar bör få i uppdrag att utreda hur

järnvägssträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm skall kunna

bli en väl fungerande del av en dubbelspårig Västkustbana.

Den i motionen upptagna järnvägssträckan ingår i stomnätet.

Det är därmed banverket som har att prioritera förbindelsens

roll i det nationella järnvägssystemet.

4.2.11 Bandelar i Västsverige

I motion T213 (c) framhålls behovet av upprustning av bl.a.

Herrljungabanan.

I motion T266 (m) anges att stora godsmängder varje år

passerar genom centrala Göteborg under transport till och från

hamnen. Det är nödvändigt att dessa transporter sker så

effektivt som möjligt och med minsta möjliga olägenheter för

staden. Mot denna bakgrund yrkas att Marieholmsbron byggs om

samt att hamnbanan elektrifieras.

I motion T247 (fp) bedöms bl.a. att banan mellan

Trestadsregionen, dvs. Uddevalla/Trollhättan/Vänersborg, till

Herrljunga och Borås är av undermålig standard varför en

upprustning av spår och bangårdar anges som nödvändig.

I motion T507 (fp) anges att västkustregionen är en av

Nordens viktigaste arbetsmarknads- och trafikregioner. Stora

krav ställs därför på en väl fungerande infrastruktur. En

upprustning krävs härvid av Herrljungabanan vars banvall delvis

är undermålig och har dålig spårgeometri som begränsar

godstågens vikter. När det gäller bandelen Göteborg--Borås

bedöms likaså en upprustning som ytterst befogad inte minst med

tanke på områdets storflygplats och planerna på en

järnvägsanknytning av Landvetter.

I motion T559 (fp) framhålls bl.a. att Herrljungabanan inte

har en godtagbar standard.

I motion T565 (c) yrkas att garantier bör ges för

erforderlig upprustning av Herrljungabanan för ökad komfort och

högre hastigheter.

En upprustning av Herrljungabanan (Älvsborgsbanan) ingår i

banverkets projekteringsplan men har inte kunnat inrymmas i den

fastställda stomnätsplanen. Marieholmsbron planeras enligt

banverket kräva ombyggnad under senare delen av 1990-talet.

Projektet ingår i banverkets planer för kommande

reinvesteringar. I sammanhanget kan vidare nämnas att enligt den

överenskommelse som träffats om trafiken i Göteborgsregionen

ingår en begränsad upprustning och modernisering av områdets

järnvägar för att klara en utbyggd lokaltågstrafik.

4.2.12 Norge--Vänerlänken

I motion T40 (mp) framhålls att västkustbanan måste få sin

naturliga fortsättning även norrut till Oslo. Motionärerna anser

att det är angeläget att utbyggnaden kan påbörjas snart. För

detta ändamål bör ca 9 miljarder kronor tillföras utbyggnaden

under 1990-talet.

I motion T266 (m) framhålls att bra förbindelser måste

skapas med Osloregionen i Norge. En utvärdering av de olika

alternativen måste därför enligt motionärerna göras så snart som

möjligt.

I motion T516 (s) anser motionärerna att

järnvägssträckningen lämpligen bör gå via Mellerud--Kornsjö. För

att uppnå ett optimalt utnyttjande på denna linje krävs dock

enligt motionärerna dubbelspår på sträckan Göteborg--Mellerud.

I motion T517 (s, m, fp, c, v, mp) krävs att Bohusbanan

förlängs till Norge. Som argument anförs bl.a. att en utbyggnad

av Bohusbanan innebär att en kombination av snabb-, regional-,

lokal- och godstågstrafik kan uppnås på en förlängd Bohusbana.

Vidare anges att med projektet uppnås högst två timmars restid

på sträckan Göteborg--Oslo samtidigt som entimmestrafik på

fjärrtågen kan erbjudas. I motionen bedöms vidare att den valda

sträckningen har goda utvecklingsmöjligheter för framtiden vad

gäller antal tåg, restid, frekvens. Dessutom kan goda

förutsättningar skapas för en rationell anslutning till

Göteborgs hamn.

I motion T523 (s) betonas behovet av en upprustning av

bansträckningen Mellerud--Kil.

I motion T565 (c) framhålls att förbindelsen

Göteborg--Kornsjö är en del av den internationella

järnvägslinjen Köpenhamn--Oslo. Inom detta område finns enligt

motionen mycket goda förutsättningar att utveckla en för

samhället lönsam järnvägstrafik.

I motion T247 (fp) bedöms att alternativet med en utbyggnad

av nuvarande järnvägsförbindelse över Dalsland har en stor

fördel ur såväl regionalpolitisk som transportekonomisk

synpunkt.

Banverket har i samråd med SJ och NSB utrett den s.k.

Nordlänken Göteborg--Oslo. Utredningen från maj 1990 visade att

det skulle kosta 9,1 miljarder kronor att bygga ut Bohusbanan

till dubbelspår för snabbtågstrafik och internationella godståg.

Kostnaden för alternativet att bygga ut Bergslagsbanan mellan

Göteborg och Erikstad i Dalsland till dubbelspår samt att öka

kapaciteten på banan genom Dalsland med hjälp av nya

mötesstationer beräknades till 5,3 miljarder kronor. Utredningen

har därefter remissbehandlats. Banverkets utvärdering och beslut

om lämpligaste lösning har förutskickats redovisas under våren

1991.

I sammanhanget kan vidare nämnas att i banverkets planering

inryms hastighetshöjande åtgärder på sträckan Göteborg--Kil som

komplement till planerade reinvesteringar i form av brobyten med

smärre banuträtningar m.m. I ett första steg höjs hastigheten

till 140 km/tim genom främst signalåtgärder och därefter till

160 km/tim.

4.2.13 Godsstråket genom Bergslagen och vid Vänern

I motion T266 (m) framhålls angelägenheten av att det

planerade godsstråket norr om Vänern byggs ut snabbt så att

järnvägen ges möjligheter att leva upp till de leveranskrav som

i dag ställs på industrin.

I motion T536 (mp) påtalas behovet av en ny järnväg, den

s.k. södra Vänerlänken, med en ny bansträckning från Uddevalla

till Hallsberg. Genom den föreslagna nybyggnaden skulle enligt

motionären väsentliga miljö- och regionalpolitiska effekter stå

att vinna samtidigt som behovet av ytterligare satsningar på

flygutbyggnader skulle bortfalla.

Banverket har i sin stomnätsplan prioriterat satsningar på

godsstråket genom Bergslagen. I slutet av planperioden ingår

åtgärder för ca 320 milj.kr. i syfte att förbättra kapaciteten.

4.2.14 Bandelar i Värmland

I motion T204 (c, m, fp) framhålls behovet av bättre

kommunikationer för Värmland när det gäller sträckan

Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo samt sträckan

Karlstad--Kil--Göteborg.

I motion T236 (mp) framhålls att järnvägen mellan Karlstad

och Stockholm bör göras dubbelspårig.

I motion T523 (s) bedöms att samtliga järnvägsprojekt i

banverkets remissförslag till stomjärnvägsbyggande bör

genomföras så snart som möjligt. För finansieringen av dessa

projekt bör medel från den föreslagna infrastrukturfonden kunna

komma till användning. Enligt motionärerna bör vidare bl.a. en

ny bana anläggas mellan Karlstad och Grums. Hastighetsanpassning

och linjerätning bör vidare tidigareläggas på sträckan

Laxå--Karlstad så att den tekniska standarden hos de nuvarande

intercitytågen och kommande snabbtåg kan utnyttjas fullt ut.

Målet bör vara att snabbtåg skall kunna trafikera bandelen inom

ett par år. Nykroppaprojektet, som innebär en sammanlänkning av

inlandsbanan med Bergslagsbanan med ett 800 m nytt spår, bör

vidare enligt motionen genomföras.

I motion T21 (c, m, fp) yrkas att de satsningar som nu

planeras i Mälardalen ges en fortsättning så att bra

kommunikationer kan ske med Värmland. Motionärerna bedömer

därför att det är synnerligen angeläget att det utförs

kraftfulla satsningar på järnvägen

Stockholm--Karlstad--Arvika--Oslo.

I motionerna T53 (v), T227 (s) och T506 (v) framhålls att

den nedlagda NKlJ-banan mellan Deje och Hagfors bör breddas och

rustas upp för fortsatt trafik. I motion T204 (c, m, fp)

hemställs att en enligt motionärerna utlovad förnyad utredning

om möjligheterna till att bredda järnvägen nu genomförs.

I motion T255 (c) påtalas behovet av en upprustning av

godsjärnvägen Åmål--Svanskog för att trygga kundernas krav på

rationella, effektiva och kostnadsbesparande transporter. Enligt

motionärerna är det både företags- och samhällsekonomiskt

riktigt att ytterligare 20 milj.kr. tillförs länet för att

genomföra projektet.

För Värmlandsbanan finns en anpassning av järnvägen

Laxå--Karlstad inlagd i stomnätsplanen under åren 1998--2000.

Vidare kan framhållas att i planen för länstrafikanläggningar

finns vissa resurser avsatta för bandelen Åmål--Svanskog.

4.2.15 Bergslagspendeln

I motionerna T18 (s), T65 (c), T208 (fp), T221 (v), T503 (c),

T515 (m) och T539 (s) framhålls angelägenheten av att

utbyggnaden av Bergslagspendeln, dvs. järnvägen

(Västerås)--Tillberga--Fagersta--Västerås, kan ske såsom

tidigare planerats. Enligt bl.a. motion T503 (c) bör staten

därför tillskjuta särskilda medel för att projektet skall kunna

genomföras enligt de ursprungliga planerna. För finansiering av

det tillkommande medelsbehovet förordas i motion T539 (s) att,

om medel inte kan tillföras från vägverket, bör de tas ur

infrastrukturfonden.

Riksdagen anvisade i samband med behandlingen av regeringens

proposition 1987/88:64 om särskilda regionalpolitiska insatser i

delar av Bergslagen och norra Sveriges inland 20 milj.kr. för

investeringar i järnvägens infrastruktur. Medlen avsåg

upprustning på sträckorna Kolbäck--Surahammar och

Ludvika--Tillberga. Beträffande ytterligare medel till den s.k.

Bergslagspendeln angav riksdagen att prövning härav får ske

inom ramen för anslaget för länstrafikanläggningar. Vid

fördelning av medel till byggande av länstrafikanläggningar för

åren 1991--2000 har vägverket tilldelat Västmanlands län 162

milj.kr. Länsstyrelsen i Västmanlands län har inte ansett dessa

medel vara tillräckliga för att på ett rationellt sätt kunna

fullfölja utbyggnaden av Bergslagspendeln.

Länstrafikanläggningsplanen har därför överlämnats till

regeringen för fastställelse. Frågan är under beredning inom

regeringskansliet och förväntas avgöras under våren 1991.

4.2.16 Dalabanan och bandelar i Dalarna

I motion T221 (v) framhålls att en snabbtågsförbindelse mellan

Stockholm och Dalarna bör ha högsta prioritet, dels för att

förbättra förbindelserna på relationen, dels för att göra

flygtrafiken på Borlänge flygplats helt onödig.

I motion T240 (mp) påtalas behovet av en rad

järnvägssatsningar i Dalarna innebärande bl.a. att

Västerdalsbanan bör elektrifieras och byggas ut i en första

etapp till Sälen och i en andra etapp även ges en fortsättning

till Idre. Järnvägen Mora--Älvdalen bör vidare rustas upp för

att möjliggöra en återupptagen persontågstrafik. En utredning

bör även initieras om vad som är lämpligast för Dalarna och

Värmland; nytt spår Malung--Torsby eller att återuppta trafiken

på järnvägen Vansbro--Lesjöfors. I motionen framhålls vidare att

en omfördelning bör ske från väginvesteringar till

järnvägssatsningar och av de olika ekonomiska möjligheter som

står till buds för ytterligare järnvägssatsningar.

En snabbtågsanpassning av Dalabanan ingår i banverkets

stomnätsplan med utbyggnad 1996--1997. Projektet återfinns också

i banverkets projekteringsplan varför en tidigareläggning är

möjlig om särskilda medel tillhandahålls.

4.2.17 Ostkustbanan

En snabbtågsanpassning av ostkustbanan tas upp i ett flertal

motioner.

I motion T238 (mp) påtalas behovet av att skyndsamt

förbättra banan så att snabbtågstrafik kan upprättas åtminstone

mellan Stockholm och Härnösand. Enligt motionärerna är det

förhållandevis små kostnader som krävs för en

snabbtågsupprustning på sträckan Gävle--Härnösand i förhållande

till de positiva effekter som det skulle ge.

I motion T242 (c) yrkas att 200 milj.kr. anvisas som

särskilda medel för en upprustning av ostkustbanan.

I motion T505 (c) framhålls behovet av en snabbtågssatsning

mellan Stockholm och Sundsvall. Mot bakgrund av frågans tidigare

hantering är det enligt motionärerna angeläget att ett klart

riksdagsuttalande görs om att projektet bör genomföras inom de

närmaste åren samtidigt som särskilda medel bör anvisas för

projektet.

I motion T560 (mp) yrkas att nödvändiga medel ställs till

förfogande för ett förverkligande av snabbtåg på sträckan

Härnösand/Sundsvall--Stockholm till mitten av 1990-talet.

En snabbtågsanpassing av bandelen Stockholm--Gävle ingår i

banverkets stomnätsplan. Projektet ingår vidare bland de

särskilt angelägna järnvägsinvesteringar som enligt regeringens

proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör

prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna

delegationen för infrastrukturinvesteringar. Detta innebär också

att möjligheterna till en mer omfattande snabbtågsanpassning

längs banan kommer att prövas.

4.2.18 Botniabanan

Med Botniabanan avses en förlängning av ostkustbanan längs

Norrlandskusten på sträckan

Härnösand--Örnsköldsvik--Umeå--Luleå. En särskild

Botniabanegrupp har bildats, bestående av företrädare för

berörda länsstyrelser, kommuner och näringslivsorganisationer. I

ett flertal motioner bedöms banprojektet som samhällsekonomiskt

angeläget att bygga ut.

Detta gäller bl.a. motionerna T40 (mp) och T238 (mp) där det

yrkas att banan byggs ut till Örnsköldsvik och Umeå under

1990-talet och att ett särskilt anslag inrättas för detta

ändamål.

I motion T239 (fp) framhålls att mot bakgrund av bl.a.

starka miljöskäl och angelägenheten av att bredda

arbetsmarknader och svara upp mot kraven på en ökad

godshantering bör projektet ingå i kommande investeringsplaner.

I motion T521 (fp) anges att Botniabanan har stor

samhällsbetydelse eftersom den påverkar förutsättningarna för

såväl näringsliv, arbetsmarknad, kompetensförsörjning som

fritids- och rekreationsutbud. Projektet kostar mindre än

dubbelspår på stambanan. Enligt motionären ger projektet bl.a.

nya möjligheter för persontrafik och ökad tillgänglighet för

stora godskunder.

I motionerna T528 (c) och T562 (c) yrkas att en

parlamentarisk utredning tillsätts som bl.a. får i uppdrag att i

samråd med norrländskt näringsliv samt kommun- och

länsföreträdare utreda och föreslå finansiering av en

Ostkustbana med sträckning längs Norrlandskusten fram till

Luleå. I den sistnämnda motionen yrkas vidare att riksdagen ger

klartecken för projektering och att kostnaden för projekteringen

tas ur infrastrukurfonden.

I motion T546 (v) anges att det i ett framtidsperspektiv

behövs rejäla satsningar på att bygga ut järnvägsnätet i

Norrland och att en utbyggnad längs Norrlandskusten är ett

viktigt led. Botniabanan skulle sålunda enligt motionären bidra

till att dels avlasta stambanan, dels underlätta arbetspendling

mellan kustorterna.

En samhällsekonomisk utvärdering pågår för närvarande av

projektet Botniabanan genom banverkets försorg. SJ studerar

vidare trafikeringen i hela ostkuststråket. Inom den särskilda

lokala och regionala grupp som bildats för Botniabanan sker även

ett fortsatt utredningsarbete.

4.2.19 Vissa övriga projekt i Norrland

I motion T228 (s) påtalas en rad angelägna

infrastruktursatsningar i Norrbotten. På järnvägsområdet gäller

detta investeringar i malmbanan och norra stambanan och

innefattar insatser som kurvuträtning, förbättrad banstandard,

fler mötesplatser och förstärkt kapacitet för elförsörjning.

I motion T237 (s) framhålls behovet av satsning på järnvägar

i Jämtlands län innefattande upprustning på inlandsbanan av

sträckan Sveg--Mora och på stomjärnvägen mellan Östersund och

Storlien.

I motion T238 (mp) påtalas, med hänvisning till

slutrapporten från miljödelegationen Sundsvall--Timrå (SOU

1990:102), behovet av utbyggnader av järnvägsnätet i

Sundsvallsområdet.

I motion T242 (c) yrkas på ett särkilt anslag på 135

milj.kr. för upprustning för snabbare tåg på norra stambanan

avseende sträckan Gävle--Östersund.

I motion T520 (v) framhålls att hela järnvägsnätet bör

betraktas som en del av ett internationellt järnvägsnät.

Investeringarna blir då beroende av utbyggnad och planer i

omvärlden. Mot denna bakgrund framhåller motionären behovet av

en elektrifiering och upprustning av järnvägen Boden--Haparanda

och av Haparanda bangård.

I motion T538 (m) framhålls behovet av en tidigarelagd och

mer kraftfull upprustning av norra stambanan och dess

fortsättning Östersund--Storlien.

I motion T549 (c) påtalas att det behövs en satsning på

infrastrukturen för att skapa förutsättningar för människor att

arbeta och bo i inre Norrland. Mot denna bakgrund yrkas att

banstandaren anpassas för snabbtåg på norra stambanan till

Östersund.

I motion T551 (c) framhålls att överläggningar bör ske

mellan berörda svenska och norska organ om en

snabbtågsförbindelse Stockholm--Östersund--Trondheim och

erforderlig upprustning av järnvägen på sträckan.

I motion T235 (v) framhålls behovet av garantier för en

upprustning av länsjärnvägen mellan Storuman och Hällnäs. Enligt

motionären har eftersatt underhåll bl.a. inneburit att tågsätten

inte kan ta full last vilket leder till kostsamma omlastningar

och fördyringar. En snabb upprustning av tvärbanan bedöms därför

som nödvändig för att en utveckling skall kunna ske av

näringslivet i inlandet.

I motion T239 (fp) anges att en upprustning av tvärbanan

måste påbörjas före år 1996, vilket enligt nuvarande beslut inte

ryms inom den givna länsramen. Mot denna bakgrund yrkas att

särskilda anslag anvisas för tvärbanan Storuman--Hällnäs.

I motion T40 (mp) framhålls att 1,2 miljarder kronor bör

särskilt avsättas för en skyndsam upprustning av inlandsbanan

under de närmaste fem åren. Med denna satsning kan hastigheten

anpassas till vad som är normalt och banunderhållskostnaden

sänkas väsentligt. Samtidigt skulle banans bärighet förbättras,

vilket skulle gynna det hårt trängda näringslivet i inlandet.

Vad gäller norra stambanan och stambanan i övre Norrland har

banverket i sin fastställda stomnätsplan tagit med medel för

hastighetshöjningar och kapacitetsförstärkningar.

Projekten ingår vidare bland de särskilt angelägna

järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och

beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för

infrastrukturinvesteringar.

För tvärbanan Storuman--Hällnäs har 20 milj.kr. avsatts

under planeringsperioden.

4.2.20 Utskottets övervägande

Utskottet anser att det stora antalet motionsyrkanden om

upprustningar och utbyggnader av olika bansträckor visar på det

betydande behov som finns av insatser på järnvägsområdet. Därmed

är det också av stor vikt att planeringssystemet uppfyller högt

ställda krav så att en samhällsekonomiskt effektiv

resursanvändning möjliggörs.

Utskottet har i det föregående under avsnittet 4.1

Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling redovisat sitt

allmänna ställningstagande till vilka principer den fortsatta

upprustningen och utbyggnaden av bannätet bör ske efter. Detta

innebär i korthet att banverket har att besluta om investeringar

i stomjärnvägar medan länsstyrelserna har att inom ramen för

anslaget för länstrafikanläggningar besluta om investeringar på

länsjärnvägarna. På regering och riksdag ankommer det att

utfärda planeringsdirektiv och fastställa ekonomiska ramar för

insatsernas storlek i bannätet. Utskottet har också tidigare, i

betänkandet 1990/91:TU24, redovisat sitt ställningstagande till

olika övergripande frågor om infrastrukturens utveckling.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu

beskrivna motionsyrkandena om utbyggnad av enskilda bandelar har

att behandlas inom ramen för den tidigare angivna

planeringsordningen. Utskottets ställningstagande innebär därför

att samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks i nu berörda

delar.

5 Övergripande SJ-frågor

5.1 SJs organisationsform

Frågan om SJs organisationsform som statligt affärsverk har

behandlats av riksdagens revisorer samt i tre motioner.

Revisorerna anser i sin granskningsrapport att det finns

nackdelar med SJs nuvarande affärsverksform. Organisationen av

verksamheten uppges inte bli affärsmässigt optimal på grund av

att verksamheter inom aktiebolag ogärna integreras med

affärsverket. Avsaknaden av juridiskt koncernförhållande innebär

vidare enligt revisorerna att den ekonomiska styrningen av SJ

inte kan bedrivas effektivt. Problem finns även vad gäller

ansvarsfrågorna. Revisorerna ifrågasätter mot denna bakgrund om

inte aktiebolagsformen är ett lämpligare alternativ för SJs

verksamhet. Enligt revisorernas uppfattning måste dock en rad

viktiga frågor lösas innnan regering och riksdag kan ta

ställning till att eventuellt ombilda SJ till bolag. Revisorerna

förordar därför att regeringen bör överväga frågan om en

bolagisering av SJ.

I motion T62 (m) förordas att SJ omvandlas till aktiebolag.

Förändringen av associationsform ses som ett naturligt fortsatt

steg efter banverkets bildande. Enligt motionärerna bör ett

framtida SJ AB om möjligt säljas ut på den öppna marknaden och

influtna medel användas till investeringar i infrastrukturen.

I motion T35 (v) avvisas däremot tankarna på en bolagisering

och i stället framhålls att SJ bör drivas som affärsverk även

framgent.

I motion T71 (mp) anges att det på sikt kan vara riktigt med

konkurrens även på banverkets stomnät men så länge detta inte är

fallet bör SJ även fortsättningsvis verka som ett normalt

statligt affärsverk.

Utskottet konstaterar att kommunikationsministern i årets

budgetproposition aviserat att förutsättningarna för en

bolagisering av SJ skall prövas. Som motivering anges bl.a. att

när SJ utsätts för en ökad konkurrens genom bl.a. en fortsatt

avreglering på transportmarknaden måste SJ ges samma villkor för

sin verksamhet som andra aktörer har på transportmarknaden.

Utskottet anser det angeläget att SJs organisationsform ges

en sådan utformning att effektiviteten på transportmarknaden

främjas och att järnvägstrafiken ges goda utvecklingsmöjigheter.

Som revisorerna klarlagt inrymmer affärsverksmodellen vissa

förhållanden som kan försvåra såväl en lämplig ekonomisk

styrning som ett tydligt ansvarstagande. Utskottet vill också

understryka vad departementschefen anfört om att de framtida

konkurrensförutsättningarna på transportmarknaden påverkar valet

av organisationsform för SJ. Utskottet förutsätter därför att

det inom ramen för det översynsarbete som aviserats kommer att

ske en allsidig belysning av frågan. Detta bör innebära att

förslaget från riksdagens revisorer kommer att tillgodoses

varför yrkandet kan lämnas utan vidare åtgärd. Med hänvisning

till vad som nu anförts anser utskottet vidare att

motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida. De avstyrks följaktligen.

5.2 SJs koncernstrategi

Kommunikationsministern förordar i budgetpropositionen att

riksdagen godkänner en förändrad inriktning av SJ-koncernens

verksamhet. Den nuvarande inriktningen bygger bl.a. på 1988 års

trafikpolitiska beslut där det angavs att SJ skulle koncentrera

sin verksamhet till järnvägstrafiken. Endast verksamheter som

direkt stärkte järvägens konkurrenskraft skulle enligt detta

beslut behållas inom SJ-koncernen. En avyttring av större delen

av aktieinnehavet i Swedcarriergruppen ansågs därvid som en

förutsättning för att fullfölja den fastlagda koncernstrategin.

Enligt departementschefen har SJs styrelse och ledning

därefter ingående analyserat SJs förutsättningar på

transportmarknaden. Slutsatsen har blivit densamma för

persontrafiken och godstrafiken, nämligen att järnvägens

konkurrenskraft stärks genom att resenärer och näringsliv

erbjuds heltäckande transportlösningar. Järnvägen skall därvid

fortfarande vara kärnaffären. Ett helt eller delvis ägande i

kringverksamheterna är därvid enligt SJ en förutsättning för att

få tillräckligt inflytande över alla delar i

transportlösningarna.

Kommunikationsministern meddelar vidare att han i syfte att

klargöra konsekvenserna av olika strategier för SJs verksamhet

har låtit utföra en extern utredning. Utredarna uppges ha kommit

fram till att SJs lönsamhet och konkurrensförutsättningar skulle

försämras om verksamheten koncentrerades till enbart tågtrafik.

En inriktning mot ett heltäckande transportföretag uppges vidare

överenstämma med koncernstrategin hos såväl SJs konkurrenter på

den svenska transportmarknaden som hos ett flertal europeiska

järnvägsförvaltningar.

Kommunikationsministern framhåller mot denna bakgrund att

det är viktigt att det rekonstruktionsarbete som SJ nu är inne i

inte störs av oklarheter om vilken inriktning det fortsatta

arbetet skall ha. Vidare anförs att han för sin del är beredd

att godta den av SJ utarbetade koncernstrategin och att han

föreslår att riksdagen godkänner denna.

Frågan om SJs koncerninriktning har tagits upp av riksdagens

revisorer. Revisorerna har vid sin granskning konstaterat att

det föreligger skilda uppfattningar mellan ägaren/staten och SJs

ledning om verksamhetens inriktning och hur koncernen skall

utvecklas. I sitt förslag till riksdagen har revisorerna därför

påtalat att frågan om verksamhetens inriktning och omfattning

måste få en lösning omedelbart.

Revisorerna anser i likhet med SJ att flertalet av de

verksamheter som bedrivs vid sidan av järnvägstrafiken är

exempel på sådana verksamheter som kan sägas stödja

järnvägstrafiken. Enligt revisorernas mening finns det således

skäl för att SJ-koncernens verksamhet får en vidare inriktning

än vad riksdag och regering i dag har uttalat.

Frågan om SJ-koncernens inriktning har behandlats särskilt i

två motioner.

I motion T211 (m) framhålls att riksdagens tidigare beslut

om en koncentrering av verksamheten till järnvägstrafik bör

bestå tills vidare. Således bör det enligt motionärerna finnas

en mycket stark koppling mellan ett dotterbolag och SJs

egentliga verksamhet för att SJ skall få fortsätta äga det.

Busstrafiken, inte minst kontinenttrafiken, bör därvid

försäljas, liksom ASG, för att ge ett kapitaltillskott till SJ i

avvaktan på en ombildning till aktiebolag. Enligt motionärernas

uppfattning är SJs målsättning och ambition inte förenlig med

den ställning som SJ i dag har som affärsverk.

I motion T556 (fp) framhålls likaså att SJ-koncernen bör

koncentrera sin verksamhet till järnvägstrafiken. Enligt

motionärerna måste rimligen antas att SJ kan erbjuda heltäckande

transportlösningar även i samarbete med andra självständiga

trafikföretag. Alternativet till regeringens förslag till

verksamhetsinriktning är för motionärernas del att dotterbolag

som saknar stark anknytning till huvudverksamheten avyttras samt

att SJ ombildas till aktiebolag och underkastas samma regler som

andra aktörer på en transportmarknad med fri konkurrens.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det är angeläget att

den oklarhet som riksdagens revisorer påtalat om SJs

koncernstrategi undanröjs. För att SJ-koncernen skall kunna

agera effektivt krävs tydliga direktiv från statsmakternas sida

liksom en löpande och reell uppföljning från ägarens sida.

Utskottet anser vidare att grundläggande för vilken

koncernstrategi som väljs bör vara gällande trafikpolitiska

beslut. Detta innebär att statens ägarintresse inte

nödvändigtvis alltid behöver sammanfalla med vad som är bäst för

SJ-koncernen från rent företagsekonomisk synpunkt. Utskottet

bedömer mot denna bakgrund att utgångspunkten bör vara att SJ

kan utvecklas till ett effektivt och konkurrenskraftigt företag

som främjar en utvecklad järnvägstrafik. Enligt det

utredningsarbete som kommunikationsministern refererar till

skulle SJs lönsamhet och konkurrensförutsättningar försämras om

verksamheten enbart koncentrerades till tågtrafik. Med den

successivt ökade konkurrens SJ möter på tidigare delvis skyddade

marknader förstärks också enligt utskottet betydelsen av att SJ

inte förbjuds inneha olika dotterbolag som kan skapa rationella,

lönsamma transporter där olika transportmedel samverkar där så

är nödvändigt och gynnsamt.

Utskottet ansluter sig således till regeringens uppfattning

men vill betona att detta inte innebär att SJ skall ta över

olika kringverksamheter. Vad det i stället handlar om är att SJ

skall få behålla och utveckla sina dotterbolag där så bedöms

lämpligt för att stärka företagets kärnaffär, nämligen

järnvägen. Enligt vad utskottet erfarit bygger också SJ

målmedvetet ut samarbetet med bussföretag, åkerier, speditörer

för att främja trafiken inom och utom landet.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund vad

kommunikationsministern anfört om inriktningen av SJ-koncernens

verksamhet. Utskottet förutsätter vidare att frågan om

SJ-koncernens verksamhetsinriktning kan komma att tas upp i det

tidigare nämnda översynsarbetet om SJs framtida

organisationsform. Utskottets ställningstagande innebär därmed

att syftet med förslaget från riksdagens revisorer får anses bli

tillgodosett, varför det kan lämnas utan vidare åtgärd från

riksdagens sida, samt att de berörda två motionsyrkandena

avstyrks.

5.3 SJ-koncernens mål m.m.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut styrs SJ av bl.a. ett

antal övergripande ekonomiska mål. I det följande behandlas de

överväganden som riksdagens revisorer har gjort vad gäller denna

form av styrning. I sammanhanget behandlas även regeringens

förslag till utvecklad målstyrning och det motionsyrkande som

väckts med anledning härav.

Enligt riksdagens revisorer bör fortsättningsvis

statsmakternas ekonomiska krav omfatta hela SJ-koncernens

verksamhet. För soliditeten anger revisorerna att SJs

soliditetskrav inte väsentligt bör avvika från konkurrerande

företags soliditetskrav. Kravet på lägsta soliditet bör

bestämmas med hänsyn till rörelserisken. SJ bör därvid ha en

tillräcklig soliditet för att kunna möta variationer i

rörelseresultat. Revisorerna anser vidare att avkastningskravet

kan formuleras så att det blir styrande för vilka investeringar

som genomförs. SJ måste då göra en prioritering av

investeringsprojekten och endast genomföra investeringar som

visar god lönsamhet På så vis kan en expansion av verksamheten

ske under kontrollerade former utan att den finansiella risken

blir för stor. Med hänvisning härtill förslår revisorerna att

förslag till ekonomiska mål för SJ-koncernen tas fram.

Vad gäller SJs ekonomiska mål har detta formulerats

tidigare som att målet är att förbättra resultatet så att SJ kan

redovisa ett sådant överskott att man kan finansiera anskaffning

och förnyelse av nödvändiga resurer i affärsrörelsen, inklusive

investeringar efter rekonstruktionsperiodens utgång år 1992.

Ekonomiskt har detta angetts innebära att bruttoresultatet skall

förbättras med minst en miljard kronor mellan åren 1987 och

1992.

Kommunikationsministern preciserar i årets budgetproposition

att det ekonomiska målet att förbättra resultatet år 1992 med 1

miljard kronor jämfört med tidigare resultatprognoser gäller

enbart för affärsverket. Vidare framhålls att resultatkravet

gäller SJs förbättring genom interna åtgärder. Detta innebär

enligt departementschefen att effekter av bl.a. den s.k.

vägtrafikmodellen samt av förändrade former för statens köp och

bidrag inte skall påverka bedömningen av SJs interna

resultatförbättring.

Det ekonomiska avkastningskravet för SJ har behandlats i

motion T508 (mp) där det förordas att SJs resultatkrav till år

1992 sänks med 600 milj.kr. Som skäl anger motionärerna att

breddningen av mervärdeskatten tillsammans med nya skatter på el

och diesel i praktiken inneburit att de ekonomiska kraven på SJ

kraftigt skärpts.

Utskottet kan konstatera att regeringens precisering av

avkastningskravet innebär att statens resultatkrav på SJ

begränsas till resultatet av SJs egna åtgärder inom

affärsverket. Detta innebär bl.a. enligt vad utskottet erfarit

att en viss avräkning avses ske även från effekterna av den

breddade mervärdesskatten. Fortfarande gäller dock att SJ

internt som ekonomiskt mål har att visa lönsamhet och klara

nödvändig självfinansiering för sitt investeringsprogram.

Utskottet anser det värdefullt att den förestående

utvärderingen av SJs rekonstruktion kan bedömas bl.a. utifrån

hur lönsamheten för själva järnvägsrörelsen har förbättrats och

i vilka former som järnvägstrafiken har förutsättningar att

bli långsiktigt livskraftig. Utskottet förutsätter vidare att

regeringen i samband med utvärderingen av SJs rekonstruktion

återkommer till riksdagen med förslag till mer preciserade

avkastningskrav. Utgångspunkten bör härvid vara att långsiktiga

avkastningskrav kan fastställas för SJ-koncernen som

överensstämmer med vad som är normala affärsmässiga

förräntningskrav. Som revisorerna påtalat bör därmed det

ekonomiska målet omfatta hela SJ-koncernens verksamhet. Med

hänvisning till vad som nu anförts tillstyrks regeringens

förslag och aktuellt motionsyrkande avstyrks. Syftet med

förslaget från riksdagens revisorer i denna del bör därmed kunna

tillgodoses varför det kan lämnas utan vidare åtgärd från

riksdagens sida.

SJs soliditetskrav, dvs. relationen mellan redovisat eget

och totalt kapital, har tidigare angetts enbart för affärsverket

SJ och därvid fastställts till 40%. Kommunikationsministern

bedömer nu, med hänsyn till den förordade inriktningen av

SJ-koncernen som ett heltäckande transportföretag, att

soliditetsmåttet bör vara 40% för affärsverket och 35% för

koncernen under återstoden av SJs rekonstruktionsperiod.

Departementschefen har härvid beaktat att en utökning görs av

ramen för bl.a. fastighetsförsäljningar med 2,5 miljarder kronor

för återstoden av rekonstruktionsperioden vilket minskar SJs

upplåningsbehov.

I motion T508 (mp) framhålls att SJs soliditetskrav bör

sänkas till 30%. Enligt motionärerna försvårar ett högt

soliditetskrav SJs konkurrenssituation med privata

transportföretag och hämmar dessutom investeringar i nya tåg och

vagnar.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag till

soliditetsmått tillgodoser revisorernas förslag om att krav bör

anges för såväl affärsverket SJ som för hela SJ-koncernen. Vad

gäller förslaget om nivån för soliditetskravet har utskottet med

hänsyn till föreliggande underlag inget att erinra. Av det

anförda följer att regeringens förslag tillstyrks och att

motionsyrkandet avstyrks. Utskottets ställningstagande innebär

därmed att syftet med förslaget från riksdagens revisorer i

denna del blir tillgodosett och således inte bör föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

Vad gäller järnvägens trafikmål förordas i propositionen

inga förändringar. Detta innebär att SJ skall utvecklas till ett

modernt, effektivt och kundinriktat tågföretag som kan bära sina

egna kostnader. Persontrafik skall därmed erbjudas där

marknadsmässig lönsamhet kan uppnås eller där samhället går in

och affärsmässigt upphandlar kompletterande tågtrafik. För

godstrafiken gäller målet om att uppnå ökade godsvolymer under

affärsmässiga villkor.

I motion T508 (mp) framhålls att den trafikpolitiska

målsättningen skall vara att utveckla ett rikstäckande

järnvägssystem som blir tillgängligt för så många som möjligt

och att målsättningen skall vara att varje kommun har åtminstone

en järnvägsstation i drift.

Utskottet anser att de trafikmässiga målen på järnvägsområdet

alltjämnt bör gälla. Utskottet vill vidare hänvisa till de

samhällsekonomiska mål som gäller för banverkets verksamhet och

de möjligheter som staten och trafikhuvudmännen i länen har att

upphandla kompletterande tågtrafik av SJ. Sammantaget innebär

detta att SJs företagsekonomiska agerande kan ske i former som

ger förutsättningar för att också exempelvis regionalpolitiska

avvägningar kan beaktas. Med hänvisning härtill avstyrks

motionsyrkandena.

Revisorerna har vad gäller uppföljning av SJ-koncernen

påtalat att regeringens uppföljning av SJ-koncernens verksamhet

bör utvecklas. Enligt revisorerna är det väsentligt att

regeringen löpande följer upp resultatutvecklingen inom

koncernens verksamhetsgrenar, såsom divisioner och dotterbolag.

Det är också regeringens uppgift att se till att riksdagen har

erforderlig information och insyn i verksamheten. För att

riksdagen skall kunna ta ställning till verksamheten bör

utförligt redovisas utveckling, resultat och investeringar för

olika verksamhetsgrenar, såväl vad gäller utfall som

föreliggande treårsplan. Regeringens redovisning till riksdagen

över hur givna bemyndiganden utnyttjats och påverkat SJs

resultat anses vidare behöva bli mer utförlig än hittills.

Frågan om uppföljningen av SJ-koncernen har tagits upp i

motion T35 (v). Motionärerna yrkar, med hänvisning till bl.a.

granskningsrapporten från revisorerna, att riksdagen hos

regeringen begär relevant och fullödig information och insyn i

SJ-koncernens verksamhet.

Utskottet vill för egen del erinra om att riksdagen i 1988 års

trafikpolitiska beslut förutsatt en löpande uppföljning av SJs

rekonstruktion (prop. 1987/88:50 bil. 1, prop. 1987/88:100 bil.

8, bet. TU19, rskr. 260). Regeringen bör sålunda enligt detta

beslut årligen redovisa hur de särskilt meddelade bemyndigandena

vad gäller bl.a. försäljning av fast egendom har utnyttjats och

vilken effekt de haft på SJs resultat. Om SJ väljer att låna på

den allmänna kapitalmarknaden har vidare förutsatts att en

redovisning i efterhand årligen sker till riksdagen. Enligt

utskottets mening har regeringens redovisning i dessa fall inte

varit till fyllest. Utskottet delar därför revisorernas

bedömning att riksdagens information och insyn i verksamheten

inte är helt tillfredsställande.

För att få en mer ändamålsenlig och effektiv ägarkontroll

har kommunikationsministern i proposition 1990/91:87 om

näringspolitik för tillväxt meddelat att ett översynsarbete

inletts i regeringskansliet för en utveckling av statens

affärsdrivande verksamhet. I detta arbete kommer bl.a. att

behandlas informationsfrågan till riksdagen om verksamhetens

inriktning och måluppfyllelse vad gäller såväl ekonomiska som

samhällspolitiska mål. Utskottet förutsätter därmed att frågor

som tagits upp av revisorerna och i motion T35 (v) kommer att

prövas i detta sammanhang. Utskottet bedömer därmed att syftet

med motionsyrkandet torde bli tillgodosett och således inte

påkalla riksdagen någon åtgärd varför det bör avslås. Utskottet

anser vidare att förslaget från revisorerna i denna del torde

bli tillgodosett varför riksdagen kan lämna det utan vidare

åtgärd.

Revisorerna har vidare i samband med sin granskning av SJ

tagit upp verksledningens ansvar. Enligt revisorerna innebär

det nya synsätt som tillämpas vid styrning av myndigheter med

ökad självständighet och delegering att ansvaret för

verksamheten i praktiken alltmer överförts till myndigheternas

ledningar. Revisorerna föreslår mot denna bakgrund att ett

särskilt ansvar införs för styrelsen för SJ och att prövning av

ansvarsfrihet sker enligt samma regler som gäller för

aktiebolag.

Utskottet förutsätter att inom ramen för det tidigare nämnda

översynsarbetet i syfte att utveckla statens affärsdrivande

verksamhet kommer även ansvarsfrågor att behandlas. Kommer

exempelvis en övergång att förordas till aktiebolagsformen

regleras ansvarsförhållandena genom aktiebolagslagen. Som

revisorena påtalat finns det vidare ett nära samband mellan hur

statens styrning sker och vilka ansvarsförhållande som bör

gälla. Syftet med revisorernas förslag blir med det anförda

tillgodosett varför det bör lämnas utan vidare åtgärd från

riksdagens sida.

5.4 SJs trafikeringsrätt m.m.

I budgetpropositionen förslås beträffande SJs

trafikeringsrätt m.m. att en förlängning av gällande regler

för trafikeringrätt och befogenheter sker från utgången av år

1992 till den 1 juli 1993. Därmed anges att bokslutet för år

1992 kan ligga till grund för den förutskickade utvärderingen av

1988 års järnvägspolitiska beslut. I propositionen redovisas

vidare det utredningsarbete som inletts för att pröva

möjligheten att avreglera trafikeringsrätten på bannätet.

Vad gäller den föreslagna förlängningen av

rekonstruktionsperioden med ett halvår har inga motionsyrkanden

avgetts. Däremot har ett flertal motionsyrkanden väckts om SJs

trafikeringsrätt där en påskyndad avreglering förordas.

I motion T209 (m) framhålls att upphandling av trafik med

s.k. snabbpendeltåg bör ske under konkurrens.

I motion T211 (m) yrkas att trafikeringsrätten bör

avregleras och konkurrens införas. Detta innebär bl.a. enligt

motionärerna att trafikledningen bör överföras från SJ till

banverket.

I motionerna T231 (mp) och T508 (mp) påtalas att

trafikhuvudmännen i länen bör ges större möjligheter att bedriva

lokal och regional järnvägstrafik på stomnätet. I den sistnämnda

motionen anförs vidare att behov finns av att utveckla mer

konkurrens på det statliga järnvägsnätet.

I motion T525 (m) framhålls att Kust-till-kustbanan bör som

en försöksjärnväg bli föremål för en öppen anbudsupphandling.

I motion T537 (m) yrkas att SJs monopol upphävs på

stomnätet.

I motion T556 (fp) framhålls angelägenheten av en

avreglering inom järnvägsområdet.

Med anledning av de olika motionsyrkandena erinrar utskottet

inledningsvis först kort om gällande regler på området. SJ har i

princip ensamrätten för all persontrafik på stomnätet medan

trafikhuvudmännen har trafikeringsrätten för länsjärnvägarna.

Regeringen har dock, efter särskild prövning, möjlighet att på

begränsade sträckor på stomnätet ge trafikeringsrätt även åt

trafikhuvudmännen. För godstrafiken gäller att SJ ensamt

besitter trafikeringsrätten. Förekommer ingen trafik på en

bandel kan dock, efter prövning av banverket, trafikeringsrätten

ges åt andra transportföretag.

I årets budgetproposition anför kommunikationsministern att

han ifrågasätter SJs ensamrätt till bl.a. trafikeringen av

stomnätet. Enligt departementschefen bör i princip också andra

transportföretag kunna producera och sälja transportlösningar

där järnvägstransporter ingår. Enligt kommunikationsminsterns

forsatta framställning är det dock en mängd problem av

principiell och praktisk natur som måste belysas och lösas innan

ett beslut kan fattas om den fortsatta trafikeringsrätten. Som

exempel anges trafikledningens organisatoriska placering,

ansvaret för systemsamordning av trafikplanering och

tidtabellsarbete, det praktiska tillvägagångssättet vid

konkurrens på spåret, frågan om rätten till nytttjande av

stationsbyggnaderna samt effekterna för SJ i en

konkurrenssituation.

Utskottet har vidare inhämtat att regeringen den 14 februari

1991 gett SJ, banverket, statens pris- och konkurrensverk och

transportrådet i uppdrag att redovisa förutsättningar för och

konsekvenser av ökad konkurrens på järnvägsnätet. Uppdraget

skall redovisas före sommaren 1991. Enligt direktiven för

uppdraget skall översynen skapa möjlighet till konkurrens som

kan stimulera till bl.a. effektivitet i resursutnyttjande och en

samhällsekonomiskt effektiv prissättning av produkter. Tanken

med en avreglering av järnvägstrafiken är att fler operatörer på

järnvägen kan stimulera till ett effektivt resursutnyttjande av

såväl produktionsresurser som infrastruktur. Detta, i

kombination med upphandling och prissättning på mer

marknadsmässiga villkor, förväntas leda till betydande

samhällsekonomiska vinster.

Utskottet bedömer att en utveckling mot ett ökat inslag av

konkurrens är angelägen om detta innebär att järnvägen ges ökade

utvecklingsmöjligheter och att effektiviteten på

transportmarknaden ökar. Som regeringen angett finns det dock en

rad frågor av såväl teknisk, ekonomisk som organisatorisk natur

som först måste klaras ut. Med hänvisning till pågående

utredningarbete avstyrker därför utskottet nu aktuella

motionsyrkanden och tillstyrker regeringens förslag om en

förlängning av SJs nuvarande trafikeringsrätt och befogenheter.

När det gäller järnvägens konkurrens gentemot den långväga

busstrafiken har två motioner väckts med anledning av vad

regeringen anfört i budgetpropositionen om att den s.k.

skadlighetsprövningen bör slopas. Denna prövning innebär i

korthet att tillstånd till linjetrafik med buss endast får ges

om den avsedda busstrafiken inte kan antas bli till skada för

redan etablerad järnvägstrafik eller trafik som drivs enligt

lagen om rätt att driva viss linjetrafik.

I motion T45 (s) bedöms att en fortsatt avreglering av den

långväga busstrafiken kan komma att få allvarliga effekter på

järnvägstrafiken. Enligt motionärerna kan ett omfattande

busslinjenät i landet förutses växa fram vid en avreglering och

därmed leda till en omfattande överföring av resandet från

järnväg till väg. Denna utveckling innebär ett fjärmande från

det trafikpolitiska beslutet om en bra miljö, energibesparing

och förbättrad trafiksäkerhet.

I motion T508 (mp) framhålls att busstrafiken ur

samhällsekonomisk synpunkt är underbeskattad samt att

järnvägstrafiken har väsentligt sämre konkurrensförutsättningar

än olika bussföretag. Detta gör enligt motionärerna att det i

dagsläget vore fel att helt avreglera den långväga busstrafiken.

Utskottet vill inledningsvis klargöra att samspelet mellan de

olika trafikslagen är en viktig del av trafikpolitikens

utformning. Utskottet har också tidigare i vår i betänkandet om

trafikens infrastruktur angett att transportköparnas behov av

effektiva lösningar bör, där så är möjligt, tillgodoses i fria

val av transportslag och i konkurrens mellan dessa (bet.

1990/91:TU24).

Utskottet konstaterar vidare att kommunikationsministerns

förslag i budgetpropositionen torde få tolkas närmast som en

avsiktsförklaring innebärande att den s.k. skadlighetsprövningen

för interregional busstrafik bör upphöra att gälla från

årsskiftet 1991-1992. Enligt departementschefen kan därmed

konkurrensen gentemot SJ öka. Med hänsyn till att fortsatta

överväganden behöver göras anges i propositionen att ett

lagstiftningsarbete kommer att initieras innan regeringen

återkommer till riksdagen med lagförslag i frågan. Enligt vad

utskottet erfarit har en departemetentsutredning därefter tagits

fram som nu är under remissbehandling (Ds 1991:24).

Utskottet vill med anledning härav framhålla lämpligheten av

att förslag från regeringen om viktiga trafikpolitiska beslut så

långt som möjligt är fullständiga med tillhörande lagförslag och

genomförd remissbehandling så att en allsidig behandling kan

göras vid ett och samma tillfälle. Utskottet förutsätter därför

att regeringen, i samband med att man som utlovat återkommmer i

frågan senare under året, redovisar en konsekvensanalys av sitt

beslut för järnvägstrafiken och för gällande trafikpolitiska

målsättningar. Behandlingen bör vidare innefatta en redogörelse

för effekterna för järnvägstrafiken med hänsyn till tidigare

riksdagsbeslut om en fastlagd tidsperiod för SJs nödvändiga

rekonstruktion och det utredningsarbete som nu pågår om en

senare avreglering av SJs trafikeringsrätt på spåret.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

berörda motionsyrkanden.

5.5 SJs beslutsram för försäljningar

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ för att vara

affärsverk getts unika beslutsbefogenheter för att klara sin

nödvändiga omstrukturering. Under rekonstruktionsperioden kan

sålunda SJ bl.a. använda vinster från avyttring av bolag och

fastigheter inom SJ-koncernen.

Kommunikationsministern förordar nu en utökad beslutsram för

försäljning av aktier och fastigheter. Enligt

departementschefen har SJ stora behov av investeringar, vilket i

kombination med bristande resultat medför finansieringsproblem.

De bemyndiganden som SJ tidigare fått att försälja och genom

tomträtt upplåta fast egendom samt tillgodogöra sig medel från

försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag inom en ram på 2,7

miljarder kronor uppges vidare numera ha utnyttjats fullt ut.

Utskottet anser det viktig att SJ kan genomföra sitt planerade

investeringsprogram. Detta program tyder på en stark framtidstro

och innebär en offensiv satsning på järnvägen som positivt

bidrar till järnvägens utveckling. Inga motionsyrkanden har

heller väckts som avstyrker regeringens förslag i denna del. Mot

denna bakgrund förordas att SJ för återstoden av

rekonstruktionsperioden ges ett nytt bemyndigande att sälja

aktier och fastigheter inom en ram på 2,5 miljarder kronor.

Utskottet erinrar i sammanhanget om det krav som finns på

uppföljning av hur givna beslutsmandat utnyttjas.

6 Anslag till SJ

6.1 Anslaget D6. Ersättning till SJ i samband med utdelning

från AB Swedcarrier

SJ ges från anslaget D6. Ersättning till statens järnvägar i

samband med utdelning från AB Swedcarrier, medel motsvarande det

belopp som SJs förvaltningsbolag AB Swedcarrier betalar i skatt

på grund av att inget koncernförhållande enligt

aktiebolagslagens mening finns med SJ.

I budgetpropositionen föreslås att för ändamålet bör ett

formellt 1000-kronorsanslag föras upp på statsbudgeten för

budgetåret 1991/92.

Utskottet tillstyrker medelsanvisningen.

6.2 Godsutvecklingsbidrag

Vad gäller godsutvecklingsbidrag anmäler

kommunikationsministern i samband med sin behandling av anslag

till SJ att anslaget Ersättning till statens järnvägar för

utveckling av godstrafik bör avskaffas fr.o.m. budgetåret

1991/92. Enligt departementschefen är fortsatta årliga bidrag

från statsbudgeten inte förenligt med SJs nya roll som ett

modernt affärsmässigt transportföretag. Detta i kombination med

det ansträngda statsfinansiella läget bedöms innebära att

ersättningen bör avvecklas.

I motion T508 (mp) yrkas att ett nytt anslag införs för

kommande budgetår på sammanlagt 200 milj.kr. Enligt motionärerna

bör anslaget utformas som ett investeringsbidrag till stickspår,

kombitrafik och lastvagnstrafik i syfte att överföra gods till

järnvägen.

Utskottet tillstyrker kommunikationsministerns förslag att

anslaget bör avvecklas. Utskottet avstyrker därmed aktuellt

motionsyrkande.

7 Persontrafikfrågor

Ett flertal motioner har tagit upp frågan om utvecklingen av

snabbtågstrafiken.

I motion T225 (v) begärs en storsatsning på snabbtågssystem

som kan täcka större delen av landets tätbefolkade regioner.

Förutom linjer mellan de tre storstäderna krävs enligt

motionärerna tvärlinjer mellan vissa andra städer, t.ex.

Kalmar--Alvesta--Borås--Göteborg,

Göteborg--Karlstad--Mälardalen--Stockholm,

Gävle--Avesta/Krylbo--Örebro--Göteborg. Även linjerna

Stockholm--Dalarna, Stockholm--Sundsvall samt

Stockholm--Östersund bör trafikeras med det nya lutande

snabbtåget. Genom det föreslagna utbyggnadsprogrammet anges att

inga nyinvesteringar är påkallade inom flygplatssystemet under

1990-talet.

I motion T236 (mp) framhålls att snabbtåg bör sättas in

mellan Karlstad och Stockholm. Därmed kan enligt motionärerna

bl.a. flygtrafiken till och från Värmland avvecklas.

I motion T545 (v) framhålls att den diskuterade

klassindelningen i snabbtågstrafiken är både onödig och

förlegad. I stället bör enligt motionärerna tågresandet göras

bekvämt för alla och till ett pris som gör det möjligt för fler

att åka tåg.

I motion T546 (v) anges att på sikt bör Lycksele

sammanbindas med Umeå genom en snabbtågsförbindelse.

I motion T551 (c) framhålls bl.a. att överläggningar bör ske

mellan berörda svenska och norska organ om en

snabbtågsförbindelse på sträckan

Stockholm--Östersund--Trondheim. Den föreslagna förbindelsen

anges bl.a. kunna få betydelse för det nordiska samarbetet och

den regionala balansen i Sverige.

Utskottet konstaterar att SJ introducerat snabbtåg i

provverksamhet mellan Göteborg och Stockholm under hösten 1990.

Verksamheten uppges i huvudsak ha fungerat planenligt och

resandet har utvecklats på ett gynnsamt sätt. I mars 1991 har

den ordinarie trafiken inletts på sträckan med två tåg i trafik

och från början av maj utökas trafiken ytterligare med två turer

per dag i vardera rikningen. Fullt utbyggd trafik på sträckan

med minst åtta tåg planeras införas under våren 1992. Med en

hastighet på 200 km/tim beräknas att restiden på sikt kan

minskas med mer än en timme, till tre timmar mellan Stockholm

och Göteborg.

Vad gäller den fortsatta utbyggnaden räknar SJ nästa år med

att sätta in snabbtåg även mellan Stockholm och Linköping medan

snabbtågstrafik på hela sträckan Stockholm--Malmö beräknas vara

utbyggd år 1994. I de närmaste framtidsplanerna ingår vidare

snabbtåg från Stockholm till Dalarna, Karlstad och nedre

Norrland samt mellan Göteborg och Malmö. Beträffande tågens

klassindelning söker SJ så långt möjligt kundanpassa

utformningen och tillmötesgå affärsresenärernas krav på särskild

service. Detta utesluter dock inte att även andra resandegrupper

har möjlighet att utnyttja tågen. I sammanhanget kan nämnas att

samtliga snabbtåg enligt transportrådets föreskrifter har

försetts med särskilda handikapphissar för rullstolsburna

resenärer.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena erinra om

att med den beslutsordning som följer av 1988 års

trafikpolitiska beslut är det SJ själv som bestämmer om

trafikens uppläggning och tågens utformning. I den mån högre

hastigheter kräver banombyggnader faller det inom banverkets

ansvarsområde att samhällsekonomiskt planera och genomföra

sådana utbyggnader. I den samhällsekonomiska bedömningen har

utskottet tidigare förutsatt att banverket beaktar de

regionalpolitiska effekterna. Detta innebär bl.a.

hänsynstagande till att snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall

skulle kunna få en mycket stor betydelse för kommunerna längs

Norrlandskusten. Genom inrättandet av det särskilda anslaget för

investeringar i trafikens infrastruktur har också förutsatts en

påskyndad angelägen upprustning av bannätet för bl.a.

snabbtågstrafik.

Utskottet anser vidare att det är viktigt att SJ med eget

ansvar kan utvecklas till ett attraktivt trafikföretag för

resenärerna. Om statsmakterna uttalade sig i denna typ av frågor

skulle SJs möjligheter att utvecklas till ett konkurrenskraftigt

och lönsamt trafikföretag kunna äventyras. Utgångspunkten för

SJs utveckling av snabbtågstrafiken bör således vara vad som är

affärsmässigt riktigt. Av det anförda följer att samtliga nu

behandlade motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Önskemål och krav på fler tåguppehåll finns i följande tre

motioner.

I motion T545 (v) framhålls att snabbtågen bör göra uppehåll

i Hallsberg.

I motion T519 (m) begärs att snabbtågen stannar i

Herrljunga.

I motion T561 (c, m) begärs att länsstyrelsen i Älvsborgs

län får i uppdrag att utreda effekterna av persontrafik på

järnväg med tåguppehåll i Vårgårda.

Utskottet anser med anledning av motionerna om tåguppehåll att

det trafikpolitiska beslutet från år 1988 gett SJ möjligheter

att utvecklas till ett modernt, effektivt och kundinriktat

trafikföretag. En grundförutsättning för detta beslut var att ge

SJ stor frihet att självständigt agera på transportmarknaden. Om

staten inte av regionalpolitiska skäl kan acceptera nedläggning

av trafik kan denna trafik köpas med hjälp av anslag över

statsbudgeten. På motsvarande vis kan trafikhuvudmännen köpa

lokal och regional tågtrafik eller -- som tas upp i

motionsyrkandena -- ytterligare tåguppehåll.

Med denna politik är rollfördelningen entydig. SJ agerar

företagsekonomiskt som i princip vilket trafikföretag som

helst medan staten och trafikhuvudmännen svarar för samhällets

värderingar. Denna rollfördelning innebär enligt utskottets

mening att riksdag och regering inte bör ha synpunkter på frågor

om tågstopp.

Av det anförda följer att samtliga nu behandlade

motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Flera motioner har tagit upp frågor kring

regionaltågstrafik.

I motion T209 (m) behandlas pendlingsförutsättningarna

Linköping/Norrköping--Katrineholm/Nyköping--Södertälje--Stockh

olm/Arlanda/Uppsala.

I motion T53 (v) begärs att ett avtal utarbetas om

tågtrafiken i Värmlands län så att bl.a. pendeltrafiken på

järnväg kan garanteras under lång tid.

I motion T264 (m) behandlas frågor om tågtrafiken i Skåne.

I motion T561 (c, m) framhålls behovet av förlängd

pendeltågstrafik till Vårgårda/Herrljunga.

I motion T546 (v) framhålls behovet av persontrafik mellan

Vännäs och Umeå.

I motion T565 (c) yrkas att åtgärder vidtas för att göra

Herrljunga till ett resecentrum för Älsborgs län.

Utskottet vill med anledning av motionyrkandena erinra om att

enligt gällande beslutsordning är det trafikhuvudmännen i resp.

län som har såväl ett ekonomiskt som politiskt ansvar för

kollektivtrafiken i länen. Detta innebär bl.a. att

trafikhuvudmännen har möjlighet att för sin lokala och regionala

trafikförsörjning köpa extra tågförbindelser och tåguppehåll av

SJ på stomnätet. Utskottet vill vidare hänvisa till det

utredningsarbete som nyligen inletts i syfte att pröva formerna

för en avreglering av trafikeringsrätten på bannätet. Utskottet

avstyrker därför samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Önskemål om tågförbindelser behandlas särskilt i följande

motioner.

I motion T8 (s) yrkas att tågtrafiken på järnvägssträckan

Halmstad--Markaryd--Hässleholm inte bör avvecklas i avvaktan på

att en utredning görs om hur den aktuella banstäckan kan bli en

väl fungerande del av en dubbelspårig Västkustbana. Samma bana

behandlas även i motion T56 (c) där motionären begär att

riksdagen beslutar att persontrafiken på bandelen skall

upprätthållas tills vidare.

I motion T53 (v) begärs ett uttalande om att tågtrafiken

mellan Stockholm och Oslo också i framtiden skall gå via

Arvika--Charlottenberg.

I motion T507 (fp) framhålls angelägenheten av att

sovvagnsförbindelsen mellan Uddevalla och Stockholm återinförs.

I motion T549 (c) framhålls behovet av en ytterligare

dubbeltur på norra stambanan mellan Stockholm och Östersund.

Utskottet har tidigare erinrat om att SJ skall drivas på ett

affärsmässigt sätt. Med detta synsätt är det SJ som med

utgångspunkt från kundernas önskemål skall lägga upp sin

persontrafik så att tågresandet främjas och därmed förbättrar

SJs resultat. Som också tidigare nämnts har vidare staten och

berörda kommuner eller länstrafikföretag möjlighet att upphandla

kompletterande tågtrafik som SJ inte bedömer som marknadsmässig

men som av regionalpolitiska skäl kan bedömas vara angelägen att

trygga. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker

utskottet berörda motionsyrkanden.

Vad gäller SJs priser och marknadsföring yrkas i motion

T508 (mp) att SJ skall utveckla ett lågprissystem baserat på

marginalkostnaden för främst studerande, barnfamiljer och

pensionärer. Taxesättningen skall vidare vara sådan att mottot

om "folkets järnväg" kan förverkligas som ger alla möjlighet att

resa.

I motion T524 (v) begärs att SJ inför ett nytt rabattsystem

i nivå med de s.k. röda avgångarna som fanns under 1989.

Samtidigt bör prissättningen för affärsresenärer i minsta

möjliga mån rabatteras då dessa är föga priskänsliga. SJs

eventuella förluster genom rabatterna bör på samma sätt som

lades fast i 1979 års trafikpolitiska beslut täckas genom

indirekta subventioner. En möjlighet anges vidare vara att sänka

banverkets kostnader för nyttjande av spår och andra fasta

anläggningar.

I motion T546 (v) framhålls att s.k. röda avgångar bör

införas på alla destinationer norr om Ånge för att stimulera

tågresandet till Norrland.

I motion T552 (v) framhålls att inom ramen för en angelägen

järnvägssatsning för trafiken på övre Norrland bör även ingå

kraftfulla åtgärder på marknadsföringsområdet.

Enligt de trafikpolitiska riktlinjerna åligger det SJ att se

över sin prissättning för att främja ökad affärsmässighet och

därmed bidra till en nödvändig förbättring av det ekonomiska

resultatet. Vad gäller information till resenärer kan nämnas att

utskottet erfarit att SJ tillsammans med trafikhuvudmännen

träffat en överenskommelse om att från den 10 juni 1991 erbjuda

ett rikstäckande informations- och försäljningssystem för att

främja samarbetet mellan tåg och buss. I detta system kommer

även icke järnvägsorter att finnas med. Därmed blir det möjligt

att för resor mellan valfria orter i landet köpa en enda biljett

som kan innefatta såväl tåg, buss, länståg, pendeltåg som

tunnelbana. SJs olika rabattformer avses vidare gälla på

samtliga delar av resan. I sammanhanget kan även nämnas att SJ

kommer att införa ett enhetligt telefonnummer för hela landet

för information och försäljning av personbiljetter.

Utskottet anser att det beskrivna utvecklingsarbetet är

angeläget. En ökad samverkan mellan olika trafikföretag bör

främja ett ökat kollektivt resande. Enligt utskottets mening

visar detta på att trafikföretagen genom sitt ekonomiska

intresse att öka antalet resnärer kan medverka till viktiga

insatser på trafikområdet utan särskilda initiativ från

statsmaktens sida. Utskottet avstyrker därför samtliga nu

behandlade motionsyrkanden.

8 Godstrafikfrågor

Vad gäller godstrafikens utveckling framhålls i motion

T508 (mp) att en en överföring av gods från väg till järnväg är

angelägen av en rad skäl. I motionen pekas på olika möjligheter

att utveckla godstrafiken, som t.ex snabb-gods och lättgods på

järnväg. Vidare framhålls angelägenheten av att utveckla nya

transportlösningar när godsunderlaget inte är tillräckligt för

kombitrafik.

I motion T550 (c) behandlas transittrafiken till Finland.

Enligt motionärerna bör initiativ tas till att pröva

förutsättningarna för att ta över helst huvuddelen av

transittrafiken av gods genom Sverige mellan Finland och

kontinenten liksom så mycket som möjligt av godstrafiken mellan

Finland och Sverige. Detta skulle bl.a. bygga på att SJ skapade

ett system för snabba transporter av fullastade trailers genom

landet och att verksamheten i Hargshamn vidareutvecklades.

I motion T235 (v) begärs en samhällsekonomisk utvärdering av

konsekvenserna för överföring av tunga transporter till landsväg

i norra Västerbotten. Som bakgrund till begärandet hänvisas i

motionen till de transportöverföringar av slig och timmer från

järnväg till väg som på senare tid skett i regionen. Enligt

motionärerna kan de ökade drift- och underhållskostnader som den

tunga godstrafiken på landsväg orsakar aldrig motiveras ur ett

samhällsekonomiskt perspektiv.

Utskottet kan konstatera att SJs godstrafik befinner sig i en

svår ekonomisk situation. Verksamhetens känslighet för

konjunkturförsämringar försvårar situationen ytterligare på kort

sikt. Enligt vad utskottet erfarit pågår ett omfattande arbete

för att söka komma till rätta med problemen. För godsdivisionen

planeras t.ex investeringar för drygt 1,3 miljarder kronor under

den närmaste treårsperioden. På sikt räknar SJ även med att

godstrafiken kommer att öka kraftigt på järnvägen.

Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund

synnerligen angeläget att SJ kan fortsätta sitt arbete att få

lönsamhet så att godstrafiken kan öka i volym. Detta innebär att

SJ bör tillåtas göra de effektiviseringar som är nödvändiga för

att järnvägen skall kunna hävda sig på transportmarknaden. SJ

bör vidare inte styras eller begränsas av statsmakterna om hur

godstrafiken i olika relationer bör läggas upp.

Utskottet konstaterar vidare att det i vissa fall råder

olika uppfattningar om hur samhällsekonomiska beräkningar skall

utföras. Kommunikationsministern har mot bl.a. denna bakgrund i

tillväxtpropositionen aviserat att en utredning kommer att

tillsättas för att granska och utveckla trafikverkens

samhällsekonomiska kalkylmodeller. Enligt departementschefen är

det viktigt med en opartisk översyn mot bakgrund av den kritik

som förekommit i olika sammanhang. En utredning har vidare

tillsatts inför utvärderingen av 1988 års trafikpolitiska beslut

för att utveckla och följa upp frågan om de olika trafikverkens

kostnadsansvar. Sammantaget innebär detta att den fråga som

aktualiserats i motion T235 (v) om samhällsekonomiska

utvärderingar delvis kan förväntas behandlas inom ramen för det

beskrivna utredningsarbetet.

Vad gäller motion T550 (c) om färjetrafiken från Hargshamn

kan vidare anges att regeringen tidigare under våren tillsatt en

särskild arbetsgrupp för att klara ut en långsiktig strategi för

färjetrafiken till och från Stockholmsregionen och för

färjetrafikens samordning med transportsystemen på land.

Av det anförda följer att samtliga nu behandlade motioner

inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks

därför av utskottet.

När det gäller godstrafiken till och från kontinenten har tre

motioner, nämligen T217 (s), T263 (fp) och T529 (s), tagit upp

frågan om en riksbangård. Bakgrunden till frågan är att

kontinenttrafiken förväntas växa väsentligt i omfattning

samtidigt som trafiken i ökad utsträckning förväntas ske i form

av heltåg. Detta har ansetts motivera anläggandet av en central

rangeringsplats för att främst ta emot heltåg och omfördela

vagnar till andra heltåg. En naturlig roll för terminalen avses

också bli att fungera som en plats för regional uppsamling och

distribution av vagnar.

Enligt samtliga nämnda motionsyrkanden bedöms att Hässleholm

utgör en lämplig lokalisering för den planerade riksbangården

med hänsyn bl.a. till ortens centrala position i bannätet.

Enligt vad utskottet erfarit utreder för närvarande banverket

tillsammans med SJ frågan om en riksbangård i Skåne i syfte att

erhålla underlag för prövning inför nästa stomnätsplan. Bland de

platser som studeras finns Hässleholm. Med hänvisning till det

planeringssystem som finns etablerat anser utskottet att

riksdagen inte bör uttala sig i frågan. Utskottet avstyrker

därför berörda motionsyrkanden.

Vad gäller övriga godstrafikfrågor begärs i motion T242

(c) att ett särskilt godsutvecklingsbidrag med en milj.kr.

anvisas för bansträckan Bollnäs--Edsbyn. Enligt motionärerna är

trafiken på banan blygsam, med ett godståg per dag som går i en

fart av 40 kilometer i timmen. Godstrafiken är också av

begränsad omfattning, vilket gör att banans fortbestånd bedöms

som hotad. Förutsättningar finns dock enligt motionärerna för

att öka volymerna på järnvägen genom särskilda

utvecklingsinsatser.

I motion T270 (v) meddelas att nedläggningen av

järnvägstrafiken på banan Jörn--Arvidsjaur fått negativa

konsekvenser. Samtidigt anges i motionen att det finns ett

betydande intresse från olika intressenter i regionen att

återuppta godstrafiken på banan. Mot denna bakgrund begärs att

SJ bör ta upp förhandlingar med Arvidsjaurs kommun om

möjligheterna att återuppta den aktuella godstrafiken.

I motion T520 (v) påtalas den strategiska betydelse som

järnvägstrafiken mellan Sverige och Finland förväntas få. För

att möjliggöra smidiga transporter trots olika spårvidd förordar

motionären att en omaxlingsstation anläggs i Haparanda för byte

av axelpar.

I motion T546 (v) yrkas att SJs godshantering flyttas ut

från Umeå till Vännäs med hänsyn bl.a. till att den nuvarande

lokaliseringen innebär stora olägenheter som dålig miljö,

omfattande trafik och därmed höga olyckskostnader.

Utskottet vill erinra om att SJs godstrafik enligt 1988 års

trafikpolitiska beslut skall utvecklas på affärsmässiga villkor.

Detta innebär att riksdagen inte bör uttrycka sin uppfattning i

olika detaljfrågor som exempelvis hur förhandlingsarbetet på

godsområdet bör bedrivas och eventuella omlokaliseringar av

godsterminaler. Även inom ramen för detta synsätt ligger dock

att SJ kan göra särskilda insatser under förutsättning att

lönsamma godstransporter kan uppnås på sikt. I sammanhanget kan

nämnas att SJ har inrättat en särskild enhet för

utvecklingsinsatser på godsområdet och lagt fram en FoU-plan för

godstransportdivisionen. Vidare kan erinras om att

länsstyrelserna med medel från anslaget för regionala

utvecklingsinsatser har möjlighet att stödja utvecklingsprojekt

även inom transportområdet.

Vad gäller den fråga som tas upp i motion T270 (v) anser

utskottet att med SJs affärsmässiga ansvar bör det vara upp till

SJ själva att bedöma hur kontakterna med olika intressenter bör

tas upp. Utskottet vill samtidigt erinra om den möjlighet som

finns att, efter prövning av banverket, få trafikeringstillstånd

att driva godstrafik i egen regi på bandelar där SJ inte längre

upprätthåller någon verksamhet.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet

samtliga nu berörda motionsyrkanden.

9 Övriga järnvägsfrågor

Frågor kring järnvägens verkstäder har tagits upp i två

motioner.

I motion T548 (v) behandlas SJs tidigare underhållsverkstad

i Östersund som numera ingår i ABB-gruppen. Enligt motionären

bör riksdagen klargöra att verkstaden har en strategisk

betydelse för utvecklingen av spårburna transporter. Med en

angelägen satsning på trafiksystemet i Norrland, med bl.a.

utveckling av tågtrafiken och återupptagen persontågstrafik på

inlandsbanan, förstärks behovet av fortsatt drift vid

Östersundsverkstaden. Till detta kommmer att Sveriges sårbarhet

på järnvägsområdet skulle öka om verkstadsrörelsen inte drivs

vidare. Motionären anser därför att yrkeskunnandet och

arbetstillfällena vid Östersundsverkstaden bör räddas av

transport-, miljö- och regionalpolitiska skäl. Vidare anförs i

motionen att så strategiskt viktiga järnvägsområden som

underhållsverkstäder inte bör privatiseras.

I motion T555 (v) erinras om att vänsterpartiet tidigare har

lagt en lång rad kraftfulla förslag för att åstadkomma en

offensiv järnvägspolitik. Med denna utgångspunkt och det

underhållsbehov som därmed kan förutses för framtiden framhålls

vikten av att produktionen tryggas vid SJs hel- eller delägda

verkstäder. Vidare yrkas att SJ åläggs ett moratorium som

innebär fortsatt drift vid SJs verkstad i Luleå tills dess

järnvägens framtida behov grundligt undersökts.

Enligt vad utskottet erfarit har SJs behov av

underhållsinsatser för såväl lok som vagnar reducerats under

senare år. Ett skäl har varit övergången till modernare och

därmed mindre underhålls- och servicekrävande material. Till

bilden hör vidare bl.a. att vagnparken har reducerats kraftigt

och numera utnyttjas betydligt mer effektivt. Sammantaget

innebär detta att en viss överkapacitet funnits inom SJs

maskindivision varför verksamheten successivt anpassats nedåt.

SJ anser att dess kvarvarande underhållsverkstäder har en

potential att kunna konkurrera med andra verkstadsföretag. Genom

riksdagens beslut tidigare i vår om möjlighet för SJ att

överföra bl.a. verkstadsenheter inom affärsverket till

bolagsform har vidare förutsättningarna bedömts öka för en

stärkt marknadsorientering och en mer flexibel och

konkurrenskraftig organisation (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet.

TU14, rskr. 143).

Utskottet har tidigare tillstyrkt att SJ skall drivas på ett

affärsmässigt sätt. Av detta följer att SJ självständigt har att

bedöma hur behovet av underhållsverksamhet bör tillgodses.

Utskottet förutsätter att SJ i samband därmed överväger hur

underhållsbehovet på sikt bäst kan klaras mot bakgrund av bl.a.

den begränsade konkurrenssituationen som råder på vissa

verkstadsområden och de framtidsbedömningar som kan göras på

järnvägsområdet. Detta betyder att det hos SJ bör finnas ett

intresse av att bibehålla och utveckla kompetens på

verkstadsområdet också för att trygga en väl fungerande marknad.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motionsyrkandena bör

avslås.

SJs fastighetsbestånd har behandlats i motion T554 (m) där

det framhålls att SJs fastighetsdivision bör få i uppdrag att

försälja och sanera oanvända stationshus och tillhörande

byggnader. Enligt motionären har SJs fastighetsbestånd inte

utvecklats i takt med att tågtrafiken har omstrukturerats.

Följden har blivit att många stationshus med tillhörande

byggnader står oanvända. Genom en snabb utförsäljning av dessa

byggnader kan det enligt motionären skapas inkomster för att

bl.a. riva det fastighetsbestånd som inte lämpar sig för

försäljning.

Utskottet instämmer i den uppfattning som motionären ger vid

handen att SJs fastighetsbestånd i vissa fall är i behov av

såväl upprustning som modernisering. Enligt vad utskottet

erfarit drivs numera genom SJs fastighetsdivision ett aktivt

arbete på att förbättra stationsmiljöerna och att rusta upp

företagets fastigheter. Under de gångna två verksamhetsåren

har SJ sålunda träffat samarbetsavtal med kommuner om

igångsättning av ett 20-tal processer för explatering och

utveckling av sitt fastighetsbestånd. Överläggningar pågår

vidare om ytterligare ett 20-tal projekt. För stationer som inte

längre behövs för tågtrafiken är SJs uppfattning att en

utförsäljning bör ske.

Det stora fastighetsinnehavet betraktas därmed som en viktig

finansieringskälla för investeringar i lok och vagnar, stationer

och verkstäder. För att få en bra ersättning i samband vid

försäljningar krävs i många fall ett omfattande planeringsarbete

och samarbete med kommuner. Med hänsyn till att ett antal av SJs

äldre byggnader förklarats som byggnadsminnesmärken får vidare

fastighetsfrågorna i vissa fall hanteras i särskild ordning. Vad

gäller det f.d. stationshuset i Tillberga, som motionären

särskilt åberopar i sin motion, har utskottet erfarit att en

försäljningsprocess inletts.

Utskottet anser att SJ bör ha bäst förutsättningar att

bedöma hur fastighetsbeståndet bör förädlas och utvecklas eller

avyttras. Utskottet vill vidare erinra om att den vidgade ram

för fastighetsförsäljningar som utskottet tidigare tillstyrkt

gör att SJ får ökade möjligheter att hantera fastighetsfrågorna

på ett affärsmässigt sätt. Utskottet anser mot denna bakgrund

att syftet med motionen i allt väsentligt får anses vara

tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon vidare

åtgärd från riksdagen sida utan avstyrks.

I motion T563 (mp) framhålls angelägenheten av att staten

stöder Järnvägsföreningen Dellenbanans Vänner genom att

kostnadsfritt överlåta Delsbo stationshus med tillhörande

byggnader till föreningen. Föreningen hyr enligt motionärerna

för närvarande väntsal och tågexpedition av SJ för sin

verksamhet och administrerar därifrån den turist- och

chartertrafik som man med egna fordon upprätthåller.

Utskottet vill erinra om att enligt 1988 års trafikpolitiska

beslut har regeringen möjlighet att pröva överlåtelse av fast

egendom för turisttrafikändamål till ett värde av högst fem

milj.kr. i varje enskilt fall. Enligt vad utskottet erfarit

bereds för närvarande inom kommunikationsdepartementet en

framställning från järnvägsföreningen om att kostnadsfritt få

överta stationshuset i Delsbo. Med hänvisning till vad som nu

har anförts avstyrker utskottet motionen.

Vad gäller cykelanpassning anläggs i motion T206 (mp)

synsättet att cykeln bör betraktas som ett komplement till andra

transportmedel. Enligt motionärerna krävs med detta perspektiv

förbättrade möjligheter att ta med cyklar på kollektiva

färdmedel. SJ bör därför underlätta och förbilliga transport av

cyklar. Vidare bör SJ vid samtliga järnvägsstationer anlägga

cykelparkeringar med bl.a. låsservice.

Utskottet erinrar om att SJ skall drivas på affärsmässiga

villkor. I SJs kundanpassning ligger vidare att man så långt som

möjligt anpassar sig till olika resandegruppers önskemål för att

därmed kunna förbättra sitt resultat. SJ har också enligt vad

utskottet erfarit under senare tid vidtagit en rad åtgärder för

att ytterligare tillmötesgå vissa av de krav som motionärerna

aktualiserat. Nya rutiner för transport av cyklar har sålunda

utarbetats och införts i samarbete med Cykelfrämjandet. Genom

SJs pågående arbete med att rusta upp stationer till attraktiva

trafikcentra ingår vidare en medveten strävan att anordna

erforderligt utrymme för cykelparkering.

Med det synsätt som utskottet tidigare lagt fast för

statsmakternas styrning av SJ följer att riksdagen inte bör

uttrycka uppfattningar om villkoren för hur cyklar skall kunna

transporteras eller ställas upp vid järnvägsstationer. Utskottet

avstyrker därmed motionen i denna del.

Förslag om försöksverksamhet med utvecklad tågtrafik har

behandlats i tre motioner.

I motion T508 framhålls att Dellenbanan, dvs. bandelen

Ljusdal--Hudiksvall, bör bli försöksjärnväg och ingå i ett

regionalt tågtrafiksystem.

I motion T558 (mp) framhålls likaså att på Dellenbanan bör

provverksamhet ske med att driva person- och godstrafik med

modern teknik och förenklad organisation för att undersöka vilka

utvecklingsmöjligheter de s.k. trafiksvaga bandelarna har.

Enligt motionärerna bör statens väg- och trafikinstitut eller

annat lämpligt organ få i uppdrag att snabbutreda hur ett sådant

försök kan genomföras så att riksdagen före årets utgång kan

fatta beslut om att starta en första försöksverksamhet.

I motion T560 (mp) yrkas att medel anvisas för ett

samtrafikprojekt i Ovanåker/Ljusdal och Bollnäs kommuner. Syftet

med projektet är enligt motionärerna att förbättra

förutsättningarna för de spårburna förbindelserna även i mer

glest befolkade områden.

Utskottet har erfarit att SJ bedömer att utveckling och

försöksverksamhet med nya vagnar och lok med fördel sker på

befintliga och redan trafikerade spår. Ett exempel på detta är

den utprovning som skett av SJs nya snabbtåg X-2000. Därmed kan

en utprovning ske under verkliga trafikförhållanden. Enligt vad

utskottet erfarit finns vidare planer inom VTIs nybildade

avdelning för järnvägsforskning att starta ett projekt som avser

studera regionala transporter på länsjärnvägar. I planerna ingår

också fullskaleförsök på trafikerade länsjärnvägar. Utskottet

avstyrker med hänvisning härtill aktuella motionsyrkanden.

I motion T210 (m) framhålls att ågärder bör vidtas för att

komma till rätta med tågpåkörning av renar i bl.a.

Norrbottens län. Enligt motionären bör ett flertal åtgärder

vidtas såsom t.ex. fler fasta och mobila renstängsel och

helikopterspaning, vilket bedöms vara till värdefull hjälp för

att begränsa problemet.

Utskottet bedömer att tågpåkörningar av renar är ett angeläget

problem att komma till rätta med. Enligt gällande

ansvarsfördelning är det banverket som i huvudsak svarar för

bannätets inhägnad. Genom banverkets försorg och genom insatser

med särskilda sysselsättningsmedel har successivt

stängselskyddet byggts ut. Med hänsyn till att det även trots

renstängsel sker renpåkörningar pågår vidare ett

utvecklingsarbete inom SJ och banverket med bl.a. detektorer som

varnar när renar finns vid spåret. Utskottet förutsätter att

fortsatta insatser görs för att bemästra det av motionären

påtalade problemet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionsyrkandet i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

Anslag till banverket m.m.

1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av

statliga järnvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna

1990/91:T40 yrkande 8, 1990/91:T249 yrkande 3, 1990/91:T508

yrkande 5 och 1990/91:T556 yrkande 7 till Drift och

vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på 3127300000 kr.,

res. 1 (v) -- delvis

res. 2 (mp) -- delvis

2. beträffande kostnadsram för år 1992

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att en kostnadsram på

3359000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar beräknas för kalenderåret 1992,

res. 1 (v) -- delvis

res. 2 (mp) -- delvis

3. beträffande banverkets upplåning

att riksdagen godkänner den i proposition 1990/91:100 bilaga 8

föreslagna ramen år 1992 på 1800 milj.kr. för banverkets

upplåning i riksgäldskontoret,

4. beträffande förskotteringar av järnvägsinvesteringar

att riksdagen godkänner den i proposition 1990/91:100 bilaga 8

föreslagna ramen på 50 milj.kr. för banverkets förskotteringar

av järnvägsinvesteringar,

5. beträffande anslag till nyinvesteringar i

stomjärnvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna

1990/91:T40 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 1, 1990/91:T211

yrkande 28, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508 yrkande 2

till Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisar ett

reservationsanslag på 1500000000 kr.,

res. 3 (m)

res. 4 (c)

res. 5 (v, mp)

6. beträffande framtida medelsanvisningar till

nyinvesteringar i stomjärnvägar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T40 yrkandena 9 och 10,

res. 6 (mp)

7. beträffande överföring av medel

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att medel kan föras

mellan anslagen D1. Drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar och D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar,

8. beträffande särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar

att riksdagen lämnar utan erinran vad regeringen anfört i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 om slopat anslag för särskilda

nyinvesteringar i stomjärnvägar,

9. beträffande ersättning till banverket för vissa

kapitalkostnader

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 till Ersättning till

banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 346000000 kr.,

10. beträffande anslag till järnvägsinspektionen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8

dels till Järnvägsinspektionen för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13136000 kr.,

dels godkänner en kostnadsram på 14900000 kr. för

kalenderåret 1992,

Bannätets indelning

11. beträffande järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T201 i denna del,

1990/91:T250 yrkande 1 och 1990/91:T550 i denna del,

12. beträffande Haparandabanan

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T202 yrkande 2 i denna

del och 1990/91:T520 yrkande 1,

res. 7 (c, v)

13. beträffande Bohusbanan

att riksdagen avslår motion 1990/91:T202 yrkande 2 i denna

del,

res. 8 (c, v)

14. beträffande Ådalsbanan

att riksdagen avslår motion 1990/91:T238 yrkande 3,

res. 9 (v, mp)

15. beträffande bansträckan

Halmstad--Markaryd--Hässleholm

att riksdagen avslår motion 1990/91:T56 yrkande 1,

Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen

16. beträffande investeringsplaneringens inriktning

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:87 anförts

om investeringsplaneringens inriktning vid banverket,

17. beträffande en ökad järnvägsanpassning

att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkandena 13 och 14,

res. 10 (v, mp)

18. beträffande statens ansvar för bannätet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T231 yrkande 7 och

1990/91:T508 yrkande 19,

res. 11 (v, mp)

19. beträffande investeringsmedverkan

att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkande 20,

20. beträffande parlamentarisk utredning

att riksdagen avslår motion 1990/91:T60 yrkande 6,

21. beträffande internationella järnvägsförbindelser

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 24 i

denna del, 1990/91:T243 yrkande 1, 1990/91:T508 yrkandena 10 och

11, 1990/91:T528 yrkande 2 och 1990/91:T562 yrkande 1 i denna

del,

res. 12 (v, mp)

Järnvägsnätets framtida utveckling

22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets

utveckling

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T60 yrkande 12,

1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del,

1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i

denna del, 1990/91:T508 yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och

1990/91:T701 yrkande 3,

res. 13 (m, fp)

res. 14 (c)

res. 15 (v)

res. 16 (mp)

23. beträffande upprustning och utbyggnad av enskilda

banor

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T8 yrkande 1,

1990/91:T18, 1990/91:T19, 1990/91:T21 yrkande 2, 1990/91:T23,

1990/91:T28 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T37, 1990/91:T40

yrkandena 18, 19, 21--25, 1990/91:T46, 1990/91:T51 yrkande 6,

1990/91:T53 yrkande 3, 1990/91:T65 yrkandena 3 och 4,

1990/91:T67 yrkande 3, 1990/91:T68 yrkande 1, 1990/91:T201 i

denna del, 1990/91:T204 yrkandena 2 och 4, 1990/91:T208 yrkande

1, 1990/91:T209 yrkande 4, 1990/91:T212 yrkande 1 i denna del,

1990/91:T213 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T217 i denna del,

1990/91:T218 yrkande 3, 1990/91:T221 yrkandena 2 och 3,

1990/91:T226 i denna del, 1990/91:T227 i denna del, 1990/91:T228

i denna del, 1990/91:T229 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T234

yrkande 2, 1990/91:T235 yrkande 2, 1990/91:T236 yrkande 1,

1990/91:T237 yrkande 2 i denna del, 1990/91:T238 yrkandena 1, 2

och 4, 1990/91:T239 yrkandena 6 och 7, 1990/91:T240 yrkandena

1--3, 5 och 6, 1990/91:T242 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T247

yrkande 2, 1990/91:T248 yrkande 3, 1990/91:T250 yrkande 2,

1990/91:T254 yrkandena 2, 3 och 6, 1990/91:T255 yrkande 2,

1990/91:T256 i denna del, 1990/91:T258 yrkande 2, 1990/91:T263

yrkandena 3 och 4, 1990/91:T266 yrkandena 1--3, 7 och 8,

1990/91:T268 yrkandena 3 och 4 i denna del, 1990/91:T371 i denna

del, 1990/91:T502, 1990/91:T503, 1990/91:T505, 1990/91:T506,

1990/91:T507 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3, 1990/91:T508

yrkandena 28 och 29, 1990/91:T509, 1990/91:T510, 1990/91:T513

yrkandena 2 och 3, 1990/91:T515, 1990/91:T516, 1990/91:T517,

1990/91:T520 yrkande 2, 1990/91:T521, 1990/91:T522,

1990/91:T523, 1990/91:T528 yrkande 1, 1990/91:T531,

1990/91:T532, 1990/91:T533, 1990/91:T536, 1990/91:T537 yrkande

1, 1990/91:T538, 1990/91:T539, 1990/91:T541, 1990/91:T544

yrkande 1, 1990/91:T546 yrkande 5, 1990/91:T549 yrkande 1,

1990/91:T551 i denna del, 1990/91:T559, 1990/91:T560 yrkande

2, 1990/91:T562 yrkandena 1 i denna del och 2, 1990/91:T565

yrkandena 1 och 4, 1990/91:T701 yrkande 5, 1990/91:T708

yrkande 6 och 1990/91:T812 i denna del,

Övergripande SJ-frågor

24. beträffande SJs organisationsform

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 7,

1990/91:T62 yrkande 15 och 1990/91:T71 yrkande 3 lämnar

riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 5 utan vidare

åtgärd,

res. 17 (m, fp)

res. 18 (v)

25. beträffande SJs koncernstrategi

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T211 yrkande 24

i denna del och 1990/91:T556 yrkande 1 lämnar riksdagens

revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 1 utan vidare åtgärd och

godkänner vad som härom anförts i proposition 1990/91:100 bilaga

8,

res. 19 (m, fp, mp)

26. beträffande SJs ekonomiska mål

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 7

lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 2 i

denna del utan vidare åtgärd och godkänner vad som härom anförts

i proposition 1990/91:100 bilaga 8,

res. 20 (v, mp)

27. beträffande SJs soliditetskrav

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 8

lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 2 i

denna del utan vidare åtgärd och godkänner vad som anförts i

proposition 1990/91:87 om att soliditeten för SJ skall vara

40% för affärsverket och 35% för koncernen under återstoden

av SJs rekonstruktionsperiod t.o.m. den 31 december 1992,

res. 21 (v, mp)

28. beträffande järnvägens trafikmål

att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkandena 9 och 12,

res. 22 (mp)

29. beträffande uppföljning av SJ-koncernen

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T35 yrkande 6

lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 3 utan

vidare åtgärd,

res. 23 (v)

30. beträffande verksledningens ansvar

att riksdagen lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12

yrkande 4 utan vidare åtgärd,

31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T209 yrkande 3,

1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8,

1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537

yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 lämnar utan erinran vad som

anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 om förlängning av SJs

nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt,

res. 24 (m, fp)

res. 25 (c, mp)

res. 26 (v)

32. beträffande långväga busstrafik

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T45 och 1990/91:T508

yrkande 25,

res. 27 (v, mp)

33. beträffande försäljning av aktier och fastigheter

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition

1990/91:100 bilaga 8 om utökad ram för försäljning av aktier och

fastigheter,

Anslag till SJ

34. beträffande anslag till ersättning till SJ i samband

med utdelning från AB Swedcarrier

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 till Ersättning till SJ i

samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

35. beträffande godsutvecklingsbidrag

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 6

lämnar utan erinran vad regeringen i proposition 1990/91:100

bilaga 8 anfört om att anslaget till SJ för utveckling av

godstrafik upphör fr.o.m. budgetåret 1991/92,

res. 28 (mp)

Persontrafikfrågor

36. beträffande snabbtågstrafik

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T225 yrkande 1 i denna

del, 1990/91:T236 yrkande 2, 1990/91:T545 yrkande 2,

1990/91:T546 yrkande 8 och 1990/91:T551 i denna del,

res. 29 (v)

37. beträffande tåguppehåll

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T519, 1990/91:T545

yrkande 1 och 1990/91:T561 yrkande 1,

38. beträffande regionaltågstrafik

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T53 yrkande 1,

1990/91:T209 yrkande 5, 1990/91:T264 yrkande 4, 1990/91:T546

yrkande 7, 1990/91:T561 yrkande 2 och 1990/91:T565 yrkandena 2

och 5,

39. beträffande tågförbindelser

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T8 yrkande 2,

1990/91:T53 yrkande 2, 1990/91:T56 yrkande 2, 1990/91:T507

yrkande 1 i denna del och 1990/91:T549 yrkande 2,

40. beträffande priser och marknadsföring

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T508 yrkande 15,

1990/91:T524, 1990/91:T546 yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3,

res. 30 (v)

res. 31 (mp)

Godstrafikfrågor

41. beträffande godstrafikens utveckling

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T235 yrkande 1,

1990/91:T508 yrkande 23 och 1990/91:T550 i denna del,

res. 32 (mp)

42. beträffande riksbangård

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T217 i denna del,

1990/91:T263 yrkande 7 och 1990/91:T529,

43. beträffande övriga godstrafikfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T242 yrkande 5,

1990/91:T270 yrkande 1, 1990/91:T520 yrkande 3 och 1990/91:T546

yrkande 4,

res. 33 (v)

Övriga järnvägsfrågor

44. beträffande järnvägens verkstäder

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T548 och 1990/91:T555,

res. 34 (v)

45. beträffande SJs fastighetsbestånd

att riksdagen avslår motion 1990/91:T554,

46. beträffande Delsbo stationshus

att riksdagen avslår motion 1990/91:T563,

47. beträffande cykelanpassning

att riksdagen avslår motion 1990/91:T206 yrkandena 3 och 4,

48. beträffande försöksverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T508 yrkande 26,

1990/91:T558 yrkande 1 och 1990/91:T560 yrkande 1,

res. 35 (v, mp)

49. beträffande tågpåkörning av renar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T210 i denna del.

Stockholm den 14 maj 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Reservationer

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle

Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c),

Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s),

Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i

Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson

(v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s) och Yngve Wernersson

(s).

Reservationer

1. Anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

(mom.1) och kostnadsram för år 1992 (mom.2)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet tillstyrker den" och slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion T249 (v) att

riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 4 miljarder kronor för

drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Kostnadsramen

för kalenderåret 1992 bör därmed anges till 4300 milj.kr.

Syftet med motionerna T40 (mp) och T508 (mp) i nu behandlad

del blir med detta ställningstagande tillgodosett medan yrkandet

i motion T556 (fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av

statliga järnvägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T249 yrkande 3,

med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100

bil. 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 8 och 1990/91:T508

yrkande 5 samt med avslag på motion 1990/91:T556 yrkande 7 till

Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

4000000000 kr.,

2. beträffande kostnadsram för år 1992

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 8 godkänner att en kostnadsram på

4300000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar beräknas för kalenderåret 1992,

2. Anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

(mom.1) och kostnadsram för år 1992 (mom.2)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet tillstyrker den" och slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motionerna T40 (mp) och

T508 (mp) att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 3827,3

milj.kr. för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.

Kostnadsramen för kalenderåret 1992 bör därmed anges till 4110

milj.kr.

Syftet med motion T249 (v) i berörd del blir med detta

ställningstagande delvis tillgodosett medan yrkandet i motion

T556 (fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av

statliga järnvägar

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkande 8

och 1990/91:T508 yrkande 5, med anledning av regeringens förslag

i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motion 1990/91:T249

yrkande 3 samt med avslag på motion 1990/91:T556 yrkande 7 till

Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

3827300000 kr.,

2. beträffande kostnadsram för år 1992

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att en kostnadsram på

4110000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar beräknas för kalenderåret 1992,

3. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett

fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion T211 (m) att

riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 2 miljarder kronor för

nyinvesteringar i stomjärnvägar.

Syftet med motionerna T40 (mp), T202 (c), T249 (v) och T508

(mp) i denna del blir med detta ställningstagande delvis

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande anslag till nyinvesteringar i

stomjärnvägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T211 yrkande 28

och med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 7,

1990/91:T202 yrkande 1, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508

yrkande 2 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

2000000000 kr.,

4. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett

fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion T202 (c) att

riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 2,5 miljarder kronor för

nyinvesteringar i stomjärnvägar.

Syftet med motion T211 (m) blir med detta ställningstagande

helt tillgodosett medan motionerna T40 (mp), T249 (v) och T508

(mp) i denna del blir delvis tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande anslag till nyinvesteringar i

stomjärnvägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T202 yrkande 1

och med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 7,

1990/91:T211 yrkande 28, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508

yrkande 2 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

2500000000 kr.,

5. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett

fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionerna T40 (mp),

T249 (v) och T508 (mp) att riksdagen för nästa budgetår bör

anvisa 3 miljarder kronor för nyinvesteringar i stomjärnvägar.

Syftet med motionerna T202 (c) och T211 (m) i denna del blir

med detta ställningstagande tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande anslag till nyinvesteringar i

stomjärnvägar

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkande

7, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508 yrkande 2 och med

anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100

bilaga 8 och motionerna 1990/91:T202 yrkande 1 och 1990/91:T211

yrkande 28 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

3000000000 kr.,

6. Framtida medelsanvisningar för nyinvesteringar i

stomjärnvägar (mom.6)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet är" och slutar med "behandlad del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det väsentligt att riksdagen redan nu anger

riktlinjer för kommande medelsberäkningar för nyinvesteringar i

stomjärnvägar. I stället för att konstruera en nytt anslag för

insatser i trafikens infrastruktur där såväl medelsanvändningen

som de trafikpolitiska effekterna är oklara bör ökade insatser

direkt riktas mot järnvägsområdet. Utgångspunkten bör därvid

vara att en stegvis höjning sker av banverkets

investeringsanslag till 3,5 miljarder kronor för budgetåret

1992/93 resp. 4,5 miljarder kronor för budgetåret 1993/94.

Utskottet tillstyrker därmed förslaget i motion T40 (mp) i denna

del.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande framtida medelsanvisningar till

nyinvesteringar i stomjärnvägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T40 yrkandena 9

och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Haparandabanan (mom.12)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Viola Claesson (v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "På Haparandabanan" och på s. 24 slutar med "i

stomnätet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Haparandabanan med dess funktion som en

nordisk förbindelselänk bör ingå i stomnätet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T202

(c) och T520 (v) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande Haparandabanan

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T202 yrkande

2 i denna del och 1990/91:T520 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Bohusbanan (mom.13)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Viola Claesson (v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Beträffande Bohusbanan" och slutar med "därför

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Bohusbanan bör föras till stomnätet. Med

detta ställningstagande vill utskottet markera vikten av att

järnvägstrafiken planeras i ett nordiskt perspektiv.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T202 (c)

tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande Bohusbanan

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T202 yrkande 2 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Ådalsbanan (mom.14)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Av samma" och slutar med "på Ådalsbanan" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att Ådalsbanan med dess trafikfunktion utgör

en strategisk länk i ett nationellt sammanhängande

järnvägssystem. Banan förbinder ostkustbanan med norra stambanan

och järnvägstrafiken ansluter städerna Härnösand, Kramfors och

Sollefteå. Banan utgör också en viktig del och förutsättning för

en utbyggd ostkustbana norrut, den s.k. Botniabanan. Enligt

länsstyrelsens utredning om framtida trafikeringsmöjligheter på

Ådalsbanan uppnås de bästa resultatet trafikmässigt och

samhällsekonomiskt med s.k. Intercity-tåg hela vägen upp till

Sollefteå (och Långsele). Detta förutsätter dock att banan

omklassificeras till stomjärnväg. Av dessa skäl anser utskottet

att banan bör inlemmas i stomnätet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T238 (mp)

tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande Ådalsbanan

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T238 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. En ökad järnvägsanpassning (mom.17)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet har" och slutar med "utskottet

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt att transportsystemets miljö-

och energiegenskaper förbättras. En viktig förutsättning för

detta är, som framhålls bl.a. i motion T508 (mp), att

transportsystemet anpassas så att järnvägen blir mer

lättillgänglig. Detta kan bl.a. ske genom att

järnvägsstationerna utvecklas till allomfattande

trafikterminaler och primära transportcentra i den kommunala

planeringen. Vidare bör genom konsekvensanalyser vid planering

av utbyggnader av väg- och flygplatser alltid alternativa

lösningar med järnväg tas med i beaktande.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)

tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande en ökad järnvägsanpassning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 13

och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. Statens ansvar för bannätet (mom.18)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att det trafikpolitiska beslutet

innebär att banverket skall svara för investeringar på

stomjärnvägarna och underhåll på samtliga järnvägar som ingår i

statens spåranläggningar. I realiteten har det dock enligt vad

utskottet erfarit framkommit att banverket inte visat sig berett

att ta på sig hela kostnaden för banunderhållet, inkl.

reinvesteringar. I stället söker man övervältra delar av eller

hela kostnaden på kommuner, län och landsting. Särskilt

besvärligt har detta varit för banor som är starkt nedslitna och

alltså i stort behov av reinvesteringar för att uppnå sin

tidigare högre standard. Ett exempel härpå är inlandsbanan.

Enligt utskottets mening bör därför klargöras att banverket har

ett ansvar för underhållet som inte får övervältras på andra

parter i samhället.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T231

(mp) och T508 (mp) i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande statens ansvar för bannätet

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T231 yrkande

7 och 1990/91:T508 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

12. Internationella järnvägsförbindeler (mom.21)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "aktuella

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att det nordiska och

internationella samarbetet intensifieras och bedrivs mer

målmedvetet. Utgångspunkten bör härvid vara att de tre nordiska

länderna sammanknyts med snabbtåg. Snabbtågen bör nå Oslo såväl

söderifrån som österifrån och de bör nå Köpenhamn med en ren

järnvägstunnel eller täta färjeförbindelser. På längre sikt bör

de gå runt Bottenviken över Haparanda/Tornio och vidare in i

Finland. Det nordiska snabbtågsnätet bör också sammanfogas med

ett alleuropeiskt snabbtågsnät. Detta förutsätter att regeringen

aktivt arbetar för en väsentligt ökad samordning av den

internationella järnvägstrafiken i Europa. Forsknings- och

utvecklingsinsatser bör göras med samma inriktning.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)

tillstyrks i denna del och att syftet med de övriga nu

behandlade motionsyrkandena till väsentlig del tillgodoses, bör

av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande internationella järnvägsförbindelser

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 10

och 11 och med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande 24 i

denna del, 1990/91:T243 yrkande 1, 1990/91:T528 yrkande 2 och

1990/91:T562 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

13. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling

(mom.22)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten

Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att riksdagen bör ange riktlinjer om ett

förstärkt framtida järnvägsbyggande. Enligt utskottets mening

bör banverket planera för en höjd investeringsnivå utöver de 10

miljarder kronor under tio år som förutsattes i 1988 års

trafikpolitiska beslut. En prioritering bör ske till de sträckor

där den största möjliga effekten bedöms kunna uppnås. Detta

innebär, som anges i motionerna T62 (m), T220 (fp) och T211 (m),

att en rad större järnvägsprojekt bör kunna genomföras, såsom

utbyggnad av Arlandabanan och Mälardalsbanorna, förstärkning av

det s.k. godsstråket genom Mellansverige, en anpassning av

järnvägsnätet till Europa, utbyggnad av dubbelspår på

västkustbanan och på andra kapacitetstrånga sträckor. Utskottet

anser dock att det i första hand bör vara banverket som har att

pröva utbyggnadsordningen för det fortsatta järnvägsbyggandet.

För finansieringen vill utskottet hänvisa till de åtgärder som

förts fram i annat sammanhang om bl.a. utförsäljning av statliga

tillgångar som företag, mark och fastigheter.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T62 (m)

och T211 (m) tillstyrks i nu behandlade delar. Övriga

motionsyrkanden avstyrks. Syftet med en del av dem blir dock

tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets

utveckling

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T62 yrkande 7

och 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del och med avslag på

motionerna 1990/91:T60 yrkande 12, 1990/91:T202 yrkande 2 i

denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T508

yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling

(mom.22)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att riksdagen bör ange riktlinjer om ett

förstärkt framtida järnvägsbyggande. Enligt utskottets mening

bör investeringsdirektiven, som framhålls i motionerna T60 (c)

och T202 (c), bygga på principen att en tidigareläggning av

järnvägsbyggandet sker i jämförelse med banverkets stomnätsplan.

Tidigareläggningen bör utformas så att sysselsättningen främjas

och då även utanför storstadsområdena. Vidare bör projekten

underlätta snabba godstransporter så att transportsystemet

främjar ekonomisk tillväxt samt underlätta introduktionen av

snabbtåg. Utgångspunkten för järnvägsplaneringen bör vidare, som

anges i motion T202 (c), vara en höjd investeringsnivå på 40

miljarder kronor under en period på tio år. Finansieringen bör

ske med hjälp av bl.a. försäljning av statliga företag,

järnvägsobligationer och miljöavgifter.

Detta innebär enligt utskottets mening att en utbyggnad bör

prioriteras till västkustbanan, Kust-till-kust-banan,

ostkustbanan, Dalabanan, sträckan Stockholm--Östersund, norra

stambanan, stambanan på övre Norrland, Götalandsbanan,

Bergslagsbanan, Göteborg--Oslo, Värmlandsbanan,

Mälardalsbanorna, Storlien--Östersund och inlandsbanan. Det bör

dock ankomma på banverket att, enligt det av riksdagen

fastställda samhällsekonomiska planeringssystemet, närmare

bestämma formerna för det fortsatta järnvägsbyggandet. Banverket

bör vidare få ett bemyndigande att inom ramen 470 milj.kr.

tidigarelägga smärre arbeten som medverkar till att höja

kapacitet och snabbhet samt förbättrar säkerheten.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T60 (c)

och T202 (c) tillstyrks i nu behandlade delar medan övriga

behandlade motionsyrkanden till viss del blir tillgodosedda. Det

innebär vidare att syftet med flera av de motionsyrkanden som

väckts om utbyggnad av enskilda järnvägar, som utskottet

behandlar i ett följande avsnitt, till väsentlig del torde bli

tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets

utveckling

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T60 yrkande

12 och 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del och med anledning av

motionerna 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T211 yrkande 24 i

denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T508

yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling

(mom.22)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att det är angeläget med ett förstärkt

politiskt inflytande från riksdagens sida för bannätets

fortsatta utveckling. Riksdagen bör därför redan nu ange

riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet som innebär en

betydligt högre investeringsnivå. Enligt utskottets mening finns

det också, som framhålls i motionerna T225 (v) och T249 (v), en

rad angelägna projekt på järnvägsområdet som bör genomföras

snarast. Detta gäller bl.a. västkustbanan, Mälardalsbanorna,

snabbtågsanpassning Stockholm--Sundsvall, Norge--Vänerlänken,

Bohusbanan, bansträckan Borås--Herrljunga--Uddevalla,

Götalandsbanan, inlandsbanan, norra stambanan, Sydostkustbanan,

Botniabanan samt ostkustbanan. Vidare bör en omfattande

snabbtågsanpassning ske av bannätet så att större delen av

landets tätbefolkade regioner omfattas av snabbtågstrafik.

Utskottets ställningstagande innebär att motion T225 (v)

tillstyrks i denna del medan syftet med övriga nu behandlade

motionsyrkanden till viss del blir tillgodosett. Det innebär

vidare att syftet med flera av de övriga motionsyrkanden som

väckts om utbyggnad av enskilda järnvägar, som utskottet

behandlar i ett senare avsnitt, till väsentlig del torde bli

tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets

utveckling

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T225 yrkande 1 i

denna del och med anledning av motionerna 1990/91:T60 yrkande

12, 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del,

1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T508 yrkande 27,

1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling

(mom.22)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer det som nödvändigt att en förstärkning

sker av det politiska inflytandet från riksdagens sida över det

fortsatta järnvägsbyggandet. Riksdagen bör därför redan nu ange

riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet som innebär en

betydligt högre investeringsnivå. Enligt utskottets mening finns

det också en rad mycket angelägna investeringsprojekt på

järnvägsområdet. Det framtida järnvägsbyggandet bör bygga på att

en bra och anpassad järnvägstrafik kan erbjudas i landets alla

delar så att trafikförsörjningen kan göras mer miljövänlig och

energieffektiv. Utgångspunkten för banverkets

investeringsverksamhet bör vara den investeringsplan som

skisseras i motion T508 (mp). Större projekt i denna plan är

bl.a. Botniabanan, ostkustbanan, Arlandabanan, Mälardalsbanorna,

västkustbanan, Bohusbanan och en ny ostkustbana från Norrköping

till bl.a. Kalmar och Karlskrona. Vidare bör en snabb och

omfattande anpassning göras av bannätet för snabbtågstrafik.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T508

(mp) och T701 (mp) i nu behandlad del tillstyrks medan syftet

med övriga nu behandlade motionsyrkanden delvis blir

tillgodosett. Det innebär vidare att syftet med flera av de

övriga motionsyrkanden som väckts om utbyggnad av enskilda

järnvägar, som utskottet behandlar i ett senare avsnitt, till

väsentlig del torde bli tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets

utveckling

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T508 yrkande

27 och 1990/91:T701 yrkande 3 samt med anledning av motionerna

1990/91:T60 yrkande 12, 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202

yrkande 2 i denna del, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del,

1990/91:T225 yrkande 1 i denna del och 1990/91:T513 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. SJs organisationsform (mom.24)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten

Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "Utskottet anser" och på s. 46 slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T62

(m) att den rollfördelning som nu skapats mellan trafikutövare

och banverket skulle renodlas om SJ fick verka i bolagsform. SJ

bör därför ombildas till aktiebolag.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T62 (m)

tillstyrks i denna del medan övriga motionsyrkanden avstyrks,

bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets

ställningstagande innebär vidare att syftet med förslaget från

riksdagens revisorer i nu behandlad del torde komma att

tillgodoses varför yrkandet kan lämnas utan vidare åtgärd från

riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande SJs organisationsform

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T62 yrkande 15,

lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 5 utan

vidare åtgärd och med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 7

och 1990/91:T71 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

18. SJs organisationsform (mom.24)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "Utskottet anser" och på s. 46 slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det mycket goda

förutsättningar att inom affärsverksmodellen förena höga

effektivitetskrav med ett fortsatt direkt statligt och

demokratiskt inflytande. Utskottet avisar därför tankarna på en

bolagisering av SJ.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (v)

tillstyrks i denna del medan övriga motionsyrkanden tillsammans

med förslaget i nu behandlad del från riksdagens revisorer

avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande SJs organisationsform

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 7

samt med avslag på riksdagens revisorers förslag 1990/91:12

yrkande 5 och motionerna 1990/91:T62 yrkande 15 och 1990/91:T71

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

19. SJs koncernstrategi (mom. 25)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten

Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp) och Roy Ottosson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Utskottet anser" och på s. 48 slutar med

"motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser därvid att den tidigare genom bl.a. 1988 års

järnvägspolitiska beslut fastlagda koncernstrategin för SJ

återigen bör konfirmeras. Detta innebär att SJ-koncernen skall

koncentreras mot den spårburna trafiken. Verksamheter som inte

har som huvuduppgift att stärka järnvägen bör därför som

tidigare bestämts säljas ut.

Utskottet vill samtidigt påtala att de tjänster som SJ

behöver för samordning med andra transportmedel i många fall kan

köpas från utomstående företag efter upphandling i fri

konkurrens. Till bilden hör vidare att i en framtida

konkurrenssituation där flera företag ges möjlighet att bedriva

järnvägstrafik på bannätet är det än mer viktigt att inte SJ med

äganderätt på ett dominerande sätt besitter olika anknytande

transportled till järnvägen och därmed försvårar en fungerande

marknadsbildning.

Ett fullföljande av denna koncernstrategi bör enligt

utskottets mening innebära att SJs förvaltningsbolag AB

Swedcarrier avyttrar stora delar av sitt aktieinnehav. Det bör

ankomma på regeringen att närmare följa upp den fastlagda

koncernstrategin liksom att årligen avrapportera till riksdagen

hur målsättningen uppnås.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen

till känna. Syftet med motionsyrkandena blir därmed tillgodosett

medan regeringens och riksdagens revisorers förslag i denna del

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande SJs koncernstrategi

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande

24 i denna del och 1990/91:T556 yrkande 1 och med avslag på

riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 1 och på vad

som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. SJs ekonomiska mål (mom.26)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "riksdagens sida" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att utvecklingen sedan 1988 års

järnvägspolitiska beslut med en allt ökad tydlighet visar att

det finns anledning att sätta ned SJs ekonomiska mål. Genom de

förändringar som skett bl.a. på skatteområdet med en breddad

mervärdeskatt för resande har bl.a. järnvägen fått påtagligt

sämre konkurrensförutsättningar. Sannolikt kommer riksdagen i

vår besluta om en sänkning av kilometerskatten trots att

samhällsekonomiska kalkyler visar att lastbilstrafiken är

underbeskattad jämfört med järnvägstrafiken. Genomförandet av

det s.k. bärighetsprogrammet och därmed sammanhängande höjningar

av högsta tillåtna lastbilsvikter undergräver också ensidigt

järnvägstrafikens konkurrensförmåga. Utskottet anser mot denna

bakgrund att det bör ankomma på regeringen att ta fram nya

ekonomiska krav på SJ. Utgångspunkten bör vara att de

ekonomiska kraven harmonierar med de trafikpolitiska målen om

bl.a. en utvecklad järnvägstrafik och en mer miljövänlig

trafikförsörjning. Utskottet beräknar mot denna bakgrund att en

nedsättning av SJs resultatmål för år 1992 bör göras med 600

milj.kr. Regeringen bör vidare återkomma med förslag till

riksdagen med mer preciserade och långsiktiga resultatkrav för

SJ-koncernen som främjar en fortsatt utveckling av

järnvägstrafiken.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)

i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till

känna. Förslaget från riksdagens revisorer avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande SJs ekonomiska mål

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 7

samt med anledning av vad som anförts i proposition 1990/91:100

bilaga 8 och med avslag på riksdagens revisorers förslag

1990/91:12 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

21. SJs soliditetskrav (mom.27)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 50 slutar med

"riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att SJ ges

förutsättningar att utveckla en attraktiv järnvägstrafik. Med

hänsyn till den tidigare eftersläpningen och bristande

förnyelsen föreligger ett betydande investeringsbehov. För att

inte denna nödvändiga investeringsfas skall motverkas bör en

anpassning ske av det soliditetstal som angetts för SJ. För

detta talar också att SJs konkurrenssituation med eventuellt

andra tågföretag kan komma att försvåras om statsmakterna har

stipulerat alltför höga soliditetskrav. Utskottet anser därvid

att soliditetskravet bör anges till 30% för hela

affärsverkskoncernen.

Vad nu anförts, vilket innebär att att motion T508 (mp) i

denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till

känna. Syftet med riksdagens revisorers förslag blir därmed

delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande SJs soliditetskrav

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 8

och med anledning av riksdagens revisorers förslag 1990/91:12

yrkande 2 i denna del samt med avslag på vad som härom anförts i

proposition 1990/91:87 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

22. Järnvägens trafikmål (mom.28)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att statsmakternas trafikmässiga mål på

järnvägsområdet är bristfälliga och inte harmonierar med de

miljömässiga krav som måste ställas för att en framtidsinriktad

trafikförsörjning skall kunna byggas upp. Som framhålls i motion

T508 (mp) bör målsättningen vara att utveckla ett rikstäckande

järnvägssystem som blir tillängligt för så många som möjligt.

Utgångspunkten bör härvid vara att varje kommun som ingår i

bannätet bör ha åtminstone en järnvägsstation i drift. Därmed

möjliggörs det för de flesta invånarna i landet att kunna

utnyttja järnvägen för en betydande andel av sina resor.

Målsättningen bör vidare vara att öka järnvägstrafikens andel av

såväl gods- som persontransporter på vägtrafikens bekostnad.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)

i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande järnvägens trafikmål

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 9

och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

23. Uppföljning av SJ-koncernen (mom.29)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "För att" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser mot denna bakgrund att statsmakternas

uppföljning av SJ-koncernen bör utvecklas betydligt. Riksdagen

bör därvid årligen få en utförlig information som beskriver

måluppfyllelsen och hur givna mandat och befogenheter har

utnyttjats.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (v)

tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till

känna. Syftet med förslaget från riksdagens revisorer blir

delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande uppföljning av SJ-koncernen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 6 och

med anledning av riksdagens revisorers förslag 1990/91:12

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

24. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten

Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter"

bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att det redan nu står klart att en

avreglering bör ske av rätten att köra tågtrafik. Därmed kan den

s.k. vägtrafikmodellen på järnvägsområdet med bildandet av

banverket fullföljas till en situation där olika aktörer driver

tågtrafik i konkurrens med varandra. Utskottet anser därför att

det i propositionen beskrivna utredningsarbetet bör bedrivas

skyndsamt och målmedvetet. Utskottet anser därmed att den i

propositionen begärda förlängningen av SJs trafikeringsrätt bör

avslås. Däremot tillstyrker utskottet en förlängning av de

övriga befogenhetsmandat som föreslås i propositionen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

motionerna T209 (m), T211 (m), T525 (m), T537 (m) T556 (fp) i

berörd del får anses bli tillgodosett medan syftet med

motionerna T231 (mp) och T508 (mp) i denna del delvis blir

tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m.

att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T209 yrkande 3,

1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8,

1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537

yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter"

bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att det redan nu står klart att en viss

avreglering bör ske av rätten att köra tågtrafik.

Trafikhuvudmännen i länen bör sålunda kunna ges större

möjligheter att bedriva lokal och regional järnvägstrafik på

stomnätet. Därmed kan den s.k. vägtrafikmodellen med bildandet

av banverket utvecklas till en situation där tågtrafik kan

upphandlas i konkurrens. Utskottet anser därför att det i

propositionen beskrivna utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt

och målmedvetet. Utskottet anser därmed att den i propositionen

begärda förlängningen av SJs trafikeringsrätt bör avslås.

Däremot tillstyrker utskottet en förlängning av de övriga

befogenhetsmandat som väckts i budgetpropositionen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

motionerna T231 (mp) och T508 (mp) i behandlad del blir

tillgodosett medan syftet med yrkandena i motionerna T209 (m),

T211 (m), T525 (m), T537 (m) T556 (fp) delvis torde tillgodoses,

bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande SJs trafikeringsrätt

att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T209 yrkande 3,

1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8,

1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537

yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter"

bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att en fullständig avreglering av rätten

att köra tågtrafik kan bli till allvarligt förfång för

järnvägstrafiken och därmed också motverka en utveckling enligt

de trafikpolitiska målen. Historiska erfarenheter visar tydligt

på svårigheterna att inom ramen för ett avreglerat system kunna

få en marknadsmässig konkurrenssituation som inte på sikt leder

till monopol och samhällsekonomiska välfärdsförluster. Utskottet

anser därför att SJ som princip bör ha kvar sin trafikeringsrätt

på stomnätet. Utskottet anser därför att det utredningsarbete

som nyligen startat i frågan, och som ensidigt är inriktat mot

en avreglering, bör avbrytas.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga

motionsyrkanden avstyrks och att regeringens förslag om en

förlängning av SJs nuvarande trafikeringsrätt m.m. tillstyrks

men att utredningsarbetet för en avreglering bör avbrytas, bör

av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m.

att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna 1990/91:T209

yrkande 3, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231

yrkande 8, 1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525,

1990/91:T537 yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Långväga busstrafik (mom. 32)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Utskottet vill med" och på s. 54 slutar med "berörda

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att planerna på en avreglering av den

långväga busstrafiken kan komma att få mycket allvarliga

effekter på järnvägstrafiken. Ett omfattande busslinjenät

kan sålunda förväntas växa fram i landet vid en avreglering och

därmed en överföring av resandet från järnväg till väg. Med den

bristande kostnadstäckning som busstrafiken har av sina

samhällsekonomiska kostnader uppstår vidare en orättvis

konkurrenssituation gentemot järnvägen. Konsekvensen kan därmed

befaras bli att persontrafiken på järnväg kommer att försvinna

på en rad olika sträckor i landet. Statsfinansiellt kan också

med en avreglering uppstå ökade kostnader genom att

trafikunderlag dras undan den tågtrafik som samhället upphandlar

vilket gör att underskottsbehovet därmed ökar. Utskottet anser

därför att nuvarande skadlighetsprövning för den långväga

busstrafiken bör i sina huvuddrag bestå oförändrad.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

motionerna T45 (s) och T508 (mp) i denna del blir tillgodosett,

bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande långväga busstrafik

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T45 och

1990/91:T508 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

28. Godsutvecklingsbidrag (mom.35)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "aktuellt

motionsyrkande" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T508

(mp) att särskilda medel erfordras för byggande och/eller drift

av industrispår för att stimulera samhällsekonomiskt motiverad

vagnslasttrafik och en utveckling av kombitrafiken. Utskottet

anser därför att den tidigare ersättningen till SJ, som mest

haft karaktären av att vara ett driftbidrag utan krav på

särskilda åtgärder, bör omformas till ett utvecklingsbidrag.

För detta ändamål bör anvisas ett anslag på 200 milj.kr. Medlen

bör utgå som investeringsbidrag till sådana anläggningar som

medför överföringar av gods från väg till järnväg, alternativt

att investeringen motverkar en överföring från järnväg till väg.

Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till riksdagen med

förslag till medelsanvisning och regler för bidragsgivningen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

yrkandet i motion T508 (mp) i allt väsentlig del tillgodoses,

bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande godsutvecklingsbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T508 yrkande 6

och med avslag på vad regeringen i proposition 1990/91:100

bilaga 8 anfört om att anslaget till SJ för utveckling av

godstrafik upphör fr.o.m. budgetåret 1991/92 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Snabbtågstrafik (mom.36)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av utskottet" bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i bl.a. motion T225 (v) är det enligt

utskottets mening angeläget att snabbtågstrafiken byggs ut så

snart som möjligt. En sådan utbyggnad skulle innebära såväl

välbehövlig konkurrens som avlastning för flyget. Genom en snabb

och kraftfull utbyggnad av snabbtågstrafiken skulle vidare

underlaget bortfalla för en parallell kraftig utbyggnad av

inrikesflyget. Utskottet anser mot denna bakgrund att det

svenska snabbtågsnätet bör byggas ut så att det binder samman

Stockholm, Göteborg och Malmö samt mellanliggande orter. Det bör

vidare byggas ut från Stockholm till Karlstad, Falun, Sundsvall

och Östersund. Utbyggnaden bör också förbinda Oslo med Göteborg

och Stockholm.

Det är vidare angeläget att insatser görs för att öka

snabbheten för järnvägen också i de delar av nätet som inte kan

komma att betjänas av snabbtåg. Framtagande av en lätt och snabb

vagn som kan klara 140 km/tim på stora delar av nätet inkl.

länsjärnvägarna bör därför ges en hög prioritet. Förberedelser

bör även inledas för utveckling av en "andra generation" av

svenska snabbtåg med högre hastigheter som kan sättas in i

trafik en bit in på nästa sekel.

För att den beskrivna satsningen på snabbtågstrafik skall

komma folkets flertal till godo krävs att prissystemet görs på

ett sådant sätt att mottot om "folkets järnväg" kan uppfyllas.

Nuvarande klassindelning bör därmed slopas.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T225

(v) och T545 (v) tillstyrks i denna del medan syftet med övriga

motionsyrkanden till väsentlig del torde tillgodoses, bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande

lydelse:

36. beträffande snabbtågstrafik

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T225 yrkande

1 i denna del och 1990/91:T545 yrkande 2 samt med anledning av

motionerna 1990/91:T236 yrkande 2, 1990/91:T546 yrkande 8 och

1990/91:T551 i denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

30. Priser och marknadsföring (mom.40)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58

börjar med "Enligt de" och på s. 59 slutar med "behandlade

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets bedömning är det samhällsekonomiskt

lönsamt att återinföra kraftiga rabatter för tågresande. Därmed

kan den onda spiral som för närvarande håller på att utvecklas

med ständiga taxehöjningar och ett minskat privatresande brytas.

SJs priser bör därför -- räknat efter rabatt -- sättas i nivå

med priserna för de s.k. röda avgångarna under år 1989. En

kraftig minigrupprabatt bör införas samtidigt med utgångspunkt

att kostnaden för en grupp om 4--5 personer skall bli i samma

storleksordning som bensinkostnaden för en medelstor bil. Vidare

bör prissättningen vara så utformad att affärsresenärer i minsta

möjliga utsträckning rabatteras då dessa är föga priskänsliga.

Utskottet anser vidare att SJs marknadsföringsåtgärder är både

bristfälligt och felaktigt inriktade. Insatserna på området bör

inriktas mer på lokalbefolkningens resande och allmänt

popularisera tågresandet i landet. Detta innebär bl.a. att en

utbyggd information bör ges om hur man med kollektiva färdmedel

kan nå olika platser i landet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T524

(v), T546 (v) och T552 (v) i nu behandlad del tillstyrks och att

syftet med yrkandet i motion T508 (mp) delvis blir tillgodosett,

bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande

lydelse:

40. beträffande priser och marknadsföring

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T524,

1990/91:T546 yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3 samt med

anledning av motion 1990/91:T508 yrkande 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Priser och marknadsföring (mom.40)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58

börjar med "Enligt de" och på s. 59 slutar med "behandlade

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör järnvägens låga

marginalkostnader utnyttjas mer för att erbjuda billigare

biljetter. SJs målsättning bör därför innefatta att utveckla ett

lågprissystem baserat på marginalkostnaden för främst

studerande, barnfamiljer och pensionärer. Ett rabattsystem för

"sista-minuten-resor" bör vidare utvecklas.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)

tillstyrks i denna del och att syftet med övriga motionsyrkanden

helt eller delvis blir tillgodosett, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande

lydelse:

40. beträffande priser och marknadsföring

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 15

och med anledning av motionerna 1990/91:T524, 1990/91:T546

yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Godstrafikens utveckling (mom.41)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59

börjar med "Utskottet kan" och på s. 60 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det mycket angeläget att en överföring av

gods kan ske från landsväg till järnväg. För detta talar den

tunga vägtrafikens miljöfarliga utsläpp, dess trafikfarlighet,

dess negativa inverkan på vägnätet och dess stora belastning på

samhällsekonomin. En sådan överföring kan ske dels genom att

kraftigt förbättra järnvägstrafiken, dels genom att beskatta

vägtrafiken efter dess fulla samhällsekonomiska kostnad. En

omläggning av den rent fiskala beskattningen från arbetskraft

till beskattning av energi, råvaror och konsumtion verkar i

samma positiva riktning.

Järnvägstrafiken för gods skulle vidare förbättras

väsentligt med en kraftig utbyggnad av järnvägsnätet. Därtill är

det av största vikt att kundanpassa godstransporterna i långt

högre grad än vad som hittills varit fallet. Som framhålls i

motion T508 (mp) kan också en utveckling av snabbgods och

lättgods på järnväg utgöra en viktig marknad.

Utskottet bedömer vidare att den rationalisering som för

närvarande förekommer i SJs godstrafik till övervägande del är

motiverad. Det finns dock olämpliga inslag där mindre godskunder

har förlorat möjligheten att transportera på järnväg. Det är

därför enligt utskottets mening i dessa fall angeläget att finna

nya transportlösningar. En lösning kan här vara att låta ett

annat företag än SJ sköta godstrafiken på mindre

anslutningsspår.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)

tillstyrks i denna del medan syftet med övriga motionsyrkanden

delvis blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande godstrafikens utveckling

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 23

och med anledning av motionerna 1990/91:T235 yrkande 1 och

1990/91:T550 i denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

33. Övriga godstrafikfrågor (mom.43)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att järnvägen har en viktig uppgift att

svara för en ökad andel av godstrafiken i samhället. En

kraftfull satsning bör därför ske på att utveckla godstrafiken.

Genom samarbete med lokala och regionala intressenter och

utveckling av vagnslasttrafik och nya transportlösningar finns

goda förutsättningar för en ökad andel järnvägstransporter

också på mindre trafikstarka relationer. Med denna förändrad

inriktning av godstrafiken förutsätter utskottet att

godstrafiken kan återupptas och utvecklas på bl.a. sträckan

Jörn--Arvidsjaur som framhållits i motion T270 (v).

Utskottet anser det vidare viktigt att järnvägens

trafikanläggningar för godstrafiken främjar smidiga och

miljövänliga transportlösningar. Som behandlas i motion T520 (v)

är det därför väsentligt för järnvägstrafiken mellan Sverige

och Finland att en omaxlingsstation anläggs i Haparanda för byte

med axelpar. Vidare är det angeläget att terminaler för

godshantering ges sådana lokaliseringsplatser att de med

godshanteringen förknippade miljöproblemen kan begränsas. Detta

innebär bl.a., som påtalats i motion T546 (v), att SJs

godshantering i Umeå bör omflyttas till Vännäs.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

motionerna T270 (v), T520 (v) och T546 (v) i denna del

tillgodoses medan yrkandet i motion T242 (c) till väsentlig del

torde tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande övriga godstrafikfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T242 yrkande

5, 1990/91:T270 yrkande 1, 1990/91:T520 yrkande 3 och

1990/91:T546 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

34. Järnvägens verkstäder (mom.44)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62

börjar med "Enligt vad" och slutar med "bör avslås" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det väsentligt att SJ bibehåller tillräcklig

kompetens och kapacitet inom verkstadsområdet. Med den

utveckling på järnvägsområdet som av samhällsekonomiska skäl

blir allt mer nödvändig kommer behovet av verkstadskapacitet att

öka. SJ bör därför åläggas ett moratorium som innebär bl.a.

fortsatt drift vid SJs verkstad i Luleå till dess det framtida

behovet av järnvägsunderhåll är klarlagt. Med samma utgångspunkt

bedömer utskottet det som olämpligt att järnvägens verkstäder

bolagiseras eller privatiseras.

Utskottet anser det vidare angeläget att yrkeskunnandet och

arbetstillfällena vid SJs tidigare järnvägsverkstad i

Östersund kan tryggas av transport-, miljö- och

regionalpolitiska skäl.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T548

(v) och T555 (v) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande

lydelse:

44. beträffande järnvägens verkstäder

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T548 och

1990/91:T555 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

35. Försöksverksamhet (mom.48)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64

börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att få klarlagt

vilken utvecklingspotential som en länsjärnväg har om man

utvecklar såväl teknik som organisation, säkerhetsordning,

tågföring, marknadsföring m.m.

Utskottet tillstyrker därför förslagen i motionerna T508

(mp) och T558 (mp) att pröva nya former av järnvägstrafik på

olika försöksjärnvägar. Det gäller såväl infrastrukturen, de

rullande materialen som trafikplaneringen. Dellenbanan utgör

därvid en särskilt intressant järnvägssträcka eftersom den är

normalspårig, elektrifierad och har ett befolkningsunderlag som

ligger i gränsskiktet för bärkrafig persontrafik. Statens väg-

och trafikinstitut eller annat lämpligt organ bör få i uppdrag

att snabbutreda hur ett sådant försök kan genomföras. Villkoren

för spårburen trafik i glesbygd bör vidare, som framhålls i

motion T560 (mp), kunna prövas inom ramen för ett

samtrafikprojekt som lanserats i Ovanåker/Ljusdal och Bollnäs

kommuner.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna i

denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande

lydelse:

48. beträffande försöksverksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T508 yrkande

26, 1990/91:T558 yrkande 1 och 1990/91:T560 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

Särskilda yttranden

1. Anslag tillnyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)

Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:

Folkpartiet liberalerna medverkade i fjol till en uppgörelse

med socialdemokraterna som innebar en kraftig förstärkning av

banverkets investeringsanslag för såväl budgetåret 1990/91 som

för budgetåret 1991/92. Med hänvisning till denna

överenskommelse avstår folkpartiet i år från yrkanden om högre

anslag. Folkpartiet liberalernas uppfattning ligger dock fast

att en betydligt höjd investeringsnivå bör anvisas för ett

fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet.

Banverkets investeringsram för tioårsperioden bör således höjas

från 10 miljarder kronor till 40 miljarder kronor.

2. Haparandabanan (mom.12) och Bohusbanan (mom.13)

Roy Ottosson (mp) anför:

Jag anser i likhet med motionärerna att järnvägstrafiken på

Bohusbanan och Haparandabanan bör utvecklas. Jag bedömer dock

att omklassificering av dessa banor från länsjärnväg till

stomjärnväg skulle äventyra trafikeringen. Statens anslag för

köp av persontrafik på järnväg har ju stegvis krympts av

riksdagsmajoriteten. Lokalt och regionalt har däremot en

betydligt större vilja att upprätthålla en bra trafik visats.

Detta har räddat persontrafik på flera av de banor som blev

länsjärnvägar genom 1988 års järnvägspolitiska beslut. I väntan

på att dessa två banor byggs ut till våra grannländer bör de

därför förbli länsjärnvägar.

3. Upprustning och utbyggnad av enskilda banor (mom.23)

Viola Claesson (v) anför:

Vänsterpartiet har tidigare under avsnittet övergripande

riktlinjer för bannätets utveckling reserverat sig och förordat

en mycket kraftfull modernisering och utbyggnad av bannätet.

Detta innebär att de beskrivna enskilda motionsyrkandena som

väckts från vänsterpartiet om en upprustning och utbyggnad av

olika banor därmed också kan tillgodoses. Jag har därför avstått

från att i detta sammanhang reserveras mig.

4. SJs organisationsform (mom.24)

Roy Ottosson (mp) anför:

Som framhålls i bl.a. motion T71 (mp) så anser vi i

miljöpartiet de gröna att konkurrens mellan olika trafikföretag

skall tillåtas på järnvägarna. Så snart som förutsättningar för

sådan konkurrens verkligen tillskapats bör även SJs

organisationsform förändras till vad som gäller för dess

konkurrenter -- dvs. till aktiebolag. Med hänsyn till det

utredningsarbete och de förberedelser som nu görs inom

departement och SJ i denna riktning avstår jag från att

reservera mig i denna fråga vid detta tillfälle.

5. Järnvägens trafikmål (mom.28)

Viola Claesson (v) anför:

Jag anser att utvecklingen på järnvägsområdet sedan 1988 års

trafikpolitiska beslut har besannat de farhågor som

vänsterpartiet tidigare påtalat. Ett felaktigt

lönsamhetstänkande har sålunda lett till en ensidig satsning av

SJ på tågtrafik anpassad för affärsresenärer på de trafikstarka

relationerna. Tågtrafiken på många andra sträckor i landet har

samtidigt både försämrats och kraftigt fördyrats. Genom

regeringens nedskärningar av anslaget för trafikupphandling har

denna utveckling förvärrats. Till bilden hör vidare de

allvarliga förändringar som skett på godstrafikområdet där

vagnslasttrafiken upphört på många orter. Vänsterpartiet har i

annat sammanhang framhållit att järnvägen bör ges helt andra

förutsättningar och mål så att en samhällsekonomisk och

miljömässig utveckling kan ske av järnvägstrafiken i landet (se

reservation 3 i betänkande 1990/91:TU24).

6. Delsbo stationshus (mom. 46)

Roy Ottosson (mp) anför:

Jag anser det angeläget att järnvägsföreningen Dellenbanans

Vänner kostnadsfritt får överta Delsbo stationshus. Därigenom

kan fortsatt järnvägstrafik i föreningens regi möjliggöras. Jag

förutsätter att regeringen och SJ behandlar föreningens ansökan

i positiv anda, och avstår därför från att reservera mig i

frågan nu.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionerna m.m.2

Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt2

Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga 82

Riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 angående

SJ-koncernens verksamhet3

Motionerna4

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:874

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 19916

Utskottet20

1 Anslag till banverket20

1.1 Anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar m.m.20

1.2 Anslaget D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar21

1.3 Anslaget D 3. Ersättning till banverket för vissa

kapitalkostnader22

1.4 Anslaget D 4. Järnvägsinspektionen22

2 Bannätets indelning22

3 Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen24

4 Järnvägsnätets framtida utveckling28

4.1 Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling28

4.2 Upprustning och utbyggnad av enskilda banor31

4.2.1 Arlandabanan31

4.2.2 Bandelar i Mälardalen31

4.2.3 Vissa övriga projekt i Stockholms och Uppsala

län33

4.2.4 Götalandsbanan33

4.2.5 Bandelar i sydöstra Sverige34

4.2.6 Bandelar i Östergötland35

4.2.7 Bandelar i Blekinge35

4.2.8 Bandelar i Kronobergs län36

4.2.9 Bandelar i Skåne36

4.2.10 Västkustbanan37

4.2.11 Bandelar i Västsverige38

4.2.12 Norge--Vänerlänken38

4.2.13 Godsstråket genom Bergslagen och vid Vänern39

4.2.14 Bandelar i Värmland40

4.2.15 Bergslagspendeln41

4.2.16 Dalabanan och bandelar i Dalarna41

4.2.17 Ostkustbanan42

4.2.18 Botniabanan42

4.2.19 Vissa övriga projekt i Norrland43

4.2.20 Utskottets övervägande44

5 Övergripande SJ-frågor45

5.1 SJs organisationsform45

5.2 SJs koncernstrategi46

5.3 SJ-koncernens mål m.m.48

5.4 SJs trafikeringsrätt m.m.51

5.5 SJs beslutsram för försäljningar54

6 Anslag till SJ54

6.1 Anslaget D 6. Ersättning till SJ i samband med

utdelning från AB Swedcarrier54

6.2 Godsutvecklingsbidrag55

7 Persontrafikfrågor55

8 Godstrafikfrågor59

9 Övriga järnvägsfrågor61

Hemställan65

Reservationer71

Särskilda yttranden93