Bet. 1990/91:TU26

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU26

Vägväsende m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1990/91

TU26

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringsförslag om

vägväsende i årets budgetproposition och i proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt -- den s.k.

tillväxtpropositionen -- samt ca 250 motionsyrkanden som väckts

under den allmänna motionstiden i år och med anledning av

sistnämnda proposition.

Förslagen i budgetpropositionen avser främst

medelsanvisningar för olika vägändamål för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker alla dessa förslag. Det innebär

medelsanvisningar enligt följande.

Vägverket: Ämbetsverksuppgifter 8 661 000 kr.

Drift och underhåll av statliga vägar 6 125 900 000 kr.

Byggande av riksvägar 1 588 270 000 kr.

Byggande av länstrafikanläggningar 1 073 519 000 kr.

Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar 811 400 000 kr.

Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar 629 600 000 kr.

Vägverket: Särskilda bärighetshöjande

åtgärder 724 700 000 kr.

Summa 10 962 050 000 kr.

Vidare förordar utskottet -- med anledning av ett förslag i

tillväxtpropositionen -- att 500 milj.kr. från ett nytt anslag

för investeringar i trafikens infrastruktur skall kunna användas

som statlig delfinansiering för ett kompletterande

bärighetsprogram.

Riksdagen har tidigare beslutat att det skall vara möjligt

att avgiftsbelägga nya vägar, dvs. vägar byggda efter den 1 juli

1988. Nu tillstyrker utskottet förslag i tillväxtpropositionen

att avgiftsuttag skall kunna förekomma även på äldre vägar och

att avgift skall kunna tas ut på den befintliga bron över

Svinesund redan fr.o.m. det att arbetet på en ny bro över sundet

inleds.

Vidare tillstyrker utskottet ett förslag i

tillväxtpropositionen om en förändrad vägplaneringsprocess.

Förslaget innebär bl.a. att ett särskilt gemensamt nationellt

vägnät skall pekas ut och ges en särställning vid det framtida

planeringsarbetet.

Som vanligt i vägbetänkandena behandlar utskottet ett mycket

stort antal motionsyrkanden med krav på åtgärder från riksdagens

sida i syfte att gynna ett visst län genom att

vägbyggnadsprojekt tidigareläggs inom ramen för vägplaneringen

eller genom att länet i fråga tillförs ökade medel för

vägändamål. Samtliga dessa yrkanden, vilkas antal i år

överstiger 100, avstyrks med hänvisning till den ordning som

gäller för vägplaneringen och med framhållande av att riksdagen

varken kan eller bör avgöra de berörda frågorna.

Utskottet tillstyrker också ett förslag i

tillväxtpropositionen om en omorganisation av vägverket.

Förslaget innebär bl.a. att antalet regionala enheter minskar

kraftigt och att verket självt skall kunna bestämma om dessas

antal och lokalisering. Bortemot 40 motionsyrkanden med krav på

att riksdagen skall bestämma om lokaliseringen avstyrks.

Till betänkandet har fogats 46 reservationer. De frågor som

reservationerna avser samt de partigrupper som har avgett

reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i

utskottets yttrande (s. 58--65).

Till betänkandet har vidare fogats två särskilda yttranden.

Propositionerna

Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:87 under avsnitt 5.

Kommunikationer och infrastruktur, såvitt här är i fråga (s.

244--247),

15. (delvis) att riksdagen godkänner inriktningen av

investeringsplaneringen vid vägverket resp. banverket (avsnitt

5.3.2 och 5.3.3, s. 84--89),

16. att riksdagen godkänner principer att det politiska och

ekonomiska ansvaret för huvuddelen av statskommunvägarna samt

enskilda vägarna skall överföras till kommunerna (avsnitt 5.3.2,

s. 84--88),

18. att riksdagen godkänner inriktningen av vägverkets

framtida organisation (avsnitt 5.4.1, s. 91--93),

19. att riksdagen godkänner att vägverkets lån i

riksgäldskontoret överförs till Vägverkets Investerings AB

(avsnitt 5.4.2, s. 93--94),

20. att riksdagen godkänner den förordade principen för

avgiftsuttag på befintliga vägar (avsnitt 5.5, s. 94--100),

21. att riksdagen godkänner förslaget till principer för

byggande av ny bro över Svinesund (avsnitt 5.5, s. 94--100),

22. att riksdagen godkänner att också andra väganordningar

än själva vägen får lånefinansieras (avsnitt 5.5, s. 94--100),

23. att riksdagen godkänner att medel ur infrastrukturfonden

får användas för vägförstärkningar i enlighet med vad i

propositionen har anförts (avsnitt 5.5, s. 94--100).

SJÄTTE HUVUDTITELN

Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga8

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 8

(kommunikationsdepartementet) under avsnitt B. Vägväsende m.m.

(s. 27--54)

1. att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga

vägverket att inom en ram på 20000000 kr. besluta om

förskottering av väginvesteringar i enlighet med vad i

propositionen har anförts (s. 27--45),

2. att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga

vägverket att ta upp lån i riksgäldskontoret även för icke

avgiftsfinansierade objekt i enlighet med vad i propositionen

har anförts (s. 27--45),

3. att riksdagen tar del av vad i propositionen i övrigt

anförts om vägväsendet m.m. (s. 27--45),

4. att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8661000

kr. (punkt B1., s. 46),

5. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar

för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

6125900000 kr. (punkt B2., s. 46--49),

6. att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän

väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild

väghållning får låta vägverket överföra medel motsvarande

gällande statsbidrag mellan detta anslag och anslag B6. Bidrag

till drift och byggande av enskilda vägar (punkt B2., s.

46--49),

7. att riksdagen medger att regeringen vid ändringar i

väghållningsansvaret får överföra medel mellan anslaget B2.

och anslaget B5. Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar (punkt B2., s. 46--49),

8. att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och

byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i

enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B2., s.

46--49),

9. att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts

om användningen av anslaget för tilläggsbidrag till drift av

kommunala vägar och gator (punkt B2., s. 46--49),

10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

användning av anslaget för anskaffning av utrustning för

hastighetsövervakning (punkt B2., s. 46--49),

11. att riksdagen godkänner att regeringen får göra den

slutliga fördelningen på vägverkets anslag av den besparing som

i propositionen förordats (punkt B2., s. 46--49),

12. att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1588270000 kr.

(punkt B3., s. 49--50),

13. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

användningen av anslaget för att täcka kapitalkostnader för

utbyggnader av väg E6 som motorväg på delen

Stenungsund--Ljungskile (punkt B3., s. 49--50),

14. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om

en ny bro över Ångermanälven (punkt B3., s. 49--50),

15. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar

för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

1073519000 kr. (punkt B4., s. 51--52),

16. att riksdagen medger att investeringar i stomjärnvägar

som är betingade av lokal och regional trafik till 100% skall

kunna belasta anslaget för byggande av länstrafikanläggningar

(punkt B4., s. 51--52),

17. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 811400000 kr. (punkt B5., s.

52--53),

18. att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 629600000 kr. (punkt B6., s. 53),

19. att riksdagen till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande

åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag

på 724700000 kr. (punkt B7., s. 53--54).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87

Näringspolitik för tillväxt

1990/91:T11 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regeringen bör uppdra åt sjöfartsverket att göra en ekonomisk

analys av förutsättningarna för en utbyggnad av Södertälje

kanal.

1990/91:T13 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lokalisering av huvudkontoret för

vägverkets västra region till Vänersborg.

1990/91:T14 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen anförts

om arbetsresor över riksgränsen vid Svinesund.

1990/91:T17 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vägverkets förslag till ny organisation.

1990/91:T20 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regionindelningen av vägverket och

inrättandet av ett regionkontor i Mälardalen (Eskilstuna).

1990/91:T22 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Mellanregionens regionkontors lokalisering

till Gävle.

1990/91:T29 av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att länsstyrelserna skall ges

möjlighet att lämna synpunkter innan beslut fattas av regeringen

om ett särskilt gemensamt vägnät,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vägverkets produktionsroll bör

skiljas från myndighets/beställarrollen, organiseras från

företagsekonomiska utgångspunkter samt ges möjligheterna till

konkurrens från andra företag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vägverkets

myndighets/beställarroll bör utformas från samhällsekonomiska

utgångspunkter så att vägverket inom detta område blir beredande

inför regeringens och länsstyrelsernas beslut samt att

vägverkets regionala indelning bör ha sin tyngdpunkt i den

länsvisa representationen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att regeringen särskilt bör följa

effektivitetsutvecklingen inom vägverkets produktionsdel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att länsstyrelserna bör bemyndigas att

fastställa arbetsplaner när det gäller länsvägsobjekt.

1990/91:T31 av Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Jönköping som lokaliseringsort vid en förändrad organisation

inom vägverket.

1990/91:T32 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av vägverkets regionkontor i

Västsverige.

1990/91:T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om vägavgifter,

9. att riksdagen beslutar att vägverkets ansvar för

fördelningen av länstrafikanslag på järnvägsområdet skall

överlåtas på banverket,

10. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad som

anförts i motionen de högsta tillåtna drivaxel- och boggitrycken

skall sänkas till 1988 års nivå.

1990/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att vägverkets bolagiserade affärsverksamhet bör ses över i

enlighet med vad som anförts i motionen,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att utveckla vägsystemets

naturliga egenskap som finmaskigt transportsystem,

33. att riksdagen avslår regeringens förslag till

ytterligare bärighetsprogram, dvs. utbyggnader av vägar och

broar i syfte att höja den högsta tillåtna vikten för lastbilar.

1990/91:T42 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lokalisering av vägverkets regionkontor i västra regionen.

1990/91:T44 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vägverkets nya organisation

Gotland tillförs den östra regionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket må

beakta vad i motionen anförts om inlemmande av Gotland i svenska

trafiknätet.

1990/91:T58 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Bergslagen bör få utgöra en egen

vägmyndighetsregion.

1990/91:T60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:87 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vägverkets organisation,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om planeringen

av vägnätet i dess helhet i enlighet med vad som i motionen

anförts,

10. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 9 -- som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

väginvesteringarnas inriktning och ytterligare vägstråk av

nationell betydelse,

11. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:87 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om överförandet av det politiska och ekonomiska

ansvaret för de statskommunala och enskilda vägarna till

kommunerna,

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N32.

1990/91:T62 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att det skall

vara möjligt att ta ut avgifter på redan befintliga vägar,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag till principer

för ny bro över Svinesund vad avser förslaget att tillåta uttag

av avgifter på redan befintlig bro för att finansiera byggandet

av en ny bro.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N34.

1990/91:T63 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att nuvarande organisation med

länsvisa vägförvaltningar bibehålls,

4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, beslutar att en

region för vägverkets verksamhet inrättas för sydöstra Sverige i

enlighet med motionens förslag och att denna regionala myndighet

lokaliseras till Karlskrona.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N35.

1990/91:T64 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att lokaliseringen av regionkontoren

inom vägverkets nya organisation bör beslutas av riksdagen,

3. att riksdagen beslutar att Karlstad skall vara huvudort

inom en region i vägverkets organisation.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N36.

1990/91:T65 av Birger Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N37 anförts om val av Västerås som huvudort

för vägverkets östra region.

1990/91:T68 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att en öppningsbar bro skall

byggas i Södertälje.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:N44.

Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:90 En god

livsmiljö

1990/91:T79 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att högsta tillåtna drivaxel- och

boggitryck för tunga godstransportfordon på landsväg successivt

skall sänkas i enlighet med motion 1990/91:Jo114.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

1991

1990/91:T202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar

1000000000 kr. till förstärkning av bärighet och

beläggning av grusvägar enligt de riktlinjer som anges i

motionen,

4. att riksdagen till B2. Drift och underhåll av statliga

vägar budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till

regeringens förslag med 500000000 kr. förhöjt anslag på

6125000000 kr. varvid förhöjningen fördelas till de

ändamål som anges i motionen.

1990/91:T206 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar öka anslaget till cykelbanor till

130000000 kr. enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:T207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar

för budgetåret 1991/92 anslår 6425900000 kr.,

10. att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret

1991/92 anslår 488270000 kr.,

11. att riksdagen beslutar att inga ytterligare motorvägar

skall byggas,

18. att riksdagen beslutar att vägfordons maximala längd

skall sänkas från nuvarande 24 meter till 18 meter till senast

år 1994,

19. att riksdagen beslutar att vägfordons maximala vikt

skall sänkas till 40 ton till senast år 1994,

20. att riksdagen beslutar att det s.k. bärighetsprogrammet

avvecklas med omgående verkan,

1990/91:T209 av Per Westerberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att

överföra ansvaret för utbyggnaden av Europavägarna till

vägverket centralt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tidigareläggning av väginvesteringar

med hjälp av vägavgifter.

1990/91:T210 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående åtgärder för att komma

till rätta med bil- och tågpåkörningar av ren i bl.a.

Norrbottens län.

1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kringfartsleder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om målsättningen för drift och underhåll

av vägar,

25. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar

för budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till

regeringens förslag med 1408000000 kr. förhöjt

reservationsanslag på 7533900000 kr.,

26. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 403600000 kr.

förhöjt reservationsanslag på 1215000000 kr.,

27. att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande

till regeringens förslag med 188400000 kr. förhöjt

reservationsanslag på 818000000 kr. avseende verksamheten

under år 1992.

1990/91:T215 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen till B6. Bidrag till drift och byggande

av enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 80000000 kr.

förhöjt anslag på 709 000 000 kr.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om program för modernisering och

uppgradering av det befintliga vägnätet,

7. att riksdagen till B4. Byggande av

länstrafikanläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 260000000 kr.

förhöjt anslag om 1333519000 kr. varvid förhöjningen

fördelas till delanslagen Länsjärnvägar,

Kollektivtrafikanläggningar, Miljövänliga trafikmedel och

Cykelleder med de belopp som anges i motionen.

1990/91:T220 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om väg- och broavgifter.

1990/91:T231 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

6. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär förslag om

obligatoriska miljökonsekvensanalyser inbegripande bl.a. en

alternativ järnvägsutbyggnad vid alla större väg- och

flygplatsinvesteringar.

1990/91:T234 av Annika Åhnberg m.fl. (v, fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av utbyggnad av trafiksystemet

i Södertäljeregionen.

1990/91:T235 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fördelningen av väganslag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om principer för tung godstrafik.

1990/91:T238 av Roy Ottosson och Eva Goës (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om det olämpliga med att bygga en ny

E4-bro över Ångermanälven,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om det olämpliga i att bygga en högbro

över Sundsvallsfjärden m.m.

1990/91:T239 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om beredskapsanslagen för vägbyggandet.

1990/91:T245 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att länsstyrelserna bör ges rätt att överklaga vägverkets

länsramar för länstrafikanläggningsanslagen till regeringen.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:A504.

1990/91:T248 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att beräknad

nyttoavkastning av vägobjekt skall vara styrande för ordningen

över landet.

1990/91:T249 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen under punkt B4. Byggande av

länstrafikanläggningar beslutar anslå 1,5 miljarder kronor för

budgetåret 1991/92,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att förslaget om att bilda ett dotterbolag till vägverket i

likhet med förslaget om "Vägfinansiering AB" inte skall

genomföras,

9. att riksdagen under punkt B3. Byggande av riksvägar i

förhållande till regeringens förslag minskar anslaget till

miljard kronor, dvs. med 588,27 milj.kr., för budgetåret

1991/92,

10. att riksdagen under punkt B7. Särskilda

bärighetshöjande åtgärder beslutar att anslaget skall upphöra

fr.o.m. budgetåret 1991/92 samt att regeringens förslag om 724,7

milj.kr. avslås,

11. att riksdagen beslutar om ett särskilt engångsanslag på

724,7 milj.kr. till de mest nedslitna och trafikfarliga vägarna

i enlighet med motionens förslag.

1990/91:T250 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp)

vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförs om E4-brons i Södertälje betydelse för

sjöfarten i Mälaren.

1990/91:T253 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om de positiva effekter på miljö- och

bullerområdena som byggande av kringfartsleder ger,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den s.k. infrastrukturutredningens

förslag om finansiering av vägnätet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avgiftsfinansiering av Österleden och

andra vägar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om näringslivets beredvillighet att ta

ansvar för större vägprojekt.

1990/91:T258 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att stoppa motorvägsbygget.

1990/91:T261 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att i motion 1990/91:A491 anförts om nödvändigheten av ett

upprustningsprogram för beläggning och förstärkning av

grusvägnätet.

1990/91:T267 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts beträffande intensifierad satsning på

kringfartsleder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljökonsekvensanalyser och

koncessionsprövning av vägbyggen.

1990/91:T301 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari

yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lämpliga

finansieringsformer för i första hand bro över Sunninge sund.

1990/91:T303 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att de regionalpolitiska skäl som i

motionen framhållits angående lokalisering av statlig verksamhet

till Kalmar län beaktas vid beslut om lokaliseringsort för

vägmyndighetsregionen.

1990/91:T305 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återställande av bron över

Södertälje kanal.

1990/91:T306 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om valet av Västerås som huvudort för vägverkets regionkontor i

östra regionen.

1990/91:T307 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kravet på att bron över Södertälje kanal snarast återställs

till en segelfri höjd av 42 meter.

1990/91:T308 av Bertil Danielsson och Anders G Högmark (båda

m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avvisa vägverkets förslag om

regionindelning av sin verksamhet.

1990/91:T312 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lokalisering av ett av vägverkets regionkontor till Västerås.

1990/91:T314 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att landsbygdens vägar skall prioriteras,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för

upprustning och beläggning av grusvägar.

3. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 1 miljard

kronor till förstärkning av bärighet och beläggning av

grusvägar, varav 100 milj.kr. avsätts för Jönköpings och

Kronobergs län.

1990/91:T317 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vägverkets regionsindelning, där

Värmlands, Örebro och Kopparbergs län får utgöra en region,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att regionskontoret i denna region

placeras i Karlstad.

1990/91:T320 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att en statlig

förhandlare tillsätts för att avhjälpa de miljöproblem som E4s

sträckning genom Sundsvall medför,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att vägverkets regionkontor bör placeras i Härnösand.

1990/91:T323 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vägverkets förslag till ny regional organisation.

1990/91:T327 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson (båda c)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 15§ väglagen ändras så att

miljökonsekvensanalysen skall göras i samband med

lokaliseringsarbetet,

2. att riksdagen beslutar att vägverket ges möjlighet till

förtida inlösen genom lånefinansiering så fort lagakraftvunnen

plan finns,

3. att riksdagen beslutar att i 30 och 31§§ väglagen

gällande vägrätt tas in krav på markägarens rätt till egen skörd

och egen avverkning.

1990/91:T328 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Östersund som lämpligaste lokaliseringsort för ett

regionkontor för södra Norrland i en ny regionindelning för

vägverket.

1990/91:T330 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att avvisa vägverkets förslag om

regionindelning av sin verksamhet.

1990/91:T333 av Lars-Ove Hagberg och Bertil Måbrink (båda v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att några statliga resurser till

Bergslagsdiagonalen inte kan komma i fråga.

1990/91:T334 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att vägverkets

nuvarande organisation bibehålls.

1990/91:T335 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts med anledning av förslag till förändrad

organisation av vägverket.

1990/91:T336 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att den norra regionens huvudkontor förläggs till Skellefteå.

1990/91:T340 av Stig Bertilsson och Arne Andersson i Ljung

(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Vänersborg som

placeringsort för statens vägverks regionkontor/huvudkontor för

Region Väst.

1990/91:T341 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att vägsalt skall användas endast på stora genomfartsvägar.

1990/91:T342 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

trafiksäkerhetsverket och vägverket bör få i uppdrag att utreda

frågan om övergång från metalldubb till miljödubb.

1990/91:T344 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av

samverkan vad gäller vissa resurser för vägunderhåll i Malmöhus

län i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:T345 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bättre villkor för cykeltrafik.

1990/91:T347 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne

Andersson i Vårgårda (båda c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att Bengtsfors, Dals Eds och Åmåls

kommuner i Älvsborgs län även skall omfattas av anslaget B7.

Särskilda bärighetshöjande åtgärder.

1990/91:T348 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en indelning av vägverket i sju

regioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att en av vägverkets regioner skall utgöras av Värmlands, Örebro

och Kopparbergs län och att Karlstad skall vara huvudort i denna

region,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att förslag om eventuell regionförändring skall föreläggas

riksdagen för beslut.

1990/91:T349 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nya finansieringsformer för byggande,

drift och underhåll i vägnätet.

1990/91:T350 av Ingegerd Elm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Jönköping som lokaliseringsort för ett

regionkontor inom vägverket.

1990/91:T351 av Hugo Andersson och Anders Svärd (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om säkerheten för personal vid vägarbete.

1990/91:T353 av Viola Claesson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att höja anslaget till

cykelbefrämjande åtgärder till 50000000 kr.,

2. att riksdagen begär att regeringen redovisar de positiva

ekonomiska konsekvenser som ökat cyklande innebär för samhället

och individen.

1990/91:T354 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar

Karlsson i Bengtsfors (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att vid vägverkets förestående

förändrade regionindelning lokalisera regionkontoret för den

västsvenska regionen till Vänersborg.

1990/91:T355 av Ragnhild Pohanka och Paul Ciszuk (båda mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att en utredning tillsätts för att fastställa

ersättningsnivån för miljöstörningar enligt vad som anförts i

motionen.

1990/91:T357 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge, att

vägverket vid förskottering från kommun eller företag av kostnad

för väg- eller broprojekt inom stödområdet också skall medge att

ersättning för räntekostnaden utgår fram till att projektet

inlöses,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om särskilda brofonder.

1990/91:T361 av Rosa Östh (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett

program för upprustning och beläggning av grusvägar,

2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar

1000000000 kr. till förstärkning av bärighet och

beläggning av grusvägar,

3. att riksdagen till drift och underhåll av statliga vägar

för 1991/92 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag

med 500000000 kr. förhöjt anslag,

4. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 80000000 kr.

förhöjt anslag till drift och byggande av enskilda vägar.

1990/91:T362 av Görel Bohlin och Jan Sandberg (båda m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att den statliga väghållningens

finansiering läggs om från anslagsfinansiering till

avgiftsfinansiering enligt de principer som redovisats ovan samt

att vägverket i samband därmed ombildas till affärsverk,

2. att riksdagen begär att regeringen redovisar ett förslag

till finansiell omläggning för den kommunala väg- och

gatuhållningen,

3. att riksdagen beslutar om en låneram om 5000000000

kr. för investeringar i statsvägnätet i avvaktan på att den

finansiella omläggningen hinner införas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att vägverket ges möjlighet att förutom hos riksgäldskontoret

också ta upp lån på den allmänna kapitalmarknaden.

1990/91:T363 av Viola Claesson (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar att Bergslagsdiagonalen inte skall få byggas.

1990/91:T364 av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommande lokalisering av en

regionstyrelse inom vägverket till Härnösand i

Sundsvallsområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om regionstyrelsernas sammansättning.

1990/91:T365 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vägverkets regionindelning i sydöstra

Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Kalmar bör bli huvudet i en

sydostregion.

1990/91:T366 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist

(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör godkänna

förslag till avtal om Eksjö kommuns förskottering av norra delen

av bygge av Rv 32 förbi Eksjö.

1990/91:T367 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om särskilt anslag på 40000000 kr. till utbyggnaden av

spårvägen i Norrköping.

1990/91:T368 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statsbidrag till enskilda vägar.

1990/91:T373 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

placering i Borås av regionkontoret för statens vägverk i den

västra regionen.

1990/91:T374 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokalisering av vägverkets regionkontor för Mellannorrland till

Härnösand.

1990/91:T375 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbud mot användning av dubbdäck i

södra Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om försök för att begränsa

saltanvändningen på vägarna.

1990/91:T378 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar

Karlsson i Bengtsfors (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att vid vägverkets förestående

förändrade regionindelning lokalisera regionkontoret för den

västsvenska regionen till Vänersborg.

1990/91:T412 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbud mot vissa typer av däcksdubb,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om återhållsamhet med saltning av

vintervägar.

1990/91:T428 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att utreda

möjligheten att informera allmänheten via skyltar på

viltstängsel.

1990/91:T508 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för

budgetåret 1991/92 anslår 1617000000 kr.,

17. att riksdagen beslutar att anslagen för länsvägar och

länsjärnvägar skall skiljas åt i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:T635 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att den segelfria höjden i

Södertälje kanal är 42 meter.

1990/91:T647 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Södertälje kanal.

Vissa motioner och motionsyrkanden om flerårsplaner och

fördelningsplaner m.m.

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87

Näringspolitik för tillväxt

1990/91:T9 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Lars

Ahlmark (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att en lösning

av Uppsalas E4-förbifart bör läggas till de högst prioriterade

projekten.

1990/91:T12 av Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

angående betydelsen av att medel anvisas för utbyggnad av E4

inom Uppsala län.

1990/91:T16 av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Bergslagsdiagonalen skall höra till det

s.k. särskilda vägnätet.

1990/91:T21 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ytterligare medel för

väginvesteringar i Värmland av E18 och de övriga vägar som i

motionen angetts.

1990/91:T27 av Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius

(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om väginvesteringar i Kalmar

län.

1990/91:T41 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en satsning på vägar i Västerbotten.

1990/91:T44 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i

uppdrag att planera och genomföra förstärkning och beläggning av

det gotländska vägnätet.

1990/91:T47 av Ivar Franzén och Rolf Kenneryd (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upprustning av det lokala vägnätet i

Halland.

1990/91:T55 av Gunnar Björk och Karin Starrin (båda c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att överföra 10 milj.kr. för

fortlöpande underhåll till vägverket i Gävleborg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att som engångsinsats anslå 20

milj.kr. för eftersatt underhåll i Gävleborg genom omfördelning.

1990/91:T63 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de s.k. LTA-anslagen för

Blekinge län skall uppgå till 310 000000 kr.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N35.

1990/91:T65 av Birger Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:N37 anförts om snara standardförbättringar

av den strategiska vägen "Räta linjen" för att förbättra

trafiksituationen i Stockholmsområdet.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

1991

1990/91:T204 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att inom av riksdagen beslutat anslag för väginvesteringar

tilldela Värmland anslag i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:T208 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om investeringar i vägnätet i

Västmanlands län.

1990/91:T209 av Per Westerberg (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den fortsatta upprustningen av E3

och avlastningen av den tunga trafiken norrifrån genom

Stockholm.

1990/91:T212 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1990/91:A418 anförts om behovet av ökade väg-

och järnvägsinvesteringar och andra infrastrukturella satsningar

i Kristianstads län.

1990/91:T213 av Lennart Brunander (c) om kommunikationerna i

Sjuhäradsbygden vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:A419 anförts om underhåll, förbättringar

och beläggning av mindre vägar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:A419 anförts om färdigbyggande av R 41,

sträckan Kinna--Berghem.

1990/91:T217 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) om förbättrat

vägunderhåll i Skåne vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den trafikpolitiska utvecklingen

i Skåne.

1990/91:T226 av Berit Löfstedt och Maj-Inger Klingvall (båda

s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om medel för offensiva och

framtidsinriktade infrastrukturstärkande insatser i

Östergötland.

1990/91:T227 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i

Värmland, bl.a. NKlJ-banan och väg 62.

1990/91:T228 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

infrastruktursatsningar på kommunikationsområdet i Norrbottens

län.

1990/91:T237 av Rune Berglund m.fl. (s) om kommunikationerna i

Jämtlands län vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts beträffande fortsatta regionalpolitiska

prioriteringar i fördelningen av vägmedel över landet.

1990/91:T238 av Roy Ottosson och Eva Goës (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av förbättrade vägar i

Västernorrlands län.

1990/91:T239 av Ulla Orring (fp) om kommunikationerna i

Västerbotten vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av att en ny planerings- och beräkningsmodell införs så

att Västerbotten skall få erforderliga medel för underhåll,

beläggningar och utveckling av länets vägar samt för

brobyggande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökade anslag till E79 och E4 samt

till länsvägar inkl. grusvägnätet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att vägarna E79 och riksväg 88 bör ingå i ett nationellt

stamvägnät.

1990/91:T242 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) om

infrastrukturen inom kommunikationsområdet för Gävleborgs län

vari yrkas

7. att riksdagen beslutar att sträckan Lilltjära--Skog, väg

83, tidigareläggs och att anslaget utökas med 45000000 kr.,

8. att riksdagen beslutar att det statliga vägnätet

förstärks med 42000000 kr. för att genomföra ovan nämnda

projekt,

9. att anslaget för statskommunala vägar och förstärkning av

broar ökas med 30000000 kr. för att tidigarelägga ovan

nämnda projekt,

10. att bro över Hasselsundet byggs enligt tidigare

riksdagsbeslut.

1990/91:T246 av Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om rättvisa väganslag till vägnätet i

södra Lappland.

1990/91:T248 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Stockholms län skall tilldelas sin

rättmätiga andel av väganslagen.

1990/91:T250 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp)

om infrastrukturen i Uppsala län vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnaden av E18,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om standarden på E4.

1990/91:T255 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ökade väganslag till

Värmland.

1990/91:T256 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare

satsningar på kommunikationer i Blekinge län.

1990/91:T263 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att

vägverket beaktar vad i motion 1990/91:A495 anförts om vägnätet

i Skåne vid prioriteringen av väginvesteringar.

1990/91:T264 av Bo Lundgren m.fl. (m) om Skånelänens

kommunikationer vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

omfördelning av väganslagen enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:T266 av Tom Heyman och Sonja Rembo (båda m) om

trafikproblem i Göteborgsområdet vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fortsatt utbyggnad av E6 till full

motorvägsstandard på hela sträckan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnad av ringleden.

1990/91:T270 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1990/91:A501 anförts om åtgärder för vägar och

kollektivtrafik i Norrbottens län.

1990/91:T301 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggnad av Europaväg 6 genom

Bohuslän till motorväg, fram till riksgränsen Sverige--Norge,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skyndsam igångsättning av etapp 2,

delen Ljungskile--Torp, innebärande bro över Sunninge sund.

1990/91:T302 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen

anvisar 100 milj.kr. för förstärkning och beläggning av

grusvägar i Västerbottens län under budgetåret 1991/92.

1990/91:T304 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m)

om utbyggnad av vägnätet i Västmanland vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en ökning av väganslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en upprustning av vägnätet i

Västmanland.

1990/91:T309 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att snabbt fullfölja upprustningen av

vägförbindelsen Norrköping--Västerås--Gävle, den "Räta linjen".

1990/91:T310 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av väginvesteringar i södra Sverige

för att ge förutsättningar för en bättre näringspolitisk balans

inom regionen.

1990/91:T311 av Birger Andersson (c) om vägnätet i

Västmanlands län vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ytterligare medel för

upprustning av länets riksvägar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ytterligare medel för

upprustning av länets länsvägar och andra

länstrafikanläggningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ytterligare statliga medel till

enskilda vägar.

1990/91:T313 av Marianne Andersson i Gislaved och Nils Nordh

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av att förverkliga

förbifarterna på riksväg 26 genom Gislaved och Smålandsstenar.

1990/91:T315 av Birgitta Johansson och Håkan Strömberg (båda

s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning vad

gäller väg 49 och väg 195.

1990/91:T316 av Bengt Kindbom och Gunilla André (båda c) om

vägarna i Skaraborgs län vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om beläggning av samtliga grusvägar i

Skaraborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om anslagsbehovet för enskilda vägar.

1990/91:T318 av Anders Svärd m.fl. (c, m, fp, v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att riksvägarna 50 och 60 intas i

stamvägnätet och byggs ut som delar av en planerad "Inlandsväg".

1990/91:T319 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) om

vägarna i Bohuslän vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunikationernas betydelse för

samhällsutveckling och sysselsättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om satsning på angivna vägprojekt.

1990/91:T320 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Västernorrlands läns regionalpolitiska

behov av bättre vägar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts beträffande Västernorrlands läns låga

beläggning av vägarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av åtgärder mot eftersläpningen av underhållet av länets

vägar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om insatser på E4 genom Västernorrland.

1990/91:T321 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en tidigare byggstart för riksväg 41 Berghem--Kinna

än den ordinarie planens.

1990/91:T322 av Marianne Andersson i Vårgårda och Bengt

Kindbom (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av

länsväg 181.

1990/91:T324 av Rosa-Lill Wåhlstedt och Bo Finnkvist (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om genomförande av vägobjekt på väg

E18.

1990/91:T325 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av upprustning av vägarna i Kalmar län.

1990/91:T326 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fördelningen av medel vad gäller vägunderhåll till landets olika

län, med beaktande av speciella behov av politisk styrning till

län som Västernorrlands län.

1990/91:T329 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en ny vägförbindelse benämnd

Bergslagsdiagonalen.

1990/91:T331 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson

(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om färdigställande av länsväg

181.

1990/91:T332 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om gångbro vid fjällägenhet i Saarikoski.

1990/91:T337 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att planera och

genomföra förstärkning och beläggning av det gotländska

vägnätet.

1990/91:T338 av Isa Halvarsson och Elver Jonsson (båda fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av

vägnätet i västra Värmland och Dalsland.

1990/91:T339 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en bättre vägförbindelse mellan E 3 och Landvetterflygplatsen.

1990/91:T343 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en annan fördelning av medel för

upprustning och vidmakthållande av grusvägarna i Älvsborgs län.

1990/91:T346 av Sonia Karlsson och Torsten Karlsson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riksväg 50s stora betydelse som

nordsydlig länk i det nationella transportsystemet.

1990/91:T347 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne

Andersson i Vårgårda (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om väganslagens storlek till Älvsborgs

län.

1990/91:T349 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om byggande av riksvägar och

länstrafikanläggningar i Värmlands län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om anslagen för drift och underhåll av de

allmänna vägarna i Värmlands län.

1990/91:T352 av Alf Egnerfors m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vägutbyggnaden i Södermanlands län.

1990/91:T356 av Hans Nyhage m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för att förbättra vägförhållandena i Älvsborgs län.

1990/91:T357 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1991/92 anvisa

ett extra anslag om 200000000 kr. för underhåll och

upprustning av vägnätet i Jämtlands län.

1990/91:T358 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson

(båda fp) om vägväsendet i Jönköpings län vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om finansiering av en mångdubbling av

väginvesteringarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av en satsning på riksväg 26.

1990/91:T359 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en snar utbyggnad av Europaväg 18 på

sträckan Köping--Arboga.

1990/91:T360 av Inge Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

infrastruktursatsningar i Östergötlands län.

1990/91:T361 av Rosa Östh (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tilldelning av medel till vägnätet i

Uppsala län.

1990/91:T368 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) om

extra väganslag till Kalmar län vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den orättvisa fördelningen över landet

av väganslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ytterligare 100 milj.kr. i

särskilda väganslag för upprustning av länets riks-, läns- och

enskilda vägar.

1990/91:T369 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder så att

Dackeleden kommer till stånd som genomfartsled

Växjö--Målilla--Linköping senast 1995 i linje med vad som

anförts i motionen.

1990/91:T370 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att en plan för vägnätets

avsedda utbyggnad i Västerdalälvens dalgång mellan Vansbro och

Sälen snarast bör upprättas.

1990/91:T371 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1990/91:A475 anförts om infrastrukturella

satsningar i Kronoberg.

1990/91:T372 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utbyggnaden av riksväg 41.

1990/91:T376 av Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist (båda

fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upprustning av länsvägnätet i

Östergötland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tvärförbindelse på sträckan

Kinda--Åtvidaberg--Valdemarsvik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om riksväg 50,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbifart vid Söderköping.

1990/91:T377 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en upprustning av vägnätet i Roslagen.

1990/91:T379 av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett

"vägpaket" för Västernorrlands län i syfte att nå en med övriga

landet jämförbar vägstandard.

1990/91:T380 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1990/91:Sk436 anförts om behovet av ökade

anslag till vägförbättringar och vägbyggnationer i Värmland.

1990/91:T708 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av väganslag till Stockholms

län.

1990/91:T807 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1990/91:A478 anförts om infrastrukturella

satsningar i form av vägar och AXE-system inom regionen

Österlen.

1990/91:T812 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)

vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunikationerna i Örebro län.

Utskottet

1 Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet förslag av regeringen

om vägväsende i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och i

proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt samt

motioner om vägväsende som väckts under den allmänna

motionstiden innevarande år och med anledning av den sistnämnda

propositionen. Hänvisningar till de båda propositionerna sker i

det följande med beteckningarna "budgetpropositionen" resp.

"tillväxtpropositionen".

2 Vägnätet

Det svenska väg- och gatunätet omfattar enligt

budgetpropositionen ca 415000 km. Vägnätet består av allmänna

och enskilda vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet

omfattar omkring 104300 km. Av dessa sköter staten genom

vägverket väghållningen på omkring 98200 km statliga vägar.

Väghållningen för resterande 6100 km -- de s.k.

statskommunvägarna -- sköts av de kommuner som har förordnats

till egna väghållare.

Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och

gator -- omkring 29400 km -- samt av en mängd enskilda vägar

vilkas sammanlagda längd har uppskattats till omkring 210000

km. Av de enskilda vägarna får omkring 72500 km statliga

bidrag.

Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar.

Riksvägnätet uppgår för närvarande till omkring 13800 km och

länsvägnätet till omkring 84400 km. Vissa riksvägar är

utmärkta som Europavägar i enlighet med 1950 års deklaration om

Europavägar.

3 Målen för vägpolitiken

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut är det övergripande

målet för samhällets trafikpolitik att "erbjuda medborgarna och

näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker

och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad" (prop. 1987/88:50, bet. TU13, rskr.

159). Vägpolitiken skall syfta till att förverkliga det målet.

För att möjliggöra detta har sex delmål lagts fast. Dessa skall

vara vägledande i beslutsprocessen bl.a. för hur de resurser som

anvisas till väghållningen bör fördelas.

Det första delmålet är att ansvaret för väghållningen skall

vara lämpligt avgränsat. Detta är en förutsättning för att de

framtida kraven på en effektiv och rättvis vägpolitik skall

kunna mötas. Staten bör därvid ha ett avgörande ansvar för den

övergripande vägplaneringen, medan kommunerna och

trafikhuvudmännen bör svara för lokala och i viss mån även

regionala bedömningar.

Det andra delmålet är att vägkapitalet måste säkras. De

medel som anvisas till drift av vägarna skall så långt möjligt

användas till att upprätthålla standarden på vägnätet.

Det tredje delmålet är att åstadkomma en god miljö. Därför

skall miljöintressena beaktas på ett tidigt stadium av den

planerings- och projekteringsprocess som föregår vägbyggen.

Det fjärde delmålet är att trafiksäkerheten måste

förbättras. Bra vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet

olyckor i trafiken.

Det femte delmålet är att vägnätet skall bidra till ett

effektivt resursutnyttjande. Goda kommunikationer har en

strategisk betydelse för näringslivets utveckling i en ort eller

region.

Det sjätte delmålet är att säkerställa en tillfredsställande

vägstandard i landets alla delar även på det lågtrafikerade

vägnätet. För den regionala utvecklingen och förnyelsen är

vägplaneringen ett viktigt instrument.

4 Investeringsplanering

Av tradition är planeringsprocessen vad gäller byggande av

vägar decentraliserad. Enligt nuvarande ordning sker

byggandet i enlighet med tioåriga planer som revideras vart

tredje år. Planen för byggande av riksvägar fastställs av

vägverket, medan planerna för byggande av

länstrafikanläggningar, dvs. bl.a. länsvägar, fastställs av

resp. länsstyrelse. För att länsstyrelsen skall få fastställa

planen för byggande av länstrafikanläggningar och vägverket få

fastställa planen för byggande av riksvägar krävs att

länsstyrelsen och vägverket är överens om innehållet i planen. I

annat fall beslutar regeringen om fastställelse.

Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 innebar att samma

investeringsplaneringssystem som tidigare använts för

väginvesteringar också skall användas för investeringar i

länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar.

Upprättandet av planen för byggande av riksvägar och av

planerna för byggande av länstrafikanläggningar sker i samråd

med företrädare för bl.a. länsstyrelserna, vägverket,

trafikhuvudmännen, banverket och statens järnvägar. I planerna

anges byggnadsföretagen i ordning efter angelägenhetsgrad. Vid

byggandet skall den fastställda prioriteringen i huvudsak

följas.

Regeringen anger planeringsramar som vägverket har att

beakta vid upprättande av riksvägsplanen. Vägverket anger

planeringsramar som länsstyrelserna har att beakta vid

upprättande av planerna för länstrafikanläggningar.

Planeringsramarna utgår från de av riksdagen fastställda målen

för vägpolitiken och anger den medelstilldelning som kan

påräknas för de olika ändamål som planerna omfattar.

I budgetpropositionen framhåller föredragande

departementschefen att han finner kritik som riktats mot

nuvarande planeringssystem berättigad och att han därför i annat

sammanhang avser föreslå regeringen vissa förändringar i

systemet.

I tillväxtpropositionen framhåller regeringen att den i

dagens planeringssystem alltför starka fokuseringen på objekt

inte på ett tillfredsställande sätt tar hänsyn till alla

samhällsekonomiska aspekter. Nuvarande planeringsprocess

påverkar också prioriteringen på ett ibland icke önskvärt sätt,

eftersom den enbart lyfter fram de enskilda investeringsobjekten

och inte fullständigt tar sikte på vägnätens funktion, standard

och servicegrad.

En förändrad vägplaneringsprocess bör -- framhåller

regeringen -- baseras på en systemsyn i planeringen av vägnätet

i syfte att tillgodose de samhällsekonomiska aspekterna. Skälet

härtill är att lokala, regionala och nationella transporter i

allt högre grad utnyttjar gemensamma länkar i vägnätet.

Investeringar i en väglänk i ett län påverkar

transporteffektiviteten i och mellan andra regioner i landet.

Dessa systemeffekter måste fångas upp i ett nytt

planeringssystem. Ett sådant system bör vila på ett

samhällsekonomiskt synsätt och ett stärkt politiskt inflytande

och utgå från principerna för marknadsorientering, ett hos

vägverket sammanhållet ansvar för det statliga vägnätet, nya

finansieringsformer samt att statsmakterna har ett övergripande

ansvar för infrastrukturen och de uppgifter av

myndighetskaraktär som erfordras. Till grund för den långsiktiga

planeringen för drift, underhåll och utveckling av det statliga

vägnätet bör ligga en starkare politisk styrning genom mer

utvecklade regeringsdirektiv inför varje planeringsomgång.

Dessa bör utifrån bl.a. tillväxt- och fördelningspolitiska

strävanden ange målen för den statliga väghållningen och de

vägtjänster som skall erbjudas.

Vägverket har i rapporten Gemensamma vägar angivit ett

nationellt gemensamt vägnät som är av särskild betydelse för

landets ekonomiska tillväxt. Riksvägarna E3, E4 och E6 hör

till de vägar som enligt verket bör ingå i ett sådant nät.

Regeringen framhåller att ett nationellt gemensamt vägnät bör

tillmätas en särställning vid det framtida arbetet med

planering. Den exakta utbredningen och avgränsningen av detta

vägnät säger sig dock regeringen inte för närvarande vara beredd

att ta ställning till. Det bör vara en uppgift för vägverket att

-- efter ytterligare studier och överväganden -- för regeringen

föreslå de vägar som bör ingå i detta särskilt utpekade vägnät.

1988 års trafikpolitiska beslut innefattar emellertid -- betonar

regeringen -- flera delmål än den ekonomiska tillväxten. Det

nationellt gemensamma vägnätet kan därför behöva kompletteras

med stråk och förbindelser som är av betydelse för att öka

landsdelars tillgänglighet till andra marknader och regioner.

Förslaget till förändrad planeringsprocess innebär i korthet

att regeringen utfärdar direktiv för vägverkets långsiktiga

planering för drift och underhåll av och investeringar i det

statliga vägnätet med en starkare betoning av de politiska

prioriteringarna än vad som för närvarande är fallet. Vägverket

genomför planeringen i en aktiv dialog med brukare och

intressenter och tar fram det underlag som krävs för att planera

åtgärderna i vägsystemet. Härvid skall verket bl.a. beakta den

samordnande roll som länsstyrelserna har i resp. län

beträffande frågor som rör befolknings- arbetsmarknads- och

näringslivsutveckling m.m. och de därmed sammanhängande

transport- och trafikbehoven. Planeringen resulterar i en

nationell och flera regionala visioner som är inbördes avstämda.

Vägverket överlämnar till regeringen för godkännande ett förslag

till ett nationellt program för riksvägarna med angivande av de

vägar som bedöms ha särskild betydelse för landets ekonomiska

tillväxt och välfärdsutveckling samt de kompletterande faktorer

som enligt regeringens direktiv bör påverka detta vägnäts

omfattning och funktion.

Den nuvarande planeringsprocessen kännetecknas -- fortsätter

regeringen -- av en decentraliserad prioriteringsprocess, som

innebär att man på regional och lokal nivå gör avvägningar

mellan olika investeringar i transportsystemet. Detta inslag i

planeringsprocessen bör bibehållas inom ramen för ett utvecklat

planeringssystem. Samordningen mellan länen har dock i en del

fall varit bristfällig vid prioriteringar av förbindelser som

rör flera län. Det behövs därför i ökad omfattning planering för

infrastrukturinvesteringar som griper över flera län.

Regionala program bör enligt regeringen upprättas för större

sammanhängande geografiska områden. Starka skäl talar för att

knyta planeringsprocessen för de regionala programmen till de

regioner som vägverket angivit i ett förslag till ny

organisation. Detta intresse måste emellertid avvägas mot bl.a.

länsstyrelsernas ansvar för anslaget för byggande av

länstrafikanläggningar. De av vägverket upprättade regionala

programmen kan enligt regeringens bedömning utgöra ett fullgott

underlag för länsstyrelsernas prioriteringar inom ramen för

planeringen av länstrafikanläggningar. Regeringen är dock inte

beredd att biträda ett förslag av vägverket om en fullständig

planering på regional nivå. Nuvarande ordning för byggande av

länstrafikanläggningar bör gälla även fortsättningsvis.

Avslutningsvis framhåller regeringen att den omläggning av

planeringsprocessen som sålunda förordas ökar utrymmet för

politisk styrning från riksdagens och regeringens sida samt

möjligheterna till målstyrning.

I motion T60 (c) framhålls (yrkande 9) att regeringens förslag

om en förändrad planeringsprocess innebär en risk för att

möjligheterna till utveckling och tillväxt, i alla delar av

landet, minskar. Det blir helt enkelt mindre resurser kvar för

de vägar som inte kommer att ingå i det nationellt gemensamma

vägnätet. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med mer

preciserade förslag om det framtida planeringssystemet för

vägnätet i dess helhet.

I motion T40 (mp) framhålls (yrkande 32) att regeringen

pläderar för vägutbyggnader enligt Scanlink-konceptet, dvs. en

storsatsning på ett fåtal stora vägar för att underlätta främst

långväga godstrafik på väg. Därmed försöker man ge vägsystemet

de egenskaper som järnvägssystemet redan har. I stället bör

järnvägssystemet byggas ut så att huvuddelen av det långväga

godset kan transporteras på järnväg. Vägsatsningarna bör i

stället gå ut på att förbättra vägsystemets naturliga

förutsättningar. Det är vägarna som utgör det naturliga

finmaskiga systemet för de många små, kortväga och spridda

transporterna. Det är också hos de mindre och medelstora vägarna

man i dag finner de många bristerna såväl vad gäller underhåll

som vägstandard.

I motion T29 (s) behandlas länsstyrelsernas roll i

vägplaneringsprocessen. Motionärerna framhåller (yrkande 1) att

länsstyrelserna skall ges möjlighet att lämna synpunkter innan

beslut fattas av regeringen om ett särskilt gemensamt vägnät. I

motionen betonas vidare (yrkande 5) att länsstyrelserna bör

bemyndigas att fastställa arbetsplaner när det gäller vägobjekt.

I motion T209 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag om att överföra ansvaret för utbyggnaden av

Europavägarna till vägverket centralt.

Utskottet finner det för sin del vara en riktig tanke att låta

vägplaneringen omfattas av en systemsyn och att peka ut ett

nationellt gemensamt vägnät av särskild betydelse för landets

ekonomiska tillväxt och välfärdsutveckling. Vidare delar

utskottet regeringens uppfattning att det bör vara en uppgift

för vägverket att inom ramen för ett förslag till program för

riksvägar föreslå regeringen de vägar som bör ingå i ett sådant

vägnät. Målen för vägpolitiken enligt 1988 års trafikpolitiska

beslut ligger emellertid enligt utskottets mening fast. Detta

innebär bl.a., som också regeringen framhåller, att det

nationellt gemensamma vägnätet kan behöva kompletteras med stråk

och förbindelser som är av betydelse för att öka landsdelars

tillgänglighet till andra marknader och regioner. Det innebär

vidare att en tillfredsställande vägstandard skall säkerställas

i alla delar av landet, även på det lågtrafikerade vägnätet. Med

det sagda avstyrker utskottet motionerna T40 (mp) yrkande 32 och

T60 (c) yrkande 9. Syftet med motion T209 (m) torde genom

utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Motionen bör

därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen.

I tillväxtpropositionen framhålls, som nämnts, att nuvarande

inslag i planeringsprocessen, som innebär att man på lokal och

regional nivå gör avvägningar mellan olika investeringar i

transportsystemet, bör bibehållas. Utskottet delar denna

uppfattning. Vidare ansluter sig utskottet till den av

regeringen uttalade uppfattningen att nuvarande ordning för

byggande av länstrafikanläggningar bör gälla även

fortsättningsvis. Denna ordning innebär, som också nämnts, att

det är länsstyrelsen som fastställer investeringsplanen för

länstrafikanläggningar. Det sagda synes ägnat att tillgodose

syftet med yrkandena 1 och 5 i motion T29 (s), varför utskottet

avstyrker ett bifall till dessa yrkanden.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den i

tillväxtpropositionen föreslagna inriktningen av

investeringsplaneringen vid vägverket. Vidare förordar utskottet

att riksdagen lämnar utan erinran vad i budgetpropositionen

anförts om vägväsendet m.m.

I motion T60 (c) begärs också (yrkande 10) att riksdagen --

vid avslag på yrkande 9, som utskottet just har behandlat -- som

sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts

om väginvesteringarnas inriktning och ytterligare vägstråk av

nationell betydelse. Motionärerna framhåller att -- om deras

förslag att regeringen skall återkomma med mer preciserade

förslag till det framtida planeringssystemet inte vinner bifall

-- propositionen måste kompletteras med ytterligare vägar utöver

de redan utpekade. Sådana vägar är en s.k. inlandsväg, med

sträckning Göteborg--Karesuando, och en s.k. sydsvensk

inlandsled mellan Linköping och Malmö. Även E18 och E75 bör

inräknas bland de vägar som är av nationell betydelse.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i samband med

behandlingen av motionsyrkandena om ett gemensamt nationellt

vägnät avstyrks det nu aktuella motionsyrkandet.

I motion T248 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att

beräknad nyttoavkastning av vägobjekt skall vara styrande

för ordningen över landet.

Motionsyrkandet syftar till att Stockholmsregionen skall få

en större del av väganslagen. Målen för vägpolitiken innebär att

en avvägning måste göras mellan olika mål. Avvägningen görs inom

ramen för den ordning för investeringsplanering, som för

närvarande gäller, och som kommer att gälla, om riksdagen

bifaller regeringens av utskottet tillstyrkta förslag. Någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet torde därför

inte vara erforderlig, varför detsamma avstyrks.

I motion T267 (fp) framhålls att lokala miljökonflikter ofta

uppkommer i samband med vägbyggen. Trafikleder och vägar

riskerar att dras på ett sätt som står i strid mot viktiga

naturvårdsintressen. Motionärerna anser att miljökraven måste

väga tyngre än för närvarande vid vägbyggen och att dessa bör

prövas enligt miljöskyddslagen. En allsidig belysning och

miljökonsekvensbeskrivning är viktig för att vägbyggen skall

kunna utföras på ett för miljön acceptabelt sätt. Yrkandet är

att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljökonsekvensanalyser och

koncessionsprövning av vägbyggen.

Med anledning av detta motionsyrkande vill utskottet till en

början erinra om att det enligt 4 § väglagen (1971:478) vid

väghållning skall tas tillbörlig hänsyn till enskilda intressen

och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd,

naturvård och kulturmiljövård. Vidare gäller enligt 3 a § att

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. skall

tillämpas vid prövning av ärenden enligt väglagen. För byggande

av väg gäller enligt 15 § att en arbetsplan skall upprättas.

Planen skall -- enligt en ändring år 1987 av 15 § -- bl.a.

innehålla en miljökonsekvensbeskrivning med redovisning av det

planerade byggets förväntade miljöeffekter samt förslag till

erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som

behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från

trafiken. I proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö

framhåller regeringen att vägverket skall ta en ökad miljöhänsyn

vid framtida investeringar och verka för att

miljökonsekvensbeskrivningar i ett tidigt skede kommer in i

vägplanering och vägprojektering. Innan vägbyggnadsobjekt tas

med i investeringsplanerna bör de ha genomgått en förstudie,

innehållande en översiktlig miljökonsekvensbeskrivning. Även

frågan om koncessionsprövning enligt miljöskyddslagen (1969:387)

behandlas i propositionen om en god livsmiljö. Regeringen

hänvisar till vad den anfört om att en

miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas innan en väg får tas

upp i en flerårsplan och framhåller att detta innebär ett ökat

hänsynstagande till miljöaspekter. Med hänsyn härtill och till

att regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att se över

miljöskyddslagstiftningen (dir. 1989:32) och att överväga även

denna fråga, finner regeringen att det för närvarande inte finns

skäl att föreslå en obligatiorisk prövning av vägar enligt

miljöskyddslagen. Det bör i stället ankomma på kommittén att

överväga frågan.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på riksdagens

beslut med anledning av propositionen om en god livsmiljö finner

utskottet syftet med motionsyrkandet i huvudsak tillgodosett.

Detta bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och

avstyrks följaktligen.

I motion T327 (c) behandlas frågan om fastighetsägares rätt

till ersättning vid byggande av allmänna vägar. Enligt 55 §

väglagen gäller principen att en fastighetsägare är berättigad

att av väghållaren få intrångsersättning och annan ersättning

till följd av vägens byggande eller begagnande. Väghållarens

ersättningsskyldighet uppkommer när denne erhållit vägrätt.

Vägrätt i sin tur uppkommer genom att väghållaren tar i anspråk

mark för väg med stöd av en upprättad och, i fall då så behövs,

en fastställd arbetsplan. Motionärerna vill att vägverket skall

kunna åläggas inlösa en fastighet, som berörs av ett vägbygge,

redan innan en arbetsplan upprättats eller fastställts.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om

riksdagens beslut att medge att vägbyggnadsanslagen får användas

för förtida fastighetsinlösen inom områden med fastställd

vägarbets- eller detaljplan (prop. 1989/90:25 bil. 5, bet. TU12,

rskr. 70). I beslutet framhålls att den omständigheten att en

arbetsplan för allmän väg har fastställts inte i och för sig

innebär att det inträder någon ersättningsskyldighet för

väghållaren. De fastighetsägare och andra

ersättningsberättigade, vilkas egendomar berörs, har enligt

väglagen rätt till ersättning först när vägarbetena har

påbörjats. I de flesta fall fungerar denna ordning

tillfredsställande, men fall uppkommer då fastighetsägare av

olika skäl i förväg vill avyttra en fastighet inom området för

en fastställd arbetsplan. Det kan då vara svårt att hitta

köpare, eftersom fastigheten senare kan komma att lösas in i ett

vägbygge. Om vägobjektet är lågt prioriterat i

investeringsplanen eller inte alls finns med, har vägverket inte

någon rättslig möjlighet att tillgodose ett krav på inlösen.

Denna ordning ändrades sålunda genom det nämnda

riksdagsbeslutet. Att gå längre än så och föreskriva en rätt för

fastighetsägare till ersättning redan innan en arbetsplan

fastställts är utskottet inte för sin del berett att förorda. En

sådan ordning synes utskottet kunna medföra avsevärda

svårigheter att avgöra i vilket skede av planeringsprocessen

rätten till inlösen skulle inträda. Med den ordning som nu

gäller kan denna rätt tidigast uppkomma i samband med att

arbetsplanen fastställs. Med det sagda avstyrks motionsyrkandet.

I motion T327 (c) föreslås vidare vissa ändringar i

väglagen. Motionärerna vill (yrkande 1) att 15 § ändras så att

den föreskriver att miljökonsekvensanalysen skall göras i

samband med lokaliseringsarbetet. Motionärerna framhåller också

(yrkande 3) att 30 och 31 §§ väglagen, vari regleras vägrättens

rättsverkningar, skall ändras så att markägarens rätt till egen

skörd och avverkning säkerställs.

Vad först gäller kravet på en miljökonsekvensanalys i samband

med lokaliseringsarbetet för en väg hänvisar utskottet till vad

det anfört med anledning av det ovan behandlade yrkandet i

motion T267 (fp). Härav följer att syftet med yrkande 1 i nu

aktuell motion torde få anses tillgodosett. Det yrkandet

avstyrks följaktligen. Motionärernas krav att en markägare skall

ha rätt till egen skörd och avverkning, i samband med att marken

tas i anspråk för vägändamål, tillgodoses enligt vad utskottet

erfarit i all rimlig utsträckning. En regel som skulle villkora

byggstarten av vägföretag till en viss avverknings- eller

skördeperiod torde medföra betydande svårigheter för en

rationell produktion av nya vägar. Väglagens ersättningsregler

innebär att markägare kompenseras för den skada de åsamkas. Av

det anförda följer att även yrkande 3 i motion T327 (c)

avstyrks.

Motion T355 (mp) gäller ersättning för trafikstörningar.

Vid byggande av nya trafikleder -- framhåller motionärerna --

skapas ofta besvärande störningar i form av buller och avgaser

för bebyggelse som finns i närheten av den nya leden.

Bebyggelsen måste eventuellt anpassas och bullerdämpande

åtgärder vidtas utöver de bullerplank och vallar som samhället

bekostar. T.ex. måste kanske isolerande fönster sättas in. Det

är därför rimligt att fastighetsägare och hyresgäster

kompenseras för den olägenhet som den nya leden innebär.

Härigenom kommer den samhällsskada som leden medför att konkret

belasta kalkylen för vägbygget och inte endast vara en fiktiv

siffra som kan bortses från.

Frågor av det slag som behandlas i motionen regleras i viss

utsträckning i miljöskadelagen (1986:225). Av den tidigare

nämnda propositionen om en god livsmiljö framgår att kommittén

om översyn av miljöskyddslagstiftningen (miljöskyddskommittén

1989:04) avses behandla frågor som rör civilrättsliga regler om

ersättning för miljöskador. I avvaktan på resultatet av

kommitténs arbete är utskottet inte berett att förorda någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionen, varför densamma

avstyrks.

I motion T231 (mp) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen

hos regeringen begär förslag om obligatoriska

miljökonsekvensanalyser inbegripande en alternativ

järnvägsutbyggnad vid alla större väginvesteringar.

Utskottet erinrar om att riksdagens trafikpolitiska beslut

år 1988 bl.a. innebar att transportsystemet skall utvecklas så

att en god miljö och hushållningen med naturresurser främjas.

Det finns emellertid -- betonades det i beslutet -- ingen

anledning att från statens sida ingripa i företagens val av

transportlösningar. Kundernas krav måste få styras av de

fördelar som de olika transportalternativen kan erbjuda (prop.

1987/88:50, bet. TU13, rskr. 159 och bet. TU17, rskr. 246).

Utskottet finner inte skäl att ompröva beslutet och avstyrker

motionsyrkandet.

5 Vägväsendets finansiering

5.1 Finansiering vid sidan av statsbudgeten

Byggande och drift av allmänna vägar, liksom av kommunala

vägar och gator, finansieras i princip med allmänna medel. I

budgetpropositionen fördelas anslagen till vägväsendet på sju

anslag. De medelsanvisningar som föreslås omfattar totalt

10962050000 kr.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen tidigare uttalat

att det inte är möjligt att över statsbudgeten tillgodose de

stora behov som finns inom väghållningen. Det framtida arbetet

måste därför inriktas på att finna kompletterande

finansieringsformer.

Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 innebar att

möjligheter skapades att avgiftsbelägga nya vägar, dvs. vägar

byggda efter den 1 juli 1988. Dessutom skapades möjlighet för

intressenter, t.ex. kommuner och företag, att via förskottering

av medel bidra till att genomföra vägobjekt som eljest inte

skulle kunna förverkligas inom rimlig tid. De förskotterade

medlen skall betalas tillbaka när medel finns tillgängliga inom

de ordinarie anslagen.

I budgetpropositionen framhålls att det för närvarande inte

finns något objekt som finansieras med avgifter. Möjligheterna

till förskottering har däremot utnyttjats i viss utsträckning.

I budgetpropositionen erinras vidare om riksdagens beslut år

1990 att ge vägverket rätt att ta upp lån i riksgäldskontoret

eller ställa borgen för delägda bolag (prop. 1989/90:88 bil. 2,

bet. TU27, rskr. 325). Syftet med beslutet var att stimulera

privat medfinansiering av väghållningen. Objekt vars byggkostnad

understiger 100 milj.kr. får finansieras genom kredit i

riksgäldskontoret. Krediten skall åtebetalas med de avgifter som

uppbärs från projektet. Beslutet innebär vidare att vägverket

ges rätt att gå in som delägare i bolag samt att ta i anspråk

anslagsmedel för att teckna aktier i sådana bolag.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att vägverket nu

skall ges möjlighet att ta upp lån i riksgäldskontoret även för

vissa investeringar som inte skall finansieras med avgifter. Det

finns för närvarande -- framhåller departementschefen -- ett

antal objekt för vilka en lånefinansiering även utan avgifter är

samhällsekonomiskt lönsam. De investeringar det gäller är

ersättande av färjor med broar. Räntor på och amorteringar av

medel som vägverket lånar för sådana investeringar skall

återbetalas med inbesparade driftsmedel. Den totala låneramen

för denna typ av lånefinansierade objekt bör tills vidare uppgå

till 200 milj.kr. Denna nya möjlighet till lånenfinasiering får

inte medföra en minskad strävan att realisera

avgiftsfinansierade objekt.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens sålunda återgivna

förslag och tillstyrker att riksdagen godkänner att regeringen

får bemyndiga vägverket att ta upp lån i riksgäldskontoret

även för icke avgiftsfinansierade objekt i enlighet med vad

som anförts i budgetpropositionen.

Vidare tillstyrker utskott ett förslag i

tillväxtpropositionen om överföring av vägverkets lån i

riksgäldskontoret till Väginvest AB.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut gäller att samtliga

beslut om förskottering från t.ex. kommuner och företag av medel

för väginvesteringar skall underställas regeringens prövning. I

budgetpropositionen framhålls att förskotteringsförfarandet i

allt väsentligt har kommit att bli rutinärenden. Regeringen

föreslår mot den bakgrunden att vägverket självt får besluta om

förskotteringsärenden i vilka verkets åtaganden inte överskrider

20 milj.kr.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad som i

budgetpropositionen anförts om att regeringen skall få bemyndiga

vägverket att inom en ram av 20 milj.kr. besluta om

förskottering av väginvesteringar.

1988 års trafikpolitiska beslut, som gjorde det möjligt att

helt eller delvis finansiera vägbyggnadsobjekt med avgifter från

trafikanterna, kompletterades år 1990 med ett beslut som gav

vägverket rätt att -- inom vissa ramar -- ta upp lån i

riksgäldskontoret eller ställa borgen för delägda bolag. Vidare

fick vägverket rätt att ta i anspråk anslagsmedel för att teckna

aktier i bolag för avgiftsbelagda objekt (prop. 1989/90:88 bil.

2, bet. TU27, rskr. 325). Ett av syftena med beslutet var att

stimulera privat medfinansiering av väghållningen. Regeringen

föreslår nu att de bemyndiganden riksdagen givit regeringen att

tillåta vägverket att lånefinansiera väginvesteringar även

bör kunna omfatta andra väganordningar än själva vägen.

Utskottet tillstyrker detta förslag.

I tillväxtpropositionen framhålls att det är angeläget att få

till stånd en ny bro på E6 över Svinesund i Göteborgs och

Bohus län med anslutande vägsträckningar. Ett projekt härför

föreligger och omfattar sträckan mellan Ingedal i Norge och

Hogdal i Sverige. Finansiering av objektet avses helt ske med

intäkter från vägavgifter. Den svenska delen kan påbörjas under

hösten 1993. Ett svenskt och ett norskt bolag kan låna upp medel

på kapitalmarknaden och ges rätt att ta ut de avgifter av

vägtrafiken över Svinesund som krävs för att täcka

investeringens kostnader.

En förutsättning för avgiftsfinansieringen är dock --

betonar regeringen -- att en sådan kan ske på både den planerade

och den befintliga bron över Svinesund. Den avsedda

finansieringen förutsätter vidare att avgiften på den befintliga

bron kan tas ut redan fr.o.m. det att arbetet på den nya bron

inleds. Riksdagens trafikpolitiska beslut medger inte att redan

befintliga vägar avgiftsbeläggs eller att avgifter tas ut redan

i samband med att ett projekt beslutas. För detta krävs därför

riksdagens medgivande i varje enskilt fall. Regeringen anser att

ett principiellt godkännande av en sådan finansieringsmodell nu

bör lämnas av riksdagen. Regeringen bör därefter återkomma till

riksdagen endast med förslag om det enskilda fallet. Vidare

avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till

hur en avgiftsfinansiering av förbindelsen över Svinesund skall

utformas mer i detalj.

I motion T62 (m) yrkas avslag på regeringens förslag om

avgiftsuttag på befintliga vägar.

I motion T35 (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag om vägavgifter. Regeringens förslag innebär -- säger

motionärerna -- att vägavgifter skall tillföras

infrastrukturfonden och användas för att finansiera nya

motorvägsprojekt. Motionärerna ställer sig avvisande till

vägavgifter över huvud taget under åberopande av att nya

motorvägar inte behövs, att nya vägar alstrar ytterligare

biltrafik och av att ett system med vägavgifter för motorvägar

medför risker för att många bilister väljer ett kostnadsfritt

och trafikfarligare alternativ.

Utskottet finner det för sin del angeläget att den planerade

bron över Svinesund kommer till stånd. Med hänsyn till de

förutsättningar som enligt tillväxtpropositionen föreligger för

att projektet skall kunna genomföras finner sig utskottet också

kunna godta regeringens förslag att avgifter på den befintliga

bron tas ut redan fr.o.m. det att arbetet inleds på den nya

bron. Regeringens förslag innebär inte -- vill utskottet

framhålla -- att vägavgifter skall tillföras en

infrastrukturfond. Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag att riksdagen godkänner den i

tillväxtpropositionen förordade principen för avgiftsuttag på

befintliga vägar och avstyrker motionsyrkandena. Det bör dock

understrykas att regeringen har att underställa riksdagen frågor

om avgiftsuttag på befintliga vägar i varje enskilt fall.

Av det anförda följer vidare att utskottet tillstyrker

regeringens förslag till principer för byggande av en ny bro

över Svinesund och avstyrker motionerna T35 (v) yrkande 2 i

motsvarande del och T62 (m) yrkande 10, vari begärs att

riksdagen avslår regeringens förslag.

I motion T14 (c) framhålls att de som arbetspendlar över

Svinesundsbron bör slippa betala broavgifter.

Enligt utskottets mening bör i princip alla som använder en

avgiftsbelagd väg eller bro betala avgift. Utskottet förutsätter

att undantag från eller modifieringar av denna princip kommer

att övervägas men är inte nu berett att förorda riktlinjer för

sådana överväganden. Med det sagda avstyrks motionsyrkandet.

Utskottet övergår nu till att behandla vissa förslag om

vägväsendets finansiering från den allmänna motionstiden i

januari innevarande år.

I motion T209 (m) framhålls att vägverket har begränsade

anslag och att det finns anledning att snabbt ta fram

möjligheter att tidigarelägga väginvesteringar genom att

avgiftsbelägga vägar under några år. Detta ger dessutom en

ekonomisk indikation på vilka väginvesteringar som är

försvarbara att tidigarelägga.

I motion T220 (fp) framhålls att det allmänna har ett

grundläggande ansvar för infrastrukturen men att detta inte

hindrar att marknadsmekanismer utnyttjas för att få denna så

effektiv och konsumentanpassad som möjligt. Därför är t.ex.

avgiftsfinansiering tänkbar för vissa vägar och broar.

I motionerna T249 (v), T349 (s) och T253 (m) behandlas

förslag i betänkandet Finansiering av vägar och järnvägar

(SOU:1990:86), avgivet i oktober 1990 av IF-utredningen

(infrastrukturfinansieringsutredningen). Utredningen föreslår

att en infrastrukturfond skall tillföras ett kapital på 20

miljarder kronor att investeras i vägar och järnvägar. Detta

kapital skall skapas genom att televerket omvandlas till ett

börsnoterat aktiebolag. Vidare föreslår utredningen att ett

företag med namnet Vägfinansiering AB bildas av staten som

självständigt dotterbolag till vägverket. Bolaget tillförs ett

kapital på initialt 5 miljarder kronor från infrastrukturfonden.

Ytterligare kapital lånas upp på den öppna kapitalmarknaden.

Vidare tillförs bolaget medel genom att en viss avgift tas ut

som en del av bensinpriset och betalas oavkortat och direkt till

bolaget.

I v-motionen framhålls att utredningens förslag inte får

genomföras.

I m-motionen framhålls (yrkande 13) att utredningens förslag

förtjänar ytterligare överväganden.

I motion T349 (s) säger sig motionärerna förutsätta att

IF-utredningens förslag om nya finansieringsformer för byggande

och drift av vägar genomförs med beaktande av miljö- och

regionalpolitiska aspekter.

I motion T253 (m) framhålls också (yrkande 14) att

möjligheten att finansiera nya vägprojekt genom trafikavgifter

snarast bör utnyttjas för att Österleden skall kunna komma till

stånd.

I samma motion betonas vidare (yrkande 15) att näringslivets

uttalade beredvillighet att ta ansvar för större vägprojekt bör

tas till vara.

I motion T301 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag om lämpliga finansieringsformer för i första hand en bro

över Sunninge sund i Bohuslän.

I motion T362 (m) framhålls (yrkande 1) att en omläggning

mot en marknadsmässig finansiering av väghållningen bör

genomföras. En del av de nuvarande skatteintäkterna från

vägtrafiken -- minst motsvarande nuvarande anslagsnivå till

väghållningen -- bör omvandlas till avgifter som förs direkt

till denna.

I motion T362 (m) yrkas vidare (yrkande 3) att riksdagen

beslutar om en låneram om 5000 milj.kr. för investeringar i

statsvägnätet i avvaktan på att den av motionärerna föreslagna

finansiella omläggningen hinner genomföras.

I samma motion framhålls också (yrkande 4) att vägverket bör

ha möjlighet att ta upp lån inte bara hos riksgäldskontoret utan

också på den allmänna kapitalmarknaden.

Vad först gäller de motionsyrkanden som innebär att

avgiftsfinansiering skall kunna användas för att nya vägprojekt

skall kunna genomföras erinrar utskottet om riksdagens

trafikpolitiska beslut år 1988, som bl.a. hade just denna

innebörd. Syftet med motionerna T209 (m) yrkande 2, T220 (fp)

yrkande 2, T253 (m) yrkande 14 och T301 (fp) yrkande 3 torde

därför få anses tillgodosett. Utskottet avstyrker följaktligen

dessa yrkanden.

Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:TU24 om trafikens

infrastruktur ställt sig bakom tanken att staten och andra

intressenter -- inte minst näringslivet -- gemensamt skall kunna

svara för finansieringen av infrastruktursatsningar inom bl.a.

vägväsendet. Härigenom torde syftet även med yrkande 15 i motion

T253 (m) få anses tillgodosett, varför ett bifall till detta

yrkande avstyrks.

Vad beträffar IF-utredningens förslag om finansering av

vägväsendet är utskottet för sin del inte nu berett att förorda

avsteg från principen att en specialdestinering av statens

inkomster -- såsom t.ex. skatteintäkterna från vägtrafiken --

till vissa ändamål, exempelvis väginvesteringar, skall undvikas.

Frågan om televerkets associationsform avser utskottet att

behandla i ett betänkande om telekommunikationer senare i vår.

Med det nu sagda avstyrker utskottet motionerna T253 yrkande 13

och T362 yrkande 1. Syftet med motion T249 (v) yrkande 7 torde

genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Även

det yrkandet avstyrks följaktligen. Av utskottets

ställningstagande följer vidare att motionerna T349 (s) yrkande

2 och T362 (m) yrkande 3 avstyrks.

Vägverkets behov av upplåning synes utskottet bli

tillgodosett på mest ändamålsenliga sätt av riksgäldskontoret,

varför skäl saknas att hänvisa verket till den allmänna

kapitalmarknaden. Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 4

i motion T362 (m).

Frågan om ränta på förskotterade medel för

väginvesteringar behandlas i motion T357 (c). Motionären vill

att ersättning för räntekostnaden skall kunna utgå till kommuner

eller företag, när dessa förskotterar kostnaden för väg- eller

broprojekt inom stödområdet. Om en sådan ersättning inte

beviljas, innebär det enligt motionären en risk för en fortsatt

koncentration av vägbyggen till områden utanför stödområdet.

1988 års trafikpolitiska beslut, varigenom regeringen gavs

möjlighet att godkänna förskottsfinansiering av

väginvesteringar, innebär att en sådan finansiering endast bör

kunna komma i fråga när den som finansierar har så stor nytta av

objektets tillkomst att någon förräntning på insatt kapital

normalt inte erfordras. En ordning med ränteutbetalningar skulle

enligt utskottets mening innebära negativa konsekvenser för den

medelstilldelning som kan användas för själva vägbyggandet.

Härtill kommer att den sannolikt skulle bli administrativt

betungande. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motion T366 (fp) framhålls att Eksjö kommun är berett att

förskottera 20 milj.kr. för att snabbt få till stånd en del av

en förbifart för Eksjö. Förslag till avtal i frågan har

upprättats. Motionärerna vill att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna att avtalet bör godkännas.

1988 års trafikpolitiska beslut innebär, som nämnts, att det

är regeringen som har att från fall till fall besluta om

förskottsfinansiering skall medges. Något sådant

riksdagsuttalande som begärs i motionen bör sålunda inte komma i

fråga, varför motionen avstyrks.

5.2 Anslagsfrågor m.m.

5.2.1B1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i

budgetpropositionen att riksdagen till Vägverket:

Ämbetsverksuppgifter för budgetåret 1990/91 anvisar ett

förslagsanslag på 8661000 kr.

5.2.2B2. Drift och underhåll av statliga vägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och

underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för

kredit i riksgäldskontoret för köp av vissa

omsättningstillgångar. Vidare betalas från anslaget vägverkets

räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av

anläggningstillgångar.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 6125,9

milj.kr. för nästa budgetår.

I motionerna T202 (c) och T361 (c) yrkas att riksdagen under

anslaget anvisar ett belopp som med 500 milj.kr. överstiger det

belopp som regeringen föreslagit. Anslagsökningen bör enligt

motionärerna främst användas för underhåll av länsvägarna.

I motion T207 (mp) yrkas att riksdagen under anslaget

anvisar 300 milj.kr. utöver det belopp som regeringen

föreslagit, eller 6425,9 milj.kr.

I motion T211 (m) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

ett i förhållande till regeringens förslag med 1408 milj.kr.

förhöjt belopp på 7533,9 milj.kr.

I sitt betänkande 1990/91:TU24 om trafikens infrastruktur, som

är dagtecknat den 7 maj 1991, framhåller utskottet att en

kraftig ökning av vägunderhållet är angelägen. Om erforderliga

underhållsinsatser inte genomförs, försvåras -- betonas det i

betänkandet -- framkomligheten på vägarna för näringslivet,

kollektivtrafiken och enskilda trafikanter. Detta leder till

försämrade tillväxtmöjligheter, lägre trafiksäkerhet och större

miljöproblem.

Utskottet är emellertid inte nu berett att föreslå en ökning

av medelsanvisningen för drift och underhåll av statliga vägar.

Regeringen bör i kommande budgetproposition föreslå en

ökning av anslagen för vägunderhåll.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandena, medan regeringens

förslag tillstyrks.

I motionerna T202 (c), T314 (c) och T361 (c) yrkas att

riksdagen för nästa budgetår anvisar 1000 milj.kr. till

förstärkning av bärighet och beläggning av grusvägar inom ramen

för ett tioårsprogram. Enligt den andra av dessa tre motioner

bör 100 milj.kr. av den begärda medelsanvisningen avsättas för

Jönköpings och Kronobergs län. I motionerna T261 (c), T314 (c)

och T361 (c) framhålls att regeringen bör förelägga riksdagen

ett förslag till tioårsprogram för upprustning och beläggning

av grusvägar. I motion 314 (c) framhålls vidare att

landsbygdens vägar bör prioriteras vid investeringsplaneringen.

Utskottet hänvisar till vad det just anfört om att regeringen

i kommande budgetproposition bör föreslå en ökning av anslagen

för vägunderhåll. Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten på

ett förslag i tillväxtpropositionen, som utskottet återkommer

till i det följande, att 500 milj.kr. av statliga medel skall

kunna användas som statlig delfinansiering till komplettering av

de medel som anvisas från anslaget för särskilda

bärighetshöjande åtgärder. Förslaget motiveras bl.a. med en

hänvisning till det av riksdagen fastställda vägpolitiska målet

att en tillfredsställande vägstandard i landets alla delar

skall säkerställas, även på det lågtrafikerade vägnätet.

Vad utskottet sålunda anfört synes ägnat att i huvudsak

tillgodose syftet med de motionsyrkanden som nu är i fråga.

Dessa bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och

avstyrks följaktligen.

I motion T249 (v) yrkas att riksdagen beslutar om ett särskilt

engångsanslag på 724,7 milj.kr. att användas för de mest

nedslitna och trafikfarliga vägarna i glesbygdsområden, där

järnväg inte utgör ett alternativ. Ansvaret för fördelningen

till resp. vägar bör åläggas kommunikationsdepartementet.

Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandena om ett

tioårsprogram för upprustning och beläggning av grusvägar gäller

även det motionsyrkande som nu är i fråga, varför detsamma

avstyrks.

I motion 211 (m) framhålls att målsättningen för drift och

underhåll av vägar bör vara att upprätthålla nuvarande vägars

tekniska standard samt att återföra kraftigt förslitna delar av

vägnätet till en godtagbar standard.

Utskottet har i sin redogörelse för vägpolitikens mål enligt

1988 års trafikpolitiska beslut erinrat om att ett av delmålen

är att vägkapitalet skall säkras. De medel som anvisas till

drift och underhåll av vägarna skall så långt möjligt användas

till att upprätthålla standarden på vägnätet. Utskottet har, som

nämnts, i sitt betänkande 1990/91:TU24 framhållit att regeringen

i kommande budgetproposition bör föreslå en ökning av anslagen

för vägunderhåll. Med det anförda torde syftet med

motionsyrkandet få anses tillgodosett, varför ett bifall till

detsamma avstyrks.

I budgetpropositionen framhålls att det i samband med att

statliga vägar byggs och öppnas för trafik ofta förekommer att

vägen i den gamla sträckningen dras in från allmänt underhåll.

Väghållningen av sådana vägar får som regel övertas av enskilda.

Dessa vägar uppfyller ofta fordringarna för att få statsbidrag

till enskild väghållning. I de fall vägverket saknar medel under

anslaget B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

för detta ändamål bör det även under nästa budgetår vara möjligt

för vägverket att besluta om överföring av medel motsvarande

gällande statsbidrag till anslag B6.

Utskottet tillstyrker att riksdagen medger sådan

överföring av medel mellan anslagen B2. och B6. som

sålunda förordas.

I budgetpropositionen framhålls vidare att vägverket på

regeringens uppdrag genomfört en översyn av antalet väghållande

kommuner. Resultatet av översynen är att antalet väghållande

kommuner ökat från 110 vid årsskiftet 1989-90 till ca 200 vid

årsskiftet 1991-92. Då det är svårt att fullt ut förutse

omfattningen av denna och kommande ändringar i

väghållningsansvaret, bör regeringen även för budgetåret 1991/92

inhämta riksdagens bemyndigande att vid ändringar i

väghållningsansvaret få överföra medel mellan anslag B2. Drift

och underhåll av statliga vägar och anslag B5. Bidrag till

drift och underhåll av statskommunvägar.

Utskottet tillstyrker att riksdagen medger sådan

överföring av medel mellan anslagen B2. och B5. som

sålunda förordas.

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta

planeringen bör vägverket enligt budgetpropositionen ha

möjlighet att göra mindre justeringar under ett enskilt år

mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen. Utskottet

tillstyrker att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift-

och byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i

enlighet med det anförda.

Vidare tillstyrker utskottet förslaget i budgetpropositionen

att riksdagen godkänner vad som däri anförts om användningen av

anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar under

budgetåret 1991/92 för tilläggsbidrag till drift av kommunala

vägar och gator.

I budgetpropositionen betonar departementschefen att en

förutsättning för en effektiv väghållning är att gällande

hastighetsbestämmelser respekteras. Både från trafiksäkerhets-

och miljösynpunkt skulle påtagliga förbättringar uppnås om

trafikanterna följde gällande hastighetsgränser. Mot denna

bakgrund föreslås att medel för anskaffning av utrustning för

automatisk hastighetsövervakning även fortsättningsvis ställs

till rikspolisstyrelsens förfogande. 5 milj.kr. av anslaget bör

beräknas för inköpen i fråga.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad i

budgetpropositionen sålunda anförts.

5.2.3B3. Byggande av riksvägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av

riksvägar samt lämnas bidrag till byggande av sådana

statskommunvägar som är riksvägar. Från anslaget betalas vidare

vägverkets ränteutgifter för kredit i riksgäldskontoret för

utbyggnad av väg E6, delen Stenungsund--Ljungskile.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1588,27

milj.kr. för nästa budgetår.

I motion T207 (mp) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

ett 1100 milj.kr. lägre belopp än regeringen föreslagit, dvs.

488,27 milj.kr.

I motion T249 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

ett 588,27 milj.kr. lägre belopp än regeringen föreslagit, dvs.

1000 milj.kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandena.

Departementschefen erinrar om att riksdagen i maj 1987

beslutade att godkänna att en kredit inrättades i

riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnader av väg E6

som motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile och att

kapitalkostnaden år 1987 skulle få belasta anslaget (prop.

1986/87:100 bil. 8, bet. TU19, rskr. 235). Utbyggnaden av väg

E6 mellan Stenungsund och Ljungskile pågår. Kapitalkostnaden

för krediten beräknas under år 1992 uppgå till 120 milj.kr. och

bör enligt budgetpropositionen få belasta anslaget för nästa

budgetår.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad i

budgetpropositionen sålunda anförts om användningen av anslaget.

Av budgetpropositionen framgår vidare att regeringen avser att

låta använda ca 15 milj.kr. från anslaget för utrednings- och

utvecklingsverksamhet omfattande en ny bro över

Ångermanälven. Kostnaden härför beräknas till ca 2 miljarder

kronor. I tillväxtpropositionen framhålls att det är angeläget

att vägverket i sitt fortsatta utredningsarbete överväger

möjligheterna att helt eller delvis avgiftsfinansiera bl.a. en

ny bro över Ångermanälven vid Veda. En sådan bro skulle medföra

att väg E4 förkortas med 8,5 km och att den kan upplåtas för

trafik enligt EG-anpassade viktbestämmelser. Den nya bron ger

enligt vägverket vägnätet större flexibilitet, säkerhet och

effektivitet för näringsliv och befolkning i norra Sverige.

I motion T238 (mp) framhålls att en ny E4-bro över

Ångermanälven inte bör uppföras. Motionärerna befarar att en ny

bro skulle medföra en icke önskvärd ökning av bilismen och

överföring av gods från järnväg till väg.

Enligt utskottets mening bör riksdagen lämna utan erinran

vad som i budgetpropositionen anförts om en ny bro över

Ångermanälven. Av detta ställningstagande följer att

motionsyrkandet avstyrks.

I fem motioner framhålls att vissa väg- eller brobyggen

inte bör planeras eller fullföljas.

Sålunda yrkas i motion T207 (mp) att riksdagen beslutar att

inga ytterligare motorvägar skall byggas.

I motion T238 (mp) framhålls att en högbro över

Sundsvallsfjärden inte bör uppföras.

I motion T258 (mp) framhålls att pågående motorvägsbygge i

Halland bör stoppas.

I motion T333 (v) framhålls att några statliga resurser till

den s.k. Bergslagsdiagonalen inte bör komma i fråga.

I motion T363 (v) yrkas att riksdagen beslutar att

Bergslagsdiagonalen inte skall få byggas.

Utskottet har i det föregående redogjort för nuvarande

planeringsprocess för vägväsendet och tillstyrkt regeringens

förslag om förändringar av denna. Frågorna om en högbro över

Sundsvallsfjärden och byggande av den s.k. Bergslagsdiagonalen

kommer att behandlas inom ramen för planeringsprocessen.

Motorvägar byggs och kommer att byggas -- förutsätter utskottet

-- i syfte att utveckla trafikens infrastruktur till främjande

av samhällets ekonomiska tillväxt samt med beaktande inte minst

av trafiksäkerhets- och framkomlighetsskäl, något som torde vara

gynnsamt även från miljösynpunkt. Pågående motorvägsbygge i

Halland har beslutats i laga ordning. Utskottet ser inga skäl

att stoppa bygget. Med det sagda avstyrks motionsyrkandena.

I motion T320 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

att en statlig förhandlare tillsätts för att avhjälpa de

miljöproblem som E4:s sträckning genom Sundsvall medför.

I tillväxtpropositionen framhålls att vägverket i sitt

fortsatta utredningsarbete särskilt bör överväga möjligheten att

helt eller delvis avgiftsfinansiera en 17 km lång utbyggnad till

motorväg av väg E4, omfattande även en bro över

Sundsvallsfjärden, för att komma till rätta med Sundsvalls

vägtrafikproblem. I avvaktan på resultatet av vägverkets

utredningsarbete avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motionerna T68 (fp), T250 (fp), T305 (m), T307 (fp), T635

(s) och T647 (m) uttalas önskemål om att den del av bron på

E4 över Södertälje kanal, som rasade förra året, skall

återställas i sitt gamla skick och därmed ha en segelfri höjd av

42 meter.

Regeringen har den 18 april 1991 fattat ett beslut som

tillgodoser motionärernas önskan. Något riksdagens uttalande i

frågan är sålunda inte erforderligt, varför yrkandena härom

avstyrks.

Utskottet väljer att i detta sammanhang behandla motion T11

(m), vari framhålls att regeringen bör uppdra åt sjöfartsverket

att göra en ekonomisk analys av förutsättningarna för en

utbyggnad av Södertälje kanal. En utbyggnad skulle enligt

motionären innebära en förbättrad ekonomi för sjöfarten på

Mälaren och därmed underlätta etablering av ny verksamhet i

Bergslagen. En utbyggnad förutsätter självfallet -- betonar

motionären -- att kraven på fri passage enligt 1962 års

vattendom uppfylls.

Som utskottet nyligen framhållit i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1990/91:TU16 nämner sjöfartsverket i sin

treårsplan för åren 1991--1993 planer på en utbyggnad av

Södertälje kanal för att göra det möjligt för fartyg med en

dödvikt av 10000 ton, i stället för dagens 6000 ton, att

trafikera Mälaren. Ett genomförande av planerna bör enligt

verket diskuteras med den s.k. Mälarledskommittén. I avvaktan på

resultatet av sådana överläggningar avstyrker utskottet

motionen.

I motion T44 (c) föreslås att riksväg 73

Stockholm--Nynäshamn och riksväg 23 Växjö--Oskarshamn

förlängs till Visby. Att på detta sätt inlemma Gotland i det

svenska trafiknätet innebär -- framhåller motionären -- ett

nytänkande som inte minst har psykologisk betydelse för

turismen.

I det nämnda betänkandet 1990/91:TU16 förordade utskottet en

översyn av färjetrafiken på Gotland mot bakgrund inte minst av

dess betydelse för turismen på ön. Utskottet förutsätter att man

inom ramen för en sådan översyn även beaktar önskemål av nu

aktuellt slag. I avvaktan härpå avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

5.2.4B4. Byggande av länstrafikanläggningar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av

länsvägar och banverkets kostnader för investeringar i

länsjärnvägar. Vidare lämnas från anslaget bidrag till byggande

av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar, till väg- och

gatuanläggningar, till spåranläggningar för kollektiv

persontrafik och till cykelleder. Från anslaget lämnas också

bidrag till kollektivtrafikåtgärder som främjar miljö,

energieffektivitet och samordning.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1073,5

milj.kr. för nästa budgetår.

Departementschefen anger hur medelsförbrukningen under

anslaget i stort beräknas fördela sig för år 1992 enligt

följande sammanställning och framhåller att det är en uppgift

för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Investeringar i länstrafikanläggningar 966,5 milj.kr.

Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. 87,0 milj.kr.

Bidrag till byggande av cykelleder 20,0 milj.kr.

Summa 1 073,5 milj.kr.

I motion T215 (c) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

1 333,5 milj.kr., vilket innebär en ökning med 260 milj.kr. i

förhållande till regeringens förslag. Motionärerna framhåller

också att den inbördes fördelningen av dessa medel rör mycket

centrala politiska frågeställningar. Det är därför rimligt att

riksdagen får ta ställning till huvudinriktningen genom att

anslaget delas på specificerade delanslag. De ytterligare medel

som motionärerna vill tillföra anslaget bör i första hand

användas i syfte att förstärka miljöprofilen. Trafikhuvudmännen

måste få en rejäl chans att utveckla länsjärnvägarna.

I motion T249 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

1500 milj.kr., vilket innebär en ökning med 426,5 milj.kr. i

förhållande till regeringens förslag.

I motion T508 (mp) yrkas att riksdagen under anslaget

anvisar

1617 milj.kr., vilket innebär en ökning med 543,5 milj.kr.

i förhållande till regeringens förslag. Vidare föreslås i

motionen att anslaget skall delas upp på fyra anslag enligt

följande.

Investeringar i länsjärnvägar 700 milj.kr.

Investeringar i övriga länstrafikanläggningar 700 milj.kr.

Bidrag till byggande av cykelleder 130 milj.kr.

Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. 87 milj.kr.

Summa 1 617 milj.kr.

I motion T353 (v) yrkas att riksdagen beslutar att höja

anslaget till cykelbefrämjande åtgärder till 50 milj.kr.

I motion T206 (mp) yrkas att riksdagen beslutar öka anslaget

till cykelbanor till 130 milj.kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning samt avstyrker motionsyrkandena om en ökning av

anslaget som helhet och om en ökning av den del av anslaget som

regeringen avser att använda för bidrag till byggande av

cykelleder.

1988 års trafikpolitiska beslut innebar bl.a. att den sedan

många år välutvecklade och decentraliserade planeringsprocessen

för byggande av allmänna vägar utvidgades till att omfatta även

investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar. I

beslutet framhölls att investeringar i väganläggningar resp.

kollektivtrafikanläggningar i viss mån är utbytbara och att det

bl.a. därför är viktigt att lokala och regionala anläggningar

för vägtrafik och kollektivtrafik prioriteras samordnat på

länsnivå. Den decentraliserade ordning som enligt

riksdagsbeslutet sålunda numera tillämpas för beslut om

investeringar inte bara i vägar utan också i länsjärnvägar och

kollektivtrafikanläggningar m.m. är enligt utskottets mening

mera ändamålsenlig än en centraliserad beslutsprocess. Det bör

framhållas att det i beslutet uttalades att spårbunden trafik

har betydande fördelar inte minst från miljösynpunkt och att

bidragssystemet för länstrafikanläggningar därför borde utformas

så att investeringar i sådan trafik kunde främjas. Utskottet är

för sin del inte berett att ompröva riksdagsbeslutet i fråga och

avstyrker motionsyrkandena om en uppdelning av anslaget för de

olika ändamål som motionärerna anger.

I motion T35 (v) yrkas att riksdagen beslutar att vägverkets

ansvar för fördelningen av länstrafikanslag på järnvägsområdet

skall överlåtas på banverket.

Frågan om att överföra handläggningen av länstrafikanslaget

från vägverket till någon annan myndighet behandlas i

budgetpropositionen. I remissyttranden över betänkandet (SOU

1990:4) Transportrådet har flera remissinstanser, däribland

banverket, framhållit att det bör vara ett i förhållande till

trafikgrenarna neutralt organ som fördelar medlen på de olika

länen. Självfallet ligger det mycket i detta, framhåller

departementschefen, som emellertid också konstaterar att de

remissinstanser som företräder de bidragsmottagande kommunerna

och trafikhuvudmännen funnit att vägverket hittills skött

uppgiften på ett tillfredsställande sätt. Departementschefens

överväganden leder honom till slutsatsen att vägverket även i

fortsättningen bör handlägga länstrafikanslaget. Utskottet gör

samma bedömning och avstyrker därför motionsyrkandet om att

banverket skall svara för fördelningen av länstrafikanslag på

järnvägsområdet.

I budgetpropositionen framhåller departementschefen att

investeringar i stomjärnvägsnätet, som i första hand är

betingade av lokal och regional trafik, för närvarande kan

bekostas till 50% via anslaget för byggande av

länstrafikanläggningar. Resterande andel får bekostas av resp.

region. Investeringar i länsjärnvägar kan till 100% bekostas

via anslaget till byggande av länstrafikanläggningar. Detta

förhållande kan enligt departementschefen medföra en mindre

ändamålsenlig användning av regionens resurser. Han anser därför

att investeringar i stomjärnvägar av det nämnda slaget inom

ramen för tillgängligt anslag till 100% bör kunna bekostas via

anslaget för byggande av länstrafikanläggningar.

Regeringens sålunda återgivna förslag stämmer enligt

utskottets mening väl överens med den i 1988 års trafikpolitiska

beslut uttalade målsättningen att bidragssystemet för

länstrafikanläggningar borde utformas så att investeringar i

spårbunden trafik kunde främjas. Utskottet tillstyrker

förslaget.

I motion T245 (fp) framhålls att länsstyrelserna bör ges rätt

att överklaga vägverkets planeringsramar för

länstrafikanslagen till regeringen.

Som utskottet framhållit under avsnitt 4 i detta betänkande,

Investeringsplanering, anger vägverket planeringsramar som

länsstyrelserna har att beakta vid upprättandet av

flerårsplanerna för länstrafikanläggningarna. I

planeringsramarna återfinns vägverkets bedömningar av den

medelstilldelning som resp. län kan förväntas erhålla under

planeringsperioden. Till grund för vägverkets bedömningar ligger

riktlinjer fastställda av statsmakterna. Målen för vägpolitiken,

sådana de fastställts av riksdagen, utgör de primära

riktlinjerna. Eftersom regeringen skall pröva frågan om

fastställelse av en flerårsplan i sådana fall då vägverket och

länsstyrelsen inte når enighet, kan regeringen sägas samtidigt

pröva i vad mån planen uppfyller de fastställda målen. Detsamma

gäller då ett beslut av vägverket eller länsstyrelsen om

fastställelse av en flerårsplan överklagas hos regeringen. Med

det anförda torde syftet med motionsyrkandet få anses

tillgodosett, varför utskottet avstyrker ett bifall till

detsamma.

I motion T345 (s) begärs bl.a. en ändring av reglerna om

statsbidrag till byggande av cykelleder. Motionärerna erinrar

om att statsbidrag kan utgå med 50% av anläggningskostnaden

och föreslår att det skall stå varje län fritt att bestämma

bidragsnivån. Med en högre flexibilitet i bidragsgivningen

skulle sannolikt de anslagna medlen ge ett bättre resultat än

vad som hittills varit fallet. Vidare vill motionärerna ha till

stånd någon form av allmänna föreskrifter i syfte att underlätta

för cyklister att medföra sina cyklar på allmänna färdmedel

såsom flyg, tåg, bussar och båtar.

Utskottet är för sin del inte nu berett att förorda den

begärda regeländringen. Enligt utskottets mening ankommer det på

berörda transportföretag att överväga vad som kan göras för att

tillgodose det sistnämnda önskemålet. Med det sagda avstyrks

motionen.

I motion T353 (v) aktualiseras åtgärder till främjande av

cykling. Motionärerna vill att regeringen redovisar de

positiva ekonomiska konsekvenser som ökat cyklande innebär för

samhället och individen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att cykling är

miljövänligt och "energisnålt" och att den kan vara nyttig för

både hälsa och humör. Det är därför värdefullt att kommunerna

stimuleras att bygga cykelleder genom det särskilda

statsbidraget härför. Utskottet ser också positivt på de

insatser till cyklismens främjande som, med visst statsbidrag,

utförs på frivillig väg. Någon sådan redovisning som

motionärerna begär kan emellertid utskottet inte finna

motiverad, varför yrkandet härom avstyrks.

I motion T357 (c) aktualiseras brobyggen över Vallsundet och

Rödösundet i Storsjön i Jämtland. Motionären framhåller att

färjorna över de båda sunden behöver repareras och inom kort

förnyas. Medel som vägverket avsätter för reparationerna och för

att skaffa nya färjor bör i stället avsättas till en fond att

användas vid de båda brobyggena.

Enligt vad utskottet erfarit har regeringen nyligen beslutat

att ge vägverket rätt att ta upp ett lån i riksgäldskontoret för

byggande av en avgiftsbelagd bro över Rödösundet. I det avtal om

projektet som vägverket träffat med berörda intressenter berörs

även möjligheterna att i en framtid kunna uppföra en bro över

Vallsundet. Med det sagda finner utskottet syftet med

motionsyrkandet i huvudsak tillgodosett, varför ett bifall till

detsamma avstyrks.

5.2.5B5. Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar m.m.

Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt

väg- och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik m.m.

I budgetpropositionen föreslås en medelsanvisning på

811,4 milj.kr. för nästa budgetår.

I motion T211 (m) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

1215 milj.kr., vilket innebär en ökning med 403,6 milj.kr. i

förhållande till regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandet.

I tillväxtpropositionen föreslås att det politiska och

ekonomiska ansvaret för huvuddelen av statskommunvägarna samt

enskilda vägarna överförs på kommunerna så snart detta är

praktiskt genomförbart. Regeringen avser att uppdra åt den

kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04) att utarbeta förslag

till hur överföringen av bidragen på lämpligt sätt skall kunna

ske i ett framtida förändrat skatteutjämningssystem. I avvaktan

härpå finner regeringen ingen anledning att genomföra några

ändringar i nu gällande ordning.

I motion T60 (c) yrkas avslag på regeringens förslag och

framhålls att en överföring av ansvaret innebär en klar risk för

att staten småningom helt upphör med sitt ekonomiska engagemang

i statskommunvägarna och de enskilda vägarna.

I motion T362 (m) framhålls att regeringen bör låta utarbeta

ett förslag till finansiell omläggning av den kommunala väg- och

gatuhållningen. Omläggningen bör enligt motionärerna genomföras

enligt principer liknande dem som samma motionärer förordar för

den statliga väghållningen. Det innebär bl.a. att en del av de

nuvarande skatteintäkterna från vägtrafiken omvandlas till

avgifter som förs direkt till väghållningen.

Regeringen framhåller att planeringen och prioriteringen av

olika åtgärder på statskommunvägarna och på de enskilda vägarna

är av utpräglat lokal karaktär och att därför också hanteringen

av de ekonomiska medlen bör ske på lokal nivå. Utskottet delar

denna uppfattning. Vidare vidhåller utskottet att en

specialdestinering av statens inkomster -- såsom t.ex.

skatteintäkterna från vägtrafiken -- inte bör ske. Med det sagda

tillstyrks regeringens förslag och avstyrks motionsyrkandena.

5.2.6B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Från anslaget lämnas bidrag till drift och byggande av vissa

enskilda vägar.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 629,6 milj.kr.

för nästa budgetår.

I motion T211 (m) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar

818 milj.kr., vilket innebär en ökning med 188,4 milj. i

förhållande till regeringens förslag.

I motionerna T215 (c) och T361 (c) yrkas att riksdagen under

anslaget anvisar 709,6 milj.kr., vilket innebär en ökning med

80 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandena.

I motion T368 (c) behandlas bidragsnormerna för de enskilda

vägarna. Motionärerna är missnöjda med nuvarande normer och

vill ha en återgång till tidigare gällande bidragssystem.

Som utskottet framhållit avser regeringen att uppdra åt

kommunalekonomiska kommittén att utarbeta förslag till hur

överföringen av bidragen till de enskilda vägarna skall kunna

ske i ett framtida förändrat skatteutjämningssystem. I avvaktan

på resultatet av kommitténs arbete finner utskottet i likhet med

regeringen ingen anledning att genomföra några ändringar i nu

gällande ordning. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

5.2.7B7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

Riksdagen beslutade år 1987 om ett tioårigt

investeringsprogram för bärighetshöjningar på vissa delar av

vägnätet i syfte att så långt möjligt anpassa detta till den

standard som gäller inom EG (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet.

TU19, rskr. 235). En sådan anpassning bedömdes vara av stor

betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri

som utnyttjar skogsråvaror. Kostnaden för programmet beräknades

till 5750 milj.kr. -- utöver ordinarie vägbyggnadsmedel -- i

1988 års prisnivå. För finansieringen beslutade riksdagen bl.a.

i april 1987 (prop. 1986/87:82, bet. SkU 35, rskr. 194) om en

höjning av fordonsskatten för vissa lastbilar och släpvagnar.

Åtgärderna enligt programmet skulle inriktas på huvudvägnätet --

riksvägar och länsvägar -- samt dessutom på övriga länsvägar i

de s.k. skogslänen, dvs. Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Investeringsprogrammet har gjort det möjligt att i en första

etapp höja de tillåtna fordonsvikterna på delar av vägnätet i

skogslänen och huvudvägarna i övrigt från 51,4 tons bruttovikt

till 56 tons bruttovikt, som gäller från den 1 april 1990.

Omkring år 1995 beräknas den maximalt tillåtna fordonsvikten

kunna höjas ytterligare till 60 tons bruttovikt, samtidigt som

det tillåtna boggitrycket kan höjas till 18 ton.

I budgetpropositionen föreslås en medelsanvisning på

724,7 milj.kr. för nästa budgetår.

I motion T249 (v) yrkas avslag på regeringens förslag till

medelsanvisning och att anslaget skall upphöra.

Även i motion T235 (v) motsätter man sig det särskilda

bärighetsprogrammet.

I motion T207 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att det

särskilda bärighetsprogrammet avvecklas med omgående verkan.

Utskottet ser för sin del ingen anledning att ompröva 1987

års riksdagsbeslut. Regeringens anslagsberäkning har inte heller

givit utskottet anledning till erinran. Den i

budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen tillstyrks,

medan motionsyrkandena avstyrks.

När bärighetsprogrammets alla delar är genomförda omkring år

1997 kvarstår dock -- framhåller regeringen i

tillväxtpropositionen -- frågan om drivaxel- och boggitrycket

för de tyngsta fordonen. I Sverige uppgår högsta tillåtna

drivaxeltryck för närvarande till 10 ton. Det högsta tillåtna

boggitrycket uppgår till 16 ton. Inom stora delar av Europa

tillåts 11,5 tons drivaxeltryck. Denna fråga har således stor

betydelse för anpassningen av den svenska transportmarknaden

till den som kommer att gälla inom EG. Om Sverige inte godtar

att utländska transportörer får trafikera svenska vägar med 11,5

tons drivaxeltryck, finns en påtaglig risk att EG inte tillåter

svenska transportörer att ha 11,5 tons drivaxeltryck inom EG.

Mot den angivna bakgrunden avser regeringen att ge vägverket i

uppdrag att utarbeta förslag till finansiering och genomförande

av 11,5 tons drivaxeltryck och 19 tons boggitryck för såväl den

nationella som den internationella trafiken.

I motionerna T35 (v) och T79 (v) framhålls att de högsta

tillåtna drivaxel- och boggitrycken bör sänkas till 1988 års

nivå.

I motion T207 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att

vägfordons maximalt tillåtna längd och vikt skall sänkas till 18

meter resp. 40 ton senast år 1994.

Utskottet erinrar om 1988 års riksdagsbeslut om att svenska

åtgärder bör vidtas för att uppnå en gemensam europeisk

transportmarknad (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU21, rskr.

248). Det nämnda uppdraget till vägverket synes utskottet stå i

god överensstämmelse med detta beslut. Yrkandena i de v- och

mp-motioner som nu är i fråga innebär dock inte någon sådan

överensstämmelse. Utskottet är inte för sin del berett att

ompröva beslutet och avstyrker därför motionsyrkandena.

Det särskilda bärighetsprogrammet innehåller framför allt

åtgärder -- framhåller regeringen i tillväxtpropositionen --

vilka eliminerar de hinder som de äldre och svaga broarna utgör.

Det är angeläget att bärighetsproblemen på främst de mindre

vägarna motverkas. Det är också viktigt att högre tillåtna

belastningar inte leder till att vägarnas standard försämras.

Därför bör det redan nu vara möjligt att öka omfattningen på

vägförstärkningarna inom ramen för ett kompletterande

bärighetsprogram. Härigenom kommer effekterna av det särskilda

bärighetsprogrammet att bättre tas till vara. Ett program bör

utformas av företrädare för en infrastrukturfond i samråd med

näringsliv och regionala intressenter i syfte att säkerställa en

hög kapacitet på sådana vägstråk som är av betydelse för

skogsindustrin. Syftet med samrådet skall vara att åstadkomma en

samfinansiering med dem som tillgodogör sig nyttan av dessa

åtgärder. 500 milj.kr. bör kunna tillföras ur

infrastrukturfonden som statlig delfinansiering.

I motion T40 (mp) yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag till kompletterande bärighetsprogram.

I sitt betänkande 1990/91:TU24 om trafikens infrastruktur

föreslår utskottet att ett anslag för investeringar i trafikens

infrastruktur ersätter den av regeringen föreslagna

infrastrukturfonden.

Om riksdagen bifaller utskottets förslag om ett anslag för

investeringar i trafikens infrastruktur har utskottet ingen

erinran mot att 500 milj.kr. av anslaget används på sätt som

föreslås i tillväxtpropositionen. Av detta ställningstagande

följer att motionsyrkandet avstyrks.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

I motion T347 (c) aktualiseras en ändrad geografisk

fördelning av medel för särskilda bärighetshöjande åtgärder.

Motionärerna vill att även Bengtsfors, Dals-Eds och Åmåls

kommuner i Älvsborgs län skall få del av anslaget.

Utskottet är inte för sin del berett att nu ompröva den

regionalpolitiska inriktning och avgränsning av de särskilda

bärighetshöjande åtgärderna som 1987 års riksdagsbeslut innebär.

Emellertid delar utskottet regeringens uppfattning att

bärighetsproblemen är särskilt påtagliga i bl.a. Älvsborgs

län och förutsätter därför att länet kommer att omfattas av

överväganden om åtgärder enligt det kompletterande

bärighetsprogrammet. Med det anförda torde syftet med

motionsyrkandet få anses tillgodosett. Detta bör därför inte

föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

6 Vägverkets organisation

I tillväxtpropositionen framhålls att en förändrad

planeringsprocess och ett genomförande av fler

avgiftsfinansierade projekt skapar väsentligt förbättrade

förutsättningar att också utveckla en effektiv och modernt

fungerande vägverksorganisation.

Regeringen föreslår att vägverket genomgår en omfattande

omorganisation och kraftigt minskar antalet regionala enheter.

En ny organisation bedöms kunna medföra besparingar på 300

milj.kr. De nya regionerna skall omfatta hela län. Den nya

organisationen delas under generaldirektören i en

produktionsdel, en del för myndighetsuppgifter samt en del för

affärsverksamhet. Dessa ledningsfunktioner med tillhörande

staber m.m. utgör vägverkets huvudkontor och skall vara

lokaliserade till Borlänge.

Myndighetsdelen svarar för vägverkets myndighetsutövning,

som omfattar den nya planeringsprocessen, övriga

myndighetsuppgifter samt beställningskontraktering av

produktion. Under chefen för myndighetsdelen indelas

myndighetsorganisationen i vägmyndighetsregioner som var och en

leds av en vägdirektör. Regionledningarna är lokaliserade ute i

landet.

Produktionsdelen omfattar all väghållningsproduktion

(investeringar, underhåll, drift och kompletterande basservice).

Verksamheten bedrivs på basis av avtalade uppdrag med

finansiering från myndighetsdelen. Under chefen för

produktionsdelen indelas produktionsorganisationen i

produktionsområden. Huvudorter i produktionsområdena behöver

inte nödvändigtvis sammanfalla med regionhuvudorter.

Affärsverksamhetsdelen utgör en sammanhållande enhet för

verkets hel- och delägda bolag inom områdena kompletterande

produkter och tjänster, kunskapsexport samt finansiering.

Vägverkets styrelse bör enligt regeringen -- med beaktande

av behovet av regional balans -- avgöra valet av

etableringsorter.

I ett stort antal motioner uttalas önskemål om att vägverkets

nuvarande organisation skall behållas eller om att de regionala

huvudkontoren skall förläggas i ett visst län eller i en viss

kommun m.m.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot den i

tillväxtpropositionen föreslagna inriktningen av vägverkets

framtida organisation. Utskottet finner det vara en riktig

tanke att indela myndighetsorganisationen i

vägmyndighetsregioner och produktionsorganisationen i

produktionsområden och har ingen erinran mot att vägverkets

styrelse bestämmer etableringsorterna. Utskottet vill dock

understryka vikten av att organisationsförändringarna sker med

omsorg för berörd personal och att valet av huvudorter görs med

beaktande av nödvändigheten av regional balans. I likhet med

regeringen anser utskottet att vägverkets förslag om en delning

av Hallands län mellan två regioner och om inrättande av

särskilda regionstyrelser inte bör genomföras. Med det sagda

tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker samtliga

de motionsyrkanden som nu är i fråga. De motioner och yrkanden

det gäller är följande:

T13 (s) yrkande 2 om lokalisering av ett regionkontor till

Vänersborg,

T17 (s) om att den föreslagna organisationen med sex stora

regioner bör omprövas och, i andra hand, att ett regionkontor

bör lokaliseras till Falun/Borlänge,

T20 (s) om uppdelningen i regioner och om att ett regionkontor

bör lokaliseras till Eskilstuna,

T22 (s) om lokalisering av ett regionkontor till Gävle,

T31 (c) om att Jönköping bör väljas som lokaliseringsort vid

en förändrad organisation inom vägverket,

T32 (s) om att ett regionkontor bör förläggas till Borås,

T42 (s) om lokalisering av ett regionkontor till Skaraborgs

län,

T44 (c) yrkande 2 om att Gotland skall tillföras den östra

regionen i vägverkets nya organisation,

T58 (s) yrkande 3 om att Bergslagen bör få utgöra en egen

vägmyndighetsregion,

T60 (c) yrkande 8 om vägverkets organisation,

T63 (c) yrkande 3 om att nuvarande organisation med

vägförvaltningar länsvis bör bibehållas samt andrahandsyrkandet

enligt yrkande 4 att Blekinge län bör bilda en region

tillsammans med övriga län i sydöstra Sverige och att

regionkontoret lokaliseras till Karlskrona,

T64 (s) yrkande 2 om att riksdagen bör besluta om

regionkontorens lokalisering och yrkande 3 om att ett

regionkontor bör lokaliseras till Karlstad,

T65 (c) yrkande 1 om att Västerås bör väljas som huvudort för

vägverkets östra region,

T303 (s) om att Kalmar län bör beaktas vid beslut om

lokaliseringsort för vägmyndighetsregionen,

T306 (fp) om att Västerås bör väljas som huvudort för

vägverkets östra region,

T308 (m) om att vägverkets förslag till regionindelning av sin

verksamhet bör avvisas,

T312 (m) om lokalisering av ett regionkontor till Västerås,

T317 (c, m, fp) yrkande 1 om att Värmlands, Örebro och

Kopparbergs län bör utgöra en region i den nya organisationen

och yrkande 2 om att regionkontoret i en sådan region

lokaliseras till Karlstad,

T320 (fp) yrkande 6 om att ett regionkontor bör placeras i

Härnösand,

T323 (c) om att Kronobergs, Kalmar och Blekinge län bildar en

region i vägverkets nya organisation och att regionkontoret i en

sådan region förläggs till Växjö,

T328 (c) om att Östersund bör väljas som lokaliseringsort för

ett regionkontor för södra Norrland i en ny regionindelning för

vägverket,

T330 (m) om att vägverkets förslag om regionindelning av sin

verksamhet bör avvisas,

T334 (c) om att vägverkets nuvarande organisation bör

bibehållas,

T336 (c) om att den norra regionens huvudkontor bör förläggas

till Skellefteå,

T340 (m) om att Vänersborg bör väljas som lokaliseringsort för

ett regionkontor i den västra regionen i vägverkets nya

organisation,

T348 (s) yrkande 1 om att vägverkets nya organisation bör

omfatta sju regioner, yrkande 2 om att en av dessa regioner bör

utgöras av Värmlands, Örebro och Kopparbergs län med Karlstad

som lokaliseringsort för regionkontoret och yrkande 3 om att

förslag om en regionförändring bör föreläggas riksdagen för

beslut,

T350 (s) om att Jönköping bör väljas som lokaliseringsort för

ett regionkontor,

T354 (c) om att ett regionkontor bör lokaliseras till

Vänersborg,

T364 (c) yrkande 1 om att ett regionkontor bör förläggas till

Härnösand och yrkande 2 om vikten av en allsidig sammansättning

av regionstyrelser,

T365 (fp) yrkande 1 om att Kalmar, Blekinge och Gotlands län

bör bilda en sydostlig region i vägverkets nya organisation och

yrkande 2 om att regionkontoret i en sådan region bör

lokaliseras till Kalmar,

T373 (m) om att Borås bör väljas som lokaliseringsort för ett

regionkontor i den västra regionen i vägverkets nya

organisation,

T374 (v) om att ett regionkontor för Mellannorrland bör

lokaliseras till Härnösand,

T378 (c) om att ett regionkontor för en västsvensk region bör

lokaliseras till Vänersborg.

I motion 335 (c) framhålls att vägverkets förslag om en

delning av Hallands län mellan två regioner i den nya

organisationen inte bör genomföras. Vidare anser motionärerna

att en sammanslagning av vägverket och banverket bör

övervägas.

Som utskottet framhållit ovan delar det motionärernas

uppfattning att Hallands län inte bör delas mellan två regioner

i vägverkets nya organisation. Däremot kan utskottet inte

ansluta sig till uppfattningen att en sammanslagning av

vägverket och banverket bör övervägas endast tre år efter

beslutet om att skapa det sistnämnda verket och inför en

genomgripande omorganisation av det förstnämnda. Med det sagda

avstyrker utskottet motionen.

I budgetpropositionen framhåller departementschefen att han

vid medelsberäkningen för anslaget till Drift och underhåll av

statliga vägar tagit hänsyn till den besparing på 300 milj.kr.

som ett genomförande av omorganisationen av vägverket skulle

medföra. I avvaktan på särskild proposition i ämnet -- dvs.

tillväxtpropositionen -- bör besparingen kalkylmässigt redovisas

under det nämnda anslaget. Regeringen bör dock inhämta

riksdagens bemyndigande att senare göra den slutliga

fördelningen av besparingen.

Utskottet tillstyrker detta förslag.

I motion T29 (s) framhålls (yrkande 2) att vägverket bör kunna

välja mellan att självt svara för väghållningsproduktionen

eller att köpa härför erforderliga tjänster på entreprenad så

att konkurrensmöjligheter skapas. I motionen framhålls

vidare (yrkande 3) att vägverkets myndighets/beställarroll bör

utformas från samhällsekonomiska utgångspunkter så att vägverket

inom detta område blir beredande inför regeringens och

länsstyrelsernas beslut. I samma motion betonas också (yrkande

4) att regeringen särskilt bör följa effektivitetsutvecklingen

inom vägverkets produktionsdel.

Vägverket anlitar i betydande utsträckning entreprenörer för

väghållningsproduktionen. Verkets vägplanering sker med

utgångspunkt i samhällsekonomiska överväganden. Regeringen avses

i fortsättningen godkänna förslag av vägverket till program för

riksvägarna. Flerårsplanerna för länstrafikanläggningar

fastställs av länsstyrelserna efter beredning av bl.a.

vägverket. Någon ändring därvidlag föreslås inte i propositionen

eller av utskottet. Den föreslagna omorganisationen av vägverket

syftar till att öka verkets effektivitet. Utskottet förutsätter

att regeringen följer utvecklingen av hur man inom verket söker

nå det målet. Med hänvisning till det anförda finner utskottet

några sådana riksdagsuttalanden som begärs i motionen inte

erforderliga, varför yrkandena härom avstyrks.

I motion T40 (mp) begärs en översyn av vägverkets

bolagiserade affärsverksamhet. Motionärerna framhåller att

verksamheten bör säljas eller öppnas för insyn och direkt

politisk påverkan under demokratiska former.

Verksamhet i bolagsform bedrivs av vägverket genom Swedish

National Road Consulting AB (SweRoad) och AB Väginvest. SweRoad

tillkom med stöd av ett riksdagsbeslut år 1982 (prop.

1981/82:137, bet. TU29, rskr. 259). Bolaget bedriver

tjänsteexport och säljer svenskt kunnande om vägar, väghållning,

trafiksäkerhet och organiserande av väg- och trafikmyndigheter.

Verksamheten är huvudsakligen inriktad på u-länder och bedrivs i

stor utsträckning i samverkan med SIDA. SweRoad äger 40% av

aktierna i RST (Road Surface Tester) Sweden AB, som

utvecklat ett fordon för mätning med laserteknik av belagda

vägytors tillstånd. AB Väginvest har tillkommit med stöd av

riksdagens beslut år 1990 för att i första hand finansiera och

administrera verkets engagemang i väg- och broprojekt som

finansieras utan anslagsmedel. Utskottet är inte för sin del

berett att förorda någon omprövning av ifrågavarande

riksdagsbeslut eller någon sådan åtgärd som motionärerna

aktualiserar, varför motionsyrkandet avstyrks.

7 Motioner om flerårsplaner och fördelningsplaner m.m.

Under rubriken ovan behandlar utskottet varje år ett mycket

stort antal motionsyrkanden, som alla har det gemensamt att de

innehåller krav på åtgärder vilkas genomförande sker inom ramen

för den investeringsplanering som sedan länge gäller inom

vägväsendet. Utskottet hänvisar varje år till denna ordning och

avstyrker mycket kortfattat motionsyrkandena under hänvisning

till att riksdagen varken kan eller bör ta ställning till frågor

om en viss väg bör byggas eller förbättras eller klassificeras

på visst sätt, eller om ett visst län skall gynnas på bekostnad

av andra län vid fördelningen av medel för väghållning.

Motionsyrkanden av ifrågavarande slag återkommer emellertid år

efter år och i ständigt växande antal. Utskottet ser med en viss

oro på denna utveckling, eftersom den innebär en risk för att

andra motioner om vägväsende inte får den mer ingående

behandling som de kan förtjäna, om utskottet skall kunna

fullgöra sin beredande uppgift inom rimlig tid.

Planeringsprocessen inom vägväsendet kommer att förändras,

om riksdagen antar de förslag härom som detta betänkande och

betänkande 1990/91:TU24 om trafikens infrastruktur innehåller.

Regeringen kommer att underställa riksdagen övergripande

riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas inom väg- och

järnvägssektorerna. Sådana riktlinjer kan komma att avse t.ex.

den geografiska inriktningen av investeringarna och underhållet,

frågor om infrastrukturens kvalitet samt hur olika nationella

och internationella intressen skall kunna tillgodoses.

Regeringen kommer att utfärda direktiv för vägverkets arbete med

ett nationellt program för riksvägarna. I ett sådant program bör

nuvarande alltför starka fokusering på enskilda objekt ersättas

av en systemsyn på planeringen av vägnätet. I programmet kommer

vissa vägar, som är av särskild betydelse för landets

ekonomiska tillväxt och välfärdsutveckling, att tillmätas en

särställning. Programmet skall underställas regeringen för

godkännande.

Vid sidan av ett nationellt program för riksvägarna skall

även regionala program på systemnivå utarbetas. Nuvarande

ordning, som innebär att varje länsstyrelse fastställer en

flerårsplan för byggande av länstrafikanläggningar inom länet,

kommer dock att behållas.

Väghållningsproduktionen kommer i hög grad att bero av

möjligheterna att kunna finna en finansiering vid sidan av

statsbudgeten -- genom medverkan från berörda intressenter eller

genom vägavgifter.

I Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna kommer under

vissa förutsättningar statliga medel att ställas till förfogande

för ett snabbare genomförande av åtgärder än vad som är möjligt

inom ramen för nuvarande planeringsprocess. De åtgärder

utskottet främst syftar på är byggandet av ringleder eller

förbifarter o.d. i de tre storstadsområdena.

Av utskottets betänkande 1990/91:TU24 om trafikens

infrastruktur framgår att Norrlands inland, Dalarna, Värmland,

norra Dalsland och sydöstra Sverige bör tillföras en större del

än för närvarande av ordinarie anslag för bl.a. vägändamål.

Regeringen bör beakta detta -- framhålls det i betänkandet -- då

direktiven för nästa planeringsomgång fastställs.

De motioner som utskottet nu avser att behandla innehåller

alla krav på åtgärder vilkas genomförande sker inom ramen för

nuvarande planeringsprocess. Även om den processen förändras, på

sätt som anges ovan, ändras inte utskottets grundläggande

inställning att det inte ankommer på riksdagen att ta ställning

till krav av det slag som ifrågavarande motioner avser.

Riksdagen anvisar medel för olika vägändamål samt fastställer

riktlinjer för hur väghållningsproduktionen skall prioriteras

och finansieras vid sidan av statsbudgeten. Den mångfald av

beslut som krävs för att denna produktion skall kunna utföras så

rationellt som möjligt måste fattas inom den ram som riksdagen

sålunda anvisar av därtill kompetenta organ och varken kan eller

bör fattas av riksdagen själv.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga de motioner och

motionsyrkanden som förtecknats under rubriken Vissa motioner

och motionsyrkanden om flerårsplaner och fördelningsplaner m.m.

på s. 16--24 i detta betänkande.

I motion T211 (m) framhålls att kringfartsleder har stor

betydelse för att trafikmiljön skall kunna utformas så att

trafikrytmen blir så jämn som möjligt och så att farliga

korsningar, kurvor och hinder undanröjs.

I motion T253 (m) framhålls att byggande av kringfartsleder

medför positiva miljöeffekter bl.a. genom minskat buller.

I motion T267 (fp) framhålls att bättre vägar har positiva

miljöeffekter. Transportvägar förkortas. Stadsmiljöer blir

renare, när trafiken leds effektivare runt centrala delar.

Trafiken flyter jämnare och utsläppen minskar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning men ser inget

behov av något sådant riksdagsuttalande som de begär. Byggande

av kringfartsleder bestäms inom ramen för den planeringsprocess

som utskottet redogjort för. Härtill kommer att kringfartsleder

kan komma att byggas i särskild ordning i de tre

storstadsregionerna. Med det sagda avstyrks motionsyrkandena.

I motion T215 (c) framhålls att ett program för

modernisering och uppgradering av det befintliga vägnätet

bör utarbetas.

Vägplaneringsprocessen syftar bl.a. till att tillgodose

önskemål av ifrågavarande slag. Någon riksdagens åtgärd bör inte

komma i fråga med anledning av motionsyrkandet, varför utskottet

avstyrker detsamma.

I motion T234 (v, fp, c) framhålls att ett sammanhängande väg-

och broprojekt måste genomföras för att lösa problemen med

Södertäljes trafiksystem. En sådan helhetslösning skulle

innebära att Jakobsdals trafikplats byggs ut, att Saltsjöbron

byggs samt att dessa anläggningar byggs samman med en trafikled.

Utskottet hänvisar till vad som anförts om

vägplaneringsprocessen och avstyrker motionsyrkandet.

I motion T235 (v) framhålls betydelsen av en rättvis

fördelning av väganslagen. Motionären framhåller att

glesbygden, med nedslitna och trafikfarliga vägar, måste

prioriteras på bekostnad av satsningar i storstadsområdena.

Fördelningen av väganslag sker inom ramen för

vägplaneringsprocessen. Denna tar sin utgångspunkt i de av

riksdagen fastställda målen för vägpolitiken. Ett av dessa mål

är att en tillfredsställande vägstandard i landets alla delar,

även på det lågtrafikerade vägnätet, skall säkerställas. Med det

sagda finner utskottet för sin del att något sådant

riksdagsuttalande som begärs i motionen inte bör komma i fråga,

varför yrkandet härom avstyrks.

I motion T367 (v) begärs ett särskilt anslag på 40 milj.kr.

till utbyggnad av spårvägen i Norrköping.

Utskottet hänvisar till den planeringsprocess som gäller för

länstrafikanläggningar och avstyrker motionen.

8 Övriga frågor

Enligt motionerna T341 (fp), T375 (fp) och 412 (mp) bör

saltanvändningen på vägarna minska. Till stöd för yrkandena

framhålls att saltningen vållar ett smutsigt väglag, försämrad

sikt och rostskador på bilarna.

Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inget

bra och billigt alternativ till saltning för halkbekämpning på

vintervägar. Vägverket har bedrivit en försöksverksamhet i några

län, där salt inte använts på vissa vägar. Försöken visade att

trafikolyckorna ökade, utom i Gotlands län. Utskottet

förutsätter att verket fortsätter sina ansträngningar att finna

ett bra alternativ till saltningen och att denna sker i en

omfattning som medför minsta möjliga olägenhet av det slag som

motionärerna avser, utan att trafiksäkerheten försämras. Med det

sagda avstyrks motionsyrkandena.

Frågor om användning av dubbdäck behandlas i tre motioner.

I motion T342 (fp) framhålls att trafiksäkerhetsverket (TSV)

och vägverket bör få i uppdrag att utreda frågan om övergång

från metalldubb till miljödubb.

I motion T375 (fp) framhålls att förbud mot användning av

dubbdäck bör gälla i södra Sverige.

I motion T412 (mp) framhålls att förbud bör införas mot

användning av vissa typer av däckdubbar.

Vägverket och TSV har redan ett uppdrag att utreda frågan om

användning av dubbdäck. Utredningsarbetet sker i samråd med

motsvarande myndigheter i övriga nordiska länder. I avvaktan på

resultatet av detta arbete avstyrker utskottet motionsyrkandena.

I motion T239 (fp) framhålls att beredskapsmedel bör

användas för upprustning av vägnätet i Västerbottens län.

Det ankommer på arbetsmarknadsverket att välja insatser

av beredskapsarbeten med hänsyn till lokala

sysselsättningsbehov, de arbetslösas ålder och utbildning m.fl.

faktorer. I enlighet med denna under lång tid tillämpade princip

avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motion T210 (m) begärs åtgärder för att minska antalet

bildödade renar i Norrbottens län.

Enligt vad utskottet erfarit är TSVs samordningsgrupp för

Norrbotten starkt engagerad i det av motionären aktualiserade

problemet. En broschyr med titeln Ren upplysning har tagits fram

med information till bilisterna om samernas speciella problem,

om vilka vägar som går genom betesområden, om renflyttningar

samt om bevakning av renhjordar m.m. Samerna förser också

sina renar med halsband utförda i ett ljusreflekterande

material. Vidare kan samerna själva -- utan myndighetsmedverkan

-- sätta upp varningsskyltar på tillfälligt särskilt riskfyllda

vägavsnitt. Varningar mot tillfälliga renanhopningar på eller

intill olika vägavsnitt meddelas i lokalradion. Utskottet delar

motionärens uppfattning att det är mycket angeläget att komma

till rätta med problemet och finner för sin del

samordningsgruppens insatser och fortsatta engagemang i frågan

väl ägnade att tillgodose det önskemålet. Någon riksdagens

åtgärd torde sålunda inte vara erforderlig, varför motionen, i

här berörd del, avstyrks.

Viltstängsel behandlas i motion T428 (m). Motionären

betonar det stora värdet av sådana stängsel utmed våra vägar men

framhåller att de utgör hinder för biltrafikanter och vandrare

som kan behöva komma över stängslet. För att lösa det problemet

ordnas här och var s.k. stättor eller andra

övergångsmöjligheter. Motionären vill att vägverket skall utreda

möjligheterna att genom skyltar på stängslen upplysa allmänheten

om var närmaste övergång finns.

Utskottet förutsätter att vägverket överväger vad som kan

göras för att minska olägenheterna i fråga. Något särskilt

uppdrag torde inte erfordras, varför motionen avstyrks.

Vägarbetares säkerhet behandlas i motion T351 (c).

Motionärerna framhåller att ansvarig arbetsledning måste ges

rätt att avgöra vilka metoder som bör användas vid olika slag av

arbeten för att t.ex. nedbringa passerande fordons hastighet.

Enligt vad utskottet erfarit har vägverket givit ut

anvisningar i frågan som är ägnade att tillgodose motionärernas

önskemål. Något riksdagens uttalande med anledning av motionen

synes sålunda inte erforderligt, varför densamma avstyrks.

Motion T344 (s) gäller samverkan av vissa resurser för

vägunderhåll i Malmöhus län. Motionären framhåller att de

regionala väg- och luftfartsmyndigheterna samt vissa större

kommuner i stor utsträckning använder samma slag av

kapitalkrävande maskiner. För vissa av dem är

kapacitetsutnyttjandet mycket lågt. Möjligheterna till en

samverkan av maskinresurser bör därför prövas.

Utskottet förutsätter att vägverket och luftfartsverket

bedriver sin verksamhet i så rationella former som möjligt och

att de därför också undersöker förutsättningarna för en sådan

samverkan som motionären aktualiserar. Något riksdagens

uttalande i frågan synes därför inte påkallat. Med det sagda

avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en förändrad vägplaneringsprocess

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T29 yrkandena 1

och 5, 1990/91:T40 yrkande 32, 1990/91:T60 yrkande 9 och

1990/91:T209 yrkande 1 lämnar utan erinran vad i proposition

1990/91:100 bilaga 8 anförs om vägväsendet m.m. och godkänner

den i proposition 1990/91:87 föreslagna inriktningen av

investeringsplaneringen vid vägverket,

res. 1 (c)

res. 2 (v, mp)

2. beträffande ytterligare vägstråk av nationell

betydelse

att riksdagen avslår motion 1990/91:T60 yrkande 10,

res. 3 (c)

3. beträffande nyttoavkastning av vägobjekt

att riksdagen avslår motion 1990/91:T248 yrkande 2,

res. 4 (m)

4. beträffande miljökonsekvensanalyser och

koncessionsprövning av vägbyggen

att riksdagen avslår motion 1990/91:T267 yrkande 5,

5. beträffande fastighetsägares rätt till ersättning vid

byggande av allmänna vägar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T327 yrkande 2,

res. 5 (c)

6. beträffande vissa ändringar i väglagen m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:T327 yrkandena 1 och 3,

7. beträffande ersättning för trafikstörningar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T355,

res. 6 (v, mp)

8. beträffande alternativ järnvägsutbyggnad vid större

väginvesteringar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T231 yrkande 6 i denna

del,

res. 7 (v, mp)

9. beträffande lån i riksgäldskontoret för icke

avgiftsfinansierade projekt

att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga vägverket

att ta upp lån i riksgäldskontoret även för icke

avgiftsfinansierade objekt i enlighet med vad som anförs i

proposition 1990/91:100 bilaga 8,

10. beträffande vägverkets lån i riksgäldskontoret

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:87 godkänner att vägverkets lån i

riksgäldskontoret överförs till Vägverkets

Investeringsaktiebolag Väginvest,

11. beträffande förskottering av väginvesteringar

att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga vägverket

att inom en ram av 20000000 kr. besluta om förskottering av

väginvesteringar i enlighet med vad som anförs i proposition

1990/91:100 bilaga 8,

12. beträffande lånefinansiering av vissa väganordningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:87 godkänner att också andra väganordningar

än själva vägen får lånefinansieras,

13. beträffande avgiftsuttag på befintliga vägar

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 2 i

denna del och 1990/91:T62 yrkande 9 godkänner den i proposition

1990/91:87 förordade principen härför,

res. 8 (m) -- delvis

res. 9 (v) -- delvis

14. beträffande principer för byggande av en ny bro över

Svinesund

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 2 i

denna del och 1990/91:T62 yrkande 10 godkänner förslaget i

proposition 1990/91:87 härom,

res. 8 (m) -- delvis

res. 9 (v) -- delvis

15. beträffande arbetspendling över Svinesundsbron

att riksdagen avslår motion 1990/91:T14,

16. beträffande vissa förslag om vägväsendets finansiering

från den allmänna motionstiden

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T209 yrkande 2,

1990/91:T220 yrkande 2, 1990/91:T249 yrkande 7, 1990/91:T253

yrkandena 13--15, 1990/91:T301 yrkande 3, 1990/91:T349 yrkande 2

samt 1990/91:T362 yrkandena 1, 3 och 4,

res. 10 (m)

res. 11 (fp)

res. 12 (v)

17. beträffande ränta på förskotterade medel för

väginvesteringar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T357 yrkande 2,

18. beträffande förbifart för Eksjö

att riksdagen avslår motion 1990/91:T366,

19. beträffande medelsanvisning för ämbetsverksuppgifter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 till Vägverket:

Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på

8661000 kr.,

20. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av

statliga vägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 samt med avslag på motionerna

1990/91:T202 yrkande 4, 1990/91:T207 yrkande 9, 1990/91:T211

yrkande 25 och 1990/91:T361 yrkande 3 till Drift och underhåll

av statliga vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 6125900000 kr.,

res. 13 (m)

res. 14 (c)

res. 15 (mp)

21. beträffande tioårsprogram för upprustning och

beläggning av grusvägar

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T202 yrkande 3,

1990/91:T261 yrkande 1, 1990/91:T314 och 1990/91:T361 yrkandena

1 och 2,

res. 16 (c)

22. beträffande engångsanslag för nedslitna och

trafikfarliga vägar i glesbygdsområden

att riksdagen avslår motion 1990/91:T249 yrkande 11,

res. 17 (v)

23. beträffande målsättningen för drift och underhåll av

vägar

att riksdagen avslår motion 1990/91:T211 yrkande 7,

24. beträffande överföring av medel mellan anslagen B2.

och B6.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 medger att regeringen vid behov

när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till

enskild väghållning får låta vägverket överföra medel

motsvarande gällande statsbidrag mellan anslag B2. Drift och

underhåll av statliga vägar och anslag B6. Bidrag till drift

och byggande av enskilda vägar,

25. beträffande överföring av medel mellan anslagen B2.

och B5.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 medger att regeringen vid

ändringar i väghållningsansvaret får överföra medel mellan

anslag

B2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslag

B5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar,

26. beträffande jämkning mellan drift- och

byggandeanslagen

att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och

byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i

enlighet med vad som anförs i proposition 1990/91:100 bilaga 8,

27. beträffande tilläggsbidrag till drift av kommunala

vägar och gator

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:100 bilaga 8

anförs om användningen av anslaget B2. Drift och underhåll av

statliga vägar för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar

och gator,

28. beträffande anskaffning av utrustning för

hastighetsövervakning

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:100 bilaga 8

anförs om användning av anslaget B2. Drift och underhåll av

statliga vägar för anskaffning av utrustning för

hastighetsövervakning,

res. 18 (m)

29. beträffande medelsanvisning för byggande av

riksvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 samt med avslag på motionerna

1990/91:T207 yrkande 10 och 1990/91:T249 yrkande 9 till

Byggande av riksvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 1588270000 kr.,

res. 19 (v, mp)

30. beträffande utbyggnader av väg E6 som motorväg på

delen Stenungsund--Ljungskile

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:100 bilaga 8

anförs om användningen av anslaget B3. Byggande av riksvägar

för att täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E6 som

motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile,

31. beträffande ny bro över Ångermanälven

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T238 yrkande 6

lämnar utan erinran vad som i proposition 1990/91:100 bilaga 8

anförs härom,

res. 20 (v, mp)

32. beträffande vissa väg- eller brobyggen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T207 yrkande 11,

1990/91:T238 yrkande 7, 1990/91:T258 yrkande 1, 1990/91:T333 och

1990/91:T363,

res. 21 (v, mp)

33. beträffande väg E4:s sträckning genom Sundsvall

att riksdagen avslår motion 1990/91:T320 yrkande 4,

34. beträffande bron på väg E4 över Södertälje kanal

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T68 yrkande 2,

1990/91:T250 yrkande 5, 1990/91:T305, 1990/91:T307,

1990/91:T635 yrkande 1 och 1990/91:T647 yrkande 11,

35. beträffande utbyggnad av Södertälje kanal

att riksdagen avslår motion 1990/91:T11,

res. 22 (m)

36. beträffande riksväg 73 Stockholm--Nynäshamn m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:T44 yrkande 3,

37. beträffande medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 samt med avslag på motionerna

1990/91:T206 yrkande 1, 1990/91:T215 yrkande 7, 1990/91:T249

yrkande 4, 1990/91:T353 yrkande 1 och 1990/91:T508 yrkandena 4

och 17 till Byggande av länstrafikanläggningar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

1073519000 kr.,

res. 23 (c)

res. 24 (v)

res. 25 (mp)

38. beträffande vägverkets ansvar för fördelningen av

länstrafikanslag

att riksdagen avslår motion 1990/91:T35 yrkande 9,

res. 26 (v)

39. beträffande investeringar i stomjärnvägsnätet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 medger att investeringar i

stomjärnvägar som är betingade av lokal och regional trafik till

100% skall kunna belasta anslaget för byggande av

länstrafikanläggningar,

40. beträffande vägverkets planeringsramar för

länstrafikanslagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:T245 yrkande 3,

41. beträffande ändring av reglerna om statsbidrag till

byggande av cykelleder

att riksdagen avslår motion 1990/91:T345,

42. beträffande främjande av cykling

att riksdagen avslår motion 1990/91:T353 yrkande 2,

res. 27 (v)

43. beträffande brobyggen över Vallsundet och Rödösundet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T357 yrkande 3,

44. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

underhåll av statskommunvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 samt med avslag på motion

1990/91:T211 yrkande 26 till Bidrag till drift och underhåll

av statskommunvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 811400000 kr.,

res. 28 (m)

45. beträffande ansvaret för huvuddelen av

statskommunvägarna samt enskilda vägarna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:87 och med avslag på motionerna 1990/91:T60

yrkande 11 och 1990/91:T362 yrkande 2 godkänner principen att

det politiska och ekonomiska ansvaret för huvuddelen av

statskommunvägarna samt enskilda vägarna skall överföras till

kommunerna,

res. 29 (m)

res. 30 (c)

46. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

byggande av enskilda vägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 samt med avslag på motionerna

1990/91:T211 yrkande 27, 1990/91:T215 yrkande 5 och

1990/91:T361 yrkande 4 till Bidrag till drift och byggande

av enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 629600000 kr.,

res. 31 (m)

res. 32 (c)

47. beträffande bidragsnormerna för de enskilda vägarna

att riksdagen avslår motion 1990/91:T368 yrkande 3,

48. beträffande medelsanvisning för särskilda

bärighetshöjande åtgärder m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bilaga 8 samt med avslag på motionerna

1990/91:T207 yrkande 20, 1990/91:T235 yrkande 4 och

1990/91:T249 yrkande 10 till Vägverket: Särskilda

bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 724700000 kr.,

res. 33 (v, mp)

49. beträffande drivaxel- och boggitryck m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T35 yrkande 10,

1990/91:T79 yrkande 1 samt 1990/91:T207 yrkandena 18 och 19,

res. 34 (v, mp)

50. beträffande kompletterande bärighetsprogram

att riksdagen med anledning av förslaget i proposition

1990/91:87 om att medel ur en infrastrukturfond skall få

användas för vissa vägförstärkningar och med avslag på motion

1990/91:T40 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet härom anfört,

res. 35 (v, mp)

51. beträffande ändrad geografisk fördelning av medel för

särskilda bärighetshöjande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1990/91:T347 yrkande 2,

52. beträffande inriktningen av vägverkets framtida

organisation

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1990/91:T13 yrkande 2, 1990/91:T17,

1990/91:T20, 1990/91:T22, 1990/91:T31, 1990/91:T32,

1990/91:T42, 1990/91:T44 yrkande 2, 1990/91:T58 yrkande 3,

1990/91:T60 yrkande 8, 1990/91:T63 yrkandena 3 och 4,

1990/91:T64 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T65 yrkande 1,

1990/91:T303, 1990/91:T306, 1990/91:T308, 1990/91:T312,

1990/91:T317, 1990/91:T320 yrkande 6, 1990/91:T323,

1990/91:T328, 1990/91:T330, 1990/91:T334, 1990/91:T336,

1990/91:T340, 1990/91:T348, 1990/91:T350, 1990/91:T354,

1990/91:T364, 1990/91:T365, 1990/91:T373, 1990/91:T374

och 1990/91:T378 godkänner vad som härom anförs i proposition

1990/91:87,

res. 36 (v)

53. beträffande sammanslagning av vägverket och banverket

m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:T335,

54. beträffande slutlig fördelning av besparing till följd

av vägverkets omorganisation

att riksdagen godkänner att regeringen får göra den slutliga

fördelningen på vägverkets anslag av den besparing som förordas

i proposition 1990/91:100 bilaga 8,

55. beträffande konkurrensmöjligheter i

väghållningsproduktionen m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:T29 yrkandena 2--4,

56. beträffande översyn av vägverkets bolagiserade

affärsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T40 yrkande 31,

res. 37 (mp)

57. beträffande flerårsplaner och fördelningsplaner inom

vägväsendet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T9, 1990/91:T12,

1990/91:T16, 1990/91:T21 yrkande 1, 1990/91:T27, 1990/91:T41

yrkande 2, 1990/91:T44 yrkande 1, 1990/91:T47, 1990/91:T55,

1990/91:T63 yrkande 1, 1990/91:T65 yrkande 2, 1990/91:T204

yrkande 1, 1990/91:T208 yrkande 2, 1990/91:T209 yrkande 6,

1990/91:T212 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T213 yrkandena 4 och

5, 1990/91:T217 i denna del, 1990/91:T226 i denna del,

1990/91:T227 i denna del, 1990/91:T228 i denna del,

1990/91:T237 yrkande 1, 1990/91:T238 yrkande 5, 1990/91:T239

yrkandena 2--4, 1990/91:T242 yrkandena 7--10, 1990/91:T246

yrkande 1, 1990/91:T248 yrkande 1, 1990/91:T250 yrkandena 3 och

4, 1990/91:T255 yrkande 1, 1990/91:T256 i denna del,

1990/91:T263 yrkande 1, 1990/91:T264 yrkande 2, 1990/91:T266

yrkandena 4 och 9, 1990/91:T270 yrkande 3, 1990/91:T301

yrkandena 1 och 2, 1990/91:T302, 1990/91:T304, 1990/91:T309,

1990/91:T310, 1990/91:T311, 1990/91:T313, 1990/91:T315,

1990/91:T316, 1990/91:T318, 1990/91:T319, 1990/91:T320

yrkandena 1--3 och 5, 1990/91:T321, 1990/91:T322, 1990/91:T324,

1990/91:T325, 1990/91:T326, 1990/91:T329, 1990/91:T331,

1990/91:T332, 1990/91:T337, 1990/91:T338, 1990/91:T339,

1990/91:T343, 1990/91:T346, 1990/91:T347 yrkande 1,

1990/91:T349 yrkandena 1 och 3, 1990/91:T352, 1990/91:T356,

1990/91:T357 yrkande 1, 1990/91:T358, 1990/91:T359,

1990/91:T360, 1990/91:T361 yrkande 5, 1990/91:T368 yrkandena 1

och 2, 1990/91:T369, 1990/91:T370, 1990/91:T371 i denna del,

1990/91:T372, 1990/91:T376, 1990/91:T377, 1990/91:T379,

1990/91:T380, 1990/91:T708 yrkande 7, 1990/91:T807 i denna del

och 1990/91:T812 i denna del,

res. 38 (m) -- motiveringen

58. beträffande kringfartsleder

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 6,

1990/91:T253 yrkande 12 och 1990/91:T267 yrkande 4,

res. 39 (m, fp)

59. beträffande program för modernisering av det

befintliga vägnätet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T215 yrkande 6,

res. 40 (c)

60. beträffande Södertäljes trafiksystem

att riksdagen avslår motion 1990/91:T234 yrkande 1,

res. 41 (v)

61. beträffande rättvis fördelning av väganslagen m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:T235 yrkande 3,

res. 42 (v)

62. beträffande utbyggnad av spårvägen i Norrköping

att riksdagen avslår motion 1990/91:T367,

res. 43 (v)

63. beträffande saltanvändningen på vägarna

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T341, 1990/91:T375

yrkande 2 och 1990/91:T412 yrkande 20,

res. 44 (v, mp)

64. beträffande användning av dubbdäck

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T342, 1990/91:T375

yrkande 1 och 1990/91:T412 yrkande 19,

res. 45 (v, mp)

65. beträffande användning av beredskapsmedel för

upprustning av vägnätet i Västerbottens län

att riksdagen avslår motion 1990/91:T239 yrkande 5,

66. beträffande bildödade renar i Norrbottens län

att riksdagen avslår motion 1990/91:T210 i denna del,

67. beträffande viltstängsel

att riksdagen avslår motion 1990/91:T428,

68. beträffande vägarbetares säkerhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T351,

res. 46 (c)

69. beträffande samverkan av vissa resurser för

vägunderhåll i Malmöhus län

att riksdagen avslår motion 1990/91:T344.

Stockholm den 14 maj 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle

Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c),

Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s),

Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i

Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson

(v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s) och Yngve Wernersson

(s).

Reservationer

Reservationer

1. En förändrad vägplaneringsprocess (mom.1)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "vägväsendet m.m."

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T60 (c) uttalade uppfattningen

att utpekandet av ett vägnät som ges en särställning i det

framtida planeringsarbetet inte är lämpligt. Som motionärerna

framhåller innebär regeringens förslag en risk för att

möjligheterna till utveckling och tillväxt försummas i vissa

delar av landet, eftersom mindre resurser blir kvar för det

övriga vägnätet. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen

med mer preciserade förslag om det framtida planeringssystemet i

dess helhet.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T60

(c) yrkande 9 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Syftet med motionerna T40 (mp) yrkande 32 och T29 (s)

yrkandena 1 och 5 torde genom utskottets ställningstagande få

anses tillgodosett. Motion T209 (m) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande en förändrad vägplaneringsprocess

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T60 yrkande 9,

med anledning av vad i proposition 1990/91:100 bilaga 8 anförs

om vägväsendet m.m. och den i proposition 1990/91:87 föreslagna

inriktningen av investeringsplaneringen vid vägverket samt

motionerna 1990/91:T29 (s) yrkandena 1 och 5 och 1990/91:T40

yrkande 32 samt med avslag på motion 1990/91:T209 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. En förändrad vägplaneringsprocess (mom.1)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "vägväsendet m.m."

bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär en storsatsning på ett fåtal

stora vägar för att underlätta för främst långväga godstrafik på

väg. Därmed försöker man ge vägsystemet de egenskaper som

järnvägssystemet redan naturligt har. Enligt utskottets mening

bör järnvägssystemet i stället byggas ut så att huvuddelen av

det långväga godset kan transporteras på järnväg.

Vägsatsningarna bör gå ut på att förbättra vägsystemets

naturliga förutsättningar. Det är vägarna som utgör det

naturliga finmaskiga systemet för de många små, kortväga och

spridda transporterna. Det är också på de mindre och medelstora

vägarna man i dag finner de många bristerna vad gäller såväl

underhåll som standard.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T40

yrkande 32 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Syftet med motionerna T60 (c) yrkande 9 och T29 (s)

yrkandena 1 och 5 torde genom utskottets ställningstagande få

anses tillgodosett. Motion T209 (m) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande en förändrad vägplaneringsprocess

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T40 yrkande 32,

med anledning av vad i proposition 1990/91:100 bilaga 8 anförs

om vägväsendet m.m. och den i proposition 1990/91:87 föreslagna

inriktningen av investeringsplaneringen vid vägverket samt

motionerna 1990/91:T29 (s) yrkandena 1 och 5 och 1990/91:T60

yrkande 9 samt med avslag på motion 1990/91:T209 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Ytterligare vägstråk av nationell betydelse (mom.2)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "aktuella

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en inlandsväg

med sträckning Göteborg--Karesuando och en sydsvensk inlandsled

mellan Linköping och Malmö också är av nationell betydelse och

bör ingå i ett nationellt gemensamt vägnät. Den exakta

sträckningen av dessa vägar bör regeringen återkomma till

riksdagen med förslag om. Även E18 och E75 bör ingå i det

nationellt gemensamma vägnätet.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande ytterligare vägstråk av nationell

betydelse

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T60 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

4. Nyttoavkastning av vägobjekt (mom. 3)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Motionsyrkandet syftar" och slutar med "detsamma

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka betydelsen av att

samhällsekonomiska nyttoberäkningar blir styrande för

fördelningen av anslagsmedel för vägändamål så att de objekt

prioriteras som ger största nyttan. Detta synsätt överensstämmer

också med de riktlinjer som regeringen enligt

tillväxtpropositionen anser skall gälla och ger sammantaget

bästa samhällsekonomiska tillväxteffekter.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet

med motionsyrkandet torde få anses till godosett -- bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande nyttoavkastning av vägobjekt

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T248 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

5. Fastighetsägares rätt till ersättning vid byggande av

allmänna vägar (mom.5)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut år 1989 om förtida fastighetsinlösen

(prop. 1989/90:25 bil. 5, bet. TU12, rskr. 70) innebär att

vägbyggnadsanslagen i viss begränsad utsträckning får användas

för förtida fastighetsinlösen inom områden med fastställd

vägarbets- eller detaljplan. Med hänsyn till den avsevärda tid

som kan förflyta mellan beslut om expropriation och

fastställelse av vägarbets- eller detaljplan samt de olägenheter

sådan tidsutdräkt kan medföra för många fastighetsägare är det

enligt utskottets mening angeläget att möjligheterna till

förtida fastighetsinlösen utvidgas till att gälla så snart en

flerårsplan vunnit laga kraft. En förtida inlösen skulle kunna

finansieras genom att vägverket lånar de erforderliga medlen och

amorterar lånet genom intäkter från uthyrning av den berörda

fastigheten. Det ankommer på regeringen att vidta de åtgärder

som erfordras för att uppfylla utskottets önskemål.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet

med yrkande 2 i motion T327 (c) torde få anses tillgodosett --

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande fastighetsägares rätt till ersättning vid

byggande av allmänna vägar

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T327 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

6. Ersättning för trafikstörningar (mom.7)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Frågor av" och slutar med "densamma avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

fastighetsägare och hyresgäster bör kunna få ersättning för

miljöstörningar i sådana fall som motionen avser och att en

utredning bör tillsättas för att lämna förslag om

ersättningsnivån.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motionen

tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande ersättning för trafikstörningar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T355 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. Alternativ järnvägsutbyggnad vid större väginvesteringar

(mom.8)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 33 slutar med

"avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör möjligheten att transportera på

järnväg tas i beaktande när miljökonsekvensanalyser görs av

större väginvesteringar. Om analysen visar att det bästa

samhällsekonomiska resultatet, med fullt beaktande av den totala

miljökostnaden, nås genom att en järnväg byggs i stället för den

planerade vägen bör järnvägsalternativet väljas. Regeringen bör

förelägga riksdagen förslag om obligatoriska

miljökonsekvensanalyser med den nu angivna inriktningen.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet i den del som nu är i fråga tillstyrks -- bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande alternativ järnvägsutbyggnad vid större

väginvesteringar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T231 yrkande 6 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

8. Avgiftsuttag på befintliga vägar (mom. 13) och principer

för byggande av en ny bro över Svinesund (mom. 14)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "regeringens

förslag" bort ha följande lydelse:

Avgifter för att färdas en viss sträcka på en viss väg eller

bro bör enligt utskottets mening endast få tas ut för att

finansiera just den sträckan eller vägen. Således bör det inte

förekomma avgifter på en väg för att finansiera en annan, inte

heller avgifter i förtid för att finansiera en framtida

investering i samma vägsträcka.

Med det sagda tillstyrker utskottet yrkande 9 i motion T62

(m) och avstyrker förslaget i tillväxtpropositionen att

riksdagen godkänner den däri förordade principen för

avgiftsuttag på befintliga vägar. Utskottets ställningstagande

innebär att syftet med motion T35 (v) yrkande 2, i den del som

nu är i fråga, torde få anses tillgodosett.

Av det anförda följer att utskottet också avstyrker

regeringens förslag till principer för byggande av en ny bro

över Svinesund och tillstyrker motion T62 (m) yrkande 10, vari

begärs att riksdagen avslår regeringens förslag. Detta

ställningstagande innebär att syftet med motion T35 (v) yrkande

2, i den del som nu är i fråga, torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 13 och 14 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande avgiftsuttag på befintliga vägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T62 yrkande 9 och

med anledning av motion 1990/91:T35 yrkande 2 i denna del avslår

förslaget i proposition 1990/91:87 härom,

14. beträffande principer för byggande av en ny bro över

Svinesund

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T62 yrkande 10

och med anledning av motion 1990/91:T35 yrkande 2 i denna del

avslår förslaget i proposition 1990/91:87 härom,

9. Avgiftsuttag på befintliga vägar (mom. 13) och principer

för byggande av en ny bro över Svinesund (mom.14)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "regeringens

förslag" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag att det skall vara möjligt att ta ut

avgifter på befintliga vägar öppnar nya möjligheter att

finansiera nya motorvägsprojekt. Utskottet motsätter sig

byggandet av fler motorvägar och därmed också regeringens

förslag. Skälen härtill är följande: För det första behövs inte

fler motorvägar. För det andra alstrar nya vägar ytterligare

biltrafik. För det tredje motsätter sig utskottet ett system där

samhället tvingar bilister att välja färdväg antingen på en dyr

men snabb autostrada eller på omvägar som kommer att få allt

mindre anslag till upprustning. Därmed uppstår också en risk att

många kommer att "välja" den farliga gratisvägen.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion T35 (v) yrkande

2, i den del som nu är i fråga, och avstyrker förslaget i

tillväxtpropositionen att riksdagen godkänner den däri förordade

principen för avgiftsuttag på befintliga vägar. Utskottets

ställningstagande innebär att syftet med motion T62 (m) yrkande

9 torde få anses tillgodosett.

Av det anförda följer att utskottet också avstyrker

regeringens förslag till principer för byggande av en ny bro

över Svinesund och tillstyrker motion T35 (v) yrkande 2, i den

del som nu är i fråga. Detta ställningstagande innebär att

syftet med motion T62 (m) yrkande 10 torde få anses

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 13 och 14 bort ha

följande lydelser:

13. beträffande avgiftsuttag på befintliga vägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 2 i

denna del och med anledning av motion 1990/91:T62 yrkande 9

avslår förslaget i proposition 1990/91:87 härom,

14. beträffande principer för byggande av en ny bro över

Svinesund

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 2 i

denna del och med anledning av motion 1990/91:T62 yrkande 10

avslår förslaget i proposition 1990/91:87 härom,

10. Vissa förslag om vägväsendets finansiering från den

allmänna motionstiden (mom.16)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Vad först" och på s. 37 slutar med "motion T362 (m)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T253 (m) uttalade uppfattningen

att man bör närmare överväga IF-utredningens förslag att

finansiera åtgärder inom vägväsendet genom en försäljning av

televerket.

Vidare anser utskottet att en omläggning mot en

marknadsmässig finansiering av väghållningen bör genomföras. Den

bör ske på så sätt att en del av de nuvarande skatteintäkterna

från vägtrafiken -- minst motsvarande nuvarande anslagsnivå till

väghållningen -- omvandlas till avgifter som förs direkt till

väghållningen. I avvaktan på att en sådan omläggning hinner

genomföras -- i enlighet med de riktlinjer som anges i motion

T362 (m) -- bör vägverket redan innevarande år ges möjlighet att

låna medel hos riksgäldskontoret och på den allmänna

kapitalmarknaden inom en ram av fem miljarder kronor.

Kapitaltjänstkostnaderna för denna upplåning bör finansieras via

intäkter från de nämnda avgifterna.

I avvaktan på omläggningen bör vidare möjligheten att

använda avgiftsfinansiering för nytillkommande vägprojekt, som

av statsfinansiella skäl inte kan genomföras med statliga

väganslag, snarast utnyttjas för att Österleden skall kunna

komma till stånd. Näringslivets uttalade beredvillighet att ta

ansvar för större vägprojekt bör också tas till vara.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna T253 (m)

yrkandena 14 och 15 samt T362 (m) yrkandena 1, 3 och 4. Syftet

med motionerna T209 (m) yrkande 2, T220 (fp) yrkande 2, T253 (m)

yrkande 13, T301 (fp) yrkande 3 och T349 (s) yrkande 2 torde

genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Motion

T249 (v) yrkande 7 avstyrks.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande vissa förslag om vägväsendets finansiering

från den allmänna motionstiden

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T253

yrkandena 14 och 15 och 1990/91:T362 yrkandena 1, 3 och 4, med

anledning av motionerna 1990/91:T209 yrkande 2, 1990/91:T220

yrkande 2, 1990/91:T253 yrkande 13, 1990/91:T301 yrkande 3 och

1990/91:T349 yrkande 2 samt med avslag på motion 1990/91:T249

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

härom anfört,

11. Vissa förslag om vägväsendets finansiering från den

allmänna motionstiden (mom.16)

Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Vad först" och på s. 37 slutar med "motion T362 (m)"

bort ha följande lydelse:

Utgångspunkt för utskottets ställningstagande i de frågor

som aktualiseras i motionerna är att det allmänna har ett

grundläggande ansvar för infrastrukturen. Detta hindrar

emellertid inte att marknadsmekanismer utnyttjas för att få

denna infrastruktur att fungera så effektivt och

konsumentanpassat som möjligt. Avgiftsfinansiering på vissa

vägar och broar, t.ex., är därför fullt tänkbar -- enligt

utskottets mening -- liksom annan finansiering vid sidan av

statsbudgeten i privat eller offentlig regi.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion T220 (fp)

yrkande 2. Genom detta ställningstagande torde syftet med

motionerna T209 (m) yrkande 2, T253 yrkandena 14 och 15 samt

T301 (fp) yrkande 3 få anses tillgodosett. Utskottet är inte för

närvarande berett att förorda sådana finansieringsformer som

avses i motionerna T253 (m) yrkande 13, T349 (s) yrkande 2 samt

T362 (m) yrkandena 1, 3 och 4, varför dessa yrkanden avstyrks.

Vidare avstyrker utskottet motion T249 (v) yrkande 7.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande vissa förslag om vägväsendets finansiering

från den allmänna motionstiden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T220 yrkande 2,

med anledning av motionerna 1990/91:T209 yrkande 2, 1990/91:T253

yrkandena 14 och 15 och 1990/91:T301 yrkande 3 samt med avslag

på motionerna 1990/91:T249 yrkande 7, 1990/91:T253 yrkande 13,

1990/91:T349 yrkande 2 och 1990/91:T362 yrkandena 1, 3 och 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

12. Vissa förslag om vägväsendets finansiering från den

allmänna motionstiden (mom.16)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Vad först" och på s. 37 slutar med "motion T362 (m)"

bort ha följande lydelse:

Förslagen i m- och fp-motionerna och även i s-motionen

innebär att finansieringen av vägväsendet görs beroende av en

ökad massbilism och därmed att Sverige fastnar i nuvarande

transportstruktur. Miljöhänsyn får inte tvingas ge efter för

motorvägsarkitekturen. Finansiering av vägväsendet bör enligt

utskottets mening ske endast med offentliga medel.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som torde tillgodose

syftet med motion T249 (v) yrkande 7 -- bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Samtliga övriga motionsyrkanden, som nu är i fråga,

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande vissa förslag om vägväsendets finansiering

från den allmänna motionstiden

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T249 yrkande 7

samt med avslag på motionerna 1990/91:T209 yrkande 2,

1990/91:T220 yrkande 2, 1990/91:T253 yrkandena 13--15,

1990/91:T301 yrkande 3, 1990/91:T349 yrkande 2 och 1990/91:T362

yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet härom anfört,

13. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar

(mom.20)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Utskottet är" och slutar med "statliga vägar" bort

utgå.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Med det" och slutar med "förslag tillstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar vidare den i motion T211 (m) uttalade

uppfattningen att 7533,9 milj.kr. bör anvisas under anslaget

för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker således yrkande 25 i

nämnda motion. Detta ställningstagande innebär att syftet med de

övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av

statliga vägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T211 yrkande 25

samt med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T202 yrkande 4,

1990/91:T207 yrkande 9 och 1990/91:T361 yrkande 3 till Drift

och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 7533900000 kr.,

14. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar

(mom.20)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Utskottet är" och slutar med "statliga vägar" bort

utgå.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Med det" och slutar med "förslag tillstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar vidare den i c-motionerna uttalade

uppfattningen att 6 125 milj.kr. bör anvisas under anslaget för

nästa budgetår och tillstyrker yrkandena härom. Vidare delar

utskottet motionärernas uppfattning att den höjning av anslaget

som deras förslag innebär i förhållande till regeringens förslag

främst bör användas för underhåll av länsvägarna. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets

ställningstagande innebär att syftet med de övriga

motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses delvis

tillgodosett.

Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med

en rad motionsyrkanden -- som utskottet behandlar under rubriken

7 Motionsyrkanden om flerårsplaner och fördelningsplaner m.m. --

torde få anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av

statliga vägar

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T202 yrkande

4 och 1990/91:T361 yrkande 3 samt med anledning av regeringens

förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motionerna

1990/91:T207 yrkande 9 och 1990/91:T211 yrkande 25

dels till Drift och underhåll av statliga vägar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

6125000000 milj.kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

15. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar

(mom.20)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Utskottet är" och slutar med "statliga vägar" bort

utgå.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Med det" och slutar med "förslag tillstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar vidare den i motion T207 (mp) uttalade

uppfattningen att 6425,9 milj.kr. bör anvisas under anslaget

för nästa budgetår. Yrkande 9 i nämnda motion tillstyrks

följaktligen.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med

c-yrkandena och m-yrkandet torde få anses tillgodosett resp.

delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av

statliga vägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T207 yrkande 9

samt med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T202 yrkande 4,

1990/91:T211 yrkande 25 och 1990/91:T361 yrkande 3 till Drift

och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 6 425 900 000 kr.,

16. Tioårsprogram för upprustning och beläggning av grusvägar

(mom.21)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

En betydande andel av det statliga vägnätet består av

grusvägar. Det är framför allt länsvägnätet som har svag

bärighet och saknar beläggning. Hela 3000 mil av sammanlagt

8000 mil länsvägar saknar beläggning. Det är enligt utskottets

mening angeläget att snabba förändringar snarast kan

åstadkommas. Redan gjorda investeringar för att höja broarnas

bärighet nödvändiggör en upprustning av de vägar som ansluter

till broarna. Utskottet anser att ett tioårigt

upprustningsprogram för beläggning och förstärkning av

grusvägnätet bör utarbetas och att 1000 milj.kr. bör anvisas

för ändamålet för nästa budgetår. Det bör ankomma på vägverket

att utarbeta tioårsprogrammet.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna T202 (c)

yrkande 3, T261 (c) yrkande 1, T314 (c) yrkande 2 samt T361 (c)

yrkandena 1 och 2. Syftet med motion T314 (c) yrkandena 1 och 3

torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med

en rad motionsyrkanden -- som utskottet behandlar under rubriken

7 Motionsyrkanden om flerårsplaner och fördelningsplaner m.m. --

torde få anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande tioårsprogram för upprustning och

beläggning av grusvägar

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T202 yrkande

3, 1990/91:T261 yrkande 1, 1990/91:T314 yrkande 2 och

1990/91:T361 yrkandena 1 och 2 samt med anledning av motion

1990/91:T314 yrkandena 1 och 3

dels till Upprustning och beläggning av grusvägar

för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

1000000000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

17. Engångsanslag för nedslitna och trafikfarliga vägar i

glesbygdsområden (mom.22)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Vad utskottet" och slutar med "detsamma avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt

v-motionen talar för ett engångsanslag på 724,7 milj.kr. att

användas för de mest nedslitna och trafikfarliga vägarna i

glesbygdsområden, där järnväg inte utgör ett alternativ. Medlen

bör fördelas av kommunikationsdepartementet och kunna avse även

andra vägar av ifrågavarande slag än grusvägar.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande engångsanslag för nedslitna och

trafikfarliga vägar i glesbygdsområden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T249 yrkande 11

dels till Upprustning av nedslitna och trafikfarliga

vägar i glesbygdsområden för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 724700000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

18. Anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning

(mom.28)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner" och

slutar med "sålunda anförts" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör automatisk

hastighetsövervakning inte förekomma. Utskottet avstyrker därför

regeringens förslag att 5 milj.kr. av anslaget för drift och

underhåll av statliga vägar skall få användas för inköp av

utrustning för automatisk hastighetsövervakning.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande anskaffning av utrustning för

hastighetsövervakning

att riksdagen avslår regeringens förslag om godkännande av vad

i proposition 1990/91:100 bilaga 8 anförs om användning av

anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar för

anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning,

19. Medelsanvisning för byggande av riksvägar (mom.29)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Utskottet tillstyrker regeringens" och slutar med

"avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt

motionerna talar för att riksdagen bör minska anslaget i

förhållande till regeringens förslag. Den i mp-motionen

föreslagna medelsanvisningen synes utskottet väl avvägd och

tillstyrks följaktligen. Därmed torde syftet med yrkandet i

v-motionen få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande medelsanvisning för byggande av

riksvägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T207 yrkande 10

samt med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motion 1990/91:T249 yrkande 9 till

Byggande av riksvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 488270000 kr.,

20. Ny bro över Ångermanälven (mom.31)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

En ny bro över Ångermanälven skulle enligt utskottets mening

medföra en kraftig ökning av bilismen och en onödig överföring

av gods från järnväg till väg. Projektet är också mycket dyrbart

och skulle därigenom kunna hota andra betydligt mer angelägna

vägprojekt och vägförbättringar i Västernorrlands län. Utskottet

delar således motionärernas uppfattning om det olämpliga i att

bron kommer till stånd och avstyrker regeringens förslag. Genom

detta ställningstagande torde syftet med motionsyrkandet få

anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande ny bro över Ångermanälven

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T238 yrkande 6

avslår förslaget härom i proposition 1990/91:100 bilaga 8,

21. Vissa väg- eller brobyggen (mom.32)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att inga

ytterligare motorvägar bör byggas, att någon högbro över

Sundsvallsfjärden inte bör uppföras, att pågående motorvägsbygge

i Halland bör stoppas och att den s.k. Bergslagsdiagonalen inte

bör byggas.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet

med motionsyrkandena torde få anses tillgodosett -- bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande vissa väg- eller brobyggen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T207 yrkande

11, 1990/91:T238 yrkande 7, 1990/91:T258 yrkande 1, 1990/91:T333

och 1990/91:T363 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

22. Utbyggnad av Södertälje kanal (mom.35)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Som utskottet" och slutar med "utskottet motionen"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är angeläget

att stärka sjöfartens roll på Mälaren och därmed underlätta

etablering av ny verksamhet i Mälaren. Även utskottet anser att

det skulle vara av värde att genomföra en samhällsekonomisk

beräkning av nyttan av en utökad kapacitet i Södertälje kanal.

Som motionären framhåller har en arbetsgrupp vid universitetet i

Göteborg nyligen gjort en begränsad analys av

trafikförutsättningarna för kanalen. Analysen bör enligt

utskottets mening fördjupas till att även omfatta effekterna av

en utökad tonnagekapacitet. Så bör ske genom att regeringen

uppdrar åt sjöfartsverket att göra en ekonomisk analys av

förutsättningarna för en utbyggnad av kanalen.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motionen

tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande utbyggnad av Södertälje kanal

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T11 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

23. Medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m. (mom.37)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "motionärerna

anger" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion T215 (c) uttalade

uppfattningen att 1 333,52 milj.kr. -- eller 260 milj.kr. mer än

vad regeringen föreslagit -- bör anvisas under anslaget för

nästa budgetår.

Vidare finner även utskottet att den inbördes fördelningen

av medlen under anslaget rör centrala politiska

frågeställningar. Det är därför rimligt att riksdagen får ta

ställning till huvudinriktningen genom att anslaget delas på

specificerade delposter. Regeringen bör snarast möjligt

återkomma till riksdagen med förslag härom. Delposterna framgår

av tabellen nedan. Den ökning av anslaget som utskottet förordar

bör i första hand användas för att förstärka anslagets

miljöprofil och fördelas på de olika delposterna på sätt som

framgår av följande tabell:

1. Länsjärnvägar + 150 milj.kr.

2. Kollektivtrafikanläggningar + 50 milj.kr.

3. Miljövänliga trafikmedel + 50 milj.kr.

4. Cykelleder + 10 milj.kr.

Summa 260 milj.kr.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion T215 (c) yrkande 7.

Syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde

genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett eller

delvis tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande

lydelse:

37. beträffande medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T215 yrkande 7

samt med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T206 yrkande 1,

1990/91:T249 yrkande 4, 1990/91:T353 yrkande 1 och 1990/91:T508

yrkandena 4 och 17

dels till Byggande av länstrafikanläggningar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

1333519000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

24. Medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m. (mom.37)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "motionärerna

anger" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion T249 (v) uttalade

uppfattningen att 1500 milj.kr. -- eller 426,5 milj.kr. mer än

vad regeringen föreslår -- bör anvisas under anslaget för nästa

budgetår.

Vidare anser utskottet att anslaget bör delas i väg- och

järnvägsanslag. Regeringen bör snarast möjligt förelägga

riksdagen förslag härom. Ansvaret för fördelningen till resp.

län bör flyttas över till ett sekretariat inom

kommunikationsdepartementet. Inom anslaget bör bidraget till

byggande av cykelleder höjas med 30 milj.kr. till 50 milj.kr.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion T249 (v)

yrkande 4. Syftet med motion T353 (v) yrkande 1 torde genom

utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Syftet med

samtliga övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde

likaledes få anses tillgodosett eller delvis tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande

lydelse:

37. beträffande medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T249 yrkande 4

samt med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T206 yrkande 1,

1990/91:T215 yrkande 7, 1990/91:T353 yrkande 1 och 1990/91:T508

yrkandena 4 och 17

dels till Byggande av länstrafikanläggningar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

1500000000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

25. Medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m. (mom.37)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "motionärerna

anger" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion T508 (mp) uttalade

uppfattningen att 1617 milj.kr. -- eller 543,5 milj.kr. mer än

vad regeringen föreslår -- bör anvisas under anslaget för nästa

budgetår. Utskottet tillstyrker sålunda yrkande 4 i nämnda

motion.

Inom anslaget bör bidraget till byggande av cykelleder höjas

med 110 milj.kr. till 130 milj.kr.

Vidare anser utskottet att anslaget bör delas upp enligt

följande.

Investeringar i länsjärnvägar 700 milj.kr.

Investeringar i övriga länstrafikanläggningar 700 milj.kr.

Bidrag till byggande av cykelleder 130 milj.kr.

Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. 87 milj.kr.

Summa 1 617 milj.kr.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet

med motionerna T206 (mp) yrkande 1 och T508 (mp) yrkande 17

torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med samtliga

övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses helt

eller delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande

lydelse:

37. beträffande medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 4

samt med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T206 yrkande 1,

1990/91:T215 yrkande 7, 1990/91:T249 yrkande 4, 1990/91:T353

yrkande 1 och 1990/91:T508 yrkande 17

dels till Byggande av länstrafikanläggningar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

1617000000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

26. Vägverkets ansvar för fördelningen av

länstrafikanslag (mom.38)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Frågan om" och på s. 45 slutar med "på

järnvägsområdet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att handläggningen

av den del av länstrafikanslaget som används för länsjärnvägarna

bör överföras från vägverket till banverket.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som torde tillgodose

syftet med motionsyrkandet -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande

lydelse:

38. beträffande vägverkets ansvar för fördelningen av

länstrafikanslag

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T35 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

27. Främjande av cykling (mom.42)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "härom avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om den

utomordentligt stora betydelsen av cykling i de olika avseenden

de anger. Åtgärder för att främja ett ökat cyklande i enlighet

med de förslag och riktlinjer som anges i motionen framstår även

enligt utskottets mening som angelägna. I likhet med

motionärerna anser vidare utskottet att det skulle vara

värdefullt att regeringen för riksdagen redovisar de positiva

ekonomiska konsekvenser som ökat cyklande innebär för samhället

och individen.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande

lydelse:

42. beträffande främjande av cykling

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T353 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

28. Medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar (mom.44)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion T211 (m) uttalade

uppfattningen att 1 215 milj.kr. -- eller 403,6 milj.kr. mer än

vad regeringen föreslår -- bör anvisas under anslaget för nästa

budgetår. Yrkande 26 i nämnda motion tillstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande

lydelse:

44. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

underhåll av statskommunvägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T211 yrkande 26

och med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 till Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 1215000000 kr.,

29. Ansvaret för huvuddelen av statskommunvägarna samt

enskilda vägarna (mom.45)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Regeringen framhåller" och slutar med "avstyrks

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T362 (m) uttalade uppfattningen

att man bör söka åstadkomma en finansiell omläggning av den

kommunala väg- och gatuhållningen. Utgångspunkt i arbetet att

söka nå en sådan omläggning bör vara en strävan att omvandla en

del av de nuvarande skatteintäkterna från vägtrafiken till

avgifter som förs direkt till den kommunala väg- och

gatuhållningen. Det ankommer på regeringen att låta utarbeta ett

förslag till hur omläggningen skulle kunna genomföras.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Motion T60 (c) yrkande 11 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande

lydelse:

45. beträffande ansvaret för huvuddelen av

statskommunvägarna samt enskilda vägarna

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T362 yrkande 2,

med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:87 om

principen att det politiska och ekonomiska ansvaret för

huvuddelen av statskommunvägarna samt enskilda vägarna skall

överföras till kommunerna samt med avslag på motion 1990/91:T60

yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

30. Ansvaret för huvuddelen av statskommunvägarna samt

enskilda vägarna (mom.45)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Regeringen framhåller" och slutar med "avstyrks

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan för sin del inte godta den överföring på

kommunerna av ansvaret för statskommunvägar och enskilda vägar

som regeringen förordar. Om en sådan överföring genomförs

innebär det en klar risk för att staten småningom helt upphör

med sitt ekonomiska engagemang för dessa vägar. Utskottet

avstyrker därför regeringens förslag.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Motion T362 (m) yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande

lydelse:

45. beträffande ansvaret för huvuddelen av

statskommunvägarna samt enskilda vägarna

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T60 yrkande 11

samt med avslag på regeringens förslag i proposition 1990/91:87

om principen att det politiska och ekonomiska ansvaret för

huvuddelen av statskommunvägarna samt enskilda vägarna skall

överföras till kommunerna och på motion 1990/91:T362 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

31. Medelsanvisning för bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar (mom.46)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion T211 (m) uttalade

uppfattningen att 818 milj.kr. -- eller 188,4 milj.kr. mer än

vad regeringen föreslår -- bör redovisas under anslaget för

nästa budgetår. Yrkande 27 i nämnda motion tillstyrks

följaktligen. Utskottets ställningstagande innebär att syftet

med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande

lydelse:

46. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

byggande av enskilda vägar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T211 yrkande 27

samt med anledning av regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T215 yrkande 5 och

1990/91:T361 yrkande 4 till Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 818000000 kr.,

32. Medelsanvisning för bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar (mom.46)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motionerna T215 (c) och

T361 (c) uttalade uppfattningen att 709 milj.kr. -- eller 80

milj.kr. mer än vad regeringen föreslår -- bör anvisas under

anslaget för nästa budgetår. Yrkandena 5 resp. 4 i nämnda

motioner tillstyrks följaktligen. Utskottets ställningstagande

innebär att syftet med motion T211 (m) yrkande 27 torde få anses

delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande

lydelse:

46. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och

byggande av enskilda vägar

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T215 yrkande

5 och 1990/91:T361 yrkande 4 samt med anledning av regeringens

förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motion

1990/91:T211 yrkande 27 till Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 709000000 kr.,

33. Medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande åtgärder

m.m. (mom.48)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.48 börjar

med "Utskottet ser" och slutar med "motionsyrkandena avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Bärighetspaketet är en ensidig satsning på att förbättra

lastbilstrafikens konkurrenskraft. Detta missgynnar den mer

miljöanpassade järnvägstrafiken, ökar belastningen på miljön och

leder till kraftigt ökat slitage av vägnätet i stora delar av

landet. Sammantaget medför detta ett stort slöseri med såväl

naturresurser som samhällets begränsade ekonomiska tillgångar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringens

förslag till medelsanvisning bör avslås, att anslaget skall

upphöra och att det särskilda bärighetsprogrammet bör avvecklas

med omgående verkan. Motion T249 (v) yrkande 10 tillstyrks. Vad

utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med de övriga

motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett --

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande

lydelse:

48. beträffande medelsanvisning för särskilda

bärighetshöjande åtgärder m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T249 yrkande 10

samt med anledning av motionerna 1990/91:T207 yrkande 20 och

1990/91:T235 yrkande 4

dels avslår regeringens förslag till medelsanvisning i

proposition 1990/91:100 bilaga 8,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

34. Drivaxel- och boggitryck m.m. (mom.49)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "därför

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig en höjning av högsta tillåtna

drivaxel- och boggitryck från nuvarande 10 ton resp. 16 ton samt

anser att regeringen snarast möjligt bör utfärda bestämmelser

enligt vilka landsvägsfordons högsta tillåtna bruttovikt och

längd reduceras från nuvarande 56 ton resp. 24 meter till 40 ton

resp. 18 meter senast år 1994. Med sådana bestämmelser behövs

inte de bärighetshöjande åtgärderna och anslaget härför.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som torde tillgodose

syftet med motionsyrkandena -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande

lydelse:

49. beträffande drivaxel- och boggitryck m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T35 yrkande

10, 1990/91:T79 yrkande 1 samt 1990/91:T207 yrkandena 18 och 19

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

35. Kompletterande bärighetsprogram (mom.50)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Om riksdagen" och slutar med "till känna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet motsätter sig bestämt ett fortsatt och utbyggt

bärighetsprogram i syfte att göra det möjligt att ytterligare

höja lastbilsvikterna. Skulle programmet genomföras medför det

en försämrad konkurrensförmåga för järnvägarna och en stor risk

för att transporter överförs från järnväg till väg. En sådan

utveckling är enligt utskottets mening helt oacceptabel.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet

med motionsyrkandet torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande

lydelse:

50. beträffande kompletterande bärighetsprogram

att riksdagen med anledning av förslaget i proposition

1990/91:87 om att medel ur en infrastrukturfond skall få

användas för vissa vägförstärkningar och motion 1990/91:T40

yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

36. Inriktningen av vägverkets framtida organisation

(mom.52)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50

börjar med "Utskottet har" och på s. 51 slutar med "är

följande:" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som framförs i flera av

motionerna mot regeringens förslag till organisationsmodell för

vägverket. Så som framhålls i motion T35 (v) innebär den

föreslagna omorganisationen en stor risk för att ett antal län

får svårt att hävda sina intressen i förhållande till

storstadsområdena. Dessutom riskerar de föreslagna

förändringarna att tvärtemot vad som påstås leda till ökad

byråkrati i stället för besparingar.

I den ovan nämnda motionen påtalas att vägverket har bildat

ett dotterbolag, Väginvest AB, som redan getts omfattande

befogenheter till engagemang i väg- och broprojekt. Syftet är

att bolaget skall leda uppbyggnaden av ett avgiftsfinansierat

vägsystem. Den förändrade planeringsprocess och organisation som

regeringen föreslår för vägverket bygger på avgiftsfinansiering.

Om regeringens ambitioner fullföljs innebär det dessutom att

den nya vägverksorganisationen kommer att kunna agera

självständigt i för samhället avgörande frågor, vilket innebär

att riksdagens demokratiska inflytande urholkas. Det är enligt

utskottets mening inte lämpligt att delegera de avgöranden till

vägverket, på affärsmässiga grunder, som regeringen föreslår.

Med tillväxtpropositionens förslag minskas utrymmet ytterligare

för en trafikpolitik med utgångspunkt i miljöhänsyn och

regionalpolitiskt ansvar.

Med det sagda avstyrker utskottet regeringens förslag om

inriktningen av vägverkets framtida organisation.

Nedan förtecknas ett antal motioner som gäller vägverkets

organisation. Utskottets ställningstagande innebär att bland

dessa tillstyrks motionerna T63 (c) yrkande 3, T308 (m), T330

(m) och T334 (c). Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med

dem torde dock få anses helt eller delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande

lydelse:

52. beträffande inriktningen av vägverkets framtida

organisation

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T63 yrkande

3, 1990/91:T308, 1990/91:T330 och 1990/91:T334 avslår

regeringens förslag i proposition 1990/91:87 samt motionerna

1990/91:T13 yrkande 2, 1990/91:T17, 1990/91:T20,

1990/91:T22, 1990/91:T31, 1990/91:T32, 1990/91:T42,

1990/91:T44 yrkande 2, 1990/91:T58 yrkande 3, 1990/91:T60

yrkande 8, 1990/91:T63 yrkande 4, 1990/91:T64 yrkandena 2

och 3, 1990/91:T65 yrkande 1, 1990/91:T303, 1990/91:T306,

1990/91:T312, 1990/91:T317, 1990/91:T320 yrkande 6,

1990/91:T323, 1990/91:T328, 1990/91:T336, 1990/91:T340,

1990/91:T348, 1990/91:T350, 1990/91:T354, 1990/91:T364,

1990/91:T365, 1990/91:T373, 1990/91:T374 och

1990/91:T378,

37. Översyn av vägverkets bolagiserade affärsverksamhet

(mom.56)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Verksamhet i" och slutar med "motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vägverkets

bolagiserade verksamhet bör ses över. I den mån det inte är av

starkt allmänt intresse med ett statligt ägande av dessa bolag

bör de säljas. I den mån ett starkt allmänt intresse faktiskt

finns bör verksamheten demokratiseras, dvs. öppnas för insyn och

direkt politisk påverkan under demokratiska former.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande

lydelse:

56. beträffande översyn av vägverkets bolagiserade

affärsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T40 yrkande 31

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

38. Flerårsplaner och fördelningsplaner inom vägväsendet m.m.

(mom.57) -- motiveringen

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla

m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Av

utskottets" och på s. 55 slutar med "planeringsomgång

fastställs" bort utgå.

39. Kringfartsleder (mom.58)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten

Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Kringfartsleder förbi såväl större städer som mindre orter

ökar enligt utskottets mening effektiviteten i trafikföringen.

De är samtidigt en god miljöinvestering. Säkerheten för främst

oskyddade trafikanter förbättras avsevärt. Det kraftiga buller

som uppkommer i tätorter med reflekterande ljud och i samband

med ständiga accelerationer kan avskärmas och minskas.

Utsläppen minskar därför att fordon som kan framföras i

jämn hastighet förorenar väsentligt mindre än fordon som står

still med motorn i gång eller framförs i ryckig fart. Även

bränsleförbrukningen minskar i allmänhet vid jämn fart. Vägar

med bra kvalitet från trafiksäkerhetssynpunkt och dimensionerade

för aktuell trafikmängd innebär möjlighet till jämn hastighet

för trafiken. Jämn hastighet innebär inte nödvändigtvis hög

hastighet. Vägar som konstant är underdimensionerade och med

många hinder och upprepade hastighetsnedsättningar för ökad

trafiksäkerhet leder till en ojämn trafikrytm. Den ojämna

trafikrytmen leder till mer skadliga utsläpp, ökad

energiförbrukning och störande buller.

Att avstå från att bygga bra vägar i syfte att hindra trafik

skapar ökad irritation och minskad framkomlighet. I praktiken

innebär det att miljön försämras. Till detta kommer ökade

kostnader för transporter, minskad samhällsekonomisk

effektivitet och ökade trafikskador.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Därmed torde syftet med samtliga de

motionsyrkanden som nu är i fråga få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande

lydelse:

58. beträffande kringfartsleder

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande

6, 1990/91:T253 yrkande 12 och 1990/91:T267 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

40. Program för modernisering av det befintliga vägnätet

(mom.59)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55

börjar med "Vägplaneringsprocessen syftar" och slutar med

"avstyrker detsamma" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vägverket, vid

sidan av programmet för nybyggnad, bör utarbeta ett

moderniserings- och uppgraderingsprogram för vägar som inte inom

överskådlig tid kan bli föremål för nybyggnad. Inom ramen för

ett sådant program kan t.ex. stigningsfiler anläggas. Det är

också möjligt att genom målning och skyltning även av

vägsträckor utan stigning åstadkomma särskilda omkörningsfiler

på vissa sträckor. Om bilisterna vet att en säker

omkörningsmöjlighet finns inom rimligt avstånd, avvaktar de

flesta detta tillfälle. Säkerhet och framkomlighet kan också

förbättras genom att dubbla filer anläggs vid korsningar.

Programmet bör ha genomförts på riksvägnätet till år 2000.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande

lydelse:

59. beträffande program för modernisering av det

befintliga vägnätet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T215 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

41. Södertäljes trafiksystem (mom.60)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56

börjar med "Utskottet hänvisar till vad" och slutar med

"avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i

att utan dröjsmål få till stånd de satsningar på infrastrukturen

i Södertälje kommun som anges i motionen.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande

lydelse:

60. beträffande Södertäljes trafiksystem

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T234 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

42. Rättvis fördelning av väganslagen m.m. (mom.61)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56

börjar med "Fördelningen av" och slutar med "härom avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Som motionären framhåller används i dag den absolut största

delen av väganslagen i storstadsområden och andra tätt befolkade

regioner. Detta är enligt utskottets mening oacceptabelt. Det

strider också mot det trafikpolitiska målet om en

tillfredsställande vägstandard i landets alla delar. Utskottet

anser att glesbygden, med nedslitna och trafikfarliga vägar, bör

prioriteras på bekostnad av satsningar i storstadsregionerna.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande

lydelse:

61. beträffande rättvis fördelning av väganslagen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T235 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom

anfört,

43. Utbyggnad av spårvägen i Norrköping (mom.62)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56

börjar med "Utskottet hänvisar till den" och slutar med

"avstyrker motionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är

utomordentligt angeläget att den spårvägsutbyggnad i Norrköping

som motionen avser kommer till stånd snarst möjligt. Ett

särskilt statsbidrag bör därför utgå för ändamålet. Det i

motionen föreslagna bidragsbeloppet, 40 milj.kr., synes väl

avvägt. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag om

ett särskilt anslag på detta belopp för utbyggnad av spårvägen i

Norrköping.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande

lydelse:

62. beträffande utbyggnad av spårvägen i Norrköping

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T367 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

44. Saltanvändningen på vägarna (mom.63)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56

börjar med "Enligt vad" och slutar med "avstyrks

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt

motionerna talar för att saltningen på vägarna bör minska. Man

bör i stället enligt utskottets mening satsa på bättre

information samt sänkta hastighetsgränser i kombination med ökad

sandning.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motion

T412 (mp) yrkande 20 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär

att syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde

få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande

lydelse:

63. beträffande saltanvändningen på vägarna

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkande 20

samt med anledning av motionerna 1990/91:T341 och

1990/91:T375 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet härom anfört,

45. Användning av dubbdäck (mom.64)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56

börjar med "Vägverket och" och slutar med "utskottet

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Ståldubbar används flitigt i vinterdäck, eftersom de ger

bättre grepp på hala vägar. Dessvärre sliter dubben mycket på

vägbanan och bidrar också till att skapa ett smutsigt väglag.

Lättare dubbtyper finns numera som ger god halkbekämpning utan

att slita lika mycket på vägbanan som ståldubben. De sistnämnda

bör därför nu kunna förbjudas.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motion

T412 (mp) yrkande 19 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär

att syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde

få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande

lydelse:

64. beträffande användning av dubbdäck

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkande 19

samt med anledning av motionerna 1990/91:T342 och 1990/91:T375

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

härom anfört,

46. Vägarbetares säkerhet (mom.68)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57

börjar med "Enligt vad utskottet erfarit har" och slutar med

"densamma avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

angeläget att åtgärder av det slag som anges i motionen snarast

möjligt vidtas för att öka säkerheten för vägarbetare och annan

personal som deltar i vägarbeten.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande

lydelse:

68. beträffande vägarbetares säkerhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T351 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

Särskilda yttranden

Särskilda yttranden

1. Principer för byggande av en ny bro över Svinesund

(mom.14)

Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:

Behovet av infrastrukturinvesteringar är mycket omfattande. Vi

har för vår del pekat på möjligheten att finansiera en utökning

av dessa investeringar genom att ta i anspråk intäkter från

försäljning av statliga företag. En kompletterande möjlighet är

att utnyttja avgiftsfinansiering, i första hand i form av

avgifter på nya vägar och broar samt avgifter som införs av

miljöskäl i storstäderna. Regeringen föreslår i

tillväxtpropositionen att avgifter skall kunna tas ut även på

befintliga vägar. Vi vill inte utesluta att detta i

undantagsfall kan bli aktuellt. Vi har därför inte velat

motsätta oss förslaget. Vi förbehåller oss emellertid rätten att

pröva frågan från fall till fall och vill understyrka att en rad

hänsyn måste tas vid dessa bedömningar, inte minst situationen

för lokalbefolkningen vid pendling.

2. Principer för byggande av en ny bro över Svinesund

(mom.14)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anför:

För dem som arbetspendlar över Svinesundsbron finns ingen

rimlig alternativ väg. Vi förutsätter att en skyldighet att

betala avgift för att nyttja den befintliga och den nya bron

inte kommer att omfatta dessa pendlare.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionerna2

Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt2

Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga 83

Motionerna4

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87

Näringspolitik för tillväxt4

Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:90 En god

livsmiljö7

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

19917

Vissa motioner och motionsyrkanden om flerårsplaner och

fördelningsplaner m.m.16

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87

Näringspolitik för tillväxt16

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

199117

Utskottet25

1 Inledning25

2 Vägnätet25

3 Målen för vägpolitiken25

4 Investeringsplanering26

5 Vägväsendets finansiering33

5.1 Finansiering vid sidan av statsbudgeten33

5.2 Anslagsfrågor m.m.38

5.2.1 B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.38

5.2.2 B 2. Drift och underhåll av statliga vägar38

5.2.3 B 3. Byggande av riksvägar40

5.2.4 B 4. Byggande av länstrafikanläggningar43

5.2.5 B 5. Bidrag till drift och underhåll av

statskommunvägar m.m.46

5.2.6 B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda

vägar47

5.2.7 B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande

åtgärder48

6 Vägverkets organisation50

7 Motioner om flerårsplaner och fördelningsplaner m.m.54

8 Övriga frågor56

Hemställan58

Reservationer66

Särskilda yttranden94