Bet. 1990/91:TU3

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU03

Vissa trafikpolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

TU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 25 motioner som väckts dels

under den allmänna motionstiden i januari 1990, dels med

anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska

frågor.

Med hänvisning till riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988

och till vad utskottet anfört i sitt betänkande 1989/90:TU27 om

trafikens infrastruktur avstyrker utskottet de motionsyrkanden

som begär att målen och inriktningen av trafikpolitiken skall

förändras.

I betänkandet behandlas även motionsyrkanden om förbättrad

trafikplanering, krav på avreglering, utveckling av sjöfarten,

ombildning av affärsverken till bolag samt krav på översyn av

myndighetsorganisationen på transportområdet. Med hänvisning

bl.a. till det trafikpolitiska beslutet och pågående

utredningsarbete avstyrks även dessa motionsyrkanden av

utskottet.

Med anledning av utskottets ställningstagande har 13

reservationer avgivits. De frågor som reservationerna avser samt

de partier som står bakom dem redovisas översiktligt under

avsnitt 7 Hemställan (s. 25--26).

Motionerna

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

1990

1989/90:T211 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om koncessionsprövning av den tunga landsvägstrafiken.

1989/90:T212 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om mål och riktlinjer för trafikpolitiken

och trafikens miljöanpassning,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en avreglering av trafikslagen,

1989/90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att stat och kommun bör reducera antalet regler och förordningar

inom trafikpolitiken,

2. att riksdagen beslutar att de olika trafikgrenarna skall

ges ett ökat kostnadsansvar i enlighet med vad i motionen

anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till olika

trafikgrenarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att marknadsanpassade mekanismer för

att finansiera och styra infrastrukturen bör användas när så är

möjligt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om infrastrukturens betydelse för att

uppväga kostnadsnackdelen av stora avstånd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjligheterna för investerare att

tillgodogöra sig värdet av positiva externa effekter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att möjligheten att skattefinansiera

underskott i affärsverksamhet avskaffas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utformningen av ekonomiska

styrmedel skall bygga på miljöeffekterna och inte viss teknik,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om användande av miljöavgiftsmedel för

att stimulera framtagandet av ny teknik och nya mätmetoder,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utformningen av ekonomiska styrmedel,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om affärsverken,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avveckling av monopol och

prestationsplikt,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avreglering och regionalpolitik,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om europeiskt trafiksamarbete.

1989/90:T217 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att 1988 års trafikpolitiska beslut omprövas i enlighet med vad

i motionen anförts.

1989/90:T220 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vägtrafikens samhällsekonomiska

kostnader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att personbilstrafiken bör minskas med 25% till år 1995,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den långväga godstrafiken på väg bör minskas med 30% till

år 1995,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering

i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att

minska vägtrafiken.

1989/90:T221 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att vägtrafiken måste minskas med minst 25% till år 1995 som

ett led i trafiksäkerhetsarbetet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av samplanering av

kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den

trafiksäkrare kollektivtrafiken.

1989/90:T222 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Jo773 --

hos regeringen begär förslag till stimulansåtgärder för att

minska den tunga vägtrafikens miljöpåverkan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1989/90:Jo773 anförts om minimering av vägtrafikens

negativa miljöpåverkan.

1989/90:T225 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt

förankrad översyn av myndighetsorganisationen på

kommunikationsområdet enligt de riktlinjer som angetts i

motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny

beräkningsmodell för trafikinvesteringar enligt de riktlinjer

som angetts i motionen.

1989/90:T231 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

betydelsen av utveckling av transporter och kommunikationer i

Västerbotten.

1989/90:T232 av Kent Lundgren m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att ta fram ett förslag till begränsning av bilismens

ökande och senare även minskning av dess nuvarande volym i

enlighet med motionens anda.

1989/90:T235 av Roy Ottosson och Eva Goës (båda mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av flottningens framtida

möjligheter.

1989/90:T238 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sammanförande av vägverket, banverket och transportrådet till

ett nytt trafikverk.

1989/90:T240 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att miljöhänsyn skall styra

trafikpolitiken,

2. att riksdagen begär att regeringen under 1990 skall

återkomma med ett förslag om trafik- och miljöpolitiska

riktlinjer enligt 1988 års beslut.

1989/90:T241 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att spårbundna transporter och

miljövänlig sjöfart skall utgöra basen i det svenska

transportsystemet.

1989/90:T243 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1989/90:N347 anförts om statens delansvar i

utvecklingen av infrastrukturen i Skåne.

1989/90:T248 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en mer enhetlig behandling av

bilfrågor inom regeringskansliet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överflyttning av trafikarbetet från

bil till buss.

1989/90:T250 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en ny modell för beräkningar av den

samhällsekonomiska nyttan av olika investeringar och vid beslut

om upphandling av järnvägstrafik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vidgning av den kommunala kompetensen

i syfte att förstärka kommunernas möjligheter att minimera

trafikens miljöpåverkan och trängseleffekt.

1989/90:T252 av Claes Roxbergh och Elisabet Franzén (båda mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering

i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att

minska vägtrafiken.

1989/90:T255 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1989/90:Jo879 anförts om nödvändigheten av

omfattande satsningar på kollektivtrafiken för att nå snabba och

omfattande miljöförbättringar,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till

omställning av vägtrafiken i enlighet med vad i motion

1989/90:Jo879 anförts,

3. att riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Jo879 --

begär att regeringen under 1990 återkommer med förslag om

trafik- och miljöpolitiska riktlinjer.

1989/90:T257 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1989/90:Bo250 anförts om utbyggnad av

kollektivtrafiken i storstäderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motion 1989/90:Bo250 anförts om begränsning av biltrafiken

i city.

1989/90:T532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om målsättningen att öka

järnvägstrafikens andel av såväl gods- som persontransporter på

vägtrafikens bekostnad,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att anpassa andra transportslag och

samhällsplanering till järnvägstrafikens förmån,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

obligatoriska miljökonsekvensanalyser med bl.a. en alternativ

järnvägsutbyggnad vid alla större väg- och

flygplatsinvesteringar.

1989/90:T612 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om prioriteringar inom kommunikationssektorn

med beaktande av utökad kustsjöfart.

1989/90:T619 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten att utveckla sjöfarten av

energiskäl.

1989/90:T639 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program

och en långsiktig strategi för svensk sjöfart,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att transporterna till sjöss bör utvecklas på bekostnad av

landsvägens tunga transporter.

Motion väckt med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa

näringspolitiska frågor

1989/90:T42 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att de transporter som samhället

och enskilda behöver, måste göras så rena från skadliga utsläpp,

så handikappvänliga och så trafiksäkra som den bäst kända

tekniken medger,

9. att riksdagen beslutar att trafikpolitiken måste utformas

i riktning mot en helt ny transportstruktur, där järnväg och

övrig miljövänlig kollektivtrafik utvecklas på bekostnad av väg-

och flygtrafik.

Utskottet

1 Trafikpolitikens mål och inriktning

1.1 Bakgrund

Under våren 1988 beslutade riksdagen om vilken inriktning som

trafikpolitiken skall ha inför 1990-talet (prop. 1987/88:50 och

78, bet. TU 13--24, SkU 21). Enligt detta beslut är det

övergripande målet för samhällets trafikpolitik att medborgarna

och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en

tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till

lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta innebär att

säkerheten och miljön skall ges en mer framskjuten plats jämfört

med tidigare trafikpolitiska beslut.

Riksdagen lade vidare fast följande fem delmål för

trafikpolitiken.

Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och

näringslivets grundläggande transportbehov tillgodoses.

Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett

effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet.

Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt

ställda krav på säkerhet i trafiken.

Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och

hushållningen med naturresurser främjas.

Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till

regional balans.

1.2 Motionerna

I motion T215 (m) framhålls att det moderna samhället och den

moderna produktionstekniken bygger på specialisering. Var och en

gör det han är bäst på, vilket ger hög effektivitet och högt

välstånd. Detta förutsätter samarbete och samverkan mellan

människor och företag. Kommunikationerna i ordets vidaste

betydelse blir då avgörande för resultatet. För att det i

framtiden skall vara möjligt att bo och verka utanför de större

tätorterna måste infrastrukturen få en sådan uppbyggnad och

omfattning att den kostnadsnackdel som skapas av de stora

avstånden inte blir alltför stor. Eftersom infrastrukturen har

så stor betydelse är det enligt motionen mycket väsentligt att

den får ett utseende och en uppbyggnad som överensstämmer med

människors önskemål och behov och inte anpassas till någon

centralt skapad vision om hur samhället bör se ut.

Motionärerna anser att de olika trafikgrenarna skall ges ett

ökat kostnadsansvar och att offentliga aktörer i större

utsträckning skall jämställas med privata på så sätt att monopol

och privilegier avskaffas liksom möjligheten att

skattefinansiera underskott i affärsverksamhet. Många

investeringar som skulle vara lönsamma kan i dag inte genomföras

på grund av svårigheten för investeraren att tillgodogöra sig

värdet av investeringen. Dessa problem bör i möjligaste mån

undanröjas. En metod skulle kunna vara att affärsverk i stället

för att själva exploatera mark låter andra göra det mot

ersättning.

Motionärerna anser att det i huvudsak finns två skäl --

förutom eventuellt rent fiskala -- för att ta ut skatter och

avgifter på trafikområdet. Det första är för att finansiera

trafikens egna gemensamma kostnader såsom vägar, vägunderhåll

och trafiksäkerhet. Det andra är för att kompensera för eller

minska de skador/kostnader som trafiken orsakar andra framför

allt i form av miljöstörningar. De ekonomiska styrmedlen måste

vara så utformade att de verkligen bygger på miljöeffekterna och

inte på en viss teknik. Det viktiga är inte med vilken teknik

utsläppen minskas utan att de blir mindre.

Enligt motionen får ekonomiska styrmedel inte konstrueras

som inkomstkällor för statskassan. Risken är då stor att de får

en utformning som ger stora intäkter i stället för positiva

miljöeffekter.

I motionen framhålls vidare att transportbranschen undergår

en rad förändringar och förenklingar inom EG. En snabb

anpassning till EG:s regler är en förutsättning för

näringslivets livskraft och därmed för fortsatt och förbättrat

välstånd.

I motion T222 (m) anförs att den tunga vägtrafiken svarar

för en inte obetydlig miljöpåverkan i synnerhet med tanke på

äldre dieselfordons dåliga utsläppsdata. Regeringen bör därför

återkomma med förslag till åtgärder som nedbringar den tunga

trafikens negativa miljöpåverkan. Det bör därvid övervägas hur

stimulanser skall utformas för att åstadkomma en snabbare

övergång till miljövänligare motorer och teknik. Även andra

trafikslags miljöpåverkan måste minimeras.

Enligt motion T248 (m) finns det bl.a. mot bakgrund av

beräkningar av avgasutsläppen som VTI gjort inte skäl att

acceptera talet om att man under alla omständigheter skall

arbeta för en överflyttning av trafikarbetet från bil till buss.

I motion T212 (fp) framhålls att det närmast är en

självklarhet i en välfärdsstat och en förutsättning för fortsatt

utveckling att människor och gods kan färdas effektivt och

snabbt mellan olika landsdelar. Trafik och transporter utgör

samtidigt enligt motionen en av det moderna samhällets största

källor till miljöförstöring. Det gäller utsläpp och föroreningar

från bilar, fartyg och flygplan, buller samt vägar och järnvägar

som skär sönder värdefulla naturområden. En av de viktigaste

miljöpolitiska uppgifterna under 1990-talet är att komma till

rätta med trafikens miljöproblem. Trafikinvesteringarna måste

ske utifrån ett tillfredsställande samhällsekonomiskt

beslutsunderlag där alla intäkter och kostnader över tiden vägs

samman. Varje trafikgren skall bära sina egna samhällsekonomiska

kostnader, innefattande bl.a. miljöpåverkan och eventuellt ökade

risker i trafiken. Grundläggande för synen på trafikens

miljöpåverkan måste vara gränsen för vad naturen tål.

I motion T257 (c) framhålls att en förutsättning för att

göra det möjligt att kraftigt reducera biltrafiken i våra

storstäder är att attraktiva resealternativ byggs upp.

Kollektivtrafiken måste genomgå en omfattande upprustning och

utbyggnad. Det är nödvändigt att det kollektiva trafikutbudet

präglas av komfort, turtäthet, enkelhet och snabbhet om det

skall kunna bli ett realistiskt alternativ till bilen.

Utbyggnaden av kollektivtrafiken kan bara till en mindre del

finansieras genom avgifter. Det är rimligt att de som åker bil,

utöver att de betalar för väghållningen, även betalar

kostnaderna för effekterna av bilåkningen i form av kostnader

för avgaser, buller, trängsel och olyckor. Detta kan bl.a. ske

genom områdesavgifter för biltrafiken i citykärnor och

innerstadsområden. Motionärerna anser att regeringen snarast bör

lägga fram förslag till lagstiftning med anledning av

storstadstrafikkommitténs förslag.

I motion T42 (vpk) framhålls att samhället måste ha ett

avgörande inflytande över vägar, järnvägar och över

trafikförsörjningen. Transporterna måste fungera bra i alla

delar av Sverige. Om privata vinstintressen ges möjlighet att ta

över och styra delar av infrastrukturen kan inte samhället

garantera att hela landets transportbehov blir tillgodosedda.

Enligt motionen krävs det en helt ny transportstruktur, om

miljön skall kunna räddas och förbättras och om antalet dödade

och skadade människor i trafiken skall kunna minskas.

Trafikpolitiken bör omgående utformas så att trafikströmmen

flyttas över från väg- och flygtransporter till miljövänliga

järnvägs- och sjötransporter. De transporter som enskilda och

samhället behöver måste göras så rena från skadliga utsläpp, så

handikappvänliga och så trafiksäkra som den bäst kända tekniken

medger.

I motion T241 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att

spårbundna transporter och miljövänlig sjöfart skall utgöra

basen i det svenska transportsystemet.

I motion T240 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att

miljöhänsyn skall styra trafikpolitiken samt att regeringen

under 1990 skall återkomma med ett förslag om trafik- och

miljöpolitiska riktlinjer. Det sistnämnda yrkandet framförs även

i motion T255 (vpk).

I motion T255 (vpk) framhålls också att vägtrafiken orsakar

många av våra miljöproblem. Det behövs enligt motionen en i

grunden annorlunda trafikpolitik för att komma till rätta med

bilismens miljöproblem. Det enda rimliga är att göra omfattande

satsningar på miljövänliga, bekväma och snabba

kollektivtrafiksystem och därmed minska vägtrafiken. De bilar

som behövs när kollektivtrafiken byggs ut skall vara så få och

så rena som möjligt. Motionärerna yrkar att riksdagen hos

regeringen begär förslag till omställning av vägtrafiken. År

2000 skall nya bilar som körs med fossila bränslen inte

tillåtas. Senast år 2010 skall all förbränning av fossila

bränslen i fordon förbjudas. I en första etapp skall den

gemensamma sektorn övergå till elfordon för lätta transporter i

tätorter.

I motion T217 (mp) framhålls att sedan trafikbeslutet togs

år 1988 har trafiken och då främst vägtrafiken och flygtrafiken

ökat kraftigare än på mycket länge. Till följd av trafikökningen

har trafiksäkerheten försämrats, och de miljö- och

energipolitiska mål som riksdagen lagt fast blir mycket svåra

att hålla. Det trafikpolitiska beslutet måste enligt motionen

omprövas. Trafiken måste på allvar anpassas till naturens krav.

Omprövningen bör ha följande inriktning. Vägtrafiken bör

minskas, godstrafik bör överföras från väg till järnväg och sjö,

utsläppen från alla typer av trafik bör minskas radikalt,

inrikes flygtrafik bör minskas till järnvägens förmån,

järnvägsutbyggnaderna i landet bör ökas kraftigt, och nya

transportlösningar som ger mindre energiåtgång och mindre

utsläpp men som ändock är effektiva bör sökas.

Även i motion T532 (mp) understryks järnvägens betydelse.

Det yrkas att målsättningen skall vara att öka järnvägstrafikens

andel av såväl gods- som persontransporter på vägtrafikens

bekostnad samt att andra transportslag och samhällsplaneringen

skall anpassas till järnvägens förmån.

I motion T220 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att personbilstrafiken bör minskas med

25% till år 1995 samt att den långväga godstrafiken på väg bör

minskas med 30% under samma tid. En sådan reduktion av

vägtrafiken är nödvändig för att miljöproblemen skall kunna

lösas och för att en långsiktig energihushållning skall kunna

genomföras. Enligt motionärerna uppgår den samhällsekonomiska

nettoförlusten av vägtrafiken i Sverige till minst 20 miljarder

kronor per år.

I motion T221 (mp) yrkas att vägtrafiken minskas med 25%

till år 1995 som ett led i trafiksäkerhetsarbetet.

I motion T232 (mp) yrkas att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att ta fram ett förslag till begränsning

av bilismens ökning och senare även minskning av dess nuvarande

volym. Utgångspunkten för att stoppa ökningen av bilparken bör

vara att ingen ny bil får inregistreras utan att skrotning skett

av motsvarande fordon.

I motion T211 (s) anförs att för att trafikmiljön och

totalmiljön skall förbättras bör man med kraft arbeta för att

överföra mera av tunga och miljöfarliga transporter från våra

vägar till järnväg. Ett sätt att åstadkomma detta är enligt

motionen att ålägga dessa transporter koncessionsprövning.

I motion T231 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna kommunikationernas betydelse för

utvecklingen av Västerbottens län.

I motion T243 (c) framhålls att en väl utvecklad

infrastruktur i form av vägar, järnvägar och flygförbindelser

har en avgörande betydelse såväl för Skånes

expansionsmöjligheter i stort som för näringslivet. Enligt

motionen ankommer det på staten men också på kommuner och

landsting att prioritera infrastrukturen i regionen.

1.3 Utskottets ställningstagande

Av den tidigare redovisningen framgår att riksdagen våren 1988

beslutade att det övergripande målet för samhällets

trafikpolitik skall vara att erbjuda medborgarna och

näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker

och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnader. Riksdagen ställde sig vid detta

tillfälle också bakom de fem delmål om tillgänglighet,

effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans som

föreslogs i den trafikpolitiska propositionen.

Enligt utskottets mening överensstämmer dessa mål i stor

utsträckning med de synpunkter om de övergripande målen för

trafikpolitiken som förs fram i motionerna.

I flertalet av motionerna yrkas att större hänsyn skall tas

till miljöfrågorna. Utskottet vill med anledning härav erinra om

att riksdagens trafikpolitiska beslut innebar att miljöfrågorna

skall ges en mer framskjuten plats än tidigare i det

trafikpolitiska arbetet. Inriktningen på lång sikt när det

gäller trafikens miljöeffekter skall vara att radikalt minska de

skadliga utsläppen från transportsystemet. Utsläppen av

föroreningar skall begränsas, nationellt och internationellt,

till vad naturen tål. I tätorterna skall luftkvaliteten radikalt

förbättras och bullerstörningarna begränsas. Hushållningen med

energi inom transportsektorn skall förbättras genom ökad

energieffektivitet hos de enskilda fordonen.

Av det anförda framgår att utskottet anser det nödvändigt

att i hög grad minska fordonens utsläpp av föroreningar. Flera

beslut i denna riktning har redan tagits. För personbilar har

sålunda obligatorisk avgasrening införts fr.o.m. 1989 års

modeller. Skärpta avgaskrav för lätta lastbilar och bussar

kommer att införas fr.o.m. 1992 års modeller och för tunga

fordon fr.o.m. 1993 års modeller.

Regeringen har i proposition 1989/90:143 föreslagit att en

kommun skall ges rätt att tillfälligt förbjuda person- och

lastbilstrafik inom vissa områden, då luftföroreningarna utgör

ett hot mot människors hälsa. Denna proposition grundar sig på

ett förslag av storstadstrafikkommittén. Kommittén har också

lagt fram en rad andra förslag som syftar till att begränsa

trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsområdena, bl.a.

förslag om att kommunerna skall ges rätt att införa bilavgifter

för färd med motorfordon inom ett visst begränsat område.

Regeringen har för avsikt att i en särskild proposition

våren 1991 redovisa hur det trafik- och miljöpolitiska arbetet

skall fullföljas under 1990-talet.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om nödvändigheten

av att minska trafikens miljöproblem och i avvaktan på

regeringens ställningstagande till bl.a.

storstadstrafikkommitténs förslag anser utskottet att det inte

är erforderligt med något särskilt uttalande från riksdagens

sida med anledning av de yrkanden om miljön som förs fram i

motionerna. Att såsom begärs i flera av motionerna riksdagen

skulle besluta att bilismen skall begränsas med en viss andel

anser utskottet vara en olämplig metod att komma till rätta med

miljöproblemen. Utskottet anser också det vara olämpligt att,

såsom föreslås i motion T211 (s), införa koncessionsprövning av

den tunga lastbilstrafiken.

Yrkanden om att trafikpolitiken måste verka för goda

kommunikationer i hela landet förs fram i motionerna. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om att det trafikpolitiska

beslutet innebar att transportsystemet skall byggas upp så att

det bidrar till regional balans. Åtgärder inom trafikpolitikens

område måste syfta till att stödja de insatser som görs inom

regionalpolitiken som helhet. Samhället har enligt utskottets

mening självfallet ett ansvar även för trafikförsörjningen i

utsatta regioner.

Det trafikpolitiska beslutet innebar vidare att

transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt

ställda krav på säkerhet i trafiken och så att det bidrar till

ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet.

Utskottet vill beträffande frågan om en snabb anpassning

till EGs regler erinra om att det är regeringens målsättning,

vid de pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett s.k.

EES-avtal, att skapa en med EG-länderna så integrerad och fri

marknad som möjligt utan onödiga gränshinder och försvårande

kontrollrutiner för företagen.

Flera av motionerna framhåller nödvändigheten av att bygga

ut infrastrukturen i form av järnvägar, vägar och

kollektivtrafikanläggningar. Utskottet behandlade ingående dessa

frågor i sitt betänkande Trafikens infrastruktur (bet.

1989/90:TU27). I betänkandet redovisades att det föreligger

stora resursbehov inom väg-, järnvägs- och

kollektivtrafiksektorerna under 1990-talet. Utskottet framhöll

att resursbehoven inom dessa sektorer vida överstiger de

resurser som kan tillföras över statsbudgeten och att det därför

är nödvändigt att finna alternativa finansieringsformer.

Mot denna bakgrund har regeringen tillsatt en utredning som

förutsättningslöst skall se över möjligheterna till ökad

näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering inom väg- och

järnvägssektorerna.

Regeringen har vidare tillsatt tre s.k. storstadsförhandlare

som har till uppgift att tillsammans med kommuner, landsting,

statliga och andra organ och grupper lägga fram förslag till

kraftigt förbättrade trafiksystem. Syftet skall bl.a. vara att

förbättra miljön, öka tillgängligheten samt skapa bättre

förutsättningar för storstadsregionernas utveckling.

I sitt betänkande 1989/90:TU27 anförde utskottet också att

det i likhet med regeringen anser att 5 miljarder kronor bör

anvisas för infrastrukturinvesteringar på trafikområdet i form

av ett engångsanslag. Regeringen avser att i höst för riksdagen

lägga fram förslag till medelsanvisning.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu

behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.

2 Samhällsplanering

I motionerna T225 (c) och T250 (c) framhålls att det saknas

relevanta beräkningsmodeller för att göra en fullständig

samhällsekonomisk analys av olika investeringar. Enligt

motionärerna kan man generellt påstå att

miljökostnader/miljövinster inte väger tillräckligt tungt, då

t.ex. lönsamheten av investeringar i nya järnvägar undersöks.

Motionärerna anser att regeringen bör ta initiativ för att

åstadkomma nya beräkningsmodeller.

I proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor

framhöll kommunikationsministern att en vidareutveckling av den

samordnade investeringsplaneringen är nödvändig. Denna planering

är enligt propositionen ett viktigt instrument för att man skall

kunna bedöma olika investeringsstrategier och göra avvägningar

mellan olika delsektorer. Utskottet delade

kommunikationsministerns uppfattning om behovet av att se över

formerna för den samordnade investeringsplaneringen.

Regeringen har givit transportrådet i uppdrag att ta fram

ett underlag för arbetet med att utveckla den samordnade

investeringsplaneringen. I transportrådets uppdrag ingår att

bedöma om affärsverken har använt ett gemensamt underlag för sin

planering och om miljöeffekterna har belysts.

Regeringen har vidare uppdragit åt transportrådet att lämna

förslag till förändrade former för statens upphandling av

interregional järnvägstrafik på stomnätet och på malmbanan.

Uppdraget skall redovisas för regeringen hösten 1990.

I 1988 års trafikpolitiska beslut fastlades ett

kostnadsansvar för transportsektorn. Grundprincipen är att de

avgifter som tas ut av trafiken skall täcka de totala

samhällsekonomiska kostnader som den ger upphov till. Regeringen

har beslutat om en översyn av 1988 års kostnadsansvar. Bl.a.

skall därvid granskas hur miljökostnader värderas.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är

väsentligt att den samhällsekonomiska analys som skall göras

inför olika investeringsbeslut grundas på ett tillförlitligt

beslutsunderlag. Ett omfattande översynsarbete av gällande

planeringssystem pågår. Med hänvisning härtill anser utskottet

att motionsyrkandena inte påkallar någon åtgärd från riksdagens

sida. De avstyrks därför.

I motion T250 (c) yrkas vidare att den kommunala kompetensen

vidgas i syfte att förstärka kommunernas möjligheter att

minimera trafikens miljöpåverkan och trängseleffekt. Som exempel

nämns i motionen att kommunerna själva bör kunna begränsa

trafiken, då föroreningarna överstiger de fastlagda nivåerna för

innerstadsområden.

Regeringen har, såsom redovisats i det föregående, i

proposition 1989/90:143 föreslagit att kommuner, i första hand

Göteborg, ges rätt att tillfälligt förbjuda person- och

lastbilstrafik inom vissa områden i situationer då

luftföroreningarna utgör ett akut hot mot människors hälsa.

Propositionen om tillfälligt bilförbud kommer att behandlas

av utskottet senare i höst. Med hänvisning härtill och i

avvaktan på regeringens ställningstagande till

storstadstrafikkommitténs övriga förslag avstyrker utskottet

motionen i denna del.

I motionerna T220 (mp) och T252 (mp) framhålls att

trafikplaneringen, på ett mer markant sätt än i dag, måste

ingå i den kommunala planeringen. Målsättningen måste vara att

minska onödig biltrafik och se till att den miljövänliga

kollektivtrafiken blir effektiv och kundanpassad.

I motion T221 (mp) betonas vikten av samplanering av

kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den

trafiksäkrare kollektivtrafiken. Detta synsätt bör i högre

utsträckning än nu prägla planarbetet i stat, landsting och

kommun.

Den nya plan- och bygglagen (PBL) har gett kommunerna

vidgade befogenheter att påverka bebyggelsen i sådan riktning

att resande med kollektiva färdmedel främjas.

Storstadskommittén har lämnat ett flertal förslag som syftar

till att öka resandet med kollektiva trafikmedel och stärka den

kommunala planeringen i detta syfte.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motionsyrkandena inte

bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks

därför av utskottet.

I motion T532 (mp) yrkas att regeringen utarbetar förslag om

obligatoriska miljökonsekvensanalyser, med bl.a. en

alternativ järnvägsutbyggnad, vid alla större väg- och

flygplatsinvesteringar.

Utskottet vill erinra om att det enligt 4 § väglagen vid

väghållning skall tas hänsyn till enskilda och allmänna

intressen, såsom t.ex. trafiksäkerhet och miljö. Det betyder att

bl.a. miljöintressena skall beaktas vid fastställelse av

arbetsplanerna. År 1987 kompletterades väglagen med krav på

miljökonsekvensbeskrivningar vid planering av vägar (prop.

1986/87:135, bet. JoU25, rskr. 319).

År 1989 infördes krav på att vid anläggande av och under

vissa förutsättningar vid ändring av en flygplats med en

nominell banlängd överstigande 1200 meter tillstånd skall sökas

hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Vidare skall den som

avser att ändra en sådan flygplats i god tid dessförinnan

underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommunen.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

motionsyrkandet till väsentlig del redan är tillgodosett. Någon

åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte

erforderlig, varför motionen avstyrks i denna del.

3 Avreglering

I motion T215 (m) framhålls att stat och kommuner bör reducera

antalet regler och förordningar inom trafikpolitiken så långt

som möjligt. De offentliga monopolen bör avskaffas. En

avreglering måste dock enligt motionen ta hänsyn till de

regionalpolitiska effekter som kan uppstå. Regionalpolitiska

insatser kommer i större utsträckning att behöva finansieras

öppet över statsbudgeten eller på annat liknande sätt.

I motion T212 (fp) anförs att trafiknäringen fortfarande

kännetecknas av många regleringar, koncessioner m.m. De

lättnader som hittills genomförts av detta regelverk är enligt

motionen inte tillräckliga. En ökad frihet, och därmed

förbättrade möjligheter till konkurrens mellan de företag som

producerar trafiktjänster, är nödvändig.

För att ge förutsättningar för en trafikförsörjning som är

anpassad till medborgarnas och näringslivets behov är det enligt

den trafikpolitiska propositionen angeläget att beslut som

gäller transportproduktionen fattas i så decentraliserade former

som möjligt och att arbetet med att minska den statliga

detaljregleringen av trafik och transporter drivs vidare och

intensifieras.

Ett flertal beslut i avreglerande riktning har tagits under

senare år. Affärsverken har givits större frihet och därmed

blivit självständigare och mer marknadsinriktade. Beträffande

kollektivtrafiken gäller att en rad statliga regleringar har

avskaffats. En omfattande avreglering av taxitrafiken har

genomförts fr.o.m. den 1 juli 1990.

Utskottet anser att inriktningen av det fortsatta

trafikpolitiska arbetet står klar. För att tillgodose

medborgarnas och näringslivets behov av transporter har, inom de

ramar som samhället alltid måste fastställa, en omfattande

avreglering av trafiksektorn genomförts. Arbetet med att minska

detaljregleringen drivs också vidare i hög takt. Mot denna

bakgrund påkallar de nu behandlade motionsyrkandena ingen åtgärd

från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.

4 Sjöfart

I motion T639 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett program och en långsiktig strategi för svensk

sjöfart. Med genomtänkta politiska åtgärder har sjöfarten stora

möjligheter att ta över fjärrgods från landsvägstrafiken och

därmed avlasta samhället allvarliga miljöproblem.

I motion T619 (mp) framhålls att sjöfarten utgör en mycket

viktig del av svenskt transportväsende. Enligt motionärerna är

sjöfarten ett mycket energisnålt transportsystem när det gäller

godstransporter. Det yrkas därför att riksdagen ger regeringen

till känna vikten av att utveckla sjöfarten av energiskäl.

I motion T612 (s) anförs att dagens trafikproblem är

avsevärda. Utsläppen är stora. Motionärerna framhåller att

sjöfarten gör ytterst få ingrepp i naturen i jämförelse med

bilvägar och järnvägsbankar. Väsentliga delar av det gods som

tidigare transporterades med fartyg har överflyttats till

landtransportsektorn. Enligt motionen pågår det emellertid nu

undersökningar som syftar till att analysera förutsättningarna

för en renässans för svensk kustsjöfart. Motionärerna framhåller

att om sjötransporter i större utsträckning utnyttjas kan

kostsamma dubbelinvesteringar i spårutbyggnader undvikas, och

vägnätet behöver ej i lika hög grad förslitas av tunga, långväga

transporter.

Den alldeles övervägande delen av våra transporter till och

från utlandet sker med sjötransporter. Sjöfarten svarar även för

en stor andel av de inrikes transporterna. Utskottet anser

därför att effektiva sjötransporter är av strategisk betydelse

för transportsektorn. Som betonades i det trafikpolitiska

beslutet ger tillgången till sjötransporter ökad valfrihet för

näringslivet och därmed lägre transportkostnader. Även energi-

och miljöskäl talar för sjöfarten.

Utskottet har erfarit att transportforskningsberedningen har

inlett en studie som syftar till att undersöka förutsättningarna

att bygga ut den svenska kust- och närsjöfarten för stycke- och

partigods. En orsak till att studien inletts är bl.a. det stora

intresse som ett antal industrier visat för kustsjöfarten. I en

förstudie skall möjligheterna att bygga ut kustsjöfarten längs

ostkusten särskilt analyseras.

Den samordnade investeringsplaneringen är ett viktigt

instrument för att man skall kunna bedöma olika

investeringsstrategier och göra avvägningar mellan olika

delsektorer. Som framgår av den tidigare redovisningen har

regeringen givit transportrådet i uppdrag att se över formerna

för denna planering. Utskottet förutsätter att den samordnade

investeringsplaneringen kommer att kunna belysa möjligheterna

att bättre utnyttja sjöfarten längs våra kuster.

Utskottet vill vidare erinra om att kommunikationsministern

i proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor

framhöll att det inför 1990-talet är viktigt att peka på den

infrastruktur som redan finns uppbyggd inom sjöfarten och som

kan avlasta landtransporterna. Utskottet delar denna

uppfattning.

Av det anförda följer att de frågor som behandlas i

motionerna till väsentlig del redan uppmärksammats.

Motionsyrkandena påkallar därför enligt utskottets mening ingen

åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks följaktligen av

utskottet.

5 Flottning

I motion T235 (mp) anförs att det finns anledning, med hänsyn

bl.a. till den mycket negativa utvecklingen på miljöområdet, att

pröva möjligheterna att i lämpliga fall åter övergå till

flottning. Enligt motionen bör en samlad översyn av flottningens

framtida möjligheter, liksom vilka stimulansåtgärder som skulle

kunna bli aktuella, göras av kommunikationsdepartementet.

Riksdagen beslutade år 1979 att konsekvenserna av en

nedläggning av löstimmerflottningen i landet borde bli föremål

för en allsidig bedömning (bet. TU 1978/79:28, rskr. 434).

Regeringens överväganden redovisades i 1981 års

budgetproposition. Utskottet konstaterade med anledning härav

att det endast var i Klarälven som flottningen var

företagsekonomiskt motiverad (bet. TU 1981/82:22, rskr. 256).

Några särskilda statliga insatser fann utskottet inte påkallade.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Eventuella

initiativ för att utveckla flottningen får i första hand tas av

berörda intressenter. Motionsyrkandet avstyrks av utskottet.

6 Vissa organisationsfrågor

I motion T215 (m) framhålls att affärsverken bör byta

företagsform och ombildas till aktiebolag. I samband med byte

av företagsform bör en gemensam instans skapas för verkens

myndighetsutövande verksamhet. Enligt motionen innehåller

affärsverksformen en rad institutionella hinder, vilket

resulterar i att affärsverkens ledning och styrelser saknar

möjlighet att driva verksamheten lika rationellt som dess

konkurrenter. Flera av affärsverken, som t.ex. SJ, äger

dotterbolag som direkt konkurrerar med moderföretaget.

Motionärerna anser att ASG och Scandinavian Ferry Lines är

exempel på företag inom SJ-koncernen som bör avyttras av bl.a.

detta skäl.

Utskottet behandlade senast denna fråga i sitt betänkande

1989/90:TU1. Därvid erinrade utskottet om att affärsverkens

ställning förändrats kraftigt under senare år. Statsmakternas

styrning av verken sker numera på grundval av rullande

treårsplaner. Förändringarna har lett till att affärsverken

blivit självständigare och mer marknadsinriktade.

Utskottet ansåg vidare att det vid sidan av de ekonomiska

mål som riksdag och regering lagt fast finns andra samhälleliga

mål som vissa av verken skall uppfylla. Det gäller t.ex.

regionalpolitiska mål. De uppgifter som affärsverken svarar för

är vidare av stort allmänt intresse och berör direkt eller

indirekt stora delar av samhället. Flera av affärsverken har

dessutom betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret. Av ovan

anförda skäl ansåg utskottet att affärsverksformen skulle

bibehållas.

Enligt tidigare riksdagsbeslut bör affärsverken och deras

dotterbolag behandlas som en sammanhållen grupp av

företagsenheter, en koncern (prop. 1986/87:99, bet. KU 29, rskr.

226). Riksdagens och regeringens styrning av koncernen bör

utövas genom affärsverket som moderföretag, och affärsverken bör

ledas av styrelser som också är koncernstyrelser. Det bör i

enlighet härmed i första hand ankomma på koncernstyrelsen att,

utifrån de riktlinjer som statsmakterna lagt fast, avgöra vilka

dotterbolag som skall finnas i koncernen.

Utskottet vill också erinra om att inom regeringskansliet

pågår en översyn av styrningen av kommunikationsdepartementets

affärsverk. Översynen behandlar bl.a. kraven på

treårsplaneringens innehåll, ekonomisk styrning, organisation

och redovisning samt frågan hur den ägarmässiga uppföljningen

skall ske.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen

i denna del.

I motion T225 (c) yrkas att regeringen låter genomföra en

parlamentariskt förankrad översyn av myndighetsorganisationen

på kommunikationsområdet. Bl.a. bör följande frågor

belysas. Kan transportrådets eventuellt kvarvarande funktioner

av policykaraktär inordnas direkt i kommunikationsdepartementets

verksamhet? Kan en bättre samordning åstadkommas mellan

vägverket, banverket och TSV? Hur skall miljöfrågornas ställning

stärkas?

I motion T238 (fp) framhålls att det torde finnas möjligheter

till avsevärda rationaliseringsvinster om vägverket, banverket

och transportrådet sammanförs till ett nytt trafikverk med

ansvar för bl.a. infrastrukturfrågor. Om detta verk blir ett

affärsverk, enligt televerkets modell, skulle man enligt

motionen få helt nya förutsättningar att klara finansieringen av

infrastrukturen.

Regeringen har låtit se över transportrådets organisation.

Översynen finns redovisad i utredningsrapporten Transportrådet

(SOU 1990:14). Remissbehandlingen av rapporten är nyligen

avslutad.

Regeringen har vidare tillsatt en utredning som skall se

över möjligheterna att finna nya finansieringsformer för en

utbyggnad av infrastrukturen under 1990-talet. I detta

sammanhang skall också vägverkets framtida verksamhetsform

liksom vägverkets organisation övervägas.

Frågan om trafiksäkerhetsfrågornas organisation har

behandlats i två rapporter av riksrevisonsverket (RRV). I

rapporten Den statliga fordonskontrollen behandlas framför allt

den obligatoriska periodiska kontroll som utförs av Svensk

Bilprovning samt polisens och TSVs kontroller på väg, s.k.

flygande kontroller. I rapporten Trafiksäkerhetsinformation

belyses främst effekterna av riksdagens beslut år 1982 om att

dela upp ansvaret för informationen mellan TSV och NTF.

I avvaktan på regeringens ställningstagande till de olika

utredningsförslagen anser utskottet att de nu behandlade

motionsyrkandena inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens

sida. De avstyrks därför av utskottet. Som utskottet framhöll i

sitt betänkande 1989/90:TU27 förutsätter utskottet att, då

regeringen för riksdagen redovisar sina ställningstaganden i

dessa frågor, bl.a. möjligheterna och konsekvenserna av att

sammanföra ansvaret för vägbyggande och trafiksäkerhet i en

organisation kommer att belysas.

I motion T248 (m) framhålls att frågor som rör bilismen i dag

handhas av en rad olika departement. Den nuvarande fördelningen

av bilfrågor på olika departement är enligt motionärerna inte

alltid ändamålsenlig. De yrkar därför att en översyn görs av

möjligheterna att behandla bilfrågor mer enhetligt i

regeringskansliet.

Utskottet behandlade denna fråga senast i sitt betänkande

1989/90:TU1. Därvid framhöll utskottet att

departementsförordningen innebär att en bilfråga som

huvudsakligen hör till ett annat departement än

kommunikationsdepartementet skall behandlas i samråd med

kommunikationsdepartementet, s.k. gemensam beredning av ärenden.

Detta krav på gemensam beredning torde tillgodose syftet med det

då behandlade motionsyrkandet, ansåg utskottet.

Utskottet anser att en effektiv samordning av bilfrågor i

regeringskansliet är av stor vikt. Utskottet förutsätter att en

sådan samordning sker och anser därför att motionsyrkandet inte

påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks i

denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och 9,

1989/90:T211, 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena

2--10 och 34, 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena

2--4, 1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3,

1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1

och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2,

1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255, 1989/90:T257 yrkandena 1

och 2 och 1989/90:T532 yrkandena 8 och 9,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (c)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

2. beträffande samhällsekonomisk analys av investeringar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T225 yrkande 8 och

1989/90:T250 yrkande 4,

res. 5 (c, v, mp)

3. beträffande vidgad kommunal kompetens

att riksdagen avslår motion 1989/90:T250 yrkande 6,

res. 6 (c, v, mp)

4. beträffande trafikplanering

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T220 yrkande 5,

1989/90:T221 yrkande 13 och 1989/90:T252 yrkande 1,

res. 7 (v, mp)

5. beträffande obligatoriska miljökonsekvensanalyser

att riksdagen avslår motion 1989/90:T532 yrkande 10,

res. 8 (v, mp)

6. beträffande avreglering

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T212 yrkande 19 och

1989/90:T215 yrkandena 1, 28 och 29,

res. 9 (m, fp)

7. beträffande sjöfart

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T612, 1989/90:T619

yrkande 1 och 1989/90:T639 yrkandena 1 och 2,

res. 10 (v)

8. beträffande flottning

att riksdagen avslår motion 1989/90:T235 yrkande 6,

res. 11 (v, mp)

9. beträffande affärsverksformen

att riksdagen avslår motion 1989/90:T215 yrkande 24,

res. 12 (m)

10. beträffande myndighetsorganisationen på

transportområdet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T225 yrkande 1 och

1989/90:T238,

res. 13 (c, mp)

11. beträffande handläggning av bilfrågor i

regeringskansliet

att riksdagen avslår motion 1989/90:T248 yrkande 1.

Stockholm den 25 augusti 1990

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Elving

Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit

Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten

Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c),

Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Tom

Heyman (m), Anita Jönsson (s) och Anders Castberger (fp).

Reservationer

1. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)

Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl

(fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har för sin del inget att erinra mot det av

riksdagen fastlagda övergripande målet för trafikpolitiken,

nämligen att medborgarna och näringslivet i landets olika delar

skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig

trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kostnader. Den av regeringen förda politiken leder emellertid

inte till att målet uppnås.

Infrastrukturen har stor betydelse för människornas

möjligheter att bo och verka i olika delar av landet. Det är

därför enligt utskottets mening väsentligt att den får en

uppbyggnad som överensstämmer med människors önskemål och behov

och inte anpassas till någon centralt skapad vision om hur

samhället bör se ut.

Som framhålls i motionerna T212 (fp) och T215 (m) måste de

olika trafikgrenarna ges ett ökat kostnadsansvar, och offentliga

aktörer i större utsträckning jämställas med privata på så sätt

att monopol och privilegier avskaffas. Avregleringen av

transportsektorn måste således drivas betydligt kraftfullare än

vad regeringen gör.

Trafik och transporter utgör en av det moderna samhällets

största källor till miljöförstöring. Det gäller utsläpp och

föroreningar från bilar, fartyg och flygplatser. En av de

viktigaste miljöpolitiska uppgifterna under 1990-talet måste

vara att komma till rätta med dessa problem.

Ekonomiska styrmedel kan vara ett effektivt medel att komma

till rätta med miljöproblemen. Utskottet anser det viktigt att

slå fast att styrmedlen måste vara utformade så att de verkligen

är relaterade till miljöeffekterna och inte till viss teknik.

Styrmedlen får inte heller konstrueras som inkomstkällor för

statskassan. Risken är då stor att de får en utformning som ger

stora intäkter i stället för positiva miljöeffekter.

Den tunga vägtrafiken svarar för en inte obetydlig

miljöpåverkan i synnerhet med tanke på äldre dieselfordons

dåliga utsläppsdata. Som begärs i motion T222 (m) bör regeringen

därför återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som

syftar till att minska dessa utsläpp. Därvid bör bl.a. övervägas

att införa stimulanser för att åstadkomma en snabbare övergång

till miljövänligare motorer och teknik.

Utskottet anser vidare att en snabb anpassning av

transportbranschen till EGs regler är en förutsättning för

näringslivets livskraft och därmed för fortsatt och förbättrat

välstånd.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T212

(fp), T215 (m), T222 (m) och T248 (m) i allt väsentligt blir

tillgodosedda i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till

känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande

1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T222 yrkandena 2

och 3 och 1989/90:T248 yrkande 7 samt med avslag på motionerna

1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T211, 1989/90:T217

yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2,

1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1

och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2,

1989/90:T255, 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:T532

yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har inget att erinra mot det av riksdagen

fastlagda övergripande målet för trafikpolitiken, nämligen att

medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall

erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig

trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kostnader.

Regeringens politik leder emellertid inte till att detta mål

kan uppnås. Som framhålls i motion T257 (c) är trafiken den

största källan till miljöstörningar i våra storstäder. Av

miljöskäl måste kvävedioxidutsläppen och koldioxidutsläppen

reduceras mycket kraftigt. Det är rimligt att biltrafiken

reduceras kraftigast i storstäderna, där det finns underlag för

att bygga upp en fungerande kollektivtrafik.

Kollektivtrafiken måste enligt utskottets mening byggas ut

så att den blir ett konkurrenskraftigt alternativ till

privatbilismen. Det kollektiva trafikutbudet måste präglas av

komfort, turtäthet, enkelhet och snabbhet. För att bygga ut

kollektivtrafiken måste nya finansieringsformer tas fram.

Utskottet anser att det är rimligt att de som åker bil, utöver

att betala för väghållningen, även betalar för

samhällsekonomiska kostnader för avgaser, buller, trängsel och

olyckor. Detta kan bl.a. ske genom områdesavgifter för

biltrafiken i citykärnor och innerstadsområden samt genom

regional bensinskatt. Intäkterna bör kanaliseras till resp.

trafikhuvudman för utbyggnad av kollektivtrafiken.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T257

(c) att regeringen snarast bör förelägga riksdagen förslag till

lagstiftning med anledning av storstadstrafikkommitténs förslag.

Utskottet delar vidare den uppfattning som framförs i flera

av de övriga motionerna, nämligen att trafikpolitiken måste

utformas så att de miljövänliga järnvägs- och sjötransporterna

gynnas. Detta kräver enligt utskottets mening framför allt

betydligt större investeringar i infrastrukturen. Dessa frågor

behandlade utskottet i sitt betänkande 1989/90:TU27.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T257 (c)

tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till

känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med många av

dessa yrkanden blir dock tillgodosett i och med utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T257 yrkandena 1

och 2 samt med avslag på motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och

9, 1989/90:T211, 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena

2--10 och 34, 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena

2--4, 1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3,

1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1

och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2,

1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255 och 1989/90:T532 yrkandena

8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T42

(vpk) att samhället måste ha ett avgörande inflytande över

trafikförsörjningen. Om privata vinstintressen ges möjlighet att

ta över och styra delar av infrastrukturen kan inte samhället

garantera att hela landets transportbehov blir tillgodosedda. En

helt ny transportstruktur krävs om miljön skall kunna räddas och

förbättras och om antalet dödade och skadade människor i

trafiken skall kunna minskas.

Trafikströmmarna bör så långt möjligt flyttas över från väg-

och flygtrafiken till miljövänliga järnvägs- och sjötransporter.

De transporter som enskilda och samhället behöver måste göras så

rena från skadliga utsläpp, så handikappvänliga och så

trafiksäkra som den bäst kända tekniken medger. Omfattande

satsningar på miljövänliga, bekväma och snabba

kollektivtrafiksystem måste göras.

Som begärs i motion T255 (vpk) bör riksdagen hos regeringen

begära förslag till omställning av vägtrafiken. Utgångspunkten

bör därvid, enligt utskottets mening, vara att nya bilar som

körs med fossila bränslen inte skall tillåtas efter år 2000.

Senast år 2010 bör all förbränning av fossila bränslen i fordon

förbjudas. Den gemensamma sektorn bör så fort som möjligt övergå

till elfordon för lätta transporter i tätorter.

Utskottet anser vidare att regeringen under år 1990 skall

återkomma till riksdagen med förslag till trafik- och

miljöpolitiska åtgärder enligt de riktlinjer som utskottet

angivit.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga nu

behandlade vpk-motioner tillstyrks i denna del, bör av riksdagen

ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Syftet med flera av dem blir dock tillgodosett i och med

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T42 yrkandena

4 och 9, 1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5

och 1989/90:T255 samt med avslag på motionerna 1989/90:T211,

1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34,

1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4,

1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3,

1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T243 yrkande 2,

1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 och

1989/90:T532 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T217 (mp) har sedan det

trafikpolitiska beslutet togs år 1988 trafiken och då främst

vägtrafiken och flygtrafiken ökat kraftigare än på mycket länge.

Detta har lett till att de miljö- och energipolitiska mål som

riksdagen lagt fast blir mycket svåra att hålla. Än värre blir

det att verkligen miljöanpassa trafiken. Utskottet anser därför

att det trafikpolitiska beslutet måste omprövas. Trafiken måste

på allvar anpassas till naturens krav.

Omprövningen bör ha följande inriktning. Järnvägarna bör

byggas ut i landet och såväl gods- som persontrafik på väg och

med flyg bör överföras till järnväg där så är möjligt. Kraven

att minska de miljöfarliga utsläppen från alla typer av fordon

måste skärpas kraftigt -- det gäller främst den tunga

vägtrafiken och sjöfarten, men även flyg och personbilar kan

minska sina utsläpp. Miljöbättre drivmedel bör gynnas och

introduceras så att alla nytillverkade fordon i landet drivs med

s.k. flödande energikällor före sekelskiftet -- möjligen kan

sjöfart och flyg ges tillfälliga dispenser om hänsyn till

internationella avtal och förhållanden så kräver. Nya transport-

och kommunikationslösningar med minskad energiåtgång och

miljöpåverkan bör systematiskt sökas och utvecklas -- olika

former av kombinerade och systematiserade transporter är exempel

på detta.

Biltrafiken bör av främst trafiksäkerhetsskäl, men också av

miljöskäl, minskas starkt i och mellan storstäderna och andra

mer betydande befolkningscentra. Detta bör kunna ske genom en

medveten och omfattande satsning på miljöbättre kollektivtrafik.

Dessa satsningar bör främst bekostas av de berörda områdena

själva. En rimlig målsättning bör kunna vara att minska

biltrafikarbetet, mätt i bilkilometer, med 25% till 1995.

Målsättningen bör vidare vara att 30 % av det långväga

godstrafikarbetet, mätt i tonkilometer, som i dag går på våra

vägar ska föras över till främst järnväg -- men också till

sjöfart där så är lämpligt -- till 1995. Till år 2000 bör

målsättningen vara 50 %.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T217

(mp), T220 (mp), T221 (mp) och T532 (mp) tillstyrks i denna del,

bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir

emellertid i och med utskottets ställningstagande tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T217 yrkande

1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2 och

1989/90:T532 yrkandena 8 och 9 samt med avslag på motionerna

1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T211, 1989/90:T212

yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T222

yrkandena 2 och 3, 1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232,

1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5,

1989/90:T243 yrkande 2, 1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255 och

1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. Samhällsekonomisk analys av investeringar (mom.2)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet anser, i likhet" och slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i dag

saknas relevanta beräkningsmodeller för att göra en fullständig

samhällsekonomisk analys av olika investeringar. Som framhålls i

motionerna väger inte miljökostnader/miljövinster tillräckligt

tungt då lönsamheten av investeringarna undersöks.

Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandena om att

regeringen bör ta initiativ för att åstadkomma nya

beräkningsmodeller med de utgångspunkter som anges i motionerna.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande samhällsekonomisk analys av investeringar

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T225 yrkande

8 och 1989/90:T250 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Vidgad kommunal kompetens (mom.3)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Propositionen om" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet tillstyrker motionsyrkandet om att den kommunala

kompetensen bör vidgas i syfte att förstärka kommunernas

möjlighet att minimera trafikens miljöpåverkan och

trängseleffekt. Förslag måste föreläggas riksdagen som är mer

långtgående än de som föreslås i proposition 1989/90:143 om lag

om tillfälliga bilförbud.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande vidgad kommunal kompetens

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T250 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Trafikplanering (mom.4)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Den nya" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna

T220 (mp), T221 (mp) och T252 (mp) att trafikplaneringen på ett

mer markant sätt än i dag måste ingå i den kommunala planeringen

i syfte att minska onödig biltrafik och se till att den

miljövänliga kollektivtrafiken blir effektiv och kundanpassad.

Regeringen bör snarast ta initiativ till åtgärder med denna

inriktning.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna

tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande trafikplanering

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T220 yrkande

5, 1989/90:T221 yrkande 13 och 1989/90:T252 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Obligatoriska miljökonsekvensanalyser (mom.5)

Viola Claesson(v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkandet i motion T532 (mp) att

obligatoriska miljökonsekvensanalyser, med bl.a. en alternativ

järnvägsutbyggnad, bör utarbetas vid alla större väg- och

flygplatsinvesteringar. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag till lagstiftning.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande obligatoriska miljökonsekvensanalyser

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T532 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Avreglering (mom. 6)

Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl

(fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "För att" och på s. 14 slutar med "av utskottet" bort

ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motionerna T212 (fp) och T215 (m)

kännetecknas trafiknäringen fortfarande av en rad regleringar,

koncessioner m.m. Utskottet anser att stat och kommuner bör

reducera antalet regler och förordningar så långt som möjligt.

En sådan avreglering skulle leda till ökad konkurrens, vilket i

sin tur skulle medföra såväl lägre priser som bättre service.

I samband med att trafikslagen avregleras är det enligt

utskottets mening nödvändigt att se till att inte oacceptabla

regionalpolitiska effekter uppstår. Om så är fallet kan

regionalpolitiska åtgärder behöva vidtas. Detta skulle leda till

att det regionalpolitiska stödet öppet redovisades över

statsbudgeten, vilket utskottet anser vara en riktig princip.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

motionsyrkandena tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande avreglering

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande

19 och 1989/90:T215 yrkandena 1, 28 och 29 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Sjöfart (mom. 7)

Viola Claesson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Den alldeles" och på s. 15 slutar med "följaktligen

av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T639

(vpk), nämligen att med rätt genomtänkta politiska åtgärder har

sjöfarten stora möjligheter att ta över fjärrgods från

landsvägstrafiken och därmed avlasta samhället allvarliga

miljöproblem. Regeringen bör utarbeta ett program och en

långsiktig strategi för svensk sjöfart som snarast bör

föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T639

(vpk) tillstyrks i denna del och övriga motionsyrkanden till

väsentlig del blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande sjöfart

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T639 yrkandena 1

och 2 samt med anledning av motionerna 1989/90:T612 och

1989/90:T619 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

11. Flottning (mom. 8)

Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Riksdagen beslutade" och slutar med "avstyrks av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkandet i motion T235 (mp) att en

samlad översyn av flottningens framtida möjligheter, inkl. vilka

stimulansåtgärder som skulle kunna bli aktuella, bör låta

utföras av regeringen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionsyrkandet

tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande flottning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T235 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Affärsverksformen (mom.9)

Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 16 slutar med "denna

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att affärsverkens kommersiella verksamhet

bör bedrivas i aktiebolagsform. Affärsverksformen innehåller en

rad hinder vilket resulterar i att affärsverkens ledning och

styrelse saknar möjlighet att driva verksamheten lika rationellt

som dess konkurrenter. I samband med byte av företagsform bör en

gemensam instans skapas för verkens myndighetsutövande

verksamhet. I dag blandas myndighetsutövning och

affärsverksamhet, vilket är negativt för den kommersiella

verksamheten och skapar misstro hos konsumenterna.

Flera av affärsverken, t.ex. SJ, äger dotterbolag som direkt

konkurrerar med moderbolaget. Sådana dotterbolag bör enligt

utskottets mening säljas ut.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T215 (m) i

denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande affärsverksformen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T215 yrkande 24

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Myndighetsorganisationen på transportområdet (mom.10)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "I avvaktan" och slutar med "att belysas" bort ha

följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion T225 (c) att

regeringen bör låta genomföra en parlamentariskt förankrad

översyn av myndighetsorganisationen på transportområdet. Därvid

bör de frågeställningar som tas upp i motionen belysas.

Vad utskottet nu anfört, vilket också innebär att syftet med

motion T238 (fp) till väsentlig del blir tillgodosett, bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande myndighetsorganisationen på

transportområdet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T225 yrkande 1

och med anledning av motion 1989/90:T238 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Motionerna1

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 19901

Motion väckt med anledning av proposition 1989/90:88 om

vissa näringspolitiska frågor5

Utskottet5

1 Trafikpolitikens mål och inriktning5

1.1 Bakgrund5

1.2 Motionerna6

1.3 Utskottets ställningstagande9

2 Samhällsplanering11

3 Avreglering13

4 Sjöfart14

5 Flottning15

6 Vissa organisationsfrågor15

7 Hemställan17

Reservationer19