Bet. 1990/91:TU6

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU06

Koncessionsavtalet om linjesjötrafik på Gotland

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

6 Hemställan

1990/91

TU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet riksdagens revisorers

förslag 1989/90:17 angående koncessionsavtalet om linjesjötrafik

på Gotland.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att det alternativ

för Gotlandstrafiken valdes som sammantaget för hela den

tioåriga avtalsperioden kunde beräknas medföra den lägsta

belastningen på statsbudgeten.

I likhet med revisorerna anser utskottet att viss kritik

kan riktas mot transportrådet beträffande

upphandlingsförfarandet. Utskottet noterar dock att revisorerna

inte hävdat att de påtalade bristerna är av den arten att de

påverkat resultatet av upphandlingen.

Utskottet avstyrker de båda motioner som väckts med

anledning av revisorernas förslag.

Vid betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av

m-ledamöterna och ett av v-ledamoten.

Förslaget

I förslag 1989/90:17 har riksdagens revisorer hemställt att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört i fråga om tillämpning av

upphandlingsförordningen.

Motionerna

1990/91:T1 av Jerry Martinger (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att koncessionsavtalet mellan staten och Nordström & Thulin AB

(N&T) omedelbart måste bli offentligt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att staten skall utnyttja sin rätt att utse auktoriserad revisor

med uppgift att granska den del av N&Ts verksamhet och

räkenskaper som påverkar koncessionstrafiken mellan Gotland och

fastlandet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att revisorns rapport skall tillställas riksdagen för att

tillsammans med gällande avtal kunna utgöra del av underlag för

beslut om medelstillskott till Gotlandstrafiken för budgetåret

1991/92.

1990/91:T2 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ansvaret för färjetrafiken till och från Gotland bör

överföras från transportrådet till ett trafikråd direkt

underställt regeringen.

Yttrande från riksdagens revisorer

Riksdagens revisorer har på anmodan av utskottet yttrat sig

över Rederiaktiebolaget Gotlands skrivelse till trafikutskottet

av den 1 oktober 1990 såvitt avser avsnittet Ekonomiska

konsekvenser jämte bilaga 8 till skrivelsen. Se bilaga till

detta betänkande.

Bakgrund

Färjetrafik mellan svenska fastlandet och Gotland får enligt

lagen (1970:871) om linjesjötrafik på Gotland bedrivas endast

efter tillstånd av regeringen. Regeringen eller myndighet som

regeringen betämmer, fastställer taxor och turlistor. Trafiken

utförs med statligt bidrag i form av transportstöd.

Rederiaktiebolaget Gotland (Gotlandsbolaget) har alltsedan

lagen om linjesjöfart på Gotland trädde i kraft år 1971 haft

koncession på färjetrafiken. Fr.o.m den 1 januari 1988 övergick

dock koncessionen till N&T.

Transportrådets handläggning av upphandlingen av

Gotlandstrafiken liksom regeringens beslut i ärendet har

kritiserats bl.a. vad gäller kraven på affärsmässighet och

objektivitet. Mot denna bakgrund har riksdagens revisorer

granskat förfarandet vid upphandlingen av Gotlandstrafiken efter

år 1987.

Revisorernas granskning har avgränsats till att omfatta

följande frågor:

avtalets kostnadskonsekvenser för staten,

formella fel vid upphandlingen,

avtalad servicenivå,

sysselsättningseffekter på Gotland.

Till utskottet har i ärendet inkommit skrivelser från

Gotlandsbolaget av den 1 oktober 1990 och den 1 november 1990.

Utskottet beslöt den 23 oktober 1990 att anmoda riksdagens

revisorer att yttra sig över den del av den förstnämnda

skrivelsen som behandlar ekonomiska konsekvenser av avtalet.

Riksdagens revisorer avgav den 25 oktober 1990 det begärda

yttrandet.

Utskottet

1 Avtalets kostnadskonsekvenser för staten

1.1 Revisorernas överväganden

På riksdagens revisorers uppdrag har två auktoriserade

revisorer företagit en jämförande beräkning av

kostnadskonsekvenserna för statens del avseende å ena sidan det

avtal som träffades mellan staten och N&T den 21 december 1987

och å andra sidan Gotlandsbolagets avtalsförslag den 17 februari

1987.

De föreslagna beräkningarna avser den tioåriga

avtalsperioden 1 januari 1988--31 december 1997. I de olika

kalkylerna ingår följande poster:

Intäkter

Seglationsintäkter

Övriga intäkter

Kostnader

Turersättning

Hamnavgifter

Försäljnings- och administrationskostnader

Kapitalkostnader

Övriga kostnader

Riksdagens revisorer framhåller att den företagna

kostnadsutredningen har gett vid handen att det alternativ valts

som sammantaget för hela den tioåriga avtalsperioden kunde

beräknas medföra den lägsta belastningen på statsbudgeten.

Skillnaden i kostnadsutfall är dock enligt de gjorda

beräkningarna mycket liten. De antaganden som gjorts om

seglationsintäkter, inflation, diskonteringsfaktor m.m. är

dessutom förenade med en viss osäkerhet. Detta medför enligt

revisorerna att man inte entydigt kan avgöra om det

kostnadsmässigt fördelaktigaste alternativet valts.

Riksdagens revisorer konstaterar vidare att staten tog en

risk i och med att N&T inte kunde specificera de fartyg som

skulle ingå i koncessionstrafiken. Det visade sig också att

kapitalkostnaden på grund av utvecklingen på fartygsmarknaden

avsevärt översteg de belopp man kalkylerat med. Revisorerna

framhåller dock att -- sedan regeringen frångått den av

riksdagen förordade lösningen att staten skulle äga

koncessionsflottan -- den påtalade risken torde vara en

ofrånkomlig förutsättning för att uppnå ökad konkurrens i

färjetrafiken enligt 1986 års riksdagsbeslut.

I en skrivelse till trafikutskottet av den 1 oktober 1990

framhåller Gotlandsbolaget bl.a. att anbudet från bolaget skulle

givit den lägsta kostnaden för staten. Som stöd för detta

uttalande bifogas en beräkning utförd av den auktoriserade

revisorn Pål Wingren som tidigare varit revisor i

Gotlandsbolaget.

Riksdagens revisorer har på anmodan av utskottet yttrat sig

över Gotlandsbolagets skrivelse såvitt avser avsnittet

"Ekonomiska konsekvenser" och bil. 8 till skrivelsen (Pål

Wingrens beräkningar). Revisorerna framhåller i yttrandet att

något nytt inte har tillkommit som ändrar deras bedömning i

förslag 1989/90:17.

1.2 Utskottets överväganden

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid ett flertal

tillfällen uttalat att det är angeläget att minska statens

kostnader för stödet till färjetrafiken till Gotland

(bet. TU 1985/86:4, rskr. 36).

I proposition 1985/86:105 om färjetrafiken till Gotland

framhölls att en ökad konkurrens i Gotlandstrafiken bör

eftersträvas i syfte att förbättra trafiken och begränsa statens

kostnader för denna. I propositionen betonades att som ett

första steg i denna riktning måste en ökad konkurrens i

upphandlingen komma till stånd. Riksdagen godkände de i

propositionen förordade riktlinjerna för ökad konkurrens i

Gotlandstrafiken (bet. TU 1985/86:26, rskr. 347).

Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning att

det är angeläget att åstadkomma ökad konkurrens i

Gotlandstrafiken. Därför ser utskottet positivt på att den

senaste upphandlingen genomfördes i konkurrens mellan olika

rederier.

Såväl de auktoriserade revisorerna som riksdagens revisorer

anser att, utifrån de fakta som var kända vid tidpunkten för

beslutet, det för staten fördelaktigaste alternativet för

avtalsperioden valdes. Som redovisats ovan är dock skillnaden i

kostnadsutfall mellan de olika alternativen mycket liten.

Utskottet har för sin del inte funnit att det föreligger

skäl att göra någon annan bedömning. Någon åtgärd från

riksdagens sida är därför inte påkallad med anledning av vad som

anförts under detta avsnitt.

2 Upphandlingen

2.1 Revisorernas överväganden

Tillvägagångssättet vid upphandlingen av Gotlandstrafiken

finns uförligt redovisat i revisorernas förslag till riksdagen.

Därvid framgår att regeringen den 20 februari 1986 uppdrog åt

transportrådet att ta upp överläggningar om Gotlandstrafiken

efter år 1987. Den 22 december 1986 redovisade transportrådet

sitt uppdrag och överlämnade en principöverenskommelse mellan

staten och N&T. Regeringen beslutade den 19 februari 1987, efter

det att Gotlandsbolaget och N&T inkommit med preciseringar av

sina tidigare anbud, att koncessionen skulle övergå till N&T.

Staten genom transportrådet tecknade senare på regeringens

uppdrag avtal med N&T för att reglera de ekonomiska

mellanhavanden som följer av koncessionstrafiken.

Innan regeringen den 19 februari 1987 beslutade att

koncessionen skulle övergå till N&T hade en av regeringen utsedd

juristgrupp bestående av rättscheferna vid statsrådsberedningen,

justitiedepartementet och kommunikationsdepartementet granskat

transportrådets formella handläggning av upphandlingen.

Juristgruppen ansåg att upphandlingsförordningen inte var

direkt tillämplig vid det upphandlingsuppdrag angående

Gotlandstrafiken som transportrådet utfört. Det främsta skälet

till denna slutsats var att det slutliga ställningstagandet

ankom på regeringen. Eftersom upphandlingsförordningen grundar

sig på principer som antagits av riksdagen ansåg juristgruppen

att en statlig myndighet -- även regeringen -- måste anses

skyldig att följa grundprinciperna så gott det går. Dessa är

främst principerna om affärsmässighet, offentlighet och

rättssäkerhet. Rättssäkerhetsprincipen innebär krav på saklighet

och opartiskhet, bl.a. möjlighet till konkurrens på lika

villkor.

Juristgruppen fann vid sin granskning att transportrådet

inte åsidosatt dessa principer. Gruppen fann likväl att kritik

kunde riktas mot transportrådet på två olika punkter.

Transportrådet borde ha klargjort tidigare för Gotlandsbolaget

när förhandlingsskedet var avslutat och att det därefter gällde

för bolaget att avge ett formellt anbud. Vidare kritiseras det

förhållande att transportrådet vid överläggningarna med andra

företag än Gotlandsbolaget biträtts av en person som var

suppleant i Gotlandsbolagets styrelse.

Riksdagens revisorer som instämmer i den kritik som

juristgruppen framfört anser transportrådets förfarande

anmärkningsvärt.

Revisorerna redovisar också vissa andra synpunkter

beträffande förfarandet vid upphandlingen.

De omständigheter som låg till grund för transportrådets

beslut att säga upp det tidigare gällande avtalet med

Gotlandsbolaget borde enligt revisorerna ha dokumenterats på

sådant sätt att man från tillgängliga handlingar i ärendet klart

kunnat utläsa vilka affärsmässigt betingade omständigheter som

varit avgörande för detta beslut. Detta gäller särskilt frågan

hur transportrådet vid sitt beslut beaktat den omständigheten

att staten genom att det tidigare avtalet sades upp frånhände

sig sin rätt till de andelar i eventuella realisationsvinster

som staten hade tillförsäkrats genom detta avtal. Revisorerna

godtar emellertid transportrådets bedömning i sak som den

redovisats för revisorerna.

I den på kommunikationsdepartementet upprättade akten finns

ingen dokumentation som visar hur de båda slutliga anbuden

utvärderats och vägts mot varandra. Det finns inte heller några

anteckningar som visar hur man beaktat sysselsättningsaspekten.

Revisorerna finner detta anmärkningsvärt.

Transportrådets beslut den 19 december 1986 att teckna en

principöverenskommelse med N&T återfinns inte i transportrådets

styrelseprotokoll. Beslutet togs vid ett icke protokollfört

styrelsesammanträde. Revisorerna finner förfarandet olämpligt i

synnerhet som styrelsen vid sitt sammanträde den 11 december

1986 klart uttalat att den ville bli fortlöpande informerad i

frågan. Dessutom råder oklarhet om vilka ledamöter som deltog i

beslutet.

Enligt revisorernas bedömning har den granskade

upphandlingen genomförts på ett icke helt korrekt sätt. Även om

förutsättningarna för upphandlingen i förevarande fall varit

speciella anser revisorerna att de formella kraven avseende

formerna för upphandlingen måste ställas högt. Detta gäller i

synnerhet när regeringen är den avtalsslutande parten och när

upphandlingen avser betydande belopp. Upphandlingsförordningens

regler bör enligt revisorernas mening äga tillämpning också vid

regeringens upphandling. Den oklarhet som nu synes föreligga

angående upphandlingsförordningens tillämpning vid regeringens

upphandling bör undanröjas, framhåller revisorerna.

2.2 Utskottets överväganden

Utskottet instämmer för sin del i den gemensamma kritik av

handläggningen av ärendet som framförts av revisorerna och

juristgruppen. Transportrådet borde således ha klargjort

tidigare för Gotlandsbolaget när förhandlingsskedet var

avslutat. Det var vidare olämpligt att transportrådet vid

överläggningarna med andra företag än Gotlandsbolaget biträddes

av en person som var suppleant i Gotlandsbolagets styrelse.

Utskottet delar också revisorernas uppfattning att det

varit önskvärt att man av tillgängliga handlingar klart kunnat

utläsa vilka affärsmässigt betingade omständigheter som varit

avgörande för transportrådets beslut att säga upp det tidigare

gällande avtalet. Särskilt gäller det frågan hur transportrådet

beaktat omständigheten att staten genom att det tidigare avtalet

sades upp, frånhände sig rätten till andelar i eventuella

realisationsvinster.

Utskottet noterar dock att vare sig revisorerna eller

juristgruppen hävdat att de påtalade bristerna är av den arten

att de försatt Gotlandsbolaget i ett sämre förhandlingsläge

eller i övrigt påverkat ärendets utgång.

När det gäller revisorernas synpunkter på bristen på

dokumentation av regeringens motivering till beslutet att

godkänna avtalet med N&T konstaterar utskottet att det vare sig

i regeringsformen eller annan lagstiftning uppställs några

formella krav på motivering av regeringsbeslut.

Det förtjänar dock i sammanhanget att påpekas att

konstitutionsutskottet vid ett flertal tillfällen, särskilt vid

granskning av beslut i överklagandeärenden, påtalat vikten av en

ökad användning av så utförliga och klargörande motiveringar som

möjligt av regeringens beslut. En erinran härom finns också i

den av statsrådsberedningen utgivna Bruna Boken om

förvaltningslagens tillämpning hos regeringskansliet.

Utskottet kan inte, till skillnad från revisorerna,

finna det beslutsförfarande som tillämpades då transportrådet

tecknade en principöverenskommelse med N&T olämpligt. Vid

styrelsemötet den 11 december 1986 ställde sig styrelsen bakom

uppläggningen av förhandlingsarbetet och gav ordföranden mandat

att slutföra förhandlingarna. Styrelsen ville dock ha en

fortlöpande information. Styrelsen gav också ordföranden

bemyndigande att säga upp avtalet mellan staten och

Gotlandsbolaget om förhandlingarna påkallade det. Den av

styrelsen begärda informationen lämnades senare per telefon. Som

revisorerna själva framhåller har det inte heller vid senare

styrelsesammanträden framförts någon kritik från styrelsens

ledamöter.

Som framgår av den tidigare redovisningen anser revisorerna

att den oklarhet som nu synes föreligga angående

upphandlingsförordningens tillämpning vid regeringens

upphandling bör undanröjas. Utskottet anser, i likhet med den av

regeringen utsedda juristgruppen, att en statlig myndighet --

även regeringen -- är skyldig att så gott det går följa de

grundprinciper om affärsmässighet, offentlighet och

rättssäkerhet som riksdagen lagt fast. Utskottet har vidare

erfarit att det inom finansdepartementet pågår en översyn av

upphandlingsförordningen. Utskottet utgår från att de oklarheter

som kan finnas om förordningens tillämpningsomåde tas upp i

detta sammanhang.

Någon riksdagens åtgärd med anledning av vad som anförts

under detta avsnitt är enligt utskottets mening inte

erforderlig.

3 Servicenivån i trafiken

3.1 Revisorernas överväganden

Riksdagens revisorer framhåller att det inte har funnits en

tillräckligt klart utarbetad kravspecifikation avseende

servicenivå och transportkapacitet vid anbudstillfället vilket

gjort det svårare att göra en tillfredsställande bedömning av

alternativen i detta hänseende. De anför vidare att den

trafikkapacitet som staten avtalat om skall stå till

allmänhetens förfogande i föreskriven omfattning och fartygens

allmänna utrymmen skall vara i sådant skick att de kan utnyttjas

för avsedda ändamål. Det ankommer enligt revisorerna på

transportrådet att se till att åtgärder vidtas i detta syfte.

Vissa av de förhållanden i Gotlandstrafiken som kritiserats

kan enligt revisorernas mening inte hänföras till försumligheter

från rederiernas sida eller till det nu aktualiserade

rederibytet utan har till övervägande grad sin grund i

bakomliggande trafikpolitiska beslut.

När det gäller transport av farligt gods har enligt

revisorerna den genom rederibytet föranledda förändringen i

färjetrafiken inneburit en klar försämring. Revisorerna anser

att den ökade risken för att sådant gods i strid med

bestämmelserna transporteras även på ordinarie turer inger

allvarlig oro. Revisorerna utgår från att denna fråga särskilt

beaktas vid de fortsatta övervägandena om Gotlandstrafikens

omfattning och inriktning.

3.2 Utskottets överväganden

Utskottet delar för sin del de synpunkter på servicenivån i

trafiken som revisorerna framfört. Utskottet har erfarit att en

ny kombinerad person- och godsfärja inköpts, som kommer att

sättas i trafik våren 1991. Därmed bör det vara möjligt att

komma till rätta med de problem avseende transport av farligt

gods som revisorerna pekat på. Någon riksdagens åtgärd med

anledning av vad som anförts under detta avsnitt är enligt

utskottets mening inte nu erforderlig.

4 Sysselsättningseffekter på Gotland

Utskottet delar revisorernas uppfattning att det inte finns

skäl att kritisera rederibytet från sysselsättningspolitiska

utgångspunkter.

5 Motionerna

I motion T1 (m) yrkas att riksdagen bör ge regeringen till

känna att koncessionsavtalet mellan staten och N&T omedelbart

bör offentliggöras. Detta är enligt motionären nödvändigt

om riksdagen i fortsättningen skall kunna fatta beslut om stöd

till Gotlandstrafiken.

Såväl regeringen som kammarrätten har med hänvisning till

sekretesslagen avslagit framställningar om att offentliggöra

avtalet mellan staten och N&T. Regeringen och kammarrätten ansåg

att såväl det allmänna som bolaget skulle lida skada om

ifrågavarande uppgifter röjs. Det ankommer inte på riksdagen att

uttala sig om hur sekretesslagen skall tillämpas i enskilda

fall. Motionen avstyrks därför av utskottet i denna del.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att såväl riksdagens

revisorer som de auktoriserade revisorer som företagit

utvärderingen har haft tillgång till hela det dokumenterade

beslutsunderlaget och den fullständiga avtalstexten.

Vidare yrkas i motionen att staten utnyttjar sin rätt att

utse en auktoriserad revisor med uppgift att granska den del

av N&Ts verksamhet och räkenskaper som påverkar

koncessionstrafiken mellan Gotland och fastlandet, samt att

revisorns rapport skall tillställas riksdagen för att

tillsammans med gällande avtal utgöra del av underlag för beslut

om stöd till Gotlandstrafiken för budgetåret 1991/92.

Förslaget att staten bör utnyttja sin rätt att enligt det

nya avtalet utse en auktoriserad revisor att granska den del av

rederiets verksamhet och räkenskaper som påverkar

koncessionstrafiken har även framförts av riksdagens revisorer.

Utskottet har erfarit att regeringen har för avsikt att utnyttja

sin rätt att utse en auktoriserad revisor. Utskottet anser det

självklart att riksdagen skall ha tillgång till erforderligt

beslutsunderlag vid sina beslut om transportstöd till

Gotlandstrafiken. Av det anförda följer att motionen i huvudsak

redan är tillgodosedd i denna del. Någon riksdagens åtgärd är

inte erforderlig, varför utskottet avstyrker de nu behandlade

motionsyrkandena.

I motion T2 (c) begärs att ansvaret för färjetrafiken till

och från Gotland överförs från transportrådet till ett trafikråd

direkt underställt regeringen.

Av regeringens skrivelse 1990/91:50 framgår att regeringen

har för avsikt att föreslå riksdagen att transportrådet

avvecklas. Regeringen måste därvid överväga vilken myndighet som

skall ha ansvar för Gotlandstrafiken. Utskottet som anser att

regeringens ställningstagande i frågan bör avvaktas avstyrker

motionen.

6 Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande revisorernas förslag

att riksdagen lämnar förslag 1989/90:17 utan vidare åtgärd.

2.beträffande offentliggörande av koncessionsavtalet

att riksdagen avslår motion 1990/91:T1 yrkande 1,

3.beträffande auktoriserad revisor m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:T1 yrkandena 2 och 3,

4.beträffande ansvaret för färjerafiken

att riksdagen avslår motion 1990/91:T2.

Stockholm den 13 november 1990

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Kenth

Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s),

Görel Bohlin (m), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s),

Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl

Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m), Anders

Castberger (fp) och Jan Sandberg (m).

Särskilda yttranden

1. Offentliggörande av koncessionsavtalet (mom. 2)

Görel Bohlin, Tom Heyman och Jan Sandberg (alla m) anför:

Riksdagen har lagt fast vissa grundläggande principer om

affärsmässighet, offentlighet och rättssäkerhet vid offentlig

upphandling. Det är därför enligt vår uppfattning väsentligt att

avtalet mellan staten och Nordström & Thulin AB offentliggörs så

långt det är möjligt. Detta är också, som framhålls i motion T1

(m), nödvändigt för att riksdagen skall kunna få erforderligt

underlag vid sina beslut om stöd till Gotlandstrafiken.

Nordström & Thulin AB vill inte att avtalet offentliggörs. De

anser att rederiets intressen då skulle skadas. Med hänvisning

till sekretesslagen har regeringen och kammarrätten avslagit

framställningar om att offentliggöra avtalet. Eftersom riksdagen

inte kan uttala sig om hur sekretesslagen skall tillämpas i

enskilda fall går det inte, som utskottet också framhåller, att

tillstyrka yrkandet i motion T1 (m) om att riksdagen skall

besluta att avtalet omedelbart skall offentliggöras.

Med hänvisning till vad vi anfört förutsätter vi emellertid

att regeringen verkar för att avtalet offentliggörs i så stor

utsträckning som möjligt.

2. Ansvaret för färjetrafiken (mom. 4)

Viola Claesson (v) anför:

Vänsterpartiet har såväl genom partimotioner som i

riksdagsdebatten framfört allvarlig kritik mot transportrådet.

Enligt vår uppfattning har alltför många självpåtagna och

felaktiga initiativ och utspel präglat rådets verksamhet. Vi har

därför gång på gång upprepat vårt krav om att transportrådet

skulle avskaffas och ersättas med ett annat organ. När nu även

regeringen, i skrivelsen 1990/91:50, föreslagit att

transportrådet skall avvecklas förutsätter vänsterpartiet att

förslaget inte enbart grundats på ekonomiska skäl utan att

regeringen tagit fasta på den kritik som framförts mot rådet.

Riksdagens revisorers yttrande över Rederiaktiebolaget

Gotlands skrivelse till trafikutskottet (1990-10-24)

Bilaga

Koncessionsavtalet om linjesjötrafik på Gotland

Trafikutskottet har den 23 oktober 1990 begärt yttrande över

Rederiaktiebolaget Gotlands (Gotlandsbolaget) skrivelse den 1

oktober 1990 till trafikutskottet såvitt avser avsnittet

Ekonomiska konsekvenser jämte bilaga 8 (Wingrens analys) till

skrivelsen.

Auktoriserade revisorn Pål Wingren, Öhrlings Reveko AB har för

Rederi AB Gotlands räkning jämfört kostnaderna i avtalet mellan

staten och Nordström & Thulin AB den 21 december 1987 och

Gotlandsbolagets avtalsförslag den 17 februari 1987.

Beräkningarna baseras på ett rapportutkast från riksdagens

revisorer som Gotlandsbolaget haft tillgång till.

Gotlandsbolaget hävdar att bedömningen från Wingren visar

att anbudet från Gotlandsbolaget skulle givit den lägsta

kostnaden för staten samt att detta påtalats för riksdagens

revisorer i brev den 31 maj 1990.

Gotlandsbolaget påstår vidare att riksdagens revisorer i sin

bedömning godtagit korrigeringar som transportrådet gjort av

Gotlandsbolagets anbud.

Gotlandsbolaget anser det vidare anmärkningsvärt att

riksdagens revisorer ej beaktat osäkerheten i anbudet från

Nordström & Thulin AB (N&T) med avseende på den risk för ökade

kapitalkostnader som förelåg genom att de fartyg som skulle ingå

i koncessionstrafiken ej specificerats i överenskommelsen.

Revisorernas granskning (Förs. 1989/90:17)

Öhrlings Reveko AB i Göteborg gjorde i april 1990 för

revisorernas räkning en granskning av kostnadskonsekvenserna för

staten av koncessionsavtalet. Analysen baseras på avtalet mellan

staten och N&T daterat den 21 december 1987 och Gotlandsbolagets

två avtalsförslag -- till regeringen den 17 februari 1987 och

till transportrådet den 16 december 1986. Beräkningarna omfattar

hela avtalsperioden 1988--1997. Analys och slutsatser baseras på

samma material som Gotlandsbolaget hänvisar till i beräkningarna

från Pål Wingren.

N&Ts avtal baseras på två fartyg och Gotlandsbolagets på tre

fartyg. Staten fastställer taxor och turlistor i

Gotlandstrafiken. Kapaciteten och volymen är något högre för N&T

än för Gotlandsbolaget, därför blir intäkterna något högre för

N&T. Transportrådet utgår från en skillnad på 3 milj.kr. per år

i sin kalkyl. Kapitalkostnaderna har beräknats vara desamma

under hela perioden. Pris- och kostnadsökningarna för övriga

kostnader har bedömts till 6 % per år.

Skillnaden mellan de i avtalet beräknade kostnaderna och

intäkterna i seglationen utgör statsbidraget/subventionen och

redovisas som transportstöd.

Vid en bedömning av kostnadskonsekvenser för staten i form

av transportstöd visade analysen att det fördelaktigaste

alternativet valts. Av rapporten framgår att det är med viss

osäkerhet som riksdagens revisorer gör sin bedömning. Skillnaden

mellan de båda alternativen är liten.

Riksdagens revisorer konstaterar vidare att staten tog en

risk i och med att N&T inte kunde specificera de fartyg som

skulle ingå i koncessionstrafiken. Det visade sig också att

kapitalkostnaden på grund av utvecklingen på fartygsmarknaden

avsevärt översteg de belopp man kalkylerat med. Revisorerna

framhåller dock att -- sedan regeringen frångått den av

riksdagen förordade lösningen att staten skulle äga

koncesssionsflottan -- den påtalade risken torde vara en

ofrånkomlig förutsättning för att uppnå ökad konkurrens i

färjetrafiken enligt 1986 års riksdagsbeslut.

Brevet från Pål Wingren, daterat den 31 maj 1990 mottog

Kjell Nilsson den 1 juni 1990 på eftermiddagen efter det att

riksdagens revisorer avgjort granskningsärendet om

Gotlandstrafiken (protokoll 1989/90:24, § 24.6). Brevet

tillförde inte ärendet något nytt som ändrade revisorernas

ställningstagande.

Nya beräkningar presenterade av Gotlandsbolaget

Pål Wingren, Öhrlings Reveko AB, har för Gotlandsbolagets

räkning i september 1990 gjort en beräkning över totala drifts-

och kapitalkostnaderna för perioden 1988--1997 avseende anbud

från Gotlandsbolaget och N&T samt en beräkning av utfallet av

verkliga kapitalkostnader t.o.m. 1990 för N&T. Analysen grundar

sig på ett första utkast från revisorerna som utarbetats av

Öhrlings Reveko i Göteborg och alltså inte på det slutliga

materialet som riksdagens revisorer grundar sin bedömning på.

Slutsatsen är att Gotlandsbolaget redovisar de lägsta

kostnaderna. Nuvärdet av de totala kostnaderna för perioden

diskonterade till 11 % uppgår till 1 442 milj.kr. för

Gotlandsbolaget och 1 461 milj.kr. för N&T. Skillnaden är liten

mellan Gotlandsbolaget och N&T, 19 milj.kr. eller 1,3 %. Om

beräkningarna baseras på utfallet 1988--1990 (budget) blir

totala kostnaderna för N&T 1 498 milj.kr.

I beräkningarna redovisas inte intäktssidan och därmed inte

heller transportstödet och statens kostnader för

Gotlandstrafiken.

Wingren har alltså inte gjort en fullständig analys av

materialet.

Kommentar

Riksdagens revisorer har inte gjort några ändringar eller

korrigeringar i Gotlandsbolagets olika anbud.

Underlagsmaterialet är alltså detsamma i de olika beräkningarna.

Om man lägger på seglationsintäkterna på Wingrens beräkningar

blir resultatet samma som i riksdagens revisorers material.

Nuvärdet av det beräknade transportstödet över hela

avtalsperioden blir lägst för N&T. Det verkliga kostnadsutfallet

under åren 1987--1990 har blivit högre än beräknat för N&T. Det

beror på utvecklingen på fartygsmarknaden, som inte kunde

förutses när avtalet slöts i slutet av 1987.

Man kan konstatera att investeringskalkyler av den här typen

innebär att bedömningarna blir osäkra, eftersom

underlagsmaterialet är osäkert. Det går inte med säkerhet att

uttala sig om priser, kostnader och marknad på 10 års sikt. En

sammanvägning av olika faktorer visar att det alternativ som

valdes kunde beräknas medföra den lägsta belastningen på

statsbudgeten.

Något nytt har inte tillkommit som ändrar riksdagens

revisorers bedömning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Förslaget1

Motionerna1

Yttrande från riksdagens revisorer2

Bakgrund2

Utskottet3

1 Avtalets kostnadskonsekvenser för staten3

1.1 Revisorernas överväganden3

1.2 Utskottets överväganden4

2 Upphandlingen4

2.1 Revisorernas överväganden4

2.2 Utskottets överväganden6

3 Servicenivån i trafiken7

3.1 Revisorernas överväganden7

3.2 Utskottets överväganden7

4 Sysselsättningseffekter på Gotland8

5 Motionerna8

6 Hemställan9

Särskilda yttranden9

Bilaga

Riksdagens revisorers yttrande över Rederiaktiebolaget

Gotlands skrivelse till trafikutskottet10