Bet. 1990/91:TU9

Trafikutskottets betänkande

1990/91:TU09

Säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1990/91

TU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar och tillstyrker utskottet proposition

1990/91:1 med förslag till en järnvägssäkerhetslag och viss

föjdlagstiftning. Förslaget till järnvägssäkerhetslag gäller även

säkerheten vid tunnelbanor och spårvägar. Propositionen skall ses mot

bakgrund av 1988 års trafikpolitiska beslut. I fråga om de statliga

järnvägarna innebar beslutet att SJ svarar för trafiken, medan en

nyinrättad myndighet, banverket, svarar för spåranläggningarna och

för säkerhetsfrågor som rör spårtrafik. Beslutet innebar också att

järnvägstrafik på det statliga nätet i viss utstäckning kan bedrivas

av andra än SJ, t.ex. trafikhuvudmännen. Detta förhållande medför att

det finns behov av delvis andra säkerhetsföreskrifter än de som nu

gäller för SJ. Flera av dessa föreskrifter måste enligt

regeringsformen meddelas i form av lag eller med stöd av bemyndigande

i lag. För närvarande finns bestämmelser om järnvägssäkerhet spridda i

ett flertal författningar. Regeringen har funnit att det skulle vara

av värde från lagteknisk synpunkt och att det skulle underlätta

läsbarheten om de bestämmelser som behövs kunde samlas i en gemensam

grundläggande författning.

I en c-motion behandlas frågan om trafikledningsansvaret i fall då

två eller flera trafikutövare nyttjar samma spåranläggning. Med

anledning av motionen framhåller utskottet att det för sådana fall är

angeläget få till stånd regler om trafikledning som under alla

förhållanden säkerställer största möjliga konkurrensneutralitet och

trafiksäkerhet. Regeringen bör enligt utskottet snarast möjligt

återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser utskottets

önskemål.

Utskottet avstyrker en m-motion om avslag på propositionen och med

krav på att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett nytt

förslag till järnvägssäkerhetslag. M-ledamöterna reserverar sig.

Vidare avstyrker utskottet en fp-motion i vilken framhålls att man

vid tillståndsprövning enligt förslaget till järnvägssäkerhetslag inte

skall ta hänsyn till den tillståndssökandes ekonomiska kunnande och

lämplighet. M- och fp-ledamöterna reserverar sig.

Propositionen

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition

1990/91:1 om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m. att

riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag

till

1. järnvägssäkerhetslag,

2. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),

3. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

4. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),

5. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av

alkoholhaltiga drycker m.m.,

6. lag om uppphävande av lagen (1911:53 s.1) om

järnvägaktiebolag,

7. lag om upphävande av lagen (1930:267) om bokföring vid enskild

järnväg.

Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

1990/91:T3 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av fjärde paragrafen

järnvägssäkerhetslagen att krav på ekonomisk lämplighet inte kan

ställas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kriterierna för krav på yrkeskunnande enligt

fjärde paragrafen järnvägssäkerhetslagen,

3. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av 20§

järnvägssäkerhetslagen att det framgår att tillsyn utövas av

banverket genom trafikinspektionen.

1990/91:T4 av Rune Thorén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär nytt förslag till mer konkurrensneutral form för

trafikledning enligt vad som angetts i motionen.

1990/91:T5 av Tom Heyman (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett nytt förslag i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Inledning

Statens järnvägar (SJ) har fram till genomförandet av 1988 års

trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50, bil. 1, bet. TU19, rskr.

260) haft till uppgift både att driva järnvägstrafik och att svara för

den nödvändiga infrastrukturen, dvs. spåranläggningarna. SJ har varit

sin egen säkerhetsmyndighet och själv utfärdat normer och

föreskrifter, utövat tillsyn och utrett olyckor. De enskilda

järnvägarna, spårvägarna och tunnelbanorna har stått under tillsyn av

vägverket.

Genom det trafikpolitiska beslutet har ansvaret för

järnvägstrafiken och för statens spåranläggningar delats upp mellan SJ

och det den 1juli 1988 inrättade banverket. SJs huvuduppgift är att

driva järnvägstrafik, medan banverkets huvuduppgifter är att främja

järnvägens utveckling, driva och förvalta statens spåranläggningar och

ha hand om säkerhetsfrågor för spårtrafik. Banverket har därvid

beträffande säkerhetsfrågorna också från vägverket övertagit uppgiften

att utöva tillsyn över enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar.

Vissa bestämmelser om säkerheten vid de av staten ägda järnvägarna

finns i förordningen (1988:1379) om statens spåranläggningar. I övrigt

gäller de föreskrifter som SJ eller banverket har utfärdat. För andra

spåranläggningar finns säkerhetsföreskrifter i förordningen (1967:604)

om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar. Vidare innehåller

järnvägstrafiklagen (1985:192) i 6 kap. vissa bestämmelser om ordning

och säkerhet vid järnvägstrafik m.m.

Inom banverket finns en järnvägsinspektion, som har ett

självständigt ansvar för säkerheten i spårtrafiken. Bakgrunden till

att en särskild järnvägsinspektion har inrättats är att det ansågs

principiellt felaktigt att ett trafikföretag är sin egen

säkerhetsmyndighet. Inrättandet av järnvägsinspektionen skedde efter

mönster av de hos sjöfartsverket och luftfartsverket inrättade

sjöfarts- resp. luftfartsinspektionerna.

Propositionens innehåll i huvuddrag

Föredragande departementschefen framhåller att 1988 års

trafikpolitiska beslut i fråga om järnvägstrafiken inte endast innebar

den nämnda uppdelningen av ansvaret mellan SJ och banverket för

järnvägstrafiken resp. för statens spåranläggningar och för

säkerhetsfrågor rörande spårtrafik. Det trafikpolitiska beslutet

innebar också att järnvägstrafik på det statliga nätet i viss

utsträckning kan bedrivas av andra än SJ, såsom t.ex. de

trafikhuvudmän som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss

kollektiv persontrafik. Detta förhållande medför att det finns behov

av delvis andra säkerhetsföreskrifter än de som nu gäller för SJ. En

hel del av dessa föreskrifter måste enligt regeringsformen meddelas i

form av lag eller med stöd av bemyndiganden i lag.

Av vad departmentschefen anför framgår vidare att den nämnda

förordningen av år 1967 om enskilda järnvägar, tunnelbanor och

spårvägar (FEJ) är otidsenlig och i behov av översyn. Utöver FEJ, 1988

års förordning om statens spåranläggningar och 1985 års

järnvägstrafiklag finns -- framhåller departementschefen -- spridda

bestämmelser om järnvägssäkerhet i en del andra författningar. Det

skulle från lagteknisk synpunkt och för att underlätta läsbarheten

vara av värde om de bestämmelser som behövs kunde samlas i en gemensam

grundläggande författning. Propositionens förslag till

järnvägssäkerhetslag skall ses mot den sålunda angivna bakgrunden.

Lagförslaget innebär i korthet följande. Begreppen järnväg,

tunnelbana och spårväg i lagen skall ha samma innebörd som i nu

gällande järnvägslagstiftning. Banverket bestämmer till vilket

trafikslag en viss spåranläggning hör. Lagen omfattar i princip

samtliga järnvägar, tunnelbanor och spårvägar, dvs. inte bara statliga

spåranläggningar utan även sådana som omfattas av FEJ. Drift av

järnväg, tunnelbana och spårväg delas upp i verksamhetsgrenarna drift

av spåranläggningar (spårinnehav) och drift av spårtrafik

(trafikutövning). Trafikledningen, som omfattar tidtabellsplanering

och trafikledning, ingår i driften av spåranläggningar, om inte

spårinnehavaren har överlåtit ansvaret härför på någon annan.

Trafikledningen utgör då en egen verksamhetsgren (särskild

trafikledningsverksamhet). Verksamhetsutövaren svarar för att

spåranläggningar, fordon och annan materiel är av säker beskaffenhet

så att skador till följd av verksamheten undviks. En ny eller

väsentligt ombyggd spåranläggning får inte upplåtas för trafik utan

godkännande av järnvägsinspektionen. Ett fordon får inte framföras på

en spåranläggning utan sådant godkännande. Undantag från kravet på

godkännande görs för vissa utländska fordon. Den som är anställd vid

en järnväg, tunnelbana eller spårväg skall ha god kännedom om

verksamheten och de regler som gäller för denna och som berör hans

arbetsuppgifter. Särskilda lämplighetskrav gäller för dem som arbetar

i säkerhetstjänst. Tillstånd erfordras för att få driva

spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet.

SJ och banverket får dock driva sådan verksamhet utan tillstånd.

Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande,

laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse bedöms

lämplig att bedriva verksamhet enligt lagen. Tillståndsmyndighet är

järnvägsinspektionen. Regeringen bemyndigas att medge och föreskriva

undantag från lagen samt att utfärda ytterligare föreskrifter till

lagen. Regeringen får rätt att delegera sina befogenheter till

banverket. Beslut som banverket i särskilt fall har meddelat enligt

lagen eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får

överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av banverket får överklagas

hos regeringen.

I propositionen föreslås också vissa följdändringar i

järnvägstrafiklagen, lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, körkortslagen

(1977:477) och lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m.m. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1991. Vidare föreslås att lagen (1911:53 s.1) om

järnvägsaktiebolag och lagen (1930:267) om bokföring vid enskild

järnväg skall upphöra att gälla vid utgången av december 1990.

Utskottet

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Vidare har

utskottet tillställts en den 5 november 1990 dagtecknad skrivelse från

Sveriges industriförbund och Svenska privatvagnsföreningen, vari

framhålls att banverket inte skall behöva godkänna sådana i utlandet

godkända och registrerade vagnar som går i mera stadigvarande trafik

på det svenska bannätet.

I motion T5 (m) yrkas avslag på propositionen och att

riksdagen hos regeringen hemställer om ett nytt förslag till

järnvägssäkerhetslag i enlighet med vad som anförs i motionen.

Regeringens förslag till järnvägssäkerhetslag är enligt motionären

onödigt tillkrånglat på vissa punkter. Som exempel härpå anger

motionären bestämmelser om att driftorganisation för säker drift skall

finnas och att fordon och anläggningar skall göras så att skador

förebyggs. Bestämmelser av detta slag fyller enligt motionären ingen

funktion. Enligt 24§ krävs -- fortsätter motionären -- anmälan till

banverket efter en järnvägsolycka med flera avlidna eller allvarligt

skadade personer. Redan det faktum att en person avlidit eller

blivit allvarligt skadad borde kräva en sådan anmälan. Motionären

ogillar vidare den föreslagna lagens krav på tillstånd av banverket

som en förutsättning för rätt att anlägga eller driva en

spåranläggning. En anmälan till banverket borde räcka. Motionären är

också missnöjd med lagförslagets indelning av spåranläggningar i

järnväg, tunnelbana och spårväg. Det borde räcka om banverket får

utfärda tillämpningsbestämmelser för de olika anläggningarna, och

uppdelningen i lagtexten begränsas till järnväg och spårväg.

Utskottet finner det för sin del värdefullt att de bestämmelser om

järnvägssäkerhet som nu är spridda i ett flertal författningar kan

samlas i en gemensam grundläggande författning. Det synes vidare

naturligt att en författning av ifrågavarande slag innehåller vissa

grundläggande aktsamhetsregler och en kravkatalog av den art som

återfinns i §§ 10--14. Bestämmelsen i 24§ om skyldighet att till

banverket anmäla olyckor med flera avlidna eller allvarligt skadade

personer skall ses mot bakgrund av en liknande regel i lagen

(1990:712) om undersökning av olyckor (prop. 1989/90:67, bet. TU23,

rskr. 265). Vad gäller frågan huruvida tillstånd skall krävas för

anläggande eller drift av en spåranläggning eller om det skall räcka

med en anmälan till banverket, synes det utskottet ändamålsenligt med

en viss prövning av den personliga lämpligheten hos dem som vill

bedriva verksamhet av den art som förslaget till järnvägssäkerhetslag

avser. Det synes vidare lämpligt att järnvägsinspektionen ges

möjlighet att komma in i planeringsprocessen för en spåranläggning på

ett tidigt stadium för att kunna följa projektering, granska ritningar

m.m. Med nuvarande ordning kan det -- som departementschefen

framhåller -- finnas risk för att en anläggning har byggts som sedan

inte kan godkännas utan ombyggnad. Utskottet kan för sin del inte

heller finna något att erinra mot att begreppet tunnelbana

uttryckligen omfattas av en järnvägssäkerhetslag.

Sammanfattningsvis kan utskottet inte finna att de av motionären

anförda invändningarna utgör skäl att riksdagen avslår propositionen

och hos regeringen hemställer om ett nytt förslag till

järnvägssäkerhetslag. Motionen avstyrks följaktligen.

I motion T3 (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan lydelse av

4§ andra stycket i förslaget till järnvägstrafiklag att krav på

ekonomisk lämplighet inte kan ställas på den som vill ha tillstånd

att driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild

trafikledningsverksamhet. Vidare yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kriterierna för

krav på yrkeskunnande. Motionärerna framhåller att de -- i linje med

den uppfattning de har hävdat beträffande yrkestrafiklagen -- anser

att tillståndsprövningen endast skall avse faktorer av betydelse för

att transporterna skall ske på ett säkert sätt. Lagförslagets krav på

yrkeskunnande får därför inte innebära något krav på den

tillståndssökandes ekonomiska kunnande.

4 § andra stycket i förslaget till järnvägssäkerhetslag har

följande lydelse: "Tillstånd (att driva spåranläggningar eller

spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet) får beviljas den

som med hänsyn till yrkeskunnande, laglydnad samt ekonomiska och andra

förhållanden av betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i

föreskrifter som meddelats med stöd av lagen."

Departementschefen framhåller att prövningen av en

tillståndssökandes personliga och ekonomiska förutsättningar främst

bör omfatta yrkeskunnande, laglydnad och ekonomisk lämplighet. När det

gäller yrkeskunnandet är det främst branscherfarenhet samt

administrativt och ekonomiskt kunnande som skall prövas. Kravet på

laglydnad syftar, på motsvarande sätt som i yrkestrafiklagen, till en

garanti så långt möjligt för att verksamheten skall drivas efter de

föreskrifter som reglerar verksamheten och efter de villkor som

järnvägsinspektionen i övrigt ställer. I fråga om den ekonomiska

lämpligheten är det främst -- fortsätter departementschefen --

sökandens ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten efter

uppställda normer som bör prövas. Om sökandens ekonomiska kalkyl är

alltför optimistisk finns det nämligen risk för att man i verksamheten

underlåter att uppfylla sådana säkerhetskrav som kostar pengar utan

att ge någon intäkt.

Kravet på den tillståndssökandes ekonomiska lämplighet och

yrkeskunnande enligt förslaget till järnvägssäkerhetslag skall sålunda

enligt departmentschefen ses mot bakgrund av de säkerhetskrav som

måste gälla för den som driver spåranläggningar, spårtrafik och

särskild trafikledningsverksamhet. Utskottet delar departementschefens

uppfattning och kan följaktligen inte ställa sig bakom kraven i

motionen på att en tillståndssökandes ekonomiska lämplighet inte bör

tillmätas någon betydelse vid tillståndsprövning enligt lagförslaget.

Yrkandena 1 och 2 i motion T3 (fp) avstyrks, medan regeringens förslag

till järnvägssäkerhetslag tillstyrks såvitt avser 4§.

I motion T3 (fp) framhålls också att riksdagen bör besluta om sådan

lydelse av 20§ i förslaget till järnvägssäkerhetslag att det framgår

att tillsyn utövas av banverket genom järnvägsinspektionen.

Motionärerna framhåller att det framgår av propositionens

specialmotivering av lagförslaget att järnvägsinspektionen avses

fullgöra de tillsynsuppgifter som föreskrivs i lagförslaget.

Av förordningen (1988:707) med instruktion för banverket framgår

att järnvägsinspektionen är en enhet inom banverket.

Järnvägsinspektionen leds av en direktör som självständigt har att

fatta beslut om 1. säkerhetssystem för spårtrafik och tillsyn över

systemets tillförlitlighet,

2. säkerhetsföreskrifter för spårtrafik och tillsyn över att

föreskrifterna följs, 3. undersökning av olyckor och olyckstillbud i

spårtrafiken, 4. undersökning av sådana driftstörningar som berör

säkerheten.

Järnvägsinspektionen utövar redan nu -- med stöd av instruktionen

för banverket -- tillsynsuppgifter som enligt förordningen om enskilda

järnvägar, tunnelbanor och spårvägar och förordningen om statens

spåranläggningar åligger banverket. Skälet till att man i de två

sistnämnda författningarna talar om banverket, ehuru

järnvägsinspektionen åsyftas, är att inspektionen endast är en enhet

inom verket, låt vara en självständig sådan. Samma skäl ligger bakom

utformningen av det nu aktuella lagrummet. Som framhållits

inledningsvis har järnvägsinspektionen inrättats efter mönster av de

hos sjöfartsverket och luftfartsverket inrättade sjöfarts- resp.

luftfartsinspektionerna.

Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandena. Regeringens

förslag till järnvägssäkerhetslag tillstyrks såvitt avser 20§.

Regeringens förslag till järnvägssäkerhetslag i ovan ej berörda

delar har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt

uttalande. Detsamma gäller de övriga lagförslag som framläggs genom

propositionen. Utskottet tillstyrker förslagen.

I motion T4 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär nytt

förslag till mer konkurrensneutral form för trafikledning enligt

vad som anges i motionen. Motionärerna framhåller att propositionens

förslag innebär att spårinnehavaren skall stå för trafikledningen.

Ansvaret kan också överlåtas på trafikutövaren. Detta utgör sannolikt

inget större problem -- säger motionärerna -- då det är en

trafikutövare som kommer i fråga. Det är emellertid redan nu möjligt

att skönja en utveckling där fler än en trafikutövare nyttjar samma

spåranläggning, t.ex. SJ och en trafikhuvudman. Då begreppet

trafikledning i sig inrymmer bl.a. ett så centralt service- och

standardavgörande beslut som tidtabelläggning blir det i praktiken

svårt att -- såsom förutskickas i propositionen -- överlåta

trafikledningen på en av flera trafikutövare. Motionärerna säger att

problemet inte har fått en tillfredsställande lösning enbart genom den

hänvisning till samråd som departementschefen erbjuder. Den i

propositionen föreslagna ordningen kan emellertid accepteras som ett

provisorium i avvaktan på att en mer konkurrensneutral ordning

utarbetas genom regeringens försorg.

Departementschefen framhåller att ansvaret för trafikledningen

självfallet måste ligga på ett enda subjekt. Huvudregeln bör därför

vara att innehavaren av spåranläggningen är ansvarig för

trafikledningen. Denne bör emellertid ha möjlighet att överlåta

uppgiften på trafikutövaren, om denne är en annan än anläggningens

innehavare, eller om det finns flera trafikutövare på någon av dem. Så

har skett i fråga om statens spåranläggningar, där SJ såsom den

huvudsakliga trafikutövaren svarar för trafikledningen.

Vidare framhåller departementschefen att det kan tänkas innebära

en viss konkurrensfördel att som trafikutövare ombesörja

trafikledningen även av annan trafik än den egna på en spåranläggning.

Denna fördel får i så fall elimineras genom särskilda föreskrifter om

trafikledningen och genom upplåtelseavtalen. När det gäller statens

spåranläggningar får enligt 17§ förordningen om statens

spåranläggningar de som trafikerar anläggningarna klaga hos banverket

över SJs beslut

i fråga om trafikledning. Givetvis bör innehavaren av spåranläggningen

eller den trafikutövare som svarar för trafikledningen samråda med

övriga trafikutövare när det gäller att t.ex. fastställa tidtabeller

för den trafik som bedrivs på anläggningen.

I de fall där två eller flera trafikutövare nyttjar samma

spåranläggning är det enligt utskottets mening angeläget att man får

till stånd regler om trafikledning som under alla förhållanden

säkerställer största möjliga konkurrensneutralitet och trafiksäkerhet.

Enligt vad utskottet erfarit övervägs frågan om

trafikledningsansvaret inom regeringskansliet. Regeringen bör snarast

möjligt återkomma till riksdagen med förslag om trafikledningsansvaret

som tillgodoser utskottets önskemål.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motionen

torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:T5,

res. 1 (m)

2. beträffande ekonomisk lämplighet

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T3 yrkandena 1 och 2

antar 4 § i det genom propositionen framlagda förslaget till

järnvägssäkerhetslag,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande tillsyn

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T3 yrkande 3 antar 20§

i det under moment 2 nämnda lagförslaget,

4. beträffande förslaget till järnvägssäkerhetslag i övrigt

att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget i de

delar det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

5. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),

b) lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, c) lag om

ändring i körkortslagen (1977:477),

d) lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av

alkoholhaltiga drycker m.m.,

e) lag om upphävande av lagen (1911:53 s. 1) om järnvägsaktiebolag

f) lag om upphävande av lagen (1930:267) om bokföring vid enskild

järnväg,

6. beträffande konkurrensneutral form för trafikledning

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

Stockholm den 22 november 1990

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson

(s), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel

Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström

(s), Rune Thorén (c), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve

Wernersson (s), Tom Heyman (m), Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Eva

Zetterberg (v).

Reservationer

1. Avslag på propositionen m.m. (mom.1)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med

"Utskottet finner" och på s. 6 slutar med "avstyrks följaktligen" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överrväganden som enligt motionen

talar för att propositionen bör avslås. Utskottet tillstyrker sålunda

yrkande 1 i motionen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till

järnvägssäkerhetslag, vari den kritik som framförs i motionen har

beaktats.

I ett nytt lagförslag bör regeringen också beakta den kritik som

framförts i Sveriges industriförbunds och Svenska

privatvagnsföreningens skrivelse av den 5 november 1990 till

utskottet. Utskottet delar den i skrivelsen uttalade uppfattningen att

godkännande i Sverige inte skall krävas av vagnar som är registrerade

utomlands och som omfattas av UIC-normerna samt av RIV- och

RIC-överenskommelserna och som mera stadigvarande används i Sverige.

Vad utskottet nu har anfört -- och som innebär att syftet med

yrkande 2 i motionen torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen

a) med bifall till motion 1990/91:T5 yrkande 1 avslår

propositionen,

b) med anledning av motion 1990/91:T5 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Ekonomisk lämplighet (mom. 2)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman

(m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med

"Departementschefen framhåller" och slutar med "såvitt avser 4 §" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en

tillståndsprövning som omfattar sökandens ekonomiska lämplighet kan

komma att användas som ett otillbörligt etableringshinder i strid mot

näringsfrihetens grundläggande principer. 4§ i förslaget till

järnvägssäkerhetslag bör därför ändras så att hänvisningen till

"ekonomiska förhållanden" utgår.

Enligt utskottets mening bör tillståndsprövningen endast avse

faktorer som är av betydelse för att transporterna skall ske på ett

säkert sätt. Utskottet kan därför inte godta de uttalanden som görs i

propositionen om att prövningen av den tillståndssökandes

yrkeskunnande skall omfatta hans "ekonomiska kunnande". Vidare vill

utskottet göra klart att kravet på den tillståndssökandes laglydnad

inte får innebära att andra faktorer än säkerhetsaspekterna beaktas

vid tillståndsprövningen.

Vad utskottet nu har anfört -- och som torde tillgodose syftet med

motionsyrkandena -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ekonomisk lämplighet

att riksdagen

a) med anledning av motion 1990/91:T3 yrkande 1 antar 4 § i det

genom propositionen framlagda förslaget till järnvägssäkerhetslag med

följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4 §

Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild

trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd

till verksamheten. För verksamhet som drivs av statens järnvägar eller

banverket behövs inte något tillstånd.

Tillstånd får beviljas Tillstånd får beviljas

den som med hänsyn till den som med hänsyn till

yrkeskunnande, laglydnad samt yrkeskunnande, laglydnad och

ekonomiska och andra andra förhållanden av

förhållanden av betydelse kan anses uppfylla

betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i

kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats

föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

med stöd av lagen.

b) med anledning av motion

1990/91:T3 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till

känna vad utskottet

härom anfört,

Propositionens lagförslag

Bilaga

6 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1911:53 s. 1) om järnvägsaktiebolag

Härigenom föreskrivs att lagen (1911:53 s. 1) om järnvägsaktiebolag

skall upphöra att gälla vid utgången av december 1990.

7 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1930:267) om bokföring vid enskild

järnväg

Härigenom föreskrivs att lagen (1930:267) om bokföring vid enskild

järnväg skall upphöra att gälla vid utgången av december 1990.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna2

Inledning2

Propositionens innehåll i huvuddrag3

Utskottet5

Hemställan8

Reservationer9

Bilaga

Propositionens lagförslag12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse