Bet. 1990/91:UbU2

Utbildningsutskottets betänkande

1990/91:UBU02

Vissa högskolefrågor

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

UbU2

Motionerna

1989/90:Ub501 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en nationell plan för

utnyttjande av media för decentraliserad högre utbildning

enligt de riktlinjer som anges i motionen.

1989/90:Ub530 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kiropraktorutbildningen.

1989/90:Ub537 av Margitta Edgren och Lars Sundin (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om breddade kriterier för antagning till

psykoterapeututbildning.

Utskottet

Plan för utnyttjande av media i den högre utbildningen

I motion 1989/90:Ub501 (c) yrkande 4 begärs en översyn av den

moderna mediateknikens möjligheter i utbildningssammanhang,

resulterande i ett nationellt program för utnyttjande av såväl

gamla media -- eterburen radio och TV -- som nya media --

framför allt satellit- och kabel-TV, video och bildskivor. De

möjligheter som nya media erbjuder för distribution av

utbildning är enligt motionärerna mycket bristfälligt

analyserade för svenskt vidkommande, trots att de varit kända

eller förutsedda sedan lång tid.

Utskottet vill med anledning av yrkandet anföra följande.

Den svenska högskolans organisation karakteriseras av en hög

grad av decentralisering. Endast inrättandet av allmänna

utbildningslinjer regleras genom centrala beslut. Utbudet av

lokala linjer och fristående kurser bestäms således uteslutande

genom lokala beslut inom resp. högskoleenhet. Utbildningens

närmare uppläggning och innehåll bestäms likaså lokalt, även

för sådana allmänna utbildningslinjer där det finns central

utbildningsplan. Vid 1976/77 års riksmöte behandlades ett

förslag av regeringen till riktlinjer för distansundervisningen

inom högskolan (prop. 1975/76:110 om radio och television i

utbildningsväsendet) samt ett motionsförslag (1975/76:Ub883

(fp) yrkande 2) om en särskild organisation för

högskoleutbildning via radio och television enligt samma modell

som Storbritanniens Open University. Riksdagen avvisade

motionsförslaget och anslöt sig till regeringens förslag, som

innebar att regionstyrelserna fick ansvaret för planeringen av

distansundervisningens omfattning och för samverkan

mellan regionerna (UbU 1976/77:8, rskr. 46). Efter att

regionstyrelserna avskaffats vilar detta ansvar på varje

högskoleenhet (prop. 1986/87:127, bet. UbU 1987/88:1 s. 13,

rskr. 1987/88:1).

Utbudet av kurser med beteckningen distansundervisning är

numera stort inom högskolan (ca 630 fristående kurser och 50

linjer). Så gott som samtliga statliga högskoleenheter erbjuder

åtminstone någon kurs i denna form, och ett stort antal

vårdhögskolor erbjuder främst påbyggnadslinjer i distansform. I

samarbete med Utbildningsradion erbjuder flertalet

vårdhögskolor också fristående kurs i omvårdnad.

Utbildningsradion samarbetar med samtliga universitet när det

gäller den nu pågående 10-poängskursen i engelska, där

satellitsänd TV används för dubbelriktad kommunikation mellan

studerande och lärare.

År 1984 bildades en svensk riksförening för

distansundervisning (SVERD). Bland medlemmarna finns såväl

enskilda personer som privata och offentliga

utbildningsanordnare, bl.a. samtliga universitet och praktiskt

taget alla högskolor. Föreningen förmedlar kunskaper om vad som

sker på detta område i Sverige och utomlands dels genom en

tidning (Per Distans), dels genom konferenser.

Inom universitetet i Umeå pågår sedan budgetåret 1987/88 ett

omfattande projekt för utveckling av

distansundervisningsmetodik. Vidare har länsstyrelsen i

Västerbottens län börjat förbereda ett förslag till ett

norrländskt nätverk för utveckling och införande av

distansöverbryggande teknik i utbildning. Skolöverstyrelsen har

i sin fördjupade anslagsframställning för vuxenutbildningen för

budgetåren 1991/92--1993/94 förordat att regeringen låter

närmare pröva möjligheterna att bilda ett resurs- och

utvecklingscentrum för distansundervisning.

Utskottet anser det värdefullt att man på så många håll inom

den decentraliserade högskoleorganisationen har börjat

uppmärksamma nya medias möjligheter i distributionen av högre

utbildning. Uppenbarligen medför detta ett behov av samverkan

mellan högskoleenheter inbördes och mellan sådana och

Utbildningsradion. Den hittillsvarande utvecklingen ger enligt

utskottets mening anledning till optimism när det gäller

samverkan på frivillig grund.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion 1989/90:Ub501 yrkande 4.

Kiropraktorutbildning

I motion 1989/90:Ub530 (fp) föreslås anordnande av en ny

svensk utbildningslinje, ledande till legitimation som

kiropraktor och med rätt till studiemedel som vid varje annan

utbildning. Övergångsvis föreslås att den nuvarande svenska

utbildningen, som inte är tillräcklig för legitimation, ges

statlig finansiering så att eleverna slipper bekosta den själva

samt att de får studiemedel för denna utbildning.

För närvarande pågår genom Nordiska ministerrådets försorg en

utredning om möjligheterna till en för de nordiska länderna

gemensam utbildning till kiropraktor. Utskottet anser inte att

staten bör finansiera den befintliga svenska utbildningen som

inte leder till legitimation.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1989/90:Ub530.

Psykoterapeututbildning

I motion 1989/90:Ub537 (fp) föreslås breddade kriterier för

antagning till psykoterapeututbildning. Enligt motionärerna bör

skötare och sjuksköterskor som har grundläggande psykiatrisk

högskoleutbildning från den kommunala högskolan och erfarenhet

av praktiskt psykiatriskt arbete kunna bedömas behöriga efter

viss komplettering, som skall kunna erhållas via överbryggande

individuella utbildningslinjer i högskolan.

Utskottet vill till detta anföra följande.

För att vara behörig att antas till den nuvarande

påbyggnadslinjen Utbildning i psykoterapi 60 poäng krävs att

man avlagt psykologexamen eller läkarexamen jämte genomgången

specialistutbildning i psykiatri eller har utbildning som

motsvarar det s.k. Steg 1 i den äldre utbildningen i

psykoterapi. I samtliga fall krävs att den sökande har

genomgått s.k. egenterapi samt har utfört psykoterapi under

kompetent handledning, bådadera i viss angiven omfattning.

Dessutom krävs minst tre års yrkeserfarenhet efter

grundutbildningen.

Den s.k. Steg 1-utbildningen (30 poäng) togs bort när

psykoterapiutbildningen i högskolan reformerades år 1987. Steg

1 hade haft den dubbla målsättningen att dels utgöra

grundutbildning för dem som därefter ville fortsätta till Steg

2 och få en fördjupad utbildning i psykoterapi, dels utgöra en

kompletterande utbildning för dem som önskade vidga sina

kunskaper och färdigheter inom sitt yrke till att omfatta även

psykoterapeutiskt arbetssätt. Till Steg 1 antogs sökande ur

många yrkesgrupper, bl.a. skötare i psykiatrisk vård och

sjuksköterskor.

Sedan Steg 1 avskaffades som utbildningsväg inom högskolan

har skilda landsting själva organiserat motsvarande utbildning

som personalutbildning för vissa av sina anställda. Sådan

verksamhet pågår nu inom de flesta landsting och är således

betydligt mera spridd geografiskt än högskolans

psykoterapiutbildning, som endast finns i Stockholm, Lund och

Umeå. Numera kan alltså en del sjuksköterskor och skötare på

detta sätt skaffa sig behörighet att antas till

psykoterapiutbildning i högskolan.

Hälso- och sjukvårdslinjens uppdelning på inriktningar och

utbildningens längd m.m. utreds för närvarande inom

utbildningsdepartementet. Mot denna bakgrund och med hänvisning

till det som i det föregående anförts anser utskottet att

riksdagen bör avslå motion 1989/90:Ub537.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande plan för utnyttjande av media i den högre

utbildningen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub501 yrkande 4,

res. (m, fp, c, v)

2. beträffande kiropraktorutbildning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub530,

3. beträffande psykoterapeututbildning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub537.

Stockholm den 6 november 1990

På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c),

Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt

Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s),

Ingvar Johnsson (s), Margareta Israelsson (s), Birger Hagård

(m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c),

Björn Samuelson (v), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ingegerd

Wärnersson (s), Ulf Melin (m) och Claes Roxbergh (mp).

Reservation

Plan för utnyttjande av media i den högre utbildningen

(mom. 1)

Larz Johansson (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Lars Leijonborg

(fp), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne

Andersson i Vårgårda (c), Björn Samuelson (v) och Ulf Melin (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "1989/90:Ub501

yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns en risk att resultaten av de

nuvarande, spridda insatserna inte når ut till alla delar av

högskolan och att de tekniska resurserna inte utnyttjas fullt

ut av samma skäl. Erfarenheterna från de insatser som hittills

gjorts att utnyttja moderna media i den högre utbildningen bör

tas till vara och användas för att utforma ett nationellt

program för utnyttjande av såväl gamla som nya media. För att

inom en överskådlig framtid kunna nå reella resultat, bör dock

en sådan översyn i första hand koncentreras till den högre

utbildningen, där såväl distansundervisningen som användningen

av TV och radio har nått förhållandevis långt. Med tanke på

frågans centrala politiska betydelse är det också naturligt att

parlamentariker deltar.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion

1989/90:Ub501 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande plan för utnyttjande av media i den högre

utbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ub501 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,