Bet. 1990/91:UbU4

Utbildningsutskottets betänkande

1990/91:UBU04

Ansvaret för skolan

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1990/91

UbU4

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas förslag som regeringen förelagt

riksdagen i proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan jämte

motioner. Utskottet tillstyrker propositionen i dess huvuddrag.

Statens styrning av skolan skall vara mål- och

resultatorienterad. Grundläggande mål för skolverksamheten

skall anges i lag. De framlagda lagförslagen tillstyrks. Övriga

mål och sådana riktlinjer för utbildningen som skall vara

generellt giltiga skall anges i klara och tydliga läroplaner.

Målen i dessa läroplaner skall utformas så att de kan

konkretiseras på lokal nivå. Det är nödvändigt att målen

beskrivs på ett sådant sätt att de kan utvärderas. Ett

läroplansarbete med denna inriktning skall starta.

Lärarnas yrkeskunskap och deras inställning till lärararbetet

samt skolledarnas förmåga att samla alla i skolan kring

gemensamma mål och handlingsmönster är avgörande för resultaten

i skolan. Dagens krav på en förbättrad skolverksamhet måste

därför mötas genom att ansvaret förs längre ner i

organisationen till dem som verkar och arbetar där.

Möjligheterna att på de enskilda skolenheterna -- inom de ramar

som dragits upp för det kommunala ansvaret -- mera

självständigt styra och ansvara för verksamheten måste bli

större. Decentraliseringen av beslutanderätten och det

förändrade ansvarstagandet får inte göra halt på kommunnivå,

dvs. hos administrativa tjänstemän i förvaltningen och hos

politiker. Innehållet i och formerna för elev- och

föräldrainflytandet måste också avgöras lokalt utifrån vunna

erfarenheter. För ledningen av utbildningen i skolorna skall

det finnas rektorer.

När det gäller elevers val av skola inom kommunen anser

utskottet att utgångspunkten för placeringen av elev vid skola

bör vara elevens närhet till skolan. Kommunen bör emellertid så

långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt tillgodose

elevers och föräldrars önskan om placering vid viss skola.

Utskottet begär hos regeringen ett förslag till lag med denna

innebörd.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen hos regeringen begär

att den nya läroplanen för grundskolan skall innehålla ett

riktmärke för klasstorlek på högst ca 25 elever utan att därmed

skapa ett delningstal.

När det gäller lärare i gymnasieskolan konstaterar utskottet

att samspelet mellan grundutbildning på gymnasienivå och

forskning kommer att vara viktigt även fortsättningsvis.

Utskottet föreslår att riksdagen uttalar att det är ett

nationellt intresse att anställningar som lektor kommer till

stånd i en omfattning som motsvarar tidigare bestämmelser om

sådana tjänster. Vid utvärdering av en kommuns skolväsende

skall redovisas vilka åtgärder som vidtagits för att främja

tillkomsten av sådana anställningar.

Likvärdigheten i ett mål- och resultatorienterat skolsystem

skall garanteras bl.a. av ett statsbidrag som är

specialdestinerat till skolan. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag om ett finansiellt stöd i form av ett

sektorsbidrag som skall utbetalas till samtliga kommuner.

Sektorsbidraget skall ange det totala statliga finansiella

stödet till skolsektorn i kommunerna, dvs. grundskolan,

gymnasieskolan och kommunal utbildning för vuxna.

Varje kommun får ansvar för att dess invånare får tillgång

till gymnasieutbildning och kommunal utbildning för vuxna.

Kommunerna förutsätts samverka inbördes och med landstingen,

som även i fortsättningen skall besluta om de

gymnasieutbildningar som de i dag är huvudmän för. Det

sammanhållna kommunala ansvaret för de tre skolformerna innebär

att inga statsbidrag utbetalas direkt till landstingskommuner.

En schabloniserad behovsrelaterad beräkning av statsbidragen

skall göras enligt olika beräkningsmodeller för de tre

skolformerna. I beräkningsmodellerna skall strukturella

kriterier som bygger på offentlig nationell statistik användas.

Beräkningsmodellerna skall beakta kommunernas skiftande

strukturella och demografiska förutsättningar och behov.

Motivet för ett generellt bidrag till skolsektorn är att ett

sådant bidrag ger de bästa möjligheterna för huvudmännen att

planera verksamheten med beaktande av lokala förhållanden. Det

samhällsekonomiska läget gör det nödvändigt att skapa

förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av de samlade

statliga och kommunala resurserna för skolan.

Den del av sektorsbidraget som avser gymnasieskolan beräknas

på antalet 16--19-åringar och utbetalas till de kommuner där de

är kyrkobokförda.

När det gäller den del av bidraget som avser kommunal

vuxenutbildning föreslår utskottet att riksdagen beslutar att

den omfördelning mellan kommuner som blir följden av

regeringens förslag skall ske successivt under en

fyraårsperiod.

Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära

att en parlamentarisk kommitté får i uppdrag att följa

genomförandet av det nya statsbidragssystemet.

Likvärdigheten i ett mål- och resultatorienterat skolsystem

skall också garanteras av uppföljning, utvärdering och en

statlig tillsyn.

Utskottet har inte något att erinra mot att skolöverstyrelsen

avvecklas och att ett nytt statligt ämbetsverk för skolväsendet

inrättas i Stockholm. Dess huvudsakliga uppgifter skall vara

utveckling av skolan samt uppföljning, utvärdering och tillsyn

av skolverksamheten. Utskottet föreslår att riksdagen, med

ändring av ett tidigare ställningstagande beträffande

länsstyrelsernas befattning med utbildningsfrågorna, skall

besluta att det inom det nya ämbetsverket skall finnas en

särskild fältorganisation. Det skall ankomma på det centrala

ämbetsverket att placera personerna i denna fältorganisation i

olika delar av landet. Hänsyn skall därvid tas till

elevpopulationen i landets olika delar, avstånden i riket samt

fältorganisationens arbetsuppgifter. Samtliga tjänster i

fältorganisationen bör inrättas med tidsbegränsade

förordnanden för att ge möjlighet att ständigt tillföra

organisationen ny kompetens och aktuella erfarenheter från

utbildningsväsendet. Förebild kan i viss utsträckning hämtas

från den tidigare gymnasieinspektionen.

Utskottet tillstyrker att ansvaret för olika former av

stödåtgärder för handikappade elever samlas hos ett institut

för handikappfrågor inom skolväsendet.

En likvärdig skola skall slutligen garanteras genom en

statlig lärarutbildning och visst stöd m.m. när det gäller

skolpersonalens fortbildning. När det gäller det sistnämnda

föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen begär särskilda

anordningar för att det skall vara möjligt att planera och

genomföra fortbildning som har internationell karaktär.

Slutligen föreslår utskottet att riksdagen skall begära ett

nytt förslag när det gäller fördelningen och användningen av

ett tidigare beslutat stimulansbidrag till förbättringar av den

fysiska miljön i skolorna (300 milj.kr. per år under en

tioårsperiod).

I detta betänkande har utskottet behandlat 47 motioner med

sammanlagt 145 yrkanden. Betänkandet upptar 38 reservationer

och 14 särskilda yttranden. Dessa redovisas samlat i en

särskild innehållsförteckning (s. 103--105).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1990/91:18

dels föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100),

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i vuxenutbildningslagen

(1984:1118),

3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

principer för styrning och ansvarsfördelning inom skolan

(avsnitt 2),

4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

riktlinjer för statsbidragssystemet (avsnitt 6),

5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

syfte med och ansvar för fortbildningen (avsnitt 9),

6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

riktlinjer för uppföljning och utvärdering (avsnitt 11),

7. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

inrättande av ett nytt ämbetsverk för skolväsendet och en ny

myndighet, ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet

(avsnitt 13),

8. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

avveckling av skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna,

fortbildningsnämnderna och statens institut för läromedel

(avsnitt 13),

9. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

fördelning av stimulansbidrag (avsnitt 14),

dels berett riksdagen tillfälle

10. att ta del av vad i propositionen anförts om

grundläggande lärarutbildning (avsnitt 8),

11. att ta del av vad i propositionen anförts om

utformningen av läroplaner (avsnitt 10),

12. att ta del av vad i propositionen anförts om val av

skola och om fristående skolor (avsnitt 12).

Utskottet behandlar i ett senare sammanhang vad i

propositionen anförts om fristående skolor .

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1990/91:18

1990/91:Ub1 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen vid

beslut om utlokalisering av skolverket beslutar att ny

lokaliseringsort blir Umeå.

1990/91:Ub2 av Marianne Stålberg och Stina Eliasson (s, c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inordnande av en särskild enhet

i länsstyrelsen i Jämtlands län för utvärdering, uppföljning

och tillsyn inom skolväsendet med länet som verksamhetsområde.

1990/91:Ub3 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att lokalisera det nya skolverket

till Växjö,

2. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av sex

regionala organ,

3. att riksdagen avslår förslaget om ett nytt institut på

handikappområdet,

4. att riksdagen beslutar att till det nya skolverket knyta

en fältorganisation med arbete regionalt och lokalt i frågor

som rör tillsyn, uppföljning och handikapp.

1990/91:Ub4 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen vad gäller

sektorsbidraget,

2. att riksdagen beslutar att statsbidragen tills vidare

skall utgå till landstingen i relation till dess andel av

yrkesutbildningen,

3. att riksdagen beslutar att frågan om nytt system för

bidragsgivningen skall kopplas till reformeringen av

gymnasieskolan i övrigt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om SYO-konsulenternas ställning i en ny

organisation.

1990/91:Ub5 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om innebörden av begreppet likvärdig

utbildning,

2. att riksdagen beslutar att det av skollagen skall framgå

att skolans viktigaste uppgift är att ge alla elever goda

kunskaper och färdigheter,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny

läroplan för grundskolan i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om betyg i grundskola och gymnasieskola,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om föräldrars och elevers rätt att välja

skola,

6. att riksdagen beslutar att skollagen skall utformas så

att fristående skolor jämställs med övriga skolor,

7. (delvis) att riksdagen beslutar att statsbidragen skall

följa valet av skola i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökade möjligheter för eleverna att

välja innehåll och ämne i skolarbetet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om individuella studieprogram,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjligheter till komplettering,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avskaffande av de särskilda

stimulansbidragen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjligheterna att motverka framväxten

av lokal byråkrati,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

fristående organisation för utvärdering av skolan i enlighet

med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överföring av landstingens

gymnasieutbildning till primärkommunerna,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lika möjligheter för olika arrangörer

att svara för vuxenutbildning,

16. att riksdagen beslutar att skollagens 9 § utformas så

att kommunens ansvar för vuxenutbildning preciseras i enlighet

med vad i motionen anförts,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om redovisning, utvärdering och

omprövning av variabler för beräkning av statsbidraget inom

vuxenutbildningen,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny

lärarutbildning i enlighet med vad i motionen anförts,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt

system för examination och prövning av lärares kunskaper i

enlighet med vad i motionen anförts,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om graderade betyg i lärarutbildningen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fortbildningens inriktning,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om omfattningen av lärarnas

fortbildning, 23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om skolverkets

ansvar för fortbildning,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur

samordningsinsatserna vad gäller fortbildning skall utföras i

enlighet med vad i motionen anförts,

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

besvärsinstitut vad gäller lärartjänster i enlighet med vad i

motionen anförts,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av lektorer i gymnasieskolan,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kompetens för tjänst som rektor,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om karriärtjänster för lärare,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avveckling av universitets- och

högskoleämbetet och inrättande av ett sammanhållet ämbetsverk

för utbildningsfrågor.

1990/91:Ub6 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om 1990/91 som basår för beräkningarna

av det nya statsbidraget samt uppräkning med skolindex inför

budgetåret 1991/92,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om årlig fastställelse av skolplan i

kommunfullmäktige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppföljning av utvecklingen för

JST-utbildningarna,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

sammanlänkning av utvecklingsarbetet vid utbildningsradion och

statens skola för vuxna i Härnösand,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utveckling av distansundervisning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om finansiering av den fortsatta

försöksverksamheten med ÖGY,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avskaffande av gymnasieregioner och

nyetablering av gymnasieskolor på nya orter,

9. att riksdagen avslår propositionens förslag att bilda sex

regionala enheter för skoladministrationen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om organisation av fältorganisation för

det nya skolverket,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lokalisering av det nya skolverket

till Härnösand,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillsättande av en parlamentarisk

kommitté för att följa genomförandet av det nya

statsbidragssystemet.

1990/91:Ub7 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp) vari yrkas att

riksdagen med avslag på proposition 1990/91:18 som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sex

regionkontor till skolverket på universitetsorterna och om

indragning av vissa tjänster på övriga orter med länsstyrelse.

1990/91:Ub9 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om garantier när det gäller anställande av

lektorsbehöriga lärare i gymnasieskolan.

1990/91:Ub10 av Birger Hagård (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en översyn av de föreslagna

beräkningsgrunderna görs,

2. att riksdagen beslutar att införa en spärregel i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1990/91:Ub11 av Rune Thorén och Eva Rydén (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts rörande behovet av tidsbegränsade

övergångsbidrag till kommunal vuxenutbildning i vissa fall.

1990/91:Ub12 av Ulf Melin (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kommunens aktivitetsgrad skall

införas som ett kriterium,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att arbetssökandekriteriet skall

kompletteras med ett efterfrågekriterium.

1990/91:Ub13 av Jan Hyttring och Marianne Jönsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lektorstjänster.

1990/91:Ub14 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om riksdagens behandling av

läroplanerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inriktningen på läroplansarbetet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökat

elevinflytande i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av skollagen att elevernas rätt till inflytande

garanteras,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i skollagen att rätten till en avgiftsfri skola

garanteras i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen beslutar anta förslaget till ny skollag 1

kap. 2 § i enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om syo-funktionärernas behörighet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om syo-funktionärernas fortbildning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om undervisningsgruppernas storlek,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ytterligare medel till den föreslagna

grundresursen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av stimulansbidrag i samband

med genomförandet av en reformerad gymnasieskola,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om specialresurser som beräkningsmodell

för statsbidraget till gymnasieskolan,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bidragskonstruktionen till

vuxenutbildningen,

14. att riksdagen i stället för ett sektorsbidrag till

skolan beslutar om skilda statsbidrag för de tre skolformerna i

enlighet med vad i motionen anförts,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om parlamentarisk uppföljning,

16. att riksdagen utöver regeringens förslag beslutar

inrätta särskilda enheter för uppföljning, utvärdering och

tillsyn på skolområdet i Gävle, Luleå och Karlstad.

1990/91:Ub15 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt gäller

förslaget om regionala enheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att frågan om dimensionering och placering av den regionala

organisationen bör övervägas efter slutförd utredning.

1990/91:Ub16 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna de i motionen

framförda synpunkterna beträffande "fortbildning" för

skolväsendets personal.

1990/91:Ub17 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utformningen och lokaliseringen av den

statliga skoladministrationen i sydöstra Sverige.

1990/91:Ub18 av Martin Olsson m.fl. (c, s, fp, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering av det föreslagna skolverket

till Härnösand,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lokalisering av en av de föreslagna

regionala enheterna på skolområdet till Härnösand.

1990/91:Ub19 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen beslutar ändra lagen om ansvaret för skolan i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Ub20 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den statliga skoladministrationen.

1990/91:Ub21 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stimulansbidraget för förbättring av den

fysiska miljön.

1990/91:Ub22 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om beräkningen av behovsmått till

specialresurs 2.

1990/91:Ub23 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kommunernas frihet att själva bestämma sin

ledningsorganisation över skolan.

1990/91:Ub24 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om elevernas inflytande när det gäller

användningen av stimulansbidraget till förbättringar av den

fysiska miljön i skolan.

1990/91:Ub25 av Arne Mellqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fördelning av stimulansbidrag till

förbättring av den fysiska miljön i skolorna.

1990/91:Ub26 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Övre Norrlands och

Mellannorrlands särskilda behov uppmärksammas i utformandet av

statens utvärdering, utveckling och tillsyn av skolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts beträffande organisationen av

fältorganisationerna i den statliga skoladministrationen.

1990/91:Ub27 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ny regional organisation för

uppföljning, utvärdering och tillsyn av utbildningen.

1990/91:Ub28 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på förslaget om centralisering

till storstadslänsstyrelser beslutar att resurserna fördelas

och förstärker det uppföljningsansvar som kommer att åläggas

alla landets länsstyrelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att ANT-konsulenternas uppdrag och funktioner i den nya

organisationen även fortsättningsvis bör upprätthållas i avsikt

att kunna fullfölja riksdagens beslut avseende bl.a. att

uppfylla WHO-målet.

1990/91:Ub29 av Anders G Högmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppföljnings- och

utvärderingsarbetets självständiga karaktär och organisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om verksamhetens regionala organisation.

1990/91:Ub30 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om gymnasieelevernas möjligheter att

fritt välja utbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjligheterna att resa kollektivt

samt få likvärdig service under skoldagen.

1990/91:Ub31 av Birger Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att statsbidraget inom JST-sektorn

liksom hittills skall utbetalas direkt till

utbildningsanordnaren dvs. landstingskommunen,

2. att riksdagen beslutar att statsbidraget skall anpassas

till utbildningarnas kostnadsnivåer med fortsatt kostnadsansvar

för landstingskommunen till den del som ej täcks av

statsbidrag.

1990/91:Ub32 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att övervägande bör göras om en samlokalisering av RGD/H och

att ansvarig myndighet bör bli densamma som för

specialskolorna.

1990/91:Ub33 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att inga förändringar när det gäller huvudmannaskapet för

dövskolan bör ske.

1990/91:Ub34 av Hans Nyhage m.fl. (m, s, fp, c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om verksamhetsstöd till Väfskolan i Borås.

1990/91:Ub35 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om klasstorlekar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om självstyrande skolor,

3. att riksdagen beslutar att en paragraf med följande

lydelse skall införas i skollagen: Föräldrarna skall efter

samråd med sina barn ange vid vilken skolenhet de önskar att

barnens skolgång skall fullgöras. Kommunen är skyldig att

informera föräldrarna om rättigheten att välja skola. Sådant

önskemål kan innehålla flera alternativ i prioritetsordning.

Kommunen är vidare skyldig att vid fördelning av eleverna på

skolenheter ta största möjliga hänsyn till föräldrarnas

önskemål. Elever för vilka inget särskilt önskemål angivits,

placeras i görligaste mån i den skolenhet som ligger närmast

hemmet.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om profilering av skolor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om besvärsrätt över tillsättningsbeslut,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lektorer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om det statliga ansvaret för

fortbildning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den statliga skoladministrationens

regionala organisation,

11. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar

i enlighet med vad i motionen anförts om etablering av nya

gymnasieskolor,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den kommunala vuxenutbildningen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hemspråksundervisningens läroplan,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om handikappfrågor,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statens institut för

läromedelsfrågor,

16. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen

anförts om skolforskning,

17. att riksdagen beslutar att det särskilda statsbidraget

till skolans lokaler skall ingå i sektorsbidraget till

skolväsendet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om namnet på det centrala ämbetsverket

på skolområdet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om internationella fortbildningspengar,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om icke-kommunala lärare.

1990/91:Ub36 av Ingrid Hasselström Nyvall och Charlotte

Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att en sydostregion bildas för tillsyn,

uppföljning och utvärdering samt fortbildning för Kalmar,

Kronobergs och Blekinge län.

1990/91:Ub37 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att regeringens förslag om nytt

statsbidragssystem skall gälla längst till 1 juli 1993 och

ersättas med ett nytt statsbidragssystem enligt vad som anförs

i motionen,

2. att -- vid avslag på yrkande 1 -- riksdagen avslår

propositionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att ett nytt förslag till statsbidragssystem, enligt vad som

anförs i motionen, bör läggas fram för riksdagen och börja

gälla senast 1 juli 1993,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförs om resurser till hemspråks- och

stödundervisning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförs om resurser till komvux och statens

skolor för vuxna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförs om fortbildning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförs om lokalisering av det nya skolverket,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i övrigt anförs i motionen om självstyrd skola med lokal

styrelse och ansvar för verksamheten på skolenheten.

1990/91:Ub38 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att statsbidragen skall utgå som

två sektorsbidrag uppdelade på grundskolan resp. de frivilliga

skolformerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fördelningen till

storstadskommunerna.

1990/91:Ub39 av Inga-Britt Johansson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att Göteborgs kommun under en

omställningsperiod av fyra år skall tilldelas särskilt

statsbidrag, inom ramen för det samlade statsbidrag som

föreslås i propositionen, som verksamhetsstöd för den kommunala

utbildningen för vuxna i nedtrappad skala med 13 milj.kr.

första året till 4,3 milj.kr. sista året,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att statsbidragskonstruktionen bör utformas så att

riksrekryterande vuxenutbildningar fortsättningsvis kan

genomföras i regioncentra,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att en skollag bör utformas så att den vuxenstuderandes rätt

att välja utbildning och utbildningsort säkerställs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att frågan om elevavgifter i vuxenutbildningen bör utredas och

förslag föreläggas riksdagen i samband med propositionen om

gymnasieskola och vuxenutbildning under 1991 i enlighet med vad

som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att statsbidragskonstruktionen för gymnasieskolan bör ändras så

att invandrartäta kommuner får kostnadstäckning för

hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska för

invandrarungdom i gymnasieskolan.

Motioner från allmänna motionstiden 1990

1989/90:Ub203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om högstadiets organisation.

1989/90:Ub232 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att ett elevbaserat

statsbidragssystem för skolan skall införas fr.o.m. den 1 juli

1993 i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Ub276 av Kjell Ericsson och Göran Engström (c) vari

yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning i glesbygd.

1989/90:Ub291 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skolan och landsbygden.

1989/90:Ub316 av Rune Rydén m.fl. (m, c, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillsyn och inspektion i det allmänna

skolväsendet.

1989/90:Ub318 av Ylva Johansson m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om befordringstjänster i grundskolan och

gymnasieskolan,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med

vad som anförts i motionen om hur vikarieproblemen i

grundskolan och gymnasieskolan bör lösas.

1989/90:Ub321 av Roy Ottosson och Åsa Domeij (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kommunal vuxenutbildning skall

finnas i alla kommuner.

1989/90:Ub801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

fristående organisation för utvärdering i enlighet med vad i

motionen anförts.

1989/90:Ub817 av Rune Rydén m.fl. (m, c, fp, mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att läroplanerna behöver ses över för att

rekryteringen till läraryrket skall kunna förbättras.

Utskottet

1. En mål- och resultatorienterad styrning av skolan

Riksdagen fattade våren 1989 beslut om skolans utveckling och

styrning. Beslutet innebär att styrningen av skolverksamheten i

större utsträckning än hittills skall ske genom ökad

precisering av mål, riktlinjer och innehåll när det gäller

undervisningen, samtidigt som annan statlig reglering minskas.

På det lokala planet måste detta leda till ett vidgat

ansvarstagande i strävan att förverkliga skolans mål m.m. Av

riksdagsbeslutet framgår vidare att genom vidgningen av

kommunernas ansvar för skolan till frågor som har samband med

den direkta undervisningen ökar behovet av att staten som en

del av sitt övergripande ansvar för skolan följer upp,

utvärderar och utövar tillsyn för att utröna om

skolverksamheten i sin helhet bedrivs på ett sätt som motsvarar

det ökade ansvaret (prop. 1988/89:4, bet. UbU7, rskr. 95).

Hösten 1989 beslöt riksdagen att den statliga regleringen av

tjänsterna som lärare, skolledare, biträdande skolledare och

syofunktionärer skall upphöra med utgången av år 1990 (prop.

1989/90:41, bet. UbU9, rskr. 58). Beslutet innebär att

kommunerna den 1 januari 1991 har ett helt och odelat

arbetsgivaransvar för all personal i skolan.

I proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan stryker

föredragande statsrådet under att dagens krav på en förändrad

och förbättrad offentlig verksamhet måste mötas genom att

ansvaret förs längre ner i organisationen till dem som verkar

och arbetar där. Härigenom och genom att de som är beroende av

verksamheten får ett större inflytande över t.ex.

prioriteringar av insatser kan verksamheten bli effektivare. En

förändring i denna riktning förutsätter att det traditionella

sättet att genom en detaljerad statlig reglering styra den

offentliga verksamheten överges. Styrningen måste i stället ske

genom att riksdagen och regeringen anger mål och ramar för

skolverksamheten och överlämnar ansvaret för genomförandet till

dem som arbetar och verkar på det lokala planet.

Grundläggande mål för skolverksamheten skall enligt

propositionen anges i lag. Övriga mål och sådana riktlinjer för

utbildningen som skall vara generellt giltiga skall anges i

läroplaner som skall utformas på ett nytt sätt. Likvärdigheten

i ett målstyrt skolsystem måste också garanteras av

uppföljning, utvärdering och en statlig tillsyn, en statlig

lärarutbildning och fortbildning samt av ett statsbidrag, som

är specialdestinerat till skolan. Det förutsätts slutligen att

lokala initiativ i vissa kommuner skall komma att stimulera

andra kommuner till nya initiativ i fråga om skolans

utveckling.

I propositionen hemställs att riksdagen skall anta vissa

förslag till lag om ändring i skollagen. Avsikten är att de nu

föreliggande lagförslagen inom kort skall följas av andra. Det

presenteras också riktlinjer för en ny utformning av skolans

läroplaner. Riksdagen föreslås vidare godkänna riktlinjer för

ett nytt system för ett särskilt bidrag till kommunernas

skolverksamhet samt riktlinjer för uppföljning, utvärdering och

en statlig tillsyn. Bl.a. föreslås att ett nytt skolverk

inrättas den 1 juli 1991.

2. Lagförslag, m.m.

2.1 En likvärdig utbildning

Grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och

sameskolan bildar det offentliga skolväsendet för barn och

ungdom. Dessutom finns särskilda utbildningsformer som anordnas

av det allmänna för dem som till följd av sjukdom eller av

annat skäl inte kan delta i skolarbetet inom det offentliga

skolväsendet. Enligt förslaget till skollag skall alla barn och

ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och

ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det

offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall

inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i

landet (1 kap. 2 § första stycket).

I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 1 begärs att begreppet

likvärdighet skall preciseras. Motionärerna menar att i

regeringens förslag återkommer begreppet likvärdighet i en rad

skilda betydelser utan precisering. Det kan avse kvantitet men

också kvalitet. Begreppet kan vidare relateras till mål i

absoluta termer eller, i utbildningssammanhang, till processer

eller elevers utveckling. När regeringen talar om likvärdighet

och därmed avser "lika tillgång till" är detta ett mål som även

motionärerna ställer sig bakom men för dem har begreppet

ytterligare dimensioner, utan vilka skolan anses svika sin

uppgift. Likvärdigheten måste, säger motionärerna, också avse

allas rätt att utvecklas maximalt efter sina förutsättningar.

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 6 föreslås en förändring i

förslaget till ny skollag 1 kap. 2 §. Enligt motionen bör

skolplikten motsvaras av vissa rättigheter. Eleverna skall ha

rätt till en likvärdig utbildning.

I motion 1990/91:Ub19 (s) föreslås ett förtydligande genom en

komplettering av lagparagrafens första mening (...barn och

ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist, fysiska och

psykiska förutsättningar samt sociala och ekonomiska

förhållanden, skall ha lika tillgång till utbildning...)

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Bakgrunden till paragrafen om likvärdig utbildning finns

redovisad i propositionen (avsnitt 3.2 och 3.3), vartill

utskottet hänvisar. I övrigt vill utskottet tillägga följande.

Allas lika rätt till utbildning är grundläggande för den

svenska skolpolitiken. Rätten till utbildning skall omfatta

alla, oavsett var man bor i landet och vilka ekonomiska eller

andra förutsättningar man har. Skolan skall ge alla samma

möjligheter att utvecklas. En mål- och resultatorienterad

styrning av skolan innebär att staten anger nationellt giltiga

mål och riktlinjer för arbetet i skolan. Samma mål och

riktlinjer skall gälla för alla skolor i landet. Dessa mål och

riktlinjer skall slås fast i lag och i läroplaner. Läroplanerna

skall vara klara och tydliga.

Den kunskap och kompetens som lärarna representerar är

avgörande för att målen för skolan skall kunna nås. Att

verksamheten bedrivs av lärare som är utbildade för sin uppgift

är därför grundläggande för att en nationellt likvärdig skola

med hög kvalitet skall kunna upprätthållas. Därför föreslås i

propositionen en lagfäst skyldighet för kommuner och

landstingskommuner att använda utbildade lärare. Genom ett

specialdestinerat statsbidrag, som är uppbyggt utifrån tidigare

statliga bidrag till undervisningsinsatser, avser staten att ge

alla kommuner så långt möjligt likvärdiga ekonomiska

förutsättningar för verksamheten i skolan.

I proposition 1989/90:41 om kommunalt huvudmannaskap för

lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer

anför föredragande statsrådet beträffande en för alla elever

likvärdig skola följande (s. 8):

Det är då viktigt att slå fast att likvärdig inte behöver

betyda likformig i betydelsen likadan. Tvärtom menar jag att

den strävan efter individualisering, i bemärkelsen anpassning

till ytterst varje enskild elev, som utgör en viktig

målsättning för skolan, egentligen borde innebära att

organisatoriska och andra lösningar skall kunna se olika ut i

olika skolor och för olika elever. Först genom att man lokalt

kan bedöma och påverka viktiga förhållanden i skolan kan vi få

den individualisering som är en förutsättning för en likvärdig

skola. Jag kan således inte se en organisatorisk likformighet

som ett krav för en likvärdig skola.

Utskottet vill i sammanhanget påpeka att det av

utbildningsplanen för grundskollärarlinjen (1988-05-31) framgår

att de blivande lärarna skall få en sådan utbildning att de

skall kunna dels ge särskilt stöd åt elever med svårigheter,

dels stimulera elever med särskilda förutsättningar. Särskilt

begåvade elever kan, vilket utskottet erinrat om redan i sitt

betänkande UbU 1975/76:30 (s. 28), behöva en speciell

uppmärksamhet i skolan för att de inte, i brist på erforderlig

stimulans, skall uppleva skolgången som meningslös.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets nyss

redovisade åsikt om en för alla elever likvärdig skola.

Utskottet anser vidare att den strävan efter individualisering,

som skall utmärka arbetet i skolan, självfallet innebär en

skyldighet för skolan att hjälpa varje elev att utvecklas efter

sina egna förutsättningar. Varje elevs undervisningssituation

skall således anpassas efter elevens varierande

förutsättningar, behov och intressen (1988/89:UbU7 s. 15).

Utskottet anser att lagbegreppet "alla barn och ungdomar"

innefattar de barn och ungdomar som tas upp i den nyss nämnda

motionen 1990/91:Ub19. Av den föreslagna skollagen framgår även

att det i utbildningen skall tas hänsyn till elever med

särskilda behov.

Avslutningsvis skall konstateras att det är kommunerna som

slutligt skall se till att skolan får de resurser som behövs

för att skolverksamheten skall uppnå nationella mål och

uppfylla nationella riktlinjer (prop. s. 22).

Utskottet anser att samtliga här aktuella yrkanden är

tillgodosedda med vad utskottet anfört. Utskottet föreslår

därför att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 1,

1990/91:Ub14 yrkande 6 och 1990/91:Ub19 och antar det i

proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring

i skollagen såvitt avser 1 kap. 2 § första stycket.

2.2 Kunskaper och färdigheter

I propositionen framhålls att kunskaper och kompetens är

avgörande för vår förmåga och våra möjligheter att utveckla

välfärden i en allt hårdare internationell konkurrens.

Kunskaper och färdigheter är samtidigt viktiga för den

personliga utvecklingen och för den enskilda människans

möjligheter till ett rikare liv. En välutbildad medborgare har

bredare valmöjligheter i fråga om arbete och framtid än en med

bristfälliga kunskaper.

Enligt förslaget till skollag skall utbildningen ge eleverna

kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja

deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och

samhällsmedlemmar (jfr 1 kap. 2 § andra stycket).

Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 2 bör det klarare

framgå att skolans viktigaste uppgift är att ge alla elever

goda kunskaper och färdigheter.

Utskottet vill erinra om att lagstiftarna genom ordföljden i

skollagen alltsedan lagens tillkomst avsiktligt satt kunskaper

och färdigheter främst (jfr andra lagutskottets utlåtande

1968:57). Vidare kan konstateras att riksdagen i skilda

sammanhang har slagit fast att inhämtandet av kunskaper och

färdigheter alltjämt skall vara en huvuduppgift för skolan

samtidigt som detta inte får innebära att annan

personlighetsutvecklande verksamhet skjuts i bakgrunden (jfr

1988/89:UbU7 s. 14--15, rskr. 95). Utskottet utgår därför från

att samma synsätt kommer att utmärka dels arbetet med nya

läroplaner och kursplaner, dels den dagliga skolverksamheten.

Utskottet anser att yrkandet 2 i motion 1990/91:Ub5 med det

anförda är tillgodosett, varför det inte bör föranleda någon

ytterligare åtgärd. Härmed föreslår utskottet att riksdagen

antar det i propositionen framlagda lagförslaget såvitt avser 1

kap. 2 § andra stycket skollagen.

2.3 Vissa allmänna ansvarsfrågor, m.m.

Enligt förslaget till skollag skall verksamheten i skolan

utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska

värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja

aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår

gemensamma miljö (1 kap. 2 § tredje stycket).

För att skolan skall kunna fungera bra krävs enligt

föredragande statsrådet att ansvarsfördelningen är tydlig och

klar. Föräldrar, elever och anställda skall veta vem som bär

ansvaret för förhållanden och åtgärder av olika slag.

Ansvarsförhållandet mellan staten och kommunerna måste därför

vara så tydligt som möjligt. Också ansvarsförhållandet mellan

politiker och anställda, i första hand skolledare och lärare,

måste bli klarare. Det är, säger föredragande statsrådet, i

spänningsfältet mellan nu nämnda strävanden -- att tillgodose

behovet av större inflytande och garantera alla en likvärdig

utbildning -- som lösningen på styrningsproblemen för skolan

måste sökas.

Föredragande statsrådet slår vidare fast att skolans

verksamhet i särskilt stor utsträckning bygger på utbildad och

kompetent personal. Det finns därför i skolans värld goda

förutsättningar att lägga ett ökat inflytande och ett större

ansvar för planering och genomförande av verksamheten längre

ner i organisationen. Lärarnas yrkeskunskap och deras

inställning till lärararbetet samt skolledarnas förmåga att

samla alla i skolan kring gemensamma mål och handlingsmönster

är avgörande för resultaten i skolan. Att skapa goda

förutsättningar för att stärka och utveckla yrkesrollerna blir

dessutom allt viktigare, om skolan skall kunna behålla och

rekrytera duglig och kompetent personal.

Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 2 finns det trots

regeringens tal om decentralisering stor risk för att reformen

stannar vid en fortsatt politikerstyrd skola, om än styrd av

kommunala politiker. De stora dynamiska effekterna i skolans

förändringsarbete nås enligt motionärerna inte genom att sprida

makten bland kommunala politiker utan genom att släppa in nya

aktörer, nämligen lärare, elever och föräldrar. Motionärerna

anser därför att bl.a. rätten för en skola att pröva egna

pedagogiska metoder utan politikeringripande och rätten till

elev- och föräldrainflytande i skolan bör betraktas som så

viktiga medborgerliga rättigheter att de bör lagfästas på

lämpligt sätt. Motionärerna nämner följande som exempel på vad

som skulle kunna överlåtas till varje skola för eget beslut,

nämligen budgetfrågor (prioriteringar och resultatansvar inom

en given ekonomisk ram), klasstorlekar (t.ex. avvägning mellan

specialundervisning och mindre klasser), skoldagens

förläggning, ämnesprofil och särskild tillvalsprofil samt

årskurslös undervisning eller traditionell årskursindelning.

I motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 9 framförs uppfattningen

att varje skola bör ha egen styrelse med bl.a. eget

budgetansvar. Genom samverkan mellan lärare, elever och

föräldrar kan ansvarstagande och demokrati föras in i

verksamheten. En förutsättning för att den goda skolan skall

kunna förverkligas är, säger motionärerna, att de aktiva --

barn, lärare, föräldrar och annan personal på skolan -- under

frihet kan pröva sina egna idéer och forma den undervisning de

tror på. Både den psykosociala och fysiska arbetsmiljön är

avgörande för klimatet i skolan. Det är en fråga om

livskvalitet. Den goda skolans styrelse beslutar hur resurserna

skall fördelas och prioriteras utan styrning uppifrån.

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkandena 3 och 4 anförs slutligen

att det är naturligt att en skola som vill fostra demokratiska

medborgare ger eleverna stora möjligheter att vara med och

bestämma över sin skola. Eleverna måste ses som medarbetare på

skolan och få ta sin del av det decentraliserade ansvaret.

Enligt motionen bör riksdagen begära förslag om hur

elevinflytandet skall öka samt om sådan ändring i skollagen att

elevernas rätt till inflytande garanteras.

Med anledning av motionerna vill utskottet anföra följande.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att

decentraliseringen av beslutanderätten och det förändrade

ansvarstagandet inte får göra halt på kommunnivå, dvs. hos

administrativa tjänstemän i förvaltningen och hos politiker.

Det är i själva skolverksamheten som det tydligt framgår vilka

åtgärder som måste vidtas och vilka prioriteringar som bör

göras för att skolan skall bli bättre. Möjligheterna att på de

enskilda skolenheterna -- inom de ramar som dragits upp för det

kommunala ansvaret -- mera självständigt styra och ansvara för

verksamheten måste bli större. Skolan bör vara öppen för

föräldrarnas delaktighet och inflytande och stimulera deras

engagemang i barnens lärande.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets

uppfattning att i en skola med ett decentraliserat

verksamhetsansvar kan just föräldra- och elevinflytandet inte

garanteras av särskilda centrala bestämmelser. Om möjligheten

att påverka inte bara skall bli skenbar och formell måste det

finnas ett reellt utrymme för ett inflytande. Därför fordras

det ställningstaganden både på politisk nivå i kommunen och av

skolledningen till framför allt innehållet i och formerna för

föräldra- och elevinflytandet. Som framgår av skollagen skall

verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med

grundläggande demokratiska värderingar samt i samarbete med

hemmen. Utskottet anser att detta är en garanti för

föräldrarnas och elevernas rätt till inflytande. Utskottet har

vidare den bestämda uppfattningen att frågor om arbetsenheter,

arbetsenhetskonferenser, klasskonferenser, elevvårdskonferenser

och andra sammankomster inte bör regleras centralt genom

regeringsbeslut utan bör få avgöras lokalt utifrån de

erfarenheter som görs vid resp. skola. Detta överensstämmer i

allt väsentligt med vad skolförfattningsutredningen föreslagit

i sitt betänkande (DsU 1982:5) Konferenser i skolan.

När det gäller ansvarsförhållandet mellan politiker och

anställda vill utskottet peka på att uppgiften att välja stoff

och metoder i undervisningen redan nu är förbehållen lärarna

och eleverna. Skolstyrelsen skall inte gripa in i metodiska

eller pedagogiska frågor av professionell karaktär, även om den

noga bör följa och låta utvärdera undervisningens resultat och

vid behov kräva förändringar och förbättringar. När det gäller

relationen mellan lärare, skolledare och skolstyrelse erinrar

utskottet om vad utbildningsutskottet år 1983 anfört om bl.a.

det pedagogiska arbetet vid en skolenhet (UbU 1983/84:3) och om

vad som i betänkandet Enklare skolförfattningar (SOU 1986:11)

redovisats om gränsdragningen mellan förtroendevaldas och

tjänstemäns funktioner. Det förhållandet att läroplanerna

primärt riktar sig till lärarna innebär dock inte att lärarna

skulle undantas från kommunernas ledning. Skolan skiljer sig i

detta avseende inte från annan kommunal verksamhet. Om en

lärare brister i sina åligganden enligt läroplanerna är det

sålunda kommunens eller annan skolhuvudmans uppgift att, i

första hand genom sin skolledning, inskrida för att åstadkomma

rättelse.

Förslagen i denna proposition innefattar genomgripande

förändringar i det svenska skolsystemet. Likväl skapar de

enligt föredragande statsrådet endast förutsättningar för de

lokalt verksamma i skolan -- anställda, politiker, elever och

föräldrar -- att förändra verksamheten och prioritera

insatserna så att resultaten blir bättre. Det ankommer till

slut på dem att genom ett personligt engagemang ta vara på

dessa möjligheter.

När det gäller den lokala verksamheten sammanfattar

föredragande statsrådet på följande sätt:

Ett större lokalt ansvarstagande ser jag som nödvändigt

eftersom det är min övertygelse att kraften i skolans

utveckling nu måste sökas i klassrummen och i den enskilda

skolan. Det är lärarnas och skolledarnas erfarenheter och

professionalism som måste tas till vara. De goda exemplens makt

måste kunna föras vidare till andra skolor. Den lokala

utvärderingen av skolan bildar grunden för en sådan process.

Den centrala nivån behöver i mycket större utsträckning än

hittills fånga upp lokala utvecklingstendenser och

förändringsbehov.

Med hänsyn till vad utskottet här har redovisat anser

utskottet att syftet med ifrågavarande motionsyrkanden i stort

är tillgodosett, varför de avstyrks.

2.4 Val av skola, m.m.

Riksdagen har tidigare uttalat sig för att elevers och

föräldrars önskemål om val av skola så långt detta är praktiskt

och ekonomiskt möjligt skall tillgodoses och att det bör

ankomma på kommunen att avgöra formerna för hur val av

skola skall ske (prop. 1988/89:4, bet. UbU7, rskr. 95).

I den nu aktuella propositionen sägs att statsmakterna dock,

av hänsyn till de enskilda eleverna, bör sätta upp vissa

generella regler om vid vilken grundskola i hemkommunen en elev

skall få fullgöra sin skolplikt.

Huvudregeln bör enligt statsrådet vara att platserna i en

grundskola i första hand förbehålls de elever för vilka skolan

ligger närmast deras bostäder. I den mån platserna i den mest

närbelägna skolan inte räcker till för alla skolpliktiga barn

får man finna den därefter bästa samlade lösningen. Avgörande

skall alltså vara att skolvägarna skall bli så korta som

möjligt. Om det beträffande någon skolpliktig elev finns

önskemål om skolgång i en annan än den mest närbelägna skolan

bör detta tillgodoses så långt det är möjligt utan att någon

annan elev, som hör till den skolans naturliga

upptagningsområde, därmed berövas sin plats i skolan.

Bestämmelsen om elevens företrädesrätt till skolplats i en

skola nära hemmet bör, enligt den bedömning statsrådet nu gör,

kunna föras in i skollagens kapitel om grundskolan. Ytterligare

överväganden måste dock göras, och det anses naturligt att den

frågan tas upp i samband med den planerade reformeringen av

skolformskapitlen i skollagen.

I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 3 framförs uppfattningen

att denna närhetsprincip vid ett första övervägande har mycket

som talar för sig. De flesta föredrar en kort skolväg.

Motionärerna föreslår ändå en mer generell utformning av en

lagbestämmelse. Om kommunen ges en skyldighet att i största

möjliga utsträckning tillgodose föräldrars och elevers

önskemål, inkluderar det en skyldighet att söka tillfredsställa

också dem som föredrar den närmaste skolan. Närhetsprincipen

kan ibland komma att stå emot någon annan princip. Om det t.ex.

finns två skolor i samma kommundel och den ena har en

musikprofil, kan det vara rimligt att låta en ringa

musikintresserad elev få något längre skolväg om en mycket

musikintresserad elev därigenom får möjlighet att gå i

profilskolan. Motionärerna anser att riksdagen på denna punkt

bör föregripa regeringens aviserade förslag och nu fatta beslut

om en paragraf i skollagen med angiven innebörd, nämligen att

föräldrars önskemål om viss skola skall beaktas så långt det är

möjligt utan att åsidosätta andra elevers berättigade krav på

placering i en skola nära hemmet.

Motionärerna påpekar vidare att det inte är omöjligt att öka

valfriheten också på små orter. Om det finns endast en skola på

orten, kan man skapa ökad valfrihet inom skolbyggnadens väggar

genom att inom skolan utveckla profiler och tillåta val mellan

dessa. Därmed blir valfriheten en realitet också i glesbygd.

Enligt yrkande 4 i den nyss nämnda motionen bör riksdagen

uttala att det är befrämjande för utvecklingen i hela

skolsystemet att skolor med profil kommer till stånd och att

därmed olika undervisningsmetoder accepteras och får existera

sida vid sida. Sådana skolor ökar också möjligheterna att

tillgodose individuella önskemål från eleverna.

Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 5 delvis bör valet av

skola i största möjliga utsträckning avgöras av föräldrarna.

Utskottet anser att utgångspunkten för placering av elever

vid skola inom kommunen skall vara elevens närhet till skolan.

Kommunen skall emellertid enligt utskottets mening så långt det

är praktiskt och ekonomiskt möjligt tillgodose elevers och

föräldrars önskan om placering vid viss skola. Utskottet utgår

från att regeringen senare förelägger riksdagen ett förslag

till lagtext med den innebörd som utskottet angivit. Utskottet

anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till

känna. Därmed bör motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 5 delvis och

1990/91:Ub35 yrkandena 3 och 4 avslås.

Beträffande fristående skolor (skolor med annan huvudman

än stat, kommun och landstingskommun) anförs i propositionen

att det är nödvändigt att se över statsbidragsnivåerna för

skolorna så att nivåerna blir mer jämförbara med vad som i

fortsättningen kommer att utgå i form av statligt finansiellt

stöd för kommunernas skolverksamhet. Statsrådet avser att

återkomma i ärendet i samband med budgetpropositionen för

budgetåret 1991/92. Frågan om kommunala/landstingskommunala

bidrag har utskottet tidigare behandlat i betänkande UbU

1987/88:14 (s. 12).

Enligt förslaget till ny skollag (1 kap. 3 §) kan det vid

sidan av de skolformer som anordnas av det allmänna finnas

skolor som anordnas av enskilda fysiska eller juridiska

personer (fristående skolor).

I motion 1990/91:Ub5 yrkande 6 begärs en sådan språklig

utformning av lagförslaget att man inte får intrycket att

fristående skolor är något som närmast är ett undantag.

Utskottet uppfattar inte paragrafen som motionärerna gör.

Skolor med kommun som huvudman är offentligrättsligt reglerade,

fristående skolor privaträttsligt reglerade. De senare kan

därför inte utan vidare ges status av myndighet

(regeringsformen 11 kap. 6 § sista stycket).

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1990/91:Ub5

yrkande 6 och föreslår att riksdagen antar det i propositionen

framlagda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 3 § skollagen.

Frågor om godkännande- och statsbidragsbeslut avseende

fristående skolor avser utskottet att behandla i anslutning

till budgetpropositionen för budgetåret 1991/92.

2.5 Rektorer

Enligt förslaget till skollag skall det för ledningen av

utbildningen i skolorna finnas rektorer. Rektor skall hålla sig

förtrogen med det dagliga arbetet i skolan. Det åligger rektor

att särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Som

rektor får bara den anställas som genom utbildning och

erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt (2 kap. 2 §).

Enligt föredragande statsrådet har skolledningen en avgörande

betydelse för skolans utveckling. Enligt hans uppfattning är

det ofrånkomligt att det finns en ansvarig skolledare som --

självfallet under det ansvariga politiska organet -- svarar för

den dagliga ledningen av verksamheten i skolan och därvid ser

till att bestämmelserna om utbildningen uppfylls. Ansvaret för

utbildningen omfattar ansvar inte endast för den direkta

undervisningen utan även för skolans fostrande roll. Utöver

detta behöver någon svara för beslut i vissa frågor som för de

enskilda eleverna är av mer ingripande natur. Både för

kvalitetens upprätthållande och för rättssäkerheten är det

således viktigt att det står klart vem som bär ansvaret för

vissa avgöranden. Ett system med någon typ av kollektivt ansvar

är inte till fyllest för att garantera de intressen som måste

värnas. Ansvaret skall därför läggas på en bestämd tjänsteman.

Det är enligt regeringen rimligt att för denna ansvariga

skolledare ställa upp tydliga behörighetsvillkor.

Föredragande statsrådet vill betona att föreskriften om att

det skall finnas rektorer inte innebär ett försök att styra

kommunerna när de skall utforma sin ledningsorganisation. Den

enda begränsningen som statsrådet anser vara nödvändig är att

det skall finnas en rektor med ett ansvarsområde som inte får

göras så stort att han eller hon inte kan hålla sig förtrogen

med det dagliga arbetet i skolan. Detta är en självklar

inskränkning med tanke på den funktion som rektor skall ha. I

propositionen framhålls slutligen att någon annan skolledare

inte kan ta över från rektor det ansvar och de skyldigheter

denne har enligt författningarna. Rektors ansvar och

skyldigheter kan inte delegeras. Det helt dominerande syftet

med skolan, nämligen att utbilda och fostra barn och ungdom,

gör att denna verksamhet måste inta en särställning i den

kommunala verksamheten. Detta är något som alltid måste beaktas

vid utformningen av skolorganisationen på lokal nivå.

Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 27 bör vid tillsättning

av tjänst som rektor krav på lärarutbildning eller annan

likvärdig utbildning normalt ställas.

Utskottet hänvisar till vad som i det föregående redovisats

beträffande skollagens bestämmelser om rektor. Motionärernas

förslag innebär när det gäller behörighetskravet ingen skillnad

jämfört med regeringens. Utskottet anser därför att riksdagen

bör avslå motion 1990/91:Ub5 yrkande 27.

Riksdagen bör likaledes -- med hänvisning till de skäl som

anförs i propositionen (s. 34--37) -- avslå motion 1990/91:Ub23

(s), enligt vilken kommunerna inte skall behöva ha rektorer som

ansvariga för skolverksamheten.

Utskottet föreslår på anförda grunder att riksdagen antar det

i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om

ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 2 §.

2.6 Anställningar som lärare

Enligt regeringens förslag till skollag är kommun skyldig att

för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd

för den undervisning de i huvudsak skall bedriva. För att få

anställas som lärare i det offentliga skolväsendet utan

tidsbegränsning skall den sökande uppfylla ett av följande

krav: 1. Sökanden skall ha genomgått svensk eller därmed

jämställd nordisk lärarutbildning med huvudsaklig inriktning

mot den undervisning anställningen avser. 2. Sökanden skall ha

genomgått annan högskoleutbildning som av universitets- och

högskoleämbetet förklarats i huvudsak motsvara sådan

lärarutbildning som avses under 1 (jfr 2 kap. 3 och 4 §§).

Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 26, 1990/91:Ub9 (m,

fp, c, mp), 1990/91:Ub13 (c) delvis och 1990/91:Ub35 (fp)

yrkande 8 är det viktigt att utbildningen redan i

gymnasieskolan forskningsanknyts. Utvecklingen både

internationellt och i Sverige kommer att kräva det. Det är ett

nationellt intresse att det i en kommuns gymnasieskola finns

tillräckligt många lärare som genomgått forskarutbildning.

Riksdagen bör därför kräva anordningar, som garanterar att

kommunerna tar initiativ till att viss andel av de lärare som

anställs för undervisning i gymnasiets teoretiska ämnen skall

ha genomgått forskarutbildning. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

När det gäller lärare har riksdagen vid flera tillfällen

uttalat sig för behovet av lektorskompetens i gymnasieskolan,

senast i samband med behandlingen av forskningspropositionen

(prop. 1989/90:90, bet. UbU25 s. 76--77, rskr. 328, jfr UbU

1986/87:26 s. 30). Statsrådet Göran Persson anmäler också i den

nu föreliggande propositionen att han anser det angeläget att

anknytningen till forskning säkras på olika sätt i

gymnasieskolan.

Utskottet har inhämtat att regeringen planerar att utfärda en

förordning om meritvärdering vid anställning av lärare, som

avses gälla fr.o.m. den 1 januari 1991. Enligt denna får vid

anställning av sådan lärare vid gymnasieskolan, beträffande

vilken genomgången forskarutbildning bedöms vara av särskilt

intresse för utbildningen i kommunen, särskild vikt läggas vid

denna forskarutbildning. Med forskarutbildning avses sådan

utbildning som lett fram till doktorsexamen, godkänt

disputationsprov för doktorsgraden enligt äldre bestämmelser

eller sådan licentiatexamen som avlagts enligt de bestämmelser

som fanns den 30 juni 1969.

Gymnasielektorer betyder genom sitt ämneskunnande och

vetenskapliga synsätt mycket för att hos elever i

gymnasieskolan väcka intresse för fortsatta högskolestudier. De

betyder också mycket för ett lärarkollegium.

Antalet lektorstjänster avses enligt regeringens förordning

(1983-03-10) vara nära 3 000 på tre- och fyraåriga linjer

(HSENT), vilket -- relaterat till förhållandena enligt

riksundersökningen 1988/89 -- enligt uppgift från

skolöverstyrelsen motsvarar i genomsnitt 36 % av

undervisningsvolymen i allmänna, ekonomiska och tekniska ämnen

på de tre- och fyraåriga teoretiska linjerna.

Skolhuvudmännen kan på olika sätt vidta åtgärder för att

främja rekryteringen till lektorstjänster. Sannolikt finns ett

stort antal lärare på nuvarande adjunktstjänster som skulle

vara intresserade av att genom en forskarutbildning på t.ex.

det ämnesmetodiska området bli kompetenta för anställning som

lektorer. Genom deras tidigare utbildning och erfarenhet skulle

det kunna vara en stor tillgång för kommunen att kunna anställa

dem som lektorer efter genomgången forskarutbildning. Det är

därför angeläget att skolhuvudmännen medverkar till att göra

det praktiskt och ekonomiskt möjligt för sådana personer att

genomgå forskarutbildning. När det gäller personer som har

avlagt doktorsexamen i ämne som bedöms vara relevant för

läraryrket (jfr ASÖ 1971/72:70) är det också viktigt att

skolhuvudmännen tar emot dem i sitt skolväsende för en kortare

praktisk-pedagogisk utbildning under samtidig lärartjänstgöring

i enlighet med de regler som finns för den särskilda

praktisk-pedagogiska utbildningen för gymnasielektorer (UHÄ-FS

1989:52, jfr prop. 1988/89:100 bil. 10 och bet.

1988/89:UbU22). Utskottet förutsätter att regeringen även

fortsättningsvis låter föranstalta om anordnande av olika slag

av kortare praktisk-pedagogisk lektorsutbildning med de

ersättningar (motsvarande) som hittills utgått till dem som

genomgår utbildningen. Slutligen är det angeläget att

universitets- och högskoleämbetet i skälig utsträckning

meddelar dispens från kravet på grundläggande

högskoleutbildning i två skolämnen vid genomgång av

praktisk-pedagogisk utbildning och sådan förklaring som kan ges

enligt 2 kap. 4§ skollagen när det gäller anställning som

lektor för den som avlagt doktorsexamen i allmänna ämnen (UbU

1987/88:25 s. 10). I fråga om tekniska och ekonomiska ämnen

finns särskilda bestämmelser för behörighet till lektorstjänst

(SÖ-FS 1987:238 och 239 samt 1989:92).

Utskottet anser att samspelet mellan grundutbildning på

gymnasienivå och forskning kommer att vara viktigt även

fortsättningsvis. Det är därför ett nationellt intresse att

anställningar som lektor kommer till stånd i en omfattning som

motsvarar tidigare bestämmelser om sådana tjänster. Det

ankommer på skolhuvudmännen att med vissa intervall

ledigkungöra anställningar som lektor och vidta de övriga

åtgärder som behövs för att nå detta mål. När en kommuns

gymnasieskola skall utvärderas, förutsätter utskottet att

skolverket granskar vilka åtgärder som vidtagits i nyss nämnt

hänseende.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

ifrågavarande motionsyrkanden som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om anställningar som lektor i

kommuns gymnasieskola, lektorsutbildning m.m. och en

utvärdering av vilken bl.a. skall framgå förekomsten av

gymnasielektorer. Härmed föreslår utskottet att riksdagen antar

det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 2 kap. 3 och 4§§.

2.7 Besvärsrätt

I två motioner, 1990/91:Ub5 (m) yrkande 25 och 1990/91:Ub35

(fp) yrkande 7, framförs önskemål om ett besvärsinstitut när

det gäller lärartjänst i kommunen.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

Enligt riksdagens beslut år 1985 skall tjänstetillsättningen

ske på grundval främst av skickligheten för läraruppgifterna

(jfr UbU 1985/86:5 s. 6, rskr. 50). Kommunerna har fr.o.m. den

1 januari 1991 ett helt och odelat arbetsgivaransvar för

lärarna inom skolväsendet. Skolstyrelsen och utbildningsnämnden

är förvaltningsmyndigheter liksom övriga nämnder i kommun resp.

landsting. Som en konsekvens av att föreskrifter om den

kommunala självstyrelsen togs in i 1974 års regeringsform (1

kap. 1 §) kom 1 kap. 9 § regeringsformen att gälla även

kommuner och landsting. Paragrafen lyder:

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör

uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin

verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga

saklighet och opartiskhet.

Paragrafen ger uttryck för den objektivitetsprincip som skall

gälla all förvaltning och sålunda även den kommunala i dess

helhet. När det gäller speciellt tjänstetillsättningsbeslut bör

det särskilt uppmärksammas att kommunala arbetsgivare liksom

statliga omfattas av lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet, vilken bl.a. innefattar föreskrifter om

kollektivavtal (23--31 §§) samt om medbestämmanderätt (32 §). I

detta sammanhang bör nämnas att med lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister har arbetsdomstolen gjorts behörig

att i princip pröva alla arbetstvister.

Med hänvisning till vad utskottet här redovisat bör riksdagen

avslå motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 25 och 1990/91:Ub35

yrkande 7.

2.8 Personal för studie- och yrkesorientering

För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och

yrkesorientering i det offentliga skolväsendet skall den

sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet (2 kap.

6§ förslaget till skollag).

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 7 föreslås att kommunerna

endast i undantagsfall skall kunna anställa personal för

studie- och yrkesorientering med annan utbildning än studie-

och yrkesorienteringslinjen (syo-linjen).

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att den

personal som sköter studie- och yrkesorienteringen i skolan har

en god utbildning som är lämplig för uppgiften. Enligt

regeringens förslag skall för anställning utan tidsbegränsning

för studie- och yrkesorientering krävas en utbildning avsedd

för sådan verksamhet. Utskottet förutsätter att med sådan

utbildning i första hand avses syo-linjen, vilken för

närvarande är den enda allmänna utbildningslinjen i högskolan

som är avsedd för syo i skolväsendet. Man kan enligt utskottets

mening dock inte utesluta att utbildning i andra former kan ge

den kompetens som erfordras. Utskottet anser därför inte att

man i lagen bör stipulera att just genomgång av syo-linjen

skall krävas. Motion 1990/91:Ub14 yrkande 7 avstyrks.

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 8 föreslås beträffande

fortbildning av personal för studie- och yrkesorientering

att syo-funktionärerna skall medräknas bland den personal som

har hand om utbildningen och därmed omfattas av

skolhuvudmannens skyldighet att ordna fortbildning enligt den

föreslagna 2 kap. 7 § skollagen.

Utskottet anser det klart att studie- och yrkesorienteringen,

som regleras i de nuvarande läroplanerna, är en del av

utbildningen i skolan. Motionärernas önskemål är således

tillgodosett, varför motion 1990/91:Ub14 yrkande 8 bör avslås

av riksdagen.

2.9 Vissa andra lagförslag

Kommunens skolplan bör enligt motion 1990/91:Ub6 (c)

yrkande 2 fastställas årligen, med hänsyn till den ökade

betydelse den nu tillmäts som underlag för utvärdering.

Utskottet konstaterar att motsvarande förslag framfördes vid

1988/89 års riksmöte (1988/89:UbU7, rskr. 95) och då avslogs.

Det står kommunerna fritt att om de finner det lämpligt

fastställa skolplanen varje år. Utskottet anser självfallet att

skolplanen skall vara aktuell, men finner inte en lagföreskrift

om årlig fastställelse behövlig. Motion 1990/91:Ub6 yrkande 2

avstyrks.

I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 16 begärs en precisering

av kommunens ansvar för vuxenutbildning. Enligt motionärerna

ger regeringens förslag till formulering av 1 kap. 9 §

skollagen utrymme för tolkningen att kommunens åtagande inte

har någon gräns. Lagstiftningen kan därmed komma att få samma

effekt som socialtjänstlagen, dvs. definitionen av det

kommunala ansvaret kan komma att fastställas av domstol. I

motion 1989/90:Ub321 (mp) yrkande 2 föreslås att kommunal

vuxenutbildning skall finnas i alla kommuner, bl.a. för att

skapa förutsättningar att mjuka upp skolplikten på grundskolans

högstadium.

Utskottet erinrar om att den i propositionen föreslagna 9 § i

1 kap. skollagen anger ändamålet med den kommunala utbildningen

för vuxna. Det framgår av propositionen att regeringen avser

att återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering av

kommunens skyldighet att erbjuda såväl gymnasieskolutbildning

som vuxenutbildning. Hela förslaget till nytt

statsbidragssystem bygger på idén att varje kommun skall vara

skyldig att -- i en ännu inte närmare preciserad omfattning --

erbjuda dem som är kyrkobokförda där kommunal utbildning för

vuxna, men att kommunen skall ha möjlighet att uppfylla denna

skyldighet genom samverkan med andra kommuner och inte

nödvändigtvis genom att anordna utbildningen själv. Utskottet

har i sitt betänkande 1990/91:UbU1 avstyrkt ett annat yrkande i

motion 1989/90:Ub321 om uppmjukning av skolplikten. Med

hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 16 och 1989/90:Ub321

yrkande 2 samt antar det i propositionen framlagda lagförslaget

såvitt avser 1 kap. 9 § skollagen.

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 5 begärs förslag om ändring

av skollagen så att eleverna garanteras rätt till en

kostnadsfri utbildning. Detta kräver enligt

motionärerna fria skolmåltider, fria läromedel, fri tillgång

till skolhälsovård och andra skolsociala resurser samt fria

skolskjutsar.

Utskottet erinrar om att skollagen redan i dag garanterar

eleverna fria läromedel, fri skolhälsovård och för

grundskoleeleverna fria skolskjutsar. Även gymnasieelever som

bor minst 6 km från skolan har rätt till fria resor. Att

gällande bestämmelser på dessa punkter efterlevs är enligt

utskottets mening av fundamental betydelse för att målet lika

tillgång till utbildning, oavsett social och geografisk

hemvist, skall kunna uppnås. När det gäller läromedel,

skolhälsovård och skolskjutsar är motionärernas yrkande alltså

tillgodosett.

När det gäller skolmåltiderna är situationen något

annorlunda. Trots att det inte är obligatoriskt för kommunerna

att erbjuda skolmåltider anordnar samtliga kommuner sådana.

Utskottet anser detta värdefullt och utgår från att kommunerna

även fortsättningsvis anordnar skolmåltider. Utskottet är

däremot inte nu berett att lagstifta om skolmåltider. Liknande

yrkanden som det nu aktuella har behandlats av riksdagen vid

flera riksmöten under senare år (UbU 1985/86:6 s. 13--14, UbU

1986/87:2 och 12, 1988/89:UbU4 samt 1989/90:UbU1) och då

avslagits. Även motion 1990/91:Ub14 yrkande 5 avstyrks.

Enligt propositionen är utrymmet för att använda

icke-kommunala lärare ytterst begränsat, eftersom

betygsättning är att betrakta som myndighetsutövning och sådan

enligt regeringsformen inte får överlåtas på annan utan stöd av

lag. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 20 hävdas att det i

vissa fall kan vara motiverat att använda icke-kommunala

lärare.

Utskottet hänvisar till skollagens 12 kap. 2 § som ger

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer rätt att

meddela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra

utomstående svara för enstaka inslag i verksamheten inom det

offentliga skolväsendet. Det finns enligt utskottets mening

inte anledning att nu föreslå någon ändring i detta avseende,

varför motion 1990/91:Ub35 yrkande 20 avstyrks.

I förslaget till lag om ändring av skollagen avser

uttrycket kommun ibland både kommun och landsting och ibland

bara kommun. Detta är inte tillfredsställande, i synnerhet när

det följer skyldighet av paragraferna. I 2 kap. 3 och 7 §§

upptas således inte landstingskommun när det gäller en

skyldighet att för undervisningen använda adekvat utbildade

lärare och att anordna fortbildning för den personal som har

hand om utbildningen. Enligt utskottets mening bör lagtexten

vara konsekvent utformad. Riksdagen bör därför anta 2 kap. 3

och 7 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2

som Utskottets förslag betecknade lydelse.

Utskottet föreslår avslutningsvis att riksdagen antar

lagförslaget i övrigt i propositionen.

3. Utformningen av läroplaner

I propositionen framhålls att en mål- och resultatorienterad

styrning av skolan ställer delvis andra krav på utformningen av

läroplanerna än dagens styrning genom ett omfattande regelverk.

Målen i läroplanerna skall enligt föredragande statsrådet

utformas så, att de kan konkretiseras på lokal nivå. Lärarna

skall, med utgångspunkt i bl.a. de centrala målen, ställa upp

preciserade mål för sin undervisning. Dessa bör vara så

formulerade att lärarna kan konstatera om de mål som de har

satt upp för undervisningen har uppnåtts. Det är enligt

föredragande statsrådet nödvändigt att målen beskrivs på ett

sådant sätt att de kan utvärderas.

Detta sätt att utforma planerna ställer enligt föredragande

statsrådet lärarnas ansvar för planeringen och genomförandet av

undervisningen i fokus. Detta understryks ytterligare av att

budskapet i läroplaner och kursplaner kommer att riktas

huvudsakligen direkt till lärarna. Detta anses vara en stor

fördel, därför att lärarens yrkesroll därmed konkretiseras och

stärks.

Det skall i läroplanerna även finnas riktlinjer för arbetet

som alla lärare är skyldiga att följa. Dessa skall behandla

bl.a. frågor om saklighet och allsidighet i undervisningen och

om respekt för och hänsyn till personlig integritet och skilda

personliga förutsättningar. Andra riktlinjer har samband med

elevernas inflytande över planeringen av undervisningen och

samarbetet med hemmen och med arbetslivet.

Budskapen i läroplanerna bör enligt föredragande statsrådet

vara tydliga. Alla förklaringar och motiv skall utelämnas i

planerna. Dessa skall i stället finnas i särskilda dokument,

som inte skall vara normativa. I dessa skall också alternativa

metoder för arbetet redovisas. Vetenskap och beprövad

erfarenhet skall ligga till grund för materialet.

Frågor om läroplaners utformning tas upp i fem motioner.

Det finns enligt motion 1989/90:Ub817 (m, c, fp, mp) ett

samband mellan å ena sidan läroplaner, vilkas innehåll saknar

erforderlig realism, och å andra sidan ett lågt intresse för

läraryrket bland utbildningssökande. En saklig och

verklighetsanknuten arbetsbeskrivning för yrkesverksamheten är,

säger motionärerna, en grundläggande förutsättning för att

lärarna skall känna stolthet över yrket och glädje i

yrkesutövningen. En förändring i läroplanerna i denna riktning

anses nödvändig, om läraryrket i fortsättningen skall kunna

attrahera begåvade och för skolan engagerade människor.

I motion 1990/91:Ub5 (m) anförs att det i den allmänna

debatten felaktigt hävdas att precisering av målen leder till

att undervisningen kommer att begränsas till det som är lätt

att beskriva och mäta. Så behöver enligt motionärerna alls inte

vara fallet. Mål kan beskriva fakta eller färdigheter som måste

finnas som bas för fortsatt inlärning. Målen kan också ange att

elever skall kunna inhämta, sammanställa, dra slutsatser och

redovisa fakta ur skilda källor eller formulera hypoteser och

pröva deras riktighet (yrkande 3).

Rätten att med egna beslut själv kunna påverka

skolsituationen bör enligt motionärerna också utsträckas till

att gälla utbildningens innehåll. Läroplanen bör utformas så,

att eleverna -- utöver en given baskurs -- har stora

möjligheter att välja ämnen och innehåll efter eget intresse.

Elevernas förutsättningar att lyckas i sina studier ökar om de

kan välja kurser efter eget intresse och då även

fördjupningskurser i den ordinarie timplanens ämnen. Detta är

särskilt viktigt på högstadiet. Eleverna bör härigenom och

genom att t.ex. välja inslag av självstudier kunna forma mer

individuella studieprogram (yrkandena 8 och 9).

Skolan bör vidare, tillsammans med eleven och föräldrarna,

fortlöpande upprätta enkla studieplaner för varje elev. Ökade

valmöjligheter på högstadiet måste samtidigt kombineras med

goda möjligheter för eleverna att komplettera sin utbildning

(yrkande 10).

I motion 1989/90:Ub203 (c) yrkande 7 anförs att

läroplansöversynen bör ges en sådan inriktning att den lokala

planeringen, läraruppgifterna och ämnesstrukturen på högstadiet

kan ge eleverna en mer samlad arbetssituation.

Enligt motion 1990/91:Ub14 (v) är de riktlinjer som

presenteras i propositionen för utformningen av läroplaner

vaga. Motionärerna menar att riksdagen måste få tillfälle att

behandla läroplanerna på ett mer grundligt sätt. De vänder sig

mot tanken att mål och riktlinjer för skolarbetet skall finnas

i läroplanerna, medan förklaringar och motiv skall finnas i

särskilda, icke normativa dokument. Läroplanerna bör

underställas riksdagen för beslut (yrkandena 1 och 2).

I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 13 tas slutligen en

specialfråga upp inför det aviserade läroplansarbetet, nämligen

hemspråksundervisningen. Motionärerna pläderar för en

hemspråksundervisningsmodell som används i Göteborg, där elever

som talar något av de tio största invandrarspråken samlas under

ca tre timmar varje vecka på en och samma skola. Detta innebär

att hemspråkslärarna slipper resa runt till fem--tio skolor för

att undervisa enstaka elever under enstaka timmar. Lärarna får

därmed en bättre undervisningssituation och den övriga

skolundervisningen störs mindre. Till detta kommer att eleverna

träffar landsmän, vilket automatiskt ger en värdefull

talträning. Motionärerna önskar att denna organisationsmodell

övervägs i läroplansarbetet.

Utskottet, som beträffande inriktningen av läroplansarbetet

erinrar om vad som anförts i betänkandet 1989/90:UbU7 om

skolans utveckling och styrning (s. 14--16), har inte något att

erinra mot de principer för läroplansutformning som

föredragande statsrådet anmäler. Det fortsatta läroplansarbetet

bör avvaktas. Utskottet utgår från att regeringen återkommer

beträffande sådana delar av läroplanerna, som enligt praxis är

frågor för riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen med

avslag på motionerna 1989/90:Ub203 yrkande 7, 1989/90:Ub817,

1990/91:Ub5 yrkandena 3, 8, 9 och 10, 1990/91:Ub14 yrkandena 1

och 2 och 1990/91:Ub35 yrkande 13 utan erinran lägger

propositionen i denna del till handlingarna.

4. Riktlinjer för statsbidragssystemet

4.1 Allmänna frågor rörande ett nytt statsbidragssystem

En betydande del av den statliga styrningen av skolområdet

utövas i dag genom de nuvarande statsbidragssystemen för de

olika skolformerna. Motiven för en förändring av

statsbidragssystemen på skolområdet kan sammanfattas så, att de

nuvarande statsbidragen, med sin kostnadsrelatering och nära

koppling till befintlig skolorganisation, styr verksamheten på

ett sådant sätt att de inte går att förena med ett

decentraliserat verksamhetsansvar. De nuvarande statsbidragens

funktion som statligt styrmedel är inte i samklang med vare sig

skolans utvecklingsnivå eller de politiska intentionerna för

verksamheten, dvs. en mål- och resultatorienterad styrning av

skolan. Den av staten genom statsbidragsbestämmelser m.m.

angivna undervisningsvolymen är i dag såväl miniminivå som

maximinivå, eftersom kommunen varken kan minska eller med

kommunala medel öka den volym som anges av statsbidragen till

statligt reglerade tjänster som lärare.

I propositionen föreslås nu att ett finansiellt stöd i form

av ett sektorsbidrag skall utbetalas till samtliga

primärkommuner. Sektorsbidraget skall ange det totala statliga

finansiella stödet till skolsektorn, dvs. grundskola,

gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna. Det

sammanhållande primärkommunala ansvaret för de tre skolformerna

innebär att inga statsbidrag utbetalas direkt till

landstingskommuner. Dessa blir i framtiden hänvisade till

överenskommelser med primärkommuner för att få visst bidrag

till den utbildning för vilken de är huvudmän.

Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 14 bör riksdagen uttala

att landstingens gymnasieutbildning skall överföras till

kommunerna. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 11 delvis sägs

att landstingen inte bör ha något annat försteg framför

kommunerna när det gäller att anordna gymnasieutbildning än det

som ligger i deras långa erfarenhet på vissa

utbildningsområden.

Utskottet vill erinra om att gymnasial utbildning i

landstingets regi i dag sker vid ca 160 skolenheter i landet.

Förslaget om en reformering av bidragssystemet innebär i sig

ingen förändring av landstingens huvudmannaskap för

vårdutbildning och utbildning inom konsumtions-, jordbruks-,

skogsbruks- och trädgårdsområdena. Ett fortsatt brett utbud av

utbildning inom dessa områden är enligt utskottets mening av

stort värde.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att

landstingen skall ha rätt att besluta om denna utbildning även

i fortsättningen. Det innebär att kommuner som önskar bedriva

t.ex. vårdutbildning måste komma överens med sitt landsting om

detta.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 14 och

1990/91:Ub35 yrkande 11 delvis.

I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 17 begärs att

stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i

skolorna (jfr prop. s. 113) skall ingå i sektorsbidraget till

skolväsendet.

När det gäller bidraget till förbättringar av den fysiska

miljön i skolan vill utskottet erinra om att det är fråga om

ett stimulansbidrag för begränsad tid och att det därför inte

passar in i ett generellt bidragssystem. Yrkandet bör därför

avslås av riksdagen.

Enligt föredragande statsrådet ger ett generellt bidrag

till skolsektorn, ett sektorsbidrag, de bästa möjligheterna

för huvudmännen att planera verksamheten och organisatoriskt

utforma skolan med beaktande av lokala förutsättningar och

behov. Ett sådant bidrag ger också den vidaste ramen och därmed

ett stort utrymme för decentralisering och möjligheter för

personalen i skolan, eleverna och föräldrarna att utöva ett

reellt inflytande och ta ansvar. Det samhällsekonomiska läget

gör det nödvändigt att skapa förutsättningar för ett effektivt

utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resurserna för

skolan. Ett generellt finansiellt stöd utan specialdestinerade

bidragsdelar ger enligt föredragande statsrådets uppfattning de

bästa förutsättningarna för ett effektivt resursutnyttjande.

Det här föreslagna systemet bidrar härtill inte minst genom

ökade möjligheter till samverkan över skolformsgränserna inom

kommunen. Även förutsättningarna för samverkan över

kommungränserna förbättras av ett generellt finansiellt stöd.

Ett ökat sambruk av tillgängliga resurser är viktigt också för

utvecklingen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Det

senare är speciellt viktigt för att i framtiden tillgodose

elevernas rätt till valmöjligheter.

Det är enligt propositionen en fördel att de uppgifter som

ingår i de behovsrelaterade beräkningsmodellerna kommer att

kunna hämtas från befintlig offentlig statistik på nationell

nivå. Särskild information kommer således inte att behöva

infordras från huvudmännen för att beräkna bidragens storlek.

Därmed kan ansökningsförfaranden från kommunerna och beslut om

fördelning av medel från statlig myndighet avföras från

bidragshanteringen. Skolverket skall göra det årliga

beräkningsunderlaget för statsbidraget utifrån statistiska

uppgifter per den 31 december beträffande elevtalsförändringar

m.m. i kommunerna, lämna regeringen förslag till årligt

bidragsbeslut avseende samtliga kommuner och efter regeringens

beslut utbetala statsbidragsbeloppen. Kommunerna kommer att ha

möjlighet att ta del av beräkningsunderlaget.

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 14 motsätter sig

motionärerna att statsbidragen till grundskolan, gymnasieskolan

och den kommunala vuxenutbildningen skall slås samman till ett

generellt bidrag till skolsektorn. De vill i stället att staten

skall lämna separata bidrag till de tre skolformerna. Enligt

motion 1990/91:Ub38 (s) bör riksdagen besluta att statsbidragen

skall utgå som två sektorsbidrag med uppdelning på grundskolan

resp. de frivilliga skolformerna. Vidare anses bidraget till

grundskolan böra räknas upp för storstadskommunerna med hänsyn

till de höga basresursmedeltal för mellanstadiet som staten i

tidigare sammanhang fastställt för vissa län och därmed

indirekt för dessa kommuner.

Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkandena 1, 2, 3, 5 och 6

delvis bör statens bidrag till kommunerna innehålla tre

komponenter, nämligen dels ett bidrag till kommunens hela

verksamhet i form av ett utjämningsbidrag, dels ett bidrag till

skolan, dels ett bidrag till barnomsorgen. När det gäller

grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna bör

bidraget bygga på principen att bidraget skall utgå till den

skola där eleven är inskriven, oavsett om skolan är

kommunal eller fristående. Regeringen bör enligt motionärerna

återkomma till riksdagen med förslag om ett sådant nytt

statsbidragssystem i sådan tid att det kan träda i kraft

fr.o.m. den 1 juli 1993. Intill dess bör det i propositionen

föreslagna systemet i sina grunddrag kunna gälla. Det anses

viktigt att hemspråksundervisningen och stödundervisningen i

svenska inte kommer i kläm. I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkandena

5 och 7, båda delvis, anförs att regeringens förslag till nytt

statsbidragssystem är ett steg i rätt riktning men att det

grundläggande systemfelet består i att politiska beslut och

inte den enskildes val avgör vilken skola eleverna hänvisas

till för sin skolgång. Riksdagen bör hos regeringen begära

förslag till nya statsbidragsregler utifrån principen att

statsbidraget skall beräknas per elev och att bidraget skall

vara lika stort oavsett om eleven går i en fristående skola

eller en kommunal. Förslag av liknande innehåll förs fram i

motion 1989/90:Ub232 (m) yrkande 3.

Utskottet hänvisar till vad som i det föregående redovisats

beträffande de fördelar som är förknippade med det föreslagna

generella finansiella stödet till samtliga skolformer (prop. s.

55--62). Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna

1989/90:Ub232 yrkande 3, 1990/91:Ub5 yrkandena 5 och 7, båda

delvis, 1990/91:Ub14 yrkande 14, 1990/91:Ub37 yrkandena 1, 2,

3, 5 och 6 delvis samt 1990/91:Ub38 godkänner vad som anförts i

proposition 1990/91:18 om ett generellt finansiellt stöd till

samtliga primärkommuner för grundskola, gymnasieskola och

kommunal utbildning för vuxna.

I motion 1989/90:Ub318 (vpk) yrkande 5 begärs förslag om ett

system med fasta tjänster för lärarvikarier inom

grundskolan och gymnasieskolan.

Utskottet konstaterar att en ökad grundbemanning avseende

lärare i ungdomsskolan är beroende av kommunala initiativ. Med

hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1989/90:Ub318

yrkande 5.

Med hänvisning till att det nu föreliggande förslaget om ett

generellt finansiellt stöd till samtliga primärkommuner för

grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna

utformats så att det tar hänsyn till olika kommuners kostnader

avstyrks motionerna 1989/90:Ub276 (c) och 1989/90:Ub291 (mp), i

vilka begärs ett statsbidrag till skolväsendet som är

anpassat till glesbygdens och landsbygdens behov.

4.2 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om

grundskolan

Regeringens förslag innebär i korthet följande.

För varje kommun beräknas en grundresurs med utgångspunkt

i större delen av det nuvarande statsbidraget till grundskolan.

Återstående delar av det nuvarande statsbidraget (med undantag

för en viss del av nuvarande bidrag till Särskilda insatser på

skolområdet) läggs till grund för beräkning av

specialresurserna 1 och 2.

När det gäller grundresursen är startpunkten för beräkning av

bidraget till varje kommun det genomsnittliga bidraget per elev

i kommunen läsåret 1988/89 (basåret). Beräkningsgrunden är,

liksom i dag, det faktiska antalet elever i kommunens

grundskola. Detta innebär att varje kommun går in i systemet

med den kostnadsbild och bidragsnivå som det tidigare systemet

lämnat i arv. Grundresursen är i princip proportionell mot

elevantalet. För att "dämpa" genomslaget av ett annars helt

proportionellt förhållande mellan förändrat elevantal och

bidragets storlek föreslås att kommunerna indelas i fyra

grupper med hänsyn till antalet elever per km2. Ett helt

proportionellt system skulle bli särskilt kännbart i kommuner

med lågt och minskande elevunderlag. De årliga ändringarna i

antalet elever skall därför ges ett differentierat genomslag i

bidraget per elev med hänsyn till kommunens struktur enligt

följande.

Vid positiv elevantalsutveckling erhåller en kommun i grupp 1

(glesbygd) för varje tillkommande elev 95 % av det föregående

årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen. Kommuner i

grupp 4 (tätortskommuner) erhåller för varje tillkommande elev

80 % av det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i

kommunen. De övriga två grupperna ligger däremellan.

Vid negativ elevantalsutveckling för en kommun i grupp 1

minskar statsbidraget för varje elev som försvinner med 75 % av

det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen.

För kommuner i grupp 4 minskar bidraget med 90 % av det

föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen för

varje elev som försvinner. De övriga två grupperna ligger

däremellan.

Detta innebär att för alla kommuner med positiv

elevantalsutveckling kommer det genomsnittliga bidraget per

elev att sjunka något år från år. Det innebär vidare att för

kommuner med negativ elevantalsutveckling kommer det

genomsnittliga bidraget per elev att öka något år från år. I

detta resonemang bortses från effekter av en årlig

kostnadsuppräkning. Med denna teknik appliceras den

strukturella indelningen endast på den årliga elevförändringen.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i

propositionen anförts om riktlinjer för grundskolans

grundresurs.

Specialresurs 1 skall enligt regeringens förslag beräknas

med hänsyn till sådana elever som behöver en mer omfattande

specialundervisning. Den svarar mot ungefär hälften av den

undervisningsbundna delen av den nuvarande

förstärkningsresursen.

Startpunkten för beräkningen är det genomsnittliga bidraget

per elev i kommunen ett faktiskt år, basåret 1988/89. Bidraget

per elev basåret kommer att låsas och enbart påverkas av

kostnadskompensationen.

Med hjälp av strukturella kriterier fastställs för varje

kommun årligen en sammanvägd faktor. Följande tre kriterier

avses att bli använda, nämligen

andelen invånare i kommunen med enbart grundskoleutbildning

eller kortare,

andelen barn (under 18 år) i hushåll som uppbär socialbidrag

i kommunen samt

andelen barn (i skolpliktig ålder 7--15 år) i kommunen

boende med en förälder.

Denna faktor uttrycker kommunens andel av kriterierna i

relation till genomsnittet för riket. Faktorn, multiplicerad

med det genomsnittliga bidraget per elev och med antalet elever

i kommunen, ger beloppet för specialresurs 1 i kommunen.

Specialresurs 2 skall enligt regeringens förslag ersätta

dagens bidrag till hemspråksundervisning och studiehandledning

på hemspråket samt stödundervisning i svenska. Syftet med

beräkningsmodellen är att inom den angivna resursramen lyfta

fram kommuner med ett relativt sett större behov av

stödinsatser till invandrarelever. Grunden i beräkningen är

ett schabloniserat behovsmått -- andelen barn i skolpliktig

ålder (7--15 år) i kommunen med minst en förälder född i

utlandet.

Beräkningen skall utgå från ett grundbelopp per elev i

kommunen. Grundbeloppet framräknas genom att den definierade

resursramen, ett genomsnittligt bidrag för tre budgetår,

divideras med det genomsnittliga antalet deltagare i kommunen i

hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska under

dessa tre år.

En komplikation i beräkningen av denna resurs, heter det i

propositionen, uppstår på grund av att invandrarbarnen i dag i

olika stor utsträckning deltar i hemspråksundervisning och

stödundervisning i svenska. Detta medför att med enbart det

nyssnämnda schabloniserade behovsmåttet som grund uppstår

mycket stora omfördelningseffekter. För att motverka denna

effekt skall för varje kommun ett aktivitetsmått, en särskild

aktivitetsfaktor, skapas. Denna faktor anger i vilken

utsträckning barn i kommunen deltar i hemspråksundervisning och

stödundervisning i svenska i förhållande till kommunens

behovsmått. De inhemska minoriteternas och invandrarbarnens

deltagande i hemspråksundervisning beaktas genom detta

aktivitetsmått. Grundbeloppet multipliceras med behovsmåttet

och därefter med aktivitetsfaktorn.

I motion 1990/91:Ub22 (s) hävdas att behovsmåttet bör vara

samma kriterium som definierar rätten till

hemspråksundervisning och stöd i svenska. Detta är enligt

grundskoleförordningens 5 kap. 4 § att ett annat språk än

svenska är dagligt umgängesspråk i elevens hem. Motionärerna

befarar att det nya behovsmåttet kan komma att användas som

kriterium för rätt att få hemspråksundervisning.

Utskottet erinrar om att i det föreslagna

statsbidragssystemets grundtanke ingår att beräkningen skall

bygga på offentlig nationell statistik. Någon sådan statistik

finns inte när det gäller det dagliga umgängesspråket i hemmen

i Sverige. Genom den aktivitetsfaktor som finns inbyggd i den i

propositionen föreslagna beräkningsmodellen för specialresurs 2

tas hänsyn till i vilken utsträckning barnen i en kommun deltar

i hemspråksundervisning. Utskottet ser ingen anledning att

frångå regeringens förslag när det gäller beräkningen av

specialresurs 2, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion 1990/91:Ub22.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i

propositionen anförts om riktlinjer för statsbidragssystemet i

fråga om grundskolans specialresurser. Utskottet konstaterar

samtidigt att det i propositionen klart markeras att någon

förändring av rätten till hemspråksundervisning inte följer av

förslaget till beräkningsmodell för statsbidraget.

Av propositionen framgår att undervisningsvolymen i bl.a.

grundskolan inte längre kommer att dimensioneras genom

statsbidragssystemet. Föredragande statsrådet menar att detta

är principiellt riktigt, eftersom utgångspunkten för

dimensioneringen av undervisningen då blir elevernas rätt till

undervisning av den omfattning som definieras i timplanerna och

mot bakgrund av de mål som ställs upp för utbildningen genom

läroplanerna och kommunens skolplan. Det blir också i det nya

systemet möjligt att med kommunala medel öka den samlade

undervisningsvolymen genom att öka lärartätheten. Det är enligt

propositionen kommunerna som skall se till att skolan får de

resurser som behövs för att skolverksamheten skall uppnå

nationella mål och uppfylla nationella riktlinjer. Det är en

fråga för politikerna i kommunen och ytterst för väljarna vad

skolverksamheten därutöver får kosta (prop. s. 22).

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 9 anförs att

undervisningsgrupperna i grundskolan endast i undantagsfall bör

överstiga 25 elever. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 1

anförs att man som riktmärke bör ha en klasstorlek på

högst ca 25 elever. I den förstnämnda motionen begärs att ett

riktmärke härom knyts till läroplanen, i den sistnämnda att det

knyts till statsbidragsbestämmelserna.

Utskottet anser att den allmänna inriktningen i kommunernas

planering för grundskolan bör vara att klasserna inte görs för

stora. Utskottet utgår vidare från att den nya läroplanen för

grundskolan kommer att innehålla ett riktmärke för klasstorlek

på högst ca 25 elever utan att därmed skapa ett delningstal.

Riksdagen bör med anledning av motion 1990/91:Ub14 yrkande 9

och med avslag på motion 1990/91:Ub35 yrkande 1 som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet anfört om ett riktmärke

för klasstorlek i läroplanen.

4.3 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om

gymnasieskolan

Regeringens förslag till riktlinjer för

statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan innebär att

sektorsbidraget skall ersätta huvuddelen av nuvarande

bidragsdelar till gymnasieskolan. Beräkningsmodellen baseras på

grundprincipen att statsbidraget är ett finansiellt stöd som

skall möjliggöra för kommunerna att fullgöra en skyldighet att

erbjuda alla 16--19-åringar gymnasieutbildning. Det innebär att

statsbidrag utgår till samtliga kommuner.

Utgångspunkten för beräkningen av statsbidraget är den

faktiska resursanvändningen mot bakgrund av gymnasieelevernas

linjeval läsåret 1988/89 (basåret), vilket är det senaste

slutreglerade verksamhetsåret. Genom skolöverstyrelsens s.k.

riksundersökning av resursanvändningen i gymnasieskolan per den

15 januari 1989 är det möjligt att mäta det faktiska

resursutnyttjandet för varje elev. Elevens bidragsvärde

uttryckt i lärarveckotimmar multipliceras med

lärarlönekostnaden samma år och återförs till elevens

hemkommun. Kommunens totala bidragsvärde är således summan av

samtliga där bosatta elevers bidragsvärden. Härigenom beaktas

varje enskild kommuns demografiska förutsättningar samt den

faktiska skolorganisationen och den klassfyllnadsgrad som

förelåg i gymnasieorten läsåret 1988/89.

Nästa steg i regeringens beräkningsmodell är att dela in

kommunerna i tre grupper utifrån ett strukturellt kriterium --

genomsnittligt antal 16--19-åringar per km2. Denna

indelning syftar till att dämpa genomslaget av ett annars helt

proportionellt förhållande mellan förändringar i antalet

16--19-åringar och statsbidraget (jfr tidigare redovisad

princip för grundskolan vid elevantalsminskning resp.

elevantalsökning). För kommuner med negativ

elevantalsutveckling kommer det genomsnittliga bidraget per

elev att öka något år från år. För kommuner med positiv

elevantalsutveckling kommer däremot det genomsnittliga bidraget

per elev att sjunka något år från år. Även i detta resonemang

bortses från effekter av en årlig kostnadsuppräkning.

Konstruktionen är främst tänkt att stödja de kommuner som har

ett mindre antal 16--19-åringar och därmed i dag en liten

gymnasieorganisation. Denna beräkningsprincip, som kommer att

tillämpas fr.o.m. läsåret 1991/92, appliceras således endast på

den årliga förändringen i målpopulationen.

Det sista steget i regeringens beräkningsmodell är att en

verksamhetsbaserad s.k. kostnadsfaktor skapas utifrån den

faktiska studievägsstrukturen i kommunerna läsåret 1988/89.

Denna faktor syftar till att anpassa modellen till dels de

kostnadsvariationer som beror på olika studievägars tim- och

kursplaner, dels förändringar i studievägsutbud eller val av

studieväg som uppstår i framtiden. Vidare skall kostnadsfaktorn

fånga upp förändringar i relationen mellan antalet elever i

gymnasieskolan i kommunen och det totala antalet 16--19-åringar

i kommunen.

Kostnadsfaktorn skapas genom att gymnasieskolans alla

studievägar delas in i 12 kostnadsklasser. Varje kostnadsklass

åsätts ett pris, vilket är ett vägt genomsnittligt pris för de

i klassen ingående studievägarna. I klass 3 och 4 återfinns

bl.a. de treåriga studieförberedande linjerna. En trettonde

klass har inrättats för uppföljningsåtgärder.

För varje kommun beräknas en kvot -- kostnadsfaktorn -- som

avspeglar kommunens kostnad i förhållande till ett

riksgenomsnitt. Syftet med kostnadsfaktorn är således att

möjliggöra en justering av det totala bidraget till

gymnasieskolan i varje kommun mot bakgrund av

kostnadsförändringar beroende på dels elevernas studievägsval,

dels förändringar i relationen ungdomar i utbildning och i

uppföljningsåtgärder.

I ett antal motioner behandlas bidragsmodellens konstruktion

och dess konsekvenser.

I motion 1990/91:Ub6 (c) yrkande 6 konstateras att det nya

statsbidraget bl.a. skall ersätta särskilda medel för

försöksverksamhet med treårig yrkesutbildning. När det gäller

frågan om hur den fortsatta försöksverksamheten skall

finansieras utgår motionärerna från att särskilda resurser för

detta ändamål kommer att anvisas även för de närmast kommande

åren till dess att försöksverksamheten kan övergå i permanent

treårig gymnasial yrkesutbildning.

Konsekvenserna av slopandet av statsbidraget till

landstingskommunerna tas upp i två motioner. I motion

1990/91:Ub4 (c) föreslås att riksdagen avslår propositionen i

denna del (yrkande 1) och att införandet av ett nytt system för

bidragsgivning för gymnasieskolan kopplas till reformeringen av

gymnasieskolan i övrigt (yrkande 3). Enligt motionärerna kommer

landstingskommunerna genom regeringens förslag till

bidragsmodell för gymnasieskolan att i princip förlora sin

ställning som huvudmän för den gymnasiala vårdutbildningen och

för utbildningarna inom jordbruks-, skogsbruks- och

trädgårdsområdena (JST-utbildningar). Motionärerna föreslår att

landstingskommunerna skall erhålla direkta statsbidrag i

relation till deras andel av den totala yrkesutbildningen

(yrkande 2). I motion 1990/91:Ub31 (c) påpekas att jordbruks-,

skogsbruks- och trädgårdsnäringarna har stor betydelse för

landets näringsliv och att yrkesutbildningen inom dessa områden

inte får äventyras. Motionärerna befarar att det nya

statsbidragssystemet kan leda till att eleverna kommer att

välja en utbildning i kommunens egen gymnasieskola hellre än en

kostnadskrävande landstingskommunal utbildning. Mot denna

bakgrund föreslås att statsbidraget liksom hittills skall

utbetalas direkt till utbildningsanordnaren, dvs. till

landstingskommunen (yrkande 1), och att statsbidraget skall

anpassas till utbildningarnas kostnadsnivåer med fortsatt

kostnadsansvar för landstingskommunen till den del som inte

täcks av statsbidrag (yrkande 2).

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 12 föreslås att en viss

andel av statsbidraget till gymnasieskolan skall beräknas på

ett sätt som motsvarar specialresurs 1 och specialresurs 2 i

förslaget till beräkningsmodell för statsbidraget till

grundskolan. Enligt motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 5 bör

statsbidragskonstruktionen för gymnasieskolan ändras så att

invandrartäta kommuner får kostnadstäckning för

hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

När det gäller finansieringen av den fortsatta

försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning

erinrar utskottet om riksdagens beslut om utveckling av

yrkesutbildningen i gymnasieskolan (prop. 1987/88:102 delvis,

bet. UbU31, rskr. 366), som bl.a. innebar en tidsbegränsad

försöksverksamhet under budgetåren 1988/89--1990/91. Fortsatt

försöksverksamhet fr.o.m. budgetåret 1991/92 förutsätter

således ett nytt riksdagsbeslut. Regeringen har aviserat ett

förslag om en reformerad gymnasieskola i början av år 1991.

Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet

utgår från att fortsatt försöksverksamhet med treårig

yrkesinriktad utbildning kommer att finansieras i särskild

ordning.

Beräkningsmodellen för gymnasieskolan baseras på

grundprincipen att statsbidraget är ett finansiellt stöd som

skall möjliggöra för samtliga kommuner att erbjuda sina

16--19-åringar gymnasieutbildning. Detta innebär att

landstingskommunerna i framtiden blir hänvisade till

överenskommelser med kommunerna för att finansiera den

utbildning för vilken de är huvudmän. Landstingen är i dag

huvudmän för vårdutbildning och utbildning inom konsumtions-,

jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsområdena. Föredragande

statsrådet understryker i propositionen (s. 57) att

utbildningsorganisationen är väl utbyggd, att utbildningen är

av god kvalitet och att denna utbildningsorganisation inte får

äventyras. Utskottet konstaterar mot denna bakgrund att

reformeringen av bidragssystemet inte innebär någon förändring

av landstingens huvudmannaskap för denna del av den

gymnasiala utbildningen.

Utskottet anser att förslaget i motion 1990/91:Ub14 yrkande

12 om att i beräkningsmodellen för gymnasieskolan ta hänsyn

till dels kommuner som har ett relativt större behov av

stödinsatser till enskilda elever, dels kommuner som har ett

relativt större behov av stöd till invandrarelever inte kan

förenas med en viktig princip i bidragsmodellen för

gymnasieskolan, nämligen kommunernas faktiska

resursanvändning mot bakgrund av gymnasieelevernas linjeval

läsåret 1988/89 (basåret). Utskottet vill påpeka att det nya

statsbidraget ersätter flertalet av nuvarande bidragsdelar,

bl.a. allmänt undervisningsbidrag och särskilt

undervisningsbidrag, vilka skall användas för bl.a.

förstärkningsändamål (stödundervisning och specialundervisning,

delning av klass och grupp m.m.), särskild undervisning,

hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska (jfr 17

kap. 1, 29, 35--38 §§ gymnasieförordningen). Utskottet

konstaterar att timresurser för ifrågavarande ändamål redan

ingår i basen för beräkningen av den faktiska

resursanvändningen i kommunerna. Skyldigheten att i

utbildningen ta hänsyn till elever med särskilda behov markeras

i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1 kap. 2

§).

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub4 yrkandena 1, 2

och 3, 1990/91:Ub6 yrkande 6, 1990/91:Ub14 yrkande 12,

1990/91:Ub31 och 1990/91:Ub39 yrkande 5 godkänner vad som

förordats i proposition 1990/91:18 när det gäller riktlinjer

för statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan.

Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten av ett

fortsatt brett utbud av utbildningar inom vård- och

konsumtionsområdena samt jordbruks-, skogsbruks- och

trädgårdsnäringarna. Reformeringen av statsbidragssystemet får

inte äventyra rekryteringen till dessa utbildningsområden.

Utskottet utgår från att landstingskommunerna även i framtiden

tar på sig kostnadsansvaret för ifrågavarande utbildningar. När

det gäller överenskommelser mellan kommun och landstingskommun

i fråga om finansieringen av den utbildning, för vilken

landstingskommunerna är huvudmän, uppfattar utskottet

formuleringen i propositionen (s. 57) så, att kommunen i en

uppgörelse om ett samverkansavtal återför till

landstingskommunen ett belopp som motsvarar kommunens

statsbidrag för berörd studieväg. På sikt kan förhållandena

ändras.

I motionerna 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 11 delvis och

1990/91:Ub6 (c) yrkande 7 behandlas planeringen m.m. av

gymnasieutbildningen i vad gäller gymnasieorter och

gymnasieregioner. Enligt motionärerna bör nuvarande

gymnasieregioner avskaffas, och varje kommun bör själv besluta

om att anordna gymnasieskola.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

I propositionen (s. 81) förutses att ett sektorsbidrag till

samtliga kommuner i landet kan stimulera en utveckling mot

nyetablering av skolenheter och studievägar på nya orter. Dock

begränsas vid en ansvarsfull och rationell resursanvändning,

enligt föredragande statsrådet, möjligheterna att nyetablera

gymnasial utbildning, särskilt om elevunderlaget minskar.

Regeringen anser att nuvarande gymnasieregioner skall behållas

som planeringsregioner.

Utskottet anser att nuvarande gymnasieregioner bör bestå på

kort sikt och nuvarande gymnasieorter bibehållas, om inte de

kommuner som ingår i gymnasieregionen kommer överens om

förändringar. På längre sikt bör emellertid gymnasieregionerna

avvecklas och kommunerna ges möjlighet att själva besluta om

att anordna gymnasieutbildning. Utskottet avstyrker därmed

motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 7 och 1990/91:Ub35 yrkande 11

delvis och föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts i

propositionen i denna fråga.

I motion 1990/91:Ub30 (s) understryks vikten av att

gymnasieeleverna även i fortsättningen kommer att fritt kunna

välja utbildning med viss specialinriktning även om den inte

finns i hemkommunen (yrkande 1). Vidare är det enligt

motionärerna viktigt att alla elever i en gymnasieenhet oavsett

hemkommun tillförsäkras samma service under skoldagen.

Möjligheterna att anordna elevresor med kollektiva trafikmedel

får slutligen inte begränsas till följd av det nya

statsbidragssystemet för vissa elevresor (yrkande 2).

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

I propositionen (s. 80) redovisas gällande bestämmelser om

gymnasieort, gymnasieregion och elevområde. Kravet att alla

ungdomar skall ha lika tillgång till utbildning inom det

offentliga skolväsendet slås fast i propositionen. Alla skall

ha möjlighet att söka varje förekommande studieväg i

gymnasieskolan, såväl utbildning som anordnas av kommunen i

dess egen regi som annan utbildning anordnad i annan kommun

eller landstingskommun och vars kostnad m.m. kommer att

regleras genom samverkansavtal.

När det gäller frågan om likvärdig service för alla elever

vill utskottet peka på att det nya statsbidragssystemet bl.a.

innebär att ett finansiellt stöd utbetalas till hemortskommunen

och inte till utbildningsanordnaren. En konsekvens av detta

är att systemet med interkommunala ersättningar måste

utvecklas.

Det nya statsbidragssystemet innebär även att kommunerna

kommer att få ansvaret för elevernas dagliga resor till

gymnasieskolan. Därmed ökas kommunernas möjligheter att påverka

de totala kostnaderna för skolan. Utskottet utgår från att

gymnasieelevernas dagliga resor kommer att samordnas i så hög

grad som möjligt med kollektivtrafiken i övrigt genom

överenskommelser mellan skolhuvudmän och trafikhuvudmän.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion 1990/91:Ub30.

I motion 1990/91:Ub34 (m, s, fp, c) hemställs att Väfskolan

i Borås skall omfattas av det i propositionen (s. 88 f.)

aviserade verksamhetsstödet. Väfskolan har för närvarande

ställning som påbyggnadsutbildning i gymnasieskolan och har

riket som upptagningsområde.

Utskottet konstaterar att de utbildningar som i dag ingår i

gymnasieskolans lilla ram har varit föremål för en översyn

(utbildningsdepartementet, februari 1989). Regeringen väntas

framlägga sina förslag i frågan i den aviserade propositionen

om gymnasieskolan våren 1991. Utskottet utgår ifrån att

regeringen därvid kommer att behandla frågan om säkerställande

av vissa riksrekryterande utbildningar i gymnasieskolan, som

det är ett riksintresse att vidmakthålla, och där det kan

finnas anledning befara att det nya systemet med statsbidrag

till hemkommunen i ett övergångsskede kan leda till minskat

utnyttjande av utbildningsplatserna. Frågan om verksamhetsstöd

för Väfskolan i Borås bör prövas i detta sammanhang. Utskottet

föreslår därför att riksdagen nu avslår motion 1990/91:Ub34.

4.4 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om

kommunal utbildning för vuxna

I propositionen föreslås att det hittillsvarande systemet för

resurstilldelning för kommunal utbildning för vuxna (grundvux

och komvux) ersätts av en förenklad och till kommuninvånarnas

behov relaterad beräkning som baseras på ett antal

strukturella kriterier. Tills vidare utesluts vuxenutbildning

för psykiskt utvecklingsstörda (särvux), till vilken

föredragande statsrådet avser att återkomma i annat sammanhang.

De strukturella kriterier som föreslås är antalet invånare i

åldern 20--64 år, andelen invånare i kommunen med enbart

nioårig grundskola eller kortare, andelen utländska medborgare

i åldern 20--64 år kyrkobokförda i kommunen år 1980 eller

senare (exkl. danska och norska medborgare), andelen

arbetssökande i kommunen (exkl. personer i

arbetsmarknadsåtgärder) samt andelen 20--64-åringar per

km2. För de fem kriterierna framräknas för varje kommun en

sammanvägd faktor, som uttrycker kommunens andel av kriterierna

i relation till genomsnittet för riket. Denna faktor bestämmer

resp. kommuns andel av det totala statsbidraget till kommunal

utbildning för vuxna. Omfattningen av resp. kommuns nuvarande

vuxenutbildningsverksamhet ingår däremot inte i den föreslagna

beräkningsmodellen.

Enligt propositionen beräknas statsbidraget på invånarna i en

kommun, oavsett om vuxenutbildning anordnas av denna eller

invånarna är hänvisade till sådan utbildning i andra kommuner.

Denna nya princip leder till att somliga kommuner får ett högre

bidrag än hittills, medan andra får ett lägre. Även bortsett

från detta innebär emellertid det system som föreslås i

propositionen en icke obetydlig omfördelning mellan kommuner.

Detta är, framhålls det i propositionen, en följd av den

politiska målsättning för vuxenutbildningen som innebär att det

främst är de som fått minst utbildning tidigare som nu skall

ges möjlighet att genom vuxenutbildning stärka sin ställning i

arbetslivet och i det kulturella och politiska livet. Detta tar

sig praktiskt uttryck i valet av kriterier vid

bidragsberäkningen och den vikt som tillagts de olika

kriterierna.

När det gäller riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga

om kommunal utbildning för vuxna framförs i några motioner

förslag till förändringar. Enligt motion 1991/91:Ub12 (m)

yrkande 1 bör kommunens aktivitetsgrad införas som ett

kriterium, så att kommuner som aktivt söker rekrytera vuxna

till studier blir belönade. I samma motion yrkande 2 föreslås

att arbetssökandekriteriet skall kompletteras med ett

arbetsefterfrågekriterium, t.ex. mätt i föregående års antal

lediga platser eller nyanställningar i kommunen. Därmed skulle

även sådana faktorer som brist på arbetskraft och näringslivets

efterfrågan på ny personal beaktas. I motion 1990/91:Ub14 (v)

yrkande 13 föreslås att kriterierna andel lågutbildade och

andel arbetssökande skall ges ökad vikt jämfört med regeringens

förslag, och antalet invånare 20--64 år minskad vikt.

Utskottet ser ingen anledning att riksdagen gör några

uttalanden av de slag som föreslås i motionerna, utan föreslår

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub12 och

1990/91:Ub14 yrkande 13 (delvis) godkänner vad som anförts i

proposition 1990/91:18 om riktlinjer för statsbidragssystemet

i fråga om kommunal utbildning för vuxna.

Ett antal motionsyrkanden gäller behovet av övergångsregler

vid införandet av ett nytt sätt att beräkna statsbidraget. I

motion 1990/91:Ub11 (c) förespråkas övergångsbidrag under

förslagsvis tre år för att förhindra att redan inledda

satsningar i vissa kommuner, bl.a. Göteborg, måste avbrytas

direkt. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 12 uttalas sympati

för grundprincipen i propositionen, men motionärerna menar att

regeringen bör ha rätt att förändra beräkningsgrunden i denna

del av statsbidraget så att effekterna mildras. Det kan ske med

en aktivitetsfaktor, garantiresurs eller andra övergångsregler.

I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 13 föreslås en

garantiresurs till de kommuner som till följd av det nya

systemet riskerar att förlora mer än 5 % av sin nuvarande volym

av vuxenutbildningen. I motion 1990/91:Ub10 (m) yrkande 2

föreslås en spärregel så att avvikelsen från tidigare

förhållanden inte för någon kommun uppgår till mer än 10 %

under en tvåårsperiod. För tiden fram till den 1 juli 1993

föreslås i motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 6 att det av

regeringen föreslagna systemet accepteras med den

modifikationen att antalet studerande på den aktuella

komvuxenheten tas med bland kriterierna med lika stor vikt som

antalet invånare i åldern 20--64 år. I motion 1990/91:Ub39 (s)

yrkande 1 föreslås för Göteborgs kommun ett verksamhetsstöd

under fyra år i nedtrappad skala från 13 milj.kr. det första

året till 4,3 milj.kr. det sista.

Utskottet anser för sin del att den omfördelning mellan

kommuner som blir följden av de i propositionen föreslagna

kriterierna är alltför stor för att kunna genomföras på en

gång. Såväl kraftiga ökningar av en kommuns åtaganden som

kraftiga minskningar av dess verksamhet kräver viss tid. Även

de kommuner som enligt regeringens förslag skulle komma att få

ett ökat statsbidrag och som i dag har en begränsad

vuxenutbildningsverksamhet kan väntas få svårigheter att mycket

snabbt ordna utbildningsplatser och rekrytera deltagare som

svarar mot de ökade resurserna. Det är inte i första hand

förändringens omfattning i absoluta tal som är betydelsefull,

utan den procentuella förändringen. Utskottet anser därför att

regeringen bör tillskapa sådana övergångsregler att

omfördelningen av resurserna för kommunal utbildning för vuxna

sker successivt under en fyraårsperiod och inom ramen för det

totala bidragsbelopp för riket som är utgångspunkten för

beräkningarna i propositionen. Vad utskottet här anfört bör

riksdagen med anledning av propositionen samt motionerna

1990/91:Ub10 yrkande 2, 1990/91:Ub11, 1990/91:Ub14 yrkande 13

delvis, 1990/91:Ub35 yrkande 12, 1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis

och 1990/91:Ub39 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till

känna.

I motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 2 sägs att

statsbidragskonstruktionen bör utformas så att

riksrekryterande kommunala vuxenutbildningar

fortsättningsvis kan genomföras i regioncentra. Enligt

motionären torde det vara omöjligt för t.ex. Göteborgs kommun,

som har en omfattande riksrekryterande utbildning, att i ett

sammanhang upprätta avtal för denna utbildningsvolym med

kommuner över hela riket.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att behandla

frågan om säkerställande av vissa riksrekryterande

vuxenutbildningar i den aviserade propositionen om

vuxenutbildning. I dessa fall bör det handla om sådan

utbildning som det är ett riksintresse att vidmakthålla, och

där det kan finnas anledning befara att det nya systemet med

statsbidrag till hemkommunen i ett övergångsskede leder till

minskat utnyttjande av utbildningsplatserna. Utskottet ser

ingen anledning för riksdagen att nu göra något uttalande i

frågan, varför motion 1990/91:Ub39 yrkande 2 avstyrks.

4.5 Övriga frågor rörande ett nytt statsbidragssystem

Regeringen föreslår i propositionen att det utanför

sektorsbidraget skall förekomma vissa specialdestinerade

statsbidrag. Det gäller dels den del av det nuvarande s.k.

SIS-bidraget (särskilda insatser inom skolområdet) som avser

regionala undervisningsinsatser för elever med handikapp eller

andra särskilda behov, dels tillfälliga stimulansbidrag. I

propositionen ifrågasätts om man för längre perioder skall ha

särskilda stimulansbidrag riktade till huvudmännen, eftersom

detta inskränker på den fria resursanvändningen. Även i

framtiden bör dock vissa tillfälliga stimulansbidrag kunna

finnas för olika utvecklingsinsatser.

Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 11 bör inga särskilda

stimulansbidrag -- såsom särskilda riktade bidrag till viss

verksamhet, t.ex. projekt -- finnas utanför sektorsbidraget.

Motionärerna pekar bl.a. på att riktade stimulansbidrag visat

sig kräva oproportionerligt stora administrativa resurser. I

motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 11 sägs att tidsbegränsade

stimulansbidrag kan komma att bli nödvändiga för att genomföra

och påskynda reformer och utveckling när det gäller

gymnasieskolan.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det för vissa

ändamål kan vara befogat att ha riktade statsbidrag vid sidan

av sektorsbidraget. Vid stora reformer, såsom vid den

förestående reformen av gymnasieskolan, är det naturligt att

stimulansbidrag kan förekomma. Sådana bör dock alltid, så som

också framhålls i propositionen, vara tidsbegränsade. I övrigt

bör enligt utskottets mening stor restriktivitet iakttas när

det gäller stimulansbidrag. Vad beträffar yrkande 11 i motion

1990/91:Ub14 måste detta anses vara tillgodosett med vad

utskottet här anfört. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att

riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 11 och

1990/91:Ub14 yrkande 11.

Frågan om med vilken resursnivå skolväsendet skall gå in i

det nya statsbidragssystemet tas upp i två motioner. I motion

1990/91:Ub6 (c) yrkande 1 hemställs att budgetåret 1990/91

skall utgöra basår för beräkningarna av det nya statsbidraget,

samt att uppräkning med skolindex skall ske inför budgetåret

1991/92. I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 10 föreslås att

statsbidraget till skolan vid övergången till det nya systemet

skall tillföras ytterligare medel i storleksordningen 700--800

milj.kr. för att möjliggöra minskning av klasstorlekarna

framför allt i storstäderna som har höga basresursmedeltal.

Riksdagen beslöt hösten 1989 beträffande statsbidraget att

det skulle utgå från minst samma bidragsnivå som vid tidpunkten

för det fulla kommunala huvudmannaskapets ikraftträdande.

Utskottet konstaterar att budgetåret 1988/89 i propositionen

används som basår för beräkningarna. Anledningen till detta är

att det är det senaste år för vilket fullständiga uppgifter

finns om slutligt statsbidrag för de olika skolformerna.

Utskottet har erfarit att vid beräkning av sektorsbidraget för

budgetåret 1991/92 skall uppräkning från basårsnivån ske med

hänsyn till volym- och organisationsförändringar under 1989/90

och 1990/91 samt avtal om ändrad undervisningsskyldighet och

löneförändringar under 1989/90 och 1990/91.

Utskottet utgår liksom motionärerna från att den resursnivå

med vilken skolväsendet går in i det nya statsbidraget alltså

kommer att motsvara den som faktiskt gällde för budgetåret

1990/91.

När det gäller tillämpningen av ett särskilt skolindex har

utskottet erfarit att det skall användas under våren 1992 för

att fastställa bidraget per kommun för budgetåret 1992/93. Den

i motion 1990/91:Ub6 yrkande 1 avsedda kostnadsuppräkningen får

anses tillgodosedd med den tidigare hänvisningen till träffade

avtal.

Förslaget i motion 1990/91:Ub14 yrkande 10 om att lägga till

700--800 milj.kr. har enligt utskottets mening ingenting med

förändringen av statsbidragssystemet att göra, utan är en fråga

som bör prövas i samband med budgetpropositionen.

Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen avslår

motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 1 och 1990/91:Ub14 yrkande 10.

Utskottet tillstyrker de övriga riktlinjer för

statsbidragssystemet som redovisats i propositionen när det

gäller kommunernas uppföljningsansvar, statsbidrag till vissa

elevresor och inackorderingstillägg, specialdestinerade

statsbidrag utanför sektorsbidraget, verksamhetsstöd samt

skolindex. Vidare tillstyrker utskottet att det nya

statsbidragssystemet skall träda i kraft den 1 juli 1991.

I propositionen framhålls (s. 62) att en mål- och

resultatorienterad styrning av skolan kräver ett väl fungerande

uppföljnings- och utvärderingssystem. Därför är det

naturligt, heter det i propositionen, att ett nytt

statsbidragssystem kontinuerligt följs upp och att

beräkningsmodellernas förmåga att fånga kommunernas skiftande

strukturella förutsättningar och behov samt förändringar i

dessa studeras. Enligt propositionen bör modellerna med tiden

kunna utvecklas och anpassas efter vunna erfarenheter.

I motionerna 1990/91:Ub6 (c) yrkande 12 och 1990/91:Ub14 (v)

yrkande 15 föreslås att en parlamentarisk kommitté tillsätts

för att följa genomförandet av det nya statsbidragssystemet. I

den sistnämnda motionen föreslås att kommittén skall arbeta i

tre år. Enligt yrkande 3 i den förstnämnda motionen bör

utbildningarna inom det s.k. JST-området (jordbruk, skogsbruk

och trädgårdsnäring) vara ett prioriterat område för den

parlamentariska kommittén, med hänsyn till de farhågor som

motionärerna hyser för dessa utbildningars framtid i det nya

systemet. Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 17 och

1990/91:Ub10 (m) yrkande 1 bör de föreslagna nya

statsbidragsreglerna för den kommunala vuxenutbildningen ses

över, enligt det förstnämnda yrkandet så snart systemet varit i

kraft under ett år.

Utskottet anser att det nya systemet bör följas upp noggrant

och beräkningsmodellernas förmåga att fylla sina avsedda

funktioner studeras. En reform av så genomgripande slag som den

föreslagna bör följas av en parlamentarisk kommitté. Vad

utskottet här anfört bör riksdagen, med bifall till motionerna

1990/91:Ub6 yrkande 12 och 1990/91:Ub14 yrkande 15 och med

anledning av motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 17, 1990/91:Ub6

yrkande 3 och 1990/91:Ub10 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

5. Uppföljning, utvärdering och tillsyn, m.m.

Uppföljning och utvärdering skall enligt propositionen

vara en del av verksamheten i skolan. Den skall ge underlag för

att bedöma resultaten av arbetet och för att utveckla

verksamheten. Uppföljning och utvärdering skall bedrivas såväl

i den enskilda skolan som på kommunal och nationell nivå. Den

nationella uppföljningen och utvärderingen skall därvid

utformas så att den kan ge en samlad bild av skolans verksamhet

när det gäller såväl utbildningens mål och resultat som de

organisatoriska, personella och ekonomiska villkor under vilka

skolarbetet bedrivs.

Den största tillgången i skolan är enligt propositionen

lärarnas och elevernas arbetstid.

Skolan har i olika sammanhang anklagats för bristande

produktivitet och effektivitet. Den har ansetts vara för dyr i

förhållande till uppnådda resultat. En ekonomisk uppföljning är

enligt föredragande statsrådets mening nödvändig för att hävda

skolans intressen i en allt hårdare ekonomisk verklighet. Det

är viktigt att i den allmänna debatten och i de politiska

budgetavvägningarna kunna visa hur resurserna används och vilka

resultat som kan uppnås.

Regeringens förslag om en förändrad styrning och

ansvarsfördelning bygger på övertygelsen att kommunerna är

beredda att ta ett stort ansvar för skolan. Uppföljningen och

utvärderingen skall visa hur de klarar sina uppgifter.

Resultaten från utvärderingen skall redovisas öppet.

Det kan ändå, fortsätter föredragande statsrådet, inte

betraktas som uteslutet att en kommun i något avseende

åsidosätter sina skyldigheter på ett sådant sätt att det inte

bör passera opåtalat. Han anser att det är nödvändigt att

staten i sådana fall har möjlighet att hålla inne statsbidrag

för skolverksamheten i en kommun. Ett sådant exempel kan vara

att en kommun inrättar en gymnasieskola utan att

överenskommelse härom träffats med de övriga kommuner som ingår

i gymnasieregionen. Det bör enligt propositionen ankomma på

regeringen att meddela bestämmelser om innehållande av

statsbidrag.

Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 13 och

1989/90:Ub801 (m) yrkande 12 är det inte lämpligt att den

organisation som ger en verksamhet dess förutsättningar också

svarar för utvärdering av de resultat som uppnås.

Utvärderingsarbetet anses böra utföras av en fristående

organisation som inte har ansvaret för andra delar av

verksamheten. Myndighetsutövning och granskning bör vara helt

skilda uppgifter. En fristående organisation för utvärdering av

skolan bör enligt motionärerna därför skapas. Denna utvärdering

bör dels gälla skolarbetets innehåll, dels visa om skolans

resurser används på ett rationellt sätt. Som förebild för en

sådan organisation bör användas den som i dag finns i

Storbritannien. I motion 1990/91:Ub5 framhålls att en

decentralisering inom skolväsendet inte bör leda till att en

central byråkrati ersätts av en växande lokal administration

(yrkande 12).

I motion 1990/91:Ub13 (c) anförs bl.a. att det, med hänsyn

till vikten av att gymnasieskolan får en forskningsanknytning,

är viktigt att man vid skolverkets utvärdering av en kommuns

gymnasieskola också beaktar i vilken utsträckning kommunen

anställt lektorer.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

Tillsyn, utvärdering och uppföljning är verksamheter som har

ett starkt inbördes sammanhang. Tankarna kring skolans

förnyelse är centrerade kring dessa begrepp. Det är därför

angeläget att detta samband blir förankrat i det dagliga

skolarbetet som en naturlig process. Utskottet finner det

angeläget att detta understryks i samband med det

förnyelsearbete i skolan som nu skall starta.

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om en fristående

utvärdering av skolan, senast våren 1989 (jfr 1988/89:UbU7). Nu

är emellertid läget ett annat. Kommunerna får den 1 januari

1991 ett helt och odelat ansvar för skolan. Det nya skolverket

blir därmed ett organ som i myndighetshänseende står helt fritt

i sin granskning. Självfallet behövs det i denna granskning

också sådan extern utvärdering av skolverksamheten, som görs av

t.ex. forskare vid universitetsinstitutioner. Utskottet

konstaterar med det anförda att motionsyrkandena i stort är

tillgodosedda med det förslag som regeringen nu lagt fram. De

bör därför inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Som utskottet ser det är det en viktig uppgift för skolverket

att i samverkan med Svenska kommunförbundet genom uppslag till

administrativa rationaliseringar och enkla kommunala

fördelningsmodeller i fråga om medel för skolverksamhet

medverka till att kommunerna nu tar till vara möjligheterna att

förenkla den kommunala skoladministrationen.

Utskottet, som förutsätter att den fråga om

gymnasieutbildningens forskningsanknytning som tas upp i motion

1990/91:Ub13 kommer att ingå i det nya skolverkets utvärdering,

föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub801

yrkande 12, 1990/91:Ub5 yrkandena 12 och 13 samt 1990/91:Ub13

(delvis) godkänner vad som i propositionen anförts om

riktlinjer för uppföljning och utvärdering. När det gäller

utvärderingen vill utskottet avslutningsvis erinra om sitt

uttalande i betänkandet 1988/89:UbU7 (s. 37), nämligen att det

finns anledning varna för en utvärdering helt eller i huvudsak

koncentrerad till återkommande prov. En utveckling i denna

riktning skulle vara olycklig för trivseln i skolan och ett

mindre lämpligt sätt att använda den för undervisning avsedda

tiden.

Regeringen har den 25 oktober 1990 tillkallat en beredning

för att ge förslag till ett nytt betygssystem i

grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen

(dir. 1990:62). De principiella utgångspunkterna för

beredningens arbete är bl.a. följande.

Beredningen bör utgå från att de relativa betygen skall

avskaffas. I stället bör det finnas andra betyg på grundskolans

högstadium, i gymnasieskolan och i den kommunala

vuxenutbildningen. Betygen skall vara skolans bekräftelse --

riktad till eleverna -- på hur elevens arbete och

studieresultat bedöms i förhållande till vad läroplanerna och

kursplanerna föreskriver. Betygen skall således mer ha

funktionen av återföring av erfarenheter för eleven än utgöra

urvalsinstrument för fortsatta studier.

Det är viktigt att arbetet i skolan leder till att eleverna

når upp till en given kompetensnivå i form av kunskaper och

färdigheter. För detta fordras att läraren bedömer hur

elevernas kunskaper och färdigheter förhåller sig till

uppställda mål. I grundskolekurser i den kommunala

vuxenutbildningen finns nu en form av målrelaterad

betygsättning. Beredningen bör ta del av erfarenheterna av hur

detta betygssystem fungerar.

-- -- --

Beredningen bör också belysa vilka krav den nya styrningen av

skolans arbete vad avser läroplaner och kursplaner ställer på

betygssystemet. Beredningen bör härvid beakta arbetet med att

ta fram riktlinjer för läroplanerna och kursplanerna som nu

pågår inom utbildningsdepartementet och som beräknas slutföras

vid årsskiftet 1990/91. Beredningen bör också ta del av

erfarenheterna från försöksverksamheten med de treåriga

yrkeslinjerna när det gäller användningen av kompetensbevis för

att mäta elevernas prestationer och inhämtade kunskaper.

Beredningen bör utgå från behovet av en flergradig

betygsskala i huvudsak i enlighet med vad som gäller i dagens

betygssystem. Beredningen bör i det sammanhanget utgå från att

en likformig betygsskala bör tillämpas för samtliga ämnen och

kurser i vilka betyg skall ges i de olika skolformerna.

Med hänvisning till det beredningsarbete som pågår i

betygsfrågan anser utskottet att de förslag om betyg som förs

fram i motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 4 inte bör behandlas i

sak nu utan avslås av riksdagen.

6. Den statliga skoladministrationen

6.1 Ett nytt skolverk

En mål- och resultatorienterad styrning av skolan enligt

regeringens förslag kräver en annan statlig skoladministration

än dagens. Nuvarande organisation är uppbyggd för och anpassad

till en starkt detaljreglerad skolverksamhet. En stor del av de

uppgifter som nu åvilar skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna

försvinner om regeringens förslag antas.

För statens uppgifter när det gäller skolväsendet avses ett

nytt ämbetsverk, skolverket, inrättas den 1 juli 1991,

samtidigt som den regionala organisationen planeras bli

förändrad och anpassad till de nya förutsättningarna för

skolans styrning.

Det centrala ämbetsverkets ena huvuduppgift bör enligt

propositionen vara att utveckla och ansvara för en nationellt

sammanhållen och samordnad uppföljning och utvärdering av

skolans verksamhet. Denna bör omfatta såväl utbildningens

resultat som organisation och kostnader. Syftet är att ge den

samlade bild av skolverksamheten som behövs för att konstatera

vilka resultat som uppnås i skolan och ge underlag för beslut

om förändringar. Tillsyn av skolans verksamhet, som

kompletterar uppföljningen och utvärderingen och som ingår i

den ena huvuduppgiften, syftar till att rätta till brister och

förhållanden som kan ha stor betydelse för enskilda, men som

inte kan ge utslag i en samlad utvärdering.

Den andra huvuduppgiften bör enligt propositionen vara att ta

fram underlag och förslag till utveckling av skolan. Det kan

gälla utvecklingen i stort och på lång sikt och komma till

uttryck t.ex. i läroplansöversyner. Det kan också gälla

utvecklingen på kort sikt eller inom ett begränsat område,

t.ex. ändringar i en kursplan eller andra åtgärder för att

förbättra verksamheten eller stödja en viss utveckling.

Fortbildningen bör enligt föredragande statsrådet ha en stark

anknytning till uppföljning och utvärdering. Genom

fortbildningsutbudet ges nämligen en möjlighet för staten att

utnyttja erfarenheterna från utvärderingen för att påverka

utvecklingen i skolan. När ansvaret för fortbildningen blir

renodlat i vad gäller förhållandet mellan stat och kommun, är

det nödvändigt att också ansvarsfördelningen mellan de statliga

myndigheterna renodlas. Högskolan har, heter det i

propositionen, en viktig uppgift som anordnare av utbildning.

Den statliga skoladministrationen bör enligt propositionen ha

till uppgift att svara för den styrning av

fortbildningsinsatserna som skall tillkomma staten utifrån

erfarenheterna från den nationella utvärderingen samt det stöd

och den samordning som behövs inom fortbildningsområdet. Dessa

uppgifter bör enligt propositionen handläggas på de orter som

i dag har fortbildningsnämnder.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna och

fortbildningsnämnderna skall avvecklas med utgången av juni

1991. Ett nytt ämbetsverk för skolväsendet bör inrättas den

1 juli 1991.

Frågan om det nya skolverkets lokalisering behandlas i

fem motionsyrkanden. Enligt motion 1990/91:Ub1 (fp) bör det nya

verket förläggas till Umeå, enligt motion 1990/91:Ub3 (c)

yrkande 1 till Växjö och enligt motionerna 1990/91:Ub6 (c)

yrkande 11 och 1990/91:Ub18 (c, s, fp, mp) yrkande 1 till

Härnösand. Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 8 bör verket

förläggas utanför Stockholm. Någon ort anges dock ej.

Utskottet anser att en nödvändig förutsättning för att ett

skolverk med nya verksamhetsformer skall kunna starta redan den

1 juli 1991 är att skolverkets centrala del förläggs till

Stockholm inte minst med hänsyn till att lokalfrågan bör vara

löst på ett fullgott sätt vid verksamhetens start. De

samhällsekonomiska konsekvenserna av en eventuell utflyttning

samt hänsyn till den nuvarande personalens bosättningsort bör

också vägas in vid bedömningen av lokaliseringsfrågan. Enligt

utskottets mening talar övervägande skäl för att det nya

skolverket bör förläggas till Stockholm. Med hänvisning härtill

bör riksdagen avslå motionerna 1990/91:Ub1, 1990/91:Ub3 yrkande

1, 1990/91:Ub6 yrkande 11, 1990/91:Ub18 yrkande 1 och

1990/91:Ub37 yrkande 8.

Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 18 finns det ingen

anledning att byta namn på det centrala ämbetsverket på

skolområdet.

Som utskottet ser det, kan det ligga ett värde i att genom

namnbyte markera att det centrala ämbetsverket på skolområdet

har fått nya arbetsuppgifter och verksamhetsformer. Vilket

namnet bör vara tar utskottet därmed inte ställning till. Med

hänvisning till det anförda bör riksdagen avslå motion

1990/91:Ub35 yrkande 18.

Riksdagen beslöt under föregående riksmöte att de uppgifter

som länsskolnämnderna i dag ansvarar för skall utföras av de

nya länsstyrelserna (prop. 1989/90:154, bet. BoU4 och 9, rskr.

89). Arbetet med proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan

var inte påbörjat när riksdagen fattade nämnda beslut. Det har

under detta arbetes gång, anför statsrådet, visat sig

nödvändigt med längre gående förändringar än dem som från

början var förutsebara för att kunna genomföra en mål- och

resultatorienterad styrning av skolan. Det förslag som nu

presenteras för styrning av verksamheten inom skolan innebär

bl.a. att det inte blir aktuellt för en länsstyrelse att fatta

beslut i frågor som rör planering, resursfördelning och

organisation av skolverksamheten. Det kommer inte heller inom

skolområdet att finnas behov av myndighetsutövning på regional

nivå. Statsrådet förordar därför att de nuvarande

länsskolnämnderna avvecklas den 1 juli 1991. Samtidigt föreslås

i propositionen att det för vissa utvärderingsuppgifter m.m.

vid sex länsstyrelser inrättas en särskild enhet för

uppföljning och utvärdering av skolväsendet för en grupp av

län. De sex enheterna för uppföljning, utvärdering och tillsyn

föreslås vidare inordnade i länsstyrelserna och underställda

landshövdingarna på de orter där fortbildningsuppgifterna avses

att handläggas. Vid övriga länsstyrelser skall en av de

tjänstemän som arbetar med utbildningsfrågor inom ramen för

regional planering och näringslivsutveckling ställas till resp.

regionala uppföljnings- och utvärderingsenhets förfogande.

Regeringens förslag avseende den statliga

skoladministrationen på regional nivå har föranlett ett stort

antal motioner.

När det gäller uppföljning, utvärdering och tillsyn på

mellannivå på skolområdet hävdas i motion 1990/91:Ub35 (fp)

yrkande 10 att det centrala ämbetsverket självt bör få besluta

hur dess regionala organisation skall se ut. Enligt motionerna

1990/91:Ub3 (c) yrkandena 2 och 4 samt 1990/91:Ub6 (c)

yrkandena 9 och 10 bör bl.a. en särskild fältorganisation för

det nya skolverket komma till stånd med ett antal

tjänstemän/inspektörer som är anställda direkt vid det nya

skolverket. I motion 1990/91:Ub7 (m, fp, c, mp) betonas att

ingen av de 24 länsstyrelserna bör syssla med uppföljning,

utvärdering och tillsyn på skolområdet, eftersom detta är en

uppgift för det nya skolverket. Någon form av regionkontor till

skolverket på universitetsorterna bör i stället komma i fråga.

Enligt motion 1989/90:Ub316 (m, fp, c) bör en särskild

inspektion byggas upp för skolan, ungefär som den förutvarande

folkskoleinspektionen. I ett antal motioner pläderas slutligen

för olika organ för uppföljning, utvärdering och tillsyn som

mer eller mindre fast är knutna till en eller flera

länsstyrelser, nämligen i motionerna 1990/91:Ub2 (s, c),

1990/91:Ub14 (v) yrkande 16, 1990/91:Ub15 (c), 1990/91:Ub17

(c), 1990/91:Ub18 (c, s, fp, mp) yrkande 2, 1990/91:Ub20 (s),

1990/91:Ub26 (s), 1990/91:Ub27 (s), 1990/91:Ub28 (fp) yrkande

1, 1990/91:Ub29 (m) och 1990/91:Ub36 (fp).

Utskottet vill med anledning av propositionen och

motionsyrkandena anföra följande.

I och med förslagen om en mål- och resultatorienterad

styrning av skolan och om nya verksamhetsformer för det

centrala ämbetsverket finns det anledning att utan bindning

till tidigare riksdagsbeslut se på hur de organisatoriska

frågorna bäst skall lösas. Utskottet har efter ingående

överväganden kommit fram till följande. Inom det nya centrala

ämbetsverket bör det finnas en särskild fältorganisation. Det

bör ankomma på det centrala ämbetsverket att placera personerna

i denna fältorganisation i olika delar av landet. Hänsyn skall

därvid tas till elevpopulationen i landets olika delar,

avstånden i riket samt fältorganisationens arbetsuppgifter.

Samtliga tjänster i fältorganisationen bör inrättas med

tidsbegränsade förordnanden för att ge möjlighet att ständigt

tillföra organisationen ny kompetens och aktuella erfarenheter

från utbildningsväsendet. Förebild kan i viss utsträckning

hämtas från den tidigare gymnasieinspektionen.

Utskottet föreslår att riksdagen -- med ändring av tidigare

beslut i vad avser de nya länsstyrelsernas befattning med

utbildningsfrågor m.m. (prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4

och 9, rskr. 89) -- med anledning av motionerna 1990/91:Ub3

yrkandena 2 och 4, 1990/91:Ub6 yrkandena 9 och 10, 1990/91:Ub7,

1990/91:Ub35 yrkande 10 och 1989/90:Ub316 samt med avslag på

proposition 1990/91:18 och motionerna 1990/91:Ub2, 1990/91:Ub14

yrkande 16, 1990/91:Ub15, 1990/91:Ub17, 1990/91:Ub18 yrkande

2, 1990/91:Ub20, 1990/91:Ub26, 1990/91:Ub27, 1990/91:Ub28

yrkande 1, 1990/91:Ub29 och 1990/91:Ub36 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om en

fältorganisation för det nya ämbetsverket på skolområdet.

I motion 1990/91:Ub28 (fp) yrkande 2 behandlas frågan om hur

information om alkohol, narkotika och tobak och deras

risker skall hanteras i framtiden på statlig myndighetsnivå.

Utskottet anser att frågan om hur informationer av detta slag

skall kanaliseras till kommunerna bör regleras i instruktionen

för det nya ämbetsverket. Med hänvisning härtill föreslår

utskottet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub28 yrkande 2.

I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 29 hävdas att behoven av

central administration inom utbildningsområdet bör ses i ett

vidare perspektiv. Motionärerna föreslår därför att den

centrala administrationen för all utbildning -- skola och

högskola -- skall samlas i ett ämbetsverk för

utbildningsfrågor, vars huvuduppgift skall vara att förse

regering och riksdag med underlag för de övergripande besluten.

Utskottet vill erinra om vad utskottet nyss anfört om

arbetsuppgifterna för det i propositionen föreslagna

skolverket. Vidare vill utskottet påpeka att det centrala

ämbetsverket för högskoleområdet, universitets- och

högskoleämbetet (UHÄ), under de senaste åren fått förändrade

arbetsuppgifter. I samband med riksdagsbesluten med anledning

av regeringens proposition 1988/89:65 om formerna för

högskolepolitiken godkändes den av regeringen föreslagna

förändrade rollen för UHÄ med större tyngdpunkt på uppföljning

och utvärdering samt tillsyn av högskolan (1988/89:UbU9, rskr.

148). Utskottet finner inte nu något skäl till ytterligare

samordning och omorganisation av de centrala ämbetsverken inom

utbildningsområdet, varför motion 1990/91:Ub5 yrkande 29

avstyrks.

6.2 Ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet m.m.

I propositionen föreslås att de särskilda uppgifter som rör

stöd till handikappade elever förs samman till en ny myndighet,

ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet. Till

detta institut bör enligt propositionen föras

länsskolnämndernas stödorganisation, specialskolorna samt de

delar av statens institut för läromedel (SIL) som är inriktade

mot handikappområdet.

Förslaget om ett nytt institut på handikappområdet bör enligt

motion 1990/91:Ub3 (c) yrkande 3 avslås. Motionären anser att

handikappverksamheten inom skolväsendet bör jämställas med

övriga funktioner och inte särbehandlas. De olika uppgifterna

bör i stället knytas till skolverket, såväl regionalt som

centralt. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 14 accepteras den

nya myndigheten, då regeringens förslag tyder på en ökad

ambitionsnivå för handikappinsatserna. Motionärerna framhåller

dock att en särskild analys behöver göras av vilket stöd

handikappade elever behöver. Denna analys bör göras i samarbete

med handikapporganisationerna. I yrkande 15 i samma motion

hävdas att SILs ansvar för invandrar- och

minoritetsundervisning är större än vad som framkommer i

propositionen. Enligt motionärernas uppfattning bör

arbetsuppgifter och bemanning av en framtida enhet för dessa

frågor inom det centrala ämbetsverket på skolområdet baseras på

en analys av behoven.

Utskottet delar regeringens bedömning att den föreslagna

organisationen för stöd till handikappade ger en tydlig

ansvarsfördelning mellan stat och kommun, en bättre samordning

av de olika stödåtgärderna för handikappade och en samlad

kompetens på handikappområdet. På detta sätt bör enligt

utskottets mening staten kunna ge hjälp och stöd till

kommunerna för att underlätta integrationssträvandena när det

gäller handikappade elevers skolgång. Det bör dock framhållas

att skolverkets ansvar för läroplansutveckling samt tillsyn och

utvärdering också skall omfatta handikappade elever. Det är

således endast åtgärder rörande det speciella stödet till

handikappade som skall åligga det nya institutet, vars närmare

organisation enligt propositionen kommer att utredas i särskild

ordning. Utskottet utgår från att institutet kommer att

etablera ett nära samarbete med såväl det nya skolverket som

berörda handikapporganisationer.

Utskottet utgår vidare från att de av nuvarande SILs

arbetsuppgifter som inte kommer att ingå i det nya institutet,

såsom fastställande av basläromedel, granskning och information

om läromedel samt läromedel för invandrar- och

minoritetsundervisning, skall ingå i det nya skolverkets

arbetsuppgifter.

Med hänvisning till vad som anförts föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub3 yrkande 3 samt

1990/91:Ub35 yrkandena 14 och 15 godkänner vad som förordats i

proposition 1990/91:18 om ett nytt institut för

handikappfrågor.

Ett par motioner berör handikappfrågor i övrigt. I motion

1990/91:Ub32 (s) föreslås att gymnasieutbildningen för döva

och hörselskadade i Örebro skall organiseras som en enhet och

ställas under statligt huvudmannaskap. Det statliga

huvudmannaskapet för specialskolan berörs i motion 1990/91:Ub33

(s), i vilken motionären efterlyser ett uttalande från

riksdagen att det statliga huvudmannaskapet skall bestå och att

inga förändringar i riktning mot ett kommunalt huvudmannaskap

skall göras.

Gymnasieutbildningen för döva och hörselskadade i Örebro

regleras enligt avtal som träffades år 1986 mellan staten och

Örebro kommun. Enligt utskottets uppfattning talar de allmännna

principer som i framtiden skall gälla för styrningen av

skolväsendet för att Örebro kommun även fortsättningsvis bör

svara för huvudmannaskapet för denna gymnasieutbildning. Därmed

ankommer det på kommunen och inte på riksdagen att besluta om

lämplig organisation för utbildningen. Riksdagen bör således

avslå motion 1990/91:Ub32.

Vad gäller huvudmannaskapet för specialskolan för döva och

hörselskadade elever konstaterar utskottet att inga förslag

finns om att kommunalisera huvudmannaskapet för specialskolan.

Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör göra något

särskilt uttalande i frågan, varför motion 1990/91:Ub33

avstyrks.

7. Grundläggande lärarutbildning

Den grundläggande lärarutbildningen bedrivs inom högskolan.

Den styrs dels genom de beslut som riksdagen och regeringen

fattar, dels genom de utbildningsplaner som universitets- och

högskoleämbetet (UHÄ) utfärdar för varje utbildning inom

lärarområdet.

Riksdagen beslutade vid 1984/85 års riksmöte att utbildning

på en grundskollärarlinje skulle starta läsåret 1988/89 (prop.

1984/85:122, bet. UbU31, rskr. 366). Grundskollärarlinjen

består av två grenar. En är utformad för lärare som skall

tjänstgöra i årskurserna 1--7, varvid tjänstgöringen i

årskurserna 4--7 främst skall avse antingen svenska och

samhällsorienterande ämnen eller matematik och

naturorienterande ämnen. Den andra grenen är utformad för

lärare som skall tjänstgöra i årskurserna 4--9. Lärare i dessa

årskurser behöver fördjupade ämneskunskaper, och deras

utbildning är därför inriktad mot olika ämnesspecialiseringar,

nämligen svenska och främmande språk, samhällsorienterande

ämnen, naturorienterande ämnen med eller utan matematik,

praktisk-estetiskt ämne jämte annat ämne. Såväl lärare för

grundskolans lägre årskurser som lärare för grundskolans högre

årskurser kan tjänstgöra i årskurserna 4--7 i de ämnen i

vilka de har erforderlig utbildning. Frågor om anställningar

som lärare i grundskolan m.m. har utskottet behandlat i sitt

betänkande UbU 1987/88:12.

I propositionen anmäls att UHÄ för närvarande genomför en

utvärdering av grundskollärarlinjen. I tilläggsdirektiv har UHÄ

fått i uppdrag att belysa hur utbildningen i den för alla

lärarutbildningar gemensamma kärnan planeras och genomförs.

Kartläggningen skall tjäna som underlag för en bedömning av om

lärarutbildningen i sin nuvarande utformning och med den

centrala styrning som utövas i dag är tillräckligt effektiv som

instrument för styrning och utveckling av skolan.

I motion 1990/91:Ub5 (m) anförs att den ojämförligt

viktigaste förutsättningen för att kunna bedriva en god

utbildning i skolan är kunniga och engagerade lärare.

Motionärerna hävdar att goda ämneskunskaper i kombination med

goda insikter i pedagogik, metodik och utvecklingspsykologi är

grunden för en framgångsrik lärargärning. Goda kunskaper i

ämnena ger läraren en trygghet som inte kan ersättas av annan

kunskap. Regeringen, heter det i motionen, anger att

lärarutbildningen skall ses som ett medel att garantera skolors

likvärdighet. Däremot sägs det inte något om hur denna

likvärdighet skall upprätthållas. I detta fall måste begreppet

likvärdighet avse kvalitets- och kunskapskriterier. Dessa

kriterier är inte i dag, anför motionärerna, föremål för någon

fortlöpande systematisk central utvärdering eller kontroll.

Frågor som rör examination och prövning av lärares kunskaper

och lämplighet behöver därför ses över. Graderade betyg bör

ges även i lärarutbildningen. Det är av vikt att bedömning och

utvärdering av blivande lärares kunskaper sker i former som

garanterar att de nått erforderliga kunskaper (yrkandena 19 och

20).

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

När det gäller frågan om lärarstuderandes lämplighet för

läraryrket vill utskottet erinra om sitt tidigare uttalande om

att man vid antagningen till lärarutbildning skall kunna

använda kompletterande metoder som förhindrar att personer som

är direkt olämpliga för läraryrket tas in till utbildning (UbU

1985/86:27 s. 11, UbU 1987/88:32 s. 21). Utskottet utgår från

att regeringen är beredd att lämna ett medgivande om

försöksverksamhet i vad gäller särskilda urvalsmetoder för

lärarutbildning, när framställan härom görs från en

högskoleenhet.

När det gäller betygens förekomst i lärarutbildningen har

utskottet tidigare uttalat att erfarenheterna av det nya

betygssystemet i lärarutbildningen (Godkänd/Icke godkänd) bör

avvaktas. Enligt vad utskottet erfarit har problem uppkommit

när studerande på ämneslärarlinjen och grundskollärarlinjens

fördjupningskurser och studerande på fristående kurser

undervisas gemensamt. För de senare kurserna ges tre vitsord

(Väl godkänd/Godkänd/Icke godkänd). Som utskottet ser det bör

det vara möjligt att här göra ett undantag från systemet

Godkänd/Icke godkänd och för sådana lärarkurser medge samma

betygssystem som för fristående kurser. Det ankommer på UHÄ att

ta initiativ i frågan.

Med hänvisning till det anförda och till att utskottet utgår

från att den utvärdering av lärarutbildningen som UHÄ gör också

innefattar kvalitets- och kunskapskriterier föreslår utskottet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkandena 19 och 20.

Utskottet föreslår att riksdagen utan erinran lägger

proposition 1990/91:18 till handlingarna i vad gäller

grundläggande lärarutbildning.

I motion 1990/91:Ub5 (yrkande 18) förs fram ytterligare en

lärarutbildningsfråga. Som ett kompletterande alternativ till

utbildningen om 180 poäng för lärare för årskurserna 4--9 i

grundskolan föreslås en på ämnesstudier grundad utbildning

för blivande lärare för årskurserna 4--9 jämte en avslutande

praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng. Detta leder enligt

motionärerna till att skolan kan tillföras lärare med mer

varierad utbildningsbakgrund.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande.

När det gäller utnyttjande av kompletterande anordningar

(tillgodoräknande av annan grundutbildning m.m.) på ett mer

systematiskt sätt för att öka utbildningskapaciteten för

grundskollärarlinjen anser utskottet att denna fråga är för

tidigt väckt. Enligt bestämmelserna i 7 kap.

högskoleförordningen (1977:263) har emellertid studerande rätt

att tillgodoräkna sig annan utbildning när de antagits till

grundskollärarlinjen. Frågan om sådant tillgodoräknande prövas

av linjenämnden (motsvarande) efter framställning av den

studerande.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att högskolan för

lärarutbildning i Stockholm gör försök med en kompletterande

lärarutbildning för sådana studerande som avslutat vissa

naturvetarlinjer (fysikerlinjen, kemistlinjen, biologlinjen)

och som vill bli lärare i årskurserna 4--9 av grundskolan.

Utbildningen omfattar bl.a. praktisk-pedagogisk utbildning och

vid behov viss ämneskomplettering.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 18.

8. Fortbildning för skolväsendets personal

Under föregående riksmöte fattade riksdagen beslut om

kommunalt huvudmannaskap för lärare m.fl. på skolområdet (prop.

1989/90:41, bet. UbU9, rskr. 58). I samband med detta beslut

behandlades även förslag till ett program för lärares

fortbildning m.m. Riksdagen uttalade (UbU9 s. 7) att den

fortsatta fortbildningsverksamheten bör tillgodose tre olika

typer av fortbildningsbehov, nämligen dels den enskilde

lärarens behov av utveckling, dels de behov som grundas på de

specifika förhållandena vid en viss skola eller i en viss

kommun, dels sådana behov som definieras av de nationella mål

och ambitioner som finns för skolan. Uttalandet innebar vidare

att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till

dels ett program om hur lärarnas fortbildning skall organiseras

för att tillgodose de olika typer av behov som angetts, dels

ett särskilt stipendiesystem för den individuellt motiverade

fortbildningen.

I propositionen lägger regeringen fram förslag om syfte med

och ansvar för fortbildningen.

All fortbildning skall enligt propositionen syfta till att

öka måluppfyllelsen och att utveckla verksamheten i skolan.

Fortbildningens uppgift är att i detta syfte öka personalens

kunskaper, färdigheter och insikter. Att lärarna har goda och

aktuella kunskaper är grundläggande för deras möjligheter att

göra fullödiga insatser, understryks i propositionen.

Fortbildningen behövs också för att komplettera skolpersonalens

kompetens i anslutning till centralt beslutade reformer eller

andra förändringar som tillkommit på lokalt initiativ. När det

gäller ansvaret för fortbildningen innebär bl.a. det

fullständiga kommunala huvudmannaskapet att kommunerna skall

svara för fortbildningen av personalen i skolan. Kommunernas

och landstingskommunernas skyldighet att se till att lämplig

fortbildning anordnas föreslås bli lagfäst (jfr 2 kap. 7 § i

regeringens förslag till ändring i skollagen). Som ett led i

skapandet och vidmakthållandet av en likvärdig skola för alla

har staten ett ansvar för att det finns tillgång till

fortbildning av god kvalitet i alla delar av landet.

I motion 1990/91:Ub5 (m) tas fortbildningsfrågorna upp med

utgångspunkt i motionärernas syn på skolans huvuduppgift,

nämligen att ge alla elever goda kunskaper och färdigheter.

Lärarna bör ha aktuella kunskaper i de ämnen som de skall

undervisa i. Mot denna bakgrund bör den ämnesmässiga

fortbildningen prioriteras (yrkande 21). Motionärerna anser att

alla lärare bör erhålla ett erbjudande om att genomgå en

ämnesinriktad fortbildning om 20 poäng minst vart tionde år

(yrkande 22). Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 7 delvis

är en termins studier/yrkespraktik minst vart sjunde år ett

rimligt mål för skolpersonalens fortbildning.

Utskottet vill hänvisa till vad som anförs i propositionen

(s. 96) om planering och inriktning av fortbildningen.

Det är således många skilda behov och intressen som

fortbildningen skall möta och tillgodose. Det är därför

nödvändigt att planera fortbildningsinsatserna så att de blir

ett led i en medveten förändring och förbättring av kompetensen

i skolan. De prioriteringar som alltid måste göras lokalt

mellan skilda fortbildningsbehov måste därför utgå från en

analys av behoven och vara en del i en genomtänkt strategi för

utvecklingen av skolverksamheten. De resultat som utvärderingen

av skolverksamheten visar är därvid ett viktigt underlag för

beslut om fortbildningsinsatser.

Utskottet anser att fortbildningen för skolans personal utgör

en viktig del i en mål- och resultatorienterad styrning av

skolan med utgångspunkt i lokala behov. Mot denna bakgrund är

det enligt utskottets uppfattning inte motiverat att centralt

göra prioriteringar av fortbildningens inriktning för viss

skolpersonal och precisera fortbildningens omfattning.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 21 och

22 samt 1990/91:Ub37 yrkande 7 (delvis) godkänner vad som

förordats i proposition 1990/91:18 om syfte med och ansvar för

fortbildningen. Till detta vill utskottet lägga följande. Som

framgår av propositionen (s. 98) avser regeringen att i

budgetpropositionen 1991 återkomma till frågan om ett särskilt

stipendiesystem för individuellt motiverad fortbildning.

I ett antal motioner behandlas vissa frågor om

fortbildningens organisation.

Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 23 bör det nya

skolverket inte ha som uppgift att organisera fortbildning och

inte heller fördela medel för fortbildning av något slag. Det

statliga bidraget till fortbildning föreslås gå direkt till

kommunerna. Statens insatser för lärares fortbildning bör

huvudsakligen avse ämnesinriktad fortbildning som bör anordnas

av den statliga högskolan. Den utredning som skall lägga fram

förslag om en ny organisation för den statliga

skoladministrationen bör i sina förslag beakta behovet av

samordningsinsatser för fortbildningen av lärare (yrkande 24).

Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 9 bör den statliga

skoladministrationen ha ansvaret för de statliga insatserna

inom fortbildningsområdet. Den av regeringen tillsatta

utredaren av en ny organisation för den statliga

skoladministrationen bör närmare belysa denna fråga. I motion

1990/91:Ub37 (mp) yrkande 7 delvis föreslås att universiteten

skall ha huvudansvaret för fortbildningen. Slutligen framförs i

motion 1990/91:Ub16 (c) förslag om att kommunerna skall vara

enda mottagare av statens ekonomiska stöd till fortbildning och

att universitet och högskolor inte bör vara både samordnare och

anordnare av utbildningar inom fortbildningsområdet.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

I propositionen (s. 97) slås fast att högskolan även i

fortsättningen bör vara en viktig anordnare av utbildning för

skolväsendet. Det gäller främst sådan ämnesutbildning som

innebär breddning eller fördjupning i förhållande till lärarnas

grundutbildning eller kurser som innebär aktualisering av

ämnes- eller lärarkunskaper. Samtidigt konstaterar regeringen

att inom vissa områden finns den kompetens som skolan behöver

hos andra utbildningsanordnare. Det gäller t.ex. fortbildning

som riktar sig till olika kategorier av yrkeslärare. Enligt

regeringen bör staten se till att det finns tillgång till

fortbildning i alla delar av landet. Detta ansvar innebär att

staten även i fortsättningen ställer resurser till förfogande

för samordning, rådgivning och service i fortbildningsfrågor

och på så sätt underlättar kommunernas och

landstingskommunernas ansträngningar att få en fortbildning

med kvalitet och relevans. Som tidigare redovisats kommer de

uppgifter som i dag åvilar fortbildningsnämnderna att utföras

av det nya skolverket. Utskottet ställer sig bakom de

synpunkter som framförs i propositionen när det gäller såväl

det nya skolverkets som högskolans medverkan i skolpersonalens

fortbildning.

I regeringens direktiv till ny organisation för den statliga

skoladministrationen (Dir. 1990:60) anförs bl.a. följande.

I propositionen föreslås att det nya skolverket i

fortsättningen också skall svara för de uppgifter inom

fortbildningsområdet som skall tillkomma staten. Den särskilde

utredaren bör mot bakgrund av vad som anförs i propositionen

komma med förslag om hur fortbildningsfrågorna skall inordnas i

det nya skolverket.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 23 och 24,

1990/91:Ub16, 1990/91:Ub35 yrkande 9 och 1990/91:Ub37 yrkande

7 delvis. Som framgår av propositionen (s. 98) avser regeringen

återkomma till frågor som rör resurser för fortbildning och

villkor för högskolans medverkan i denna i samband med 1991 års

budgetproposition.

I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 19 konstateras att Sverige

varje år får del av vissa medel från utlandet för

lärarfortbildning. Om fortbildningsnämnderna läggs ner

befarar motionärerna att dessa medel kommer att förloras för

Sveriges del. Regeringen bör få i uppdrag att bevaka denna

fråga.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande.

I 4 § förordningen (1988:849) om fortbildningsnämnder anges

bl.a. att fortbildningsnämnden i Uppsala skall ansvara för

språkassistentverksamheten och viss fortbildning inom området

moderna språk när det gäller utbildning i utlandet. Enligt vad

utskottet erfarit har fortbildningsavdelningen vid

universitetet i Uppsala bl.a. en omfattande kontaktverksamhet

med utländska universitetsinstitutioner när det gäller

planering och genomförande av fortbildning som har

internationell karaktär. De länder som Sverige samarbetar med

tillskjuter ca 5 milj.kr. per år för denna verksamhet.

Fortbildningsavdelningen är vidare svenskt samordningsorgan för

Europarådets fortbildningsprogram "CDCC's Teacher Bursaries

Scheme".

Utskottet anser det väsentligt att det även i framtiden finns

ett organ som kan ha ett brett kontaktnät med utländska

institutioner i syfte att på bästa sätt organisera den

utlandsförlagda fortbildningen och samtidigt ansvara för att

internationella medel för den svenska lärarfortbildningen tas

till vara. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en redovisning av hur ansvarsfrågan m.m. när det

gäller dispositionen av internationella medel för

lärarfortbildningen lämpligen bör lösas. Detta bör riksdagen

med anledning av motion 1990/91:Ub35 yrkande 19 som sin mening

ge regeringen till känna.

9. Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i

skolorna

Riksdagen beslöt med anledning av propositionen om kommunalt

huvudmannaskap för lärare m.fl. (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr.

58) att ett stimulansbidrag om motsvarande 300 milj.kr. per år

under en tioårsperiod skulle ställas till kommunernas

förfogande för förbättringar av skolornas fysiska miljö. Detta

bidrag föreslås i propositionen fördelas av länsstyrelserna

till kommunerna. Bidraget bör enligt propositionen åtminstone

till att börja med fördelas länsvis i förhållande till antalet

elever i resp. län. Enligt föredragande statsrådet bör bidraget

utgå till investeringskostnader för dels arbetsplatser för

skolans personal, dels sådana förbättringar i inomhusmiljön som

har till syfte att förebygga allergi. Bidrag bör enligt

propositionen endast lämnas till sådana investeringar där

kommunerna själva bidrar med minst lika mycket som staten.

I tre motionsyrkanden framförs förslag till ändringar i de av

regeringen förordade grunderna för stimulansbidraget. I motion

1990/91:Ub21 (s) hävdas att det är skolmiljön i

storstadsområdena som har de mest omfattande bristerna, varför

motionärerna föreslår att hela eller större delen av bidraget

de första åren skall utgå till Storstockholm, Göteborg och

Malmö. I motion 1990/91:Ub25 (s) föreslås att det statliga

bidraget skall kunna lämnas utan krav på en lika stor kommunal

satsning. Enligt motion 1990/91:Ub24 (s) bör elevernas

inflytande på vilka miljöförbättrande åtgärder som skall

prioriteras -- liksom de lokala personalorganisationernas --

också garanteras. Formerna för detta elevsamråd bör dock enligt

motionärerna avgöras inom resp. kommun.

Utskottet vill med anledning av förslagen i propositionen och

motionerna inledningsvis slå fast att det är kommunernas ansvar

att hålla goda skollokaler för såväl elever som lärare. Det

tidsbegränsade bidrag som riksdagen föregående riksmöte

beslutade om bör ses som en stimulans från staten för att förmå

kommunerna till snabba förbättringar av den fysiska skolmiljön.

Enligt utskottets mening är det därför rimligt att berörd

kommun bidrar med halva kostnaden.

Statens ansvar för en likvärdig skola i landets alla delar

gör det motiverat att bidraget fördelas dit där de största

bristerna i den fysiska skolmiljön finns. Utskottet anser

därför att fördelningen av bidraget bör göras med ett bättre

hänsynstagande till behoven av upprustning än vad som

föreslagits i propositionen. Enligt utskottets mening bör

därför regeringen återkomma i 1991 års budgetproposition med

ett förslag till fördelning av resurserna med denna inriktning.

I utskottets betänkande 1989/90:UbU9 angavs att det statliga

stimulansbidraget skulle användas för en upprustning av den

fysiska miljön i skolorna, varmed avsågs lokaler, utrustning

och övrig arbetsmiljö. Utskottet anser att bidrag skall lämnas

i första hand till upprustning av undervisningslokaler och

utrustning dels för att förbättra skolans förutsättningar att

variera såväl innehåll i undervisningen som arbetssätt och

arbetsformer, dels till investeringar i inomhusmiljön som har

till syfte att förebygga allergi. I andra hand skall bidrag

utgå till åtgärder för att förbättra övrig arbetsmiljö.

När det gäller elevernas inflytande på vilka

förbättringsåtgärder som bör vidtas inom en skola vill

utskottet hänvisa till de ändringar i arbetsmiljölagen avseende

elevmedverkan som riksdagen beslöt om under föregående riksmöte

(prop. 1989/90:61, bet. UbU28, rskr. 240).

Vad utskottet anfört om fördelningen och användningen av

stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i

skolorna bör riksdagen med anledning av propositionen och

motion 1990/91:Ub21 samt med avslag på motionerna 1990/91:Ub24

och 1990/91:Ub25 som sin mening ge regeringen till känna.

10. Övriga frågor

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till principer

för styrning och ansvarsfördelning inom skolan i den mån de

inte omfattas av utskottets förslag i det föregående.

Enligt motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 3 bör skollagen

utformas så att den vuxenstuderandes rätt att välja

utbildning och utbildningsort säkerställs. Det ligger enligt

motionären en motsättning i att vuxna själva skall välja

utbildningsort, medan hemkommunen skall avgöra om den vill

betala.

Utskottet förutsätter att regeringen, i samband med det

aviserade förslaget om lagreglering av kommunens skyldighet att

erbjuda kommunal utbildning för vuxna, kommer att ge tydligt

uttryck för vad som skall gälla på den punkt som motionären

aktualiserat. Något särskilt uttalande av riksdagen är därför

inte påkallat, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion 1990/91:Ub39 yrkande 3.

Frågor om arrangörer av vuxenutbildning tas upp i motion

1990/91:Ub5 (m) yrkande 15. Andra arrangörer än kommunen

skall enligt motionärerna ha likvärdiga möjligheter att svara

för den vuxenutbildning som kan förekomma i kommunen.

Utskottet vill med anledning av yrkandet anföra följande.

Regeringen har till våren 1991 aviserat en proposition om

vuxenutbildningen, inkluderande såväl statlig och kommunal

vuxenutbildning som folkhögskola och studieförbund m.m.

Utskottet anser att ett principiellt ställningstagande av det

slag som motionärerna önskar bör diskuteras i det sammanhanget.

Motion 1990/91:Ub5 yrkande 15 avstyrks därför.

I motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 4 föreslås att frågan om

elevavgifter i vuxenutbildningen skall utredas. För att

säkra prioriteringen av de mest behövande inom

vuxenutbildningen vill motionären begränsa användningen av

elevavgifter -- om sådana blir tillåtna -- till vissa slag av

kurser.

Utskottet räknar med att frågan om avgiftsbeläggning av olika

slag av vuxenutbildning kommer att prövas i samband med den

nyss nämnda aviserade propositionen våren 1991, varför

riksdagen inte nu bör ta ställning till denna fråga. Motion

1990/91:Ub39 yrkande 4 avstyrks.

Enligt motion 1990/91:Ub6 (c) bör utvecklingsarbetet inom

utbildningsradion och statens skola för vuxna i Härnösand

länkas samman (yrkande 4). Enligt yrkande 5 i samma motion får

inte det arbete som pågår vid statens skola för vuxna i

Härnösand med utveckling av distansundervisning äventyras. Även

motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 6 avser statens skolor för

vuxna, som enligt motionärerna måste garanteras en fortsatt

utveckling för att förbättra distansundervisningen.

Utskottet anser inte att ett samarbete mellan

utbildningsradion och statens skola för vuxna i Härnösand

kräver något beslut av riksdagen. I sitt betänkande

1990/91:UbU2 har utskottet tagit ställning till en motion med

likartat innehåll som motion 1990/91:Ub6 yrkande 4. Frågor

rörande statens skolor för vuxna, vilka inte berörs i den nu

aktuella propositionen 1990/91:18, bör enligt utskottets mening

behandlas i anslutning till den aviserade propositionen våren

1991 om vuxenutbildning. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkandena 4 och 5 samt

1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis.

Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 16 har

lärarutbildningarna, liksom andra yrkesinriktade utbildningar,

behov av forskningsanknytning för att höja kvaliteten.

Riksdagen beslutade under föregående riksmöte att medel till

skolforskning skulle ställas till skolöverstyrelsens

förfogande (prop. 1989/90:90, bet. UbU25, rskr. 328).

Motionärerna föreslår att dessa medel fortsättningsvis skall

ställas till resp. högskoleenhets förfogande.

Utskottet vill för sin del hänvisa till vad utskottet anförde

i betänkandet 1989/90:UbU25 (s. 158) beträffande medlen till

forskning inom skolväsendet. Utskottet finner ingen anledning

att nu ändra ståndpunkt i denna fråga varför motion

1990/91:Ub35 yrkande 16 avstyrks.

I motion 1990/91:Ub4 (c) föreslås att det skall övervägas om

inte ansvaret för studie- och yrkesorienteringen (syo) bör

frigöras från den kommunala skolorganisationen. Motionärerna

anser att det är angeläget att ungdomar får en allsidig

information när de skall välja utbildningsväg i gymnasieskolan,

utan sidoblickar på kommunalekonomiska konsekvenser.

Utskottet vill erinra om att det vid tidigare

riksdagsbehandlingar har rått stor enighet om målen för skolans

studie- och yrkesorientering (prop. 1971:34, bet. UbU21,

rskr. 214, prop. 1981/82:15, bet. UbU6, rskr. 115, prop.

1983/84:86, bet. UbU13, rskr. 174). Studie- och

yrkesorienteringen skall bidra till att ge eleven självkännedom

för att underlätta för honom eller henne att välja fritt.

Eleverna skall samtidigt få en sådan information att de får en

realistisk inställning till det framtida utträdet i

arbetslivet. Kravet på saklighet och allsidighet ingår i varje

lärares och syo-funktionärs tjänsteansvar. Enligt läroplanen

för grundskolan (Lgr 80) skall undervisningen i alla ämnen på

ett naturligt sätt ta upp studie- och yrkesorienteringsfrågor,

så att frågor kring elevernas framtida sysselsättning kan

anknytas till undervisningsinnehållet och elevernas enskilda

problem kan tas upp med lärare och kamrater.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om skolans studie-

och yrkesorientering föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1990/91:Ub4 yrkande 4.

Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 28 är det en viktig

uppgift för skolan att vidta åtgärder för att behålla duktiga

lärare i yrket. Motionärerna menar att detta bör vara möjligt

genom att särskilda karriärtjänster som lärare

tillskapas. I motion 1989/90:Ub318 (vpk) yrkande 4 föreslås

befordringstjänster i skolväsendet för erfarna lärare. Dessa

lärares uppgifter bör bl.a. bestå av introduktion av nya lärare

och handledning av tillfälliga vikarier utan behörighetsgivande

utbildning.

Utskottet anser att motionärernas syfte är gott. Utskottet

utgår från att åtgärder av ifrågavarande slag prövas av

skolhuvudmännen. Med det anförda bör riksdagen avslå motionerna

1989/90:Ub318 yrkande 4 och 1990/91:Ub5 yrkande 28.

Hemställan

Utskottet hemställer

Lagförslag, m.m.

1. beträffande en likvärdig utbildning

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 1,

1990/91:Ub14 yrkande 6 och 1990/91:Ub19 antar det i proposition

1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen

såvitt avser 1 kap. 2 § första stycket,

res. 1 (m)

2. beträffande kunskaper och färdigheter

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub5 yrkande 2

antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag

om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 2 § andra stycket,

res. 2 (m)

3. beträffande lag om självstyrande skolor, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub14 yrkandena 3 och

4, 1990/91:Ub35 yrkande 2 samt 1990/91:Ub37 yrkande 9,

res. 3 (fp, mp)

res. 4 (v)

4. beträffande elevers och föräldrars möjlighet att välja

skola inom det kommunala skolväsendet

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och med

avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 5 delvis samt

1990/91:Ub35 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande fristående skolor

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub5 yrkande 6

antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag

om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 3 §,

res. 5 (m, fp, mp)

6. beträffande rektorer

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 27

och 1990/91:Ub23 antar det i proposition 1990/91:18 framlagda

förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 2

§,

res. 6 (m)

7. beträffande anställningar som lärare, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ub5 yrkande

26, 1990/91:Ub9, 1990/91:Ub13 delvis och 1990/91:Ub35 yrkande 8

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört, dels antar det i proposition 1990/91:18 framlagda

förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 3

och 4 §§,

8. beträffande besvärsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 25 och

1990/91:Ub35 yrkande 7,

res. 7 (m, fp)

9. beträffande anställning av personal för studie- och

yrkesorientering

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub14 yrkande 7,

10. beträffande fortbildning för personal för studie- och

yrkesorientering

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub14 yrkande 8,

11. beträffande skolplan

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub6 yrkande 2,

12. beträffande precisering av kommunens ansvar för

vuxenutbildning

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub321 yrkande

2 och 1990/91:Ub5 yrkande 16 antar det i proposition

1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 1 kap. 9 §,

res. 8 (m)

13. beträffande kostnadsfri utbildning m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub14 yrkande 5,

res. 9 (v)

14. beträffande icke-kommunala lärare

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 20,

res. 10 (m, fp)

15. beträffande ändring av regeringens lagförslag

att riksdagen antar det i proposition 1990/91:18 framlagda

förslaget till lag såvitt avser 2 kap. 3 och 7 §§ med den

ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

16. beträffande lagförslagen i övrigt i propositionen

att riksdagen dels antar förslaget till lag om ändring i

skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad

utskottet i det föregående hemställt, dels antar det i

proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring

i vuxenutbildningslagen (1984:1118),

Utformningen av läroplaner

17. beträffande utformningen av läroplaner

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub203 yrkande

7, 1989/90:Ub817, 1990/91:Ub5 yrkandena 3, 8, 9 och 10,

1990/91:Ub14 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Ub35 yrkande 13 utan

erinran lägger proposition 1990/91:18 till handlingarna,

res. 11 (m, fp)

res. 12 (v)

Riktlinjer för statsbidragssystemet

18. beträffande landstingens gymnasieutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 14 och

1990/91:Ub35 yrkande 11 delvis,

res. 13 (m)

res. 14 (fp)

19. beträffande stimulansbidrag för begränsad tid

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 17,

res. 15 (fp)

20. beträffande ett generellt finansiellt stöd till

samtliga primärkommuner för grundskola, gymnasieskola och

kommunal utbildning för vuxna

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub232 yrkande

3, 1990/91:Ub5 yrkandena 5 och 7, båda delvis, 1990/91:Ub14

yrkande 14, 1990/91:Ub37 yrkandena 1, 2, 3, 5 och 6 delvis samt

1990/91:Ub38 godkänner vad som anförts i proposition

1990/91:18,

res. 16 (m, fp)

res. 17 (v)

res. 18 (mp)

21. beträffande vikarieorganisation i grundskolan och

gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub318 yrkande 5,

22. beträffande statsbidrag för utbildningen i glesbygd

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ub276 och

1989/90:Ub291,

23. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga

om grundskolans grundresurs

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition

1990/91:18,

24. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga

om grundskolans specialresurser

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub22 godkänner vad

som anförts i proposition 1990/91:18,

25. beträffande riktmärke för klasstorlek

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ub14 yrkande 9

och med avslag på motion 1990/91:Ub35 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 19 (fp)

26. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga

om gymnasieskolan

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub4 yrkandena

1, 2 och 3, 1990/91:Ub6 yrkande 6, 1990/91:Ub14 yrkande 12,

1990/91:Ub31 samt 1990/91:Ub39 yrkande 5 godkänner vad som

anförts i proposition 1990/91:18,

res. 20 (v)

27. beträffande planeringen m.m. av gymnasieutbildningen i

fråga om gymnasieorter och gymnasieregioner

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 7

och 1990/91:Ub35 yrkande 11 (delvis) godkänner vad som anförts

i proposition 1990/91:18,

res. 21 (fp, c)

28. beträffande gymnasieelevernas möjligheter att fritt

välja utbildning m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub30,

29. beträffande Väfskolan i Borås

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub34,

30. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga

om kommunal utbildning för vuxna

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub12 och

1990/91:Ub14 yrkande 13 (delvis) godkänner vad som anförts i

proposition 1990/91:18,

res. 22 (m)

res. 23 (v)

31. beträffande behovet av övergångsregler vid införandet

av ett nytt sätt att beräkna statsbidrag till kommunal

utbildning för vuxna

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och

motionerna 1990/91:Ub10 yrkande 2, 1990/91:Ub11, 1990/91:Ub14

yrkande 13 delvis, 1990/91:Ub35 yrkande 12, 1990/91:Ub37

yrkande 6 delvis samt 1990/91:Ub39 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande riksrekryterande kommunala

vuxenutbildningar

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 2,

33. beträffande särskilda stimulansbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 11 och

1990/91:Ub14 yrkande 11,

res. 24 (m)

34. beträffande resursnivån vid övergången till ett nytt

statsbidragssystem

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 1 och

1990/91:Ub14 yrkande 10,

res. 25 (v)

35. beträffande riktlinjer i övrigt för

statsbidragssystemet

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition

1990/91:18,

36. beträffande uppföljning av genomförandet av det nya

statsbidragssystemet

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ub6 yrkande

12 och 1990/91:Ub14 yrkande 15 samt med anledning av motionerna

1990/91:Ub5 yrkande 17, 1990/91:Ub6 yrkande 3 och 1990/91:Ub10

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Uppföljning, utvärdering och tillsyn

37. beträffande riktlinjer för uppföljning och

utvärdering

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub801 yrkande

12, 1990/91:Ub5 yrkandena 12 och 13 och 1990/91:Ub13 delvis

godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18,

res. 26 (m)

38. beträffande betyg i skolan

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 4,

res. 27 (m)

Den statliga skoladministrationen

39. beträffande avveckling av skolöverstyrelsen,

länsskolnämnderna och fortbildningsnämnderna samt inrättande av

ett nytt ämbetsverk för skolväsendet

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition

1990/91:18,

40. beträffande lokalisering av det nya ämbetsverket för

skolväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub1, 1990/91:Ub3

yrkande 1, 1990/91:Ub6 yrkande 11, 1990/91:Ub18 yrkande 1 och

1990/91:Ub37 yrkande 8,

res. 28 (c, mp)

41. beträffande namn på det nya ämbetsverket för

skolväsendet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 18,

42. beträffande fältorganisation för ett nytt ämbetsverk

för skolväsendet

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ub316,

1990/91:Ub3 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Ub6 yrkandena 9 och 10,

1990/91:Ub7 samt 1990/91:Ub35 yrkande 10 och med ändring av

riksdagens beslut (prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4 och 9, rskr.

89) i vad gäller de nya länsstyrelsernas befattning med

utbildningsfrågor m.m. samt med avslag på proposition

1990/91:18 och motionerna 1990/91:Ub2, 1990/91:Ub14 yrkande

16, 1990/91:Ub15, 1990/91:Ub17, 1990/91:Ub18 yrkande 2,

1990/91:Ub20, 1990/91:Ub26, 1990/91:Ub27, 1990/91:Ub28

yrkande 1, 1990/91:Ub29 och 1990/91:Ub36 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. beträffande information om alkohol, narkotika och

tobak

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub28 yrkande 2,

44. beträffande inrättande av ett sammanhållet ämbetsverk

för utbildningsfrågor

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 29,

res. 29 (m)

45. beträffande ett institut för handikappfrågor inom

skolväsendet

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub3 yrkande 3

samt 1990/91:Ub35 yrkandena 14 och 15 godkänner vad som anförts

i proposition 1990/91:18,

res. 30 (c, mp)

46. beträffande övriga handikappfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub32 och

1990/91:Ub33,

Grundläggande lärarutbildning

47. beträffande examinations- och betygssystem inom

grundläggande lärarutbildning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkandena 19 och 20,

res. 31 (m, fp)

48. beträffande grundläggande lärarutbildning i övrigt

att riksdagen utan erinran lägger proposition 1990/91:18 till

handlingarna,

49. beträffande utbildning som kompletterar nuvarande

grundskollärarutbildning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 18,

res. 32 (m, fp)

Fortbildning för skolväsendets personal

50. beträffande syfte med och ansvar för fortbildningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena

21 och 22 samt 1990/91:Ub37 yrkande 7 (delvis) godkänner vad

som anförts i proposition 1990/91:18,

res. 33 (m)

res. 34 (mp)

51. beträffande fortbildningens organisation

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 23 och

24, 1990/91:Ub16, 1990/91:Ub35 yrkande 9 och 1990/91:Ub37

yrkande 7 delvis,

res. 35 (m)

res. 36 (mp)

52. beträffande medel från utlandet för lärarfortbildning

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ub35 yrkande 19

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i

skolorna

53. beträffande stimulansbidrag till förbättringar av den

fysiska miljön i skolorna

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och

motion 1990/91:Ub21 samt med avslag på motionerna

1990/91:Ub24 och 1990/91:Ub25 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

Övriga frågor

54. beträffande principer i övrigt för styrning och

ansvarsfördelning inom skolan

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition

1990/91:18,

55. beträffande vuxenstuderandes rätt att välja utbildning

och utbildningsort

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 3,

56. beträffande arrangörer av vuxenutbildning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 15,

res. 37 (m, fp)

57. beträffande elevavgifter i vuxenutbildningen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 4,

58. beträffande utvecklingsarbetet inom utbildningsradion

och statens skola för vuxna i Härnösand

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkandena 4 och 5

samt 1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis,

res. 38 (fp, c)

59. beträffande medel till forskning inom skolväsendet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 16,

60. beträffande ansvaret för studie- och

yrkesorienteringen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub4 yrkande 4,

61. beträffande s.k. karriärtjänster m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ub318 yrkande 4 och

1990/91:Ub5 yrkande 28.

Stockholm den 29 november 1990

På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c),

Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt

Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s),

Birgitta Rydle (m), Ingvar Johnsson (s), Margareta Israelsson

(s), Berit Löfstedt (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson

(fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Eva Goës (mp),

Ingegerd Wärnersson (s) och Ylva Johansson (v).