Beredningskedjan

Dir.SOUDsProp.Bet.Rskr.

Verksamheten inom Europarådet

1990-12-06 · 8 sidor


Så kom texten hit

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1990/91:UU10, Verksamheten inom Europarådet

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets betänkande

1990/91:UU10

Verksamheten inom Europarådet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

UU10

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1990/91:3

från riksdagens europarådsdelegation avseende Europarådets

parlamentariska (rådgivande) församlings 41:a session samt

regeringens skrivelse 1989/90:156 med bilagd redogörelse för

verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1989,

dels motion 1989/90:U518 (c), yrkande 10, om Europarådets

roll för det framtida demokratiska utvecklingsarbetet samt om

framtida kontakter med icke-medlemsländer i Europa samt motion

1989/90:U519 (mp), yrkande 4, om initiativ att snabbt utvidga

Europarådet till att omfatta alla Europas demokratier och motion

1990/91:U5 (v), yrkande 1, om att i Europarådet väcka frågan om

de irakiska kurdernas situation i de turkiska flyktinglägren

samt yrkande 2 om anmälan av Turkiet till Europarådet för brott

mot de europeiska konventionerna till skydd för de mänskliga

rättigheterna och till förhindrande av tortyr.

Redogörelserna

Europarådets parlamentariska församlings 41:a session var

fördelad på fyra delsessioner, vilka samtliga hölls i

Strasbourg.

Sessionen inleddes med att den svenske riksdagsledamoten och

medlemmen av europarådsdelegationen Anders Björck valdes till

församlingens president. Till ny generalsekreterare, för en

femårsperiod, valdes Catherine Lalumière, Frankrike.

Vid Europarådets 41:a session deltog för första gången

delegationer från Jugoslavien, Polen, Sovjetunionen och Ungern

som speciella gäster. Sovjetunionens president höll ett

uppmärksammat anförande, varvid han belyste olika aspekter på

"det gemensamma europeiska huset".

Vad gäller politiska frågor behandlades i övrigt bl.a.

situationen i Libanon, iranska hot mot medborgare från

västländerna, de aktuella öst-västrelationerna i Europa,

utsikterna för fred i Mellanöstern, Europarådets allmänna policy

och öst-västsamarbetet fram till sekelskiftet, frågan om

återgången till demokrati i Chile, vapenhandel och mänskliga

rättigheter samt situationen i Central- och Östeuropa.

Utöver politiska frågor har församlingens arbete berört alla

de sektorer som täcks av de fjorton utskotten.

I bilagan till regeringens skrivelse 1989/90:156 redogörs för

verksamheten i Europarådets ministerkommitté. Kommittén höll

under år 1989 två ordinarie och ett extra möte. Ministrarnas

ställföreträdare sammanträdde nio gånger. Under året

arrangerades sex ordinarie fackministerkonferenser:

en socialförsäkringsministerkonferens i Lugano, en

idrottsministerkonferens i Reykjavik, en

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

jämställdhetsministerkonferens i Wien, en

familjeministerkonferens i Nicosia, en

utbildningsministerkonferens i Istanbul och en

arbetsmarknadsministerkonferens i Köpenhamn. Därtill hölls ett

informellt justitieministermöte i Haag.

Regeringens skrivelse innehåller dessutom en redogörelse för

verksamheten inom Europarådets nio huvudsektorer, vilken till

del bedrivits i olika kommittéer och expertgrupper.

Det 84:e ministerkommittémötet hölls den 5 maj i Strasbourg i

anslutning till firandet av Europarådets 40-årsjubileum. Mötet

inleddes med en ceremoni för att markera Finlands inträde i

Europarådet som organisationens 23:e medlemsland. Vid mötet

behandlades bl.a. frågan om en översyn av Europarådets

verksamhet, prioriteringarna i det fortsatta arbetet och

utvecklingen av organisationens förbindelser med länder i

Östeuropa. Dessutom antogs en politisk deklaration, som bl.a.

drar upp riktlinjerna för Europarådets framtida organisation och

arbetsinriktning. Vidare innehåller den avsnitt om Europarådets

förbindelser med EG och länderna i Östeuropa. För att stärka

kontakterna med EG förutses bl.a. fyrpartsmöten 1--2 gånger per

år, mellan ordföranden i Europarådets ministerkommitté och

Europarådets generalsekreterare å ena sidan och ordföranden i

EG:s ministerråd och EG-kommissionens president å den andra.

Ministerrådet beslöt att Polen och Ungern skulle inbjudas att

ansluta sig till den europeiska kulturkonventionen.

Ministerkommitténs 85:e möte, som ägde rum den 16 november i

Strasbourg, ägnades nästan uteslutande åt utvecklingen i

Östeuropa och förutsättningarna för ett utvidgat samarbete

mellan Europarådet och vissa öststater. I anslutning till mötet

ägde sammanträffanden rum med Jugoslaviens, Polens och Ungerns

utrikesministrar. Ungerns önskemål om medlemskap hänvisades till

den parlamentariska församlingen för utredning. Enighet nåddes

om att pröva möjligheten att, oavsett frågor om medlemskap,

snabbt utbygga kontakterna med Jugoslavien, Polen och Ungern.

Ministrarna beslöt att i positiv anda behandla sovjetiska

önskemål om samarbete bl.a. på det kulturella området. Vid mötet

undertecknade ett stort antal länder, däribland Sverige, en

konvention för bekämpande av doping inom idrotten och ett

tilläggsprotokoll till farmakopékonventionen, som möjliggör EG:s

tillträde till konventionen. Polen och Ungern undertecknade i

samband med mötet ett flertal konventioner. Ministrarna enades

vidare om en partiell överenskommelse rörande skapandet av ett

nord-syd-centrum i Lissabon.

Ministerkommitténs extra möte, den 22 mars, ägnades en

diskussion om innehållet i den ovan nämnda deklarationen om

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

Europarådets framtid, vilken sedermera antogs vid det ordinarie

ministermötet den 5 maj. Vidare antogs en resolution som

innehåller en plan för översyn av arbetet inom Europarådets nio

huvudsektorer. Det beslöts också att skapa en ordförandebyrå

bestående av sittande ordförande jämte närmast föregående och

efterföljande ordförandeland.

Motionerna

1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Europarådets roll för det framtida

demokratiska utvecklingsarbetet samt om framtida kontakter med

icke-medlemsländer i Europa,

1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att

snabbt utvidga Europarådet till att omfatta alla Europas

demokratier.

1990/91:U5 av Bengt Hurtig och Berith Eriksson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i Europarådet väcka frågan om de

irakiska kurdernas situation i de turkiska flyktinglägren,

2. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen anmäler

Turkiet till Europarådet för brott mot dels Europeiska

konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, dels

Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion 1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) erinras

om att Europarådet ursprungligen tillkom som ett organ för att

efter andra världskriget skapa ett enat och demokratiskt Europa.

I det nya Europa, vilket nu håller på att växa fram, har

organisationen därmed en stor roll att fylla. Inför det intresse

för samarbete inom Europarådets ram, som ett flertal av de

östeuropeiska staterna visar, är det väsentligt att rådets

samlade kompetens och erfarenheter, särskilt inom områdena

demokrati och mänskliga rättigheter, erbjuds dessa länder.

Motionärerna betonar vikten av Sveriges ansvar i arbetet med att

skapa ett fredligt Europa samt av ett brett svenskt engagemang

och deltagande i europeiska samarbetsorgan.

Mot denna bakgrund menar motionärerna att riksdagen bör ge

regeringen till känna, att Sverige i Europarådets

ministerkommitté bör ta initiativ till ett arbete inom rådet i

syfte att utvidga kontakterna med de länder i Europa som i dag

står utanför Europarådets arbete.

I motion 1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) anförs

i motionen att ett ökat samarbete mellan öst och väst är

särskilt viktigt nu för att underlätta ekologisk återuppbyggnad

och fri och hälsosam handel utan politisk eller ekonomisk

ofrihet. Europarådet och ECE (Economic Commission for Europe)

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

bör medverka i detta.

I motion 1990/91:U5 av Bengt Hurtig och Berith Eriksson

(båda v) anförs att Turkiet har vägrat att erkänna de ca 35000

irakiska kurder, vilka 1988 kom till Turkiet, som flyktingar,

och att man nekat internationella hjälporganisationer att komma

in i de militärbevakade läger i vilka kurderna vistas. Vidare

påpekas att Turkiet i maj 1990 antagit lagar innebärande att

tidningsredaktioner kan stängas, strejker förbjudas och

människor tvångsförflyttas utan att beslut om dylika åtgärder

kan överklagas. Turkiet har dessutom i en skrivelse till

Europarådet i augusti 1990 deklarerat att man inte kommer att

följa artiklarna 5--6, 8, 10--11 och 13 i Europakonventionen om

mänskliga rättigheter. Motionärerna redovisar också rapporter

från Amnesty International om tortyr i Turkiet.

Utskottet

Redogörelserna

Utskottet har tagit del av redogörelserna från

europarådsdelegationen och regeringen och konstaterar med

tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad frågor av

central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig

betydelse. Inte minst frågor rörande skyddet av de männskliga

rättigheterna samt Europarådets roll i formandet av det nya

Europa och demokratiseringen av Central- och Östeuropa är härvid

av stor vikt.

Utskottet föreslår att de båda redogörelserna läggs till

handlingarna.

Motionerna

Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat att

Europarådet satt upp som mål att utveckla förbindelserna med

staterna i Central- och Östeuropa. Det kan noteras, att mycket

gjorts i detta syfte, och att detta arbete bedrivits inom såväl

ministerrådet som den parlamentariska församlingen. Europarådet

har i olika avseenden spelat en roll vad gäller de nämnda

staternas utveckling i riktning mot parlamentarisk demokrati,

alltifrån att vara valövervakare till att stödja de nya

parlamenten genom att ställa expertis på olika områden till

förfogande. Även utanför det i snäv mening politiska området har

Europarådet, inte minst genom konventionssamarbete, bidragit

till att främja förbindelserna mellan medlemsstaterna och övriga

europeiska stater där så varit möjligt.

På olika sätt har Europarådet strävat efter att markera sin

roll i det bredare europeiska sammanhanget. Detta har bl.a.

skett genom att man verkar för nya kanaler i samarbete med EG i

form av s.k. fyrpartsmöten två gånger per år mellan ordföranden

i Europarådets ministerkommitté och Europarådets

generalsekreterare å ena sidan och ordföranden i EG:s

ministerråd och EG-kommissionens president å den andra. Ett

annat uttryck för samma strävan har varit att Europarådet

förklarat sig berett att stödja ESK-processen på de områden där

avsnitt 5 Kontrollera mot PDF

man besitter särskild kompetens, samt att man sökt bidra till

utformandet av en parlamentarisk dimension inom ESK.

Europarådet har tillkommit för att främja samarbetet mellan

Europas demokratier. Kraven för att bli medlem är högt satta.

Medlemskap i Europarådet ses därför av staterna i Central- och

Östeuropa som en bekräftelse på att man uppnått status som

parlamentarisk demokrati, att de mänskliga rättigheterna

respekteras och att man bekänner sig till ett lagbundet

samhällsskick. Hittills har Ungern erhållit medlemskap.

Ytterligare några stater står i kö och förväntas bli medlemmar

under det kommande året. I första hand gäller detta Polen och

Tjeckoslovakien.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de stater som

uppfyller kraven på medlemskap -- parlamentarisk demokrati,

respekt för de mänskliga rättigheterna och lagbundet

samhällsskick -- så snart som det låter sig göras upptas som

medlemmar i Europarådet.

Yrkande 10 i motion 1989/90:U518 och yrkande 4 i motion

1989/90:U519 får därmed anses besvarade.

Som en följd av händelser i Irak 1988 flydde ca 50 000

irakiska medborgare, företrädesvis kurder, till Turkiet. Ungefär

30 000 av dessa befinner sig nu i läger i sydöstra delen av

landet. Levnadsförhållandena i lägren är dåliga, medföljande

barn får inte tillgång till skolundervisning och

internationella, humanitära hjälporganisationer nekas tillträde.

Inte minst mot bakgrund av att det rör sig om tältläger bedömer

utskottet situationen inför vintern som allvarlig.

Med hänvisning till en reservation i samband med

undertecknandet anser Turkiet att dessa flyktingar inte

omfattas av bestämmelserna i 1951 års Genève-konvention om

flyktingars status.

Frågan om situationen för de nämnda flyktingarna har

uppmärksammats av och är redan under behandling i Europarådet.

Det kan tilläggas, att utskottet noterat, att Sverige, både

bilateralt gentemot Turkiet och i andra internationella

sammanhang, agerat för att få Turkiet att medge internationella

hjälporganisationer tillträde till de aktuella flyktinglägren.

Sverige verkar sålunda för att FN:s flyktingkommissarie mera

permanent skall kunna etablera närvaro i de tältläger där

flyktingarna vistas. Medel har också anslagits för att ersätta

det flyktingläger i vilket situationen är svårast. Vidare har

Sverige mottagit 50 flyktingar från den aktuella gruppen. Enligt

utskottets uppfattning bör utökade insatser övervägas, om

möjlighet att på ett effektivt sätt lämna hjälp uppkommer.

Yrkande 1 i motion 1990/91:U5 får därmed anses besvarat.

Det ankommer på den europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna att, när enskilda fall uppkommer, pröva frågan om

avsnitt 6 Kontrollera mot PDF

huruvida Turkiet genom s.k. derogation är undantaget från

skyldigheten att tillämpa vissa artiklar i Europarådets

konvention om de mänskliga rättigheterna. Enligt utskottets

uppfattning måste därför domstolens utlåtande i ett enskilt fall

inväntas, innan det är möjligt att ta ställning till huruvida

frågan om brott föreligger mot de i motionen nämnda artiklarna

av Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.

Vad gäller frågan om övriga delar av nämnda konvention noterar

utskottet att Turkiet numera erkänner enskildas klagorätt,

vilket innebär att fall kan tas upp inför den europeiska

MR-kommissionen och vidare inför Europadomstolen. Ett flertal

individuella klagomål mot Turkiet är för närvarande under

behandling i kommissionen.

I utrikesutskottets betänkande 1989/90:UU22 uttryckte

utskottet sin oro över rapporter om fortsatta kränkningar av de

mänskliga rättigheterna i Turkiet, däribland uppgifter om

tortyr. Frågan om anmälan av Turkiet inför Europakommissionen

resp. Europadomstolen borde, enligt utskottets då uttalade

mening, kunna övervägas i ljuset av den rapport som skulle bli

resultatet av ett besök av övervakningskommissionen i Turkiet.

Övervakningskommissionen, som handlar inom ramen för

konventionen mot tortyr, har nyligen besökt Turkiet. Den kommer

att avlägga en rapport om besöket till Turkiets regering. Enligt

konventionen är en dylik rapport hemlig.

Övervakningskommissionen skall dock i annan ordning rapportera

till Europarådets ministerkommitté. Den har också möjlighet att

på ett mera allmänt sätt offentliggöra sin syn på de

förhållanden som undersökts.

Enligt vad som uppges av den turkiska regeringen söker man

vidta åtgärder för att uppnå reella förbättringar av

MR-situationen i landet. Trovärdigheten av detta skulle, enligt

utskottets uppfattning, väsentligt ökas om Turkiets regering lät

publicera övervakningskommissionens rapport, något som den

enligt tortyrkonventionen har möjlighet att göra.

Utskottet vill ånyo uttrycka sin oro över rapporterna om

fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet.

Samtidigt förutsätter utskottet att åtgärder vidtas mot Turkiet

om den av övervakningskommissionen företagna

undersökningen visar att tortyr har förekommit.

Yrkande 2 i motion 1990/91:U5 får därmed anses besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande europarådsdelegationens redogörelse

att riksdagen lägger redogörelse 1990/91:3 från Sveriges

redogörelse vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)

församling rörande församlingens 41:a session till handlingarna,

2. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1989/90:156 med

avsnitt 7 Kontrollera mot PDF

redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1989 till handlingarna,

3. beträffande Europarådet och de nya demokratierna i

Europa

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U518 och

yrkande 4 i motion 1989/90:U519 besvarade med vad utskottet

anfört,

4. beträffande de irakiska kurdernas situation

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U5 besvarat

med vad utskottet anfört,

5. beträffande anmälan av Turkiet till Europarådet

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U5 besvarat

med vad utskottet anfört.

res. 1 (v, mp)

Stockholm den 6 december 1990

På utrikesutskottets vägnar

Pär Granstedt

Närvarande: Pär Granstedt (c), Sture Ericson (s), Alf

Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s),

Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s),

Anneli Hulthén (s), Eva Björne (m), Gertrud Sigurdsen (s), Maria

Leissner (fp), Arne Mellqvist (s) och Bengt Hurtig (v).

Reservationer

Anmälan av Turkiet till Europarådet (mom. 5)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Det ankommer" och slutar med "därmed anses besvarat" bort

ha följande lydelse:

Rapporter från Amnesty International, Middle East Watch och

mänskliga rättighetsorganisationer i Turkiet ställer det utom

allt tvivel att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet

har ökat under den senaste tiden.

Grunden för de fortsatta brotten mot mänsklig rätt i Turkiet

är landets lagar och rättegångsförfarande.

I snart tio års tid har Turkiets regering lovat att

situationen vad gäller mänskliga rättigheter skall förbättras.

Men inget händer. Politiska motståndare till regimen fängslas,

torteras och döms efter år i fängelse till olika långa

fängelsestraff.

Det tar minst tio år att uttömma överklagningsmöjligheterna

inom domstolssystemet. Det medför i sin tur att det tar en

oerhörd tid innan överklagning kan ske till Europadomstolen. Ett

exempel är fallet med den förbjudna fackföreningen DISK:s

ledare. Domstolsbehandlingen som inleddes 1981 har ännu inte

slutförts!

Europadomstolen behandlar nu frågan huruvida Turkiet genom

s.k. derogation, enligt artikel 15, är undantaget från

skyldigheten att tillämpa vissa artiklar i Europarådets

konvention om de mänskliga rättigheterna. Men då frågan ännu

inte är avgjord av domstolen gäller alltjämt konventionen, som

Turkiet således bevisligen bryter emot, exempelvis genom att

tortyr ofta används mot landets fångar.

Med anledning av ovanstående bifalls yrkande 2 i motion

1990/91:U5.

avsnitt 8 Kontrollera mot PDF

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande anmälan av Turkiet till Europarådet

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U5

hos regeringen begär att regeringen anmäler Turkiet till

Europarådet för brott mot de i yrkandet nämnda konventionerna.

Särskilt yttrande

Kurdiska flyktingar i Turkiet

Bengt Hurtig (v) anför:

Utskottets skrivning om situationen för de kurdiska

flyktingarna i Turkiet och Sveriges agerande borde ha kunnat

preciseras ytterligare. Det är av vikt att veta var, när och hur

Sverige agerat för att få Turkiet att medge internationella

hjälporganisationer tillträde till de aktuella flyktinglägren.

Vidare kunde ha berörts det faktum att Turkiet inte velat

medverka till att någon form av enkla bostäder kunnat ersätta de

tält flyktingarna bor i. Slutligen kunde också ha nämnts

Amnestys rapport om att ca 4000 kurder sänts tillbaka till

Irak och att ca 2000 av dessa anses saknade.

Om möjligheter till att ge effektiv hjälp till dessa

flyktingar uppstår måste hjälpinsatser genomföras.