Bet. 1990/91:UU13

Utrikesutskottets betänkande

1990/91:UU13

Förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i

massförstörelsesyfte, m.m.

Innehåll

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1990/91

UU13

Ärendet

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition

1990/91:97 om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas

i massförstörelsesyfte, m.m. Inga motioner har väckts med anledning

av propositionen. Yttrande i ärendet föreligger från näringsutskottet

(bilaga 3).

Propositionen

I regeringens proposition 1990/91:97 föreslås en ny lag om förbud

mot utförsel av vissa produkter som kan användas i

massförstörelsesyfte, m.m. Förslaget innefattar tre delar, nämligen

kontroll över vissa obemannade luftfarkoster som kan användas som

vapenbärare (missiler) jämte delsystem och komponenter, kontroll över

viss tillverkningsutrustning för biologiska och kemiska stridsmedel

samt kontroll över vissa kemiska produkter som kan användas för

tillverkning av kemiska stridsmedel. För samtliga fall föreslås att

det skall vara förbjudet att föra ut produkterna, om inte regeringen

har lämnat tillstånd till det. När det gäller missiler, m.m. föreslås

även förbud mot att utan tillstånd överföra tillverkningsrätter och

att överföra viss programvara.

För tillverkningsutrustning som kan användas för tillverkning av

kemiska och biologiska stridsmedel samt för vissa kemiska produkter

föreslås ett förbud mot att bl.a. förmedla sådana produkter som finns

utom riket. Även här föreslås att regeringen skall kunna medge

undantag från förbuden.

Förslagen grundar sig till stora delar på internationella åtgärder

i syfte att begränsa en spridning av massförstörelsevapen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Sverige är enligt propositionen folkrättsligt bundet av fyra

internationella överenskommelser avseende massförstörelsevapen. Dessa

är det nyssnämnda icke-spridningsfördraget från år 1968, 1971 års

fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra

massförstörelsevapen på havsbottnen, 1925 års Genèveprotokoll om

förbud mot användning av biologiska och kemiska vapen samt 1972 års

konvention om totalförbud mot B-vapen.

På senare år har vidtagits ytterligare åtgärder på det

internationella planet som syftar till en begränsning av spridningen

av massförstörelsevapen.

Ett dussintal industrinationer har infört utförselkontroll av vissa

obemannade luftfarkostsystem (missiler) och delar till sådana. Även

viss teknologiöverföring som är av särskild betydelse i sammanhanget

kontrolleras.

Andra internationella åtgärder har inriktats på att hindra själva

framställningen av massförstörelsevapen. Sålunda har några länder

infört kontrollregimer beträffande viss utrustning som kan användas

vid tillverkning av kemiska och biologiska vapen.

Flera länder har också infört kontrollregimer för vissa kemiska

produkter som kan användas för kemvapenframställning, s.k. kemiska

prekursorer.

Mot bakgrund av angelägenheten av att det också från svensk sida

vidtas ytterligare åtgärder för att minska spridningen av produkter

som på olika sätt kan användas för framställning av

massförstörelsevapen har inom utrikesdepartementets handelsavdelning

utarbetats promemorian (Ds 1990:4) Kontroll av vissa produkter som

kan användas i massförstörelsesyfte. Promemorian har

remissbehandlats.

Sverige har sedan länge lagstiftning som reglerar bl.a. utförsel av

krigsmateriel. Också kärnteknikområdet är reglerat. I den mån

produkter som kan användas i massförstörelsesyfte klassificeras som

krigsmateriel eller faller under kärntekniklagstiftningen, omfattas

utförsel och teknologiöverföring av bestämmelserna i dessa

regleringar.

Krigsmateriellagstiftningen omfattar endast sådan materiel som är

utformad för militär användning. De produkter och den teknologi som

nu är aktuella för en reglering har, utöver beskaffenheten att kunna

användas i massförstörelsesyfte eller vid tillverkning av

massförstörelsevapen, även civila användningsområden.

Såväl krigsmaterielbegreppet som krigsmateriellagstiftningen har

nyligen varit föremål för utredningar. Betänkandena (SOU 1989:66)

Begreppet krigsmateriel och (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på

krigsmaterielområdet är för närvarande föremål för beredning inom

regeringskansliet. Regeringen anser emellertid inte att de

överväganden som dessa betänkanden kan komma att leda till bör hindra

att de förslag som gäller vissa produkter som kan användas i

massförstörelsesyfte nu läggs fram.

Sveriges inställning är enligt propositionen klar när det gäller

spridning av massförstörelsevapen. Vi betraktar dessa vapen som en

fara för mänskligheten och verkar sedan länge aktivt för deras

fullständiga eliminerande. Sverige har inga som helst ambitioner att

anskaffa sådana vapen och ser stora faror för den internationella

stabiliteten i att de sprids till nya länder. Det finns inte heller

något svenskt nationellt intresse av att tillåta export av civil

utrustning eller teknologi, om det är risk att den används för

framställning av massförstörelsevapen.

Regeringens slutsats är således att Sverige bör införa ett

kontrollsystem för att förhindra att produkter och teknologi, som kan

användas i massförstörelsesyfte, från eller via Sverige exporteras

till länder som kan befaras använda dem i detta syfte.

De produkter och den teknologi som bör kontrolleras bör enligt

internationell förebild vara

bärraketer m.m. med en räckvidd av minst 300 kilometer och en

lastförmåga av minst 500 kilogram liksom delsystem och viss

utrustning,

utrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och

biologiska stridsmedel,

sådana kemiska substanser -- s.k. kemiska prekursorer -- som kan

användas för tillverkning av kemiska stridsmedel.

Regimen bör bygga på ett utförselförbud. Såvitt gäller missiler,

m.m. bör även teknologiöverföring regleras liksom överföring av viss

programvara. Något motsvarande behov torde inte föreligga beträffande

tillverkningsutrustning avseende B- och C-stridsmedel eller kemiska

prekursorer. Däremot menar regeringen att det beträffande dessa

kategorier finns skäl att reglera bl.a. sådan försäljning och

förmedling som kan ske från ett land till ett annat, om åtgärderna

vidtas i Sverige eller av svenska företag eller myndigheter eller

personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige. För

samtliga fall bör gälla att regeringen efter prövning kan medge

tillstånd i det enskilda fallet.

De huvudprinciper som enligt propositionen bör vara vägledande för

prövningen av tillstånd är följande.

Den viktigaste prövningsgrunden bör vara vilken risk som föreligger

för att den tillståndspliktiga produkten eller teknologin kan komma

till användning för utveckling, tillverkning eller insättande av

massförstörelsevapen. Detta får bedömas mot bakgrund av vad som är

känt om mottagarlandets kapacitet på området, dess ambitioner att

anskaffa sådana vapen samt spänningsförhållanden i regionen som kan

påskynda en sådan utveckling. Om risken anses reell, bör tillstånd

vägras.

En andra prövningsgrund bör vara en värdering av kvaliteten på

sådana åtaganden om att produkten eller kunskapen endast skall

användas för specificerade civila ändamål, som i förekommande fall

görs från mottagarlandet eller köparen. Vid en sådan bedömning bör

hänsyn tas bl.a. till vilka internationella eller andra åtaganden

landet gjort att inte självt anskaffa massförstörelsevapen.

En tredje prövningsgrund bör vara risken för vidareexport till ett

tredje land. Detta får bedömas bl.a. mot bakgrund av de

kontrollregimer som råder i mottagarlandet.

Alla dessa faktorer bör vägas in i den totalbedömning som det måste

ankomma på regeringen att göra i varje enskilt tillståndsärende.

Enligt regeringens mening bör eftersträvas att få till stånd en

effektiv kontrollregim som undanröjer risken för spridning av

produkter och teknologi som kan användas i massförstörelsesyfte från

Sverige men som samtidigt inte i onödan begränsar legitim handel och

teknologiöverföring för fredliga ändamål.

Utskottet

Utskottet tillstyrker

dels det av regeringen framlagda förslaget till lag om förbud

mot utförsel av vissa produkter som kan användas i

massförstörelsesyfte m.m.,

dels det av regeringen framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om förbud mot utförsel av

vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.,

2. att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen (1988:205) om

rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Stockholm den 28 mars 1991

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Sture Ericson (s), Jan-Erik

Wikström (fp), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik

Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch

(m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil

Måbrink (v), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s), Eva Björne

(m), Karin Söder (c) och Inger Schörling (mp).

Bilaga 1

Bilaga 2

Näringsutskottets yttrande

1990/91:NU9y

Bilaga 3

Förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i

massförstörelsesyfte

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra

sig över proposition 1990/91:97 med förslag till lag om förbud mot

utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,

m.m.

Näringsutskottet har granskat lagförslaget främst från

handelspolitisk synpunkt. Utskottet har ingenting att erinra mot

regeringens slutsats att den föreslagna kontrollregimen inte

inkräktar på Sveriges handelspolitiska åtaganden gentemot andra

länder.

Produkter som kommer att omfattas av kontrollregimen kan i vissa

fall ha en viktig civil användning. Främst torde detta gälla

produkter som utnyttjas inom civila rymdprogram, ofta i samarbete

mellan olika nationer. Näringsutskottet vill understryka vikten av

att de kompletterande bestämmelserna om regleringens omfattning

utformas med hänsyn därtill och att tillståndsprövningen, tidsmässigt

och i övrigt, genomförs med beaktande av legitima intressen på den

civila marknaden.

Stockholm den 21 mars 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per

Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun

Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund

(s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m),

Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s) och Håkan Hansson (c).