Bet. 1990/91:UU15

Utrikesutskottets betänkande

1990/91:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1990/91

UU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas den del av regeringens budgetproposition som

avser utvecklingssamarbetet (littera C i bil. 5 till prop. 1990/91:100) samt de

motioner som väckts med anledning av propositionen.

Regeringen föreslår att anslagen till det svenska utvecklingssamarbetet under

budgetåret 1991/92 liksom tidigare skall uppgå till 1 % av

bruttonationalinkomsten (BNI), vilket innebär ett anslag på 13871,0milj.kr.

Detta är en ökning av anslaget jämfört med innevarande budgetår med

871 milj.kr.

Mer än hälften av beloppet administreras av SIDA och används till insatser i

de f.n. 19 länder som Sverige har ett långsiktigt samarbete med (de s.k.

programländerna) samt till insatser i andra länder, t.ex. som bistånd i

projektform eller via enskilda organisationer. Biståndet, såväl till

programländerna som till övriga u-länder, inkluderar katastrofbistånd, stöd

till återuppbyggnad, miljöinsatser, demokrati, mänskliga rättigheter och

humanitärt bistånd och bistånd till särskilda program på områden som energi,

hälsovård (t.ex. aids-bekämpning), befolkningsfrågor och kvinnofrågor (Anslaget

Utvecklingssamarbete genom SIDA C 2).

Cirka en tredjedel av biståndet förmedlas av internationella organisationer

som FN-organen och de regionala utvecklingsbankerna (anslaget Bidrag till

internationella biståndsprogram C 1).

Återstoden av biståndet kanaliseras genom andra svenska myndigheter; det är

tekniskt samarbete genom BITS, forskningsbistånd genom SAREC,

näringslivsbistånd genom SWEDFUND, stöd åt u-landsimport genom IMPOD. Andra

former av bistånd är det som Sverige i samarbete med andra givarländer och

Världsbanken och IMF lämnar till särskilt skuldtyngda u-länder. Sverige ger

även förmånliga krediter till u-länder, s.k. u-krediter (Andra biståndsprogram

C 3).

I likhet med ovan nämnda myndigheter finansieras Sandö U-centrum och Nordiska

Afrikainstitutet över littera C (C 4--C 8).

I samband med föregående budgetproposition lade regeringen fram förslag om

ett biståndsprogram för Central- och Östeuropa innefattande insatser till ett

belopp av 1 miljard kronor över tre år, varav 900 milj.kr. finansieras över

biståndsanslaget. Medlen för de biståndsinsatser som föreslås i enlighet med

detta program redovisas under anslagen C 1 Bidrag till internationella

biståndsprogram och C 3 Andra biståndsprogram.

Regeringen föreslår att biståndsramen för nästa budgetår används för att

täcka vissa kostnader för mottagande av asylberättigade flyktingar från

U-länder (700 milj.kr.).

Andra förändringar som regeringen föreslagit i årets budgetförslag är en

anslagsteknisk förändring vad gäller IDA-bidragen, vilket skapat visst utrymme

för ökningar av olika poster under C 1-anslaget. Ökningen används enligt

förslaget bl.a. för FNs befolkningsfond (UNFPA), FNs barnfond (UNICEF) samt för

flyktingbistånd genom FN. Vidare föreslås ökningar bl.a. för de Afrikanska och

Asiatiska utvecklingsfondernas verksamhet.

Vad gäller anslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslår regeringen

att en ny anslagspost inrättas: Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt

bistånd. Den ökning av anslaget som regeringen föreslår används bl.a. för detta

nya anslag men också exempelvis för ökat katastrofbistånd. Ytterligare en ny

anslagspost är Projektbistånd till Latinamerika. Uganda föreslås bli

programland medan landramen för Sri Lanka inte tillförs några nya medel för

1991/92.

Propositionen redovisar slutsatser och förslag med anledning av den

parlamentariska utredningen om organisation och arbetsformer inom bilateralt

utvecklingsbistånd. En huvudpunkt är förslaget om att inrätta en ny myndighet

för näringslivsbistånd genom en sammanslagning av SWEDFUND, IMPOD och delar av

SIDAs industribyrå. Vidare berörs arbetsfördelningen mellan SIDA och BITS vad

gäller tekniskt bistånd.

Vidare redovisas resultatet av analysarbetet rörande effektivitetsfrågorna i

biståndet. Regeringen avser inhämta synpunkter på de förslag som analysarbetet

lett till genom ett särskilt remissförfarande.

I detta betänkande behandlas ett sextiotal motioner på biståndsområdet. I

anslutning till budgetpropositionen har partimotioner väckts av moderata

samlingspartiet (U227 och U240), folkpartiet liberalerna (U246), centerpartiet

(U231) vänsterpartiet (U210, U225, U229, U230, U233, U244, U252, U258 och U259)

samt av miljöpartiet (U239).

Folkpartiet liberalerna ser enprocentmålet som en etapp i linje med den

långsiktiga ambitionen om 2 % av BNI till bistånd. Även vänsterpartiet anger

denna målsättning om 2 % av BNI till bistånd.

Vad gäller den totala biståndsramen förordar alla partier utom moderata

samlingspartiet en högre totalram jämfört med regeringens förslag.

Folkpartiet liberalerna, centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet

motsätter sig att biståndet till Central- och Östeuropa finansieras inom ramen

för enprocentmålet. Dessa partier anser att biståndet inom enprocentramen i sin

helhet bör användas för insatser i u-länderna. Moderata samlingspartiet godtar

regeringens förslag om finansiering av insatserna i Central- och Östeuropa inom

enprocentramen men föreslår en ny anslagspost för dessa insatser och en separat

delpost för Baltikum. Miljöpartiet de gröna föreslår att biståndet till

Central- och Östeuropa utgår inom ramen för en miljöfond.

Folkpartiet liberalerna och vänsterpartiet framför yrkanden som går emot

budgetpropositionens förslag om att finansiera vissa flyktingkostnader över

biståndsanslaget.

Vad gäller den allmänna inriktningen av biståndssamarbetet anser moderata

samlingspartiet att biståndet bör ges en uttalad demokratiprofil. En strategi

för hur biståndet skall främja demokrati bör utarbetas. Bistånd till

statsmakterna bör enligt partiet inte ges där regimer förtrycker sitt folk och

inskränker de mänskliga rättigheterna. Även folkpartiet liberalerna och

centerpartiet anser att demokratimålet i svenskt bistånd bör prioriteras högre

och ägnas ökad uppmärksamhet. Folkpartiet liberalerna framför att uppbyggnaden

av en demokratisk infrastruktur innefattande folkrörelser, politiska partier

och offentliga organ bör stödjas. Både folkpartiet liberalerna och

centerpartiet betonar sambandet mellan demokrati och utveckling. Vänsterpartiet

anser att demokratifrämjande bistånd bör inriktas på att ge stöd till

människornas eget arbete att organisera sig. Miljöpartiet anser att demokrati

bör spela en central roll i Sveriges biståndspolitik. Moderata samlingspartiet,

folkpartiet liberalerna, centerpartiet och vänsterpartiet yrkar alla på i

förhållande till propositionen höjt anslag till den nya anslagsposten

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Partiernas motioner återspeglar en bred enighet om den stora betydelsen av

miljömålet i det svenska biståndet och den starka kopplingen mellan miljö och

utveckling. Folkpartiet liberalerna, centerpartiet, vänsterpartiet och

miljöpartiet de gröna yrkar på högre anslag för särskilda miljöinsatser.

Folkpartiet liberalerna, centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet de

gröna betonar vikten av sociala hänsyn i anslutning till genomförande av

strukturanpassningsprogram i de fattiga länderna. Centerpartiet beklagar att

det svenska biståndet knutits allt starkare till Världsbankens

anpassningsprogram. Även vänsterpartiet och miljöpartiet intar en kritisk

hållning till strukturanpassningsprogrammen och bistånd i anslutning härtill,

och miljöpartiet anger att programmen innebär drastiska nedskärningar inom

socialvård, hälsovård och utbildning. Vänsterpartiet anser att Sverige bör

verka för ett omedelbart moratorium följt av en allmän avskrivning av

u-ländernas skulder.

Alla partier betonar den betydelse befolkningsfrågorna spelar för utveckling

i de fattiga länderna samt föreslår ökat bistånd på befolkningsområdet, för

familjeplanering, mödravård etc. Vidare råder enighet om vikten av särskilda

insatser för kvinnor.

Ett antal motioner tar upp betydelsen av att främja och utveckla anpassad

teknologi.

Folkpartiet liberalerna stödjer propositionens förslag om att inrätta en ny

myndighet för näringslivsutveckling men betonar att ansträngningar bör göras

för att bevara IMPODs identitet, kompetens och arbetsuppgifter inom ramen för

den föreslagna myndigheten. Moderata samlingspartiet godtar med undantag av en

enskild motion förslaget om ett nytt biståndsorgan för näringslivsutveckling

men anser att myndighetsformen inte är den lämpligaste. Centerpartiet,

vänsterpartiet och miljöpartiet går emot regeringens förslag om den nya

myndigheten för näringslivsutveckling.

Moderata samlingspartiet, centerpartiet och vänsterpartiet föreslår en

övergripande biståndspolitisk utredning.

När det gäller bidrag till internationella biståndsprogram redovisar

folkpartiet liberalerna, centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet förslag

om ett högre anslag i jämförelse med propositionen. De tre förstnämnda

partierna yrkar exempelvis på högre medelsramar för UNDP och UNHCR. Även

moderata samlingspartiet vill höja bidraget till UNHCR. Miljöpartiet föreslår

inrättandet av två miljöfonder, en för u-länder och en för europeiska länder,

vardera med en omslutning om 1 miljard kronor.

Moderata samlingspartiet anser att systemet med programländer successivt bör

avvecklas och ersättas med projektinriktat bistånd. Folkpartiet liberalerna

föreslår att Costa Rica görs till programland samt att biståndet till Nepal och

Filippinerna utvecklas, innebärande framtida överväganden om att även göra

dessa länder till programländer. Partiet anser att biståndet till Cuba bör

upphöra. Vänsterpartiet anser att Kambodja bör göras till programland.

Folkpartiet liberalerna, centerpartiet och vänsterpartiet föreslår höjda

anslag sammanlagt till huvudmottagarländerna i det bilaterala

utvecklingssamarbetet medan moderata samlingspartiet ligger på en lägre nivå än

propositionen och miljöpartiet de gröna biträder regeringens förslag. Alla

partier, utom moderata samlingspartiet, som stödjer regeringens förslag, yrkar

på höjda anslag för katastrofbistånd. Vad gäller bistånd genom enskilda

organisationer framför alla partier yrkanden om höjt anslag jämfört med

propositionens förslag.

Det råder i stor utsträckning enighet mellan partierna vad gäller

utvecklingssamarbetets allmänna inriktning och de principer som skall gälla för

det svenska biståndet. Utskottets majoritet ansluter sig på de allra flesta

punkter till regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandena.

Utskottet anser att betydelsen av ökat bistånd på befolkningsområdet bör ges

regeringen till känna och bifaller förslag om ökade medel för insatser på

området. Behovet av dessa ökade insatser kan enligt utskottets uppfattning

genom erforderliga omprioriteringar tillgodoses inom ramen för den av

regeringen föreslagna medelsramen för Särskilda program. Utskottet bifaller

också förslag om att handläggare av kvinnobistånd vid biståndskontoren i

princip bör vara utsända tjänstemän. Utskottet upprepar vidare behovet av att

följa upp två förslag som bifölls i föregående biståndsbetänkande, nämligen

vikten av kunskapsuppbyggnad om det fransktalande Afrika och betydelsen av att

ta till vara hemvändande biståndsarbetares erfarenheter.

Utskottet föreslår höjning av medelsramen för biståndet genom folkrörelser

och andra enskilda organisationer med 15 milj.kr. Vidare förordar utskottet att

SAREC beviljas ytterligare medel för forskning om HIV/AIDS. Utskottet föreslår

en sänkning av landramen för Kenya mot bakgrund av de politiska förhållandena i

detta land.

Utskottets majoritet ställer sig bakom regeringens förslag om att inrätta en

ny myndighet för näringslivsutveckling.

Till betänkandet har fogats 152 reservationer.

TREDJE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen framlägger i proposition 1990/91:100, bilaga 5, följande förslag

under littera C vari yrkas:

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för internationellt

utvecklingssamarbete som förordats under rubrikerna Ett långsiktigt

utvecklingssamarbete i en föränderlig värld, Demokratifrämjande bistånd, Miljö

och utveckling, Kvinnoinriktat bistånd, Samarbete med Central- och Östeuropa,

Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd,

Övrigt utrednings- och förändringsarbete i biståndet, Sveriges

utvecklingssamarbete med Latinamerika, Flyktingar och migration, Nordiska

FN-projekt, Utredning om det multilaterala biståndet, Utredning om

kreditinstrumentets roll i biståndet och Utredning om det svenska

fraktbidragssystemet,

2. att riksdagen godkänner vad som förordats under rubriken Biståndsanslagen

m.m.

C 1

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt

utvecklingssamarbete som förordats i budgetpropositionen,

2. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits i

budgetpropositionen,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden

och utbetalningar som härutöver har föreslagits i budgetpropositionen,

4. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3 319 379 000 kr.

C 2

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete

genom SIDA som förordats i budgetpropositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som föreslagits i budgetpropositionen,

3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på 7 305 000 000 kr.

C 3

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag som förordats i

budgetpropositionen under rubriken Andra biståndsprogram,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som föreslagits i budgetpropositionen,

3. att riksdagen godkänner förslagen beträffande organisation och

arbetsformer i det bilaterala biståndet,

4. att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 1 968 000 000 kr.

C 4

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 269 588 000 kr.

C 5

1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för

verksamheten inom styrelsens för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i propositionen under

avsnittet Förslag,

2. att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 54 906 000 kr.

C 6

att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21 027 000 kr.

C 7

att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1991/92 anvisar

ett förslagsanslag om 5 739 000 kr.

C 8

att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

14600000 kr.

C 9

att riksdagen till Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

6804000 kr.

Motionerna

1990/91:U201 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nya myndigheten för

teknikutveckling i utvecklingsländerna bör lokaliseras till Kalmar län.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A403.

1990/91:U203 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 50 milj.kr. utöver

Östeuroparamen för samarbete med Estland, Lettland och Litauen att fördelas på

ändamål som anges i motionen,

1990/91:U208 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aids-bekämpningen i tredje

världen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So424.

1990/91:U210 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling och förbättring

av det svenska handikappbiståndet.

1990/91:U211 av Bertil Persson och Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturmål i

biståndspolitiken.

1990/91:U212 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en internationell konferens om den globala livsmedelssituationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omprioritering av det svenska biståndet i syfte att stärka

jordbruksutvecklingen i tredje världen.

1990/91:U216 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av möjligheterna

att främja anpassad teknologi i u-länder i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:U217 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av åtgärder för att den internationella isoleringen av

Vietnam skall upphöra,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av åtgärder för att få Världsbanken och Internationella

utvecklingsfonden att snarast bevilja Vietnam lån,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av svenskt bistånd till Vietnam under lång tid framöver samt

planering för detta,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av aktiva

insatser för att handeln med Vietnam skall utökas.

1990/91:U219 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ny

organisation för industri- och näringslivsstöd.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N253.

1990/91:U221 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om organisationsformer för

Sveriges importfrämjande verksamhet.

1990/91:U222 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

BITS verksamhet.

1990/91:U223 av Margitta Edgren och Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till förändringar i regelverket för bistånd så att

en förening av typ Associate Technology Sweden kan erhålla bidrag.

1990/91:U226 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lokalisering av kommande

ny myndighet till Sandö U-centrum i Kramfors m.m.

1990/91:U227 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenskt bistånd skall stödja en utveckling i riktning mot

demokrati och marknadsekonomi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en strategi skall utarbetas för hur biståndet skall främja en

demokratisk utveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statligt bistånd till odemokratiska regimer bör avvecklas under

en tid av fem år,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rapporter om situationen vad gäller mänskliga rättigheter i

biståndsländerna måste vägas in i varje förslag och beslut om bistånd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till frivilliga organisationer som kämpar mot brott mot

mänskliga rättigheter i mottagarländerna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett fristående institut för främjande av demokrati och mänskliga

rättigheter bör inrättas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndet bör vara projektinriktat,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Uganda,

9. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk kommitté

tillsätts med uppgift att snabbt utreda en ökning av åtgärder och insatser på

familjeplaneringens område och därav föranledda omprioriteringar,

10. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk

kommitté med uppgift att se över inriktning, organisation och former för det

svenska biståndsarbetet.

1990/91:U228 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnohandläggare

vid SIDAs biståndskontor.

1990/91:U229 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att alla

riksdagspartier är representerade i SIDAs styrelse.

1990/91:U230 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en brett förankrad parlamentarisk utredning om en övergripande

u-landspolitik i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:U231 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning gör en

översyn av samarbetet med tredje världen för att utarbeta ett förslag till en

samlad u-landspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges representation i Världsbanken och Sveriges agerande i

utvecklingsbankerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall öka sitt engagemang i UNCTAD,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödja u-ländernas intressen i GATT-förhandlingarna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i samarbetet med tredje världen främja syd/syd-samarbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av u-landsanpassad teknik,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt organ för tekniskt

bistånd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av miljöinsatserna vad gäller FNs miljökonferens,

miljökonsekvensanalys av olika alternativ i GATT-förhandlingarna och

förebyggande miljöinsatser i det svenska biståndet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av biståndsinsatser i länder med demokratisk

utveckling,

10. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av vilka åtgärder som

vidtagits med anledning av Konventionen om barns rättigheter och begär ett

åtgärdsprogram med anledning av deklarationen från barntoppmötet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användande av katastrofanslaget för insatser för bekämpning av

HIV/aids,

12. att riksdagen till anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram, UNHCR, anslår 15 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit

eller således 230 000 000 kr.,

13. att riksdagen till anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram, UNDP, anslår 75 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit

eller således 780 000 000 kr.,

14. att riksdagen till anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram, WFP, anslår 50 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit

eller således 172 000 000 kr.,

15. att riksdagen till anslaget C 1. Internationella biståndsprogram, IPPF,

anslår 20 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 110 000

000 kr.,

16. att riksdagen till anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram, Miljöinsatser, anslår 50 000 000 kr. utöver vad regeringen

föreslagit eller således 175 000 000 kr.,

17. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Angola, anslår 25 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således

225 000 000 kr.,

18. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Moçambique, anslår 30 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller 515

000 000 kr.,

19. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, Kenya,

anslår 25 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 125 000

000 kr.,

20. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Zimbabwe, anslår 20 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 200 000 000 kr.,

21. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Nicaragua, anslår 10 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således

290 000 000 kr.,

22. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Vietnam, anslår 25 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 300 000 000 kr.,

23. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, anslår 100 000 000 kr.

utöver vad regeringen föreslagit eller 650000000 kr.,

24. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Regionala insatser i Afrika, anslår 70 000 000 kr. utöver vad regeringen

föreslagit eller således 275 000 000 kr.,

25. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Regionala insatser i Asien, anslår 25 000 000 kr. utöver vad regeringen

föreslagit eller således 40 000 000 kr.,

26. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Katastrofer, anslår 50 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller

således 860 000 000 kr.,

27. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, Stöd

till återuppbyggnad, anslår 50 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit

eller således 300 000 000 kr.,

28. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Bistånd genom folkrörelser och andra, anslår 50000000 kr. utöver vad

regeringen föreslagit eller således 785 000 000 kr.,

29. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Särskilda miljöinsatser, anslår 50 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit

eller således 285 000 000 kr.,

30. att riksdagen till anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Särskilda program, för stöd till anpassad teknik anslår 50000000kr.

1990/91:U232 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser för

befolkningsbistånd genom bilaterala och multilaterala insatser.

1990/91:U233 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ för att införa

offentlighetsprincipen i Världsbanksgruppen och IMF,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i IMF för att förändra

villkoren, när u-länderna omförhandlar sina skulder, så att

strukturanpassningsprogrammen blir socialt acceptabla, motverkar kapitalflykt,

stimulerar produktiva investeringar och en hållbar utveckling,

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i Världsbanken och IMF

för att åstadkomma mer demokratiska röstregler,

6. att riksdagen beslutar att Sverige skall utträda ur IFC,

7. att riksdagen begär att regeringen skall inleda diskussioner med

regeringar i likasinnade länder om möjligheten att skapa en FN-bank.

1990/91:U234 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för en

övergång från tobaksodling till alternativa grödor i utvecklingsländer som är

ekonomiskt beroende av tobaksodling.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So280.

1990/91:U235 av Inger Koch m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om projekt för att stärka den afrikanska kvinnans ställning inom

jordbrukssektorn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stödjande av projekt som leder till bättre utbildning, bättre hälsa

och ett stärkande av kvinnornas ställning i Asien.

1990/91:U236 av Anders Castberger (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkoholens roll som utvecklingshinder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beakta alkoholproblematiken vid utformningen och tillämpningen

av svenskt bistånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning om alkohol som utvecklingshinder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alkoholupplysningsprojekt bör kunna få stöd inom ramen för

anslaget till enskilda organisationers biståndsarbete.

1990/91:U237 av Birger Hagård m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndet till Luandaregimen inte bör utgå förrän positiva

resultat uppnåtts vid fredsförhandlingar mellan MPLA och UNITA,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att humanitärt bistånd, förmedlat av opolitiska organisationer som

Röda korset m.fl., bör komma hela Angola till del, alltså även de av UNITA

kontrollerade områdena.

1990/91:U238 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den föreslagna nya

biståndsmyndighetens lokalisering till Blekinge.

1990/91:U239 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts att biståndsmålet politisk och ekonomisk självständighet ersätts av ett

biståndsmål för politisk och ekonomisk självtillit,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts att miljökonsekvensbeskrivningar av biståndsprojekt skall föregå beslut

om bistånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sociala konsekvensanalyser av biståndsprojekt skall föregå

beslut om bistånd,

4. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram, C 1, för

budgetåret 1991/92 anslår 1 000 000 000 kr., utöver vad regeringen har

föreslagit, till en europeisk miljöfond,

5. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram, C 1, för

budgetåret 1991/92 anslår 1 000 000 000 kr., utöver vad regeringen har

föreslagit, till en utomeuropeisk miljöfond,

6. att riksdagen beslutar att den del av anslaget till det treåriga

samarbetsprogrammet för Central- och Östeuropa som finansieras i

statsbudgetförslag 1991/92 utgår ur de programtitlar där anslag för detta

ändamål finns upptagna och i stället bekostas ur den i punkt 4. ovan föreslagna

europeiska miljöfonden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av en europeisk miljöfond,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av en utomeuropeisk miljöfond,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts att bindningen av biståndsmedel till inköp av varor och tjänster i

Sverige tas bort,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inte skall stödja de av Världsbankens och Valutafondens

strukturanpassningsprogram som leder till social nedrustning och ensidig

satsning på export,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkter för Sveriges solidaritet med de fattiga i världen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljö, resursanvändning, energi och jordbruk,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomi och ekologi,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om helhetsperspektiv på Sveriges relationer med fattiga länder,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndets inriktning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skuldavskrivning för de fattiga länderna,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall motarbeta de multinationella företagens

världsomspännande inflytande över enskilda länder,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om befolkningsfrågor och familjeplanering,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om teknologi, kultur och utbildning i biståndet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till kvinnor i de fattiga länderna,

22. att riksdagen beslutar att till Särskilda program, delposten stöd till

kvinnor under anslaget C 2 anvisa 100 milj.kr. utöver vad regeringen

föreslagit,

23. att riksdagen beslutar att till Bistånd till folkrörelser och andra

enskilda organisationer under anslaget C 2 anvisa 200 milj.kr. utöver vad

regeringen föreslagit,

24. att riksdagen beslutar att till Katastrofer, m.m. under anslaget C2

anvisa 400 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,

25. att riksdagen beslutar att till Särskilda miljöinsatser under anslaget C

2 anvisa 200 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,

26. att riksdagen beslutar att till Särskilda program, delposten

befolkningsfrågor under anslaget C 2 anvisa 80 milj.kr. utöver vad regeringen

föreslagit,

27. att riksdagen beslutar att till IMPODs verksamhet under anslaget C 3

anvisa 20 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förändrad organisation av solidaritetsarbetet,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd genom FN och andra multilaterala biståndsorgan,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktning av det svenska biståndet till stöd för självtillit i

mottagarländerna,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall minska landets resursanvändning och

miljöförstöring och inrikta sin utveckling på självtillit.

1990/91:U240 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att till flyktingbiståndet genom FNs

flyktingkommissarie UNHCR anslå 240 000 000 kr.,

3. att riksdagen beslutar att landramen för Botswana fastställs till

95000000 kr.,

4. att riksdagen beslutar att landramen för Bangladesh fastställs till

145000000kr.,

5. att riksdagen beslutar att landramen för Indien fastställs till

400000000kr.,

6. att riksdagen beslutar att landramen för Guinea-Bissau fastställs till

72000000 kr.,

7. att riksdagen beslutar att landramen för Kap Verde fastställs till

70000000kr.,

8. att riksdagen beslutar att landramen för Kenya fastställs till

120000000 kr.,

9. att riksdagen beslutar att landramen för Lesotho fastställs till

28000000 kr.,

10. att riksdagen beslutar att landramen för Moçambique fastställs till

356000000 kr.,

11. att riksdagen beslutar att landramen för Namibia fastställs till

100000000 kr.,

12. att riksdagen beslutar att landramen för Tanzania fastställs till

440000000 kr.,

13. att riksdagen beslutar att landramen för Zambia fastställs till

192000000 kr.,

14. att riksdagen beslutar att landramen för Zimbabwe fastställs till

160000000 kr.,

15. att riksdagen beslutar att landramen för Laos fastställs till

80000000kr.,

16. att riksdagen beslutar att inga nya medel för budgetåret 1991/92

tillförs landramen för Vietnam,

17. att riksdagen beslutar att inga nya medel för budgetåret 1991/92

tillförs landramen för Angola,

18. att riksdagen beslutar att inga nya medel för budgetåret 1991/92

tillförs landramen för Etiopien,

19. att riksdagen beslutar att inga nya medel för budgetåret 1991/92

tillförs landramen för Nicaragua,

20. att riksdagen beslutar att ramen för regionala insatser i Centralamerika

sätts till 300 000 000 kr.,

21. att riksdagen beslutar att till huvudprogrammet "Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd" för budgetåret 1991/92 anvisa 650000000

kr.,

22. att riksdagen beslutar att till anslaget Bistånd till enskilda

organisationer anvisa 750 000 000 kr.,

23. att riksdagen beslutar att inrätta ett fristående institut för främjande

av mänskliga rättigheter samt att för ändamålet anslå 5000000kr.,

24. att riksdagen beslutar att till anslaget Information genom SIDA för

budgetåret 1991/92 anvisa 9000000 kr.,

25. att riksdagen beslutar att inrätta ett nytt huvudprogram

"Utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa". De medel som föreslås utgå

till dessa länder (exkl. Baltikum) bör sammanföras under detta program,

26. att riksdagen beslutar att ett nytt huvudprogram "Samarbetsprogram med

Estland, Lettland och Litauen" inrättas i enlighet med förslagen i motion

1990/91:U531. Till detta anslag bör anslås ytterligare 50 000 000 kr. utöver de

medel som enligt propositionen finns tillgängliga för samarbete med Baltikum.

1990/91:U242 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheterna för enskilda institutioner och ideella stiftelser att

erhålla medel ur biståndsanslaget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av en svensk AT-organisation att finansieras med medel

ur biståndsanslaget.

1990/91:U243 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c, m, mp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om skapandet av en

organisation för u-hjälp av det slag som angetts i motionen.

1990/91:U244 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens begäran att få använda

300000000 kr. av biståndsmedel (125 000 000 kr. under anslagsposten C 1 och

175 000 000 kr. under anslagsposten C 3) för bistånd till Östeuropa,

2. att riksdagen avslår regeringens begäran att få använda 700000000 kr.

av biståndsmedel för flyktingmottagning i Sverige,

3. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret

1991/92 anslår 2 077 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till

14948000000 kr.,

4. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNDP med 50000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 755000 000 kr.,

5. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNICEF med 50000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 420000000 kr.,

6. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNFPA med 10000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 145000000 kr.,

7. att riksdagen beslutar höja anslaget till IPPF med 20000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 110 000 000 kr.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall

utträda ur Internationella finansieringsbolaget (IFC),

9. att riksdagen avslår regeringens begäran om 15000000 kr. till IFC,

10. att riksdagen beslutar höja anslaget till Världslivsmedelsprogrammet med

90 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 362000000 kr.,

11. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNWRA med 60000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 200 000 000 kr.,

12. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNHCR med 25000000 kr.,

dvs. till 240 000 000 kr.,

13. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNCTAD/GATTs internationella

handelscentrum (ITC) med 10 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till

32000000 kr.,

14. att riksdagen beslutar höja anslaget till FNs narkotikabekämpning med

45000000kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 100000000kr.,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte

skall delta i den nya, av Världsbanken ledda, miljöfonden,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en höjning av anslaget till UNIFEM med 10000000kr.,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en höjning av anslaget till UNCTC,

18. att riksdagen beslutar höja anslaget till IPCD med 5000000kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 7 000 000 kr.,

19. att riksdagen beslutar höja anslaget till internationellt

handikappbistånd med 5 000 000 kr.,

20. att riksdagen beslutar höja anslaget till den Gemensamma fonden för

råvaror med 10 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 18000000

kr.,

21. att riksdagen beslutar höja landramen för Angola med 45000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 245000000kr.,

22. att riksdagen beslutar höja landramen för Guinea-Bissau med

10000000kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 105000000kr.,

23. att riksdagen beslutar höja landramen för Kap Verde med 5000000kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 80000000kr.,

24. att riksdagen beslutar höja landramen för Moçambique med 55000000

kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 530000000kr.,

25. att riksdagen beslutar höja landramen för Uganda med 20000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 130000000kr.,

26. att riksdagen beslutar höja landramen för Tanzania med 50000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 635000000kr.,

27. att riksdagen beslutar höja landramen för Zimbabwe med 30000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 250000000 kr.,

28. att riksdagen beslutar höja anslaget för regionala insatser i Afrika med

75 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 280000000kr.,

29. att riksdagen beslutar göra Kambodja till samarbetsland och inrätta ett

biståndskontor i Phnom Penh,

30. att riksdagen beslutar om en landram på 300000000kr. för Kambodja,

31. att riksdagen beslutar höja landramen för Laos med 25000000 kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 135000000kr.,

32. att riksdagen beslutar höja landramen för Vietnam med 175000000kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till 500000000kr.,

33. att riksdagen beslutar om en landram till Västbanken och Gaza på

50000000 kr.,

34. att riksdagen beslutar höja anslaget för regionala insatser i Asien med

15000000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 30000000kr.,

35. att riksdagen anslår 200000000kr. i särskilt bistånd till Amerikas

indianer,

36. att riksdagen beslutar höja anslaget till regionala insatser i

Centralamerika med 35000000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till

145000000 kr.,

37. att riksdagen beslutar höja anslaget för Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd med 200000000kr. utöver regeringens

förslag, dvs. till 750000000kr.,

38. att riksdagen beslutar höja anslaget till Katastrofbistånd med

1000000000kr. utöver regeringens förslag, dvs. till

1810000000kr.,

39. att riksdagen avslår regeringens begäran om 250000000kr. för Stöd

till återuppbyggnad,

40. att riksdagen beslutar höja anslaget till Bistånd genom enskilda

organisationer med 40000000 kr. utöver regeringens förslag, dvs.

775000000kr., varav 10000000kr. för att höja bidragen till

organisationernas u-landsinformation,

41. att riksdagen avslår regeringens förslag att 10000000kr. av

anslaget för Bistånd genom enskilda organisationer används för kulturbistånd

till Östeuropa,

42. att riksdagen beslutar höja anslaget för Särskilda program med

100000000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 450000000kr.,

varav 50000000kr. ytterligare för aidsinsatser,

43. att riksdagen beslutar höja anslaget för Rekrytering och utbildning av

fältpersonal med 81000000kr. utöver regeringens förslag, dvs. till

120000000 kr.,

44. att riksdagen beslutar höja anslaget för Information genom SIDA med

2000000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 18000000kr.,

45. att riksdagen beslutar höja anslaget till Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC) med 110000000kr. utöver regeringens förslag, dvs. till

500000000kr.,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det

föreslagna aktiebolaget SITCO inte skall bildas,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SIDA bör bli

ansvarigt för tekniskt samarbete med u-länderna,

48. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om privatisering av

BITS,

49. att riksdagen beslutar minska anslaget till BITS med 150000000kr.

i förhållande till regeringens förslag, dvs. till 165000000kr.,

50. att riksdagen avslår föreslaget anslag på 400000000kr. till BITS

för u-krediter,

51. att riksdagen beslutar avskaffa anslagsposten Projektbistånd till

särskilda länder,

52. att riksdagen avslår regeringens förslag att anslå 25000000 kr.

(utöver föreslagna 175 000 000 kr. till Östeuropa) till Projektbistånd till

särskilda länder,

53. att riksdagen beslutar minska anslaget Särskilda insatser i skuldtyngda

länder med 500 000 000 kr.,

54. att riksdagen anslår 404000000 kr. till en fond för

skuldavskrivningar.

1990/91:U245 av Paul Ciszuk och Marianne Andersson i Vårgårda (mp, c) vari

yrkas att riksdagen beslutar att ställa 2 milj. kr. ur budgeten för

internationellt bistånd till hjälpprojektet Bushmen-Aid's förfogande att

användas till inköp av det i motionen omtalade området i Kalahariöknen och med

Kalahari Bushmen Survival Project som ansvarigt för projektet i Sydafrika.

1990/91:U246 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enprocentsmålet som etappmål, innehållet i enprocentsramen och det

samlade biståndets ökning som andel av BNI,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera kostnader för

asylsökande på 700 milj. kr. över biståndsanslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndets effektivitet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett fristående sekretariat för utvärdering av biståndet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillvaratagande av hemvändande biståndsarbetares erfarenheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övergång från bundet till obundet bistånd, 7. att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ansvarsfördelningen mellan SIDA och BITS,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndskompetensen på ambassaderna,

9. att riksdagen med ändring i regeringens förslag till riktlinjer för

demokratibiståndet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppbyggandet av en demokratisk infrastruktur,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till uppbyggande av politiska partier och andra fria

organisationer,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett omfattande analysarbete beträffande biståndsformer

som kan främja övergång till demokrati och flerpartisystem,

12. att riksdagen med ändring i regeringens förslag till riktlinjer för

demokratibiståndet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sambandet mellan marknadsekonomi och politisk pluralism,

13. att riksdagen med ändring i regeringens förslag till riktlinjer för

demokratibiståndet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokratidialogen samt om frysning och sänkning av landramar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om synen på flerpartisystem i u-länder,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om årliga oberoende redovisningar av läget beträffande demokrati och

mänskliga rättigheter i de svenska mottagarländerna,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om humanitärt bistånd i Asien,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Polisario,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till utländska enskilda organisationer,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en långsiktig utfästelse beträffande ökningen av det bistånd som

förmedlas via svenska enskilda organisationer,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om strukturanpassning med mänskligt ansikte,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utökning av förvaltningsbiståndet för utveckling av

marknadsekonomi inom ramen för särsilda program,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om IMPODs ställning i det nya biståndsorganet och ett utvidgat arbete

för att främja u-landsimport till Sverige,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till områden i det fransktalande Afrika,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöbistånd,

25. att riksdagen somn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av anslagsposterna för katastrofer och stöd till

återuppbyggnad,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd inom bostadssektorn och i städerna,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utökning av biståndet vad gäller befolkningsfrågor, bl.a. inom

ramen för särskilda program,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barn och ungdomar i biståndet,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnoinriktat bistånd,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser mot HIV/aids bl.a. inom ramen för särskilda program,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser för handikappade inom ramen för särskilda program,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om systemet med programländer,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avveckling av bistånd,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Filippinerna,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Nepal,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet till Etiopien,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till krigets offer i Eritrea,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Cuba inte längre bör ingå i kretsen av reguljära samarbetsländer

för BITS,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bindningen av BITS tekniska bistånd,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om BITS internationella kurser,

41. att riksdagen beslutar fastställa biståndsramen för budgetåret 1991/92

till 14 171 milj.kr.,

42. att riksdagen till UNDP för budgetåret 1991/92 anslår 50 milj.kr. utöver

regeringens förslag,

43. att riksdagen till UNFPA för budgetåret 1991/92 anslår 20 milj.kr.

utöver regeringens förslag,

44. att riksdagen till IPPF för budgetåret 1991/92 anslår 20 milj.kr. utöver

regeringens förslag,

45. att riksdagen till UNICEF för budgetåret 1991/92 anslår 30 milj.kr.

utöver regeringens förslag,

46. att riksdagen till UNRWA för budgetåret 1991/92 anslår 20 milj.kr.

utöver regeringens förslag,

47. att riksdagen till UNHCR för budgetåret 1991/92 anslår 100 milj.kr.

utöver regeringens förslag,

48. att riksdagen till UNIFEM för budgetåret 1991/92 anslår 2 milj.kr.

utöver regeringens förslag,

49. att riksdagen till HABITAT för budgetåret 1991/92 anslår 5 milj.kr.

utöver regeringens förslag,

50. att riksdagen till Multilaterala miljöinsatser för budgetåret 1991/92

anslår 50 milj.kr. utöver regeringens förslag,

51. att riksdagen till Mekongkommittén för budgetåret 1991/92 anslår 6

milj.kr. utöver regeringens förslag,

52. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Angola

till 25 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 225 milj.kr.,

53. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för

Guinea-Bissau till 5 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 100

milj.kr.,

54. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Kap Verde

till 5 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 80 milj.kr.,

55. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för

Moçambique till 5 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 480

milj.kr.,

56. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Uganda

till 10 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 120 milj.kr.,

57. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Indien

till 35 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 435 milj.kr.,

58. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Nicaragua

till 10 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 290 milj.kr.,

59. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Vietnam

till 100 milj.kr. mindre än regeringen föreslagit eller således 225 milj.kr.,

60. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Kenya

till 25 milj.kr. mindre än regeringen föreslagit eller således 125 milj.kr.,

61. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Regionala

insatser i Centralamerika till 35 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller

således 145 milj.kr.,

62. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Regionala

insatser i Afrika till 20 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således

225 milj.kr.,

63. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd till 100 milj.kr. mer

än regeringen föreslagit eller således 650 milj.kr.,

64. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för

Katastrofer m.m. till 200 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således

1010milj.kr.,

65. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Särskilda

program till 50 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 400

milj.kr.,

66. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Bistånd

genom folkrörelser och andra enskilda organisationer till 40 milj.kr. mer än

regeringen föreslagit eller således 775 milj.kr.,

67. att riksdagen för budgetåret 1991/92 bestämmer medelsramen för Särskilda

miljöinsatser till 25 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 260

milj.kr.,

68. att riksdagen beslutar göra Costa Rica till programland och för

budgetåret 1991/92 fastställer en landram på 40 milj.kr.,

69. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 20 milj.kr. ytterligare för

bistånd till Filippinerna,

70. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till U-landsforskning anslår 40

milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 430 milj.kr.,

71. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till Tekniskt samarbete genom BITS

anslår 20 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 335 milj.kr.,

72. att riksdagen beslutar inrätta ett särskilt anslag till BITS för

Särskilda miljöinsatser och för budgetåret 1991/92 anslår 10 milj.kr.,

73. att riksdagen beslutar inrätta ett särskilt anslag till BITS för

Främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och för budgetåret 1991/92

anslår 5 milj.kr.,

74. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår ytterligare 40 milj.kr. till

Swedfund,

75. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till IMPODs verksamhet anslår 12

milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 36,5 milj.kr.,

76. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till SIDAs administration anslår 10

milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 279588000kr.,

77. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till Särskilda insatser i

skuldtyngda u-länder anslår 50 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller

således 550 milj.kr.,

78. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till Näringslivsutveckling genom ny

myndighet anslår 10 milj.kr. mer än regeringen föreslagit eller således 35

milj.kr.

1990/91:U247 av Elisabeth Fleetwood och Inger Koch (båda m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvinning av bladnäringskoncentrat som näringstillskott för framför allt barnen

i utvecklingsländerna.

1990/91:U248 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet till Cuba,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till de demokratiska krafterna på Cuba.

1990/91:U249 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att

avslå budgetpropositionens förslag om den nya myndigheten SITCO.

1990/91:U250 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en professur

i internationell mödravård.

1990/91:U252 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall ta initiativ i FN

till en internationell konferens om u-ländernas skulder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för ett omedelbart moratorium följt av allmän

avskrivning av u-ländernas skulder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de biståndspolitiska målen skall styra Sveriges politik, så att

u-ländernas skuldproblem kan lösas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inte skall delta i IMFs strukturanpassningsprogram,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenskt bistånd inte skall vara avhängigt av mottagarländernas

överenskommelser med IMF,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i

Parisklubben skall representeras av myndighet inom utrikesdepartementet och ej

representeras av exportkreditnämnden,

7. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts som skall

utarbeta förslag till en samlad skuldstrategi omfattande bistånds-, låne- och

handelspolitik.

1990/91:U253 av Torgny Larsson och Margareta Winberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att enprocentmålet på sikt skall nås,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslaget till Central- och Östeuropa för budgetåret 1992/93 ges

ett särskilt konto och skiljs ut från biståndsanslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslaget till flyktingmottagningen i Sverige på sikt inte skall

belasta biståndsanslaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall inleda överläggningar med andra i-länder i syfte

att höja deras anslag till u-länderna.

1990/91:U254 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av gällande regler

rörande bidrag till enskilda organisationer för projekt- och katastrofbistånd.

1990/91:U255 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att svensk u-landshjälp i större utsträckning bör kanaliseras genom

bondeorganisationer till bonde- och landsbygdsbefolkningen i mottagarländerna.

1990/91:U256 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar att 5 % av biståndsmedlen till u-länderna skall gå till

familjeplanering.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.

1990/91:U258 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat bistånd till folkliga organisationer och självständiga

massmedia i tredje världen.

1990/91:U259 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågor som sammanhänger med den globala livsmedelsförsörjningen

skall ges högre prioritet i nationell samhällsplanering och i internationellt

samarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten att öka insatserna för effektivare bevattningssystem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en successivt,

upp till 5 %, växande del av biståndet bör användas för

familjeplaneringsprojekt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av ökade insatser internationellt för

familjeplanering,

7. att riksdagen anslår 5 000 000 kr. till bioteknisk forskning och

utveckling för att förbättra jordbruket i utvecklingsländerna,

1990/91:U260 av Birgit Friggebo (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att

den svenska UNICEF-kommittén befrias från staten.

1990/91:U531 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilt anslag för biståndssamarbete med Baltikum,

8. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 50 milj.kr. för budgetåret

1991/92 till det särskilda anslaget för biståndsarbete med Baltikum.

1990/91:U612 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att allt svenskt bistånd till Filippinerna skall

gå genom folkliga organisationer,

1990/91:U624 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram, C 1,

Bilaga 5 till statsverkspropositionen, för budgetåret 1991/92 anslår

1000000000kr. utöver vad regeringen har föreslagit till en europeisk

miljöfond och 1000000000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit till en

utomeuropeisk miljöfond, dvs. totalt 5319379000 kr.,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

1990/91:U630 av Jan Strömdahl och Bertil Måbrink (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett direkt bistånd till Polisario och stöd till Polisarios

Stockholmskontor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nya krediter och nytt handelsavtal för Marockos del.

1990/91:U631 av Maria Leissner m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge biståndsavtalen en folkrättslig bas.

1990/91:U640 av Inger Koch och Alf Wennerfors (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade resurser till UNHCR,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat stöd till humanitära insatser i Afghanistan.

1990/91:U641 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ett bilateralt bistånd skall utgå till Västra

Sahara/Polisario,

2. att riksdagen beslutar anslå 30 000 000 kr. i bilateralt bistånd till

Västra Sahara/Polisario,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om villkor för fortsatt bistånd till Marocko.

1990/91:U642 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av ett ekonomiskt råd vid FN,

1990/91:U646 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya former för

biståndsgivningen vad gäller Västsahara i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Polisarios kontor i Stockholm,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bilateralt bistånd och u-krediter till Marocko.

1990/91:U648 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall

verka för att Iran inte beviljas lån från Världsbanken, på grund av Irans brott

mot de mänskliga rättigheterna.

1990/91:U651 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd för att undvika hungersnöd i Eritrea,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beredskap för annat bistånd för att lindra civilbefolkningens

lidande på grund av kriget.

1990/91:U652 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om humanitärt bistånd till de drabbade länderna -- i första hand

Egypten, Turkiet och Jordanien.

1990/91:U653 av Ulla-Britt Åbark och Lennart Nilsson (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige för egen del och internationellt skall verka för att

biståndet till Kambodja ökar.

1990/91:U659 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att

svenskt deltagande i Mekong-kommitténs exploatering av Mekongfloden omgående

skall upphöra.

1990/91:U660 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsregler när det gäller etniska minoriteter.

1990/91:U661 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Cubabiståndet,

1990/91:U667 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att främja demokrati i biståndsländer.

1990/91:Fi409 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att Sverige skall arbeta för att påverka

Världsbanken i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Ub515 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en

professur i internationell mödrahälsovård.

Bakgrund

U-ländernas situation och ekonomiska utveckling

Propositionen (s. 41--51)

I propositionen konstaterar regeringen att stora skillnader präglat

utvecklingen i enskilda länder och regioner under 1980-talet, framför allt i

ekonomiskt hänseende. I Asien har många länder haft en stark tillväxt och

kommit att spela en alltmer betydelsefull roll i världsekonomin. Stora delar av

Afrika och Latinamerika gick däremot under 1980-talet in i en djup ekonomisk

kris. För de fattiga befolkningsmajoriteterna har detta inneburit drastiskt

minskade inkomster och försämrad hälsovård och utbildning. Insikten har vuxit

världen över om miljö- och naturresursfrågornas betydelse. Även i många

ekonomiskt framgångsrika länder har miljöproblemen ökat och situationen för de

fattiga förblivit svår.

På de flesta håll i u-världen har enligt propositionen en omprövning av

tidigare utvecklingspolitik inletts. Djupgående ekonomiska återhämtningsprogram

genomförs i en lång rad länder. De politiska förändringarna har varit stora.

Latinamerika upplevde under 1980-talet ett genombrott för demokratin. Också på

många andra håll i Afrika och Asien har de krafter som verkar för en

demokratisk samhällsutveckling stärkts.

I propositionen anges att de förändrade relationerna mellan stormakterna nu

kan leda till att resurser i såväl i- som u-länder kan frigöras för andra

ändamål än konflikt och förtryck och till att ett mer konstruktivt klimat för

utvecklingsansträngningar skapas. Mot dessa nya möjligheter utgör konflikten i

Persiska viken ett allvarligt hot.

Av särskild betydelse för u-länderna är enligt regeringen att framgång nås i

de förhandlingar om minskade handelshinder som förs inom ramen för GATT, den

s.k. Uruguayrundan. Den tilltagande protektionismen i i-länderna utgör ett

allvarligt hinder för u-ländernas exportansträngningar. För de många

skuldtyngda u-länderna är det också viktigt att ytterligare skuldminskningar

kommer till stånd. Ett ökat deltagande från u-länderna i den internationella

handeln skulle öka stabiliteten i världsekonomin och leda till

välståndsökningar i såväl i- som u-länder.

Den ekonomiska utvecklingen i Asien har under 1980-talet varit dynamisk. I

många länder har inkomster och investeringar ökat snabbt. Samtidigt lever

omkring hälften av världens fattiga i Asien. På många håll är miljöproblemen

överhängande. Sociala och politiska spänningar har vuxit i flera länder. Olösta

konflikter har i några länder skapat en grogrund för intolerans och våld. Stora

ansträngningar kommer att krävas av de asiatiska länderna om dessa problem

skall övervinnas.

Östasiens snabba tillväxt har inneburit en förbättring av levnadsstandarden

för en stor del av ländernas befolkningar. Samtidigt lever en betydande del av

befolkningen i fortsatt djup fattigdom, inkomstskillnaderna är stora och i

många städer lever allt fler i svårt utsatta miljöer. De snabba förändringarna

har ökat de politiska spänningarna. I många länder har kraven på ökad demokrati

vunnit snabbt gehör.

De afrikanska ländernas stora ansträngningar att ta sig ur 1980-talets djupa

kris har enligt propositionen börjat ge resultat. Flera länder kan år 1991 se

tillbaka på ett antal år med en ekonomisk tillväxt i nivå med eller

överstigande befolkningstillväxten, i många fall efter mer än ett decennium med

snabbt fallande per capita-inkomster. Detta är ett resultat både av den

omprövning av tidigare utvecklingspolitik som genomförts och av ett ökat och

samordnat internationellt bistånd. Afrikas långsiktiga problem är emellertid

stora. BNP per capita beräknas i dag vara 15 % lägre än vid 1980-talets början.

De fattigas antal har ökat och uppgår i dag till närmare 300 miljoner, två

tredjedelar av de ca 450 miljoner invånarna i de afrikanska länderna söder om

Sahara. Antalet fattiga ökar och den sociala infrastrukturen är svårt

ansträngd. En hårt ansträngd miljö har blivit ett allvarligt hinder för

fortsatt ekonomisk utveckling. På flera håll omprövas nu också den politiska

struktur som ofta rått sedan det nationella oberoendet vanns. Kraven på mer

demokratiska samhällsformer har vunnit starkt gehör.

För att den begynnande återhämtningen skall bestå krävs enligt regeringen

fortsatt extraordinära insatser såväl av de afrikanska samhällena som av det

internationella samfundet. Långsiktiga satsningar krävs på många områden:

investeringar i infrastruktur, ett ökat sparande, satsningar på de sociala

sektorerna, på miljöfrågorna, på befolkningsfrågorna och för kvinnans ställning

samt inte minst på att utveckla de afrikanska ländernas förvaltningar och

samhällsinstitutioner.

I propositionen konstateras att de latinamerikanska länderna efter mer än ett

årtionde ännu inte har kommit ur den djupa ekonomiska kris som inleddes i

slutet av 1970-talet. BNP per capita är i början av 1990-talet ca 8 % lägre än

den var 1979--1981. Inkomst och konsumtion är än lägre. Efter en period av

återhämtning i mitten på decenniet föll inkomsterna, räknat per capita, åter

under den senaste treårsperioden. Dessa låga tillväxtsiffror har inneburit

ökade påfrestningar för Latinamerikas många fattiga och är en svår utmaning i

många länder där demokratin fått fäste först under de allra senaste åren.

Inkomstskillnaderna är mycket stora i de flesta länderna. På landsbygden och

i de växande slumområdena lever många människor i svår fattigdom och i en

omgivning där miljöproblemen ofta är stora. Djupgående samhällsreformer är på

många håll en förutsättning för att de allvarliga fattigdoms- och

miljöproblemen skall kunna bekämpas.

Av största betydelse för Latinamerikas möjligheter att möta de svåra

utvecklingspolitiska utmaningarna är det demokratiska genombrott som ägt rum i

nästan samtliga latinamerikanska länder.

Regeringen konstaterar att med ett bättre samarbetsklimat mellan världens

länder och med en bättre utvecklingspolitik i många u-länder finns

förutsättningar för att de externa resurserna för utveckling i u-länderna skall

kunna öka.

För att u-ländernas investeringar och tillväxt skall öka krävs inte bara att

exportinkomsterna ökar utan också att kapitalflykten hejdas samt att ländernas

tillgång till nytt kapital förbättras. Den kraftiga minskningen av

resursflödena, framför allt av lån och direktinvesteringar från privata källor,

har under 1980-talet lett till att u-länderna som grupp kommit att betala mer

till utlandet i form av amorteringar och framför allt ränta än de fått in i

form av nya lån.

U-ländernas totala skuld har sedan år 1987 legat på ca 1 300 miljarder

US-dollar. I analyser skiljs vanligtvis på svårt skuldsatta medelinkomstländer

(huvudsakligen latinamerikanska länder) och svårt skuldsatta låginkomstländer

(huvudsakligen afrikanska länder). Åtgärder för skuldlättnad måste se olika ut

i dessa båda grupper.

I propositionen anges att för de fattigaste länderna utgör biståndet i stort

sett den enda källan till utländskt kapital. Biståndet till samtliga länder i

Afrika söder om Sahara uppgick år 1989 till ca 15,4 miljarder US-dollar, en

ökning från 24 % av det totala biståndet år 1980 till 33% år 1989.

För de fattigaste länderna har ett antal skuldlättnadsinitiativ tagits under

de senaste åren. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. De svenska

förslagen redovisades samlat vid FNs generalförsamlings särskilda session om

ekonomiska frågor under år 1990. Redan år 1978 skrev Sverige av

biståndskrediterna till dessa länder, något som flera stora i-länder utlovat

göra först under år 1989 och ännu år 1990 bara delvis genomfört. Sverige har

också verkat för mjukare villkor vid dessa länders omförhandlingar i

Parisklubben och framfört att även de koncessionella s.k. Torontovillkoren är

alltför betungande för många länder. I avvaktan på att överenskommelse kan nås

om mer realistiska villkor har regeringen under år 1990 beslutat att med hjälp

av biståndet ge ett antal afrikanska länder full räntefrihet under bilaterala

skuldkonsolideringsavtal.

Avgörande för att olika typer av skuldlättnadsåtgärder skulle kunna bidra

till en bestående återhämtning är enligt propositionen att de förstärker en

stark nationell ekonomisk politik. För att de återhämtningsprogram som många av

de fattigaste länderna är engagerade i skall lyckas krävs också ett ökat

resursflöde. I dessa ansträngningar har Världsbanken och Internationella

valutafonden kommit att spela viktiga roller.

Det internationella biståndet

De minskade resursflödena till u-länderna har enligt propositionen inneburit

att biståndet kommit att utgöra en allt större andel, närmare 50 % av de totala

flödena år 1989 jämfört med 30 % tio år tidigare. Världens bistånd har

stagnerat under 1980-talet på en nivå av ca 50 miljarder US-dollar. Sedan år

1985 har det totala biståndet till och med minskat något varje år.

OECD-ländernas bistånd har dock ökat under årtiondet för att under år 1989

utgöra över 85 % av det totala biståndet.

Biståndet från de länder som är medlemmar i OECDs biståndskommitté

(Development Assistance Committee, DAC) minskade år 1989 till 46,7 miljarder

US-dollar från 48,1 miljarder dollar år 1988. Den genomsnittliga nivån föll

till 0,33 % av BNI år 1989 från 0,36 % ett år tidigare. Enligt DAC beror detta

huvudsakligen på att utbetalningarna till olika multilaterala organisationer

var ovanligt stora under år 1988. Under det gångna årtiondet har nivån legat på

ca 0,34--0,35 %. Detta har inneburit en real ökning av biståndsanslagen i takt

med DAC-ländernas BNP-ökning.

År 1970 antogs i samband med deklarationen om FNs andra utvecklingsårtionde

0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde

detta redan år 1974. Ännu i dag har endast tre andra OECD-länder -- Norge,

Nederländerna och Danmark -- uppnått målet. Finland, som under 1980-talet har

ökat sitt bistånd snabbt, kommer sannolikt inom kort att uppnå

0,7-procentmålet. De svenska biståndsutbetalningarna uppgick år 1989 till 0,97

% av BNI, en betydande ökning jämfört med år 1988.

Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1989

00>51>Biståndets 83>Biståndets

00>51>andel av BNI (%) 83>storlek

(milj. USD)

00>51>(1989) 65>(1988)83>(1989)

00>DAC-länder totalt (1) 58>0,33 70>0,36 92>46 679

03>Norge 58>1,04 70>1,13 92>917

03>Sverige 58>0,97 70>0,86 92>1 799

03>Danmark 58>0,94 70>0,89 92>937

03>Nederländerna 58>0,94 70>0,98 92>2 094

03>Finland 58>0,63 70>0,59 92>706

03>Frankrike (2) 58>0,54 70>0,50 92>5 162

03>Belgien 58>0,46 70>0,41 92>703

03>Canada 58>0,44 70>0,50 92>2 320

03>Italien 58>0,42 70>0,39 92>3 613

03>Förbundsrep. Tyskland 58>0,41 70>0,39 92>4 949

03>Australien 58>0,38 70>0,46 92>1 020

03>Japan 58>0,32 70>0,32 92>8 949

03>Storbritannien 58>0,31 70>0,32 92>2 587

03>Schweiz 58>0,30 70>0,32 92>558

03>Österrike 58>0,23 70>0,24 92>283

03>Nya Zeeland 58>0,22 70>0,27 92>87

03>Irland 58>0,17 70>0,20 92>49

03>Förenta Staterna 58>0,15 70>0,21 92>7 659

00>Övriga OECD-länder 58>0,08 70>0,08 92> 400

00>Arabiska länder 58>0,54 70>0,85 92>1 530

00>Andra u-länder 58>- 70>- 92>470

00>Sovjetunionen och Östeuropa58>- 70>- 92>4 300

00>Världens totala bistånd 92>53 379

(1) DAC (Development Assistance Committee) är OECDs biståndskommitté.

Medlemsländerna är de som anges i tabellen.

(2) Exkl. Frankrikes bistånd till departement och territorier

utanför landets gränser (s.k. DOM/TOM). Det biståndet ingår dock

i totalbeloppet för DAC-länderna.

(Källa: OECDs biståndskommitté DAC 1990)

Anslagsutveckling, planeringsramar etc.

Propositionen (s. 89--91)

Biståndsanslagen m.m.

Regeringen föreslår att biståndsramen för budgetåret 1991/92 sätts till 13

871,0 milj.kr. vilket enligt propositionen motsvarar 1 % av den beräknade

bruttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret 1991. Beloppet utgör en ökning

med 871 milj.kr. i jämförelse med innevarande budgetår.

Ökningen av ramen kommer enligt propositionen dels att utnyttjas för anslaget

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, dels för vissa kostnader för mottagande

av asylberättigade flyktingar från u-länder. De administrativa anslagen har

prövats med restriktivitet. Rationaliseringsuttag har gjorts på samtliga

myndigheter samtidigt som vissa angelägna reformer medgetts.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram minskar med 246,8 milj.kr. till 3 319,4 milj.kr. Detta beror på

den förändrade anslagstekniken för IDA-bidragen. Trots den nominella

minskningen av anslaget finns enligt propositionen härigenom ett utrymme för

ökningar av olika poster inom anslaget. Med hänsyn tagen till detta ökas den

reella anslagsnivån för C 1 med 174 milj.kr.

Inom anslaget för internationella biståndsprogram används ökningen främst för

FNs utvecklingsprograms (UNDP) reguljära budget, FNs befolkningsfond (UNFPA),

FNs barnfond (UNICEF) samt för flyktingbistånd genom FN. En ökning beräknas för

de Afrikanska och Asiatiska utvecklingsbankernas utvecklingsfonder i samband

med de påfyllnadsförhandlingar som genomförts.

Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås uppgå till sammanlagt

7 305 milj.kr. vilket innebär en ökning med 518 milj.kr. jämfört med

innevarande budgetår. Detta motsvarar drygt 53 % av den totala biståndsramen.

Den föreslagna ökningen av anslaget fördelas främst till det

landprogrammerade biståndet, till anslagsposterna Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd som blir ny anslagspost och Bistånd genom

folkrörelser och andra enskilda organisationer. Ett behov av ökade

katastrofinsatser förutses också.

Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas totalt till 1 968 milj.kr.

vilket innebär en minskning med 149 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår.

Minskningen beror bl.a. på att det stöd som påbörjats till några länder med

medel från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder i förslaget förts

över till berörd myndighet. Medel för näringslivsutveckling genom en ny

myndighet har också beräknats under anslaget.

Under biståndsbudgeten redovisas medlen för östeuropabistånd under anslagen C

1. Bidrag till internationella biståndsbidrag, anslagsposten Världsbanksgruppen

och C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.

Ett fortsatt stöd till reformprocesser i Central- och Östeuropa har inrymts i

budgetförslaget.

Några av de förändringar av anslagsteknisk art som regeringen föreslår

framgår enligt följande.

Inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA bör enligt propositionen

nya anslagsposter föras upp för Uganda och för Projektbistånd till

Latinamerika. Medel för insatser inom områdena demokrati, mänskliga rättigheter

och humanitärt bistånd har i förslaget förts samman till en ny anslagspost.

Under denna anslagspost upptas också de medel för främjande av demokratisk

utveckling och mänskliga rättigheter som tidigare redovisats som en delpost

under anslagsposten Särskilda program.

Under anslaget C 3. Andra biståndsprogram föreslås att medel för

näringslivsutveckling genom en ny myndighet anvisas under en särskild

anslagspost, utöver de belopp som är avsedda att föras över till den nya

myndigheten från delposten Tekniskt samarbete genom BITS och anslagsposterna

för IMPOD och SWEDFUND samt från nuvarande ramanslaget E 5, IMPOD. Delar av de

direkt anvisade medlen för den nya myndigheten motsvarar belopp som tidigare

anvisats bl.a. för metodutveckling avseende industriteknik inom anslagsposten

Särskilda program.

Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande

tabell.

Tabell 2. Biståndsanslagen budgetåren 1988/89-1991/92 (milj.kr.)

______________________________________________________________________________

Anvisat Anvisat Anvisat Förslag Förändring

1988/89 1989/90 1991/92 1991/92 90/91-91/92

______________________________________________________________________________

C 1. Bidrag till interna-

tionella biståndsprogram 2 960,0 3 333,5 3 566,2 3 319,4 - 246,8

C 2. Utvecklingssamarbete

genom SIDA 5 572,8 6 190,0 6 787,0 7 305,0 + 518,0

C 3. Andra bistånds- (1)

program 1 364,2 1 647,3 2 117,0 1 968,0 - 149,0

C 4. Styrelsen för inter-

nationell utveckling (SIDA) 212,9 222,0 246,0 269,6 + 23,6

C 5. Styrelsen för u-lands-

utbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) (2) 21,2 21,8 49,9 54,9 + 11,4

C 6. Styrelsen för u-lands-

forskning (SAREC) 10,3 11,1 15,4 21,0 + 5,6

C 7. Nordiska afrika-

institutet 3,8 4,4 5,0 5,7 + 0,7

C 8. Beredningen för inter-

nationellt tekniskt-

ekonomiskt samarbete (BITS) 5,6 6,7 10,8 14,6 + 3,8

C 9. Bidrag till styrelsen

för u-landsutbildning i

Sandö (Sandö U-centrum) (3) 6,8 + 0,4

Avräkning för vissa asylkostnader 700,0 + 700,0

Övriga biståndskostnader som

finansieras över andra huvud-

titlar eller anslag 171,5 193,7 202,6 206,0 + 3,4

TOTALT: 10 350,9 11 660,9 13 000,0 13 871,0 + 871,0

____________________________________________________________________________

(1) Anslaget C 3. Andra biståndsprogram är ett nytt anslag fr.o.m. budgetåret

1988/89. Det innehåller delar av det tidigare anslaget C 8. Övriga

u-landspolitiska insatser m.m. samt medel för SARECs programverksamhet,

tidigare redovisade under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

(2) I anslaget ingår 6,4 milj.kr. för bidrag som fr.o.m. budgetåret 1991/92

redovisas under anslaget C 9. Bidrag till styrelsen för U-landsutbildning i

Sandö (Sandö U-centrum).

(3) Medel under anslaget har tidigare redovisats under anslaget C 5.

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum).

Sammanfattning av motionerna

Samtliga partier delar regeringens uppfattning att länderna i Central- och

Östeuropa skall erhålla svenskt bistånd för sin ekonomiska och demokratiska

återuppbyggnad. Förutom moderata samlingspartiet motsätter sig dock

oppositionspartierna att biståndet till Central- och Östeuropa finansieras inom

ramen för enprocentsmålet. I stället anser dessa partier att biståndet inom

enprocentramen i sin helhet bör användas för insatser i u-länderna. Folkpartiet

liberalerna, centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna föreslår

att biståndet ökar utöver enprocentsramen för att tillgodose biståndsbehovet i

Central- och Östeuropa. Centerpartiet och vänsterpartiet förordar också att

detta bistånd redovisas utanför biståndsanslaget under littera A

Utrikesförvaltningen. Moderaterna föreslår en ny anslagspost inom

biståndsanslaget för insatserna i Central- och Östeuropa och en separat delpost

för Baltikum. Miljöpartiet de gröna föreslår att biståndet till Central- och

Östeuropa utgår inom ramen för en miljöfond.

Två partier anger i särskilda yrkanden förslag om biståndets totalram för

nästa budgetår. Folkpartiet liberalerna anger ramen till 14 171 milj.kr. medan

vänsterpartiet anger 14 948 milj.kr.

Tre partier, fp, v och mp, går emot regeringens förslag om att mot

biståndsanslaget avräkna 700 milj.kr. för mottagande i Sverige av

asylberättigade flyktingar från u-länder.

Utskottet

Utskottet behandlar under denna rubrik yrkanden som avser totalramen för

biståndet, vissa beloppsyrkanden rörande biståndet till Central- och Östeuropa

samt yrkanden med anknytning till enprocentmålet. Utskottet kommer under våren

att i ett separat betänkande behandla de motioner som väckts rörande

användningen och innehållet i biståndet till Central- och Östeuropa.

Ett antal motioner från folkpartiet liberalerna (U246), centerpartiet (U231),

vänsterpartiet (U244) och miljöpartiet (U239) jämte en enskild motion U253 (s)

återspeglar en oro över att finansieringen av insatserna i Central- och

Östeuropa över biståndsramen sker på bekostnad av resursöverföringen till

u-länderna.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Regeringen lade förra

året fram förslag om ett biståndsprogram för Central- och Östeuropa

innefattande insatser till ett belopp av 1 miljard kronor över tre år, varav

900 milj.kr. finansieras över biståndsanslaget. Utanför detta program om 1

miljard finansieras bl.a. Sveriges deltagande i Europeiska utvecklingsbanken

(EBRD). De insatser som påbörjats och planeras faller enligt utskottets

uppfattning väl inom ramen för de svenska biståndsmålen, med tonvikten lagd på

miljöförbättrande åtgärder samt främjande av en demokratisk utveckling och

reformer i marknadsekonomisk riktning. Flera av de central- och östeuropeiska

ländernas bruttonationalinkomster ligger i nivå med vissa u-länders. De

stödinsatser som behövs för att underlätta genomförandet av reformprogram som

igångsatts i de central- och östeuropeiska länderna har flera likheter med

motsvarande insatser i u-länder, exempelvis det förvaltningsbistånd som lämnas.

Utskottet anser därför det motiverat att med biståndsmedel stödja de central-

och östeuropeiska ländernas utveckling under det skede då stora krav ställs på

uppbyggnad och reformering av deras ekonomiska och politiska system liksom på

en restaurering av miljön. Utskottet vill här tillfoga att en positiv

utveckling i Central- och Östeuropa på lång sikt sannolikt kommer att vidga

utrymmet för resursöverföringen till u-länderna.

De föreslagna insatserna i de central- och östeuropeiska länderna är viktiga

och betydande men sett i relation till hela biståndet av relativt begränsad

omfattning volymmässigt. Grovt beräknat motsvarar de biståndsfinansierade

insatserna ca 2 % av det totala biståndet. För innevarande budgetår kunde

biståndet till Central- och Östeuropa inrymmas i en mycket stor total ökning av

biståndsramen. Den nominella ökningen av biståndets totalanslag enligt

förslaget för nästkommande budgetår uppgår till 871 milj.kr., således i nivå

med hela treårsanslaget för Central- och Östeuropa. Utrymmet har enligt årets

budgetproposition ökat ytterligare genom en anslagsteknisk förändring vad

gäller bidraget till IDA. Utskottet anser mot denna bakgrund att Sveriges

möjligheter att långsiktigt stödja de fattigaste ländernas utveckling inte

försämras genom biståndsinsatserna i Central- och Östeuropa.

I motion U253 (s), yrkande 2, föreslås att anslaget till Central- och

Östeuropa för budgetåret 1992/93 ges ett särskilt konto och skiljs ut från

biståndsanslaget. I motion U240 (m) och U531 (m) förordas att inom ramen för

biståndsanslaget två nya huvudprogram inrättas: "Utvecklingssamarbete med

Central- och Östeuropa" samt "Samarbetsprogram med Estland, Lettland och

Litauen". Sistnämnda program föreslås anslagsmässigt förstärkas med 50 milj.kr.

I motion U239 (mp) föreslås att samarbetsprogrammet för Central- och Östeuropa

i sin helhet finansieras genom en nyinrättad europeisk miljöfond uppgående till

en miljard. Även i motion U203 (fp) föreslås att östeuropastödet utökas med

50 milj.kr. för bistånd till Baltikum.

Utskottet konstaterar att propositionens medelsförslag vad gäller samarbetet

med Central- och Östeuropa fördelar sig på anslagen C 1. Multilateralt

utvecklingssamarbete när det gäller multilaterala insatser och C 3. Andra

biståndsprogram vad gäller bilaterala insatser. Utskottet har ingen erinran mot

denna anslagstekniska uppdelning. Utskottet noterar vidare att av de medel som

anslagits för bilateralt samarbete med Central- och Östeuropa utom Polen, dvs.

225 milj.kr. över tre år, avses merparten att användas för insatser i Baltikum.

Baltikum är med andra ord redan ett prioriterat område.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U203 (fp), yrkande 6 i motion U239 (mp),

yrkandena 25 och 26 i motion U240 (m), yrkande 1 i motion U244 (v), yrkande 1

(delvis) i motion U246 (fp), yrkande 2 i motion U253 samt yrkandena 7 och 8 i

motion U531 (m).

Yrkande 2 i motion U246 (fp) och yrkande 2 i motion U244 (v) går emot

propositionens förslag om finansiering av vissa flyktingkostnader över

biståndsanslaget.

När det gäller regeringens förslag i denna del kan utskottet konstatera att

sådan finansiering med biståndsmedel ligger i linje med de regler som

uppställts av OECDs biståndskommitté DAC, det organ som bl.a. har till uppgift

att granska i-ländernas bistånd. Härutöver kan anföras att även mottagande av

flyktingar är ett uttryck för internationell solidaritet.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 2 i motion U246 (fp) och

yrkande 2 i motion U244 (v).

Folkpartiet liberalerna ser enligt motion U246 enprocentmålet som en etapp i

linje med den långsiktiga ambitionen om 2 % av BNI till bistånd. Även

vänsterpartiet anser enligt motion U244 att målsättningen bör vara att 2 % av

bruttonationalinkomsten går till biståndet och att biståndsanslaget nästa

budgetår bör öka med 10 %. I motion U253 (s) anförs att Sverige i

internationella fora skall verka för att andra i-länder höjer sitt bistånd,

samt att det svenska målet om 1 % av BNI till bistånd till de fattiga länderna

på sikt skall nås. I motion U253 (s) anges också att budgetpropositionens

förslag vad gäller bistånd till Central- och Östeuropa och flyktingkostnaderna

innebär en försvagning av enprocentmålet. Detta kan enligt motionen accepteras

som en tillfällig lösning i en pressad ekonomisk situation, men på sikt och

senast budgetåret 1993/94 bör biståndet återgå till sin ursprungliga nivå.

Den av riksdagen fastlagda målsättningen om att biståndet skall utgöra 1 % av

BNI är inte formulerad som en övre gräns och utesluter inte framtida ökningar

av det svenska biståndets andel av BNI. Utskottet anser i likhet med vad som

framfördes i föregående biståndsbetänkande (1989/90:UU15) att det inte nu finns

anledning att uppställa nya kvantitativa mål för biståndet. Det är desto mer

angeläget att fortsatt uppmärksamma kvalitetsaspekterna i biståndet och utforma

biståndet så att det allt bättre kan möta behoven i u-länderna.

Utskottet tillstyrker mot bakgrund av ovanstående regeringens förslag till

total medelsram för biståndet om 13 871 milj.kr. Detta belopp motsvarar 1 % av

den uppskattade bruttonationalinkomsten för nästa budgetår.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sverige, jämte endast

Danmark, Norge och Nederländerna, uppfyller FNs 0,7-procentsmål. Det är de

faktiska biståndsutbetalningarna som härvid beräknas. Dessa varierar av

naturliga skäl något över åren. 1989 uppgick de svenska biståndsutbetalningarna

till 0,97 % av BNI. Utskottet noterar i detta sammanhang med oro att de

internationella biståndsflödena enligt DACs statistik stagnerat under senare

år, givetvis med stora variationer mellan de olika biståndsgivande länderna.

Utskottet utgår ifrån att Sverige, i samarbete med främst övriga nordiska

länder, även i fortsättningen kraftfullt kommer att driva volymfrågan i olika

internationella fora i syfte att verka för en bättre uppfyllelse av det

biståndsmål FNs medlemsstater kommit överens om.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 1 (delvis) och yrkande 41 i motion U246

(fp), yrkande 3 (delvis) i motion U244 (v). Yrkandena 1, 3 och 4 i motion U253

(s) får anses besvarade.

Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet

Propositionen (s. 51--88 )

De senaste årens världspolitiska förändringar, de stora skillnaderna i

u-ländernas utveckling under loppet av 1980-talet och de växande ömsesidiga

beroendena mellan u- och i-länder har enligt propositionen ställt det

internationella samarbetet inför svåra och också nya utmaningar.

I ekonomiskt hänseende har det handlat om att återupprätta tillväxten i svårt

krisdrabbade länder och om att få till stånd en mer öppen, stabil och gynnsam

internationell ekonomisk omgivning. I miljömässigt hänseende har det handlat om

att hitta formerna för ett samarbete kring de globala och internationella

miljöhoten, liksom för stödet till de fattiga ländernas ansträngningar att

skapa en miljömässigt hållbar utveckling. Det har också handlat om att i den

avspänning som rått mellan stormakterna stödja en utveckling mot fred och

återuppbyggnad i områden som drabbats av krig och konflikt, liksom en

utveckling mot demokrati och frihet i länder där mänskliga rättigheter

förtrampats.

Regeringen välkomnar också det budskap som klart framkommer i rapporterna

Human Development Report 1990 (UNDP) och World Development Report 1990 (IBRD)

att det finns realistiska möjligheter att avsevärt minska antalet fattiga i

världen om man tillämpar en utvecklingsstrategi som kombinerar ekonomisk

tillväxt med en rättvisare resursfördelning och sociala insatser.

Det internationella samfundet kan stödja u-länderna på många sätt: minskad

protektionism, ökade resursflöden, skuldlättnad och, inte minst, en stabil

världsekonomisk omgivning. För lång tid framöver kommer också biståndet att

spela en central roll, särskilt i de fattigaste länderna.

Demokratifrämjande bistånd

Regeringen framhåller att demokratimålet bär i sig de grundläggande

bevekelsegrunderna för utvecklingssamarbetet, eftersom det baseras på

uppfattningen om och engagemanget för alla människors lika värde och deras

grundläggande rätt till ett liv i frihet från förtryck och utsugning.

Genom demokratimålet tar Sverige ställning mot alla former av politiskt

förtryck. Det är ett uttryck för strävan att stärka förutsättningarna för mera

rättvisa och öppna samhällen som ger den enskilde möjligheter att delta aktivt

i både den ekonomiska och politiska processen. Demokrati är en av

förutsättningarna för att driva utvecklingen framåt.

Demokratimålet är också ett åtagande att främja respekt för mänskliga

rättigheter, så som de definieras i de konventioner som Sverige anslutit sig

till och som huvudsakligen består av två grupper av rättigheter: de politiska

och medborgerliga samt de ekonomiska och sociala. För Sverige har båda

grupperna av rättigheter lika stor betydelse, även om de är olika till sin

karaktär.

Det svenska biståndet utgör, med sitt omfång och innehåll, i sin helhet ett

stöd till u-ländernas ekonomiska och sociala rättigheter. Det långsiktiga

stödet för att stärka ekonomisk tillväxt och rättvis fördelning och betoningen

av insatser i de sociala sektorerna är här av särskild vikt. De båda grupperna

av rättigheter är kopplade till varandra. Så är exempelvis läskunnigheten ett

viktigt verktyg för att kunna tillvarata de medborgerliga och politiska

rättigheterna.

Stödet till de medborgerliga och politiska rättigheterna utgörs både av

långsiktiga insatser för mänsklig utveckling, som exempelvis utbildning, samt

riktat stöd till insatser med särskild effekt för att föra utvecklingen mot

demokrati framåt. I arbetet stöds processer mot demokrati genom bidrag till

reformer och program som stärker yttrande- och tryckfrihet,

organisationsfrihet, rättssäkerhet, folkligt deltagande och insyn, politisk

mångfald och fria val.

Den internationella utvecklingen har under det gångna året präglats av

avspänningen mellan stormakterna och demokratisering i många tidigare

centralstyrda länder. Den senare tidens händelser i Mellanöstern kastar sin

skugga över det faktum att många utdragna regionala konflikter kommit närmare

en lösning. Mot denna internationella bakgrund och med planekonomiernas

sammanbrott i Central- och Östeuropa som referens, betonas i dag demokratin som

drivkraft för utveckling av allt fler aktörer i utvecklingssamarbetet. Detta

gäller såväl industriländerna inom OECD som de afrikanska länderna inom den

afrikanska samarbetsorganisationen OAU.

I biståndet används enligt propositionen omfattande resurser för stöd till

människor som drabbats av krig, konflikter och politisk förföljelse. Fortsatt

stora och delvis nya behov finns av stöd till humanitär verksamhet. Freds- och

demokratiseringsprocesserna i Latinamerika och södra Afrika kan på sikt minska

behoven av den form av stöd som hittills lämnats till dessa områden. I stället

ökar behoven av stöd till de demokratiseringsprocesser som inletts i dessa och

många andra u-länder.

Gemensamt är att utvecklingen mot demokrati inletts, snarare än fullföljts, i

och med de politiska och konstitutionella reformer som nu genomförs.

I Asien är bilden mer komplicerad. Länder som Vietnam och Laos har öppnat

ekonomierna för privata initiativ och marknadskrafter, men tvekar ännu inför en

motsvarande politisk öppning. Flera länder i Sydasien har demokratiska

konstitutioner, flerpartisystem och en lagstiftning som garanterar

rättssäkerheten. I praktiken är det emellertid endast ett fåtal som fullt ut

kan utnyttja sina medborgerliga och politiska rättigheter, medan majoriteten av

de absolut fattiga endast i ringa utsträckning deltar i den politiska

processen.

Den fortsatta och ökade satsningen på ett demokratifrämjande bistånd sker

enligt propositionen i en u-landsverklighet där den politiska utvecklingen är

mer dynamisk än någonsin. Från många u-länder efterfrågas erfarenheter från

demokratiska samhällsbyggen i andra länder, däribland Sverige. För att på bästa

sätt tillvarata dessa möjligheter och kunna tillmötesgå u-ländernas växande

efterfrågan på bistånd för utveckling av demokrati, rättsliga system m.m.

föreslår regeringen att föra samman tidigare aktiviteter under olika

anslagsposter till en ny anslagspost under reservationsanslaget C 2.

Utvecklingssamarbete genom SIDA för Demokrati, mänskliga rättigheter och

humanitärt bistånd. Arbetet med dessa frågor skall föras på flera plan och

vägledas av följande riktlinjer.

För det första skall företrädare för svenskt bistånd utnyttja möjligheterna

att i dialogen med mottagarländerna konsekvent framföra vår syn på demokrati

och mänskliga rättigheter.

För det andra innebär biståndet ett långsiktigt arbete för att bygga upp

kunskap, ansvarstagande och självtillit vilket utgör en investering för

demokrati i framtiden.

För det tredje har behov, möjligheter och efterfrågan inneburit ett ökat

utrymme för riktade insatser för demokrati och mänskliga rättigheter.

För det fjärde har en metodutveckling skett inom det speciella stödet till

demokratiska processer, som utvecklats inom anslagsposten Särskilda program och

insatser i samband med de allmänna valen. Dessa erfarenheter kan enligt

propositionen utnyttjas för insatser som kan genomföras i en rad länder, för

att förstärka processer mot demokrati.

För det femte skall de unika erfarenheter utnyttjas som vunnits när det

gäller stöd till hela befolkningsgrupper som utsatts för apartheid eller andra

former av politiskt förtryck i södra Afrika och Latinamerika.

För det sjätte skall även fortsättningsvis ett brett stöd utgå till olika

organisationer för mänskliga rättigheter.

Miljö och utveckling

I u-länderna är enligt regeringen de stora miljöhoten ofta direkt

fattigdomsrelaterade. Fattiga människor och fattiga länder tvingas till ett

icke hållbart utnyttjande av naturresurser för att kortsiktigt tillfredsställa

behov av livsmedel, brännved etc. Därigenom hotas på sikt den resursbas som

utgör själva grunden för den framtida utvecklingen.

Markförstöring, skogsskövling, vattenbrist samt en alltför hög

befolkningstillväxt och urbanisering hotar utvecklingen i en stor del av tredje

världen. Särskilt destruktiva uttryck tar sig sambanden mellan fattigdom och

miljöförstöring i Afrika söder om Sahara.

Sammanbrott i naturresurshanteringen och i miljön i enskilda u-länder kan,

förutom att vara förödande för de direkt drabbade människorna, leda till

dramatiska konsekvenser regionalt och globalt. Det finns allt fler exempel på

de invecklade men potentiellt katastrofala samband som råder mellan fattigdom,

miljö- och naturresursförstöring och social och politisk oro.

Insikten om den ömsesidiga nyttan av en god global miljö och en god

naturresurshushållning har lett till att det internationella miljöarbetet

intensifierats. Den svenska synen i detta arbete präglas av att i-länder och

u-länder har ett gemensamt ansvar och intresse att värna den globala miljön.

Genom att huvuddelen av källorna när det gäller sådana miljöproblem som t.ex.

uttunningen av ozonlagret, växthuseffekten och markförsurning återfinns i

i-länderna, har i-länderna ett särskilt ansvar för att åtgärda dessa problem.

I-länderna har dessutom ett särskilt ansvar genom sin dominerande roll i

världsekonomin.

I slutet av år 1989 fattade FNs generalförsamling beslut om att anordna en

konferens om miljö och utveckling under år 1992. Ett omfattande

förberedelsearbete har inletts inför konferensen. Sverige verkar för att man

vid konferensen skall kunna fatta konkreta och handlingsinriktade beslut.

Det är enligt propositionen viktigt att dessa förhandlingar präglas av ett

integrerat synsätt där man inte ser miljön som en enskild sektor, oberoende av

utvecklingen i övrigt.

Det står enligt propositionen helt klart att en ökad resurs- och

tekniköverföring måste ske från i-länderna till u-länderna för att u-länderna

skall kunna vidta verkningsfulla åtgärder för en hållbar utveckling. Detta

förutsätter bl.a. att alla i-länder tar sitt ansvar och når upp till en

biståndsvolym som åtminstone motsvarar FNs 0,7-procentmål.

Kvinnoinriktat bistånd

Kvinnornas villkor och möjligheter har stor betydelse för den sociala

utvecklingen liksom på befolkningsområdet. En växande insikt finns också om

deras centrala roll för ekonomisk utveckling. En höjning av produktiviteten,

inte minst i jordbruket, är en förutsättning för att de fattiga länderna i

Afrika skall komma ur sin ekonomiska kris. I dessa samhällen är det ofta

kvinnorna som bär den tyngsta arbetsbördan i jordbruket. Miljöfrågorna är också

i hög grad kvinnorelaterade då det oftast är kvinnorna som hämtar vatten och

brännved, planterar träd och svarar för markvården.

Det är också enligt propositionen viktigt att verka för att stärka kvinnors

inflytande över beslut och att stödja strävanden och reformer för att ge

kvinnorna en rättslig ställning av likaberättigande med männen.

En integrering av kvinnoaspekter i biståndet innebär att hänsyn till kvinnors

behov och potential skall tas i beredningen av biståndsinsatser inom alla

områden. Utbildning av personalen spelar en stor roll i denna strävan. SIDA har

på detta område nått goda resultat. Det är angeläget att personal även inom

övriga delar av biståndet ges möjlighet till sådan utbildning.

Inom utrikesdepartementet har en översyn av kvinnors roll i det svenska

biståndet utförts under året. Översynen har följts upp med ett seminarium där

företrädare för biståndsmyndigheter och enskilda organisationer deltog.

Översynen bekräftade en hög medvetenhet om kvinnors roll hos de olika

biståndsorganen.

Samtidigt konstaterades att det i alla delar av biståndet är både möjligt och

angeläget att ta hänsyn till könsrollsaspekter. Regeringen anser att även de

mindre biståndsmyndigheterna på samma sätt som SIDA bör utarbeta praktiskt

inriktade strategier för att i resp. verksamhet främja utveckling för och genom

kvinnor. Redovisningar av detta strategiarbete bör lämnas i nästa

anslagsframställning.

På samma sätt som kvinnoaspekter integreras i det bilaterala biståndet verkar

Sverige för att kvinnofrågorna skall uppmärksammas i de multilaterala

biståndsorganens verksamhet. Inte minst FNs arbete på området har gjort att det

finns ett principiellt erkännande om kvinnans viktiga roll. Sverige verkar

därför aktivt för att fler kvinnor skall komma i beslutsfattande ställning i

FN-sekretariaten och i de internationella utvecklingsbankerna, som en av

förutsättningarna för en ökad förståelse för integreringen av kvinnor i den

allmänna utvecklingsprocessen.

Samarbete med Central- och Östeuropa

Omvälvningarna i Central- och Östeuropa under 1989 har enligt propositionen

öppnat nya möjligheter för folken i dessa länder, för den europeiska

integrationen, liksom för det globala samarbetet. Det förbättrade

internationella samarbetsklimatet och de resurser som kan frigöras genom

nedrustning skapar förutsättningar för förnyade utvecklingsansträngningar.

Att bygga upp demokratiska samhällssystem, omvandla de centralstyrda

ekonomierna och stoppa miljöförstöringen ställer stora krav på samhällena.

Samtidigt är i flera länder många frågor om folks rätt till självständighet och

självbestämmande ännu olösta. För världen, och naturligtvis också för Sverige

som nära grannland, är det viktigt att länderna kan fullfölja omdaningen av

sina samhällen fredligt och framgångsrikt. Därför är enligt propositionen ett

betydande svenskt och internationellt stöd till reformprocessen motiverat.

Regeringen konstaterar att det internationella stödet till Central- och

Östeuropa är omfattande. Samtliga OECD-länder har satt av resurser för detta

nya samarbete. Multilaterala institutioner som Internationella valutafonden,

Världsbanken, den nya Europeiska utvecklingsbanken och OECD har engagerats i

stödet till de ekonomiska reformerna. För att bättre samordna insatserna möts

regelbundet en grupp av 24 industrialiserade länder, den s.k. G24-gruppen, i

Bryssel för att diskutera insatserna.

I december 1989 presenterades regeringens förslag om 1miljard kronor, för

samarbete med de östeuropeiska länderna över de närmaste tre åren. Riksdagen

beslutade under våren 1990 att 900 milj.kr. skulle finansieras över

biståndsanslaget, medan övriga 100 milj.kr. finansieras över andra anslag. För

omedelbara insatser i Rumänien avsattes i januari 1990 även 20milj.kr. från

biståndets katastrofanslag. Riksdagen har vidare godkänt ett svenskt bidrag

till Europeiska utvecklingsbankens kapital om totalt ca 525 milj.kr.,

finansierat över finansdepartementets huvudtitel.

Tabell 3. Samarbete med Central- och Östeuropa 1990/91--1992/93

00>Bilateralt samarbete

00>med Polen: 98>300 milj.kr.

00>varav:

00>03>Miljöinsatser och annan

kunskapsutveckling 70>270

00>03>Folkrörelsestöd 70>30

00>Bilateralt samarbete med övriga

00>Central- och Östeuropa: 98>225 milj.kr.

00>varav:

00>03>Miljöinsatser 70>45

00>03>Kunskapsutvecklande insatser till

00>stöd för reformer inom andra områden70>105

00>03>Folkrörelsestöd och

kultursamarbete 70>60

00>03>Andra bilaterala insatser 70>15

00>Multilaterala insatser 98>375 milj.kr.

00>varav:

00>03>EFTA-fond för Jugoslavien

under 5 år 70>160

00>03>Nordiska miljöfinansierings-

00>03>bolaget under 6 år 70>110

00>03>Konsultfond i samarbete

med

00>03>Världsbanken 70>15

00>03> Ofördelat 70>90

00>Insatser från andra anslag än bistånds-

00>anslaget för främjande av kontakter m.m. 98>100 milj.kr.

00>SUMMA 98>1 000 milj.kr.

Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet utgörs av bilaterala

insatser. Ett samarbete är enligt propositionen möjligt med samtliga länder i

Central- och Östeuropa som nu reformerar de tidigare politiska och ekonomiska

systemen. De flesta insatser kommer att genomföras i områden belägna nära

Sverige: Polen, de baltiska republikerna och det sovjetiska närområdet. Ett

nära samarbete kommer även att utvecklas med Tjeckoslovakien och Ungern.

Det bilaterala samarbetet uppgår till 525 milj.kr. över treårsperioden, 175

milj.kr. per år., och finansieras över anslaget C 3. Andra biståndsprogram,

anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. BITS har fått huvudansvaret för

att utveckla de bilaterala insatserna. SIDA har ansvaret för att stödja

folkrörelsers och enskilda organisationers samarbete, samt för kulturutbyte.

I föreliggande förslag till budget ges även SWEDFUND möjlighet att samverka

med det svenska näringslivet i Central- och Östeuropa. Fondens grundkapital

tillförs 100 milj.kr. varav 50 milj.kr. för Central- och Östeuropa.

Samarbetet med Polen inleddes redan under budgetåret 1989/90. Sammanlagt

uppgår det bilaterala biståndet till Polen till 300 milj.kr. över perioden.

Huvuddelen av det övriga bilaterala biståndet, som totalt uppgår till 225

milj.kr. under treårsperioden, kommer att gå till de baltiska republikerna och

närområdet i övrigt.

I det bilaterala samarbetet spelar också folkrörelserna och de enskilda

organisationerna en viktig roll. Genom insatser på många olika samhällsområden,

inkl. på miljöområdet och på det humanitära området, nås en stor bredd i

kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte.

Förändringarna i Central- och Östeuropa möjliggör nu enligt propositionen en

snabbare europeisk integration. Multilaterala former för samarbetet är därför

också viktiga. G24-samarbetet omnämndes ovan. Sverige deltar i flera

multilaterala insatser. Den mest betydelsefulla är Europeiska

utvecklingsbanken, som inleder sin verksamhet under år 1991. Den kommer att

vara en viktig källa för kapital för investeringar. Den svenska andelen i denna

bank finansieras inte över biståndsramen.

För multilaterala insatser har 375 milj.kr. avsatts för treårsperioden.

Beslut har fattats om tre insatser: bidrag till EFTAs utvecklingsfond för

Jugoslavien, det nordiska miljöfinansieringsbolaget och en konsultfond för

samarbete med Världsbanken.

Riksdagen godkände i oktober 1990 etablerandet av ett samnordiskt

miljöfinansieringsbolag. Bolaget, Nordic Environment Finance Corporation

(NEFCO), skall med kapital delta i finansieringen av företag som tillverkar

miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Central- och Östeuropa.

Sveriges bidrag till bolagets kapital uppgår till ca 110 milj.kr. och skall

betalas in över en sexårsperiod.

Ett annat exempel på multilateralt samarbete som kommit till som en föjd av

omvälvningarna i Central- och Östeuropa är samarbetet kring Östersjöns miljö.

Vid konferensen i Ronneby i september 1990 enades representanterna för länderna

runt Östersjön om en deklaration för att återställa havets miljö. En särskild

arbetsgrupp har fått i uppgift att utarbeta ett samlat handlingsprogram.

Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd

I februari 1989 tillkallades en kommitté (biståndsorganisationsutredningen)

med uppgift att se över organisation och arbetsformer i det bilaterala

biståndet med huvudsaklig inriktning på biståndet utanför de s.k.

programländerna. Utredningen har avlämnat sitt betänkande, vilket har

remissbehandlats.

Infrastrukturbiståndet bör enligt utredningen även i fortsättningen

handläggas av SIDA och BITS med den arbetsfördelning vad avser länder,

instrument och arbetsformer som präglar de två myndigheterna.

SIDA skall svara för insatser i länder med vilka Sverige avser att bedriva

ett djupt och långsiktigt samarbete, för stöd till enskilda organisationer,

katastrofbistånd, humanitärt bistånd, särskilda miljöinsatser samt särskilda

program. SIDA skall även ansvara för projekt och sektorstöd av långsiktig

karaktär och där ett processinriktat arbetssätt krävs i andra samarbetsländer

än de som har landramar.

BITS skall enligt utredningen fortsätta att arbeta med sina nuvarande

biståndsinstrument och beredningsmetoder. Verksamheten bör dock utvecklas i

vissa avseenden. Från att tidigare ha inriktats främst på tillväxtmålet bör

enligt utredningen verksamheten breddas för att svara även mot övriga

biståndsmål.

SAREC och SITCO svarar för forskningssamarbete resp. bistånd för

näringslivsutveckling i såväl program- som övriga samarbetsländer.

Utredningen föreslår att landprofiler införs som planeringsinstrument i

biståndet. Dessa skall vara ett underlag för en dialog med mottagarlandet om

inriktningen på biståndet. Landprofilerna bör förankras i riksdagen och

redovisas årligen.

Beträffande biståndets fältpresentation föreslår utredningen att

organisationerna skall ha rätt att utforma sin egen fältrepresentation, men att

i normalfallet biståndskontoret bör företräda samtliga biståndsorgan i

programländerna. I andra länder utgör, i förekommande fall, svenska

beskickningar bas. Dessa bör svara för det allmänna underlaget för

biståndspolitiken gentemot berörda länder. Särskilda biståndshandläggare för

den operativa verksamheten skall vid behov kunna knytas till beskickningarna.

SIDA bör tillåtas debitera övriga biståndsorgan för utförda tjänster. Vid

rekryteringen av personal för handläggning av biståndsfrågor bör

biståndskompetens säkerställas och samtliga biståndsorgan och UD ses som

rekryteringsbas.

Utredningen konstaterar att det finns ett otillfredsställt behov av

utvärdering av biståndet på en mer övergripande nivå. Man föreslår att ett

utrednings- och utvärderingssekretariat inrättas som ett komplement till den

utvärderingsverksamhet som finns och måste finnas inom varje myndighet.

Regeringen fastslår med anledning av utredningen att också i framtiden

huvuddelen av insatserna skall koncentreras till ett begränsat antal fattiga

samarbetsländer. Biståndets roll i en svensk utrikespolitik präglad av

solidaritet och strävan efter internationell samverkan gör dock att Sverige

även bör dela med sig erfarenheter och bidra till utvecklingen i en vidare

krets av länder. Regeringen delar utredningens uppfattning att det är

väsentligt att finna effektiva former för planering, samordning och utvärdering

av ett bistånd som växt i omfattning både kvantitativt och i fråga om länder

och ämnesinriktning. Den helhetssyn som utredningen presenterar för

inriktningen och arbetsfördelningen inom det bilaterala biståndet är enligt

propositionens mening en värdefull modell för hur biståndet skall kunna

administreras och bedrivas på ett effektivt sätt.

Sedan direktiven för utredningen fastställdes har enligt propositionen en

utveckling av rollfördelningen mellan BITS och SIDA i linje med utredningens

förslag redan börjat växa fram.

Vidare fastslår regeringen att landramar som programmeringsteknik också i

fortsättningen bör vara det centrala planeringsinstrumentet i de

samarbetsländer för svenskt bistånd där behovet av långsiktighet och

koordinering i samarbetet är särskilt uttalat. Detta är speciellt viktigt i de

fattigaste u-länderna där biståndet även kvantitativt svarar för en stor del av

de tillgängliga resurserna för utveckling. För andra samarbetsländer kan det

vara tillräckligt att i överläggningar fastställa inriktningen på samarbetet

och sedan reglera resursöverföringen enbart genom överenskommelser för de

enskilda projekten. Där särskilda skäl finns kan överenskommelse om samarbetets

inriktning sammanfattas i undertecknade protokoll utan att några utfästelser

görs om finansiella ramar. De av utredningen föreslagna landprofilerna

skulle enligt propositionen kunna bli ett viktigt planeringsinstrument. Ett

utvecklingsarbete inom utrikesdepartementet har initierats för att utarbeta

landprofiler för ett antal samarbetsländer utanför programlandskretsen. Det är

regeringens avsikt att i anslutning till det årliga beslutet om

budgetpropositionen för riksdagen redovisa innehållet i dessa landprofiler.

Vad beträffar det näringslivsinriktade biståndet finner regeringen

utredningens analys av de tre nivåerna för avväganden och stöd värdefull. En

effektiv hjälp till utveckling av näringslivet i u-länderna är en hjälp till

självhjälp som, inte minst mot bakgrund av den låga tillväxten i stora grupper

av u-länder, förtjänar förnyad uppmärksamhet i biståndet. Regeringen instämmer

i utredningens inställning att den viktigaste förutsättningen för att utveckla

u-ländernas näringsliv är att ett gynnsamt inhemskt klimat för detta skapas.

Regeringen välkomnar i detta sammanhang SIDAs överväganden om att inrätta en

särskild byrå för förvaltningsbistånd.

I propositionen anges att den nuvarande organisationen av

näringslivsbiståndet ur ett u-landsperspektiv kan betraktas som splittrad

och alltför begränsad i sitt mandat och verksamhetsområde. En samordning skulle

effektivera biståndet och ge fördelar både för u-länderna och för den svenska

resursbasen. Regeringen föreslår därför att en ny organisation för industri-

och näringslivsstöd bildas. Verksamheten bör inriktas på att stödja företag och

företagande genom bl.a. utbildningsinsatser, managementstöd och aktiv samverkan

med finansieringsinstitut i u-länderna. Den nya organisationen skall i sina

kompetens- och institutionsutvecklingsinsatser kunna lämna gåvobistånd, men det

är samtidigt angeläget att organisationen, i likhet med dagens SWEDFUND, får en

affärsmässig prägel.

Organisationen skall vara inriktad på att främja konkurrensutsatta

aktiviteter.

Regeringen föreslår att IMPOD ingår i den nya organisationen för

näringslivsutveckling. Det bör, enligt propositionen, inom ramen för denna

organisation vara möjligt för IMPOD att bevara den identitet som är viktig i

den direkt handelsfrämjande verksamheten samtidigt som dynamiska

utvecklingsmöjligheter i ett vidare sammanhang öppnas.

För att precisera utformning och mandat för den nya myndigheten avser

regeringen tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med medverkan från

berörda myndigheter. En överflyttning av medel för beräknat tio tjänster från

SIDAs industribyrå förutses. Den nya myndigheten bör få en personalstat på ca

45 personer. I samband med att myndigheten bildas bedömer regeringen att en

rationalisering av administrationen kan genomföras. För den inledande

egenfinansierade verksamheten anslås 25 milj.kr. utöver de medel som anvisas

till BITS för utbildningsstöd i SWEDFUND-projekt samt för IMPOD under

budgetåret 1991/92. Beloppet innefattar medel för industriutveckling

motsvarande 20 milj.kr. som tidigare anvisats under anslagsposten särskilda

program under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. I enlighet med

förslag i utredningen Kunskapsöverföring genom företagsutveckling (SOU 1988:4)

bör SWEDFUNDs grundkapital som för närvarande uppgår till 250 milj.kr. ökas.

Under budgetåret 1991/92 föreslås därför en inbetalning med 100 milj.kr. varav

50 milj.kr. för insatser i Central- och Östeuropa.

Utredningens förslag om att biståndsmyndigheterna själva skall få avgöra

behov av fältrepresentation och finansiera denna inom sakanslagen tillstyrks av

remissinstanserna. Regeringen instämmer i förslaget men vill framhålla att det

även i fortsättningen skall vara ambassadernas uppgift att svara för

fältrepresentationen vad gäller den biståndspolitiska planeringen, ekonomisk,

politisk och social rapportering etc. Regeringen delar utredningens förslag om

att myndigheterna skall kunna debitera varandra för utförda tjänster och anser

att samma rätt bör tillkomma ambassader.

Övrigt utrednings- och förändringsarbete i biståndet

Utvärdering, effektivitet och lärande i biståndet

Regeringen anser att det analysarbete som inleddes hösten 1989 rörande

effektivitetsfrågorna i biståndet nu har slutförts. Regeringen menar att den

genomförda utredningen visar att det är möjligt att mot bakgrund av målen och

utifrån utvärdering på program-, sektors- och projektnivå besvara frågan om det

inom biståndet görs rätt saker och om insatta resurser utnyttjas effektivt. Mot

bakgrund av svårigheterna är det viktigt att ägna stor uppmärksamhet åt

metodfrågorna.

Inom alla biståndsmyndigheterna genomförs en stor mängd utvärderingar. Det är

naturligt att biståndet tillhör de verksamheter där utvärdering i olika former

har en framskjuten plats. På SIDA finns en särskild utvärderingsenhet som

initierar och utför utvärderingar. I de andra biståndsmyndigheterna pågår en

uppbyggnad. Att med ett aktivt eget analysarbete skapa underlag för

biståndspolitiken är enligt propositionen en viktig uppgift också för

regeringskansliet.

Utredningen ger också förslag rörande en något mer fristående utvärderings-

och analysfunktion inom den samlade biståndsorganisationen. Regeringen finner

att detta också ligger i linje med biståndsorganisationsutredningens förslag

(SOU 1990:17) och det tillstyrkande till detta förslag som erhållits i

remissvaret från den parlamentariska utredningen om det multilaterala

biståndet. För att ta ställning till förslaget anser regeringen det värdefullt

att genom ett särskilt remissförfarande inhämta synpunkter i en bredare krets,

där utredningens olika förslag kan ytterligare belysas.

Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika

Under år 1990 har ett arbete pågått inom utrikesdepartementet i syfte att

närmare analysera förutsättningar och former för biståndet till Latinamerika på

1990-talet. Analysarbetet har tagit sin utgångspunkt i de latinamerikanska

ländernas ekonomiska och politiska läge och i ansträngningarna för ekonomisk

anpassning och återhämtning. En viktig frågeställning har varit hur de gångna

årens demokratiska landvinningar bäst kan befästas, givet realistiska

förutsättningar och möjligheter. Regeringen anser att Sverige, genom insatser

för att främja demokrati och social utveckling i Latinamerika, även kan bidra

till att skapa förutsättningar för en stabil ekonomisk utveckling som kan vända

den ekonomiska krisen mot tillväxt, framtidstro och mänsklig utveckling.

Propositionen redovisar mer i detalj utvecklingen i Latinamerika och redovisar

de principiella slutsatser som dragits.

Regeringen anser sammanfattningsvis att stora insatser måste till för att få

till stånd en bärkraftig ekonomisk utveckling, som möjliggör en real tillväxt i

Latinamerika under 1990-talet. De latinamerikanska länderna måste öka den

inhemska resursmobiliseringen och utnyttja sina resurser effektivare. Särskilt

viktigt är därvid att skapa förtroende för den förda ekonomiska politiken hos

de egna medborgarna. Därtill krävs att det internationella resursflödet till

Latinamerika ökas genom en kombination av skuldlättnad, investeringar, ökad

handel och ökat biståndsflöde. Biståndet bör utgöra ett komplement till de

kraftfulla ekonomiska åtgärder som krävs av de latinamerikanska länderna.

Biståndsmedel bör användas strategiskt till insatser som skapar tilltro till

Latinamerikas framtid i den internationella ekonomin. Med ett ömsesidigt ansvar

hos länderna själva och internationella aktörer kan biståndet komma in som en

faktor med katalysatoreffekt.

I propositionen konstateras att det svenska biståndet till Latinamerika har

ökat snabbt under senare år. SIDA, BITS och SAREC har till regeringen redovisat

sina erfarenheter av utvecklingssamarbete med Latinamerika.

De svenska erfarenheterna och kontakterna har varit värdefulla när

biståndsformerna under senare år anpassats till de politiska skeendena i t.ex.

Centralamerika och Chile. En förskjutning av biståndet genom SIDA har ägt rum

från humanitärt bistånd till utvecklingsinsatser i sociala sektorer.

Sverige har, genom enskilda organisationer och FN-systemet, lämnat omfattande

stöd till flyktingar, hemlösa och andra offer för krig och förföljelse i

Centralamerika. Under de senaste fem åren har stödet sammanlagt uppgått till ca

500 milj.kr. Genom det humanitära biståndet har breda kontaktytor byggts upp

med folkliga organisationer och krafter som verkar för fred, försoning och

demokrati. Det är nu naturligt att det mångåriga stödet till de demokratiska

krafterna övergått till bilaterala överenskommelser. Det bilaterala biståndet

lämnas som ett stöd till återupprättandet av demokratin där insatser till en

början framför allt görs inom sociala sektorer genom SIDA. BITS och SAREC har

inlett samarbete med Chile. På något längre sikt kommer samarbetet med Chile

att inriktas på kunskapsöverföring och tekniskt samarbete.

Sveriges stöd till forskning i och forskningssamarbete med Latinamerika har

främst gått till landsbygdsutveckling, miljö och samhällsvetenskap.

Det tekniska samarbetet med Latinamerika har utvecklats i takt med att

kunskaperna om den svenska resursbasen ökar i samarbetsländerna. Insatser inom

energi- och industrisektorn är särskilt framträdande. Under senare år har

samarbetet breddats till insatser inom miljövård, förvaltningsstöd och sociala

utvecklingsområden, t.ex. arbetsmiljö och arbetsmarknad.

Sveriges framtida biståndssamarbete med Latinamerika syftar till att utgöra

ett stöd och komplement till inhemska ansträngningar där inriktningen vägleds

av vissa övergripande prioriteringar.

SIDA, BITS och SAREC har alla viktiga uppgifter i det bilaterala

utvecklingssamarbetet med Latinamerika.

Huvudmålen för Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika på 1990-talet

är att främja en långsiktig utveckling som förmår höja de fattigas levnadsnivå

och förstärka demokratin. Sveriges bistånd skall genom insatser för att främja

demokrati och social utveckling bidra till att skapa förutsättningar även för

en stabil ekonomisk utveckling. Biståndet riktas främst till länder som i sin

utvecklingspolitik söker förena en sund ekonomisk politik mot stabilitet,

återhämtning och tillväxt med socialt ansvar och fördjupning av demokratin. I

biståndet skall ökad tonvikt läggas vid insatser som värnar om naturresurser

och miljö.

Biståndet bör präglas av såväl organisatorisk mångfald som olika former av

samarbete, vilket i sin tur innebär ett behov av ökad samordning mellan berörda

myndigheter och andra aktörer i biståndet.

Flyktingar och migration

De stora befokningsrörelserna i världen orsakas i stor utsträckning av krig

och ekonomiskt nödtvång. Folk flyr för att rädda livet, eller bryter upp när de

inte ser någon framtid. Krig som slagit sönder levnadsbetingelserna,

auktoritära regimers systematiska förtryck av de mänskliga rättigheterna, djup

misär eller felslagna skördar kan tvinga fram sådana uppbrott. Svårigheter att

försörja en snabbt växande befolkning skapar nya potentiella

migrationssituationer.

Det måste finnas en mekanism och beredskap att dels kunna erbjuda skydd åt

dem som har skyddsbehov, dels hantera flyttningar över gränserna och mer

effektivt hjälpa flyktingar och fattiga länder som drabbas av stora

flyktingbördor. Det är vidare viktigt att så långt det är möjligt, i

internationell samverkan, kunna förebygga kriser som leder till flykt och

massmigration.

Regeringen redovisar den utredning som gjorts om svensk flykting- och

immigrationspolitik. Ett huvudsyfte med utredningen är att tydliggöra den

globala situationen beträffande flyktingar och migration och bedöma

konsekvenserna för Sveriges del. Ett annat huvudsyfte är att mot bakgrund av

den internationella utvecklingen, biståndspolitiken och den svenska

flyktingpolitiken definiera och analysera frågor som Sverige bör driva

internationellt. Det rör också frågor relaterade till det svenska biståndet

inom migrations- och flyktingområdet.

Det nordiska FN-projektet

Sommaren 1988 inleddes det nordiska projektet FN i utvecklingssamarbetet.

Projektet som genomförs av ett fristående sekretariat i Stockholm och

finansieras av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige kommer att

avslutas sommaren 1991.

Projektet har som huvuduppgift att genom studier, seminarier och konferenser

belysa FNs arbete på utvecklingsområdet och lämna idéer och förslag till

nordiskt agerande inom de olika FN-organisationerna.

År 1991 kommer det nordiska FN-projektet att presentera slutsatser och lägga

fram konkreta förslag till åtgärder för att effektivisera FNs roll på det

ekonomiska och sociala området.

Utredning om det multilaterala biståndet

Den av riksdagen beslutade och av regeringen under 1989 tillsatta utredningen

om det multilaterala biståndet studerar sådana internationella organisationer

och program som får bidrag från det svenska biståndet. En samlad bedömning av

hur hela det multilaterala biståndet uppfyller de svenska biståndspolitiska

målen skall göras. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de organisationer som

erhåller stora svenska bidrag. Olika metoder att främja de svenska

biståndsmålen på det multilateriala området kommer att analyseras liksom även

det nordiska samarbetets roll. Det multilaterala systemet producerar en stor

mängd utredningar, inte minst i samordnings- och effektivitetsfrågor.

Möjligheterna att bättre utnyttja detta kunskapsmaterial kommer att prövas.

Utredningen, som arbetar i nära kontakt med det nordiska FN-projektet, skall

vara avslutad i början av år 1991.

Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet

I samband med behandlingen av förra årets budgetproposition gav riksdagen

regeringen i upprag att "göra en översyn av u-krediterna och andra

kreditinstrument från biståndspolitisk synpunkt". Regeringen har med anledning

av detta på regeringens uppdrag tillkallat en särskild utredare (UD 1990:02)

vars uppgift är att granska kreditinstrumentets roll och potential i det

svenska biståndet.

Utredaren skall redovisa och analysera svenska och internationella

erfarenheter av olika kreditinstrument i biståndet bl.a. mot bakgrund av de

internationella regelsystemen på området. Analysen skall beakta olika systems

effekter på resursmobilisering, land- och sektorsinriktning, upphandling och

priser, garantifrågor, skadefall m.m.

Till utredaren skall knytas en referensgrupp med parlamentarisk medverkan.

Utredaren skall presentera sina överväganden och förslag senast den 30 juni

1991.

Utredning om det svenska fraktbidragssystemet

Fraktbidrag beviljas från biståndsanslaget för hjälpsändningar i samband med

humanitära insatser och katastrofer. Bidraget administreras av SIDA och utgår

till enskilda organisationer.

Regeringen har under innevarande budgetår initierat en översyn av det svenska

fraktbidragssystemet.

Utskottet

Utskottets överväganden jämte motionssammanfattningar återfinns under denna

rubrik under tio delrubriker:

Övergripande principer och riktlinjer

Miljö

Demokrati och mänskliga rättigheter

Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor

Landsbygdsutveckling, urbanisering och bostäder

Befolkning och sociala frågor

Utredningar

Organisations- och arbetsformer i bilateralt utvecklingssamarbete

näringslivsbistånd, m.m.

Effektivitet i biståndet

Nya samarbetsländer, länderprogram och landval

Återflöde, bundet bistånd

Avbrytande av bistånd

Övergripande principer och riktlinjer

Sammanfattning av motionerna

Miljöpartiet utvecklar i partimotion U239 sin allmänna och principiella syn

på biståndspolitiken. I motionen sägs bl.a. att biståndsmålet ekonomisk och

politisk självständighet bör utvidgas, fördjupas och omformas till ett mål för

en utveckling grundad på självtillit. Miljömålet måste få en central roll.

Solidariteten med de fattiga länderna bör bygga på alla människors möjlighet

att tillgodose sina grundläggande behov, människors tillit till egen förmåga,

möjlighet att styra utvecklingen på ett demokratiskt sätt och utifrån egna

behov och värderingar, utjämningen av obalanser i människors tillgång till

jordens resurser samt en hållbar utveckling.

Övriga partiers inställning vad gäller principiella biståndspolitiska frågor

återges under de delrubriker som ovan angetts.

Utskottets överväganden

Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets övergripande

mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom ramen för detta mål skall

biståndet bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk

och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om miljön i mottagarländerna. Såsom

angavs i föregående biståndsbetänkande (1989/90:UU15) utgör dessa mål en enhet.

De förstärker och kompletterar varandra och har ingen inbördes rangordning.

Det i motion U239 (mp) föreslagna målet om självtillit kan sägas ingå bland

de befintliga biståndspolitiska målen och i första hand "ekonomisk och politisk

självständighet". I detta ligger bl.a. att stödja en självbärande utveckling i

mottagarländerna grundad på mottagarländernas egna förutsättningar och

prioriteringar. Någon omformulering av biståndsmålen är enligt utskottet inte

nödvändig.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U239 (mp). Yrkandena 11, 15 och 31 i samma

motion får anses besvarade.

I yrkande 14 i motion U239 (mp) förordas en helhetssyn på det svenska

biståndet. Utskottet ser det som närmast en självklarhet att Sverige bör se

relationerna med de fattiga länderna i ett helhetsperspektiv där biståndet

utgör en del. I synnerhet i de fattigaste länderna utgör biståndet ofta en

betydande del av resursflödena, medan i andra handeln spelar en relativt sett

viktigare roll. För båda grupperna av länder är målet att öka sitt deltagande i

och utbyte av den internationella arbetsfördelningen och frihandeln. Enligt

utskottets uppfattning uppfyller de svenska relationerna till u-länderna väl

kravet på allsidighet och helhetssyn och några ytterligare uttalanden i denna

fråga bedöms inte nu vara påkallade.

Härmed får yrkande 14 i motion U239 (mp) anses besvarat.

Miljö

I det följande behandlas motioner angående miljöaspekter i det svenska

biståndet. Partiernas yrkande vad gäller medelsramar behandlas under resp.

anslagsposter (C 1. Miljöinsatser och C 2. Särskilda miljöinsatser). Det bör

anges att utrikesutskottet under våren i ett särskilt betänkande kommer att

behandla internationella miljöfrågor med anledning av väckta motioner på

området samt den av regeringen nyligen avlämnade miljöpropositionen.

Sammanfattning av motionerna

Folkpartiet liberalerna, centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet

betonar samtliga de starka sambanden mellan miljövård och utveckling och vikten

av att detta återspeglas i biståndspolitiken. Partierna anser vidare att

miljöaspekterna bör integreras i utvecklingsarbetet samt att det därutöver

erfordras också direkta miljöinsatser. Samtliga ovannämnda partier lägger också

förslag om vissa resursförstärkningar vilka i betänkandet behandlas under resp.

anslag.

I folkpartimotionen U246 framförs bl.a. att varje biståndsinsats som kan

påverka miljön bör kombineras med miljökonsekvensanalyser. Miljöinsatser bör få

stort utrymme bl.a. i det landprogrammerade biståndet. Det finns vidare ett

starkt behov av ett särskilt miljöanslag. Partiet föreslår förutom vissa

resursförstärkningar också att en särskild anslagspost för miljöinsatser ställs

till BITS förfogande.

I centerns partimotion U231 betonas miljöfrågornas globala karaktär och

vikten av att se miljöfrågorna i ett helhetsperspektiv. Ett exempel på detta är

partiets yrkande 8 om att Sverige i GATT bör driva kravet på miljökonsekvenser

av olika alternativ, i synnerhet vad gäller effekterna för u-länder. I

biståndet bör insatser som långsiktigt leder till ett miljövänligt samhälle

prioriteras. SIDA bör göra miljökonsekvensanalyser av de olika

biståndsprojekten. Sverige skall vara pådrivande när det gäller att lyfta fram

u-ländernas miljöproblem inför FNs konferens om miljö och utveckling 1992.

Vänsterpartiet framför i motion U244 yrkande 15 att Sverige inte bör delta i

den nya av Världsbanken ledda miljöfonden.

Miljöpartiet framför i motion U239 att alla biståndsprojekt skall vara

förenliga med ekologisk balans och att resurser måste återanvändas i ett

kretslopp. Sverige bör verka för ett ekologiskt hållbart, biologiskt jordbruk i

u-länderna och stödet bör öka till markvårdsinsatser och skogsplantering.

Biståndet måste enligt motionen ses i ett helhetsperspektiv och enligt yrkande

32 måste Sverige minska resursanvändning och miljöförstöring och inrikta sin

utveckling på självtillit.

Miljöpartiet föreslår vidare att en europeisk och en utomeuropeisk miljöfond

inrättas till vilka 1 miljard kronor per fond anslås.

Utskottets överväganden

Som utskottet konstaterade även i föregående biståndsbetänkande

(1989/90:UU15) föreligger en bred politisk enighet om behovet av fortsatta

aktiva svenska insatser för att skydda miljön och skapa en varaktig och hållbar

utveckling såväl i u-länderna som globalt. Miljömålet i den svenska

biståndspolitiken som tillkom 1987 innebär att framsynt hushållning med

naturresurser och omsorg om miljön skall genomsyra hela det svenska biståndet.

Såvitt utskottet kan bedöma har också miljömålet fått ett allt större genomslag

i den praktiska biståndspolitiken genom bl.a. ökade medel för direkta

miljöinsatser. Enighet föreligger vidare om den starka kopplingen mellan miljö

och utveckling samt av behovet att se miljöfrågorna i ett helhetsperspektiv och

att miljöhänsyn bör integreras i alla biståndsprojekt och -program.

Härutöver vill utskottet framhålla att också särskilda mer riktade

miljöprogram är viktiga inslag i biståndet. I SIDAs handlingsprogram på

miljöområdet som utarbetades 1988 ges exempel på områden som kan beröras av

riktade insatser: stöd för markvård, byskogsbruk, marin miljövård, tropisk

skog, våtmarker, bevarande av biologisk mångfald, industriell miljövård och

utbildningsinsatser m.m.

Vikten av miljökonsekvensanalyser tas upp i motion U246 (fp) i yrkande 24,

U231 (c) yrkande 8 (delvis) och motion U239 (mp) yrkande 2.

I SIDAs handlingsprogram ingår bedömning av miljökonsekvenser av projekt och

program som en del i metodiken. SIDA har inarbetat detta i sin metodhandbok.

Under 1991 kommer särskilda utbildningsinsatser att genomföras inriktade på

miljökonsekvensbedömningar. Utskottet utgår från att det viktiga arbetet med

miljökonsekvensbeskrivningar ges fortsatt hög prioritet.

Även i det multilaterala samarbetet måste det integrerade synsättet enligt

utskottets mening få genomslag. Sverige bör därför fortsätta att verka för att

miljö- och resursfrågorna får ökad uppmärksamhet i de multilaterala

utvecklingsorganens verksamhet. Utskottet utgår ifrån att dessa frågor

aktualiseras ytterligare i samband med förberedelserna för och genomförandet av

FNs konferens om miljö och utveckling som kommer att äga rum i Brasilien 1992.

Sverige bör som anges i regeringens proposition verka för att man vid

konferensen skall kunna fatta konkreta och handlingsinriktade beslut.

I regeringens budgetförslag finns specifika miljöanslag inom såväl det

multilaterala som det bilaterala biståndet. Härutöver bör bl.a. nämnas att

biståndet till central- och östeuropeiska länder i mycket hög grad är inriktat

på miljöinsatser. Utskottet finner denna anslagsmässiga uppdelning

ändamålsenlig och anser därför inte att några nya miljöfonder inom ramen för

C 1-anslaget som föreslagits av miljöpartiet behöver inrättas.

Centerpartiet tar i motion U231 yrkande 8 (delvis) upp miljöfrågorna inom

ramen för GATTs verksamhet. I linje med vad som angetts om vikten av att se

miljöfrågorna i ett helhetsperspektiv kan utskottet konstatera att även

handelspolitiken har väsentliga miljöaspekter. I de pågående

GATT-förhandlingarna inom ramen för Uruguayrundan verkar Sverige, i samarbete

med bl.a. övriga EFTA-länder för att miljöfrågorna uppmärksammas.

BITS verksamhet bör i likhet med övriga biståndsorgan präglas av det

integrerade miljösynsättet som ovan redogjorts för. Detta innebär att samtliga

projekt genom BITS och andra biståndsorgan innefattar miljöhänsyn samt att BITS

också ges möjlighet att även stödja specifika miljöprojekt. Något särskilt

miljöanslag inom ramen för BITS verksamhet som föreslås i motion U246 (fp)

yrkande 24 är därför inte påkallat.

Med det ovan anförda besvaras yrkande 24 i motion U246 (fp), yrkande 8

(delvis) i motion U231 (c), yrkandena 2, 12 och 13 i motion U239 (mp).

I betänkandet 1989/90:UU15 angavs att Världsbankens sekretariat förstärkts på

miljöområdet och en utveckling inletts mot kraftigt ökat miljömedvetande i

bankens verksamhet. Denna positiva utveckling har fortsatt. En central

miljöavdelning har inrättats som deltar vid projektformuleringen. Andelen

projekt som innehåller speciella miljökomponenter ökar. Under 1990 publicerade

banken för första gången en årsrapport om miljö. Sverige ser positivt på och

deltar aktivt i de förhandlingar som troligen kommer att slutföras under 1991

om upprättandet av en särskild miljöfacilitet för u-länderna (Global

Environment Facility) i samarbete mellan UNEP, UNDP och Världsbanken.

Faciliteten kommer preliminärt att ägna sig åt fyra huvudområden: biologisk

mångfald, utsläpp av klimatpåverkande gaser, havsföroreningar och utsläpp av

ozonförtunnande substanser.

Utskottet finner det tillfredsställande att en rörelse mot ökade miljöhänsyn

äger rum inom Världsbanken. Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkande 15 i

motion U244 (v) om att Sverige inte skall delta i ovannämnda miljöfacilitet

utan avstyrker yrkandet.

I yrkande 32 i motion U239 (mp) anförs att Sverige skall minska

resursanvändning och miljöförstöring.

Miljömålet i det svenska biståndet grundar sig på solidariteten med de

fattiga länderna och på den övergripande målsättningen att höja de fattiga

folkens levnadsnivå. Samtidigt har frågorna om Sveriges egen resursanvändning

och miljöpolitik självfallet också globala aspekter. Vi har alla ett gemensamt

ansvar och intresse av att hushålla med jordens resurser och begränsa

föroreningar. I så måtto finns en koppling mellan Sveriges egen miljöpolitik

och u-ländernas miljöproblem. En aktiv och framsynt svensk miljöpolitik gagnar

också andra länder. En positiv aspekt är att det kunnande och den teknik som

utvecklas i vårt eget miljöarbete i Sverige också kan komma u-länderna till

del genom biståndet.

Utskottet bedömer inte att några särskilda åtgärder inom ramen för

biståndspolitiken behöver vidtas med anledning av yrkande 32 i motion U239 (mp)

och yrkandet avstyrks härmed.

Förslagen från miljöpartiet om att inrätta två nya miljöfonder behandlas

under avsnittet C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram.

Demokrati och mänskliga rättigheter

Sammanfattning av motionerna

Moderata samlingspartiet anger i motion U227 att politiken gentemot

biståndsländerna radikalt måste förändras när det gäller synen på demokrati,

mänskliga rättigheter och frihet. Utvecklingen på dessa områden bör noggrant

studeras och rapporter finnas som underlag inför riksdagens beslut om bistånd.

En strategi för hur biståndet skall främja en demokratisk utveckling bör

utarbetas och biståndet bör ges en uttalad demokratiprofil. Sverige bör i

dialogen med u-länderna verka för en utveckling i demokratisk riktning samt på

ett klart och entydigt sätt markera avståndstagande från totalitära och

auktoritära tendenser. Bistånd till statsmakten bör inte ges där regimer

förtrycker sitt folk och inskränker de mänskliga rättigheterna. En

avvecklingstid på fem år bör aviseras till sådana regimer. Vidare föreslås att

bistånd genom statsmakten i Angola, Etiopien och Vietnam omedelbart skall

avvecklas om inte villkoren för att uppnå fred, försoning eller stoppa

utvecklingen mot enpartistat infrias. Partiet föreslår att ett fristående

institut inrättas med mandat att studera utvecklingen av mänskliga fri- och

rättigheter i våra samarbetsländer. Stöd bör ges till frivilliga organisationer

som kämpar mot brott mot de mänskliga rättigheterna.

Folkpartiet liberalerna anser enligt motion U246 att demokratimålet i svensk

biståndspolitik bör prioriteras i betydligt högre grad än under 1980-talet. En

huvuduppgift bör vara att bidra med direkt demokratistödjande insatser i en

bred krets av länder. Uppbyggnaden av en demokratisk infrastruktur bör stödjas

innefattande folkrörelser, politiska partier och offentliga organ. De svenska

partierna bör ges större möjligheter att stödja politisk mångfald såväl i

tredje världen som i Öst- och Centraleuropa. Bistånd av detta slag bör enligt

partiet kunna förmedlas genom ramavtal utan detaljerad förhandsgranskning från

biståndsmyndigheternas sida. Ett mer omfattande analysarbete beträffande

biståndsformer som kan främja övergång till flerpartisystem och demokrati bör

initieras. Sambandet mellan ekonomisk och politisk pluralism bör markeras

tydligare i det demokratifrämjande biståndets riktlinjer. I dialogen med

mottagarländerna bör respekten för demokrati och mänskliga rättigheter

eftertryckligt hävdas och att inslag av villkor bör kunna förekomma där detta

bedöms ändamålsenligt. Enligt motion U631 (fp) bör biståndsavtalen innehålla

referenser till de folkrättsliga normerna vad gäller mänskliga rättigheter.

Centerpartiet anser enligt motion U231 att demokratimålet måste ägnas ökad

uppmärksamhet inom biståndet. Sverige som biståndsgivare bör ställa krav på

mottagarländerna att respektera grundläggande mänskliga rättigheter. Insatser

på detta område bör kunna utgå inom kulturområdet och till massmedia. Det finns

enligt motionen ett nära samband mellan demokrati och utveckling och detta

förhållande bör återspeglas i fördelningen av det bilaterala biståndet.

Vänsterpartiet anser enligt motion U258 att det demokratifrämjande biståndet

i högre grad bör inriktas på att ge stöd till människornas eget arbete för att

organisera sig. Fackföreningar, bondeorganisationer och andra folkliga rörelser

måste få både finansiellt och rättsligt stöd. Större insatser bör göras för att

bistå självständiga massmedia.

Miljöpartiet anger i motion U239 att demokrati bör spela en central roll i

Sveriges utrikes- och biståndspolitik. Sverige bör på olika sätt i alla sina

kontakter med u-länderna och genom internationella organisationer verka för en

demokratisk utveckling i dessa länder.

Partiernas yrkanden när det gäller medelsram för den nya anslagsposten

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd behandlas senare i

betänkandet inom avsnittet C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.

Utskottets överväganden

Det finns en bred politisk enighet om den stora betydelsen av demokratimålet

i det svenska utvecklingssamarbetet. Demokratimålet innebär att Sverige tagit

ställning för människors kamp för frihet och mot politiskt förtryck.

Samstämmighet råder om att det demokratiska styrelseskicket är det som bäst

främjar människors frihet och samhällets framåtskridande. Det är utskottets

uppfattning att den fulla respekten för de grundläggande medborgerliga fri- och

rättigheterna förutsätter ett demokratiskt samhällsskick. Kränkningar av de

mänskliga rättigheterna kan aldrig accepteras i något land. Att värna om

respekt för de mänskliga rättigheterna är enligt FN-stadgan en internationell

angelägenhet.

Utskottet noterar och välkomnar att demokratiska synsätt fått ökat gehör i

u-länderna. Det är bara några decennier sedan som de flesta u-länder började

sin frigörelse från kolonialmakterna. Den demokratiska traditionen i flertalet

u-länder är således svag. Desto mer glädjande är det att allt fler u-länder ser

demokratins fördelar när det gäller att åstadkomma social och ekonomisk

utveckling. Denna utveckling har varit märkbar i flera av mottagarländerna i

det svenska biståndet. Det finns enligt utskottets uppfattning ett starkt

positivt samband mellan marknadsekonomi och demokrati. Marknadsekonomi är dock

inte någon absolut garanti för demokrati. Det finns diktaturer där man ansluter

sig till och tillämpar marknadsekonomiska principer liksom det finns exempel på

länder med marknadsekonomi och med civila regeringar men där en stor del av

befolkningen har ringa eller obefintliga möjligheter att påverka sin situation

lokalt och nationellt.

Arbetet med att främja en demokratisk utveckling försvåras av den i flertalet

u-länder rådande fattigdomen, den ofta låga utbildningsnivån och de kvarvarande

ekonomiska och politiska orättvisorna. Det är viktigt att i biståndssamarbetet

ta hänsyn till de ofta svåra förhållandena som råder i u-länderna och utforma

biståndet därefter i syfte att så långt möjligt uppfylla biståndets

demokratimålsättning. Utskottet delar vad som i propositionen anförs om vikten

också i demokratisammanhang av att med långsiktigt bistånd stärka ekonomisk

tillväxt, social utveckling och rättvis fördelning. I de mänskliga

rättigheterna inräknas med FNs definitioner också sociala och ekonomiska

rättigheter. En gynnsam social och ekonomisk utveckling främjar demokratin och

vice versa. Öppna demokratiska system och respekt för mänskliga rättigheter är

drivkrafter för utveckling, ekonomisk effektivitet och fördelning. Det

förhållandet ger ytterligare stöd för den integrerade synen på biståndets

demokratifrämjande aspekter. Demokratisträvandena bör mot denna bakgrund

återspeglas i hela biståndssamarbetet, inom ramen för de bilaterala

landprogrammen, i samarbetet med de multilaterala organisationerna såväl som

exempelvis i insatserna genom enskilda organisationer eller i

katastrofbiståndet.

Det finns härutöver också ett omfattande behov av mer riktade

demokratifrämjande biståndsinsatser. Utskottet konstaterar i detta sammanhang

att bidragen till sådana insatser ökat kraftigt under senare år. Det har gällt

bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer för att stödja

uppbyggnaden av demokratiska strukturer och förmedla erfarenheter av

demokratiska arbetsmetoder liksom stöd till valprocesser, för att utveckla

rättsäkerheten, för uppbyggnad av massmedia eller för att bistå människor som

drabbats av förtryck och brott mot mänskliga rättigheter.

Utskottet välkomnar propositionens förslag att sammanföra demokratifrämjande

insatser som tidigare varit uppdelade på olika anslagsposter under en enda post

under C 2-anslaget benämnd Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt

bistånd. Utvecklingen under senare år har gett ökat utrymme för riktade

insatser på demokratiområdet och den nya anslagskonstruktionen bör kunna

förbättra dessa möjligheter ytterligare.

I dialogen med mottagarländerna framför Sverige regelmässigt sin syn på

vikten av en demokratisk samhällsutveckling och av att de mänskliga

rättigheterna respekteras. Det är vidare ofrånkomligt att framsteg resp.

bakslag i den demokratiska processen återspeglas i såväl fördelningen av

bistånd som i biståndets innehåll. Detta framgår också av den faktiska

fördelningen av det svenska bilaterala biståndet i dagens läge.

Denna inställning är dock inte liktydig med den uppfattning som uttrycks i

moderata samlingspartiets motion U240 om att införa striktare demokrativillkor

innefattande omedelbar avveckling av biståndet till statsmakten i de av partiet

angivna länderna Angola, Etiopien och Vietnam om inte villkoren för att uppnå

fred, försoning eller flerpartisystem infrias. Utskottet är inte heller berett

tillmötesgå förslaget om femåriga avvecklingsplaner för de mottagarländer i

vilka en utveckling mot flerpartisystem inte bedöms ske. Med sådana fasta

regler för avbrytande av bistånd riskerar man att frånhända sig möjligheterna

att stödja social och ekonomisk utveckling för de mest behövande människorna

och därmed också att förbättra förutsättningarna för att främja demokrati i de

länderna. Målgrupperna för Sveriges bistånd bör med andra ord även inkludera

människor i länder där förutsättningarna för en snabb demokratisk utveckling är

ogynnsammare.

Med det ovan anförda får yrkandena 1, 2 och 3 i motion U227 (m), yrkandena 9,

12, 13 (delvis) och 14 i motion U246 (fp), yrkande 9 i motion U231 (c) och

yrkande 1 i motion U667 (c) som samtliga berör övergripande riktlinjer i

demokratibiståndet, anses besvarade.

Yrkande 6 i motion U227 (m) föreslår inrättandet av ett fristående institut

för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Yrkande 4 i samma motion

anför att rapporter om mänskliga rättigheter måste vägas in i varje beslut om

bistånd. Yrkande 11 i motion U246 (fp) berör vikten av analysarbete i det

demokratifrämjande biståndet och samma motions yrkande 15 betonar betydelsen av

årliga oberoende redovisningar av läget beträffande demokrati och mänskliga

rättigheter i de svenska mottagarländerna.

Inför beslut om bilaterala biståndsinsatser och utformningen av dessa görs

för närvarande fortlöpande och noggranna analyser av den politiska utvecklingen

och läget beträffande respekten för demokratiska fri- och rättigheter.

Analyserna grundar sig bl.a. på rapporter från ambasssaderna och från FN samt

fristående bedömningar från ett flertal oberoende organisationer som Amnesty

International, Americas Watch, International Alert m.fl. Genom FNs kommission

för de mänskliga rättigheterna erhålls värdefull information. Syftet är att

skapa en så samlad och opartisk bild som möjligt av situationen i de olika

länderna inför beslut om omfattning och utformning av biståndet. Utskottet

utgår från att erforderliga resurser anslås för detta viktiga

förberedelsearbete och att som tidigare en översiktlig redovisning av

situationen i de aktuella länderna ges i budgetpropositionen.

Att finna metoder för att i resp. mottagarland bäst verka för demokrati och

respekt för mänskliga rättigheter är en mycket viktig uppgift i

utvecklingssamarbetet. Utskottet utgår från att ett fortlöpande analysarbete

bedrivs såväl inom regeringskansliet som hos de olika biståndsmyndigheterna vad

gäller formerna för demokratifrämjande bistånd. Behovet härför kan sägas ha

betonats ytterligare genom inrättandet av den särskilda anslagsposten

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Som angavs i betänkandet 1989/90:UU15 anser utskottet inte att det ankommer

på statsmakterna att ta initiativ till ett särskilt fristående institut för att

främja demokrati och mänskliga rättigheter som föreslås i motion U227 yrkande

6. Initiativ till ett sådant institut bör om det skall ha en fristående

karaktär tas på enskild väg varefter frågan om statligt stöd får övervägas.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 6 i motion U227 (m). Yrkande 4 i motion

U227 och yrkandena 11 och 15 i motion U246 (fp) får anses besvarade.

Utskottet har under en följd av år behandlat frågan om att de politiska

partierna eller dem närstående stiftelser skall få tillgång till biståndsmedel

för att stödja opinionsbildande grupper och organisationer eller direkt till

partier i u-länderna.

I betänkandet 1989/90:UU15 anförde utskottet följande.

Utskottet har under en följd av år behandlat frågan om att de politiska

partierna eller dem närstående stiftelser skulle få tillgång till biståndsmedel

för att stödja opinionsbildande grupper och organisationer i u-länderna.

Utskottet anser att bistånd bör kunna kanaliseras via politiska

organisationer i Sverige till organisationer i u-länderna om syftet med det är

att bygga upp demokratiska institutioner eller ge stöd åt lokala folkliga

strävanden i ett land där demokratiska traditioner är svaga eller helt saknas.

Den grundläggande motiveringen för bidrag till politisk verksamhet bör dock

vara att stödja framväxten av en demokratisk struktur, inte att ge stöd åt den

ena eller andra politiska åsiktsriktningen, något som också återspeglas i

instruktionen för beredningen för humanitärt bistånd.

Bidrag till partipolitisk verksamhet och stöd till partiers organisationer i

ett land som redan har en etablerad partistruktur och en demokratiskt vald

regering kan därmed inte anses vara lämpligt för statlig finansiering. Inte

heller kan stöd till partipolitisk press anses lämpligt annat än i form av

grundläggande utbildningsinsatser.

Bistånd till stöd för demokratiinsatser t.ex. genom opinionsbildande

organisationer och till uppbyggnad av demokratiska institutioner ges redan

såväl genom anslagsposterna för humanitärt bistånd och särskilda program som

via anslagsposten för bistånd genom enskilda organisationer. Utskottet anser

självfallet att denna form av bistånd bör fortsätta och att nya kanaler, t.ex.

de politiska partierna närstående stiftelser, då kan användas. Utskottet utgår

emellertid ifrån att nuvarande ordning för sökande av bidrag via SIDA

bibehålls.

Utskottet ser inte anledning att ändra denna uppfattning.

Härmed får yrkande 10 i motion U246 (fp) anses besvarat.

I biståndet för att främja demokrati och mänskliga rättigheter är stöd genom

svenska enskilda organisationer liksom stöd till internationella och nationella

organisationer som utanför Sverige kämpar för att upprätthålla respekten för de

mänskliga rättigheterna hörnstenar. En betydande del av de riktade

demokratifrämjande insatserna kanaliseras genom dessa typer av organisationer.

Sådant stöd kommer enligt budgetpropositionens förslag att utgå genom den nya

anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Härtill

kan fogas att stödet via anslagsposten Folkrörelser och enskilda organisationer

också har en stark demokratiprägel. De organisationer och folkrörelser som

involveras är bärare av demokratiska ideal och traditioner och kan förmedla

detta i sin reguljära projektverksamhet.

Härmed får yrkande 5 i motion U227 (m) och yrkande 1 i motion U258 (v) som

båda berör enskilda organisationer anses besvarade.

Yrkande 12 i motion U631 (fp) berör frågan om internationella normer angående

mänskliga rättigheter och biståndsavtalen.

Utskottet ser positivt på att Sverige i dialogen med mottagarländerna

refererar till de folkrättsliga instrumenten, som FNs deklaration för de

mänskliga rättigheterna eller existerande konventioner på området, när så

befinns lämpligt. Utskottet anser det positivt om direkta referenser kunde

göras till dessa universella normativa folkrättsliga instrument i

biståndsavtal, när detta bedöms lämpligt med hänsyn till avtalens karaktär.

Utskottet har erfarit att denna fråga är föremål för diskussion i de nordiska

länderna.

Härmed får yrkande 12 i motion U631 (fp) anses besvarat.

Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågan

Sammanfattning av motionerna

Folkpartiet liberalerna anser enligt motion U246 att strukturanpassning som

kan skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling är nödvändig. Samtidigt bör

de program som nu pågår med stöd av Världsbanken och IMF genomföras med hänsyn

tagen till förhållandena i varje land, inte minst på de sociala områdena.

Sveriges samlade agerande bör syfta till att åstadkomma en kombination av

skuldavskrivningar och en strukturanpassning med mänskligt ansikte.

Strukturanpassningsprogrammen bör kombineras med socialt inriktade

insatser som lindrar omställningsproblemen och med miljöbistånd.

Centerpartiet framför i motion U231 att strukturanpassningsprogrammen har

lett till stora sociala problem. Biståndsinsatser har fått inriktas på att

motverka effekterna av strukturprogrammen. Åtstramningarna går ut över

hälsovård, utbildning, landsbygdsutveckling, miljövård m.m. Partiet ser det som

olyckligt att det svenska biståndet knutits allt starkare till

Världsbanksgruppens politik och anpassningsprogram. Centerpartiet anser

vidare att Sverige bör stödja u-ländernas intressen i GATT samt öka sitt

engagemang i UNCTAD. Ökat stöd bör ges till syd--syd-samarbete.

Vänsterpartiet anger i sin motion U233 att initiativ bör tas för att förändra

villkoren när u-länderna förhandlar om sina skulder och att

strukturanpassningsprogrammen blir socialt acceptabla. Sverige bör enligt

partiet verka för ett omedelbart moratorium följt av allmän avskrivnng av

u-ländernas skulder. Initiativ bör tas i FN till en internationell konferens om

skulder. Regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp som skall utarbeta förslag

till en samlad skuldstrategi omfattande bistånds-, låne- och handelspolitik.

Det svenska biståndet bör styras av de biståndspolitiska målen och inte vara

avhängigt mottagarländernas överenskommelser med IMF.

Miljöpartiet de gröna menar i sin motion U239 att strukturanpassningsprogram

innebär drastiska nedskärningar inom socialvård, hälsovård och utbildning. De

allra fattigaste ländernas skulder måste föras över från Världsbanken till IDA.

Skuldnedskrivning skall kunna bytas mot vapenskrotning. Riskerna för uteblivna

skuldåterbetalningar måste bäras av kreditgivarna själva, enligt motionen.

Vidare anser miljöpartiet att Världsbankens och IMFs arbete starkt kan

ifrågasättas. Dessa organ har bristande förståelse för ekologiska och sociala

frågor. Partiet är också kritiskt mot de strukturanpassningsprogram dessa organ

bedriver. Sverige bör enligt motionen motarbeta de av Världsbankens och IMFs

strukturanpassningsprogram som leder till social nedrustning.

Utskottets överväganden

I föregående biståndsbetänkande (1989/90:UU15) ägnades relativt stort utrymme

åt frågorna om bistånd för ekonomisk återhämtning och u-ländernas skulder.

Utskottets slutsatser då äger i allt väsentligt aktualitet fortfarande.

När det gäller strukturanpassningsprogrammen anförde utskottet bl.a. att de

anpassningsprogram med de ekonomisk-politiska reformer som de omfattar är

nödvändiga. Utskottet angav att de institutioner som medverkat i

anpassningsprogrammen, Världsbanken och IMF (Internationella valutafonden) kan

ge länderna viktigt stöd i att utforma programmen. Vidare sade utskottet att

anpassningen i de berörda länderna självfallet måste ske i socialt acceptabla

former, vilket också har framförts internationellt av regeringen. Utskottet

utgick från att regeringen fortsatt agerade för att Världsbanken och IMF tar

hänsyn till de sämst ställda grupperna i de berörda länderna.

Härtill vill utskottet nu foga att återhämtningen ur en ekonomisk

krissituation endast kan bli hållbar om de bakomliggande orsakerna till

problemen undanröjs. För flertalet u-länder har det visat sig att

ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar för att öka

tillväxt och export har gett det bästa resultatet. Även de sociala sektorerna

gynnas genom den generella ekonomiska förbättringen som är det eftersträvade

målet. Viktiga erfarenheter har gjorts sedan de första strukturanpassningslånen

gavs i början av 1980-talet. Bl.a. som resultat av Sveriges och andra nordiska

länders agerande i Världsbankens styrelse betonas betydelsen av att skydda

socialt utsatta grupper alltmer. Detta har skett genom kompletterande sociala

stödinsatser. Ambitionen är nu att i större utsträckning integrera sociala

hänsyn direkt i anpassningsprogrammen. Betydelsen av att programmen är väl

förankrade i mottagarländerna har också lyfts fram. Tillsammans med UNDP och

Afrikanska utvecklingsbanken arbetar Världsbanken med att utveckla bättre

metoder för att nå utsatta grupper. Sverige bidrar till detta program.

Utskottet delar således inte uppfattningen som framförs i motion U252,

yrkande 4, att Sverige inte skall delta i IMFs strukturanpassningsprogram. De

u-länder som genomför strukturanpassningsprogram har som anges ovan behov av

stödinsatser. Härigenom ökas möjligheterna bl.a. av att programmen kan

genomföras med sociala hänsyn och ge de resultat som åsyftas i form av

förbättrade levnadsvillkor. Det svenska biståndet är dock inte villkorat till

mottagarländernas överenkommelser med IMF utan Sverige gör sina egna

bedömningar av programmen och beslutar därefter om eventuellt stöd.

Med det ovan anförda avstyrks yrkandena 4 och 5 i motion U252 (v). Yrkande 20

i motion U246 (fp), yrkande 2 i motion U233 (v) och yrkandena 10 och 30 i

motion U239 (mp), som alla berör strukturanpassningen generellt och vikten av

sociala hänsyn, får anses besvarade.

Utskottet fastslog i föregående biståndsbetänkande att skuldkrisen utgör ett

allvarligt hinder för u-ländernas möjligheter att mobilisera de resurser som

behövs för att kunna åstadkomma en ekonomisk och social återhämtning och lägga

grunden för en långsiktigt hållbar utveckling. Utskottet konstaterade också att

det internationella samfundet insett att de hårdast drabbade länderna inte av

egen kraft kommer att kunna klara av sin skuldbörda. Ytterligare insatser för

att lätta på de fattigaste ländernas skuldbördor var enligt utskottets

uppfattning nödvändiga.

Denna bedömning äger fortfarande sin giltighet. Någon snabb lösning av

skuldkrisen och de hinder den för med sig för u-ländernas så nödvändiga

ekonomiska och sociala återhämtning är inte i sikte. Tvärtom har många u-länder

under den senaste tiden drabbats av ytterligare bördor genom försvårande

faktorer till stor del utanför ländernas egen kontroll såsom höjda oljepriser

och räntor till följd av krisen i Mellanöstern. Skuldproblemen utgör

fortfarande ett av de främsta hindren mot hållbar tillväxt och utveckling i

u-länderna.

Sett över den senaste femårsperioden finns det ändå vissa positiva inslag i

bilden. Ett antal åtgärder har vidtagits för att lindra skuldbördan för främst

de fattigaste länderna. Ett exempel är den överenskommelse om mjuka

konsolideringsvillkor som samtliga långivarländer i den s.k. Parisklubben

överenskom om år 1988 (Torontovillkoren). De innebär att fordringar på de

fattigaste länderna kan omförhandlas enligt ett av följande alternativ:

1) avskrivning av en tredjedel av den fordran som omförhandlas

2) utsträckt amorteringstid till 25 år

3) beviljad koncessionell räntesats på 3,5 % under marknadsräntan.

En annan åtgärd är den utvidgade fonden för strukturanpassning (ESAF) som

internationella valutafonden (IMF) inrättade 1987 för att kunna erbjuda

förmånligare finansiella villkor till de fattigaste länderna som gemomför

strukturanpassningsprogram. Andra exempel är att fler länder följt Sveriges

exempel att i enighet med en resolution i UNCTAD skriva av ett antal

biståndskrediter. Ytterligare exempel är de vidgade möjligheter som nu finns

för att underlätta skuldsatta länder att återbetala världsbankslån genom extra

koncessionella krediter från IDA och gåvobistånd från bl.a. Sverige och Norge.

Den långsiktiga lösningen av skuldkrisen ligger enligt utskottets mening i

att de skuldsatta länderna reformerar sina ekonomier i riktning mot

makroekonomisk stabilitet. Detta är också som tidigare i detta avsnitt nämnts

syftet med strukturanpassningsprogrammen. Det är viktigt att de länder som

genomför reform- och anpassningsprogram genom bistånd ges det stöd som krävs

för att programmen skall bli framgångsrika och kunna ta erforderlig hänsyn till

sociala aspekter. Här spelar givetvis också frihandeln en viktig roll. Tillgång

till öppna marknader i i-länderna för u-ländernas export är grundläggande om

återhämtningsansträngningarna skall lyckas.

Det bör noteras att även det bilaterala biståndet har som viktig målsättning

att stödja u-länderna i deras reformansträngningar. I det svenska biståndet har

fortlöpande utvecklats instrument för riktade insatser i syfte att stödja

anpassningsprogram och skuldlättnader. Ett exempel är importstöd inom landramen

för att undanröja flaskhalsar. I allmänhet har betalningsbalansstöd använts i

internationellt samordnade aktioner till stöd för de fattigaste länderna som

exempelvis i det särskilda programmet för Afrika (SPA). Vidare har

betalningsbalansstöd använts för att täcka räntekostnader som uppstår i samband

med skuldkonsolideringsavtal för fattiga afrikanska länder. Under avsnittet

Särskilda insatser för skuldtyngda länder (under anslagsposten C 3) redogörs

närmare för dessa biståndsformer.

En biståndsform som förtjänar uppmärksamhet i sammanhanget är

förvaltningsbiståndet. Detta institutionsuppbyggande bistånd syftar till att

åstadkomma en långsiktigt gynnsammare miljö för tillväxt och utveckling. SIDA

har utökat sin verksamhet inom denna sektor och för närvarande övervägs att

inrätta en särskild byrå för förvaltningsbistånd.

Samtidigt som det kan konstateras att nya metoder utvecklats för skuldlättnad

och att ett betydande bistånd lämnas multilateralt och bilateralt anser

utskottet i likhet med regeringen att ytterligare ansträngningar och initiativ

behövs för att lindra skuldkrisens effekter och lägga grund för tillväxt. Det

måste här bli fråga om additionella insatser för att minska skuldbördan såsom

längre räntefria perioder, längre avbetalningsperioder, ökad koncessionalitet i

räntesatserna, ökade möjligheter för att underlätta återbetalning till

multilaterala organ, utökad avskrivning av biståndskrediter m.m. För att bättre

komma till rätta med de kommersiella skulderna bör försöken att utveckla och

finna nya metoder fortsätta. Det gäller exempelvis att utveckla olika former av

skuldåterköp och byten av fordringar eller konvertering av privata fordringar

av olika slag (debt for equity, debt for nature etc). Utskottet utgår från att

Sverige fortsätter att driva på i Parisklubben för att de fattigaste länderna

skall få ytterligare förmånligare villkor.

Strategin för att lösa skuldproblemen bör vidare baseras på en fall till

fall-metodik för att vara effektiv. Varje lands situation har sin speciella

karaktär och en stor mängd lån av olika slag är involverade. Generell

skuldavskrivning är orealistisk och skulle inte medverka till att man närmar

sig det långsiktiga målet, dvs. normala relationer mellan långivare och

låntagare.

Yrkande 3 i motion U252 (v), som anger att de biståndspolitiska målen bör

styra Sveriges inställning i skuldfrågan samt yrkande 17 i motion U239 (mp),

som behandlar skuldfrågan generellt får härmed anses besvarade.

Utskottet delar inte, med hänvisning till det ovan anförda, uppfattningen

enligt yrkande 2 i motion U252 (v) om att en allmän avskrivning av u-ländernas

skulder bör genomföras. Yrkandet avstyrks härmed.

Frågan om u-ländernas skulder diskuteras i många internationella fora, bl.a.

i FNs generalförsamling, i konferenserna om de fattigaste länderna, inom UNCTAD

m.m. Utskottet ser inte nu något behov av att en särskild FN-konferens om

skulder sammankallas, vilket föreslagits i motion U252.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U252 (v).

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget i motion U233, yrkande 7 (v) om

att skapa en ny institution i form av en FN-bank. Skuldlättnadsåtgärder och

stöd till anpassningsprogrammen bör kanaliseras genom beprövade existerande

institutioner som Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna, UNDP m.fl.

Härmed avstyrks yrkande 7 i motion U233 (v).

Som ovan nämnts är utveckling av frihandeln en hörnsten i försöken att få

till stånd långsiktig hållbar tillväxt och utveckling i u-länderna.

Utgångspunkten för Uruguayrundan inom GATT är just att åstadkomma ökad

frihandel och ett framgångsrikt slutförande av de nu pågående förhandlingar kan

därför generellt sägas vara till gagn för u-länderna, med förbättrat

marknadstillträde för deras produkter som det eftersträvade resultatet.

Utskottet delar uppfattningen i yrkande 4 i motion U231 om att stödja

u-ländernas intressen i GATT och utgår från att regeringen noga beaktar

u-landsaspekterna inom ramen för GATT-förhandlingarna.

Härmed får yrkande 4 i motion U231 (c) anses besvarat.

I yrkande 3 i motion U231 (c) anförs att Sverige bör öka sitt engagemang i

UNCTAD. Sverige har alltsedan den första UNCTAD-konferensen i Genève 1964 ägnat

stor uppmärksamhet åt UNCTAD-frågorna. Det gäller såväl Sveriges deltagande i

de förhandlingar och diskussioner som förs liksom stöd till vissa projekt på

handelsområdet som administreras främst av GATTs/UNCTADs handelsorgan ITC.

Sverige deltar mellan UNCTAD-konferenserna aktivt i samtliga möten inom UNCTADs

arbetsområde. Sverige har vid många tillfällen lämnat frivilliga finansiella

bidrag till UNCTAD i samband med teknisk biståndsverksamhet till u-länderna.

Sverige har vidare aktivt stött tillkomsten av den s.k. Gemensamma fonden.

Bidrag har utfästs för fondens andra konto. För närvarande pågår ett omfattande

förberedelsearbete inför UNCTAD VIII genom en interdepartemental

beredningsgrupp och ca tio arbetsgrupper som analyserar alla de frågor som kan

komma upp vid konferensen. För att öka u-ländernas marknadstillträde ger

Sverige u-länderna preferensbehandling i form av tullfrihet för de importvaror

från u-länderna som omfattas av det svenska GSP-systemet. De minst utvecklade

länderna ges tullfrihet för alla produkter utan begränsningar.

Härmed får yrkande 3 i motion U231 (c) anses besvarat.

Yrkande 5 i motion U231 (c) tar upp syd--syd-samarbete. Den svenska

uppfattningen har länge varit att ökat samarbete och handel mellan u-länder är

väsentligt i utvecklingsarbetet. Sverige har med relativt omfattande bistånd

sökt stödja bl.a. regionalt samarbete, exempelvis i södra Afrika och

Centralamerika. Vidare har regeringen beslutat att bidra till det center (South

Centre) som specifikt skall arbeta för ökat samarbete mellan länder i tredje

världen.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U231 (c) anses besvarat.

Sverige studerar och analyserar som framgår av redogörelsen ovan fortlöpande

skuldfrågan och dess effekter på u-landsekonomierna och dess implikationer för

den svenska biståndspolitiken. Vidare bör nämnas att den 1989 tillsatta

utredningen om det multilaterala biståndet berör skuldfrågan och de

multilaterala finansieringsorganens roll. Betänkandet skall avlämnas under

1991. Riksdagen får i behandlingen av nästa års budgetproposition anledning att

återkomma till dessa frågor, bl.a. mot bakgrund av utredningens slutsatser och

förslag.

Någon särskild arbetsgrupp, som föreslås i yrkande 7 i motion U252 (v) bedöms

inte som nödvändigt. Härmed avstyrks detta yrkande.

Yrkande 6 i motion U252 anför att Sverige i Parisklubben skall representeras

av myndighet inom utrikesdepartementet och inte av exportkreditnämnden.

Parisklubben är ett organ för bevakning och omförhandling av kommersiella

krediter som är offentligt garanterade. Sverige företräds i Parisklubben av

finansdepartementet. Vanligen deltar också representant för exportkreditnämnden

(EKN). Fortlöpande samråd sker med UD. Utskottet ser ingen anledning ändra på

den nuvarande ordningen.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U252 (v).

Landsbygdsutveckling, urbanisering, bostäder

Motion U246 (fp) anger att svenskt bistånd i första hand bör inriktas på

landsbygdsutveckling. Det är på grund av landsbygdens fattigdom som miljoner

människor i u-länderna flyttar till storstädernas misär. Med ambitionen att nå

de fattigaste människorna måste biståndet även finna former för att nå

befolkningen i storstädernas misär. Med tanke på de goda erfarenheterna från

det sociala bostadsprojektet i Costa Rica bör enligt yrkande 26 bostadsbistånd

ges ökat utrymme främst i SIDAs verksamhet. Vidare föreslås i motionen ökat

stöd till Habitat, FNs boende- och bebyggelsecenter.

Utskottet delar synen att ökad uppmärksamhet bör riktas mot problemen i

storstädernas slum, inte minst på miljöområdet. Enligt vad utskottet har

erfarit studerar SIDA för närvarande möjligheterna till fattigdomsinriktat,

kvinnoinriktat och miljörelaterat bistånd i slumområden.

Den snabba urbaniseringen inom u-länderna som inneburit att fattigdom och

miljöproblem i högre grad än tidigare drabbat slumområdena i storstäderna har

drivit fram ett behov av insatser även på bostadsområdet. Utskottet ser inga

hinder mot fler biståndsprojekt inom bostadsområdet, förutsatt att stor vikt

läggs vid utformningen av projekten i syfte att nå de mest utsatta grupperna.

När det gäller bostadssektorn bör den grundläggande ambitionen vara att i hög

grad söka mobilisera ländernas egna resurser för bostadsbyggande. Betydelsen av

ändamålsenliga sparformer bör här uppmärksammas.

Sverige har sedan 1980 givit årliga bidrag till HABITAT, vars verksamhet

bl.a. inriktas just på att mobilisera u-ländernas egna resurser. Budgetåret

1990/91 ökades stödet och ytterligare ökning föreslås i årets

budgetproposition.

Härmed får yrkande 26 i motion U246 (fp) anses besvarat.

Både i motionerna U212 (s) och U259 (v) pekas på problemen med stagnerande

livsmedelsproduktion i många länder vilket i kombination med snabb

befolkningstillväxt, miljöförstöring och erosion skapar stora svårigheter.

Yrkande 1 i motion U212 föreslår en internationell konferens om

livsmedelssituationen. Yrkande 2 i samma motion samt yrkande 1 i motion U259

föreslår högre prioritet för bistånd inom jordbruks- och livsmedelssektorn.

Yrkande 3 i motion U259 föreslår ökade insatser för bevattning.

Det svenska biståndet har i sin helhet en klar inriktning på landsbygden.

Inom de bilaterala programmen utgör projekt inom områden som jord- och

skogsbruk, markvård, landsbygdsskolor, primärhälsovård, landsbygdsvägar m.m. en

stor andel av det bistånd som lämnas. Vidare är forskningsstödet i stor

utsträckning landsbygdsinriktat. Även stödet till makroekonomiska reformprogram

och förvaltningsbistånd kan gynna landsbygden genom att exempelvis en sundare

prispolitik på jordbruksprodukterna åstadkoms. Ett exempel är det omfattande

stödet till vattenförsörjning. SIDA antog redan 1984 en vattenstrategi.

Vattenprogram finns i ett flertal huvudmottagarländer. Som framgår av SIDAs

anslagsframställning 1991/92 ingår vattenförsörjning som en huvudkomponent i

fem landprogram: Botswana, Etiopien, Kenya, Indien och Tanzania.

Senare års hungerkatastrofer har visat sig vara mindre länkade till

underskott i den totala livsmedelsproduktionen i världen än till problem i

vissa områden relaterade till politisk oro, militära konflikter och

flyktingströmmar, dålig fördelning av resurserna, problem i distributionen etc.

Vissa områden har varit mycket svårt drabbade av missväxt och torka. För

framtiden är det viktigt att noga analysera om produktionstillväxten kan hålla

stånd mot befolkningstillväxten, mot bakgrund av begränsad tillgång till

nyodlingsmark, miljöförstöring, erosion, användning av pesticider etc. Det är

vidare mycket viktigt att fortlöpande undersöka vad som kan göras åt de

fördelnings-, distributions- och andra problem som legat bakom de situationer

av akut livsmedelsbrist som uppträtt och som innebär stora risker för nya

hungerkatastrofer.

Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U212 (s) och yrkandena 1 och 3 i

motion U259 (v) anses besvarade.

I motion U212 föreslås vidare en internationell konferens om den globala

livsmedelssituationen.

Jordbruksfrågor och livsmedelsfrågor diskuteras fortlöpande och ingående vid

internationella möten och inom de multilaterala organen på området, som i World

Food Council, i WFP och FAO. Andra exempel är de mer forskningsinriktade

diskussionerna inom ramen för konsultativa gruppen för jordbruksforskning,

CGIAR. De tillfällen till internationella överläggningar på området som redan

finns bedöms vara tillräckliga varför utskottet inte nu ser skäl till att

Sverige bör driva frågan om en internationell livsmedelskonferens.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U212 (s).

Anpassad teknologi m.m.

Sammanfattning av motionerna

Ett antal motioner tar upp frågor med anknytning till anpassad teknologi.

I motion U216 (fp-enskild) poängteras att för att åstadkomma tekniköverföring

måste i-landet anpassa sin teknik till lokala förhållanden. En svensk

organisation bör upprättas som kan specialisera sig på utvecklingen av enkel

bärkraftig teknik av det slag som behövs i u-länder. Organisationen skall bl.a.

bygga upp kunskaper, bedriva forskning, ge teknikservice åt

biståndsorganisationer och företag samt ge stöd åt innovatörer. I linje med

detta bör möjligheterna till samarbete med organisationen ATS (Appropriate

Technology Sweden) undersökas.

I den enskilda motionen U223 (fp) omnämns det internationella nätverket för

anpassad teknologi, SATIS. Motionärerna konstaterar att Sverige inte medverkar

i detta nätverk. Det svenska regelverket för bistånd bör enligt motionen ändras

så att stöd kan ges till en organisation av typ ATS och därmed möjliggöra

deltagande i nämnda nätverk.

Motion U242 (enskild-s) tar upp en liknande frågeställning. Det konstateras

att enskilda organisationer enbart kan söka bidrag för sina kostnader i

u-länder, medan anslag till verksamheten i Sverige inte utgår.

"Non-governmental institutions" borde kunna ges bidrag i Sverige och med den

regeländringen skulle ATS kunna få stöd och kunna medverka i SATIS-nätverket.

I motion U243 (c, m, mp) framförs att en organisation för anpassad teknologi

liknande dem som finns i andra länder bör tillskapas och finansieras från

biståndsanslaget. En utredning bör tillsättas med uppgift att lägga fram

förslag om en sådan organisation för anpassad teknologi.

Motion U231 (c) betonar att det finns ett stort behov av framtagning och

överföring av enkel vardagsnära teknik. Teknikbiståndet måste enligt motionen

utvecklas för användarna. Ökade insatser bör göras för stöd till och forskning

om anpassad teknik. 50 milj.kr. bör anslås för ändamålet inom anslagsposten

Särskilda program.

I motion U239 (mp) understryks vikten av att använda miljövänlig och

resurssnål teknologi. Svenska biståndsorgan bör ta initiativ till att bygga upp

kompetens och service om bärkraftig teknologi.

I motion U247 (m) redogörs för fördelarna med en teknik som möjliggör

utvinning av näringsämnen ur blad.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlade frågorna om anpassad teknologi i föregående

biståndsbetänkande, 1989/90:UU15. Utskottet angav då att det finns ett stort

behov av inhemsk lokalt förankrad teknologi i u-länderna och att forskning och

utveckling bör äga rum vad gäller teknologins anpassning till lokala

förhållanden. Vidare noterade utskottet att man på flera håll, inte minst inom

de enskilda organisationerna, försöker bygga upp kompetens kring frågorna

rörande småskalig och hantverksbaserad teknologi, dess överföring och

anpassning. Det konstaterades att Föreningen Appropriate Technology Sweden

(ATS) har möjlighet att genom SIDA och SAREC ansöka om bidrag till sina projekt

i enlighet med vad som gäller för andra organisationer. Utskottet sade också

att kunnande av det slag som t.ex. ATS tillhandahåller kan komma till

användning dels genom samarbete med mottagarland eller svensk

biståndsorganisation, dels genom att erbjuda biståndsmyndighet sina tjänster på

konsultbasis.

Denna bedömning av utskottet är fortsatt giltig. Föreningen Appropriate

Technology Sweden (ATS) avser skapa teknikcentrum i Sverige för överföring av

teknik som utvecklats i Sverige. Föreningen har enligt vad utskottet erfarit

kontakter med biståndsmyndigheterna och har även fått visst bidrag för bl.a.

seminarium och för att utforma projektidéer. Föreningen har möjlighet att följa

upp dessa kontakter och redovisa sina förslag för att erhålla ytterligare stöd.

Däremot anser inte utskottet att biståndsmedel bör utgå för uppbyggande av en

ny organisation. De svenska bidragen inom ämnesområdet bör vara program- och

projektinriktade.

Utskottet bedömer att det svenska regelverket för biståndet inte utesluter

bidrag för verksamhet i Sverige. Det kan härvid erinras om att exempelvis SAREC

stött Sverigebaserad forskning om problematiken kring överföring av teknologi.

Inom anslagsposten Särskilda program finns en delpost benämnd Försöksverksamhet

och metodutveckling som också har aktualitet i sammanhanget. Utskottet är

sammanfattningsvis av uppfattningen att frågorna om lokal anpassning och

överföring av teknologi är av den betydelsen att stöd till forskning och

metodutveckling bör kunna övervägas av biståndsmyndigheterna.

Även i de fall bidrag till Sverigebaserad forskning utgår bör verksamheten ha

en koppling till och vara förankrad i u-ländernas praktiska verklighet.

Möjligheten till forskning inom svenska universitet och tekniska högskolor bör

också omnämnas. Det kan härvid också nämnas att styrelsen för teknisk

utveckling (STU) medverkat i viss forskning på området.

Utskottet anser principiellt att all teknologi som överförs genom svenskt

bistånd måste vara anpassad till de förhållanden som råder i resp.

mottagarland. Själva tekniken kan givetvis utvecklas på andra håll, men för att

den skall få genomslag och utnyttjas måste den sättas in i sitt sociala och

kulturella sammanhang. Detta sker bäst i u-landsmiljö. Många ansträngningar

görs också genom biståndsmyndigheterna men också genom enskilda organisationer

med eller utan statligt stöd, för att utveckla teknik och kompetens i

u-länderna.

Frågan om medverkan i nätverket SATIS måste avgöras av organisationerna

själva.

Slutligen bör det noteras att bistånd över anslagsposten Folkrörelser och

enskilda organisationer är avsett för projektinriktad verksamhet i u-länder.

Utskottet ser inte skäl till att nu ändra regelverket för denna typ av bistånd.

Med det ovan anförda får motionerna U216 (fp), U223 (fp), U231 (c) yrkande 6,

U239 (mp) yrkande 20, U242 yrkandena 1 och 2 och motion U243 anses besvarade.

Utskottet har med intresse tagit del av vad som i motion U247 (m) framförts

om fördelarna med att utvinna bladnäring. I likhet med vad som ovan anförts om

möjligheterna att med biståndsmedel stödja utveckling av anpassad teknik, anser

utskottet att även stöd till utveckling av teknik för att utvinna bladnäring

bör kunna övervägas av biståndsmyndigheterna.

Härmed får motion U247 (m) anses besvarad.

Frågan om medelstilldelning till anslagsposten Särskilda program behandlas

under detta anslagsavsnitt senare i betänkandet.

Befolkning och sociala frågor

I motion U239 (mp) framförs att sociala konsekvensanalyser skall föregå

beslut om bistånd.

Det är enligt utskottets uppfattning självklart att de sociala konsekvenserna

noggrant analyseras inför beslut om bistånd. De biståndspolitiska målen om att

arbeta för resurstillväxt, social och ekonomisk utjämning, ekonomisk och

politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling samt framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om miljön utgör den centrala

utgångspunkten för de sociala hänsynen inom både multilateralt och bilateralt

bistånd.

Härmed får yrkande 3 i motion U239 (mp) anses besvarat.

I motion U211 (m) anges att projekt på kulturområdet bör bygga på

mottagarlandets kulturella tradition och uttryckssätt. Det är enligt motionen

angeläget att u-länderna får stöd för att bevara och utveckla den egna

kulturtraditionen, inom bl.a. museiväsende, litteratur och dokumentation.

Utskottet delar motionärernas syn på betydelsen av bistånd på kulturområdet

samt vikten av att biståndet anpassas till lokala förhållanden och traditioner.

Kultursamarbetet med u-länderna, som finansieras över Särskilda program, har

ökat kraftigt under senare år och uppgår innevarande år till ca 25 milj.kr.

Samarbetet handhas av SIDA, medan kulturutbyte administreras av Svenska

institutet. Kulturstödet omfattar i huvudsak stöd till museiverksamhet, konst

och konsthantverk, teater musik och film. Biståndet är av växande betydelse och

syftar bl.a. till att stärka den egna kulturella identiteten.

Med det ovan anförda får motion U211 (m) anses besvarad.

Befolkningsfrågor

Sammanfattning av motionerna

Moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna, centerpartiet och

vänsterpartiet har alla föreslagit vissa höjningar av medelsramar för biståndet

på befolkningsområdet. Förslagen behandlas under resp. anslagsavsnitt (C 1 och

C 2. Särskilda program).

Flera motioner tar upp befolkningsfrågan och de problem som den snabba

befolkningsökningen i u-länderna medför. En enskild motion, U232 (s), föreslår

ökade insatser för bistånd på befolkningsområdet genom bilaterala och

multilaterala insatser med syfte att uppnå en nödvändig minskning av

befolkningstillväxten.

Med utgångspunkt från de stora problem som den snabba befolkningsökningen

förorsakar och denna frågas betydelse i det internationella

utvecklingssamarbetet föreslås i motion U227 (m) att en parlamentarisk kommitté

tillsätts med uppgift att snabbt utreda en ökning av åtgärder och insatser på

familjeplaneringsområdet och därav föranleda omprioriteringar.

I motion U246 (fp) betonas betydelsen av ökat bistånd på befolkningsområdet.

I motionerna U256 (c) och U259 (v) föreslås att biståndet på befolkningsområdet

bör öka och att 5 % av biståndsmedlen bör användas för

familjeplaneringsprojekt. I motion U239 (mp) föreslås att biståndet på

befolkningsområdet höjs kraftigt. En plan bör utarbetas för kraftigt utvidgat

svenskt stöd till familjeplanering. Diskussioner bör föras med mottagarländerna

om möjligheten att anslå medel inom landramarna.

Utskottets överväganden

Den snabba befolkningstillväxten bidrar starkt till fattigdomen i u-länderna.

Jordens befolkning har tredubblats sedan början av 1900-talet och uppgår nu

till ca 5 miljarder. Den genomsnittliga befolkningsökningen nådde en topp på ca

2 % i slutet av 1960-talet, men har sedan dess minskat något. Den absoluta

årliga tillväxten ökar dock fortfarande och förväntas uppgå till mer än 90

miljoner människor årligen i slutet av 1990-talet. 95 % av jordens

befolkningstillväxt äger rum i u-länderna. Det finns stora regionala

skillnader. I Latinamerika och Sydasien har födelsetalen fallit medan man i

Afrika inte kunnat notera motsvarande nedgång. Där ligger befolkningstillväxten

ofta på över 3 % per år. Ett annat problem som bör uppmärksammas är

stadsbefolkningens i många fall okontrollerade tillväxt. En sammanfattande

slutsats är att framsteg när det gäller ekonomiska reformer och tillväxt

urholkas genom en alltför snabb befolkningstillväxt. Vidare kan hög

befolkningstillväxt förorsaka stora påfrestningar på miljö och

resurshushållning.

Omfattande bistånd på befolkningsområdet är därför i hög grad motiverat

enligt utskottets uppfattning. De multilaterala organisationerna har mycket

viktiga uppgifter på området och fungerar väl. Sverige hör sedan länge till de

länder som bidrar mest till multilaterala program på befolkningsområdet (FNs

befolkningsfond UNFPA och familjeplaneringsfederationen IPPF). Dessa bidrag har

ökat kraftigt under senare år. Sverige har även sedan länge stött WHOs olika

program rörande familjeplanering och reproduktiv hälsa (mödrahälsovård).

Sverige bör fortsätta verka för att även andra biståndsgivare ökar sina bidrag

till de multilaterala organisationerna.

Även det bilaterala stödet genom SIDA har ökat. Ansträngningar har gjorts för

att öka andelen insatser inom familjeplanering och mödravård inom landramarna.

Det kan här vara fråga om att stödja bl.a. lokala organisationer för dessas

utbildnings- och informationsverksamhet på familjeplaneringsområdet. SIDA är i

färd med att stärka sin organisation vad gäller befolkningsfrågor.

Det bör i det sammanhanget noteras att omfattningen av denna typ av

bilateralt stöd är avhängig mottagarlandets egna prioriteringar. Enligt vad

utskottet har erfarit har intresset från mottagarländernas sida för

befolkningsbistånd successivt ökat. En faktor som kan ha haft betydelse härvid

är att man numer kan peka på ett flertal framgångsrika familjeplaneringsprojekt

i u-länder. Utskottet vill i sammanhanget betona att befolkningsfrågorna bör

ses i ett socialt sammanhang. Förbättrad inkomstnivå för de fattiga, förbättrad

utbildning, förbättring av kvinnans ställning i familj och samhälle är faktorer

som förutom direkta familjeplaneringsåtgärder gynnsamt kan påverka

befolkningsfrågornas utveckling. Samtidigt gäller att familjeplaneringsåtgärder

på sikt kan medverka till en höjning av levnadsnivån.

Utskottet välkomnar de ökade satsningar som gjorts. Mot bakgrund av

utskottets bedömning av betydelsen av insatser inom familjeplanering och

mödravård m.m. förordar utskottet att ytterligare medel för dessa ändamål

ställs till förfogande. Utskottet har erfarit att SIDA för innevarande budgetår

förfogar över en medelsram om 10 milj.kr. för insatser på befolkningsområdet

inom ramen för Särskilda program. Genom de anslagstekniska förändringar som

föreslås i årets budgetproposition frigörs vissa medel inom anslagsposten

Särskilda program. Dessa medel uppgår enligt vad utskottet inhämtat till ca

30 milj.kr. Utskottet anser att ett riktmärke för omfattningen av bistånd på

befolkningsområdet för nästa budgetår inom ramen för Särskilda program bör vara

30 milj.kr., dvs. en tredubbling av de medel som är tillgängliga innevarande

budgetår. Detta innebär att de ytterligare befolkningsinsatser som utskottet

har funnit angelägna kan göras inom ramen för budgetpropositionens

medelsförslag vad avser Särskilda program.

Utskottet är däremot inte berett att, som föreslås i motionerna U256 och

U239, ange en fast målsättning för andelen befolkningsbistånd i det totala

biståndet.

Utskottet tillstyrker vad som i motion U232 (s), yrkande 19 i motion U239

(mp), yrkande 27 i motion U246 (fp) och yrkande 5 i motion U259 (v) anförts om

ökade biståndsinsatser på befolkningsområdet. I övriga delar får dessa motioner

anses besvarade. Motion U256 (c) och yrkande 4 i motion U259 avstyrks.

Planeringen av befolkningsbiståndet sker fortlöpande inom regeringskansliet

och biståndsmyndigheterna. Någon särskild kommitté för detta ändamål, som

föreslås i motion U227, bedöms inte som nödvändigt.

Inom FNs befolkningskommission och FNs sekretariat för befolkningsfrågor har

arbetet med förberedelserna inför befolkningskonferensen 1994 intensifierats.

På svensk sida kommer initiativ att tas inom kort för att utforma det

förberedande arbetet på svensk sida. I likhet med vad som varit fallet inför

tidigare befolkningskonferenser kommer riksdagen enligt vad utskottet erfarit

att beredas tillfälle att direkt medverka i detta arbete.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 9 i motion U227 (m).

Kvinnor

Sammanfattning av motionerna

Samtliga motioner som berör kvinnofrågor i biståndet, U228 (s), U235 (m),

U246 (fp) och U239 (mp), ger uttryck för en gemensam syn på kvinnornas

fundamentala roll i utvecklingsprocessen och vikten av att kvinnor blir

delaktiga i beslutsfattande och i biståndsprogrammen. Motion U246 anför att

SIDAs handlingsprogram för kvinnor bör genomsyra hela SIDAs verksamhet. Denna

motion liksom motion U228 (s) anser att handläggarna av kvinnobistånd vid SIDAs

biståndskontor bör vara utsända handläggare och inte som nu är vanligast att

de är lokalanställda, i syfte att öka tyngd och status i hanteringen av

kvinnofrågorna på fältet.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas syn och det som framförs i propositionen om

betydelsen av att man i biståndet uppmärksammar kvinnornas roll och ställning.

Det handlingsprogram som SIDA utarbetat har som mål att öka kvinnornas

deltagande i de verksamheter som ingår i landprogrammen. Kvinnoaspekten skall

praktiskt integreras i sektorer och projekt i det bilaterala biståndet.

Samtidigt kan det vara nödvändigt att komplettera arbetet med specifika

kvinnoprojekt.

Inom utrikesdepartementet har en översyn av kvinnors roll i det svenska

biståndet utförts under året. En slutsats som redovisas i propositionen är att

det i alla delar av biståndet är både möjligt och angeläget att ta hänsyn till

könsrollsaspekter. Regeringen anser att även de mindre biståndsmyndigheterna på

samma sätt som SIDA bör utarbeta praktiskt inriktade strategier för att i resp.

verksamhet främja utveckling för och genom kvinnor. Utskottet delar denna

uppfattning och välkomnar den redovisning som regeringen utlovat i nästa års

anslagsframställning.

Utskottet har inhämtat att näst intill samtliga handläggare för kvinnobistånd

som verkar vid SIDAs biståndskontor är lokalanställda. Utskottet ser generellt

positivt på målsättningen att inrätta särskilda handläggare för kvinnobistånd

vid alla SIDAs biståndskontor. Utskottet kan inte med säkerhet bedöma i vilken

utsträckning utsända handläggare skulle kunna förbättra kvinnobiståndet. De

lokalanställda handläggarna av kvinnoinsatser gör enligt vad utskottet erfarit

ett uppskattat arbete. Genom det faktum att dessa handläggare ofta är

medföljande till andra tjänstemän, har det visat sig att anställningstiderna i

många fall blivit kortvariga och personalomsättningen härigenom hög. Detta kan

medföra bristande kontinuitet och sämre erfarenhetsuppbyggnad vid

biståndskontoren och på SIDAs huvudkontor. Utskottet anser att frågan om att

successivt ersätta lokalanställda med utsända handläggare för kvinnobiståndet

ytterligare bör övervägas inom SIDA. En utgångspunkt bör vara att dessa

handläggare bör rekryteras enligt samma principer som övriga handläggare för

olika sakområden inom SIDA. Detta bör ges regeringen till känna.

Härmed tillstyrks motion U228 (s) och berörd del av yrkande 29 i motion U246.

Yrkande 21 i motion U239 får anses besvarat.

I motion U235 (m) anges att de svenska biståndsprogrammen i Afrika bör beakta

kvinnornas möjligheter till utveckling inom jordbrukssektorn.

Utskottet konstaterar att kvinnorna spelar en mycket viktig roll i det

afrikanska jordbruket. I många fall är det kvinnorna som bär den tyngsta

arbetsbördan. Utskottet delar således motionärens uppfattning om att detta bör

uppmärksammas, och enligt vad utskottet erfarit görs också en hel del på

området. Det är dock i första hand biståndsmyndigheternas uppgift att närmare

utforma förslag på kvinnobistånd i Afrika.

Härmed får yrkande 1 i motion U235 (m) anses besvarad.

Yrkande 2 i samma motion tar upp kvinnornas ställning i Asien. Motionen

betonar vikten av bättre utbildning, hälsa och stärkandet av kvinnans ställning

i Asien och redovisar som ett lovande exempel ett av SAREC stött program i

Pakistan angående infektionssjukdomar hos mödrar och barn. Motionären anser att

sådana projekt bör genomföras även i andra asiatiska länder. Vidare berör

motionen vikten av utbildningsinsatser för flickor i Asien.

Utskottet delar motionärens uppfattning om angelägenheten av bistånd på dessa

områden. Det ankommer på biståndsmyndigheterna att närmare planera och utforma

projekt av detta slag.

Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U235 (m) anses besvarat.

I motion U250 (c) och motion Ub515 (s) förordas att en professur i

internationell mödravård inrättas med finansiering av biståndsmedel.

Genom SAREC finansieras för närvarande fyra professurer samt tre högre

forskartjänster som bedöms ha betydelse för kunskapen om u-ländernas problem

och därmed vara av direkt relevans i det svenska biståndet. De ämnesområden som

berörs är bl.a. miljövård och det samhällsvetenskapliga området.

Utskottet bedömer att ämnesområdet mödravård är av stort intresse i u-lands-

och biståndssammanhang. Utskottet ser därför skäl till att frågan övervägs i

positiv anda av berörda biståndsmyndigheter, i första hand SAREC. Hänsyn måste

givetvis tas till de prioriteringar som är nödvändiga med hänsyn till de

begränsade medel som står till förfogande. Det ankommer slutligen inte på

utskottet att ta ställning beträffande enskilda professurer eller deras

finansiering.

Härmed får motionerna U250 (c) och Ub515 (s) anses besvarade.

Barn

Sammanfattning av motionerna

I motion U246 (fp) anges att Sverige har ett stort ansvar att göra den nya

barnkonventionen känd i biståndsländerna. Barn bör få ökad uppmärksamhet vid

fördelning av biståndsmedel. I motionen betonas vidare behovet av

utbildningsinsatser.

I motion U231 (c) anges att Sverige gjort bindande åtaganden att följa och

förverkliga barnkonventionen, både i vårt eget land och internationellt. Detta

borde enligt motionen ha kommit till klart uttryck i regeringens

biståndsprogram. Vidare framförs att regeringen till riksdagen bör avge en

särskild redogörelse för dessa frågor.

Utskottets överväganden

I juni 1990 ratificerade Sverige barnkonventionen, som träder i kraft i

september 1991. Konventionen omfattar barn i såväl i- som u-länder och är en

direkt maning till alla länder att på alla plan se till barnens bästa. Ett

internationellt juridiskt instrument har skapats till skydd för barnens bästa.

De stater som ansluter sig till konventionen förbinder sig att till det

yttersta av sina resurser tillförsäkra sina barn rätt till liv, hälsa,

utveckling och respekt. Biståndet är ett medel för att förverkliga

konventionens normer och förpliktelser.

Hoten mot barnens överlevnad, hälsa och utveckling är allra störst i de

fattigaste, mest skuldtyngda och konfliktdrabbade länderna. Situationen för

barnen fortsätter att vara svår i många delar av världen. Undernäring,

övergrepp av olika slag, dåliga eller inga utbildningsmöjligheter hör till

bilden. Många barn får aldrig gå i skola. Barnadödligheten har under senare år

ökat i Latinamerika och Afrika.

Barnkonventionens anda och artiklar stämmer väl överens med mål och metoder i

svensk biståndspolitik. Utskottet konstaterar att Sveriges bistånd i hög grad

är inriktat på exempelvis primärhälsovård, familjeplanering, nutrition,

vatten och sanitet, primärskolor och andra utbildningsinsatser m.m. Sverige är

den största bidragsgivaren till FNs barnfond UNICEF och finansierar ca 10 % av

organisationens budget.

Barnkonventionen utgör ytterligare en utmaning till biståndsgivarna att söka

nå barnen med sitt bistånd. Sverige bör fortlöpande följa upp barnkonventionen

i biståndssamarbetet, genom biståndsprogrammens utformning såväl som i dialogen

med mottagarländerna. Redogörelser för hur biståndet når olika sociala grupper

inkl. barnen kan på sedvanligt sätt lämnas i samband med budgetpropositionen.

Ett barntoppmöte med utgångspunkten från barnkonventionen ägde rum hösten

1990. Ett första handlingsprogram med anledning av deklarationen från toppmötet

har tillkännagetts av SIDA. I informationsarbetet om barnkonventionen är flera

enskilda organisationer verksamma med statliga bidrag. Både

utrikesdepartementet och socialdepartementet har publicerat särskilda skrifter

om barnkonventionen.

Med det ovan anförda får yrkande 28 i motion U246 och yrkande 10 i motion

U231 anses besvarade.

Alkohol och tobak

I motion U236 (fp) redogörs för de tilltagande alkoholproblemen i u-länderna.

Alkoholfrågan bör beaktas vid utformning och tillämpning av biståndsprojekten.

Vidare finns behov av forskning om alkohol som utvecklingshinder.

Alkoholupplysningsprojekt bör kunna få stöd inom ramen för anslaget till

enskilda organisationers biståndsarbete.

Utskottets överväganden

Utskottet delar den oro för alkoholmissbrukets verkningar som framförs i

motion U236. Utan tvekan skapar alkoholmissbruk allvarliga problem för individ

och samhälle i u-länderna. Bruket av alkohol kan enligt utskottet

karakteriseras som ett allvarligt utvecklingsproblem. Enligt vad utskottet

erfar utgör alkoholmissbruket dessutom ett ökande problem, något som allt fler

u-länder börjar uppmärksamma.

Enligt utskottets uppfattning bör alkoholfrågan ses i ett helhetsperspektiv.

Den måste länkas till olika företeelser och verksamheter i samhället och

angripas inom ramen för den sociala och ekonomiska utvecklingen i länderna,

t.ex. med sysselsättningsskapande åtgärder, hälsovårdsinsatser och utbildning.

Inte desto mindre är det en viktig uppgift inom biståndet att också identifiera

och söka genomföra mer riktade insatser för att bidra till en minskning av

alkoholkonsumtionen. Det kan exempelvis gälla informations- och

utbildningsåtgärder i opinionsbildande syfte eller andra förebyggande insatser.

En särskilt viktig målgrupp är ungdomarna.

Inom det bilaterala biståndet görs också vissa insatser för att minska och

bekämpa alkoholmissbruk, bl.a. inom primärhälsovård.

Upplysning om alkoholens skadeverkningar är viktig. I det stöd som ges till

svenska enskilda organisationer finns också stöd till alkoholupplysning,

exempelvis genom IOGTs, UNFs och NTOs arbete.

Motion U236 (fp) omnämner biståndsarbetarnas egna alkoholvanor. Utskottet

inser betydelsen av att biståndsarbetarna själva föregår med gott exempel. I

SIDAs föreberedande kurser för utresande biståndspersonal ges alkoholfrågorna

stor uppmärksamhet.

Vad gäller forskning delar utskottet motionärens uppfattning att

alkoholfrågorna bör uppmärksammas. Enligt vad utskottet erfarit har SAREC

genomfört vissa forskningsprogram om bl.a. alkohol.

Inom FN är det WHO som har huvudansvaret för alkoholfrågor. WHO har ett

globalt program med syfte att förhindra och kontrollera alkohol- och

drogmissbruk. Sverige har under många år tillsammans med de andra nordiska

länderna drivit frågan om ytterligare resurser för WHOs globala alkoholprogram.

Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att få denna fråga

uppmärksammad i bl.a. WHO samt att Sverige fortlöpande analyserar vad som kan

göras i form av direkta biståndsinsatser på alkoholområdet.

Vad gäller marknadsföring av alkohol har Sverige uppmanat WHO att i sitt

fortsatta arbete aktivt driva en internationell samordning av regleringen av

marknadsföring av tobak och alkohol.

Med det ovan anförda får yrkandena 1--4 i motion U236 (fp) anses besvarade.

I motion U234 (fp) anges att Sverige bör medverka till att utveckla

alternativa grödor som kan ersätta tobaksodling.

När det gäller tobak erfar utskottet att konsumtionen av tobak i u-länderna

har ökat. Det internationella arbetet för att upplysa om tobaksbrukets

skadeverkningar och att därigenom minska konsumtionen pågår främst inom WHO.

Inom WHO har en rad resolutioner antagits i syfte att begränsa

tobakskonsumtionen. Utskottet utgår från att denna verksamhet inom WHO

fortsätter.

Enligt vad utskottet erfarit har FAO nyligen utarbetat en studie som belyser

problematiken kring inkomstbortfall med anledning av att tobaksodling upphör.

Utskottet finner det viktigt att sådant analysarbete fortsätter. Det är vidare

angeläget att uppmärksamma miljöaspekterna i samband med tobaksodling, eftersom

tobaksnäringen i u-länder visat sig kräva stora uttag av brännved.

Utskottet anser att Sverige inom ramen för jordbruksprogram bör uppmärksamma

möjligheterna till odling av alternativa grödor som ersättning för

tobaksodling.

Härmed får motion U234 (fp) anses besvarad.

Utredningar

Sammanfattning av motionerna

I motion U227 (m) framförs att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas med

uppgift att se över det svenska biståndets inriktning. Kommittén bör också

enligt motionen kunna lägga fram förslag om förändringar rörande biståndets

organisation och arbetsformer.

Motion U231 (c) argumenterar för att en parlamentarisk u-landsutredning

tillsätts som bör behandla alla aspekter på Sveriges relationer till

u-länderna. Ett syfte bör vara att lägga grunden för ett kraftfullt svenskt

agerande internationellt för att åter föra fram u-ländernas problem till en

central plats i världspolitiken, heter det i motionen.

I motion U230 (v) begärs en brett förankrad parlamentarisk utredning om en

övergripande u-landspolitik. Bl.a. skall enligt motionen frågan om höjning av

biståndet från 1 till 2 % av BNI tas upp i utredningen liksom möjligheten att

inrätta ett särskilt departement för biståndsfrågor.

Utskottets överväganden

Såsom angavs i föregående biståndsbetänkande, 1989/90:UU15, har under senare

år flera delar av biståndet granskats och utvärderats. Bland utredningarna kan

följande nämnas:

Översyn av SIDAs organisation (Ds 1984:1), biståndet genom enskilda

organisationer (SIDA 1985), forskningsbiståndet (Ds UD 1985:2),

katastrofbiståndet (Ds 1986:2), översyn av biståndsmålen (SOU 1987:28),

SWEDFUNDs verksamhet (SOU 1988:4), kultursamarbetet med u-länderna (Ds UD

1987:2), den statligt finansierade u-landsinformationen (SOU 1988:19), vissa

aspekter av u-kreditsystemet (1988:42).

Den parlamentariska utredning som gjort en översyn av organisation och

arbetsformer i det bilaterala biståndet (SOU 1990:17) avlämnade sitt betänkande

i mars 1990. De förslag regeringen lagt fram i årets budgetproposition med

anledning av denna utredning behandlas i detta kapitel i ett senare avsnitt

under delrubriken Organisations- och arbetsformer i bilateralt

utvecklingssamarbete, näringslivsbistånd.

Under 1990 avslutades en översyn av effektivitetsfrågorna genom rapporten Bra

beslut -- Om effektivitet och utvärdering i biståndet (Ds1990:63). Syftet med

utredningen var att undersöka hur beslutsprocesserna ser ut, vad det finns för

beslutsunderlag, om beslutsprocesserna är effektiva och om biståndet är

effektivt. Utredningens förslag återges i budgetpropositionen. I propositionen

anges vidare att förslag med anledning av utredningen är föremål för

remissbehandling.

Som framgår av propositionen inleddes 1988 det nordiska projektet "FN i

utvecklingssamarbetet". Projektet, som har som huvuduppgift att belysa FNs

arbete på utvecklingsområdet och lämna idéer och förslag till nordiskt agerande

inom de olika FN-organisationerna, kommer att avslutas 1991.

Under 1989 tillsatte regeringen efter beslut av riksdagen en utredning om det

multilaterala biståndet. En samlad bedömning av hur hela det multilaterala

biståndet uppfyller de biståndspolitiska målen skall göras. Utredningen kommer

att avlämna sitt betänkande under våren 1991.

I samband med förra årets budgetproposition gav riksdagen regeringen i

uppdrag att göra en översyn av u-krediterna och andra kreditinstrument från

biståndspolitisk synpunkt. En särskild utredare har nu tillkallats till vilken

parlamentarisk medverkan skall knytas. Ett betänkande skall föreligga under

sommaren 1991.

Som framgår av ovanstående redogörelse finns ett stort antal avslutade och

pågående utredningar som sett över och analyserat viktiga delar av

biståndssamarbetet. Mot denna bakgrund anser inte utskottet att det nu finns

behov av att tillsätta en ny bred parlamentarisk utredning om hela den svenska

biståndspolitiken.

Härtill vill utskottet foga följande. Kraven på anpassningsförmåga hos

biståndet är genom de snabba förändringar som äger rum i vår omvärld stora. Den

bästa metoden att vidmakthålla den nödvändiga anpassningsförmågan har visat sig

vara att kontinuerligt utreda olika delar av biståndsverksamheten. Med hänsyn

till att olika länder har så olika förutsättningar för sin utveckling och att

villkoren i det internationella samarbetet förändras snabbt har utskottet svårt

att se att man i en allmänt inriktad utredning nu skulle komma till större

klarhet än vad som görs genom de delstudier som genomförts och nu pågår. Breda,

övergripande utredningar av den typ som förordas i de ovannämnda motionerna

riskerar att bli alltför långvariga och tungrodda för att uppfylla kraven på

anpassning inom biståndet. Detta innebär inte att man sänker kraven på en

helhetssyn i biståndet. Önskemålen om denna helhetssyn skall tillgodoses i allt

svenskt utvecklingssamarbete och bör också återspeglas i de utredningar som

görs om olika delar av biståndet och genom biståndsmyndigheternas löpande

utvärdering av sin verksamhet.

Härmed avstyrks yrkande 10 i motion U227 (m), motion U230 (v) och yrkande 1 i

motion U231 (c).

Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingssamarbete,

näringslivsbistånd m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion U219 (m) refereras till budgetpropositionens förslag om en ny

organisation för näringslivsstöd. I motionen anges att utredningsförslaget

angett att den nya organisationen skall arbeta med en affärsmässig prägel för

att utveckla u-ländernas näringsliv. Vidare anges att näringslivet bör i högre

grad delta i verksamheten. Mot den bakgrunden förordas aktiebolagsformen i

stället för som i propositionen föreslås myndighetsformen.

Även den enskilda motionen U221 (m) refererar till budgetpropositionens

förslag om näringslivsbistånd och betonar att importfrämjande i offentlig regi

måste för effektivitetens skull ha en nära anknytning till näringslivet. Mot

den bakgrunden bör ett importfrämjande organ för öst-, u- och NIC-länderna

etableras med staten och den svenska importörorganisationen Grossistförbundet

Svensk handel som huvudmän.

I den enskilda motionen U226 (s) förordas att den nya myndigheten för

näringslivsbistånd lokaliseras till Sandö U-centrum i Kramfors. I motion U238

(s-enskild) föreslås att myndigheten lokaliseras till Blekinge. I motion U201

(c-enskild) föreslås att den nya myndigheten lokaliseras till Kalmar län utan

yrkandet avstyrks.

Motion U249 (m-enskild) går emot förslaget om en ny biståndsmyndighet i fråga

om att inordna IMPOD i densamma. Många remissinstanser anges vara emot att

IMPOD ingår i den nya myndigheten. Det föreliggande förslaget motsvarar inte

kraven vad gäller IMPODs roll och uppgifter. Förslaget innebär risker för att

IMPODs nuvarande värdefulla verksamhet inte kan fortsätta.

Folkpartiet liberalerna tillstyrker i sin motion U246 budgetpropositionens

förslag om att inrätta en ny myndighet för näringslivsutveckling. Vidare

föreslås att ytterligare 10 milj.kr. ställs till den nya myndighetens

förfogande. Motionen betonar att den nya organisationen skall stödja uppkomsten

av kommersiella verksamheter som kan fortgå under marknadsmässiga förhållanden.

Vidare anges att det finns ett starkt samband mellan handel och

näringslivsutveckling. IMPOD bör, med utgångspunkt från en positiv värdering av

IMPODs kompetens, enligt motionen inordnas som en särskild enhet i det nya

biståndsorganet. Ambitionen att främja u-landsimport till Sverige bör utvidgas.

Motionen föreslår höjning av anslaget till IMPOD samt en höjning av SWEDFUNDs

grundfond. Dessa förslag behandlas under resp. anslagsavsnitt.

Enligt motion U246 ställer sig folkpartiet liberalerna bakom

biståndsorganisationsutredningens riktlinjer vad gäller ansvarsfördelningen

mellan SIDA och BITS. Skillnaderna i SIDAs resp. BITS arbetssätt gör det

naturligt att deras verksamhet i normalfallet pågår i olika länder.

I motion U231 (c) föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt

organ för tekniskt bistånd. Centerpartiet accepterar inte någon ytterligare

organisationsförändring innan en parlamentarisk utredning om Sveriges

relationer till u-länderna tillsatts. En helhetsbedömning saknas. Förslaget att

sammanföra IMPODs verksamhet med organ för industribistånd verkar mindre

välbetänkt, heter det i motionen.

I motion U244 (v) yrkas att det för näringslivsutveckling föreslagna

aktiebolaget SITCO inte skall bildas. IMPOD bör enligt motionen få bestå som

separat organisation. I motionen anges att regeringens förslag om

näringslivsbistånd är ett led i kommersialiseringen av biståndet. I stället

skall SIDA vara ansvarigt för det tekniska samarbetet. Det privata

näringslivets verksamhet i u-länder bör bekostats av företagen själva, inte av

biståndsmedel. Vidare anges i ett särskilt yrkande att BITS kan privatiseras

och omvandlas till SITCO om företagen önskar.

I samma motion yrkas att alla riksdagspartier bör vara representerade i SIDAs

styrelse.

Miljöpartiet föreslår i motion U239, yrkande 28 att biståndsorganet SIDA

omorganiseras till en myndighet med uppgift att arbeta både med de hinder för

u-ländernas utveckling som finns i Sverige och i u-länderna. Partiet yrkar på

att denna fråga snabbutreds och att förslag till omorganisation föreläggs

riksdagen för beslut under 1991/92.

Utskottets överväganden

I det följande behandlar utskottet med utgångspunkt från väckta motioner

först budgetpropositionens förslag till allmänna riktlinjer för organisationen

av det bilaterala biståndet och därefter frågan om organisationen av

näringslivsbiståndet.

Utskottet delar regeringens slutsatser som återges i propositionen med

anledning av utredningen om organisation och arbetsformer inom bilateralt

utvecklingsbistånd. Således bör som anges i propositionen huvuddelen av de

svenska biståndsinsatserna även i fortsättningen koncentreras till ett

begränsat antal fattiga samarbetsländer. SIDA förutsätts i enlighet härmed

fortsätta sitt djupa och långsiktiga samarbete inom landramarna med ett antal

länder, kanalisera stödet till enskilda organisationer, katastrofbistånd samt

humanitärt bistånd och medverka i genomförandet vad gäller särskilda

miljöinsatser och särskilda program. SIDA skall också kunna svara för projekt

eller sektorsstöd till en vidare krets samarbetsländer där ett mer djupgående

och långsiktigt engagemang krävs. Sverige bör således vara verksamt i en vidare

krets av länder. BITS huvudsakliga verksamhet när det gäller tekniskt bistånd

förblir att finansiera samarbetsavtal mellan svenska företag och organisationer

och motsvarande organ i en bredare krets av u-länder. Utskottet har ingen

erinran mot vad som angivits i propositionen vad avser rollfördelningen mellan

SIDA och BITS och den fördelning av samarbetsländer som blivit följden av

skillnaderna i arbetssätt mellan de båda organen. Utskottet delar vidare

biståndsorganisationsutredningens uppfattning att BITS verksamhet i större

utsträckning bör breddas för att svara även mot de övriga biståndspolitiska

målen från att tidigare ha inriktats främst på tillväxtmålet.

Med det ovan anförda får yrkande 7 i motion U246 (fp) som behandlar

ansvarsfördelningen mellan BITS och SIDA anses besvarat.

Yrkande 47 i motion U244 (v) som förordar att enbart SIDA blir ansvarigt för

tekniskt bistånd avstyrks liksom yrkande 48 i samma motion som föreslår en

utredning om privatisering av BITS.

Utskottet ser inga skäl till att SIDA skall ägna sig mer åt frågor rörande

utvecklingen i Sverige, som anges i yrkande 28 i motion U239 (mp), utan

yrkandet avstyrks.

I SIDAs styrelse finns de fyra största partierna representerade. Utskottet

bedömer att nuvarande parlamentariska representation i SIDAs styrelse är

ändamålsenlig och är inte berett att ändra nu gällande ordning. Motion U229

avstyrks härmed.

När det gäller budgetpropositionens förslag om en myndighet för

näringslivsutveckling vill utskottet anföra följande.

Utskottet tillstyrker förslaget om att inrätta en ny biståndsmyndighet för

näringslivsutveckling genom en sammanslagning av SWEDFUND, IMPOD och delar av

SIDAs industribyrå.

Enligt vad utskottet erfarit är ett av huvudsyftena med att inrätta ett nytt

organ för näringslivsstöd att främja konkurrensutsatta aktiviteter och därmed

verka för att den verksamhet som stöds i u-länderna blir självbärande och inte

biståndsberoende. Utskottet finner att denna målsättning är starkt motiverad.

Man bör i det svenska biståndet söka undvika att subventionera industriell

produktion i u-länderna utan i stället sträva efter att projekten i u-länderna

av egen kraft skall kunna hävda sig på marknaden. Bistånd inom

näringslivssektorn bör därför såsom anges i regeringens förslag präglas av

affärsmässighet. Det är således viktigt att det nya biståndsorganet bibehåller

och kompletterar det nuvarande organet SWEDFUNDs möjligheter att förmedla och

satsa riskkapital. Utskottet förutsätter att denna verksamhet fortgår med ett

betydande utnyttjande av den svenska resursbasen genom ett nära samarbete och

samverkan med svenskt näringsliv.

Utskottet har inhämtat att det nya näringslivsorganet främst kommer att vara

verksamt på företagsnivån, såväl vad gäller riskkapitalsatsningar för

produktion som exempelvis när det gäller kunskapsöverföring av olika slag.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla vikten av stöd till u-länderna

även när det gäller att skapa den miljö och det klimat som måste finnas för att

produktiv verksamhet skall kunna initieras och bli bärkraftig. Härvid spelar

det s.k. förvaltningsbiståndet, som främst kanaliseras genom SIDA liksom delar

av BITS institutionsstödjande verksamhet, en viktig roll.

Eftersom det föreslagna organets verksamhet i Sverige finansieras genom

biståndsmedel, ser utskottet ingen anledning att gå emot regeringens förslag om

att verksamheten skall bedrivas i myndighetsform. När det gäller förvaltningen

av riskkapitaldelen specifikt, inom ramen för myndigheten, kan det finnas

fördelar med en annan verksamhetsform, exempelvis stiftelse eller bolagsform.

Utskottet har erfarit att frågan om formen för riskkapitaldelen av den nya

myndighetens verksamhet för närvarande är föremål för beredning.

Utskottet anser att handel och produktion har ett nära samband. Framgångsrika

exportansträngningar från u-ländernas sida kräver såväl kunskap om effektiv

produktion som kännedom om marknadskrav och marknadsföring. Det nya

näringslivsorganet berikas därför om IMPODs breda marknadskunnande och

kompetens, inte minst när det gäller den svenska marknaden, maximalt kan

utnyttjas inom ramen för den nya organisationen. Utskottet vill särskilt

understryka den i propositionen framförda uppfattningen att det bör vara

möjligt för IMPOD att bevara den identitet och den kompetens som är så viktig i

den handelsfrämjande verksamheten. Vidare ser utskottet positivt på att den

handelsfrämjande verksamheten breddas utöver IMPODs nuvarande inriktning på

Sverigemarknaden till att gälla en breddad världsmarknad, inkl. möjligheterna

att främja handeln mellan u-länder.

Utskottet utgår från att riksdagen får ta del av de riktlinjer och mandat som

skall gälla för den nya myndigheten efter det att den av regeringen tillsatta

interdepartementala arbetsgruppen och den särskilda organisationskommittén som

förbereder myndighetens upprättande slutfört sitt arbete.

Med det ovan anförda avstyrks motionerna U219 (m), U221 (m), U249 (m),

yrkande 7 i motion U231 (c) och yrkande 46 i motion U244 (v). Yrkande 22

angående IMPODs ställning i den nya organisationen och yrkande 78 (delvis) i

motion U246 (fp) vad avser inrättandet av den nya biståndsmyndigheten får anses

besvarade.

Den nya myndigheten avses träda i funktion den 1 juli 1991. Enligt vad

utskottet har erfarit är enligt propositionens förslag finansieringen av den

nya myndighetens verksamhet under nästa budgetår i huvudsak enligt följande.

Genom IMPODs anslutning tillförs 25,5 milj.kr. Härtill kommer BITS särskilda

medel för aktiviteter inom SWEDFUND om 20 milj.kr. Dessutom tillförs de

särskilda medlen för den nya myndigheten som uppgår till 25 milj.kr.

Tillsammans med kostnader för de tjänster vid SIDAs industribyrå som överförs

ger detta en ungefärlig medelsram om 78 milj.kr. för nästa budgetår. Härtill

bör nämnas att SWEDFUNDs grundkapital ökas från 250 till 350 milj.kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelstilldelning

för den nya biståndsmyndigheten. Yrkande 78 i motion U246 (delvis) vad avser

ökad medelstilldelning avstyrks härmed.

Vad gäller den nya myndighetens lokalisering talar flera skäl för en

placering i Stockholm. En nära samverkan med andra biståndsorgan som BITS och

SIDA samt med UD är en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas

effektivt. Härtill kommer att de organ som kommer att ingå i den nya

myndigheten, IMPOD, SWEDFUND och SIDAs industribyrå, är lokaliserade till

Stockholm.

Härmed avstyrks motion U226 (s), motion U238 (s) och motion U201 (c).

Medelsramen för den nya myndigheten behandlas under avsnittet C 3 Andra

biståndsprogram.

Effektivitet i biståndet

Sammanfattning av motionerna

Folkpartiet liberalerna tar i sin partimotion U246 upp effektivitetsfrågorna

i biståndet. Effektivitetskrav bör enligt motionen gälla både på projektnivå

och vad gäller ekonomisk och politisk miljö. En aktiv dialog med

mottagarländerna spelar en viktig roll. Aspekter som bör uppmärksammas är bl.a.

u-ländernas administrativa kapacitet och underhållsfrågor. Att ta vara på

tidigare erfarenheter är viktigt, såväl från andra biståndsgivare som från

hemvändande biståndsarbetare. Man bör förbättra mekanismerna för utvärdering

och erfarenhetsuppbyggnad. Det finns enligt motionen behov av en fristående

utvärderingsfunktion. Vidare tar motionen upp vikten av biståndskompetens på

ambassaderna.

Utskottets överväganden

Den övergripande måttstocken vad gäller effektivitet är biståndets förmåga

att uppfylla de biståndspolitiska mål som riksdagen uppställt. Utskottet vill

understryka att effektiviteten fortlöpande bör uppmärksammas i hela det svenska

biståndet och av de involverade biståndsmyndigheterna.

Utskottet välkomnar att en principiell diskussion sker om effektivitetsfrågorna

och att en översyn genomförts och redovisats genom rapporten Bra beslut: Om

effektivitet och utvärdering i biståndet (Ds 1990:63). Det bör i sammanhanget

noteras att SIDAs räkenskaper och redovisningssystem regelbundet blir föremål

för granskningar av riksrevisionsverket. Dessutom inspekterar RRV

biståndskontoren och undersöker från tid till annan delar av SIDAs verksamhet.

För närvarande pågår en noggrann studie benämnd Effektiviteten i förvaltningen

av svenskt utvecklingsbistånd som bl.a. behandlar lednings- och

styrningsfunktioner, resursplanering samt relationen mellan sakanslag och

förvaltningsanslag. Studien görs av riksdagens revisorer efter ett initiativ av

utskottet.

Resonemangen och förslagen i motion U246 angående effektiviteten i biståndet

stämmer väl överens med vad regeringen angivit i propositionen och med

slutsatserna i nämnda utredning. Aktuella exempel på ansträngningar att

förbättra effektiviteten är den ökade uppmärksamheten på den ekonomiska och

politiska miljö i vilka de enskilda biståndsprojekten skall verka. Genom de

övergripande studier om bl.a. Afrika och Latinamerika som genomförts inom ramen

för det svenska biståndssamarbetet har man identifierat de viktigaste hindren

för utveckling och sökt anpassa biståndssamarbetet härtill. För Afrika har det

exempelvis gällt stöd till strukturanpassning och reformer, förvaltningsbistånd

och förbättring av institutionellt kapacitetsstöd, stöd till underhåll och

rehabilitering av anläggningar, former för att genom importstöd motverka

flaskhalsar i samband med strukturanpassning, stöd till sociala sektorer i

samband med reformprogram etc.

Den viktigaste samordningen av bistånd bör äga rum i mottagarländerna och

göras av mottagarländerna själva. Det är inte desto mindre väsentligt att

givarna aktivt bidrar till att underlätta samordningen. Detta gäller även det

multilaterala biståndet där organ som UNDP och Världsbanken spelar viktiga

koordinerande roller. Det är en fördel om biståndsgivarna i högre grad än

tidigare kan dra nytta av varandras erfarenheter. Inom ramen för OECDs

biståndskommitté DAC sker ansträngningar att tillgodose detta intresse. Inom

Norden förekommer kontinuerligt samråd mellan biståndsansvariga på politisk

nivå och mellan tjänstemän.

Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion U246 som behandlar övergripande

effektivitetsfrågor anses besvarad.

I yrkande 4 i motion U246 ges stöd till effektivitetsutredningens förslag om

att inrätta ett fristående utvärderingssekretariat.

Mekanismerna för uppföljning och erfarenhetsuppbyggnad måste ständigt

förbättras. I första hand bör ett fortlöpande utvärderingsarbete bedrivas inom

de olika biståndsorganen. Det kan dock finnas fördelar med en fristående

utvärderingsfunktion för att komplettera det arbete som görs av de enskilda

biståndsorganen, i enlighet med vad som föreslås i den ovannämnda utredningen

om effektiviteten. Utskottet noterar att regeringen avser inhämta synpunkter på

detta förslag genom ett särskilt remissförfarande. Utskottet utgår från att

riksdagen får ta del av de förslag som detta förfarande kan komma att

aktualisera.

Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion U246 anses besvarat.

Yrkande 5 i motion U246 tar upp vikten av att ta till vara hemvändande

biståndsarbetares erfarenheter.

I betänkandet 1989/90:UU15 tillstyrkte utskottet ett likalydande yrkande om

betydelsen att ta till vara biståndsarbetares erfarenheter. SIDA har nu

etablerat en utbildningsbyrå som enligt uppgift kommer att aktivt arbeta med

denna fråga. Utskottet utgår från att regeringen vid lämpligt tillfälle

redovisar hur detta viktiga arbete fortgår.

Härmed får yrkande 5 i motion U246 anses besvarat.

Med anledning av yrkande 8 i motion U246 om biståndskompetensen på

ambassaderna får utskottet anföra följande.

UDs handläggare består antingen av personer som genomgått

handläggarutbildningen eller av direktrekryterade specialister. I

handläggarutbildningen ingår biståndet som en integrerad och viktig del. I

utbildningen ingår bl.a. praktikperioder på biståndsavdelningen. De

specialister som rekryterats till biståndsavdelningen kommer i stor

utsträckning från andra biståndsmyndigheter eller enskilda organisationer.

Detta flöde av personer mellan myndigheterna och departementet förhöjer

kompetensen. Många av dessa tjänstemän handlägger sedermera biståndsfrågor på

ambassadernas allmänna avdelningar.

Vid rekryteringen till rena biståndshandläggartjänster vid ambassaderna är

kravet på biståndskompetensen mycket stort. Förutom från UD och samtliga

biståndsmyndigheter kan även personer från enskilda organisationer och

folkrörelser komma i fråga.

Beträffande biståndsmyndighetens behov av fältrepresentation för den

operativa verksamheten föreslås enligt årets budgetproposition att

myndigheterna ges större möjligheter att själva bestämma sitt behov av

fältrepresentation. Samtidigt framhålls att det skall vara ambassadens uppgift

att svara för fältrepresentationen vad gäller den biståndspolitiska

planeringen, ekonomisk och politisk rapportering m.m. Utskottet ställer sig

bakom dessa riktlinjer.

Med det ovan anförda får yrkande 8 i motion U246 anses besvarat.

I motion U260 föreslås att svenska UNICEF-kommittén befrias från staten.

Idealitet främjas bäst utan statlig styrning heter det i motionen.

Svenska UNICEF-kommittén bildades 1954 som en frivillig kommitté. 1958

omvandlades den till en statlig kommitté. 1979 konstaterades att viss oklarhet

rådde om kommitténs rättsliga status. Mot den bakgrunden beslöts att ombilda

svenska UNICEF-kommittén till en statlig stiftelse. 1983 fastställdes stadgar

för stiftelsen.

De nationella UNICEF-organen i olika länder har varierande form och status. I

några länder är de privata organisationer som får statliga bidrag, som är

fallet i övriga nordiska länder. I andra länder kan organen ha en starkare

statlig koppling. UNICEF accepterar alla dessa olika konstruktioner.

Bakom det svenska beslutet att ha den statliga anknytningen som kom till

genom beslutet 1958 och beslutet om stiftelseformen låg bl.a. önskemålet om att

säkerställa UNICEF-kommitténs fortlevnad och verksamhet. Enligt stadgarna skall

kommittén bedriva informationsverksamhet, granska UNICEFs verksamhet och ge

förslag, ta emot och förmedla gåvor till UNICEF samt organisera försäljningen

av UNICEFs produkter.

I styrelsen som utses av regeringen finns representanter för fyra

riksdagspartier, utrikesdepartementet, socialdepartementet, SIDA, FN-förbundet,

Rädda barnen, Röda korset, Svenska missionsrådet och statens ungdomsråd

representerade. Genom att representanter för folkrörelser och enskilda

organisationer finns representerade i så pass hög grad anser utskottet att de

ideella intressena i kommitténs ledning är väl tillgodosedda. UNICEFs styrelse

har såvitt utskottet erfarit inte uttryckt något missnöje med den statliga

anknytning som nu finns i och med stiftelseformen. De problem inom

UNICEF-kommittén som bl.a. återspeglats i pressartiklar har såvitt utskottet

kan bedöma inte något samband med kommitténs nuvarande rättsliga status.

Med det ovan anförda avstyrks motion U260.

Nya samarbetsländer, länderprogram och landval

Landprogram, projektbistånd

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 7 i motion U227 (m) föreslås att landramsbiståndet på sikt

bör avvecklas till förmån för ett projektinriktat bistånd. I motion U246

(fp), yrkande 23, föreslås att bättre kunskap om det fransktalande

Afrika skall byggas upp inom de svenska biståndsorganisationerna. Enligt

motionärerna bör ytterligare insatser i Västafrika och Sahelområdet

kunna bli aktuella ur bl.a. miljösynpunkt. En långsiktig

kunskapsuppbyggnad om det fransktalande Afrika behövs därför inom

biståndsadministrationen och i den s.k. resursbasen. Det finns enligt

motionärerna få traditionella kontaktytor med Sverige i området, och

praktiska svårigheter som begränsade kunskaper i franska i Sverige kan

lägga hinder i vägen för ett framtida samarbete.

I motionens yrkande 32 föreslås att systemet med programländer bör

förbättras. Enligt motionärerna har systemet i stort en rad fördelar.

Biståndet blir exempelvis i högre grad behovsstyrt. Man behöver inte

heller hasta fram projekt för att utnyttja tillgängliga biståndsmedel

innan de dras in. Systemet har enligt motionärerna emellertid också en

del problem. Det kan ge en alltför schematisk uppdelning i programländer

och icke-programländer som inte motsvarar verklighetens behov. Det kan

göra det problematiskt att avveckla programlandssamarbete och det kan

leda till att alltför stora summor slussas genom mottagarlandets

administration m.m. För att komma till rätta med dessa problem vill

motionärerna i högre grad lämna utrymme för modifieringar efter hand som

nya erfarenheter vinns och situationen i u-länderna förändras.

Tidpunkter för omprövning bör oftare anges och rörligheten i

programlandskretsen bör kunna ökas.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att det svenska biståndet redan till stor del är

projektinriktat. En kombination av landramar och användning av andra

biståndsinstrument ger den flexibilitet som är nödvändig i det samlade

biståndet. Även inom landramssamarbetet finns många möjligheter till

ändrad inriktning om situationen skulle kräva detta. Exempelvis kan en

stor del av landramsbiståndet användas för humanitära insatser. Ett

landprogrammerat bistånd kan också avbrytas till förmån för annat

bistånd om de ekonomiska och politiska förutsättningarna så kräver.

Systemet med landramar är enligt utskottets bedömning motiverat särskilt

i de allra fattigaste länderna, där biståndet kanske svarar för en

mycket stor del av utvecklingsresurserna. Genom att en ökande andel av

biståndet i själva verket går utanför landramarna och allt fler

biståndsinstrument används avdramatiseras programlandsfilosofin om

särskilt gynnade mottagarländer. Utskottet anser att en kombination av

olika biståndsformer fortfarande är det effektivaste arbetssättet.

Utskottet konstaterade redan i förra årets biståndsbetänkande

(1989/90:UU15) att kunskapsuppbyggnad om det fransktalande Afrika är

betydelsefullt. Denna fråga förtjänar att uppmärksammas av de i Sverige

berörda institutionerna, inte minst vad gäller behovet av kunskaper i

det franska språket. Utskottet utgår ifrån att regeringen vidtar de

långsiktiga åtgärder som behövs för att förstärka kunskapen om det

fransktalande Afrika.

Därmed avstyrks yrkande 7 i motion U227 (m). Yrkande 32 i motion U246

(fp) får med det ovan anförda anses vara besvarat. Yrkande 23 i samma

motion tillstyrks.

Bindning, återflöde

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 9 i motion U239 (mp) föreslås att bindningen av

biståndsmedel till inköp av varor och tjänster i Sverige skall tas bort.

I yrkande 6 i motion U246 (fp) föreslås att det bundna biståndet i

princip bör ersättas med obundet gåvobistånd.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas principiella syn att bistånd bör vara

obundet. Utvecklingen i Sverige har också gått mot en ökad andel obundet

bistånd. Varubiståndet är till största delen obundet. U-krediterna och

det tekniska samarbetet via BITS är bundet så till vida att kontrakt med

svensk part finansieras. Importinnehållet kan emellertid vara stort, och

en svensk konsultfirma eller myndighet kan mycket väl engagera utländska

samarbetspartners och konsulter. Det svenska biståndet har gått mot ökad

avbindning, och bindningsgraden håller internationellt sett en låg nivå.

En förutsättning för att en u-kredit skall kunna lämnas är i princip

att ett kontrakt vinns i internationell konkurrens. Genom att BITS inte

erbjuder högre gåvoelement än den internationellt överenskomna

miniminivån (50% för de minst utvecklade länderna och 35% för låg-

och medelinkomstländer) bidrar det svenska systemet inte heller till den

osunda konkurrens med kreditvillkor som ibland förekommer.

I OECD pågår förhandlingar om en förbättrad disciplin för bundna

biståndskrediter. Sverige har varit aktivt i dessa förhandlingar och

lagt fram förslag som, om de vinner gehör, kan leda till en mer

utvecklingsorienterad, konkurrensneutral ordning för

kapitalöverföringar till angelägna projekt i u-länderna. En av

regeringen tillsatt utredning är dessutom i färd med att granska

kreditinstrumentets roll i biståndet.

Därmed får yrkandena 9 i motion U 239 (mp) och 6 i motion U 246 (fp)

anses vara besvarade.

Avbrytande, krig

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 33 i motion U246 (fp) föreslås att bistånd endast bör

avbrytas när de förutsättningar som samarbetet vilar på dramatiskt har

förändrats. Om det bedöms nödvändigt skall enstaka projekt kunna drivas

vidare även efter det att landramen har avskaffats och övrigt samarbete

har upphört. I motionens yrkande 38 föreslås att Cuba inte längre bör

ingå i kretsen av reguljära samarbetsländer för BITS. I yrkande 1 i

motion U248 (fp) anförs på liknande sätt att Cuba inte bör komma i fråga

för insatser från BITS förrän en utveckling mot demokratiska fri- och

rättigheter och av respekten för mänskliga rättigheter inletts. I

stället bör enligt motionärerna stöd ges till de organisationer som

aktivt arbetar för en demokratisk utveckling på Cuba.

I yrkande 1 i motion U661 (fp) föreslås att något svenskt bistånd till

Cuba inte bör komma i fråga så länge som den kubanska regeringen, trots

påpekanden från FN och Röda korset, inte visar någon som helst vilja att

respektera grundlägande mänskliga rättigheter. I yrkande 2 i motion U248

(fp) föreslås att Cuba, mot bakgrund av situationen vad avser mänskliga

rättigheter i landet, inte bör komma i fråga för insatser från BITS

förrän en utveckling mot demokratiska fri- och rättigheter och respekt

för mänskliga rättigheter inletts.

Utskottets överväganden

Biståndet till Cuba lämnas av SAREC och BITS. BITS tekniska bistånd

syftar till kunskapsöverföring, kompetensutveckling och

institutionsuppbyggnad. Stöd har tidigare också getts för inköp av

reservdelar till den utrustning som upphandlades i Sverige under

1970-talet. Insatserna omfattar bl.a. mejeriverksamhet, rening av

utsläpp från pappersindustrin, studier rörande energibesparing och

kemikalieåtervinning. Efter biståndsförhandlingar med Cuba i februari

1991 avslutas det finansiella stödet till inköp av reservdelar. BITS

tekniska bistånd inriktas i ökande grad på stöd till ekonomiska och

andra reformer. Ett bilateralt forskningssamarbete genom SAREC

förekommer inom miljövård, medicin, jordbruksforskning och

mikrobiologisk behandling av sockerrörsavfall. Under budgetåret 1988/89

påbörjades ett institutionellt samarbete om epidemisk

hjärnhinneinflammation. Under budgetåret 1989/90 lämnades 24,7 milj.kr.

i bistånd till Cuba. Enligt vad utskottet erfarit kommer biståndsvolymen

att vara lägre under kommande år.

Det kvarvarande biståndssamarbetet med Cuba bör enligt utskottets

uppfattning medverka till ekonomiska reformer och demokratisk

utveckling. Situationen vad gäller respekten för mänskliga rättigheter

på Cuba bör vara föremål för fortsatt stor uppmärksamhet och vägas in i

övervägandena beträffande biståndets omfattning och utformning.

Därmed avstyrks yrkande 38 i motion U246 (fp). Yrkandena 3 i motion

U227 (m), 13 och 33 i motion U246 (fp), yrkande 1 i motion U661 (fp)

samt yrkandena 1 och 2 i motion U248 (fp) får med det ovan anförda anses

vara besvarade.

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

Propositionen (s. 92--117)

Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under

anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver

utgår bidrag till FNs verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst

bidrag till FNs humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men

även vissa långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd

till internationella forskningsprogram. Därmed utgör bidragen till

multilaterial verksamhet cirka en tredjedel av det totala biståndet.

Tabell 4. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret

1990/91 och 1991/92 fördelat på organisationer (milj.kr.)

00> 51>Anvisat 65>Regeringens 83>Förändring

00>65>förslag

00>FNs operativa verksamhet

00>FNs utvecklingsprogram (UNDP)

00>varav

00>- 03>ordinarie bidrag 60>625,0 78>650,0 94>+ 25,0

00>- 03>UNDPs verksamhet i de

03>minst utvecklade länderna 60>65,0 78>0 94>- 65,0

00>- 03>Sahelkontoret (UNSO) 60>25,0 78>0 96>- 25,0*

00>- 03>FNs kapitalutvecklingsfond

03>(UNCDF) 60>55,0 78>55,0 94>of

00>FNs befolkningsfond (UNFPA) 60>125,0 78>135,0 94>+ 10,0

00>FNs barnfond (UNICEF) 60>340,0 78>370,0 94>+ 30,0

00> 60>1 235,0 78>1 210,0 96>- 25,0*

00>Internationella finansieringsorgan

00>Världsbanksgruppen

00>varav

00>- 03>Internationella

utvecklings-

03>fonden (IDA) 60>843,0 78>432,0 94>-

411,0

00>- 03>Internationella

finansierings-

03>bolaget (IFC) 60>0 78>15,0 94>+ 15,0

00>Regionala utvecklingsbanker

00>varav

00>- 03>Afrikanska utvecklingsbanken

03>(AfDB) 60>15,0 78>15,0 94>of

00>- 03>Afrikanska utvecklingsfonden

03>(AfDF) 60>254,2 78>289,2 94>+

35,0

00>- 03>Asiatiska utvecklingsbanken

03>(AsDB) 60>0 78>0 94>of

00>- 03>Asiatiska utvecklingsfonden

03>(AsDF) 60>91,4 78>160,0 94>+

68,6

00>- 03>Interamerikanska utvecklings-

03>banken (IDB) 60>21,5 78>15,0 94>- 6,5

00> 60>1 225,1 78>926,2 94>- 298,9

00>Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling

00>Internationellt livsmedelsbistånd

00>varav

00>- 03>Världslivsmedelsprogrammet

03>(WFP) 60>122,0 78>122,0 94>of

00>- 03>Livsmedelshjälpskonventionen

03>(FAC) 60>57,0 78>55,0 94>- 2,0

00>- 03>Internationella katastroflagret

03>för livsmedel (IEFR) 60>85,0 78>95,0 94>+ 10,0

00>Jordbruksutveckling

00>- 03>Internationella jordbruks-

03>utvecklingsfonden (IFAD) 60>70,0 78>36,0 94>- 34,0

00> 60>334,0 78>308,0 94>- 26,0

00>Flyktingbistånd

00>Flyktingbistånd genom FN

00>varav

00>- 03>FNs hjälporganisation för

03>Palestinaflyktingar (UNRWA) 60>130,0 78>140,0 94>+ 10,0

00>- 03>FNs flyktingkommissarie

03>(UNHCR) 60>190,0 78>215,0 94>+ 25,0

60>320,0 78>355,0 94>+ 35,0

00>Övrigt

00>Övriga organisationer

00>varav

00>- 03>Internationella familjeplanerings-

03>federationen (IPPF) 60>85,0 78>90,0 94>+ 5,0

00>- 03>UNCTAD/GATTs internatio-

03>nella handelscentrum (ITC) 60>22,0 78>22,0 94>of

00>- 03>FNs narkotikafond (UNFDAC)

03>och annan narkotikabekämpning 60>50,0 78>55,0 94>+ 5,0

00>- 03>Internationella sjöfarts-

03>universitetet 60>17,0 78>18,0 94>+ 1,0

00>Andra multilaterala bidrag

00>varav

00>- 03>Miljöinsatser 60>125,0 78>125,0 94>of

00>- 03>Övriga insatser 60>153,1 78>153,1 94>of

00>- 03>Multilaterala biträdande

03>experter m.m. 60>0 78>57,0 94>+ 57,0

60>452,1 78>520,1 94>+ 68,0

00>SUMMA 60>3 566,2 78>3 319,3 94>-

246,9

*Bidrag till Sahelkontoret (UNSO) ingår fr.o.m. 1991/92 i

anslagsposten Andra multilaterala bidrag, Miljöinsatser.

Bidrag till Sahelkontoret (UNSO) redovisas under anslagsposten Andra

multilaterala bidrag, Miljöinsatser.

FNs utvecklingsprogram (UNDP)

FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för

finansiering av tekniskt bistånd. Eftersom de UNDP-finansierade

projekten för närvarande i huvudsak utförs av FNs fackorgan, är

samarbetet mellan dem, UNDP och mottagarlandet ytterst väsentligt. UNDP

har ett världsomfattande program i omkring 150 länder och territorier.

Dess resurser är enligt propositionen emellertid blygsamma jämfört med

många andra biståndsorgans. De ursprungliga intentionerna med UNDP som

samordnare av FN-systemets tekniska bistånd har enligt regeringen därför

inte kunnat infrias.

Rapporter från det Nordiska FN-projektet har visat att UNDPs förmåga

att spela en roll varierar starkt från land till land. Även i

FN-systemet pågår utredningar och förhandlingar som bör leda till

förändrade roller och arbetsuppgifter för de olika FN-organen, inkl.

UNDP.

UNDP behöver enligt propositionen en solid resursbas för att fullgöra

sina uppgifter. Den bör byggas upp genom ökade bidrag från allt fler

givarländer. De nordiska länderna svarar för närvarande för en tredjedel

av bidragen till UNDP. 1989 var Sverige UNDPs största givare totalt

sett. Det behövs enligt propositionen en rimligare bördefördelning.

Regeringen kommer därför att fortsätta att verka för ett större och

bredare ansvarstagande bland givarna för tilldelning av resurser till

UNDP.

Regeringen anser det väsentligt att FN-systemets biståndsverksamhet

effektiviseras för att förbättra dess möjligheter att lösa viktiga

globala frågor vilka förutsätter samarbete i internationella

organisationer.

Mot denna bakgrund förordas i propositionen att Sveriges ordinarie

bidrag till UNDP för budgetåret 1991/92 ökar med 25 milj.kr. till 650

milj.kr. Av dessa avsätts 50 milj.kr. för insatser som syftar till att

ytterligare främja en effektiv verksamhet inom UNDP i linje med de

svenska biståndspolitiska målen. Regeringen anser mot denna bakgrund att

Sveriges bidrag till det särskilda kontot för UNDPs verksamhet i de

minst utvecklade länderna kan avskaffas fr.o.m. budgetåret 1991/92.

FNs befolkningsfond (UNFPA)

00>Budgetåret 1990/91 60>125 000 000

00>Budgetåret 1991/92 60>135 000 000

Regeringen anser att Sverige bör fortsätta att verka för ökade

insatser på befolkningsområdet. Det svenska biståndet bör fortsätta att

lämnas dels som en integrerad del av bilaterala hälso- och

förvaltningsprogram, dels genom internationella program som FNs

befolkningsfond (UNFPA) och Internationella

familjeplaneringsfederationen (IPPF).

UNFPA har en central uppgift som finansieringsorgan och global

koordinator för insatser inom ramen för FNs utvecklingssamarbete på

befolkningsområdet samt i förberedelserna inför det planerade

internationella mötet om befolkningsfrågor 1994.

UNFPAs roll är att stödja ländernas ansträngningar att bygga upp sin

egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet.

FNs barnfond (UNICEF)

00>Budgetåret 1990/91 60>340 000 000

00>Budgetåret 1991/92 60>370 000 000

Sveriges sammanlagda bidrag till UNICEF utgör ca tio procent av

organisationens budget. De svenska statliga bidragen har under en tid

varit de största från något land. Det är regeringens förhoppning att den

uppmärksamhet som barnfrågorna under året rönt skall ge även andra

länder anledning att öka sina bidrag till UNICEF.

Världsbanksgruppen

00>Budgetåret 1990/91 80>843 000 000

00>Budgetåret 1991/92 80>447 000 000

00>varav

00>Internationella utvecklingsfonden (IDA)

80>432 000 000

00>Internationella finansieringsbolaget (IFC)

80>15 000 000

Världsbanken (IBRD)

Världsbanksgruppen, som består av Världsbanken (IBRD), Internationella

utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och

Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA), har länge varit en av

de viktigaste finansieringskällorna för u-länderna. Till följd av

1980-talets skuldkris med växande svårigheter för u-länderna att erhålla

kommersiella lån har enligt propositionen Världsbanken kommit att få en

ytterligare ökad betydelse. Denna kommer till uttryck dels i en ökad

utlåning men också i en omfattande rådgivning i samband med ekonomiska

reformer i låntagarländerna. Denna utveckling och bankens centrala roll

för mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har medfört ett

närmare samarbete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i

Afrika.

Sveriges kapitalinsats i banken uppgår till 1,8 miljarder US-dollar,

vilket för närvarande motsvarar en röstandel på 1,41 %.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga

villkor till de fattigaste u-länderna. Budgetåret 1989/90 uppgick IDAs

nya utlåningsåtaganden till ett belopp motsvarande 5,5 miljarder

US-dollar.

Ungefär 90 % av IDA-utlåningen går till de fattigaste länderna, de med

en BNP per innevånare under 544 US dollar i 1988 års priser. Utlåningen

är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård,

vattenförsörjning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till

effektivare resursutnyttjande (s.k. strukturanpassningsprogram). Med sin

betoning på social utveckling och fattigdomsbegränsning har enligt

regeringen IDA-utlåningen alltmer kommit att närma sig de svenska

biståndspolitiska målen.

Utlåningen via IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna,

vilka i återkommande förhandlingar beslutar om s.k. påfyllnader av IDAs

resurser. Förhandlingarna om den nionde påfyllnaden (IDA 9) slutfördes

under år 1989. Uppgörelsen resulterade i en påfyllnad om 11,7 miljarder

SDR (s.k. särskilda dragningsrätter), motsvarande ca 15 miljarder

US-dollar.

Sveriges andel av påfyllnaden är 2,62 %, vilket motsvarar 2 528

milj.kr.

Under det hittillsvarande systemet för budgetering av de svenska

bidragen har varje år i budgeten anslagits en summa motsvarande det på

skuldsedeln angivna svenska årsbidraget. Eftersom IDAs dragningar från

skuldsedlar sker först då fonden behöver resurser för utbetalningar till

godkända projekt förblir medel outnyttjade under en följd av år. Därmed

har en relativt stor mängd outnyttjade medel kommit att byggas upp under

denna anslagspost.

Som regeringen konstaterade i 1990 års budgetproposition, kan

anslagstekniken förändras och de outnyttjade medlen minska utan att IDAs

möjligheter till utfästelser gentemot u-länderna påverkas. En sådan

förändrad anslagteknik för de svenska bidragen till IDA 9 skulle

innebära att man inte anslår medel i enlighet med Sveriges utfästelser

på de årliga skuldsedlarna, utan i stället anslår summan av motsvarande

års kontantbidrag och IDAs beräknade dragningar från skuldsedlarna.

Detta system har enligt propositionen den grundläggande fördelen att

inga nya reserver byggs upp samtidigt som det existerande beloppet

outnyttjade medel minskar i takt med att dragningarna från tidigare

fondpåfyllnader fortsätter. Dessutom ger det enligt propositionen en

sannare bild av den faktiska resursöverföringen till u-länderna, och

ligger därmed i linje med den allmänna strävan att inom biståndet

avpassa tilldelningen av medel till utnyttjandet.

Mot bakgrund av ovanstående redogörelse föreslås att systemet för

anslagsgivning till IDA förändras enligt de angivna linjerna från och

med budgetåret 1991/92, då det andra årsbidraget till IDA 9 skall

erläggas. Medelsbehovet för budgetåret 1991/92, dvs. det svenska

kontantbidraget samt de skuldsedeldragningar som beräknas genomföras

under budgetåret, beräknas till 432 milj.kr.

Regionala utvecklingsbanker

00>Budgetåret 1990/91 86>382 159 539

00>Budgetåret 1991/92 86>479 200 000

00>varav

00>Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) 86>15 000 000

00>Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) 86>289 200 000

00>Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) 86>0

00>Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) 86>160 000 000

00>Interamerikanska

00>utvecklingsbanken (IDB) 86>15 000 000

Förhandlingarna om den fjärde allmänna kapitalökningen i Afrikanska

utvecklingsbanken (AfDB) slutfördes i november 1986 och

överenskommelsen därom trädde i kraft i juni 1987. Beslutet innebär att

bankens kapital tredubblas under femårsperioden 1987--1991 till ca 19,5

miljarder US-dollar. Under den femte påfyllnaden av Afrikanska

utvecklingsfondens (AfDF) resurser har givarländerna bidragit med 2,66

miljarder US-dollar under treårsperioden 1988--1990, vilket i reala

termer inneburit en ökning med 25 % jämfört med föregående påfyllnad.

Sveriges bidrag har uppgått till 764,2 milj.kr. motsvarande 4,5 % av den

totala påfyllnaden.

Förhandlingarna om en sjätte påfyllnad i AfDF avseende åren 1991--93

beräknas vara avslutade i början av 1991. Storleken på denna påfyllnad

beräknas uppgå till ca 4 miljarder US dollar.

Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 22,8 miljarder US-dollar

varav 2,8 miljarder US-dollar har inbetalats och återstoden utgör

garantiåtaganden. Eftersom Sverige inte deltog i den första

kapitalökningen år 1971 sjönk Sveriges andel av kapitalet från

ursprungliga 0,41 % till 0,15 %. I september 1988 beslöts om en särskild

svensk kapitalökning på omkring 28 milj.kr. för att den svenska

kapitalandelen åter skulle komma i nivå med den ursprungliga andelen.

Den fjärde påfyllnaden av Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF)

resurser avslutades under 1990. Påfyllnaden som avsett perioden

1987--1990 har uppgått till 3,6 miljarder US-dollar. Sveriges bidrag om

365,7 milj.kr., som motsvarar 1,37 % av påfyllnaden, har inbetalats i

fyra lika stora årsbidrag.

Förhandlingar om en femte påfyllnad av AsDF avseende åren 1991--1994

har påbörjats under 1990 och beräknas vara avslutade kring

halvårsskiftet 1991. I början av år 1989 lade en speciellt utvald

expertpanel fram förslag om hur bankens och fondens långivning skulle

inriktas under nittiotalet. Förslagen utmynnade i starka

rekommendationer om att banken och i synnerhet fonden i väsentlig grad

skulle gå över till långivning till utbildnings- och hälsosektorerna för

att på detta sätt gynna de fattigaste grupperna i samhället.

Sveriges andel i AsDF är jämförelsevis låg. Regeringen anser att det

mot bakgrund av den nya ovan beskrivna inriktningen på fondens utlåning,

vilken ligger väl i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar,

är motiverat att höja den svenska andelen.

Förhandlingarna om en sjunde allmän kapitalökning, i Interamerikanska

utvecklingsbanken (IDB), som påbörjades år 1986, kunde slutföras i mars

1989. Överenskommelse nåddes om en påfyllnad som ger banken möjlighet

till ökad utlåning under fyraårsperioden 1990--1993 med sammanlagt 22,5

miljarder US-dollar. Fonden för särskild utlåning på mjukare villkor

(FSO) fylls på med 200 miljoner US-dollar under samma period.

Sveriges andel uppgår till 0,17 % av kapitalhöjningen, vilket

motsvarar ca 43 miljoner US-dollar.

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

Sverige verkar enligt propositionen för att en ökad andel av världens

sammanlagda livmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall

spela en aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika

slag. WFP har en betydelsefull roll vid samordning av

livsmedelsleveranser i internationella hjälpprogram. Under 1989 fick

ca 50 miljoner människor livsmedelsbistånd genom WFPs försorg. Ca 35

miljoner människor fick livsmedelsbistånd i samband med

utvecklingsprojekt och 8 miljoner i anslutning till katastrofbistånd. Av

världens 15 miljoner flyktingar, fick 7 miljoner livsmedelsbistånd från

WFP. Ca 80 % av det totala stödet går till de fattigaste u-länderna.

Två tredjedelar av Sveriges ordinarie bidrag till WFP är bundet till

upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i

Sverige. Utöver det ordinarie bidraget kanaliserar Sverige även

extraordinärt livsmedelsbistånd och katastrofhjälp genom WFP.

WFPs bidragsmål för tvåårsperioden 1991--1992 är 1 500 miljoner

US-dollar.

Livsmedelshjälpskonventionen (FAC)

Under 1986 års livsmedelshjälpskonvention har medlemsländerna åtagit

sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per

år. Konventionen är treårig. Det svenska årsbidraget motsvarar 40 000

ton vete.

Internationella katastroflagret för livsmedel (International Emergency

Food Reserve, IEFR) och långvariga flyktingsituationer (Protracted

Refugee Operations, PRO)

Det Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR) skapades för

att snabbt och effektivt kunna ge bistånd i samband med akuta

katastrofsituationer. Sverige har bidragit till lagret, som

administreras av WFP, alltsedan dess tillkomst 1975. IEFR-lagret används

för att tillhandahålla livsmedel till särskilt utsatta grupper. Vidare

har en särskild fond (PRO) upprättats för långvariga flyktingsituationer

inom WFPs reguljära program fr.o.m. år 1990.

FNs hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA)

I propositionen anges att intifadan nu går in på sitt tredje år med en

fortsatt upptrappning av våldet. Tillväxten i de ockuperade områdena har

sedan intifadans början gått kraftigt tillbaka och medfört en allt

svårare ekonomisk situation för befolkningen. Alltfler palestinier som

tidigare varit självförsörjande har nu tvingats att söka bistånd från

UNRWA.

Denna situation ställer ökade krav på UNRWA i dess arbete för de

palestinska flyktingarna i regionen. UNRWA beräknar medelsbehovet för

verksamhetsåret 1991 till 254 miljoner US-dollar, vilket skall jämföras

med 1990 års budget på 242 miljoner US-dollar. Därutöver tillkommer

katastrofprogrammet för ockuperade områden.

FNs flyktingkommissarie (UNHCR)

UNHCR har till uppgift att lämna rättsligt skydd och materiellt

bistånd till flyktingar. Under sina 40 år har organisationen bistått ca

26 miljoner flyktingar. De senaste tio åren har antalet flyktingar i

världen ökat från ca 8,5 miljoner till omkring 15 miljoner.

Samtidigt har UNHCRs inkomster legat på samma nivå sedan 1980, drygt

500 miljoner US-dollar per år. Det ledde i slutet av 1989 till en

finansiell kris med ett underskott på 38 miljoner dollar. Det var enligt

propositionen samtidigt en förtroendekris för organisationen och ledde

till den dåvarande flyktingkommissariens avgång.

Ett antal länder har ökat sina bidrag till UNHCR. Därigenom har UNHCR

fått nästan full bidragstäckning för det allmänna programmet inkl. 1989

års underskott. Däremot kan endast hälften av de särskilda programmen

finansieras. Flyktingprogrammen har fått anpassas till en låg budgetnivå

som innebär att hälso- och utbildningsinsatserna är kraftigt nedskurna

för flyktingarna. UNHCRs resurser motsvarar cirka 50 öre per flykting

och dag.

Enligt propositionen kommer Sverige att fortsatt aktivt söka förändra

flyktingarnas situation, dels genom ökade insatser, dels genom att söka

påverka andra länder att öka sina bidrag och att ge bättre villkor för

flyktingbiståndet. Vidare kommer Sverige i internationella liksom

bilaterala sammanhang att understryka behovet av att komma tillrätta med

de orsaker som ligger bakom flykt.

UNHCRs budget för 1990 års reguljära program uppgår till 345 miljoner

US dollar. Därutöver förutses särskilda flyktingprogram att uppgå till

över 300 miljoner US-dollar under 1991.

Miljöinsatser

FN-systemets olika organisationer har fått en ökande och allt

viktigare roll på miljöområdet. Detta välkomnas av Sverige som i

FN-systemets beslutande organ under senare år aktivt medverkat till

denna utveckling. Sverige har under de senaste två budgetåren bidragit

till att stödja institutionella förstärkningar med särskild inriktning

på u-ländernas behov och avser att även under budgetåret 1991/92 att

göra detta.

Som exempel på sådana förstärkningar kan nämnas riktade bidrag till

FNs organisation för industriell utveckling (UNIDO), som utarbetat ett

program för en integrering av miljöhänsyn i

industrialiseringsprocessen i u-länder. Ett annat exempel är bidrag

för miljöfrämjande insatser genom FNs organ för transnationella företag

(UNCTC). Likaledes är det angeläget att stödja de FN-organ som arbetar

med att främja nya och förnybara energikällor för u-ländernas behov.

De förhandlingar som skett under år 1990 om en miljöfond inom

Världsbanken för att åtgärda miljöproblem i u-länderna av global

betydelse har nått så långt att det är sannolikt att fonden kan påbörja

sin verksamhet under år 1991. Fonden är tänkt att finansiera insatser

utformade av UNEP, UNDP och Världsbanken inom fyra verksamhetsområden:

klimat, biologisk mångfald, ozonförtunning och havsföroreningar.

Bidrag till FNs Sahelkontor (UNSO) för att stödja torkdrabbade länder

i Afrika kommer att lämnas via detta anslag.

Sveriges stöd till Mekongkommittén, som fr.o.m. budgetåret 1991/92

lämnas från denna anslagspost, omfattar främst miljövårdsinsatser. När

Kambodjafrågan fått sin lösning, förutser jag ett ökat internationellt

stöd till Mekongkommittén.

I förberedelseprocessen inför 1992 års FN-konferens om miljö och

utveckling kommer det enligt propositionen att vara av stor vikt med ett

aktivt och initierat deltagande från u-länderna. Särskilt de minst

utvecklade länderna med dåligt utvecklade miljöadministrationer kommer

att behöva stöd för att medverka i förberedelserna och vid själva

konferensen. Svenskt stöd för att underlätta u-landsdeltagande vid

konferensförberedelserna kommer att fortsätta utgå under budgetåret

1991/92.

Övriga insatser

Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort

antal organisationer, program, seminarier och andra internationella

aktiviteter för främjande av internationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom internationella organisationer kan enligt

propositionen av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under

pågående budgetår. Under denna anslagspost medges ett visst utrymme för

att möta sådana behov. Under budgetåret 1991/92 planeras bidrag till

bl.a. följande organisationer:

Internationella rödakorskommittén (ICRC)

FNs boende- och bebyggelsecenter (HABITAT)

FNs utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM)

Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors

utveckling (INSTRAW)

FNs informations- och forskningscenter rörande transnationella företag

(UNCTC)

IPDC, UNESCOs biståndsprogram för kommunikationsutveckling

FNs center för vetenskap och teknologi för utveckling (UNCSTD)

Medel för internationellt handikappbistånd

Beredskap bör finnas för svenskt stöd till internationellt samordnade

humanitära insatser i Kambodja och Afghanistan

Gemensamma fonden för råvaror

Nordisk fond för förmånlig kreditgivning till u-länder (NDF)

Tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD för ländernas deltagande i de

multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan inom GATT

Bidrag till Society for International Development (SID) och stiftelsen

Dag Hammarskjölds Minnesfond

Nordiska Afrikainstitutet

Medel för personal- och administrationskostnader i samband med att

FN-stipendiater tas emot i Sverige

Svenska FN-förbundets information om det multilaterala

utvecklingssamarbetet

Den statliga stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén

Medel för Världsbankens UNDPs, Afrikanska utvecklingsbankens och

bilaterala givares fond för kapacitetsbyggande i Afrika

Sammanfattning av motionerna

Det föreligger en brett politiskt stöd för ett omfattande

multilateralt bistånd från Sverige och för bidrag till de

internationella biståndsprogrammen.

Moderata samlingspartiet föreslår i sin motion U240 ökade medel för

UNHCR.

I folkpartiet liberalernas motion U246 anges att det är viktigt att

stärka det multilaterala samarbetssystemet. För många u-länder utgör det

multilaterala biståndet en nödvändig motvikt mot de kortsiktiga hänsyn

som ofta styr särskilt stormakternas bilaterala bistånd. Utvidgade

resurser ter sig särskilt nödvändiga i en tid när många u-länder, inte

minst i Afrika, har slagit in på mödosamma reformprogram. I motionen

anges vidare ett antal förslag till medelshöjningar för olika

multilaterala biståndsorgan. Medelshöjningar i jämförelse med

propositionens förslag föreslås för UNDP, UNFPA, UNICEF, UNRWA, UNHCR

och IPPF, UNIFEM, HABITAT och multilaterala miljöinsatser.

Centerpartiet föreslår enligt motion U231 i förhållande till

regeringens förslag ökade medel för UNHCR, UNDP och multilaterala

miljöinsatser.

Vänsterpartiet föreslår i jämförelse med regeringens förslag ökade

medel för UNDP, UNFPA, UNICEF, UNRWA, UNHCR, IPPF, ITC, UNFDAC samt

multilaterala miljöinsatser.

Miljöpartiet föreslår i motion U239 att två internationella

miljöfonder inrättas och att 1 miljard kronor till vardera fonden anslås

över anslaget C1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Den ena

fonden avser enligt motionen miljöförbättringar i Östeuropa och den

andra miljöinsatser i utomeuropeiska länder för bl.a. markvård och

skogsplantering. I motionen berörs även de multinationella företagens

verksamhet.

I motion U642 (mp) anges att FN är beslutsmässigt svagt på det

ekonomiska området. I motionen föreslås att ett ekonomiskt råd inrättas

i FN för att öka möjligheterna att verkställa de beslut som FN fattar.

Utskottets överväganden

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen givit uttryck för sin

positiva syn på de internationella biståndsorganens verksamhet och sitt

stöd till en fortsatt stor andel multilateralt bistånd inom det svenska

biståndssamarbetet. Sammantaget uppgår det svenska biståndet genom

multilaterala biståndsorganisationer till omkring en tredjedel av

biståndsramen.

Utskottet vill härvid understryka att Sverige, liksom främst övriga

nordiska länder, svarar för en oproportionerligt stor andel av de

multilaterala biståndsorganens finansiering sett i relation till

givarländernas BNI. Som exempel kan nämnas att Sverige är största

bidragsgivare i absoluta termer till UNICEF och hör till de största

bidragsgivarna till UNDP, UNHCR och UNRWA. Bidragsfördelningen varierar

något år från år. Som framgår av propositionen var exempelvis Sverige

UNDPs största bidragsgivare totalt sett 1989. Sveriges och övriga

nordiska länders bidragsnivåer till de andra internationella organen är

också mycket höga. Om andra biståndsgivare skulle höja sina bidrag i

riktning mot vår nivå, skulle detta på ett fundamentalt sätt förändra

och förbättra dessa organs möjlighet att bistå de fattiga länderna.

Sverige bör således aktivt fortsätta att verka för högre bidrag från

givarländerna till de multilaterala organen.

Vad gäller propositionens medelsförslag för nästa budgetår konstaterar

utskottet att ett flertal av de viktigaste organisationerna vilka har en

inriktning på att nå de mest underutvecklade områdena och de mest

eftersatta grupperna erhåller bidragshöjningar, som exempelvis UNFPA,

UNICEF, Afrikanska utvecklingsbanken, Asiatiska utvecklingsfonden, UNRWA

och UNHCR. Utskottet ansluter sig till propositionens medelsförslag vad

gäller de multilaterala utvecklingsorganen. Utskottet vill erinra om att

Sverige har möjlighet att under löpande budgetår lämna extra bidrag

exempelvis till det flyktingarbete som UNRWA och UNHCR bedriver. När det

gäller UNDP noterar utskottet propositionens slutsatser om en ökande

andel bistånd till de fattigaste länderna i UNDPs verksamhet. Utskottet

noterar vidare att regeringen föreslår en sänkt medelsram vad gäller

hela det stöd som kanaliseras via UNDP. Utskottet delar regeringens

uppfattning att Sverige bör verka för ett större och bredare

ansvarstagande bland givarländerna för tilldelning av resurser till

UNDP.

Den parlamentariska utredningen om det svenska stödet till

multilateralt utvecklingssamarbete kommer inom kort att avge sitt

betänkande. Utredningen analyserar bland annat de internationella

organisationer och program som får betydande svenska bidrag. I

sammanhanget bör också det viktiga analysarbete som pågår inom det

nordiska FN-projektet uppmärksammas. Utskottet förutser att en närmare

diskussion om det svenska mulitlaterala biståndet, dess omfattning och

utformning, på grundval av slutsatserna från utredningen och det

nordiska FN-projektet sker i samband med nästkommande budgetproposition.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 2 i motion U240 (m), yrkandena

42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50 och 51 i motion U246 (fp), yrkandena

12, 13, 15 och 16 i motion U231 (c), yrkandena 4, 5, 6, 7, 11, 12, 13,

14, 16, 17, 18, 19 och 20 i motion U244 (v). Samtliga dessa yrkanden

avser medelshöjningar till internationella biståndsprogram.

I motion U239 (mp), yrkandena 4, 5, 7, 8, och i motion U624 (mp)

yrkande 10 föreslås upprättandet av två miljöfonder om vardera 1 miljard

kronor att finansieras över C1-anslaget Bidrag till internationella

biståndsprogram.

Utskottet anser inte att några nya fonder behöver upprättas för

miljöinsatser utan detta bistånd kan som tidigare utgå dels över de

särskilda anslagsposterna Miljöinsatser (C1), Särskilda miljöinsatser

(C2) samt i biståndsprogrammen för Central- och Östeuropa, dels som

integrerat i övriga biståndsprogram enligt vad som redogörs för tidigare

i betänkandet under avsnittet Principer och riktlinjer. Utskottet har

heller ingen erinran mot regeringens medelsförslag vad avser de

multilaterala miljöinsatserna.

Härmed avstyrks yrkandena 4, 5, 7 och 8 i motion U239 (mp) och yrkande

10 i motion U624 (mp).

Yrkande 18 i motion U239 (mp) anför att Sverige bör motarbeta de

multinationella företagens inflytande över enskilda länder.

Frågan om de multinationella företagen i ett biståndssammanhang knyter

an bl.a. till verksamheten inom FNs center för de transnationella

företagen (UNCTC). Centret utgör sekretariat till FNs kommission för

transnationella företag och arbetar med information och forskning om de

multinationella företagen. Vidare bedrivs ett arbete angående en

uppförandekod. I propositionen anges att fortsatt stöd till centret kan

komma att aktualiseras bl.a. för sådan verksamhet som syftar till att

förstärka u-ländernas förhandlingsstyrka vis-a-vis de multinationella

företagen. Utskottet delar den positiva synen på denna typ av

verksamhet.

Härmed får yrkande 18 i motion U239 anses besvarat.

FN har mycket omfattande uppgifter på det ekonomiska området. Målen

och principerna för FNs roll på det ekonomiska området finns fastlagda i

FN-stadgan. Ekonomiska frågor behandlas utförligt inom en rad fora i

FN-systemet, som ECOSOC (ekonomiska och sociala rådet), särskilda

debatter i Generalförsamlingen, inom UNCTAD, vid särskilda konferenser

exempelvis om utvecklingsstrategin för fjärde utvecklingsårtiondet eller

om de minst utvecklade länderna. Härutöver finns FNs fackorgan och

utvecklingsorgan för insatser på de ekonomiska och sociala områdena.

FNs styrka på dessa områden beror i första hand på medlemsländernas

politiska vilja. Det bör i sammanhanget noteras att det inom FN pågår

ansträngningar att omstrukturera och revitalisera FN på de ekonomiska

och sociala områdena samt att effektivisera resursanvändningen. Sådana

reformansträngningar i FNs verksamhet bedömer utskottet vara av stort

värde och bedöms komma u-länderna till gagn. Däremot är inte utskottet

berett att förorda inrättandet av ett nytt ekonomiskt råd enligt vad som

i motionen föreslagits.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U642 (mp).

Livsmedelsbistånd

I motionerna U231 (c) och U244 (v) yrkas på ökat stöd till

Världslivsmedelsprogrammet (WFP).

Som framgår av propositionen verkar Sverige för att en ökad andel av

världens sammanlagda livsmedelsbistånd ska gå genom WFP. Utöver det

ordinarie svenska bidraget kanaliserar Sverige även extraordinärt

bistånd och katastrofhjälp genom WFP. Utskottet har ingen erinran mot

regeringens medelsförslag för WFP och tillstyrker detsamma. Härmed

avstyrks yrkande 14 i motion U231 och yrkande 10 i motion U244.

Världsbanken

Sammanfattning av motionerna

I motion U231 (c) framförs att Sverige måste agera för att principen

om ett land en röst återinförs i Världsbanken och i regionala

utvecklingsbanker. Annars finns risk för att institutionerna skyddar

långivarna framför att gynna utvecklingen i u-länderna. I motionen anges

också att Sverige i de internationella utvecklingsbankerna bör

representeras genom utrikesdepartementet. Sverige måste enligt motionen

verka för att u-ländernas långsiktiga utvecklingssträvanden främjas.

I motion U233 (v) anges att inblicken i de beslut som fattas inom

banken är bristfällig och att offentlighetsprincipen bör införas i

världsbanksgruppen och IMF. I samma motion yrkas att regeringen tar

initiativ för att åstadkomma mer demokratiska röstregler i Världsbanken

och IMF. Vidare föreslås att Sverige utträder ur Internationella

finanseringsbolaget( IFC).

I motion Fi409 (mp) anförs att Världsbankens

miljökonsekvensbeskrivning är hemlig. Sverige bör verka för att

möjligheten till folkligt deltagande garanteras vid

miljökonsekvensbeskrivningar.

Utskottets överväganden

När det gäller omröstningen i Världsbanken kan utskottet konstatera

att följande ordning gäller. Världsbankens aktiekapital resp.

Internationella valutafondens, IMF, resurser bygger på de enskilda

medlemmarnas insatser, vilka står i direkt relation till resp.

medlemslands relativa ekonomiska styrka i världsekonomin.

Röstandelarna kan sägas motsvara det ansvar och den kapitalinsats som

resp. land påtagit sig i enlighet med ett gemensamt överenskommet

system. En annan ordning med ett land en röst skulle innebära risker för

bankens kapitalförsörjning i och med att länder med en stor

kapitalinsats i banken troligen skulle överväga att minska sina

engagemang. Dessutom bör det noteras att styrelsernas arbetssätt i såväl

Världsbanken som i IMF i praktiken är inriktat på att nå

samförståndslösningar och att det bara är i yttersta undantagsfall som

röstning sker. Möjligheterna till reellt inflytande är därför större än

vad enskilda röstandelar anger. De nordiska länderna har i praktiken

visat sig ha relativt goda möjligheter att få genomslag för sina

synpunkter i styrelsearbetet, bl.a. genom att i enskilda frågor

samarbeta med olika landgrupperingar med liknande åsikter.

Omröstningsförfarandet i de regionala utvecklingsbankerna har

principiellt sett samma konstruktion som i Världsbanken, dvs. röst efter

kapitalinsats.

Mot bakgrund av ovanstående anser utskottet att några svenska

initiativ för att ändra på röstningsförfarandet i Världsbanken och IMF

inte är påkallade. Härmed avstyrks yrkande 2 (delvis) i motion U231 (c)

och yrkande 3 i motion U233 (v).

Motion U231 tar också upp Sveriges representation i Världsbanken.

Utskottet har inhämtat att finansdepartementet har huvudansvaret för

den del av Världsbanken som ägnar sig åt utlåning på marknadsrelaterade

villkor samt för specialorganen MIGA och IFC. Utrikesdepartementet har

primäransvaret för IDA, som är den egentliga biståndsinstitutionen inom

världsbanksgruppen och som emottar den helt övervägande delen av de

svenska biståndsmedel som lämnas till världsbanksgruppen. Härtill kan

fogas att samtliga världsbanksfrågor handläggs i nära samråd mellan

finansdepartementet och UD. Även riksbanken, som svarar för Sveriges

insats i Världsbanken, deltar i den löpande samordningen. Både

finansdepartementet och UD deltar dessutom i den nordiska

koordineringsprocessen som sker inför bankstyrelsens behandling av olika

ärenden. Med hänvisning till vad som ovan anförts finner utskottet inte

anledning att ändra på nu gällande handläggnings- och ansvarsfördelning.

Berörd del av yrkande 2 i motion U231 avstyrks härmed.

Vad gäller frågan om offentlighet och öppenhet i Världsbanken så

behandlades denna av utskottet i föregående utskottsbetänkande

(1989/90:UU15). Då angav utskottet bl.a. att Världsbanken intar en

betydligt öppnare attityd till enskilda organisationer än tidigare och

tillhandahåller och sprider en stor mängd information om verksamheten.

Denna bedömning kvarstår.

Utskottet är således av uppfattningen att en betydande del av

Världsbankens och IMFs dokumentation är tillgänglig för allmänheten. I

den mån information hemlighålls är det i syfte att skydda det berörda

medlemslandet. Det bör noteras att den dokumentation som inte är

tillgänglig för styrelsen snarast har karaktären av interna

arbetsdokument. Institutionerna måste kunna garantera att den

information som lämnas av ett medlemsland, exempelvis i en

krissituation, inte blir allmänt känd. Vidare kan sägas att om alla

dokument gjordes offentliga skulle detta leda till att de dokument som

presenteras för styrelsen skulle bli mindre innehållsrika, vilket

försvårar Sveriges och andra länders möjligheter att påverka bankens

verksamhet.

Utskottet anser att nuvarande ordning när det gäller öppenhet och

offentlighet inom Världsbanken och IMF fungerar väl och avstyrker därför

yrkande 1 i motion U233 (v).

Utskottet delar uppfattningen enligt motion Fi409 om vikten av ökade

miljöhänsyn i Världsbankens verksamhet. I avsnittet Allmänna riktlinjer

för utvecklingssamarbetet delrubriken Miljö välkomnar utskottet rörelsen

mot ökade miljöhänsyn i bankens arbete. Utskottet utgår från att arbetet

med miljökonsekvensbeskrivningar drivs så effektivt som möjligt med

hänsyn till miljön och till berörda intressenter och med den öppenhet

som får anses påkallad. Som nämnts tidigare i detta avsnitt är dock inte

utskottet berett förorda en ändring av de offentlighetsregler som nu

gäller. Härmed får motion Fi409 (mp) anses besvarad.

I motion U648 (v) yrkas att Sverige skall verka för att Iran inte

beviljas lån från Världsbanken på grund av Irans brott mot de mänskliga

rättigheterna.

När det gäller ställningstaganden till världsbankslån i olika

låntagarländer arbetar Sverige aktivt för att Världsbanken, i enlighet

med sina statuter, inte politiserar sitt arbete. Följaktligen är det

inte Sveriges strävan att införa politiska villkor i dessa överväganden.

Politiska villkor skulle kunna få negativa följder för u-länderna som

helhet och för enskilda länder som genom villkoren riskerar att

isoleras. Detta kan gälla såväl Iran som exempelvis Vietnam eller

Nicaragua. Självfallet gäller detta resonemang inte länder som genom

FN-beslut är föremål för sanktioner, som Sydafrika. Däremot arbetar

Sverige aktivt för att banken i utformning av projekt och program

uppmärksammar såväl demokratiaspekter som exempelvis miljö- eller

sociala aspekter.

Härmed avstyrks yrkande 3 i motion U648 (v).

Internationella finansieringsbolaget (IFC) är ett multilateralt

utvecklingsorgan med uppgift att främja produktiva investeringar och

därmed ekonomisk tillväxt och sysselsättning i u-länderna. IFCs

investeringar sker i allmänhet genom en kombination av aktieteckning och

långfristiga lån utan statliga garantier.

Frågan om det svenska medlemskapet i IFC behandlades av utskottet i

betänkandena 1989/90:UU18 och 1989/90:UU15. Då framfördes att enligt

utskottets uppfattning är IFC ett organ som utgör ett nyttigt komplement

till Världsbankens övriga verksamhet. Vidare angav utskottet att IFC

fyller en viktig funktion för att främja investeringar inom den privata

sektorn i u-länderna. Denna bedömning kvarstår. Utskottet vill tillägga

att IFC spelar en allt viktigare roll som katalysator av ökade

resursflöden till u-länderna. Detta faktum samt IFCs förstärkta roll i

de fattigaste länderna samt i Central- och Östeuropa motiverar ett

fortsatt svenskt deltagande i och stöd till IFC.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U233 (v) och yrkandena 8 och 9 i

motion U244 (v).

Avslutningsvis när det gäller de multilaterala utvecklingsbankerna

vill utskottet tillfoga att frågorna om reform- och

strukturanpassningsprogram med stöd av de internationella

finansieringsorganen avhandlas tidigare i betänkandet under rubriken

Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet, delrubriken Bistånd för

ekonomisk återhämtning, skuldfrågan. I delrubriken Miljö redogörs även

för miljöfrågorna i Världsbankens verksamhet.

Det bör vidare noteras att problematiken kring utvecklingsbankernas

roll i biståndet behandlas i den ovannämnda utredningen om svenskt

multilateralt utvecklingssamarbete som inom kort avlämnar sitt

betänkande.

Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

Propositionen (s. 116--146)

För budgetåret 1991/92 föreslår regeringen att 7 305,0 milj.kr. skall

ställas till förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta

innebär en anslagsökning med 518,0 milj.kr., eller 7,09 % jämfört med

föregående budgetår.

Regeringens förslag till fördelning av biståndet genom SIDA framgår av

tabell 5. För redogörelse av förslaget om bistånd till de enskilda

länderna hänvisas till propositionen, s. 120--138.

Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1990/91-- 1991/92

(milj.kr.)

00> 51>Anvisat 65>Regeringens 83>Förändring

51>1990/91 65>förslag

1991/92

00>AFRIKA

00>Angola 60>200 74>200

00>Botswana 60>95 74>95

00>Etiopien 60>145 74>100 94>- 45

00>Guinea-Bissau 60>90 74>95 94>+ 5

00>Kap Verde 60>70 74>75 94>+ 5

00>Kenya 60>150 74>150

00>Lesotho 60>35 74>35

00>Moçambique 60>445 74>475 94>+ 30

00>Namibia 60>100 74>110 94>+ 10

00>Tanzania 60>550 74>585 94>+ 35

00>Uganda 60>0 74>110 94>+11095>1

00>Zambia 60>240 74>260 94>+ 20

00>Zimbabwe 60>200 74>220 94>+ 20

00>Regionala insatser

i Afrika 60>255 74>205 94>- 50

00>ASIEN

00>Bangladesh 60>145 74>145

00>Indien 60>400 74>400

00>Laos 60>100 74>110 94>+ 10

00>Sri Lanka 60>70 74>0

94>-7095>2

00>Vietnam 60>300 74>325 94>+ 25

00>Regionala insatser

i Asien 60>25 74>15 94>-1095>3

00>LATINAMERIKA

00>Nicaragua 60>270 74>280 94>+ 10

00>Regionala insatser

i Centralamerika 60>90 74>110 94>+ 20

00>Projektbistånd till

Latinamerika 60>0 74>160

94>+16095>4

00>Demokrati, mänskliga

rättigheter

00>och humanitärt bistånd 60>500 74>550 94>+5095>5

00>Katastrofer m.m. 60>597 74>810 94>+ 213

00>Stöd till återuppbyggnad 60>250 74>250

00>Bistånd genom folkrörelser o.

00>andra enskilda organisationer 60>675 74>735 94>+ 60

00>Särskilda miljöinsatser 60>225 74>235 94>+ 10

00>Särskilda program 60>408 74>350 94>-5895>6

00>Rekrytering och utbildning av

00>fältpersonal 60>88 74>39 94>-4995>7

00>Vissa landprogramkostnader 60>55 74>60 94>+ 5

00>Information genom SIDA 60>14 74>16 94>+ 2

00>SUMMA 60>6 787 74>7 305 94>+ 518

1) Biståndet till Uganda har tidigare finansierats över anslaget C 3.

2) Reserverade medel täcker budgeterade biståndsinsatser.

3) Miljörelaterade insatser inom Mekongkommittén finansieras över

anslaget C 1. Andra multilaterala bidrag, Miljöinsatser.

4) Medel för bistånd i Latinamerika har tidigare huvudsakligen

anvisats över anslaget C 3. Delar av anslagsposten Humanitärt bistånd

till Latinamerika förs hit.

5) Anslagsposten inkluderar 50 milj.kr. från Särskilda program samt

anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika och delar av

anslagsposten Humanitärt bistånd till Latinamerika.

6) 50 milj.kr. för demokrati/mänskliga rättigheter-insatser från

anslagsposten Särskilda program har överförts till den nya anslagsposten

för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. 15 milj.kr.

avseende AIDS-insatser har överförts till anslagsposten C 3. Andra

biståndsprogram, U-landsforskning. Medel för Försök och metodutveckling,

industriteknik, räknas in i anslaget C 3. Andra biståndsprogram för

näringslivsutveckling i en föreslagen ny myndighet.

7) Kostnader för rekrytering och utbildning av FN-personal, 57

milj.kr., finansieras över anslaget C 1. Andra multilaterala bidrag,

delposten Multilaterala biträdande experter. Den totala

medelstilldelningen blir 96 milj.kr.

Samarbete med enskilda länder

Sammanfattning av partimotionerna

I moderata samlingspartiets motion U240 föreslås att bistånd genom

statsmakten för Angola, Etiopien och Vietnam omedelbart skall avvecklas

om inte villkoren för fred och demokrati uppfylls. För de flesta länder

föreslås en sänkning av medelsramarna i jämförelse med regeringens

förslag. Moderata samlingspartiet anser att landramarna successivt bör

avvecklas till förmån för ett projektinriktat bistånd. Av den

anledningen bör, enligt partiet, inte landramarna öka. Vad gäller

regionala insatser i Centralamerika föreslår moderata samlingspartiet en

högre medelsram än regeringen. Partiet understryker också vikten av att

biståndet främjar en demokratisk utveckling i de aktuella länderna. Stöd

till Nicaragua skall enligt motionen utgå ur denna anslagspost.

Folkpartiet liberalerna föreslår i sin motion U246 medelsramar som

ligger på högre belopp än regeringens förslag för de flesta länder, med

undantag av Kenya och Vietnam. Folkpartiet liberalerna föreslår vidare

att nya landramar etableras för Filippinerna och Costa Rica. Partiet

föreslår att det svenska biståndet skall få en starkare inriktning på

demokrati och mänskliga rättigheter.

I centerpartiets motion U231 föreslås en sammanlagd höjning av

landramarna med 20 miljoner jämfört med regeringens förslag.

Centerpartiet vill höja regeringens föreslagna anslag till bl.a. Angola

och Moçambique men vill samtidigt sänka biståndet till Kenya och

Zimbabwe. Centerpartiet vill även höja anslaget för regionala insatser i

Afrika med 75 milj.kr. jämfört med propositionen.

Vänsterpartiet föreslår i sin motion U244 en höjning av landramarna

med 215 miljoner jämfört med regeringens förslag. Vänsterpartiet

föreslår även större höjningar av bidragen till de regionala insatserna

i Afrika, Asien och Latinamerika. I motionen föreslås att en ny landram

skapas för Kambodja, till vilken vänsterpartiet vill bidra med

300milj.kr.

Miljöpartiet ansluter sig i sin motion U239 till regeringens förslag.

Utskottets överväganden

Angola

I motion U231 (c), yrkande 17, föreslås att riksdagen anslår 25

milj.kr. utöver regeringens förslag till utvecklingssamarbete med

Angola, eller 225 milj.kr. Ett likalydande förslag görs i motion U246

(fp), yrkande 52. I yrkandena 1 och 2 i motion U237 (m) föreslås att

bistånd till regeringen i Angola inte bör utgå förrän positiva resultat

uppnåtts i fredsförhandlingarna mellan MPLA och UNITA, samt att

humanitärt bistånd, förmedlat av opolitiska organisationer som Röda

korset etc., bör komma hela Angola till del, även de av UNITA

kontrollerade områdena. I motion U240 (m), yrkande 17, föreslås att inga

nya medel skall tillföras landramen för Angola. I yrkande 21 i motion

U244 (v) föreslås i stället att landramen skall höjas med 45 milj.kr.

utöver regeringens förslag, dvs. till sammanlagt 245 milj.kr.

Som utskottet konstaterade i sitt betänkande 1989/90:UU15 har Angolas

befolkning drabbats hårt av inbördeskriget. Krigströttheten är stor och

den ekonomiska situationen mycket besvärlig. De stridande parterna, dvs.

regeringen i Luanda och UNITA, har inlett fredsförhandlingar, men

fortfarande saknas verkliga framgångar i dessa samtal. En besvärlig

hungersnöd har i de södra delarna orsakats av krig och torka i

kombination. Den angolanska regeringen har visat tecken på viss

beredvillighet att tillåta en ökad grad av pluralism, och viktiga beslut

om politiska reformer har fattats. Fortfarande finns emellertid brister

vad gäller respekten för mänskliga rättigheter i landet. Den ekonomiska

politik som förs har inte heller varit särskilt framgångsrik.

Administrationen i landet har dessutom brister som försvårar

utvecklingssamarbetet. Utskottet är dock av den uppfattningen att det

vore fel att nu avbryta biståndet. Detta skulle drabba den redan svårt

lidande befolkningen på ett sätt som inte vore önskvärt. Det svenska

biståndet går bl.a. till fiskerisektorn och till hälsovården.

Biståndets innehåll borde, enligt utskottets uppfattning, även

fortsättningsvis koncentreras på humanitära insatser. Sverige bör

fortsätta att sträva efter en geografisk breddning av insatserna i

Angola. Utskottet anser även att biståndet bör uppmuntra utveckling mot

ökad demokrati. I enlighet med vad propositionen föreslår bör en viss

del av landramsmedlen även kunna användas till katastrofinsatser och

till återuppbyggnad.

Den av regeringen föreslagna oförändrade medelsramen om 200 milj.kr.

till Angola håller enligt utskottets uppfattning en lämplig nivå.

Därmed avstyrks yrkandena 17 i motion U231 (c), yrkande 1 i motion

U237 (m), yrkande 17 i motion U240 (m), yrkande 21 i motion U244 (v)

samt yrkande 52 i motion U246 (fp). Yrkande 2 i motion U237 (m) får med

hänsyn till det ovan anförda anses vara besvarad.

Botswana

I yrkande 3 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Botswana i

likhet med propositionen bör vara 95 milj.kr. Övriga partier har inte

gjort några särskilda yrkanden.

Botswana har haft gynnsamma ekonomiska förutsättningar och

upprätthållit en demokratisk tradition med flerpartisystem, lokal

demokrati och rättssäkerhet. Landets ledning har fört en konsekvent

politik gentemot Sydafrika och skapat en väl fungerande förvaltning. Det

svenska biståndet används effektivt.

Yrkande 3 i motion U240 (m) tillstyrks därmed.

Etiopien

I yrkande 18 i motion U240 (m) föreslås att inga nya medel skall

tillföras landramen för Etiopien för budgetåret 1991/92. I yrkande 36 i

motion U246 (fp) föreslås att biståndet till Etiopien bör få utpräglat

katastrofinriktad karaktär, med tonvikt på förebyggande insatser och

beredskap.

Etiopien är ett av världens fattigaste länder. Ett mångårigt

inbördeskrig har fört med sig oerhörda lidanden för civilbefolkningen.

Krigföringen binder stora resurser på båda sidor i konflikten, och drygt

60 % av den etiopiska statsbudgeten går till militära utgifter.

I ett läge med eskalerande krig, svälthot för miljoner etiopier och en

allt sämre ekonomi beslutade den etiopiska regeringen i mars 1990 om

genomgripande ekonomiska och politiska reformer. Samtidigt upptogs

diskussioner med Världsbanken om utarbetande av ett ekonomiskt

anpassningsprogram. Genomgripande förändringar har aviserats inom

jordbruket, och vissa förändringar i riktning mot marknadsekonomi har

genomförts.

Den eritreanska befrielserörelsen EPLF har under det senaste året haft

betydande militära framgångar. Samtal mellan den etiopiska regeringen

och EPLF har, vid tidpunkten för utformningen av detta betänkande,

återupptagits med amerikansk medverkan. Situationen är emellertid

instabil och nya strider försvårar kontinuerligt situationen. Detta sker

bl.a. också till följd av de aktiviteter som leds av en annan

motståndsrörelse, paraplyorganisationen EPRDF (Ethiopian People's

Revolutionary Democratic Front).

Det svenska biståndet, som i hög grad är inriktat på åtgärder för att

bekämpa fattigdomen, har utformats så att största möjliga flexibilitet

skall kunna uppnås i den besvärliga situation Etiopien befinner sig i.

Cirka en tredjedel av landramsmedlen har under innevarande budgetår

reserverats för katastrofinsatsr, bl.a. via FN och Röda korset.

Katastrofstöd ges även utanför landramen. Utskottet understryker, liksom

tidigare, vikten av en fortlöpande prövning av biståndssamarbetets

förutsättningar och effektivitet, men konstaterar samtidigt att

budgetpropositionens medelsförslag för Etiopien innebär en kraftig

sänkning av medelsramen jämfört med tidigare år. Utskottets bedömning är

att ett fullständigt avbrytande av landramsbiståndet till Etiopien inte

skulle tjäna några konstruktiva syften. Det bistånd som ges bör också

vara inriktat på reform- och marknadsfrämjande insatser.

Därmed avstyrks yrkande 18 i motion U240 (m). Yrkande 36 i motion U246

(fp) får med det ovan anförda anses vara besvarat.

Guinea-Bissau

I yrkande 6 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Guinea-Bissau

fastställs till 72 milj.kr., dvs. 13 milj.kr. lägre än vad propositionen

föreslår. Yrkandena 22 i motion U244 (v) och 53 i motion U246 (fp)

föreslår i stället en höjning av landramen, till 105 milj.kr. resp.

100milj.kr.

Skuldsituationen i Guinea-Bissau är mycket besvärlig. På grund av den

fattigdom som råder i landet och de brister som finns hos den inhemska

administrationen är landet i hög grad beroende av utländskt bistånd.

Biståndet behövs för att ge landets invånare en rimlig social service.

Guinea-Bissau genomför sedan en tid tillbaka ett ekonomiskt

strukturanpassningsprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Ökad

tillväxt och handel har kunnat noteras även om de sociala sektorerna

fortfarande befinner sig i en ansträngd situation. De tendenser till

politisk pluralism och demokrati som finns är blygsamma, men går i rätt

riktning. Sverige bidrar bl.a. genom Internationella Juristkommissionen

till att stärka rättsväsendet i landet. Utskottet anser den av

propositionen föreslagna medelsramen av 95 milj.kr. vara rimlig.

Därmed avstyrks yrkandena 6 i motion U240 (m), 22 i motion U244 (v)

och 53 i motion U246 (fp).

Kap Verde

Yrkande 7 i motion U240 (m) föreslår att landramen för Kap Verde skall

vara 5 milj.kr. lägre än vad regeringen har föreslagit, eller 70

milj.kr. Yrkandena 23 i motion U244 (v) och 54 i motion U246 (fp)

föreslår 5 milj.kr. utöver propositionen, eller 80 milj.kr.

Som konstateras i propositionen går den politiska utvecklingen i Kap

Verde mot ökad demokrati. Den 13 januari 1991 hölls fria allmänna val

till parlamentet, och oppositionspartiet MPD (Movimento para a

Democracia) vann en överväldigande seger. Regeringspartiet PAICV, som

suttit vid makten i femton år, lyckades endast få majoritet på öarna

Fogo och Boavista. Vid presidentvalet den 17 februari vann

oppositionskandidaten Antonio Mascarenhas Monteiro med stor majoritet

över den sittande presidenten Aristides Pereira.

Det svenska biståndet är ett värdefullt tillskott till Kap Verdes

sårbara ekonomi, vars svaga produktiva bas och bristande naturresurser

jämte en hög befolkningsökning innebär avsevärda påfrestningar. Importen

består till stor del av livsmedel, medan exportintäkterna är begränsade.

Utlandsskulden har på senare år vuxit snabbt.

Utskottet finner den av regeringen föreslagna medelsramen ligga på

lämplig nivå och avstyrker därmed yrkandena 7 i motion U240 (m), 23 i

motion U244 (v) samt 54 i motion U246 (fp).

Kenya

I yrkandena 19 i motion U231 (c) och 60 i motion U246 (fp) föreslås

att landramen för Kenya skall vara 25 milj.kr. lägre än vad regeringen

har föreslagit, eller 125 milj.kr. I yrkande 8 i motion U240 (m)

föreslås att landramen skall vara 120 milj.kr.

Utskottet konstaterar att en ytterligare begränsning av det kenyanska

folkets politiska rättigheter har skett under det gångna året.

Myndighetsövergrepp och arresteringar på politiska grunder har

rapporterats. Toleransen mot oliktänkande har minskat. I juli 1990

gjordes en gemensam nordisk démarche i Nairobi med anledning av den oro

de nordiska regeringarna kände inför den utveckling som gick mot allt

sämre respekt för de mänskliga rättigheterna i landet.

Det svenska biståndet fungerar, enligt vad utskottet kan bedöma,

emellertid väl och medelsutnyttjandet i programmen är högt. Miljö-,

fördelnings- och kvinnofrågorna ges prioritet i ett bistånd som inriktas

på landsbygdsutveckling, med mark- och miljövård, hälsovård och

familjeplanering.

Mot bakgrund av den politiska situationen i Kenya finner utskottet

anledning att sänka landramen i förhållande till regeringens förslag med

15 milj.kr. Detta innebär en total medelsram om 135 milj.kr.

Yrkande 19 i motion U231 (c), yrkande 8 i motion U240 (m) och yrkande

60 i motion U246 (fp) avstyrks därmed.

Lesotho

I yrkande 9 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Lesotho

fastställs till 28 milj.kr., dvs. 7 milj.kr. under den nivå som har

föreslagits av regeringen.

Den politiska och ekonomiska utvecklingen av Lesotho är i hög grad

beroende av Sydafrika och den utveckling som sker där. Det militärråd

som har haft regeringsmakten sedan år 1986 har inkallat en

konstituerande nationalförsamling som ett första steg mot fria val år

1992. Antagandet av ett strukturanpassningsprogram har lett till en

gynnsam ekonomisk tillväxt, även om prishöjningar har lett till

besvärliga sociala konflikter.

Det svenska biståndet syftar till att minska landets sårbarhet

gentemot Sydafrika. Ett långsiktigt stöd till markvård och offentliga

arbeten är tänkt som alternativ till alltför stort beroende av arbeten i

sydafrikanska gruvor. Enligt utskottets uppfattning är en oförändrad

medelsram om 35 milj.kr. lämplig.

Därmed avstyrks yrkande 9 i motion U240 (m).

Moçambique

I yrkande 18 i motion U231 (c) föreslås att anslaget till Moçambique

höjs med 30 milj.kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 515 milj.kr.

Yrkande 24 i motion U244 (v) och yrkande 55 i motion U246 (fp) föreslår

höjningar på motsvarande sätt med 55 resp. 5 milj.kr. I yrkande 10 i

motion U240 (m) föreslås en sänkning med 119 milj.kr. i förhållande till

propositionen.

Moçambique är enligt Världsbankens beräkningar världens fattigaste

land. Trots de ekonomiska svårigheter och lidanden för civilbefolkningen

landet står inför -- ett lidande som till stor del beror på det

mångåriga inbördeskriget -- fortsätter Moçambique att genomföra sitt

ekonomiska och sociala reformprogram. Samtal mellan landets regering och

rebellrörelsen RNM pågår sedan sommaren 1989 och ledde i december 1990

till en första partiell fredsuppgörelse.

Samtidigt som ekonomin genom reformprogrammet gradvis går mot en

förbättring och mot en marknadsekonomi har rättssäkerheten och den

politiska friheten ökat. En ny konstitution, som garanterar

flerpartisystem och fria allmänna val, gäller från den 30 november 1990.

Dödsstraffet har avskaffats. Ett mindre antal politiska fångar finns

emellertid kvar i fängsligt förvar, och polismisshandel är fortfarande

vanligt förekommande.

Utvecklingssamarbetet med Moçambique är i första hand inriktat på att

åstadkomma ekonomisk utveckling och resurstillväxt samt att minska

landets beroende av Sydafrika. Den nuvarande utformningen är en

avvägning mellan projektbistånd och betalningsbalansstöd.

Mot bakgrund av den besvärliga situation Moçambique befinner sig i och

de positiva politiska, ekonomiska och sociala reformer som har

genomförts finner utskottet den av regeringen föreslagna landramen om

475 milj.kr. lämplig.

Yrkandena 18 i motion U231 (c), 10 i motion U240 (m), 24 i motion U244

(v) och 55 i motion U246 (fp) avstyrks därmed.

Namibia

I yrkande 11 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Namibia

skall fastställas till 100 milj.kr., dvs. på samma nivå som för

budgetåret 1990/91.

Namibia blev självständigt den 21 mars 1990. En vilja till politisk

försoning genomsyrar det namibiska samhället, och landet kan med sitt

demokratiska styrelsesätt betraktas som ett föredöme för andra länder i

regionen. Den namibiska konstitutionen ger ett gott skydd för de

mänskliga rättigheterna. Demokrati och pluralism är numera grundläggande

kriterier för det namibiska samhällslivet.

Inkomstklyftorna är emellertid ett problem även om den genomsnittliga

inkomsten per capita är över 7000kr. För att komma till rätta med

den skeva sociala strukturen, som är en direkt följd av den tidigare

apartheidpolitiken, har den namibiska regeringen beslutat prioritera

jordbrukssektorn, vattenförsörjningen samt utbildnings-, bostads- och

hälsosektorerna. Ett arbete med att effektivisera den tungrodda

statliga förvaltning den nya administrationen fick ta över pågår också.

Inom ramen för en nordisk arbetsfördelning förbereds från svensk sida nu

långsiktiga biståndsinsatser inom kommunikations- och

utbildningssektorerna. Särskilt stöd utgår också till att utveckla en

fungerande centralbank.

Utskottet finner det motiverat att i enlighet med propositionen

tillstyrka en tioprocentig höjning av landramen till 110 milj.kr.

Yrkande 11 i motion U240 (m) avstyrks därmed.

Tanzania

I yrkande 12 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Tanzania

fastställs till 440 milj.kr., eller 145 milj.kr. lägre än vad regeringen

har föreslagit. I yrkande 26 i motion U244 (v) föreslås att riksdagen

beslutar höja landramen med 50 milj.kr. utöver regeringens förslag.

Tanzania är en enpartistat, och partiet har hittills varit överordnat

såväl parlament som regering. Endast en begränsad pluralism, genom val

till parlamentet, ryms inom enpartiets ram. I augusti 1990 valdes

president Mwiniyi till partiordförande efter Nyerere. Valet innebär en

ökad maktkoncentration till presidenten. Läget beträffande mänskliga

rättigheter är emellertid enligt vad utskottet kan bedöma relativt gott,

och den politiska situationen förefaller att vara stabil. En kommission

har tillsatts av Tanzanias regering för att studera flerpartifrågan.

Sedan 1986 är Tanzania i färd med att genomföra ett ekonomiskt

strukturanpassningsprogram i enlighet med IMFs (Internationella

valutafonden) riktlinjer. Programmet har hittills lett till en positiv

ekonomisk utveckling, med en ekonomisk tillväxt av ca 4% per år och

minskad inflation. Programmet syftar också till en övergång från

planekonomi till marknadsekonomi. Huvudmålsättningen för det svenska

biståndet till Tanzania har varit att ge stöd till dessa

reformsträvanden.

Ett fortsatt internationellt bistånd av relativt stor omfattning är av

vikt för att reformerna skall kunna utvidgas och förverkligas. De

sociala sektorerna behöver stora insatser. Svenskt bistånd till

undervisningssektorn fyller, liksom det integrerade

landsbygdsprogrammet, en viktig roll. Utskottet finner en höjning av

landramen med de 35 milj.kr. propositionen föreslår lämplig.

Därmed avstyrks yrkande 12 i motion U240 (m) och yrkande 26 i motion

U244 (v).

Uganda

I yrkande 56 i motion U246 (fp) föreslås att medelsramen för Uganda

fastställs till 10 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit, eller 120

milj.kr. I yrkande 8 i motion U227 (m) föreslås att Uganda inte skall

göras till programland, utan att allt bistånd till detta land i stället

bör utgå i form av projektbistånd. I yrkande 25 i motion U244 (v)

föreslås att medelsramen för Uganda skall vara 50 milj.kr. högre än vad

regeringen har föreslagit.

Som konstateras i propositionen råder i dag relativ stabilitet i

större delen av Uganda. Det tidigare femtonåriga skräckväldet förstörde

stora delar av Ugandas sociala infrastruktur och ekonomi. Sedan 1987

genomför Uganda ett ekonomiskt anpassningsprogram i samarbete med

Världsbanken och IMF. Landet lider dock av en oerhörd skuldbörda och

stora underskott i statsbudgeten. Den ugandiska regeringen har hög

ambitionsnivå vad avser rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Det

legala systemet är emellertid föråldrat och visar på svåra brister.

Brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer, särskilt i norra och

nordöstra Uganda, men den inhemska pressen kan verka i frihet. Många

oegentligheter granskas offentligt. Yttrande- och pressfrihet är i stort

sett garanterade, och en kommission har nyligen tillsatts för att

utarbeta ett förslag till ny demokratisk konstitution.

Det svenska biståndet syftar i likhet med många andra programländer

till en långsiktig utveckling som gynnar de sociala sektorerna.

Erfarenheterna av biståndet till Uganda är goda och har fått så fasta

former att regeringen nu har föreslagit att det regleras i ett

bilateralt samarbetsavtal samt att en särskild anslagspost upprättas för

Uganda. Utskottet finner detta förfarande motiverat. Den föreslagna

medelsramen om 110 milj.kr. förefaller utskottet vara på rimlig nivå.

Därmed avstyrks yrkandena 56 i motion U246 (fp), 8 i motion U227 (m)

samt 25 i motion U244 (v).

Zambia

I yrkande 13 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Zambia

fastställs till 192 milj.kr., dvs. 68 milj.kr. lägre än vad regeringen

har föreslagit.

Den 17 december 1990 undertecknade president Kaunda den förändring av

konstitutionen som innebär en legalisering av oppositionspartier.

Presidenten har utlovat att fria val skall hållas före oktober 1991.

Enligt vad utskottet har erfarit finns fortfarande ett begränsat antal

politiska fångar, medan läget avseende mänskliga rättigheter i övrigt är

förhållandevis gott. MR-organisationer är tillåtna att verka i Zambia,

och såväl Amnesty International som UNHCR finns representerade.

Sverige har på olika sätt uttryckt sitt stöd för

demokratiseringsprocessen och den dialog som har förts mellan regering

och opposition. Svenskt stöd har också utlovats till genomförandet av

valen. Huvudområden för det svenska biståndet till Zambia är

sektorsstöden till jordbruk, undervisning och hälsovård. Liksom ett

flertal andra länder genomför Zambia nu ett

strukturanpassningsprogram i enlighet med Världsbankens och IMFs

rekommendationer. Reformprogrammet syftar bl.a. till att hjälpa den

zambiska ekonomin komma ifrån sitt ensidiga beroende av koppar, främst

genom utveckling av jordbruket.

Utskottet finner det angeläget att Sverige bidrar till Zambias

strukturanpassning och vidare utveckling och tillstyrker den av

regeringen föreslagna medelsramen om 260 milj.kr.

Därmed avslås yrkande 13 i motion U240 (m).

Zimbabwe

I yrkande 20 i motion U231 (c) föreslås en landram för Zimbabwe om 200

milj.kr., eller 20 milj.kr. lägre än vad regeringen har föreslagit.

Yrkande 14 i motion U240 (m) föreslår en landram om 160 milj.kr., medan

yrkande 27 i U244 (v) föreslår en höjning med 30 milj.kr. utöver

regeringens förslag.

Utskottet konstaterar att Sveriges bistånd till Zimbabwe främst syftar

till att minska de sociala och ekonomiska klyftorna samt till minskat

ekonomiskt beroende av Sydafrika. Undervisning, hälsovård och

transporter på landsbygden är prioriterade sektorer, liksom

förvaltningsstöd. Zimbabwe har nyligen offentliggjort ett ekonomiskt

reformprogram som bygger på en ökad liberalisering och

marknadsorientering av ekonomin.

Förhoppningarna om en pluralistisk samhällsform har vuxit sedan

regeringspartiet ZANU(PF) avstått från att lägga fram sitt tidigare

aviserade förslag om införandet av en enpartistat.

Utskottet finner den av regeringen föreslagna höjningen av landramen

för Zimbabwe med 20 milj.kr. motiverad och avstyrker därmed yrkandena 20

i motion U231 (c), 14 i motion U240 (m) samt 27 i motion U244 (v).

Bangladesh

I yrkande 4 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Bangladesh

fastställs till 145 milj.kr., dvs. samma nivå som föreslås av

regeringen.

Bangladesh har under år 1990 påbörjat ett ekonomiskt reformprogram i

samarbete med Världsbanken och IMF. Programmet har redan lett till

positiva resultat, men beroendet av internationellt bistånd är liksom

tidigare högt. Det svenska biståndet inriktas i huvudsak på

sysselsättningsskapande och sociala projekt, även om det finns stora

svårigheter att nå de mest utsatta grupperna. Svag inhemsk

resursmobilisering bidrar till ett lågt utnyttjande av de

internationella biståndsmedlen. Varubiståndet till Bangladesh har nu

avvecklats. Samarbetet med enskilda organisationer ger goda resultat.

Utskottet finner den föreslagna medelsramen för det långsiktiga

bilaterala biståndet motiverad.

Därmed tillstyrks yrkande 4 i motion U240 (m).

Indien

I yrkande 5 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Indien

fastställs till 400 milj.kr., eller samma nivå som regeringen har

föreslagit. I yrkande 57 i motion U246 (fp) föreslås en höjning jämfört

med regeringens förslag om 35 milj.kr.

Det svenska biståndet är sedan flera år tillbaka inriktat på åtgärder

mot fattigdom och miljöförstöring. Prioriterade områden är hälsovård,

vattenförsörjning, energi, skogsbruk med markvård och undervisning.

Åtgärderna fungerar enligt vad utskottet kan bedöma väl. Utskottet

finner därför den av regeringen föreslagna medelsramen motiverad.

Därmed avstyrks yrkande 57 i motion U246 (fp). Yrkande 5 i motion U240

(m) är i enlighet med vad propositionen föreslår och tillstyrks därför.

Laos

I yrkande 15 i motion U240 (m) föreslås att landramen för Laos

fastställs till 80 milj.kr., eller 30 milj.kr. lägre än vad regeringen

föreslagit. I yrkande 31 i motion U244 (v) föreslås tvärtom en höjning

med 25 milj.kr. utöver regeringens förslag.

I Laos har utvecklingen gått mot en allt friare marknadsekonomi.

Statsförvaltningens roll minskar till förmån för enskilt

initiativtagande. Läget vad avser mänskliga rättigheter är svårtolkat

och motsägelsefullt, men har enligt vad utskottet kan bedöma

förbättrats. Det svenska biståndssamarbetet koncentreras till skogs-,

transport- och elkraftssektorerna. Stöd till primärhälsovården är under

uppbyggnad genom UNICEF. Inom samtliga områden utgör kunskapsutveckling

ett centralt inslag.

Utskottet finner den av regeringen föreslagna landramen befogad och

avstyrker därmed yrkandena 15 i motion U240 (m) och 31 i motion U244

(v).

Vietnam

I motion U217 (s), yrkandena 1--4, föreslås att åtgärder skall

vidtagas för att den internationella isoleringen av Vietnam skall

upphöra, att åtgärder också skall vidtagas för att förmå Världsbanken

och IMF att utverka lån till Vietnam, att det svenska biståndet under

lång tid framöver skall ges till Vietnam och att planering för detta

bör ske, samt att aktiva insatser skall göras för att handeln med

Vietnam skall öka. I yrkande 22 i motion U231 (c) föreslås att

medelsramen för Vietnam skall vara 25 milj.kr. lägre än vad regeringen

har föreslagit, eller 300 milj.kr. I yrkande 16 i motion U240 (m)

föreslås att inga nya medel tillförs landramen för Vietnam. I yrkande 59

i motion U246 (fp) föreslås att landramen skall vara 100 milj.kr. lägre

än vad regeringen föreslår. I yrkande 32 i motion U244 (v) föreslås en

höjning av landramen för Vietnam med 175 milj.kr. utöver regeringens

förslag.

Utskottet konstaterar att utvecklingen i Vietnam har gått i riktning

mot ett mer öppet ekonomiskt system. Även om stora problem fortfarande

finns har den tidigare mycket höga inflationen (ca 400 %) kunnat sänkas

dramatiskt sedan den vietnamesiska regeringen antog ett nytt

reformprogram. Växelkursen har stabiliserats och skillnaden mellan de

officiella och inofficiella kurserna har minskat betydligt. Systemet med

prisregleringar är i princip avskaffat. Ökade satsningar på privat

jordbruk har tillsammans med gynnsamma väderleksförhållanden börjat leda

till bättre produktionsresultat. Politiska reformer har emellertid inte

ägt rum i samma takt som de ekonomiska förändringarna. Brott mot de

mänskliga rättigheterna förekommer fortfarande och ett okänt antal

politiska fångar hålls alltjämt internerade utan rättegång.

Den offentliga sektorn är stadd i förändring i positiv riktning och

den privata sektorn expanderar. Utländska investeringar uppmuntras och

en rad joint-ventures mellan vietnamesiska och utländska företag har

tecknats.

Trupptillbakadragandet från Kambodja i september 1989 har ännu inte

resulterat i den normalisering av de internationella förbindelserna som

den vietnamesiska regeringen hoppades. Förutsättningarna för ett avtal

med IMF torde såvitt kan bedömas ha uppfyllts, men något avtal har ännu

inte kunnat tecknas beroende på motstånd från i huvudsak Förenta

Staterna. Sverige verkar tillsammans med andra OECD-länder i olika

internationella fora för att blockeringen av Vietnam hävs.

Det svenska biståndssamarbetet med Vietnam regleras i ett tvåårigt

samarbetsavtal för budgetåren 1990/91 och 1991/92. Det nuvarande

biståndet omfattar främst stöd till skogsindustrin, hälsovårdssektorn,

industrirehabilitering samt varubistånd. Biståndssamarbetet syftar till

att ge stöd till det ekonomiska reformarbetet, för att därmed skapa

gynnsamma förutsättningar för decentralisering och pluralism. Ett

samarbete har även inletts på rättsväsendets område.

Utskottet finner den av regeringen föreslagna medelsramen om 325

milj.kr. motiverad och avstyrker därmed yrkandena 22 i motion U231 (c),

16 i motion U240 (m), 32 i motion U244 (v) samt 59 i motion U246 (fp).

Yrkandena 1--4 i motion U217 (s) får med det ovan anförda anses vara

besvarade.

Nicaragua

I yrkande 21 i motion U231 (c) och i yrkande 58 i motion U246 (fp)

föreslås att landramen för Nicaragua skall tillföras 10 milj.kr. mer än

vad regeringen har föreslagit, eller 290 milj.kr. I yrkande 19 i motion

U240 (m) föreslås att inga nya medel tillförs landramen för Nicaragua.

Utskottet konstaterar att för första gången i Nicaraguas historia

skedde under år 1990 ett regeringsskifte i demokratiska former. Kriget

har avslutats, betydande framsteg gjorts vad avser mänskliga rättigheter

och arméns storlek har reducerats avsevärt. Ett nödvändigt ekonomiskt

reformprogram håller på att genomföras, men på grund av den bräckliga

koalition av politiska partier den nicaraguanska regeringen baserar sitt

stöd på har reformen inte kunnat genomföras i den takt som är önskvärd.

Med stöd av Världsbanken, IDB och IMF pågår ett arbete för att utforma

ett socialt acceptabelt ekonomiskt anpassningsprogram.

Det svenska biståndet har alltmer kommit att utformas som ett stöd

till strukturanpassningen. För att reformprogrammet skall lyckas krävs

att landets egna ansträngningar understöds av ett betydande

internationellt bistånd. Omkring hälften av landramen utnyttjas för

varubistånd för att stimulera industri och jordbruk. Stöd lämnas även

till insatser inom mineralutvinning, skogsbruk och energiproduktion.

Utskottet finner den av regeringen föreslagna medelsramen om 280

milj.kr. av lämplig omfattning.

Därmed avstyrks yrkande 21 i motion U231 (c), yrkande 19 i motion U240

(m) och yrkande 58 i motion U246 (fp).

Nya programländer

I yrkande 29 i motion U244 (v) föreslås att Kambodja skall göras till

programland och att ett biståndskontor inrättas i Phnom Penh. I yrkande

30 i samma motion föreslås en landram om 300 milj.kr. för detta ändamål.

I yrkande 68 i motion U246 (fp) föreslås att Costa Rica görs till

programland och att en medelsram fastställs till 40 milj.kr. I yrkande

34 i samma motion föreslås att biståndssamarbetet med Filippinerna

successivt utvidgas, i avsikt att i framtiden göra även detta land till

ett programland. I yrkande 35 i motionen föreslås att Sverige bör söka

nya former för ett ökat bistånd till Nepal, samt att ett framtida

programlandssamarbete inte bör uteslutas. I yrkande 3 i motion U660 (mp)

föreslås att Sverige skall se om sina biståndsregler så att fattiga folk

kan få hjälp även om deras nationer är omgärdade av rika kolonialmakter.

Utskottet konstaterar att konflikten i Kambodja ännu inte har lösts.

Det svenska biståndet till Kambodja går via FN-systemet och enskilda

organisationer (både svenska och internationella). Det svenska biståndet

till Kambodja är relativt omfattande. Efter ett regeringsbeslut under

hösten 1990 kommer det humanitära stödet till Kambodja för budgetåret

1990/91 att uppgå till ca 36 milj.kr. Sverige är en av de största

västliga biståndsgivarna till detta land. Det är utskottets uppfattning

att den nuvarande utformningen av biståndet är väl anpassad till

förhållandena i landet. Den framtida utformningen av biståndet till

Kambodja måste vägas mot den politiska utvecklingen i landet och de

behov som uppstår. Ett mer långsiktigt reguljärt bilateralt

utvecklingssamarbete kan i alla händelser inte utformas förrän

konflikten i Kambodja har fått sin lösning.

Därmed avstyrks yrkandena 29 och 30 i motion U244 (v). Yrkande 3 i

motion U653 (s) får med ovan anförda anses vara besvarat.

Utskottet konstaterar vidare att Costa Rica redan är mottagare av ett

omfattande och diversifierat svenskt bistånd. Under budgetåret 1989/90

utbetalades drygt 59 milj.kr. till Costa Rica. Det svenska biståndet går

via anslagsposterna Katastrofer m.m., Bistånd genom folkrörelser och

andra enskilda organisationer, Regionala insatser i Centralamerika,

Humanitärt bistånd till Latinamerika, Livsmedelsbistånd, Miljöinsatser,

SAREC, BITS, SWEDFUND och Projektbistånd till vissa länder. Motionärerna

anför att biståndsinsatserna via SIDA och BITS har haft hög kvalitet,

men samtidigt att den valda modellen med ett regeringsbeslut, en

indikativ tvåårsram och insatser via såväl SIDA som BITS, samt bristen

på lokal representation, har skapat vissa komplikationer. Att göra Costa

Rica till ett programland skulle enligt motionärerna bli en stark

markering till förmån för demokratin och den utvecklingspolitik som

förs.

Costa Rica har en BNP per capita strax under 2000 US-dollar. I UNDPs

World Development Report av år 1990 konstateras att landet befinner sig

i det absoluta toppskiktet i gruppen av medelinkomstländer.

Biståndet till Costa Rica bör ses som ett stöd till en politik som

värnar om sociala reformer, ekonomisk tillväxt och en självständig

demokratisk politisk utveckling. Costa Rica spelar en viktig roll i

Centralamerika och en fortsatt framgångsrik ekonomisk och social

utveckling i landet kan ha en positiv inverkan på förhållandena i övriga

delar av regionen. Det svenska biståndet är bl.a. inriktat på

bostadsbyggande i eftersatta områden, flyktinghjälp och insatser för att

utnyttja och bevara landets naturresurser på ett harmoniskt sätt. Många

skäl talar för ett fortsatt biståndssamarbete med Costa Rica i nuvarande

former. Det är utskottets åsikt att en landram inte är den bästa formen

för bistånd i detta fall.

Därmed avstyrks yrkande 68 i motion U246 (fp).

Det svenska biståndet till Filippinerna innefattar främst tekniskt

bistånd via BITS och enskilda organisationer, men bistånd ges även via

IMPOD, katastrofanslaget och anslagsposten Särskilda program. Sammanlagt

uppgick stödet till Filippinerna under budgetåret 1989/90 till

8,6milj.kr.

Utskottet konstaterar att stor del av detta bistånd har sådan karaktär

att det svårligen passar in i en meningsfull landram. Utskottet utgår

ifrån att berörda svenska biståndsmyndigheter fortlöpande överväger

lämpliga samarbetsformer och arrangemang.

Därmed avstyrks yrkande 34 i motion U246 (fp).

Nepals geografiska läge, i kombination med de miljöproblem landet står

inför, gör att multilaterala insatser enligt vad utskottet kan bedöma är

väl lämpade. Sverige verkar för att miljöfrågorna ges ökat utrymme i

fora som Världsbanken och ADB. Via SAREC ges stöd till ett miljöprogram

som är gemensamt för Nepal, Kina och Tibet. Svenska enskilda

organisationer gör också värdefulla insatser i Nepal. Får miljöproblemen

i Nepal katastrofala former genom alltför omfattande skogsskövling och

markerosion ställer utskottet sig inte främmande till utökade insatser.

Därmed avstyrks yrkande 35 i motion U246 (fp).

Utskottet konstaterar att det finns en rad biståndsformer genom vilka

fattiga folkslag kan erbjudas hjälpinsatser.

Därmed avstyrks yrkande 3 i motion U660 (mp).

Regionala insatser i Afrika

I yrkande 24 i motion U231 (c) föreslås att riksdagen anslår 70

milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit, eller sammanlagt 275

milj.kr. I yrkande 28 i motion U244 (v) föreslås en höjning med 75

milj.kr. utöver regeringens förslag och i yrkande 62 i motion U246 (fp)

en motsvarande höjning med 20 milj.kr.

Utskottets överväganden

Huvuddelen av anslagsposten används för stöd till

samarbetsorganisationen i södra Afrika, Southern African Development

Coordination Conference (SADCC), som under år 1990 fick sin tionde

medlem, Namibia. Dessutom ges stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken

(EADB) och Intergovernmental Authority on Drought and Development

(IGADD).

Det svenska stödet till SADCC är koncentrerat till transporter,

kommunikationer och energiförsörjning. Rehabilitering, drift och

underhåll prioriteras. Utskottet finner den av regeringen föreslagna

medelsramen om 205 milj.kr. lämplig. Ramen tillgodoser de åtaganden som

gjorts inom SADCC och ger även utrymme för uppföljningsinsatser och nya

projekt, som exempelvis skulle kunna komma den nya medlemmen, Namibia,

till del. Utskottet godkänner propositionens förslag till medelsram.

Därmed avstyrks yrkandena 24 i motion U231 (c), 28 i motion U244 (v)

och 62 i motion U246 (fp).

Regionala insatser i Asien

I motion U246, yrkande 51 (fp) föreslås en höjning av medelsramen för

stöd till Mekongkommittén med 6 milj.kr.

I yrkande 25 i motion U231 (c) föreslås en medelsram som överstiger

regeringens förslag med 25 milj.kr., eller som sammanlagt uppgår till 40

milj.kr. I yrkande 34 i motion U244 (v) föreslås en höjning med 15

milj.kr. utöver regeringens förslag.

I motion U659 (mp) anförs att Sverige medverkar i ett synnerligen

miljöförstörande projekt i Sydostasien genom stöd till Mekongkommittén,

och att svenskt deltagande därför måste upphöra.

Utskottets överväganden

Sveriges stöd till Mekongkommittén omfattar främst miljöinsatser.

Stödet till Mekongkommittén finansieras inom gällande avtal, löper väl

men finansieras i fortsättningen över anslaget C 1. Andra multilaterala

bidrag, Miljöinsatser. Stödet till utveckling av hantverksfisket i

Bengaliska bukten fortsätter liksom stödet till Asian Institute of

Technology. Utskottet anser att den av regeringen föreslagna medelsramen

för Regionala insatser i Asien om 15 milj.kr. är tillräcklig.

Därmed avstyrks yrkande 51 i motion U246 (fp), yrkandena 25 i motion

U231 (c) och 34 i motion U244 (v).

Det svenska stödet till Mekongkommittén domineras av miljöinriktade

insatser, bl.a. som bidrag till att förbättra vattenkvaliteten.

Inriktningen är således den motsatta till vad motionärerna anför.

Härmed avstyrks motion U659 (mp).

Projektbistånd till Latinamerika

Regeringen föreslår i propositionen att utvecklingsinsatser som

tidigare finansierats inom ramarna för Humanitärt bistånd till

Latinamerika och Projektbistånd till vissa länder sammanförs under

anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika. I projektbiståndet skall

prioritet ges åt de fattigare länderna, som exempelvis Bolivia. Inom

projektbiståndet genomförs också de insatser som tidigare belastade

anslagsposten C 3. Projektbistånd till vissa länder och som innebär stöd

till befästandet av demokratin i Chile.

Utskottet finner det väl motiverat att fortsätta ge projektbistånd

till länder i Latinamerika under flexibla former. Det kan samtidigt

noteras att länder i Latinamerika också får del av biståndsmedel i

betydande utsträckning genom BITS och från den nya anslagsposten

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Vidare finns

anslagsposten Regionala insatser i Centralamerika. Utskottet förordar en

medelsram för projektbistånd till Latinamerika om 155 milj.kr.

Regionala insatser i Centralamerika

I yrkande 20 i motion U240 (m) föreslås att ramen för regionala

insatser i Centralamerika sätts till 300 milj.kr. eller 190 milj.kr.

utöver vad regeringen har föreslagit. I yrkande 35 i motion U244 (v)

föreslås ett särskilt anslag om 200 milj.kr. till Amerikas indianer. I

yrkande 36 i samma motion föreslås en höjning av anslaget med 35

milj.kr. utöver regeringens förslag. I yrkande 61 i motion U246 (fp)

föreslås en medelsram som överstiger regeringens förslag med 35 milj.kr.

Utskottets överväganden

Det regionala stödet till Centralamerika har genomgått en

snabb och kraftig expansion. Sveriges bidrag till regionala insatser i

Centralamerika syftar till att främja fredssträvanden, demokratisering,

respekt för mänskliga rättigheter, ekonomisk återhämtning och samarbetet

mellan länderna i regionen. Medelsutnyttjandet är enligt propositionen

högt.

Utskottet anser att insatserna har varit motiverade, inte minst med

tanke på den utveckling mot försoning, demokrati och stabilisering som

har skett i regionen. Det är av vikt att budgetramarna vägs mot de

förutsättningar regionen har att tillgodogöra sig medlen i form av

konkreta projekt och även i förhållande till andra länders stöd och den

allmänna utvecklingsnivån jämfört med andra u-länder. Den av regeringen

föreslagna anslagsramen om 110 milj.kr. är väl avvägd.

Därmed avstyrks yrkandena 20 i motion U240 (m), 35 och 36 i motion

U244 (v) och 61 i motion U246 (fp).

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

I yrkandena 23 i motion U231 (c), 21 i motion U240 (m) och 63 i motion

U246 (fp) föreslås att riksdagen anslår 100 milj.kr. utöver vad

regeringen har föreslagit till anslaget Demokrati, mänskliga rättigheter

och humanitärt bistånd, eller sammanlagt 650 milj.kr. I yrkande 37 i

motion U244 (v) föreslås en höjning utöver regeringens förslag med 200

milj.kr. I yrkande 23 i motion U240 (m) föreslås att ett fristående

institut för främjande av mänskliga rättigheter skall inrättas samt att

5 milj.kr. skall anslås för ändamålet. I yrkande 16 i motion U246 (fp)

föreslås att en särskild anslagspost skall inrättas för humanitärt

bistånd i Asien.

Utskottets överväganden

Utskottet hänvisar till vad som tidigare i betänkandet, delrubriken

Demokrati och mänskliga rättigheter, har påpekats om behovet av mer

riktade demokratifrämjande biståndsinsatser. Som propositionen påpekar

pågår en intensiv debatt om demokrati, pluralism, fria val och

flerpartisystem i ett antal mottagarländer. I dessa länder finns behov

av riktat stöd till insatser för föreberedelse och genomförande av

demokratiska reformer. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

regeringen för samman insatser för att främja demokrati och mänskliga

rättigheter liksom humanitärt bistånd i en anslagspost och att

medelsutrymmet ökar. Det är också positivt att stödet kan ges i såväl

Afrika, Asien som Latinamerika. Utskottet finner att regeringens förslag

om 550 milj.kr. väl tillgodoser de syften som motionärerna argumenterat

för.

Beträffande inrättandet av ett fristående institut för främjande av

mänskliga rättigheter hänvisar utskottet till vad som konstaterades

tidigare i betänkandet under delrubriken Demokrati och mänskliga

rättigheter, att det inte ankommer på statsmakterna att ta initiativ

till ett särskilt fristående institut. Initiativet måste

definitionsmässigt komma från enskilt håll.

Därmed avstyrks yrkandena 23 i motion U231 (c), 21 och 23 i motion

U240 (m), 37 i motion U244 (v) samt 63 i motion U246 (fp). Yrkande 16 i

motion U246 (fp) får anses besvarat med det ovan anförda.

Katastrofanslaget

I yrkande 11 i motion U231 (c) föreslås att även katastrofanslaget bör

kunna användas för insatser för bekämpning av HIV/aids.

I yrkande 26 i samma motion föreslås att riksdagen anslår 50 milj.kr.

utöver vad regeringen har föreslagit till anslaget Katastrofer m.m.,

eller 860 milj.kr. I yrkande 27 föreslås en motsvarande höjning med 50

milj.kr. till anslaget Stöd till återuppbyggnad, eller sammanlagt 300

milj.kr. I yrkande 24 i motion U239 (mp) föreslås att anslaget till

posten Katastrofer m.m. höjs med 400 milj.kr. utöver regeringens

förslag. I yrkande 38 i motion U244 (v) föreslås en höjning med 1

miljard kronor utöver regeringens förslag. Samtidigt föreslår

motionärerna i yrkande 39 att riksdagen skall avslå regeringens begäran

om 250 milj.kr. till anslagsposten Stöd till återuppbyggnad. I yrkande

64 i motion U246 (fp) föreslås en höjning av katastrofanslaget med 200

milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit.

I yrkande 25 i motion U246 (fp) föreslås att det svenska biståndet i

hög grad bör inriktas på katastrofförebyggande insatser och på

uppbyggande av en katastrofberedskap i särskilt hårt drabbade områden.

Det är enligt motionärerna naturligt att katastrofbiståndet nära länkas

samman med det mer långsiktiga utvecklingsbiståndet. Motionären föreslår

en omfattande satsning på katastrofbiståndet det kommande budgetåret.

För att göra detta effektivt vill man skilja ut de insatser som blivit

mer eller mindre permanenta.

Utskottets överväganden

Anslagen Katastrofer m.m. och Stöd till återuppbyggnad gäller båda

katastrofsituationer, men har delvis olika karaktär. Regeringens förslag

innebär en ökning av de samlade katastrofanslagen med 213 milj.kr.,

eller 25 %. Höjningen har helt lagts på Katastrofer m.m., dvs. på

insatser för överlevnad. Höjningen går utöver vad SIDA har föreslagit i

sin petita och har motiverats bl.a. av den svåra situationen i många

områden, inte minst i Afrika och även av eventuella katastrofsituationer

i Central- och Östeuropa.

Även om ett stort och flexibelt katastrofanslag är angeläget, är det

samtidigt utskottets uppfattning att för att uppnå bestående effekter i

arbetet för att förebygga katastrofer krävs också mer långsiktiga

utvecklingsinsatser. Att utöka katastrofanslaget på de reguljära

utvecklingsprogrammens bekostnad riskerar att motverka sitt eget syfte.

I länder med mer eller mindre bestående katastrofsituationer, som t.ex.

Angola, Etiopien och Moçambique, måste det finnas en beredskap även inom

landramarna för katastrofinsatser, främst förebyggande sådana.

De av regeringen föreslagna anslagsbeloppen, 1 060 milj.kr. för

Katastrofer m.m. och Stöd till återuppbyggnad, är enligt utskottets

mening motiverade.

Frågan om insatser för bekämpning av HIV/aids behandlas senare i

betänkandet, under rubriken Särskilda program. Utskottet anser att

HIV/aids-bekämpningen bör få fortsatt hög prioritet. Utskottet ser

emellertid ingen anledning att ifrågasätta utformningen av biståndet för

dessa insatser, utan utgår ifrån att regeringen och

biståndsmyndigheterna tillsammans noga väger in för- och nackdelar med

olika former av anslag.

Därmed avstyrks yrkandena 11, 26 och 27 i motion U231 (c), yrkande 24

i motion U239 (mp), yrkandena 38 och 39 i motion U244 (v) samt yrkande

64 i motion U246 (fp). Yrkande 25 i motion U246 (fp) får anses besvarat

med det ovan anförda.

Katastrofbistånd till vissa ändamål

Västbanken och Gaza

I yrkande 33 i motion U244 (v) föreslås att riksdagen beslutar om en

landram till Västbanken och Gaza på 50 milj.kr.

Utskottet konstaterar att Sveriges bistånd till det palestinska folket

stadigt har ökat de senaste åren. Kanaliseringen sker genom UNRWA och

svenska enskilda organisationer. Sveriges bidrag till UNRWA är

betydande. Av de medel som ur den svenska biståndsbudgeten tillfaller

organisationen ges cirka en tredjedel till Västbanken och Gaza. Därtill

har stöd till svenska enskilda organisationer för verksamhet inom främst

hälso- och sjukvårdssektorn i de ockuperade områdena lämnats. Budgetåret

1989/90 lämnades över katastrofanslaget 20,5 milj.kr. till Västbanken

och Gaza.

Att upprätta en landram för Västbanken och Gaza är av praktiska skäl

varken önskvärt eller genomförbart. Däremot är det utskottets

uppfattning att det palestinska folket på de ockuperade områdena bistås

på bredast möjliga sätt. Det stöd som har givits har i ökande

utsträckning lämnats som katastrofbistånd. Stöd lämnas till svenska och

internationella organisationer för humanitära insatser bland utsatta

palestinier. Utskottet delar regeringens uppfattning att sådant stöd

fortsättningsvis bör finansieras ur den nya anslagsposten Demokrati,

mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Därmed avstyrks yrkande 33 i motion U244 (v).

Polisario

I yrkande 17 i motion U246 (fp) föreslås att det nu finns skäl att

söka vägar att kanalisera ett ökat stöd också direkt via Polisario, som

enligt motionärerna bl.a. genom sitt sätt att organisera flyktinglägren

i Algeriet visat sig väl kunna motsvara ett sådant förtroende. I yrkande

1 i motion U630 (v) föreslås att regeringen stödjer Polisario på samma

sätt som tidigare SWAPO och ANC givits direkt stöd. Motionärerna

föreslår även att 20 milj.kr. kanaliseras direkt till Polisario som

flyktinglägerstöd, samt att Polisarios Stockholmskontor ges ett

värdigt stöd till hyra och omkostnader. I yrkande 2 i samma motion

föreslås att inga nya krediter skall ges till Marocko så länge Marocko

förhalar eller blockerar fredsplanens genomförande. I yrkande 1 i motion

U641 (mp) föreslås att bilateralt bistånd skall utgå till Västra

Sahara/Polisario. I yrkande 2 i samma motion föreslås att 30 milj.kr.

skall avsättas för detta ändamål. I yrkande 3 i motionen föreslås att

Sverige bör ompröva sitt bistånd till Marocko så länge brott mot de

mänskliga rättigheterna i Västra Sahara fortgår och Marockos regering

inte aktivt ger stöd till en folkomröstning. I yrkande 2 i motion U646

(fp) föreslås att biståndet till Västra Sahara skall gå direkt till

Polisario, inte via anslaget Enskilda organisationer. Enligt yrkande 3 i

samma motion föreslås att bidrag skall ges Polisarios kontor i

Stockholm.

FNs generalförsamling antog i december 1989 enhälligt en resolution om

Västra Sahara. Resolutionen bekräftar att Västra Sahara är en

avkoloniseringsfråga som måste lösas på basis av det västsahariska

folkets rätt till självbestämmande och oberoende. Resolutionen uppmanar

också till en fortsatt dialog mellan parterna. FNs generalsekreterare

kommer enligt vad utskottet erfarit att presentera en rapport till

säkerhetsrådet om etablerandet av en särskild övervakningskommission

(MINURSO) för att bevaka en folkomröstning om Västra Saharas framtid.

Omröstningen kan komma att gälla ett val mellan fullständig

självständighet för Västra Sahara eller integration i Marocko. Ett annat

alternativ kan vara ett val mellan något av alternativen ovan och en

begränsad självständighet eller starkt utvecklad autonomi. MINURSO kan

tidigast vara operativt i början av 1992.

Kostnaderna för MINURSO är beräknade att ligga kring 200 miljoner

US-dollar, och dess kärna beräknas omfatta en trupp om ca 1500--2000

man. Därutöver tillkommer militära observatörer och civilpoliser.

Det svenska biståndet till de västsaharier som lever i flyktingläger i

Tindouf i Algeriet kanaliseras via svenska enskilda organisationer.

Rädda barnen är den största förmedlande organisationen av det svenska

biståndet. Sverige är den tredje största biståndsgivaren till lägren.

Stödet via de enskilda organisationerna fungerar enligt vad utskottet

kan konstatera på ett effektivt sätt.

Utskottet anser att det nu vore fel tidpunkt att ompröva

biståndsformerna till den västsahariska befolkningen. FNs och OAUs

arbete att få till stånd en för parterna rättvis och bestående lösning

har rönt vissa framgångar. Det är naturligt att det ovan beskrivna

FN-arrangemanget ges möjlighet att verka fullt ut innan biståndsformerna

omprövas.

Utrikesdepartementet för regelbundet samtal med Polisario om

biståndets innehåll, på samma sätt som görs med andra befrielserörelser.

Utskottet finner inte att övervägande skäl talar för ett särskilt stöd

till Polisarios kontor i Stockholm.

Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U630 (v), yrkandena 2 och 3 i

motion U641 (mp) samt yrkandena 2 och 3 i motion U646 (fp). Yrkande 17 i

motion U246 (fp) och yrkande 1 i motion U641 (mp) får anses vara

besvarade med det ovan anförda.

Afghanistan

I yrkandena 2 och 3 i motion U640 (m) föreslås att Sverige bör

medverka till att UNHCR ges ökade resurser för sitt fortsatta stöd till

de afghanska flyktingarna. Enligt motionärens yrkande 3 bör också det

svenska stödet till humanitära insatser inne i Afghanistan ges ökade

resurser.

Utskottet konstaterade i föregående biståndsbetänkande (1989/90:UU15)

med anledning av liknande yrkanden att behovet av bistånd till afghanska

flyktingar är mycket stort. Denna bedömning har inte ändrats. Det

svenska biståndet, som främst har bestått av katastrofhjälp, har

huvudsakligen gått till FNs hjälpverksamhet till förmån för Afghanistan,

UNOCA (FNs koordinatör för Afghanistan) och till Svenska

Afghanistankommittén, som arbetar med hälso- och sjukvård samt

livsmedelsdistribution i och utanför Afghanistan. Även Pingstmissionens

u-hjälp, Rädda barnen och Röda korset har fått bidrag för att stödja

flyktingar från Afghanistan. Hjälp går också till återuppbyggnadsarbete

och repatrieringsverksamhet inne i landet. Sverige är fortsatt en av de

stora bidragsgivarna till dessa verksamheter. Utskottet konstaterade i

det tidigare betänkandet (1989/90:UU15) att en utökning av biståndet via

UNHCR är tänkbar. Storleken på stödet avgörs bl.a. på grundval av UNHCRs

framställningar och UNOCAs bedömningar. Utskottet är inte berett att i

detalj utforma rekommendationer om vilken typ av stöd som bör öka. Över

katastrofanslaget gick budgetåret 1989/90 drygt 73 milj.kr. till

Afghanistan. Utskottet noterar i sammanhanget att en översyn av formerna

för biståndet till Afghanistans folk för närvarande pågår. Utskottet

finner det angeläget återupprepa betydelsen av fortsatt omfattande

bistånd för att söka lindra det afghanska folkets lidande.

Därmed får yrkandena 2 och 3 i motion U640 (m) anses vara besvarade.

Etiopien/Eritrea

I yrkande 3 i motion U651 (s) föreslås att Sverige så långt som

möjligt bör bidra till att avhjälpa en hungerkatastrof i Eritrea. I

yrkande 37 i motion U246 (fp) föreslås att särskild uppmärksamhet bör

ägnas krigets offer i Eritrea. I yrkande 4 i motion U652 (s) föreslås

att hög beredskap bör hållas i förhållande till de lidanden

civilbefolkningen får utstå på grund av kriget i Eritrea.

Utskottet konstaterar att ett omfattande svenskt katastrofbistånd går

till de nödlidande i Eritrea. Beredskapen för utökade katastrofinsatser

i Etiopien gäller självfallet också krigets offer i Eritrea. Den

eritreanska befrielserörelsen EPLF behärskar numera i princip hela

Eritrea, med undantag av städerna Asmara och Keren. Som tidigare

påpekats i betänkandet återupptogs samtal i oktober 1990 mellan den

etiopiska regeringen och EPLF under medverkan av det amerikanska

utrikesdepartementet. En permanent lösning av konflikten måste sökas på

politiska grunder. Sverige verkar alltid tillsammans med det övriga

givarsamfundet för att få parterna i konflikten att medge fri lejd för

nödhjälpstransporter.

Utskottet utgår ifrån att Sverige även fortsättningsvis håller hög

beredskap vad gäller katastrofinsatser i det aktuella området samt

verkar för internationella lösningar som underlättar situationen för de

nödställda.

Därmed får yrkandena 3 i motion U651 (s), 37 i motion U246 (fp) och 4

i motion U651 (s) anses vara besvarade.

Egypten, Turkiet och Jordanien

I yrkande 2 i motion U652 (m) föreslås att ökat humanitärt bistånd bör

ges till de s.k. frontstaterna i Gulfkriget, dvs. Jordanien, Egypten och

Turkiet.

Utskottet konstaterar att Sveriges humanitära insatser i regionen i

samband med Gulfkrisen har varit betydande. Enligt senast tillgängliga

statistik från samordningsorganet UNDRO svarade Sverige för inemot 10 %

av samtliga bidrag från OECD-kretsen. Nyligen beslutade regeringen om

ytterligare bidrag om 37 milj.kr. till FNs och Internationella Röda

korskommitténs regionala aktionsprogram. Inom ramen för den

internationella samordningsgruppen för bilateralt finansiellt stöd till

de s.k. frontstaterna (GCFCG) har utfästelser om bistånd och lån om

drygt 14 miljarder USD hittills lämnats. Sverige har deltagit i denna

grupp och utfäst stöd till Egypten, Jordanien och Turkiet.

Sverige fäster stor vikt vid de humanitära insatserna i de

krisdrabbade områdena. Det är av vikt att dessa sker effektivt och på

ett samordnat sätt. I detta sammanhang är FNs roll för koordinering av

dessa insatser av stor vikt. Beslut om nya stödinsatser måste

självfallet noga avvägas mot de akuta behov som föreligger.

Därmed får yrkande 2 i motion U 652 (m) anses vara besvarat.

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer

I yrkande 35 i motion U244 (v) föreslås att riksdagen anslår 200

milj.kr. till Amerikas indianer. I yrkande 28 i motion U231 (c) föreslås

en höjning av anslaget med 50 milj.kr. utöver vad regeringen har

föreslagit, eller sammanlagt 785 milj.kr. I yrkande 23 i motion U239

(mp) föreslås en motsvarande höjning med 200 milj.kr. I yrkande 22 i

motion U240 (m) föreslås en medelsram om 750 milj.kr. I yrkande 40 i

motion U244 (v) föreslås en medelsram om 775 milj.kr. I yrkande 41 i

samma motion föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag att 10

milj.kr. av anslaget Bistånd genom enskilda organisationer skall

användas för kulturbistånd till Östeuropa. I yrkande 66 i motion U246

(fp) föreslås också en medelsram om 775 milj.kr.

I motion U245 (mp, c) föreslås att 2 milj.kr. ställs till

hjälpprojektet Bushmen-Aids förfogande, att användas av det i motionen

omtalade området i Kalahariöknen och med Kalahari Bushmen Survival

Projekt som ansvarigt för projektet i Sydafrika.

I yrkande 18 i motion U246 (fp) föreslås att de svenska givarorganen

genom ökat stöd via svenska och utländska frivilligorganisationer i vid

mening bör stimulera en utvidgning av den resursbas av engagerade

individer och organisationer i både givar- och mottagarländer, som är

grunden för allt utvecklingsbistånd. I yrkande 19 i samma motion anförs

behovet av en långsiktig utfästelse om ökningen av det bistånd som

förmedlas via svenska organisationer.

I motion U254 (c) föreslås att reglerna för bidrag till enskilda

organisationer för projekt- och katastrofbistånd bör ses över så att

handläggningstiden förkortas och även andra former beaktas. Bl.a. anför

motionären att begagnade produkter ibland skall kunna användas i

biståndet i stället för nya.

I motion U255 (c) föreslås att svensk u-landshjälp i större

utsträckning bör kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och

landsbygdsbefolkningen i mottagarländerna.

Utskottets överväganden

Samtliga motionärer understryker värdet av samarbetet med

folkrörelserna och de enskilda organisationerna, som under många år

visat stor förmåga att bedriva biståndet bra i olika former, och vars

insatser är av största betydelse för upprätthållandet av den höga

biståndsviljan i Sverige. Utskottet delar denna positiva grundsyn och

finner det angeläget att uppmuntra den roll som dessa organisationer

spelar. Flera av de frågor som berörs av motionärerna studeras för

närvarande inom ramen för en översyn som görs på initiativ av SIDA. Det

är naturligt att avvakta resultaten av denna översyn innan nya

ställningstaganden görs som ändrar de nuvarande villkoren för denna

biståndsform.

Anslagsposten har flerdubblats under de senaste 15 åren, och under

budgetåret 1989/90 utbetalades sammanlagt 605 milj.kr. Utöver av

riksdagen beviljade medel om 590 milj.kr. beviljades ytterligare 15

milj.kr. ur SIDAs ointecknade reservation från 1988/89. Bidrag utgick

till ett åttiotal länder, inkl. flera av programländerna för bilateralt

bistånd. De kyrkliga organisationerna förmedlade den största delen av

bidragen, eller 44 %. Bidragen till fackliga resp. kooperativa insatser

var 30 resp. 40 milj.kr. Biståndet genom enskilda organisationer

förmedlas även över anslagsposterna Katastrofhjälp och Humanitärt

bistånd. De sammanlagda bidragen till bistånd genom folkrörelser och

andra enskilda organisationer uppgick under budgetåret 1989/90 till ca

1,3 miljarder kronor.

Genom det av regeringen under hösten 1986 tillkallade särskilda

folkrörelserådet har ett instrument skapats för fördjupat samråd och

erfarenhetsutbyte om biståndets innehåll och utformning. Ett omfattande

kontaktutbyte sker också mellan SIDA och organisationerna. Flertalet

organisationer har uttryckt farhågor för att en oavbruten expansion kan

inverka negativt på organisationernas särart. Det är, som utskottet

tidigare har påpekat, väsentligt att organisationerna kan bevara sin

integritet och särart trots att en stor del av verksamheten finansieras

med statliga medel. Det är ju i många fall organisationernas specifika

egenskaper och särart som deras unika kompetens grundas på. Ytterligare

medel av den storleksordning som har föreslagits av vissa motionärer är

enligt utskottets uppfattning därför inte befogade. Utskottet vill

emellertid understryka den positiva roll folkrörelserna och de enskilda

organisationerna spelar och tillstyrker därför en höjning med 15

milj.kr. utöver regeringens förslag, dvs. en sammanlagd medelsram om 750

milj.kr.

Bistånd till utländska enskilda organisationer existerar i viss

omfattning, framför allt på kvinnoområdet. Erfarenheterna av detta stöd

till lokala s.k. NGOs (Non-Governmental Organizations) har varit

tillräckligt positiva för att en breddning till andra områden inte kan

uteslutas. Utskottet anser emellertid att detta bistånd i huvudsak bör

gå genom svenska enskilda organisationer.

Utskottet inser att många organisationer har legitima behov av

fleråriga utfästelser för att främja god planering och trygga

arbetsvillkor. Olika former för stöd till fleråriga insatser finns

redan, men måste bedömas från fall till fall beroende på

organisationernas stabilitet, kapacitet och förhållandena i det aktuella

projektområdet.

Bistånd till Östeuropa finansieras över andra anslagsposter som delar

av ett särskilt åtgärdsprogram. Därför är det olämpligt att använda

anslaget Bistånd genom enskilda organisationer för kulturbistånd till

Östeuropa.

Utskottet ser inga principiella hinder för att använda begagnade

produkter, som exempelvis sjukvårdsutrustning, i biståndet. SIDA ger

efter ansökningar bidrag för transport av bl.a. denna typ av produkter.

Utskottet utgår ifrån att SIDA, innan beslut om insatser tas, gör

noggranna bedömningar huruvida bidrag till reparationer av begagnade

produkter tjänar de svenska biståndsinsatserna eller inte.

Vad gäller stöd till bondeorganisationer m.m. får utskottet konstatera

att det redan finns betydande möjligheter till denna typ av insatser

genom existerande anslagsformer. SIDA är beroende av svenska enskilda

organisationers egna initiativ och kan mycket väl positivt betrakta väl

underbyggda ansökningar med denna inriktning. Att kategoriskt uttala en

önskan att biståndet i högre grad bör kanaliseras genom

bondeorganisationer är inte meningsfullt.

Därmed tillstyrks yrkande 22 i motion U240 (m). Yrkandena 28 i motion

U231 (c), 23 i motion U239 (mp), yrkandena 40 och 41 i motion U244 (v),

yrkande 66 i motion U246 samt motion U255 (c) avstyrks. Yrkandena 18 och

19 i motion U246 (fp), motion U245 (mp, c) samt motion U254 (c) får med

det ovan anförda anses vara besvarade.

Särskilda miljöinsatser

I yrkande 29 i motion U231 (c) föreslås att riksdagen anslår 50

milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit, eller sammanlagt 285

milj.kr. I yrkande 24 i motion U239 (mp) föreslås en höjning av anslaget

med 200 milj.kr. utöver regeringens förslag. I yrkande 67 i motion U246

(fp) föreslås en motsvarande höjning med 25 milj.kr.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att miljöfrågorna har fått betydande utrymme i

det bistånd som är knutet till landramarna. Det särskilda miljöanslaget

har använts som viktigt komplement till förstärkningar av

miljösatsningarna inom strategiska områden. Härvid har vikten av stöd

till bevarande av produktionsbasen inom jordbruket och marin miljövård

betonats, liksom utveckling av kunskap och förmåga hos mottagarländerna

att själva svara för miljöinsatser.

Miljömålet spelar en kompletterande och förstärkande roll i

förhållande till de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet.

Detta förutsätter, i likhet med vad som påpekas i propositionen, att

miljöhänsyn bereds betydande utrymme inom det landprogrammerade

utvecklingssamarbetet och att miljöinsatser i ökad utsträckning görs

inom ramen för landprogrammen. Utskottet finner den av regeringen

föreslagna medelsramen om 235 milj.kr. lämplig.

Därmed avstyrks yrkandena 29 i motion U231 (c), 25 i motion U239 (mp)

och 67 i motion U246 (fp).

Särskilda program

I motion U208 (c) föreslås att ökade resurser skall ges till

aids-bekämpningen i tredje världen. I yrkande 30 i motion U246 (fp)

föreslås att det bistånd som inom ramen för SIDAs särskilda program ges

för insatser mot HIV/aids bör utökas. I yrkande 42 i motion U244 (v)

föreslås att anslaget för särskilda program höjs med 100 milj.kr. utöver

regeringens förslag. 50 milj.kr. av dessa skall enligt motionärerna

reserveras för ytterligare aids-insatser.

I yrkande 22 i motion U239 (mp) föreslås att anslaget skall höjas med

100 milj.kr. utöver regeringens förslag för delposten stöd till kvinnor.

I yrkande 26 i samma motion föreslås att ytterligare 80 milj.kr. utöver

regeringens förslag skall gå till delposten befolkningsfrågor. I yrkande

21 i motion U246 (fp) föreslås en utökning av förvaltningsbiståndet för

utveckling av marknadsekonomi. I yrkande 27 i samma motion föreslås att

en utökad satsning borde göras vad gäller befolkningsfrågor. I motionens

yrkande 30 anförs om behovet av utökade insatser mot HIV/aids, bl.a.

inom ramen för särskilda program. I yrkande 31 i samma motion föreslås

att ökat utrymme uppgående till 10 milj.kr. bör ges för

handikappinsatser inom ramen för Särskilda program. I motionens yrkande

65 föreslås en höjning utöver regeringens förslag till anslagsposten med

50 milj.kr. I yrkande 26 i samma motion föreslås att en utökning av

förvaltningsbiståndet för utveckling av marknadsekonomi bör ske inom

ramen för särskilda program. I motion U210 (v) anförs att det svenska

handikappbiståndet behöver förbättras och utökas. I yrkande 30 i motion

U231 (c) föreslås att riksdagen anslår 50 milj.kr. för stöd till

anpassad teknik.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas uppfattning att befolkningsfrågorna och

insatserna mot HIV/aids bör ges högre prioritet. De ekologiska och andra

problem som följer av en explosionsartad befolkningsökning kan få

betydande negativa effekter på utvecklingsansträngningarna och även på

effektiviteten av biståndsverksamheten i stort. HIV/aids har också

globala aspekter som inte ger utrymme för passivitet från vare sig de

nationella regeringarnas eller biståndsmyndigheternas sida. Spridningen

av HIV/aids har redan uppenbara negativa effekter på den ekonomiska

situationen i många av de mest drabbade länderna.

Sveriges bidrag till WHOs globala aids-program (GPA) ligger på

fortsatt hög nivå. Programmet har både globala och nationella aspekter.

WHOs GPA ansvarar tillsammans med de enskilda länderna för samordning av

stödet och vägledning för aids-programmen, deras kvalitet och nivå.

Detta gör det möjligt att dra nytta av erfarenheter från flera olika

håll. Samtidigt utformas programmen och stödet med hänsyn till kapacitet

och prioriteringar i mottagarländerna. Samma hänsyn tas vid valet av

kanaler för det svenska stödet. I t.ex. Tanzania och Uganda har stödet

utbetalats till UNICEF för barnfondens insatser för prevention och

socialt omhändertagande av barn som direkt eller indirekt har drabbats

av aids.

HIV/aids har drabbat vissa länder i tredje världen, särskilt Afrika,

mycket hårt. Det är i-ländernas ansvar att med riktade och utökade

insatser driva bekämpningen av denna epidemi vidare. Det är önskvärt att

HIV/aids-insatser också ges högre prioritet.

Med hänvisning till vad som tidigare anförts i betänkandet om

befolkningsfrågor anser utskottet att befolkningsbiståndet bör ges högre

prioritet inom ramen för särskilda program, vilket bör ges regeringen

till känna. Innevarande budgetår avsattes enligt vad utskottet inhämtat

10 milj.kr. för befolkningsinsatser. Nästa budgetår bör minst 30

milj.kr. öronmärkas för detta ändamål enligt utskottets uppfattning.

Dessa omprioriteringar bör enligt utskottets bedömning kunna äga rum

inom ramen för budgetpropositionens medelsförslag för anslagsposten

Särskilda program.

Därmed avstyrks yrkandena 22 och 26 i motion U239 (mp), 42 i motion

U244 (v) samt 65 i motion U246 (fp). Motion U208 (c), motion U210 (v)

samt yrkande 30 i motion U246 (fp) får med det ovan anförda anses vara

besvarade. Med hänvisning till vad utskottet anför om anpassad teknik i

betänkandet avstyrks yrkande 30 i motion U231 (c).

Vad förvaltningsbistånd för utveckling av marknadsekonomi beträffar

delar utskottet motionärernas uppfattning om vikten av

förvaltningsbistånd som syftar till att stärka den miljö och det klimat

som kan främja bättre tillväxt, produktion och makroekonomisk balans.

Förvaltningsbiståndet kan i hög grad underlätta reformer i

marknadsekonomisk riktning.

Som anges i detta betänkande under avsnittet Bistånd för ekonomisk

återhämtning, skuldfrågan, överväger SIDA att inrätta en särskild byrå

för förvaltningsbistånd, i linje med synen på den stora betydelsen av

denna typ av bistånd.

Därmed får yrkande 21 i motion U246 (fp) anses besvarat.

Handikappinsatser

Utskottet konstaterar att målsättningen med det svenska biståndet på

handikappområdet är att i överensstämmelse med det världsaktionsprogram

som antogs av FNs generalförsamling 1982 integrera

handikappaspekterna i den löpande utvecklingsprocessen. Enligt vad

utskottet inhämtat görs genom SIDA, anslagsposten Särskilda program

riktade, bilaterala insatser för innevarande budgetår till en omfattning

av 3 till 4 milj.kr. Inom ramen för stödet till enskilda organisationer

förmedlas betydande belopp genom handikapprörelsens biståndssekretariat.

Därutöver är andra enskilda organisationer som Rädda barnen, Diakonia,

Afrikagrupperna m.fl. engagerade i rehabiliteringsinsatser.

Multilateralt ger Sverige personalstöd till handikappenheten i Wien som

under handikappdekaden skall utgöra ett särskilt stöd till

internationella handikappinsatser. Insatser görs också globalt genom

WHO. Sedan augusti 1989 ger Sverige stöd till ett interregionalt

handikapprojekt genom UNDP. Syftet med de svenska multilaterala

insatserna är att de skall stödja mekanismer som ger långsiktiga

effekter snarare än kortsiktiga i rent projektstöd. Utskottet ser liksom

tidigare positivt på möjligheter till utökade insatser inom detta

område. Sådana utökade insatser bör kunna finansieras över anslaget

Särskilda program om så befinns motiverat.

Mot bakgrund av ovan redovisade positiva bedömning av ökade insatser

på området anser utskottet också att bistånd till förmån för

handikappade bör ges en särskild rubrik inom ramen för redovisningen av

anslagsposten Särskilda program. Det ankommer emellertid inte på

utskottet att ange ett exakt belopp för sådana insatser.

Härmed får yrkande 31 i motion U246 (fp) och motion U210 (v) anses

besvarade.

Rekrytering och utbildning av fältpersonal

I yrkande 43 i motion U244 (v) föreslås att anslaget höjs med 81

milj.kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 120 milj.kr.

Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och

finansiering av bilaterala biträdande experter, för vidareutbildning av

biståndsarbetare, för s.k. mindre fältstudier samt för rekrytering och

utbildning av fältpersonal.

I enlighet med vad propositionen förordar anser utskottet att det är

angeläget att erfarenheterna från den växande kategorin av personal som

är anställd av konsultföretag och som kontrakteras av SIDA mer aktivt

förs in i utvecklingssamarbetet. Den personal som anlitas av

konsultföretagen är ofta specialister som läkare, lärare, ekonomer etc.

Det är också angeläget att resursbasen utvidgas och att yngre personer

bereds möjligheter att arbeta i u-länder inom utvecklingssamarbetet.

Utskottet finner den av regeringen föreslagna medelsramen om 39

milj.kr. vara på lämplig nivå.

Därmed avstyrks yrkande 43 i motion U244 (v).

Information genom SIDA

I yrkande 24 i motion U240 (m) föreslås att till anslaget Information

genom SIDA skall anslås 9 milj.kr. I yrkande 44 i motion U244 (v)

föreslås en höjning av anslaget utöver regeringens förslag med 2

milj.kr., eller till sammanlagt 18 milj.kr.

Utskottets överväganden

Anslaget Information genom SIDA avser dels information om SIDAs egen

verksamhet, dels information om utvecklingsländerna i stort. Information

om det multilaterala biståndet bedrivs numera av utrikesdepartementet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om 16 milj.kr. för

anslagsposten Information genom SIDA.

Därmed avstyrks yrkandena 24 i motion U240 (m) och 44 i motion U244

(v).

Andra biståndsprogram

Under anslaget anvisas medel för u-landsforskning genom styrelsen för

u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom

beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),

gäststipendieprogram genom Svenska institutet, främjande av u-länders

import till Sverige genom importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD),

industriellt samarbete genom fonden för industriellt samarbete med

u-länder (SWEDFUND), projektbistånd till vissa länder, särskilda

insatser i skuldtyngda u-länder samt utredningar m.m. Härutöver har i

propositionen medel avsatts för stöd till näringslivsutveckling genom en

föreslagen ny myndighet, SITCO.

Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1990/91--1991/92

(milj.kr.)

00> 51>Anvisat 65>Regeringens 83>Förändring

00>65>förslag 83>1991/92

1991/92

00>U-landsforskning 60>360,0 76>390,0 94>+ 30,0

00>BITS verksamhet, därav 60>(700,0) 76>(715,0) 94>+ (15,0)

00>Tekniskt samarbete 60>300,0 76>315,0 94>+

15,0

00>U-krediter 60>400,0 76>400,0 94>+

15,0

00>Gäststipendieprogram 60>5,0 76>5,5 94>+ 0,5

00>IMPODs verksamhet 64>14,0(1) 80>24,5(3) 94>+ 10,5

00>SWEDFUND, Industriellt

sam-

00>arbete 64>(2) 76>100,0 94>+ 100,0

00>Projektbistånd till

vissa länder 60>390,0 80>200,0(4) 94>- 190,0

00>Särskilda insatser i

skuldtyngda

00>länder 60>640,0 76>500,0 94>- 140,0

00>Utredningar m.m. 60>8,0 76>8,0

00>Näringslivsutveckling

genom ny

00>myndighet 80>25,0(5) 94>+ 25,0

00>Summa 60>2 117,0 80>1 968,0 94>- 149,0

U-landsforskning

Propositionen

SAREC

En huvuduppgift för SARECs verksamhet är att stödja u-länders strävan

att bygga upp och stärka egen kapacitet inom forskning, vetenskap och

teknik. Verksamheten är inriktad på stöd till internationella

forskningsprogram, direkt stöd till regionalt forskningssamarbete, stöd

till enskilda u-länder samt stöd till svensk u-landsforskning.

Stöd till internationella forskningsprogram har tidigare utgjort

SARECs största enskilda anslagspost. De bilaterala och regionala

forskningsprogrammens sammanlagda andel har dock ökat och överstiger nu

stödet till de internationella programmen.

SARECs stöd till de internationella forskningsprogrammen är relativt

omfattande, och största mottagare är WHOs forskningsprogram och

konsultativa gruppen för jordbruksforskning, CGIAR.

År 1986 anvisade regeringen 100 milj.kr. genom SAREC för ett femårigt

forskningsprogram om skog och miljö i u-länder. SAREC fick sommaren 1988

också i uppdrag att utforma ett särskilt stöd till forskning om aids och

tropiska sjukdomar. För denna forskning anslog regeringen 60 milj.kr.

för en treårsperiod med början budgetåret 1988/89. Regeringen föreslår

en förlängning av programmet med två år. För budgetåret 1991/92 beräknas

15 milj.kr.

Sammanfattning av motionerna

I motion U244 (v), yrkande 45, föreslås att anslaget till SAREC skall

höjas med 110 milj.kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 500

milj.kr. I yrkande 70 i motion U246 (fp) föreslås ett anslag om 430

milj.kr., eller 40 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit. I

yrkande 7 i motion U259 (v) föreslås att 5 milj.kr. skall avsättas för

bioteknisk forskning och utveckling för att förbättra jordbruket i

utvecklingsländerna.

Utskottets överväganden

Utskottet finner att forskningsverksamhet med anknytning till

u-ländernas situation och till biståndssamarbetet är synnerligen

angelägen. Som propositionen påpekar är forskarutbildning ett viktigt

inslag inom det bilaterala samarbetet. I det strategidokument för

landsbygdsutveckling och miljö som SAREC nyligen utarbetat utgör vidare

kopplingen mellan biståndsinsatserna på miljöområdet och andra

utvecklingsinsatser ett viktigt tema. Utskottet vill understryka

betydelsen av SARECs satsning på HIV/aids-forskning. SARECs fortsatta

satsning på forskningsstödet till Afrika söder om Sahara kommer att

förbli angelägen en lång tid framöver.

Med hänvisning till bl.a. HIV/aids-programmets stora betydelse och det

faktum att regeringen i propositionen föreslår en förlängning av

programmet på en lägre anslagsnivå än tidigare, vill utskottet förorda

en höjning av anslaget för u-landsforskning med 5 milj.kr. utöver vad

regeringen har föreslagit, eller sammanlagt 395 milj.kr.

Med anledning av motionerna U244 (v), yrkande 45, och U246 (fp),

yrkande 70, föreslår utskottet en ändring av regeringens förslag enligt

ovan anförda resonemang. Detta bör ges regeringen till känna. Yrkande 7

i motion U259 (v) avstyrks.

Tekniskt samarbete och u-krediter

Propositionen

BITS

BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten

främja ekonomisk och social utveckling i u-länder samt att utvidga och

stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete

med svenska institutioner och företag. Verksamheten omfattar bidrag till

tekniskt samarbete med u-länder, inkl. internationella kurser i Sverige

samt u-kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i u-länder. BITS

insatser förutsätter att samarbetsländerna har kapacitet att planera och

ansvara för genomförandet av de projekt som erhåller stöd, att projekten

är prioriterade i ländernas utvecklingsplaner samt att en

kostnadsdelning sker mellan parterna. Huvuddelen av BITS verksamhet är

inriktad på energiförsörjning, transporter, kommunikationer och

industri. Under senare år har också insatser för miljöskydd ökat

markant.

Det tekniska samarbetet syftar till att överföra kunnande från Sverige

till samarbetsländerna. Detta inbegriper planering av projekt och

utbildning inom områden där Sverige har god kompetens och kapacitet.

BITS medverkan i det tekniska samarbetet utgörs bl.a. av bidrag till

konsultinsatser, utbildning för personer från enskilda länder,

institutionssamarbete samt internationella kurser. Det tekniska

samarbetet sker främst inom sektorerna industri och energi. Sverige är

på detta område engagerat i samarbete med ett tjugotal länder. Samarbete

sker även med förutvarande programländer.

För budgetåret 1991/92 föreslår regeringen att 315 milj.kr. avsätts

för BITS tekniska samarbete.

U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan

ges på förmånliga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster

i projekt som främjar u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling.

U-krediter kan beviljas kreditvärdiga u-länder vars utvecklingspolitik

är förenlig med målen för svenskt bistånd. U-kreditgivningen har till

övervägande del inriktats på programländer för svenskt bistånd och de

u-länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete.

U-krediter ges normalt i en integrerad transaktion där biståndsmedlen

används för att subventionera kreditvillkoren. I vissa fall, främst till

de minst utvecklade länderna, kan s.k. kombinationskrediter lämnas.

Dessa består dels av en gåva, dels av en exportkredit. I enlighet med en

internationell överenskommelse inom OECD ges u-krediter numera med en

förmånlighetsgrad på 35 resp. 50 %. Det senare, högre gåvoelementet

gäller de minst utvecklade länderna. I avsikt att få så förmånliga

priser som möjligt för mottagarländerna erfordras att upphandlingen sker

i internationell konkurrens.

För att minimera risken för kapplöpning med subventioner i blandade

krediter och biståndskrediter antog OECDs biståndskommitté (DAC) 1987

reviderade riktlinjer för utnyttjandet av offentligt bistånd i

kombination med exportkreditgivning samt för annat bundet bistånd.

Regeringen föreslår att 400 milj.kr. anvisas för gåvoelementet i

u-krediter under budgetåret 1991/92.

Sammanfattning av motionerna

I motion U222 (s) anförs bl.a. att riksdagen bör ge sitt stöd till den

viktiga roll BITS har fått i Östeuropa samt i övrigt till den inriktning

och omfattning BITS har.

I yrkande 49 i motion U244 (v) föreslås en sänkning av anslaget till

BITS verksamhet i förhållande till regeringens förslag med 150 milj.kr.,

eller till sammanlagt 165 milj.kr. I yrkande 50 i samma motion föreslås

att inga nya medel skall tillföras delposten u-krediter. I yrkande 71 i

motion U246 (fp) föreslås att anslaget Tekniskt samarbete genom BITS

ökas med 20 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit. I yrkande 72

i samma motion föreslås inrättandet av ett särskilt anslag hos BITS för

särskilda miljöinsatser och ett anslag om 10 milj.kr. för denna post. I

motionens yrkande 73 föreslås inrättandet av ett särskilt anslag för

Främjande av demokrati och mänskliga rättigheter samt ett anslag om 5

milj.kr.

I yrkandena 39 och 40 i den citerade motionen föreslås att bindningen

av BITS tekniska bistånd skall avvecklas resp. att de internationella

kurser BITS anordnar skall utökas.

I yrkande 2 i motion U630 (v) föreslås att några nya krediter inte

skall ges till Marocko och något nytt handelsavtal inte skall tecknas

med detta land så länge Marocko förhalar eller blockerar fredsplanens

genomförande i Västra Sahara. I motion U646 (fp), yrkande 4, föreslås på

liknande sätt att bilateralt bistånd och u-krediter inte skall ges till

Marocko så länge som den marockanska regeringen vägrar godta FNs

fredsplan.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att BITS insatser inom ramen för det svenska

biståndet är viktiga. Överföring av finansiella resurser, teknologi och

kunskap till u-länder, inkl. sådana som nått en viss

industrialiseringsgrad, och som inriktas på former som inte skapar

biståndsberoende är en positiv resursförstärkning hos de aktuella

u-länderna. Ökad inriktning på att uppfylla även andra biståndspolitiska

mål än tillväxtmålet, som t.ex. miljö och mänskliga rättigheter, är en

välkommen utveckling. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

BITS på miljöområdet etablerat ett samarbete med Världsbanken för

konsultinsatser i såväl u-länder som i Central- och Östeuropa.

Vad gäller avbindningen i biståndet har som tidigare påpekats i

betänkandet regeringen nyligen tillsatt en utredning om

kreditinstrumentets roll i biståndet. En av de faktorer denna utredning

närmare skall granska är avbindningen. I det svenska biståndet går

vidare en klar tendens mot minskad användning av bundet bistånd. Det

bistånd där upphandlingen till de aktuella projekten skall ske i

givarlandet är för Sveriges del nu nere på en nivå som internationellt

sett är mycket låg. Utskottet konstaterar samtidigt att när ett u-land

vänder sig till Sverige på grund av de produkter och tjänster vi har att

erbjuda kan naturliga bilaterala kopplingar mellan givar- och

mottagarland uppstå. En nedskärning av det bundna biståndet måste

ställas i relation till övriga OECD-länders praxis och de effekter den

får för ett effektivt resursutnyttjande. Utgångspunkten för samarbetet

är emellertid att varor, kompetens och kunnande söks i de länder där

u-länderna finner att de egna behoven bäst kan tillfredsställas.

Utskottet finner regeringens förslag om sammanlagt 715 milj.kr. för

BITS verksamhet under budgetåret 1991/92 vara på lämplig nivå.

Frågan om biståndets organisation och BITS roll i denna behandlas

under avsnittet Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet.

Därmed får motion U222 (s) samt yrkandena 39 och 40 i motion U246 (fp)

anses vara besvarade. Yrkandena 49 och 50 i motion U244 (v) samt 71, 72

och 73 i motion U246 (fp) avstyrks.

Vad gäller det bistånd som går till Marocko genom u-krediter och den

koppling till utvecklingen i Västra Sahara som gjorts av motionärerna,

är det utskottets åsikt att Sverige inte bör använda kreditinstrumentet

som påtryckningsmedel i en politisk förhandlingsprocess där FN har en

ledande roll och där krav på aktioner i den riktning som motionärerna

har föreslagit inte har ställts från FNs sida.

Därmed avstyrks yrkandena 2 i motion U630 (v) och 4 i motion U646

(fp).

IMPODs verksamhet

Propositionen

Importkontoret för u-landsprodukter har till uppgift att främja import

till Sverige från u-länderna och därigenom bidra till dessa länders

utveckling. Regeringen föreslår att IMPOD inordnas i den nya myndigheten

för det näringslivsinriktade biståndet, som redovisas på annat håll i

betänkandet. Inom ramen för den nya myndigheten skall IMPOD i tillägg

till sina nuvarande funktioner bidra till att export- och

handelsfrämjande också i vidare bemärkelse blir en del av det svenska

biståndet för industri- och näringslivsutveckling. IMPOD:s särskilda

kompetens kommer därvid att kunna vidareutvecklas. Regeringen föreslår

att 24,5 milj.kr. anvisas under delposten. Som en följd av den

föreslagna omorganisationen fastställer regeringen inte någon ny

treårsram för IMPOD.

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 27 i motion U239 (mp) föreslås att till IMPODs verksamhet

anvisa 20 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit. I yrkande 75 i

motion U246 (fp) föreslås ett anslag som överstiger regeringens förslag

med 12 milj.kr.

Utskottets överväganden

Utskottet har i avsnittet Allmänna riktlinjer i utvecklingssamarbetet

behandlat förslaget om en ny myndighet för näringslivsinriktat bistånd

och IMPOD:s organisatoriska ställning därvid. Utskottet godkänner den av

regeringen föreslagna medelsramen för IMPOD.

Därmed avstyrks yrkande 27 i motion U239 (mp) och yrkande 75 i motion

U246 (fp).

SWEDFUND

Industriellt samarbete

Propositionen

SWEDFUNDs uppgift är att främja industriell utveckling i u-länderna

genom att stödja etablering och utveckling av företag. Fondens direkta

företagsinriktade verksamhet utgör en viktig komponent i ett stöd till

näringslivsutvecklingen i u-länderna. För att få ett slagkraftigt

bistånd föreslår regeringen att SWEDFUND inordnas i den nya myndigheten

för näringslivsinriktat bistånd. Myndigheten ges bl.a. i uppgift att i

särskild förvaltning handha fondens grundkapital, som även i

fortsättningen skall användas för riskkapitalsatsningar. Regeringen

anser dessutom att fondens grundkapital successivt bör ökas. För

budgetåret 1991/92 föreslås ett tillskott om 100 milj.kr., varav 50

milj.kr. för insatser i Central- och Östeuropa.

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 74 i motion U246 (fp) föreslås att anslaget till SWEDFUND

höjs med 40 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar i avsnittet Allmänna riktlinjer i

utvecklingssamarbetet även SWEDFUNDs verksamhet och organisatoriska

ställning.

Den av regeringen föreslagna medelsramen om 100 milj.kr. tillstyrks.

Därmed avstyrks yrkande 74 i motion U246 (fp).

Under avsnittet Principer och riktlinjer i det svenska

utvecklingssamarbetet, delrubriken Organisation och arbetsformer inom

bilateralt utvecklingssamarbete, näringslivsbistånd m.m. redogörs för

förslaget att inrätta en ny myndighet för näringslivsbistånd.

I motion U246 (fp) yrkas att medelsramen för den nya myndigheten skall

vara 10 milj.kr. högre än vad regeringen föreslagit.

Den nya myndigheten avses träda i funktion 1 juli 1991. Enligt vad

utskottet har erfarit är enligt propositionens förslag finansieringen av

den nya myndighetens verksamhet under nästa budgetår i huvudsak enligt

följande. Genom IMPODs anslutning tillförs 25,5 milj.kr. Härtill kommer

BITS särskilda medel för aktiviteter inom SWEDFUND om 20 milj.kr.

Desutom tillförs de särskilda medlen för den nya myndigheten som uppgår

till 25 milj.kr. för nästa budgetår. Härtill bör nämnas att SWEDFUNDs

grundkapital ökas från 250 till 350 milj.kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till

medelstilldelning för den nya biståndsmyndigheten. Yrkande 78 i motion

U246 (delvis) vad avser ökad medelstilldelning avstyrks härmed.

Projektbistånd till vissa länder

Propositionen

Våren 1988 beslutade riksdagen att inrätta anslagsposten

Projektbistånd till vissa länder. Avsikten med anslagsposten var att

möjliggöra insatser till länder som befinner sig i ett kritiskt skede

där utgången kan bli avgörande för landets framtida

utvecklingsmöjligheter. Från anslagsposten har insatser finansierats i

Bolivia, Costa Rica, Chile, Filippinerna, Uganda samt Polen och övriga

Central- och Östeuropa. Stödet under denna anslagspost avser väl

definierade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt

biståndssamarbete med landet. Av de länder som hittills erhållit stöd

under anslagsposten föreslår regeringen att biståndet till Bolivia,

Chile, Costa Rica och Uganda under budgetåret 1991/92 finansieras över

myndigheternas ordinarie anslag.

Bistånd till Central- och Östeuropa

Regeringen presenterade i december 1989 förslag om ett program om

1miljard kronor för svenskt samarbete med Central- och Östeuropa under

en treårsperiod. Av dessa skall 900 milj.kr. finansieras över

biståndsanslaget.

För bilaterala insatser under budgetåret 1990/91 anslog riksdagen i

maj 1990 175 milj.kr. under anslagsposten Projektbistånd till vissa

länder. Av dessa avser 100 milj.kr. insatser i Polen och 75 milj.kr.

insatser i andra länder. För hela treårsperioden ger detta 300 milj.kr.

för Polen och 225 milj.kr. för övriga Central- och Östeuropa. Det av

regeringen utfästa bidraget för bilateralt samarbete med Central- och

Östeuropa uppgår för budgetåret 1991/92 till sammanlagt 175 milj.kr.

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 51 i motion U244 (v) föreslås att riksdagen beslutar

avskaffa anslagsposten Projektbistånd till särskilda länder. I yrkande

52 i samma motion föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag om

25 milj.kr. utöver de av regeringen föreslagna 175 milj.kr. till

Central- och Östeuropa.

I yrkande 69 i motion U246 (fp) föreslås att riksdagen anslår 20

milj.kr. ytterligare under anslagsposten för bistånd till Filippinerna.

I yrkande 2 i motion U612 (v) föreslås att allt svenskt bistånd till

Filippinerna skall gå genom folkliga organisationer.

Utskottets överväganden

De 25 milj.kr. som finns under anslagsposten utöver de 175 milj.kr.

som är avsedda för Central- och Östeuropa avser medel som BITS och IMPOD

fått i uppdrag att bereda för insatser i Filippinerna samt beredskap för

eventuella insatser i annat land. I Filippinerna har insatser gjorts

inom ett flertal områden (skog, miljö, energi, gruvor,

telekommunikation, offentlig förvaltning samt utbytes- och

stipendieprogram). Situationen i Filippinerna är enligt utskottet

fortfarande av sådan art att insatser under denna anslagspost även under

budgetåret 1991/92 är motiverade.

I anslagsposten Projektbistånd till vissa länder ges möjligheter till

en flexibel utformning av biståndet genom medverkan av de

biståndsmyndigheter som bedöms lämpliga. Att avskaffa anslagsposten

fyller enligt utskottet inte några konstruktiva syften. Utskottet anser

däremot inte att någon ytterligare höjning, utöver den som regeringen

har föreslagit, är motiverad.

Därmed avstyrks yrkandena 51 och 52 i motion U244 (v), 69 i motion

U246 (fp) samt yrkande 2 i motion U612 (v).

Särskilda insatser i skuldtyngda länder

Propositionen

Under de senaste åren har framsteg gjorts med att åstadkomma

skuldlättnadsåtgärder. Sverige har spelat en aktiv roll i att driva

dessa frågor vad gäller de fattigaste och mest skuldtyngda länderna.

Genom att särskilda medel avsatts i biståndsbudgeten har Sverige kunnat

bidra till att samordnade aktioner kommit till stånd. Detta har varit

ett betydelsefullt stöd till u-ländernas ansträngningar, men ytterligare

åtgärder kommer att bli nödvändiga under många år framöver. Vid FNs

generalförsamlings särskilda möte om ekonomiska frågor i april 1990

presenterade regeringen Sveriges samlade syn på skuldstrategin för de

fattigaste länderna och flera förslag på ytterligare

skuldlättnadsåtgärder.

Innan betalningsbalansstödet infördes under budgetåret 1985/86 hade

Sverige redan år 1978, i enlighet med en resolution i UNCTAD, avskrivit

de minst utvecklade ländernas skulder till Sverige vilka härrörde från

det tidigare systemet med biståndskrediter. År 1986 gjordes motsvarande

för Zambia. Totalt har på detta sätt fordringar på närmare 1,2 miljarder

kronor omvandlats till gåvor. Under de senaste åren har flera andra

i-länder beslutat att vidta liknande åtgärder.

Under loppet av 1980-talet har biståndet till de skuldkrisdrabbade

länderna kontinuerligt förändrats i syfte att utgöra ett stöd till

ekonomisk anpassning och strukturella reformer. Biståndet genom

landramarna -- varubiståndet liksom sektor- och projektstöden -- har

anpassats till skiftande behov i programländerna. Betalningsbalansstödet

utgör ett komplement, om än ett viktigt sådant, till detta långsiktiga

stöd.

Stöd till återhämtningsprogram, huvudsakligen i form av varubistånd,

har lämnats sedan år 1986 och har varit den viktigaste formen för

betalningsbalansstöd. Världsbanken har kommit att spela en viktig roll i

att stödja utformningen och finansieringen av många skuldtyngda länders

ekonomiska återhämtningsprogram. Under slutet av år 1987 tog

Världsbanken initiativ till att öka och förbättra biståndsflödet till

stöd för de fattigaste afrikanska ländernas strukturanpassning. Det

resulterade i det s.k. särskilda programmet för Afrika (SPA), som

utvecklats till en betydelsefull multilateral insats. Programmets syfte

är att mobilisera ökade resursflöden för att hjälpa länderna uppnå den

nödvändiga importökning som strukturanpassningsprogrammen förutsätter.

Programmet omfattar ökade resurser från Världsbanken, bilaterala givare

och via Internationella valutafonden (IMF), samt olika typer av

skuldlättnad. Därvid läggs stor vikt vid att de bilaterala givarna ökar

sitt betalningsbalansstöd, minskar bindningsgraden i biståndet och

åstadkommer tidiga utbetalningar.

Sverige har i denna samordnade internationella aktion bidragit med

såväl varubistånd inom landramarna som särskilda insatser under den nu

behandlade anslagsposten.

Under hösten 1990 träffades en överenskommelse om ett nytt

SPA-samarbete för treårsperioden 1991--1993. Inför detta har SIDA gjort

en översyn av det hittillsvarande stödet. Översynen framhåller

angelägenheten av denna typ av bistånd. För att underlätta de fattiga

ländernas återbetalning av viss Världsbanksskuld tog Sverige under år

1987 ett särskilt initiativ i Världsbanken.

Internationella valutafonden spelar också en viktig roll i utformandet

av strukturanpassningsprogrammen. Fondens ordinarie resurser består av

medlemsländernas valutareserver. För att kunna hjälpa de fattigaste

länderna på mjukare villkor än annars vore möjligt inrättades år 1987

den särskilda s.k. utvidgade fonden för strukturanpassning (ESAF). Denna

specialfond finansieras i huvudsak genom gåvobidrag och lån på

förmånliga villkor från medlemsländerna. Sverige bidrar med 150 milj.kr.

per år under perioden 1988--1991 till ESAF för subventioner av

kreditvillkoren. Tre utbetalningar har gjorts.

Sverige har drivit skuldlättnadsfrågor också när det gäller de

fattigaste u-ländernas skulder till privata kreditorer, s.k. kommersiell

skuld. Sådana fordringar säljs i dag på andrahandsmarknader till priser

långt under skuldernas nominella värden. Olika metoder prövas nu för att

hjälpa u-länderna att tillgodogöra sig marknadens nedskrivning av

skuldernas värde. Det handlar om olika former av återköp och byten av

fordringar ("debt buy-backs" och "debt swaps"). På längre sikt kan

sådana operationer underlätta återupprättandet av normala relationer

mellan låntagare och kommersiella långivare, vilket är särskilt

betydelsefullt för u-ländernas handel.

Regeringen föreslår att 500 milj.kr. beräknas för budgetåret 1991/92

för särskilda insatser i skuldtyngda länder.

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 53 i motion U244 (v) föreslås att anslaget Särskilda

insatser i skuldtyngda länder skall minskas med 500 milj.kr., dvs. helt

upphöra. I yrkande 54 i samma motion föreslås att en fond för

skuldavskrivningar inrättas samt att medel om 405 milj.kr. anslås till

denna. I yrkande 77 i motion U246 (fp) föreslås att anslagsposten skall

höjas med 50 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit, eller

således till 550 milj.kr.

Utskottets överväganden

Sverige har spelat en aktiv roll genom att i internationella fora

kontinuerligt anföra vikten av skuldlättnadsåtgärder. Sverige har tagit

initiativ till konkreta åtgärder för de fattigaste länderna vad gäller

såväl skulder till Världsbanken, utlandsskulder som omförhandlas i den

s.k. Parisklubben som kommersiella skulder. På samtliga områden har

betydande framsteg gjorts. Ytterligare åtgärder behövs emellertid,

varför skuldfrågorna även fortsättningsvis kommer att tillhöra de mest

prioriterade områdena i utvecklingssamarbetet med de mest skuldtyngda

u-länderna.

Anslaget för särskilda insatser i skuldtyngda länder syftar till att

stödja de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i deras

reformansträngningar genom att mobilisera ytterligare resurser.

Huvuddelen av anslaget har utgått i form av extra obundet varubistånd.

En minskning av anslagsposten jämfört med föregående år är möjlig

genom vissa outnyttjade reservationer och genom att regeringen har

möjlighet att göra utfästelser upp till ett belopp som motsvarar tre

gånger det anslagna beloppet.

Utskottet anser att särskilda insatser för de mest skuldtyngda

länderna är angelägna även fortsättningsvis. Utskottet tillstyrker den

av regeringen föreslagna medelsramen om 500 milj.kr.

Därmed avstyrks yrkandena 53 och 54 i motion U244 (v) samt 77 i motion

U246 (fp).

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA C4)

Propositionen

SIDA betonar i sin anslagsframställning att för att hantera de senaste

årens stora volymökningar ställs höga krav på flexibilitet och

kompetens. Genom rationaliseringar har personal omfördelats från de

administrativa funktionerna till de biståndsoperativa enheterna. Vidare

har genom datorisering fortsatta rationaliseringar möjliggjorts. SIDA

framhåller dock att möjligheter till ytterligare omfattande

rationaliseringar starkt minskat.

Myndigheten erhöll, enligt ett riksdagsbeslut våren 1990, en

förstärkning av förvaltningsanslaget med 10 milj.kr. och föreslår nu en

permanentning av dessa medel. SIDA framhåller att biståndsengagemanget i

Latinamerika har blivit alltmer omfattande och föreslår att en särskild

regionavdelning för Latinamerika bildas. SIDA återkommer i sin

anslagsframställning till behovet av att den i fjol inrättade

utbildningsenheten i sitt uppbyggnadsskede får resurser för

metodutveckling.

SIDA behöver utökade lokalutrymmen och äskar därför medel för vissa

akuta ombyggnadsbehov liksom till viss utrustning. Vidare föreslår SIDA

medel för att täcka merkostnader i samband med introduktion och

igångkörning av myndighetens nya EA-system. SIDA äskar dessutom medel

för inventarier och utrustning till ett nytt kansli i Moçambique.

Regeringen föreslår ett förslagsanslag om 269 588 000 kr. till

Styrelsen för internationell utveckling.

Utskottets överväganden

I yrkande 76 i motion U246 (fp) föreslås en höjning med 10 milj.kr.

utöver regeringens förslag. Motionärerna vill med den föreslagna

höjningen stärka SIDAs anslag för demokratifrämjande.

Liksom i förra årets betänkande (1989/90:UU15) önskar utskottet

understryka vikten av den administrativa kapaciteten hos SIDA. Det finns

som tidigare skäl att kritiskt granska utkontrakteringen till

utomstående konsulter i den mån detta återspeglar en bristande

administrativ kapacitet hos SIDA. Konsultverksamheten fyller en viktig

funktion i det svenska biståndet, men den bör inte i alltför hög grad

ersätta viktiga insatser från SIDAs personal.

Utskottet vill särskilt understryka vikten av fortsatta insatser på

områden som miljö, demokrati, befolkningsfrågor och mänskliga

rättigheter.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om 269 588 000 kr. Därmed

avstyrks yrkande 76 i motion U246 (fp).

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum C5)

Propositionen

Styrelsen skall enligt sin instruktion

anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap

ge förberedelseutbildning för volontärer

anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder

anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk

i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och

rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i u-länder

upprätta ett register över de personer som vid Sandöskolan genmgått

den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder.

Regeringen anser att god förberedelse inför förestående

u-landstjänstgöring är av stor vikt. Sandö U-centrum bör därför utveckla

och bredda verksamheten för att svara mot behov av förberedelse för

u-landsuppdrag som olika personalkategorier i biståndet har. Det ökade

deltagande från en bred resursbas i såväl BITS som SARECs och SIDAs

verksamhet torde ge Sandö U-centrum ett underlag för att utifrån olika

kategoriers behov utveckla utbildning, t.ex. där språkutbildning

integreras med inslag av förberedelse för olika uppdrag. En uppsökande

verksamhet kan behövas för att närmare undersöka behoven. Regeringen

vill i sammanhanget påminna om att RRV har påtalat behovet av

språkutbildning och utbildning i u-landskunskap hos ett flertal svenska

myndigheter som sysslar med tjänsteexport. Regeringen förordar därför

att Sandö inleder ett arbete för att anpassa sitt utbud av utbildning

till de förändringar som äger rum vad gäller personal och

konsultmedverkan i biståndet. Regeringen är däremot inte beredd att

tillmötesgå Sandös förslag om överföring av kurser från SIDA. Det bör

stå SIDA fritt att anpassa utbildningen till krav som ställs i

biståndet, t.ex. i fråga om roller i det tekniska biståndet. En närmare

analys av arbetsfördelningen vad gäller utbildning inom biståndet inkl.

debiteringsfrågan kunde dock vara av värde. Regeringen avser att

initiera en sådan analys.

Regeringen föreslår att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) anvisa ett ramanslag på 54 906 000 kr.

Utskottets överväganden

Utskottet anser att Sandö U-centrum utför ett viktigt och meningsfyllt

arbete och tillstyrker propositionens förslag om 54 906 000 kr.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC C6)

Propositionen

Den kraftiga expansion som forskningsbiståndet haft har medfört behov

av förändring och anpassning av SARECs verksamhetsformer och

organisation, vilket också skett successivt. SAREC framhåller att

ambitionen finns att fortsätta rationalisera och effektivisera

förvaltningen.

SAREC har under år 1990 flyttat till nya ändamålsenliga lokaler.

SARECs lokalkostnader har därmed ökat betydligt. Flyttningen har även

inneburit andra merkostnader för SAREC, bl.a. har kostnader för

telefontjänster och städning ökat. Vissa tjänster som SAREC tidigare

erhållit från SIDA behöver nu köpas in eller utföras i egen regi. Av

detta skäl föreslår SAREC att medel för post- och arkivfunktionen

överförs från övriga förvaltningskostnader till löner. Vidare föreslås i

samband med förslaget om att inrymma skog- och miljöprogrammet i den

ordinarie verksamheten att medel för nuvarande sakanslagsfinansierade

projektanställningar överförs till löneanslaget. Härutöver äskar SAREC

medel för tre nya tjänster.

Regeringen föreslår att till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

anvisa ett förslagsanslag på 21 027 000 kr.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC) anvisa ett förslagsanslag om 21027000kr.

Nordiska Afrikainstitutet C7

Propositionen

Den utveckling av institutets verksamhet som skett de senaste åren har

lagt grunden till ett väl fungerande institut för forskning och

dokumentation om Afrikas problem och möjligheter. Frågor som är centrala

i utvecklingssamarbetet belyses i de olika forskningsprogrammen.

Regeringen finner det angeläget att fortsätta stödja den utveckling som

påbörjats.

Regeringen föreslår att till Nordiska Afrikainstitutet anvisa ett

förslagsanslag om 5 739 000 kr.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till Nordiska

Afrikainstitutet anvisa ett förslagsanslag om 5 739 000 kr.

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete

(BITSC8)

Propositionen

BITS verksamhet har under 1980-talet ökat kraftigt och blivit alltmer

diversifierad. Verksamheten under budgetåret 1989/90 har präglats av att

en rad nya arbetsuppgifter tillförts myndigheten samtidigt som

ambitionen att vidareutveckla system och arbetsmetoder fortsatt. BITS

verksamhet i u-länderna har fortsatt att expandera under budgetåret

1989/90. Samtidigt har en omfattande uppbyggnad av samarbetet med

Central- och Östeuropa påbörjats. Samarbetet med Central- och Östeuropa

kräver en väl utvecklad metodik och flexibilitet samt medför behov av

omfattande kontakter med den svenska resursbasen. Enheten för tekniskt

samarbete har vid sidan av samarbetet med Central- och Östeuropa fått en

starkt ökad arbetsbelastning under de två senaste budgetåren. Den

växande verksamheten ställer krav på ökade handläggarinsatser.

BITS verksamhet har under en följd av år ökat såväl inom det tekniska

samarbetet som u-kreditgivningen. Handläggningen av biståndet till

Central- och Östeuropa och andra nya samarbetsländer som t.ex. Chile

befinner sig i ett mycket krävande skede. För både det tekniska

samarbetet och u-krediterna gäller att antalet pågående insatser växer.

Samtidigt medför det större antalet genomförda insatser nya behov av

resurser för uppföljning och utvärdering. Regeringen har tidigare

betonat vikten av att BITS utvecklat sin information bl.a. till

allmänheten.

Regeringen föreslår att till Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) anvisa ett förslagsanslag på

14600000kr.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till Beredningen för

internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) anvisa ett

förslagsanslag om 14,6 milj.kr.

Bidrag till styrelsen för u-landsinformation i Sandö (Sandö U-centrum)

Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner

för terminskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner.

Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels

utbildningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisationer

berättigade till volontärbidrag från SIDA.

Regeringen föreslår att till Bidrag till styrelsen för

u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) anvisa ett förslagsanslag på

6 804 000 kr.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till Bidrag till

styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) anvisa ett

förslagsanslag om 6 804 000 kr.

Biståndsramen

Utskottets ställningstagande i det föregående leder till en

biståndsram på 13 871 milj.kr. I konsekvens härmed avstyrks yrkande 41 i

motion U246 (fp) vari föreslås en biståndsram på 14 171 milj.kr. och

yrkande 3 i motion U244 (v) vari föreslås en biståndsram på 14 948

milj.kr.

Därmed tillstyrker utskottet vad som förordas i propositionen under

rubriken Biståndsanslagen m.m.

Hemställan

Utskottet hemställer

Biståndsanslagens storlek

1. beträffande biståndet till Central- och Östeuropa

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U203, yrkande 6 i

motion 1990/91:U239, yrkandena 25 och 26 i motion 1990/91:U240, yrkande

1 i motion 1990/91:U244, yrkande 1 berörd del i motion 1990/91:U246,

yrkande 2 i motion 1990/91:U253 och yrkandena 7 och 8 i motion

1990/91:U531,

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

res. 3 (c, v)

res. 4 (mp)

2. beträffande vissa flyktingkostnader

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U244 och yrkande 2 i

motion 1990/91:U246,

res. 5 (fp, v, mp)

res. 6 (c) motiveringen

3. beträffande enprocentsmålet

att riksdagen avslår yrkande 3 berörd del i motion 1990/91:U244,

berörd del av yrkande 1 i motion 1990/91:U246 samt förklarar yrkandena

1, 3 och 4 i motion 1990/91:U253 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 7 (fp)

res. 8 (v)

Allmänna riktlinjer för biståndet

4. beträffande omformulering av ett sjätte biståndsmål

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U239,

res. 9 (mp)

5. beträffande övergripande principer och riktlinjer

att riksdagen förklarar yrkandena 11, 14, 15 och 31 i motion

1990/91:U239 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 10 (mp)

6. beträffande miljöhänsyn i det svenska biståndet

att riksdagen förklarar yrkande 8 (berörd del) i motion 1990/91:U231,

yrkandena 2, 12 och 13 i motion 1990/91:U239 och yrkande 24 i motion

1990/91:U246 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 11 (mp)

7. beträffande miljöhänsyn i GATT

att riksdagen förklarar yrkande 8 (berörd del) i motion 1990/91:U231

besvarad med vad utskottet anfört,

8. beträffande resursanvändning och miljöhänsyn

att riksdagen avslår yrkande 32 i motion 1990/91:U239,

res. 12 (mp)

9. beträffande miljöhänsyn i Världsbanken

att riksdagen avslår yrkande 15 i motion 1990/91:U244,

res. 13 (v)

10. beträffande riktlinjer för främjande av demokrati och mänskliga

rättigheter i biståndet

att riksdagen förklarar yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1990/91:U227,

yrkande 9 i motion 1990/91:U231, yrkandena 9, 12 och 14 i motion

1990/91:U246 och yrkande 1 i motion 1990/91:U667 bevarade med vad

utskottet anfört,

res. 14 (m)

res. 15 (fp)

11. beträffande institut för demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1990/91:U227,

res. 16 (m)

12. beträffande underlag för beslut om bistånd för att främja

demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar 4 i motion 1990/91:U227 och yrkande 15 i

motion 1990/91:U246 besvarade med vad utskottet anfört,

13. beträffande biståndsformer för att främja demokrati och

mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

14. beträffande bistånd genom politiska partier

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

15. beträffande bistånd genom enskilda organisationer

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U227 och yrkande 1

i motion 1990/91:U258 besvarade med vad utskottet anfört,

16. beträffande biståndsavtal och internationella normer angående

mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1990/91:U631 besvarat med

vad utskottet anfört,

17. beträffande strukturanpassningsprogram och sociala hänsyn

att riksdagen avslår yrkandena 4 och 5 i motion 1990/91:U252 samt

förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U233, yrkandena 10 och 30 i motion

1990/91:U239 och yrkande 20 i motion 1990/91:U246 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 17 (v)

res. 18 (mp)

18. beträffande u-ländernas skulder

att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1990/91:U233, yrkandena 1, 2

och 7 i motion 1990/91:U252 samt förklarar yrkande 17 i motion

1990/91:U239 och yrkande 3 i motion 1990/91:U252 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 19 (v)

19. beträffande u-landshänsyn i GATT

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U231 besvarat med

vad utskottet anfört,

20. beträffande UNCTAD

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U231 besvarat med

vad utskottet anfört,

21. beträffande samarbete mellan u-länder

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U231 besvarat med

vad utskottet anfört,

22. beträffande Sveriges representation i Parisklubben

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1990/91:U252,

res. 20 (v)

23. beträffande bistånd inom bostadssektorn

att riksdagen förklarar yrkande 26 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

24. beträffande livsmedelssituation och jordbruksutveckling

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U212 och

yrkandnae 1 och 3 i motion 1990/91:U259 besvarade med vad utskottet

anfört,

25. beträffande anpassad tekonologi

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U216, motion 1990/91:U223,

yrkande 6 i motion 1990/91:U231, yrkande 20 i motion 1990/91:U239,

yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U242 och motion 1990/91:U243

besvarade med vad utskottet anfört,

26. beträffande bladnäring

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U247 besvarad med vad utskottet

anfört,

27. beträffande sociala konsekvensanalyser i biståndet

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U239 besvarat med

vad utskottet anfört,

res. 21 (mp)

28. beträffande bistånd på kulturområdet

att riksdagen riksdagen förklarar motion 1990/91:U211 besvarad med vad

utskottet anfört,

29. beträffande bistånd på befolkningsområdet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:U232, yrkande 19 i

motion 1990/91:U239, yrkande 27 i motion 1990/91:U246 och yrkande 5 i

motion 1990/91:U259 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

30. beträffande procentuell målsättning för bistånd på

befolkningsområdet

att riksdagen avslår motion 1990/91:U256 och yrkande 4 i motion

1990/91:U259,

res. 22 (v)

31. beträffande utredning om bistånd till familjeplanering

att riksdagen avslår yrkande 9 i motion 1990/91:U227,

32. beträffande handläggare av kvinnobistånd vid biståndskontoren

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:U228 och berörd del av

yrkande 29 i motion 1990/91:U246 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

33. beträffande bistånd till kvinnor

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U235 och

yrkande 21 i motion 1990/91:U239 besvarade med vad utskottet anfört,

34. beträffande professur i internationell miljövård

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U250 och motion 1990/91:Ub515

besvarade med vad utskottet anfört,

35. beträffande bistånd till förmån för barn

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1990/91:U231 och yrkande

28 i motion 1990/91:U246 besvarade med vad utskottet anfört,

36. beträffande bistånd för att minska alkoholkonsumtionen och dess

skadeverkningar

att riksdagen förklarar yrkandena 1, 2, 3 och 4 i motion 1990/91:U236

besvarade med vad utskottet anfört,

37. beträffande tobaksodling

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U234 besvarad med vad utskottet

anfört,

38. beträffande biståndsutredningar

att riksdagen avstyrker yrkande 10 i motion 1990/91:U227, motion

1990/91:U230 och yrkande 1 i motion 1990/91:U231,

res. 23 (m)

res. 24 (c, mp)

39. beträffande BITS och SIDAs arbetsuppgifter

att riksdagen avslår yrkande 28 i motion 1990/91:U239 och yrkandena 47

och 48 i motion 1990/91:U244 samt förklarar yrkande 7 i motion

1990/91:U246 besvarat med vad utskottet anfört,

res. 25 (v)

res. 26 (mp)

40. beträffande representation i SIDAs styrelse

att riksdagen avslår motion 1990/91:U229,

res. 27 (v, mp)

41. beträffande ny myndighet för näringslivsbistånd

att riksdagen avslår motion 1990/91:U219, motion 1990/91:U221, yrkande

7 i motion 1990/91:U231, yrkande 46 i motion 1990/91:U244 och motion

1990/91:U249 samt förklarar yrkande 22 och yrkande 78, berörd del, i

motion 1990/91:U246 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 28 (m)

res. 29 (fp)

res. 30 (c, mp)

res. 31 (v)

42. beträffande lokalisering av myndighet för

näringslivsbistånd

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:U201, 1990/91:U226 och

1990/91:U238,

res. 32 (c)

43. beträffande effektivitet i biståndet

att riksdagen förklarar yrkande 3 och 4 i motion 1990/91:U246

besvarade med vad utskottet anfört,

44. beträffande hemvändande biståndsarbetares erfarenheter

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

45. beträffande biståndskompetens på ambassader

att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

46. beträffande svenska UNICEF-kommitténs status

att riksdagen avslår motion 1990/91:U260,

47. beträffande systemet med programländer

att riksdagen med avslag på yrkande 7 i motion 1990/91:U227 förklarar

yrkande 32 i motion 1990/91:U246 besvarat med vad utskottet anfört,

res. 33 (m)

48. beträffande kunskapsuppbyggnad om det fransktalande Afrika

att riksdagen med bifall till yrkande 23 i motion 1990/91:U246 som sin

mening ger till regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av

kunskapsuppbyggnad om det fransktalande Afrika,

49. beträffande bundet bistånd

att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1990/91:U239 och yrkande 6

i motion 1990/91:U246 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 34 (fp, mp)

50. beträffande avbrytande av bistånd

att riksdagen med avslag på yrkande 38 i motion 1990/91:U246 förklarar

yrkandena 13 och 33 i motion 1990/91:U246, yrkande 1 i motion

1990/91:U661 samt yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U248 besvarade med

vad utskottet anfört,

res. 35 (m, fp)

51. att riksdagen godkänner de riktlinjer för internationellt

utvecklingssamarbete som förordats under rubrikerna Ett långsiktigt

utvecklingssamarbete i en föränderlig värld, Demokratifrämjande bistånd,

Miljö och utveckling. Kvinnoinriktat bistånd, Samarbete med Central- och

Östeuropa, Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt

utvecklingsbistånd, Övrigt utrednings- och förändringsarbete i

biståndet, Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika, Flyktingar

och migration, Nordiska FN-projekt, Utredning om det multilaterala

biståndet, Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet och

Utredning om det svenska fraktbidragssystemet,

Multilateralt bistånd (C1)

52. beträffande bidrag till UNDP

att riksdagen med avslag på yrkande 13 i motion 1990/91:U231, yrkande

4 i motion 1990/91:U244 och yrkande 42 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 36 (fp, v)

res. 37 (c)

53. beträffande bidrag till UNFPA

att riksdagen med avslag på yrkande 6 i motion 1990/91:U244 och

yrkande 43 i motion U246 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 38 (fp)

res. 39 (v)

54. beträffande bidrag till UNICEF

att riksdagen med avslag på yrkande 5 i motion 1990/91:U244 och

yrkande 45 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 40 (fp)

res. 41 (v)

55. beträffande bidrag till UNRWA

att riksdagen med avslag på yrkande 11 i motion 1990/91:U244 och

yrkande 46 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 42 (fp)

res. 43 (v)

56. beträffande bidrag till UNHCR

att riksdagen med avslag på yrkande 12 i motion 1990/91:U231, yrkande

2 i motion 1990/91:U240, yrkande 12 i motion 1990/91:U244 och yrkande

47 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 37 (c)

res. 44 (m, v)

res. 45 (fp)

57. beträffande bidrag till IPPF

att riksdagen med avslag på yrkande 15 i motion 1990/91:U231, yrkande

7 i motion 1990/91:U244 och yrkande 44 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 46 (fp, c, v)

58. beträffande bidrag till ITC

att riksdagen med avslag på yrkande 13 i motion 1990/91:U244 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 47 (v)

59. beträffande bidrag till UNFDAC

att riksdagen med avslag på yrkande 14 i motion 1990/91:U244 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 48 (v)

60. beträffande bidrag till multilaterala miljöinsatser

att riksdagen med avslag på yrkande 16 i motion 1990/91:U231 och

yrkandena 50 och 51 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 37 (c)

res. 49 (fp)

61. beträffande övriga multilaterala insatser

att riksdagen med avslag på yrkandena 16, 17, 18, 19 och 20 i motion

1990/91:U244 och yrkande 48 och 49 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 50 (fp)

res. 51 (v)

62. beträffande internationellt livsmedelsbistånd

att riksdagen med avslg på yrkande 14 i motion 1990/91:U231 och

yrkande 10 i motion 1990/91:U244 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 52 (c)

63. beträffande bidrag till miljöfonder

att riksdagen att riksdagen med avslag på yrkandena 4, 5, 7 och 8 i

motion 1990/91:U239 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 53 (mp)

64. beträffande inrättande av ett ekonomiskt råd i FN

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U642,

res. 54 (mp)

65. beträffande multinationella företag

att riksdagen förklarar yrkande 18 i motion 1990/91:U239 besvarat med

vad utskottet anfört,

66. beträffande röstningsförfarandet i Världsbanken

att riksdagen avslår yrkande 2 berörd del i motion 1990/91:U231 och

yrkande 3 i motion 1990/91:U233,

res. 55 (v)

67. beträffande handläggning av världsbanksfrågor

att riksdagen att riksdagen avslår berörd del av yrkande 2 i motion

1990/91:U231,

68. beträffande offentlighet och öppenhet i Världsbanken

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U233 och förklarar

motion 1990/91:Fi409 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 56 (v, mp)

69. beträffande världsbankslån till Iran

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1990/91:U648,

res. 57 (v)

70. beträffande utträde ur IFC

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1990/91:U233 och yrkande 8 i

motion 1990/91:U244,

res. 58 (v)

71. beträffande bidrag till IFC

att riksdagen med avslag på yrkande 9 i motion 1990/91:U244 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 59 (v)

72. beträffande riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete

att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt

utvecklingssamarbete som förordas i propositionen,

res. 60 (v) motiveringen

73. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser som

angivits under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

74. att riksdagen bemyndigar regeringen att härutöver göra de

utfästelser, åtataganden och utbetalningar som härutöver har föreslagits

under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

75. beträffande bidrag till internationella biståndsprogram

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

yrkande 10 i motion 1990/91:U624 till Bidrag till internationella

biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

3 319 379 000 kr.,

res. 61 (mp)

Utvecklingssamarbete genom SIDA (C2)

76. beträffande villkor för biståndet till Angola

att riksdagen med avslag på yrkande 1 i motion 1990/91:U237 förklarar

yrkande 2 i motion 1990/91:U237 besvarat med vad utskottet anfört,

77. beträffande medelsram för Angola

att riksdagen med avslag på yrkande 17 i motion 1990/91:U231, yrkande

17 i motion 1990/91:U240, yrkande 21 i motion 1990/91:U244 samt

yrkande 52 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 62 (m)

res. 63 (fp, c)

res. 64 (v)

78. beträffande medelsram för Botswana

att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1990/91:U240

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

79. beträffande inriktningen av biståndet till Etiopien

att riksdagen förklarar yrkande 36 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

80. beträffande medelsram för Etiopien

att riksdagen med avslag på yrkande 18 i motion 1990/91:U240 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 65 (m)

81. beträffande medelsram för Guinea-Bissau

att riksdagen med avslag på yrkande 6 i motion 1990/91:U240, yrkande

22 i motion 1990/91:U244 samt yrkande 53 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 66 (m)

res. 67 (fp)

res. 68 (v)

82. beträffande medelsram för Kap Verde

att riksdagen med avslag på yrkande 7 i motion 1990/91:U240, yrkande

23 i motion 1990/91:U244 samt yrkande 54 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 69 (m)

res. 70 (fp, v)

83. beträffande medelsram för Kenya

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och yrkande 19 i

motion 1990/91:U231, yrkande 60 i motion 1990/91:U246 samt yrkande 8 i

motion 1990/91:U240 beslutar anvisa 135 milj.kr. för medelsramen för

Kenya,

res. 71 (m)

84. beträffande medelsram för Lesotho

att riksdagen med avslag på yrkande 9 i motion 1990/91:U240 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 72 (m)

85. beträffande medelsram för Moçambique

att riksdagen med avslag på yrkande 18 i motion 1990/91:U231, yrkande

10 i motion 1990/91:U240, yrkande 24 i motion 1990/91:U244 samt yrkande

55 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 73 (m)

res. 74 (fp)

res. 75 (c)

res. 76 (v)

86. beträffande medelsram för Namibia

att riksdagen med avslag på ykande 11 i motion 1990/91:U240 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 77 (m)

87. beträffande medelsram för Tanzania

att riksdagen med avslag på yrkande 12 i motion 1990/91:U240 och

yrkande 26 i motion 1990/91:U244 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 78 (m)

res. 79 (v)

88. beträffande inriktningen av biståndet till Uganda

att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1990/91:U227,

res. 80 (m)

89. beträffande medelsram för Uganda

att riksdagen med avslag på yrkande 56 i motion 1990/91:U246 och

yrkande 25 i motion 1990/91:U244 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag,

res. 81 (fp)

res. 82 (v)

90. beträffande medelsram för Zambia

att riksdagen med avslag på yrkande 13 i motion 1990/91:U240 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 83 (m)

91. beträffande medelsram för Zimbabwe

att riksdagen med avslag på yrkande 20 i motion 1990/91:U231, yrkande

14 i motion 1990/91:U240 samt yrkande 27 i motion 1990/91:U244 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 84 (m)

res. 85 (c)

res. 86 (v)

92. beträffande medelsram för Bangladesh

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1990/91:U240

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

93. beträffande medelsram för Indien

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1990/91:U240 samt med

avslag på yrkande 57 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 87 (fp)

94. beträffande medelsram för Laos

att riksdagen med avslag på yrkande 15 i motion 1990/91:U240 och

yrkande 31 i motion 1990/91:U244 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 88 (m)

res. 89 (v)

95. beträffande Vietnams förhållande till Världsbanken och

Internationella valutafonden

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U217

besvarade med vad utskottet anfört,

96. beträffande inriktningen av biståndet till Vietnam

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U217 besvarat med

vad utskottet anfört,

97. beträffande handeln med Vietnam

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U217 besvarat med

vad utskottet anfört,

98. beträffande medelsram för Vietnam

att riksdagen med avslag på yrkande 22 i motion 1990/91:U231, yrkande

16 i motion 1990/91:U240, yrkande 32 i motion 1990/91:U244 samt yrkande

59 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 90 (m)

res. 91 (fp)

res. 92 (c)

res. 93 (v)

99. beträffande medelsram för Nicaragua

att riksdagen med avslag på yrkande 21 i motion 1990/91:U231, yrkande

19 i motion 1990/91:U240 samt yrkande 58 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 94 (m)

res. 95 (fp, c)

100. beträffande bistånd till fattiga folkslag

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1990/91:U660,

101. beträffande inriktning av biståndet till Kambodja

att riksdagen med avslag på yrkandena 29 och 30 i motion 1990/91:U244

förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U653 besvarat med vad utskottet

anfört,

res. 96 (v)

102. beträffande inriktning av biståndet till Costa Rica

att riksdagen avslår yrkande 68 i motion 1990/91:U246,

res. 97 (fp)

103. beträffande inriktning av biståndet till Filippinerna

att riksdagen avslår yrkande 34 i motion 1990/91:U246,

res. 98 (fp)

104. beträffande inriktning av biståndet till Nepal

att riksdagen avslår yrkande 35 i motion 1990/91:U246,

res. 99 (fp)

105. beträffande medelsram för regionala insatser i Afrika

att riksdagen med avslag på yrkande 24 i motion 1990/91:U231, yrkande

28 i motion 1990/91:U244 samt yrkande 62 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 100 (fp)

res. 101 (c)

res. 102 (v)

106. beträffande medelsram för regionala insatser i Asien

att riksdagen med avslag på yrkande 25 i motion 1990/91:U231 samt

yrkande 34 i motion 1990/91:U244 godkänner budgetpropositionens

budgetförslag,

res. 103 (c)

res. 104 (v)

107. beträffande inriktning av stödet till Mekongkommittén

att riksdagen avslår motion 1990/91:U659,

res. 105 (mp)

108. beträffande medelsram för projektbistånd till Latinamerika

att riksdagen med anledning av budgetpropositionens medelsförslag

beslutar anvisa 155 miljoner kronor för projektbistånd till

Latinamerika,

109. beträffande medelsram för regionala insatser i Centralamerika

att riksdagen med avslag på yrkande 20 i motion 1990/91:U240,

yrkandena 35 och 36 i motion 1990/91:U244 samt yrkande 61 i motion

1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 106 (m)

res. 107 (fp)

res. 108 (v)

110. beträffande medelsram för anslagsposten demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd

att riksdagen med avslag på yrkande 23 i motion 1990/91:U231, yrkande

21 i motion 1990/91:U240, yrkande 37 i motion 1990/91:U244 samt yrkande

63 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 109 (m)

res. 110 (fp, c)

res. 111 (v)

111. beträffande ett fristående institut för främjande av mänskliga

rättigheter

att riksdagen avslår yrkande 23 i motion 1990/91:U240,

res. 112 (m)

112. beträffande särskild anslagspost för humanitärt bistånd i

Asien

att riksdagen förklarar yrkande 16 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

113. beträffande medelsram för katastrofbistånd

att riksdagen med avslag på yrkandena 11, 26 och 27 i motion

1990/91:U231, yrkande 24 i motion 1990/91:U239, yrkandena 38 och 39 i

motion 1990/91:U244 samt yrkande 64 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag,

res. 113 (fp)

res. 114 (c)

res. 115 (v)

res. 116 (mp)

114. beträffande inriktning av katastrofbiståndet

att riksdagen förklarar yrkande 25 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

115. beträffande katastrofbistånd till Västbanken och Gaza

att riksdagen avslår yrkande 33 i motion 1990/91:U244,

res. 117 (v)

116. beträffande katastrofbistånd till Västra Sahara

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U630, yrkande 2 i

motion 1990/91:U641, yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U646.

res. 118 (fp)

res. 119 (c, mp)

res. 120 (v)

117. beträffande villkor för bistånd till Marocko

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1990/91:U641,

118. beträffande inriktning av biståndet till Polisario

att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1990/91:U246 och yrkande 1

i motion 1990/91:U641 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 119 (c, mp)

119. beträffande katastrofbistånd till Afghanistan

att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U640

besvarade med vad utskottet anfört,

120. beträffande katastrofbistånd till Etiopien/Eritrea

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U651, yrkande 37 i

motion 1990/91:U246 samt yrkande 4 i motion 1990/91:U651 besvarade med

vad utskottet anfört,

121. beträffande humanitärt bistånd till Egypten, Turkiet och

Jordanien

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U652 besvarat med

vad utskottet anfört,

122. beträffande medelsram för bistånd genom folkrörelser och andra

enskilda organisationer

dels att riksdagen bifaller yrkande 22 i motion 1990/91:U240,

dels att riksdagen avslår budgetpropositionens medelsförslag samt

yrkande 28 i motion 1990/91:U231, yrkande 23 i motion 1990/91:U239,

yrkandena 40 och 41 i motion 1990/91:U244, yrkande 66 i motion

1990/91:U246 samt motion 1990/91:U255,

dels att riksdagen förklarar yrkandena 18 och 19 i motion

1990/91:U246, motion 1990/91:U245 samt motion 1990/91:U254 besvarade med

vad utskottet anfört

dels att riksdagen beslutar anvisa 750 milj.kr. till medelsramen för

folkrörelser och andra enskilda organisationer,

res. 121 (fp)

res. 122 (c)

res. 123 (v)

res. 124 (mp)

123. beträffande medelsram för särskilda miljöinsatser

att riksdagen med avslag på yrkande 29 i motion 1990/91:U231, yrkande

25 i motion 1990/91:U239 samt yrkande 67 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag för särskilda miljöinsatser,

res. 125 (fp)

res. 126 (c)

res. 127 (mp)

124. beträffande särskilda program

att riksdagen med avslag på yrkande 30 i motion U231, yrkandena 22 och

26 i motion 1990/91:U239, yrkande 42 i motion 1990/91:U244 samt yrkande

65 i motion 1990/91:U246, förklarar motion 1990/91:U208, motion

1990/91:U210, yrkandena 21, 30 och 31 i motion 1990/91:U246 besvarade

med vad utskottet anfört, godkänner budgetpropositionens medelsförslag

för särskilda program,

res. 128 (fp)

res. 129 (c)

res. 130 (v)

res. 131 (mp)

125. medelsram för rekrytering och utbildning av fältpersonal

att riksdagen med avslag på yrkande 43 i motion 1990/91:U244 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag för rekrytering och utbildning av

fältpersonal,

res. 132 (v)

126. beträffande medelsram för vissa landprogramkostnader

att riksdagen godkänner budgetpropositionens medelsförslag för vissa

landprogramkostnader,

127. beträffande medelsram för information genom SIDA

att riksdagen med avslag på yrkande 24 i motion 1990/91:U240 och

yrkande 44 i motion 1990/91:U244 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag för information genom SIDA,

res. 133 (m)

res. 134 (v)

128. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag för

utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats under avsnittet C2 i

budgetpropositionen,

129. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som föreslagits under avsnittet C2 i budgetpropositionen,

130. att riksdagen med anledning av budgetpropositionens medelsförslag

till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 7 300 000 000 kr.,

Andra biståndsprogram (C3)

131. beträffande medelsram för u-landsforskning

att riksdagen med avslag på yrkande 45 i motion 1990/91:U244, yrkande

70 i motion 1990/91:U246 samt yrkande 7 i motion 1990/91:U259 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag för u-landsforskning,

res. 135 (v)

132. beträffande BITS verksamhet

att riksdagen besvarar motion 1990/91:U222 med vad utskottet anfört,

133. beträffande medelsram för BITS tekniska samarbete

att riksdagen med avslag på yrkande 49 i motion 1990/91:U244 och

yrkande 71 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag för BITS tekniska samarbete,

res. 136 (fp)

res. 137 (v)

134. beträffande bindningen av BITS tekniska bistånd

att riksdagen förklarar yrkande 39 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

135. beträffande nya anslag inom BITS

att riksdagen avslår yrkande 72 och 73 i motion 1990/91:U246,

res. 138 (fp)

136. beträffande BITS internationella kurser

att riksdagen förklarar yrkande 40 i motion 1990/91:U246 besvarat med

vad utskottet anfört,

137. beträffande medelsram för BITS u-krediter

att riksdagen med avslag på yrkande 50 i motion 1990/91:U244 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag för BITS u-krediter,

res. 137 (v)

138. beträffande u-krediter till Marocko

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U630 och yrkande 4 i

motion 1990/91:U646,

res. 139 (v, mp)

139. beträffande medelsram för IMPODs verksamhet

att riksdagen med avslag på yrkande 27 i motion 1990/91:U239 och

yrkande 75 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag för IMPOD:s verksamhet,

res. 140 (fp)

res. 141 (mp)

140 beträffande medelsram för SWEDFUND

att riksdagen med avslag på yrkande 74 i motion 1990/91:U246 godkänner

budgetpropositionens medelsförslag för SWEDFUND,

res. 142 (fp)

141. beträffande medelsram för ny myndighet för näringslivsbistånd

att riksdagen med avslag på yrkande 78 berörd del i motion

1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 143 (fp)

142. beträffande medelsram för projektbistånd till vissa länder

att riksdagen med avslag på yrkandena 51 och 52 i motion 1990/91:U244,

yrkande 69 i motion 1990/91:U246 samt yrkande 2 i motion 1990/91:U612

godkänner budgetpropositionens medelsförslag för projektbistånd till

vissa länder,

res. 144 (fp)

res. 145 (v)

143. beträffande medelsram för särskilda insatser i skuldtyngda

länder

att riksdagen med avslag på yrkande 53 i motion 1990/91:U244 och

yrkande 77 i motion 1990/91:U246 godkänner budgetpropositionens

medelsförslag för särskilda insatser i skuldtyngda länder,

res. 146 (fp)

res. 147 (v)

144. beträffande fond för skuldavskrivningar

att riksdagen avslår yrkande 54 i motion 1990/91:U244,

res. 148 (v)

145. att riksdagen godkänner de riktlinger och bidrag som förordats i

budgetpropositionen under rubriken Andra biståndsprogram, C 3,

146. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som föreslagits under avsnitt C3 i budgetpropositionen,

147. att riksdagen godkänner förslagen beträffande organisation och

arbetsformer i det bilaterala biståndet,

148. att riksdagen med anledning av budgetpropositionen till Andra

biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

1 973 000 000 kr.,

149. beträffande myndighetsanslag för SIDA (C 4)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

yrkande 76 i motion 1990/91:U246 till Styrelsen för internationell

utveckling (SIDA) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

269588000 kronor,

res. 149 (fp)

150. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen inom

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) skall vara

i enlighet med vad som färordats i propositionen

151. beträffande anslag till Sandö U-centrum (C 5)

att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag om 54 906 000

kronor,

152. beträffande SARECs myndighetsanslag (C 6)

att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag om 21 027 000 kronor,

153. beträffande anslag till Nordiska Afrikainstitutet (C 7)

att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag om 5 739 000 kronor,

154. beträffande anslag till BITS (C 8)

att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) anvisar ett förslagsanslag om 14600000 kronor.

155. beträffande anslaget för elevförmåner vid Sandö U-centrum

(C9)

att riksdagen till bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) anvisar ett förslagsanslag om 6 804 000 kronor,

156. beträffande biståndsramen

att riksdagen med avslag på Berörd del av yrkande 3 i motion

1990/91:U244 och yrkande 41 i motion 1990/91:U246 godkänner vad som

förordas i propositionen under rubriken Biståndsanslagen.

res. 150 (m) motiveringen

res. 151 (fp)

res. 152 (v)

Stockholm den 28 mars 1991

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Evert Svensson (s), Sture Ericson

(s), Jan-Erik Wikström (fp), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m),

Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger

Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil

Måbrink (v), Kristina Svensson (s), Eva Björne (m), Karin Söder (c) och

Inger Schörling (mp).

Reservationer

1. Biståndet till Central- och Östeuropa (mom. 1)

Alf Wennerfors, Inger Koch och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med

"Utskottet noterar" och slutar med "U531 (m)" bort ha följande lydelse:

Ett nytt huvudprogram, Utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa, bör

enligt utskottet inrättas. De medel som utgår till dessa länder (exkl.

Baltikum) bör sammanföras under detta program.

Utskottet anser att ett nytt huvudprogram, Samarbetsprogram med Estland,

Lettland och Litauen, bör inrättas med inriktning i enlighet med förslagen i

motion 1990/91:U531. För detta ändamål bör ytterligare 50 milj.kr. anslås för

budgetåret 1991/92.

Härmed tillstyrks yrkande 25 i motion U240 (m) och yrkandena 7 och 8 i motion

U531 (m). Övriga yrkanden i denna del avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande biståndet till Central- och Östeuropa

att riksdagen dels med bifall till yrkandena 7 och 8 i motion

1990/91:U531 och yrkandenna 25 och 26 i motion 1990/91:U240 och dels med

avslag på yrkande 1 i motion 1990/91:U203, yrkande 6 i motion 1990/91:U239,

yrkande 1 i motion 1990/91:U244, yrkande 1 (berörd del) i motion 1990/91:U246

och yrkande 2 i motion U253 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Biståndet till Central- och Östeuropa (mom. 1)

Jan-Erik Wikström (fp) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "motion U531 (m)" bort ha följande

lydelse:

Att stödja övergången till demokrati och marknadsekonomi samt kampen mot den

i många fall katastrofala miljöförstöringen i Central- och Östeuropa är en

utmaning som Sverige måste möta med omfattande och genomtänkta insatser.

Frigörelsen i öst innebär emellertid inte att behoven minskar på andra håll i

världen. Ekonomiskt stöd till Central- och Östeuropa får därför inte innebära

att de utfästelser vi gjort till u-länderna upphävs eller urholkas. Utskottet

vill slå fast att enprocentsmålet är ett moraliskt bindande åtagande från

Sverige som nation gentemot de fattiga länderna. För att enprocentsmålet skall

kunna upprätthållas måste vi utöka våra samlade internationella stödinsatser.

Finansieringen av biståndet till Baltikum, Central- och Östeuropa skall därför

ske på ett sådant sätt att det enprocentsmål riksdagen beslutat om ligger fast

och biståndet till Central- och Östeuropa således ligger utanför

enprocentsramen.

Med det ovan anförda bifaller utskottet yrkande 1 i motion 203 (fp) samt

yrkande 1 i motion 246 (fp). Övriga yrkanden i denna del avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande biståndet till Central- och Östeuropa

att riksdagen dels med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U203,

yrkande 1 i motion 1990/91:U244 och yrkande 1 (delvis) i motion 1990/91:U246

dels med avslag på yrkande 6 i motion 1990/91:U239, yrkandena 25 och 26 i

motion 1990/91:U240, yrkande 2 i motion 1990/91:U253 och yrkandena 7 och 8 i

motion 1990/91:U531 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Biståndet till Central- och Östeuropa (mom. 1)

Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v) och Karin Söder (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med

"Utskottet vill" och på s. 34 slutar med "motion U531 (m)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot regeringens sätt att finansiera

östbiståndet som framkommer i motionerna. Det är inte rimligt att låta våra

samarbetsländer i tredje världen i praktiken få betala vår solidaritet med

länderna i Central- och Östeuropa. De fattigaste ländernas hjälpbehov har på

intet sätt minskat. Konsekvenserna av den senaste krisen i Mellanöstern liksom

en lång rad andra internationella konflikter är snarare ett ökat behov.

Det förtjänar också att framhållas att även om de central- och östeuropeiska

länderna har allvarliga ekonomiska problem, så uppfyller de knappast

kriterierna för mottagande av svenskt u-landsbistånd. Det är inget tvivel om

att regeringsförslaget är ett brott mot de utfästelser Sverige gjort till de

fattigaste folken i världen.

Utskottet förordar därför den lösning som föreslås i centermotionen U239 som

innebär att östbiståndet förs till ett särskilt anslag A 10. (Detta behandlas

närmare i UUs betänkande 1990/91:UU14.)

Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U244 (v) och yrkande 1 (berörd del) i

motion U246 (fp). Övriga yrkanden avslås.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande biståndet till Central- och Östeuropa

att riksdagen dels med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U244 och

berörd del av yrkande 1 i motion 1990/91:U246, dels med avslag på yrkande

1 i motion 1990/91:U203, yrkande 6 i motion 1990/91:U239, yrkandena 25 och 26

i motion 1990/91:U240, yrkande 2 i motion 1990/91:U253 och yrkandena 7 och 8

i motion 1990/91:U531 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Biståndet till Central- och Östeuropa (mom. 1)

Inger Schörling (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med

"Utskottet vill" och på s. 34 slutar med "motion U531 (mp)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser inte att biståndsanslaget skall bekosta Sveriges hjälp till

Östeuropa. Enprocentsmålet är ett moraliskt bindande åtagande från Sverige som

nation gentemot de fattiga länderna. Hjälpinsatser till Östeuropa måste därför

läggas utanför enprocentsramen. I stället bekostas hjälpinsatser med den nya

europeiska miljöfond på 1 miljard kronor för Östeuropa som utskottet anser bör

inrättas enligt förslaget i motion U239 (mp).

Utskottet tillstyrker därför yrkande 6 i motion U239 (mp), yrkande 1 i motion

U244 (v) och yrkande 1 (delvis) i motion U246 (fp). Yrkande 1 i motion U203

(fp), yrkandena 25 och 26 i motion U240 (m), yrkande 2 i motion U253 (s) samt

yrkandena 7 och 8 i motion U531 (m) avstyrks.