Bet. 1990/91:UU19

Utrikesutskottets betänkande

1990/91:UU19

Internationella miljöfrågor

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

UU19

Propositionen

Vid sidan av flera konkreta förslag som underställts riksdagen

i proposition 1990/91:90 innehåller propositionen också de

ställningstaganden som regeringen i övrigt gör beträffande

miljöpolitiken, såvitt dessa rör propositionens avsnitt 5, som

har remitterats till utrikesutskottet för behandling. Där

återfinns de ställningstaganden som rör mål och riktlinjer för

det internationella miljösamarbetet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av regeringens proposition

1990/91:90

1990/91:U6 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges agerande i internationella

finansieringsorgan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppbyggnad av kunskap om miljöproblem i

Sovjetunionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av kurser, utbildning och

forskning,

4. att riksdagen anslår ett projektanslag på 25 milj.kr. för

budgetåret 1991/92 till kommuner som bedriver vänortssamarbete

med Sovjetunionen och övriga Östeuropa,

6. att riksdagen till programmet för samarbete med Öst- och

Centraleuropa för budgetåret 1991/92 anvisar 100 milj.kr. utöver

vad regeringen föreslagit i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:U7 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avvisande av EES-avtal vid svårighet att

bibehålla uppnådda skyddsnivåer på miljöområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att låta medlemsansökan till EG

anstå tills beslutsordningen angående miljöfrågor inom EG

förändrats.

1990/91:U8 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett

kursprogram utarbetas och utbildningen förverkligas enligt vad

som i motionen anförts.

1990/91:U9 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i såväl bi- som multilateralt

bistånd bör verka för att de nya måtten på ekonomisk utveckling

(t.ex. HDI och ISEW) används för att beskriva utvecklingen,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i det bi-

och multilaterala biståndet för det som i motionen beskrivits om

"byten av skuld mot natur",

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i

Världsbanken för den låneinriktning som beskrivs i motionen med

betoning på lokala projekt som lägger grund för en bärkraftig

utveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att så länge inte Världsbanken reformerats

och demokratiserats skall inget stöd utbetalas till de nya

miljöfonderna (Global Environment Facility och fonden inom ramen

för Montrealprotokollet) -- i stället bör anslagen direkt till

UNEP och UNDP ökas på i motsvarande omfattning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom ramen för

GATT-förhandlingarna verkar för överenskommelser som innebär att

inga nettomiljöskador får uppkomma,

6. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att

Sverige i bi- och multilateralt bistånd verkar för det som i

motionen anförts om att u-länder ges teknisk hjälp att utveckla

en effektiv energianvändning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i alla relevanta

internationella sammanhang verkar för att u-ländernas

skogsvårdsmyndigheter stärks så att de kan kontrollera

avverkning och export och för internationella överenskommelser

som fastställer att skogsbruk bara får bedrivas på ett

ekologiskt hållbart sätt,

8. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i FN och

andra internationella fora för att allt internationellt bistånd

skall vara miljöprövat,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige internationellt bör verka för

överenskommelser som leder till att transnationella företag som

bär huvudansvaret för miljöförstöringen i tredje världen åläggs

att betala för de skador de åstadkommit,

10. att riksdagen hos regeringen begär att den tar initiativ

i Världsbanken och andra relevanta internationella sammanhang

för att stoppa projekt som hotar urbefolkningars existens,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige utvecklar sitt stöd till

rörelser och organisationer i tredje världen som kämpar mot

miljöförstöringen och för rätten till mark och mat.

1990/91:U10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de konkreta minskningar av koldioxid och

andra växthusgaser som Sverige bör arbeta för inom ramen för FNs

miljökonferens i Brasilien 1992,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hur frågor rörande nyplantering av skog i

tredje världen skall knytas till det internationella

klimatvårdsarbetet,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett långsiktigt skydd av Antarktis.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105.

1990/91:U11 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige i det internationella naturvårdsarbetet skall verka för

att Antarktis förklaras som naturpark i enlighet med vad i

motionen anförts,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo113.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förstärkningen av miljöbevakningen vid

Sveriges ambassader.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo113.

1990/91:U12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av internationellt miljöarbete för

sjöfartens del.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T82.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991

1990/91:U213 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör arbeta

för en internationell fond som skall finansiera åtgärder i syfte

att minska klimatgasutsläppen i u-länder.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo737.

1990/91:U214 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en global miljöfond,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att bevara tropiska skogar,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skuldbyten för att finansiera

miljövårdsprojekt,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheterna att inom ramen för den s.k.

Parisklubben medverka till internationellt förankrade

miljösatsningar av det slag som skisserats i motionen,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en internationell miljöskyddsstyrka.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.

1990/91:U220 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett inrättande av en global

miljöfond med uppgifter och finansiering enligt de riktlinjer

som förordas i motionen,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo749.

1990/91:U239 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om globala insatser för att motverka

växthuseffekten på jorden,

1990/91:U241 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

stöd till aktionsplanen för att återställa de tropiska skogarna.

1990/91:U259 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till ett

internationellt räddningsarbete för Aralsjön och dess

kringområde,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ökade kunskaper om

konsekvenserna för den globala livsmedelsförsörjningen av den

s.k. växthuseffekten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökat internationellt samarbete kring

bioteknik,

9. att riksdagen begär att regeringen verkar för ett ökat

internationellt engagemang för att bevara den biologiska

mångfalden.

1990/91:U504 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om European Environment Agency.

1990/91:U510 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige bör ta initiativ till inrättandet av en alleuropeisk

miljömyndighet enligt de riktlinjer som fastlades vid det

alleuropeiska miljömötet i Wien 1990,

1990/91:U525 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen anvisar 1 000 000 000 kr. till en särskild

europeisk miljöfond i enlighet med vad som föreslås i

miljöpartiets motion om internationell solidaritet,

1990/91:U527 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

erforderliga initiativ snarast bör tas i Nordiska rådet för att

få till stånd internationella konventioner som ratificerar

kritiska miljöbelastningsgränser på olika områden liksom

signatärstaternas åtaganden och vilka konventioner som bör

omfatta samtliga länder i Norden och de länder som gränsar till

Östersjön.

1990/91:U604 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om de frågor som Sverige bör prioritera vid FN-konferensen om

miljö och utveckling i Brasilien 1992.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo733.

1990/91:U605 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på

förhandlingarna med Sovjetunionen för att få till stånd en

minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på

Kolahalvön.

1990/91:U607 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående stängning av

upparbetningsanläggningen Sellafield i England.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo721.

1990/91:U622 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av miljökompetens i

utvecklingsbankerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överföring av teknik för "ren produktion",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prioriterade åtgärder i Sverige, Danmark,

Finland och Tyskland,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om oljeutvinning i Östersjön,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beslut i Helsingforskommissionen för ett

utvidgat och intensifierat Östersjösamarbete.

1990/91:U624 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för en

internationell miljödomstol som är öppen för nationer och

miljöorganisationer,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

2. att riksdagen hos regeringen begär att samtliga

internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö-

och naturvårdens område skall få sin motsvarighet i den

nationella rätten,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för att en

konvention om fri information om uppgifter som rör miljön

upprättas,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för att

etablerade miljöorganisationer får observatörsstatus i de

internationella konventionernas kommissioner,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att en

effektiv global konvention om klimatförändringar upprättas,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för en

världsomfattande havskonvention,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall arbeta för en

skyddskonvention och göra Antarktis till en världspark,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inte skall ratificera

Mineralkonventionen,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att en

internationell konvention upprättas som reglerar all mänsklig

påverkan i Arktis,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inrättande av en utomeuropeisk

miljöfond,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

1990/91:U642 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av ett miljöråd vid FN,

1990/91:U662 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen av regeringen begär ökade insatser i FN för

nya och förnybara energikällor, i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen av regeringen begär förslag i FN om vätgas,

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:U664 av Karin Söder och Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en genomgång och belysning av

skadliga miljöeffekter på barn i internationellt organ,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppdrag till forskning och undersökning av

miljöpåverkan på barn i särskilt utsatta områden, exempelvis

Baltikum.

1990/91:U665 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

internationell skogskonvention i enlighet med vad som angetts i

motionen.

1990/91:U669 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vikten av att Sverige arbetar för att föra upp biltrafikens

bränsle- och avgasfrågor till "miljöbeslut" på

Miljö-FN-konferensen i Brasilien.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N458.

1990/91:U670 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen skall se till att

HELCOM (Helsingforskommissionen) skall fungera som bas för

samordning av Östersjöländernas interna miljölagstiftning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

lika stränga krav på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla

i samtliga Östersjöstater,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och

vatten fastställs inom Helsingforskonventionens

tillämpningsområde,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

HELCOM skall se till att varje Östersjöstat skall upprätta en

genomförandeplan som fastställs av HELCOM,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

genomförandeplanerna får rättsverkan och blir bindande för

Sverige och de övriga Östersjöstaterna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Helsingforskonventionens bestämmelser måste vara bindande och

inte endast utgöras av rekommendationer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

HELCOM fortlöpande skall övervaka tillämpningen av konventionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den internationella rätten skall kompletteras med

efterlevnadskontroll och med påföljder för fördragsbrott.

Utskottet

Växthuseffekten

Sammanfattning av motionerna

I motion U10 (m), yrkande 1, föreslås att Sverige, inom ramen

för den av regeringen i propositionen En god livsmiljö

(1990/91:90) uttalade målsättningen att verka för en bindande

konvention om klimatförändringar, bör arbeta för preciserade

mål för olika ländergrupper vad avser koldioxidutsläpp och

CFC-användning. Enligt motionärerna bör i-ländernas

koldioxidutsläpp stabiliseras på kort sikt, för att därefter

minska. Vidare bör Torontokonferensens krav på en 20-procentig

minskning till år 2005 vara riktmärke för det fortsatta arbetet.

I motion U213 (v) föreslås att Sverige i internationella

sammanhang bör verka för en internationell fond som skall

finansiera åtgärder i u-länder som syftar till att begränsa de

framtida utsläppen av klimatgaser. Fonden skall byggas upp av

medel från i-länder i proportion till resp. i-lands utsläpp av

klimatgaser.

I motion U239 (mp), yrkande 16, föreslås att Sverige

internationellt och nationellt bör verka för effektivare

energiutnyttjande och förnybara energikällor. Enligt

motionärerna bör utsläppen av koldioxid och klorerade fluorerade

kolväten minska. Vidare bör åtgärder vidtagas för att bevara

regnskogarna, som spelar en stabiliserande roll för jordens

klimatsystem.

I motion U259 (v), yrkande 6, föreslås att Sverige skall verka

för att kunskaperna om effekterna på jordens

livsmedelsproduktion av de klimatologiska förändringarna ökar.

Enligt motionärerna bör alla tänkbara åtgärder sättas in för att

minska växthusgasernas effekter.

I motion U624 (mp), yrkande 5, föreslås att Sverige skall

verka för att en effektiv global konvention om

klimatförändringar upprättas. För att visa att Sverige menar

allvar med sitt initiativ till denna konvention föreslår

motionärerna att Sverige snarast upprättar en nationell

avvecklingsplan för fossila bränslen.

Utskottet

Utskottet konstaterar att klimatfrågan utgör ett av de

centrala förhandlingsområdena inför FNs konferens om miljö och

utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Regeringen har i

propositionen En god livsmiljö (1990/91:90) uttalat att den

kommer att verka för att konferensen, till vilken Sverige har

varit initiativtagare, bl.a. skall leda till bindande

konventioner om klimatförändringar, biologisk mångfald och

skogsfrågor. Den förberedande kommittén för konferensen höll sin

andra session i mars--april 1991. I den mellanstatliga

förhandlingsgruppen för en klimatkonvention har märkbara

framsteg gjorts. Arbetet med ett konventionsutkast har inletts,

och frågan kommer att vidare diskuteras vid nästa session i

Genève den 17--28 juni.

Klimatfrågan intar, enligt utskottets mening, en särställning

i miljöarbetet. Problemet är, i likhet med uttunningen av

ozonskiktet, ett globalt problem där i-länderna bär ett tungt

ansvar för att lösa de problem som har uppstått. U-länderna

bidrar till att problemen förvärras, men det är i i-länderna som

de huvudsakliga orsakerna till miljöbelastningen återfinns. Det

är också framför allt i i-länderna som forskningen kring

alternativa, icke miljöförstörande drivmedel och energikällor

m.m. kan finansieras.

Det är enligt utskottet av vikt att problemen inte förringas

på grund av osäkerhet bland forskare om tidsskalan och storleken

av de befarade klimatförändringarna, liksom om effekterna i

olika regioner. Effekterna uppträder gradvis och under en

utdragen tidsperiod. Det är därför naturligt och viktigt att

även mindre tecken på klimatförändringar och skador på

ozonskiktet leder till omedelbara åtgärder, trots att effekterna

av sådana åtgärder i sin tur inte kan iakttagas förrän längre

fram i tiden.

Ett stort antal länder, däribland Sverige, har förbundit sig

att vidta åtgärder som skyddar ozonskiktet. Åtagandena har

formaliserats genom Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet

från år 1985 och det därtill knutna Montrealprotokollet från år

1987. I förhandlingar i London 1990 beslutade parterna om

skärpningar av protokollet. Efter en stegvis nedtrappning av

användningen av CFC, haloner och koltetraklorid skall de

till protokollet knutna länderna totalt avveckla bruket av dessa

ämnen till år 2000. För 1,1,1-trikloretan (metylkloroform, ett

av de klorerade lösningsmedlen) beslutades att en avveckling

skall ha skett till år 2005. De länder som kan bör, enligt

mötets rekommendationer, genomföra avvecklingen i snabbare takt.

Genom upprättandet av en finansiell mekanism inom ramen för

Montrealprotokollet för stöd till tekniköverföring till

u-länderna har i-länderna accepterat sitt ansvar för uttunningen

av ozonskiktet och möjliggjort för u-länderna att medverka i

avvecklingen av CFC-användningen. Mot bakgrund av studier som

har gjorts i vissa u-länder har fondens storlek fastställts till

160 miljoner USD för perioden 1991--1993. Genom utvidgad

anslutning till protokollet av större utvecklingsländer kan en

50-procentig utökning av fondens kapital ske. Sveriges bidrag

följer FNs bidragsskala och kommer att bli 1,42 % av den totala

fonden. Visst bilateralt och regionalt samarbete kan räknas som

bidrag till fonden, dock högst 20 % av det nationella bidraget.

Regeringen föreslår i propositionen en samlad strategi för

minskad klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande

gaser skall begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall

verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000

inte överstiger nuvarande nivå för att därefter minska.

Utskottet stöder denna målsättning.

För att ekosystemen skall kunna anpassa sig till

klimatförändringar bör, enligt regeringens proposition,

temperaturökningen inte överstiga 0,1°C per decennium under den

närmaste framtiden. Det tar över 100 år innan ett utsläpp av

koldioxid har försvunnit ur atmosfären och i stället omvandlats

eller bundits i havsdjupen. För att temperaturökningen skall

kunna begränsas till 0,1°C per decennium måste enligt

expertgruppen IPPC (Intergovernmental Panel on Climate Change)

användningen av CFC-föreningar avvecklas till år 2000 och

koldioxidutsläppen halveras till år 2050.

Vid en konferens i november 1990 förklarade bl.a. EG-länderna

att deras samlade utsläpp av koldioxid skall stabiliseras på

nuvarande nivå år 2000. Vid samma tillfälle enades EFTA och EG

om att undersöka förutsättningarna för att gemensamt arbeta för

samma målsättning.

Utskottet konstaterar att om koldioxidutsläppen från

energisektorn skall hållas på en så låg nivå som möjligt måste

energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt

utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara,

energikällor. Hushållning med energi samt en ökad användning av

förnybara energikällor är avgörande inslag i en strategi för

minskad klimatpåverkan.

Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U10 (m), motion

U213 (v) samt yrkandena 16 i motion U239 (mp), 6 i motion U259

(v) och 5 i motion U624 (mp) anses vara besvarade.

Skogsfrågor

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 7 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i alla

relevanta internationella sammanhang verkar för att u-ländernas

skogsvårdsmyndigheter stärks så att de kan kontrollera

avverkning och export samt för internationella överenskommelser

som fastställer att skogsbruk endast får bedrivas på ett

ekologiskt hållbart sätt.

I motion U10 (m), yrkande 2, föreslås med hänvisning till

behovet av nyplantering av skog i tredje världen att

skogsfrågorna skall kunna knytas till förhandlingsarbetet om

klimatfrågorna.

I yrkande 2 i motion U214 (fp) föreslås att Sverige skall

arbeta för en global konvention för skydd av tropiska skogar.

I motion U241 (m) föreslås på liknande sätt att Sverige bör ge

sitt stöd till den översiktliga aktionsplan för att återställa

de tropiska skogarna som har utarbetats av Världsbanken, FNs

biståndsorgan UNDP och den fristående organisationen WRI, World

Resources Institute.

I motion U665 (c) föreslås att Sverige bör förbereda förslag

till en internationell konvention för bevarandet av regn- och

urskogar.

Utskottet

Regeringen har, som ovan nämnts, i propositionen uttalat att

den agerar för att en bindande konvention även skall antas om

världens skogsresurser. I den förberedande kommittén för

FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992

diskuteras för närvarande även skogsfrågan intensivt. Vid det

andra mötet i mars 1992 enades man om att söka uppnå en

"internationell samsyn" i skogsfrågan. Beslutets innehåll pekar

mot någon form av global reglering, men en bindande konvention

redan vid 1992 års konferens är knappast realistiskt. Sveriges

linje har varit att det behövs en konvention om skog och

skogsbruk som komplement till de två planerade konventionerna om

biologisk mångfald och klimatförhållandena. En sådan

överenskommelse bör enligt Sveriges syn främja ett varaktigt

hållbart skogsbruk i både i- och u-länder. Utskottet stöder

denna målsättning.

Enligt World Resources Institute har jorden sedan tiden före

jordbrukssamhällenas uppkomst förlorat cirka en femtedel av sina

skogsresurser. Skogsavverkningen har lett till en arealminskning

från fem till fyra miljarder hektar. I dag återfinns drygt

hälften av jordens skogsresurser i u-länderna. Under perioden

1850 (före industrirevolutionen) till 1980 har den största

skogsförlusten skett i Nordafrika (minus 60%), Sydasien (minus

43 %) och Kina (minus 39 %). Den procentuellt högsta

avverkningstakten återfinns i dag i Sydamerika (1,3 % förlust

per år) och Asien (0,9 % per år). 1985 introducerade UNDP

tillsammans med flera bilaterala utvecklingsorgan, Världsbanken

och andra internationella finansieringsinstitut m.fl. en ny

strategi för den globala skogshanteringen, den s.k. Tropical

Forestry Action Plan (TFAP).

I de förberedande förhandlingarna inför FNs konferens för

miljö och utveckling 1992 har framkommit att flera

utvecklingsländer känner viss tveksamhet inför vissa i-länders

alltför markerade intresse för bevarandet av just de tropiska

skogarna. Även om den biologiska artrikedomen är omfattande i de

tropiska skogarna och bevarandet av dessa skogar har stor

betydelse för att hindra en negativ global växthusutveckling

är enligt vissa u-länder utvecklingen i de boreala och

tempererade skogarna väl så betydelsefull. Även vissa

OECD-länder visar viss tveksamhet om nödvändigheten av

internationella överenskommelser och åtaganden på skogsområdet.

Sverige har i det bilaterala utvecklingssamarbetet ägnat

skogsvården stor uppmärksamhet, bl.a. i Indien och Nicaragua.

Utskottet har tidigare uttalat sig om behovet av kraftfulla

internationella åtgärder på detta område (1988/89:UU18,

1989/90:UU15 och 1990/91:UU2). Utskottet får hänvisa till dessa

betänkanden och liksom då framhålla den höga prioritetsgrad som

skyddet av den tropiska regnskogen måste ha. Utskottet vill

understryka u-ländernas legitima behov av ett varaktigt hållbart

skogsbruk. I-länderna bör bidra till att överföra tekniska och

andra resurser till u-länderna för detta ändamål. Skogsfrågan

kan enligt utskottets uppfattning inte ses isolerad från

u-ländernas sociala och ekonomiska utveckling.

Därmed får yrkandena 7 i motion U9 (v), 2 i motion U10 (m) och

yrkande 2 i motion U214 (fp) samt motionerna U241 (m) och U665

(c) anses vara besvarade.

Den marina miljön

Sammanfattning av motionerna

Internationell havskonvention

I yrkande 6 i motion U624 (mp) föreslås att en

världsomfattande havskonvention måste skapas som gäller för alla

hav. Denna konvention skall, enligt motionärerna, innehålla

regler för all verksamhet till havs och även innefatta övrig

verksamhet som direkt påverkar havsmiljön, alltså även

landbaserad verksamhet. Denna konvention bör kompletteras med

regionala överenskommelser.

Helsingforskonventionen

I motion U670 (mp), yrkande 2, föreslås att Sverige skall

verka för att Helsingforskonventionen utvecklas. I yrkande 7 i

samma motion föreslås att Helsingforskonventionens bestämmelser

skall vara bindande och inte endast utgöras av rekommendationer.

I yrkande 6 i motion U622 (c) föreslås att

Helsingforskonventionen skall kompletteras med samarbete på

naturvårdsområdet, som skydd för den biologiska mångfalden och

skyddsvärda områden.

Helsingforskommissionen (HELCOM)

I motion U622 (c), yrkande 6, föreslås också att

Helsingforskommissionens verksamhetsområde skall utvidgas på

följande sätt:

Miljöövervakningsprogrammet för Östersjön bör också gälla

floder och sjöar i direkt anslutning till Östersjön.

De baltiska republikerna skall ges fullvärdig representation i

HELCOM.

Deltagande av miljöorganisationerna som observatörer vid

HELCOMs olika möten skall bli möjligt.

Samarbetet mellan HELCOM och de olika nationella och

internationella finansieringsorganen skall utvidgas.

HELCOM-sekretariatet skall ges utökade resurser.

Regler bör införas i HELCOM för informations- och samrådsplikt

vid större miljöpåverkande projekt, syftande till lika

behandling av alla medlemsländerna i resp. länders domstolar.

I motion U670 (mp), yrkande 1, föreslås att HELCOM skall

fungera som bas för samordning av Östersjöländernas interna

miljölagstiftning. I yrkande 4 i samma motion föreslås att

HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och

vatten fastställs inom Helsingforskonventionens

tillämpningsområde. I motionens yrkande 5 föreslås att HELCOM

skall se till att varje Östersjöstat skall upprätta en

genomförandeplan som fastställs av HELCOM. I yrkande 6 föreslås

att genomförandeplanerna får rättsverkan och blir bindande

för Sverige och de övriga Östersjöstaterna. I yrkande 8 föreslås

att HELCOM fortlöpande skall övervaka tillämpningen av

konventionen.

Sjöfarten och miljön

I motion U12 (mp) föreslås att Sverige aktivt skall prioritera

internationellt miljöarbete för sjöfartens del.

Utskottet

Internationell havskonvention

Frågan om en global konvention till skydd för världshaven

behandlades i utskottets senaste betänkande om internationella

miljöfrågor (1990/91:UU2). Utskottet konstaterade i detta

betänkande att det i många avseenden fortfarande saknas en

heltäckande internationell reglering till skydd för den marina

miljön, samt att ett internationellt antagande av

havsrättskonventionens miljöbestämmelser vore en välkommen

utveckling. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska

länderna tagit initiativ i denna riktning. Konventionen

innehåller bestämmelser som reglerar andra ämnesområden med

anknytning till världshaven och återger många av de regler som

tidigare fastställts i de fyra s.k. Genèvekonventionerna från

1958 rörande det fria havet, fisket, territorialhavet och

kontinentalsockeln. Havsrättskonventionen undertecknades av

Sverige år 1982. Endast 43 stater, i huvudsak u-länder, har

ratificerat konventionen.

Som konstateras i propositionen har det internationella

miljöarbetet ökat kraftigt de senaste decennierna, även på det

marina området. Ett tiotal överenskommelser reglerar hanteringen

av föroreningarna i havsområden som berör Sverige och

Nordeuropa. Helsingforskonventionen reglerar skyddet i

Östersjöområdet, Pariskonventionen reglerar utsläpp från

landbaserade källor i Nordsjön och nordöstra Atlanten, medan

Oslokonventionen reglerar dumpning och förbränning av avfall

till havs i samma områden. Miljöministrarna i länderna runt

Nordsjön har hållit tre särskilda Nordsjökonferenser och därvid

enats om gemensamma åtgärdsprogram för att begränsa föroreningen

av Nordsjön. Dessutom finns en rad överenskommelser om mera

avgränsade vattenområden.

I september 1990 hölls på initiativ av de svenska och polska

regeringscheferna en särskild konferens i Ronneby på

regeringschefsnivå. Vid mötet uppnåddes enighet om målet att

återställa Östersjöns ekologiska balans. En arbetsgrupp har

bildats för att utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram baserat på

nationella program. Världsbanken och andra internationella

finansieringsinstitut deltar i detta arbete.

I fråga om det globala skyddet av den marina miljön finns en

konvention rörande dumpning av avfall i havet

(Londonkonventionen). Londonkonventionens parter har nyligen

fattat beslut om total avveckling av sådan dumpning. Vidare

finns en konvention inom internationella sjöfartsorganisationen

(IMO) om föroreningar från fartyg. Denna har förstärkts flera

gånger. För ett antal känsliga regionala havsområden finns

konventioner som täcker flera olika slags källor.

Utskottet konstaterar emellertid att den största belastningen

på den marina miljön kommer från källor på land. För sådana

källor saknas global reglering och de är även ofullständigt

behandlade i flera regionala konventioner. En intensiv

diskussion pågår därför inom den förberedande kommittén för 1992

års konferens om framtida åtgärder mot föroreningar och andra

skador på den marina miljön som härrör från källor på land. Ett

särskilt expertmöte i frågan hålls i Halifax i maj 1991. Sverige

har också tagit initiativet till att FNs miljöprogram skall ta

vid efter Halifaxmötet med sikte på mellanstatligt överenskomna

texter som skall kunna antas 1992. I diskussionerna ingår frågan

om en global konvention, och mycket talar för att en sådan blir

nödvändig.

Därmed får yrkande 6 i motion U624 (mp) anses besvarat.

Helsingforskonventionen

Utskottet konstaterar att arbete pågår med att revidera såväl

Helsingforskonventionen som Paris- och Oslokonventionerna. Ett

syfte med översynen av Helsingforskonventionen är att göra den

mer bindande. Regeringen konstaterar i propositionen dessutom

att det regionala konventionsarbetet för att skydda känsliga

havsområden behöver förstärkas. Utskottet förutsätter att

regeringen i sitt arbete tar hänsyn till den starka opinion som

finns i länderna kring Östersjön för ett stärkande av det

folkrättsliga skyddet för den regionala miljön.

Därmed får yrkandena 2 och 7 i motion U670 (mp) samt yrkande 6

(delvis) i motion U622 (c) anses vara besvarade.

Helsingforskommissionen

Utskottet konstaterar att det är naturligt att även

Helsingforskommissionens uppgifter ses över i samband med det

pågående arbetet med revideringen av Helsingforskonventionen.

Vid Ronnebykonferensen om Östersjön i september 1990 angavs som

mål att återställa Östersjöns ekologi. Detta innebär att det

tidigare målet för miljöarbetet kring Östersjön har utvidgats

från att endast reglera utsläpp av skadliga substanser till att

även omfatta miljöbelastningsgränser. Vid Ronnebykonferensen

tillsattes också en aktionsgrupp (task force) under svenskt

ordförandeskap. Med utgångspunkt från nationalrapporter och

särskilda konsultstudier skall aktionsgruppen fastställa en

särskild aktionsplan för Östersjön. De tre baltiska

regeringarna kommer att beredas tillfälle att nominera oberoende

experter till aktionsgruppens möten, vilket utskottet hälsar med

tillfredsställelse.

Utskottet utgår från att regeringen verkar för att

Helsingforskommissionens verksamhet är effektiv samt att

kommissionens sekretariat ges tillräckliga resurser. Enligt

utskottets åsikt torde det inte finnas några hinder för att även

miljöorganisationer skall kunna deltaga som observatörer i

Helsingforskommissionens möten, så länge den eftersträvade

effektiviteten kan upprätthållas. Organisationen Greenpeace

deltar redan i kommissionens möten.

Därmed får yrkande 6 (delvis) i motion U622 (c) och yrkande 8

i motion U670 (mp) anses vara besvarade.

Helsingforskommissionens verksamhetsmandat kan av

folkrättsliga skäl inte ges sådan omfattning att den inkräktar

på de suveräna staternas nationella lagstiftningsområden. De

enskilda staterna har av egen fri vilja anslutit sig till

konventionen. Eftersom konventionen i sig är bindande utgår

utskottet från att de berörda staterna anpassar sin lagstiftning

till de åtaganden man har gjort. Kravet att kommissionen skall

fungera som bas för samordning av Östersjöländernas interna

miljölagstiftning är, enligt utskottets mening, delvis redan

tillgodosett i det sätt kommissionen arbetar. Sverige och de

övriga berörda staterna är anslutna till fler konventioner som

direkt eller indirekt berör Östersjöregionens miljö. Att ge

Helsingforskommissionen en särställning i vad avser

Östersjöländernas miljölagstiftning förefaller enligt utskottet

inte rationellt.

Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U670 (mp).

De bindande kvalitetsnormer för luft och vatten som efterlyses

i yrkande 4 i motion U670 (mp) tillfredsställs enligt utskottet

genom de miljöbelastningsgränser som regeringen diskuterar i

propositionen och som Ronnebykonferensens länder eftersträvar.

Vissa föroreningar är emellertid gränsöverskridande och härrör

från länder som inte är anslutna till Helsingforskonventionen.

Arbetet i den ovan nämnda arbetsgruppen (task force) syftar

vidare till att etablera nationella genomförandeplaner för

nödvändiga miljöåtgärder i Östersjöländerna. Ett ministermöte

kommer under våren 1992 att närmare diskutera de

genomförandeplaner som har upprättats av de nationella

regeringarna.

Därmed får yrkandena 4, 5 och 6 i motion U670 (mp) anses

besvarade.

Sjöfarten och miljön

Den internationella sjöfartens förhållande till miljön

regleras främst via International Maritime Organization (IMO).

Även Helsingforskommissionens arbete är av stort värde. De mest

betydelsefulla konventionerna som gäller havsföroreningar är

MARPOL 73/78 och Helsingforskonventionen. Utanför dessa

regelsystem finns FNs havsrättskonvention som bl.a. innehåller

bestämmelser om vilka åtgärder enskilda länder får vidta inom

sjöfartsområdet. Konventionen innehåller också bestämmelser om

skydd för den marina miljön. Dessa internationella regelverk

medför att utrymmet för svenska särlösningar med högre krav för

sjöfarten är begränsat.

På inbjudan av IMO hölls i november 1990 en internationell

konferens i London om åtgärder mot oljeföroreningar i ett

globalt perspektiv. Vid konferensen enades länderna om en

konventionstext om beredskap för, samt insatser och samarbete

vid föroreningar genom oljeutsläpp. Arbetet med dessa frågor kan

resultera i en senare utvidgning av konventionen till att

omfatta även andra skadliga ämnen än olja. Sverige undertecknade

konventionen i april 1991.

Sjöfartens förhållande till miljön diskuteras inom ramen för

de marina frågorna vid förberedelsearbetet inför FNs konferens

om miljö och utveckling 1992.

Därmed får motion U12 (mp) anses vara besvarad.

Övriga Östersjöfrågor

Sammanfattning av motionerna

I motion 622 (c), yrkande 4, föreslås att Danmark, Finland,

Sverige och Tyskland bör inrikta sina insatser på följande

åtgärder:

Komplettering av befintliga reningsverk för att höja

fosforreningen och införa kväverening i åtminstone de större

verken.

Begränsning av läckaget av näringsämnen från jordbruket.

Bevarande av befintliga och restaurering av förstörda

våtmarker.

Främja miljövänliga transportsystem.

Avveckling av utsläppen av klororganiska föreningar från bl.a.

pappers- och massaindustrin.

Reningsinsatser för att minska utsläppen av tungmetaller.

I samma motions yrkande 5 föreslås att Sverige i

internationella förhandlingar bör följa en linje som, vad gäller

oljeutvinning i Östersjön, innebär att prospektering för

kartläggning av möjlig oljeutvinning bör kunna ske, samtidigt

som oljeutvinning i normal fall ej skall kunna äga rum, eftersom

riskerna är alltför stora.

I motion U670 (mp), yrkande 3, föreslås att lika stränga krav

på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga

Östersjöstater.

Utskottet

Frågan om tillförseln av fosfor och kväve i Östersjöområdet är

något som Ronnebykonferensens deltagarländer har att ta hänsyn

till när de strävar efter att återställa Östersjöns ekologi.

Utöver det samarbete som förekommer bland Ronnebykonferensens

deltagarländer finns sedan länge ett fungerande samarbete mellan

de nordiska länderna på miljöområdet, dels genom det utvecklade

samarbetet inom Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet, dels

genom att de nordiska staterna ofta agerar gemensamt i

internationella sammanhang. Det nordiska miljösamarbetet

institutionaliserades under Nordiska ministerrådet 1972, dvs.

samma år som FNs globala miljökonferens hölls i Stockholm. Det

kanske viktigaste resultatet av det nordiska samarbetet är den

nordiska miljöskyddskonvention som antogs 1974 och som trädde i

kraft 1976. Genom konventionen likställdes grannländernas

miljöskyddsintressen med det egna landets vid prövning av

tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Luft- och havsföroreningar

har diskuterats intensivt inom ramen för det nordiska

samarbetet. Som ett resultat av dessa diskussioner har ett

nordiskt program mot havsföroreningar antagits.

Utskottet konstaterar vad gäller restaurering och bevaring av

våtmarker att Sverige sedan år 1974 är anslutet till den s.k.

våtmarkskonventionen. Syftet med konventionen är att hindra

förstörelsen av våtmarkerna. Definitionen av våtmark är vid och

innefattar även vissa grunda sjöar och havsområden. Till

konventionen hör en lista över särskilt värdefulla våtmarker av

internationell betydelse (den s.k. CW-listan, "Convention of

Wetlands of International Importance, especially as Waterfowl

Habitat", "Konventionen om våtmarker av internationell

betydelse, i synnerhet som boplatser för vattenfåglar"). De

avtalsslutande parterna förbinder sig att särskilt slå vakt om

dessa områden. I Sverige finns ett trettiotal områden,

tillsammans omfattande ca 400 000 hektar, på denna lista.

Vad avser främjandet av miljövänliga transportsystem är

Sverige aktivt i en rad internationella fora. Inom Nordiska

ministerrådet samverkar de nordiska ländernas regeringar i

arbetet med trafikens miljöfrågor. Nordiska ämbetsmannakommittén

för transportfrågor, Nordiska ämbetsmannakommittén för

miljöfrågor och Nordiska ämbetsmannakommittén för energifrågor

arbetar alla med detta ämnesområde. Sverige har också använt

sitt medlemskap i OECD för att där främja en sund utveckling i

dessa frågor. I den permanenta europeiska

transportministerkonferensen, CEMT, har Sverige verkat aktivt.

Sverige hade under 1990 ordförandeskapet i organisationen. EGs

arbete för en gemensam transportmarknad fr.o.m. år 1993 berör

också Sverige. Inom ramen för EES-förhandlingarna pågår

överväganden om att utforma handlingsprogram för arbetet inom

trafikmiljöområdet. Sverige medverkar också i ECEs (FNs

regionala organ för Europa) arbete. Inom ramen för ECE har bl.a.

internationella överenskommelser om reduktion av svavel- och

kväveoxidutsläpp träffats. En särskild arbetsgrupp för miljö och

transporter kommer att tillsättas under 1991.

Utskottet konstaterar att det inom ramen för

Helsingforskommissionen också finns rekommendationer om

utsläppsbegränsningar vid oljeutvinning i Östersjön.

Överenskommelsen förutsätter att en eventuell framtida

oljeutvinning sker genom att både olja och produktionsvatten via

rörledningar förs i land och renas där. För oljeutvinning i

Nordsjön är kraven betydligt mindre långtgående.

Utskottet anser det vara självklart att Sverige genom

internationella överenskommelser strävar efter att bästa

tillgängliga teknologi skall användas i samtliga Östersjöstater.

Med det ovan anförda får yrkandena 4 och 5 i motion U622 (c)

samt yrkande 3 i motion U670 anses vara besvarade.

Miljö och bistånd

Sammanfattning av motionerna

I motion U6 (v), yrkande 1, föreslås att utförda

miljökonsekvensbeskrivningar skall vara villkor för att

Sverige skall medverka till lån eller bidrag genom de

internationella finansieringsorganen till Sovjetunionen och

övriga Östeuropa.

I yrkande 2 i samma motion föreslås att Sverige med hjälp av

sovjetiska forskare och internationella undersökningar

ytterligare skall bygga upp kunskapen om miljöproblemen i

Sovjetunionen.

I yrkande 3 i motionen föreslås ett ökat utbyte av

forskarstuderande mellan Sverige och Sovjetunionen samt ökade

kontakter mellan svenska och sovjetiska miljöorganisationer.

I yrkande 4 i samma motion föreslås att riksdagen anslår ett

projektanslag på 25 milj.kr. för budgetåret 1991/92 till

kommuner som bedriver vänortssamarbete med Sovjetunionen och

övriga Östeuropa. I motionens yrkande 6 föreslås att riksdagen

till programmet för samarbete med Öst- och Centraleuropa för

budgetåret 1991/92 anvisar 100 milj.kr. utöver vad regeringen

föreslagit.

I motion U8 (mp) föreslås att ett kursprogram avseende ett

reningsverk vid Stensunds folkhögskola utarbetas.

I motion U9 (v), yrkande 1, föreslås att Sverige vid såväl

bilateral som multilateral biståndsgivning bör verka för att de

nya beräkningssätten för ekonomisk utveckling, HDI (FNs "Human

Development Index") och ISEW ("Index of Sustainable Economic

Welfare"), skall bli avgörande i de beslut som tas.

I yrkande 6 i samma motion föreslås att Sverige i bilaterala

och multilaterala biståndssammanhang verkar för att u-länderna

ges teknisk hjälp att utveckla sin energieffektivitet.

I motionens yrkande 8 föreslås att regeringen i FN och andra

internationella fora tar initiativ till att allt internationellt

bistånd skall vara miljöprövat.

I motionens yrkande 11 föreslås att Sverige utvecklar sitt

stöd till rörelser och organisationer i tredje världen som

kämpar mot miljöförstöringen och för rätten till mark och mat.

I motion U622 (c), yrkande 2, föreslås att Sverige skall verka

för tekniköverföring som leder till att industri- och

energiproduktionen i Östeuropa utförs med apparatur som är

miljövänlig.

Utskottet

Utskottet konstaterar att miljöaspekterna integreras alltmer i

utvecklingssamarbetet. Detta gäller inte minst det

landprogrammerade biståndet. Ett komplement härtill utgör

anslagsposterna för särskilda miljöinsatser. I det bilaterala

forskningssamarbetet med u-länderna har Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC) en central roll. I styrelsens arbete

utgör kopplingen till miljön en central roll. Ett av

huvudområdena för SARECs insatser på miljöområdet har varit det

särskilda programmet för forskning om skog och miljö. Enligt

propositionen har regeringen för avsikt att aktivt verka för att

få till stånd ökade resursöverföringar genom FN-systemet och för

att effektivisera FNs arbete på miljö- och utvecklingsområdet.

De internationella finansinstitutionerna ägnar miljöfrågorna

allt större uppmärksamhet. För Världsbankens del har

miljöinsatser i allt högre grad kommit att integreras i bankens

reguljära projektlångivning. Banken utvecklar också övergripande

miljöstrategier för enskilda länder. 1990 publicerade banken för

första gången en årsrapport om miljön. Även de regionala

bankerna bygger för närvarande upp en betydande kapacitet för

att systematiskt integrera miljöhänsyn i sin verksamhet.

Utskottet utgår från att regeringen aktivt driver dessa frågor i

de internationella finansieringsinstitutionerna.

Utskottet anser att miljökonsekvensbeskrivningar borde fylla

en viktig funktion även i de internationella

finansieringsinstitutionerna. Att på detta stadium i likhet med

vissa av motionärerna kräva att lån- och kreditgivning till

Sovjetunionen och övriga Östeuropa generellt endast kan ske på

villkor av sådana miljökonsekvensbeskrivningar vore dock enligt

utskottets mening att ställa alltför kategoriska krav. Däremot

bör regeringen självklart verka för att miljöhänsyn får största

möjliga utrymme i dessa institutioner.

Regeringen säger i propositionen bl.a. att det internationella

samarbetet successivt bör utvecklas. Detta inkluderar det

bilaterala samarbetet med Öst- och Centraleuropa. I anslaget för

Visst internationellt samarbete ingår en ny post avsedd för

bidrag till svenska ideella miljöorganisationers internationella

verksamhet. Utskottet stöder i detta avseende regeringens

ambition.

Därmed avstyrks yrkandena 4 och 6 i motion U6 (v). Yrkandena 1

i motion U6 (v) samt yrkandena 6, 8 och 11 i motion U9 (v) får

med det ovan anförda anses vara besvarade. Motion U8 (mp)

avstyrks med hänvisning till att motionen rör ett ärende som

inte skall behandlas av riksdagen. Riksdagen kan inte diktera

villkor för folkhögskolorna, som äger full frihet att själva

utarbeta sina kursprogram.

Som konstateras i propositionen förutsätter en förbättrad

miljö i Central- och Östeuropa en genomgripande ekonomisk

omstrukturering. För att underlätta denna ges ett omfattande

stöd från OECD-länderna. Stödet samordnas inom den s.k. G

24-gruppen. Miljöstödet består av både multilaterala och

bilaterala insatser. De multilaterala insatserna sker främst

genom Världsbanken och den nyligen tillskapade Europeiska

utvecklingsbanken. De bilaterala insatserna är talrika och

mångskiftande. Parallellt med dessa stödinsatser fortgår

samarbetet inom de olika konventionerna för miljöskydd.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att en rad nordiska

miljöinsatser görs i förhållande till Öst- och Centraleuropa.

Det nordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO, som grundades

1990, finansierar s.k. joint ventures av nordiskt miljöintresse.

Nordiska ministerrådet har beviljat 27,5 miljoner DKK för åren

1990--92 till Nordiska projektexportfonden för användning

inom miljöområdet, och Ministerrådets miljöforskningsprogram

innehåller flera åtgärdsförslag vad gäller samarbetet med

Östeuropa. Nordiska investeringsbankens låneram för

projektinvesteringslån har vidare höjts från 700 miljoner till 1

miljard SDR vad avser miljöprojekt.

I de samlade insatser som görs för Öst- och Centraleuropa från

svensk sida är det naturligt att Sverige strävar efter att öka

kunskapen om förhållandena i de berörda länderna och det

ömsesidiga erfarenhetsutbytet. Det är vidare självklart att

Sverige inom ramen för de insatser som görs till industri- och

energiproduktionen i de aktuella länderna strävar efter att den

apparatur som används är miljövänlig.

Därmed får yrkandena 2 och 3 i motion U6 (v) samt yrkande 2 i

motion U622 (c) anses vara besvarade.

Utskottet konstaterar vidare att ett av de grundläggande mål

Sverige har för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de

fattiga folkens levnadsnivå. Detta innebär att biståndet bl.a.

skall bidra till u-ländernas resurstillväxt. Att i bedömningen

av denna tillväxt, i likhet med vissa av motionärerna, överge

bruttonationalprodukten som användbart mätinstrument skulle inte

vara ändamålsenligt. Utskottet instämmer emellertid i

motionärernas syn på vikten av kompletterande mätinstrument som

exempelvis HDI och ISEW. Analyser av u-ländernas ekonomiska och

sociala utveckling tjänar på att dessa faktorer används som

komplement i bedömningen.

Därmed får yrkande 1 i motion U9 (v) anses vara besvarat.

Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 3 i motion U9 (v) föreslås att Sverige tar initiativ

i Världsbanken för en låneinriktning som innebär att betoning

sker på lokala projekt som lägger grund för en bärkraftig

utveckling. Enligt motionärerna satsar Världsbanken alltför

mycket på kapitalintensiva projekt som innebär kraftiga

miljöpåfrestningar.

I yrkande 4 i samma motion föreslås att inget svenskt stöd

skall utbetalas till de nya miljöfonderna (Global Environment

Facility och fonden inom ramen för Montrealprotokollet) så länge

Världsbanken inte reformeras. I stället bör motsvarande anslag

gå till UNEP och UNDP.

I motion U622 (c), yrkande 1, föreslås att miljökompetensen i

utvecklingsbankerna bör höjas.

Utskottet

Utskottet fäster, som tidigare konstaterats i betänkandet,

stor vikt vid att miljöaspekterna uppmärksammas i

utvecklingsbankernas arbete. Enligt utskottets uppfattning har

en avsevärd förbättring skett. Exempelvis har Världsbanken

avsevärt ökat antalet anställda som är engagerade i enbart

miljöfrågor. Arbetet med miljöfrågor integreras alltmer i

bankens ekonomiska och sektoriella arbete. En stor del av

miljöarbetet sker inom de enskilda landbyråerna. De enheter som

efter omorganisationen av banken har särskilt ansvar för

miljöpolitiska frågor är miljöavdelningen (Environment

Department) och de särskilda miljöenheterna (Environment

Divisions) i de regionala kontoren. Miljöavdelningen hade mot

slutet av 1990 24 anställda på högre tjänstemannanivå samt 8

särskilda konsulter. De regionala miljöenheterna hade

tillsammans 30 högre tjänstemän och 15 konsulter. Enligt

Världsbankens årsbok om miljön 1990 (den första) kommer bankens

hänsyn till miljöfrågor att öka genom medvetna och intensiva

satsningar på personalutveckling. Den europeiska

utvecklingsbankens kompetens när det gäller miljöfrågor är väl

tillgodosedd. Sverige arbetar kontinuerligt för att de

kapitalintensiva projektens miljöeffekter uppmärksammas i

utvecklingsbankerna. Regeringen har i propositionen också

understrukit miljökonsekvensbeskrivningarnas betydelse.

En stor del av Världsbankens arbete är av nödvändighet inte

offentligt. En viktig anledning till denna konfidentiella

arbetsprincip är att hänsyn måste tas till den nationella

integriteten hos de i projekten engagerade staterna. Utskottet

finner ingen anledning att kräva en ändring av bankens

administrativa rutiner.

Utskottet delar inte vissa av motionärernas uppfattning att

anslag till de nya miljöfonderna skall undanhållas så länge som

Världsbanken inte har "reformerats". Dels spelar fonderna en

angelägen roll, dels måste Sverige stå fast vid sina åtaganden.

Därmed avstyrks yrkande 4 i motion U9 (v). Yrkande 3 i motion

U9 (v) och yrkande 1 i motion U622 (c) får med det ovan anförda

anses besvarade.

Skuldbyten

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 2 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i sitt

bilaterala och multilaterala bistånd borde ta initiativ till

"byten av skuld mot natur", i enlighet med vad den amerikanske

biologen Thomas Lovejoy har föreslagit. Motionärerna nämner som

exempel på tidigare utförda byten Nederländernas köp av viss del

av Costa Ricas skuld i utbyte mot lokala investeringar i

återplantering av skog, skötsel av avrinningsområden och

markbevarande insatser.

Liknande förslag presenteras i yrkandena 3 och 4 i motion U214

(fp). Motionärerna argumenterar bl.a. att regeringen bör föreslå

regler som möjliggör för exportkreditnämnden att under vissa

förutsättningar sälja skuldandelar och att möjligheterna att

medverka till sådana miljösatsningar prövas inom ramen för den

s.k. Parisklubben.

Utskottet

Frågan om skuldbyten behandlades i utskottets senaste

betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2). Frågan

har också behandlats i tidigare betänkanden (1989/90:UU7 och

1989/90:UU16). I utskottets senaste betänkande konstaterades att

det genomförts framgångsrika projekt av detta slag, bl.a. ett

SIDA-projekt i Costa Rica där SIDA med utnyttjande av

konvertering av privata fordringar genomfört ett

miljövårdsprojekt. Samtidigt konstaterades emellertid att en rad

förutsättningar måste vara uppfyllda för att önskvärd effekt

skall uppnås med en omvandling av en skuld i utländsk valuta

till lokal valuta i syfte att utnyttjas för angelägna projekt på

exempelvis miljövårdsområdet.

I detta perspektiv var det utskottets mening att

"debt-environment-swaps" knappast kan bli ett huvudmedel vare

sig för att lösa skuldkrisen eller miljöproblemen i u-länder

eller östländer. I det enskilda fallet kan dylika insatser

däremot ha positiva effekter, inte minst genom engagemang från

frivilliga organisationers sida. Skuldbyten kan därför för vissa

situationer vara en av flera alternativa metoder att tillföra

finansiering och därmed ha en positiv betydelse.

Utskottet konstaterade samtidigt vad gäller samarbetet inom

Parisklubben att Sverige stöder Parisklubben i dess strävan

att genom multilateralt samarbete framförhandla en skuldlättnad

som är anpassad till det enskilda skuldlandets betalningsförmåga

samt att tillförsäkra olika kreditorer en rättvis andel av de

betalningar som skuldlandet gör. Utskottet yttrade vidare att

Parisklubben hittills har tagit avstånd från tanken att

konvertera offentliga fordringar, men att diskussioner nu har

börjat föras om för- och nackdelar med denna typ av

transaktioner. Utskottet fann det angeläget att Sverige deltar

aktivt och konstruktivt i dessa diskussioner.

Sedan utskottet senast behandlade denna fråga har ingenting

skett som föranleder en ändring av utskottets ställningstagande.

Därmed får yrkande 2 i motion U9 (v) samt yrkandena 3 och 4 i

motion U214 (fp) anses besvarade.

Internationella miljöfonder

Sammanfattning av motionerna

I motion U214 (fp), yrkande 1, föreslås att en global

miljöfond bör inrättas för att möta miljöhoten i tredje världen.

I motion U220 (c), yrkande 1, föreslås på liknande sätt att en

global miljöfond skall inrättas.

I motion U525 (mp), yrkande 4, föreslås att riksdagen anvisar

1 miljard kronor till en särskild miljöfond för internationell

solidaritet. I motion U624 (mp), yrkande 11, föreslås att 1

miljard kronor även anvisas till en utomeuropeisk miljöfond.

Utskottet

Utskottet konstaterar att Världsbanken tillsammans med UNEP

och UNDP utarbetat förslag om en särskild miljöfond, den s.k.

Global Environment Facility, för att finansiera åtgärder i

u-länderna mot globala miljöproblem. Fonden kommer under en

första treårsperiod troligen att omfatta drygt 1 miljard USD.

Det svenska bidraget kommer enligt propositionen sannolikt att

uppgå till omkring 50 milj.kr. per år. Som tidigare påpekats i

betänkandet har också en särskild fond upprättats inom ramen för

Montrealprotokollet.

Frågan om att inrätta en europeisk miljöfond har också väckts

av Sverige i FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE).

Alltsedan förslaget presenterades i ECEs miljö- och

vattenkommitté i februari 1989 har Sverige sökt stöd för

inrättandet av en sådan fond. Förslaget har behandlats vid flera

sessioner, senast i februari 1991 i Esbo, Finland. Vissa

delegationer är fortsatt skeptiska mot den föreslagna formen för

överföring av resurser. Vid årets session med ECEs miljö- och

vattenkommitté konstaterades emellertid att målsättningen med

det svenska förslaget om att inrätta en europeisk miljöfond

delvis uppfyllts genom det omfattande finansiella stöd till

Östeuropa som kommit i gång. ECE kommer fortsättningsvis att

följa utvecklingen av det finansiella samarbetet och

samordningen av detta genom G24-gruppen.

Något finansiellt utrymme att utöver de hittills gjorda

insatserna och åtagandena anslå 1 miljard kronor vardera till

etablerandet av en europeisk resp. en utomeuropeisk miljöfond

torde enligt utskottets mening ej finnas.

Därmed avstyrks yrkandena 1 i motion U220 (c), 4 i motion U525

(mp) och 11 i motion U624 (mp). Yrkande 1 i motion U214 (fp) får

med det ovan anförda anses besvarat.

FN och miljön

Sammanfattning av motionerna

I motion U259 (v), yrkande 8, föreslås att Sverige bör verka

för ökat internationellt samarbete kring frågor som rör

bioteknik. I yrkande 9 i samma motion föreslås att Sverige skall

verka för ett ökat internationellt engagemang för att bevara den

biologiska mångfalden. I motion 604 (m) föreslås att Sverige vid

FNs konferens om miljö och utveckling 1992 skall prioritera

klimatvårdsfrågor samt frågor som rör skyddet av den biologiska

mångfalden. I motion U624 (mp), yrkande 3, föreslås att Sverige

inom FN skall verka för att en konvention om fri information om

uppgifter som rör miljön upprättas. I yrkande 4 i samma motion

föreslås att Sverige inom FN skall verka för att etablerade

miljöorganisationer får observatörsstatus i de internationella

konventionernas kommissioner. I motion U642 (mp), yrkande 2,

föreslås att Sverige borde ta upp frågan om inrättandet av ett

FN-miljöråd vid FNs konferens om miljö och utveckling 1992. I

yrkande 1 i motion U664 (c) föreslås att Sverige i

internationella organ, exempelvis FN, skall föreslå en genomgång

av effekterna på barn i skadliga miljöer av olika föroreningar

och gifter. I yrkande 2 i samma motion föreslås att regeringen

bör ge i uppdrag till något miljöinstitut eller någon

forskningsinstitution att studera barnens situation i särskilt

utsatta områden, exempelvis Baltikum. I motion U669 (c) föreslås

att Sverige arbetar för att föra upp biltrafikens bränsle- och

avgasfrågor till "miljöbeslut" på FN-konferensen i Rio de

Janeiro.

Utskottet

Som tidigare konstaterats i betänkandet är frågan om den

biologiska mångfalden något som prioriteras i förberedelserna

inför FNs konferens om miljö och utveckling 1992.

Konventionsförhandlingar om biologisk mångfald och bioteknik

pågår redan i UNEPs regi. Sverige har en aktiv roll i dessa

förhandlingar. Enligt svensk uppfattning borde de biotekniska

frågorna utgöra en integrerad del av den eftersträvade

konventionen.

Regeringen har i propositionen uttryckt meningen att

målsättningen i denna konvention borde vara att genom praktiskt

arbete konkretisera kopplingen mellan bevarande och nyttjande av

biologisk mångfald. Konventionen bör, enligt regeringens

uppfattning, ha till syfte att stödja forskning på detta område,

att samla och sprida kunskaper och att verka för ett konkret

hänsynstagande och en ekologisk anpassning av olika verksamheter

som påverkar den biologiska mångfalden. Regeringen anser därför

att konventionen bör ta sin utgångspunkt i nationella

aktionsplaner för naturvård. Detta bör regelbundet redovisas

till konventionens parter för granskning. Målsättningen är att

avsluta förhandlingsarbetet till år 1992. Utskottet ställer sig

bakom denna inriktning av arbetet.

Utskottet konstaterar att Sverige genom att ansluta sig till

en rad konventioner på naturvårdsområdet har förbundit sig att

skydda djur- och växtarter och deras livsmiljöer. Den europeiska

naturskyddskonventionen (Bernkonventionen) syftar till att

skydda europeiska arter av vilda djur och växter och deras

levnadsområden. Bonnkonventionen har till syfte att skydda

djurarter som korsar nationella gränser. Konventionen

föreskriver i princip ett totalt förbud mot att fånga eller döda

vissa hotade arter, vilka uppräknas i en bilaga till

konventionen. Den tidigare nämnda konventionen om skydd av

våtmarker (Ramsarkonventionen) syftar till att skydda våtmarker

globalt, särskilt som levnadsområden för vattenfåglar.

Washingtonkonventionen reglerar den internationella handeln med

utrotningshotade växt- och djurarter. Konventionerna har medfört

ett bättre och integrerat kunskapsutbyte mellan de

avtalsslutande staterna.

Frågan om en konvention om klimatförändringar har som tidigare

påpekats i betänkandet hög prioritet i Sveriges

förberedelsearbete inför FNs konferens om miljö och utveckling

1992. I detta arbete ingår som en naturlig komponent

bilavgasernas effekt på den globala miljön. Utskottet

förutsätter att även andra miljöaspekter än avgasernas

klimateffekter behandlas i det globala sammanhanget.

Med det ovan anförda får yrkandena 8 och 9 i motion U259 (v),

motion U604 (m) samt motion U669 (c) anses besvarade.

Utskottet delar den oro som vissa av motionärerna uttrycker

för skadliga substansers inverkan på världens barn. Som

motionärerna påpekar kan dålig miljö ge upphov till undernäring,

sjukdomar och handikapp. Detta strider mot barnkonventionens

anda. De skadliga effekterna av miljöförstöring på barnen

understryker ytterligare de akuta behoven av varaktiga och

hållbara lösningar på jordens miljöproblem. Utskottet utgår från

att regeringen, som varit drivande i arbetet med

barnkonventionens upprättande, tar särskild hänsyn till dessa

frågor.

Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U664 (c) anses

besvarade.

Frågan om organisatoriska förändringar av FN i syfte att

stärka organisationens bevakning och skötsel av miljöfrågorna

kommer att diskuteras vid FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992.

Utskottet konstaterar att en rad FN-organisationer har engagerat

sig på miljöområdet, delvis som ett resultat av

Brundtlandkommissionens arbete. Under 1980-talet har de globala

miljöfrågorna uppmärksammats på ett tydligare sätt än tidigare

och FNs miljöstyrelse UNEP har kommit att spela en alltmer

central roll. Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att

Sverige verkar för att UNEP stärks ytterligare för att spela en

framträdande roll i det internationella miljöarbetet. UNEP bör

även i fortsättningen samordna de globala mätsystemen för

miljöförändringar, och funktionen att värdera data och risker

bör förstärkas. UNEP har också en självklar roll i det normativa

arbetet, dvs. arbetet för att få till stånd internationella

överenskommelser och riktlinjer, samt för att styra det globala

miljösamarbetet. Även om övriga FN-organ måste ta sitt ansvar

för att integrera miljön i verksamheten anser utskottet att UNEP

också i fortsättningen behövs för att katalytiskt påverka

arbetet och för att biträda vid den nödvändiga samordningen.

Utskottet anser att förslaget om ett särskilt miljöråd i FN

inte tillräckligt tar hänsyn till FNs stadga och säkerhetsrådets

verkliga roll. Om internationella miljökatastrofer når sådana

proportioner att de hotar den internationella freden och

säkerheten kan frågorna väckas i säkerhetsrådet. Idén, som bl.a.

har väckts inom ramen för Brundtlandkommissionens arbete, är

emellertid värd att diskutera. Utskottet anser att det är en

rimlig begäran att frågan behandlas i förberedelsearbetet för

FNs konferens om miljö och utveckling 1992.

Därmed får yrkande 2 i motion U642 (mp) anses besvarat.

Frågan om fri information om uppgifter som rör miljön har

tidigare behandlats av utskottet. I utskottets senaste

betänkande om internationella miljöfrågor konstaterades att "en

förutsättning för att det internationella rättssystemet skall

bli effektivt är att det finns en fri och öppen information om

de olika ländernas åtgärder och avsaknad av åtgärder. Frågan har

tagits upp inom Nordiska rådet ... och vid miljömötet i Bergen.

-- -- -- Utskottet utgår från att regeringen fortsatt driver

denna fråga."

Utskottet finner ingen anledning att ändra sin uppfattning i

denna fråga.

Därmed får yrkande 3 i motion U624 (mp) anses besvarat.

Frågan om observatörsstatus för etablerade miljöorganisationer

i internationella konventioners kommissioner har också nyligen

behandlats av utskottet. I ovan citerade betänkande yttrade

utskottet att det delade motionärernas uppfattning att detta var

en rimlig begäran. Enligt vad utskottet har erfarit har stora

framsteg gjorts för att s.k. NGOs (non-governmental

organizations) skall kunna ackrediteras vid den förberedande

kommitténs för FN-konferensen möten. Samtliga NGOs som hittills

har ansökt om ackreditering har bedömts motsvara de kriterier

som uppställts.

Därmed får yrkande 4 i motion U624 (mp) anses besvarat.

Miljö och rättsliga/administrativa frågor

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 2 i motion U11 (c) föreslås en förstärkning av

miljöbevakningen vid Sveriges ambassader. I motion U504 (m),

yrkande 4, föreslås att EEA (European Environment Agency) skall

förstärkas och även få i uppgift att direkt kontrollera hur de

olika medlemsländerna uppfyller EGs miljödirektiv. I motion U510

(mp), yrkande 5, föreslås att Sverige bör ta initiativ till

inrättandet av en alleuropeisk miljömyndighet enligt de

riktlinjer som fastlades vid det alleuropeiska miljömötet i Wien

1990. I yrkande 2 i motion U624 (mp) föreslås att samtliga

internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö-

och naturvårdens område skall få sin motsvarighet i den

nationella rätten. I motion U670 (mp), yrkande 9, föreslås att

den internationella rätten skall kompletteras med

efterlevnadskontroll och med påföljder för fördragsbrott.

Utskottet

Regeringen förklarar i propositionen att två nya

miljöattachétjänster skall inrättas, varav en vid den svenska

EG-delegationen i Bryssel. Miljöattachétjänsten i Bryssel, som

redan under våren 1991 har tillsatts, kommer att vara ansvarig

för den miljöpolitiska bevakningen vid den svenska

EG-delegationen. Den andra miljöattachétjänsten kommer att

inrättas senare, och bör enligt utredningen om Sveriges

internationella miljösamarbete tillsättas i första hand i

Tyskland. Miljöattachéerna kommer att ha ett nära samarbete med

de tekniska attachéerna som har ett ansvar för den miljötekniska

bevakningen. Regeringen avser också göra en översyn av hur

utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i

miljöarbetet.

Därmed får yrkande 2 i motion U11 (c) anses besvarat.

Frågan om Sveriges medlemskap i EEA (European Environment

Agency) har nyligen behandlats av utskottet. I betänkande

1990/91:UU2 konstaterade utskottet att såväl Sverige som de

övriga EFTA-länderna eftersträvar medlemskap i EEA. I

propositionen konstateras att det är ett svenskt intresse att

ett samspel sker mellan EEA och det svenska nationella

övervakningssystemet. Utskottet förutsätter att de fortsatta

förhandlingarna sker med den skyndsamhet som situationen kräver.

Frågan om efterlevnadskontroll är en naturlig del av de pågående

förhandlingarna.

Utskottet anser att behovet av en alleuropeisk miljömyndighet

bör ses i ljuset av de myndigheter och organ som redan finns i

Europa. Vissa frågor, som exempelvis natur- och markvård kan

behöva hanteras enhetligt, men enligt utskottets mening är det i

dagsläget mera angeläget och realistiskt att redan existerande

myndigheter och organ effektiviseras än att en alleuropeisk

miljömyndighet skapas. Skapandet av EEA kan komma att fylla

vissa av de behov motionärerna pekar på.

Därmed får yrkandena 4 i motion U504 (m), 5 i motion U510 (mp)

och 9 i motion U670 (mp) anses besvarade.

Förhållandet mellan internationella miljökonventioner och den

nationella rätten har också nyligen behandlats av utskottet.

Utskottet konstaterar att i vissa länder ett internationellt

avtal automatiskt utgör en del av den interna rättsordningen så

snart det har trätt i kraft. Folkrättsligt tillämpar sådana

länder det s.k. monistiska systemet. För Sverige och många andra

länder, däribland de övriga nordiska, vilka har en dualistisk

rättsordning, krävs däremot en nationell rättsakt varigenom

avtalets regler införlivats med den interna rättsordningen för

att reglerna skall bli tillämpliga på nationell nivå. När en

överenskommelse skall införlivas med den nationella rätten

används i Sverige huvudsakligen den s.k. transformationsmetoden

(till skillnad mot inkorporering). Vid transformation omarbetas

de delar av den internationella överenskommelsen som behöver

införlivas med svensk rätt till svensk författningstext.

Transformationsprincipen kan enligt propositionen leda till

vissa svårigheter att känna igen de internationella åtagandena i

den svenska lagstiftningen. Förhållandet mellan den svenska

miljölagstiftningen och internationella åtaganden aktualiseras

genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande

till EG.

Därmed får yrkande 2 i motion U624 (mp) anses besvarat.

Polarområdena

Sammanfattning av motionerna

I motion U10 (m), yrkande 3, föreslås att Sverige bör verka

för ett långtgående skydd av Antarktis, som syftar till att

området får ställning som världsnaturpark. I yrkande 1 i motion

U11 (c) föreslås likaledes att Sverige i det internationella

naturvårdsarbetet skall verka för att Antarktis förklaras som

naturpark. I motion U605 (fp) föreslås att Sverige driver på

förhandlingarna med Sovjetunionen för att få till stånd en

minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på

Kolahalvön. I motion U624, yrkande 7, föreslås att Sverige skall

verka för att Antarktis görs till världspark och omfattas av en

skyddskonvention. I yrkande 8 i samma motion föreslås att

Sverige inte skall ratificera Mineralkonventionen. I motionens

yrkande 9 föreslås att Sverige skall verka för att en

internationell konvention upprättas som reglerar all mänsklig

påverkan i Arktis.

Utskottet

Polarområdena behandlades nyligen i utskottets senaste

betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2). I

betänkandet konstaterades bl.a. att utskottet delade den oro

inför en miljöförstörande exploatering som hotar de känsliga och

för den globala forskningen omistliga resurser som utgörs av

jordklotets båda isklädda poler. Denna syn framfördes även i ett

särskilt betänkande om Antarktis (1989/90:UU4).

Utskottet konstaterade också att en ratificering av

mineralkonventionen saknar aktualitet för svensk del: "Det

svenska intresset för mineralkonventionen har aldrig varit

förknippat med mineralutvinning utan med en strävan att uppnå

ett så rigoröst skydd för Antarktis miljö som möjligt.

Mineralkonventionen var ett första steg för att hejda en

exploatering av Antarktis. Utskottet ser det som naturligt att

Sverige nu eftersträvar ett mer långsiktigt skydd."

(1990/91:UU2).

Förhandlingar om ett särskilt miljöskyddsinstrument för

Antarktis har efter särskilda möten i Chile i november--december

1990 och i april 1991 i Madrid lett till en överenskommelse om

förbud mot gruvdrift och oljeutvinning i Antarktis under en

period av 50 år. Utskottet anser att detta är en glädjande

utveckling. Sverige bör arbeta för att detta instrument ger ett

så starkt skydd som möjligt för miljön i Antarktis.

Mineralutvinning i området bör enligt utskottets mening

förbjudas. Tanken på att förklara Antarktis som en

världsnaturpark bör enligt utskottet beaktas i det fortsatta

arbetet med detta miljöinstrument.

Utskottet konstaterar att det sedan hösten 1989 pågår

överläggningar om Arktis miljö inom ramen för den s.k.

Rovaniemiprocessen. Denna syftar till att åstadkomma ett

intensifierat samarbete för att skydda den arktiska miljön. En

strategi för miljöskydd i Arktis avses bli antagen vid ett möte

på ministernivå i Rovaniemi i juni 1991. I det fortsatta arbetet

på att skydda den arktiska miljön kommer också särskild hänsyn

att behöva tas till urbefolkningens hälsa samt ekonomiska,

sociala och kulturella behov och värderingar.

Inom ramen för Rovaniemiprocessen har en kartläggning av

konventioner som berör den arktiska miljön gjorts. Ett stort

antal konventioner, deklarationer och avtal bidrar helt eller

delvis till att skydda Arktis. I det fortsatta arbetet är

avsikten att undersöka i vilken utsträckning existerande

konventioner kan förstärkas eller utvidgas samt i vilken mån ett

särskilt avtal för miljöskydd i Arktis behövs. Målsättningen bör

enligt utskottet vara att finna det mest effektiva sättet att

skydda Arktis. Det är i sammanhanget viktigt att ha i åtanke att

miljöproblemen i Arktis till stor del har sitt ursprung i källor

utanför regionen. Av den anledningen är miljösamarbete i bredare

fora nödvändigt.

Deltagande länder i Rovaniemiprocessen är de fem nordiska

länderna samt Canada, Sovjetunionen och USA. Dessutom inbjuds

observatörer från Polen, Storbritannien, Tyskland, ECE, ICC

(inuiternas organisation) och Nordiska samerådet.

Vad gäller miljöföroreningarna på Kolahalvön kommer det

arktiska samarbetet inom ramen för Rovaniemiprocessen på längre

sikt även att kunna påverka miljöproblem av det slag som råder

där. En gemensam svensk-norsk-finsk arbetsgrupp har lämnat

förslag till Sovjetunionen om metoder att minska utsläppen av

främst svavel från de sovjetiska nickelsmältverken på

Kolahalvön. Arbetsgruppen överlämnade i november 1990 till den

sovjetiska sidan ett förslag till finansiering av de nödvändiga

åtgärderna och textförslag till ett protokoll för de fyra

berörda staterna. Sverige är berett att bidra till finansiering

på kommersiella villkor. Hittills har ingen reaktion kommit från

de sovjetiska myndigheterna på arbetsgruppens förslag.

Utrikesdepartementets handelsavdelning bevakar frågan.

Att de nordiska regeringarna fäster stor vikt vid miljön i

Arktis har tidigare också tagit sig uttryck i starka gemensamma

markeringar mot planerade provsprängningar på Novaja Zemlja.

Därmed får yrkandena 3 i motion U10 (m) och 1 i motion U11

(c), motion 605 (fp) samt yrkandena 7, 8 och 9 i motion U624

(mp) anses besvarade.

Stärkande av miljöskyddet

Sammanfattning av motionerna

I motion U214 (fp), yrkande 5, föreslås att Sverige bör ta

initiativ till en internationell miljöskyddsstyrka för snabba

insatser vid miljökatastrofer i utvecklingsländer. Inledningsvis

bör miljöskyddsstyrkan enligt motionärerna utrustas för att

kunna ingripa mot olje- och giftutsläpp som hotar kusthavens

rika biologiska liv och fiskeresurser.

I motion U527 (mp), yrkande 4, föreslås att erforderliga

initiativ snarast bör tas i Nordiska rådet för att få till stånd

internationella konventioner som ratificerar kritiska

miljöbelastningsgränser på olika områden liksom klargör

signatärstaternas åtaganden och vilka konventioner som bör

omfatta samtliga länder i Norden och de länder som gränsar till

Östersjön.

I motion U614 (mp), yrkande 1, föreslås att Sverige i FN skall

verka för upprättandet av en internationell miljödomstol som är

öppen för nationer och miljöorganisationer.

Utskottet

Utskottet konstaterar att frågan om en internationell

miljödomstol och frågan om en internationell miljöskyddsstyrka

behandlades i utskottets senaste betänkande om internationella

miljöfrågor (1990/91:UU2).

Räddningsverket har nyligen organiserat en räddningsstyrka för

snabba räddningsinsatser i katastrofområden utomlands.

Räddningsstyrkan skall utgöras av frivilliga från sjukvården,

Röda korset, Svenska brukshundsklubben, räddningsverket och från

räddningstjänsten i 21 kommuner.

Inom IMO (International Maritime Organization) har under 1990

arbetet med en global konvention om beredskap och bekämpning av

oljeutsläpp till sjöss avslutats. I ett senare skede kan

konventionen komma att utvidgas till att inte bara omfatta olja,

utan också andra skadliga ämnen som måste bekämpas. Den globala

konventionen är ett komplement till befintliga bilaterala och

multilaterala överenskommelser. Den kommer att ha störst

praktisk betydelse för utvecklingsländerna.

Inom ECE pågår för närvarande förhandlingar om en särskild

konvention för att förebygga industriolyckor samt för att uppnå

effektivt samarbete för den händelse en olycka skulle uppstå. I

det sammanhanget övervägs förslag om hur ländernas resurser

skall kunna samordnas vid behov.

Beträffande frågan om kritiska miljöbelastningsgränser redogör

regeringen i propositionen En god livsmiljö för den vikt den

fäster vid att miljöförbättringsarbetet inte endast begränsas

till reglering av olika former av utsläpp, utan vidgas till att

omfatta även belastningsgränser.

Vad gäller etablerandet av en internationell miljödomstol

påpekades i det förra betänkandet om internationella miljöfrågor

(1990/91:UU2) att frågan har stor principiell betydelse.

Utskottet konstaterar att frågor som skulle handhas av en

eventuell internationell miljödomstol delvis faller inom ramen

för det arbete som normalt utförs i de internationella

kommissioner som är knutna till de internationella

miljökonventionerna. Enligt utskottets åsikt vore det en

naturlig väg att i första hand försöka verka för att

konventionerna görs så strikta som möjligt. Därmed kan också

kraven på efterlevnad stärkas.

Därmed får yrkande 5 i motion U214 (fp) och yrkande 4 i motion

U527 (mp) anses besvarade. Yrkande 1 i motion U624 (mp)

avstyrks.

Miljö och energi

Sammanfattning av motionerna

I motion U662 (c), yrkande 1, föreslås att Sverige i FN begär

ökade insatser för nya och förnybara energikällor. I yrkande 2 i

samma motion föreslås att Sverige i FN begär förslag om vätgas

som alternativt drivmedel.

Utskottet

Regeringen har i propositionen deklarerat sin avsikt att i

förberedelsearbetet inför FNs konferens om miljö och utveckling

driva frågor som inkluderar dem som motionären tar upp.

Utskottet anser det vara angeläget att forskningen och arbetet

kring alternativa och förnybara energikällor intensivt drivs

vidare.

Enligt vad utskottet har erfarit är användningen av vätgas som

drivmedel ett alternativ som kan förverkligas först långt in i

framtiden. Dessförinnan kan andra drivmedelsalternativ bli

aktuella. Utskottet anser att frågan är angelägen, men finner

samtidigt ingen anledning att försöka styra den fria forskningen

med en särskild betoning på just vätgasen som alternativ

energikälla.

Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U662 (c) anses vara

besvarade.

Miljö och internationell handel

Sammanfattning av motionerna

I motion U7 (v), yrkande 1, föreslås att ett EES-avtal skall

avvisas vid svårighet att bibehålla uppnådda skyddsnivåer på

miljöområdet. I yrkande 2 i samma motion föreslås att

medlemsansökan till EG skall anstå tills beslutsordningen

angående miljöfrågor inom EG förändrats.

I motion U9 (v), yrkande 5, föreslås att Sverige inom ramen

för GATT-förhandlingarna verkar för överenskommelser som innebär

att inga nettomiljöskador får uppkomma. I yrkande 9 i samma

motion föreslås att Sverige internationellt bör verka för

överenskommelser som leder till att transnationella företag som

bär huvudansvaret för miljöförstöringen i tredje världen åläggs

att betala för de skador de åstadkommit.

Utskottet

Grunderna för ett förstärkt samarbete på miljöområdet mellan

EFTA- och EG-länderna lades vid ett gemensamt miljöministermöte

i Nederländerna hösten 1987. Ett andra möte ägde rum i november

1990 i Schweiz. Vid det senaste mötet enades miljöministrarna på

svenskt förslag om att utarbeta en gemensam västeuropeisk

miljöstrategi vad gäller stabilisering och minskning av utsläpp

av koldioxid och andra växthusgaser. Vidare enades ministermötet

om att öka samarbetet på sådana områden som ekonomiska

styrmedel, miljömärkning samt miljö och transporter.

Som konstateras i propositionen befinner sig Sverige och de

övriga EFTA-länderna i förhandlingar med EG om ett långtgående

västeuropeiskt ekonomiskt samarbete, de s.k.

EES-förhandlingarna. Avsikten har varit att ett EES-avtal skall

kunna träffas under första halvåret 1991 och träda i kraft den 1

januari 1993. EGs regler om utsläpp till luft och vatten från

stationära anläggningar, avfallshantering samt stärkandet av den

biologiska mångfalden m.m. är av s.k. minimikaraktär, dvs.

medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående

regler. Några problem att acceptera EGs regler på dessa områden

föreligger alltså inte. Regeringen säger sig i propositionen ha

för avsikt att verka för att minimireglerna skärps i syfte att

förbättra miljön i EES-området. Regeringen säger sig också ha

för avsikt att slå vakt om de regler och miljöskyddsåtgärder där

Sverige och övriga EFTA-länder har gått längre än EG-länderna.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U7 (v). Yrkande 1 i samma

motion får med det ovan anförda anses besvarat.

Allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on

Tariffs and Trade, GATT) tillkom år 1947 som ett led i arbetet

med reorganisationen av världshandeln efter det andra

världskriget. GATTs syfte är att främja den ekonomiska

utvecklingen bl.a. genom undanröjande av olika hinder för den

internationella handeln. GATT-avtalets parter medges undantag

för bl.a. miljöpolitiska syften i avtalets artikel XX, punkterna

b och g. Undantag görs där för åtgärder som är "nödvändiga för

att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa" och

åtgärder avseende bevarandet av "uttömliga naturtillgångar".

Sverige och övriga EFTA-länder har föreslagit att GATT skall

diskutera huruvida de nuvarande reglerna på ett

tillfredsställande sätt kan hantera den snabba utvecklingen på

det miljöpolitiska området. För att förbereda sådana

överläggningar har Sverige tagit initiativ till en analys av

frågan i OECD. Utskottet utgår från att regeringen deltar i

förlängningen av den senaste GATT-rundans förhandlingar väl

medveten om de konsekvenser resultatet kan ha för miljön.

Därmed får yrkande 5 i motion U9 (v) anses besvarat.

Vad avser de transnationella företagens skuld för

miljöförstöringen i tredje världens länder konstaterar utskottet

att OECD sedan år 1970 har drivit sitt arbete på miljöområdet

med tonvikt på de ekonomisk-politiska aspekterna av

miljöpolitiken. Redan år 1973 antogs en princip som fastställde

att det är förorenaren som har ansvaret för uppkomna

miljökostnader. Utskottet delar inte motionärernas uppfattning

att de transnationella företagen bär huvudansvaret för den

miljöförstörelse som har skett, men fäster stor vikt vid att

även de transnationella företagen tvingas ta sitt ansvar på

detta område.

Yrkande 9 i motion U9 (v) får därmed anses besvarat.

Övriga internationella miljöfrågor

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 10 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i

Världsbanken och andra relevanta internationella sammanhang

aktivt måste arbeta för att projekt som hotar urbefolkningars

existens måste stoppas. I yrkande 2 i motion U259 (v) föreslås

att Sverige borde ta initiativ till ett internationellt

samarbete för att i mesta möjliga mån restaurera Aralsjön. I

motion U607 (c) föreslås att Sverige skall verka för att

upparbetningsanläggningen Sellafield i England skall stängas.

Utskottet

Utskottet delar vissa av motionärernas uppfattning att projekt

som hotar urbefolkningars existens inte borde genomföras.

Utskottet konstaterar att Världsbanken i sin första särskilda

årsrapport om miljön (The World Bank and the Environment, First

Annual Report, Fiscal 1990) beskriver hur banken efter vunnen

insikt om vissa projekts negativa miljöeffekter, däribland

effekter på urbefolkningar, har gjort nya prioriteringar och

antagit en ny aktionsplan med tonvikt på integrering av

miljöhänsyn i bankens regelbundna arbete.

Därmed får yrkande 10 i motion U9 (v) anses besvarat.

Utskottet konstaterar att miljöförstöringen i Aralsjön, trots

de oerhörda och tragiska effekter denna har medfört, är en fråga

som i första hand bör lösas av de sovjetiska myndigheterna. Ett

internationellt agerande kan, så länge problemet inte har

gränsöverskridande effekter, ske först på sovjetiskt initiativ.

Om ett sådant initiativ kommer till stånd är det utskottets

mening att hjälpinsatser bör prövas positivt.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U259 (v).

Beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield har frågan

tidigare behandlats av näringsutskottet som i sitt betänkande

1988/89:NU31 bl.a. skriver: "Sverige har anslutit sig till

Oslokonventionen, som etablerades 1971 och som omfattar förbud

mot havsförorening genom dumpning av vissa miljöfarliga ämnen

... Inom ramen för det internationella samarbetet görs från

svensk sida ansträngningar för att komma till rätta med bl.a.

(...) radioaktiva utsläpp i havsmiljön ... Därvid hävdar Sverige

emellertid principen att varje land har att, på basis av sina

legala och exekutiva möjligheter, ta ansvar för sina egna

anläggningar."

Med hänvisning till vad näringsutskottet har anfört avstyrks

motion U607 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av det internationella

miljösamarbetet

att riksdagen lägger proposition 1990/91:90 i denna del till

handlingarna,

2. beträffande växthuseffekten

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U10, motion

1990/91:U213, yrkande 16 i motion 1990/91:U239, yrkande 6 i

motion 1990/91:U259 och yrkande 5 i motion 1990/91:U624

besvarade med vad utskottet anfört,

res. 1 (mp)

3. beträffande internationell skogsvård

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1990/91:U9, yrkande

2 i motion 1990/91:U10, yrkande 2 i motion 1990/91:U214 samt

motionerna 1990/91:U241 och 1990/91:U665 besvarade med vad

utskottet anfört,

4. beträffande internationell havskonvention

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1990/91:U624

besvarat med vad utskottet anfört,

res. 2 (mp)

5. beträffande Helsingforskonventionen

att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 7 i motion

1990/91:U670 samt yrkande 6 (berörd del) i motion 1990/91:U622

besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande Helsingforskommissionen

att riksdagen med avslag på yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion

1990/91:U670 förklarar yrkande 6 (berörd del) i motion

1990/91:U622 och yrkande 8 i motion 1990/91:U670 besvarade med

vad utskottet anfört,

res. 3 (mp)

7. beträffande sjöfarten och miljön

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U12 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 4 (mp)

8. beträffande Östersjöstaterna och miljön

att riksdagen förklarar yrkandena 4 och 5 i motion

1990/91:U622 samt yrkande 3 i motion 1990/91:U670 besvarade med

vad utskottet anfört,

9. beträffande miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa

att riksdagen med avslag på yrkandena 4 och 6 i motion

1990/91:U6 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U6 besvarat med

vad utskottet anfört,

res. 5 (v)

10. beträffande miljöaspekter på det internationella

utvecklingssamarbetet

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:U8 förklarar

yrkandena 6, 8 och 11 i motion 1990/91:U9 samt yrkande 2 i

motion 1990/91:U622 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande miljöproblemen i Sovjetunionen

att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U6

besvarade med vad utskottet anfört,

12. beträffande HDI och ISEW

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U9 besvarat

med vad utskottet anfört,

13. beträffande Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna

att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1990/91:U9

förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U9 och yrkande 1 i motion

1990/91:U622 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 6 (c, mp)

res. 7 (v)

14. beträffande skuldbyten

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U9 samt

yrkandena 3 och 4 i motion 1990/91:U214 besvarade med vad

utskottet anfört,

15. beträffande internationella miljöfonder

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U220, yrkande

4 i motion 1990/91:U525 och yrkande 11 i motion 1990/91:U624

samt förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U214 besvarat med vad

utskottet anfört,

res. 8 (c)

res. 9 (mp)

16. beträffande FN och miljön

att riksdagen förklarar yrkandena 8 och 9 i motion

1990/91:U259, motion 1990/91:U604, yrkandena 3 och 4 i motion

1990/91:U624, yrkande 2 i motion 1990/91:U642, yrkandena 1 och 2

i motion 1990/91:U664 samt motion 1990/91:U669 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 10 (mp)

17. beträffande miljöbevakningen vid Sveriges ambassader

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U11

besvarat med vad utskottet anfört,

18. beträffande europeiska miljömyndigheter

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U504,

yrkande 5 i motion 1990/91:U510 och yrkande 9 i motion

1990/91:U670 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 11 (v, mp)

19. beträffande förhållandet mellan internationella

miljökonventioner och den nationella rätten

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U624

besvarat med vad utskottet anfört,

res. 12 (mp)

20. beträffande polarområdena

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U10,

yrkande 1 i motion 1990/91:U11, motion 1990/91:U605 samt

yrkandena 7, 8 och 9 i motion 1990/91:U624 besvarade med vad

utskottet anfört,

21. beträffande stärkande av miljöskyddet

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U214 och

yrkande 4 i motion 1990/91:U527 besvarade med vad utskottet

anfört,

22. beträffande internationell miljödomstol

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U624,

res. 13 (mp)

23. beträffande nya och förnybara energikällor

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion

1990/91:U662 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 14 (c, v, mp)

24. beträffande villkor för ett EES-avtal

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U7 besvarat

med vad utskottet anfört,

25. beträffande villkor för medlemsansökan till EG

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U7,

res. 15 (v, mp)

26. beträffande GATT-förhandlingarnas miljökonsekvenser

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U9 besvarat

med vad utskottet anfört,

27. beträffande transnationella företag

att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1990/91:U9 besvarat

med vad utskottet anfört,

28. beträffande urbefolkningars existens

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1990/91:U9

besvarat med vad utskottet anfört,

29. beträffande Aralsjön

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U259,

res. 16 (v)

30. beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield

att riksdagen avslår motion 1990/91:U607.

res. 17 (c, v, mp)

Stockholm den 16 maj 1991

På utrikesutskottets vägnar

Pär Granstedt

Närvarande: Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas (m),

Sture Ericson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl-Erik Svartberg

(s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m),

Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v), Per Gahrton (mp),

Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s),

Eva Björne (m), Arne Mellqvist (s) och Håkan Holmberg (fp).

Reservationer

1. Växthuseffekten (mom. 2)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "anses vara

besvarade" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att denna målsättning är helt otillräcklig.

Såsom påpekas i flera motioner anser ledande klimatforskare att

nettotillförseln av koldioxid måste minska med 85 % Det är

därför nödvändigt, såsom framhålls i motionerna U239 och U624

(båda mp), med betydligt kraftfullare åtgärder i såväl Sverige

som globalt. Sverige bör ta initiativ till en effektiv global

konvention om klimatförändringar.

Med det anförda tillstyrks motion U239 (mp) yrkande 16 och

motion U624 (mp) yrkande 5, medan övriga motioner i detta

avsnitt får anses besvarade.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande växthuseffekten

att riksdagen med bifall till yrkande 16 i motion 1990/91:U239

och yrkande 5 i motion 1990/91:U624 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört, samt att yrkande 1 i

motion 1990/91:U10, motion 1990/91:U213 samt yrkande 6 i motion

1990/91:U259 därmed förklaras besvarade.

2. Internationell havskonvention (mom. 4)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Därmed får yrkande 6" och slutar med "anses

besvarat" bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av ovanstående anser utskottet att yrkande 6 i

motion U624 (mp) bör bifallas.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande internationell havskonvention

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U624 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Helsingforskommissionen (mom. 6)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Helsingforskommissionens verksamhetsmandat" och

slutar med "motion U670 (mp)" bort ha följande lydelse:

Helsingforskommissionens verksamhet skulle enligt utskottets

mening med fördel kunna definieras i en tydligare, samordnande

riktning. I likhet med motionären i motion U670 (mp) anser

utskottet att lika stränga krav på lokalisering, teknik och

utsläpp bör gälla i samtliga de stater som undertecknat

Helsingforskonventionen. För att effektivare kunna kontrollera

efterlevnad m.m. vore det naturligt att kommissionen ges mandat

att tillse att signatärstaternas åtaganden resulterar i konkreta

och harmoniserade åtgärder.

De miljöbelastningsgränser som regeringen diskuterar i

propositionen och som Ronnebykonferensens länder eftersträvar är

steg åt rätt håll, men med hänsyn till miljöproblemens allvar

ändå otillräckliga. Utskottet instämmer i yrkande 4 i motion

U670 (mp) att HELCOM bör se till att bindande kvalitetsnormer

för luft och vatten fastställs inom dess tillämpningsområde.

Utskottet noterar att arbetet i den nämnda arbetsgruppen (task

force) syftar till att etablera nationella genomförandeplaner

för nödvändiga miljöåtgärder i Östersjöländerna och att ett

ministermöte våren 1992 kommer att diskutera de

genomförandeplaner som har upprättats av de nationella

regeringarna. Liksom motionen, yrkande 5, anser utskottet det

dock viktigt att varje Östersjöstats genomförandeplan fastställs

av HELCOM, liksom att genomförandeplanerna får rättsverkan och

blir bindande för Sverige och de övriga Östersjöstaterna.

Yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion U670 (mp) tillstyrks därmed.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande Helsingforskommissionen

att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion

1990/91:U670 förklarar yrkande 6 (berörd del) i motion

1990/91:U622 besvarat med vad utskottet anfört.

4. Sjöfarten och miljön (mom. 7)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Sjöfartens förhållande" och slutar med "anses vara

besvarad" bort ha följande lydelse:

Ovanstående åtgärder är enligt utskottets mening

otillräckliga. Utskottet instämmer med vad som anförs i motion

U12 om vikten av internationellt miljöarbete för sjöfartens del

och yrkar bifall till motionen.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande sjöfarten och miljön

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa (mom. 9)

Bertil Måbrink (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Att på detta stadium" och slutar med "i dessa

institutioner" bort ha följande lydelse:

Miljökonsekvensbeskrivningar för lån- och kreditgivning till

Sovjetunionen och övriga Östeuropa är dessutom en självklarhet

för att inte stödet används på ett sätt som långsiktigt urholkar

den redan hårt ansträngda miljösituationen i dessa stater.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U6 (v)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser vidare att det finns anledning att tillföra

ett projektanslag på 25 milj.kr. till de kommuner som bedriver

vänortssamarbete för att därigenom stimulera denna viktiga

verksamhet som kommunerna i dag bl.a. på grund av det kommunala

skattestoppet ofta saknar egna medel att finansiera. Det finns

också anledning att tillföra 100milj.kr. till programmet för

samarbete med Öst- och Centraleuropa utöver vad regeringen har

föreslagit och därmed tillstyrks yrkandena 4 och 6.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa

att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 4 och 6 i motion

1990/91:U6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

6. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna (mom. 13)

Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c) och Per Gahrton (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och på s. 21 slutar

med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:

En utökning av Världsbankens kompetens på miljöområdet har

skett, men den är fortfarande alltför blygsam.

Det är inte bara fråga om antal handläggare utan också om

vilket inflytande över bankens beslut de har i praktiken. Trots

en utökning kan endast ett par procent av bankens tjänstemän

betraktas som miljöhandläggare. Miljöavdelningen har inte heller

någon särskilt central position i Världsbankens struktur och

saknar direkt inflytande över handläggning av låneärendena.

Också i andra utvecklingsbanker finns det enligt utskottets

uppfattning anledning att stärka miljökompetensen.

En stor del av Världsbankens och andra utvecklingsbankers

arbete är med nödvändighet inte offentligt. Utskottet anser det

också viktigt att den offentliga insynen i dessa organ bli så

stor som möjligt och förutsätter att Sverige aktivt arbetar i

den riktningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns behov

av reformer i Världsbanken. Däremot skulle ett undanhållande av

svenskt stöd till den nya miljöfonden knappast ha någon positiv

effekt. Tvärtom är det viktigt att uppmuntra de ansträngningar

som trots allt görs för att stärka miljöfrågornas ställning i

bankgruppens arbete.

Vad utskottet här anför bör riksdagen med bifall till yrkande

1 i motion U622 ge regeringen till känna. Yrkande 3 i motion U9

får därmed anses besvarat. Yrkande 4 i motion U9 avstyrks.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U622

och med avslag på yrkande 4 i motion 1990/91:U9 förklarar

yrkande 3 i motion 1990/91:U9 besvarat med vad utskottet anfört

samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

7. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna (mom. 13)

Bertil Måbrink (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "En stor del" och på s. 21 slutar med "4 i motion U9

(v)" bort ha följande lydelse:

Världsbanken som nu har ca 4 000 anställda måste vara föremål

för en översyn i syfte att öppna den för en större insyn. En

sådan insyn ökar också i hög grad förtroendet för dess

verksamhet.

Så länge Världsbanken inte reformerats mot ett demokratiskt

styrelsesätt utan bygger på "aktiebolagsprincipen" borde

anslagen till Världsbankens miljöfonder i stället tillfalla UNEP

och UNDP.

Därmed tillstyrks yrkandena 3 och 4 i motion U9 (v).

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna

att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 4 i motion

1990/91:U9 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U622 besvarat

med vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

8. Internationella miljöfonder (mom. 15)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Något finansiellt utrymme" och slutar med "anses

besvarat" bort ha följande lydelse:

De insatser som här redovisats är dock blygsamma i förhållande

till behoven av internationella miljöinsatser. Utskottet delar

upfattningen att det finns behov av en global miljöfond av den

omfattning som föreslås i motion U220 (c). Sverige bör i FN och

genom bilaterala kontakter aktivt verka för en sådan. Framgång

på detta område skulle också tillgodose önskemålen i motionerna

U525 och U624, båda mp.

Vad utskottet här anför bör riksdagen med bifall till motion

U220 (c) ge regeringen till känna. Yrkandena i motionerna U525

(mp), U624 (mp) och U214 (fp) får därmed anses besvarade.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande internationella miljöfonder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U220 förklarar

yrkande 1 i motion 1990/91:U214, yrkande 4 i motion 1990/91:U525

och yrkande 11 i motion 1990/91:U624 besvarade med vad utskottet

anfört samt som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Internationella miljöfonder (mom. 15)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Något finansiellt utrymme" och slutar med "anses

besvarat" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att i likhet med motionärerna i

motion U525 (mp) aktivt ge stöd till de miljöinsatser som är

nödvändiga i Central- och Östeuropa. På grund av problemens

magnitud och gränsöverskridande effekter krävs omedelbara

åtgärder. Utskottet finner den av motionärerna föreslagna summan

en miljard kronor, att användas till en särskild europeisk

miljöfond, rimlig och tillstyrker därför yrkande 4 i motionen.

Utskottet anser vidare att extraordinära åtgärder krävs i det

internationella biståndssamarbetet på miljöområdet och vill

därför även tillstyrka att en utomeuropeisk miljöfond inrättas i

likhet med vad motionärerna i motion U624 (mp) anser. Motionens

yrkande 11 tillstyrks därmed.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande internationella miljöfonder

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1990/91:U525

och yrkande 11 i motion 1990/91:U624 och med avslag på yrkande 1

i motion 1990/91:U220 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U214

besvarat med vad utskottet anfört.

10. FN och miljön (mom. 16)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 3 i motion

U624 (mp) anses besvarat" bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund kan utskottet instämma i motionkravet om

att Sverige i FN skall verka för en konvention om fri

information om uppgifter som rör miljön. Därmed tillstyrks

motion U624, yrkande 3.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande FN och miljön

att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1990/91:U624

förklarar yrkandena 8 och 9 i motion 1990/91:U259, yrkande 4 i

motion 1990/91:U624, yrkande 2 i motion 1990/91:U642, yrkandena

1 och 2 i motion 1990/91:U664 samt motion 1990/91:U669 besvarade

med vad utskottet anfört.

11. Europeiska miljömyndigheter (mom. 18)

Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Frågan om" och slutar med "anses besvarade" bort ha

följande lydelse:

Behovet av en alleuropeisk miljömyndighet måste dock ses

avskilt från EEA, som tills vidare icke existerar och dessutom i

första hand är ett EG-organ, och i stället betraktas i ljuset av

de myndigheter och organ som redan finns i Europa, däribland

FN-organet ECE. Också den alleuropeiska parlamentariska

konferensen i Europarådets regi för skydd av öst--väst-miljön,

som hölls i Wien den 23--26 oktober, är ett viktigt led i

arbetet på att skapa effektivare alleuropeiskt miljösamarbete.

Förutom Europarådets (dåvarande) 23 medlemsländer deltog också

företrädare för de (dåvarande) sju öststaterna.

I konferensens slutdokument rikats en maning till regeringarna

att vidta en rad konkreta åtgärder på miljöområdet, bl.a. när

det gäller transportpolitik, luft- och vattenföroreningar,

ekologiska graderingssystem, konventions- och kontrollfrågor och

skapande av ekologiska fonder. Dessutom föreslogs inrättandet av

en alleuropeisk miljökommitté som skall vara öppen för alla

europeiska stater och ha som uppgift att samordna och övervaka

ländernas miljöåtgärder, utarbeta en ekologisk karta över hela

Europa, fungera som databank och samordnare för alla europeiska

miljöinstitutioner och ha ansvar för upprättande av ett

varningssystem vid miljöolyckor. Utskottet anser det viktigt att

Sverige tar initiativ för att förverkliga intentionerna i

Wienmötets slutdokument. Utskottet finner vidare, i enlighet med

motion U670 (mp), att arbetet med en effektivisering av det

internationella miljöarbetet bör kompletteras med fungerande

efterlevnadskontroll i den internationella rätten, inkl.

påföljder för fördragsbrott.

Härmed tillstyrks motion U510 (mp), yrkande 5 och motion U670

(mp), yrkande 9.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande europeiska miljömyndigheter

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1990/91:U510

och yrkande 9 i motion 1990/91:U670 och med avslag på yrkande 4

i motion 1990/91:U504 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

12. Förhållandet mellan internationella miljökonventioner och

den nationella rätten (mom.19)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Förhållandet mellan" och slutar med "anses besvarat"

bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att särskilda

ansträngningar görs för att samtliga internationella

konventioner som ingåtts av Sverige på miljö- och naturvårdens

områden skall få sin motsvarighet i den nationella rätten.

Härmed tillstyrker utskottet motion U624, yrkande 2.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande förhållandet mellan internationella

miljökonventioner och den nationella rätten

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U624

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Internationell miljödomstol (mom. 22)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Vad gäller etablerandet" och slutar med "motion U624

(mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar i likhet med sitt förra betänkande om

internationella miljöfrågor (1990/91:UU2) att frågan om en

internationell miljödomstol har stor principiell betydelse.

Internationella konventioner förlorar sin innebörd om de till

konventionerna anslutna staterna inte kan förmås respektera den

efterlevnad som är nödvändig. Miljöfrågorna är av sådan art att

de relevanta konventionernas hanterande inte kan ges utrymme att

försenas genom bristfällig efterlevnad och frånvaro av

implementering på det nationella lagstiftningsområdet.

Internationella överenskommelser som saknar fungerande

tvistlösningsmekanismer saknar enligt utskottets mening också

realistiska möjligheter att förverkliga de beslut som har

fattats. Tvingande mekanismer ger också de små staterna

möjligheter att bättre hävda sina intressen. Upprättandet av en

internationell miljödomstol faller därför väl i linje med

utskottets strävan att möta globala problem med effektiva

globala åtgärder.

Yrkande 1 i motion U614 (mp) tillstyrks därför. Yrkande 5 i

motion U214 (fp) och yrkande 4 i motion U527 (mp) får med det

ovan anförda anses besvarade.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22. beträffande internationell miljödomstol

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U614

och med besvarande av yrkande 5 i motion 1990/91:U214 och

yrkande 4 i motion 1990/91:U527 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

14. Nya och förnybara energikällor (mom. 23)

Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v)

och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Enligt vad utskottet" och slutar med "vara

besvarade" bort ha följande lydelse:

Som utskottet ovan (s. 36) anfört, med anledning av

centermotionen U669, kommer bilavgasernas effekt på den globala

miljön att behandlas vid FNs miljökonferens 1992.

Bilavgasernas del i miljöförstöringen har underskattats.

Man räknar med att de i Sverige ensamma står för minst 40 % av

utsläppen av skadliga ämnen till atmosfären. Det är

betydelsefullt att Sverige, som är beroende av bilen, är aktivt

för att få fram drivmedel utan skadlig påverkan på miljön.

Vätgasen anses allmänt vara den energibärare som bäst kan lösa

detta problem. Med solenergi kan vatten delas i syrgas och

vätgas som ger helt ren energi. FNs arbete för förnybara

energikällor bör ha Sveriges helhjärtade stöd. Utvecklingen av

vätgas som drivmedel bär därvid vara ett av flera viktiga

arbetsområden.

Detta bör riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion

U622 ge regeringen till känna.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

23. beträffande nya och förnybara energikällor

att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion

1990/91:U662 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

15. Villkor för medlemsansökan till EG (mom. 25)

Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U7 (v)" bort

ha följande lydelse:

Vissa miljöåtgärder som förbud eller inskränkningar vad det

gäller miljöförstörande produkter kan klassas som handelshinder

av EG-domstolen. Så länge denna beslutsordning kvarstår vill

utskottet uttala som sin mening att en medlemsansökan inte kan

vara aktuell. Därmed tillstyrks yrkande 2 i motion U7 (v).

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

25. beträffande villkor för medlemsansökan till EG

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Aralsjön (mom. 29)

Bertil Måbrink (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U259 (v)"

bort ha följande lydelse:

Däremot vill utskottet uttala att regeringen bör ta kontakt

med sovjetiska myndigheter för att informera om att man är

beredd att välvilligt pröva ett sådant sovjetiskt initiativ.

Detta eftersom Aralsjön inte bara har ett nationellt sovjetiskt

intresse utan också med sin unika flora och fauna även har ett

betydande intresse för omvärlden. Yrkande 2 i motion U259 (v)

får därmed anses besvarat.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande Aralsjön

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U259 besvarad med vad

utskottet anfört.

17. Upparbetningsanläggningen i Sellafield (mom. 30)

Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v)

och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion U607 (c)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar näringsutskottets uppfattning i ansvarsfrågan.

Detta bör dock inte hindra Sverige från att driva kravet att

Storbritannien vidtar sådana åtgärder att alla internationella

miljöolägenheter av Sellafieldanläggningen undanröjs. Detta

torde i praktiken förutsätta de åtgärder som förordas i

motionen, nämligen att anläggningen stängs och ett

saneringsarbete genomförs.

Detta bör riksdagen med anledning av motion U607 (c) ge

regeringen till känna.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

30. beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U607 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts av utskottet.

Särskilda yttranden

1. Tropiska regnskogar

Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v)

och Per Gahrton (mp) anför:

Det finns anledning att framhålla att Tropical Forestry Action

Plan har fått allvarlig kritik. Det har hävdats att den alltför

ensidigt gynnar avverkningsintressena. World Watch Institute

framhåller i sin rapport Tillståndet i världen 91, s. 88 bl.a.

följande: "Nyligen gjorda bedömningar av Tropical Forestry

Action Plan (TFAP) startad 1985 av Världsbanken, FNs

utvecklingsprogram, FAO och WRI understryker starkt att planen

snarare kommer att accelerera skogskövlingen än att stoppa den.

Så sägs det i planen för Kamerun att virkesproduktionen skall

fördubblas och att en 600 kilometers väg skall byggas för att

öppna nya områden av de södra skogarna. Förvånansvärt nog

underlåter den att nämna de 50.000 pygméer som lever i dessa

trakter. Perus Forestry Action Plan vill ha en fyr- till

sjudubblad ökning av avverkningarna i Amazonas och föreslår inga

kontrollåtgärder för den våg av kolonisering som blir följden av

att skogarna öppnas ytterligare. TFAP, ett sorgligt illa

utnyttjat instrument, har hitintills gjort föga mer än samordnat

givaransträngningarna till business-as-usual-skogsbruk."

Sverige bör mot denna bakgrund inte okritiskt utgå från denna

plan som en grund för arbetet för att bevara de tropiska

regnskogarna.

2. GATT

Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c) och Per Gahrton (mp)

anför:

Centerpartiet har i annat sammanhang framhållit vikten av

större miljöhänsyn i GATT-förhandlingarna. De undantagsregler

som för närvarande finns är långt ifrån tillräckliga. I stället

bör ekologiska hänsyn vara en av utgångspunkterna i GATTs

verksamhet.