Bet. 1990/91:UU2

Utrikesutskottets betänkande

1990/91:UU02

Internationella miljöfrågor

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

UU2

Motionerna

1989/90:U208 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ratificera FN:s

havsrättskonvention,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo749.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en internationell kustbevakningsstyrka,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo749.

1989/90:U218 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige snarast skall uppta förhandlingar i syfte att uppnå

medlemskap i EEA.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo773.

1989/90:U545 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om internationellt arbete för en samordning av

miljökraven på bilar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo861.

1989/90:U637 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige inom FN skall verka för en internationell miljödomstol

som är öppen för nationer och miljöorganisationer,

2. att riksdagen hos regeringen begär att samtliga

internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö-

och naturvårdens område skall få sin motsvarighet i den

nationella rätten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige inom FN skall verka för att en konvention om fri

information till uppgifter som rör miljön upprättas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige inom FN skall verka för att etablerade

miljöorganisationer får observatörsstatus i de internationella

konventionernas kommissioner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka för en världsomfattande havskonvention,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen sagts om att Sverige skall arbeta för en

skyddskonvention och göra Antarktis till en Världspark,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige måste tala om att det inte kommer att ratificera

Mineralkonventionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka för att en internationell konvention

upprättas som reglerar all mänsklig påverkan i Arktis,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara

riktlinje för andra nordiska länder,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att regeringen bör driva frågan om internationella miljöavgifter

i internationella förhandlingar,

1989/90:U638 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att regeringen tar initiativ till

en global miljöfond i enlighet med vad som anförts i motionen,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.

2. att riksdagen begär att regeringen hos Nordiska

ministerrådet kräver en gemensam nordisk miljölagstiftning

utifrån högsta ambitionsnivå,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en internationell luftvårdsfond,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den finsk-svenska

gränsälvskommissionen utvidgas till att omfatta även

luftföroreningar,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationella åtgärder mot försurningen,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige tar initiativ till att

förklara Antarktis som internationell naturpark,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om initiativ för att rädda regnskogarna,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall ratificera den internationella

havsrättskonventionen från 1982.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.

1989/90:U656 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av FN:s miljökonferens 1992 på

trafikområdet.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T250.

1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regionala konventioner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stärka den icke konventionsbundna

miljörätten,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som

möjliggör för Exportkreditnämnden att under vissa villkor sälja

skuldandelar som ett sätt att bidra till miljövårdsinsatser i

låntagarländerna,

6. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna

prövas att inom ramen för den s.k. Paris-klubben medverka till

internationellt förankrade miljösatsningar av det slag som

skisserats i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en internationell miljöskyddsstyrka,

Utskottet

I ett antal motioner har olika aspekter på det internationella

miljösamarbetet tagits upp. De frågor som berörs gäller

finansiering av lokala, regionala och globala miljöinsatser,

stärkande av miljöskyddet, bl.a. det internationella

regelverket på miljöområdet avseende försurning, avgaser,

klimatet och den marina miljön,

naturvård (Antarktis och Arktis),

regionalt samarbete,

samarbete med miljöorganisationer och behovet av information

om miljöfrågor.

Samtliga motioner yrkar på ett intensifierat svenskt

internationellt agerande i syfte att skydda den regionala eller

globala miljön.

Det är viktiga och brådskande frågor som tas upp i motionerna.

Som utskottet tidigare har konstaterat (1989/90:UU15 om

internationellt utvecklingssamarbete) föreligger det en bred

politisk enighet om behovet av fortsatta aktiva svenska insatser

för att skydda miljön och skapa en globalt varaktigt hållbar

utveckling.

Den svenska regeringen är och har under en lång tid varit

mycket aktiv internationellt i syfte att väcka och ena

världssamfundet inför de miljöhot som nu blir alltmer

överhängande. Ett internationellt arbete pågår redan inom

samtliga de områden som aktualiseras i motionerna.

De flesta frågeställningar som tas upp i motionerna har

därtill nyligen behandlats av utrikesutskottet eller av

jordbruksutskottet. I det föreliggande betänkandet kommer

utskottet därför att endast kortfattat och med referens till

tidigare betänkanden gå igenom de av frågeställningarna som

nyligen behandlats.

Bland de frågor som utskottet nyligen har behandlat ingår de

som rör internationella åtgärder mot försurningen och

klimatförändringen samt hotet mot regnskogarna (senast i

1989/90:UU15 om internationellt utvecklingssamarbete).

Det regionala samarbetet på miljöområdet bl.a. inom ramen för

FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE),

Helsingforskonventionen om Östersjöns miljö m.fl. konventioner

till skydd för den regionala marina miljön har senast

behandlats av utskottet i betänkande 1989/90:UU7 om samarbete

med Östeuropa och vissa internationella miljöinsatser.

Miljövårdssamarbetet med EG har senast behandlats i betänkande

1988/89:UU19 om Sverige och den västeuropeiska integrationen.

Det nordiska miljösamarbetet har behandlats bl.a. i betänkande

1989/90:UU9 om nordiskt samarbete.

Antarktis har senast behandlats av utskottet i betänkande

1989/90:UU4 om Antarktis.

Frågor rörande finanseringen av miljövårdande insatser i

enskilda länder, t.ex. i form av skuldbyten, har utskottet

behandlat tidigare i betänkande 1989/90:UU7 om samarbete med

Östeuropa och vissa internationella miljöinsatser samt i

betänkande 1989/90:UU16 om samarbete med Baltikum, Central- och

Östeuropa.

Jordbruksutskottet har under senare år i ett flertal

betänkanden behandlat det internationella samarbetet avseende

skyddet av miljön. De betänkanden som närmast berör de frågor

som utrikesutskottet nu har att behandla och till vilka

utskottet önskar referera är 1989/90:JoU5 om miljölagstiftningen

m.m., 1989/90:JoU6 om vattenvård m.m. och 1989/90:JoU11 om

naturvård.

Utskottet kan vidare konstatera att två utredningar för

närvarande pågår vilka båda har stor relevans för de frågor som

tas upp i motionerna. En redogörelse för dem lämnas därför

inledningsvis nedan.

Översyn av miljöskyddslagstiftningen (dir. 1989:32)

I maj 1990 beslöt regeringen tillkalla en kommitté med

parlamentarisk sammansättning för att se över

miljöskyddslagstiftningen (dir. 1989:32). Enligt direktiven

skall kommittén utreda hur de olika lagar som gäller miljöskydd

kan bli effektivare i arbetet för en bättre miljö. Ändamålet med

utredningen skall vara att utforma förslag till lagstiftning som

bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar hela samhället. I det

syftet skall utredningen kartlägga gällande lagstiftning och

föreslå samordnad lagstiftning. Miljöskyddslagens

tillåtlighetsregler bör skärpas. Reglerna för omprövning av

meddelade tillstånd vid ändrade miljöförhållanden bör övervägas

liksom frågan om eventuellt införande av normregler för

utsläppsgränser. Som en konsekvens av förslagen inom de områden

som berörs av översynen kan det bli aktuellt att lägga fram

förslag som också berör miljöskyddets organisation.

Sanktionssystemet enligt brottsbalken och olika miljöskyddslagar

bör harmoniseras och effektiviseras. Kommittén bör vidare

utforma lämplig lagteknisk lösning för att komma till rätta med

trafikens miljöproblem.

Kommittén bör enligt direktiven också kartlägga de

internationella avtal och åtaganden som finns på miljöområdet

och hur den svenska lagstiftningen förhåller sig till dessa.

Enligt beslut av riksdagen den 22 november 1989 överlämnades

till kommittén ett stort antal förslag som hade väckts i

motioner från 1988/89 års riksmöte och som berörde de frågor som

kommittén hade att överväga (1989/90:JoU5, rskr. 30). Bland de

yrkanden som överlämnades ingick yrkanden som tog upp de

frågeställningar avseende gemensamma nordiska miljökrav och

miljölagstiftning och omvandling av internationella konventioner

till svensk nationell lagstiftning vilka tas upp i motionerna

U637 (mp) och U638 (c).

Utskottet finner att dessa yrkanden därmed inte kräver någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Härmed avstyrks yrkande 2 och 13 i motion U637 (mp) och

yrkande 2 i motion U638 (c).

Värdering av det svenska deltagandet i det internationella

miljösamarbetet m.m. (dir.1990:6)

Den andra utredningen som har relevans för detta betänkande är

den enmansutredning som tillkallades den 15 februari 1990 för

att utvärdera det svenska deltagandet i det internationella

miljösamarbetet. Enligt direktiven från miljö- och

energiministern skall följande frågor söka besvaras:

1) Vilken avvägning i stort bör göras mellan nationellt och

internationellt miljöarbete? Frågan bör besvaras bl.a. utifrån

en analys av den utifrån kommande belastningen på den svenska

miljön och av de nationella miljövårdsåtgärderna.

2) Vilken avvägning bör göras mellan olika former av

internationellt miljöarbete? Frågan bör besvaras utifrån en

analys och en värdering av såväl det arbete som nu pågår inom

olika internationella organisationer som rent bilateralt

samarbete.

3) Hur bör arbets- och kompetensfördelningen mellan

regeringskansliet och centrala myndigheter samt inom

regeringskansliet se ut för att på bästa sätt driva det

internationella miljöarbetet?

4) Vilka övergripande principer bör vägleda Sveriges agerande

inom de internationella organ som har störst betydelse för den

svenska miljön som FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s ekonomiska

kommission för Europa (ECE), Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling (OECD), Allmänna tull- och

handelsavtalet (GATT), FN:s livsmedels- och

jordbruksorganisation (FAO), Världshälsoorganisationen (WHO),

Världsbanken, Världsmeteorologiska organisationen (WMO), den

mellanstatliga expertpanelen rörande klimatförändringar (IPCC),

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ner ozonskiktet etc.

Enligt direktiven skall utredarna presentera sina förslag

senast den 25 september 1990 vad avser punkterna 1, 2 och 3 och

den 1 november 1990 vad avser punkt 4.

Finansiering av olika miljöinsatser

Sammanfattning av motionerna

För att kunna avvärja stora globala miljöhot som hotar

mänskligheten krävs vilja, strategi och ekonomiska resurser,

framför centerpartiet i motion U638. Partiet föreslår att en

omfattande global miljöfond inrättas som skall finansieras genom

att industriländerna avsätter en andel av sin

bruttonationalinkomst varje år. Centerpartiet tar även i motion

U638 upp kravet på svenska initiativ rörande inrättande av en

luftvårdsfond. Denna luftvårdsfond skall främst användas för

finansiering av insatser i Europa. I motion U637 yrkar

miljöpartiet att regeringen skall driva frågan om

internationella miljöavgifter i internationella förhandlingar.

I motionen anförs att det i många länder börjar bli allt mer

etablerat att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Det

är instrument som det även går att använda sig av

internationellt, i synnerhet när det gäller långväga

föroreningar och speciellt globala föroreningar, framhålls det i

motionen.

Utskottet

Utskottet får konstatera att frågor rörande ekonomiska

styrmedel och finansiering får ett allt större utrymme i de

internationella miljödiskussionerna. Det gäller i synnerhet

frågan om u-ländernas behov av utökade finansiella resurser så

att de skall kunna genomföra utvecklingsprogram som tar hänsyn

till den egna och den globala miljön, något som inkluderar

överföring av miljöanpassad teknik. Internationellt diskuteras

även i allt större utsträckning frågan om hur globala

miljöinsatser skall kunna finansieras. I synnerhet diskuteras

i-ländernas ansvar att bistå de länder t.ex. u-länder som inte

själva kan klara av de åtgärder som krävs. Vid 1992 års

konferens om miljö och utveckling skall olika

finansieringsalternativ diskuteras inkl. möjligheten av en

särskild internationell fond.

Vad gäller ekonomiska styrmedel antog de 34 stater som deltog

i det möte som hölls i Bergen den 8--16 maj 1990 som en

uppföljning av Brundtlandskommissionen bl.a. flera åtaganden på

detta område.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 1 i motion U638 (c) och

yrkande 15 i motion U637 (mp).

Jordbruksutskottet behandlade frågan om en internationell

luftvårdsfond i sitt betänkande 1989/90:JoU5. Jordbruksutskottet

konstaterade där att denna fråga vid olika tillfällen behandlats

av riksdagen. JoU anförde vidare: "Våren 1988 uttalade riksdagen

med anledning av motioner (fp, c) att regeringen bör fortsatt

verka för uppbyggnad av en internationell luftvårdsfond för

investeringar i reningsteknik, övergång till miljövänligare

energislag och energieffektivisering. Enligt vad utskottet erfar

utgör denna fråga ett stående inslag i det internationella

förhandlingsarbetet. Utskottet utgår från att regeringen och

dess förhandlare aktivt driver frågan vidare. Något särskilt

riksdagsuttalande med anledning av motionen synes således icke

påkallat."

Utskottet har erfarit att frågan om en luftvårdsfond som

väckts av Sverige i FN:s ekonomiska komission för Europa (ECE)

kommer att behandlas vid ECE:s möte år 1991. Frågan utreds för

närvarande av ECE:s sekretariat.

Därmed avstyrks yrkande 3 i motion U638 (c).

Skuldbyten

I motion U657 (fp) tas frågan upp om möjligheten att omvandla

fordringar som Sverige och andra långivare har på olika u- och

östländer till satsningar på miljövårdsprojekt, s.k.

debt-for-nature-swaps. I motionen yrkas att regeringen skall

föreslå regler som möjliggör för exportkreditnämnden att under

vissa förutsättningar sälja skuldandelar. Vidare yrkas att

möjligheterna att medverka till sådana miljösatsningar bör

prövas inom ramen för den s.k. Parisklubben.

Frågan har tidigare behandlats av utskottet (1989/90:UU7 och

UU16). Utskottet konstaterade då att det genomförts

framgångsrika projekt av detta slag, bl.a. ett SIDA projekt i

Costa Rica där SIDA med utnyttjande av konvertering av privata

fordringar framgångsrikt genomfört ett miljövårdsprojekt.

Utskottet konstaterade vidare i dessa betänkanden att "en rad

förutsättningar måste vara uppfyllda för att önskvärd effekt

skall uppnås med en omvandlig av en skuld i utländsk valuta till

lokal valuta att utnyttjas till ett angeläget projekt, t.ex. på

miljövårdsområdet. Inte minst är de allmänekonomiska

betingelserna i landet i fråga väsentliga. Utbytet i stor skala

mellan skuld i utländsk valuta och en satsning på miljöprojekt i

lokal valuta skulle innebära en påspädning av låntagarlandets

inhemska likviditet. En sådan kan knappast rymmas inom ramen för

en balanserad ekonomisk politik. Hotas balansen kan

penningpolitiska motåtgärder tvingas fram i mottagarlandet med

negativa konsekvenser för andra prioriterade utvecklingsmål.

Effekterna på mottagarlandets ekonomi av ett byte mellan skuld

och miljöinsatser bör därför vägas in i det enskilda fallet.

I detta perspektiv framstår det enligt utskottets mening också

klarare att 'debt-environment-swaps' knappast kan bli ett

huvudmedel vare sig för att lösa skuldkrisen eller

miljöproblemen i u-länder eller östländer. I det enskilda fallet

kan dylika insatser däremot ha positiva effekter, inte minst

genom engagemang från frivilliga organisationers sida.

Skuldbyten kan därför för vissa situationer vara en av flera

alternativa metoder att tillföra finansiering och därmed ha en

positiv betydelse."

Vad gäller samarbetet inom Paris-klubben konstaterade

utskottet att Sverige stöder Paris-klubben i dess strävan att

genom multilateralt samarbete framförhandla en skuldlättnad som

är anpassad till det enskilda skuldlandets betalningsförmåga

samt att tillförsäkra olika kreditorer en rättvis andel av de

betalningar som skuldlandet gör. Utskottet konstaterade vidare i

betänkande 1989/90:UU16: "Paris-klubben har hittills tagit

avstånd från tanken att konvertera offentliga fordringar. För

närvarande har emellertid en diskussion börjat föras om för- och

nackdelar med denna typ av transaktioner. De frågor som ännu är

olösta gäller t.ex. hur den s.k. bördefördelningen mellan

Parisklubbens medlemmar sinsemellan och mellan dem och de

utanförstående kreditorerna kommer att påverkas, liksom vad

konsekvenserna kan bli för ny garantigivning från

långivarländerna. Utskottet finner det angeläget att Sverige

deltar aktivt och konstruktivt i dessa diskussioner."

Sedan utskottet senast behandlade denna fråga har ingenting

skett som föranleder en ändring av utskottets ställningstagande.

Härmed avstyrks yrkande 5 och 6 i motion U657 (fp).

Stärkande av miljöskyddet

Det internationella regelverket

I motion U637 (mp) yrkas att Sverige inom FN skall verka för

en internationell miljödomstol som är öppen för stater och

miljöorganisationer.

Utskottet får konstatera att motionärerna tagit upp en fråga

av principiellt stor betydelse som man nu har börjat diskutera

internationellt. Det mellanstatliga regelverk som hittills

skapats har av nödvändighet tvingats bygga på de medverkande

staternas bredvillighet att komma överens. Alla konventioner som

finns i dag är visserligen bindande men innehåller inga

stadganden om tvistelösning, sanktioner etc. En ökande

medvetenhet om miljöskyddets betydelse, en ökad insikt om

frågans angelägenhet och brådska samt framför allt en ökad

politisk vilja att motverka hoten mot vår planet har emellertid

lett till att vissa regeringar börjar överväga behovet av

sanktioner. Senast diskuterades denna fråga vid ett

internationellt miljörättsligt seminarium som hölls efter

initiativ som togs vid toppmötet 1989 mellan världens sju

största industrinationer. Värd för seminariet var den italienska

regeringen. Fortfarande är dock de länder som förespråkar

användandet av tvingande regler inkl. en överstatlig dömande

instans i minoritet. Frågans natur är också sådan att arbetet

för att kunna komma till rätta med de globala hoten mot miljön

måste inkludera så många av världens stater som möjligt.

Generellt får utskottet också utgå ifrån att fördragsslutande

stater respekterar sina förpliktelser enligt ingångna avtal även

om någon överstatlig dömande instans inte finns. Diskussioner om

eventuella sanktioner vid brott mot bindande internationella

konventioner bör dock föras vidare.

Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis

följer utvecklingen på detta område.

Därmed får yrkande 1 i motion U637 (mp) anses besvarat.

Vad gäller stärkandet av den icke konventionsbundna

miljörätten som tas upp i motion U657 får utskottet hänvisa

till sitt betänkande 1989/90:UU7 där utskottet anförde följande:

"En annan viktig del i det internationella arbetet på att bevara

den globala miljön är den icke konventionsbundna miljörätten

vari ingår sic utere-principen (använd din egendom på ett sådant

sätt att den inte skadar någon annan). Denna princip har

återspeglats i 1972 års miljödeklaration

(Stockholmsdeklarationen). Sic utere-principen kan anses som

sedvanerätt.

I Brundtland-rapporten föreslås att tidigare principer skall

kodifieras genom antagandet av en konvention om miljöskydd och

varaktigt hållbar utveckling. Från svensk sida har framförts att

vi ställer oss positiva till en diskussion av denna fråga.

Utskottet utgår från att regeringen aktivt kommer att följa

utvecklingen på detta område."

Sedan utskottet senast behandlade frågan har ingenting skett

som föranleder en ändring av utskottets bedömning. Det kan

tilläggas att frågan kommer att behandlas vid 1992 års konferens

om miljö och utveckling.

Härmed får yrkande 4 i motion U657 (fp) anses besvarat.

Frågan om en internationell miljöskyddsstyrka alternativt

kustbevakningsstyrka som tas upp i motionerna U208 (c) och U657

(fp) har tidigare behandlats av utskottet (1989/90:UU7).

Utskottet konstaterade då: "Frågan om en katastroffond

diskuterades vid 1989 års möte med FN:s miljöstyrelse, och en

resolution antogs med bl.a. svenskt medförslagsställarskap om

att man skulle undersöka möjligheter att skapa ett center för

brådskande miljöinsatser som krävs antingen på grund av en

plötslig olycka eller i ekologiska katastrofområden." Frågan

utreds för närvarande inom FN och förväntas kunna behandlas vid

miljöstyrelsen möte år 1991. Samarbetsåtgärder för att komma

till rätta med föroreningar av den marina miljön, t.ex. den som

förorsakas av sjöfarten eller av verksamhet som bedrivs till

havs, har utarbetats inom den internationella

sjöfartsorganisationen International Maritime Organization

(IMO). IMO:s medlemstater har undertecknat konventioner som

reglerar utsläpp av olja från fartyg. Frågan om en skyddsstyrka

diskuteras. Sverige deltar aktivt. En annan internationell

överenskommelse som innehåller begränsningar av utsläpp av olja

och andra skadliga ämnen från fartyg är den s.k.

MARPOL-konventionen 73/78 eller Havsföroreningskonventionen.

Helsingforskonventionen, som omfattar det s.k. Östersjöområdet

och till vilken samtliga strandstater är anslutna, innehåller

regler för samarbete mellan dessa stater för upprätthållande av

beredskap för bekämpning av föroreningar genom olja och andra

skadliga ämnen till havs. Konventionen innehåller även regler

för formerna för övervakning för att upptäcka och registrera

utsläpp samt för bekämpning av vattenföroreningar från fartyg.

Inom ECE diskuteras en internationell överenskommelse för att

förhindra industriolyckor och ömsesidigt bistå varandra om

sådana inträffar.

Utskottet utgår från att regeringen fortsatt aktivt följer

denna fråga.

Därmed får yrkande 2 i motion U208 (c) och yrkande 7 i motion

U657 (fp) anses besvarade.

I motion U638 (c) betonas behovet av ytterligare

internationella åtgärder mot försurningen. Bl.a. anbefalls att

de internationella protokollen till ECE-konventionen om långväga

gränsöverskridande luftföroreningar för reducering av svavel och

kväve måste revideras och skärpas. Nya överläggningar måste

initieras om svavel och kväveoxidbegränsningar. Nya

överenskommelser bör enligt motionärerna utgå från den

vetenskapliga kunskap som finns i dag om kritiska

belastningsvärden och naturens egna gränser. I motionen tas även

upp krav på initiativ till överläggningar med den danska

regeringen om begränsning av luftföroreningar från Danmark.

Enligt motionärerna bör överläggningar även initieras med

Finland för att få gränsälvskommissionens uppgifter att utvidgas

till att även omfatta luftföroreningar.

Utskottet får konstatera att de frågor som tas upp i motion

U638 för närvarande behandlas inom ramen för ECE. I den

konventionsstyrelse som tillkom för att övervaka efterlevnaden

av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar

pågår ett löpande arbete på att förbättra och utvidga denna.

Konventionen är en s.k. ramkonvention inom vilken konkreta

åtaganden beträffande utsläppsbegränsningar görs genom särskilda

protokoll eller utfärdade rekommendationer. Sålunda pågår arbete

på ett nytt protokoll avseende ytterligare reduceringar av

svavelutsläppen. Det protokoll som tidigare antagits om en

30-procentig reduktion av svavelutsläppen har ännu inte

undertecknats av samtliga öststater.

År 1988 kunde ett protokoll som fryser utsläppen av

kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden antas.

Överenskommelsen var det första steget i en process som siktar

mot en reglering av utsläppen. Det andra steget avseende en

begränsning av utsläppen av kväveoxid siktar till att uppnå

utsläppsminskningar som hänför sig till kritiska

belastningsgränser. Förhandlingar pågår redan avseende frågan om

kritiska belastningsgränser, då främst vad avser svavelutsläpp.

Annat arbete inom konventionsstyrelsen pågår för att utarbeta

strategier för begränsningar av utsläpp av föroreningar i

atmosfären och för att utarbeta ett protokoll som skall begränsa

utsläpp av flyktiga organiska ämnen "Volatile, Organic

Compounds" (s.k. VOC).

Försurningsfrågan togs upp vid det möte i Bergen som de 34

medlemsstaterna i ECE på inbjudan av den norska regeringen höll

den 8--16 maj 1990 som en uppföljning till

Brundtlandtkommissionens rapport. Ministrarna underströk behovet

av fortsatt arbete för att begränsa utsläppen av bl.a. svavel

och kväve. Försurningsfrågorna kommer självfallet att tas upp

vid 1992 års konferens om miljö och utveckling.

Utskottet utgår ifrån att det aktiva svenska engagemanget i

dessa frågor kommer att fortsätta.

Därmed avstyrks yrkande 5 i motion U638 (c).

Vad gäller det finsk-svenska gränsälvssamarbetet enligt den

överenskommelse som gjordes mellan länderna år 1971 och vad

yrkande 4 i motion U638 anför om en utvidgning av kommissionens

uppgifter till att också omfatta luftföroreningar, får utskottet

hänvisa till jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU5.

Jordbruksutskottet anför bl.a.: "Utskottet har erfarit att man

från de svenska och finska regeringarnas sida uppmärksamt följer

utvecklingen i gränsälvsområdet. Miljöfrågornas betydelse i

området har därvid särskilt uppmärksammats. Enligt utskottets

mening synes anledning icke föreligga att utvidga

överenskommelsens innehåll till att omfatta frågor om luftvård.

Syftet med motionen kan bäst tillgodoses inom ramen för ett

sådant samarbete mellan de nordiska länderna som innefattas i

den nordiska miljöskyddskonventionen (SÖ 1974:99). Däremot anser

utskottet att det finns skäl som talar för att regeringen

överväger möjligheten att till gränsälvskommissionen tillföra

sakkunskap även på miljövårdsområdet." Utskottet ansluter sig

till jordbruksutskottets yttrande.

Därmed avstyrks yrkande 4 i motion U638 (c).

I motion U638 tas olika åtgärder till skydd för de tropiska

regnskogarna upp. Utskottet delar den oro för de tropiska

regnskogarna som ligger bakom yrkandet. Utskottet har tidigare

uttalat sig om behovet av kraftfulla internationella åtgärder på

detta område (1988/89:UU18 och 1989/90:UU15). Utskottet får

hänvisa till dessa betänkanden och liksom då framhålla den höga

prioriteringsgrad som skyddet av den tropiska regnskogen måste

ha. Vad som anförs i motionen om att svenska biståndsinsatser

bör ges ökad miljöinrikting och bidra till att framkalla en

positiv attityd till biologisk mångfald överensstämmer med

regeringens politik. Sverige agerar vidare aktivt för att öka

mijömedvetandet och ansvaret inom internationella organisationer

inkl. Världsbanken samt bidrar till forskningsprojekt och

kunskapsöverföring.

En konvention om skydd av regnskog skulle enligt utskottets

uppfattning kunna vara ett sätt att skydda denna omistliga

naturresurs. För att en sådan konvention skall få största

möjliga anslutning och bli effektiv krävs emellertid att de

stater inom vilkas territorium regnskogarna ligger konstruktivt

engagerar sig i frågan.

För frågan om ett totalstopp för svensk import av tropiskt

timmer och produkter därav får utskottet hänvisa till

näringsutskottets betänkande 1989/90:NU8. Näringsutskottet anför

bl.a. rörande restriktioner av importen från u-länder: "Denna

intressemotsättning illustreras genom diskussionen om social-

och miljöklausuler. Ett krav från i-länderna att sådana

klausuler skall tillämpas eller tillskapas kan i vissa u-länder

uppfattas som cyniskt men framför allt som ett utslag av

protektionism. Det torde mot denna bakgrund vara mer

ändamålsenligt att, åtminstone inledningsvis, driva hithörande

frågor på en principiell bas och i andra organ än GATT.

Utskottet vill erinra om det angelägna i att tredje världens

länder, där regnskogarna huvudsakligen är belägna, får

möjligheter att utveckla ett rationellt och miljövänligt

skogsbruk med de tropiska trädslagen som en viktig resurs. En

förutsättning för detta är att en marknad finns för tropiska

träprodukter. Ett generellt importförbud skulle motverka en

sådan utveckling.

Frågorna om hoten mot den tropiska regnskogen har bevakats

under en följd av år i internationella sammanhang. Utskottet

noterar emellertid nu ett avsevärt ökat intresse för ämnet.

Arbetet i internationella timmerorganisationen ITTO har

engagerat ett stort antal länder, företrädande såväl producent-

som konsumentintressen. Sverige deltar aktivt i detta arbete.

Inom ITTO förhandlas och godkänns projekt som har till syfte att

åstadkomma skydd av den tropiska regnskogen, bl.a. genom s.k.

uthålligt skogsbruk. Flera av de förslag till åtgärder som

därvid har kommit fram kan förutsättas ha goda möjligheter att

leda till målet att en miljövänlig och uthållig produktion av

tropiskt timmer skall komma till stånd, vilket också är syftet

med kraven i motionerna. Enligt utskottets mening bör den

angelägna strävan att förhindra fortsatt förstörelse av

regnskogen i första hand kanaliseras genom ITTO."

Utskottet ansluter sig till näringsutskottets yttrande.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 8 i motion

U638 (c).

I motion U656 (c) krävs att Sverige skall agera kraftfullt i

internationella fora för att få till stånd begränsningar av

fossila bränslen bl.a. för att minska trafikens försurande

inverkan på luft och hav. Vid 1992 års konferens måste frågan

tas upp anser motionärerna. I motion U545 (s) yrkas på

internationell samordning av miljökraven på bilar.

Utskottet får med anledning av motionerna konstatera att

åtgärder för att motverka och minska de skadliga effekter som

trafiken, i synnerhet bilavgaserna, har på jordens klimat är

en fråga av mycket hög prioritet för den svenska regeringen. Vid

det möte som hölls i Bergen den 8--16 maj 1990 som en

uppföljning av Brundtlandkommissionen drev Sverige denna fråga.

Trafikens inverkan på luft och havsmiljöer kommer även att

behandlas vid 1992 års konferens om miljö och utveckling.

Regeringen följer noga utvecklingen inom EG på detta området.

Inom OECD behandlas bilavgasfrågor inom bl.a. expertgruppen

luftvård (Air Management Policy Group). Vid det ministermöte som

hölls den 26 april 1990 diskuterades bl.a. arbetet rörande

bilavgaser. Dessa frågor diskuteras även inom ECE. Utskottet

utgår från att regeringen även fortsättningsvis aktivt driver

denna fråga.

Därmed får motion U656 (c) och motion U545 (s) anses

besvarade.

Behovet av fri och utökad information om uppgifter som rör

miljön och ökat officiellt medverkande av olika

miljöorganisationer i det internationella miljösamarbetet tas

upp i motion U637 (mp).

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U637 om

att en förutsättning för att det internationella rättssystemet

skall bli effektivt är att det finns en fri och öppen

information om de olika ländernas åtgärder och avsaknad av

åtgärder. Frågan har tagits upp inom Nordiska rådet, vilket även

påpekas i motionen, och vid miljömötet i Bergen. Vid ett

internationellt expertmöte som anordnades av den holländska

regeringen har ett förslag utarbetats till stadga rörande

delaktighet i information om miljöåtgärder etc. Frågan kommer

även att behandlas vid 1992 års konferens om miljö och

utveckling.

Utskottet utgår från att regeringen fortsatt driver denna

fråga.

Detsamma gäller de etablerade miljöorganisationernas möjlighet

att få observatörsskap i de internationella konventionernas

kommissioner. Detta är enligt utskottets uppfattning en rimlig

begäran, som, enligt vad utskottet erfar, redan i många fall

tillgodosetts. Utskottet noterar att regeringarna och de

frivilliga miljöorganisationerna i allt högre grad samarbetar på

miljöområdet. Ett exempel var den första delen av

Bergen-konferensen där regeringsrepresentanter, forskare,

näringsliv och miljöorganisationer möttes och gemensamt sökte

formulera målsättningar på miljöområdet.

Därmed får yrkande 3 och 4 i motion U637 (mp) anses besvarade.

Den marina miljön

Sammanfattning av motionerna

I två motioner U208 (c) och U638 (c) yrkar centerpartiet att

Sverige ratificerar FN:s havsrättskonvention. Miljöpartiet yrkar

i motion U637 (mp) att Sverige skall verka för en

världsomspännande havskonvention.

Utskottet får konstatera att det i många avseenden fortfarande

saknas en heltäckande internationell reglering till skydd för

den marina miljön. Ett internationellt antagande av

havsrättskonventionens miljöbestämmelser vore därför att

välkomna. Konventionen innehåller emellertid bestämmelser som

reglerar andra ämnesområden med anknytning till världshaven. Den

återger många av de regler som tidigare fastställts i de fyra

s.k. Genèvekonventionerna från 1958 rörande det fria havet,

fisket, territorialhavet och kontinentalsockeln. Konventionen

innehåller bl.a. regler om geografiskt missgynnade staters

rättigheter, marin forskning och överföring av djuphavsteknologi

m.m. Konventionen innehåller även stadganden rörande begreppet

ekonomisk zon och en regim om djuphavsutvinning av mineraler på

bottnarna utanför nationell jurisdiktion.

Det är framför allt de finansiella implikationerna av ett

deltagande i den enligt konventionen föreslagna

havsbottenregimen som visat sig göra det svårt för Sverige och

flertalet andra länder att ratificera konventionen.

Havsrättskonventionen undertecknades år 1982 av Sverige och

drygt 100 andra stater. Endast 43 stater har emellertid hittills

ratificerat konventionen. För att den skall träda i kraft krävs

60 ratifikationer. USA, Storbritannien och Västyskland m.fl.

i-länder har inte ens undertecknat konventionen, främst på grund

av motstånd mot konventionens regler rörande djuphavsutvinning

av vissa mineraler.

Mot denna bakgrund anser utskottet att yrkande 1 i motion U208

(c) och yrkande 9 i U638 (c) om ratificering av FN:s

havsrättskonvention inte föranleder någon åtgärd från riksdagens

sida.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U208 (c) och yrkande 9 i

motion U638 (c).

Enligt vad som framgår bl.a. av jordbruksutskottets betänkande

1989/90:JoU6 är det internationella samarbetet på

havsmiljöområdet mycket omfattande och ständigt föremål för nya

avtal och överenskommelser. En världsomfattande konvention

till skydd för världshaven, enligt vad som framförs i motion

U637 (mp), bör självfallet vara ett mål för det internationella

förhandlingsarbetet i den mån regionala överenskommelser inte

kan anses komma att täcka behovet av skydd för den marina

miljön.

Som utskottet anfört ovan innehåller 1982 års

havsrättskonvention flera internationellt täckande bestämmelser

till skydd för den marina miljön. Utan att utskottet i förväg

vill precisera utformningen och den geografiska omfattningen är

det utskottets uppfattning att regeringen bör fortsätta sitt

arbete på internationellt täckande regleringar till skydd för

den marina miljön.

Härmed får yrkande 5 i motion U637 (mp) anses besvarat.

Antarktis och Arktis

Sammanfattning av motionerna

I motion U637 (mp) yrkas att Sverige skall arbeta för en

skyddskonvention för Antarktis och för att Antarktis görs till

en världspark. Motionärerna i motion U638 (c) yrkar att

Antarktis skall förklaras vara en internationell naturpark.

Syftet är detsamma; att skydda Antarktis miljö. Samma oro för

Arktis sårbara och alltmer utsatta miljö ligger bakom yrkandet i

motion U637 att Sverige skall arbeta för en internationell

konvention som reglerar all mänsklig påverkan i Arktis.

Utskottet delar den oro inför en miljöförstörande exploatering

som hotar de känsliga och för den globala forskningen omistliga

resurserna som utgörs av jordklotets båda isklädda poler. Denna

oro har även tidigare framförts i olika betänkanden, senast i

1989/90:UU4 om Antarktis.

Utskottet får hänvisa till detta betänkande med tillägget att

vad som där anförs om en utveckling bland Antarktisfördragets

medlemsstater i riktning mot en allt större förståelse för

nödvändigheten av ett rigoröst miljöskydd nu gäller i ännu högre

grad. Förutsättningarna att nå en överenskommelse om

miljöskyddet av Antarktis är nu enligt utskottets uppfattning

gynnsammare än någonsin tidigare. Hösten 1990 skall

Antarktisfördragets parter hålla ett möte om miljöfrågorna.

Sverige har alltsedan tillträdet till Antarktisfördraget år 1984

konsekvent arbetat för att stärka miljöskyddet på den sydliga

kontinenten i en riktning som benämningen "världspark" eller

"internationell naturpark" kan sägas vara ett uttryck för.

En ratificering av mineralkonventionen, vilket tas upp i motion

U637, saknar aktualitet för svensk del. Det svenska intresset

för mineralkonventionen har aldrig varit förknippat med

mineralutvinning utan med en strävan att uppnå ett så rigoröst

skydd för Antarktis miljö som möjligt. Mineralkonventionen var

ett första steg för att hejda en exploatering av Antarktis.

Utskottet ser det som naturligt att Sverige nu eftersträvar ett

mer långsiktigt skydd av det slag som motionen efterlyser.

Därmed får yrkandena 6 och 7 i motion U637 (mp) och yrkande 7

i motion U638 (c) anses besvarade.

Vad gäller Arktis saknas en övergripande multinationell

överenskommelse. Senare tids utnyttjande av området har

emellertid medfört ett ökat medvetande om behovet av att skydda

miljön. I september 1989 hölls på finskt initiativ ett möte i

Rovaniemi där berörda polarstater, dvs. de nordiska länderna,

Sovjetunionen, Canada och USA, diskuterade former för miljöskydd

och miljösamarbete i Arktis. Vid mötet beslutades att genomföra

studier av miljöläget i Arktis, om utarbetande av ett

övervakningssystem för regionen och en strategi för

miljöåtgärder på kort och lång sikt. Ett andra möte har nyligen

hållits i Canada med deltagande även av Storbritannien och

Västtyskland samt av representanter för urbefolkningarna i

polarområdet. Ett tredje möte skall hållas i Sverige år 1991.

Utskottet utgår från att Sverige aktivt deltar i arbetet.

Därmed får yrkande 8 i motion U637 (mp) anses besvarat.

Regionalt samarbete

I motion U657 anförs att Sverige bör verka för fler regionala

konventioner eftersom det har visat sig att konventioner som

omfattar mindre områden både är lättare att förhandla färdigt

och lättare att få mer långtgående.

Utskottet har tidigare behandlat denna fråga (1989/90:UU7).

Utskottet konstaterade då att det delade den uppfattning om

betydelsen av regionalt samarbete på miljövårdsområdet som

framfördes i den berörda motionen. "Det samarbete som sker i

Europa såväl regionalt som över hela Europa inom ramen för det

nordiska samarbetet, Östersjöstaterna, Nordsjöstaterna, ECE, ESK

etc. resulterar i konventioner och andra former av

mellanstatliga överenskommelser.

Ett liknande arbete äger rum inom andra regioner runt om i

världen. Sverige stöder generellt regionalt samarbete och

naturligtvis regionala konventioner ägnade att skydda miljön.

Det kan dock inte anses ankomma på Sverige att driva denna fråga

utan på de i regionerna ingående länderna själva."

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Därmed får yrkande 3 i motion U657 (fp) anses vara besvarat.

Vad gäller svenskt medlemskap i European Environmental Agency

som framförs i motionerna U218 (m) får utskottet konstatera att

detta är just vad den svenska regeringen tillsammans med övriga

EFTA-staters regeringar eftersträvar. Vid det möte mellan

miljöministrarna i EFTA-länderna som ägde rum i april 1990

uttalade samtliga EFTA-länder önskemål om att bli medlemmar i

EEA.

Därmed får yrkande 3 i motion U218 anses besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande miljölagstiftning

att riksdagen avslår yrkandena 2 och 13 i motion 1989/90:U637

och yrkande 2 i motion 1989/90:U638,

2. beräffande global miljöfond

att riksdagen avslår yrkande 15 i motion 1989/90:U637 och

yrkande 1 i motion 1989/90:U638,

res. 1 (fp, c, v, mp)

3. beträffande luftvårdsfond

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U638

besvarat med vad utskottet anfört,

4. beträffande skuldbyten

att riksdagen avslår yrkandena 5 och 6 i motion 1989/90:U657,

res. 2 (fp, c, mp)

5. beträffande miljödomstol

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion U637 besvarat med

vad utskottet anfört,

6. beträffande den icke-konventionsbundna miljörätten

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U657

besvarat med vad utskottet anfört,

7. beträffande internationell miljöskyddsstyrka

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U208 och

yrkande 7 i motion 1989/90:U657 besvarade med vad utskottet

anfört,

8. beträffande försurning

att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1989/90:U638,

res. 3 (c)

9. beträffande gränsälvsöverenskommelsen

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:U638,

res. 4 (c)

10. beträffande tropiska regnskogar

att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U638,

res. 5 (fp, c, v, mp)

11. beträffande trafikens skadliga effekter

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U656 och motion

1989/90:U545 besvarade med vad utskottet anfört,

12. beträffande information och medverkan

att riksdagen förklarar yrkandena 3 och 4 i motion

1989/90:U637 besvarade med vad utskottet anfört,

13. beträffande ratificering av FN:s havsrättskonvention

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U208 och

yrkande 9 i motion 1989/90:U638,

res. 6 (c, v, mp)

14. beträffande den marina miljön

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U637

besvarat med vad utskottet anfört,

15. beträffande Antarktis

att riksdagen förklarar yrkandena 6 och 7 i motion

1989/90:U637 och yrkande 7 i motion 1989/90:U638 besvarade med

vad utskottet anfört,

16. beträffande Arktis

att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1989/90:U637

besvarat med vad utskottet anfört,

17. beträffande regionalt samarbete

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U657

besvarat med vad utskottet anfört,

18. beträffande medlemskap i EEA

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U218 och

besvarat med vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 maj 1990

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert

Svensson (s), Sture Ericson (s), Maj Britt Theorin (s), Alf

Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s),

Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk), Per Gahrton (mp),

Viola Furubjelke (s), Eva Björne (m) och Håkan Holmberg (fp).

Reservationer

1. Global miljöfond (mom. 2)

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta

Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v), Per Gahrton (mp) och Håkan

Holmberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Vad gäller" och slutar med "i motion U637 (mp)." bort ha

följande lydelse:

Centermotionens förslag om en omfattande global miljöfond,

finansierad genom att industriländerna avsätter en del av sin

bruttonationalinkomst varje år bör enligt utskottets uppfattning

föras fram i detta sammanhang. Medlen skulle användas för att

möta de från global synpunkt allvarligaste miljöhoten, som

utplåning av regnskog, ökenutbredningen, jordförstöringen m.m.

Arbetet för att få till stånd en global miljösatsning bör enligt

utskottets uppfattning få högsta prioritet i Sveriges

utrikespolitik, såväl i internationella organ som vid bilaterala

kontakter. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall

till yrkande 1 i motion U638 och till yrkande 15 i motion U637

(mp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande global miljöfond

att riksdagen med bifall till yrkande 15 i motion 1989/90:U637

och yrkande 1 i motion 1989/90:U638 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Skuldbyten för att finansiera miljövårdsprojekt (mom. 4)

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta

Hambraeus (c), Per Gahrton (mp) och Håkan Holmberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Sedan utskottet" och slutar med "U657 (fp)." bort ha

följande lydelse:

Riksdagen bör nu, enligt utskottets mening, med bifall till

yrkande 5 i motion U657 hos regeringen begära förslag till

regler som möjliggör för exportkreditnämnden att under vissa

villkor sälja skuldandelar som ett sätt att finansiera

miljövårdsinsatser i låntagarländerna. På samma sätt bör

riksdagen nu, med bifall till yrkande 6 i samma motion, uppdra

åt regeringen att aktivt pröva möjligheterna att inom ramen för

den s.k. Parisklubben medverka till internationellt förankrade

miljösatsningar av det slag som skisseras i motionen.

dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande skuldbyten

att riksdagen med bifall till yrkandena 5 och 6 i motion

1989/90:U657 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Försurning (mom. 8)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att utskottets yttrande på s. 10 som börjar med

"Utskottet utgår" och slutar med "i motion U638 (c)." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning att

ytterligare initiativ bör tas för internationella åtgärder mot

försurningen. Åtgärder av det slag som föreslås i motionen bör

därvid komma i fråga.

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande försurning

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U638

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Gränsälvsöverenskommelsen (mom. 9)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Vad gäller det" och slutar på s. 11 med "i motion

U638 (c)." bort ha följande lydelse:

Vad gäller det finsk-svenska gränsälvssamarbetet enligt den

överenskommelse som gjordes mellan länderna år 1971 och vad

yrkande 4 i motion U638 anför om en utvidgning av kommissionens

uppgifter till att också omfatta luftföroreningar, finner

utskottet motionens förslag befogat. Jordbruksutskottet har i

sitt betänkande 1989/90:Jo5 utalat sig för att

gränsälvskommissionen tillförs sakkunskap även på miljöområdet.

Att uttryckligen inkludera luftmiljöfrågorna i uppdraget vore en

ytterligare åtgärd för att betona miljöfrågornas betydelse i

gränsälvssamarbetet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

bifall till yrkande 4 i motion U638 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande gränsälvsöverenskommelsen

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U638

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Tropiska regnskogar (mom. 10)

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta

Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v), Per Gahrton (mp) och Håkan

Holmberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "i motion U638

(c)." bort ha följande lydelse:

För egen del vill utskottet framhålla att åtgärder för att

rädda de tropiska regnskogarna blir alltmer brådskande. Målet

måste vara en internationell konvention till skydd för

regnskogarna. För att detta skall bli möjligt utan svåra

ekonomiska konsekvenser och därav följande politiskt motstånd

från de berörda länderna, krävs att industriländerna tar ett

ekonomiskt ansvar. Den globala miljöfond som utskottet behandlar

på annan plats i detta betänkande skulle kunna vara ett sätt att

finansiera sådana insatser. I avvaktan på en sådan fond krävs

bilaterala insatser och stöd genom existerande kanaler som UNDP

och UNEP. Ett program för att kompensera de berörda länderna

ekonomiskt och utveckla ett ekologiskt skogsbruk bör lämpligen

förenas med åtgärder mot import av tropiskt timmer som inte

producerats på ett ekologiskt godtagbart sätt.

Vad utskottet här anför bör riksdagen, med bifall till yrkande

8 i motion U638 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande tropiska regnskogar

att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U638

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Ratificering av havsrättskonventionen (mom. 13)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c), Bertil Måbrink

(v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Mot

denna bakgrund" och slutar med "i motion U638 (c)." bort ha

följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att Sverige ännu inte

ratificerat avtalet. Det är ett agerande som strider mot vårt

lands utrikespolitiska traditioner, såväl våra strävanden

allmänt att främja ett internationellt samarbete byggt på

rättsprinciper fastlagda i internationella konventioner som

Sveriges pådrivande roll när det gäller internationella miljö-

och naturresursfrågor. Regeringen bör utan ytterligare dröjsmål

vidta åtgärder så att konventionen kan ratificeras.

Detta bör riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion U208

(c) och yrkande 9 i motion U638 (c) ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande ratificering av FN:s havsrättskonvention

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U208

och yrkande 9 i motion 1989/90:U638 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.