Bet. 1990/91:UU21

Utrikesutskottets betänkande

1990/91:UU21

Vissa frågor beträffande Sveriges Europasamarbete

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

UU21

Ärendet

Detta betänkande behandlar dels två motionsyrkanden som berör

de nu pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA-länderna om

ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, dels fem

motionsyrkanden som berör vissa frågor om medlemskapsansökan i

EG, grundlagen och folkomröstning med anledning av Sveriges

samarbete med EG. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att

det stora flertalet motioner från den allmänna motionstiden

beträffande samarbetet med EG och den västeuropeiska

integrationsprocessen generellt avses bli föremål för ett

särskilt betänkande under hösten.

Motionerna

1990/91:U504 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående EEA-förhandlingarna,

1990/91:U507 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förhandlingarna om EES,

1990/91:U510 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

rådgivande folkomröstning angående EG innan eventuella

förhandlingar om medlemskap inleds,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

eventuella förhandlingar om medlemskap i EG icke får inledas

förrän grundlagen har ändrats så att ett EG-medlemskap vore

förenligt med den därefter gällande regeringsformen.

1990/91:U616 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen tills vidare ej skall

verkställa ansökan om svenskt medlemskap i EG,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett ja eller nej till ett svenskt

medlemskap i EG måste avgöras i en folkomröstning,

1990/91:K253 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

belutande folkomröstning bör anordnas innan beslut om

samverkansformer till EG tas.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.

Folkomröstning m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion K253 (c) anges att när slutlig ställning skall tas

till vilken samverkansform Sverige skall välja bör det ske genom

en beslutande folkomröstning.

I motion U616 (v) anges att regeringen tills vidare ej skall

verkställa ansökan om svenskt medlemskap i EG (yrkande 1).

Vidare framförs att det är rimligt att svenska folket i en

folkomröstning får avgöra om medlemskapet skall bli verklighet

eller ej, att inget beslut om medlemskap får tas utan att frågan

först ställts till svenska folket och enligt yrkande 2 att ja

eller nej till medlemskap i EG måste avgöras i en

folkomröstning.

I motion U510 (mp) yrkande 6 föreslås att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lag om rådgivande folkomröstning

angående EG innan eventuella förhandlingar om medlemskap inleds.

Enligt motionens yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna att eventuella förhandlingar om medlemskap

i EG icke får inledas förrän grundlagen har ändrats så att ett

EG-medlemskap vore förenligt med den därefter gällande

regeringsformen.

Utskottet

Utskottets överväganden

Enligt riksdagens beslut den 12 december 1990 och

utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 om Sverige och den

västeuropeiska integrationen, vilket låg till grund för

beslutet, bör Sverige eftersträva att bli medlem i den

Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.

Enligt beslutet bör regeringen efter en samlad bedömning av de

utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i

utrikesnämnden kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskap.

Utskottet bedömde det som sannolikt att en ansökan kunde lämnas

in under 1991. Utskottet angav vidare att i bedömningen ingår

hänsyn till den fortsatta utvecklingen i Europa, inkl. EGs

regeringskonferenser, EES-förhandlingarna och säkerhetspolitiskt

viktiga skeenden inom ESK. Av betydelse är enligt betänkandet

också hänsyn till samarbetet med de nordiska länderna och de

övriga EFTA-länderna. Betänkandet säger vidare att regeringen

bör återkomma till riksdagen i frågan om förhandlingarnas

uppläggning och konstitutionella aspekter på medlemskapet.

Enligt betänkandet bör en parlamentarisk arbetsgrupp ges

möjlighet att efter slutförda EES-förhandlingar löpande följa

framtida medlemskapsförhandlingar.

I betänkandet anges också att vid en svensk medlemskapsansökan

i EG måste en ny genomgång göras av de rättsliga aspekterna

inkl. frågan om grundlagsändring.

Utskottet konstaterar att frågan om folkomröstning om

EG-medlemskap har ett nära samband med EG-medlemskapets

grundlagsmässiga aspekter.

Frågan om ett svenskt EG-medlemskaps grundlagsmässiga aspekter

behandlades nyligen i konstitutionsutskottet (1990/91:KU22). I

konstitutionsutskottets betänkande slås fast att ett medlemskap

i EG kommer att ha överstatlig karaktär och innebära att

konstitutionella befogenheter skall överlämnas till de

europeiska gemenskaperna. Konstitutionsutskottet anser att det

bl.a. mot denna bakgrund är angeläget att de olika såväl

grundlagsmässiga som allmänt rättsliga och institutionella

aspekterna på ett EG-medlemskap utreds i parlamentariska former.

Enligt konstitutionsutskottet bör detta ske i sådan tid att

frågorna inte bara kan föras ut till allmän debatt utan också ge

underlag för att i anslutning till 1994 års ordinarie

riksdagsval göra de grundlagsändringar som visar sig nödvändiga.

Konstitutionsutskottet finner det tillfredsställande att

regeringen har aviserat att en sådan utredning under medverkan

av alla riksdagspartier kommer att tillsättas inom kort.

Utrikesutskottet ansluter sig till denna uppfattning att

EG-medlemskapets grundlagsmässiga aspekter m.m. bör belysas inom

ramen för en parlamentarisk utredning.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten och

önskvärdheten av att Sveriges förhållande till EG ges en

grundlig genomlysning och att en bred diskussion och debatt förs

om medlemskapets innebörd och konsekvenser. I sammanhanget vill

utskottet refera till vad som sägs i betänkandet 1990/91:UU8 om

betydelsen av att allmänheten ges god information om Sveriges

samarbete med EG och behovet av ytterligare

informationsinsatser i detta syfte. I betänkandet Vissa anslag

m.m. inom utrikesdepartementets verksamhetsområde (1990/91:UU14)

framhåller utskottet det angelägna i att regeringen framlägger

förslag till insatser för en allsidig Europainformation.

Utskottet konstaterar att folkomröstning kan anordnas antingen

som rådgivande folkomröstning (RF 8 kap. 4 §) eller som

folkomröstning om vilande grundlagsförslag (RF 8 kap. 15 §).

Utskottet ser det som naturligt att folkomröstning anordnas i

anslutning till frågan om svenskt medlemskap i EG. Utskottet

konstaterar att båda de ovannämnda möjligheterna till

folkomröstning enligt regeringsformen kan komma att aktualiseras

i anslutning till överväganden om Sveriges medlemskap i EG.

Utskottet förutsätter att detta ärende kommer att behandlas av

riksdagen under kommande mandatperioder. Enligt vad utskottet

erfarit kommer vidare den parlamentariska utredningen som

aviserats av regeringen om grundlagsfrågor vid ett svenskt

medlemskap i EG att överväga de frågor som kan vara aktuella

inför en eventuell folkomröstning om EG-medlemskapet.

Ett EG-medlemskap, liksom för övrigt ett EES-avtal förutsätter

riksdagens godkännande. Det möter dock inga hinder att

regeringen inleder förhandlingar om en internationell

överenskommelse och även ingår ett preliminärt avtal med

förbehåll för riksdagens godkännande. Detta är i själva verket

en vanlig och vedertagen ordning när det gäller internationella

förhandlingar.

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 6 i motion U510 (mp) om

att begära förslag till lag om rådgivande folkomröstning innan

medlemskapsförhandlingar inleds, yrkande 7 i samma motion om att

förhandlingar inte får inledas förrän grundlagen ändrats och

yrkande 1 i motion U616 (v) om att regeringen tills vidare inte

skall verkställa ansökan om svenskt EG-medlemskap. Motion K253

(c) och yrkande 2 i motion U616 (v) angående folkomröstning om

ett svenskt medlemskap i EG får anses besvarade.

Förhandlingarna om ett ekonomiskt europeiskt samarbetsområde

(EES)

I betänkandet används förkortningen EES för begreppet

europeisk ekonomisk samarbetsområde. I engelskspråkiga

sammanhang används i allmänhet förkortningen EEA (European

Economic Area).

Sammanfattning av motionerna

Moderata samlingspartiet framför i motion U504 beträffande

samarbetet Sverige--EG-EFTA om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde EES att EES bör ses som ett steg på vägen till

ett medlemskap i EG. Genom ett EES-avtal kan delar av de s.k.

fyra friheterna, som EG avser att uppnå genom att skapa den

gemensamma inre marknaden, även komma Sverige till del redan

1993. Vidare sägs i motionen att som långsiktig lösning är ett

EES-avtal otillfredsställande, dels eftersom det aldrig kan ge

samma praktiska fördelar som medlemskap, dels därför att de

EES-länder som står utanför EG aldrig kommer att kunna få ett

reellt inflytande på beslutsprocessen. De nu pågående

EES-förhandlingarna kan inte lösa alla de problem som ett

långsiktigt samarbete inrymmer. För svensk del är det enligt

motionen viktigt att EES-förhandlingarna slutförs snabbt i syfte

att ge EFTA-ländernas medborgare och företag en så god möjlighet

som möjligt att medverka på den inre marknaden.

I motion U507 från centerpartiet betonas vikten av att all

omsorg läggs ned på att åstadkomma ett bra avtal. Det är i det

sammanhanget viktigt att i EES-förhandlingarna slå vakt om vår

neutrala ställning och vårt oberoende från stormaktsintressena.

Detta är enligt motionen särskilt viktigt i det föränderliga

utrikes- och säkerhetspolitiska skeende som vi nu upplever. Ett

särskilt viktigt område som enligt motionen måste klargöras är

formerna för gemensamt beslutsfattande och den juridiska

kontrollen av efterlevnaden av ingångna överenskommelser.

EES-avtalet får inte leda till ett ensidigt beroende av

EG-beslut. Enligt motionen ställer Sverige högre krav än EG inom

flera områden. Integrationen får inte medföra krav på svensk

anpassning så att viktiga skyddsaspekter åsidosätts.

Reformarbetet i fråga om arbetsmiljö och folkhälsa får inte

försvåras. Angelägna mål som full sysselsättning, regional

balans och social trygghet måste vara vägledande enligt

motionen.

Utskottets överväganden

I betänkandet 1990/91:UU8 behandlades i ett särskilt avsnitt

samarbetet Sverige--EFTA-EG och de pågående förhandlingarna

mellan EG och EFTA om att skapa ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde. Utskottet underströk då den stora betydelsen av

att förhandlingarna om ett utvidgat och mer strukturerat

samarbete mellan EG och EFTA snarast kunde slutföras med gott

resultat och att ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES) kunde träda i kraft den 1 januari 1993.

Vidare ställde sig utskottet bakom de förhandlingsmål som vid

flera tillfällen formulerats av EFTA-ministrarna gemensamt.

Utskottet framhöll betydelsen av att avtalet ger en balans

mellan rättigheter och skyldigheter samt att en rimlig grad av

medinflytande bör vara en del av avtalet. Utskottet ansåg också

att det fanns anledning för Sverige att slå vakt om vår relativt

oförstörda miljö och rätten att föra en ambitiös miljöpolitik.

Den höga ambitionsnivån borde enligt betänkandet upprätthållas

på bl.a. arbetsmarknadens, regionalpolitikens och

socialpolitikens områden.

Dessa uttalanden av utskottet angående övergripande riktlinjer

för förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt samarbete (EES)

äger full giltighet. Sverige har ett oförändrat stort intresse

av att ett EES-avtal mellan EG och EFTA-länderna om de fyra

friheterna för varor, tjänster, kapital och personer samt

angränsande områden som socialpolitik, utbildning, miljövård,

konsumentfrågor, forskning m.m. uppnås så snart som möjligt.

Härtill vill utskottet foga att intresset av ett EES-avtal inte

står i någon motsättning till riksdagens beslut den 12 december

1990 om att bemyndiga regeringen att efter samråd i

utrikesnämnden lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

EES-förhandlingarna och deras resultat är i hög grad relevant

och av stort värde även för medlemskapsförhandlingarna, inte

minst mot bakgrund av målsättningen att inom ramen för EES skapa

ett gemensamt dynamiskt och homogent europeiskt samarbetsområde

innefattande EG och EFTA-länderna. EES-avtalet har således ett

stort egenvärde och det är viktigt att det ges möjlighet att

fungera sjävständigt, också för de EFTA-länder som väljer att

inte söka medlemskap.

Det är utskottets bedömning att de förhandlingar som hittills

förts mellan EG och EFTA-länderna och de resultat som hittills

tillkännagivits ligger väl i linje med de förhandlingsmål som

riksdagen angivit och att utsikterna för att ett avtal kan

slutas under 1991 är goda.

Även om omfattande förhandlingar återstår på viktiga områden

har enligt utskottets bedömning förhandlingsprocessen gjort

framsteg. Vid det gemensamma ministermötet mellan EG och EFTA

den 19 december 1990 uppnåddes enighet om avtalets huvudsakliga

innehåll. Samarbetet skall enligt den gemensamma möteskommunikén

åstadkomma en inre marknad med fri rörlighet för varor,

tjänster, kapital och människor samt omfatta en rad andra

viktiga områden som forskning, utbildning, miljöfrågor,

konsumentskydd och den sociala dimensionen. När det gäller den

viktiga frågan om att bibehålla EFTA-ländernas höga skyddsnivåer

beträffande hälsa, miljö och säkerhet bekräftade ministermötet

ambitionen om sådana höga skyddsnivåer samtidigt som den fria

varucirkulationen skall eftersträvas. Kommunikén uppmanade till

sökandet efter pragmatiska lösningar, anpassade till de enskilda

fallen. Utskottet har i detta sammanhang erfarit att möjligheter

öppnats för att genom införande av skyddsklausuler ersätta

EFTA-ländernas krav på permanenta undantag.

På det institutionella området enades länderna vid

ministermötet i december om att inrätta ett gemensamt EES-råd på

ministernivå för politisk vägledning och utveckling och

utvärdering av samarbetet. Vidare nåddes enighet om att inrätta

ett gemensamt organ med ansvar för genomförande och

förvaltningen av avtalet. Ministerdeklarationen bekräftade också

att experter från EFTA-länderna skall beredas tillfälle att

medverka då EG-kommissionen utarbetar förslag till ny

lagstiftning som kan beröra EES. Även på områden som

övervakning och rättskipning inkl. frågan om inrättandet av en

EES-domstol nåddes vissa framsteg.

Samtidigt bör det noteras att flera svåra frågor är föremål

för fortsatta förhandlingar. Det gäller såväl vissa av de

institutionella och legala lösningarna som sakområden som

jordbruk, fiske och personers rörlighet.

En exakt tidtabell för de fortsatta förhandlingarna är svår

att ange men enligt vad utskottet erfarit ligger målsättningen

att förhandlingarna skall slutföras under sommaren 1991 fast.

Utskottet noterar i sammanhanget de ansträngningar som pågår

genom kontakter mellan EFTAs parlamentarikerkommitté och

EG-parlamentet om att tillförsäkra en parlamentarisk dimension

inom EES.

Utskottet utgår från att regeringen kraftfullt fortsätter att

verka för att ett EES-avtal kan åstadkommas så snart som

möjligt.

Härmed får yrkande 3 i motion U504 (m) och yrkande 10 i motion

U507 (c) anses besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa frågor om medlemskapsansökan i EG

att riksdagen avslår yrkandena 6 och 7 i motion 1990/91:U510

och yrkande 1 i motion 1990/91:U616,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande folkomröstning om medlemskap i EG

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U616 och

motion 1990/91:K253 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 1 (v, mp)

3. beträffande förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U504 och

yrkande 10 i motion 1990/91:U507 besvarade med vad utskottet

anfört.

res. 2 (mp)

Stockholm den 11 april 1991

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert

Svensson (s), Margaretha af Ugglas (m), Jan-Erik Wikström (fp),

Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg

(s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Viola Furubjelke (s),

Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s), Karin Söder (c),

Håkan Holmberg (fp), Bengt Hurtig (v) och Inger Schörling (mp).

Reservationer

1. Vissa frågor om medlemskapsansökan i EG, m.m. (mom. 1--2)

Bengt Hurtig (v) och Inger Schörling (mp) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 3 börjar med

"Utskottet ser" och på s. 4 slutar med "anses besvarade" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att i syfte att tillförsäkra folket största

möjliga reella inflytande bör en särskild folkomröstning, skild

från riksdagsval, anordnas innan ansökan om EG-medlemskap

eventuellt, beroende på folkomröstningens utfall, inlämnas.

Eftersom sådan folkomröstning enligt gällande lag endast kan

anordnas genom en särskild lag om rådgivande folkomröstning,

bör, såsom yrkas i motion U510 yrkande 6, riksdagen hos

regeringen begära förslag till lag om rådgivande folkomröstning

innan medlemskapsförhandlingar inleds. Före en rådgivande

folkomröstning är en omfattande och allsidig

informationskampanj nödvändig.

Utskottet vill dessutom som sin mening framhålla att väljarna

vid omröstningen bör ställas inför endast två klara alternativ.

Det bör också genom riksdagsuttalande klargöras att

omröstningsresultatet trots sin rådgivande karaktär bör

betraktas som bindande.

I fall omröstningsresultatet skulle medge att ansökan om

EG-medlemskap inlämnas bör, efter EGs svar på densamma,

beslutande folkomröstning enligt RF 8 kap. 15 § anordnas. Detta

bör ges regeringen till känna.

Med det anförda tillstyrks motion U510 (mp) yrkande 6 och U616

(v) yrkande 1.

I motion U510 (mp) yrkande 7 krävs att förhandlingar om

EG-medlemskap icke får inledas innan grundlagen ändras.

Utskottet instämmer i detta. Det har numera klarlagts att

EG-medlemskap icke är förenligt med gällande grundlag. Syftet

med gällande grundlag måste således vara att förhindra den sorts

suveränitetsöverlåtelse som ett medlemskap i EG innebär. Övlig

respekt för grundlagen måste då innebära att förhandlingar som

syftar till grundlagsstridigt handlande bör anstå till dess

grundlagen eventuellt har ändrats så att den medger sagda

handlande.

Utskottet förordar således följande turordning för ett

eventuellt EG-medlemskap i syfte att visa respekt för grundlagen

och skapa djupast möjliga folkliga förankring:

1. Efter det att EGs unionsförhandlingar gällande ekonomisk,

monetär och politisk union avslutats och efter det att en

omfattande allsidig informationskampanj om konsekvenserna av ett

EG-medlemskap genomförts bör så snart som möjligt en rådgivande

folkomröstning anordnas. Folkomröstningen om EG-medlemskapet

skall var skild från riksdagsvalet.

2. Om en folkmajoritet röstar nej till EG-medlemskap är frågan

avförd från dagordningen. Om folkomröstningen däremot ger

klartecken till att medlemsansökan inlämnas kan förslag om

ändringar av grundlagen som medger EG-medlemskap föreläggas

riksdagen senast i december 1993. Ett första riksdagsbeslut kan

fattas före valet 1994.

3. Om en tiondel av riksdagens ledamöter så begär och en

tredjedel så vill, underställs grundlagsändringen folket i val.

4. Om en folkmajoritet avslår föreslagna grundlagsändringar,

är frågan avförd från dagordningen. Om de nödvändiga

grundlagsändringarna däremot godkänns, kan medlemskapsansökan

inlämnas.

5. Resultatet av medlemskapsförhandlingarna måste föreläggas

riksdagen senast under tio månader före nästkommande val.

Om så kan ske under 1996 kan ett första beslut om sådan

överlåtelse av suveränitet som sammanhänger med EG-medlemskap

fattas av riksdagen före valet 1997.

6. Om en tiondel av riksdagens ledamöter så begär och en

tredjedel så vill underställs överlämnandebeslutet folket i en

beslutande folkomröstning.

8. Om en folkmajoritet avslår förslaget om överlämnande av

svensk suveränitet till EG är frågan avförd från dagordningen.

Om däremot en folkmajoritet bifaller suveränitetsöverlämnandet

blir Sverige EG-medlem i samband med valet 1997.

9. Om resultat av en medlemskapsansökan som inlämnas efter

valet 1994 inte föreligger i december 1996 uppskjuts tidpunkten

för möjligt EG-medlemskap till i samband med valet år 2000.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 7 i motion U510

och yrkande 2 i U616 (v), samt anser motion K253 (c) besvarad.

dels att momenten 1--2 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande vissa frågor om medlemskapsansökan i EG

att riksdagen med bifall till yrkandena 6 och 7 i motion

1990/91:U510 och yrkande 1 i motion 1990/91:U616 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande folkomröstning om medlemskap i EG

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U616

samt med besvarande av motion 1990/91:K253 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Förhandlingarna om ett europeiska ekonomiskt

samarbetsområde (mom. 3)

Inger Schörling (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "I betänkandet" och på s. 6 slutar med "anses besvarade"

bort ha följande lydelse:

Genom de utredningar som pågått angående EES, ett europeiskt

ekonomiskt samarbetsområde, har en ganska klar bild skapats av

vad EG-anpassning av svenska regler och förordningar "kostar" i

form av påtvingade försämringar av kvalitets- och

säkerhetsstandard.

Den 8 maj 1990 upprättade regeringen Probleminventering EES.

Av 52 problempunkter ansågs 35 olösbara och 17 möjliga att lösa.

I 48 fall handlade det om befarade försämringar i svensk

lagstiftning. Dessa 48 problem utgjorde en innersta kärna efter

omfattande bantning i förhållande till de hundratals fall där

statliga verk har avstyrkt EG-anpassning. Den 12 juni 1990

fastslog EG-parlamentet som sin ståndpunkt att övergångsreglerna

för EFTA-länderna "skall bli av begränsad varaktighet och

omfattning och icke komma att framstå som egentliga dispenser

eller undantag".

Den 20 juni 1990 inleddes de formella EG-EFTA-förhandlingarna,

varvid chefsförhandlare Dinkelspiel konstaterade att ett

EES-avtal innebär att "EFTA-länderna på kort tid skall anpassa

sig till 30 års EG-lagstiftning".

Det visade sig att EFTA-länderna redan före förhandlingarnas

början ensidigt bantat ner sina krav på undantag radikalt till

bara ett dussin punkter för samtliga sju länder. Enligt den

förkortade undantagslistan från EFTA (daterad 12 juni 1990)

kvarstår bara åtta undantagskrav från Sverige.

De båda undantagslistornas innehåll ger en mycket god bild av

att EG-anpassning faktiskt har ett pris i form av påtvingade

standardsänkningar. Materialet redovisas i detalj i motionen.

I december 1990 tvingades EES-förhandlare Dinkelspiel erkänna

att det inte blir några permanenta undantag, bara övergångregler

av olika slag.

Den EG-anpassning som redan pågår i hägnet av

EES-förhandlingarna har nu lett till att stora delar av

folkrörelse-Sverige har börjat undersöka vad en EG-anpassning

konkret innebär. Utskottet vill här anföra några exempel:

EG hot mot allemansrätten, hävdar tidskriften Sveriges Natur

(nr 1991:2)

Svensk statstjänsteman (nr 1991:3) berättar att den svenska

meddelarfriheten är i fara vid EG-medlemskap.

Expressens sportredaktion anser att EG är "en skräck för

svensk fotboll" eftersom EG hindrar svenska EG-spelare att spela

i landslaget (2/3).

En jaktjournalist slår larm om att "EG innebär kraftigt

inskränkt jakt på flera arter, upptrissade jakträttspriser och

en överhängande risk för ambulerande tjuvjägare i nästan

ofattbar omfattning" (Dagens Industri 3/3).

I Vår Fågelvärld varnas för att EGs öppna gränser leder till

en kraftig ökning av den illegala handeln med fridlysta djur

(Jakt och Jägare nr 1991:4).

TCO-tidningen berättar om EG-hotet mot den sociala välfärden.

"God mat, annars är det sämre", säger en svenska som är bosatt i

Bryssel och tillägger: "Jag är van vid ett samhälle som månar

mer om de svaga" (nr 1991:8). En facklig ledare i EG varnar för

att EG medför "stor risk för ett mer osolidariskt Europa" (nr

1991:6).

I tidskriften Socialförsäkring (nr 1991:1) har forskaren Jacob

Palme jämfört tre svenska analyser av den sociala tryggheten i

Sverige och EG, gjorda av SAF, Näringslivets Ekonomifakta och

Metall. Palme konstaterar att Sverige inte är bäst på allt men

på det mesta, bl.a. föräldrapenning, sjukförsäkring och

ålderspension. Han summerar: "Väger man samman enskildheterna så

framstår den svenska modellen som mest utvecklad. Här förefaller

Metall ha hamnat ganska rätt".

Att alkoholpolitiken kan drabbas negativt av EG-anslutning,

bl.a. genom påtvingade prissänkningar, är känt. Detta har gjort

Systembolagschefen Gabriel Romanus tveksam, vilket kommer till

uttryck i en intervju i tidskriften Alkoholpolitik (nr 1990:4),

där han bl.a. varnar för att vi genom EG-reglerna får in

vinstdrivande, internationella alkoholföretag, vilket gör att vi

får "kapitalstarka lobbygrupper som kommer att försvåra

möjligheterna för en solidarisk alkoholpolitik". Chefen för

Vin&Sprit erkänner i samma tidskriftsnummer att WHOs mål om

en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen "förefaller ur

ett EG-perspektiv inte vara helt lätt att uppnå". Enligt

forskningsrådsnämndens Källa kommer EG att kosta Sverige dubbelt

så stor alkoholkonsumtion, fyra gånger så många storförbrukare

och fyra gånger så många döda av alkoholskador (Hur mycket tål

svenskarna?)

I Svensk Farmaceuptisk Tidskrift (nr 1991:2) konstaterar en

överlag EG-vänlig artikel att det ändå finns allvarliga problem.

EG har t.ex. inget krav på att läkemedelspriser skall vara

"skäliga", de kommersiella intressena får råda friare.

Apoteksmonopolet försvaras ihärdigt i artikeln, bl.a. med

argumentet att det "kan verka kraftfullare i folkhälsans tjänst

än andra system som fungerar i omvärlden". Men monopol strider

mot EGs grundfilosofi. Varför skulle apoteksmonopolet godkännas

och alkoholmonopolet avvecklas?

"Miljöpolitiken EG-anpassas", lyder veckotidningen

Alternativets (21/2) rubrik över en svidande kritik av

regeringens senaste miljöproposition. Greenpeace gav uttryck

för samma ståndpunkt i ett kritiskt PM med rubriken "En propp i

miljöarbetet" (18/2) där regeringens dåliga miljöpolitik

förklaras med att "miljöpolitiken underordnas regeringens övriga

mål, bl.a. anpassning till EG". Att EG knappast är ett verktyg

för radikal miljöpolitik har också Sveriges Natur upptäckt, som

hävdar att "EG är kraftlöst mot försurning" (nr 1991:1).

Hur EGs miljöpolitik drabbar EG-medlemsstater visar danska och

tyska erfarenheter. Veckotidningen Notat berättar nästan varje

vecka om danska konflikter med EG om miljöregler. Senast gällde

det att EG vill tillåta den giftiga tungmetallen kadmium och

"icke accepterar att Danmark har skärptare regler än andra

EG-länder" (1/3). På liknande sätt finns nästan varje vecka i

Der Spiegel rapporter om EG-kommissionens försök att stoppa

tyska miljölagar. Häromveckan (nr 10/91) handlade det om att den

franska kemijätten Rhone-Pollenc lyckats övertyga

EG-kommissionen om att träimpregneringsmedlet PCP

(pentaklorfenol) är ofarligt. Men i Tyskland är medlet förbjudet

eftersom det innehåller dioxin och anses cancerframkallande. Nu

blir det en fråga för EG-domstolen att avgöra om Tyskland får

behålla sin hälsoskyddsregel. Denna sorts strider är vardagsmat

i EG. Oftast vinner frihandelsintresset över miljö- och

hälsohänsynen.

Enligt tidskriften Arbetsmiljö (nr 1991:1) kommer det att bli

"SYSTEMSKIFTE för arbetsmiljön när Sverige går in i EG". Överlag

blir det försämringar. Normgivning och kontroll flyttas "från

den offentliga till den privaträttsliga sfären". Facket förlorar

sitt medinflytande. Arbetarskyddsstyrelsen kan inte fastställa

högre normer än EG-kraven. Ett konkret exempel: Statskontoret

kan inte "begränsa sin upphandling av bildskärmar till sådana

som enligt den svenska bildskärmsprovningen har de bästa

arbetsmiljöaspekterna". Tre företrädare för Fabriks hävdar att

"arbetsmiljön riskerar att bli sämre" vid EG-anpassning

(Helsingborgs Dagblad 20/3)

Borttagandet av gränser mellan EG-länderna är en lockande

effekt av EG-medlemskap. Men också detta har baksidor.

Polistidningen (nr 1/91) varnar för att "narkotikatrafiken och

därmed brottsligheten kan komma att öka i ett Europa utan inre

gränser". Dessutom medför den inre gränslösheten att EG måste

omges med en gemensam, hög, yttergräns. Detta har fått Amnesty

att uttrycka sin oro för att asylmöjligheterna för flyktingar

försämras i Västeuropa (Europe -- Harmonization of asylum

policy, november 1990). Och i Ekonomisk Debatt (nr 1990:8) säger

ekonomen Nils Lundgren: "Vi kanske får se Berlinmuren

återuppstå, men denna gång byggd av Västeuropa och inte av

Östeuropa."

EG är ju dock främst till för exportföretagen. Man får kanske

tåla andra problem för deras skull! Men inte ens ur

exportsynvinkel är saken självklar. Gefle Dagblad (21/2)

berättar t.ex. i ett reportage om Norrsundets Bruks AB att "idag

är det egentligen inte nödvändigt för svensk skogsindustri att

fortsätta kräva svenskt EG-medlemskap". Man har redan tillgång

till EG-marknaden. Däremot kan medlemskap skapa väldiga problem

för många börsföretag. Göteborgsposten (3/3) berättar att

"EG-anpassning hotar familjeföretag" och redovisar hur mängder

av svenska storföretag riskerar att bli uppköpta av utländska

kapitalister när svensk aktiebolagslag måste EG-anpassas.

Mot bakgrund av ovanstående kan utskottet helhjärtat instämma

i vad som i motion U507 (c) anförts om förhandlingarna om EES

och tillstyrker att motionen bifalls.

Motion U504 (m) innehåller visserligen korrekta iakttagelser

om brist i EES-modellen men drar därav enligt utskottets mening

felaktiga slutsatser, varför utskottet avstyrker motionen.

dels att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde

att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1990/91:U507

och med avslag på yrkande 4 i motion 1990/91:U504 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.