Bet. 1990/91:UU8

Utrikesutskottets betänkande

1990/91:UU8

Sverige och den västeuropeiska integrationen

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

UU8

Innehållsförteckning

Motionerna2

I. Sverige och den europeiska utvecklingen10

Inledning10

Samarbetet Sverige--EFTA-EG14

Sveriges vidare Europasamarbete18

II. Rättsliga och institutionella frågor23

III. Handeln med industrivaror27

Handelspolitik och frågan om tullunion27

Tekniska handelshinder30

Kärnkraft32

Konsumentfrågor33

IV. Medborgarnas Europa35

Personers rörlighet, passunion35

Arbetsmarknadspolitiska frågor37

Jämställdhet39

Utbildningsfrågor41

V. Ekonomisk politik, kapitalrörelser, skatter43

VI. Miljöpolitik45

VII. Jordbruk, livsmedel49

VIII. Transporter51

IX. Massmedia och kultur53

X. Närings- och regionalpolitiska frågor56

XI. Sociala frågor57

XII. Den interna organisationen63

Hemställan64

Reservationer68

Bilagor114

Motionerna

1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att jordbrukspolitiken icke skall anpassas till

EG.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U533.

1989/90:U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts beträffande svensk säkerhetspolitik i ett förändrat

Europa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att klargöra Sveriges vilja att så

långt vårt säkerhetspolitiska oberoende tillåter delta i det

europeiska samarbetet på ett med medlemsländer likvärdigt sätt.

1989/90:U502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättande av en grupp som skall bevaka

jämställdhetsaspekterna vid harmoniseringen till EG.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A802.

1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående stegvis anslutning till Europeiska

gemenskapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om de riktlinjer som bör gälla för den fortsatta

EES-processen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående europeisk passunion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående gemensam europeisk arbetsmarknad,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående framtida tullunion,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående svensk medverkan i EEA,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående analys av förutsättningarna för svenskt

medlemskap i EG.

1989/90:U504 av Karl-Gösta Svenson och Bertil Danielsson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

nuvarande grundregler för industrins råvarukostnadsutjämning med

anpassning till EG skall bibehållas oberoende av ursprungsland.

1989/90:U506 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en särskild

arbetsgrupp för frågan om EG och den offentliga sektorn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den

i yrkande 1 föreslagna arbetsgruppen i huvudsak skall bestå av

kvinnor.

1989/90:U509 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Sveriges deltagande i EG:s kultursamarbete.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr256.

1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

alkoholpolitiken skall undantas från EG-förhandlingarna.

1989/90:U513 av Maria Hed m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kooperativ utveckling och konsumentinflytande i Europaperspektiv.

1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det

krävs en ny alleuropeisk inriktning av den svenska Europapolitiken i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall verka för

ett alleuropeiskt parlament organiserat av Europarådet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige inom EFTA skall verka för att EFTA prioriterar samarbetet med

östra Europa framför EG och även verka för att de östeuropeiska

staterna som så önskar ges tillträde till EFTA,

4. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige inom EFTA skall

verka för att riva upp beslutet om godkännandet av den s.k. Cassis De

Dijon-principen, dvs. att om en vara är tillåten i ett land äger den

rätt att exporteras till alla övriga länder inom EES-området,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka mot att EFTA-länderna utan översättning och

debatt skall godkänna EG:s redan beslutade regelverk (acquis

communautaire),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall avvisa krav på tullunion mellan EG och EFTA och i

stället förorda frihandelsavtal,

7. att riksdagen hos regeringen begär att denna till

EG-kommissionen, Europaparlamentet och EG:s ministerråd framför att

Sverige inte kan godta försämringar när det gäller miljön,

arbetsmiljön, konsumentskyddet, den generella välfärdspolitiken,

fackliga rättigheter, jämlikheten mellan kvinnor och män samt det

demokratiska inflytandet,

8. att riksdagen uttalar att Sverige icke kan delta i den

ekonomiska och monetära unionen, då denna strider mot varje stats

rätt att själv bestämma grundläggande delar av sin ekonomiska och

monetära politik.

1989/90:U516 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en arbetsgrupp bestående av

enbart kvinnor med uppgift att analysera vad en harmonisering med EG

kommer att innebära för kvinnornas situation i Sverige.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A817.

1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om formerna för europeisk samverkan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett vidgat EFTA-arbete att omfatta även samarbete

med utomeuropeiska ekonomiska marknader,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av och formerna för det europeiska

ekonomiska samarbetet (EES),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om formerna för informationsutbyte och kontakter i

övrigt mellan regering och riksdag rörande förhandlingarna mellan

EFTA och EG,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av det fortsatta arbetet i

ESK-processen rörande det andra huvudområdet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättande av en europeisk kulturfond,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om planering av jordbruksproduktion som kan

garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa.

1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige bör ta på sig en aktiv brobyggarroll

mellan öst och väst i syfte att bygga nya all-europeiska

samarbetsmodeller utan rötter i det kalla krigets tudelade Europa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige inom EFTA bör ta initiativ till att

inbjuda demokratiska Östeuropastater till medlemskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige inom EFTA bör ta initiativ till att

bereda Danmark möjlighet att aktivt medverka som observatör,

associerad eller medlem i EFTA,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige bör satsa på att utveckla ECE till en

ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete än redan är

fallet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att samarbete med EG bör fortsätta inom

frihandelsavtalets ram i syfte att förbättra för människor att

studera, resa, arbeta och forska fritt,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det

nuvarande förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till ett

bihang till EG måste upphöra.

1989/90:U520 av Per Westerberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om harmonisering av de svenska

hastighetsbegränsningarna med vad som kommer att gälla inom EG,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen

med en tidsplan för införandet av till EG anpassade

hastighetsbegränsningar.

1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att de i motionen citerade, negativa sociala

verkningar som enligt regeringens årsrapport om det europeiska

samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen icke är ett pris

som Sverige är berett att betala för EG-anpassning,

2. att riksdagen hos regeringen begär besked om exakt vilken

arbetslöshetsnivå den anser vara ett rimligt pris att betala för

EG-anpassning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

EG-anpassningen icke får leda till en försvagning av den aktiva

svenska arbetsmarknadspolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige icke kommer att anpassa sig till någon gemensam

alkoholskattesats tillsammans med EG,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

EG-anpassningen icke får leda till någon försvagning av

jämställdheten och kvinnors rätt och möjlighet till förvärvsarbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige icke kommer att frånhända sig sin oinskränkta rätt att självt

fatta beslut om läkemedelsfrågor utan att dessa underställs EG eller

annat överstatligt organ,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

folkpensionen skall förbli en medborgerlig grundrättighet för alla

svenska medborgare,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den

svenska, generella socialförsäkringsmodellen inte får offras för

EG-anpassningens skull.

1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med vapen,

2. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med kärnteknik,

3. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt

avfall,

4. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med länder i

förhållande till vilka riksdagen lagstiftat om bojkott,

5. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet ej omfattar harmonisering av

radio-TV-verksamheten,

6. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till EMS,

7. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av

socialförsäkringssystemet,

8. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av asyl- och

visumregler,

9. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av

lagstiftningen beträffande medbestämmande för löntagare i aktiebolag,

10. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av

utbildningssystemets läroplaner,

11. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG inte omfattar jordbruket,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

förhandlingsmandatet med EG ej omfattar medlemskap i EG eller annan

organisation med överstatliga befogenheter, t.ex. EES,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

förhandlingsmandatet med EG ej omfattar accepterande av Cassis

Dijon-principen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

varje EG-regel eller annan lag som avses införlivas med det svenska

regelverket måste föreläggas riksdagen som proposition på svenska

språket i vanlig ordning för utskottsbehandling, kammardebatt och

beslut,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

"osmos" ej är en godtagbar ersättning för verkligt medinflytande för

Sverige inom ramen för varje eventuellt avtal om gemensamt

beslutsfattande med EG,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det

ej ingår i förhandlingsmandatet med EG att ingå avtal som kräver

ändring av den svenska grundlagen för att kunna bli gällande i

Sverige,

17. att riksdagen hos regeringen begär omedelbara åtgärder för att

tillgodose att "allt relevant material" angående EG-anpassningen utan

dröjsmål eller hinder görs tillgängligt för EFTA-delegationens

medlemmar, i enlighet med tidigare fattat riksdagsbeslut med denna

innebörd.

1989/90:U523 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att det förtäckta samarbetet

mellan Sverige och EG:s s.k. EPS omedelbart upphör,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige inte skall ingå i en gemensam

vapenmarknad med EG,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

anslutning till eller harmonisering med Romavtalets 113 § vore

oförenligt med trovärdig neutralitetspolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

anslutning till eller harmonisering med Kol- och stålunionens 59:3 §

vore oförenligt med en trovärdig neutralitetspolitik,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

anslutning till eller harmonisering med Euratoms 52:1 § vore

oförenligt med en trovärdig neutralitetspolitik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

anslutning eller harmonisering med Romfördragets 75 § vore oförenligt

med en trovärdig neutralitetspolitik.

1989/90:U529 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

konsumentintresset skulle gynnas av ett svenskt medlemskap i EG.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L717.

1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

handikappfrågornas betydelse i Sveriges förhandlingar med EG.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So296.

1989/90:U531 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

EG-bestämmelser.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T629.

1989/90:U532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall bibehålla full frihet att självt bestämma över sin

visumpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige inte kommer att ändra de grundlagsregler som förbjuder

utvisning av svenska medborgare eller att någon berövas sitt svenska

medborgarskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige inte skall frångå gällande nordiska konventioner om nordiska

medborgares inrese-, uppehålls- m.fl. personliga rättigheter i

Sverige,

4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av

EG-anpassningens följder för dataintegriteten.

1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att EG-anpassning av näringslivet riskerar att

leda till handelskrig och massutslagning av företagsenheter, 2.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta

skall bestå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt att

självt besluta om regionalpolitiskt stöd utan att detta skall behöva

underställas EG:s eller annat överstatligt organs godkännande.

1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkoholfrågan i diskussionen kring ett närmande till EG.

1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö, ett sämre konsumentskydd

eller en urholkad arbetsmiljö är pris som Sverige inte är berett att

betala för att uppnå EG-anpassning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

i motionen refererats från EG:s egen miljöutredning om risken för att

EG:s inre marknad leder till betydande ökningar av allvarliga

miljöproblem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen som

påpekats av naturvårdsverket inte kan godtas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de

av energi- och miljödepartementet påpekade skillnaderna mellan

Sverige och EG, bl.a. när det gäller miljömotiverad gränskontroll,

kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får utjämnas genom

att Sverige sänker sina krav,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de

skillnader i bl.a. barnsäkerhet mellan EG och Sverige som påtalats av

energiverkschefen och konsumentverket icke får utjämnas genom att

svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de

skillnader i arbetarskyddet mellan EG och Sverige som påvisats av

arbetarskyddsstyrelsen icke får utjämnas genom att svenska

säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de

skillnader i livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som påvisats av

livsmedelsverket icke får utjämnas genom att svenska normer försvagas

eller planerade skärpningar försenas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

EG-anpassningen inte får medföra en ökning av lastbilstrafiken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de

av vägverket planerade investeringarna i bärighetshöjande åtgärder

som motiveras av EG-anpassning icke skall genomföras,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

EG-anpassningen inte får leda till försening av den beslutade

kärnkraftsavvecklingen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige icke i något avseende skall ingå i en gemensam kärnteknisk

marknad med EG,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de

skillnader mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen som

kartlagts av KEMI icke får utjämnas genom att svenska normer

försvagas eller att planerade skärpningar försenas.

1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den

nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en anpassning inte

kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella inom EG,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den

nu klart skall upplysa EG om att Sverige inte kommer att ändra sin

socialt motiverade alkoholpolitik vid en anpassning till EG.

1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar om att den pågående EG-harmoniseringen inte får leda till

att skatterna på alkoholhaltiga drycker sänks.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So318.

1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och människors

frihet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utvidgning av den gemensamma nordiska

marknaden till EG och EFTA-länderna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om radikalt förbättrade möjligheter till studier i

andra länder.

1989/90:U548 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Sveriges relationer till EG och övriga Europa.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.

1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att de svenska alkoholpolitiska principerna upprätthålls

vid förhandlingar med EG.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So321.

1989/90:U550 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts rörande svensk medverkan i Erasmusprojektet.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub758.

1989/90:U552 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att harmoniseringen till EG:s inre marknad skall

upphöra med omedelbar verkan,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L722.

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna att samhället måste kunna garantera att

tillräckliga resurser satsas på att säkra en stark konsumentmakt och

att denna garanti uttrycks i grundlag.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L722.

1989/90:U554 av Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om observatörsstatus i Europaparlamentet.

1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om svenskt medlemskap i EEA.

I. Sverige och den europeiska utvecklingen

Inledning

Våren 1989 antog riksdagen ett betänkande om Sverige och den

västeuropeiska integrationen (1988/89:UU19), i vilket målen fastslogs

för Sveriges pågående och förestående kontakter med EG. Efter

ytterligare ett år av sonderingar och explorativa samtal mellan EG

och EFTA inleddes i juni 1990 formellt de EES-förhandlingar vilka för

närvarande befinner sig i en intensiv fas.

Under det ett och ett halvt år som gått sedan utskottet senast

behandlade Sveriges förhållande till den västeuropeiska integrationen

har de politiska förhållandena i Europa förändrats i grunden.

Den lika dramatiska som positiva utvecklingen under l989 och l990

har på en med historiska mått kort tid skapat förutsättningar för en

kvalitativt ny europeisk samarbetsordning, vilken inte längre präglas

av ideologiska och säkerhetspolitiska motsättningar mellan öst och

väst. De starkaste symbolerna för den snabba utvecklingen är

Berlinmurens fall i november 1989 och Tysklands enande i oktober

1990.

Flera länder i Central- och Östeuropa har nu genomfört övergången

till ett demokratiskt styrelseskick, bekräftad i allmänna val, och

till ett samhälle baserat på medborgerliga fri- och rättigheter.

Oklarheter om hur långt dessa förändringar nått finns dock ännu i

vissa länder. De nya demokratierna strävar efter att förvandla sina

ekonomier till öppna, marknadsorienterade system baserade på ett

betydande inslag av privat näringsliv och på integration i det

internationella ekonomiska samarbetet. Samtliga länder eftersträvar

också nära anknytning eller tillträde till de västeuropeiska

samarbetsstrukturerna.

Den sovjetiska militära närvaron i Tjeckoslovakien och Ungern

håller på att avvecklas och kommer enligt nuvarande tidtabell att

upphöra före mitten av nästa år. Förhandlingar mellan Polen och

Sovjetunionen om ett sovjetiskt trupptillbakadragande är förestående.

För de sovjetiska styrkorna i östra delen av det enade Tyskland

gäller en tidsfrist till 1994, då tillbakadragandet därifrån senast

skall ha avslutats. Warszawapakten har emellertid i praktiken redan

upphört som militär organisation.

Dessa genomgripande förändringar har sitt främsta ursprung i de

central- och östeuropeiska folkens aldrig uppgivna strävan att själva

få bestämma över sin framtid. Men att utvecklingen kunnat gå så

snabbt och med så få våldsamheter beror ytterst på att det även i

Sovjetunionen pågår reformsträvanden, vilka -- ehuru från ett långt

mera komplicerat utgångsläge -- också ytterst syftar till att befria

landet från den stagnation som är en följd av dess totalitära arv.

Den pågående demokratiseringen och den beslutade övergången till

marknadsekonomi skall enligt reformplanerna leda till att också

Sovjetunionen öppnas och integreras i såväl det ekonomiska som

politiska internationella samarbetet. Den sovjetiska utrikespolitiken

har genomgått en väsentlig förändring som bygger på en omvärdering av

landets säkerhetspolitiska intressen. Landets ledning inser att det

kalla krigets polarisering och Sovjetunionens internationella

isolering inte gav någon ökad säkerhet, och att deltagandet i

kapprustningen hotade att helt undergräva den sovjetiska ekonomin.

Internt pågår också i Sovjetunionen djupgående sociala

förändringsprocesser. Med fria val i delrepublikerna under 1990 har

en helt ny kategori ledare stigit fram som klart tar avstånd från den

gamla samhällsmodellen. Ehuru delvis starka nationella motsättningar

kommit till ytan och ekonomin försämrats ytterligare i takt med att

det gamla systemet upplöses, ter sig en återgång till det

traditionella sovjetiska systemet i dag som utesluten.

På västsidan har den inledningsvis avvaktande inställningen till

den sovjetiska ledningens nya politik allmänt kommit att ersättas av

en aktiv strävan att underlätta och bidra till den inledda

omdaningen. Ett betydande tekniskt och finansiellt bistånd på lång

sikt håller på att utformas. Den s.k. G 24-gruppen, som samordnat

detta arbete, har blivit ett forum där samtliga berörda länder kunnat

samarbeta. Omfattande bilaterala krediter har beviljats av främst

Tyskland men även av andra ledande västmakter, och en Europeisk bank

för återuppbyggnad och utveckling har på kort tid etablerats.

NATO-länderna har vid toppmötet i London i juli 1990 förklarat sig

beredda att omformulera sin hittillsvarande militära doktrin som svar

på de sovjetiska trupptillbakadragandena. NATO-länderna har därtill

förklarat att de generellt önskar ersätta den tidigare motsättningen

till Warszawapaktens medlemmar med nya samarbetsrelationer. Vid

NATO-toppmötet i juli uttalades också att ESK, konferensen om

säkerhet och samarbete i Europa, borde spela en mer framträdande roll

på en rad områden. Motsvarande önskan har lika klart deklarerats av

övriga ESK-stater.

Flera olika faktorer har bidragit till att ge den europeiska

utvecklingen dess dynamik. Hit måste både som förutsättning och

förstärkande faktor räknas den allt intensivare bilaterala dialogen

mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen, vilken under det gångna

året ytterligare har fördjupats. Två toppmöten mellan de båda

presidenterna och ett flertal utrikesministermöten har hållits under

1990. I takt med att förtroendet växt har området för samverkan

mellan de båda tidigare motståndarna också vidgats. Det senaste och

mest åskådliga exemplet utgörs av reaktionerna på Iraks invasion av

Kuwait.

Förhandlingarna om reduktioner av de konventionella styrkorna i

Europa har redan resulterat i en överenskommelse om långtgående

minskningar av de offensiva vapensystemen i Centraleuropa. Det s.k.

CFE-avtalet om dessa minskningar, som undertecknades av NATO:s och

Warszawapaktens medlemmar i Paris helt nyligen, innebär en framgång

av historiska dimensioner för nedrustningsansträngningarna i Europa.

De militära förhållandena på kontinenten kommer när avtalet

genomförts att väsentligt ha förändrats, speciellt beträffande

möjligheterna att inleda ett överraskande angrepp. Avtalet kommer

också att få stor betydelse genom det omfattande

verifikationssystemet, vilket i sig kommer att utgöra ett

förtroendeskapande inslag inför de fortsatta mer långtsyftande

nedrustningsförhandlingarna.

Intresset att det enade Tyskland skall förankras i såväl

existerande som nya säkerhetstrukturer samt önskan att engagera

Sovjetunionen och de nya europeiska demokratierna i ett varaktigt

samarbete har givit upphov till en rad olika idéer om framtida former

för europeiskt samarbete.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att betydelsefulla

framsteg gjorts inom ramen för ESK. ESK har kommit att bli den

självklara grunden för arbetet på att bygga upp en ny alleuropeisk

säkerhets- och samarbetsordning. Vid det nyligen avhållna toppmötet i

Paris har ett stort steg tagits mot skapandet av permanenta

mekanismer för konfliktförebyggande i Europa.

Genom regelbundna möten på olika politiska nivåer kommer

ESK-arbetet enligt de fattade besluten att få en betydligt fastare

struktur. Uppföljningsmöten på stats- och regeringschefsnivå kommer

normalt att hållas vartannat år. Däremellan kommer medlemsländernas

utrikesministrar att mötas minst en gång om året i form av ett Råd.

Dessa rådsmöten kommer enligt den antagna resolutionen att utgöra

ESK-processens centrala forum för politiska konsultationer. En

särskild kommitté bestående av högre ämbetsmän från medlemsländernas

huvudstäder skall förbereda Rådets möten och genomföra dess beslut.

Till stöd för samarbetet på dessa olika nivåer mellan

medlemsländernas representanter kommer vissa permanenta organ att

etableras. Det administrativa förberedelsearbetet kommer att skötas

av ett permanent sekretariat med säte i Prag. Ett Centrum för

förebyggande av konflikter (CPC), bestående av en konsultativ

kommitté och ett sekretariat, kommer att etableras i Wien. Dess

uppgifter kommer bl.a. att vara övervakning av förtroendeskapande

åtgärders genomförande samt hållandet av möten som kan sammankallas

med anledning av ovanliga militära aktiviteter. Beslut har vidare

fattats om inrättandet av ett särskilt organ, med säte i Warszawa,

med uppgift att övervaka hållandet av fria val i medlemsländerna.

Denna institutionalisering av mötesformer och organ är en del av

det mer strukturerade samarbete i bl.a. säkerhetsfrågor mellan

samtliga deltagarländer som förutses i toppmötets resolution.

Grundstenarna för en stabil och långsiktig säkerhetsstruktur i Europa

är därmed enligt utskottets bedömning lagda.

Ytterligare en stabiliserande och integrerande faktor i det

alleuropeiska samarbetsmönstret är de öst- och centraleuropeiska

ländernas närmande till såväl Europarådet som EG. Jugoslavien,

Sovjetunionen, Ungern, Polen, Tjeckoslovakien och Bulgarien fick

under 1989--1990 gäststatus i Europarådets parlamentariska

församling. Ungern inträdde som fullvärdig medlem i Europarådet i

november i år, och de andra strävar efter att följa efter snarast

möjligt.

Sovjetunionen upprättade redan 1989 formella förbindelser med EG

och önskar ett så brett samarbete som möjligt med organisationen. Med

Polen, Ungern och Tjeckoslovakien har samtal inletts om en

associering till EG av dessa länder senast under 1992. Ungern har

uttalat sin avsikt att söka medlemskap i EG så snart

förutsättningarna härför finns. Ett närmare förhållande mellan EG och

länderna i Central- och Östeuropa utgör i sig en stabiliserande

faktor i Europa. Detsamma gäller det fördjupade samarbete som nu

diskuteras mellan EFTA å ena sidan och Polen--Ungern och

Tjeckoslovakien å den andra.

Som utskottet konstaterat i flera betänkanden under det gångna året

kan avbrott och även bakslag i den inledda utvecklingen i Central-

och Östeuropa inte uteslutas. De svårigheter som de nya demokratierna

står inför är betydande. Sovjetunionen möter å sin sida för

närvarande långtgående inre utmaningar i form av ekonomisk upplösning

och nationella självständighetskrav. Icke desto mindre gäller från

säkerhetspolitisk utgångspunkt att alliansmotsättningen mellan öst

och väst försvunnit i den europeiska politiken och ersatts av en

strävan till samarbete och integration i många olika former såsom ett

medel att skapa inte bara välstånd utan också ett stabilt förhållande

mellan kontinentens länder.

Parallellt med upplösningen av de gamla strukturerna i Östeuropa

och med stärkandet av ESK pågår arbetet på att fördjupa den

framgångsrika integrationen inom Europeiska gemenskapen. Den starka

process av internationalisering som präglar världsekonomin har

påskyndat den fortsatta ekonomiska integrationen i form av beslut om

den inre marknaden och de förestående förhandlingarna om en ekonomisk

och monetär union.

Även om uppfattningarna går isär mellan och inom medlemsländerna om

vart EG:s politiska integration långsiktigt bör syfta, kommer en

särskild regeringskonferens att inledas i december i år kring frågan

om en politisk union mellan EG:s medlemmar. Av den redan pågående

diskussionen framgår att det i första hand torde bli fråga om att

stärka och effektivisera gemenskapens institutionella maskineri och

samtidigt förstärka det demokratiska inslaget samt att knyta samman

det utrikespolitiska samarbetet (EPS) till gemenskapens övriga

samarbete. Andra mer långtgående förslag om militärt och

försvarspolitiskt samarbete har också presenterats. Dessa tankar har

dock stött på betydande motstånd. En sådan förändring kräver dessutom

att beslut fattas med enhällighet bland EG:s samtliga medlemsstater.

Några förutsättningar för att beslut om dylika förändringar skulle

kunna fattas vid den förestående regeringskonferensen torde därför

inte föreligga.

Sammanfattningsvis har utvecklingen i Europa på kort tid öppnat nya

perspektiv såväl för ett fördjupat alleuropeiskt säkerhetspolitiskt

samarbete som för ett ytterligare fördjupat samarbete inom de

västeuropeiska institutioner vilka, till skillnad från sina

östeuropeiska motsvarigheter, har demonstrerat sin livskraft och

utvecklingsförmåga, och vilka alltmer framstår som ett ekonomiskt och

delvis även politiskt gravitationscentrum för flertalet av

kontinentens länder.

Det är naturligt att dessa djupgående förändringar också påverkar

bedömningarna i Sverige av det västliga integrationsarbetet och av

Sveriges möjligheter till deltagande däri. I flera av de motioner

från januari i år som utskottet nu har att behandla föreslås åtgärder

som syftar till ett närmare samarbete med den Europeiska gemenskapen

än vad som ryms inom ramen för de nu pågående EES-förhandlingarna. I

regeringsskrivelse 1990/91:50 uttalar regeringen att den eftersträvar

ett nytt riksdagsbeslut som tydligare och i mer positiva ordalag

klargör Sveriges ambitioner att bli medlem av den Europeiska

gemenskapen.

Innan utskottet behandlar de förslag från allmänna motionstiden

1990 som gäller Sveriges allmänna deltagande i det framtida

Europasamarbetet, vill utskottet först behandla de yrkanden som

direkt gäller de nu pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA om en

europeisk ekonomisk samarbetssfär, EES.

Samarbetet Sverige--EFTA--EG

Sammanfattning av motionerna

I motion U503 (m) betonas önskvärdheten att EFTA-länderna uppnår en

så långtgående integration som EG kan acceptera. En EES-lösning är

enligt motionen en på kort sikt nödvändig mellanlösning. På lång sikt

är en sådan lösning otillräcklig eftersom EFTA-länderna inte kan få

det fulla inflytande som ett medlemskap innebär. Motionen uppställer

mål som bör gälla för den fortsatta EES-processen inom ramen för

EES-lösningen: tullunion, gemensam tvistelösning och EES-domstol,

gemensam arbetsmarknad, passfrihet, fria kapitalrörelser,

utbildningssamarbete, samarbete på miljöområdet m.m.

I motion U501 (fp) yrkande 3 redogörs för vikten av att klargöra

Sveriges vilja att så långt vårt utrikespolitiska oberoende tillåter

delta i det europeiska samarbetet på ett med medlemsländer

likvärdigt sätt. Motionen betonar att möjligheten till ett så

omfattande avtal som möjligt mellan EG och EFTA-länderna måste tas

till vara. Det är enligt motionärerna ytterligt angeläget att Sverige

och andra EFTA-länder får ett reellt inflytande över kommande beslut

inom EES.

I yrkande 8 (delvis) i motion U518 (c) redogörs för inriktningen

och formerna för det europeiska ekonomiska samarbetet. Motionen anger

att det varit angeläget att åstadkomma en fördjupning av samarbetet

EG/EFTA utan att begränsa EFTA-ländernas självständighet eller hindra

EG-ländernas samordning. Den historiska och kulturella värdegemenskap

som finns mellan länderna i Västeuropa är viktig att utveckla, och

mänskliga kontakter mellan de västeuropeiska folken har ett

egenvärde, heter det i motionen. Ett område som måste klargöras är

formerna för gemensamt beslutsfattande och kontrollen av

efterlevnaden av ingångna överenskommelser. Frågorna måste lösas så

att Sveriges självständighet bevaras. Avtalet får inte innehålla

beslutsformer av överstatlig karaktär, som skulle kunna leda till att

Sverige påtvingades förhållanden som vi finner oacceptabla. Vidare

bör integrationen inte medföra krav på svensk anpassning som leder

till att viktiga skyddsaspekter sätts åsido. Reformarbete i fråga om

sysselsättning, miljöskydd, regionalpolitik m.m. får inte äventyras,

heter det i motionen.

Även i motion U515 (v) yrkande 7 (delvis) berörs skyddsaspekterna.

Enligt yrkandet bör inte Sverige godta försämringar när det gäller

miljön, arbetsmiljön, konsumentskyddet, den generella

välfärdspolitiken, fackliga rättigheter, jämställdheten och det

demokratiska inflytandet. I motion U548 (v) anges att EG begränsar

folkligt inflytande och urgröper nationell bestämmanderätt. EG:s

planer på en inre marknad 1992 är att skapa en mur kring en del av

Europa. Riksdagen bör uttala sig mot att Sverige underordnar sig EG:s

politik.

Enligt motion U519 (mp) yrkande 8 bör det nuvarande

förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till ett bihang till

EG upphöra. När det gäller EES-samarbetet finns det enligt motionen

konstitutionella betänkligheter. Vidare kommer EG:s regler att bli de

som tillämpas även inom EES. EES blir inte annat än en skeninrättning

för att möjliggöra ett utsträckande av EG-systemet över EFTA-området.

Yrkande 12 i motion U522 (mp) anför att förhandlingsmandatet med EG

ej skall omfatta medlemskap i EG eller annan organisation med

överstatliga befogenheter, t.ex. EES. I motionen framförs att när

riksdagen fattade beslut om EG-anpassning 1988 var det inte aktuellt

att införa en ny typ av överorganisation (EES) med överstatliga

befogenheter.

Bakgrund

De mål som angavs i de båda tidigare betänkandena om Sverige och

den västeuropeiska integrationen (UU 1987/88:24 och UU 1988/89:19)

ligger till grund för Sveriges deltagande i de förhandlingar som nu

pågår mellan EG och EFTA om att skapa ett västeuropeiskt ekonomiskt

samarbetsområde. Utskottet angav då som ett mål för Sveriges pågående

och förestående kontakter med EG att de om möjligt skulle leda till

samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och

företag i Sverige som kommer att gälla i EG när vitbokens intentioner

förverkligats. Utskottet uttalade att syftet måste vara att avskaffa

hindren för människors, varors, tjänsters och kapitalströmmars

rörlighet. Vidare fastslog utskottet att förhandlingarna med EG

skulle vara förutsättningslösa. Avsikten borde vara att bredda och

fördjupa samarbetet med EG på varje område så långt detta är

förenligt med neutralitetspolitiken.

De strävanden mot ökad västeuropeisk integration som utskottets

uttalanden gav uttryck för har en bakgrund som sträcker sig långt

bakåt i tiden. Under 1960- och 1970-talen strävade de båda

organisationerna EFTA och EG mot att skapa en gemensam

industrivarumarknad i Västeuropa. 1972 undertecknades likartade

frihandelsavtal mellan å ena sidan vart och ett av EFTA-länderna och

EG å den andra. Under 1980-talet växte på båda sidor fram ett

intresse av att vidga samarbetet till områden utöver frihandeln med

industrivaror. Efter ett gemensamt ministermöte i Luxemburg 1984

mellan EFTA-länderna, EG:s medlemsländer och EG-kommissionen antogs

en deklaration om att upprätta ett ekonomiskt samarbetsområde

omfattande alla EFTA- och EG-länder. Luxemburgdeklarationen strävade

efter ett samarbete på förutom handelns område även exempelvis inom

utbildning, socialpolitik, miljövård, kultur och transporter.

De mångåriga strävandena efter ökat samarbete mellan EG och EFTA

har varit framgångsrika. Som ovan framgått innefattar detta

samarbete, förutom väl fungerande frihandelsavtal, också områden som

utbildning, forskning, socialpolitik, miljö, kultur, transporter,

konsumentfrågor, finansiella tjänster, bolagsrätt,

telekommunikationer m.m.

Den allt snabbare integrationstakten inom EG under senare hälften

av 1980-talet medförde dock ökade svårigheter för en parallell

utveckling av samarbetet mellan EFTA-länderna och EG inom ramen för

Luxemburgprocessen.

EG-rådet fattade 1985 beslut om Vitbok om fullbordandet av den inre

marknaden 1992. Vitboken innehåller ett handlingsprogram som syftar

till att fullt ut förverkliga Romfördragets målsättningar om fri

rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. För att

åstadkomma detta gjordes ett tillägg till Romfördraget, enhetsakten.

Denna trädde i kraft 1987 och innehåller bl.a. bestämmelser om

beslutsfattande inom gemenskapen med kvalificerad majoritet.

Bl.a. mot denna bakgrund fann EG och EFTA att det förelåg ett behov

av ett mer långtgående och mer strukturerat samarbete. Efter

riksdagens beslut i juni 1988 tog Sverige tillsammans med de övriga

EFTA-länderna kontakt med EG för att uttrycka sitt gemensamma

intresse för ett breddat och fördjupat samarbete. I början av 1989

föreslog EG-kommissionens ordförande Jacques Delors i ett anförande

inför Europaparlamentet "en ny mer strukturerad relation med

gemensamma institutioner för beslutsfattande och administration". Vid

ett toppmöte i mars 1989 gav EFTA:s regeringschefer beskedet att de

var beredda att förhandla om ett "så fullständigt genomförande som

möjligt av den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och

personer i syfte att skapa en dynamisk och homogen europeisk sfär".

Det planerade samarbetsområdet avsågs täcka förutom de fyra

friheterna för varor, tjänster, kapital och personer också

angränsande områden som socialpolitik, utbildning, miljövård,

konsumentfrågor, forskning och utveckling m.m.

Efter ett omfattande förberedande kartläggningsarbete inleddes de

formella förhandlingarna om det europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES) den 20 juni 1990. Under ledning av en gemensam

förhandlingsgrupp på tjänstemannanivå organiserades förhandlingarna i

fem arbetsgrupper: varor, kapital och tjänster, personers rörlighet,

angränsande områden samt rättsliga och institutionella frågor. Den

gemensamma legala basen i det tänkta avtalet om EES är relevanta

delar av EG:s regelverk (l'acquis communautaire). Sammanlagt har

cirka 1 400 sådana rättsakter identifierats, varav ca hälften är

följdförfattningar. Avtalets konstruktion förutses bli folkrättslig,

dvs. båda parter bibehåller sin nationella beslutsautonomi och

överenskommelser blir rättsligt bindande för EFTA-länderna efter

genomförande på nationell nivå. Målsättningen i förhandlingarna är

att ett EES-avtal skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993, dvs.

samtidigt som EG:s inre marknad. (Legala och institutionella frågor

behandlas i betänkandets kapitel II.)

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis understryka den stora betydelsen av

att förhandlingarna om ett utvidgat och mer strukturerat samarbete

mellan EG och EFTA snarast kan slutföras med gott resultat och att

ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde kan träda i

kraft den 1 januari 1993. En sådan vidareutveckling av det samarbete

som pågått i Västeuropa sedan länge framstår som naturlig och

nödvändig.

Det ekonomiska samarbetet mellan de båda organisationerna är som

tidigare nämnts i betänkandet redan nu mycket omfattande. EFTA och EG

är varandras viktigaste handelspartners. Omfattande flöden av varor,

kapital, tjänster och investeringar understryker det ömsesidiga

beroende som föreligger. I detta sammanhang vill utskottet särskilt

framhålla de ömsesidiga intressen båda parterna, EG och EFTA, har av

framgångsrika förhandlingar och ett gott förhandlingsresultat.

EFTA-länderna har samtliga en hög utvecklingsgrad när det gäller

såväl industrialisering och teknologi som socialpolitik och

miljövård. Tillsammans kan kretsen av länder i EG och EFTA bättre

verka för ekonomisk tillväxt, miljöskydd, sysselsättning och välfärd.

Den harmonisering av bestämmelser och lagar som avtalet skulle

innebära främjar dessa målsättningar.

Det är viktigt att samarbetet inte begränsas till det strikt

ekonomiska området. Länderna inom EG och EFTA förenas i gemensamma

värderingar om demokrati, mänskliga rättigheter, kulturell gemenskap

och social rättvisa. Det är därför tillfredsställande att samarbetet

utvecklas vidare även inom områden som personers rörlighet,

utbildning, miljövård, socialpolitik, forskning, konsumentfrågor,

kultur m.m. Medborgarna i Europa har ett stort intresse av kontakt

över gränserna och av att ta del av varandras värderingar och

erfarenheter. Dessa intressen utgör ett starkt motiv för de pågående

förhandlingarna om ett utvidgat samarbete mellan EG och EFTA.

Utskottet ställer sig bakom förhandlingsmålen såsom de vid flera

tillfällen formulerats av EFTA-ministrarna gemensamt. Utskottet vill

härvid framhålla betydelsen av att avtalet ger en balans mellan

rättigheter och skyldigheter. En rimlig grad av medinflytande bör

därför vara en del av avtalet, även om beslutsautonomin enligt den

avtalskonstruktion som nu diskuteras bibehålls inom EG resp. vart och

ett av EFTA-länderna. De institutioner som kan komma att upprättas i

anslutning till ett avtal bör utformas mot den bakgrunden.

Sverige liksom övriga EFTA-länder har en hög utvecklings- och

skyddsnivå när det gäller områden som miljö, hälsa, arbetsmiljö och

sociallagstiftning. I betänkandet 1988/89:UU19 fastslogs att det

finns anledning för Sverige att slå vakt om vår relativt oförstörda

miljö och rätten att föra en ambitiös miljöpolitik. Den höga

ambitionsnivån bör vidare upprätthållas på exempelvis

arbetsmarknadens, regionalpolitikens och socialpolitikens områden.

I betänkandet angav samtidigt utskottet att det inte fanns någon

särskild grund för antagandet att en anpassning till EG:s regler

skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden,

även om det ibland måste bli fråga om förändringar. Dessa uttalanden

av utskottet när det gäller Sveriges samarbete med EG är fortsatt

giltiga. Utskottet erinrade vidare om att medlemsländer har rätt att

upprätthålla strängare krav på ovannämnda områden så länge de inte

utgör handelshinder. Härtill kan fogas en hänvisning till det

uttalande som EG-kommissionen gjorde i november i år i anslutning

till pågående EES-förhandlingar om att EFTA-länderna inte skulle

behöva sänka sina höga skyddsnivåer, förutsatt att den fria

varucirkulationen inte stördes. Slutligen bör nämnas att det i de nu

förda förhandlingarna kan bli fråga om att begära särlösningar i form

av undantag, övergångsbestämmelser eller skyddsregler, i synnerhet i

de fall då ett land kan åberopa fundamentala nationella intressen.

Samtidigt bör erinras om betydelsen av att särlösningarna begränsas i

så stor utsträckning som möjligt och av det grundläggande intresset

av att skapa en gemensam marknad med fri rörlighet i Västeuropa.

Utskottet konstaterar att såväl de legala och de institutionella

frågorna som eventuella särlösningar eller övergångsregler nu är

föremål för förhandlingar. Utskottet vill därför inte nu göra några

mer detaljerade uttalanden. Vidare kan hänvisas till betänkandets

övriga kapitel där olika sakfrågor belyses i anslutning till

EES-processen.

Med det ovan anförda får berörd del av yrkande 3 i motion U501

(fp), yrkande 2 i motion U503 (m), berörd del av yrkande 7 i motion

U515 (v) och berörd del av yrkande 8 i motion U518 (c) anses

besvarade. Yrkande 8 i motion U519 (mp), yrkande 12 i motion U522

(mp) och motion U548 (v) avstyrks.

Sveriges vidare Europasamarbete

De motioner från allmänna motionstiden 1990 som utskottet under

denna rubrik har att behandla täcker ett brett spektrum av Sveriges

Europapolitik. I ett antal yrkanden läggs tonvikten i första hand på

de alleuropeiska samarbetsmöjligheter som finns vid sidan av EG. I

yrkandena 6 och 11 i motion U518 (c) understryks vikten av att

Sverige verkar för en alleuropeisk gemenskap, vilken enligt

motionärerna knappast kan uppstå genom en utvidgning av EG.

Samarbetet bör utvecklas med de nordiska länderna och med de områden

som gränsar till Östersjön. Vikten av ESK-processen, FN:s ekonomiska

kommission för Europa, ECE och Europarådet för det alleuropeiska

samarbetet understryks. EES bör enligt motionärerna kunna bli ett

instrument för de central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska

integrering. I yrkande 11 understryks särskilt vikten av

samarbetsområdet handel, teknik, miljö och vetenskap inom

ESK-processen. I yrkande 1 i motion U515 (v) betonas vikten av att

Sverige verkar för ett verkligt alleuropeiskt samarbete i syfte att

göra Europa till en öppen och demokratisk kontinent med respekt för

nationellt och kulturellt självbestämmande. I yrkande 2 i samma

motion föreslås inrättandet av ett riktigt parlament som kan hysa

alla Europas länder, organiserat av det nuvarande Europarådet.

I motion U519 (mp) yrkande 1 föreslås att Sverige bör fungera som

en brobyggare mellan öst och väst för att finna nya alleuropeiska

samarbetsmodeller utan rötter i det kalla krigets tudelade Europa.

Förebilder i denna strävan bör vara det nordiska samarbetet och

EFTA-samarbetet.

I några motioner behandlas en vidareutveckling av just

EFTA-samarbetet. I yrkande 3 i motion U515 (v) föreslås att Sverige

inom EFTA skall verka för att EFTA prioriterar samarbetet med östra

Europa framför EG och även verka för att de östeuropeiska stater som

så önskar ges tillträde till EFTA. Ett liknande förslag framförs i

motion U519 (mp) yrkande 2. I yrkande 3 i samma motion föreslås att

Sverige skall verka för att Danmark bereds tillfälle att aktivt

medverka i EFTA som observatör, associerad eller medlem.

Andra motioner utgår ifrån behovet att etablera närmare relationer

med EG än vad som ryms inom de pågående EES-förhandlingarna. I

yrkande 3, berörd del, i motion U501 (fp) anförs vikten av att

Sveriges vilja klargörs att så långt vårt säkerhetspolitiska

oberoende tillåter delta i det europeiska samarbetet på ett med

medlemsländer likvärdigt sätt. Beträffande förhållandet mellan

neutraliteten och Sveriges relationer med EG anförs i yrkande 1 i

samma motion att om Warszawapaktsländerna upprättar nära förbindelser

med EG och avspänningen mellan militära allianser blir bestående

ändras förutsättningarna för Sveriges säkerhetspolitiska

överväganden, och att det vore till gagn för den europeiska

integrationen i stort om alliansfria länder kunde bli medlemmar i EG

med bibehållen självständighet i avgöranden som rör

säkerhetspolitiken.

Enligt motion U503 (m) kan målsättningen att skapa samma fördelar

och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som

de vilka gäller inom EG endast förverkligas genom ett svenskt

medlemskap i organisationen. Ett medlemskap bör därför vara det

långsiktiga målet, och Sverige bör enligt yrkande 1 närma sig detta

mål genom en stegvis anpassning till EG på viktiga delområden som

skatter och energi och medlemskap i i särskilda samarbetsformer som

valutasamarbetet EMS och miljövårdsorganet EEA. Med tanke på de

följdverkningar som skulle uppstå för bl.a. svenskt näringsliv om

Sverige på sikt stod utanför EG förordas i yrkande 7 att Sverige

parallellt med EES-processen analyserar förutsättningarna före ett

svenskt medlemskap inkl. konsekvenserna för neutralitetspolitiken.

Sveriges neutralitetspolitik behandlas från olika utgångspunkter i

motion U523 (mp). Enligt yrkande 1 bör Sveriges förtäckta samarbete

med EPS, EG-ländernas politiska samarbete, omedelbart upphöra. Enligt

yrkande 3 vore en anslutning till handelsreglerna i Romavtalets

artikel 113 oförenlig med en trovärdig neutralitetspolitik. Samma sak

gäller enligt yrkande 4 beträffande en anslutning till eller

harmonisering med Kol- och stålunionens artikel 59:3 och enligt

yrkande 5 beträffande en anslutning till eller harmonisering med

Euratoms artikel 52:1.

Enligt yrkande 6 i motion U518 (c) måste neutralitetspolitikens

krav vara en viktig utgångspunkt för Sveriges fortsatta inställning

till den europeiska integrationen. Det innebär enligt motionärerna

att Sverige inte kan bli medlem i ett Europa som utvecklas till en

västeuropeisk politisk union. Neutralitetspolitikens trovärdighet

måste också säkerställas genom bibehållande av en rimlig grad av

ekonomisk självständighet.

Utskottet

Utskottet noterar att riksdagen förutom de ovan refererade

motionerna också har att ta ställning till regeringens skrivelse

1990/91:50, i vilken regeringen uttalar sin strävan att få till stånd

ett nytt riksdagsbeslut, som tydligare och i mer positiva ordalag

uttrycker Sveriges ambition att bli medlem i den Europeiska

gemenskapen. Skrivelsen kommer att i sin helhet behandlas av

finansutskottet. Utskottet vill emellertid som eget initiativ ta upp

frågan om medlemskap i EG.

Utskottet har ett antal gånger tidigare behandlat frågan om

förhållandet mellan neutralitetspolitiken och Sveriges deltagande i

det västeuropeiska integrationsarbetet. I det senaste betänkandet

(l988/89:UU19) konstaterades att Sveriges neutralitetspolitik inte

är fastlagd i något fördrag utan att vi själva bestämmer dess

innehåll. Neutralitetspolitikens syfte är ytterst att minska

sannolikheten för att vi blir indragna i krig. Den bygger på att vi

hos omvärlden skapar respekt och förtroende för vår förmåga att

orubbligt hålla fast vid den valda linjen. Det sker främst genom en

aktiv utrikespolitik och ett starkt försvar.

Det är inte möjligt att i förväg definiera vilka krav som

neutralitetspolitiken och dess trovärdighet i varje given situation

ställer på vårt handlande. Inför varje avgörande utrikespolitiskt

ställningstagande måste en självständig svensk bedömning äga rum. Så

skedde t.ex. när Sverige på l940-talet sökte medlemskap i Förenta

nationerna, och så var också fallet när vi under l960- och 1970-talen

övervägde våra relationer till EG. Så måste även ske inför

l990-talets svenska närmande till EG.

Riksdagen har nyligen fastslagit (l990/91:UU4) att de krav vi

själva ställer på neutralitetspolitikens utformning inte betyder att

den skulle vara statisk eller omöjlig att anpassa till en föränderlig

verklighet. När den grundläggande politiska situationen i vår omvärld

undergår genomgripande förändringar, ändras också förutsättningarna

för utformningen av vår egen fredstida politik. Allteftersom en

fungerande, alleuropeisk säkerhets- och samarbetsstruktur växer fram

blir Sveriges möjligheter att utan förfång för neutralitetspolitiken

delta i ett närmare samarbete av även utrikespolitisk och

säkerhetspolitisk karaktär självfallet större än under tidigare

perioder. Detta kan ske samtidigt som neutralitetspolitikens centrala

syfte ligger fast, nämligen att genom ett konsekvent avstående från

militär samverkan med andra stater framgångsrikt kunna hävda vår

neutralitet i händelse av krig. Ett undantag som denna linje medger

är deltagande i de sanktioner som enligt FN:s stadga kan beslutas av

säkerhetsrådet.

Utskottet har i inledningen till detta kapitel redovisat

huvuddragen av de djupgående förändringar som den politiska

situationen i Europa genomgått under de senaste två åren.

En upplösning har skett av det gamla europeiska mönster vilket

under hela efterkrigstiden dominerats av de två militärallianserna

och som vilat på ekonomiska, ideologiska och militära motsättningar

mellan dessa, och då i synnerhet mellan de två supermakterna. Denna

polarisering har nu upphört, och betydelsefulla steg har tagits mot

en ny europeisk samarbets- och säkerhetsordning. Av särskild

betydelse är de ansträngningar i denna riktning som görs inom ESK:s

ram. I stället för konfrontation domineras Europa av nya

samarbetssträvanden på många områden och inom många organisationer,

strävanden vilka kompletterar och förstärker varandra.

Från svensk sida har under en följd av år uttalats att

neutralitetspolitiken kräver att Sverige i sin utrikespolitik avstår

från sådana bindningar som kan få vår förmåga att genomföra den

deklarerade politiken att framstå som illusorisk. Denna synpunkt har

haft särskild tyngd i tider av starka stormaktsmotsättningar och djup

misstänksamhet mellan blocken, understundom även riktad mot de

alliansfria och neutrala länderna. Mot denna bakgrund uttalade

utskottet i föregående EG-betänkande (1988/89:UU19) att ett

deltagande i EG-ländernas utrikespolitiska samråd EPS skulle kunna

påverka trovärdigheten i vår neutralitetspolitik.

Det finns all anledning för Sverige att stödja och att deltaga i en

utveckling som kan leda till att alla Europas länder blir så

sammanflätade med varandra på samhällslivets alla områden att krig i

vår världsdel framstår som alltmer otänkbart. En sådan situation

föreligger redan mellan de nordiska länderna och, inte minst till

följd av just EG:s integration, mellan de västeuropeiska länderna.

Den mångfald samarbetsrelationer som nu utvecklas över de tidigare

blockgränserna inom ramen för eller i anslutning till ESK, EG,

Europarådet och även på det subregionala planet bidrar alla till att

fördjupa denna integration. Det fortsatta ESK-arbetet efter toppmötet

i Paris innebär att samarbetet om säkerheten i Europa nu förs vidare

med en fastare och bredare struktur och på en kvalitativt ny nivå.

Institutioner för konfliktlösning håller på att utvecklas så att

motsättningar mellan alla Europas länder kan lösas innan

konfrontationer uppstår.

De två militäralliansernas roll och ställning har radikalt

förändrats som ett resultat av den pågående utvecklingen.

Warszawapakten har i praktiken upphört som militärt samarbetsorgan.

Också beträffande dess fortsatta bestånd som politiskt samrådsorgan

råder det starkt skiftande åsikter bland medlemsstaterna. Åtminstone

ett land har redan tillkännagivit sin avsikt att lämna organisationen

helt. Vid NATO:s senaste toppmöte i somras förutskickades en

anpassning av NATO till den nya situationen genom bl.a. en

förstärkning av organisationens politiska roll i syfte att etablera

nya samarbetsrelationer med de tidigare motståndarna i

Warszawapakten. Den tidigare blockuppdelningen är förbi. Härtill

bidrar också det förhållandet att så gott som samtliga stater i

Central- och Östeuropa strävar efter att etablera inte bara

ekonomiska utan även politiska samarbetsrelationer med EG.

Inom kort inleds mellan EG:s medlemsstater två regeringskonferenser

med avsikt att träffa överenskommelser om förändringar av och tillägg

till dels Romfördraget från 1958, dels den Europeiska Enhetsakten

från 1987. Den ena konferensen gäller frågan om en politisk union och

den andra frågan om en ekonomisk och monetär union.

Vad gäller det utrikespolitiska samarbetet kommer

regeringenskonferensen om en politisk union att ge ökad klarhet. En

ökad samordning av det utrikespolitiska agerandet kan förutses.

Samtidigt tyder det mesta på att de tankar som funnits bland några

medlemsländer inom EG att utveckla det utrikespolitiska samarbetet i

riktning mot militära frågor eller mot majoritetsbeslut i centrala

säkerhetspolitiska frågor inte vinner gehör. En sådan förändring

skulle kräva beslut med enhällighet bland EG:s samtliga

medlemsländer.

Det finns dessutom skäl att utgå från att NATO även i

fortsättningen kommer att vara den organisation i vilken huvuddelen

av de västeuropeiska staterna tillsammans med USA och Canada bedriver

sitt försvarspolitiska samarbete. Den vikt som dessa västeuropeiska

nationer fäster vid de säkerhetspolitiska banden till USA talar

starkt för att så kommer att förbli fallet under överskådlig tid.

Sammantaget innebär dessa förhållanden att förutsättningarna är

väsentligt annorlunda än tidigare vad beträffar Sveriges förhållande

till EG bortom de pågående EES-förhandlingarna. Ett svenskt

medlemskap i EG bör enligt utskottets mening mot den skildrade

bakgrunden kunna förenas med de krav som även fortsättningsvis måste

ställas på neutralitetspolitikens utformning.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett svenskt medlemskap

i EG med bibehållen svensk neutralitetspolitik ligger i vårt lands

nationella intresse. Sveriges ekonomi och samhälle är redan mycket

nära knutna till det övriga Europa. Det förefaller klart att EG och

dess medlemsländer kommer att spela en central roll i den fortsatta

utvecklingen av europeiskt samarbete. Våra möjligheter att påverka

och bidra till denna process, politiskt, socialt och ekonomiskt,

skulle självfallet förbättras genom fullt deltagande i

gemenskapsarbetet. På det internationella området skulle ett sådant

deltagande kunna öka möjligheten att vinna gehör för våra nationella

ståndpunkter, däribland Sveriges traditionella strävan att verka för

bättre villkor för tredje världens länder.

Enligt utskottets mening bör därför Sverige eftersträva att bli

medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen

neutralitetspolitik. Endast som medlem kan vårt land fullt ut delta i

och få inflytande på den Europeiska gemenskapens samarbete. Efter en

samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och

efter samråd i utrikesnämnden bör regeringen kunna lämna in en svensk

ansökan om medlemskap. Utskottet bedömer det sannolikt att så kan ske

under 1991.

I bedömningen ingår självfallet hänsyn till den fortsatta

utvecklingen i Europa, inkl. EG:s regeringskonferenser,

EES-förhandlingarna och säkerhetspolitiskt viktiga skeenden inom ESK.

Av betydelse är också hänsyn till samarbetet med de nordiska länderna

och de övriga EFTA-länderna.

Regeringen bör återkomma till riksdagen i frågan om

förhandlingarnas uppläggning och konstitutionella aspekter på

medlemskapet. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att

arbetet med att på olika områden belysa konsekvenserna av ett

medlemskap i EG inleds så snart som möjligt. Enligt utskottets mening

bör en parlamentarisk arbetsgrupp ges möjligheter att efter slutförda

EES-förhandlingar löpande följa framtida medlemskapsförhandlingar och

deras förberedelser.

Ett svenskt medlemskap i EG ligger enligt utskottets uppfattning i

linje med strävandena mot en allsidig utveckling av samarbetet mellan

Sverige och samtliga länder i Europa inom ramen för olika

alleuropeiska och regionala sammanslutningar. Med hänsyn till det

europeiska samarbetets mångskiftande karaktär är det naturligt att

detta tar sig flera olika uttryck, liksom att dessa under nya

politiska villkor kompletterar och förstärker varandra. För strävan

att förverkliga målet om en alleuropeisk gemenskap är som utskottet

tidigare understrukit också ESK en naturlig grund.

Utskottet avstyrker härmed yrkande 3 i motion U515 (v), yrkandena 2

och 3 i motion U519 (mp) samt yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523

(mp) och föreslår att riksdagen i anledning av yrkande 1 och berörd

del av yrkande 3 i motion U501 (fp), yrkandena 1 och 7 i motion U503

(m), yrkandena 1 och 2 i motion U515 (v), yrkandena 6 och 11 i motion

U518 (c) och yrkande 1 i motion U519 (mp) som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

II. Rättsliga och institutionella frågor

Motionerna

Under denna rubrik behandlas, i anslutning till väckta motioner,

främst frågan om den rättsliga utformningen av det samarbete med EG

som nu diskuteras mellan EG och EFTA-länderna samt det

parlamentariska samarbetet.

I motion U515 (v) anges att Sverige skall verka mot att

EFTA-länderna utan översättning och debatt skall godkänna EG:s redan

beslutade regelverk (l'acquis communautaire).

I motion U522 (mp) anförs att varje EG-regel som avses införlivas

med det svenska regelverket måste föreläggas riksdagen som

proposition på svenska språket i vanlig ordning för

utskottsbehandling, kammardebatt och beslut. Vidare sägs i motionen

att "osmos" inte är en godtagbar ersättning för verkligt

medinflytande för Sverige inom ramen för varje eventuellt avtal om

gemensamt beslutsfattande med EG. Motionen yrkar också på att det

inte skall ingå i förhandlingsmandatet med EG att ingå avtal som

kräver ändring av den svenska grundlagen.

I motion U554 (m) framförs att olika former av

parlamentarikersamverkan bör övervägas inom ramen för ett EES- avtal.

Regeringen bör ta initiativ i frågan. Observatörsskap för

parlamentariker från de olika EFTA-länderna i Europaparlamentet bör

övervägas enligt motionen.

Utskottet

Inledningsvis vill utskottet framhålla att de rättsliga och

institutionella frågor som aktualiserats inom ramen för ett

europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) för närvarande är föremål

för förhandlingar mellan EG och EFTA-länderna. Hur de slutliga

lösningarna kommer att utformas vad gäller frågor som exempelvis

gemensamt beslutsfattande eller upprättande av institutioner går

därför för närvarande inte att fastslå. Däremot kan en generell

diskussion föras om dels de rättsliga grundförutsättningarna, dels om

Sveriges intressen och mål i detta sammanhang.

I samband med den uppkommande diskussionen om ett utvidgat och

breddat samarbete mellan EG och EFTA-länderna angav EG-kommissionens

ordförande 1989 behovet av en ny och mer strukturerad relation med

gemensamma institutioner för beslutsfattande och administration.

Efter att EFTA-sidan svarat positivt på förslaget har ett omfattande

förberedande kartläggningsarbete gjorts också vad gäller de rättsliga

och institutionella frågorna. En särskild arbetsgrupp för dessa

frågor inrättades. I och med att de formella förhandlingarna inleddes

i juni 1990 omvandlades denna grupp till en gemensam

förhandlingsgrupp.

EFTA-länderna har uttalat som mål om att medinflytandet i

beslutsprocessen som rör EES skall stå i proportion till de åtaganden

som görs i avtalet. Någon form av gemensam mekanism för

beslutsfattande rörande utformning av gemensamma regler skulle därför

krävas.

Med utgångspunkt från det arbete som gemensamt gjorts av EG och

EFTA-länderna i arbets- resp. förhandlingsgrupper går det att i viss

utsträckning redan nu skissera den sannolika rättsliga

grundstrukturen i det EES-avtal som förutses. Det bör återigen

betonas att den slutliga lösningen är föremål för de nu pågående

förhandlingarna.

Parterna är överens om att grunden i avtalet skall vara de för EES

relevanta delarna av EG:s regelverk (l'acquis communautaire).

Identifiering av dessa relevanta delar har visat att det rör sig om

ca 1 400 rättsakter. Dessa avses således införlivas med svensk rätt.

Med denna utgångspunkt skulle ett EES-avtal kunna se ut på följande

sätt. Avtalets huvuddel skulle ange övergripande mål och medel,

bestämmelser om de fyra friheterna och angränsande politikområden

samt reglering av eventuella institutioner. I bilagor till avtalet

skulle de relevanta delarna av EG:s sekundära regelverk tas in för

att på detta sätt integreras i avtalet. Eventuellt kan det här bli

fråga om en referensteknik, dvs. att bestämmelserna inte tas in i

fulltext i själva avtalet. Utskottet har inhämtat att dessa

bestämmelser skall föreläggas riksdagen på svenska språket och

publiceras i sin helhet på svenska. Utskottet vill betona vikten av

att så sker senast vid beslutstillfället. Översättningsarbetet av de

aktuella rättsakterna har enligt vad utskottet erfarit redan

påbörjats.

Enligt bestämmelserna i 10 kap. 2 § regeringsformen (RF) måste

EES-avtalet som sådant underställas riksdagen för godkännande. Det

formella omsättandet av EES-reglerna till svensk rätt bör därefter i

vanlig ordning ske på den konstitutionella nivå som är naturlig med

hänsyn till EES-reglernas innehåll. Vissa av de EES-regler vartill

hänvisas i de olika bilagorna till avtalet skulle sålunda komma att

införlivas med svensk rätt genom av riksdagen beslutade lagar medan

andra kan införlivas genom regeringsförordningar eller

myndighetsföreskrifter.

Under de förberedande och undersökande samtalen mellan EG och EFTA

har det kommit att framstå som alltmer klart att de beslut som avses

fattas i EES inte kommer att bygga på överlåtelse av

normgivningskompetens utan ålägga de avtalsslutande parterna

folkrättsliga förpliktelser. Detta medför att beslut tagna i ett

eventuellt EES-organ för Sveriges del inte blir direkt tillämpliga i

Sverige och gällande för enskilda och myndigheter på nationell nivå.

För att detta skall ske krävs en mellankommande nationell rättsakt.

Det är regeringen som ingår överenskommelser med främmande stater

och mellanfolkliga organisationer (10 kap. 1 § RF). Regeringen måste

dock inhämta riksdagens godkännande bl.a. om överenskommelsen

föranleder lagändring eller om överenskommelsen är av större vikt

(10 kap. 2 § RF). I vad mån framtida beslut om nya EES-regler, eller

ändringar av befintliga EES-regler, kommer att föranleda

riksdagsbehandling beror således av de aktuella EES-beslutens sakliga

innehåll.

Frågan om medinflytande i framtida beslut som rör EES gäller inte

enbart den formella beslutsprocessen. EFTA-ländernas utgångspunkt i

förhandlingarna har också varit att uppnå delaktighet genom

deltagande i utarbetandet av förslag bl.a. inom ramen för de

kommittéer som verkar inom EG. Detta gäller såväl ändring av

existerande regler som utarbetandet av helt nya regler med bäring på

EES-samarbetet.

Det finns vidare behov av en rättslig prövning på internationell

nivå av tvister som kan uppkomma parterna emellan om tolkningen och

tillämpningen av avtalet. Hur tvistelösnings- och

övervakningsmekanism sker är föremål för förhandlingar.

Utskottet vill mot ovanstående bakgrund erinra om de målsättningar

som formulerats av EFTA-länderna gemensamt om att uppnå ett

medinflytande i beslutsprocessen som skall stå i proportion till de

åtaganden som görs i ett EES-avtal. Detta är viktigt, dels för att

avtalet skall vara politiskt acceptabelt för de nationella

parlamenten, dels för avtalets effektivitet.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U515 (v) och yrkandena

14 och 15 i motion U522 (mp) anses besvarade.

I samband med diskussionen om de rättsliga aspekterna av ett

EES-avtal har frågan uppkommit om avtalet skulle kräva en svensk

grundlagsändring. Justitiedepartementet har i en

departementspromemoria (Ds 1990:58), Ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES) och den svenska grundlagen, belyst hur ett

EES-avtal skulle förhålla sig till regeringsformen.

Remissbehandlingen av promemorian avslutas i dagarna. Skulle

fortsatta överväganden visa att en grundlagsförändring krävs, måste

en sådan ändring enligt huvudregeln anhängiggöras i riksdagen senast

14 december 1990 för att kunna träda i kraft efter nästkommande val.

Det resonemang som förts i departementspromemorian gäller EES. Vid

en svensk medlemskapsansökan i EG måste självfallet en ny genomgång

göras av de rättsliga aspekterna inkl. frågan om grundlagsändring.

Härmed avstyrks yrkande 16 i motion U522 (mp).

Utskottet ansluter sig till vad som i motion U554 (m) anförts om

vikten av kontakter med Europaparlamentet.

Utskottet har erfarit att inom ramen för diskussionerna om ett

EES-avtal har båda parter anfört att parlamenten skall delta i

integrationsarbetet. Målsättningen är att någon form av

samarbetsprocedurer skall etableras för parternas parlament, liksom

för arbetsmarknadens parter. Den slutliga utformningen av

parlamentarikersamarbetet är dock för parlamenten själva att avgöra.

Inom ramen för EFTA:s parlamentarikerkommitté förs diskussioner om

utformningen av det parlamentariska samarbetet mellan EG och EFTA.

Kommittén har regelbundna kontakter med EG-parlamentet i denna fråga.

Utan att föregripa den slutliga utformningen av ett sådant samarbete

vill utskottet för sin del understryka den stora betydelsen av att

EG/EFTA-samarbetet ges en parlamentarisk dimension. Ett nära

samarbete i någon form är av stor betydelse såväl för att

tillförsäkra demokratisk kontroll och insyn i samarbetet som för att

underlätta flödet av information mellan Europaparlamentet och

EFTA-ländernas parlamentariker. Utskottet noterar att

Europaparlamentets roll och ställning inom EG väntas bli stärkt genom

den författningskonferens om den politiska unionen som inleds i

december. Det kan också nämnas att det inom EFTA:s

parlamentarikerkommitté förs diskussioner om kommitténs framtida roll

och verksamhet inkl. en eventuell utvidgning av kommittén inför

EES-avtalets ikraftträdande.

Några svenska riksdagspartier har genom kontakter med resp.

partigrupper i Europaparlamentet givits möjlighet att delta som

observatörer i deras möten. Inom ramen för den svenska

EFTA-delegationens verksamhet utgår ekonomiskt stöd till samtliga

riksdagspartier för att underlätta deras kontakter med

Europaparlamentet. Vidare kan nämnas att Nordiska rådet har

regelbundna kontakter med Europaparlamentet.

Med det ovan anförda får motion U554 (m) anses besvarad.

III. Handeln med industrivaror

Handelspolitik och frågan om tullunion

Motionerna

I motion U503 framförs att för att undanröja gränshinder och

avskaffa gränskontrollerna mellan Sverige och EG krävs att Sverige

ingår en tullunion med EG. Om gränskontroller finns kvar kommer

svenska företag som inte är etablerade inom EG-området aldrig att

betraktas som medlemmar av EG-familjen utan alltid som utomstående.

EES-avtalet måste utformas så att det inte omöjliggör en framtida

tullunion.

I motion U515 (v) anförs att Sverige skall avvisa krav på tullunion

mellan EG och EFTA och i stället förorda frihandelsavtal. Enligt

motionen kommer en tullunion i konflikt med svensk

neutralitetspolitik.

I motion U518 (c) anges att EFTA inte bara skall ses som ett

instrument för ökat samarbete inom Europa. Sverige bör verka för att

EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt samarbete också med

utomeuropeiska marknader som Nordamerika, Ostasien etc.

I motion U519 (mp) framförs att samarbetet med EG bör fortsätta

inom frihandelsavtalets ram i syfte att underlätta för människor att

studera, resa, arbeta och forska fritt.

I motion U522 (mp) begärs klarläggande om att förhandlingsmandatet

med EG inte omfattar handel med länder i förhållande till vilka

riksdagen lagstiftat om bojkott.

Bakgrund

En tullunion mellan olika länder innebär enligt den definition som

ges i GATT att tullar och andra restriktiva handelsregleringar (med

vissa angivna undantag) avskaffas internt mellan länderna på i stort

sett all handel. En tullunion innebär också att i stort sett samma

tullar och andra handelsregleringar tillämpas utåt. Deltagande i en

tullunion innebär alltså gemensam yttre tullmur och medför i

praktiken gemensam handelspolitik gentemot länder utanför unionen.

Begreppet tullunion definieras inte i Romfördraget. Enligt

Romfördragets artikel 3 skall EG-länderna upprätta en gemensam

marknad. Denna gemensamma marknad innebär att tullar och kvantitativa

restriktioner liksom avgifter och åtgärder med motsvarande verkan

skall avskaffas mellan medlemsländerna. Även importavgifter för

jordbruksprodukter skall avskaffas inom tullunionen. Det fastslås

vidare i artikel 3 att EG-länderna skall införa en gemensam

tulltariff och gemensam handelspolitik gentemot tredje land.

Förändringar i denna tariff beslutas av EG:s råd som alltså övertagit

medlemsländernas kompetens på detta område liksom deras kompetens på

handelspolitikens område i övrigt. Tullunionen är i princip

genomförd. För de nya medlemsstaterna Spanien och Portugal sker en

successiv anpassning till EG:s gemensamma yttre tulltaxa under en

övergångsperiod som skall vara avslutad år 1992.

Syftet med en inre marknad går emellertid långt utöver målet för en

tullunion. Enligt Romfördraget (artikel 3) är målet att skapa en

ekonomisk gemenskap som förutom gemensam tull- och handelspolitik

även skall avskaffa hindren för den fria rörligheten för personer,

tjänster och kapital mellan medlemsstaterna, införa gemensam

jordbruks- och transportpolitik, skapa ett regelsystem som förhindrar

att konkurrensen på den gemensamma marknaden snedvrids, främja en

samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik och förebygga

störningar i deras betalningsbalans, närma ländernas inhemska

lagstiftning i den utsträckning som erfordras för den gemensamma

marknadens funktion, skapa en europeisk socialfond, inrätta en

europeisk investeringsbank samt ansluta översjöiska länder och

områden i syfte att öka varuutbytet och att gemensamt arbeta för

ekonomisk och social utveckling.

Den s.k. vitbok som EG-kommissionen lade fram år 1985 presenterade

förslag om hur Gemenskapens ursprungliga målsättning, sammanfattad i

begreppet inre marknad, borde kunna uppnås. Denna inre marknad skall

enligt vitbokens planer vara genomförd till utgången av år 1992.

1987 enades EG:s medlemsländer om den s.k. europeiska enhetsakten

som förutom en ändring av Gemenskapens beslutsregler också innehåller

bestämmelser om EG:s inre marknad, valutapolitik, regionalpolitik,

forskning och utveckling, utrikes- och säkerhetspolitik,

socialpolitik, miljövård och förhållandet mellan EG:s institutioner.

Enhetsakten skapade de institutionella förutsättningarna för att

genomföra bl.a. vitbokens målsättning

Frihandelsavtalet mellan Sverige och EG

År 1973 ingick Sverige och EG ett frihandelsavtal för

industrivaror. Liknande frihandelsavtal slöts med övriga EFTA-länder.

(Storbritannien, Irland och Danmark blev i stället medlemmar i EG).

Sverige hade inför överläggningarna med EG inga andra förbehåll än

dem som föranleddes av den svenska neutralitetspolitiken. Formen för

samarbete lämnades till att börja med öppen. En tullunion omfattande

alla varor var ett önskemål från svensk sida. Skälet till att Sverige

inte från början stannade vid ett frihandelsområde var inte att

tullunionens specifika egenskaper i sig utgjorde primära svenska

intressen. Anledningen var i stället att en tullunion enligt svenskt

förmenande gav det bästa underlaget för det fasta och varaktiga

ekonomiska samarbete som Sverige eftersträvade och var det bästa

sättet att uppnå likabehandling i olika avseenden för svenska företag

och svenska produkter. Av neutralitetspolitiska skäl förbehöll sig

den svenska regeringen rätten att avstå från ett gemensamt

handelspolitiskt uppträdande i de fall handelspolitiken skulle ges en

utrikespolitisk eller säkerhetspolitisk syftning.

Förhandlingarna kom därför att gälla det frihandelsavtal Sverige

och EG har i dag.

Utskottet

Som framgår av tidigare betänkande har, när det gäller samarbetet

med EG, Sverige sett fördelar med att få till stånd en

tullunionslösning. I betänkandet 1988/89 UU:19 redogörs för några av

fördelarna med tullunion. En tullunion skulle främja en

icke-diskriminerande behandling inom EG av svenska företag och

produkter, bl.a. genom att risken för antidumpningåtgärder skulle

försvinna. Vidare skulle behovet av ursprungsregler i handeln med

EG-länderna undanröjas. Andra fördelar med en tullunionslösning

skulle vara att bearbetning av utomeuropeiska råvaror blir möjlig med

bibehållen tullfrihet vid export till EG. Sverige skulle vidare med

en tullunion kunna få tillträde till EG:s preferensmarknader.

I sin programförklaring 17 januari 1989 pekade

kommissionsordföranden Delors på tullunionen som en

grundförutsättning för EG:s inre samarbete. I diskussionerna mellan

EG och EFTA om ett utvidgat och mer strukturerat samarbete omfattande

de fyra friheterna och angränsande politikområden, är tullunion en

möjlig lösning och således inte på förhand utesluten. I de

förberedande och undersökande samtalen mellan EG och EFTA

identifierades två huvudoptioner, dels ett tullunionsarrangemang,

dels ett avsevärt förbättrat frihandelsområde, som sedermera skulle

kunna utvecklas till en tullunion. De båda optionerna kvarstår som

alternativ även om de förhandlingar som nu förs i huvudsak har ägnats

åt den senare lösningen, dvs. ett förstärkt frihandelsavtal med en

utvecklingsklausul.

Riksdagen har bl.a. angivit som mål för Sveriges pågående och

förestående kontakter med EG att de om möjligt skall leda till samma

fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i

Sverige som kommer att gälla i EG när vitbokens intentioner

förverkligats. I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla

vikten av att svenska produkter tillförsäkras högsta möjliga grad av

likabehandling på den västeuropeiska marknaden. Ett

tullunionsarrangemang skulle underlätta uppfyllandet av de svenska

målsättningarna vad gäller samarbetet med EG. Tullunionsalternativet

bör därför även i fortsättningen övervägas inom ramen för Sveriges

samarbete med EG. Den närmare utformningen av ett eventuellt

deltagande i tullunion måste givetvis diskuteras och förberedas

noggrant, såväl på svensk sida som i kontakterna med EG.

EFTA-länderna har för närvarande ingen gemensam handelspolitik

gentemot utomeuropeiska länder. Vägledande för EFTA-länderna är att

uppnå likabehandling med EG i de fall där EFTA-länderna är eller

riskerar att bli diskriminerande. Frågan om gemensam handelspolitik

gentemot länder utanför EG och EFTA aktualiseras inte inom ramen för

EES-förhandlingarna.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U503, yrkande 7 i

motion U518 och yrkande 4 i motion U522 anses besvarade. Yrkande 6 i

motion U515 och yrkande 7 i motion U519 avstyrks.

Tekniska handelshinder

Motionerna

I motion U515 (v) begärs att Sverige inom EFTA ska verka för att

riva upp beslutet om godkännandet av den s.k. Cassis de

Dijon-principen.

Även i motion U522 (mp) anförs att förhandlingsmandatet med EG ej

bör omfatta Cassis de Dijon-principen. I samma motion begärs

klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel

med vapen.

I motion U523 (mp) anförs att Sverige inte bör delta i en gemensam

vapenmarknad inom EG.

Utskottet

Med tekniska handelshinder menas oftast problem som uppstår genom

att skilda länder har olika regler för hur produkter skall vara

beskaffade. Det kan gälla t.ex. dimensioner, säkerhetsanordningar,

märkningsbestämmelser osv. Problemen kan ibland lösas genom att

produkterna anpassas till det land som har de strängaste reglerna. I

andra fall är reglerna oförenliga så att det blir nödvändigt att

tillverka olika versioner till export till skilda länder. Detta

fördyrar och försvårar tillverkningen. En annan typ av handelshinder

kan hänga samman med att provning och godkännande av en produkt måste

upprepas i varje land där varan skall säljas, vilket kan bli

tidsödande och dyrbart.

I och med att de klassiska handelshindren, tullar och kvantitativa

begränsningar, har avvecklats för handeln med industriprodukter i

Västeuropa har andra faktorer som t.ex. de tekniska handelshindren

fått en allt större betydelse. Andra icke-tariffära åtgärder som

skapar hinder för det fria varuflödet är t.ex. fysiska handelshinder

i form av kontroller av varor och transportmedel vid gränserna, t.ex.

veterinär- och växtskyddskontroller.

Den s.k. Cassis de Dijon-principen uppfattas allmänt som en regel

med innebörden att produkter som lagligen produceras eller

marknadsförs i ett medlemsland skall kunna säljas fritt också i ett

annat medlemsland. Härvid åsyftas Romfördragets artikel 30 enligt

vilken kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande

verkan förbjuds. Undantag från denna princip kan enligt Romfördragets

artikel 36 göras i vissa fall, om importlandet anser att en produkt

äventyrar människors, djurs eller växters hälsa liv och säkerhet.

Cassis de Dijon är mer korrekt uttryckt benämningen på ett rättsfall

enligt vilket EG-domstolen bl.a. erkände att det fanns grupper av

legitima nationella regleringsändamål utöver dem i artikel 36,

nämligen s.k. tvingande hänsyn. Som grund för undantag från den fria

varucirkulationen utöver vad som anges i artikel 36 kan därför enligt

rättspraxis åberopas bl.a. miljö- eller arbetsmiljöskäl samt

konsumentskydd, under förutsättning att det inte rör sig om dold

protektionism. De ovan redovisade undantagsmöjligheterna gäller

endast om det inte finns gemensamt överenskomna regler. Slutsatsen är

att vi även i ett EES-samarbete har möjlighet att skydda oss mot

sådana produkter som vi bedömer som farliga.

En av grunderna i den svenska handelspolitiken, inklusive i vårt

samarbete med EG är att åstadkomma en liberalisering av handeln

vilket innebär borttagandet av hinder mot fria handelsströmmar. Ett

grundläggande mål i samarbetet med EG är just att skapa en fri

marknad för varor i Västeuropa. Utskottet kan i sammanhanget inte

ställa sig bakom någon generell reservation mot Cassis de

Dijon-principen inom ramen för samarbetet med EG. Utskottet vill

framhålla målsättningen att EFTA-ländernas och Sveriges höga

ambitionsnivå rörande miljö, hälsa och säkerhet inklusive

produktsäkerhetsaspekterna bör vara vägledande i vårt samarbete med

EG. Det kan i sammanhanget nämnas att en studie om EG-rättens Cassis

de Dijon-princip och vissa andra frågor inom varuhandelns område

nyligen slutförts av urikesdepartementet (Ds 1990:76). En av studiens

slutsatser är att några konstitutionella hinder eller andra avgörande

svårigheter för en effektiv svensk anpassning till EG på varuområdet

inte identifierats.

Som näringsutskottet angivit i sitt yttrande är det angeläget att

förhandlingarna utvecklas på ett sådant sätt att harmoniseringen med

EG inte kommer att innebära att väsentliga svenska säkerhetskrav

behöver uppges. Som också anges i näringsutskottets yttrande kan det

bli aktuellt att i vissa fall söka särskilda lösningar vad gäller

kravnivåerna inom miljö, hälsa och säkerhet.

Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U515 och yrkande 13 i motion

U522.

EG-länderna för ingen gemensam politik vad gäller

krigsmaterielexport, utan varje land tillämpar sina egna regler.

Romfördragets artikel 223 ger en medlemsstat möjlighet att utan

hinder av övriga regler i fördraget vidta åtgärder som den finner

erforderliga, till skydd för egna väsentliga säkerhetsintressen i

fråga om tillverkning eller handel med vapen, ammunition och

krigsmateriel. Dessa åtgärder får icke ogynnsamt ändra på

konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden i vad avser produkter

icke avsedda för direkt militära ändamål.

Det har förts vissa diskussioner inom EG i syfte att minska

handelsrestriktionerna och öka konkurrensen inom EG på

krigsmaterielområdet, men några bindande beslut har inte fattats.

Krigsmaterielfrågor berörs inte i EES-förhandlingarna.

1988 års utredning om krigsmaterielexporten har avgivit sitt

betänkande (Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet). Riksdagen

kommer senare att få ta ställning till den svenska

krigsmaterielexportpolitiken i samband med en proposition med

anledning av nämnda betänkande.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U522 och yrkande 2 i motion

U523.

Kärnkraft

Motionerna

I motion U522 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen begär

klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel

med kärnteknik.

I motion U542 yrkande 11 (mp) hemställs att riksdagen ger

regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till

försening av den beslutade kärnkraftsavvecklingen.

I motion U542 yrkande 12 hemställs att riksdagen ger regeringen

till känna att Sverige icke i något avseende skall ingå i en gemensam

kärnteknisk marknad med EG.

Utskottet

I EG:s vitbok om den inre marknaden finns inget direktiv som berör

energifrågorna. Fortfarande står EG långt ifrån en gemensam

energipolitik även om energifrågorna fått successivt ökad

uppmärksamhet under senare tid. Kärnkraftssamarbetet mellan

EG-länderna regleras i ett särskilt fördrag i den europeiska

atomenergigemenskapen, Euratom. Regler för nationella

kärnkraftsprogram för de enskilda medlemsländerna innefattas inte i

detta fördrag eller i EG:s lagstiftning i övrigt. Sålunda kan de

enskilda medlemsländerna själva avgöra vilka energislag de vill

utnyttja i sin energiförsörjning. Näringsutskottet anger i sitt

yttrande att ett samarbete med EG på energiområdet inte skulle betyda

att Sverige behöver frångå beslutet om kärnkraftsavveckling.

Beträffande handel med kärnteknologi har utskottet inhämtat att

import av kärnkraftsteknologi inte är förbjuden för den som har

tillstånd att inneha och driva en kärnteknisk anläggning. Export av

kärnkraftsteknologi är i Sverige liksom i de enskilda EG-länderna

reglerad enligt de s.k. Londonriktlinjerna som överenskoms år 1975

mellan femton stater.

I näringsutskottets yttrande anges att såväl GATTs som EG:s

regelsystem ger utrymme för sådana icke-diskriminerande

handelsbegränsningar som de svenska reglerna rörande export och

import inom kärnteknikområdet är exempel på. Det kan tilläggas att

motsvarande åtgärder beträffande export täcks av bestämmelser i

icke-spridningsavtalet (NPT).

Utrikesutskottet ansluter sig till näringsutskottets yttrande.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U522 samt yrkande 11 och 12 i

motion U542.

Konsumentfrågor

Sammanfattning av motionerna

I motion U513 (s) anförs att osäkerhet råder beträffande svensk

kooperations ställning i ett Europaperspektiv. I EES-förhandlingarna

bör regeringen vidta åtgärder så att den kooperativa företagsformens

särskilda ställning beaktas. Vidare bör ett bättre

konsumentinflytande eftersträvas.

I motion U529 (m) sägs att svenskt medlemskap i EG vore en viktig

konsumentfrämjande åtgärd. Det skulle bl.a. innebära sänkta

konsumentpriser, ökat utbud och valfrihet för konsumenten. En stor

marknad är till fördel för konsumenternas möjlighet att styra

varuutbudet heter det i motionen.

I motion U542 (mp) yrkas att de skillnader i bl.a. barnsäkerhet

mellan EG och Sverige som påtalats av energiverkschefen och

konsumentverket inte får utjämnas genom att svenska säkerhetskrav

sänks eller planerade skärpningar försenas.

I motion U552 (mp) anförs att harmoniseringen till EG:s inre

marknad skall upphöra. Om en sådan harmonisering ändå kommer till

stånd, måste tillräckliga resurser satsas på att säkra en stark

konsumentmakt.

Utskottet

Sveriges samarbete med EG berör i hög grad konsumentfrågor.

Utgångspunkten är att ett närmare samarbete mellan Sverige och EG

gynnar konsumenten. Den västeuropeiska integrationen avser att främja

tillväxt, hög sysselsättning och fortsatt välstånd. Fri rörlighet av

varor, tjänster, kapital och människor förutses förbättra

konkurrensen. En stor och fri västeuropeisk marknad avses ge ökat

utrymme för privat konsumtion, ökat utbud av varor och tjänster,

bättre kvalitet och service samt pressade priser.

Konsumentfrågorna har fått stor uppmärksamhet inom EG. Det första

konsumentpolitiska programmet blev klart 1975 och följdes av ett

andra program 1981 och ett tredje 1990. Dessa program innefattar en

deklaration om grundläggande rättigheter, som berör bl.a. skydd av

hälsa och säkerhet, reklamation, skadestånd, information, utbildning

samt rätt att vara representerad och bli konsulterad i

konsumentfrågor. I enhetsakten faststlogs att kommissionens förslag

när det gäller gemensamma regler för hälsa, säkerhet, miljö och

konsumentfrågor skall utgå från en hög skyddsnivå. I november 1989

antog EG:s ministerråd en resolution om vad som är viktigast på

konsumentområdet i framtiden. Därvid angavs bättre representation för

konsumenterna, integrering av konsumentpolitiken med andra

politikområden, säkrare produkter, bättre information och utbildning

samt större möjligheter att få rätt i en tvist. I det tredje

konsumentpolitiska programmet understryks att nationell lagstiftning

måste införas så snabbt som möjligt av medlemsländerna i enlighet

med direktiven om vilseledande marknadsföring, produktansvar,

konsumentkrediter, hemförsäljning, livsmedelsmärkning och leksakers

säkerhet. Generellt gäller att EG:s regelverk på konsumentområdet

avser minimistandard som medlemsländerna skall uppfylla. Det står de

enskilda fritt att gå utöver minimikraven.

En viktig fråga för konsumenterna gäller produktsäkerhet.

Standardiseringsarbetet är därför av största betydelse. Syftet är att

harmonisera tekniska regler mellan olika länder bl.a. för att skydda

liv, hälsa och säkerhet. Inom EG är principen att EG fastställer

väsentliga säkerhetskrav och överlåter tekniska detaljlösningar till

de europiska standardiseringsorganen, som CEN eller CENELEC. Sverige

och övriga EFTA-länder är fullvärdiga medlemmar i dessa organ som

således inte är underordnade EG. Vi har således god möjlighet att

påverka de europeiska standarderna. Såväl EG som EFTA har uttalat sig

för ökat deltagande av konsumentföreträdare i

standardiseringsarbetet.

Såväl inom EG, i Sverige och i övriga EFTA-länder finns höga

ambitioner när det gäller produktsäkerheten. Den höga ambitionen bör

vara vägledande i det fortsatta arbetet att stärka konsumentskyddet.

På enstaka områden kvarstår än så länge vissa skillnader i

skyddsnivå. Ett exempel på ett sådant område för svenskt vidkommande

är kemikalier. Sverige har på det området målsättningen att bibehålla

sin höga skyddsnivå. Inom ramen för EES-diskussionerna är Sveriges

och EFTA-ländernas syn att samarbetet inte bör leda till att

säkerhetskrav och nivåer som har uppnåtts på olika områden skall

behöva sänkas. Det är därför inte uteslutet att särskilda lösningar

kan komma att aktualiseras. En grundläggande strävan bör enligt

utskottet dock vara att handelshindren elimineras i så stor

utsträckning som möjligt och att reglerna därför görs enhetliga, i

konsumenternas gemensamma intresse.

Sammanfattningsvis anser utskottet att Sveriges ambitioner på

konsumentområdet i stor utsträckning sammanfaller med EG:s. Samsynen

gäller bl.a. konsumentinflytande, produktsäkerhet, ekonomiskt och

rättsligt skydd, utbildning och information. Detta utgör en god grund

i det fortsatta arbetet på förbättringar. Något generellt hinder för

Sverige att behålla sitt starka konsumentskydd vid ett närmare

samarbete med EG föreligger inte.

Konsumenternas inflytande är en viktig fråga. Inom EG finns ett

konsumentråd (CCC), i vilket nationella konsumentorganisationer är

företrädda. CCC fungerar som en rådgivande kommitté till

kommissionen. Inom EFTA finns en rådgivande undergrupp bestående

bl.a. av företrädare för konsumentorganisationer. För närvarande

pågår diskussioner inom EFTA om ytterligare förstärkning av

konsumentorganisationernas inflytande.

I flera EG-länder har kooperationen en stark ställning. Inom EG som

helhet finns generellt en positiv syn på kooperation och på den

kooperativa företagsformen. Kooperationens arbetsvillkor regleras

främst genom nationell lagstiftning i respektive land. Vissa

gemensamma regler, vars övergripande syfte är att stödja kooperativ

verksamhet, är under utarbetande. Ett närmare samarbete mellan

Sverige och EG bör därför kunna ytterligare främja kooperativ

utveckling i Sverige.

Motion U513 (s), motion U529 (m) och motion U542 (mp) yrkande 6 får

härmed anses besvarade. Motion U552 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

IV. Medborgarnas Europa

Personers rörlighet, passunion

Sammanfattning av motionerna

I motion U503 (m) betonas betydelsen av personers fria rörlighet

inom hela EES-området. Passfrihet bör enligt motionen därför gälla

inom EES-området.

I motion U522 (mp) yrkas att förhandlingsmandatet med EG inte

omfattar harmonisering av asyl- och visumregler. I motion U532 (mp)

anges dels att Sverige skall behålla full frihet att självt bestämma

över sin visumpolitik, dels att Sverige inte skall ändra de

grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare eller

att någon berövas sitt svenska medborgarskap. Vidare yrkas i motionen

att Sverige inte skall frångå gällande nordiska koventioner om

nordiska medborgares inrese-, uppehålls- m.fl. personliga rättigheter

i Sverige samt begärs en redovisning av EG-anpassningens följder för

dataintegriteten. I motion U547 (mp) betonas vikten av att fritt få

resa, studera, arbeta och bo i Europa.

Utskottet

I betänkande 1988/89:UU19 betonade utskottet att rätten att fritt

bo och arbeta i andra länder hör till det viktigaste för att skapa

förståelse, kulturellt utbyte och mänsklig gemenskap.

Utskottet vill i detta betänkande upprepa sin positiva syn på

ansträngningar att åstadkomma medborgarnas fria rörlighet över

gränserna i Västeuropa. Ett av huvudsyftena med Sveriges samarbete

med EG är just att avskaffa hindren för människors, varors, tjänsters

och kapitalströmmars rörlighet i Västeuropa.

EG har satt upp målet att avskaffa alla gränskontroller mellan

länderna före 1993. En hel del arbete kvarstår inom EG innan målet är

inom räckhåll. Flera frågor återstår således att lösa. För närvarande

diskuteras en gränskontrollkonvention, som avser reglerna för hur

kontrollen vid EG:s yttre gränser ska utformas när de inre gränserna

avskaffas. Immigrations- och flyktingpolitik, terrorism, vapen- och

narkotikasmuggling är exempel på frågor som diskuteras på EG-sidan

inom ramen för detta arbete.

EFTA-länderna har i EES-förhandlingarna om rörlighet för personer

gemensamt förklarat att en överenskommelse bör omfatta också en

förenkling av gränskontrollen för personer. EG-kommissionen saknar

för närvarande mandat att bedriva sådana förhandlingar med EFTA om

gränskontroller, och området kommer därför -- som det nu ser ut --

troligen inte att bli en del av kommande EES-avtal. Såväl i Sverige

som i det nordiska samarbetet och i EFTA-kretsen diskuteras därför

andra tänkbara kanaler för att knyta an till det mellanstatliga

arbete som pågår på området inom EG. Sådana diskussioner har redan

inletts mellan de nordiska länderna och EG.

Inom Norden kan man sedan 1950-talet resa fritt utan passkontroll

bortsett från stickprov under vissa förutsättningar. För Sverige är

den nordiska passunionen en självklar utgångspunkt, och de nordiska

länderna är eniga om att bevara den nordiska passfriheten. Norden

avser gemensamt att verka för att den avveckling av EG:s inre

gränskontroller som så småningom kommer att ske inte leder till

oacceptabla inskränkningar i den nordiska passfriheten. Intresset

från nordisk sida är således att den nordiska

passkontrollöverenskommelsen så långt möjligt samordnas med det

motsvarande system som planeras inom EG.

I det mellanstatliga arbete som pågår inom EG-området berörs som

nämnts också frågorna om invandringspolitik, asylpolitik och

viseringspolitik. Även om dessa frågor sannolikt inte omfattas av ett

EES-avtal, så kommer inte Sverige att undgå att påverkas av en

eventuell samordning av asyl- och flyktingpolitiken inom EG-området.

I detta sammanhang vill utskottet upprepa vad som framhölls i förra

årets betänkande 1988/89:UU19 nämligen vikten av att upprättthålla en

generös och solidarisk svensk flyktingpolitik, både vad gäller

prövning av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring

till Sverige av flyktingarna inom ramen för vår flyktingkvot.

Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion U503 (m), yrkande 1 i

motion U532 (mp) och yrkande 1 i motion U547 (mp) anses besvarade.

Yrkande 8 i motion U522 (mp) och yrkande 3 i motion U532 (mp)

avstyrks.

Någon grundlagsändring vad gäller utvisning av svenska medborgare

eller fråntagande av svenskt medborgarskap är inte aktuell.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U532 (mp).

Beträffande integritetsskydd i samband med automatisk

databehandling så föreligger ännu inte några bindande direktiv inom

EG på området. Ett arbete pågår dock inom EG för att gemensamt

reglera inegritetsskyddet. Området är inte föremål för förhandlingar

inom ramen för EES. I Sverige analyserar för närvarande

datalagsutredningen dessa frågor. Enligt utredningens direktiv

(Dir. 1989:26) skall utvecklingen i andra länder, särskilt inom

Norden och i EG beaktas.

Härmed får yrkande 4 i motion U532 (mp) anses besvarat.

Arbetsmarknadspolitiska frågor

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i sin partimotion U503 yrkande 4 att

EFTA-länder bör eftersträva att det bildas en gemensam

EES-arbetsmarknad i enlighet med de regler som kommer att gälla för

EG-arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet begär i motion U515, yrkande 7 delvis, att

regeringen till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EG:s

ministerråd skall framföra att Sverige inte kan godta försämringar

vad gäller fackliga rättigheter.

I motion U521 yrkande 2 (mp) framförs att riksdagen hos regeringen

begär besked om exakt vilken arbetslöshetsnivå den anser vara ett

rimligt pris att betala för EG-anpassning och i samma motion yrkande

3 anförs att EG-anpassningen inte får leda till en försvagning av den

aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken.

I miljöpartiets motion U522, yrkande 9 begärs ett klarläggande från

regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar

harmonisering av reglerna för medbestämmande och inflytande för

löntagare i aktiebolag.

I motion U547 yrkande 2 (mp) framhåller motionärerna vikten av att

utvidga den gemensamma nordiska arbetsmarknaden till EG- och

EFTA-länderna.

Utskottet

Att verka för en fri västeuropeisk arbetsmarknad är en viktig del i

arbetet för ett utvidgat västeuropeiskt samarbete. Som angavs i

utskottets betänkande 1988/89:UU19 är målet att svenska medborgare

fritt skall kunna flytta och ta arbete i andra länder i hela

Västeuropa och att motsvarande rättigheter skall gälla för andra

västeuropeiska länders medborgare i Sverige.

Utskottet vill markera betydelsen av arbetsmarknadsfrågorna i den

europeiska integrationen och välkomnar att ansträngningarna att skapa

en gemensam arbetsmarknad är föremål för diskussioner och

förhandlingar mellan EG och EFTA.

Det är av största vikt att det parallellt med skapandet av en

gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt

skyddsnät. Sverige och övriga EFTA-länder har angivit att en

överenskommelse avsende personers rörlighet bör innefatta gemensamma

samordningsregler på socialförsäkringsområdet, baserade på

principerna i EG:s regelverk för samordning av de nationella

socialförsäkringssystemen för personer som flyttar inom EG. Dessa

frågor behandlas i ett särskilt kapitel i betänkandet, (sociala

frågor). Där kommenteras också åtgärder som förutses för att utveckla

den sociala dimensionen, ett begrepp som inom EG i hög grad omfattar

arbetsmarknadsrelaterade frågor.

I arbetsmarknadsutskottets yttrande konstateras att från

EFTA-ländernas sida eftersträvas en gemensam EES-arbetsmarknad.

Enligt utskottets uppfattning är ett EES-avtal med sådan innebörd

betydelsefullt för svensk ekonomi och därmed också för

sysselsättningen i vårt land. Arbetsmarknadsutskottet betonar

fördelarna med att kontakter över gränserna underlättas och att

svenska medborgare kan arbeta i utlandet. För näringslivet är det

också viktigt att utländsk personal kan arbeta i Sverige.

Arbetsmarknadsutskottet anger att under år 1989 uppgick

arbetslösheten till 1,4 % i Sverige och till drygt 9 % inom

EG-området. Utskottet refererar till den inom

arbetsmarknadsdepartementet utarbetade rapporten Svensk

arbetsmarknadspolitik och den västeuropeiska integrationen (Ds

1990:8) vari noteras att den fria arbetsmarknaden hittills inte lett

till någon nämnvärd geografisk utjämning av arbetslösheten. Varför

arbetslöshetsnivåerna varierar så starkt mellan de västeuropeiska

länderna har inte direkt kunnat förklaras. I rapporten redovisas att

åtgärdsarsenalen i den svenska arbetsmarknadspolitiken inte skiljer

sig på något avgörande sätt från de instrument som används inom

EG-länderna.

I rapporten dras slutsatsen att i fråga om statsstöd finns det

ingenting som tyder på att åtgärder inom den svenska

arbetsmarknadspolitiken skulle strida mot EG:s regler. Ingenting

tyder heller på att inskränkningar i den nationella bestämmanderätten

över arbetsmarknadspolitiken skulle vara aktuella.

Arbetsmarknadsutskottet markerar inställningen att en aktiv

arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att vårt

land på detta område bör kunna fungera som inspirationskälla för

andra länder. En EG-integration betyder enligt utskottets uppfattning

att arbetsmarknadspolitiken kommer att spela en alltmer betydelsefull

roll som instrument i den ekonomiska politiken.

Utrikesutskottet vill med hänvisning till yttrandet ansluta sig

till arbetsmarknadsutskottets uttalande. Utrikesutskottet utgår ifrån

att ett övergripande mål i svensk arbetsmarknadspolitik är och

förblir att skapa full sysselsättning.

Härmed får yrkande 4 i motion U503, yrkande 3 i motion U521 och

yrkande 2 i motion U547 anses besvarade. Yrkande 2 i motion U521

avstyrks.

I arbetsmarknadsutskottet berörs även arbetsrättsliga frågor i

anslutning till behandling av motion U515 (v) yrkande 7 (delvis) och

yrkande 9 i motion U522 (mp).

Arbetsmarknadsutskottet anför följande:

Utskottet har inhämtat att vid förhandlingarna skall den höga

svenska ambitionsnivån i dessa frågor vara vägledande. Det finns tre

EG-direktiv på detta område, nämligen Skydd för anställdas

rättigheter vid arbesgivarens konkurs, Kollektiva uppsägningar (skydd

för anställda) och Skydd av anställdas rättigheter vid

företagsöverlåtelser. Reglerna om de anställdas inflytande enligt

dessa direktiv är att se som minimikrav. Inte i något av dessa fall

krävs ändring av svensk lagstiftning för att harmonisering skall

kunna uppnås. Ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet

(MBL), lagen om anställningsskydd (LAS), lagen om statlig lönegaranti

vid konkurs m.fl. lagar aktualiseras således inte i detta sammanhang.

Arbetsmarknadsutskottet anger att inom EG har förslag till en

förordning lagts fram beträffande den övernationella företagsform som

kallas Europabolag. I ett särskilt förslag till direktiv finns

kompletterande regler för de anställdas deltagande i den långsiktiga

ledningen av Europabolaget. Flera olika alternativa modeller

accepteras. Arbetsmarknadsutskottet betonar vikten av att bevaka att

möjligheterna för arbetstagarna att påverka sina arbetsvillkor inte

försämras. Liksom tidigare (1988/89:AU3y) anser

arbetsmarknadsutskottet att de arbetsrättsliga frågorna måste ägnas

stor uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på den

europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större

företagen.

Utrikesutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

yttrande.

Härmed får yrkande 7 (delvis) i motion U515 och yrkande 9 i motion

U522 anses besvarade.

Jämställdhet

Motionerna

Folkpartiet begär i motion U502 yrkande 1 inrättande av en

arbetsgrupp som skall bevaka jämställdhetsaspekterna vid

harmonisering till EG.

I motion U506 av vänsterpartiet föreslås att regeringen tillsätter

en särskild arbetsgrupp för frågan om EG och offentliga sektorn samt

att denna arbetsgrupp i huvudsak skall bestå av kvinnor. Enligt

motionärerna är svenska kvinnor i hög grad beroende av den offentliga

sektorn. Vid en EG-harmonisering med skatteharmonisering som följd

kan statens inkomster minska på ett sådant sätt att den offentliga

sektorn blir hotad enligt motionärerna. Del av denna motion behandlas

även under avsnittet sociala frågor.

Även i motion U516 (c) begärs att regeringen tillsätter en

arbetsgrupp bestående av anbart kvinnor. Uppgiften för denna grupp

skulle vara att analysera vad en harmonisering med EG kommer att

innebära för kvinnornas situation i Sverige.

Miljöpartiet begär i motion U521 yrkande 5 ett tillkännagivande att

EG-anpassningen inte får leda till någon försvagning av

jämställdheten och kvinnors rätt och möjlighet till förvärvsarbete.

Utskottet

Jämställdhetsfrågorna har fått stor uppmärksamhet inom EG. I

Romfördragets artikel 119 slås principen fast att kvinnor och män

skall ha lika lön för lika och likvärdigt arbete. Vägledande för EG:s

arbete inom jämställdhetsområdet har varit de två handlingsprogram

som EG-kommissionen utarbetat vilka innefattar olika åtgärder för att

främja jämställdheten. Ett tredje handlingsprogram för perioden

1991--1995 är under utarbetande.

EG har vidare beslutat om fem direktiv på området. Dessa berör

likalönsprincipen, likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet,

progressivt införande av likabehandling på socialförsäkringsområdet,

kollektiva försäkringar i arbetslivet om socialförsäkringsförmåner

för kvinnor och män sysselsatta i egen verksamhet m.m. Vidare finns

förslag till nya direktiv angående bl.a. rätt till föräldraledighet

och skydd i arbetet för gravida kvinnor.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande att

jämställdhetsfrågorna särskilt bevakas dels i arbetsgruppen för

personers rörlighet, dels i den nyligen inrättade

statssekreterargruppen för frågor som rör den sociala dimensionen. I

EES-förhandlingarna behandlas jämställdhetsfrågor i

förhandlingsgruppen IV för angränsande områden. Utskottet och

riksdagen har tidigare ställt sig bakom målet att

kvinnorepresentationen i statliga organ bör ha ökat till 30 % år 1992

(AU 1987/88:17, rskr. 364). Enligt utskottets uppfattning är det

väsentligt att man även inom integrationsarbetet strävar efter att få

en jämn fördelning av kvinnor och män.

Arbetsmarknadsutskottet refererar till den probleminventering som

gjorts på svensk sida inför EES-förhandlingarna (Redovisning av det

svenska integrationsarbetet, april 1990). Av denna framgår att en

harmonisering skulle kräva att den svenska jämställdhetslagen ändras.

Såväl vad gäller EG:s likalönsdirektiv som i fråga om regler om

indirekt diskriminering går EG:s regler längre än den svenska

jämställdhetslagen. EG:s likalönedirektiv slår fast principen om lika

lön för likvärdigt arbete, varvid arbetsvärdering eller motsvarande

utgör utgångspunkten för principens tillämpning. Enligt den svenska

jämställdhetslagen krävs en mellan parterna "överenskommen

arbetsvärdering". Beträffande indirekt diskriminering saknas

bestämmelse i den svenska jämställdhetslagen till skillnad från EG:s

regelverk.

Vad gäller den offentliga sektorn och anpassningen till EG

redovisar arbetsmarknadsutskottet samma uppfattning som motionärerna

i fråga om den offentliga sektorns speciella betydelse för kvinnorna

i Sverige genom att vård- och omsorgssektorn domineras av offentligt

drivna verksamheter. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att om vi

vill slå vakt om tillgången till god vård och omsorg, den offentliga

sektorn och om vår välfärd, så är vi beroende av de inkomster som

utrikeshandeln ger oss. En stark ekonomi är enligt utskottets

uppfattning nödvändig för en ambitiös välfärdspolitik i samhället.

Utrikesutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

uttalande. Utskottet anser att det breddade och fördjupade samarbete

som vi nu förhandlar om är av största vikt för att vi ska kunna

behålla och vidareutveckla vår välfärd. En stark samhällsekonomi är

en förutsättning för en välutbyggd offentlig service och för att vi

ska kunna värna om sysselsättning och den svenska välfärden, till

gagn för såväl kvinnorna som den övriga befolkningen.

Under avsnittet sociala frågor har utskottet redogjort för de

arbetsgrupper som tillsatts för att behandla de frågor som rör den

sociala dimensionen. Utskottet vill i sammanhanget betona att

jämställdhetsfrågorna bör beaktas på samtliga områden och inom alla

de arbetsgrupper som berörs i integrationsarbetet.

Utskottet anser att det är önskvärt och möjligt att bibehålla en

hög ambitionsnivå vad gäller jämställdhetsarbetet inom ramen för ett

närmare samarbete med EG. En fortsatt integration i Västeuropa kan ge

positiva impulser till nya åtgärder på jämställdhetsområdet för alla

deltagande parter. Utskottet noterar i detta sammanhang att

regeringen i början av nästa år avser föreslå en skärpning av

reglerna i den svenska jämställdhetslagen för att likställa de

svenska reglerna med EG:s direktiv vad gäller lika lön och lika

behandling.

Med det anförda anser utskottet yrkande 1 i motion U502 (m) och

yrkande 5 i motion U521 (mp) besvarade. Yrkande 2 i motion U506 (v)

och motion U516 avstyrks.

Utbildningsfrågor

Motionerna

Miljöpartiet begär i motion U522, yrkande 10, klarläggande från

regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar

harmonisering av utbildningssystemets läroplaner.

I motion U547 (mp) yrkande 4 begärs ett uttalande om radikalt

förbättrade möjligheter till studier i andra länder. Motionärerna

anser att informationen om de olika alternativ som finns att studera

utomlands är dålig, att utbudet bör öka för ungdomar på högstadiet

och i gymnasiet och slutligen att utbytet med Östeuropa bör

förbättras.

I motion U550 (c) krävs ett fullvärdigt svenskt deltagande i

ERASMUS-programmet (European Community Action Scheme for the Mobility

of University Students). Motiven för detta yrkande återfinns i motion

Ub758, där bilaterala avtal om studerandeutbyte förs fram som ett

alternativ för det fall det fulla deltagandet i ERASMUS-programmet

inte skulle visa sig möjligt.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis betona utbildningsfrågornas vikt i det

europeiska samarbetet. Möjligheten att fritt kunna välja studieform

och studieort inom ramen för det stora utbud av utbildningar som

Europas länder sammantaget kan erbjuda värderas högt av medborgarna.

Utskottet kan konstatera att EG gjort omfattande satsningar på

utbildning och forskning. Satsningarna har motiverats såväl av

ekonomiska skäl som med önskemålet att ge unga människor bättre

kunskaper och förståelse för andra kulturer. Tre mål står i centrum

för EG:s utbildningsprogram:

att stärka utbildningens kvalité,

att skapa en bättre yrkesutbildning och

att bredda mångkulturell utbildning inkl. språkutbildning. Däremot

strävar inte EG efter att åstadkomma en allmän harmonisering av

medlemsländernas utbildningssystem. Det har i stället ansetts

värdefullt att bibehålla mångfalden inom EG och varje lands specifika

karaktär.

Utbildningsutskottet understryker i sitt yttrande sin positiva

grundsyn till samarbete och utbyte såväl med EG-länderna som med

andra länder i och utanför Europa. Utbildningsutskottet ser det i

sitt yttrande som helt nödvändigt för kvalitén i verksamheten och för

förståelsen mellan olika kulturer att sådant samarbete etableras i

största möjliga omfattning.

Utbildningsutskottet säger vidare i sitt yttrande att EG-samarbetet

inom utbildningsområdet inte har till syfte att åstadkomma en allmän

harmonisering av medlemsländernas utbildningssystem. Tvärtom brukar

EG:s ministerråd och utbildningsministrar stryka under hur viktigt

det är att behålla det som är specifikt för varje land. Däremot är

både ministerrådet och kommissionen överens om att examina och betyg

skall erkännas och tillgodoräknas mellan medlemsländerna trots stora

skillnader i utbildningssystemen. Enligt utbildningsutskottets

uppfattning finns det således ingen anledning att tro att

utbildnings- eller läroplaner skulle komma att harmoniseras genom

påbud från EG-kommissionen. Däremot kommer naturligtvis det framtida

studerande- och lärarutbytet inom ramen för olika utbildningsprogram

att medföra en ömsesidig påverkan på de deltagande ländernas

utbildningar.

Utrikesutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets yttrande.

I det handlingsprogram på utbildningsområdet som EG:s ministerråd

antagit anges ett antal huvudpunkter i EG:s kommande arbete:

yrkesutbildning, förbättrat ungdomsutbyte, ökat universitetssamarbete

(ERASMUS), ömsesidigt erkännande av examina och kvalifikationer,

utbildning för teknologisk förändring (COMETT m.m.), höjd

utbildningskvalitet, utbildning i främmande språk (LINGUA m.m.).

Vidare kan nämnas program för återkommande yrkesutbildning för vuxna,

stipendieprogram på kulturområdet samt utbildningssamarbete med

Östeuropa (TEMPUS).

Såväl Sverige som övriga EFTA-länder strävar efter att delta i

samtliga utbildnings- och ungdomsutbytesprogram inom EG. Sverige har

också målsättningen att nå anslutning till arbetet med erkännande av

examina och kvalifikationer.

Längst har samarbetet nått ifråga om COMETT (främjande av samarbete

mellan universiteten och näringslivet). Sverige deltar i COMETT

under femårsperioden 1990--94. Beträffande ERASMUS (the European

Community Action Scheme for the Mobility of University Students) har

utskottet erfarit att förhandlingarna mellan EG och EFTA om

deltagande i ERASMUS-programmet nu inleds. Förhandlingarna planeras

kunna slutföras till våren, vilket skulle möjliggöra att svenska

studenter deltar i utbytet fr.o.m. höstterminen 1992.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att utbildngingsfrågor i

bred bemärkelse utgör en viktig del i Sveriges samarbete med EG och i

de pågående EES-förhandlingarna. Det är viktigt att Sverige

fortsätter att verka för att fullt ut delta i EG:s alla program på

utbildningsområdet.

Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U522, yrkande 4 i

motion U547 och yrkande 1 i motion U550 anses besvarade.

V. Ekonomisk politik, kapitalrörelser, skatter

Motionerna

Vänsterpartiet hemställer i motion U515 yrkande 8 att riksdagen

uttalar att Sverige icke kan delta i den ekonomiska och monetära

unionen, då denna strider mot varje stats rätt att själv bestämma

grundläggande delar av sin ekonomiska och monetära politik.

I motion U522 yrkande 6 (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej medger

anslutning av Sverige till EMS.

I motion U533 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att svenska folkets urgamla rätt

att sig själv beskatta skall bestå.

Utskottet

EG-ländernas stats- och regeringschefer i Europeiska rådet beslöt

1989 att sammankalla en regeringskonferens som ett led i arbetet på

en ekonomisk och monetär union (EMU). Vid regeringskonferensen som

kommer att inledas i december i år, avser EG:s medlemsländer att

fatta beslut om åtgärder för att förverkliga målet om en ekonomisk

och monetär union, en samordnad ekonomisk politik, en enhetlig valuta

och valutapolitik.

Tre faser kan skönjas i detta arbete. Den första fasen, som nu

pågår, syftar till att lägga grunden för den ekonomiska och monetära

unionen genom regeringskonferensen och de eventuella tillägg till

Romtraktaten som där kommer att aktualiseras. Under denna fas kommer

EG att sträva efter att så många länder som möjligt ansluter sig till

växelkursmekanismen (ERM). Under denna fas, som delvis sammanfaller

med den inre marknadens realiserande, förutses friare kapitalrörelser

och ökad samordning av ekonomisk politik. Under den andra fasen, som

planeras inledas 1994, förutses de första stegen tas för att

tillskapa de institutioner som samarbetet bedöms kräva, såsom en

gemensam centralbank, samt i övrigt stärka instrument och procedurer

bl.a. vad gäller valutapolitiken och den enhetliga valutan. Sista

fasen, som sannolikt kan ta sin början mot slutet av 90-talet,

innebär att den ekonomiska och monetära unionen ska träda i funktion

fullt ut med fungerande institutioner.

Det europeiska monetära samarbetet(EMS), i vilket samtliga EG:s

medlemsstater deltar har pågått sedan slutet av 70-talet. I korthet

syftar samarbetet främst till en stabil valuta- och växelkurspolitik

inom EG. Successivt har allt fler EG-stater anslutit sig också till

växelkursmekanismen ERM.

Det kan i sammanhanget nämnas att de pågående förhandlingarna

mellan EG och EFTA inte berör vare sig EMS eller ERM. Däremot finns

önskemålet om ökade icke-bindande ekonomisk-politiska konsultationer

mellan EG och EFTA.

Finansutskottet anför i sitt yttrande följande:

Som utskottet redovisat i betänkande 1989/90:FiU20 är det formellt

möjligt för tredje land att i någon form ansluta sig till EMS, men

samtidigt måste konstateras att förutsättningarna för ett samarbete

på det ekonomiska och monetära området med EG och framför allt inom

EG förändras mycket snabbt. Frågan om en ekonomisk och monetär union

står på dagordningen för en av EG:s regeringskonferenser i december i

år.

Storbritannien som sedan länge deltagit i EMS har nu också anslutit

sig till växelkursmekanismen (ERM) inom systemet. Systemet omfattar

därmed alla EG-länder utom tre. Det kan konstateras att

växelkursstabiliteten ökat de senaste åren och att några

kursjusteringar inte skett sedan 1987.

Det tycks således som om erfarenheterna av det europeiska

växelkurssystemet är goda. Det bör dock framhållas att det inte är

den fasta växelkursnormen i sig som pressat ned inflationstakten på

en låg nivå utan det faktum att normen också följts upp med en stram

penning- och finanspolitik.

I proposition 1990/91:39 om den ekonomiska politiken på medellång

sikt anförs att de nuvarande problemen i den svenska ekonomin skall

lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom

att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta sätt den

ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas, anförs det. Att

göra avsteg från valutapolitikens mål om en fast växelkurs är

uteslutet. Sverige har ett starkt intresse av att delta i det

internationella ekonomiska samarbetet, och det ligger i vårt eget

intresse att vi blir en trovärdig samarbetspartner. Detta

understryks, sägs det i propositionen, av den breda uppslutning som

råder om ett utvidgat samarbete med EG genom ett EES-avtal.

Regeringen följer utvecklingen vad gäller det europeiska monetära

samarbetet och bevakar Sveriges möjligheter till ett närmare

samarbete.

Utskottet ansluter sig till finansutskottets yttrande.

Härmed avstyrks yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i motion U522.

Utskottet kan liksom i förra betänkandet konstatera att EG-länderna

hittills inte enats om någon gemensam skattepolitik. Som framgår av

vad som senare sägs i betänkandet under avsnittet om alkoholpolitik

vad gäller indirekta skatter inom EG, så pågår ett arbete inom EG med

syftet att bl.a. harmonisera den indirekta beskattningen som ett led

i genomförandet av den inre marknaden. PÅ vissa punkter kan Sverige

ha intresse av en samordning med EG även på skatteområdet. Utskottet

vill betona vikten av att noga följa EG:s fortsatta arbete på

skatteområdet.

I skatteutskottets yttrande sägs att de nu pågående förhandlingarna

mellan EFTA och EG, som syftar till att få till stånd ett gemensamt

europeiskt samarbetsområde, enligt vad utskottet erfarit inte har

omfattat beskattningsfrågorna i någon nämnvärd utsträckning, vare sig

på alkoholområdet eller i övrigt. Den framtida utformningen av de

svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under utredning

(Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas (Dir.

1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i år. I fråga

om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet tidigare

understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den

västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och

hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får

försvagas.

Utskottet ansluter sig till skatteutskottets yttrande.

Det som ovan anförts om EG:s arbete på skatteområdet innebär inte

att svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta skulle hamna i

fara. I likhet med vad som angavs i betänkandet 1988/89:UU19 kommer

enligt utskottets mening beslut om skatter i Sverige även framgent

att fattas av Sveriges riksdag.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U533.

VI. Miljöpolitik

Sammanfattning av motionerna

I motion U503 (m) betonas att miljöproblemen måste lösas på

övernationell nivå. Vidare anges att EG:s gemensamma miljöpolitik

enligt Romfördraget är inriktad på en hög skyddsnivå. Argumentet att

en EG-integration skulle medföra en försämring av svenska

miljöskyddsregler anges vara felaktigt. I yrkande 6 förordas svenskt

medlemskap i EG:s gemensamma miljövårdsorganisation EEA.

Även i folkpartiets motion U657 förordas en svensk anslutning till

EEA. Vidare betonas i motionen miljöproblemens gränsöverskridande

karaktär som därför måste lösas genom internationellt samarbete. Det

är viktigt att Sverige närmar sig EG för att kunna delta i dagens

europeiska miljösamarbete och för att kunna påverka den framtida

miljöpolitiken.

I motion U518 (c) berörd del anges att Sverige ställer högre

standardkrav än motsvarande regler i EG leder till. Integrationen får

inte medföra krav på svensk anpassning så att viktiga skyddsaspekter

sätts åsido. Fortsatt reformarbete i fråga om bl.a. miljö och

arbetsmiljö får enligt motionen inte försvåras.

I motion U515 (v) anges att miljöproblemen kräver ett alleuropeiskt

samarbete med bindande beslut inom miljöområdet. EG-systemet anses

vara ett hinder för utvecklingen. Enligt yrkande 7, berörd del, bör

Sverige till EG-kommissionen deklarera att försämringar inte kan

godtas när det gäller bl.a. miljö och arbetsmiljö.

I ett antal motioner från miljöpartiet anges en kritisk inställning

till samarbetet med EG vad gäller miljöområdet. I motion U519 (mp)

yrkande 5 anförs att Sverige bör satsa på att utveckla Economic

Commission of Europe (ECE) till en ännu starkare bas för

all-europeiskt miljösamarbete. I motion U522 yrkas att regeringen

skall klarlägga att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel

med miljöfarligt avfall. I motion U542 (mp), yrkande 1 anges att

försämrad yttre miljö, sämre konsumentskydd eller urholkad

arbetsmiljö är pris som Sverige inte är berett att betala för att

uppnå EG-anpassning. I yrkande 2 anges risken för att EG:s inre

marknad leder till betydande ökning av allvarliga miljöproblem. I

yrkande 4 anges att en försenad avveckling av freoner på grund av

EG-anpassningen inte kan godtas. I yrkande 5 framförs att

skillnaderna mellan Sverige och EG när det gäller miljömotiverad

gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får

utjämnas genom att Sverige sänker sina krav. I yrkande 7 anges att

skillnaderna mellan Sverige och EG i arbetarskyddet inte får utjämnas

genom att svenska normer försvagas eller planerade skärpningar

försenas.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis betona att internationellt samarbete

är en nödvändighet för ett effektivt miljövårdsarbete. Luft-och

vattenföroreningar känner inga nationella gränser. Miljövårdsfrågorna

är högt prioriterade såväl inom EG som bland EFTA-länderna. Under de

senaste åren har EG:s ministerråd fattat ett stort antal viktiga

beslut på miljöområdet. EG höll t.ex. en hög och aktiv profil under

miljövårdskonferensen i Bergen.

I utskottets förra betänkande om den västeuropeiska integrationen

(1988/89:UU19) angavs de ramar som styr EG:s miljöpolitik. Genom

enhetsaktens artikel 130 r fastslås att EG:s miljöpolitik skall ha

till syfte att skydda och förbättra miljön och främja en försiktig

och rationell användning av naturtillgångarna. Det framgår av artikel

130 t att ingenting hindrar ett medlemsland från att vidta strängare

miljöskyddsåtgärder än de gemensamt beslutade, så länge de är

förenliga med Romfördraget i övrigt.

Miljöskyddsfrågorna aktualiseras också när det gäller genomförandet

av EG:s vitbok och förverkligandet av den inre marknaden. Enligt

artikel 100 a i enhetsakten skall medlemsländerna (med kvalificerad

majoritet) besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att fullborda

den inre marknaden. Ett medlemsland kan dock åberopa de särskilda

skäl som nämns i artikel 36 i Romfördraget (moral, allmän säkerhet,

hälsoskydd, skydd av nationalskatter m.m.) eller miljöskäl --

inbegripet arbetsmiljö -- för att uppnå undantag från gemensamt

beslutade regler. Anmälan härom skall göras till EG-kommissionen som

kan godkänna åtgärden förutsatt att den inte innebär diskriminering

eller ett dolt handelshinder. I sista hand får EG-domstolen pröva

frågan.

Sverige har sedan 1977 en överenskommelse om samarbete med EG på

miljövårdsområdet. Detta samarbete, som baserar sig på den s.k.

Luxemburgöverenskommelsen, har bl.a. lett till ett antal

expertseminarier. Vidare har EFTA:s och EG:s miljöministrar träffat

en överenskommelse om samarbete. Regelbundna ministermöten äger rum.

Ett aktuellt exempel på detta samarbete är de beslut angående

begränsning av utsläpp av så kallade växthusgaser som EG:s och EFTA:s

miljöministrar nyligen enades om. Beslutet innebär bl.a. ett

gemensamt åtagande att frysa koldioxidutsläppen fram till år 2000.

Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-länderna gjort en

framställan om deltagande i European Environment Agency, EEA. Beslut

om att upprätta EEA har fattats men ännu inte trätt i kraft. EG har

uttalat att organisationen ska stå öppen även för länder utanför EG,

och man har också från EG:s sida markerat intresse för EFTA-ländernas

deltagande. Även Östeuropa har inbjudits att delta. Vidare kan nämnas

att Sverige deltar i forskningssamarbete med EG i miljörelaterade

frågor.

Jordbruksutskottet anger i sitt yttrande att det är angeläget att

söka påverka både EG och enskilda länder i riktning mot ökat

miljömedvetande. Som ett resultat av bl.a. tidigare handelsavtal är

graden av samordning på miljövårdsområdet redan i dag hög mellan

EFTA-och EG-länderna, heter det i yttrandet. Jordbruksutskottet anser

att positionerna på miljövårdsområdet flyttats fram inom EG, och

miljökraven har även mött en allt större förståelse t.ex. inom

kommissionen. Detta torde möjliggöra kommande gemensamma riktlinjer

på miljövårdsområdet, anser jordbruksutskottet.

Utrikeutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uttalanden.

En sammanfattande bedömning är att intresset och ambitionerna för

ökat miljövårdsarbete ökar inom EG. Utskottet vill i sammanhanget

upprepa vad som sades i betänkandet 1988/89:UU19, nämligen att

Sverige inte skall sänka utan höja ambitionerna på miljövårdsområdet.

Samarbetet med EG bör härvid inte betraktas som ett hot utan som en

möjlighet till att med gemensamma ansträngningar nå längre. Det är i

detta sammanhang synnerligen viktigt att uppmärksamma de stora

miljöproblemen i Östeuropa och aktivt medverka till bättre miljö i

dessa länder.

ECE är, jämte andra organ som OECD och Europarådet, ett viktigt

organ för miljösamarbetet och torde så förbli de närmaste åren. Det

går inte att med säkerhet förutse vilka organisatoriska förändringar

eller förskjutningar som kan komma att äga rum på längre sikt när det

gäller miljösamarbetet i Europa.

En rad yrkanden berör på delvis olika sätt behovet av att bibehålla

eller stärka svenska skyddsnormer. Utskottet vill här erinra om att

betänkandet 1988/89:UU19 återgav den ståndpunkt riksdagen slagit

fast, nämligen att en försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö är pris

som vi inte är beredda att betala för ett närmare samarbete med EG.

Utskottet anser att denna utgångspunkt, att slå vakt om och att

vidareutveckla existerande höga standard på miljöskyddsområdet,

gäller också i de förhandlingar som nu förs mellan EG och EFTA. På

vissa punkter kan det för Sveriges och andra EFTA-länders del bli

aktuellt med särskilda läsningar exempelvis övergångsregler inom

ramen för EES-avtalet.

Jordbruksutskottet säger i sitt yttrande angående skyddsnivåer att

EFTA-länderna har klargjort vikten av att bibehålla en hög

ambitionsnivå. EG:s inställning är att undantagen måste begränsas

till ett minimum och att alltför omfattande krav på särlösningar

riskerar att urholka innehållet i ett kommande EES-avtal. Båda parter

är eniga om att frågorna skall lösas i själva förhandlingsskedet. Ett

viktigt element härvidlag är att EFTA-länderna ges möjlighet att

delta i utvecklingen av nya internationella regler. Utrikesutskottet

ansluter sig till detta.

Jordbruksutskottet kommenterar också två yrkanden där specifika

exemplifieringar görs, yrkande 4 i motion U542 (mp) angående freoner

och yrkande 3 i motion U522 (mp) angående handel med miljöfarligt

avfall.

Jordbruksutskottet säger beträffande freoner bl.a. att målet för

det svenska avvecklingsprogrammet för CFC-produkter är en total

avveckling av användningen av ozonnedbrytande ämnen inom alla

användningsområden. Riksdagens beslut om att avveckla användningen av

CFC ligger till grund för det fortsatta arbetet, och det finns inte

anledning att ompröva detta beslut.

Beträffande handel med miljöfarliga ämnen refererar

jordbruksutskottet till regeringens proposition 1989/90:100. Avfall

eller andra farliga produkter skall enligt propositionen inte

exporteras till land som saknar reurser att ta hand om avfallet eller

produkten på ett miljöriktigt sätt. Ett samordnat handlande borde

eftersträvas i Västeuropa. Inom såväl OECD som Förenta nationernas

miljöprogram UNEP pågår arbete med konventioner för att

internationellt reglera kontrollen av gränsöverskridande transporter

av avfall som kan hota människors hälsa eller miljö. Vidare

redovisades i propositionen bl.a. det arbete som bedrivs på

kemikalieområdet inom OECD, FN och mellan de nordiska länderna.

Riksdagen anslöt sig till vad som anförts i propositionen om det

internationella samarbetet på avfallsområdet. Utrikesutskottet

ansluter sig till jordbruksutskottets yttrande.

Med det ovan anförda får yrkande 6 i motion U503, yrkande 1 i

motion U657, yrkande 8 berörd del i motion U518, yrkande 7 berörd del

i motion U515, yrkande 5 i motion U519, yrkande 3 i motion U522 och

yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion U542 anses besvarade.

VII. Jordbruk, livsmedel

Sammanfattning av motionerna

I motion U504 (m) yrkas att nuvarande regler för industrins

råvarukostnadsutjämning med anpassning till EG skall bibehållas

oberoende av ursprungsland.

I motion U518 (c) yrkande 13 framförs att jordbruksproduktionen bör

planeras på ett sätt som garanterar en långsiktig uthållig

folkförsörjning i hela Europa.

I motion Fi207 yrkande 5 (mp) sägs att jordbrukspolitiken inte

skall anpassas till EG. I motion U522 (mp) yrkande 11 begärs

klarläggande om att förhandlingsmandatet inte omfattar jordbruket. I

motion U542 (mp) yrkande 8 framförs de skillnader i

livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som inte får utjämnas genom

att svenska normer försvagas eller planerade skärpningar försenas.

Utskottet

Inledningsvis kan konstateras att EFTA-ländernas deltagande i EG:s

gemensamma jordbrukspolitik (CAP) inte ligger inom ramen för de

pågående EES-förhandlingarna. Däremot berörs jordbruket genom att

samarbetet EG/EFTA syftar till att innefatta handeln med bearbetade

jordbruksvaror samt regelverket för livsmedel. Vidare ingår

regelverket för veterinära och fytosanitära (växtsanitära) frågor.

I utskottets betänkande 1988/89:UU19 angavs att de grundläggande

principerna för den svenska jordbrukspolitiken överensstämmer i sina

huvuddrag med EG:s jordbrukspolitik. Enligt utskottets bedömning

skulle ett nära samarbete med EG även på jordbruksområdet ur denna

synvinkel inte behöva möta några allvarliga hinder. Redan under de

kontakter som förekom mellan Sverige och EG i början av 1970-talet

förklarade den svenska regeringen att Sverige utan större problem

skulle kunna tillämpa EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Utskottet

framförde vidare vikten av att ta hänsyn till det jordbruk som har

regionalpolitisk betydelse och som bidrar till att bevara särskilda

miljövärden.

Dessa uttalanden äger sin giltighet även i dag.

I jordbruksutskottets yttrande sägs bl.a. att generell frihandel

med jordbruksprodukter inte är aktuell inom EES. Däremot diskuteras

möjligheten att underlätta handeln med specifika produkter med

anknytning till jordbrukssektorn. EG har bl.a. markerat önskvärdheten

av att liberalisera handeln med vissa produkter, såsom grönsaker och

frukt, från de fattigare Medelhavsländerna. EFTA har offensiva

intressen som i första hand ligger inom området bearbetade

jordbruksprodukter. I anslutning härtill diskuteras också nya regler

för råvaruprisutjämning. I den våren 1990 framlagda

livsmedelspolitiska propositionen (1989/90:146) konstaterades att

förhandlingarna mellan EFTA och EG inte omfattar en gemensam

jordbrukspolitik. Samtidigt framhölls att önskemål från EG:s sida om

ökat marknadstillträde för vissa jordbruksprodukter motiverade

lättnader på EG-marknaden för intressanta svenska produkter. Med

åberopande av vad som anförts i propositionen framhöll

jordbruksutskottet i likhet med vissa motionärer att det från

jordbrukets synpunkt var angeläget med ett ökat marknadstillträde

inom EG för svenska livsmedel. Utskottet utgick ifrån att de

lättnader för intressanta produkter som avsågs i propositionen gällde

jordbruksprodukter (1989/90:JoU25).

Utrikesutskottet ansluter sig till vad som anförts av

jordbruksutskottet.

Jordbruksutskottet refererar, med anledning av motion U518 yrkande

13 om planering av långsiktigt uthållig folkförsörjning i Europa, ur

sitt betänkande om livsmedelspolitik (1989/90:JoU25) att det knappast

är möjligt att närmare bedöma i vad mån det fanns anledning att göra

antaganden om den framtida utvecklingen av den globala

livsmedelsförsörjningen som väsentligen avvek från regeringens

bedömning som grundades på FAO:s undersökningar och prognoser.

Samtidigt anslöt sig utskottet till vissa motionärers synpunkter när

det gäller de risker för livsmedelsproduktionen som är förenade med

ekologiska katastrofer och annan negativ miljöpåverkan. Det ansågs ej

meningsfullt att föreslå något bestämt riksdagsuttalande i en fråga

där möjligheterna att dra bestämda slutsatser om den långsiktiga

utvecklingen i hög grad är begränsade.

Urikesutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uttalande.

Utskottet noterar härutöver att en förbättring av

livsmedelsförsörjningen i Central- och Östeuropa kan förväntas efter

en övergång till marknadsekonomi på jordbruksområdet. Det

effektivaste sättet att tillgodose en långsiktig folkförsörjning i

Europa torde således vara, förutom övergång till marknadsekonomi i

vissa länder, en avreglering av jordbruksmarknaderna liksom en

reducering av de höga stödnivåerna. En sådan omställning måste ske

under miljömässigt acceptabla former.

Med anledning av motion U504 om råvarukostnadsutjämning kan

följande sägas. Riksdagen beslutade 9 juni i år (1989/90:JoU25) att

nuvarande system för utjämning av industrins råvarukostnader (RÅK)

bibehålls i avvaktan på resultatet av de förhandlingar som pågår

mellan EFTA och EG om ett enhetligt system.

När det gäller det som anförts i motion U542 yrkande 8 om

skyddsnormer vill utskottet upprepa det som nämnts på flera ställen i

betänkandet och även i inledningsavsnittet, nämligen att det inte

finns någon särskild grund för att en anpassning till EG:s regler

skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden,

även om det ibland måste bli fråga om förändringar, samt att

utgångspunkten är att lägre skyddsnormer inkl. minskat konsumentskydd

inte bör accepteras. Frågan är föremål för förhandlingar i vilka det

kan bli fråga om särskilda lösningar.

Med det ovan anförda får motion U504, yrkande 13 i motion U518 och

yrkande 8 i motion U542 anses besvarade. Yrkande 5 i motion Fi207 och

yrkande 11 i motion U522 avstyrks.

VIII. Transporter

Sammanfattning av motioner

I motion U520 (m) framförs med utgångspunkt från önskemål om

förbättrad trafiksäkerhet dels att en harmonisering i Sverige av

gällande hastighetsgränser bör ske till de krav som gäller i övriga

Västeuropa, dels att en tidsplan för införandet av till EG anpassade

hastighetsbegränsningar fastställs.

I motion U523 (mp) anges att en anslutning eller harmonisering med

Romfördragets artikel 75 vore oförenlig med en trovärdig

neutralitetspolitik. Det framförs i motionen att tillämpningen av

artikel 75 skulle kunna innebära att ett EG-land kan tvingas tillåta

genomfart för krigsmateriel och trupper.

I motion U542 (mp) anförs dels att EG-anpassningen inte får medföra

en ökning av lastbilstrafiken, dels att de av vägverket planerade

investeringarna i bärighetshöjande åtgärder som motiveras av

EG-anpassning inte skall genomföras.

Enligt motion U531 (m) måste svensk sjöfartspolitik utformas så att

svenska rederier kan medverka på samma villkor som gäller i

EG-länder. Sverige måste arbeta aktivt så att svenska skepp och

rederier inte utsätts för diskriminering till följd av

konkurrensreglernas tillämpning.

Utskottet

Såväl i trafikutskottets yttrande som i utrikesutskottets

betänkande 1988/89:UU19 refereras till riksdagens beslut den 5 maj

1988 med anledning av proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför

1990-talet (Sverige och Europa), TU 1987/88:21. I beslutet framhåller

riksdagen att Sverige bör verka för en gemensam europeisk

transportmarknad. Detta innebär att Sverige eftersträvar en

harmonisering av de europeiska ländernas regelsystem i syfte att

utjämna skiljaktigheter vad gäller konkurrensvillkoren för de

internationella transporterna. Den svenska trafikpolitiken bör

utvecklas på ett sätt som gör att den inte avviker från huvuddragen i

EG:s trafikpolitik. Enligt riksdagsbeslutet är det önskvärt med en

enhetlig trafikpolitik där Sverige framför allt ifråga om de

internationella transporterna har samma regler som EG. Samtidigt

fastslås i riksdagens beslut att den gemensamma trafikpolitiken inte

får innebära att avkall görs på väsentliga intressen i fråga om

miljö, säkerhet och hälsa. Vidare anges att utvecklingen av den

internationella kombinerade väg- och järnvägstrafiken bör stödjas och

att en framtida avreglering av den internationella vägtrafiken inte

behöver innebära negativa konsekvenser för järnvägarna och den

kombinerade trafiken.

Trafikutskottet finner i sitt yttrande inga skäl för att göra någon

ändring av de yttranden om gemensam trafikpolitik som gjordes vid

riksdagsbeslutet.

Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande.

Frågan om en gemensam trafikpolitik är föremål för diskussioner inom

ramen för EG/EFTA-samarbetet. Utskottet utgår ifrån att regeringen

söker tillgodose svenska intressen, bl.a. när det gäller

miljöskyddsaspekterna, utan att den grundläggande ambitionen att

finna gemensamma trafikpolitiska bestämmelser åsidosätts.

Härmed avstyrks yrkande 9 i motion U542 (mp).

Trafikutskottet refererar i sitt yttrande till riksdagsbeslutet

1987 (TU19) om ett tioårigt investeringsprogram för

bärighetshöjningar på vissa delar av vägnätet. Dessa åtgärder

bedömdes vara av stor betydelse för svenskt näringsliv, inte minst

för den industri som utnyttjar skogsråvaror. Dessutom innebär

åtgärderna att anpassningen till EG underlättas. Trafikutskottet ser

i sitt yttrande inga skäl att ompröva 1987 års riksdagsbeslut.

Trafikutskottet refererar vidare till sitt betänkande TU 1987/88:20

i vilket anges att utvecklingen av biltrafiken måste ske under

beaktande av kraven på en hög säkerhet och en god miljö. I beslutet

betonas att för att komma till rätta med vägtrafikens miljöproblem

krävs i första hand miljövänligare fordon.

Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande.

Härmed avstyrks yrkande 10 i motion U542 (mp).

I trafikutskottets yttrande anges att EG-staterna ännu inte nått

enighet om harmoniserade hastighetsbegränsningar för

personbilstrafiken. I fråga om lastbilar och bussar föreligger ett

preliminärt förslag men som ännu inte lett till enighet. Utskottet

nämner vidare att en nordisk harmonisering av hastighetsgränserna har

aktualiserats och att trafiksäkerhetsverket på uppdrag av regeringen

utarbetat ett förslag till nya regler för hastighetsbegränsningar i

Sverige. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande.

Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U520 (m).

Avsikten med artikel 75 i Romfördraget är att transporter skall

kunna ske på lika villkor ur konkurrensrättlig synvinkel. Detta

innebär inte automatiskt rätt till tillträde till annan stats

territorium. Artikel 75 innebär således inte att krigsmateriel eller

trupp fritt skall kunna föras över gränserna.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U523 (mp).

Beträffande sjöfart kan utskottet konstatera att förhandlingar för

närvarande pågår mellan EG- och EFTA-länderna inom ramen för

EES-processen. Syftet med förhandlingarna är att uppnå en gemensam

transportmarknad och således motverka diskriminering.

Med det ovan anförda får motion U531 (m) anses besvarad.

IX. Massmedia och kultur

Motionerna

Moderata samlingspartiet tar i motion U509 upp Sveriges deltagande

i kultursamarbetet inom EG. I motiveringen som återfinns i motion

Kr256 påpekas att EG-kommissionen år 1987 antog ett program med

riktlinjer för kultursamarbetet fram t.o.m. år 1992 och att arbetet

på att utforma ett program för tiden därefter har påbörjats.

I motion U518 (c) förordas att den svenska regeringen inom ramen

för ESK-processen skall verka för att en europeisk kulturfond

inrättas.

Enligt motion U522 yrkande 5 (mp) vill motionärerna att riksdagen

skall begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet ej omfattar

harmonisering av radio-TV-verksamheten.

Utskottet

Sverige, övriga EFTA-länder och EG har gemensamma värderingar i

fråga om kulturens roll i samhället och betydelsen av kulturell

mångfald. Detta utgör en god grund för ett utökat samarbete på

kulturområdet.

I kulturutskottets yttrande redogörs för en del av EG:s arbete på

kulturområdet. Kulturutskottet konstaterar att kulturfrågorna inom EG

inte finns inskrivna som ett område för gemenskapspolitik vare sig i

Romtraktaten eller i den europeiska enhetsakten. I samband med

besluten om att genomföra den inre marknaden och behoven att därvid

också definiera ett "Medborgarnas Europa" antog EG-kommissionen det

nämnda programmet för kulturfrågor. I programmet anges fyra områden

som speciellt viktiga, nämligen bokutgivning och översättning,

sponsring, audiovisuella frågor och kulturutbildning. EG:s

ministerråd har inrättat en särskild kulturkommitté för att bereda,

verkställa och följa upp arbetsprogrammet.

Inom EG har en rapport--Culture and the European citizen in the

year 2000--utarbetats av en av kommissionen särskilt tillsatt

kommitté. I rapporten som överlämnades till kommissionen i november

1989 föreslås en rad åtgärder på kulturområdet. Kommissionen har ännu

inte tagit stälning till kommitténs förslag.

I yttrande redogörs vidare för Sveriges arbete när det gäller

kulturfrågorna inom ramen för EG-samarbetet. Utskottet uppger att för

kulturfrågor har en särskild arbetsgrupp -- arbetsgruppen för kultur-

och informationsutbyte med Europa (EKI) -- tillkallats. Arbetsgruppen

-- i vilken ingår representanter för bl.a. utrikesdepartementet och

utbildningsdepartementet -- har genom möten med företrädare för olika

sektorer inom kulturlivet sökt kartlägga hinder och möjligheter för

ökat kulturutbyte med Europa. Arbetsgruppen har i juni 1990

sammanträffat med företrädare på tjänstemannaplanet för Kommissionen

och EG:s ministerråd för fortsatta diskussioner rörande möjligheterna

för kultur- och erfarenhetsutbyte i Europa. En fråga som

uppmärksammas är också hur EG:s regelsystem kan komma att påverka de

svenska kulturpolitiska stödsystemen. Enligt vad utskottet inhämtat

är avsikten att en specialstudie av detta problem skall genomföras

inom utbildningsdepartementet.

I detta sammanhang kan även nämnas att inom Nordiska rådet

diskuteras EG och kulturen i ett nordiskt perspektiv och

möjligheterna för de nordiska länderna att spela en roll som

kulturnationer i framtidens Europa.

Kulturutskottet konstaterar sålunda att det från svensk sida pågår

ett omfattande arbete när det gäller att följa utvecklingen av

kulturfrågor inom EG och att skapa förutsättningar för att det

svenska kulturlivet skall kunna delta i de projekt som planläggs inom

EG.

Utrikesutskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.

Härtill kan fogas att det är viktigt att främja Sveriges deltagande

i de stipendieprogram på kulturområdet som avses läggas fram inom EG.

Vad gäller förslaget i motion U518 om en europeisk kulturfond anför

kulturutskottet följande:

Den i motionen nämnda konferensen i Budapest 1985 avslutades efter

sex veckors diskussioner utan att enighet hade kunnat uppnås om ett

slutdokument. Som följd härav finns inga förslag från denna

kulturkonferens som senare möten inom ESK-processen haft att ta

ställning till. Enligt vad utskottet inhämtat har förslag om

inrättande av en europeisk kulturfond inte förts fram i den fortsatta

ESK-processen.

Utskottet har i det föregående redogjort för det arbete som pågår

inom EG för att stödja och utveckla kultursamarbetet i Europa. Även

inom Europarådet vidtas olika åtgärder för att stärka den europeiska

kulturen.

Utskottet gör följande bedömning. Resultatet av de pågående

EES-förhandlingerna mellan EG- och EFTA-länderna kan självfallet få

stor betydelse för det framtida kulturella samarbetet i Europa.

Utskottet anser att det inte finns förutsättningar för att medan

förhandlingarna pågår bedöma lämpligheten av att en sådan fond

inrättas, som motionen synes syfta till, nämligen en fond för

kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika.

Utrikesutskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.

Med det ovan anförda får motion U509 (m) och yrkande 12 i motion

U518 anses besvarat.

I motion U522 berörs mediaområdet. I anslutning till behandling av

denna motion erinrar kulturutskottet om utbildningsministerns

uttalande i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10 s.

98). Han framhöll vikten av att främja ett ökat utbyte inom Norden

och Europa men menade också att det var viktigt att slå vakt om vår

nationella identitet.

Utbildningsministern bedömde att det viktigaste är att komma fram

till en nationell politik inom främst det audiovisuella området som

tillåter oss att upprätthålla dagens höga ambitionsnivå samtidigt som

den tar hänsyn till att samarbetet med andra länder bör

intensifieras.

Vidare fastslogs att målet för den svenska televisionen även i

fortsättningen bör vara att verka för yttrandefrihet, mångfald och

kvalitet. Det svenska språket och den svenska kulturens ställning bör

värnas, och det nationella TV-utbudet bör vara tillgängligt i hela

landet.

Kulturutskottet utgår från att EES-förhandlingar från svensk sida

bedrivs utifrån det synsätt på massmediepolitiken som ovan

redovisats.

Kulturutskottet erinrar vidare om att på massmedieområdet har

samarbetssträvandena i Europa förra året lett till betydelsefulla

resultat. Den 5 maj 1989 öppnades Europarådets konvention om

gränsöverskridande television för undertecknande. Konventionen har

hitintills skrivits under av tretton medlemsstater, bland dem

Sverige. Den 3 oktober 1989 antog EG:s ministerråd direktivet TV utan

gränser, som vuxit fram i ett komplicerat samspel med den nyssnämnda

konventionen -- EG:s medlemmar formerar ju en majoritet inom

Europarådet.

I månadsskiftet september-oktober 1989, slutligen, avhölls i Paris

på initiativ av Frankrikes president och EG-kommissionen, en

konferens -- de s.k. assises audiovisuelles -- med deltagande av

såväl EG-staterna som övriga västeuropeiska stater damt vissa

öststater. Konferensen följs för närvarande upp med ett antal

konkreta samarbetsprojekt för att stärka den europeiska TV- och

filmproduktionen, det s.k. Audiovisuella Eureka. I sammanhanget kan

nämnas att Europarådet år 1989 inrättade en europeisk fond för stöd

till samproduktion och distribution av film--EURIMAGES. Sverige blev

medlem i fonden under år 1989.

Utskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.

Härmed avstyrks motion U522 yrkande 5.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det enda EG-direktiv

som finns på området och som berörs i Sveriges EG-samarbete "TV utan

gränser" på åtskilliga punkter sammanfaller med Europarådets

konvention om gränsöverskridande TV och som Sverige undertecknade

1989. Den harmonisering som är aktuell i sammanhanget är gemensamma

regler för innehållet i vidaresända program i andra länder samt

eventuella åtgärder för att stärka det europeiska inslaget i

programutbudet. Ett exempel på en fråga som kan komma att

diskuteras i sammanhanget är regler för reklam i vidaresända program.

Utskottet drar slutsatsen att staternas rätt att utforma sin egen

nationella radio- och TV-politik och andra övergripande frågor inte

närmare berörs i EG-samarbetet.

X. Närings- och regionalpolitiska frågor

Motionerna

Miljöpartiet anför i motion U533 yrkande 1 att en EG-anpassning av

svenskt näringsliv riskerar att leda till handelskrig. Vissa väl

förberedda storföretag kan skörda vinster, men många företag som är

sämre rustade för stenhård internationell konkurrens kommer att gå

under.

I yrkande 3 i motion U533 (mp) begärs ett tillkännagivande om att

Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt att självt besluta om

regionalpolitiskt stöd utan att detta skall behöva underställas EG:s

eller annat överstatligt organs godkännande.

Utskottet

En av de grundläggande målsättningarna med Sveriges närmande till

EG är att de svenska företagen skall kunna konkurrera på lika villkor

med andra företag på den europeiska marknaden. Skapandet av en

västeuropeisk marknad enligt de riktlinjer som gäller för det

pågående samarbetet mellan EG och EFTA kommer enligt utskottets

bedömning att förbättra förutsättningarna för industriell verksamhet

i Sverige och därigenom underlätta en aktiv närings- och

regionalpolitik. Utskottet anser sammanfattningsvis att det inte

finns belägg för bedömningen att ett närmande till EG skulle leda

till en försämrad regionalpolitisk utveckling i Sverige. Det kan i

sammanhanget konstateras att regionalpolitik fått stor uppmärksamhet

inom EG. Anslagen till EG:s strukturfonder har ökat kraftigt under

senare år. Syftet är att underlätta utvecklingen i de delar av EG som

har en väsentligt lägre utvecklingsnivå än genomsnittet.

Såväl näringsutskottet som arbetsmarknadsutskottet tar i sina

yttranden upp närings- och regionalpolitiska frågor.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att en ökad internationell

konkurrens inte bara är en följd av utan ett av syftena med den

ekonomiska integrationen i Europa. Näringsutskottet tar därför

avstånd från den grundsyn på konkurrensens roll i det ekonomiska

livet som motion U533 ger uttryck för.

I arbetsmarknadsutskottets yttrande refereras vad utskottet anförde

i sitt betänkande Regionalpolitik för 90-talet (1989/90:AU13). Där

framförde utskottet

att med det mycket stora internationella beroende som Sverige och

de svenska företagen lever i finns det all anledning att se till att

eventuella otillbörliga och konkurrenssnedvridande företagsstöd

försvinner.

Det är alltså utskottets uppfattning att vi i Sverige inte kan

driva en regionalpolitik och näringspolitik helt oberoende av

omvärlden.

De nya riktlinjerna i regionalpolitiken innebär bl.a. en

förskjutning från direkt företagsstöd till insatser med syfte att

utveckla infrastrukturen i de sämst ställda regionerna. Ett av

motiven till denna inriktning är anpassning till internationell

standard. Regler på detta område finns såväl i GATT som i EFTA och

EG.

Utrikesutskottet ansluter sig till yttrandena från närings- och

arbetsmarknadsutskotten.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks yrkandena 1 och 3 i

motion U533.

XI. Sociala frågor

Motionerna

I motion U506 (v) föreslås att regeringen tillsätter en särskild

arbetsgrupp för frågan om EG och offentliga sektorn. I motion U515

yrkande 7 (delvis) anges att Sverige inte kan godta försämringar

bl.a. när det gäller den generella välfärdspolitiken.

Miljöpartiet hemställer i motion U521 yrkande 1 att riksdagen ger

regeringen till känna att de i motionen citerade negativa

verkningarna, som enligt regeringens årsrapport om det europeiska

samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen, inte är ett pris

som Sverige är berett att betala för EG-anpassningen.

I yrkande 6 i motion U521 hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att Sverige inte kommer att frånhända sig

sin oinskränkta rätt att självt fatta beslut om läkemedelsfrågor utan

att dessa underställs EG eller annat överstatligt organ.

Vidare begär miljöpartiet i motion U521 yrkande 7 ett

tillkännagivande om att folkpensionen skall förbli en medborgerlig

grundrättighet för alla svenska medborgare. Motionärerna anför vidare

att en EG-anpassning även leder till en successiv anpassning av de

sociala kostnaderna och därmed av de sociala förmånerna. I yrkande 8

begär motionärerna ett tillkännagivande om att den svenska generella

socialförsäkringsmodellen inte får offras för EG-anpassningens skull.

I motion U522 yrkande 7 anser miljöpartiet att riksdagen hos

regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte

omfattar harmonisering av socialförsäkringssystemet.

Centern hemställer i motion U530 att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts om handikappfrågornas betydelse

i Sveriges förhandlingar med EG. Motionärerna framhåller bl.a. att

Sverige sett i ett europeiskt perspektiv har kommit relativt långt

när det gäller stödet till människor med handikapp. I Sverige har

samhället ett ansvar, och de handikappade är inte hänvisade till

frivillig- och välgörenhetsorganisationer för att klara sitt dagliga

liv. Samhällets ansvar för handikappade får inte uttunnas vid ett

närmande till EG.

Utskottet

I december 1989 antog stats- och regeringschefer i elva av EG:s

tolv medlemsländer Gemenskapens stadga om grundläggande sociala

rättigheter för arbetstagare. Stadgan har formen av en högtidlig

deklaration och är inte juridiskt bindande för medlemsstaterna.

Stadgan har dock en stor betydelse som ett politiskt instrument,

eftersom den anger viktiga grundläggande sociala rättigheter för

varje land att respektera.

I stadgan slås arbetstagarnas rättigheter i arbetslivet och deras

rättigheter på den sociala trygghetens område fast. Stadgan utgör en

bas dels för kommande lagstiftningsarbete och programverksamhet inom

EG, dels för nationella åtgärder i medlemsstaterna. EG-kommissionen

har presenterat ett handlingsprogram för implementeringen av stadgan.

I handlingsprogrammet berörs bl.a. frågor rörande arbetsmarknaden,

anställningsförhållanden, löner, social trygghet, medbestämmande,

yrkesutbildning, jämställdhet, hälsa och säkerhet m.m. De direktiv

som antagits eller förutses antas har generellt karaktären av

minimikrav för de samverkande staterna. Den viktiga roll som

arbetsmarknadens parter har framhålls i handlingsprogrammet.

Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande att lagstiftningen inom

EG på det sociala området har mycket begränsad omfattning och att

någon ändring för närvarande inte kan förutses. EG har ingen gemensam

socialpolitik.

De sociala frågorna har dock under senare tid ägnats ökad

uppmärksamhet inom EG. Detta har bl.a. resulterat i "EG:s sociala

stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare", ett

icke bindande dokument som antagits av elva av medlemsländerna.

Vidare har EG antagit ett handlingsprogram för tillämpning av den

sociala stadgan innehållande ett antal förslag till åtgärder, som nu

enligt uppgift genomförs.

Socialutskottet nämner att Sverige liksom de flesta EFTA-länderna

och flertalet EG-länder i större eller mindre omfattning anslutit sig

till Europarådets sociala stadga som är bindande och garanterar ett

flertal grundläggande sociala rättigheter.

Socialutskottet anser det angeläget att Sverige nära följer

utvecklingen inom EG när det gäller frågor om den sociala välfärden.

En självklar utgångspunkt måste vara att Sverige i kontakterna med EG

med kraft slår vakt om de resultat som uppnåtts på det sociala

området i vid bemärkelse. Det är också viktigt att Sverige i den

utsträckning det är möjligt deltar i projekt och arbetsgrupper m.m.

på detta område inom EG.

Utrikesutskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt betona vikten av den

sociala dimensionen inom ramen för Sveriges samarbete med EG. Den

grundläggande synen är att den höga ambitionsnivån i svensk

socialpoltik skall bibehållas och att det breddade och fördjupade

samarbete med EG som Sverige eftersträvar kommer att gagna social

trygghet och välfärd.

Med anledning av yrkande 1 i motion U506 om att tillsätta en

särskild arbetsgrupp kan följande anföras. Förhandlingarna mellan

Sverige och EG sker inom den förhandlingsgrupp som behandlar

angränsande politikområden. På svensk sida har en särskild

statssekreterargrupp inrättats för att samlat behandla de frågor som

rör den sociala dimensionen inom ramen för samarbetet med EG. Vidare

finns en expertgrupp på området inom EFTA bl.a. för att understödja

förhandlingarna.

Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U506, yrkande 7

(delvis) i motion U515 och yrkande 1 i motion U521 anses besvarade.

Socialförsäkringsutskottet berör i sitt yttrande vissa pensions-

och socialförsäkringsfrågor. Enligt socialförsäkringsutskottet bygger

EG-systemet på principen att alla förvärvsarbetande skall omfattas av

socialförsäkringen i förvärvslandet oavsett i vilket land de är

bosatta. Vidare får ett EG-lands nationella lagstiftning inte göra

skillnad på försäkrade beroende på medborgarskap om de är medborgare

i något EG-land. För att uppfylla dessa principer måste vissa

förändringar göras i den svenska lagstiftningen. En anslutning till

EG:s system nödvändiggör även förändringar i kvalifikationsvillkoren

för svensk folkpension. Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att

utreda möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt

den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem, och uppdraget

har redovisats den 11 juni 1990. Förändringar i folkpensionssystemet

övervägs för närvarande av pensionsberedningen, som väntas avge sitt

slutbetänkande i november 1990.

Eftersom vissa förändringar måste göras i det svenska

socialförsäkringssystemet vid en anpassning till EG framhåller

socialförsäkringsutskottet betydelsen av att man från regeringens

sida med särskilt intresse bevakar socialförsäkringsfrågorna i

EG-sammanhang. Utskottet förutsätter att konsekvenserna för den

svenska socialförsäkringen ytterligare analyseras.

Socialförsäkringsutskottet erinrar vidare om den allmänna bedömning

utrikesutskottet gjorde i sitt av riksdagen godkända betänkande

1988/89:UU19, nämligen att det inte finns någon särskild grund för

antagandet att en anpassning till EG:s regler skulle behöva innebära

en sänkning av våra krav i olika avseenden, även om det ibland måste

bli fråga om förändringar. Vidare angavs att det inte finns anledning

att tro att Sverige ens med ett mycket nära samarbete med EG kommer

att behöva uppge centrala svenska värderingar.

Utskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets yttrande.

Härmed får yrkandena 7 och 8 i motion U521 anses besvarade med vad

utskottet anfört. Yrkande 7 i motion U522 avstyrks.

Handikappfrågorna behandlas i socialutskottets yttrande. Däri anges

att det inom EG finns ett program för att främja social och ekonomisk

integration, det s.k. HELIOS-programmet (Handicapped People in the

European Community Living Independently in an Open Society) som

omfattar åten 1988--1991. Det skall bidra till att de handikappade

integreras socialt och ekonomiskt. Ungefär 10 % av EG:s befolkning,

eller ca 30 miljoner människor, beräknas ha ett handikapp. 1988--1991

har omkring 150 milj.kr. avsatts för att intensifiera samarbetet med

näringslivet i olika EG-länder. Det finns en oro för att de

handikappades situation kan komma att förvärras under tider med stor

arbetslöshet. Arbetet på EG-nivå skall leda fram till ett förslag

från kommissionen. De handikappade och deras familjer skall ges

tillfälle att yttra sig i två rådgivande organ till kommissionen.

Lokala och nationella ansträngningar skall förhoppningsvis inspireras

av HELIOS-programmet. Ett andra handikapprogram aviseras i det nya

sociala programmet, HELIOS II, för 1992--1996. Ett direktivförslag

för åtgärder för de motoriskt handikappade avses även utarbetas inom

ramen för det nya sociala programmet. Avsikten är att ge de

handikappade förutsättningar för att kunna skaffa sig både

yrkesutbildning och arbete. Sverige har under de gångna åren haft

vissa informella kontakter med HELIOS-programmets sekretariat.

Socialutskottet anser att samhällets ansvar för handikappade inte

får uttunnas vid ett närmare samarbete med EG. Sverige bör också så

långt det är möjligt medverka i EG:s program för social och ekonomisk

integration för handikappade (HELIOS).

Utrikesutskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande och

vill framhålla vikten av att handikappfrågorna ges erforderlig

uppmärksamhet inom ramen för samarbetet med EG.

Härmed får motion U530 anses besvarad.

Läkemedelsfrågorna behandlas i socialutskottets yttrande. Där anges

att socialutskottet i sitt yttrande våren 1989 till utrikesutskottet,

1988/89:SoU4y, behandlade en motion om att läkemedelskontroll och

läkemedelspolitik skulle undantas från EG-anpassning. Socialutskottet

redogjorde i yttrandet för den utveckling inom dessa områden som

skett bl.a. inom EG och EFTA.:

Socialutskottet anser att svensk läkemedelsindustri vid upprepade

tillfällen har framhållit behovet av en harmonisering av de svenska

läkemedelsbestämmelserna med EG:s med hänsyn till den svenska

läkemedelsexporten.

Vidare har inhämtats att en genomgång av EG:s olika direktiv m.m.

på detta område gjorts inom socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Den

allmänna upfattning inom avdelningen är att skillnaderna mellan EG:s

regler på läkemedelsområdet och motsvarande svenska bestämmelser

sakligt sett inte är stora. En ytterligare svensk harmonisering

skulle inte medföra att kraven på läkemedel i Sverige generellt

skulle minska.

Diskussioner pågår sedan en tid, på svenskt initiativ, mellan

EFTA-länderna om hur ett närmare samarbete med EG borde läggas upp.

EG har också under hand visat intresse för diskussioner med EFTA i

läkemedelsfrågor.

Socialutskottet bedömer att en harmonisering av de svenska

läkemedelsbestämmelserna med EG:s innebär ingen nackdel för den

svenska läkemedelskontrollen. Däremot finns det skäl anta att en

ytterligare harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna med

EG:s skulle vara till fördel för den svenska läkemedelsindustrins

möjligheter att exportera läkemedel till EG-länderna.

Socialutskottet kunde inte förorda att läkemedelskontrollen och

läkemedelspolitiken undantogs från en EG-anpassning och föreslog

därför att motionen avslogs.

Utskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U521.

Alkoholfrågor

Motionerna

I vänsterpartiets motion U512 hemställs att riksdagen ger

regeringen till känna vad som anförts om att alkoholpolitiken skall

undantas från EG-förhandlingarna. Motionärerna framhåller att

alkoholpolitiken är dåligt utvecklad i EG-länderna och att den

svenska alkoholpolitiken är i fara. Detta måste de svenska

EG-förhandlarna bli medvetna om.

I miljöpartiets motion U521 yrkande 4 hemställs att riksdagen ger

regeringen till känna att Sverige inte kommer att anpassa sig till

någon gemensam alkoholskattesats tillsammans med EG.

I motion U541 (fp) hemställs att de alkoholpolitiska frågorna bör

tas in som en viktig del i diskussionerna kring ett närmande till EG.

Motionären anför att ett medlemskap medför att vi blir formellt

bundna till beslut som fattas inom gemenskapen. Det skulle kunna få

förödande konsekvenser för folkhälsan om vi inte kan bevara vår

handlingsfrihet på alkoholpolitikens område. Detta bör ges regeringen

till känna.

I motion U544 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen

till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige inte

kommer att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik vid en

anpassning till EG.

I motion U544 yrkande 1 (mp) begärs att riksdagen ger regeringen

till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en

anpassning inte kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella

inom EG.

I motion U546 hemställs att den pågående EG-harmoniseringen inte

får leda till att skatterna på alkoholhaltiga drycker sänks.

I motion U549 (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att de

svenska alkoholpolitiska principerna upprätthålls vid förhandlingar

med EG.

Utskottet

I förra årets betänkande 1988/89:UU19 angavs att alkoholpolitikens

syfte måste vara att bringa ned konsumtionen av alkohol, bl.a. med

hjälp av en verksam prispolitik. Vidare sades att Sverige även inom

ramen för ett närmare samarbete med EG avser föra en självständig

politik med priset som ett viktigt instrument. Denna hållning

kvarstår.

Statsrådet Lindqvist svarade den 16 oktober 1990 på en fråga om

alkoholpolitiken och EG:

Det är tre huvudområden som kan komma att omfattas av

diskussionerna mellan EG och EFTA när det gäller alkoholpolitikens

utformning. Det ena är punktskatterna, det andra är gränshandeln och

det tredje är monopolen.

Gränshandeln har, enligt statsrådet Lindqvist, över huvud taget

ännu icke diskuterats, ännu mindre utifrån ett alkoholpolitiskt

perspektiv. Men den frågan kommer säkert längre fram, enligt svaret.

När det gäller monopolen anfördes i statsrådet Lindqvists svar att

man från EG-kommissionens sida har krävt att en paragraf som

motsvarar Romtraktatets 37 § om att statsmonopol inte får innebära

handelspolitisk diskriminering skall tas upp till diskussion. Vi får,

enligt statsrådet Lindqvists svar, räkna med att en diskussion kommer

kring de alkoholmonopol som finns. Här pågår dels en intern utredning

inom regeringskansliet, dels diskussioner mellan de olika

EFTA-medlemmarna för att finna en gemensam linje. Några förhandlingar

har ännu inte skett på den punkten.

Beträffande punktskatter har utskottet erfarit följande:

Det förslag på skatteområdet som EG internt diskuterar rör i

huvudsak de indirekta skatterna (mervärdeskatten och punktskatterna).

Harmonisering på skatteområdet är dock något som visat sig tillhöra

de allra svåraste frågorna att uppnå enighet kring inom EG. För

närvarande är inriktningen att uppnå en överenskommelse om

minimiskattesatser. En sådan överenskommelse skulle inte hindra ett

land från att använda högre skattesatser. När slutliga beslut kan tas

är för närvarande oklart.

Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande angående alkoholpolitik

bl.a. att det inte finns någon gemensam alkoholpolitik inom EG och

inte heller någon gemensam skattepolitik. Diskussioner pågår dock om

skattepolitiken. Inget hindrar ett land från att bedriva en

restriktiv alkoholpolitik, där t.ex. prismekanismen utnyttjas som ett

aktivt alkoholpolitiskt instrument. Socialutskottet vill kraftigt

understryka att integrationsarbetet från svensk sida inte får

bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.

Utskottet utgår från att regeringen noga bevakar denna fråga.

Skatteutskottet uppger i sitt yttrande att de pågående EES-

förhandlingarna inte i någon nämnvärd utsträckning omfattat

beskattningsfrågorna, vare sig på alkoholområdet eller i övrigt.

Vidare säger skatteutskottet att den framtida utformningen av de

svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under utredning

(Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas (dir.

1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i år. I fråga

om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet tidigare

understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den

västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och

hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får

försvagas.

Utskottet ansluter sig till social- och skatteutskottens yttranden.

Härmed får motion U541, motion U546, motion U512, yrkande 4 i

motion U521 och yrkandena 1 och 2 i motion U544 och motion U549 anses

besvarade med vad utskottet anfört.

XII. Den interna organisationen

Motionerna

I motion U518 (c) anförs vikten av att informationsutbytet mellan

riksdagen och regeringen i EG-frågan intensifieras. För att få

bredast möjliga majoritet i riksdagen i frågan är det nödvändigt att

riksdagen får tillfälle att delge regeringen sina synpunkter på

förhandlingsläget innan förhandlingarna inleds.

I motion U522 yrkande 17 (mp) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär omedelbara åtgärder för att tillgodose att "allt

relevant material" angående EG-anpassningen utan dröjsmål eller

hinder görs tillgängligt för EFTA-delegationens medlemmar, i enlighet

med tidigare fattat riksdagsbeslut med denna innebörd.

Utskottet

År 1988 upprättades inom regeringskansliet en organisation för

beredning av integrationsfrågorna inom statsdepartementen. Arbetet

leds av en statsrådsgrupp under statsministerns ordförandeskap.

Därunder svarar en statssekreterargrupp för den löpande styrningen av

arbetet. Ett omfattande analysarbete pågår inom 25 departementala och

interdepartementala arbetsgrupper. Referensgrupper med företrädare

för olika samhällsintressen har knutits till flertalet av de nämnda

arbetsgrupperna. En särskild beredningsgrupp under en

chefsförhandlare samordnar arbetgruppernas arbete.

Samordningsansvaret ligger på utrikesdepartementets handelsavdelning,

i vilken ingår ett särskilt integrationssekretariat (ISEK). Ett råd

för Europafrågor för information och samråd har inrättas i vilket

ingår företrädare för näringslivet, bankerna, fackföreningsrörelsen

och högskoleväsendet.

Som tidigare nämnts i betänkandet har de fem arbetsgrupperna, i

vilka de undersökande samtalen mellan EG och EFTA fördes (varor,

kapital och tjänster, personers rörlighet, angränsande områden samt

rättsliga och institutionella frågor), sedan förhandlingarna formellt

öppnades 20 juni 1990 omvandlats till förhandlingsgrupper.

Förhandlingsarbetet samordnas genom en särskild arbetsgrupp för

chefsförhandlarna.

Kontakt- och informationsutbytet mellan regering och riksdag sker

främst genom utrikesnämnden, utrikesutskottet och riksdagens

EFTA-delegation samt riksdagens kammare. EFTA-delegationen

förstärktes under 1989 med ytterligare tre suppleanter för att ge

alla riksdagspartier möjligheter att delta. Vid EFTA-delegationens

sammanträden ges en löpande och regelbunden information om Sveriges

samarbete med EG inkl. de pågående förhandlingarna mellan EFTA och

EG.

I riksdagens ställs ett växande antal interpellationer och frågor

angående Sveriges samarbete med EG. Härtill har varje riksdagsutskott

möjlighet att inom ramen för löpande ärendeberedning inhämta specifik

information om EG-samarbetet från regering och myndigheter.

Regeringsföreträdare har vid ett antal tillfällen framhållit vikten

av att riksdagen ges bred och löpande information om det svenska

samarbetet med EG och förhandlingarna mellan EG och EFTA.

I sitt betänkande 1989/90:KU30 tog konstitutionsutskottet upp

frågan om information från regering till riksdag i anslutning till

EG-samarbetet. Behandlingen föranleddes av en förfrågan om att få

tillgång till relevant material avseende de svenska kontakterna med

EG. Konstitutionsutskottet betonade vikten och värdet av att

riksdagspartierna genom sina representanter i EFTA-delegationen hålls

underrättade om förhandlingsarbetets utveckling. Vidare angav KU att

partierna kan komma att fästa olika avseende vid olika aspekter av

integrationsarbetet. Härav följer att man också kan ha skilda

uppfattningar om vad som i sammanhanget är relevant material.

Konstitutionsutskottet noterade med tillfredsställelse att det är

regeringens uttalade ambition att så långt möjligt efterkomma

delegationens önskemål om information.

Utskottet finner att informationsflödet rörande EG-samarbetet till

riksdagen fungerar väl med de instrunment som står till buds.

Utskottet utgår ifrån att regeringen även framgent fortlöpande söker

förmedla så bred och aktuell information som möjligt vad gäller

Sveriges samarbete med EG.

Utskottet vill vidare betona betydelsen av att allmänheten ges god

information om Sveriges samarbete med EG. Mot bakgrund av de

uttalanden utskottet gjort tidigare i betänkandet rörande svenskt

medlemskap i EG anser utskottet att ytterligare informationsinsatser

är nödvändiga i syfte att främja en allsidig belysning av och

diskussion om Sveriges Europasamarbete. Utskottet förutsätter att

regeringen inkommer med förslag med denna innebörd.

Med det ovan anförda får yrkande 9 i motion U518 och yrkande 17 i

motion U522 anses besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samarbetet Sverige--EFTA--EG

att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 3 i motion

1989/90:U501, yrkande 2 i motion 1989/90:U503, ifrågavarande del av

yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och ifrågavarande del av yrkande 8 i

motion 1989/90:U518 besvarade med vad utskottet anfört samt att

riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U519, yrkande 12 i

motion 1989/90:U522 och motion 1989/90:U548,

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete

att riksdagen med anledning av yrkande 1, ifrågavarande del av

yrkande 3 i motion 1989/90:U501, yrkandena 1 och 7 i motion

1989/90:U503, yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U515, yrkandena 6

och 11 i motion 1989/90:U518 och yrkande 1 i motion 1989/90:U519

och med avslag på yrkande 3 i motion 1989/90:U515, yrkandena 2 och

3 i motion 1989/90:U519 och yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion

1989/90:U523 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

res. 5 (m, fp)

res. 6 (v)

res. 7 (mp)

3. beträffande rättsliga och institutionella frågor

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U515 och

yrkandena 14 och 15 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet

anfört samt att riksdagen avslår yrkande 16 i motion 1989/90:U522,

res. 8 (mp)

4. beträffande parlamentarikersamverkan

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U554 besvarad med vad

utskottet anfört,

5. beträffande frihandel och tullunion

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U503, yrkande 7

i motion 1989/90:U518 och yrkande 4 i motion 1989/90:U522 besvarade

med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 6 i motion

1989/90:U515 och yrkande 7 i motion 1989/90:U519,

res. 9 (v)

res. 10 (mp)

6. beträffande Cassis de Dijon-principen

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:U515 och yrkande 13

i motion 1989/90:U522,

res. 11 (v)

res. 12 (mp)

7. beträffande krigsmateriel

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U522 och yrkande 2

i motion 1989/90:U523,

res. 13 (v, mp)

8. beträffande kärnkraft och kärnteknik

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U522 och yrkandena

11 och 12 i motion 1989/90:U542,

res. 14 (c)

res. 15 (mp)

9. beträffande konsumentfrågor

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U513, motion 1989/90:U529

och yrkande 6 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad utskottet

anfört samt att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion

1989/90:U552,

res. 16 (v)

res. 17 (mp)

10. beträffande personers rörlighet

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U503, yrkande 1

i motion 1989/90:U532 och yrkande 1 i motion 1989/90:U547 besvarade

med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 8 i motion

1989/90:U522 och yrkandena 2 och 3 i motion 1989/90:U532,

res. 18 (v)

res. 19 (mp)

11. beträffande dataintegritet

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U532 besvarat

med vad utskottet anfört,

res. 20 (v, mp)

12. beträffande arbetsmarknadspolitik

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U503, yrkande 3

i motion 1989/90:U521 och yrkande 2 i motion 1989/90:U547 besvarade

med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 2 i motion

1989/90:U521,

res. 21 (v)

res. 22 (mp)

13. beträffande arbetsrättsliga frågor

att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 7 i motion

1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 23 (v)

res. 24 (mp)

14. beträffande jämställdhet

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:U502 och yrkande

5 i motion 1989/90:U521 besvarade med vad utskottet anfört samt att

riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U506 och motion

1989/90:U516,

res. 25 (c)

res. 26 (v)

res. 27 (mp)

15. beträffande utbildningsfrågor

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U522, yrkande 4

i motion 1989/90:U547 och yrkande 1 i motion 1989/90:U550 besvarade

med vad utskottet anfört,

16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser

att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U515 och yrkande 6

i motion 1989/90:U522,

res. 28 (c)

res. 29 (v)

res. 30 (mp)

17. beträffande skattefrågor

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U533,

res. 31 (v, mp)

18. beträffande miljöfrågor

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1989/90:U503,

ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515, ifrågavarande

del av yrkande 8 i motion 1989/90:U518, yrkande 5 i motion

1989/90:U519, yrkande 3 i motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5,

7 och 13 i motion 1989/90:U542 och yrkande 1 i motion 1989/90:U657

besvarade med vad utskottet anfört,

res. 32 (v)

res. 33 (mp)

19. beträffande jordbruk och livsmedel

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U504, yrkande 13 i motion

1989/90:U518 och yrkande 8 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad

utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 5 i motion

1989/90:Fi207 och yrkande 11 i motion 1989/90:U522,

res. 34 (c)

res. 35 (v)

res. 36 (mp)

20. beträffande transport-och trafikfrågor

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U531 besvarad med vad

utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion

1989/90:U520, yrkande 6 i motion 1989/90:U523 och yrkandena 9 och 10

i motion 1989/90:U542,

res. 37 (v, mp)

21. beträffande kulturfrågor

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U509 och yrkande 12 i motion

1989/90:U518 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 38 (c)

22. beträffande massmedia

att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1989/90:U522,

res. 40 (mp)

23. beträffande närings-och regionalpolitik

att riksdagen avslår yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U533,

res. 41 (c)

res. 42 (v, mp)

24. beträffande sociala frågor

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:U506,

ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och yrkande 1 i

motion 1989/90:U521 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 43 (v)

res. 44 (mp)

25. beträffande socialförsäkringar

att riksdagen förklarar yrkandena 7 och 8 i motion 1989/90:U521

besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande

7 i motion 1989/90:U522,

res. 45 (v, mp)

26. beträffande läkemedel

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1989/90:U521,

res. 46 (v, mp)

27. beträffande handikappfrågor

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U530 besvarad med vad

utskottet anfört,

28. beträffande alkoholfrågor

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U512, yrkande 4 i motion

1989/90:U521, motion 1989/90:U541, yrkandena 1 och 2 i motion

1989/90:U544, motion 1989/90:U546 och motion 1989/90:U549 besvarade

med vad utskottet anfört,

res. 47 (v, mp)

29. beträffande intern organisation

att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1989/90:U518 och yrkande

17 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet anfört.

res. 48 (mp)

Stockholm den 22 november 1990

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson

(s), Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Jan-Erik Wikström

(fp), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson

(s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Arne

Mellqvist (s) och Bengt Hurtig (v).

Reservationer

1. Sverige och den europeiska utvecklingen (motiveringen)

Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 13 börjar "Parallellt med" och slutar med "inte

föreligga." bort ha följande lydelse:

En analys av det säkerhetspolitiska läget kan dock inte stanna

vid det öst--västliga förhållandet. Det nya politiskt-ekonomiska

maktförhållandet i världen måste analyseras. Viktiga frågor att

besvara i en sådan analys är: Varför har EG snabbt höjt takten i

integrationsprocessen? Vilken roll kommer konflikten

Nord--Syd att spela i framtiden?

Världsekonomin genomgår en mycket snabb internationalisering.

Bakom denna utveckling döljer sig framför allt de

transnationella bolagens alltmer växande makt över

världsekonomin.

De transnationella bolagen agerar övernationellt, och

samtidigt håller tre geografiska maktcentra på att utvecklas:

ett dollar-centrum kring USA/Canada, ett yen-centrum kring

Japan/NIC-länderna i Ostasien och ett EGs ECU-centrum. Mellan

dessa olika imperialistiska krafter pågår en kamp om makt och

inflytande över råvaror och marknader.

Flertalet av de personer som i dag styr EG vill skapa en

superstat -- ett Västeuropas förenta stater. Ett sådant EG

skulle bli en kraft som med större tyngd än i dag kan delta i

kampen om marknader och råvaror.

För att med större kraft kunna hävda sina intressen i världen

finns i EG också planer på en gemensam försvarspolitik och

gemensamma militära styrkor. Tanken är att integrera

försvarsalliansen i den västeuropeiska unionen (WEU) i EG. Det

är sannolikt att det förr eller senare sker, eftersom EG redan

har bestämt sig för att forma en gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik.

De som betalar det högsta priset för den internationella

ekonomiska ordningen är folkmassorna i Syd, i tredje världen.

Arbetslöshet, misär, svält och skrämmande hög barnadödlighet är

verklighet för majoriteten av världens befolkning.

EG-ländernas företag och organisationer deltar i plundringen

av den tredje världens resurser. Många fattiga stater har

dessutom stora lån tagna i olika EG-länder. Skuldkrisens effekt

är att de fattiga staternas befolkningsmajoritet dras ned i allt

djupare misär.

Den nuvarande internationella ekonomiska ordningen för oss

allt närmare väpnade Nord-Syd--konflikter. Kuwaitkrisen har i

vissa avseenden drag av en sådan konflikt.

Världsekonomins internationalisering har dessutom medfört att

varje enskilt land också i det rika Nord har svårigheter att

föra en självständig ekonomisk politik. EGs planer på en

gemensam centralbank med stora maktbefogenheter kommer för dess

medlemsstater att innebära att den tendensen förstärks.

2. Sverige och den europeiska utvecklingen (motiveringen)

Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 13 börjar med "Parallellt med" och på s. 14 slutar med

"medlem av den europeiska gemenskapen" bort ha följande lydelse:

När Berlin-muren föll för snart ett år sedan öppnades alltså

en oerhörd, efterlängtad möjlighet -- att utan bindningar i det

kalla krigets blockmotsättningar skapa ett gränslöst

samarbets-Europa där människor fritt kan resa inte bara mellan

Malmö och Köpenamn och mellan Köln och Bryssel utan lika lätt

och enkelt från Tallinn till Stockholm, från Bukarest till Wien,

från Odessa till Istanbul. När muren föll öppnades möjligheten

för Europa att äntligen skaka av sig alla gamla kolonialistiska

supermaktsambitioner, att ge upp strävan att behärska världen

och i stället ta fasta på det europeiska kulturarvets

humanistiska och civilisatoriska grundvalar.

1992 skulle kunna bli året då Europa en gång för alla gjorde

upp med arvet efter Columbus, slutade upp att uppträda som de

fattigas utsugare och de svagas förtryckare och i stället tog på

sig rollen som en världens "räddare i nöden", som fredsmäklare

och miljöskyddare, demokratiförstärkare och kulturspridare.

Tyvärr har EGs utveckling blivit ett hinder för en sådan

all-europeisk fredsutveckling. Om EG hade syftat till att bli en

demokratisk och decentraliserad freds- och miljöorganisation för

hela Europa skulle man givetvis ha reagerat annorlunda på murens

fall. Då skulle man ha sagt: Förutsättningarna har radikalt

förändrats jämfört med EGs barndom. Låt oss samla alla Europas

folk, regioner och nationer till en förutsättningslös konferens

om framtidens samarbetsstruktur!

Alla vet att EG gjorde tvärtom. EG missade Europatåget. Efter

murens fall sa EG: Låt oss påskynda fullbordandet av vårt

supermaktsbygge, låt oss påskynda utvecklingen till en

integrerad union, via gemensam valuta, gemensam ekonomi,

gemensam yttergräns, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och

gemensam militärpolitik! Vid en debatt i EG-parlamentet i somras

undrade en kritiker om EG inte bygger trösklar mot omvärlden.

EGs utrikesminister Andriessen svarade: Jovisst, och det är

meningen, vi behöver högre trösklar nu! EGs Sverigeambassadör

har medgett: EG är inte så öppet som man tror i Sverige.

Utskottet måste konstatera att EG inte är öppet. EG bygger nya

gränser mot Östeuropa och planerar gemensamma stridskrafter mot

framtidsfiender söder och öster om Medelhavet. EG flyttar makt

uppåt, från kommuner, regioner och stater till byråkratin i

Bryssel. EG satsar på en samhällsmodell som -- enligt dess egna

experter -- leder till stora miljöskador. EG försvårar enskilda

regioners möjligheter att utgöra miljöförebilder. Det senaste

exemplet är Vallonien som har förbjudit import av miljöfarligt

avfall; EG-kommissionen har anmält förbudet till EG-domstolen

eftersom man anser att det strider mot frihandelsreglerna.

EG är och förblir en regional västeuropeisk

samarbetsorganisation som syftar till att placera "Europe back

at the top" (titeln på EG-ideologen de Clercs nya bok).

EG blir militärunion

Ett av de allvarligaste tecknen på att EGs utveckling kan

skapa nya hotbilder är ambitionerna att utveckla EG till en ny

supermakt med för medlemsländerna gemensam försvarspolitik.

I EG-kommissionens promemoria (21 oktober 1990) om "Garantier

för enighet och konsekvens i gemenskapens insats på det

internationella planet" heter det (i översättning) bland annat:

"Att garantera enhet och konsekvens i Gemenskapens insats på

internationellt plan är en historiskt utmaning. Kommissionen ser

optimistiskt på Gemenskapens möjlighet för att anta utmaningen.

I det sammanhanget reser sig tre grundläggande frågor:

Menar medlemsstaterna att de har väsentliga gemensamma

intressen och önskar de försvara dem i gemenskap?

Vilken ambitionsnivå har Gemenskapen och dess medlemsstater

och är de beredda att påta sig samtliga ekonomiska och

finansiella konsekvenser av sina beslut?

Skall den gemensamma utrikespolitiken också omfatta

säkerhetsfrågor,vari försvarsfrågor ju ingår som en väsentlig

beståndsdel?

Kommissionen svarar jakande på dessa tre frågor."

Det heter vidare: "Det bör i det nya traktatet ske en allmän

understrykning av orienteringen hän emot en gemensam säkerhets-

och försvarspolitik."

Beträffande vapenhandel sägs: "Det är i medlemsstaternas

gemensamma intresse att produktion av och handel med

försvarsmateriel fullt ut underkastas den gemensamma marknadens

disciplin, vilket bl a innebär upphävande av artikel 223." (I

art 223 tillförsäkras medlemsstaterna rätt att behålla

säkerhetspolitiska hemligheter för sig själva och att själva

kontrollera sin vapenproduktion och sin vapenhandel).

Det förefaller helt klart att EG snabbt rör sig i riktning mot

att bli en fullfjärdrad militär union.

Utrikesutskottet anser att svenskt medlemskap i en

militärunion är helt uteslutet.

3. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (mom. 1)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.17

börjar med "Utskottet vill inledningsvis" och på s.18 slutar

med "motion U548 (v) avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka betydelsen av att förhandlingarna

om samarbete mellan EG och EFTA slutförs så att ett EES-(eller

EEA)-avtal kan träda i kraft den 1 januari 1993.

En utveckling av det samarbete som pågått inom ramen för

gällande frihandelsavtal är nödvändig. EG och EFTA

är varandras viktigaste handelspartner. Handelshinder och onödig

tullbyråkrati bör så långt möjligt undanröjas.

EFTA-länderna har samtliga en hög utvecklingsgrad när det

gäller såväl social välfärd som miljövård och teknologi.

Ett avtal mellan EG och EFTA måste emellertid klart och

entydigt utformas så att vårt lands suveränitet respekteras.

Riksdagens beslutsrätt över lagar och skatter, och våra

domstolars självständighet att döma, får inte överlåtas till

överstatliga beslutsstrukturer inom EG.

Dessa EG-strukturer är dessutom i dag odemokratiskt uppbyggda.

Genom omfattande lobbyverksamhet och den starkt centralistiska

uppbyggnaden av EGs beslutsstruktur utövar de stora bolagen ett

avgörande inflytande på EGs utveckling. Det folkliga inflytandet

är starkt kringskuret, och valdeltagandet är lågt i valen till

Europaparlamentet, som dessutom bara är rådgivande till sin

funktion. Det är viktigt att ha denna bild av EG klar för sig

när man diskuterar vilka som styr de överstatliga organen som vi

skall överlåta makt till. Hittills har anpassningsarbetet med EG

varit alltför okritiskt.

Det är inte rimligt att beslutanderätt av den typ och

omfattning som diskuteras inför ett eventuellt EES-avtal

överförs till överstatliga organ av den typ vi ovan beskrivit.

Ett EES-avtal måste därför skrivas så att det är förenligt med

nu gällande svensk grundlag.

Ett EES-avtal får inte innebära försämringar inom vart och ett

av områdena: svenska fackliga rättigheter, jämställdhet mellan

män och kvinnor, arbetsmiljölagar, hälso- och miljölagstiftning,

konsumentskydd, demokratiskt inflytande och sociala rättigheter.

Anslutning till tullunion, ekonomisk och monetär union kan

inte vara aktuell för svensk del.

Samarbete inom områden som utbildning, forskning och miljövård

är angeläget.

Det är emellertid viktigt att samarbetet vidgas till hela

Europa. Det måste bli ett samarbete mellan länder på likvärdiga

villkor utan att vissa länder överordnas andra, på det sätt som

den nya EG-stormakten gör med sina ambitioner att "leda" övriga

Europa.

Hela Europas försörjningsproblem måste lösas.

Massarbetslöshet, sociala klyftor och miljöproblem måste få sin

lösning inte bara i Västeuropa, utan även i Östeuropa.

Därför behövs ett alleuropeiskt samarbete -- mellan öst och

väst -- inom en rad existerande organisationer, t.ex. ESK,

Europarådet, ECE. Det krävs inom miljöområdet bindande beslut

för hela Europa. Det måste handla om minimiregler, som ger

enskilda länder möjlighet att gå vidare och skärpa reglerna.

I betänkandet 1988/89:UU19 fastslogs att det finns anledning

för Sverige att slå vakt om vår relativt oförstörda natur och

rätten att föra en ambitiös miljöpolitik. Den höga

ambitionsnivån bör vidare upprätthållas på exempelvis

arbetsmarknadens, regionalpolitikens och socialpolitikens

områden.

Utskottet konstaterar att den anpassning till EGs regler som

nu håller på att framförhandlas inom EES tyder på att

målsättningen i betänkandet 1988/89:UU19 inte kan uppnås.

När avtalet presenteras kan det därför bli aktuellt att

besluta att nu gällande frihandelsavtal mellan Sverige och EG

förlängs och att förhandlingar om utveckling av detta avtal

upptas.

Med det anförda bifalls ifrågavarande del av yrkande 7 i

motion U515 (v) och motion U548 (v). Yrkande 8 i motion U518

(c), yrkande 12 i motion U522 (mp) och yrkande 8 i motion U519

får härmed anses besvarade, och ifrågavarande del av yrkande 3 i

motion U501 (fp) och yrkande 2 i motion U503 (m) avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande samarbetet Sverige--EFTA-EG

att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i

motion 1989/90:U515 och till motion 1989/90:U548 samt med

besvarande av ifrågavarande del av yrkande 8 i motion

1989/90:U518, yrkande 12 i motion 1989/90:U522 och yrkande 8 i

motion 1989/90:U519 samt med avslag på ifrågavarande del av

yrkande 3 i motion 1989/90:U501 och yrkande 2 i motion

1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Samarbetet Sverige -- EFTA - EG (mom. 1)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "U548

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka betydelsen av att det praktiska

samarbete som inletts mellan EFTA och EG inom ramen för den s k

Luxemburgsprocessen och det befintliga frihandelsavtalet för

industrivaror utvidgas och fördjupas så långt det är möjligt

inom ramen för bibehållet svenskt självbestämmande och fortsatt

höjning av ambitionerna för det svenska reformverket, särskilt

beträffande normer för miljö, hälsa, konsumentsäkerhet,

arbetsmiljö, m. m.

Inte minst viktigt är det att samarbetet när det gäller

utbildning och forskning vidareutvecklas. Utskottet noterar med

tillfredsställelse de framsteg som här görs, t.ex. beträffande

möjligheter för svenska studenter att medverka i projekten

Erasmus och Comett.

Utskottet förordar också att möjligheterna för människor att

fritt resa i hela Europa utvidgas. Varje tendens till en ny

järnridå mellan olika delar av Europa måste motarbetas.

Förhandlingarna mellan EFTA och EG har visat att ett s.k.

EES-avtal inte är en framkomlig väg. Dels är det uppenbart att

reellt medinflytande över den framtida beslutsprocessen i ett

eventuellt EES kommer att ensidigt tillfalla EG. Dels har det

visat sig att det inte blir möjligt att göra undantag för

väsentliga svenska intressen som skulle komma i kläm vid en

anpassning till EGs regelverk.

Den 8 maj 1990 upprättade regeringen "Probleminventering EES"

som delgavs EFTA-delegationen, men hemligstämplades. Utskottet

finner det anmärkningvärt att detta dokument varken delgetts

offentligheten eller utrikesutskottet.

Av 52 problempunkter i "Probleminventering" ansågs 35

olösbara, 17 möjliga att lösa. Bland de förmodat lösbara

frågorna fanns fyra där "problemet" utgörs av att EG har mer

avancerade regler än Sverige. I 48 fall handlade det alltså om

befarade försämringar i svensk lagstiftning. Dessa 48 problem

utgjorde en återstående innersta kärna efter omfattande bantning

i förhållande till de hundratals fall där statliga verk har

avstyrkt EG-anpassning.

Den 12 juni beslöt EG-parlamentet att övergångsreglerna för

EFTA-länderna "skall bli av begränsad varaktighet och omfattning

och icke komma att framstå som egentliga dispenser eller

undantag".

Den 20 juni inleddes de formella EG--EFTA-förhandlingarna,

varvid chefsförhandlare Dinkelspiel konstaterade att ett EES

avtal innebär att "EFTA-länderna på kort tid skall anpassa sig

till 30 års EG-lagstiftning".

Ungefär samtidigt spreds ett rykte om att EFTA-länderna redan

före förhandlingarnas påbörjan ensidigt bantat ner sina krav på

undantag radikalt, till bara ett dussin punkter för samtliga sju

länder. Den 31 juli sammanträdde riksdagens EFTA-delegation.

Flera ledamöter begärde att få se den starkt förkortade

undantagslistan. Men utrikeshandelsminister Anita Gradin

vägrade.

Enligt vad utskottet erfar upptar den korta EFTA-listan,

daterad 12 juni 1990 och försedd med påskriften "Strictly

confidential", 12 rubriker. Tillsammans med underavdelningar

omfattar den 22 undantagskrav för EFTA-länderna tillsammans.

Sverige och Finland har kortast undantagslistor, bara 8 punkter.

Längst lista har Schweiz, 16, följt av Norge 14, Lichtenstein

11, Island 10, Österrike 9. Här följer några exempel på problem

enligt Probleminventering EES (förkortad nedan till P-EES) som

en månad senare saknas på EFTAs undantagslista:

Kemikalier. P-EES noterar att EG saknar tre grundbultar för

svensk kemikalielagstiftning: tillverkaransvar, omvänd

bevisbörda och substitutionsprincipen. EFTA-listan nämner bara

"farliga substanser", inte kemikalier överlag.

Bekämpningsmedel. P-EES noterar att den svenska regleringen

bygger på prövning i Sverige vilken kan stå i konflikt med EGs

direktiv. Problemet saknas helt i EFTA-listan.

El-material. Trots att S-märkningen redan har offrats för EGs

skull kvarstår enligt P-EES en skillnad, genom att EG saknar

förhandskontroll av högriskprodukter. Problemet saknas på

EFTA-listan.

Sjuka hus. P-EES noterar som problem att Sverige planerar att

införa nya ansvarsregler för sjuka hus. Saknas på EFTA-listan.

Leksaker. P-EES noterar att EGs leksaksdirektiv skiljer sig

från svenska regler beträffande säkerhetskrav och

provningsmetoder. Leksakssäkerhet finns med på EFTA-listan, men

inte för Sverige, bara för Norge!

Skattekontroll. P-EES menar att en rad svenska regler för

utlandsbetalningar i syfte att förhindra skatteflykt strider mot

vissa EG-regler. Saknas i EFTA-listan.

Utländska förvärv av banker. P-EES noterar att gällande

svenska restriktioner strider mot EGs regler. Saknas i

EFTA-listan.

Kollektiva försäkringar. P-EES noterar att

kollektivavtalsgrundade försäkringar torde sakna motsvarighet i

EG, vilket kan kräva övergångsperiod för arbetsmarknadens

parter. Försäkringar noteras på EFTA-listan, men inte för

Sverige, bara för Finland och Schweiz.

Utflaggning av fartyg. P-EES noterar att EG vill ha EG-flagg i

sjöfarten, medan Sveriges regering och riksdag är negativa.

Saknas i EFTA-listan.

Tunga lastbilar. P-EES påpekar att det medför "mycket höga

kostnader" att anpassa svenska trafikleder till EGs högre

axeltryck. Lastbilstrafiken finns med på EFTA-listan, men inte

för Sverige, bara för Österrike och Schweiz.

Socialförsäkringar. P-EES hävdar att "en anpassning av svensk

lagstiftning till EGs centrala regelverk på området kommer att

kräva betydande lagstiftningsarbete, vilket kan komma att

aktualisera behov av 6-12 månaders övergångsarrangemang för

svensk del". Socialförsäkringar finns på EFTA-listan, men inte

för Sverige, bara för Österrike som vill behålla skydd för

havande kvinnor och arbetande mödrar.

Bolagsrätt/Medbestämmande. P-EES noterar att EGs förslag till

arbetstagarinflytande "förefaller inte ge arbetstagarna lika

stort inflytande som enligt svensk arbetsrätt". Bolagsrätt finns

med i EFTA-listan, men inte för Sverige, bara för Schweiz och

Lichtenstein.

Kärnkraftssäkerhet. P-EES noterar två problem: EGs

handlingsprogram om handhavande och lagring av radioaktivt

avfall och EGs upparbetning av använt kärnbränsle. Saknas helt i

EFTA-listan.

Fast-breederreaktor. P-EES nämner som ett problem att EG har

ett program för att utveckla breederreaktorer. Saknas i

EFTA-listan.

Genmodifierade organismer. P-EES nämner detta som problem, men

noterar att det ej är klarlagt om området är relevant. Saknas i

EFTA-listan.

Dessutom saknas för Sveriges del i EFTA-listan de problem

P-EES nämner om offentlig upphandling, kosmetiska produkter,

etableringslagstiftning, betalningsbalansstatistik,

domstolsprövning av myndighetsbeslut, värdepappermarknaden,

cabotage, telekommunikationer, informationstjänster.

Utrikesutskottet finner det synnerligen anmärkningvärt att

minst 24 stora problemkomplex -- varav de flesta ansågs vara

sådana "för vilka lösningar för närvarande ej kan presenteras"

-- kunnat avfärdas från Sveriges undantagslista mellan den 8 maj

och den 12 juni trots att förhandlingarna med EG inte inleddes

förrän den 20 juni.

En förklaring kan vara att regeringen har insett att EG inte

förhandlar om sakinnehåll, inte om särregler och undantag, bara

om formerna och tidsutsträckningen för övergångsarrangemang.

Regeringen bär ansvaret för att både riksdagen och svenska

folket bibringats uppfattningen att Sverige skulle kunna plocka

russinen ur EG-kakan.

Den sorts öppna förhandlingsmandat som tillämpats i samband

med EES-förhandlingarna har visat sig leda till total

underkastelse från svensk sida.

Utskottet anser att varje form av svensk anslutning till

internationellt samarbete måste ha som utgångspunkt att

grundpelarna i det svenska reformverket inte kan uppges.

Riksdagen måste inför varje förhandlingsskede fastställa tydliga

minimikrav som regeringen inte får frångå utan nytt

riksdagsbeslut.

Regeringen bör därför före varje form av vidare förhandlingar

med EG öppet redovisa vilka problem som kan uppstå om svenska

regler ersätts med EGs regelverk och ge riksdagen möjlighet att

på den grundvalen fastställa ramarna för eventuellt

förhandlingsmandat.

Med det ovan anförda tillstyrks yrkande 8 i motion U519 (mp),

yrkande 12 i motion U522 (mp) och yrkande 7 i motion U515 (v),

medan motion U548 (v) och yrkande 8 i motion U518 (c) får anses

besvarade. Yrkande 3 i motion U501 (fp) och yrkande 2 i motion

U503 (m) avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande samarbetet Sverige -- EFTA - EG

att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i

motion 1989/90:U515, yrkande 8 i motion 1989/90:U519, yrkande 12

i motion 1989/90:U522, med besvarande av ifrågavarande del av

yrkande 8 i motion 1989/90:U518 och motion 1989/90:U548 samt med

avslag på yrkande 3 i motion 1989/90:U501 och yrkande 2 i motion

1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Sveriges vidare Europasamarbete (mom.2, motiveringen)

Margaretha af Ugglas (m), Jan-Erik Wikström (fp), Alf

Wennerfors (m), Inger Koch (m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "under 1991." bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det bör ske under 1991.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "deras

förberedelser."bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk arbetsgrupp ges

möjligheter att löpande följa detta arbete.

6. Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.20

börjar med "Utskottet noterar" och på s.23 slutar med

"utskottet anfört." bort ha följande lydelse:

I regeringsskrivelse 1990/91:50 föreslår regeringen att

rikdagen fattar ett nytt beslut som tydligare och i mer positiva

ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli medlem i EG.

Skrivelsen kommer att behandlas av finansutskottet.

Utskottet vill hänvisa till inledningen och dess beskrivning

av den globala politiska situationen med växande nord--sydlig

konflikt och EGs roll i denna konflikt, liksom vad som i

inledningen sagts om de ytterligt inskränkta möjligheterna att

föra en självständig ekonomisk politik inom EG. Dessa skäl talar

klart och tydligt emot att ansöka om medlemskap.

Dessutom talar följande fyra skäl emot en ansökan:

Konstitutionellt: Innan medlemskap kan träda i kraft måste

grundlagen ändras, eftersom ett EG-medlemskap kommer att innbära

att riksdagen överlåter beslutsrätt till överstatliga organ.

Enligt EG-kommissionens president Delors kommer det framtida EG

att fatta upp till 80 % av de beslut som tidigare fattats av

nationella parlament. En så allvarlig försämring av landets

suveränitet kan inte få ske utan omfattande diskussion. Ännu

saknas en bred och omfattande EG-debatt i Sverige. Beslut om

medlemsansökan kan därför inte pressas fram i stor hast. Det

beslut som fattas -- oavsett vilket -- måste vara resultat av en

bred debatt där hela folket getts möjlighet att delta.

Utrikes- och säkerhetspolitiken: EG har redan fattat beslut

att samordna sin utrikes- och säkerhetspolitik. En snar svensk

medlemsansökan är att meddela hela världen att vi avser att inom

några år uppge vår hittills självständigt förda utrikespolitik.

En sådan signal i dagens värld, präglad av tilltagande spänning

mellan Nord och Syd, vore djupt olycklig. Den skulle allvarligt

skada Sveriges anseende och roll i världspolitiken, framför allt

bland den tredje världens utsugna och förtryckta stater.

Bunden anpassningspolitik: Att i nuläget ansöka om medlemskap

vore också att meddela att vi avser att ge upp alla svenska

lagar och regler som strider mot EGs regelverk. På ett flertal

områden innebär detta försämringar som drabbar både människa och

miljö.

Felaktig tidpunkt: Oavsett vad man anser om EG kan man

konstatera att EG inte avser att ta in nya medlemmar förrän den

första centrala integrationsprocessen avslutats l993. Efter 1993

kan det vara aktuellt med nya medlemmar. Sverige har därför

ingen anledning att jäkta fram. Att avvakta beslut om

medlemansökan innebär dessutom att bilden av EG klarnar. 1993

vet vi mycket mer om vilken typ av EG vi har att ta ställning

till. Det kommer också att underlätta den politiska diskussionen

om EG och det definitiva ställningstagandet till ansökan om

medlemskap. Det finns således inga skäl att under stor tidspress

nu hasta fram ett beslut. Ett eventuellt beslut om ansökan om

medlemskap och förhandlingsmandat måste då fattas av Sveriges

riksdag.

Vad gäller EG torde den regeringskonferens som inleds om några

veckor ge ökad klarhet vad beträffar det utrikespolitiska

samarbetet. Men som tidigare framförts måste varje seriös

säkerhetspolitisk analys utgå från inte bara ett europeiskt utan

även ett globalt synsätt.

Östeuropa riskerar i dag att bli något av en bakgård till en

av världens största handelsmakter på ungefär samma sätt som

Latinamerika i dag är visavi USA. Med lån i EG-styrda banker

och i IMF binds Östeuropa upp, och folken får betala med social

nedrustning. En "välfärdsmur" hotar resas på samma plats som

"järnridån" förr stod.

Sverige, Norden och EFTA borde aktivt arbeta för att motverka

en sådan utveckling. EFTA bör planera för att ge samarbetet med

staterna i Östeuropa hög prioritet.

Även om den traditionella öst--väst-konflikten går mot sitt

slut så finns det fortfarande all anledning att slå vakt om

Sveriges självständiga utrikespolitik och roll som alliansfri

neutral nation i dagens värld. Vi vet att nord--syd-konflikten

är i snabbt växande. Sverige har en unik roll i världen, i vissa

avseenden som en "Syds ombudsman" i Nord. Denna roll är vikti-

gare än någonsin att försvara.

Iraks annektering av Kuwait är inte bara ett grovt brott mot

internationell folkrätt, utan har också skapat en situation

där USA kunnat föra över stora militära styrkor till de

strategiska oljekällorna i Mellanöstern. Konflikten har i vissa

avseenden drag av en nord--sydlig konflikt.

Det är uppenbart att EGs utrikes- och säkerhetspolitiska

samordning kraftigt ökat i samband med Kuwaitkrisen. EG-stater

har på USAs inrådan sänt trupper till området. I USA har

statsledningen klargjort att även om Irak drar sig tillbaka från

Kuwait kommer USAs trupper att stanna kvar i gulfen under lång

tid. USA har därigenom fått den militära närvaro nära

oljkällorna som de länge strävat efter, och därigenom har USA

skaffat sig ett avsevärt inflytande över området.

År 1988 uttalade riksdagen att utrikes- och säkerhetspolitisk

samordning inte var möjlig med EG. Den växande

nord--syd-konflikten understryker vikten av att hålla fast vid

detta beslut. EG syftar i dag till att bli en västeuropeisk

superstat. Sverige som alliansfri nation kan under inga

omständigheter ansluta sig till något sådant.

Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet

yrkande 3 (delvis) i motion U501 (fp) och yrkande 7 i motion

U503 (m), förklarar yrkandena 6 och 11 i motion U518 (c)

besvarade med vad utskottet anfört samt tillstyrker yrkandena 1

2 och 3 i motion U515 (v), yrkandena 2 och 3 i motion U519 (mp)

samt yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523 (mp).

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete

att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 2 och 3 i motion

1989/90:U515, yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1989/90:U519 samt

yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion 1989/90:U523, med besvarande av

yrkandena 6 och 11 i motion 1989/90:U518 samt med avslag på

yrkande 1 och ifrågavarande del av yrkande 3 i motion

1989/90:U501 och yrkandena 1 och 7 i motion 1989/90:U503 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet noterar" och på s. 23 slutar med

"utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Det är ungefär 30 år sedan den första stora politiska striden

om Sveriges relation till EG (EEC) rasade. Likheterna mellan då

och nu är förbluffande stora, framgår det av sista delen av Tage

Erlanders memoarer (1960-talet -- Samtal med Arvid Lagercrantz).

Erlanders varningar för EG

Erlander träffade Socialistinternationalen i Helsingör i juli

1961. Det var, berättar han, "en dyster upplevelse". Han fick

klart för sig att EEC var något mycket mer än en ekonomisk

gemenskap: "Många talade om att EEC var en förstärkning av den

Atlantpakt som vi av politiska skäl inte kunnat ansluta oss

till." Samtidigt ville Sverige gärna ha ett fördjupat ekonomiskt

samarbete: "Här har du vårt dilemma. Vi var intresserade av

samarbete. Vi ville ta bort alla handelshinder. Men vi ville

inte uppge vår självbestämmanderätt."

Erlander påpekar: "Vi befann oss i den farligaste situation

som man kan placera sig i när det gäller utrikespolitiken. Vi sa

oss driva neutralitetspolitik. Samtidigt pågick en

opinionsbildning mot denna politik som vi inte bemötte."

Den 22 augusti 1961 gick Erlander dock till mottattack mot

näringslivets EEC-propaganda. Han höll sitt berömda Metalltal på

Metallarbetarförbundets kongress. Däri tog han naturligtvis upp

neutraliteten. Men, berättar han i memoarerna, "den punkt som

blev mest omdiskuterad i den offentliga debatten var när jag

framhöll att vi ville bevara så mycket som möjligt av vår

självständighet och vårt oberoende även när det gäller vår

inrikespolitik".

Erlander skulle alltså knappast ha skrivit under på någon

EG-anpassningsformel som säger att neutralitetspolitiken utgör

det enda hindret för EG-medlemskap. Han berättar i memoarerna:

"Jag ställde frågan: Skulle vi på 30-talet haft möjlighet att

driva den krispolitik som blev av så stor betydelse för den

svenska ekonomin, om vi hade varit beroende av de övriga

europeiska länderna, där man vid den tidpunkten överallt förde

en mycket mera konservativ politik än vad Sverige gjorde?"

Erlander betonade också i Metalltalet att han ville behålla

svensk beslutanderätt över "den ekonomiska politiken,

skattepolitiken, socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken,

jordbrukspolitiken, kapitalrörelserna, tullarna etc". 1990

skulle han förmodligen ha förlängt uppräkningen med

miljöpolitiken, konsumentpolitiken, hälsopolitiken.

EEC-anhängarna blev upprörda, Bertil Ohlin kallade Metalltalet

för "demagogiskt" och Expressen publicerade en ledare på första

sidan med direkt adress till Metallkongressens ombud där det

hette att "en försämrad konkurrensförmåga på grund av att vi

ställs utanför den gemensamma marknaden kommer i hög grad att

drabba just era medlemmar".

Erlander kommenterar: "Där fanns naturligtvis många som kände

en äkta oro för att 50-talets exempellösa expansion av svensk

industri och handel skulle brytas om vi blev stående utanför

EEC. Där fanns säkert också de som hade hoppats att en fast

anknytning till EEC skulle framtvinga en mera konservativ

inriktning av den ekonomiska politiken i Sverige."

Erlanders syn på EEC kan sammanfattas i fem punkter:

1. För Erlander var det uppenbart att EEC var en

sammanslutning med politisk innebörd, inte bara ekonomisk.

Därför vore EG-medlemskap oförenligt med trovärdig neutralitet.

2. För Erlander var det tydligt att EEC utgjorde ett hot mot

svensk suveränitet.

3. För Erlander var det självklart att svensk anpassning till

EEC inte enbart skulle drabba neutralitet och suveränitet utan

också medföra avbräck för den "svenska modellen" över hela det

politiska fältet, från arbetslöshetsbekämpning till

socialpolitik.

4. För Erlander framstod EEC-anhängarnas motiv som dubbla: han

anade bakom den påstådda omsorgen om Sveriges ekonomi en

politiskt betingad strävan att förändra hela den

socialdemokratiskt präglade "svenska modellen", med ATP, allmän

sjukförsäkring, etc., till en mer konservativt inriktad

EEC-modell.

5. För Erlander stod det klart att EEC knappast skulle ta emot

Sverige som medlem utan betydande svenska uppoffringar eller,

som han uttrycker det i memoarerna: "Jag ställde då frågan om

det var så säkert att de stora makterna ute i Europa var

intresserade av Sverige. Vi kanske inte blir mottagna med öppna

armar om vi försöker behålla mer av vår suveränitet än de andra

europeiska staterna får behålla."

Såvitt utskottet kan finna är problemet 1990 i allt väsentligt

detsamma som 1961 -- men med den försvårande skillnaden att EGs

integration och överstatliga karaktär har fördjupats på ett sätt

som Tage Erlander knappast kunde ana.

Utskottet har ovan s. 21--25 berört EGs utveckling till

militärpakt, vilket givetvis omöjliggör varje form av allvarligt

menad neutralitet för EG-medlemmar. Utskottet konstaterar också

att regeringen varken i nu aktuell skrivelse eller i annat

sammanhang har berört de allvarliga problem för neutraliteten

som uppstår om Sverige skulle bli underkastat de paragrafer

i EG-avtalen som tas upp i motion 523, yrkandena 3, 4 och 5.

Enligt Romfördraget 113 § skall EG-medlemmar bedriva en

"gemensam handelspolitik", vilken skall baseras på "enhetliga

principer, särskilt beträffande tulltariffer, ingående av tull-

och handelsavtal, uppnåendet av enhetlighet beträffande

liberaliseringsåtgärder, exportpolitik och åtgärder för att

skydda handeln, däribland sådana som vidtas vid fall av dumping

eller subsidier". Enligt utskottet är en anslutning till EGs

gemensamma handelspolitik enligt 113 § icke förenlig med

trovärdig neutralitet i Haagkonventionens anda.

Enligt Kol- och Stålunionens stadga 59:3 måste EG-medlemmar

underkasta sig centrala EG-beslut om "allockering av

gemenskapens resurser" vid fall av "allvarlig brist" på någon

produkt inom dess jurisdiktion. Enligt utskottets mening innebär

detta att EG-medlem i kris- eller krigstid kan tvingas leverera

strategiska varor till annan EG-medlem på ett sätt som står i

strid med Haagkonventionen om neutrala staters beteende.

Enligt Euratoms stadga, 52 §, är EG-medlem förpliktad att

underkasta sig Euratoms gemensamma försörjningspolitik och

optionsprivilegium beträffande "malm, råvaror och speciellt

klyvbart material". Enligt utskottets mening är anslutning till

denna paragraf inte förenlig med trovärdig neutralitetspolitik i

Haagkonventionens anda och inte heller med den svenska

uppfattningen att kärnvapen skall förbjudas och att kärnkraften

skall avvecklas.

EG-medlemskap innebär också allvarliga inskränkningar i svensk

suveränitet. Vid ett medlemskap skulle vi få samma status som

t.ex. Danmark, dvs. ett mycket marginellt medinflytande i

EG-organen som belöning för tvång att underkasta oss tusentals

majoritetsbeslut om året. Vid EG-anpassning blir läget mer

komplicerat. EFTA strävar efter formaliserat medinflytande inom

ramen för EES, vilket EG avvisar. I det läget talar EFTA om

medinflytande via "osmos", dvs. en sorts informell

lobbyverksamhet från EFTAs sida inom EG. Man talar om

"tvåpelarmodellen", varmed man menar att EFTA och EG i samma

ärenden skall fatta autonoma beslut som alltid skall bli lika.

Det är detta som Danmarks utrikesminister har raljerat med som

EES-problemet med cirkelns kvadratur. Man kan misstänka att

EES-modellens "osmos", "tvåpelarmodell" , etc. är konstruktioner

som utformats av EG-anhängare i syfte att få fullt EG-medlemskap

att vid en jämförelse framstå som det mindre onda.

EG-medlemskap innebär bl.a. att en ny medlem måste anta hela

den betydande lagstiftning som EG åstadkommit (acquis

communautaires) sedan organisationen bildades, dvs. omkring 80

000 sidor lagtext. Även om vissa övergångsarrangemang kan

godtas, handlar det inte om något ömsesidigt tagande och

givande, utan om ensidig anpassning av den nya medlemsstaten

till EGs regelverk. För den pågående EG-anpassningen gäller

detsamma "i relevanta delar", dvs. beträffande alla "acquis" som

gäller den inre marknaden. För Sveriges del har listor på flera

tusen lagtexter publicerats. En del av dem är naturligtvis

överspelade eller harmlösa, t.ex. rent praktiska standarder som

helt saknar miljö- eller hälsorelevans. Men i hundratals fall

handlar det om regler som syftar till att upprätthålla hög

social, miljömässig eller hälsonivå. Allt från folkpensioner

till resthalter av bekämpningsmedel på tomater berörs. Man kan

alltså konstatera att större delen av den "svenska modellens"

reformverk de senaste 30 åren nu skall ersättas med EGs

regelverk.

Erlander misstänkte att de svenska EEC-anhängarna bakvägen via

EEC ville införa högerns och folkpartiets politik, som förlorat

i val efter val. Var och en som studerar vad det är som Sverige

måste offra av den svenska modellen för att uppnå EG-anpassning

1990 måste komma till slutsatsen att Erlanders misstanke

kvarstår. Det är sannerligen inget politiskt neutralt samhälle

som åstadkoms genom EGs "acquis" utan ett samhälle som präglas

av moderat-liberala värderingar.

Erlander anade att EEC knappast skulle släppa in Sverige om

Sverige kom med stora förbehåll i bagaget. Detsamma gäller i

dag. Den 26 januari 1989 lovade Anita Gradin i riksdagen att

regeringen "inte skulle acceptera någon social nedrustning,

försämrad miljö, minskat konsumentskydd, urholkad arbetsrätt,

eftergifter på jämställdhetsområdet eller försämrade

arbetsvillkor" som pris för EG-anpassningen. Den 22 mars 1989

avgav statsministern ett liknande kategoriskt löfte. De löftena

har senare inte upprepats. Regeringen har nämligen insett att EG

inte tänker tillåta att Sverige plockar russinen är kakan --

vilket man ju kan förstå från EG-synvinkel.

Sammanfattningsvis: De fem centrala problemen för Sverige på

grund av en EG-anslutning, som Tage Erlander pekade på i

Metalltalet 1961, kvarstår oförändrade eller försvårade 1990.

Utskottet vill här ytterligare, med stöd i dokument från

svenska myndigheter och EG-institutioner, belysa två grundpelare

för svenskt samhällsliv som kommer att drabbas negativt av

svenskt EG-medlemskap.

EG skadar svensk demokrati

Den svenska delegationen i Bryssel har ägnat ett 8-sidigt PM

till utrikesdepartementet (1990-07-10) åt att rapportera från en

konferens i Brygge om de institutionella förändringar som nu

pågår inom EG. Till en början fastslås att EG nu håller på att

omvandlas "från ekonomisk integration till en union av politisk

natur". PM-et konstaterar också att utrikespolitiken nu helt

kommer att integreras i EG, medan den hittills formellt

behandlats i ett särskilt regeringssamarbete (EPS) vid sidan om

EG.

PM-et skildrar den interna EG-debatten om demokratin. Efter

enhetsakten och vitboken om den inre marknaden har diskussionen

främst gällt "risken för en tilltagande Bryssel-baserad

centralisering av beslutsmakten och ett s k demokratiskt deficit

i Gemenskapen". Det relativt maktlösa EG-parlamentet har

skissat en modell för "en europeisk union av federal typ" där

parlamentet skulle ha lagstiftande makt. Mot det har

kommissionspresident Delors ställt en kompromiss där

EG-parlamentets inflytande ökas ett tuppfjät. I dag kan

ändringsförslag från EG-parlamentet bli beslut om de dels får

stöd av Kommissionen, dels av två tredjedelar av Rådet; enligt

Delors kompromiss skulle EG-parlamentets ändringsförslag gå

igenom om de får stöd av Kommissionen och får mindre än en

majoritet emot sig i Rådet.

Men, heter det i PM-et," t.o.m. denna relativt blygsamma

ökning av parlamentsinflytandet skulle om man får tro deltagarna

i Brüggekonferensen vara svårt att få gehör för i Rådet".

En särskild aspekt av EG-strukturen är bristen på öppenhet och

offentlighet. Bland annat får inte Rådets ställningstaganden

redovisas för EG-parlamentet. Enligt PM-et lämnar "det

nuvarande systemet ur demokratisk synpunkt mycket övrigt att

önska".

Detta bistra faktum belyses ytterligare bl.a. av läget i

Danmark: av 1472 lagar som antogs med direktverkan i Danmark

1989, hade 1 250 beslutats av EG, bara 222 av danska

folketinget. Drygt 80 % av de lagar som stiftas för danska

folket fastställs alltså av EG. Sammanlagt gäller i EG 33 053

direktiv och förordningar, medan motsvarande antal gällande

danska lagar och förordningar är 6 345. (Källa: Jens Peter

Bonde, "Folkestyret og EF".)

I en rapport från konstitutionsutskottets resa till Danmark

hösten 1990 för att studera Danmarks EG-situation, konstateras

också att den danska regeringen strävar efter att bekämpa det

s.k. "demokratiska underskottet" i EG (Sveriges ambassad i

Köpenhamn, 1990-06-25).

Utskottet måste därför konstatera att EGs nuvarande

medlemsstater må vara demokratier, men EG är ingen demokrati!

Enligt utskottets mening kan Sverige inte gå in som delstat i

en icke-demokratisk union i hopp om att eventuellt senare kunna

medverka till att demokratisera densamma. Det är synnerligen

anmärkningsvärt att regeringen i sin skrivelse inte med ett ord

berör den diskussion om EGs demokratiska "underskott" som förs

inom EG och i rapporter från svenska diplomater i Bryssel.

Utskottet anser det helt omöjligt att förorda svenskt

medlemskap i en överstatlig politisk union som icke är en

demokrati.

EG hotar den fulla sysselsättningen

Enligt vad utskottet erfar visar en färsk rapport från

rådspresidenten Guido Carli till statscheferna i det Europeiska

Rådet, daterad den 27 oktober i år, att EGs ekonomiska och

monetära union kommer att hota den svenska politiken för full

sysselsättning.

Carli beskriver hur EG skall bilda en ekonomisk union med en

enda valuta och gemensam valutapolitik som bygger på

prisstabilitet. Valutapolitiken skall fastställas av en enda

myndighet, som får bestämma penningpolitik och räntepolitik för

alla delstater inom den ekonomiska unionen.

Detta innebär enligt Carli att de enskilda staternas suveränitet

i valuta- och skattepolitiska frågor överlämnas till denna

myndighet.

Han hävdar att målet för den nya samlade ekonomiska unionen är

prisstabilitet. Vid konflikter mellan prisstabilitet och

arbetslöshet skall prisstabiliteten ha företräde.

Underskott i de enskilda ländernas budgetar genom reglering av

penningmängden förbjuds. Skall något göras får det bara göras på

de villkor som den ekonomiska unionens centralbank bestämmer.

Detta innebär att Sverige vid en EG-anslutning förlorar "det

svenska folkets rätt att sig självt beskatta". Våra ekonomiska

förhållanden och vår ekonomiska politik blir inte längre vår;

den blir fastlagd av en centralbank utan demokratisk kontroll.

Vi kommer inte att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik

längre. Vi kan inte föra en aktiv konjunkturpolitik eftersom

enskilda länder inte tillåts ha budgetunderskott annat än efter

tillåtelse fråm den stora centralbanken.

Man vill hålla nere inflation genom att hålla hög

arbetslöshet. Hittills har man lyckats bra med det i EG.

Arbetslösheten i EG är i genomsnitt fyra gånger så hög som i

Sverige! Enligt utskottets mening kommer den ekonomiska

politiken i Sverige, om EGs centralbank och ekonomiska union

skall styra, att medföra stor arbetslöshet.

Av intresse är att denna bedömning tycks delas av den danska

regeringen. Enligt ovan nämnda rapport från

konstitutionsutskottets Danmarksbesök heter det att den danska

regeringen har invänt mot "prioriteringen av prisstabilitet" i

EGs planer för EMU och krävt att "målet att uppnå full

sysselsättning skall ha minst lika hög prioritet som

inflationsbekämpningen". Enligt vad utskottet erfar har den

danska regeringen dock inte fått gehör för denna önskan från

övriga EG-regeringar.

Mål för Europasamarbetet

Med anledning av regeringens skrivelse med begäran om ett

"positivt" riksdagsbeslut angående EG-medlemskap vill utskottet

på eget initiativ som sin uppfattning om Europasamarbetet ange

följande grundprinciper:

1. Europasamarbetet skall vara öppet på lika villkor för alla

Europas nationer och regioner; gränser för människors

rörelsefrihet skall rivas på jämlikt sätt i hela världsdelen.

2. Europasamarbetet skall vara öppet mot resten av världen och

inte ta formen av en "Fästning Europa"; inga utomeuropéer skall

få svårare att komma till Samarbets-Europa än de har att komma

till dagens splittrade Europa.

3. Europasamarbetet skall stärka freden och minska risken för

nya militära konfrontationsmönster; Samarbets-Europa skall inte

bli en ny militär supermakt.

4. Europasamarbetet skall stärka demokratin och gynna lokalt

och regionalt självbestämmande; endast beträffande få, viktiga

gränsöverskridande problem (t.ex. beträffande vissa miljöskador

och grundläggande mänskliga rättigheter) bör bindande beslut

fattas på alleuropeisk nivå. I övrigt bör grundregeln vara att

makten flyttas ner till regional och lokal nivå.

5. Europasamarbetet skall ske i former som minskar miljöskador

och sociala klyftor. Gränshinder för varor, kapital och tjänster

skall undanröjas, förutsatt att detta inte leder till risk för

miljöskador och sociala orättvisor.

6. Europasamarbetet skall gynna mångfald och motverka politisk

likriktning; i stället skall enskilda länder och regioner känna

stimulans att fungera som förbilder, t.ex. genom mer avancerat

miljöskydd eller mer solidarisk socialpolitik.

Utskottet konstaterar att Sverige som stat redan i dag är

medlem i minst ett 30-tal mellanstatliga europeiska

samarbetsorganisationer -- från Europarådet till Europeiska

säkerhetskonferensen (ESK) och FNs Ekonomiska kommission för

Europa (ECE). ECE är faktiskt just det många efterlyser,

nämligen en alleuropeisk miljöorganisation med kontrollverktyg.

ECE, som har 33 medlemmar, stod bakom vårens miljökonferens i

Bergen och har åstadkommit flera internationella

miljökonventioner, bl.a. ett avtal om minskning av

gränsöverskridande luftföroreningar som övervakas med hjälp av

95 mätstationer. Vid sidan om statliga organisationer finns

dessutom över 500 ickestatliga europeiska

samarbetsorganisationer med svenska medlemmar. Någon risk för

att Sverige skulle "isoleras" föreligger därför inte.

Europarådet håller på att utvecklas till ESKs parlament. Om

också ECE integreras i en gemensam struktur och en

miljömyndighet efter mönster av Europarådets kommission för

mänskliga rättigheter inrättas, skulle ett permanent

alleuropeiskt nätverk, ett Samarbets-Europa, ett Europas FN,

faktiskt vara på väg.

Enligt utskottet bör Sveriges strävan inriktas på att skapa

ett sådant permanent alleuropeiskt nätverk. Detta bör med bifall

till yrkandena 1 och 2 i motion U515 (v), yrkandena 1, 2 och 3 i

motion U519 (mp), yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523 (mp) ges

regeringen till känna. Motion U515 (v), yrkandena 1 och 2,

motion U518 (c) yrkande 6 (delvis) och yrkande 11 får anses

besvarade, medan motionerna U501 (fp) yrkande 3 och motion U503

(m) yrkandena 1 och 7 avstyrks.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete

att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion

1989/90:U515, yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1989/90:U519 och 1,

3, 4 och 5 i motion 1989/90:U523, med besvarande av yrkande 3 i

motion 1989/90:U515 och yrkande 6 och 11 i motion 1989/90:U518

samt med avslag på yrkandena 1 och 3 (delvis) i motion

1989/90:U501 och yrkandena 1 och 7 i motion 1989/90:U503 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Rättsliga och institutionella frågor (mom. 3)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Inledningsvis vill" och på s. 26 slutar med "motion

522 (mp)" bort ha följande lydelse:

Enligt regeringsformen (10:5) kan beslut av visst slag "i

begränsad omfattning" överlåtas till mellanfolklig organisation.

Det betyder, enligt utskottets mening, att medlemskap i EG

strider mot nu gällande regeringsform!

Regeringskansliet har dessutom i en promemoria diskuterat om

ett EES-avtal är förenligt med gällande grundlag. Enligt

regeringskansliet skulle detta vara fallet. Men såväl högsta

domstolen som regeringsrätten anser i remissvar att

grundlagsändring sannolikt är nödvändig för EES-avtal.

Mot denna anledning anser utskottet att regeringens strävan

att förmå riksdagen att ge regeringen fria händer att förhandla

om ett EG-medlemskap -- som alltså nu är grundlagsstridigt -- är

ytterst märkligt. Utskottet finner det också anmärkningsvärt att

regeringen snabbt vill ingå EES-avtal utan att invänta en

grundlagsändring som landets högsta juridiska instanser anser

erforderlig.

Enligt utskottets mening är den rätta turordningen att

grundlagen (om riksdagen och folket så önskar) först ändras så

att den medger EG-medlemskap resp. EES-avtal. Först därefter kan

regeringen, om den så önskar, föreslå riksdagen att besluta om

ansökan om EG-medlemskap eller ingående av EES-avtal.

Detta bör med bifall till motion U515, yrkande 5 och motion

U522, yrkandena 14, 15 och 16 ges regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande rättsliga och institutionella frågor

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U515

och yrkandena 14, 15 och 16 i motion 1989/90:U522 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Frihandel och tullunion (mom. 5)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.29

börjar med "I diskussionerna" och på s. 30 slutar med "U519

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Vid en långtgående anpassning, eller ett eventuellt

medlemskap, torde en tullunion bli oundviklig. Att EG vid ett

mindre långtgående avtal skulle kunna kräva återinförande av de

tullar som nu avvecklas måste anses osannolikt.

En tullunion medför också oacceptabla nackdelar som måste

vägas mot de fördelar som ovan nämnts. En tullunion innebär

gemensam politik mot tredje land och blir därmed ett redskap i

den utrikespolitik som EG avser att föra. Sveriges förmåga att

föra en självständig utrikespolitik skulle ytterligare

undergrävas.

Sverige skulle bli bundet till att använda icke-tarriffära

handelshinder mot länder utanför Västeuropa, t.ex. Japan och

länder i tredje världen. Vårt land skulle sannolikt också

tvingas göra skillnad på de u-länder som en gång varit kolonier

till EG-länder och andra u-länder.

De vinster genom lägre priser på varor som kan uppnås genom

avregleringar av handeln i EES-området kommer delvis att

förloras i ökade kostnader för handeln utom EG. Japanska bilar

kan t.ex. bli dyrare eller mer svåråtkomliga på grund av

importkvotering. Närmare hälften av vår handel gäller länder

utanför EG-området och närmare en tredjedel gäller länder

utanför.

Med det ovan anförda bifalls yrkande 6 i motion U515 och

yrkande 4 i motion U522. Yrkande 7 i motion U518 anses besvarad.

Yrkande 7 i motion U519 och yrkande 5 i motion U503 avstyrks.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande frihandel och tullunion

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U515

och yrkande 4 i motion 1989/90:U522, med besvarande av yrkande 7

i motion 1989/90:U518 samt med avslag på yrkande 7 i motion

1989/90:U519 och yrkande 5 i motion 1989/90:U503 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Frihandel och tullunion (mom. 5)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Som framgår" och på s. 30 slutar med "U519 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Såsom utskottet framhållit är svenskt medlemskap i en

tullunion i enlighet med Romfördragets stadgar icke förenligt

med trovädig neutralitetspolitik. I stället bör som framhålls i

motion U519 (mp) yrkande 7 samarbetet med EG fortsätta inom

frihandelsavtalets ram i syfte att underlätta för människor att

studera, resa, arbeta och forska fritt.

Utskottet tillstyrker härmed motion U519 (mp) yrkande 7,

motion 522 (mp) liksom motion U515(v). U503 avstyrks, medan U518

anses besvarad.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande frihandel och tullunion

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U515,

yrkande 7 i motion 1989/90:U519 och yrkande 4 i motion

1989/90:U522, med besvarande av yrkande 7 i motion 1989/90:U518

och med avslag på yrkande 5 i motion 1989/90:U503 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Cassis de Dijon-principen (mom. 6)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.31

börjar med "En av studiens" och slutar med "yrkande 13 i motion

U522." bort ha följande lydelse:

Men då det grundläggande målet med EG är just att skapa en fri

marknad för varor händer det alltför ofta att kommissionen och

EG-domstolen beslutar till nackdel för principer om hälsa, miljö

och säkerhet. Härpå finns ett flertal exempel, inte minst från

vårt eget grannland Danmark.

Att ge efter för EGs Cassis de Dijon-princip i ett EES-avtal

skulle innebära att målsättningen att hålla hög ambitionsnivå

vad gäller hälsa, miljö och säkerhet undergrävs.

Med det ovan anförda yrkas bifall till yrkande 4 i motion U515

och yrkande 13 i motion U522.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande Cassis de Dijon-principen

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U515

och yrkande 13 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Cassis de Dijon-principen (mom. 6)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Slutsatsen är" och på slutar med "motion U522",

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär Cassis de Dijon-principen ett

allvarligt hinder för Sverige att skydda landet mot produkter

som vi anser farliga. Enligt handelshinderutredningen (Ds

1989:61) existerar för närvarande 215 förordningar som stadgar

om gränsformaliteter för varor, varav åtskilliga i syfte att

upprätthålla skydd för miljö, hälsa, osv. Inom dåvarande miljö-

och energidepartementets område finns till 32 sådana

förordningar noterade.

Enligt vad utskottet inhämtat tolkas Cassis de Dijon-principen

som "att huvudregeln i art 30 är att varje EG-stat i princip

måste acceptera importen av varor, vilka lagligen har

tillverkats och marknadsförts i någon annan EG-stat samt en

specificering av de typer av undantag som kan medges från denna

huvudregel" (RUT PM Dnr 90/91:593).

Utskottet erfar också att det uttalande från EG som i

massmedia (bl.a. DN 1990-09-21) presenterades som ett besked

om att EG tänker låta EFTA-länderna behålla strängare regler,

icke innebar något tillmötesgående till EFTA från EGs sida.

Enligt vad utskottet erfar innebär EG-uttalandet enligt

handläggare på UDs handelsavdelning visserligen något nytt,

varvid "det nya består i att EG skapar klarhet rörande sin

ståndpunkt. Däremot handlar det inte om någon ändring av EGs

ståndpunkt" (RUT PM 90/91:593).

Enligt utskottets uppfattning är det således klarlagt att EG

icke har gjort något som helst avsteg från sina grundprinciper,

vilka enligt nämnda RUT-PM formulerats av kommissarie Andriessen

på följande sätt: "EGs huvudlinje är emellertid klar: Inom hela

EES-området får det inte finnas några regler som utgör ett

hinder för frihandeln."

Enligt utskottets uppfattning är det därför omöjligt att godta

Cassis Dijon-principen om Sverige samtidigt vill fritt kunna

upprätthålla högre skyddsnormer för säkerhet, hälsa etc.

Utskottet tillstyrker därför motion U522 (mp) yrkande 13 och

motion 515 (v) yrkande 4.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande Cassis de Dijon-principen

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U515

och yrkande 13 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Krigsmateriel (mom. 7)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "EG-länderna" och på s.32 slutar med "motion U523"

bort ha följande lydelse:

Internationaliseringen av svensk vapenindustri går mycket

snabbt. Inom EG pågår förberedelser för en gemensam

försvarsindustrimarknad. Vapenexportlagstiftning torde komma att

harmoniseras. Svensk försvarsindustri blir genom samarbetsavtal

reellt en del av en gemensam EG-vapenmarknad. Inom EG finns inte

samma restriktioner mot vapenexport som i Sverige. Sverige bör

inte ingå i en gemensam vapenmarknad med EG.

Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U522 och yrkande 2 i

motion U523.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande krigsmateriel

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion U522 och

yrkande 2 i motion U523 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

14. Kärnkraft och kärnteknik (mom. 8)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att det efter det avsnitt som på s. 32 slutar med

"femton stater" bör tilläggas:

Sverige har beslutat avveckla kärnkraften. Det finns ett

uppenbart samband mellan kärnkraftsteknologi för civilt resp.

militärt bruk. Som centerpartiet i annat sammanhang framför bör

därför all export av kärnteknologi från Sverige vara förbjuden.

EG-länderna bör inte vara något undantag från ett sådant förbud.

dels att den del av utskottets yttrande som på s.33

börjar med "Härmed avstyrks" och slutar med "motion U542" bort

ha följande lydelse:

Med det ovan anförda förklaras yrkande 2 i motion U522 (mp)

och yrkandena 11 och 12 i motion U542 (mp) besvarade.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande kärnkraft och kärnteknik

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U522 och

yrkandena 11 och 12 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad

utskottet anfört,

15. Kärnkraft och kärnteknik (mom. 8)

Per Gahrton anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "I EGs" och på s.33 slutar med "motion U542" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att en svensk

EG-anpassning riskerar att beskära vårt lands handlingsfrihet

på det energipolitiska området. Det är därför viktigt att

riksdagen genom att uttala sig i enlighet med motionärernas

förslag klargör för regeringen att en EG-anpassning inte får

påverka eller försena den svenska kärnkraftsavvecklingen och

inte heller leda till åtgärder som förhindrar förbud mot import

och export av kärnkraftsteknologi och kärnavfall. Även om dagens

EG-regler inte skulle medföra svårigheter för en svensk

kärnkraftspolitik kan nya regler som leder till problem för

Sverige inte uteslutas. Det är därför angeläget med en klar

markering från riksdagens sida att regeringen på ett kraftfullt

sätt måste sträva att förebygga en situation där Sverige blir

beroende av sådana regler.

Utskottet får därmed tillstyrka yrkande 2 i motion U522 samt

yrkandena 11 och 12 i motion U542.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande kärnkraft och kärnteknik

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U522

och yrkandena 11 och 12 i motion 1989/90:U542 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Konsumentfrågor (mom. 9)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Såväl inom" och på s. 35 slutar med "yrkandena 1 och

2 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav

på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a.

yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner

och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en

försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska

säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av

de svenska kraven.

Utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion U542. Motion U513,

motion U529 och motion U552, yrkandena 1 och 2 besvaras.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande konsumentfrågor

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U542

samt med besvarande av motion 1989/90:U513, motion 1989/90:U529

och yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U552,

17. Konsumentfrågor (mom. 9)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Såväl inom" och på s. 35 slutar med "yrkandena 1 och

2 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav

på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a.

yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner

och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en

försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska

säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av

de svenska kraven.

Utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion U542 och yrkandena 1

och 2 i motion U552. Motion U513 och U529 anses besvarade.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande konsumentfrågor

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U542

och yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U552 samt med besvarande

av motion U513 och motion U529 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

18. Personers rörlighet (mom. 10)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Med det ovan" och slutar med "motion U532 (mp)" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär EGs omfattande polisiära

samarbete inom ramen för TREVI, i vilket också Sverige deltar,

ett hot mot en liberal flyktingpolitik. Sverige bör därför i

enlighet med vad som sägs i motionerna U522 och U532 bibehålla

sina möjligheter att bedriva en självständig flyktingpolitik.

Riksdagen bör uttala att Sverige inte bör ändra de

grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare

eller att någon berövas sitt medborgarskap.

Med det anförda tillstyrks motion U532, yrkandena 1, 2 och 3.

Motion U503, yrkande 3, motion U522, yrkande 8 och motion U547

yrkande 1 anses besvarade.

dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande personers rörlighet

att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U522

och yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U532 samt med besvarande

av yrkande 3 i motion 1989/90:U503, yrkande 2 i motion

1989/90:U532 och yrkande 1 i motion 1989/90:U547 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Personers rörlighet (mom. 10)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Med det ovan" och slutar med "motion U532 (mp)" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär EGs omfattande polisiära

samarbete inom ramen för TREVI, i vilket också Sverige deltar,

ett hot mot en liberal flyktingpolitik. Sverige bör därför i

enlighet med vad som sägs i motionerna U522 och U532 bibehålla

sina möjligheter att bedriva en självständig flyktingpolitik.

Med det anförda tillstyrks motion U532 yrkandena 1 och 3,

motion U547 yrkande 1 samt U522 yrkande 8 medan motion U503

anses besvarad.

Riksdagen bör uttala att Sverige inte bör ändra de

grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare

eller att någon berövas sitt medborgarskap.

Härmed tillstyrks motion U532 yrkande 2.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande personers rörlighet

att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U522

yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U532 och yrkande 1 i motion

1989/90:U547 samt med besvarande av yrkande 3 i motion

1989/90:U503 och yrkande 2 i motion 1989/90:U532 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Dataintegritet (mom. 11)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Beträffande integritetsskydd" och på s. 37 slutar

med "anses besvarat" bort ha följande lydelse:

Frågan om dataintegriteten måste uppmärksammas i samband med

analys av EG-harmoniseringens följder. Riksdagen bör hos

regeringen begära en redovisning av EG-anpassningens följder för

dataintegriteten.

Härmed tillstyrks yrkande 4 i motion U532.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande dataintegritet

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U532

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Arbetsmarknadspolitik (mom. 12)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anger" och slutar med "U521

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill därför framhålla betydelsen av att en

EG-anpassning inte får innebära att den aktiva svenska

arbetsmarknadspolitiken försvagas. Särskilt väsentligt är det

att Sverige även fortsättningsvis kan tillämpa sådana bidrag och

skyddade verksamheter som direkt skapar jobb åt enskilda

människor med svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare anser

utskottet att regeringen bör kunna ge besked om vilken

arbetslöshetsnivå som kan anses vara ett rimligt pris i samband

med en EG-anpassning.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker yrkande 2 och 3

i motion U521. Yrkande 4 i motion U503 och yrkande 2 i motion

U547 får anses besvarade.

dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande arbetsmarknadspolitik

att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion

1989/90:U521 och med besvarande av yrkande 4 i motion

1989/90:U503 och yrkande 2 i motion 1989/90:U547 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Arbetsmarknadspolitik (mom. 12)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anger" och slutar med "U521

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Statistiken visar med brutal tydlighet sanningen om

arbetslöshetsläget i EG och i Sverige.

Arbetslöshet i procent av yrkesverksam befolkning i EG (1988)

Land Alla Ungdomar under

24 år

Spanien 19,0 41,1

Irland 17,6 24,1

Italien 12,4 35,4

Belgien 10,8 20,5

Frankrike 10,4 22,2

Holland 10,0 14,3

England 8,7 12,3

Grekland 8,0 27,6

Danmark 6,5 9,5

Västtyskland 6,4 6,4

Portugal 5,9 13,6

Luxemburg 2,5 4,9

Sverige 1,9 3,3

Ett mycket tydligt exempel på EGs förödande effekt på

sysselsättningen är Danmark, som har dubbelt så hög arbetslöshet

som Finland, tre gånger så hög som Island.

En analys av EG-anpassningens effekter som gjorts inom

arbetsmarknadsdepartementet (mars 1989) visar att när det gäller

aktiva åtgärder intar Sverige trots sin låga arbetslöshet en

tätposition. Det gäller särskilt s.k. efterfrågeskapande

åtgärder, dvs. olika bidrag och skyddande verksamheter som

direkt skapar jobb åt människor som har svårt att av egen kraft

klara sig i konkurrensen, inte minst handikappade och ungdomar.

Frågan är: Hur kommer den sortens arbetsmarknadsstöd att

betraktas av EG i framtiden?

Utskottet vill därför framhålla betydelsen av att en

EG-anpassning inte får innebära att den aktiva svenska

arbetsmarknadspolitiken försvagas. Särskilt väsentligt är det

att Sverige även fortsättningsvis kan tillämpa sådana bidrag och

skyddade verksamheter som direkt skapar jobb åt enskilda

människor med svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare anser

utskottet att regeringen bör kunna ge besked om vilken

arbetslöshetsnivå som kan anses vara ett rimligt pris i samband

med en EG-anpassning.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker yrkandena 2 och

3 i motion U521 och yrkande 2 i motion U547. Yrkande 4 i motion

U503 får anses besvarat med vad utskottet anfört.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande arbetsmarknadspolitik

att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion

1989/90:U521, yrkande 2 i motion 1989/90:U547 och med besvarande

av yrkande 4 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

23. Arbetsrättsliga frågor (mom. 13)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.38

börjar med "Utskottet har inhämtat" och på s.39 slutar med "i

detta sammanhang." bort ha följande lydelse:

Utskottet fastslår att Sverige inte kan godta försämringar när

det gäller de fackliga rättigheterna, arbetsmiljö- och

arbetsrättslagstiftningen. Dessa har generellt en högre nivå i

Sverige och är en grundförutsättning för svenskt arbetsliv.

Bedömningarna i hur stor grad en EG-anpassning påverkar

arbetsrätten är olika. Men genom att fastslå att vi inte

accepterar någon försämring av fackliga rättigheter,

arbetsmiljö- och arbetsrätt så klargör vi en viktig princip för

såväl svenska arbetstagare som för EG.

dels att den del av utskottets yttrande som på s.39

börjar med "Utrikesutskottet ansluter sig" och slutar med "U522

anses besvarade" bort ha följande lydelse:

Yrkande 7 (delvis) i motion U515 och yrkande 9 i motion U522

tillstyrks.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande arbetsrättsliga frågor

att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i

motion 1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Arbetsrättsliga frågor (mom. 13)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "anses

besvarade" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet ansluter sig till andemeningen i

arbetsmarknadsutskottets yttrande men anser vad

medbestämmanderätten för löntagare i aktiebolag beträffar att

riksdagen hos regeringen bör begära ett klarläggande av att

förhandlingsmandatet med EG över huvud taget inte omfattar

harmonisering av lagstiftningen beträffande medbestämmande för

löntagare i aktiebolag.

Härmed tillstyrks yrkande yrkande 7 (delvis) i motion U515 (v)

och yrkande 9 i motion U522.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande arbetsrättsliga frågor

att riksdagen med bifall till yrkande 7 (delvis) i motion

1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Jämställdhet (mom. 14)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.41

börjar med "Med det" och slutar med "U516 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer emellertid i motionskraven att en särskild

arbetsgrupp bör tillsättas som är helt inriktad på att bevaka

konsekvenserna för kvinnor av EG-anpassning och ett eventuellt

medlemskap. Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att

en sådan grupp kommer att vara sammansatt av kvinnor. Detta är

desto mer angeläget som kvinnorna är starkt underrepresenterade

i de redan befintliga arbetsgrupper som sysslar med

integrationsfrågorna.

Detta bör med bifall till motion U516 ges regeringen till

känna.

Motionerna U502 yrkande 1, U506 yrkande 2 och U521 yrkande 5

får anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande jämställdhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U516, med

besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U502 och yrkande 2 i

motion 1989/90:U506 och yrkande 5 i motion 1989/90:U521 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Jämställdhet (mom. 14)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.40

börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s.41 slutar med

"motion U516 avstyrks." bort ha följande lydelse:

EGs integrationsprocess innefattar dock även en strävan att

harmonisera de indirekta skatterna. Detta arbete har visat sig

mycket svårt. Men kapitalets fria rörlighet -- marknaden --

ordnar detta själv.

När företag och kapital kan röra sig fritt justeras skatterna

automatiskt nedåt, eftersom inget land vågar riskera att bli

tömt på kapital och resurser.

I Sveriges fall kan detta på sikt innebära en förlust på upp

till 40 miljarder kronor ur statskassan. Det skulle få

allvarliga konsekvenser för svensk offentlig sektor, och i sin

förlängning för många av landets kvinnor. Ur detta perspektiv

kan jämnställdhetsarbetet ställas inför stora problem.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande jämställdhet

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U502,

yrkande 2 i motion 1989/90:U506, motion 1989/90:U516 och yrkande

5 i motion 1989/90:U521 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

27. Jämställdhet (mom. 14)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 som

börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 41 slutar med

"U516 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ej ansluta sig till arbetsmarknadsutskottets

uttalande. Utskottet anser att Sverige skulle riskera alltför

många av de förmåner med betydelse för jämställdheten som har

skapats på den svenska arbetsmarknaden för att en anpassning

till EG skulle vara meningsfull. Trots EG-direktiven är

kvinnosynen inom många av EG-länderna fortfarande konventionell

och traditionalistisk. Utskottet vill betona att en EG-anpassing

inte får leda till någon försvagning av jämställdheten och

kvinnors ställning på arbetsmarknaden i Sverige.

Utskottet tillstyrker yrkande 5 i motion U521. Yrkande 1 i

motion U502, yrkande 2 i motion U506 och motion U516 får anses

besvarade.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande jämställdhet

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U521

och med besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U502, yrkande 2

i motion 1989/90:U506 och motion 1989/90:U516 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion U522"

bort ha följande lydelse:

Samtidigt konstaterar utskottet att deltagande i EMS i

praktiken inte står öppet annat än för medlemmar i EG. Detsamma

torde komma att gälla samarbetet inom EMU. Detta samarbete

innebär dessutom en så långtgående samordning av den ekonomiska

politiken att det knappast vore möjligt för Sverige att ingå

utan att ha de inflytandemöjligheter som ett medlemskap ger.

Med det anförda får yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i

motion U522 anses besvarade.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser

att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1989/90:U515 och

yrkande 6 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet

anfört,

29. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.44

börjar med "I proposition 1990/91:39" och slutar med "yrkande 6

i motion U522." bort ha följande lydelse:

Utskottet måste understryka att rätten till arbete som är ett

mål för vårt lands ekonomiska politik inte är det i EG. I

stället betonar EG endast prisstabiliteten.

Planen på en gemensam centralbank för EG kommer när den

genomförs att innebära att beslutsrätt i en mängd ekonomiska

frågor förs från de nationella parlamenten till EG-banken.

I den s.k. Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt

att utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken

som bl.a. innefattar:

effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda

medlemsstater, hinder mot tillgång till direkta

centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering,

gränser för lån i icke-EGvaluta.

fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång

sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika

budgetposterna, såväl på nationell som EG-nivå."

Detta innebär enligt utskottet en oacceptabel centralisering

av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex. skattepolitiken,

till övergripande organ inom EG. Av denna anledning menar

utskottet att riksdagen redan i dag kan uttala att Sverige inte

kommer att delta i EGs EMS-samarbete.

Med tanke på att ett EG-medlemskap innebär en kraftig

inskränkning av den nationella beslutanderätten över den

ekonomiska politiken är naturligtvis ett EG-medlemskap

uteslutet.

Med anledning av ovanstående yrkar utskottet bifall till

yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i motion U522.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser

att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U515

och yrkande 6 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "U522" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan ej ansluta sig till finansutskottets yttrande.

Den pågående integrationsprocessen gentemot EG innebär ett

påtagligt hot mot Sveriges möjligheter att föra en självständig

ekonomisk politik och besluta om sina egna ekonomiska

förhållanden.

I Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt att

utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken som

bl.a. innefattar:

effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda

medlemsstater; hinder mot tillgång till direkta

centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering;

gränser för lån i icke-EG-valuta;

fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång

sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika

budgetposterna, såväl på nationell som på EG-nivå."

Detta innebär enligt utskottets mening en oacceptabel

centralisering av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex.

skattepolitiken, till övergripande organ inom EG där Sverige

inte får något inflytande. Sverige har i det pågående samarbetet

med EG i alltför hög grad prioriterat kapitalets frihet i

Europa. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att denna

utveckling hejdas och ges en annan inriktning, där i stället

människors frihet prioriteras och där samarbetet inte begränsas

till EG utan omfattar hela Europa. Utskottet anser därför i

likhet med vad som anförs i yrkande 6 i motion U522 (mp) att

riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till

EMS. Ett närmande till EMS vore ett steg i fel riktning. I

stället bör Sverige hävda sin nationella självbestämmanderätt

och utveckla samarbetet med hela Europa, med sikte på att skapa

fri rörlighet för människorna. I likhet med yrkande 9 i samma

motion anser utskottet att riksdagen hos regeringen begär

klarläggande att förhandlingsmandatet med EG inte heller

omfattar harmonisering av lagstiftningen beträffande

medbestämmande för löntagare i aktiebolag.

Med det anförda yrkar utskottet bifall till yrkande 8 i motion

U515 och yrkande 6 i motion U522.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser

att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U515

och yrkande 6 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Skattefrågor (mom. 17)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "På vissa" och slutar med "motion U533" bort ha

följande lydelse:

Sverige har emellertid inget intresse av en samordning med EG

på skatteområdet. För att kunna bibehålla nationell

självständighet i fiskala frågor krävs att den svenska

regeringen behåller sin förmåga att opåverkad av främmande

nationers intressen utforma sin egen skattepolitik.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion U533"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ej ansluta sig till skatteutskottets yttrande.

Svenska folkets urgamla rätt att sig självt beskatta måste

enligt utskottets uppfattning bestå.

Härmed ansluter sig utskottet till yrkande 2 i motion U533.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande skattefrågor

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U533

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Miljöfrågor (mom. 18)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att det efter det avsnitt i utskottets yttrande som

på s.47 slutar med "EG-domstolen pröva frågan" bör tilläggas:

Problemet för miljöfrågorna i EG är således den överordnade

principen om varornas fria rörlighet. Grunden för en

framgångsrik miljöpolitik måste bygga på principen att skyddet

av en människovänlig miljö är viktigare än varornas fria

rörlighet.

Fortsättningsvis är det viktigt att Sverige bryter sin låga

profil i EES-förhandlingarna gällande miljöfrågorna och med

skärpa klargör att vi inte kan godta försämringar för svensk del

när det gäller miljön.

Alla miljöuppgörelser i EES måste bygga på att enskilda länder

inte får försämra sin miljölagstiftning och inte heller får

senarelägga planerade förbättringar/skärpningar av

lagstiftningen.

dels att den del av utskottets yttrande som på s.47

börjar med "Samarbetet med EG" och slutar med "miljösamarbetet i

Europa" bort ha följande lydelse:

Miljöproblemen är globala och åtgärder kan inte inskränkas

till ett nationellt plan. Det krävs en utveckling av de

internationella och europeiska organ som arbetar med miljöskydd.

EG-, EFTA- och östeuropeiska stater måste gemensamt angripa de

stora miljöproblemen genom beslut om bindande åtgärder på ett

europeiskt plan. ECE, ESK eller Europarådet skulle kunna utgöra

de organ där sådana beslut fattas.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48

börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "anses

besvarade" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkande 7 i motion U515, yrkande 5 i

motion U519, yrkande 3 i motion U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7

och 13 i motion U542. Yrkande 6 i motion U503, yrkande 1 i

motion U657 och yrkande 8 i motion U518 anses besvarade.

dels att den mening på s.48 som börjar med "På vissa

punkter" och slutar med "EES-avtalet" bort utgå.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande miljöfrågor

att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i

motion 1989/90:U515, yrkande 5 i motion 1989/90:U519, yrkande 3

i motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion

1989/90:U542 och med besvarande av yrkande 6 i motion

1989/90:U503, yrkande 8 (delvis) i motion 1989/90:U518 och

yrkande 1 i motion 1989/90:U657 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

33. Miljöfrågor (mom. 18)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48

börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 49 slutar med

"anses besvarade" bort ha följande lydelse:

EG kommer inte att acceptera ett svenskt fasthållande vid

hundratals "särregler" i det fortsatta arbetet med

EG-anpassningen. Tvärtom kräver EG att alla länder som vill

komma i åtnjutande av den inre marknadens fördelar också måste

acceptera hela EGs samlade regelverk, den s.k. acquis

communautaire, som omfattar allt vad EG enats om sedan år 1957.

Sverige håller i det pågående arbetet på att avsäga sig

möjligheterna att föra en självständig miljöpolitik. Riksdagen

bör enligt utskottet därför bl.a. ge regeringen till känna att

en försämrad yttre miljö är ett pris som Sverige inte är berett

att betala för att uppnå EG-anpassning.

I november 1989 redovisades en av EG-kommissionen beställd

expertrapport som förutspådde kraftigt ökande miljöproblem på

grund av den inre marknadens dynamiska tillväxteffekter. De i

rapporten refererade riskerna för att EGs inre marknad leder

till betydande ökningar av allvarliga miljöproblem bör enligt

utskottets mening ges regeringen till känna. Vidare bör

framhållas att de av energi- och miljödepartementet påpekade

skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det gäller

miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och

svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina

krav. Kemikaliekontrollen inom EG är på olika sätt snävare. Det

innebär bl.a. att färre ämnen klassas som cancerframkallande

inom EG än i Sverige och att EG har högre farlighetströskel.

EG saknar vidare regler om uppgiftsskyldighet. Skillnaderna

mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen får inte

utjämnas genom att svenska normer försvagas eller att planerade

skärpningar försenas. Naturvårdsverket har i ett förslag till

importregleringar av produkter som framställts med hjälp av CFC

(freoner) konstaterat att det trots EG-beslut om anslutning till

Montreal-protokollet inte för närvarande är möjligt att

harmonisera de svenska reglerna med EGs bestämmelser. En

försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen kan

enligt min mening inte godtas. EFTA har lovat EG att man i

framtiden skall avstå från alla restriktioner beträffande bl.a.

export, import, återexport, territoriella skyddsregler och

oberättigade säljförbud. Undantag för t.ex. export av

miljöfarligt avfall har inte gjorts. Utskottet anser att

riksdagen hos regeringen bör begära ett klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt

avfall.

Utskottet är vidare av den uppfattningen att Sverige skall

satsa på att utveckla ECE (Economic Commission for Europe) till

en ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete. Globalt

och regionalt samarbete krävs för att sanera miljön och möta

hoten mot vår överlevnad. Varje land skall kunna skydda naturen,

miljön och sina invånares hälsa och vägra handla med miljö- och

hälsovådliga produkter och produkter som framställs under

omständigheter som strider mot de mänskliga rättigheterna eller

innebär ekologisk dumpning. Ökat samarbete mellan öst och väst

är särskilt viktigt för att underlätta bl.a. ekologisk

återuppbyggnad. Europarådet och ECE bör medverka i detta arbete.

Även EG kan med förändrade ambitioner utgöra en byggsten inom

ramen för det all-europeiska samarbetet.

Utskottet tillstyrker därför yrkande 7 (delvis) i motion U515,

yrkande 5 i motion U519 (mp), yrkande 3 i motion U522 (mp) samt

yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion U542 (mp). Yrkande 6 i

motion U503, yrkande 1 i motion U657, yrkande 8 (delvis) i

motion U518, anses besvarade.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande miljöfrågor

att riksdagen med bifall till yrkande 7 (delvis) i motion

1989/90:U515, yrkande 5 i motion 1989/90:U519, yrkande 3 i

motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion

1989/90:U542 och med besvarande av yrkande 6 i motion

1989/90:U503, yrkande 8 (delvis) i motion 1989/90:U518 och

yrkande 1 i motion 1989/90:U657 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

34. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50

börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med

"acceptabla former" bort ha följande lydelse:

Det råder livsmedelskris i flera östeuropeiska länder.

Statsminister Ingvar Carlsson lovade nyligen vid ESK-mötet i

Paris att Sverige skulle ställa livsmedel till förfogande till

Sovjetunionen, som hotas av svält.

Matförsörjningen beror inte enbart på ekonomiska och

organisatoriska faktorer. Det är också nödvändigt att ta hänsyn

till jordens produktionsförmåga. Världens spannmålslager

beräknas nu enbart räcka för två månader. Stora delar av jordens

bördigaste områden brukas på ett icke uthålligt sätt. Av USAs 20

miljoner hektar konstbevattnade areal får en femtedel sitt

vatten genom ett överutnyttjande av grundvatten.

Omfattande arealer jordbruksmark i Sovjetunionen går inte

längre att bruka. Omkring 100 000 ha försvinner om året i

jorderosion. Två tredjedelar av de odlade områdena har redan

drabbats av minskande bördighet på grund av vind och

vattenerosion. 40% av Sovjetunionens bevattnade areal får sitt

vatten från Aralsjön. Försaltning, kemiska och radioaktiva

föroreningar skapar stora problem.

Om miljöförstöringen i öst inte kan hejdas finns det risk för

att produktiviteten i det östeuropeiska jordbruket inte kan

förbättras, oberoende av ekonomiskt och tekniskt system. Det kan

bli nödvändigt att importera livsmedel under lång tid för att

garantera folkförsörjningen. Inom EG- och EFTA-länderna planerar

regeringarna nu för en snabb reducering av den brukade arealen

för att eliminera överskottet av jordbruksprodukter.

EG-kommissionen konstaterade att något överskottslager inte

fanns att disponera för livsmedelsbistånd till Polen.

Med anledning av den totala livsmedelssituationen i världen

och situationen i våra östeuropeiska grannländer anser utskottet

att regeringen i samordningsarbetet med EG omedelbart bör ta upp

frågan om en jordbruksproduktion som kan garantera en

långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Med det" och slutar med "U522 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Motion U518 yrkande 13 tillstyrks. Motionerna U504 och U522

yrkande 8 får anses besvarade. Yrkande 5 i motion Fi207 och

yrkande 11 i motion U522 avstyrks.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande jordbruk och livsmedel

att riksdagen med bifall till yrkande 13 i motion

1989/90:U518, med besvarande av motion 1989/90:U504, yrkande 8 i

motion 1989/90:U542 och med avslag på yrkande 5 i motion

1989/90:Fi207 och yrkande 11 i motion 1989/90:U522 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "I utskottets" och på s. 50 slutar med "av

jordbruksutskottet" bort ha följande lydelse:

En EG-harmonisering av livsmedelskontrollen skulle bl.a. leda

till förändringar som strider mot vetenskapligt baserade kost-

och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda till

försämringar beträffande märkningsprinciper,

innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av

livsmedel. Enligt utskottet får de skillnader i

livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av

livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav

sänks eller planerade skärpningar försenas.

dels att en del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar

med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 51 slutar med "U522

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Motion U542, yrkande 8 tillstyrks. Motion U504, motion U518

yrkande 13, motion U522 yrkande 11 och motion Fi207 yrkande 5

besvaras.

dels att utskottets hemställan i moment 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande jordbruk och livsmedel

att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U542

och med besvarande av motion 1989/90:U504, yrkande 13 i motion

1989/90:U518, yrkande 11 i motion 1989/90:U522 och yrkande 5 i

motion 1989/90:Fi207,

36. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "I utskottets" och på s. 50 slutar med "av

jordbruksutskottet" bort ha följande lydelse:

Jordbruket är inte uteslutet från EG-anpassningen. EFTA har i

visst sammanhang låtit förstå att av EG-kommissionen omnämnda

eftergifter rörande jordbruksprodukter kommer att behandlas med

ett öppet sinnelag och med beredskap för förhandlingar om

konkreta förslag. Den svenska jordbrukspolitiken skall enligt

utskottet inte anpassas till EG. Sverige måste behålla ett

livskraftigt jordbruk över hela landet med biologiskt-organiskt

brukningssätt. Riksdagen bör hos regeringen begära ett

klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar

jordbruket. En EG-harmonisering av livsmedelskontrollen skulle

bl.a. leda till förändringar som strider mot vetenskapligt

baserade kost- och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda

till försämringar beträffande märkningsprinciper,

innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av

livsmedel. Enligt utskottet får de skillnader i

livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av

livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav

sänks eller planerade skärpningar försenas.

dels att en del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar

med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 51 slutar med "U522

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Motion U542 yrkande 8, motion Fi207 yrkande 5 och motion U522

yrkande 11 tillstyrks härmed. Motion U504 och 518 yrkande 13

besvaras.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande jordbruk och livsmedel

att riksdagen med bifall till yrkande 11 i motion 199/90:U522,

yrkande 8 i motion 1989/90:U542 och yrkande 5 i motion

1989/90:Fi207 och med besvarande av motion 1989/90:U504 och

yrkande 13 i motion 1989/90:U518 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

37. Transport- och trafikfrågor (mom. 20)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Såväl i" och på s. 52 slutar med "yrkande 10 i

motion U542 (mp)" bort ha följande lydelse:

EGs trafikpolitik främjar enligt utskottets mening i alltför

hög grad bilismens utveckling. I Västtyskland har t.ex. under

åren 1960--1988 trafikandelen för järnväg sjunkit från 42,2%

till 26,2%, för insjöfart från 33,6 % till 22,1 %, medan

lastbilstrafiken har ökat från 19,7% till 45,9%. Enligt det

västtyska trafikministeriets beräkningar kommer EGs inre marknad

att leda till ett ytterligare bortfall av järnvägstransporter

med 5% och en resultatförsämring för Deutsche Bundesbahn med

upp till 800 miljoner DM årligen.

En sådan trafikpolitik bör, enligt utskottets uppfattning,

Sverige inte anpassa sig till. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att en EG-anpassning inte får leda till en ökning av

lastbilstrafiken.

Det EG-anpassade s.k. bärighetspaketet på ca 6 miljarder

kronor innebär enligt utskottets mening ett enormt slöseri med

landets resurser. I likhet med just-in-time-transporterna leder

de bärighetshöjande åtgärderna till en ökning av tunga

landsvägstransporter och ökat slitage på miljön och på vägarna.

Enligt utskottets mening bör regeringen snarast möjligt

utfärda föreskrifter enligt vilka landsvägsfordons högsta

tillåtna bruttovikt och längd reduceras från nuvarande 56 ton

resp. 24 m till 40 ton resp. 18 m. Vidare bör högsta tillåtna

drivaxeltryck begränsas till 10 ton. Med sådana bestämmelser

behövs inte de särskilda bärighetshöjande åtgärderna -- med

påföljd att programmet härför kan avbrytas.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkandena 9 och 10

i motion U542 (mp). Övriga motioner avstyrks.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Avsikten med artikel 75" och slutar med "motion U523

(mp) bort ha följande lydelse:

I Romfördragets artikel 75 finns regler som ger EG-rådet makt

att med majoritetsbeslut fastställa gemensamma regler för in-

och utfart till samt genomgångstrafik genom ett EG-land. Detta

betyder att ett EG-land skulle kunna tvingas att tillåta

genomfart för krigsmateriel och trupper, vilket inte vore

förenligt med svensk neutralitetspolitik.

Härmed tillstyrker utskottet yrkande 6 i motion U523.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

20. beträffande transport- och trafikfrågor

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U523

och yrkandena 9 och 10 i motion 1989/90:U542, med besvarande av

motion 1989/90:U531 och med avslag på yrkandena 1 och 2 i motion

1989/90:U520 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

38. Kulturfrågor (mom. 21)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "anses besvarat" bort

ha följande lydelse:

Det förändrade läget i Europa ger stora möjligheter att få

gehör för behovet av en kulturfond för att främja kulturellt

utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika.

Utskottet anser att förslaget bör aktualiseras vid

förhandlingarna mellan EFTA och EG samt i ESK-processen.

Motion U518 (c) yrkande 12 tillstyrks. Motion U509 besvaras.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

21. beträffande kulturfrågor

att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1989/90:U518

och med besvarande av motion 1989/90:U509 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Kulturfrågor (mom. 21, motiveringen)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Sverige, övriga"

och slutar med "på kulturområdet" bör utgå.

40. Massmedia (mom. 22)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55

börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "i

EG-samarbetet" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ej ansluta sig till kulturutskottets yttrande.

Miljöpartiet har vid flera tillfällen framfört kritiska

synpunkter på Europarådets konvention om gränsöverskridande

television (se bl.a. KUs betänkande 1989/90:KU8, motion

1989/90:K436). Utskottet delar i allt väsentligt den uppfattning

som miljöpartiet då gett uttryck för. Från svensk kultur- och

mediepolitiks synpunkt innehåller konventionen klara brister.

Europarådskonventionen är emellertid från svensk synpunkt sett

bättre än EG-direktivet på ifrågavarande område. Som exempel kan

nämnas att i EG-direktivet saknas bestämmelse om att reklam som

i någon omfattning riktas till ett särskilt land inte får

kringgå reklamreglerna för landet.

Enligt det i motionen åberopade hemliga dokumentet skulle EFTA

vara berett att gå med på att de nationella monopolen skall

anpassas till de krav som ställs på fri rörlighet för varor och

tjänster. Detta är ägnat att inge betydande oro. En annan

möjlighet är att man vid förhandlingarna utgår från att

Europarådskonventionen bör gälla i stället för EG-direktivet.

Inte heller ett sådant handlande får anses rimligt med hänsyn

till svensk kultur- och mediepolitik. Radio- och TV-verksamhet

bör sålunda lämnas helt utanför anpassningen till EG.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet yrkande 5 i

motion U522 (mp).

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22. beträffande massmedia

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U522

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Närings- och regionalpolitik (mom. 23)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottet yttrande som på s.57

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion U533" bort ha

följande lydelse:

Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att det med hänsyn

till de kriterier som hittills tillämpats i EGs regionalpolitik

inte är sannolikt att Sverige skulle få någon mer betydande del

av EGs regionalpolitiska stöd, även om regionalpolitiken skulle

ingå i det framtida samarbetet. Det blir således våra egna

insatser som avgör om vi förmår upprätthålla en regional balans.

Därför är det viktigt att EES-samarbetet utformas så att det

inte försvårar en aktiv regionalpolitik. Det kan dessutom bli

nödvändigt med förstärkta regionalpolitiska insatser för att

motverka de koncentrationstendenser som EG-samarbetet kan föra

med sig.

Med vad som här anförts får yrkandena 1 och 3 i motion U533

anses besvarade.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

23. beträffande närings- och regionalpolitik

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 3 i motion

1989/90:U533 besvarade med vad utskottet anfört.

42. Närings- och regionalpolitik (mom. 23)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som

börjar med "En av" och på s. 57 slutar med "motion U533" bort ha

följande lydelse:

Det berörda yrkandet i motion 1989/90:U533 (mp) riktar

uppmärksamheten på en allvarlig risk med en sådan ohämmad

EG-anpassning som även regeringen numera tycks förespråka. De

handelspolitiska och allmänt näringspolitiska konsekvenserna av

en sådan utveckling kan, som motionärerna understryker, bli

dramatiska. Riksdagen bör enligt utskottet genom ett uttalande

pålägga regeringen en förpliktelse att beakta de restriktioner

för integrationssträvandena som följer av ett rimligt

hänsynstagande till det svenska näringslivet och den svenska

folkförsörjningen.

Därmed tillstyrks yrkandena 1 och 3 i motion U533 (mp).

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

23. beträffande närings- och regionalpolitik

att riksdagen med bifall till yrkanden 1 och 3 i motion

1989/90:U533 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

43. Sociala frågor (mom. 24)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att det efter det avsnitt som på s.59 slutar med

"understödja förhandlingarna." bör tilläggas:

I det nätverk av arbetsgrupper som arbetar med

integrationsfrågorna och konsekvenser för svenska förhållanden

finns emellertid ingen arbetsgrupp som analyserar konsekvenserna

för den offentliga sektorn. En sådan särskild arbetsgrupp måste

tillsättas. Arbetsgruppen bör ha ett stort inslag av kvinnor.

Yrkande 1 i motion U506, yrkande 7 (delvis) i U515 och yrkande 1

i motion U521 tillstyrks.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

24. beträffande sociala frågor

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U506,

ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och yrkande

1 i motion 1989/90:U521 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

44. Sociala frågor (mom. 24)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58

börjar med "I december 1989" och slutar med "och välfärd",

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60

börjar med "Med det" och slutar med "anses besvarade" bort ha

följande lydelse:

"För att inte förvärra de regionala skillnaderna,

arbetslösheten, ojämnheten mellan könen och den nya fattigdomen

när den inre marknadsprocessen påskyndas genom

företagssammanslagninger, jordbruksnedläggningar och övrig

strukturomvandling krävs dämpande sociala åtgärder på kortare

sikt."

Så står det på s. 99 i den svenska regeringens årsrapport 1989

om Europasamarbetet. Därmed uttalar regeringen vad en

EG-anpassning får för konsekvenser. På vanlig svenska betyder

det att regeringen säger att "den inre marknadsprocessen" leder

till

ökade regionala skillnader,

ökad arbetslöshet,

ökad ojämlikhet mellan könen,

ökad nyfattigdom,

fler företagssammanslagningar,

fler jordbruksnedläggningar.

Arbetet med "den sociala dimensionen" inom EG har stannat vid

en icke bindande rekommendation i form av en "social stadga"

jämte ett av EG-kommissionen utarbetat handlingsprogram. Detta

tillkortakommande kan inte skyllas på att enstaka personer,

såsom Thatcher, bromsar den inre marknadens huvudsyfte och

struktur.

Utskottet anser att den höga ambitionen i svensk socialpolitik

skall bibehållas och inte får äventyras genom anpassningen till

EG.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkande 7 (delvis)

i motion U515 och yrkande 1 i motion U521 samt förklarar yrkande

1 i motion U506 besvarat.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

24. beträffande sociala frågor

att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i

motion 1989/90:U515, yrkande 1 i motion 1989/90:U521 och med

besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U506 och som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Socialförsäkringar (mom. 25)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.59

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "U522 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets tolkning innebär EGs principer att ett

EG-lands nationella lagstiftning inte får göra åtskillnad på

försäkrade beroende på medborgarskap om dessa är medborgare i

något EG-land. För att uppfylla denna princip måste förändringar

göras i kvalifikationsvillkoren för svensk folkpension. Enligt

utskottets mening kan det inte accepteras att en svensk

medborgare, som bott utomlands under hela eller delar av sin

yrkesverksamma tid men som vid pensioneringen flyttar hem till

Sverige, inte får full folkpension. Utskottet anser därför att

folkpensionen måste förbli en medborgerlig grundrättighet för

alla svenska medborgare, och detta bör med bifall till motion

U521 yrkande 7 ges regeringen till känna. Utskottet kan inte

heller acceptera en försämring av det svenska

socialförsäkringssystemet i övrigt utan anser i likhet med

motionärerna i motion U521 yrkande 8 att principen om en

generell socialförsäkring fortfarande skall gälla. Även detta

bör ges regeringen till känna.

Yrkandena 7 och 8 i motion U521 och yrkande 7 i motion U522

tillstyrks.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

25. beträffande socialförsäkringar

att riksdagen med bifall till yrkandena 7 och 8 i motion

1989/90:U521 och yrkande 7 i motion 1989/90:U522 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Läkemedel (mom. 26)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60

börjar med "En ytterligare" och på s. 61 slutar med "motion

U521" bort ha följande lydelse:

Utskottet befarar emellertid att en EG-anpassning av

läkemedelslagstiftningen leder till att Sverige förlorar sitt

självbestämmande i läkemedelsfrågor. En analys av

socialstyrelsens läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket)

av EG-anpassningens inverkan på läkemedelspolitiken visar bl.a.

följande:

Enligt EG får "s.k. behovsparagrafer inte förekomma i

nationell läkemedelslagstiftning". Det blir omöjligt för Sverige

att stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på

tillverkaren så att denne för att få registrering måste visa att

det finns ett otillfredsställt medicinskt behov av läkemedlet.

EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad

import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit

godkända. Parallellimport är inte tillåten i Sverige.

Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få negativa

konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen, eftersom

identiteten med det ursprungligen godkända läkemedlet inte kan

garanteras.

EG ställer inte heller samma strikta krav som Sverige när det

gäller kombinationsprodukter.

Utskottet anser att Sverige vid ett närmande till EG inte får

frånhända sig rätten att självt fatta beslut i läkemedelsfrågor.

Vad utskottet anfört med anledning av motion U521 (mp) yrkande

6 bör enligt utskottet ges regeringen till känna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

26. beträffande läkemedel

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U521

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. Alkoholfrågor (mom. 28)

Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som

börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 63 slutar med

"utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Inom EG har man emellertid en mycket liberal syn på

alkoholkonsumtion. En svensk EG-anpassning kan medföra kraftigt

sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Den svenska

prisnivån skulle betraktas som ett handelshinder, eftersom den

är och har till syfte att vara konsumtionsdämpande. Den svenska

EG-anpassningen kan då komma att medföra att Sverige ställs

inför allvarliga sociala problem, eftersom sänkta priser på

alkoholhaltiga drycker erfarenhetsmässigt leder till ökad

förbrukning och ett ökat antal alkoholister. Vår mångåriga och i

grunden accepterade alkoholpolitik riskerar att raseras vid en

anpassning till EG.

Härmed tillstyrks motion U541 (fp), motion U546 (mp), motion

U512 (v), yrkande 4 i motion U521 (mp) och yrkandena 1 och 2 i

motion U544 (mp).

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

28. beträffande alkoholfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U512, yrkande 4 i

motion 1989/90:U521, motion 1989/90:U541, yrkandena 1 och 2 i

motion 1989/90:U544, motion 1989/90:U546 och med besvarande av

motion 1989/90:U549 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

48. Intern organisation (mom. 29)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.64

börjar med "I sitt betänkande" och slutar med "samarbete med EG"

bort ha följande lydelse:

Tyvärr har det visat sig att informationen om

EG-harmoniseringen inte fungerar så som avsett i riksdagens

beslut. Relevanta handlingar görs inte på begäran tillgängliga

för EFTA-delegationens ledamöter.

dels att den del av utskottets yttrande som på s.64

börjar med "Med det" och slutar med "anses besvarade" bort ha

följande lydelse:

Utskottet tillstyrker motion U522 yrkande 17.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande intern organisation

att riksdagen med bifall till yrkande 17 i motion 1989/90:U522

och med besvarande av yrkande 9 i motion 1989/90:U518 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:

Vi godtar att Sverige nu aktivt prövar förutsättningarna för

medlemskap i EG på det sätt utskottet anger. Vi förutsätter dock

att regeringen återkommer till riksdagen med frågan om

medlemsansökan om utvecklingen skulle leda till förändrade

förutsättningar.

Reservationer

1. Sverige och den europeiska utvecklingen (v), motiveringen

2. Sverige och den europeiska utvecklingen (mp),

motiveringen

3. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (v)

4. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (mp)

5. Sveriges vidare Europasamarbete (m, fp), motiveringen

6. Sveriges vidare Europasamarbete (v)

7. Sveriges vidare Europasamarbete (mp)

8. Rättsliga och institutionella frågor (mp)

9. Frihandel och tullunion (v)

10. Frihandel och tullunion (mp)

11. Cassis de Dijon-principen (v)

12. Cassis de Dijon-principen (mp)

13. Krigsmateriel (v, mp)

14. Kärnkraft och kärnteknik (c)

15. Kärnkraft och kärnteknik (mp)

16. Konsumentfrågor (v)

17. Konsumentfrågor (mp)

18. Personers rörlighet (v)

19. Personers rörlighet (mp)

20. Dataintegritet (v, mp)

21. Arbetsmarknadspolitik (v)

22. Arbetsmarknadspolitik (mp)

23. Arbetsrättsliga frågor (v)

24. Arbetsrättsliga frågor (mp)

25. Jämställdhet (c)

26. Jämställdhet (v)

27. Jämställdhet (mp)

28. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (c)

29. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (v)

30. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mp)

31. Skattefrågor (v, mp)

32. Miljöfrågor (v)

33. Miljöfrågor (mp)

34. Jordbruk och livsmedel (c)

35. Jordbruk och livsmedel (v)

36. Jordbruk och livsmedel (mp)

37. Transport- och trafikfrågor (v, mp)

38. Kulturfrågor (c)

39. Kulturfrågor (v, mp), motiveringen

40. Massmedia (mp)

41. Närings- och regionalpolitik (c)

42. Närings- och regionalpolitik (v, mp)

43. Sociala frågor (v)

44. Sociala frågor (mp)

45. Socialförsäkringar (v, mp)

46. Läkemedel (v, mp)

47. Alkoholfrågor (v, mp)

48. Intern organisation (mp)

Särskilt yttrande

Sveriges vidare Europasamarbete (c)

Finansutskottets yttrande

1990/91:FiU1y

Bilaga 1

Sverige och EG

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda

finansutskottet tillfälle att yttra sig över följande motioner

om EG:

1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser

yrkande 5,

1989/90:U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1989/90:U502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), i vad avser

yrkande 1,

1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena

1--6,

1989/90:U504 av Karl-Gösta Svenson och Bertil Danielsson (m),

1989/90:U506 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:U509 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:U510 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m),

1989/90:U511 av Nic Grönvall och Bertil Persson (m),

1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:U513 av Maria Hed m.fl. (s),

1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:U516 av Gunilla André och Karin Starrin (c),

1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser

yrkandena 1, 2 och 6--13,

1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser

yrkandena 1--5 och 7--8,

1989/90:U520 av Per Westerberg (m),

1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1989/90:U523 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1989/90:U529 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m),

1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c),

1989/90:U531 av Rolf Clarkson m.fl. (m),

1989/90:U532 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),

1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser

yrkandena 1, 2 och 4--13,

1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (mp),

1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp),

1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp), i vad avse yrkandena 1,

2 och 4,

1989/90:U548 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c),

1989/90:U550 av Larz Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande

1,

1989/90:U552 av Elisabet Franzén m.fl. (mp),

1989/90:U554 av Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (m),

1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp), i vad avser yrkande

1.

Finansutskottet har i betänkandet 1989/90:FiU20 behandlat

andra yrkanden i ovanstående motioner som remitterats till

finansutskottet och som berör valutaregleringen och det

europeiska monetära samarbetet (EMS).

Avgränsning av yttrandet

Finansutskottet behandlar i detta yttrande följande

motionsyrkanden i de delar de berör finansutskottets

beredningsområde.

1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de riktlinjer som bör gälla för den

fortsatta EES-processen.

1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

8. att riksdagen uttalar att Sverige icke kan delta i den

ekonomiska och monetära unionen, då denna strider mot varje

stats rätt att själv bestämma grundläggande delar av sin

ekonomiska och monetära politik.

1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av och formerna för det

europeiska ekonomiska samarbetet (EES).

1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att

förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till

EMS.

1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att svenska folkets urgamla rätt att sig

själv beskatta skall bestå.

1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och

människors frihet.

Motionernas motiveringar

I motion U503 av Carl Bildt m. fl. (m) anförs att Sverige

varken kan eller bör stå utanför det europeiska samarbetet.

Sverige bör fullt ut delta i den västeuropeiska integrationen.

Sverige bör utforma en strategi för en stegvis anslutning till

den europeiska gemenskapen.

EES kan bara vara ett steg på vägen mot ett fullt deltagande i

EG. Sverige måste parallellt med EES-processen analysera

förutsättningarna för svenskt medlemskap.

Sverige bör eftersträva en anknytning till valutasamarbetet i

EMS. Om pågående utvecklingssamarbete med sikte på en ekonomisk

monetär union (EMU) skulle utgöra hinder för anslutning till EMS

kan Sverige ensidigt anknyta till växelkursmekanismen (Exchange

Rate Mechanism, ERM) genom att deklarera att växelkursen skall

stå i viss relation till Ecun (European currency unit).

I ett gemensamt valutaområde, EMU, är samma valuta legalt

betalningsmedel i alla länder. Det innebär att de enskilda

länderna inte längre får samma möjligheter att utforma en egen

penningpolitik. Även finanspolitiken måste samordnas. Då krävs

en gemensam europeisk centralbank. Med en gemensam valuta

elimineras växelkursriskerna.

I motion U518 av Olof Johansson m.fl. (c) betonas vikten

av EFTA-samarbetet och utvecklingen av det Europeiska Ekonomiska

Samarbetsområdet (EES) mellan EFTA och EG.

Neutralitetspolitiken måste vara avgörande för Sveriges hållning

till den europeiska integrationen. Det innebär enligt

motionärerna att Sverige inte kan bli medlem i ett EG som

utvecklas till en västeuropeisk politisk union. Det är viktigt

att vi behåller en rimlig grad av ekonomisk självständighet för

att säkerställa neutralitetspolitikens trovärdighet.

Sverige ska också i fortsättningen vara en suverän stat och

behålla sin rätt till självbestämmande, anförs det. Det är

viktigt att vi behåller våra möjligheter till en fortsatt

reformpolitik på viktiga samhällsområden som sysselsättning,

regionalpolitik, arbetsmiljö, miljö och folkhälsa.

Beslutsordningen inom EES måste utformas så att vi kan påverka

utformningen av nya förslag. Centern utgår från att

förhandlingsmandatets närmare utformning blir föremål för

överläggningar mellan de politiska partierna.

Motionärerna framhåller vidare att utvecklandet av det

monetära samarbetet till en valutaunion skulle kräva ett

långtgående ekonomiskt-politiskt samarbete och samordnad

budgetpolitik. Det skulle i sin tur få mycket långtgående

följder för de deltagande ländernas möjligheter att föra en

självständig ekonomisk politik. Motionärerna konstaterar att den

svenska växelkursens anknytning till omvärldens valutor har

fungerat tillfredsställande och att en svensk anknytning till

EMS därför saknar aktualitet.

I motion U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) anförs att det

avgörande steget för att bilda den nya superstaten, den

politiska EG-unionen, med EFTA som släpvagn, är skapandet av den

ekonomiska och monetära unionen. Den skulle innebära att

växelkursen låses, valutan blir gemensam samt att budgetreglerna

skall vara bindande. Ett centralbanksråd kommer att bildas som

skall kunna gå in och ändra enskilda länders finans- och

budgetpolitik.

Sveriges deltagande i EMS skulle bli ett oåterkalleligt steg i

processen att skapa den ekonomiska monetära unionen.

Motionärerna varnar för denna utveckling och anser att Sverige

inte bör delta i detta samarbete, eftersom det skulle strida mot

vår rätt att själva bestämma grundläggande delar av vår

ekonomiska och monetära politik. I stället bör EFTA utvecklas

och breddas anser motionärerna.

Även i motionerna U522 och U533 av Inger Schörling

m.fl. (mp) ställer man sig mycket kritisk till att Sverige

skulle delta i samarbetet mot en europeisk monetär union. Det

skulle innebära alltför långtgående inskränkningar i den

nationella självbestämmanderätten. I motion U547 av Åsa

Domeij m.fl. (mp) anförs att Sverige i sin

förhandlingsinriktning i alltför stor utsträckning ägnat sig åt

att underlätta för kapitalet att röra sig fritt. Det är enligt

motionärerna betydligt mer angeläget att skapa möjligheter för

människorna att röra sig fritt.

Utskottet

Riktlinjerna för integrationsarbetet lades fast av riksdagen

våren 1988. Målet för förhandlingarna och kontakterna med EG

angavs vara att de om möjligt skall leda till samma fördelar och

åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige

som kommer att gälla i EGs medlemsländer när vitbokens

intentioner förverkligas. Syftet är att bredda och fördjupa

samarbetet med EG på varje område så långt detta är förenligt

med neutralitetspolitiken.

Riksdagen konstaterade också att ett svenskt medlemskap inte

är ett mål för de förestående diskussionerna.

Ett viktigt steg i samarbetet med EG togs i december 1989 då

EFTA-ländernas och EGs ministrar fattade beslut om att inleda

förhandlingar om upprättande av ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES) som syftar till att främja

samhällsutvecklingen i ett brett europeiskt perspektiv.

Målet är att uppnå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital

och personer. Samarbetet skall dessutom omfatta angränsande

områden och även syfta till att utjämna sociala och regionala

olikheter i EES-området.

Resultaten av de utredande samtalen under våren 1990 tyder på

att förhandlingarna i första hand kommer att avse två

huvudfrågor. Den ena rör avtalets rättsliga grundval och

formerna för gemensamt beslutsfattande. Det är som utskottet ser

det ytterst angeläget att EFTA-länderna får ett reellt

inflytande, eftersom beslut inom EES i framtiden kommer att

påverka regelsystemet i vårt land.

Den andra huvudfrågan berör fastställandet av vilka EG-regler

som skall ligga till grund för EES-avtalet. Identifieringen av

EES-regler är direkt förknippad med frågan om EFTA-ländernas

behov av särlösningar i form av undantag eller

övergångsåtgärder. EFTA-länderna har klargjort vikten av att

bibehålla en hög ambitionsnivå när det gäller hälso-,

säkerhets-, konsument- och miljöfrågor. En motsvarande hållning

kan förväntas från EG på de områden där man har högre normer

jämfört med EFTA-länderna. Det ligger därför i båda parters

intresse att undantagen begränsas så långt som möjligt, eftersom

innehållet annars kan undergrävas och balansen rubbas i ett

EES-avtal.

Förhandlingarna har nu gått in i ett avgörande skede.

Riksdagen har preciserat regeringens mandat för dessa

förhandlingar. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande

kommer att hålla riksdagen informerad i syfte att brett förankra

de ställningstaganden som görs. Finansutskottet ser mot denna

bakgrund från sina utgångspunkter inte anledning att nu förorda

någon ändrad inriktning av det fortsatta ekonomiska samarbetet.

Motionerna U503 yrkande 2 och U518 yrkande 8 i här berörda delar

bör därför avstyrkas av utrikesutskottet.

Vad gäller särskilt det ekonomiska och monetära samarbetet

vill utskottet anföra följande. Som utskottet redovisat i

betänkande 1989/90:FiU20 är det formellt möjligt för tredje land

att i någon form ansluta sig till EMS, men samtidigt måste

konstateras att förutsättningarna för ett samarbete på det

ekonomiska och monetära området med EG och framför allt inom EG

förändras mycket snabbt. Frågan om en ekonomisk och monetär

union står på dagordningen för en av EGs regeringskonferenser i

december i år.

Storbritannien som sedan länge deltagit i EMS har nu också

anslutit sig till växelkursmekanismen (ERM) inom systemet.

Systemet omfattar därmed alla EG-länder utom tre. Det kan

konstateras att växelkursstabiliteten ökat de senaste åren och

att några kursjusteringar inte skett sedan 1987.

Det tycks således som om erfarenheterna av det europeiska

växelkurssystemet är goda. Det bör dock framhållas att det inte

är den fasta växelkursnormen i sig som pressat ned

inflationstakten på en låg nivå utan det faktum att normen också

följts upp med en stram penning- och finanspolitik.

I proposition 1990/91:39 om den ekonomiska politiken på

medellång sikt anförs att de nuvarande problemen i den svenska

ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och

efterfrågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras.

Det är på detta sätt den ekonomiska politikens trovärdighet

skall förstärkas, anförs det. Att göra avsteg från

valutapolitikens mål om en fast växelkurs är utslutet. Sverige

har ett starkt intresse av att delta i det internationella

ekonomiska samarbetet och det ligger i vårt eget intresse att vi

blir en trovärdig samarbetspartner. Detta understryks, sägs det

i propositionen, av den breda uppslutning som råder om ett

utvidgat samarbete med EG genom ett EES-avtal. Regeringen följer

utvecklingen vad gäller det europeiska monetära samarbetet och

bevakar Sveriges möjligheter till ett närmare samarbete.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna U503 yrkande

2 i här berörd del, U515 yrkande 8, U518 yrkande 8 i här berörd

del, U522 yrkande 6, U533 yrkande 2 samt U547 yrkande 1 inte bör

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Finansutskottet

förordar därför från sina utgångspunkter att utrikesutskottet

avstyrker dessa motioner.

Stockholm den 16 oktober 1990

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland

Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),

Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris

Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip

Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Carl Frick (mp), Marianne

Carlström (s), Gunilla André (c) och Maggi Mikaelsson (v).

Avvikande meningar

1. Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla

m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med

"Riktlinjerna för" och slutar med "dessa motioner" bort ha

följande lydelse:

Sverige är i ekonomiskt och kulturellt hänseende en del av

Europa. Sverige bör därför vara en fullvärdig deltagare i det

europeiska integrationssamarbetet. Vi har inte råd att inte vara

med i det nya Europa som håller på att skapas. De nationella

gränserna för människor, företag och institutioner håller på att

avvecklas. Skapandet av den inre marknaden kommer att vara en

betydelsefull stimulans för EG-ländernas ekonomier. Det

ekonomiska välståndet väntas öka påtagligt som resultat av att

olika gränshinder avvecklas.

Det är utskottets slutsats att Sverige varken kan eller bör

stå utanför det europeiska samarbetet. Uskottet delar således

uppfattningen som framförs i motion U503 (m) att Sverige fullt

ut bör delta i den västeuropeiska integrationen. Sverige bör

därför utforma en strategi för en stegvis anslutning till den

Europeiska gemenskapen.

De pågående EES-förhandlingarna bör leda fram till ett avtal

som är så omfattande som möjligt. EES kan därigenom bli ett

betydelsefullt steg på vägen mot integration. Det är utskottets

uppfattning att Sverige bör genomföra EES-processen med sikte på

att senare bli fullvärdig medlem i EG. Sverige bör därför

parallellt med EES-processen analysera förutsättningarna för ett

svenskt medlemskap.

Ett betydelsefullt steg i denna process vore också en svensk

anslutning till det europeiska monetära systemet (EMS). Det

pågående utvecklingsarbetet med sikte på en ekonomisk monetär

union (EMU) kan emellertid utgöra hinder för en sådan lösning,

varför Sverige i stället borde överväga att anknyta till det

europeiska växelkurssamarbetet (ERM) inom EMS genom att

deklarera att växelkursen skall stå i viss relation till ECU

(European Currency Unit). En sådan deklaration skulle, som

framhålls i motion U503 (m), vara ett tecken på att Sverige

eftersträvar en integration med EG och skulle bana vägen för en

senare formell anslutning till ERM. Därmed skulle ett viktigt

steg tas mot fasta växelkurser och en gemensam valuta. Detta

skulle innebära betydelsefulla fördelar för handelsutbytet och

för att hålla tillbaka inflationen.

Finansutskottet anser från de utgångspunkter utskottet har att

beakta att den inriktning av EES-processen som förordas i motion

U503 bör tillstyrkas av utrikesutskottet. Detta

ställningstagande innebär att motionerna U515 (vpk), U518 (c),

U522 (mp), U533 (mp) och U547 (mp) bör avstyrkas av

utrikesutskottet.

2. Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den

del av finansutskottets yttrande som börjar med "Förhandlingarna

har" och slutar med "dessa motioner" bort ha följande lydelse:

Förhandlingarna har nu gått in i ett avgörande skede.

Riksdagen har preciserat regeringens mandat för dessa

förhandlingar. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande

kommer att hålla riksdagen informerad i syfte att brett förankra

de ställniningstaganden som görs. Enligt utskottets mening är

det viktigt att Sverige går vidare i det nordiska samarbete,

stärker EFTA och breddar och fördjupar samarbetet med EG så

långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Ett huvudmål

för det svenska samarbetet med EG bör vara att svenska

medborgare, institutioner och företag behandlas på samma sätt

som sina motsvarigheter inom EG på den inre marknaden. Det är

önskvärt att Sverige kan inträda som fullvärdig medlem i EG. För

att det skall bli möjligt för EFTA-länderna att få del av

fördelarna i EGs inre marknad förutsätts givetvis reciprocitet

från Sveriges och andra EFTA-länders sida. Det bör vara en

väsentlig uppgift för den svenska regeringen att hos våra

samarbetspartner i EG skapa en verklighetstrogen bild av Sverige

som en aktiv och engagerad partner i det europeiska

integrationsarbetet. Detta bör enligt finansutskottets

uppfattning riksdagen med anledning av motionerna U503 yrkande 2

och U518 yrkande 8 i här berörda delar som sin mening ge

regeringen till känna.

Vad gäller särskilt det ekonomiska och monetära samarbetet

vill utskottet anföra följande. Målet är och förblir en fast

växelkurs. Sedan ett tiotal år tillbaka anges växelkursen i

förhållande till en korg av utländska valutor. I praktiken har

emellertid den svenska kronans värde påverkats av de stora

kurssvängningarna för dollarn, som har givits dubbel vikt i

korgen. EMS erbjuder en fastare punkt att knyta kronan till. Ett

medlemskap i EMS är i princip möjligt även för centralbanker i

länder som ej är medlemmar i EG, men situationen kompliceras av

pågående överläggningar kring skapandet av en ekonomisk monetär

union (EMU). Som nämns i motion U503 (m) är en ensidig

förklaring om anslutning av valutakursen till EMS-systemet fullt

möjlig även om man därigenom inte får tillgång till de

stödmöjligheter som förekommer i systemet. Genom en

EMS-anslutning skulle Sverige ytterligare markera att

inflationsmål och valutakursnormer måste tas på allvar. Därvid

skulle både anti-inflationspolitiken och närmandet till EG öka i

trovärdighet. Vad finansutskottet anfört med anledning av motion

U503 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Detta ställningstagande innebär att finansutskottet från de

utgångspunkter utskottet har att bedöma anser att

utrikesutskottet bör avstyrka motionerna U515 yrkande 8, U518

yrkande 8 i här berörd del, U522 yrkande 6, U533 yrkande 2 samt

U547 yrkande 1.

3. Carl Frick (mp) och Maggi Mikaelsson (v) anser att den

del av utskottets yttrande som börjar med "Riktlinjerna för" och

slutar med "dessa motioner" bort ha följande lydelse:

Den pågående integrationsprocessen gentemot EG innebär ett

påtagligt hot mot Sveriges möjligheter att föra en självständig

ekonomisk politik och att besluta om sina egna ekonomiska

förhållanden.

I Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt att

utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken som

bl. a. innefattar:

effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda

medlemsstater; hinder mot tillgång till direkta

centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering;

gränser för lån i icke-EG-valuta.

fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång

sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika

budgetposterna, såväl på nationell som EG-nivå."

Detta innebär enligt utskottets mening en oacceptabel

centralisering av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex.

skattepolitiken, till övergripande organ inom EG där Sverige

inte får något inflytande. Sverige har i det pågående samarbetet

med EG i alltför hög grad prioriterat kapitalets frihet i

Europa. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att denna

utveckling hejdas och ges en annan inriktning där i stället

människors frihet prioriteras och där samarbetet inte begränsas

till EG utan omfattar hela Europa. Utskottet anser i likhet med

vad som anförs i motionerna U515 (vpk), U522 (mp), U533 (mp) och

U547 (mp) att det nuvarande samarbetet med sikte på en ekonomisk

monetär union (EMU) bör avbrytas. Ett närmande till EMS vore

följaktligen ett steg i fel riktning. I stället bör vi hävda vår

nationella självbestämmanderätt och utveckla samarbetet med hela

Europa med sikte på att skapa fri rörlighet för människorna.

Vad utskottet här anfört bör utrikesutskottet föreslå

riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

Finansutskottet kan således från sina utgångspunkter inte ställa

sig bakom den inriktning av det ekonomiska samarbetet som

förordas i motionerna U503 (m) och U518 (c) och förordar därför

att dessa avstyrks av utrikesutskottet.

Särskilt yttrande

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anför:

Vi instämmer i utskottets beskrivning av nuläget och

utskottets bedömningar av möjligheterna till ett svenskt

deltagande i EMS.

Sedan början av året har de ekonomiska och politiska

förutsättningarna för den svenska valutapolitiken ändrats.

Sverige tvingas till ett högt ränteläge för att hejda

valutautflöde och för att kompensera för

devalveringsförväntningar. Storbritannien deltar nu även i ERM

vilket för Sveriges del innebär ett ökat inslag av EMS-valutor i

den svenska valutakorgen.

Den fortsatta utvecklingen av den svenska valutapolitiken bör

gå i riktning mot en ökad anknytning till starka valutor. Vi

anser det eftersträvansvärt att för Sveriges del komma närmare

det europeiska valutasamarbetet. Ett närmare ställningstagande

bör dock inte göras förrän resultat föreligger från EGs

regeringskonferens i december om den ekonomiska och monetära

unionen.

Deltagande i en ekonomisk och monetär union (EMU) sådan den

skisserats inför ministermötet kräver EG-medlemskap och saknar

därför aktualitet för Sveriges vidkommande.

Att göra avsteg från valutapolitikens mål om en fast växelkurs

är uteslutet.

Skatteutskottets yttrande

1990/91:SkU1y

Bilaga 2

EG

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett berörda utskott -- däribland

skatteutskottet -- tillfälle att yttra sig över ett antal under

den allmänna motionstiden 1990 väckta motioner som berör

Europeiska Gemenskaperna (EG) och Sveriges förhållande till EG.

Skatteutskottet, som konstaterar att endast en mindre del av de

aktuella motionerna berör frågor inom skatteutskottets

ämnesområde, får med anledning härav anföra följande.

I motion U503 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om bl.a. vikten av att EES-förhandlingarna

resulterar i ett så omfattande avtal som möjligt men enligt

motionärerna bör målet vara Sveriges fulla deltagande i EG.

Sverige måste därför, anser de, parallellt med EES-processen

analysera förutsättningarna för ett svenskt medlemskap.

I motion U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) behandlas framför

allt de säkerhetsmässiga aspekterna av en eventuell svensk

anslutning till en europeisk integration. Motionärerna anser att

regeringen bör klargöra att Sveriges mål är att så långt vår

alliansfria säkerhetspolitik tillåter på ett med medlemsländerna

likvärdigt sätt delta i integrationen. De begär ett

tillkännagivande härom.

Enligt motion U518 av Olof Johansson m.fl. (c) bör det

nordiska samarbetet ligga till grund för det europeiska

samarbetet. Integrationssträvandena bör enligt motionärerna

vidgas till att omfatta såväl EFTA och EG-länderna som

medlemmarna i SEV. Sverige bör, menar de, arbeta för ett friare

och ökat flöde av varor, tjänster och kapital mellan Europas

länder. Vikten av EFTA-samarbetet och utvecklingen av

EES-avtalet mellan EFTA och EG betonas och det sägs vidare att

det bör vara självklart för Sverige att som huvudmål för sin

Europapolitik sträva efter en alleuropeisk gemenskap. I motionen

begärs ett uttalande med denna innebörd.

Lars Werner m.fl. (v) vänder sig i motion U548 -- med

hänvisning till motion Fi212 -- mot att Sverige underordnar sig

EGs politik. Målsättningen mot EG bör enligt motionärerna vara

densamma som mot andra stater, dvs. beredskap till samarbete och

frihandel men inte underordning och beroende. Samtidigt bör,

anser motionärerna, Sverige verka för en världsordning som

gynnar den tredje världens sociala utveckling. Spridning av

handelsrelationer, samarbete i hela Europa, EFTA-samarbete och

ökat nordiskt samarbete bör -- menar de -- vara

huvudinriktningen. I motion U515 av Lars Werner m.fl. (v)

förespråkas ett frihandelsavtal i valet mellan en tullunion

eller ett utvidgat frihandelsavtal. En tullunion, menar

motionärerna, innebär en gemensam politik gentemot tredje part

och blir ett redskap för utrikespolitik, sanktioner m.m. som

skulle komma i konflikt med svensk neutralitetspolitik. I

motionerna begärs tillkännagivanden med nu nämnd innebörd.

I motion U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) förordas ett ökat

samarbete inom Norden, med Europas alla länder och med världens

alla folk. Detta ökade samarbete skall enligt motionärerna syfta

till att rädda miljön, skapa en rättfärdig hushållning med

jordens resurser, åstadkomma jämlikhet och fördjupad demokrati,

skydda folkens kulturella särarter och utplåna svälten och nöden

i världen. De anser att man, för att bidra till en nödvändig

miljömässig rekonstruktion av Europa, på lång sikt bör sträva

efter ett minskat behov av handel och ett minskat transportbehov

jämfört med dagens situation. De yrkar i motionen att riksdagen

gör ett tillkännagivande härom.

I några av motionerna berörs särskilt alkoholpolitiken och

alkoholskatterna. I motion U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

uttalas att Sverige bör bevara sin handlingsfrihet på

alkoholpolitikens område och att alkoholfrågan bör tas in som en

viktig del i diskussionerna kring ett närmande till EG. Karin

Israelsson m.fl. (c) anser enligt motion U549 -- med hänvisning

till motion SoU321 -- att de svenska alkoholpolitiska

principerna bör upprätthållas i de kommande förhandlingarna med

EG. I motion U512 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas ett

tillkännagivande om att Sverige bör undanta alkoholpolitiken

från integrationsförhandlingarna med EG. Slutligen begärs i

motion U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (båda mp) att

regeringen upplyser EG om att Sverige vid en anpassning till EG

inte kommer att tillämpa de prisnivåer på alkoholhaltiga drycker

som nu är aktuella inom EG och att Sverige inte kommer att ändra

sin socialt motiverade alkoholpolitik och i motion U546 av Anita

Stenberg m.fl. (mp) -- med hänvisning till So318 -- att den

pågående EG-harmoniseringen inte får leda till att skatterna på

alkoholhaltiga drycker sänks.

De allmänna uttalandena i partimotionerna berör i huvudsak

endast indirekt förhållandena på skatteområdet. Däremot görs i

de ovan relaterade alkoholmotionerna mera precisa uttalanden

rörande alkoholpolitiken och alkoholbeskattningen.

De nu pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG, som syftar

till att få till stånd ett gemensamt europeiskt samarbetsområde,

har enligt vad utskottet erfarit inte omfattat

beskattningsfrågorna i någon nämnvärd utsträckning, vare sig på

alkoholområdet eller i övrigt. Den framtida utformningen av de

svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under

utredning (Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas

(dir. 1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i

år. I fråga om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet

tidigare understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den

västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och

hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får

försvagas.

Mot den angivna bakgrunden är det enligt skatteutskottets

mening inte för närvarande aktuellt med ett ställningstagande

till de frågor inom utskottets ämnesområde som berörts i

motionerna. Utrikesutskottet bör därför enligt skatteutskottets

uppfattning avstyrka motionerna i dessa delar.

Stockholm den 9 oktober 1990

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund

(s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin

(c), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries

(s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp),

Gösta Lyngå (mp), Karl Hagström (s), Håkan Hansson (c), Maggi

Mikaelsson (v) och Marianne Andersson i Gislaved (s).

Avvikande meningar

1. Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla

m) anför:

Beträffande mervärdeskatten vill vi peka på följande.

Finansministrarna i EGs medlemsländer har i december 1989 enat

sig om att behålla nuvarande principer under en övergångstid.

Enligt ett senare av kommissionen framlagt direktivförslag skall

övergångsperioden vara fram t.o.m. 1996. Därefter skall en mera

grundläggande omläggning äga rum med målsättningen att ett nytt

EG-mervärdeskattesystem skall vara i bruk från 1997. För tiden

1993--1996 innebär förslaget bl.a. att gränskontrollåtgärder för

skatteändamål vid handel inom EG slopas, att mervärdeskatt vid

importaffärer påförs vid förvärvet i importlandet och redovisas

av importören i samband med den vanliga redovisningen av

mervärdeskatten och att vissa särregler under övergångstiden

införs för bl.a. postorderförsäljning och bilhandel. Olika

arbetsgrupper inom EG är för närvarande sysselsatta med att

bearbeta reglerna för övergångsperioden.

Det anförda visar enligt vår mening att Sverige bör ha en god

framförhållning när det gäller bl.a. beskattningsfrågorna. De

pågående förhandlingarna, som bl.a. syftar till att erhålla fri

rörelse för varor, personer, tjänster och kapital, kommer

oundvikligen att aktualisera överenskommelser även på

skattesidan, och man kan inte utesluta att ensidiga

anpassningsåtgärder från svensk sida måste övervägas.

Som framhålls i den moderata partimotionen U503 är det viktigt

att EES-förhandlingarna resulterar i ett så omfattande avtal som

möjligt. Om Sverige och de andra EFTA-länderna inte erhåller en

tullunion med EG kommer gränskontroller och andra gränshinder

inte att kunna hävas. Svenska företag får därmed inte likvärdiga

konkurrensvillkor med företagen inom EG. Genom att Sverige

ställs utanför beslutsprocessen inom EG kommer Sverige inte

heller att i någon väsentlig utsträckning kunna göra sitt

inflytande gällande i den europeiska politiken.

Vi delar moderata samlingspartiets uppfattning att målet bör

vara Sveriges fulla deltagande i EG. När EGs inre marknad är i

funktion 1993 torde EG komma att ta ställning till Österrikes

medlemsansökan, och i det sammanhanget finns det enligt vår

bedömning också förutsättningar för fler länder att vinna

inträde i EG. Sverige måste därför parallellt med EES-processen

analysera förutsättningarna för svenskt medlemskap.

Det anförda bör enligt vår mening riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Vi tillstyrker följaktligen motion U503 i

berörd del och avstyrker övriga motioner.

2. Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

Från folkpartiets sida har vi tidigare betonat vikten av att

Sverige går vidare i det nordiska samarbetet, stärker EFTA och

breddar och fördjupar samarbetet med EG så långt detta är

förenligt med neutralitetspolitiken. Vi har också framhållit att

ett huvudmål för det svenska samarbetet med EG bör vara att

svenska medborgare, institutioner och företag behandlas på samma

sätt som sina motsvarigheter inom EG på den inre marknaden. Det

är önskvärt att Sverige kan inträda som fullvärdig medlem i EG.

För att det skall bli möjligt för EFTA-länderna att få del av

fördelarna i EGs inre marknad förutsätts givetvis reciprocitet

från Sveriges och andra EFTA-länders sida. Som framhålls i

fp-motionen U501 är det en väsentlig uppgift för den svenska

regeringen att hos våra samarbetspartner i EG skapa en

verklighetstrogen bild av Sverige som en aktiv och engagerad

partner i det europeiska integrationsarbetet. Detta bör enligt

vår uppfattning riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Det innebär att vi i berörda delar tillstyrker motion

U501 och avstyrker övriga motioner.

3. Görel Thurdin och Håkan Hansson (båda c) anför:

Centern har tidigare betonat att den europeiska integrationen

från svensk synpunkt inte bara är fråga om relationerna till EG

utan till Europa i dess helhet. Integrationssträvandena måste

således nu vidgas till att omfatta såväl EFTA och EG-länderna

som medlemmarna i SEV. Gemensamma ansträngningar i olika

internationella organ, där EFTA är en viktig del, kan medverka

till att skapa öppenhet inom olika områden i hela Europa. Vi bör

arbeta för ett friare och ökat flöde av varor, tjänster och

kapital mellan Europas länder. EFTA bör dock inte bara ses som

ett instrument för ökat samarbete inom Europa. Sverige bör

tvärtom verka för att EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt

samarbete också med andra marknader som Nordamerika, Ostasien

etc.

Vi delar vidare den uppfattning som förs fram i motion U549

att de svenska alkoholpolitiska principerna bör upprätthållas i

förhandlingarna med EG. Av folkhälsoskäl är det nödvändigt att

Sverige utan begränsningar bibehåller sin rätt till

punktbeskattning av alkoholdrycker.

Inte heller bör enligt vår mening Sverige ge upp sin

självständiga beslutanderätt när det gäller energipolitiken och

miljöpolitiken. På dessa områden har bl.a. punktskatter och

miljöavgifter betydelse för samhällets möjligheter att påverka

energianvändningens utveckling och inriktning och att minska

förbrukningen av miljöfarliga ämnen och varor.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Det innebär att vi i berörda delar

tillstyrker motionerna U518 och U549 och avstyrker övriga

motioner.

4. Maggi Mikaelsson (v) anför:

Från vänsterpartiets sida vill vi redovisa en i grunden

annorlunda syn på svensk Europapolitik och svensk internationell

politik än den officiellt förda. För vänsterpartiet är hela

Europatanken vägledande. Efter utvecklingen i Östeuropa är detta

än mer aktuellt. Sverige bör stanna upp i sitt

integreringsarbete med EG och på allvar arbeta för en

Europalösning med alla länder och satsa på konstruktiva insatser

i t.ex. Östeuropa.

Inom vänsterpartiet instämmer vi därför i att riksdagen bör

uttala sig mot att Sverige underordnar sig EGs politik.

Målsättningen mot EG bör vara densamma som mot andra stater,

dvs. beredskap till samarbete och frihandel men inte

underordning och beroende. Sverige bör verka för en

världsordning som gynnar den tredje världens sociala utveckling.

Spridning av handelsrelationer, samarbete i hela Europa,

EFTA-samarbete och ökat nordiskt samarbete bör vara

huvudinriktningen.

En utveckling enligt dessa riktlinjer skulle inte motverkas av

att Sverige genomför vårt krav att i likhet med flertalet

EG-länder införa differentierad mervärdeskatt med lägre eller

helt slopad mervärdeskatt på mat.

I valet mellan en tullunion och ett utvidgat frihandelsavtal

med EG förordas ett frihandelsavtal. En tullunion innebär en

gemensam politik gentemot tredje part och blir ett redskap för

utrikespolitik, sanktioner m.m. som skulle komma i konflikt med

svensk neutralitetspolitik. En självklar utgångspunkt är vidare

att alkoholpolitiken och den alkoholpolitiskt motiverade

beskattningen av alkoholdrycker undantas från

integrationsförhandlingarna. En anpassning av alkoholskatterna

till en sådan nivå som är vanlig inom EG, dvs. en avsevärd

minskning av skatten, skulle enligt vänsterpartiet leda till en

kraftig konsumtionsökning och ett totalt uppgivande av

riksdagens tidigare uttalade målsättning att minska den totala

konsumtionen.

Vad nu har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Det innebär att motionerna U548, U515 och U512

tillstyrks i berörda delar.

5. Gösta Lyngå (mp) anför:

I stället för att söka i allt anpassa sig till EG vill

miljöpartiet de gröna att Sverige skall öka samarbetet inom

Norden, med Europas alla länder och med världens alla folk.

Detta ökade samarbete skall syfta till bättre miljö, bättre

hushållning med världens resurser, ökad jämlikhet och fördjupad

demokrati. Vidare bör man sträva efter att skydda folkens

kulturella särarter och utplåna svälten och nöden i världen.

När det gäller Europa bör som framhålls i mp-motionen U519

politiken långsiktigt syfta till att befrämja självtillit och

egenförmåga och verka för ett decentraliserat och allsidigt

näringsliv i bärkraftiga regioner. Insatser för att understödja

den folkliga mobilisering som skett i Östeuropa till förmån för

demokratin måste för närvarande ges mycket hög prioritet. Aktiva

politiska och ekonomiska stödåtgärder måste nu vidtas av Sverige

och andra länder för att befästa demokratin och lägga grunden

för en ekonomisk utveckling i Östeuropa. Som vidare framhålls i

den nämnda mp-motionen bör man också, för att bidra till en

nödvändig miljömässig rekonstruktion av Europa, eftersträva ett

minskat behov av handel jämfört med dagens situation, liksom ett

minskat transportbehov.

En svensk anpassning till EG på det alkoholpolitiska området

kommer att medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala

problem. Inom EG har man en mycket liberal syn på

alkoholkonsumtion, och man strävar efter att öka den för att få

avsättning för den stora vintillverkningen. En svensk anpassning

till EGs normer på detta område kommer att medföra kraftigt

sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Detta kommer

i sin tur erfarenhetsmässigt att leda till en ökad förbrukning

och en ytterligare ökning av det redan alltför stora antalet

alkoholister. De alkoholrelaterade sociala problemen -- i motion

U544 har nämnts misshandel, trafikolyckor, arbetsolycksfall och

utslagning -- kommer att öka i omfattning.

Regeringen bör upplysa EG om att Sverige vid en anpassning

till EG inte kommer att tillämpa de prisnivåer på alkoholhaltiga

drycker som nu är aktuella inom EG och att Sverige inte kommer

att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik. Den pågående

EG-harmoniseringen får inte leda till att skatterna på

alkoholdrycker sänks.

Sammanfattningsvis anser miljöpartiet de gröna att det

nuvarande förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till

ett bihang till EG måste upphöra. Sverige bör i stället ta

initiativ till att snabbt utvidga Europasamarbetet till att

omfatta alla Europas demokratier. Samarbetet med EG bör

fortsätta inom frihandelsavtalets ram i syfte att förbättra

möjligheterna för alla människor att studera, resa, arbeta och

forska fritt. Riksdagen bör med bifall till mp-motionerna U519,

U544 och U546 som sin mening ge regeringen det anförda till

känna.

Särskilt yttrande

Görel Thurdin och Håkan Hansson (båda c) anför:

Från centerns sida har vi nu i flera år av bl.a.

fördelningspolitiska skäl förordat en sänkning av

mervärdeskatten på livsmedel. Härigenom skulle låginkomsttagare,

som är nödsakade att lägga en förhållandevis stor andel av sin

inkomst på matinköp, ges en skattesänkning inom ramen för ett

konstant skattetryck. Den i våras beslutade skattereformen gör

det ännu mera motiverat för oss att fortsätta att driva frågan,

eftersom sänkningen av marginalskatterna gynnar

höginkomsttagarna, vilka får de största skattesänkningarna. Även

stabiliseringspolitiska skäl kan åberopas till förmån för en

sådan åtgärd som skulle förbilliga konsumtionen av inhemskt

producerade livsmedel.

Centerns krav får nu ytterligare tyngd mot bakgrund av de

pågående EES-förhandlingarna. På livsmedelsområdet finns inom EG

skilda skattesatser, och de harmoniseringssträvanden som i andra

sammanhang förespråkas borde även vara giltiga på detta område.

En på detta sätt differentierad mervärdeskatt skulle således

innebära en bättre samstämmighet med reglerna inom EG-området.

Inom centern kommer vi även i fortsättningen att med kraft

driva detta angelägna krav. I lämpligt sammanhang kommer vi att

återkomma till frågan.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1990/91:SfU1y

Bilaga 3

Sverige och den västeuropeiska integrationen

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda berörda

utskott tillfälle att yttra sig över ett antal motioner om EG.

Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till

yrkandena 7 och 8 i motion U521 av Inger Schörling m.fl. samt

yrkandena 1 och 3 i motion U532 av Inger Schörling m.fl.

I motion U521 anförs att en anpassning till EGs regelsystem av

det svenska folkpensionssystemet kan leda till att svenskar, som

bott utomlands under hela eller delar av sin yrkesverksamma tid

men som efter eller i anslutning till pensioneringen flyttat hem

till Sverige, får lägre folkpension än i dag. Motionärerna begär

därför i yrkande 7 ett tillkännagivande om att folkpensionen

skall förbli en medborgerlig grundrättighet för alla svenska

medborgare. Motionärerna anför vidare att en EG-anpassning även

leder till en successiv anpassning av de sociala kostnaderna och

därmed av de sociala förmånerna. I yrkande 8 begär motionärerna

ett tillkännagivande om att den svenska generella

socialförsäkringsmodellen inte får offras för EG-anpassningens

skull.

Utskottet vill anföra följande.

EG-systemet bygger på principen att alla förvärvsarbetande

skall omfattas av socialförsäkringen i förvärvslandet oavsett i

vilket land de är bosatta. Vidare får ett EG-lands nationella

lagstiftning inte göra skillnad på försäkrade beroende på

medborgarskap om de är medborgare i något EG-land. För att

uppfylla dessa principer måste vissa förändringar göras i den

svenska lagstiftningen. En anslutning till EGs system

nödvändiggör även förändringar i kvalifikationsvillkoren för

svensk folkpension. Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att

utreda möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen

enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem,

och uppdraget har redovisats den 11 juni 1990. Förändringar i

folkpensionssystemet övervägs för närvarande av

pensionsberedningen, som väntas avge sitt slutbetänkande i

november 1990.

Eftersom vissa förändringar måste göras i det svenska

socialförsäkringssystemet vid en anpassning till EG vill

utskottet framhålla betydelsen av att man från regeringens sida

med särskilt intresse bevakar socialförsäkringsfrågorna i

EG-sammanhang. Utskottet förutsätter att konsekvenserna för den

svenska socialförsäkringen ytterligare analyseras, och utskottet

anser att något uttalande om folkpensionssystemet i enlighet med

yrkande 7 inte bör göras. Vad gäller yrkande 8 om den svenska

generella socialförsäkringsmodellen vill utskottet erinra om den

allmänna bedömning utrikesutskottet gjorde i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1988/89:UU19, nämligen att det inte finns

någon särskild grund för antagandet att en anpassning till EGs

regler skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika

avseenden, även om det ibland måste bli fråga om förändringar.

Vidare angavs att det inte finns anledning att tro att Sverige

ens med ett mycket nära samarbete med EG kommer att behöva uppge

centrala svenska värderingar. Socialförsäkringsutskottet anser

att det mot denna bakgrund inte finns anledning att göra något

tillkännagivande till följd av yrkande 8.

Utskottet föreslår således att utrikesutskottet avstyrker

bifall till motion U521 yrkandena 7 och 8.

I motion U532 tas upp vissa aspekter på den svenska flykting-

och invandringspolitiken. Motionärerna anför bl.a. att EG kommer

att upprätta en gemensam yttre gräns och att EG-länderna därför

måste komma överens om gemensamma visumkrav. Motionärerna begär

i yrkande 1 ett tillkännagivande om att Sverige skall behålla

sin frihet att självt bestämma över sin visumpolitik.

Motionärerna åberopar även vissa påståenden om att medborgare i

annat nordiskt land som inte är med i EG måste berövas de

rättigheter som de nu har enligt de nordiska konventionerna och

i stället reduceras till "gästarbetare". I yrkande 3 begär de

ett tillkännagivande om att nordiska medborgare skall ha kvar

sin rätt att bl.a. resa in i och uppehålla sig i Sverige.

Utskottet vill understryka vad utrikesutskottet anförde i sitt

betänkande 1988/89:UU19, nämligen vikten av att en generös och

solidarisk svensk flyktingpolitik skall upprätthållas, både vad

gäller prövning av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande

överföring till Sverige av flyktingarna inom ramen för vår

flyktingkvot. Enligt utrikesutskottet är det därför viktigt att

vi breddar och fördjupar samarbetet på detta område.

Utrikesutskottet anförde vidare att det även är mycket viktigt

att den successiva avvecklingen av EGs inre gränskontroller, som

kommer att ske, inte leder till inskränkningar i den nordiska

passfriheten.

Socialförsäkringsutskottet anser att något ytterligare

uttalande från riksdagens sida med anledning av motion U532

yrkandena 1 och 3 inte är påkallat.

Stockholm den 23 oktober 1990

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande:

Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Sigge

Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit

Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s),

Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c),

Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm

(s), Christina Pettersson (s) och Bertil Persson (m).

Avvikande mening

Margó Ingvardsson (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar med

"EG-systemet" och slutar med "och 8." bort ha följande lydelse:

Enligt EGs principer får ett EG-lands nationella lagstiftning

inte göra skillnad på försäkrade beroende på medborgarskap om de

är medborgare i något EG-land. För att uppfylla denna princip

måste förändringar göras i kvalifikationsvillkoren för svensk

folkpension. Enligt utskottets mening kan det inte accepteras

att en svensk medborgare, som bott utomlands under hela eller

delar av sin yrkesverksamma tid men som vid pensioneringen

flyttar hem till Sverige, inte får full folkpension. Utskottet

anser därför att folkpensionen måste förbli en medborgerlig

grundrättighet för alla svenska medborgare, och detta bör med

bifall till motion U521 yrkande 7 ges regeringen till känna.

Utskottet kan inte heller acceptera en försämring av det svenska

socialförsäkringssystemet i övrigt utan anser i likhet med

motionärerna i motion U521 yrkande 8 att principen om en

generell socialförsäkring fortfarande skall gälla. Även detta

bör ges regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "är påkallat." bort ha följande

lydelse:

För att EG skall kunna upprätta en gemensam yttre gräns måste

EG-länderna komma överens om gemensamma visumkrav. Utskottet

anser emellertid att Sverige även vid ett närmande till EG skall

behålla sin frihet att självt bestämma över sin visumpolitik.

Viktigt är även att nordiska medborgare liksom i dag skall ha

rätt att resa in i och uppehålla sig i Sverige. Det anförda bör

riksdagen med bifall till motion U532 yrkandena 1 och 3 ge

regeringen till känna.

Socialutskottets yttrande

1990/91:SoU1y

Bilaga 4

EG

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett berörda utskott tillfälle att

yttra sig över följande motioner om EG: 1989/90:Fi207 yrkande 5,

U501, U502 yrkande 1, U503 yrkandena 1--6, U504, U506, U509,

U510, U511, U512, U513, U515, U516, U518 yrkandena 1, 2 och

6--13, U519 yrkandena 1--5, 7 och 8, U520, U521, U522, U523,

U529, U530, U531, U532, U533, U541, U542 yrkandena 1, 2 och

4--13, U544, U546, U547 yrkandena 1, 2 och 4, U548, U549, U550

yrkande 1, U552, U554 och U657 yrkande 1.

Socialutskottet begränsar sitt yttrande till motionerna U503,

U512, U515 yrkande 7, U521 yrkandena 1, 4 och 6, U530, U541,

U542 yrkande 6, U544, U546 och U549.

Socialpolitiken i stort

I motion U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att

riksdagen ger regeringen till känna att de i motionen citerade,

negativa verkningarna som enligt regeringens årsrapport om det

europeiska samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen

inte är ett pris som Sverige är berett att betala för

EG-anpassningen (yrkande 1).

Enligt motionärerna medger regeringen i årsrapporten

Sverige--EFTA--EG 1988 att "den inre marknadsprocessen" leder

till bl.a. ökad nyfattigdom och ökade regionala skillnader.

Svårigheterna att ge EG en social dimension kan enligt

motionärerna inte skyllas på enstaka bromsare utan problemet

ligger djupare i EGs och den inre marknadens grundstruktur.

I motion U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär att denna till EG-kommissionen,

EG-parlamentet och EGs ministerråd framför att Sverige inte kan

godta försämringar bl.a. när det gäller den generella

välfärdspolitiken. Sverige har enligt motionärerna i

EG--EFTA-förhandlingarna när det gäller undantag haft en

exempellös låg profil (yrkande 7).

I motion U503 av av Carl Bildt m.fl. (m) redovisas

moderata samlingspartiets syn på socialpolitikens utveckling vid

ett kommande EG-samarbete. Motionen innehåller dock inget

yrkande som faller inom socialutskottets ansvarsområde.

Motionärerna framhåller bl.a. följande:

Hittills har de sociala frågorna inte ingått i EG-samarbetet.

Att EG nu håller på att skapa en social dimension innebär inte

att sociallagstiftningen kommer att bli likformig. Varje land

kommer även i framtiden att kunna avgöra de sociala förmånernas

utformning inom ramen för de minimiregler som nu samlas i en

social stadga.

Dessa minimiregler kan påskynda utbyggnaden av sociala

förmåner i Medelhavsländerna. För Sveriges del kommer en

framtida social stadga knappast att innebära några höjda krav.

Motståndare till europeisk integration hävdar ofta att svensk

socialpolitik skulle försämras om Sverige deltar i

integrationsarbetet. Det är fel. EG-samarbetet har inskränkts

till att tillse att reglerna är sådana att det inte

diskriminerar invånare från ett annat EG-land. För övrigt står

Sverige inte alls i någon särställning beträffande sociala

förmåner -- flera länder i Västeuropa erbjuder sina invånare ett

motsvarande och ibland bättre skydd.

I utrikesdepartementets årsbok Sverige--EFTA--EG 1988 som

åberopas av motionärerna i motion U521 sägs bl.a. följande (s.

109).

Redan i Romtraktaten finns inskrivet att den ekonomiska

utvecklingen skall leda till förbättrade sociala villkor. För

att inte förvärra de regionala skillnaderna, arbetslösheten,

ojämlikheten mellan könen och den nya fattigdomen när den inre

marknadsprocessen påskyndas genom företagssammanslagningar,

jordbruksnedläggningar och övrig strukturomvandling krävs

dämpande sociala åtgärder på kortare sikt. Insikten finns om att

de rikare länderna inte kan fortsätta att vara rika om de

fattigare inte hjälps till en högre nivå. Socialpolitikens

hörnstenar är alltså åtgärder mot arbetslösheten, stimulans åt

vissa kategoriers rörlighet, regionalutjämning med hjälp av

strukturfonderna, utbildning och solidaritet med mindre gynnade

grupper samt inflytande för anställda och bättre tillvaratagande

av "den sociala dialogen" mellan arbetsmarknadens parter och

kommissionen.

I årsboken Sverige--EFTA--EG 1989 sägs bl.a. följande om

behandlingen inom EG av frågan om den sociala dimensionen (s. 24

f.).

Vikten av att den sociala utvecklingen sker i takt med den

ekonomiska utvecklingen och den inre marknadens framväxt har

många gånger framhållits av kommissionspresidenten Delors. EG:s

stats- och regeringschefer har vid sina möten såväl under 1988

som 1989 givit uttryck för samma inställning. Den "sociala

dimensionen" av den inre marknaden är ett vittomfattande begrepp

som flitigt debatterats under 1989, och den som fått en mer

konkret innebörd genom arbetet med att utforma en "social

stadga" på EG-nivå. EG:s ekonomiska och sociala kommitté -- som,

på uppdrag av Jacques Delors, i februari 1989 presenterade sina

förslag till vad en sådan stadga skulle innehålla -- liksom

Europaparlamentet och i hög grad ETUC och UNICEF, har under det

gångna året aktivt deltagit i diskussionerna om den sociala

dimensionen och framfört synpunkter på kommissionens arbete med

den sociala stadgan.

Storbritannien, som hela tiden ställt sig avvisande till idén

om en social stadga på EG-nivå, kunde inte förmås att acceptera

det utarbetade förslaget, trots ihärdiga ansträngningar från

kommissionens och det franska ordförandeskapets sida under

hösten 1989.

Således var det stats- och regeringscheferna i elva

medlemsländer som vid Europeiska rådets möte i Strasbourg 8--9

december antog en "EG:s sociala stadga", eller -- med den

fullständiga titeln -- "den Europeiska gemenskapens stadga om

grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare".

Stadgan, som antogs i form av en "högtidlig deklaration", är

inte något juridiskt bindande dokument utan mer ett politiskt

instrument som innebär "moraliska förpliktelser" för

medlemsländerna att se till att de grundläggande sociala

rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive land.

Samtidigt ger stadgan en uppmaning till, och stöd för

kommissionen att -- inom sitt kompetensområde -- lägga fram

erforderliga förslag till direktiv, rekommendationer och andra

instrument för implementeringen av den sociala stadgan.

Kommissionen hade också, redan innan stadgan antogs,

presenterat sitt handlingsprogram för implementeringen av den

sociala stadgan. Handlingsprogrammet upptar ett antal förslag

till åtgärder som avses presenteras 1990--92, och som

kommissionen ser som nödvändiga för att garantera tillämpningen

av viktiga, grundläggande rättigheter som omfattas av den

sociala stadgan, och härigenom utveckla den sociala dimensionen

av den inre marknaden.

Den mycket viktiga roll arbetsmarknadens parter har när det

gäller denna utveckling framhålls i programmet.

De i handlingsprogrammet föreslagna åtgärderna grupperas inom

13 områden, bl.a. förbättring av levnads- och arbetsvillkor,

social trygghet, äldre personer och handikappade.

För närvarande genomförs åtgärderna i handlingsprogrammet.

När det gäller Sveriges och EFTAs behandling av dessa frågor,

vilket berörs i motion U515, sägs i årsboken för 1989 bl.a.

följande (s. 109):

I de riktlinjer riksdagen fastställt för Sveriges fortsatta

medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet framhålls det

att Sverige skall verka för att den sociala dimensionen ges en

ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet.

Den sociala dimensionen är ett mycket vittomfattande begrepp

som berör flera departements och arbetsgruppers ansvarsområden.

I syfte att inför de kommande förhandlingarna ta ett samlat

grepp om de frågor som ryms inom den sociala dimensionen har en

särskild statssekreterargrupp inrättats (februari 1990) för

dessa frågor med representanter för andra berörda departement.

Inom -- och i samråd mellan -- berörda departement planeras

nu nationella seminarier för ett informations- och åsiktsutbyte

kring olika ämnen inom den sociala dimensionens område.

Inom ramen för Oslo/Bryssel-processen har under 1989

EFTA-länderna gemensamt deklarerat -- först vid toppmötet i Oslo

och därefter inom ramen för den arbetsgrupp (WG IV) som

behandlar "angränsande politikområden" -- att ett utvidgat

ekonomiskt samarbete måste åtföljas av framsteg avseende den

sociala dimensionen, som skall uppnås i samarbete med

arbetsmarknadens parter. EFTA-länderna har här också uttryckt

sin ambition att aktivt bidra till utvecklingen av den sociala

dimensionen av det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Vid WG IV:s möte den 7 december 1989 beslöts -- på svenskt

förslag -- att sammankalla en ny ad hoc-grupp med EFTA-experter

på "social policy"-området. Denna grupp har -- i likhet med en

rad andra, existerande expertgrupper på olika områden -- fått i

uppgift att bistå WG IV inför de kommande förhandlingarna.

Den nya expertgruppen, som höll sitt första möte i januari

1990, har i ett första skede sökt identifiera "relevant acquis"

i form av fördragsbestämmelser, existerande och föreslagna

EG-direktiv, institutioner, kommittéer, programverksamhet m.m.

som bör beaktas inför förhandlingarna. Även hälsopolitiska

"acquis" behandlas i den aktuella gruppen.

På den sociala dimensionens område torde det i stor

utsträckning bli fråga om att genom olika former av samarbete --

i programverksamhet, informations- och erfarenhetsutbyte m.m. --

främja en ur social synvinkel positiv utveckling i det

europeiska samarbetet.

Av stor vikt är också att finna lämpliga former för

EFTA-ländernas anknytning till viktiga kommittéer och andra

organ, i syfte att skapa goda förutsättningar för EFTA-ländernas

aktiva medverkan i utvecklingen av den sociala dimensionen i ett

framtida EES.

Den ekonomiska och sociala undergruppen till EFTAs

rådgivande kommitté färdigställde hösten 1989 en rapport om

den sociala dimensionen av EES.

Ett gemensamt EFTA/EG-seminarium om den sociala dimensionen

har anordnats den 18 och 19 oktober 1990.

Utrikesutskottet anförde i sitt betänkande 1988/89:UU19

följande om de sociala frågorna inom EG med anledning av två

motionsyrkanden.

De sociala frågorna har ägnats ökad uppmärksamhet av

EG-organen under senare år. En starkt bidragande orsak härtill

är att kampen mot den höga arbetslösheten framstått som alltmer

angelägen. I september 1988 presenterade kommissionen en rapport

om den inre marknadens sociala dimension -- ett slags vitbok på

det sociala området. De åtgärder som föreslås i den saknar

emellertid en fast tidsplan. Rapporten omfattar en rad skilda

områden: sysselsättning, de sociala aspekterna av den fria

rörligheten för personer, jämställdhetsfrågor,

utbildningsfrågor.

EG har alltså ännu inte någon gemensam socialpolitik men

ambitionerna finns att i gemenskapsarbetet få med allt fler av

de sociala frågorna. Gemenskapens sociala och ekonomiska råd har

fått i uppdrag att framlägga idéer om vad en "social stadga" för

EG skulle kunna innehålla.

Utskottet delar uppfattningen i motion U561 (c) att det är

viktigt att Sverige nära följer utvecklingen på de områden som

sammanfattas under uttrycket "den sociala dimensionen". Som

framhålls i motionen måste en utgångspunkt vara att vi i vårt

samarbete med de västeuropeiska länderna slår vakt om det vi

uppnått på det sociala området i vid bemärkelse. Sverige bör

enligt utskottets bedömning kunna påräkna stöd inom EG för denna

föresats. Det är även de västeuropeiska ländernas uppfattning

att integrationsarbetet syftar till att skapa ett tryggare

samhälle för Västeuropas medborgare.

Härmed ansågs motionsyrkandena besvarade.

Med anledning av två andra motionsyrkanden anförde

utrikesutskottet följande.

De socialpolitiska frågorna omfattas liksom andra områden av

regeringens breda översyn av våra relationer till EG. Häri ingår

också EG-samarbetets potentiella inverkan på de sociala förmåner

för pensionärer, barnfamiljer, sjuka och handikappade. Utskottet

ser emellertid inga skäl till att regeringen inom ramen för

denna översyn också skulle ompröva grunderna för den svenska

socialpolitiken, vilket tycks vara innebörden av motion U565

(m).

I likhet med socialutskottet avstyrkte utrikesutskottet det

sistnämnda yrkandet medan det andra fick anses besvarat.

Socialutskottet konstaterar att lagstiftningen inom EG på det

sociala området har mycket begränsad omfattning och att någon

ändring för närvarande inte kan förutses. EG har ingen gemensam

socialpolitik.

De sociala frågorna har dock under senare tid ägnats ökad

upmärksamhet inom EG. Detta har bl.a. resulterat i "EG:s sociala

stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare",

ett icke bindande dokument som antagits av elva av

medlemsländerna. Vidare har EG antagit ett handlingsprogram för

tillämpning av den sociala stadgan innehållande ett antal

förslag till åtgärder, som nu enligt uppgift genomförs.

Från regeringens sida har vid upprepade tillfällen framförts

bl.a. av statsministern i riksdagen att social nedrustning är

ett pris som vi i förhandlingarna med EG inte är beredda att

betala.

Det bör i sammanhanget nämnas att Sverige liksom de flesta

EFTA-länderna och flertalet EG-länder i större eller mindre

omfattning anslutit sig till Europarådets sociala stadga som är

bindande och garanterar ett flertal grundläggande sociala

rättigheter.

Utskottet anser det angeläget att Sverige nära följer

utvecklingen inom EG när det gäller frågor om den sociala

välfärden. En självklar utgångspunkt måste vara att Sverige i

kontakterna med EG med kraft slår vakt om de resultat som

uppnåtts på det sociala området i vid bemärkelse. Det är också

viktigt att Sverige i den utsträckning det är möjligt deltar i

projekt och arbetsgrupper m.m. på detta område inom EG. Några

sådana initiativ som begärs i motionerna U521 (mp) yrkande 1 och

U515 (vpk) yrkande 7 behövs inte enligt utskottet, som föreslår

att motionerna avslås.

Handikappolitik

I motion 1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som

anförts om handikappfrågornas betydelse i Sveriges förhandlingar

med EG. (Motiveringen finns i motion 1989/90:So296).

Motionärerna framhåller bl.a. att Sverige sett i ett europeiskt

perspektiv har kommit relativt långt när det gäller stödet till

människor med handikapp. I Sverige har samhället ett ansvar, och

de handikappade är inte hänvisade till frivillig- och

välgörenhetsorganisationer för att klara sitt dagliga liv.

Samhällets ansvar för handikappade får inte uttunnas vid ett

närmare till EG.

Av årsböckerna Sverige--EFTA--EG 1988 och 1989 framgår bl.a.:

Inom EG finns ett program för att främja social och ekonomisk

integration, det s.k. HELIOS-programmet (Handicapped People in

the European Community Living Independently in an Open Society)

som omfattar åren 1988--1991. Det skall bidra till att de

handikappade integreras socialt och ekonomiskt. Ungefär 10 % av

EGs befolkning, eller ca 30 miljoner människor, beräknas ha ett

handikapp. 1988--1991 har omkring 150 milj.kr. avsatts för att

intensifiera samarbetet med näringslivet i olika EG-länder. Det

finns en oro för att de handikappades situation kan komma att

förvärras under tider med stor arbetslöshet. Arbetet på EG-nivå

skall leda fram till ett förslag från kommissionen. De

handikappade och deras familjer skall ges tillfälle att yttra

sig i två rådgivande organ till kommissionen. Lokala och

nationella ansträngningar skall förhoppningsvis inspireras av

HELIOS-programmet. Ett andra handikapprogram aviseras i det nya

sociala programmet, HELIOS II för 1992--1996. Ett

direktivförslag för åtgärder för de motoriskt handikappade avses

även utarbetas inom ramen för det nya sociala programmet.

Avsikten är att ge de handikappade förutsättningar för att kunna

skaffa sig både yrkesutbildning och arbete. Sverige har under de

gångna åren haft vissa informella kontakter med

HELIOS-programmets sekretariat.

Utskottet delar motionärernas inställning att samhällets

ansvar för handikappade inte får uttunnas vid ett närmare

samarbete med EG. Sverige bör också så långt det är möjligt

medverka i EGs program för social och ekonomisk integration för

handikappade (HELIOS). Något sådant initiativ som motionärerna

begär behövs inte enligt utskottet, som föreslår att motion U530

(c) avslås.

Alkoholpolitik

I flera motioner tas olika alkoholfrågor upp, främst pris- och

skattefrågor. Vissa motioner faller inom skatteutskottets

beredningsområde. Socialutskottet behandlar dock samtliga

motioner med hänsyn till utskottets ansvar för alkoholpolitiken

i stort.

I motion 1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om att

alkoholpolitiken skall undantas från EG-förhandlingarna.

Inom EG-länderna är alkoholpolitiken dåligt utvecklad,

framhåller motionärerna. Inget land har tagit några större

initiativ för allmänna begränsningar av alkoholkonsumtionen.

Danmark och Irland utgör undantag. Båda länderna har relativt

höga priser, dock mera betingade av ekonomiska intressen än av

alkoholpolitiska strävanden.

Den omfattande gränshandel som i dag förekommer mellan Danmark

och Västtyskland ger enligt motionärerna en tydlig bild av att

det är omöjligt att på sikt, för ett land som tillhör EG,

tillämpa en avsevärt annorlunda prissättning på alkohol än de

andra medlemsländerna. Särskilt om man betänker att all

gränskontroll skall upphöra efter 1993.

Den svenska alkoholpolitiken är enligt motionärerna i fara och

de svenska EG-förhandlarna måste bli medvetna om detta. En

kraftfull markering från riksdagens sida om att alkoholpolitiken

skall undantas från integrationsförhandlingarna är därför

nödvändig.

I motion 1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige

inte kommer att anpassa sig till någon gemensam

alkoholskattesats tillsammans med EG (yrkande 4).

EG-anpassning innebär enligt motionärerna i princip utjämning

av alkoholbeskattningen. I dag skiftar den väldigt mellan olika

EG-länder. EG-kommissionen har enligt motionärerna föreslagit en

utjämning så att priserna skulle öka i lågprisländerna och

sjunka i högprisländer. EG-parlamentet har enligt motionärerna

uttryckligen beslutat att vinkonsumtionen bör öka i de

icke-vinproducerande EG-länderna. EG-domstolen har beslutat att

icke-vinproducerande länder inte får beskatta vin högre än öl.

Motionärerna frågar sig hur det då i praktiken skall vara

möjligt för t.ex. Sverige att efter en EG-anpassning värja sig

mot en flod av billigt importvin. Hur skall Sverige då kunna

uppnå målsättningen att minska alkoholkonsumtionen i enlighet

med WHOs mål med 25 % till år 2005?

I motion 1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som

anförts om alkoholfrågan i diskussionen kring ett närmande till

EG. Ett medlemskap skulle enligt motionären kunna få förödande

konsekvenser för folkhälsan om vi inte kan bevara vår

handlingsfrihet på alkoholpolitikens område. Hittills har

regeringen enligt motionären haft en låg profil när det gäller

att lyfta fram de alkoholpolitiska frågorna i

integrationsarbetet. Alkoholfrågan bör tas in som en viktig del

i diskussionerna kring ett närmande till EG.

I motion 1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (båda

mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna dels att

den nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en anpassning

inte kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella inom

EG (yrkande 1), dels att den nu klart skall upplysa EG om

att Sverige inte kommer att ändra sin socialt motiverade

alkoholpolitik vid en anpassning till EG (yrkande 2).

Svensk solidarisk alkoholpolitik hotas av en EG-anpassning,

anför motionärerna. Den svenska EG-anpassningen kommer att

medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala problem.

Inom EG har man en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion. Man

strävar efter att öka den för att kunna klara den stora

vintillverkningen.

En svensk EG-anpassning innebär enligt motionärerna att

Sverige skall följa de principer som har fastlagts i EGs vitbok

§§ 13 och 58. Detta innebär att det kommer att bli kraftigt

sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige vid en

anpassning. Den svenska prisnivån skulle betraktas som ett

handelshinder eftersom den är och har till syfte att vara

konsumtionsdämpande. Regeringen måste göra en konsekvensanalys

av hur en EG-anpassning kommer att påverka prisbildningen när

det gäller alkoholhaltiga drycker, och vilka sociala och

statsfinansiella konsekvenser de lägre priserna på alkohol får.

I motion 1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

hemställs att riksdagen beslutar att den pågående

EG-harmoniseringen inte får leda till att skatterna på

alkoholhaltiga drycker sänks.

I motion 1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som

anförts om vikten av att de svenska alkoholpolitiska principerna

upprätthålls vid förhandlingar med EG. (Motiveringen finns i

motion 1989/90:So321.)

Ett närmande till EG kan enligt motionärerna innebära att

alkoholbeskattningen måste harmoniseras. Inom EG försöker man

harmonisera de olika skatterna länderna emellan. Detta skulle

för Sveriges del kunna leda till en kraftig sänkning av våra

dryckesskatter. Detta skulle medföra en kraftig höjning av

alkoholkonsumtionen som i sin tur torde leda till ett större

antal alkoholbetingade skador. I de kommande förhandlingarna med

EG är det väsentligt att de svenska alkoholpolitiska principerna

upprätthålls.

I sitt yttrande till utrikesutskottet med anledning av

proposition 1987/88:66 Sverige och den västeuropeiska

integrationen (SoU 1987/88:5y) anförde socialutskottet

bl.a. följande.

Riksdagens alkoholpolitiska beslut år 1977 innebär bl.a. att

prismekanismen bör utnyttjas som ett aktivt alkoholpolitiskt

instrument. Enligt dessa riktlinjer måste därför priserna på

alkoholdrycker vara höga och minst följa med i den allmänna

prisutvecklingen. Utskottet förutsätter att integrationsarbetet

i förhållande till EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det

försvårar en effektiv svensk alkoholpolitik. Det sagda hindrar

självfallet inte ett internationellt samarbete på alkoholområdet

syftande till minskad konsumtion.

Skatteutskottet framhöll i sitt yttrande till

utrikesutskottet (SkU 1987/88:3y) följande.

När det gäller vissa punktskatter, som är utformade efter

andra utgångspunkter än rent statsfinansiella, skulle en

långtgående anpassning till EG-standard innebära problem.

Utskottet tänker närmast på de svenska skatterna på

alkoholdrycker som bl.a. har till syfte att bidra till en

dämpning av konsumtionen av dessa varor.

-- -- --

Enligt utskottet bör målet för ett svenskt deltagande i den

västeuropeiska integrationsprocessen vara att de sociala och

hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska politiken på

dessa områden inte försvagas.

Utrikesutskottet slutligen framhöll följande

(1987/88:UU24).

Utskottet instämmer i social- och skatteutskottens synpunkt

att de sociala och hälsomässiga strävanden som vägleder den

svenska skattepolitiken på alkoholens -- -- -- område inte bör

försvagas genom ett samarbete med EG. Enligt utskottets mening

bör det vara möjligt att få förståelse för dessa synpunkter i

kommande kontakter med EG, där det också finns en opinion som

alltmer uppmärksammar -- -- -- alkoholbrukets skadliga

verkningar. Utskottet kan emellertid inte förorda att alkohol-

-- -- --beskattningen redan i utgångsläget undantas från

integrationsarbetet.

Riksdagen följde utrikesutskottet.

I sitt yttrande våren 1989 till utrikesutskottet

1988/89:SoU4y framhöll socialutskottet följande.

Enligt uppgift kommer alkoholfrågorna att studeras ytterligare

i integrationsarbetet inom regeringskansliet.

Enligt vad utskottet inhämtat finns ingen gemensam

alkoholpolitik inom EG. Varje land driver sin egen politik utan

några begränsningar i form av direktiv e.d. på området. Något

hinder för ett land att bedriva en restriktiv alkoholpolitik

finns därför inte. När det gäller frågor om den indirekta

beskattningen är läget oförändrat sedan frågan behandlades av

riksdagen för ett år sedan.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i dessa frågor.

Utskottet förutsätter att integrationsarbetet i förhållande till

EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det försvårar en effektiv

svensk socialpolitik. Detta hindrar självfallet inte ett

internationellt samarbete på alkoholområdet, syftande till

minskad konsumtion.

Socialutskottet avstyrkte de då behandlade motionerna.

Utrikesutskottet ville i betänkandet 1988/89:UU19 till

vad socialutskottet anfört lägga att det inte heller finns någon

gemensam skattepolitik inom EG och att avgöranden på de av

vitbokens områden som gäller skattefrågor tills vidare inte

fattas med majoritetsbeslut. Utrikesutskottet anförde vidare:

Strävan torde dock vara att efter hand nå fram till för

medlemsländerna gemensamma regler för punktskatter, inkl. skatt

på alkohol. Detta ändrar dock inte den svenska uppfattningen att

alkoholpolitikens syfte måste vara att bringa ned konsumtionen

av alkohol, bl.a. med hjälp av en verksam prispolitik. Som

framgår av regeringens redovisning av det svenska

integrationsarbetet avser Sverige att även inom ramen för ett

närmare samarbete med EG föra en självständig alkoholpolitik med

priset som ett viktigt instrument. Utskottet anser inte att det

nu finns anledning för riksdagen att ta närmare ställning till

de olika restriktioner som berörs i de föreliggande yrkandena.

Motionsyrkandena fick anses besvarade med hänvisning till vad

utrikesutskottet anfört om den svenska alkoholpolitiken.

Riksdagen följde utrikesutskottet.

Statsrådet Lindqvist svarade den 16 oktober 1990 på en

fråga i riksdagen om den svenska alkoholpolitiken och EG.

Statsrådet anslöt sig till vad utrikesutskottet anfört i

betänkandet UU 1987/88:24 och tillade därutöver följande:

Det är tre huvudområden som kan komma att omfattas av

diskussionerna mellan EG och EFTA när det gäller

alkoholpolitikens utformning. Det ena är punktskatterna, det

andra är gränshandeln och det tredje är monopolen.

När det gäller skatterna råder det utomordentliga svårigheter

inom EG att finna en gemensam linje för hur punktskatterna skall

utformas. Det man hittills har lyckats med inom EG är att bli

överens om att vissa miniminivåer skall finnas hos alla, vilket

lämnar öppet för länderna att gå uppåt i skattenivå om de så

vill.

Gränshandeln har över huvud taget ännu icke diskuterats, ännu

mindre utifrån ett alkoholpolitiskt perspektiv. Men den frågan

kommer säkert längre fram.

När det gäller monopolen har man från EG-kommissionens sida

krävt att en paragraf som motsvarar Romtraktatets 37 § om att

statsmonopol inte får innebära handelspolitisk diskriminering

skall tas upp till diskussion. Vi får räkna med att en

diskussion kommer kring de alkoholmonopol som finns. Här pågår

dels en intern utredning inom regeringskansliet, dels

diskussioner mellan de olika EFTA-medlemmarna för att finna en

gemensam linje. Några förhandlingar har ännu inte skett på den

punkten.

Socialutskottet konstaterar nu på nytt att det inte finns

någon gemensam alkoholpolitik inom EG och inte heller någon

gemensam skattepolitik. Diskussioner pågår dock om

skattepolitiken. Inget hindrar ett land från att bedriva en

restriktiv alkoholpolitik där t.ex. prismekanismen utnyttjas som

ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Utskottet vill kraftigt

understryka att integrationsarbetet från svensk sida inte får

bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.

Utskottet utgår från att regeringen noga bevakar denna fråga.

Några sådana initiativ som begärs i motionerna U512 (vpk), U521

(mp) yrkande 4, U541 (fp), U544 (mp), U546 (mp) och U549 (c)

behövs dock inte enligt utskottet, varför utskottet föreslår att

dessa motioner avslås.

Läkemedelspolitik

I motion 1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige

inte kommer att frånhända sig sin oinskränkta rätt att självt

fatta beslut om läkemedelsfrågor utan att dessa underställs EG

eller annat överstatligt organ (yrkande 6).

Socialstyrelsens analys av EG-anpassningens inverkan på

läkemedelspolitiken (Sverige och EG, läkemedelsfrågor,

jämförelse mellan EG-regler och svenska bestämmelser,

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning, 1989-02-03) visar enligt

motionärerna bl.a. följande:

Enligt EG får "s.k. behovsparagraf inte förekomma i nationell

läkemedelslagstiftning". Om man alltså i Sverige skulle vilja

stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på att

tillverkaren måste visa att det finns ett otillfredsställt

medicinskt behov, blir det inte möjligt på grund av EG-reglerna.

Om den svenska läkemedelsindustrin inte skall bli

diskriminerad på EG-marknaden måste Sverige bli fullvärdig

medlem i EGs organ för gemensam läkemedelskontroll, CPMP. Om så

sker kommer självständig svensk läkemedelskontroll inte att vara

möjlig.

EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad

import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit

godkända. Motsvarande är inte tillåtet i Sverige.

"Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få

konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen av negativ

art, då identitet med det ursprungligen godkända läkemedlet ej

kan garanteras", konstaterar socialstyrelsen.

"En principiell skillnad mellan EG:s krav och de svenska

gäller synen på kombinationsprodukter. EG ställer inte samma

strikta krav som Sverige."

EGs regler betyder också att "de svenska särreglerna för

naturmedel för injektion och övriga naturmedel måste upphöra".

En genomgång av EGs olika direktiv på läkemedelskontrollens

område har som framgår av motionen skett inom socialstyrelsens

läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket) inför de kommande

EG/EFTA-förhandlingarna. EFTA-länderna har utsett observatörer

som från årsskiftet deltar i EGs arbetsgrupper inom

läkemedelsområdet.

Socialutskottet behandlade i sitt yttrande våren 1989 till

utrikesutskottet 1988/89:SoU4y en motion om att

läkemedelskontroll och läkemedelspolitik skulle undantas från

EG-anpassning. Socialutskottet redogjorde i yttrandet för den

utveckling inom dessa områden som skett bl.a. inom EG och EFTA.

Utskottet anförde vidare:

Utskottet har inhämtat att svensk läkemedelsindustri vid

upprepade tillfällen har framhållit behovet av en harmonisering

av de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s med hänsyn till

den svenska läkemedelsexporten.

Vidare har inhämtats att en genomgång av EG:s olika direktiv

m.m. på detta område gjorts inom socialstyrelsens

läkemedelsavdelning. Den allmänna uppfattning inom avdelningen

är att skillnaderna mellan EG:s regler på läkemedelsområdet och

motsvarande svenska bestämmelser sakligt sett inte är stora. En

ytterligare svensk harmonisering skulle inte medföra att kraven

på läkemedel i Sverige generellt skulle minska.

Diskussioner pågår sedan en tid, på svenskt initiativ, mellan

EFTA-länderna om hur ett närmare samarbete med EG borde läggas

upp. EG har också under hand visat intresse för diskussioner med

EFTA i läkemedelsfrågor.

Såvitt nu kan bedömas innebär en harmonisering av de svenska

läkemedelsbestämmelserna med EG:s ingen nackdel för den svenska

läkemedelskontrollen. Däremot finns det skäl anta att en

ytterligare harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna

med EG:s skulle vara till fördel för den svenska

läkemedelsindustrins möjligheter att exportera läkemedel till

EG-länderna.

Utskottet kunde inte förorda att läkemedelskontrollen och

läkemedelspolitiken undantogs från en EG-anpassning och föreslog

därför att motionen avslogs. Även utrikesutskottet avstyrkte

motionen (1988/89:UU19). Riksdagen följde utrikesutskottet.

Socialutskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om

harmoniseringen när det gäller läkemedelslagstiftningen och

föreslår därmed att motion U521 (mp) yrkande 6 avslås.

Barnsäkerhetsfrågor

I motion 1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att de

skillnader i bl.a. barnsäkerhet mellan EG och Sverige som

påtalats av energiverkschefen och konsumentverket inte får

utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade

skärpningar försenas (yrkande 6).

Som exempel på normer för konsumentprodukter som kan komma att

försämras nämner motionärerna normer om yttertemperatur på

ugnsluckor, centrifuger på tvättmaskiner och värmeelement i

daghem. Enligt motionärerna kan svenska säkerhetskrav bli

nedröstade i EGs organ genom majoritetsbeslut.

En redogörelse för arbetet inom EG med barnsäkerhetsfrågorna

finns i Fakta Europa -- Konsumenterna i ett nytt Europa -- En

jämförelse mellan Sveriges och EG:s regler på konsumentområdet,

UD Stockholm 1990 (s. 28 och 29).

I sitt yttrande till utrikesutskottet våren 1989

(1988/89:SoU4y) redogjorde socialutskottet med anledning

av en liknande motion för utvecklingen inom EG och inom det

nordiska samarbetet på området. Utskottet citerade också ett

frågesvar av statsrådet Wallström i riksdagen den 16 mars 1989.

Statsrådet anförde i sitt svar bl.a. följande.

De nordiska konsumentministrarna uttalade för ett år sedan att

anpassningen till EG:s inre marknad inte bör medföra en sänkning

av den nuvarande höga nordiska nivån i konsumentskyddet. I den

mån säkerhetskraven för konsumentprodukter fastställs på

europeisk nivå är det därför angeläget att Sverige deltar i

arbetet. Detta gör vi både genom överläggningar med

EG-kommissionen och genom deltagande i det europeiska

standardiseringsarbetet. Till detta har vi anslagit nya resurser

och vet redan att sådant arbete kan medföra att svenska

säkerhetssynpunkter vinner gehör.

Samtidigt måste sägas att det inte är givet att Sverige på

alla områden som rör konsumentprodukter har de bäst genomtänkta

säkerhetsnormerna. Frågan om en anpassning av svenska

konsumentskyddsbestämmelser får därför prövas från fall till

fall.

Som ett exempel på att Sverige varit med och drivit på

utvecklingen pekade statsrådet på frågan om säkerheten när det

gäller leksaker.

Socialutskottet, som delade inställningen i frågesvaret såvitt

rör barnsäkerhetsarbetet, föreslog att den då behandlade

motionen skulle avslås.

Även lagutskottet yttrade sig över motionen

(1988/89:LU4y).

Utrikesutskottet instämde i betänkandet 1988/89:UU19 i

vikten av att Sverige engagerar sig i det västeuropeiska

samarbetet på konsumentskyddsområdet. Även i övrigt anslöt sig

utskottet till vad som anförts av lag- och socialutskotten.

Riksdagen följde utrikesutskottet.

Statsrådet Wallström erinrade i ett frågesvar i riksdagen den

7 november 1989 om produktsäkerhetsnormer vid anpassning till EG

om riksdagens uttalande och tillade:

Regeringen har i linje med detta som ett viktigt förbehåll i

de diskussioner som nu pågår fört fram att de säkerhetskrav och

nivåer som har uppnåtts på olika områden inte skall behöva

sänkas.

Vi har ett bra konsumentskydd i Sverige, och det skall vi

värna, men det är inte alltid så att vi har de bästa reglerna. I

vissa fall råder en strängare ordning inom EG. Det kan också

handla om att vi har samma mål som EG men att vi arbetar med

olika medel.

Det går ännu inte att dra några generella slutsatser om hur en

harmonisering av reglerna kommer att påverka den svenska

produktsäkerheten. Givetvis kan den föranleda lagändringar. Det

är riksdagens sak att ta ställning till sådana.

Det är inte bara de gällande EG-direktiven som är intressanta

i detta sammanhang utan också de planerade. Vi eftersträvar

tidig information och erfarenhetsutbyte om nya EG-regler. På

konsumentområdet har kontakter etablerats med EG-kommissionen

och olika EFTA-expertgrupper. Vi kan också från svensk sida

påverka produktsäkerhetsregler, eftersom vi som fullvärdiga

medlemmar redan deltar i de europeiska

standardiseringsorganisationernas arbete.

Statsrådet betraktade inte EG-harmoniseringen på

konsumentområdet som något stort problem.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och föreslår att

motion U542 (mp) yrkande 6 avslås.

Stockholm den 25 oktober 1990

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita

Persson (s), Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Per

Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s),

Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Jan

Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Göran Engström (c) och

Paul Ciszuk (mp).

Avvikande meningar

1. Socialpolitiken i stort

Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista

stycket i avsnittet "Socialpolitiken i stort" i utskottets

yttrande bort ha följande lydelse:

Utskottet befarar att en EG-anpassning kommer att leda till

bl.a. en ökad nyfattigdom och ökade regionala skillnader.

Utskottet anser att Sverige inte kan godta att ett närmare

samarbete med EG leder till försämringar av den generella

välfärden. Regeringen måste till EG-komissionen, EG-parlamentet

och EGs ministerråd framföra detta.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges

regeringen till känna med anledning av motionerna U515 (vpk)

yrkande 7 och U521 (mp) yrkande 1.

2. Handikappolitik

Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser att sista stycket

i avsnittet "Handikappolitik" i utskottets yttrande bort ha

följande lydelse:

Sett i ett europeiskt perspektiv har Sverige kommit relativt

långt när det gäller stödet till människor med handikapp.

Samhället har ett ansvar, och de handikappade är inte hänvisade

till frivillig- och välgörenhetsorganisationer för att klara

sitt dagliga liv. Utskottet anser att samhällets ansvar för

handikappade inte får uttunnas vid ett närmande till EG.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottet ges regeringen till

känna med anledning av motion U530 (c).

3. Alkoholpolitik

Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista

stycket i avsnittet "Alkoholpolitik" i utskottets yttrande bort

ha följande lydelse:

Inom EG har man en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion. En

svensk EG-anpassning kan innebära att det kommer att bli

kraftigt sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Den

svenska prisnivån skulle betraktas som ett handelshinder

eftersom den är och har till syfte att vara konsumtionsdämpande.

Den svenska EG-anpassningen kan då komma att medföra att Sverige

ställs inför allvarliga sociala problem, eftersom sänkta priser

på alkoholhaltiga drycker erfarenhetsmässigt leder till ökad

förbrukning och ett ökat antal alkoholister. Vår mångåriga och i

grunden accepterade alkoholpolitik riskerar att raseras vid en

anpassning till EG.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna U512 (vpk),

U521 (mp) yrkande 4, U541 (fp), U544 (mp), U546 (mp) och U549

(c) bör enligt utskottet ges regeringen till känna.

4. Läkemedelspolitik

Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista

stycket i avsnittet "Läkemedelspolitik" i utskottets yttrande

bort ha följande lydelse:

Utskottet befarar att en EG-anpassning av

läkemedelslagstiftningen leder till att Sverige förlorar sitt

självbestämmande i läkemedelsfrågor. En analys av

socialstyrelsens läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket)

av EG-anpassningens inverkan på läkemedelspolitiken visar bl.a.

följande:

Enligt EG får "s.k. behovsparagrafer inte förekomma i

nationell läkemedelslagstiftning". Det blir omöjligt för Sverige

att stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på

tillverkaren så att denne för att få registrering måste visa att

det finns ett otillfredsställt medicinskt behov av läkemedlet.

EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad

import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit

godkända. Parallellimport är inte tillåten i Sverige.

Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få negativa

konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen eftersom

identiteten med det ursprungligen godkända läkemedlet inte kan

garanteras.

EG ställer inte heller samma strikta krav som Sverige när det

gäller kombinationsprodukter.

Utskottet anser att Sverige vid ett närmande till EG inte får

frånhända sig rätten att självt fatta beslut i läkemedelsfrågor.

Vad utskottet anfört med anledning av motion U521 (mp) yrkande 6

bör enligt utskottet ges regeringen till känna.

5. Barnsäkerhetsfrågor

Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista

stycket i avsnittet "Läkemedelsfrågor" i utskottets yttrande

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav

på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a.

yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner

och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en

försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska

säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av

de svenska kraven.

Vad utskottet anfört med anledning av motion U542 (mp) yrkande

6 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.

Kulturutskottets yttrande

1990/91:KrU1y

Bilaga 5

Vissa EG-frågor

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att yttra sig över ett antal motioner

som avser ett stort antal EG-frågor. Motionerna har väckts under

allmänna motionstiden 1990.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över motionerna,

såvitt de rör kultur- och och massmediefrågor, nämligen

motionerna 1989/90:U509, U518 yrkande 12 och U522 yrkande 5.

Utskottet

Kultur

Företrädare för moderata samlingspartiet tar i motion U509 upp

Sveriges deltagande i kultursamarbetet inom de Europiska

gemenskaperna (EG). I den motivering som motionärerna lämnar i

motion Kr256 påpekas att EG-kommissionen år 1987 antog ett

program med riktlinjer för kultursamarbetet fram t.o.m. 1992 och

att arbetet på att utforma ett program för tiden därefter har

påbörjats.

Motionärerna hävdar att för Sverige och svenska medborgare är

möjligheterna att komma i åtnjutande av det stipendiesystem som

inrättats för bl.a. översättning av litteratur och

filmproduktion nästan obefintliga. Särskilt svårt har det blivit

att upprätthålla vetenskapliga kontakter inom kulturområdet.

Sverige bör verka för att få delta i EGs kultursamarbete.

Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.

Inom EG finns kulturfrågorna inte inskrivna som ett område för

gemenskapspolitik vare sig i Romtraktaten eller i den europeiska

enhetsakten. I samband med besluten om att genomföra den inre

marknaden och behoven att därvid också definiera ett

"Medborgarnas Europa" antog EG-kommissionen det nämnda

programmet för kulturfrågor. I programmet anges fyra områden som

speciellt viktiga, nämligen bokutgivning och översättning,

sponsring, audiovisuella frågor och kulturutbildning. EGs

ministerråd har inrättat en särskild kulturkommitté för att

bereda, verkställa och följa upp arbetsprogrammet.

Inom EG har en rapport -- Culture and the European citizen in

the year 2000 -- utarbetats av en av kommissionen särskilt

tillsatt kommitté. I rapporten som överlämnades till

kommissionen i november 1989 föreslås en rad åtgärder på

kulturområdet. Kommissionen har ännu inte tagit ställning till

kommitténs förslag.

Riksdagens beslut våren 1988 om riktlinjerna för Sveriges

medverkan i den västeuropeiska integrationen har följts av ett

brett upplagt beredningsarbete inom regeringskansliet avseende

alla de områden som berörs av integrationsfrågan, nämligen fri

rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Inför de

pågående förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna rörande

ett avtal om ett strukturerat samarbete -- European Economic

Space (EES) -- har ett antal arbetsgrupper upprättats inom

regeringskansliet.

För kulturfrågor har en särskild arbetsgrupp -- arbetsgruppen

för kultur- och informationsutbyte med Europa (EKI) --

tillkallats. Arbetsgruppen -- i vilken ingår representanter för

bl.a. utrikesdepartementet och utbildningsdepartementet -- har

genom möten med företrädare för olika sektorer inom kulturlivet

sökt kartlägga hinder och möjligheter för ökat kulturutbyte med

Europa. Arbetsgruppen har i juni 1990 sammanträffat med

företrädare på tjänstemannaplanet för kommissionen och EGs

ministerråd för fortsatta diskussioner rörande möjligheterna för

kultur- och erfarenhetsutbyte i Europa. En fråga som

uppmärksammas är också hur EGs regelsystem kan komma att påverka

de svenska kulturpolitiska stödsystemen. Enligt vad utskottet

inhämtat är avsikten att en specialstudie av detta problem

skall genomföras inom utbildningsdepartementet.

I detta sammanhang kan även nämnas att inom Nordiska rådet

diskuteras EG och kulturen i ett nordiskt perspektiv och

möjligheterna för de nordiska länderna att spela en roll som

kulturnationer i framtidens Europa.

Utskottet konstaterar således att det från svensk sida pågår

ett omfattande arbete när det gäller att följa utvecklingen av

kulturfrågor inom EG och att skapa förutsättningar för att det

svenska kulturlivet skall kunna delta i de projekt som planläggs

inom EG.

Med hänvisning till vad som anförts finner utskottet att

motionärernas förslag om ett aktivt svenskt deltagande i

kulturarbetet i Europa i allt väsentligt överensstämmer med de

åtgärder som nu vidtas från regeringens sida. Någon

framställning från riksdagens sida är alltså inte nödvändig.

Utskottet förordar därför att motion U509 avstyrks.

I motion U518 (c) förordas att den svenska regeringen inom

ramen för ESK-processen skall verka för att en europeisk

kulturfond inrättas. Motionärerna anför bla följande.

I anslutning till "Kulturforum" i Budapest 1985, en konferens

inom ramen för ESK-processen, väcktes förslag om inrättande av

en europeisk kulturfond. Förslaget föranledde inga beslut. Det

förändrade läget i dag ger dock nya möjligheter att nå consensus

i frågan. Frågan om inrättande av en europeisk kulturfond för

att främja kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och

Nordamerika bör därför aktualiseras vid uppföljningskonferensen

i Wien under året.

Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), vars

första sammanträde ägde rum i Helsingfors år 1975, sammanträder

vart tredje år. Det senaste mötet mellan signatärmakterna på

toppnivå ägde rum i Wien hösten 1989, och nästa möte på toppnivå

skall alltså äga rum år 1992. Med hänsyn till utvecklingen under

1989 i Östeuropa skall dock ett särskilt toppmöte äga rum redan

den 21 november 1990 i Paris. En förberedande kommitté (Prep

Com) har sammanträtt under augusti och september 1990 i Wien för

att förbereda detta möte.

Den i motionen nämnda konferensen i Budapest 1985 avslutades

efter sex veckors diskussioner utan att enighet hade kunnat

uppnås om ett slutdokument. Som följd härav finns inga förslag

från denna kulturkonferens som senare möten inom ESK-processen

haft att ta ställning till. Enligt vad utskottet inhämtat har

förslag om inrättande av en europeisk kulturfond inte förts fram

i den fortsatta ESK-processen.

Utskottet har i det föregående redogjort för det arbete som

pågår inom EG för att stödja och utveckla kultursamarbetet i

Europa. Även inom Europarådet vidtas olika åtgärder för att

stärka den europeiska kulturen.

Utskottet gör följande bedömning. Resultatet av de pågående

EES-förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna kan självfallet

få stor betydelse för det framtida kulturella samarbetet i

Europa. Utskottet anser att det inte finns förutsättningar för

att medan förhandlingarna pågår bedöma lämpligheten av att en

sådan fond inrättas, som motionen synes syfta till, nämligen en

fond för kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och

Nordamerika. Med hänsyn härtill och då det i första hand får

ankomma på regeringen att inför den fortsatta ESK-processen

bedöma vilken inriktning krav på kulturområdet bör ha från

svensk sida avstyrker utskottet motion U518 yrkande 12.

Massmedieområdet

I motion U522 (mp) ifrågasätts uppläggningen av

EES-förhandlingarna. Motionärerna hävdar att från EFTA-ländernas

sida är beredvilligheten att anpassa sig till EG betydligt mer

långtgående än vad som öppet har medgivits. De åberopar en

hemlig promemoria från EFTA-sekretariatet från oktober 1989

enligt vilken EFTA skulle gå med på att "de nationella monopolen

skall anpassas till de krav som ställs av fri rörlighet för

varor och tjänster". Motionärerna anför att det inte tidigare

meddelats att t.ex. Sveriges Radio-TVs ställning skulle påverkas

av EG-anpassningen. Motionärerna vill att riksdagen skall begära

ett klarläggande av innehåll att förhandlingsmandatet ej

omfattar harmonisering av radio-TV-verksamheten.

Inledningsvis vill utskottet erinra om att

utbildningsministern i 1990 års budgetproposition (prop.

1989/90:100 bil. 10 s. 98) framhöll att den situation som kan

förutses inom massmedieområdet rymmer många möjligheter. Vi har

all anledning, sade han, att på olika sätt främja ett ökat

utbyte inom Norden och Europa. Vi bör emellertid också vara på

vår vakt mot utvecklingstendenser som om de får fortgå ohämmat

kan utgöra ett hot mot vår nationella identitet.

Utbildningsministern bedömde att det viktigaste är att komma

fram till en nationell politik inom främst det audiovisuella

området som tillåter oss att upprätthålla dagens höga

ambitionsnivå samtidigt som den tar hänsyn till att samarbetet

med andra länder bör intensifieras.

Han slog fast att målet för den svenska televisionen bör även

i fortsättningen vara att verka för yttrandefrihet, mångfald och

kvalitet. Det svenska språket och den svenska kulturens

ställning bör värnas, och det nationella TV-utbudet bör vara

tillgängligt i hela landet.

Förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna om EES-avtal

omfattar -- som nämnts i det föregående -- fyra områden och

bedrivs i fem olika arbetsgrupper. Massmediefrågorna

(audiovisuella tjänster) hör till området kapital och tjänster.

Utskottet -- som har anledning utgå från att förhandlingar från

svensk sida bedrivs utifrån det synsätt på massmediepolitiken

som ovan redovisats -- har inhämtat att de förhandlingar som

påbörjades i juni i år bedöms kunna avslutas i början av år

1991. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion U522 yrkande

5.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att på

massmedieområdet har samarbetssträvandena i Europa förra året

lett till betydelsefulla resultat. Den 5 maj 1989 öppnades

Europarådets konvention om gränsöverskridande television för

undertecknande. Konventionen har hitintills skrivits under av 13

medlemsstater, bland dem Sverige. Den 3 oktober 1989 antog EGs

ministerråd direktivet TV utan gränser, som vuxit fram i ett

komplicerat samspel med den nyssnämnda konventionen -- EGs

medlemmar formerar ju en majoritet inom Europarådet.

I månadsskiftet september-oktober 1989, slutligen, avhölls i

Paris på initiativ av Frankrikes president och EG-kommissionen

en konferens -- de s.k. assises audiovisuelles -- med deltagande

av såväl EG-staterna som övriga västeuropeiska stater samt vissa

öststater. Konferensen följs för närvarande upp med ett antal

konkreta samarbetsprojekt för att stärka den europeiska TV- och

filmproduktionen, det s.k. Audiovisuella Eureka. I sammanhanget

kan nämnas att Europarådet år 1989 inrättade en europeisk fond

för stöd till samproduktion och distribution av film --

EURIMAGES. Sverige blev medlem i fonden under år 1989.

Stockholm den 4 oktober 1990

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan

Hyttring (c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia

Pettersson (s), Leo Persson (s), Stina Gustavsson (c), Alexander