Bet. 1991/92:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1991/92:AU01

Medbestämmande och anställningsskydd m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

AU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 28 motioner från den allmänna

motionstiden vid föregående riksmöte. Motionerna rör

medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd,

förtroendemannalagen och lagen om styrelserepresentation för de

privatanställda. I motionerna redovisar moderata

samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centern sin syn på

behovet av förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Förslag till förändringar framförs också av vänsterpartiet och

miljöpartiet de gröna. Dessutom begärs i enskilda motioner mera

avgränsade förändringar på området.

Med hänvisning till att regeringen nyligen inlett ett

översynsarbete avseende medbestämmandelagen och den centrala

arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt och att någon åtgärd

från riksdagens sida därför inte kan anses behövlig avstyrks

samtliga parti- och kommittémotioner. Även övriga

motionsyrkanden avstyrks.

Socialdemokraterna har avgett reservationer i fråga om

motiveringen. En meningsyttring har avlämnats av vänsterpartiet.

Motionerna

1990/91:A208 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt

sammansatt kommitté tillkallas, med direktiv att genomföra en

total översyn av arbetsrättslagstiftningen, i enlighet med vad i

motionen anförts.

1990/91:A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att,

i anslutning till paragraf 7 i anställningsskyddslagen,

arbetsskada under inga omständigheter skall kunna godtas som

saklig grund för uppsägning av anställning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf355.

1990/91:A701 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om

anställningsskydd.

1990/91:A707 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring

av medbestämmandelagens förhandlingsregler i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om negativ föreningsrätt,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning mot organisationsklausuler,

4. att riksdagen beslutar att 6§ första och andra styckena

lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de

privatanställda får följande lydelse: Beslut om inrättande av

styrelserepresentation för de anställda fattas av lokal

arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i

förhållande till företaget och företräder minst hälften av de

anställda vid företaget eller av flera sådana

arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna omfattning.

Rör beslutet moderföretag fattas det av lokal

arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i

förhållande till företag inom koncernen och företräder mer än

hälften av koncernens anställda, eller av flera sådana

organisationer som tillsammans har denna omfattning.,

5. att riksdagen beslutar att 8§ andra stycket sista

meningen lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de

privatanställda får följande lydelse: Om andra sådana

organisationer företräder mer än en tjugondel av de

kollektivavtalsbundna arbetstagarna får dock de som företräder

det största antalet arbetstagare av dessa organisationer utse

vardera en suppleant.,

6. att riksdagen beslutar att följande mening läggs till sist

i 8§ tredje stycket lagen (1987:1245) om

styrelserepresentation för de privatanställda: Om andra sådana

organisationer företräder mer än en tjugondel av de

kollektivavtalsbundna arbetstagarna får dock de som företräder

det största antalet arbetstagare av dessa organisationer utse

vardera en suppleant.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om MBL inom offentlig sektor,

8. att riksdagen beslutar att 14§ andra stycket lagen

(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda får

följande lydelse: Är ett företags verksamhet av sådan natur

eller har sådant ändamål som avses i 2§ lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet, får

arbetstagarrepresentanterna inte delta i behandling av

fråga som rör verksamhetens mål och inriktning.,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande

av vetorättsreglerna i medbestämmandelagen i enlighet med vad i

motionen anförts,

10. att riksdagen beslutar att 15§ lagen (1987:1245) om

styrelserepresentation för de privatanställda får följande

lydelse: En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation som

bryter mot denna lag, arbetsgivarorganisation genom att

förhindra de anställda sin rätt till styrelserepresentation,

skall betala ersättning för den skada som uppkommer.

Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som

uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet

innebär. Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller

bortfalla helt. En arbetstagarorganisation kan dock inte med

stöd av denna lag kräva skadestånd av annan

arbetstagarorganisation.,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av de arbetsrättsliga

skadestånden,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring

av 60§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i

enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:A710 av Filip Fridolfsson m.fl. (m,fp,c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till

lagstadgad negativ föreningsrätt.

1990/91:A711 av Filip Fridolfsson m.fl. (m,fp,c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot

blockad av företag utan fackligt ansluten för dess vägran att

teckna avtal separat eller via arbetsgivarorganisation.

1990/91:A712 av Anna Horn af Rantzien och Lars Norberg (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att de fackliga organisationerna har rätt att utse ombud

för den yttre miljön.

1990/91:A716 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om facklig

vetorätt mot utflyttning av verksamhet till annat land,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning som ålägger svenska transnationella företag samt

utländska transnationella företag verksamma i Sverige att

bekosta de fackliga organisationernas samarbete inom koncernen.

1990/91:A718 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av lagstiftning om koncernfackligt samarbete över

nationsgränserna.

1990/91:A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om finansieringen av regionala fackliga

förtroendemän.

1990/91:A731 av Kenth Skårvik m.fl. (fp,m,c) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i 6§

lagen om anställningsskydd så att förlängning av

provanställningstiden medges i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:A733 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp,m,c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till

förtydligande av begreppet motpart i 45§ MBL i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1990/91:A734 av Siw Persson m.fl. (fp,m,c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tilläggsdirektiv till konkurrenskommittén

avseende konkurrensbegränsningar orsakade av

arbetsmarknadslagstiftningen.

1990/91:A737 av Erik Holmkvist m.fl. (m,fp,c) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana ändringar i

39§ medbestämmandelagen att arbetstagarorganisation inte ges

möjlighet att utestänga företag utan kollektivavtal/separatavtal

från att konkurrera om entreprenader på likvärdiga villkor.

1990/91:A739 av Kjell Johansson m.fl. (fp,m,c) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om

förbud mot blockad av enmansföretag för dess vägran att teckna

avtal separat eller via arbetsgivarorganisationen.

1990/91:A740 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av effekterna

av lagen om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i

lagen om anställningsskydd (1982:80) i syfte att åstadkomma

förenklingar,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

arbetstagarbegreppet i lagen (1982:80) om anställningsskydd i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

1§ lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i

motionen anförts angående utvidgning av de kategorier som är

undantagna i lagen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i

motionen anförts angående ändring av de s.k.

turordningsreglerna,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i

lagen om anställningsskydd (1982:80) i enlighet med vad i

motionen anförts om saklig grund för uppsägning,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i

lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i

motionen anförts angående permittering,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i

lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i

motionen anförts angående anställningar vid arbetstoppar,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i

lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad som

anförts i motionen angående generella regler för sex månaders

provanställning,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar

i lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad som i

motionen anförts angående möjligheter till provanställning i upp

till tolv månader för vissa kategorier.

1990/91:A742 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagen om styrelserepresentation för de

privatanställda,

2. att riksdagen beslutar att upphäva 13§ första stycket

lagen om styrelserepresentation för de privatanställda, om

deltagande i beredningsorgan,

3. att riksdagen beslutar att ändra 6§ första stycket lagen

om styrelserepresentation för de privatanställda så att beslut

om inrättande av styrelserepresentation för de anställda endast

kan fattas av lokal arbetstagarorganisation eller lokala

arbetstagarorganisationer som företräder minst hälften av de

anställda, samt att motsvarande ändring införs i andra stycket,

4. att riksdagen beslutar att ändra 9§ första stycket lagen

om styrelserepresentation för de privatanställda så att

arbetstagarrepresentanterna skall utses bland de anställda vid

företaget eller, i fråga om moderföretag, inom koncernen,

5. att riksdagen beslutar att 14§ andra stycket lagen om

styrelserepresentation för de privatanställda skall ha följande

lydelse: Om ett företags verksamhet är av sådan natur eller har

sådant ändamål som avses i 2§ lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna

inte delta i behandlingen av en fråga som gäller verksamhetens

mål och inriktning.,

6. att riksdagen beslutar att upphäva 15§ lagen om

styrelserepresentation för de privatanställda, med hänvisning

till vad i motionen anförts angående skadestånd.

1990/91:A745 av Rolf Clarkson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift

att skyndsamt framta förslag till sådana ändringar i den

arbetsrättsliga lagstiftningen att en rimligare relation uppnås

mellan mindre arbetsgivare och arbetstagare när det gäller

skadestånd enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att denna utredning

också skall ges i uppdrag att utreda eventuellt missbruk av så

kallade informella skadestånd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar återinföra arbetsgivarens

avdragsrätt för allmänna skadestånd inom arbetsrätten.

1990/91:A746 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändringar i det arbetsrättsliga

koncernbegreppet.

1990/91:A749 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förändring av bestämmelserna i lagen om

anställningsskydd så att den ger möjlighet att anställa chefer

under begränsad tid med bibehållen tillsvidareanställning i

botten.

1990/91:A750 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning av

koncernfackligt samarbete över nationsgränserna.

1990/91:A753 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om

anställningsskydd vad avser uppsägning och avsked av

arbetstagare i förtroendeställning samt vad avser skadeståndens

storlek härvid i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:A755 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medbestämmandelagens allmänna utformning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet för att

säkerställa den negativa föreningsrätten,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet så att s.k.

organisationsklausuler förbjuds,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen om medbestämmande i arbetslivet (1976:580) i enlighet med

vad som i motionen anförts angående avdrag på lön för

fackföreningsavgifter,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i enlighet med

vad som i motionen anförts angående arbetstagarnas

representation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående fackliga stridsåtgärder,

8. att riksdagen beslutar att 60§ lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet skall ha den lydelse angående

arbetsrättsliga skadestånd som den hade den 31 december 1984,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot

blockad av enmansföretag och företag med anställda

familjemedlemmar i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om och

förslag till begränsning av facklig organisations rätt att

genomföra blockad av företag enligt vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att upphäva reglerna om facklig

vetorätt i 38--40§§ lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet,

12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

skadeståndsreglerna i den arbetsrättsliga lagstiftningen i

enlighet med vad som i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ideella skadestånd,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagändringar om medbestämmande för arbetstagare inom offentlig

förvaltning i enlighet med vad som i motionen anförts,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet vad gäller

förhandlingsplikt vid chefstillsättningar i enlighet med vad som

i motionen anförts.

1990/91:A756 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk

utredning om den arbetsrättsliga lagstiftningen i enlighet med

vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmarknadslagarnas nuvarande

utformning och effekter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmarknadslagarnas framtida

utformning.

1990/91:A757 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att företag som är enmansföretag och/eller

saknar kollektivavtal inte får diskrimineras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en kraftig höjning av skadeståndsbeloppen

vid arbetsrättsliga konflikter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om generell rätt till provanställning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.

1990/91:A761 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nordisk koncernfacklig verksamhet.

1990/91:A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om konsumentombud.

1990/91:A764 av Viola Claesson och Karl-Erik Persson (v) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

lagen om anställningsskydd för att förhindra att uppsägning sker

med hänvisning till arbetsbrist utan att arbetsbristen klart har

dokumenterats samt att lokal fackförening givit sitt medgivande,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om anställningsskydd att förbud införs mot att

lägga ut arbetsuppgifter på icke-anställd arbetskraft under

tidsperiod då företrädesrätt till återanställning gäller i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande 28 motioner väckta

under den allmänna motionstiden i januari i år. De innefattar 74

yrkanden avseende den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det gäller

krav och synpunkter hänförliga till lagarna om medbestämmande i

arbetslivet (MBL), anställningsskydd (LAS), facklig

förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen)

och om styrelserepresentation för de privatanställda

(styrelserepresentationslagen). Vissa yrkanden tar sikte på mera

övergripande förändringar av lagstiftningen medan andra gäller

enskilda bestämmelser i lagarna.

Ett stort antal av de frågor som tas upp i betänkandet har

behandlats tidigare av utskottet.

Bakgrund

Under 1970-talet genomfördes en omfattande reformering av den

arbetsrättsliga lagstiftningen. 1974 kom lagen om

anställningsskydd. Genom lagen fastställdes som en grundläggande

princip att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara

sakligt grundad och att anställning tills vidare, dvs. fast

anställning, skall vara den normala anställningsformen. Vid

uppsägning på grund av arbetsbrist gäller vissa

turordningsregler där huvudprincipen är att den som anställts

senast blir den som får gå först.

Samtidigt med anställningsskyddslagen antogs lagen om vissa

anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).

Samma år trädde även förtroendemannalagen i kraft. Lagen har

till syfte att underlätta facklig verksamhet. Den innehåller

regler om de fackliga förtroendemännens rätt till ledighet från

arbetet för det fackliga uppdraget, i vissa fall med bibehållen

lön.

Medbestämmandelagen (MBL) antogs av riksdagen våren 1976.

Lagstiftningen byggde i stora delar på arbetsrättskommitténs

betänkande (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen. MBL

innehåller de grundläggande reglerna om föreningsrätt och

förhandlingsrätt, om kollektivavtal, fredsplikt, medling i

arbetstvister och om skadestånd och andra påföljder. I dessa

delar är reglerna hämtade från den tidigare s.k.

arbetsfredslagstiftningen. Den andra gruppen av regler avser det

som benämns arbetstagarnas medbestämmanderätt. Hit hör reglerna

om den förstärkta förhandlingsrätten för arbetstagarsidan och om

rätten till fortlöpande information om arbetsgivarens

verksamhet. Lagen innehåller även regler om tolkningsföreträde

för arbetstagarsidan i vissa tvister och om facklig vetorätt vid

entreprenader.

Samtidigt med MBL antog riksdagen lagen om offentlig

anställning (LOA). Båda lagarna trädde i kraft den 1 januari

1977.

I samband med antagandet av MBL tillsattes en ny kommitté, Nya

arbetsrättskommittén (NARK) med uppgift att fortsätta

utredningsarbetet på det arbetsrättsliga området.

Till 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning hör också 1976

års lagar om styrelserepresentation för de anställda i

aktiebolag och ekonomiska föreningar resp. i bankinstitut och

försäkringsbolag. Lagarna ersatte tidigare försökslagstiftning

på området. Genom lagarna fick arbetstagarna möjlighet till

medinflytande genom rätten att utse ledamöter i bolagens

styrelser.

Nämnas bör också 1977 års semesterlag och arbetsmiljölagen,

som trädde i kraft 1978. Under detta årtionde kom också lagen om

arbetstagares rätt till ledighet för utbildning

(studieledighetslagen), som antogs 1974, och lagen om rätt till

ledighet för vård av barn (föräldraledighetslagen), som antogs

1978. Slutligen antogs 1979 lagen om jämställdhet mellan kvinnor

och män i arbetslivet (jämställdhetslagen).

Våren 1982 ersattes 1974 års anställningsskyddslag med en ny

lag som dock i stora delar motsvarade den äldre lagen. Vissa

lättnader infördes i fråga om möjligheten att tidsbegränsa

anställningar. Anställningsavtal vid tillfällig arbetsanhopning

blev tillåtna, dock sammanlagt högst sex månader under två år.

Lagen öppnade också möjligheter att provanställa arbetstagare i

högst sex månader.

1982 antogs även en ny arbetstidslag.

Flera av medbestämmandelagens regler är dispositiva. En av

huvudtankarna i lagen är att det lagfästa medbestämmandet skall

vidareutvecklas genom centrala och lokala kollektivavtal och

därmed anpassas till de särskilda förhållanden som råder inom

olika delar av arbetsmarknaden. Ett medbestämmandeavtal på den

privata sektorn lät emellertid vänta på sig. Efter många års

förhandlingsarbete med flera strandningar träffades under våren

1982, dvs. drygt fem år efter MBLs ikraftträdande, ett

medbestämmandeavtal mellan SAF och LO/PTK, det s.k.

utvecklingsavtalet.

Detta år överlämnade också NARK sitt slutbetänkande (SOU

1982:60) MBL i utveckling. Under utredningens gång hade

lagutkast utarbetats bl.a. i fråga om en mer genomförd

integrering av informationsrätten med den primära

förhandlingsrätten samt om förhandlingsrätten på koncernnivå. I

och med tillkomsten av utvecklingsavtalet bestämde sig kommittén

för att inte lägga fram några lagförslag i dessa delar. Endast

beträffande rätten att innehålla intjänad lön som stridsåtgärd

och den s.k. tvåhundrakronorsregeln föreslogs lagstiftning.

När socialdemokraterna övertog regeringsmakten hösten 1982

hade 1970-talets arbetsrättslagstiftning således varit i

tillämpning ett antal år. På anställningsskyddets område hade en

ganska omfattande praxis utbildats genom arbetsdomstolens (AD)

rättstillämpning. Det gällde framför allt den närmare innebörden

av begreppet saklig grund för uppsägning och det lagliga

utrymmet för tidsbegränsade anställningar. Flera principiella

avgöranden rörande medbestämmandelagen förelåg också vid denna

tid. De avsåg t.ex. gränsdragningen mellan

arbetstagarinflytandet och den politiska demokratin -- en

uttolkning av 1 § som anger lagens tillämpningsområde till

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare --, innebörden

av reglerna om den förstärkta förhandlingsrätten, vetorätten vid

entreprenader och skadeståndet vid arbetstagares deltagande i

olovliga strejker. Medbestämmandelagen hade på den punkten

inneburit att den tidigare övre gränsen på 200 kr. tagits bort.

AD hade dock i ett antal domar uttalat att detta belopp skulle

betraktas som normalpåföljd.

Eftersom lagarna omfattade även sådana områden som tidigare

varit oreglerade och hade verkningar som inte alltid hade kunnat

förutses är det kanske inte förvånande att lagstiftningen hade

gett upphov till en fortlöpande allmän debatt. Vissa avgöranden

av AD hade väckt särskild uppmärksamhet, däribland de s.k.

chefstillsättningsdomarna. Kritiska synpunkter hade framförts

från både arbetstagar- och arbetsgivarsidan och från skilda håll

hade röster höjts för att lagstiftningen borde ändras eller

kompletteras i olika hänseenden.

De motioner som riksdagen skulle ta ställning till hösten 1982

speglade i viss mån denna debatt. Socialdemokraterna pekade på

en rad förändringar som enligt deras mening borde komma till

stånd. Även från borgerligt håll förelåg motioner med krav på

förändringar i vissa angivna hänseenden. Också från dåvarande

vänsterpartiet kommunisternas (vpk) sida fanns motioner med krav

på förstärkta fackliga rättigheter.

En utskottsmajoritet av socialdemokrater och vpk avstyrkte de

väckta s-motionerna med motiveringen att de initiativ och

uppslag som innefattades i motionerna kunde tas upp till en

samlad prövning i en av regeringen tillsatt beredningsgrupp.

Till saken hörde också de ändrade förutsättningar som

utvecklingsavtalet mellan SAF och LO/PTK inneburit. Även övriga

motioner avslogs.

Under tiden efter 1982 kan sägas att den allmänna debatten

klingat av något. I riksdagen har emellertid fortlöpande

framställts krav på mer eller mindre genomgripande förändringar

i lagstiftningen. Utskottet återkommer till detta.

Nyare arbetsrättslig lagstiftning

Den arbetsrättsliga lagstiftningen har förnyats också under

det fortsatta 1980-talet och under de senaste åren, om än i ett

betydligt lugnare tempo och utan att det varit fråga om mer

genomgripande förändringar.

MBL ändrades med verkan från år 1985 då det infördes förbud

för arbetsgivaren att som en stridsåtgärd hålla inne intjänad

lön. Samtidigt återinfördes den övre gränsen om 200 kr. som

skadestånd vid olovlig stridsåtgärd. Högre belopp kan komma i

fråga endast i vissa allvarliga fall. Detta år slopades även den

tidigare avdragsrätten för allmänna skadestånd genom en ändring

i kommunalskattelagen.

Våren 1991 antog riksdagen genom vissa ändringar i MBL den

s.k. Lex Britannia som ger de fackliga organisationerna nya

möjligheter att kräva att svensk lag och svenska avtal skall

gälla i arbetsförhållanden med internationell anknytning. Syftet

är bl.a. att förhindra social dumpning.

I samband med antagandet av en ny arbetsförmedlingslag,

likaledes våren 1991, förstärktes de fackliga rättigheterna när

arbetsgivaren skall anlita extern arbetskraft. En ändring i 38 §

MBL innebär ökade möjligheter till förhandling vid anlitande av

uthyrd arbetskraft. Bestämmelserna har ännu inte trätt i kraft.

Som nämnts tidigare antog riksdagen en ny

anställningsskyddslag 1982. En lagändring 1984 gällde

inkomsttryggheten vid permittering. Annars har endast mindre

förändringar gjorts. Samma år försvårades möjligheterna att i

samband med uppsägningar på grund av arbetsbrist träffa

turordningsavtal för äldre arbetstagare. Vissa förenklade

procedurregler infördes med verkan från 1990. Från våren 1991

gäller att den ålder vid vilken en arbetstagare är skyldig att

avgå med pension höjts från 65 till 67 år.

Frågan om s.k. regionala fackliga förtroendemän, dvs.

förtroendemän som inte är anställda hos arbetsgivaren, har

diskuterats i flera omgångar alltsedan förtroendemannalagen

antogs 1974. Ett förslag till ny förtroendemannalag baserat på

ett betänkande av NARK remitterades till lagrådet 1978.

Förslaget innehöll regler om sådana förtroendemän. Förslaget

fullföljdes emellertid inte genom någon proposition. Mer än tio

år senare fick frågan om tillträdesrätten för regionala

förtroendemän sin lösning genom en ändring i

förtroendemannalagen som trädde i kraft den 1 januari 1991.

De båda styrelserepresentationslagarna från 1976 ersattes 1987

av lagen om styrelserepresentation för de privatanställda. Den

nya lagen innebar bl.a. ett slopande av kravet för rätt till

styrelserepresentation att den fackliga organisationen skulle

företräda mer än hälften av de anställda.

Beträffande senare tids lagstiftning skall nämnas att

riksdagen under våren 1991 beslutade om en ny jämställdhetslag

som skall träda i kraft den 1 januari 1992. Som ett resultat av

arbetsmiljökommissionens arbete infördes, likaledes våren 1991,

nya regler rörande arbetsmiljö och rehabilitering samt

rehabiliteringsersättning.

Nu pågående lagstiftningsfrågor och utredningsarbete

En särskild utredare lade våren 1991 fram ett betänkande (SOU

1991:13) Spelreglerna på arbetsmarknaden, som på ett par områden

innehåller direkta lagförslag och på andra principförslag eller

förslag om fortsatt utredningsarbete. Remissbehandlingen har

nyligen avslutats.

I en departementspromemoria (Ds 1991:34) vidareutvecklas den

tidigare ägarutredningens (SOU 1990:1) förslag om informations-

och förhandlingsrätt för anställda vid vissa aktieförvärv. Även

här har remissbehandlingen nyligen avslutats.

Annat utredningsarbete som bör nämnas är den s.k.

LOA-utredningen (C 1989:07). Utredningen skall göra en översyn

vars syfte bl.a. är att skapa bättre förutsättningar för

förnyelsen av den offentliga sektorn och större överensstämmelse

med lagstiftningen på arbetsmarknaden i stort. Utredningen

berörs i utskottets betänkande 1991/92:AU3 Personalpolitik.

Sedan 1990 arbetar en särskild utredare (A 1990:04) med

uppgift att överväga lagstiftningsåtgärder mot etnisk

diskriminering.

Vidare har en utredare kallats (A 1991:01) för att undersöka

om mer flexibla regler för arbetstid och semester bör införas.

Denna utredning berörs i utskottets betänkande 1991/92:AU2

Arbetstid, semester och annan ledighet.

Utskottet kommer i den fortsatta framställningen in på de i

augusti i år antagna direktiven (Dir. 1991:76) för utredning av

den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Tidigare motioner i riksdagen

Riksdagen har under de socialdemokratiska regeringsåren varje

år behandlat och avslagit ett stort antal motioner med krav på

förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Sedan mitten

av 1980-talet har det återkommande framställts krav från den

borgerliga sidan om en mera genomgripande översyn av den

arbetsrättsliga lagstiftningen. Kraven har tagit sikte på vad

man sett som grundläggande fel i lagstiftningen, såsom att de

lagstadgade rättigheterna i alltför stor utsträckning är

beroende av att arbetstagaren är medlem i en facklig

organisation. Man har framfört att det är de enskilda

arbetstagarnas rättigheter som bör förstärkas. Motionerna har

även pekat på reglernas bristande anpassning till de mindre

företagens förhållanden. Översynskraven har främst gällt MBL men

även i fråga om LAS har det begärts en analys av effekterna av

lagstiftningen.

När dessa krav har förts fram tidigare har utskottet avslagit

motionerna med hänvisning till att det funnits en bred

uppslutning kring huvudtankarna i den arbetsrättsliga

lagstiftningen. Det har sagts att utvecklingen inom

lagstiftningen och inom avtalsområdet har varit till gagn för

såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället i dess

helhet. Utskottet har också beaktat att lagarna i viktiga delar

består av ganska allmänt hållna grundregler som kan jämkas och

utvecklas genom avtal, så att tillämpningarna kan anpassas till

bransch- eller arbetsplatsförhållanden.

I förra årets betänkande 1990/91:AU6 Medbestämmande i

arbetslivet ansåg emellertid utskottet att vissa förhållanden nu

gjorde det naturligt att väcka frågan om en mer allmän översyn

av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Utskottet pekade på att

-- trots den fortsatta arbetsrättsliga förnyelseprocessen under

1980-talet -- 1970-talets regelverk fortfarande utgör

hörnstenarna. Utskottet hade i åtanke de allt snabbare tekniska

och ekonomiska förändringarna och den allt större betydelsen av

samverkan över nationsgränserna som nu präglar arbetslivet.

Bl.a. dessa förhållanden tillsammans med aktuellt

utredningsarbete pekade enligt utskottet entydigt på behovet av

en övergripande översyn. Utskottet utgick från att regeringen

skulle inleda ett sådant översynsarbete med beaktande av de

allmänna synpunkter som utskottet hade anlagt utan något

initiativ från riksdagens sida.

Utredning av den arbetsrättsliga lagstiftningen

Den 15 augusti innevarande år beslutade den tidigare

socialdemokratiska regeringen att en kommitté skulle tillkallas

för att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala

arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt. Syftet är enligt

direktiven (Dir. 1991:76) att analysera erfarenheterna av

1970-talets arbetsrättsreformer, beakta de förändringar som

skett sedan dess samt föreslå förändringar för framtiden. I

direktiven hänvisas till arbetsmarknadsutskottets nyss angivna

betänkande. Det sägs att den långa tid som gått dessutom är ett

skäl i sig att utvärdera arbetsrättsreformerna. Det gäller att

analysera om de mål som sattes upp om en stärkt ställning för

den enskilde och ett ökat fackligt inflytande har uppnåtts. Det

är också enligt direktiven av intresse att få veta om de

farhågor som vissa arbetsgivare hade inför reformerna har

besannats.

I direktiven anges vissa frågor som bör belysas eller

undersökas särskilt. Det gäller t.ex. ett mer lokalt förankrat

medbestämmande med ett stärkt inflytande för den enskilde

arbetstagaren. Hur skall fler och bättre medbestämmandeavtal

kunna komma till stånd? Kan arbetstagarna tillförsäkras mer

inflytande även på annat sätt än genom lagstiftning? Kan

lagreglerna få en annan och bättre utformning? Kommittén skall

också undersöka om reglerna om förhandlingsrätt och information,

och då särskilt 11--13 §§, ger tillräckliga möjligheter till

insyn för att kunna påverka arbetsgivarens beslut. Vissa

koncernfrågor skall utredas liksom arbetstagarinflytandet i

samband med företagsförvärv. Andra frågor är föreningsrätten,

reglerna om tolkningsföreträde och den fackliga vetorätten. I

sistnämnda hänseende skall utredningen med utgångspunkt i de

senaste tio årens tillämpning -- dvs. tiden efter NARKs

slutbetänkande -- bedöma om det grundläggande syftet med

reglerna uppfyllts. I fråga om sanktionsreglerna sägs att

kommittén skall undersöka utvecklingen under denna period och ta

ställning till om det krävs en förändring av skadestånden. En

annan fråga som kommittén bör se över är förhållandet mellan MBL

och arbetsmiljölagen.

På anställningsskyddsområdet sägs att kommittén som en av sina

huvuduppgifter skall identifiera vilka faror som kan vara

förenade med förändringar i sättet att anlita arbetskraft. Om så

behövs skall åtgärder föreslås för att befästa lagens

grundläggande principer. Vidare skall kommittén överväga om det

lagstiftningsvägen går att komma till rätta med att arbetsgivare

organiserar verksamheten så att enbart deltidsarbeten kan

erbjudas. När det gäller olika slag av tidsbegränsade

anställningar skall kommittén utreda tillämpning och praxis samt

mot den bakgrunden överväga om anställningsskyddet bör

förstärkas i skilda hänseenden. I fråga om

saklig-grund-begreppet skall tillämpningen av den nya lagen

undersökas. Kommittén skall föreslå de förändringar som den

finner lämpligt. Ett särskilt problem som skall uppmärksammas är

de allt oftare förekommande kraven på att arbetstagare skall

genomgå integritetskänsliga undersökningar. Kommittén skall

vidare överväga om ett bättre skydd kan konstrueras i samband

med företagsöverlåtelser och liknande. När det gäller

turordningsreglerna är den övergripande frågeställningen enligt

direktiven om bestämmelserna i sin nuvarande form verkligen

fyller sin tänkta funktion. Skall reglerna göras tvingande?

Skall turordningskretsarna vidgas? Skall turordningsregler

införas även i samband med omplaceringar på grund av

arbetsbrist? Skall deltidsanställda ges företräde när

arbetsgivaren erbjuder en heltidsanställning? Även andra frågor

skall uppmärksammas enligt direktiven, däribland möjligheten för

arbetsgivaren att "köpa sig fri" från ett

anställningsförhållande.

Vad slutligen gäller förtroendemannalagen anger direktiven att

kommittén bör undersöka om det går att skapa ett bättre

anställningsskydd för fackliga förtroendemän.

Styrelserepresentationslagen nämns inte särskilt i direktiven

som ett område för översyn.

Nu aktuella motioner

Motioner rörande allmänna arbetsrättsliga frågor

Även under årets allmänna motionstid har det framställts

yrkanden som gäller mera övergripande reformfrågor på

arbetsrättens område.

Moderata samlingspartiet framför synpunkter av detta slag i

sina kommittémotioner A755 om MBL, A756 om lagarna på

arbetsmarknaden och A740 om LAS, samtliga av Sonja Rembo m.fl.

Motionärerna anser att de arbetsrättsliga lagarna har lett till

ineffektivitet och byråkrati, inte minst i den offentliga

sektorn, och att regelsystemet är för omfattande, detaljerat och

komplicerat. Arbetsmarknadens funktion måste förbättras liksom

samspelet mellan olika lagar. Frågor bör kunna lösas avtalsvägen

i större utsträckning, menar motionärerna. De anser också att

den arbetsrättsliga lagstiftningen bör vara inriktad på att

medinflytandet skall ligga närmare de enskilda arbetstagarna.

Man är kritisk mot den starka ställning som de fackliga

organisationerna fått med konsekvenser för både enskilda,

företag och offentlig verksamhet. LAS, vars ändamål bör vara att

ge ett skydd mot obillighet i anställningsförhållandet, har

skapat inlåsningseffekter på arbetsmarknaden, sägs det. I

övervägandena om förändringar i lagstiftningen måste även

EG-aspekterna beaktas, anser motionärerna.

Centern vill också ha en total översyn av

arbetsrättslagstiftningen och efterlyser i sin motion A208 av

Olof Johansson m.fl. klarare och entydigare regler på området.

Att reglerna tar för liten hänsyn till de små företagens

förhållanden framförs både av moderaterna och av centern i de

nyssnämnda motionerna.

Utskottet tar i detta sammanhang även upp två enskilda

motioner.

Siw Persson m.fl. (fp, m, c) anser enligt motion A734 att

konkurrenskommittén bör få som tilläggsdirektiv att utreda

vilka konkurrensbegränsningar som kan vara orsakade av

arbetsmarknadslagstiftningen. Motionärerna pekar på olika

åtgärder från fackligt håll mot enmans- och kompanjonsföretag

som enligt dem får konkurrenshämmande effekter. De yrkar ett

tillkännagivande om detta.

I motion A746 av Britta Sundin m.fl. (s) berörs

koncernbegreppet i den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Motionärerna anser att detta begrepp bör utvidgas till att avse

s.k. 50/50-bolag och begär ett tillkännagivande om detta.

Motioner rörande MBL

I fråga om MBL efterlyser såväl moderaterna (motionerna A755

och A756), folkpartiet liberalerna (motion A707) som centern

(motion A208) en klarare gränsdragning mellan

arbetstagarinflytandet och den politiska demokratin.

Moderaterna anser att denna gränsdragning

inte skall få avgöras genom avtal mellan parterna.

Den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att stå utanför

en förening, bör lagfästas anser både moderaterna i motion

A755 och folkpartiet liberalerna i motion A707. Motsvarande

yrkande framställs även av Filip Fridolfsson m.fl. i motion A710

(m, fp, c). Båda partierna vill dessutom ha ett förbud mot s.k.

organisationsklausuler. Sådana klausuler kan innebära att en

arbetsgivare inte får anställa någon oorganiserad eller någon

som tillhör en annan facklig organisation. Moderaterna anser

vidare att en arbetsgivare skall ha rätt att göra avdrag från

lönen för fackföreningsavgifter endast med stöd av fullmakt från

den enskilde arbetstagaren.

När det gäller förhandlings- och informationsrätten enligt

MBL anser moderaterna i motion A755 att lagen bör innehålla en

garanti för de lokalt anställda om deltagande och direkt ansvar.

Vid chefstillsättningar, både i privat och offentlig verksamhet,

skall primär förhandlingsskyldighet vara utesluten. Folkpartiet

liberalerna anser enligt sin motion A707 att lagen tydligare bör

ange när förhandlingsskyldighet föreligger.

Förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL bör gälla även i

förhållande till icke kollektivavtalsbunden organisation om det

finns medlemmar som berörs av frågan. Förändringar bör också ske

av förhandlingsreglerna när det gäller arbetsledningsfrågorna i

individuella fall, anser folkpartiet liberalerna.

Den fackliga vetorätten vid entreprenader bör avskaffas,

anser såväl moderata samlingspartiet (motion A755) som

folkpartiet liberalerna (motion A707). Förutom att det finns en

risk för missbruk av reglerna, inte minst i förhållande till

småföretagen, bör rent principiellt gälla att kontrollfunktioner

av detta slag endast skall tillkomma myndigheter och domstolar.

Folkpartiet liberalerna anser dessutom att det är de fackliga

organisationerna i entreprenörföretaget som skall bevaka

eventuella brott mot det företagets anställda. Även i motion

A737 av Erik Holmkvist m.fl. (m, fp, c) framställs krav på

lagändring. Småföretag skall inte kunna stoppas genom

vetoförklaring enbart därför att de saknar kollektivavtal, anför

motionärerna.

En översyn av konfliktreglerna begärs i m-motionen A755 av

Sonja Rembo m.fl. Konflikterna på arbetsmarknaden får numera

konsekvenser för tredjeman och hela samhället. På den offentliga

sektorn kan kostnaderna överföras på skattebetalarna, framhålls

det i motionen.

Blockadreglerna aktualiseras såväl av moderaterna i den

nyssnämnda motionen som av folkpartiet liberalerna i motion

A757. De bör ingå i den arbetsrättsliga översynen, anser fp. Ett

förbud mot blockad av enmansföretag och andra mindre företag

begärs inte bara i m-motionen utan även i en enskild motion,

A739 av Kjell Johansson m.fl (fp, m, c), nämligen i det fall att

grunden för blockaden är arbetsgivarens vägran att träffa

kollektivavtal. Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c) anser i

motion A711 att förbudet bör riktas mot blockader som grundar

sig på att arbetsgivaren vägrar teckna kollektivavtal i det fall

att det inte finns någon anställd som är fackligt ansluten.

Skadeståndet vid olovliga konflikter bör höjas kraftigt

anser både moderaterna i motion A755 och folkpartiet liberalerna

i motionerna A757 av Bengt Westerberg m.fl. och A707 av Elver

Jonsson m.fl. Moderata samlingspartiet anser att den övre

gränsen bör bestämmas till 5 000 kr.

I motion A733 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) begärs

ett förtydligande av begreppet motpart vid stridsåtgärder.

Motionärerna anser att en facklig organisation som har för

avsikt att vidta sympatiåtgärder skall vara skyldig att varsla

den arbetsgivare som åtgärderna riktas mot även om denne är

oorganiserad.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna framför

även mer generella synpunkter på de arbetsrättsliga

skadestånden. I motion A755 (m) framförs att det görs en

alltför standardiserad bedömning av skadestånden, inte minst med

hänsyn till den slopade avdragsrätten. I fråga om allmänna

skadestånd bör avdragsrätten återinföras enligt motionärerna, en

åsikt som också framförs i en enskild motion, A745 av Rolf

Clarkson m.fl. (m, fp, c). En översyn är nödvändig enligt motion

A707 (fp). Det förekommer att skadestånd döms ut vid

bagatellartade lagbrott, sägs det i fp-motionen. I den

nyssnämnda motionen av Rolf Clarkson påtalas en obalans mellan

skadestånden för mindre arbetsgivare och för arbetstagare. Det

sägs också att det förekommer missbruk av s.k. informella

skadestånd, dvs. skadestånd som bestäms i förhandlingar.

Motioner rörande LAS

En del av de mer övergripande motionssynpunkter som redovisats

ovan tar som nämnts sikte även på anställningsskyddslagen. I

flera motioner framförs dessutom ändringsyrkanden som gäller

enskilda bestämmelser i LAS.

Moderata samlingspartiet anser enligt motion A740 att

arbetstagarbegreppet har givits för vid tolkning. Det bör

enligt motionen definieras i lag i samordning med

skatterättslig- och socialförsäkringsrättslig lagstiftning. Den

s.k. undantagskretsen enligt 1 § i lagen, dvs.

arbetstagarkategorier som är undantagna från lagens tillämpning,

bör utvidgas till att även avse anställda som har

arbetsuppgifter som är förenade med särskilt ansvar.

I fråga om tidsbegränsade anställningar begärs i den

nyssnämnda m-motionen beträffande anställning som är föranledd

av tillfällig arbetsanhopning att den i lagen angivna

tvåårsgränsen slopas. En generell rätt att träffa sådana

anställningsavtal bör medges för en tid av upp till sex

månader, anser motionärerna.

Frågor om provanställning tas upp i tre motioner. Lagen

medger tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex

månader. Regeln är dispositiv. Moderata samlingspartiet anser i

sin förutnämnda kommittémotion A740 att lagen bör garantera en

rätt till sex månaders provanställning; vissa kollektivavtal

föreskriver snävare tidsgräns. Motionärerna anser också att

provanställning upp till tolv månader bör kunna medges i vissa

fall, nämligen för arbetstagare som har svårt att få en fast fot

på arbetsmarknaden. En sådan förlängning bör dock förutsätta en

viss uppföljning från arbetsförmedlingens sida. Folkpartiet

liberalerna anser enligt sin partimotion A757 att en generell

rätt till provanställning bör införas. I motion A731 av Kenth

Skårvik m.fl. (fp, m, c) framförs att en förlängning av

prövotiden bör kunna medges t.ex. vid sjukdom, tjänstledighet

och semester.

Utskottet tar i detta sammanhang även upp en motion A749 av

Gunnar Thollander m.fl. (s). Motionärerna anser att lagen bör ge

möjlighet att anställa chefer på låg- och mellannivå på

tidsbegränsade chefsförordnanden med bottentjänsten kvar.

Vad som skall utgöra saklig grund för uppsägning berörs i

den moderata kommittémotionen A740. Motionärerna anser att en

bättre avvägning än hittills måste göras mellan arbetsgivar- och

arbetstagarintresset. I tillämpningen måste man ta hänsyn bl.a.

till sådant som arbetsplatsens storlek, arbetstagarens

tjänsteställning och verksamhetens art, men även till

arbetskamraternas intresse. I motionen yrkas också att

permitteringsreglerna ändras. Sten Svensson m.fl. (m, fp, c)

framför i motion A753 att en översyn är nödvändig av

saklig-grund-begreppet i fall då arbetstagaren missbrukat sin

förtroendeställning. Också skadeståndens storlek bör övervägas,

anser dessa motionärer.

När det gäller arbetsbrist som saklig grund för uppsägning

m.m. framförs i motion A764 av Viola Claesson och Karl-Erik

Persson (båda v) att endast dokumenterad arbetsbrist bör godtas.

Motionärerna anser också att en förutsättning bör vara att den

lokala fackföreningen lämnat sitt medgivande.

I sammanhanget tar utskottet upp en annan v-motion, A716 av

Karl-Erik Persson. Där framförs att de fackliga

organisationernas ställning bör stärkas inför

internationaliseringen. Organisationerna bör enligt motionen få

möjlighet att inlägga veto mot utflyttning av verksamhet till

annat land.

I motion A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) berörs frågan om

arbetsskada som saklig grund för uppsägning. Motionärerna

anser att en arbetsskada under inga omständigheter skall kunna

godtas som saklig grund.

I fråga om turordningen vid uppsägning på grund av

arbetsbrist är lagens innebörd att längre anställningstid ger

företräde. Om en arbetstagare kan beredas fortsatt arbete endast

efter omplacering gäller som förutsättning för företräde att

arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta

arbetet. Reglerna är dispositiva.

I den moderata kommittémotionen A740 framförs kritik mot

turordningsreglerna, som enligt motionärerna kräver en översyn.

Arbetsgivaren måste kunna behålla arbetstagare med särskilt

yrkeskunnande eller annan kompetens, sägs det i motionen.

Särskild turordning bör upprättas för arbetstagare som har i

huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.

Två motioner gäller företrädesrätten till återanställning.

Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) efterlyser i

sin motion A701 förbättrade regler. Motionärerna ser det som en

brist att företrädesrätt inte kan göras gällande i det fallet

att ett helägt dotterbolag lägger ner sin verksamhet samtidigt

som ett annat dotterbolag bildas för att bedriva samma

verksamhet på samma ort. Anledningen är att en övergång av

verksamheten i lagens mening inte skett mellan de båda

dotterföretagen. En översyn är nödvändig, anser motionärerna.

Viola Claesson och Karl-Erik Persson (båda v) vill enligt den

förutnämnda motionen A764 att det skall införas ett förbud mot

att lägga ut arbetsuppgifter på entreprenad under tid då

arbetstagare kan göra gällande företrädesrätt.

Motioner rörande förtroendemannalagen

Beträffande förtroendemannalagen föreligger ett antal motioner

från s, v resp. mp.

Två motioner rör begreppet facklig verksamhet m.m. I

motion A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (båda s) sägs att

fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar för att de

konsumentpolitiska frågorna förs ut till medlemmarna. De anser

att konsumentombud bör ges möjlighet att arbeta med dessa frågor

inom ramen för förtroendemannalagen. Anna Horn af Rantzien och

Lars Norberg (båda mp) anser i sin motion A712 att de fackliga

organisationerna bör ha rätt att utse ombud för den yttre

miljön.

I fråga om regionala fackliga förtroendemän framförs i

motion A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) att sådana

förtroendemäns verksamhet bör finansieras med hjälp av

produktionen.

Fyra motioner behandlar koncernfackligt samarbete m.m. Tre

av dessa är s-motioner i vilka framförs att en lagreglering bör

ske av koncernfackligt samarbete över nationsgränserna. Det är

motionerna A718 av Nils Nordh m.fl., A750 av Lisbeth

Staaf-Igelström och Bo Finnkvist samt A761 av Stig Gustafsson

m.fl. Karl-Erik Persson m.fl. (v) efterlyser i motion A716

lagstiftning om skyldighet för svenska transnationella företag

och utländska sådana företag som är verksamma i Sverige att

bekosta de fackliga organisationernas samarbete inom koncernen.

Motioner rörande styrelserepresentationslagen

I kommittémotioner av både moderata samlingspartiet (A742 av

Sonja Rembo m.fl) och folkpartiet liberalerna (A707 av Elver

Jonsson m.fl.) framställs ändringskrav som gäller

styrelserepresentationslagen. I m-motionen framhålls den alltmer

påtagliga konflikten mellan det fackliga inflytandet på

beslutsfattandet i företagen och fackens roll som företrädare

för de anställda. Att rätten till styrelserepresentation bör

grunda sig på viss facklig representativitet framförs i båda

motionerna. Minst hälften av de anställda bör vara organiserade.

Båda partierna anser dessutom att arbetstagarrepresentanterna

över huvud taget inte skall få delta vid s.k. mål- och

inriktningsfrågor i ideella och liknande verksamheter liksom att

skadeståndsreglerna bör ändras. Moderaternas uppfattning är

därutöver att det skall vara ett krav att den som är

arbetstagarrepresentant är anställd i företaget. Vidare bör

enligt m-motionen ingen ovillkorlig rätt finnas att medverka i

företagets beredningsorgan. I fp-motionen efterlyses slutligen

bättre representationsregler för minoritetsorganisationer.

Utskottets överväganden

I de redovisade parti- och kommittémotionerna framförs en

mängd förslag till förändringar i den arbetsrättsliga

lagstiftningen. En stor del av dessa har upprepats i motioner

under en följd av år, men avslagits av riksdagen.

Som anförts tidigare ansåg utskottet redan i förra årets

betänkande 1990/91:AU6 att det var påkallat med en översyn av

den arbetsrättsliga lagstiftningen. Ett sådant arbete har

också inletts i regeringskansliet genom att det fattats beslut

om att tillkalla en kommitté i enlighet med de förut redovisade

direktiven (Dir. 1991:76). Uppgiften är att göra en översyn av

medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga

lagstiftningen i övrigt. Som framgått ovan pågår även annat

utrednings- och beredningsarbete.

Utskottet, som ser med stor tillfredsställelse på att en bred

översyn nu kommer till stånd, utgår från att regeringen ger det

fortsatta arbetet en inriktning som ligger i linje med de

synpunkter, uppslag och konkreta förslag som kommit till uttryck

i moderata samlingspartiets kommittémotioner A740, A742, A755

och A756, i folkpartiet liberalernas parti- resp.

kommittémotioner A757 och A707 och i centerns partimotion A208.

Någon åtgärd från riksdagens sida kan därför inte anses behövlig

med anledning av dessa motioner.

Vad som nu sagts gäller även enskilda motioner i den mån som

de till sin allmänna inriktning överensstämmer med synpunkter

framförda i de nyssnämnda parti- och kommittémotionerna. Det är

motionerna A710 (m, fp, c), A711 (m, fp, c), A731 (fp, m, c),

A733 (fp, m, c), A737 (m, fp, c), A739 (fp, m, c), A745 (m, fp,

c) och A753 (m, fp, c). Någon åtgärd från riksdagens sida är

således inte heller påkallad med anledning av dessa motioner.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu

behandlade motionerna bör avslås av riksdagen, i förekommande

fall i motsvarande delar.

Åter andra motioner berör frågor som kan väntas bli belysta i

det kommande utredningsarbetet och därför av det skälet inte

påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Det gäller

motioner om koncernbegreppet i den arbetsrättsliga

lagstiftningen (A746 av Britta Sundin m.fl., s), frågor om

företrädesrätt till anställning i dotterföretag inom samma

koncern (A701 av Kurt-Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén, s) och

frågor om koncernfackligt samarbete (A718 av Nils Nord m.fl., s,

A750 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist, s, A761 av

Stig Gustafsson m.fl., s, A716 av Karl-Erik Persson m.fl., v).

Även dessa motioner avstyrks således av utskottet, i

förekommande fall i motsvarande del.

Med anledning av motion A734 (fp, m, c) som tar upp frågan om

konkurrenshämmande effekter av den arbetsrättsliga

lagstiftningen vill utskottet anföra följande.

Konkurrenskommittén (C 1989:03) har i juni i år avgivit sitt

huvudbetänkande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd.

Kommittén fortsätter sitt arbete med en analys av den kommunala

sektorn. Remissbehandlingen av huvudbetänkandet har just

avslutats.

Utskottet utgår från att de aspekter som motionen berör kan

ingå i det fortsatta beredningsarbetet inom regeringskansliet.

Även i samband med den arbetsrättsliga översynen finns det

anledning att anta att särskilt småföretagens förhållanden

kommer att uppmärksammas bl.a. från utgångspunkter liknande dem

som motionen innefattar. Något särskilt initiativ från

utskottets sida är därför inte påkallat. Motionen avstyrks.

I fråga om motion A749 av Gunnar Thollander m.fl. (s) om

tidsbegränsade chefsförordnanden hänvisar utskottet till

förra årets betänkande 1990/91:AU5, då ett liknande yrkande

behandlades. Utskottet anförde då, såvitt avser de

chefskategorier på låg- och mellannivå som avses med den nu

behandlade motionen, att det knappast finns behov av en lagregel

av det åsyftade slaget. LAS torde nämligen inte hindra att flera

anställningar förenas. I alla händelser borde inte en särlösning

tillgripas, sades det i betänkandet. Utskottet står fast vid

denna uppfattning och avstyrker således motionen.

Utskottet tar härefter upp yrkandena i motion A764 av Viola

Claesson och Karl-Erik Persson (båda v) som går ut på att endast

dokumenterad arbetsbrist bör godtas som saklig grund för

uppsägning och därutöver att den lokala fackföreningen

skall ha lämnat sitt medgivande. I motionen framförs också att

arbetsgivare inte skall få lägga ut arbete på entreprenad i det

fall att arbetstagare kan göra anspråk på företrädesrätt till

återanställning. Utskottet anser att regler av det slag som

motionärerna efterlyser skulle innebära en ordning som är

främmande för det svenska arbetsrättsliga systemet. De skulle

stå i strid med den grundläggande principen om arbetsgivarens

rätt att slutligt bestämma om företagsledningen. Detsamma gäller

motion A716 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) i vilken förespråkas

en vetorätt för de fackliga organisationerna mot att verksamhet

flyttas till annat land. Utskottet kan följaktligen inte ställa

sig bakom dessa motionsyrkanden, som avstyrks.

Med anledning av motion A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) om

arbetsskada som saklig grund för uppsägning vill utskottet

också hänvisa till förra årets betänkande 1990/91:AU5 och vad

där sagts om rättstillämpningens roll när det gäller att

precisera innebörden av begreppet saklig grund. Det kan inte

komma i fråga att, såsom motionärerna begär, på förhand

kategoriskt ange hur fall av ett visst slag eller tillhörande en

viss grupp skall bedömas. Motionärernas yrkande om ett

tillkännagivande från riksdagens sida avstyrks således.

Vad slutligen gäller återstående motioner på

förtroendemannalagens område vill utskottet anföra följande.

Motionerna A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (s) om

konsumentombud och A712 av Anna Horn af Rantzien och Lars

Norberg (mp) om ombud för den yttre miljön avser innebörden av

begreppet facklig verksamhet enligt 1 §

förtroendemannalagen. Utskottet har tidigare avvisat motionskrav

om preciseringar av begreppet med hänvisning till att det i

sista hand ankommer på domstol att bestämma vad som skall anses

utgöra facklig verksamhet i lagens mening (se förra årets

betänkande 1990/91:AU3). Utskottet står fast vid detta och

avstyrker därmed de nu berörda motionerna.

Även frågan om finansieringen av regionala fackliga

förtroendemän har tidigare behandlats av utskottet som

då instämt i regeringens uppfattning att detta i första hand är

en fråga för arbetsmarknadens parter att diskutera i

förhandlingar (1990/91:AU3). Utskottet har inte ändrat åsikt i

denna fråga. I motion A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) har

uttryckts tvivel om att saken skall kunna lösas avtalsvägen.

Utskottet är emellertid inte berett att göra något

tillkännagivande av det slag som motionärerna synes efterlysa,

varför motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av den arbetsrättsliga

lagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1990/91:A208 yrkande 5,

1990/91:A707 yrkandena 1--12, 1990/91:A710, 1990/91:A711,

1990/91:A731, 1990/91:A733, 1990/91:A737, 1990/91:A739,

1990/91:A740, 1990/91:A742, 1990/91:A745, 1990/91:A753,

1990/91:A755 yrkandena 1--6 och 8--15, 1990/91:A756 samt

1990/91:A757,

res. 1 (s) - motiv.

2. beträffande koncernbegreppet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A701, 1990/91:A716

yrkande 2, 1990/91:A718, 1990/91:A746, 1990/91:A750 och

1990/91:A761,

3. beträffande konkurrenshämmande effekter

att riksdagen avslår motion 1990/91:A734,

res. 2 (s) - motiv.

4. beträffande tidsbegränsade chefsförordnanden

att riksdagen avslår motion 1990/91:A749,

5. beträffande arbetsbrist som saklig grund för uppsägning

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A716 yrkande 1 och

1990/91:A764,

men. (v)

6. beträffande arbetsskada som saklig grund för uppsägning

att riksdagen avslår motion 1990/91:A271 yrkande 2,

7. beträffande begreppet facklig verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A712 och 1990/91:A762,

8. beträffande finansieringen av regionala fackliga

förtroendemän

att riksdagen avslår motion 1990/91:A730.

Stockholm den 5 november 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Mona Sahlin

I beslutet har deltagit: Mona Sahlin (s), Sonja Rembo (m),

Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s),

Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld

(m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila

Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp),

Johnny Ahlqvist (s) och Karin Pilsäter (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen

(mom.1,motiveringen)

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten

Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den

del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet,

som" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet ser med stor tillfredsställelse på att en översyn

kommer till stånd och utgår från att den kommer att bedrivas i

enlighet med s-regeringens direktiv. Vad det gäller är således

att analysera om 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning har

uppfyllt målen om en stärkt ställning för den enskilde och ett

ökat fackligt inflytande. Målet för de nödvändiga förändringarna

bör alltjämt vara ett demokratiskt arbetsliv med ett verkligt

inflytande för löntagarna och deras organisationer. En annan

viktig uppgift är att skapa förutsättningar för de fackliga

organisationerna att även på en europeisk arbetsmarknad

tillvarata arbetstagarnas intressen och rättigheter. På

medbestämmandelagens område är det mest angelägna att åstadkomma

ett effektivare och mer lokalt förankrat medbestämmande. I fråga

om anställningsskyddet bör enligt utskottets mening

utredningsarbetet ta sikte på åtgärder för att befästa

grundläggande principer om trygghet i anställningen.

Den syn på behovet av förändringar i den arbetsrättsliga

lagstiftningen som kommer till uttryck i moderata

samlingspartiets kommittémotioner A740, A742, A755 och A756, i

folkpartiet liberalernas parti- resp. kommittémotioner A757 och

A707 och i centerns partimotion A208 har i väsentliga hänseenden

andra utgångspunkter än utredningsdirektiven. Stora

skiljaktigheter föreligger också i fråga om synen på

förändringar av enskilda bestämmelser i lagarna.

Genom s-regeringens beslut om en översyn av den

arbetsrättsliga lagstiftningen har motionernas allmänna krav om

detta blivit tillgodosedda. Merparten av de enskilda frågor som

tas upp i motionerna innefattas i de brett upplagda direktiven.

Med hänvisning till skiljaktigheterna mellan utskottets syn på

inriktningen av översynsarbetet och utgångspunkterna för

motionerna bör enligt utskottets mening dessa inte föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

De enskilda motionerna A710 (m, fp, c), A711 (m, fp, c), A731

(fp, m, c), A733 (fp, m, c), A737 (m, fp, c), A739 (fp, m, c),

A745 (m, fp, c) och A753 (m, fp, c) innehåller också förslag och

synpunkter som i huvudsak avviker från utskottets syn på

utredningens uppgifter. Av samma skäl bör därför även dessa

motioner avstyrkas.

Med hänvisning till vad som ovan sagts om översynsarbetet och

dess inriktning anser utskottet således sammanfattningsvis att

samtliga nu berörda motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.

2. Konkurrenshämmande effekter (mom.3,motiveringen)

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten

Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den

del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet

utgår" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet utgår från att regeringen i samband med den

fortsatta beredningen av konkurrenskommitténs betänkande även

kan ta upp frågeställningar av det slag som aktualiseras i

motionen. Något initiativ från riksdagens sida är därför inte

påkallat. Motionen avstyrks.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Enligt min mening är det i och för sig lovvärt att en

utredning har tillsatts för att göra en översyn av den

arbetsrättsliga lagstiftningen. Uppgiften för utredningen bör

dock vara en annan än som anges i regeringens direktiv. Det

viktiga är att arbeta fram förslag som syftar till att förbättra

de anställdas rättigheter och förändra maktstrukturen på

arbetsplatserna. Det råder nämligen en stor enighet bland de

flesta fackligt aktiva att de anställda inte fått den

information, det inflytande och det medbestämmande på

arbetsplatserna som man hoppades på när MBL och övriga lagar

kom. Det är de demokratiska rättigheterna i arbetslivet som

måste sättas i centrum.

En uppgift för utredningen bör vara att i en sammanhållen

lagstiftning föra ihop de ämnesområden som i dag regleras i MBL,

arbetsmiljölagen, förtroendemannalagen och

styrelserepresentationslagen.

Utredningen bör enligt min mening vara sammansatt av en

majoritet av representanter för de fackliga organisationerna och

i övrigt av representanter för arbetsmarknads-, industri- och

finanspolitiken. En referensgrupp med representanter för

arbetsgivarna kan knytas till utredningen.

Vidare anser jag i fråga om motion 1990/91:A734 (fp, m, c)

rörande konkurrenshämmande effekter att utskottet bör ta

avstånd från de framförda tankarna. Det är enligt min mening i

grunden felaktigt att såsom motionärerna gör ställa intresset av

en stärkt konkurrenspolitik mot de rättigheter som arbetstagarna

garanteras genom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det får

absolut inte komma i fråga att av hänsyn till den fria

konkurrensen inskränka dessa rättigheter.

Vad sedan gäller v-motionerna om arbetsbrist som saklig

grund för uppsägning m.m. instämmer jag med motion

1990/91:A764 att en ändring bör ske av LAS så att endast

uppsägningar som grundar sig på en dokumenterad arbetsbrist

godtas. Liksom motionärerna anser jag också att den lokala

fackliga organisationen skall ha lämnat sitt medgivande. Jag

instämmer även i att det bör införas ett förbud i LAS mot att

anlita icke anställd arbetskraft under tid då företrädesrätt

till återanställning kan göras gällande. Även förslaget i

v-motionen 1990/91:A716 om vetorätt mot att verksamhet flyttas

till annat land bör enligt min mening godtas. Detta är en åtgärd

som bör genomföras omedelbart för att stärka de fackliga

organisationernas ställning inför den snabba

internationaliseringen. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med lagförslag. Mot bakgrund av detta anser jag att

utskottet under mom. 5 borde ha hemställt:

5. beträffande arbetsbrist som saklig grund för uppsägning

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A716 yrkande

1 och 1990/91:A764 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts i denna del,