Bet. 1991/92:AU12

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1991/92:AU12

Arbetslivsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1991/92

AU12

Sammanfattning

Med utgångspunkt i budgetpropositionen och motioner som väckts

i anslutning till den behandlar utskottet frågor om

arbetslivspolitikens inriktning, statsstödet till

företagshälsovården, de s.k. MBL-medlen och finansieringen av

arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet. I ett avslutande

avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition

1991/92:98 om antagande av en ILO-konvention om säkerhet vid

användning av kemiska produkter i arbetslivet.

Arbetslivspolitikens inriktning

I ett inledande avsnitt avstyrker utskottet motioner om

arbetslivspolitikens inriktning, bl.a. åtgärder som avser att

främja arbetslivets förnyelse, införande av s.k.

personalekonomiska redovisningar och omfattande förändringar på

arbetsmiljöns och arbetsrättens område. Under detta avsnitt har

Socialdemokraternas företrädare i utskottet avgett reservation.

Företagshälsovård

Med avstyrkande av förslag från Socialdemokraterna och

Vänsterpartiet om lagstiftning om en obligatorisk

företagshälsovård som omfattar alla arbetstagare biträder

utskottet regeringens förslag att riksdagen skall fatta beslut

om att från den 1 januari 1993 avveckla det generella

statsbidraget som nu utgår till företagshälsovården.

Socialdemokraterna anser liksom Vänsterpartiet att en

avveckling av statsbidraget endast kan accepteras under

förutsättning att företagshälsovården görs obligatorisk och

reserverar sig mot utskottets ställningstaganden.

MBL-medlen och finansieringen av arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att de s.k.

MBL-medlen -- som via arbetsmiljöfonden bekostas av

arbetarskyddsavgiften -- skall avvecklas. Det finansiella

utrymme som skapas härigenom skall användas för att i

fortsättningen helt finansiera verksamheten inom

arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet.

Socialdemokraternas företrädare i utskottet reserverar sig mot

dessa åtgärder men kan godta att MBL-medlen minskas med 50

milj.kr. De föreslår att det beloppet används för att

delfinansiera arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets

verksamhet.

Anslagsfrågor

Utskottet föreslår att medel under anslagen C 1.

Arbetarskyddsverket och C 2. Arbetsmiljöinstitutet anvisas för

nästa budgetår med de belopp regeringen har begärt.

Meningsyttring

Vänsterpartiets företrädare i utskottet har till betänkandet

fogat en meningsyttring med uppföljning av aktuella yrkanden i

motioner från Vänsterpartiet.

Propositionerna

Proposition 1991/92:100

I propositionens bilaga 11 (arbetsmarknadsdepartementet)

föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje

Hörnlund -- att riksdagen

dels under avsnittet Arbetslivsfrågor (s. 18--31)

1. godkänner att det generella statsbidraget till

företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993,

2. godkänner de i propositionen anförda riktlinjerna om en

ändring av arbetarskyddsavgiften,

3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen av

medel från arbetarskyddsavgiften från ett konto hos

riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomsttitel,

4. godkänner den i propositionen föreslagna avvecklingen av de

s.k. MBL-medlen,

5. godkänner vad som anförts i propositionen om avveckling av

fonden för arbetsmiljöförbättringar,

6. godkänner vad som anförts i propositionen om överföring av

medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar till

statsbudgetens inkomsttitel,

dels under punkterna

C 1 (s. 91--97)

1. godkänner vad som anförts i propositionen om den

huvudsakliga inriktningen av verksamheten vid

arbetarskyddsverket,

2. godkänner den i propositionen föreslagna finansieringen av

arbetarskyddsverket,

3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen från

fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens

inkomsttitel,

4. till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett

ramanslag på 384 259 000 kr.

C 2 (s. 97--102)

1. antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. godkänner vad som anförts i propositionen om den

huvudsakliga inriktningen av verksamheten hos

arbetsmiljöinstitutet,

3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen från

fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens

inkomsttitel,

4. till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar

ett ramanslag på 172 252 000 kr.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta

betänkande.

Proposition 1991/92:98

I propositionen föreslår regeringen -- efter föredragning av

statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen

1. godkänner konventionen (nr 170) om säkerhet vid

användningen av kemiska produkter i arbetslivet,

2. bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i

propositionen om de vid internationella arbetskonferensens

sjuttiosjunde möte antagna instrumenten.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:A207 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att utreda arbetslivsfondens regelverk och praxis.

1991/92:A213 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att det nuvarande statsbidraget till

företagshälsovården bör bibehållas tills nytt förslag förelagts

riksdagen.

1991/92:A225 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för

arbetslivets förnyelse,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av ett nationellt råd för det

goda arbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att staten som arbetsgivare skall

genomföra särskilda referensprojekt rörande arbetslivets

förnyelse,

7. att riksdagen hos regeringen begär att cheferna för

socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen och arbetslivsfonden får i uppdrag att ta

fram modeller för regionala samarbetsformer i enlighet med vad

som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om lag

om obligatorisk företagshälsovård utarbetas med den inriktning

som anges i motionen,

9. att riksdagen beslutar om s.k. personalekonomisk

redovisning genom att godkänna ändringar i bokföringslagen

(1976:125), aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1980:1103) om

årsredovisning m.m. i vissa företag, bankrörelselagen

(1987:617), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

försäkringsrörelselagen (1982:713) och i kommunallagen

(1991:900) enligt bilaga 2,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring i förordningen med föreskrifter om

statliga myndigheters bokföring,

20. att riksdagen beslutar avslå den i budgetpropositionen

föreslagna avvecklingen av de s.k. MBL-medlen,

21. att riksdagen beslutar avslå den ändring som i

budgetpropositionen föreslås i lagen om sociala avgifter,

22. att riksdagen beslutar godkänna den minskning av

MBL-medlen med 50 milj.kr. som föreslagits i motionen,

23. att riksdagen beslutar avslå de nya finansieringsformer

som i budgetpropositionen föreslås för arbetarskyddsverket och

arbetsmarknadsinstitutet,

24. att riksdagen beslutar godkänna att arbetarskyddsverket

och arbetsmiljöinstitutet delfinansieras av den minskning som

enligt motionen sker av de s.k. MBL-medlen.

1991/92:A226 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att arbetslivscentrum

överförs och integreras med Stockholms universitet som en

självständig institution (institutionen för

arbetslivsforskning),

2. att riksdagen hos regeringen begär att ett nytt

forskningsinstitut inrättas med inriktning på kvinnor och

arbetsliv (forskning om socialt kön), uppbyggt på två

grundstenar: forskning och information.

1991/92:A232 av Lisbeth Staaf-Igelström och Jarl Lander (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statsbidraget till

företagshälsovården.

1991/92:A237 av Inge Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om avveckling av

anslaget till företagshälsovården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en obligatorisk

företagshälsovård.

1991/92:A239 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för 1990-talets

arbetsmiljöpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informativa styrmedel.

1991/92:A245 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla MBL-medlen.

1991/92:A248 av Stig Rindborg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av de offentliga insatserna inom

arbetsmiljöområdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetslivsfonden får

till uppgift att driva ett brett informationsarbete om

produktivitetshöjande åtgärder inom arbetslivet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att arbetslivsfonden skall öka

utbetalningstakten i syfte att öka omvandlingstrycket i den

svenska ekonomin.

1991/92:A260 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagstiftning på arbetsmiljöns och

arbetsrättens områden,

3. att riksdagen till Arbetarskyddsverket för budgetåret

1992/93 anvisar 15 000 000 kr. utöver vad regeringen har

föreslagit för ytterligare 50 yrkesinspektörer,

4. att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret

1992/93 anvisar 4 000 000 kr. utöver vad regeringen har

föreslagit till de ändamål som anges i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad

obligatorisk företagshälsovård i enlighet med vad som anförts i

motionen,

6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- avslår regeringens

förslag att avveckla det generella statsbidraget till

företagshälsovården den 1 januari 1993.

1991/92:A271 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om arbetslivsfondens medelstilldelning.

1991/92:A275 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den vidtar åtgärder

i syfte att fullfölja svenska åtaganden genom ratificeringen av

ILO-konvention 161,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med

uppgiften att utforma en lagreglering om företagshälsovården

tillsätts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de statliga bidragen till

företagshälsovården.

1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lag om obligatorisk företagshälsovård.

1991/92:So271 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om

allmän företagshälsovård enligt vad i motionen anförts om

företagshälsovårdens unika möjligheter att nå gruppen med hög

alkoholkonsumtion.

Motion väckt med anledning av proposition 1991/92:98

1991/92:A6 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör

tillträda ILO-konvention nr 171.

Utskottet

Inledning

För att markera betydelsen av en god arbetsmiljö har EG utlyst

1992 som det europeiska arbetsmiljöåret. Regeringen tillsatte i

november en nationalkommitté för arbetsmiljöåret och ställde

medel till förfogande för kommitténs verksamhet.

Arbetarskyddstyrelsen har som bidrag till arbetsmiljöåret

startat projektet Skolans arbetsmiljö. Det drivs av styrelsen

och yrkesinspektionen i samarbete med

arbetsgivarorganisationerna och de fackliga organisationerna på

skolområdet.

Det är i år 15 år sedan arbetsmiljölagen antogs av riksdagen.

Under 1980-talet gjordes endast begränsade förändringar i lagen.

Som exempel kan här nämnas att vissa bestämmelser om arbetstid

som utgjorde lagens kapitel 4 år 1982 överfördes till en ny

arbetstidslag och att reglerna om den s.k. tillträdesrätten för

regionala skyddsombud ändrades år 1990.

Under föregående år genomfördes en rad betydelsefulla

ändringar i arbetsmiljölagen. Ändringarna föregicks av ett

omfattande utredningsarbete. Samtidigt infördes i brottsbalken

en ny straffbestämmelse om arbetsmiljöbrott. Ändringarna i

arbetsmiljölagen syftade till att lyfta fram de

arbetsorganisatoriska och därmed sammanhängande psykosociala

arbetsmiljöfaktorerna och den enskilde arbetstagarens

möjligheter att delta i utvecklingen av sitt arbete.

Arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och

ett aktivt rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna vidgades.

Detta påverkar skyddskommittéernas och skyddsombudens roll i

arbetsmiljöarbetet och därmed formerna för den partsamverkan

lagen förutsätter skall ske på arbetsplatserna. Vidare infördes

nya bestämmelser om produktkontroll och produktsäkerhet m.m.

Arbetsmiljöansvar har införts för dem som deltar i projektering

av byggnads- och anläggningsarbete.

Samtidigt med dessa lagändringar (prop. 1990/91:140, AU22,

rskr. 302), som trädde i kraft den 1 juli 1991, antogs nya

riktlinjer för verksamheten inom företagshälsovården, och

villkoren för statsbidrag till denna verksamhet ändrades. Dessa

förändringar började gälla den 1 januari 1992.

Regeringens förslag i årets budgetproposition innebär, som

närmare kommer att redovisas i det följande, att finansieringen

av företagshälsovården samt av arbetarskyddsverkets och

arbetsmiljöinstitutets verksamhet förändras. Det nuvarande

generella statsbidraget till företagshälsovården föreslås

upphöra liksom det statliga stödet till arbetstagar- och

arbetsgivarorganisationernas informations- och

utbildningsverksamhet angående medbestämmandefrågor på

arbetslivsområdet. Dessa förslag och därtill anslutande

motionsyrkanden behandlas i den följande framställningen. I den

tar utskottet också upp motionsledes aktualiserade frågor om

arbetslivspolitikens inriktning samt arbetslivscentrums och

arbetslivsfondens verksamhet.

Utskottet kommer senare i ett särskilt betänkande att redovisa

motioner om konkreta arbetsmiljöproblem som amalgam,

elöverkänslighet, mobbning m.m.

Arbetslivspolitikens inriktning

I propositionen ges på s. 18--26 en översikt över olika

aktuella arbetslivsfrågor. På s. 26--27 redovisas regeringens

syn på mål och inriktning för arbetslivspolitiken budgetåret

1992/93. Någon begäran om riksdagens godkännande av vad som

anförts framställs ej.

Socialdemokraterna föreslår i partimotion A225 ett

tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen

om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets

förnyelse. Motionärerna erinrar om de insatser som redan gjorts,

bl.a. inrättande av arbetslivsfonden, ändringarna i

lagstiftningen om arbetsmiljö och rehabilitering,

produktivitetsdelegationens verksamhet m.m. De anser att en

fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse kräver politiska

initiativ på en rad områden, framför allt i fråga om

kompetensutveckling, arbetsorganisation och arbetets innehåll,

aktivt arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt.

När det gäller arbetsorganisation och arbetets innehåll

hänvisar motionärerna till vad kompetensutredningen och

produktivitetsdelegationen har anfört om betydelsen för

produktiviteten av en förändrad arbetsorganisation, ett vidgat

arbetsinnehåll och en ökad kompetens. Motionärerna understryker

att detta i första hand är en sak för arbetsmarknadens parter

att närmare diskutera. Det är dock angeläget att staten

fortsätter att stimulera förändringsarbetet och medverkar till

att avtal träffas och att goda exempel sprids.

Mot denna bakgrund föreslår Socialdemokraterna att ett

nationellt råd för det goda arbetet inrättas. I rådet

förutsätts ingå företrädare för regeringen, riksdagen,

arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslivsfonden. Rådets uppgift

blir att finna en nationell strategi i de angivna frågorna,

föreslå lämpliga åtgärder och finna lämpliga former för

informationsutbyte.

Vidare föreslås i motion A225 att staten som arbetsgivare gör

en extra insats genom att driva referensprojekt för arbetslivets

förnyelse. Målsättningen skall vara att öka produktiviteten

genom att förändra arbetsorganisationen, ge de anställda bredare

arbetsuppgifter och öka deras kompetens. Därutöver bör cheferna

för socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,

arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och

arbetslivsfonden få i uppdrag att i några län ta fram modeller

för regionala samarbetsformer. Tanken är att finna de mest

effektiva formerna för samordnade insatser från

arbetslivsfonden, försäkringskassan, arbetsförmedlingen,

yrkesinspektionen och andra myndigheter gentemot arbetsgivare

och löntagare.

Utskottet vill med anledning av motionen i dessa delar hänvisa

till uttalanden som görs i budgetpropositionens ovannämnda

avsnitt om arbetslivspolitikens mål och inriktning. Det anförs

där att några av de viktigaste förutsättningarna för ett bättre

arbetsliv är ett rikt arbetsinnehåll och möjlighet för

arbetstagarna att själva kunna påverka sin arbetssituation.

Detta innebär ökade krav på arbetstagarnas kunskaper och

kompetens. En viktig förutsättning är att de anställda ges

möjlighet att lära, utvecklas och bredda sin kompetens. En

breddning av arbetskraftens kompetens är också en förutsättning

för ökad konkurrenskraft och flexibilitet inom näringsliv och

förvaltning.

Enligt utskottets mening föreligger i väsentliga avseenden en

gemensam uppfattning om samspelet mellan arbetsorganisation,

arbetets innehåll och kompetensutveckling å ena sidan och

produktivitetstillväxt och konkurrenskraft å den andra. När det

sedan gäller metoderna att påverka utvecklingen i önskad

riktning ställer sig utskottet tveksamt till motionärernas

förslag att ytterligare öka antalet aktörer på arbetslivsområdet

utöver dem som redan är verksamma på det nationella och på det

regionala planet. Som motionärerna själva påpekat gäller det här

frågor som det i första hand ankommer på arbetsmarknadens parter

att angripa. Med de ändringar som förra året gjordes i

arbetsmiljölagen har skapats en god plattform för deras

förändringsarbete.

De myndigheter som är verksamma på arbetsmiljöområdet har

också stor betydelse när det gäller att genomföra de önskade

förändringarna. Liksom budgetpropositionen vill utskottet i

sammanhanget särskilt framhålla arbetslivsfondens viktiga roll.

Av fondens verksamhetsberättelse för år 1991 framgår att de

flesta fondstödda insatserna ryms inom området

arbetsorganisation, bl.a. ändrade produktions- och

verksamhetsuppläggningar, modeller för arbetsrotation och system

för kompetensutveckling. Ett vanligt inslag i dessa

arbetsplatsprogram är att ge de anställda ett vidgat

kompetensområde, ökat inflytande och ansvar för produktionen.

Vad slutligen beträffar motionens förslag om åtgärder för att

främja regionala samarbetsformer erinrar utskottet om ett i

propositionen redovisat uppdrag åt den centrala arbetslivsfonden

att utreda förutsättningarna för att inrätta regionala

kunskapscentra som ett led i arbetet att sprida kunskaper och

erfarenhet på arbetslivsområdet.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är

påkallat att vidta de i motionen föreslagna särskilda åtgärderna

för att främja arbetsorganisatoriska förändringar och ökad

produktivitetstillväxt. Motionen bör därför i nu behandlade

delar lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion

A239 ett tillkännagivande om vad de anför om riktlinjer för

1990-talets arbetsmiljöpolitik. Motionärerna anger att

huvudlinjerna för denna politik kan sammanfattas i två

principer: decentralisering och preciserat arbetsgivaransvar.

Tyngdpunkten i arbetet för en bättre arbetsmiljö, säger

motionärerna, måste ligga lokalt, vilket bl.a. innebär att

rehabiliteringsarbetet organiseras så, att det i ökande grad kan

initieras lokalt. Vidare bör man precisera arbetsgivarnas ansvar

för att initiera rehabilitering, undersöka arbetsmiljöns

beskaffenhet och planera och genomföra åtgärder samt redovisa

dessa ansträngningar.

Utskottet får med anledning av motionen erinra om de nya

bestämmelserna i lagen om allmän försäkring (22 kap.) som trädde

i kraft den 1 januari i år. Dessa bestämmelser ålägger

arbetsgivarna att göra rehabiliteringsutredningar beträffande

anställda efter viss tids sjukfrånvaro eller efter upprepad

korttidsfrånvaro. En likaledes ny bestämmelse i arbetsmiljölagen

(3 kap. 2 a §) ålägger arbetsgivarna att fortlöpande undersöka

riskerna i verksamheten, upprätta handlingsplaner och

dokumentera arbetsmiljön på arbetsställena. Med den nya

lagstiftningen synes motionärernas önskemål i det väsentliga

vara tillgodosedda, och deras yrkande påkallar inte någon

riksdagens åtgärd.

Vänsterpartiet yrkar i partimotion A260 ett tillkännagivande

till regeringen om vad som anförts i motionen om lagstiftning

på arbetsmiljöns och arbetsrättens område. Motionärerna kräver

omfattande förändringar i arbetsmiljölagen och

medbestämmandelagen som skall förstärka fackföreningarnas och de

anställdas makt och inflytande beträffande arbetsorganisation,

arbetstider, arbetstempo, personalstorlek m.m. Vidare anser

motionärerna att skyddsombuden bör få en utökad stoppningsrätt

och att individuella ackord förbjuds i lag. Slutligen efterlyses

en central kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador och dåliga

arbetsmiljöer.

Motionens yrkanden är i sak till stor del en upprepning av de

ändringsförslag som framfördes av Vänsterpartiet vid

riksdagsbehandlingen av 1991 års reformering av

arbetsmiljölagen. Ändringsförslagen lämnades av riksdagen utan

bifall. Med hänvisning härtill och till det översynsarbete som

har inletts beträffande arbetsrätten avstyrker utskottet motion

A260 i förevarande del.

De tre ovan behandlade motionerna innehåller också yrkanden om

s.k. personalekonomisk redovisning.

I Socialdemokraternas partimotion A225 anförs att det är en

viktig del av arbetsmiljöarbetet att dokumentera de kostnader

för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund av en dålig

arbetsmiljö. Dessa kostnader skall vara tydliga inte bara för

den enskilde arbetsgivaren och för styrelser utan även för

myndigheter och den breda allmänheten. Den socialdemokratiska

regeringen tog initiativ till en utredning om personalekonomiska

redovisningar. Motionärerna yrkar att riksdagen skall anta de

förslag till lagstiftning som utredningen har lagt fram i

promemorian Ds 1991:45. De lägger i enlighet härmed fram förslag

till ändringar i bokföringslagen (1976:125), aktiebolagslagen

(1975:1385), lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa

företag, bankrörelselagen (1987:617), lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar, försäkringsrörelselagen (1982:713) och i

kommunallagen (1991:900). När det gäller statliga myndigheter

föreslås ändring i förordningen om dessa myndigheters bokföring.

Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) förespråkar i motion

A239 en systematisk försöksverksamhet med personalekonomiska

redovisningar eller bokslut. Att redan nu införa ett

obligatorium medför enligt motionärerna risk för att man pressar

in samtliga arbetsplatser i en mall som inte passar alla.

Vänsterpartiet uttalar i motion A260 att kostnaderna för dålig

arbetsmiljö i form av frånvaro, skador och förtidspensionering

skall lyftas fram i företagens och förvaltningarnas

redovisningar genom en obligatorisk personalekonomisk

redovisning.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Frågan om personalekonomiska redovisningar berördes i

proposition 1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering (s.

125 f.) med anledning av arbetsmiljökommissionens förslag. I

enlighet med vad som förutsattes i den propositionen har frågan

utretts vidare av en arbetsgrupp i regeringskansliet.

Arbetsgruppen presenterade den utredningspromemoria som nämns i

motion A225. Däri föreslås att företag, statliga myndigheter,

kommuner och landsting med mer än 100 anställda skall lämna en

personalekonomisk redovisning i anslutning till den ekonomiska

redovisningen. Lagreglering avses ske i form av tillägg till

gällande lagar om ekonomisk redovisning inom privat och

offentlig verksamhet. Den lagstiftning det gäller har ovan

angivits i anslutning till referatet av yrkandet i den

socialdemokratiska partimotionen. Arbetsgruppens förslag har

remissbehandlats.

Utskottet har inhämtat att regeringen den 12 mars i år har

beslutat att arbetsgruppens förslag och däröver avgivna

remissyttranden skall överlämnas till den på justitieministerns

förslag inledda översynen av redovisningslagstiftningen.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att företag och

förvaltningar bygger in personalekonomiska redovisningar i sitt

arbetsmiljöarbete som medel att lyfta fram frågor om

personalekonomi och som underlag för överväganden och beslut om

investeringar i personal och arbetsmiljö. Det kan nämnas att

arbetslivsfonden stöder försök med sådana redovisningar. Däremot

är det enligt utskottets mening olämpligt att, som

Socialdemokraterna vill, enbart på grundval av den nyssnämnda

departementspromemorian gå till lagstiftning av innebörd att de

personalekonomiska redovisningarna blir obligatoriska. Som

framgått av det ovan anförda har regeringen ansett att

lagstiftningsfrågan bör sättas in i ett större sammanhang och

därför bör bli föremål för fortsatt beredning. Utskottet delar

denna uppfattning och avstyrker yrkandet i motion A225.

Av vad utskottet uttalat framgår vidare att utskottet inte

finner det motiverat för riksdagen att göra de i motionerna A239

(fp) och A260 (v) begärda tillkännagivandena till regeringen

utan avstyrker de i dessa motioner framställda yrkandena härom.

Företagshälsovård

Arbetarskyddsavgiften och företagshälsovårdens finansiering

Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter har arbetsgivarna

att betala bl.a. en arbetarskyddsavgift som tas ut med 0,35 % på

avgiftsunderlaget. Egenföretagarna erlägger en avgift med

0,20 %. Av lagens bestämmelser om fördelning av influtna

avgifter följer att av avgifterna skall 9,7 % föras till staten

som bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsstyrelsen och

yrkesinspektionen och 53,3 % till ett särskilt konto hos

riksgäldskontoret. Medlen på detta konto används för bidrag till

företagshälsovården. Återstoden, 37 % av arbetsgivaravgifterna,

tillfaller arbetsmiljöfonden, att användas för forskning och

utveckling m.fl. ändamål som anges i lagen (4 kap. 8 §).

Egenföretagarnas avgifter används i sin helhet för bidragen till

företagshälsovården.

Företagshälsovårdens totala kostnader uppgick år 1989 till

drygt 3 miljarder kronor (Ds 1990:42 s. 34). Utbetalade bidrag

uppgick år 1990 till 987 milj.kr. -- under år 1991 väntas

bidragen överstiga 1 miljard kronor enligt uppgifter av

riksrevisionsverket (RRV, Fu 1991:9). Inom företagshälsovården

tas i viss omfattning ut patientavgifter av arbetstagarna. Detta

avgiftsuttag skall dock upphöra med utgången av år 1992 enligt

riksdagsbeslut förra året. Statsbidrag och patientavgifter

täcker överslagsvis en tredjedel av företagshälsovårdens

kostnader. För den övervägande delen av kostnaderna svarar

arbetsgivarna med sina avgifter till

företagshälsovårdscentralerna, i den mån de inte svarar för

driften av företagshälsovård i egen regi (inbyggda

företagshälsovårdscentraler).

Utöver den direkta bidragsgivningen stöder staten

företagshälsovården genom den personalutbildning som bedrivs av

arbetsmiljöinstitutet.

Propositionen

Statsbidragsreglerna beträffande företagshälsovården ändrades

genom beslut av riksdagen på våren 1991. I en rapport på hösten

samma år om den statliga styrningen av företagshälsovården kom

RRV fram till att statsbidragets styrande effekter är svaga

bl.a. när det gäller att öka anslutningen av de små företagen.

RRV tror inte att de nya reglerna ger avsedd effekt och föreslår

att bidraget avskaffas.

Arbetsmarknadsministern förklarar i budgetpropositionen att

han har samma uppfattning som RRV. Det generella statsbidraget

till företagshälsovården bör avskaffas från den 1 januari 1993.

Riksdagen föreslås godkänna en sådan avveckling. Avvecklingen

medger att arbetarskyddsavgiften sänks med 0,18 procentenheter.

Detta utrymme bör användas för att höja arbetsskadeavgiften i

motsvarande mån. Riksdagen föreslås godkänna dessa riktlinjer

för ändring av arbetarskyddsavgiften. Förslag om ändring i lagen

om sociala avgifter kommer senare att föreläggas riksdagen.

I propositionen aviseras en översyn av företagshälsovårdens

organisation och finansiering. Direktiv för denna översyn har

beslutats av regeringen den 13 februari i år. Med utgångspunkt i

en avveckling av det generella bidraget till företagshälsovården

skall utredaren överväga andra former av stöd för att tillgodose

de små företagens behov av företagshälsovård. Mot bakgrund av en

analys av konsekvenserna för företagshälsovården av att det

generella bidraget avvecklas skall utredaren vidare bedöma

behovet av en samhällelig styrning av företagshälsovården.

På det ovannämnda särskilda kontot hos riksgäldskontoret som

finansierar statsbidraget till företagshälsovården har

ackumulerats ett överskott. Det uppgick den 1 juli 1991 till 850

milj.kr. Medlen bedöms inte komma att behövas för att finansiera

nuvarande bidragssystem under nästa kalenderår. Regeringen

föreslår att medlen eller det högre belopp som finns innestående

på kontot den 1 juli 1992 tillförs statsbudgetens inkomstsida

som en budgetförstärkning. Det bör ankomma på regeringen att

besluta om överföringen.

Motionerna

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet godtar att statsbidraget

till företagshälsovården avvecklas under förutsättning att det

införs en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård.

I den socialdemokratiska partimotionen A225 anförs att det är

oacceptabelt att det skall råda osäkerhet om

företagshälsovårdens framtid efter den 1 januari 1993. Det bör

därför tillkomma en lag som från detta datum gör det till en

skyldighet för alla arbetsgivare att tillhandahålla

företagshälsovård. Införs en sådan lag kan Socialdemokraterna

acceptera att bidraget till företagshälsovården upphör.

Lagen måste garantera de anställda en företagshälsovård av god

kvalitet. För lagstiftningen bör enligt motionärerna gälla

följande riktlinjer, som bör fastslås av riksdagen:

Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla

företagshälsovård åt samtliga anställda.

Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt

såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga

organisationer, arbetsledare och anställda.

Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa

möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår

både fysisk och psykisk arbetsmiljö, liksom sociala frågor.

Företagshälsovården skall i första hand arbeta med

förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av

arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge

råd i frågor såsom teknik, arbetsorganisation och

arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.

Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen nr

161 om företagshälsovård.

Vänsterpartiets partimotioner Fi209 och A260 kräver

lagstiftning om en obligatorisk företagshälsovård som omfattar

alla arbetstagare. Införs en sådan lagstiftning är

Vänsterpartiet berett acceptera att statsbidraget till

företagshälsovården avvecklas. I partimotion So271 föreslår

Vänsterpartiet obligatorisk företagshälsovård som ett led i ett

alkoholpolitiskt program.

Maud Björnemalm m.fl. (s) anför i motion A213 att de inte

motsätter sig att det görs en ny översyn av företagshälsovården

men anser att riksdagen bör delge regeringen att statsbidraget

tills vidare bör vara kvar tills ett nytt förslag har förelagts

riksdagen.

Lisbeth Staaf-Igelström och Jarl Lander (s) motsätter sig i

motion A232 att statsbidraget till företagshälsovården

avvecklas. De belyser i motionen de effekter som avvecklingen

enligt deras mening kan medföra. De yrkar att vad de anfört

skall ges regeringen till känna.

Inge Carlsson m.fl. (s) yrkar i motion A237 dels att

regeringsförslaget om avveckling av statsbidraget till

företagshälsovården skall avslås av riksdagen, dels att

regeringen skall underrättas om vad de anfört om behovet av en

obligatorisk företagshälsovård.

Anita Modin m.fl. (s) hänvisar i motion A275 till Sveriges

åtaganden enligt ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård.

Dessa innebär en stegvis utbyggnad av företagshälsovården för

alla arbetstagare. Borttagandet av bidraget kommer att leda till

en minskad anslutningsgrad, vilket kan betraktas som ett brott

mot konventionen. Åtgärder bör vidtas för att fullfölja de

svenska åtagandena enligt konventionen. En lagreglering av

företagshälsovården bör utredas.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar först frågan om lagstiftning om

obligatorisk företagshälsovård.

Arbetsmiljölagen innehåller en bestämmelse som under vissa

omständigheter gör det till en lagfäst skyldighet för

arbetsgivarna att bereda företagshälsovård åt sina anställda. I

lagens 3 kap. 2 § heter det nämligen: "Om arbetsförhållandena

påkallar det skall arbetsgivaren föranstalta om

företagshälsovård i den omfattning verksamheten kräver."

Möjlighet finns därmed för yrkesinspektionen att, som en

sistahandsåtgärd, med stöd av bestämmelserna i lagens 7 kap. 7 §

förelägga arbetsgivaren att vid vite ansluta arbetsplatsen till

företagshälsovården.

Frågan om ett obligatorium övervägdes i samband med en

reformering av företagshälsovården vid mitten av 1980-talet men

avvisades då. Samtidigt lade man fast som målsättning att 75 %

av de anställda skulle ha tillgång till företagshälsovård vid

1990-talets början. Det anses numera att målet är uppnått och

t.o.m. har överträffats genom att man beräknar att 80 % av de

anställda har tillgång till sådan vård. Framför allt är det

småföretag med färre än 20 anställda som i dag står utanför

företagshälsovården.

Därefter togs frågan om ett obligatorium upp av en arbetsgrupp

som hade regeringens uppdrag att göra en översyn av 1986 års

företagshälsovårdsreform. I sitt betänkande (Ds 1990:42 s. 117)

avvisade arbetsgruppen tanken att med lagstiftning lösa

problemet med låg anslutning bland småföretagen. Till denna

uppfattning anslöt sig den dåvarande arbetsmarknadsministern i

proposition 1990/91:140 (s. 70). Hon anförde att hon i likhet

med arbetsgruppen inte ansåg att lagstiftning är rätta vägen för

att ansluta de små företagen och påpekade att en lagreglering

skulle bli verkningslös, om den inte också innebar en

motsvarande skyldighet för någon eller några att tillhandahålla

företagshälsovård. Hon framhöll vidare liksom arbetsgruppen att

lagreglering skulle kunna uppfattas som ett hinder för parternas

inflytande på företagshälsovårdens utformning och minska deras

intresse och engagemang.

Utskottet anser att de nu redovisade invändningarna mot en

obligatorisk företagshälsovård alltjämt är bärande, även om man

tar hänsyn till att nya omständigheter inträffat dels med

regeringsförslaget att avveckla statsbidraget till

företagshälsovården, dels genom att Svenska

arbetsgivareföreningen har sagt upp det arbetsmiljöavtal som

gäller på SAF--LO--PTK-området. Som redan sagts finns i

arbetsmiljölagen under vissa förutsättningar möjlighet att

tvinga ett företag att ordna företagshälsovård för sina

anställda. Det ingår i den nya utredningens uppdrag att pröva om

det därutöver behövs lagstiftning i samband med bedömningen av

de behov som kan finnas av en samhällelig styrning av

företagshälsovården i fråga om anslutning och kvalitet.

Sammanfattningsvis gör utskottet denna bedömning: Med hänsyn

till de invändningar som riktats mot en lagfäst skyldighet för

alla arbetsgivare att tillhandahålla företagshälsovård åt sina

anställda och till det nya utredningsarbete som har påbörjats om

företagshälsovårdens organisation och finansiering är det

olämpligt att riksdagen initierar lagstiftning om obligatorisk

företagshälsovård. Därför avstyrker utskottet de yrkanden om en

sådan lagstiftning som framställs i motionerna Fi209, A225,

A237, A275, A260 och So271.

Utskottet går härefter över till regeringsförslaget om

avveckling av statsbidraget till företagshälsovården från

den 1 januari nästa år. Som redan nämnts har Socialdemokraterna

i partimotionen A225 ställt som villkor för att acceptera

avvecklingen att en lagstiftning om obligatorisk

företagshälsovård genomförs. Vänsterpartiet har i partimotion

A260 ett uttryckligt andrahandsyrkande om avslag på

regeringsförslaget om motionens yrkande om obligatoriskt

företagshälsovård inte vinner bifall. Ett direkt avslagsyrkande

framställs vidare i motion A237. De tillkännagivanden som begärs

i motionerna A213, A232 och A275 har i sak samma innebörd.

Regeringen utgår i sitt avvecklingsförslag från att

statsbidraget i sin nuvarande generella form inte längre har

avsedd styrande effekt på företagshälsovårdens fortsatta

utbyggnad. Denna uppfattning förefaller ha godtagits av

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som ju kan tänka sig att

ersätta statsbidraget med styrmedel i form av lagstiftning.

Utskottet ansluter sig för sin del till tanken på en avveckling

av bidragsgivningen i nuvarande form. Eftersom det även i

fortsättningen kommer att finnas behov av en väl utbyggd

företagshälsovård, vill utskottet samtidigt understryka vikten

av att det utredningsarbete som nu skall ta sin början leder

fram till nya, ändamålsenliga lösningar till gagn för

företagshälsovårdens fortsatta utveckling.

Med avstyrkande av de nu behandlade motionsyrkandena

tillstyrker utskottet således att riksdagen, såsom regeringen

föreslagit, godkänner dels att det generella statsbidraget till

företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993, dels de

anförda riktlinjerna om en ändring av arbetarskyddsavgiften.

Utskottet vill tillägga att detta är ett principbeslut, som

förutsätter att det senare bekräftas med ändringar i lagen om

socialavgifter.

Vidare tillstyrker utskottet att de ackumulerade medlen från

arbetarskyddsavgiften på det särskilda kontot hos

riksgäldskontoret i enlighet med regeringens förslag får

överföras till statsbudgetens inkomstsida som en

budgetförstärkning.

Avveckling av MBL-medlen

Bakgrund

Den del av arbetarskyddsavgiften som tillfaller

arbetsmiljöfonden skall enligt 3 kap. 8 § lagen om

socialavgifter bl.a. användas för bidrag till "utbildning och

information beträffande medbestämmande i arbetslivet och

arbetslivsfrågor i övrigt". Det är 30 % av fondens medel som

används för detta ändamål. Enligt propositionen beräknas

bidragssumman innevarande kalenderår uppgå till 271 milj.kr. Av

beloppet lämnas en åttondel till arbetsgivarnas organisationer

och resten till arbetstagarnas organisationer.

Bidragen tillkom i samband med 1976 års medbestämmandereform

för att på arbetsgivar- och arbetstagarsidan finansiera

information och utbildning om denna reform. Förra året bestämdes

att medlen skulle ges en mer flexibel användning och utvidgas

att gälla även sådan utbildning och information som mer allmänt

har med arbetslivets förnyelse att göra (prop. 1990/91:69, AU16,

rskr. 166).

Propositionen

Regeringen föreslår att MBL-medlen avvecklas den 1 juli 1992.

Dock skall arbetstagarnas organisationer nästa budgetår

tilldelas 75 milj.kr. Därefter skall bidragsgivningen vara helt

avvecklad.

Som motiv åberopas att riksrevisionsverket i en på den

dåvarande regeringens uppdrag gjord granskning år 1990 av

MBL-medlens användning bl.a. funnit att medlen använts för

utbildnings- och informationsinsatser med svag anknytning till

medbestämmandelagen.

Från MBL-medlen har tagits i anspråk vissa belopp för att

bekosta ett särskilt, femårigt program för jämställdhetsåtgärder

på arbetslivsområdet (prop. 1987/88:105, AU17, rskr. 364).

Arbetsmiljöfonden kommer att få i uppdrag att avsätta särskilda

medel till programtidens utgång den 31 december 1993.

Motioner

Socialdemokraterna yrkar i partimotion A225 att

regeringsförslaget att avveckla MBL-medlen skall avslås av

riksdagen. Detsamma yrkas i motion A245 av Lars-Ove Hagberg

m.fl. (v).

Socialdemokraterna anför i motion A225 att MBL-medlen gör det

möjligt för de fackliga organisationerna att utbilda de

anställda i viktiga frågor om arbetslivets förnyelse. En

betydande del av medlen går till utbildning i

jämställdhetsfrågor. Att medlen försvinner kan därför inte

accepteras, allra minst som regeringen planerar att genomföra

omfattande förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Eftersom sparsamhet måste gälla också för detta område, säger

sig Socialdemokraterna godta en neddragning av medlen med 50

milj.kr.

I motion A245 betonas vikten av att de fackliga

organisationerna kan upprätthålla en god kunskap för att kunna

tillvarata medlemmarnas intressen. Dessutom, fortsätter

motionärerna, är det ett synnerligen olyckligt tillfälle att

försämra fackföreningsrörelsens möjligheter i tider dels av

regeringens arbetarfientliga politik, dels den offensiv som

företag och myndigheter nu bedriver mot de arbetandes villkor i

arbetslivet.

Utskottets överväganden

Med hänsyn till den långa tid som statligt stöd har utgått

till organisationerna på arbetstagar- och arbetsgivarsidan för

utbildning och information om 1976 års medbestämmandereform får

det numera anses vara organisationernas sak att själva bekosta

sådana insatser. Regeringens förslag biträds av utskottet, och

de aktuella yrkandena om avslag i motionerna A225 och A245

avstyrks.

Det bör i sammanhanget påpekas att de medel som frigörs vid

bifall till regeringens förslag är avsedda att användas för att

finansiera arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets

verksamhet. Ställningstagandena till förslagen i förevarande och

nästföljande avsnitt är således beroende av varandra.

Finansieringen av kostnaderna för arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet

Bakgrund

Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet

bekostas i sin helhet från anslaget C 1. Arbetarskyddsverket,

bortsett från verkets inkomster av försäljning av

publikationstryck m.m. Som bidrag till statsbudgetens kostnader

för arbetarskyddsverket förs en viss del, 9,7%, av influtna

arbetarskyddsavgifter till staten och bokförs som en särskild

titel på statsbudgetens inkomstsida.

Arbetsmiljöinstitutets verksamhet bekostas till större delen

från anslaget C 2. Arbetsmiljöinstitutet samt till någon del av

anslaget C 3. Arbetsmiljöinstitutet: Apparatanskaffning.

Anslaget C 2 uppgår innevarande budgetår till 94 milj.kr. och

anslaget C 3 till 4,6 milj.kr. Dessutom tillförs institutet ett

betydande belopp, innevarande budgetår 66 milj.kr., av

arbetsmiljöfondens medel. I propositionen sägs att fondmedlen

täcker ungefär hälften av kostnaden för den forskning som

bedrivs vid institutet.

Propositionen

Regeringen föreslår att bidraget från arbetarskyddsavgiften

ökas, så att det helt täcker kostnaderna för

arbetarskyddsverket. När det gäller arbetsmiljöinstitutet

föreslås att tillskottet via arbetsmiljöfonden upphör och att

anslaget på statsbudgeten till institutet räknas upp, så att det

helt täcker kostnaden för verksamheten. Anslagsökningen föreslås

bli balanserad genom överföring av avgiftsmedel från

arbetsmiljöfonden till statsbudgetens inkomstsida.

Förslagen förutsätter ändring i lagen om socialavgifter. I

propositionen läggs fram ett lagförslag härom. Förslaget innebär

att den andel av arbetarskyddsavgiften som förs till

statsbudgeten som bidrag till kostnaderna för

arbetarskyddsverket höjs från 9,7 till 23,1 % och samtidigt

inkluderar även kostnaderna för verksamheten vid

arbetsmiljöinstitutet.

En följd av dessa förslag är att arbetsmiljöfondens andel av

arbetarskyddsavgiften sjunker från 37 till 23,6 %.

Motion

Socialdemokraterna yrkar i partimotion A225 att riksdagen

skall avslå dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen

om socialavgifter, dels de i propositionen föreslagna nya

finansieringsformerna för arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet. Vidare yrkas att riksdagen skall godkänna

att arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet delfinansieras

av den minskning av MBL-medlen med 50 milj.kr. som förordas i

motionen.

Utskottets överväganden

Utskottet, som ovan biträtt regeringens förslag att avveckla

MBL-medlen, tillstyrker att det finansiella utrymme som frigörs

härigenom används för att i ökad utsträckning finansiera

verksamheten inom arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet

med medel från arbetarskyddsavgiften. Med avstyrkande av de

aktuella yrkandena i motion A225 föreslår utskottet att

riksdagen antar det till propositionen fogade förslaget till lag

om ändring i lagen om socialavgifter samt godkänner den under

punkt C 1 i propositionen föreslagna finansieringen av

arbetarskyddsverket.

Arbetslivscentrum

Verksamheten vid arbetslivscentrum behandlades av riksdagen

förra året efter förslag av den dåvarande regeringen (prop.

1990/91:69, AU16, rskr. 166). Därvid bestämdes att

arbetslivscentrum i fortsättningen skulle omvandlas till ett

renodlat forskningsinstitut. Den nu pågående omvandlingen

beskrivs i ett avsnitt i propositionen (s. 30).

Karl-Erik Persson (v) föreslår i motion A226 att

arbetslivscentrum överförs och integreras med Stockholms

universitet som en självständig institution (institutionen för

arbetslivsforskning). Han föreslår vidare att riksdagen hos

regeringen begär att ett nytt forskningsinstitut skall inrättas

med inriktning på kvinnor och arbetsliv, uppbyggt på två

grundstenar: forskning och information.

Förra årets beslut fattades på grundval av ett föregående

utredningsarbete. Den forskning med inriktning på kvinnor och

arbetsliv, som motionären nu vill främja, och därmed

sammanhängande frågor uppmärksammades vid den tidigare

riksdagsbehandlingen, bl.a. med anledning av motioner från

skilda riksdagspartier. Utskottet anser att det inte finns skäl

för riksdagen att på grund av den nu föreliggande motionen riva

upp sitt tidigare beslut och avstyrker motion A226.

Arbetslivsfonden

En sammanfattande redogörelse för arbetslivsfondens

hittillsvarande verksamhet lämnas i propositionen på s. 22--23

samt illustreras av diagram i bilaga 3.

Utskottet behandlar i detta sammanhang tre motioner om

arbetslivsfonden.

Stig Rindborg (m) yrkar i motion A248 att riksdagen hos

regeringen skall begära att arbetslivsfonden får i uppdrag att

göra informationsinsatser om produktivitetshöjande åtgärder

inom arbetslivet. Motionären hänvisar i den delen bl.a. till att

produktivitetsdelegationen har pekat på drivkrafterna för

produktivitet och tillväxt. En brett upplagd informationskampanj

som diskuterar delegationens slutsatser bör kunna vara ett led i

arbetslivsfondens verksamhet och därmed bli en fortsättning på

det samarbete som fanns mellan den centrala fonden och

delegationen under dess arbete.

För att minska resurslöseri och överlappande offentliga

arbetsmiljöinsatser föreslår motionären vidare att regeringen

snarast utreder förutsättningarna att samordna och effektivisera

bidragsgivning, forskning och information på området. Motionären

nämner som exempel arbetslivsfondens och arbetsmiljöfondens

verksamhet. Vid detta utredningsarbete bör även tas fram förslag

som leder till att arbetslivsfonden kan öka utbetalningstakten,

så att omvandlingstrycket ökar i den svenska ekonomin.

Utskottet delar motionärens uppfattning att kunskaper om

sambandet mellan produktivitet och tillväxt bör vinna ökad

spridning. Det är därför väsentligt att det informationsarbete

som inleddes av produktivitetsdelegationen förs vidare, så att

insikterna om det samband som råder breddas och förs ut på

arbetsplatserna. När det gäller motionärens konkreta förslag om

ett formligt uppdrag åt arbetslivsfonden att göra en sådan

informationsinsats erinrar utskottet om att ett liknande förslag

i höstas framställdes i motion 1991/92:Fi19 av Mona Sahlin m.fl.

(s). Utskottet yttrade sig över det förslaget till

finansutskottet (1991/92:AU2y s. 6). Liksom i det yttrandet vill

utskottet med anledning av det nu föreliggande motionsförslaget

uttala, att utskottet förutsätter att arbetslivsfonden utan

särskild åtgärd från statsmakternas sida fortsätter att driva en

informationsverksamhet liknande den som tidigare bedrevs i

samarbete med produktivitetsdelegationen, om verksamheten bedöms

som betydelsefull och ligger inom fastställda ramar för fondens

verksamhet.

Som motionären framhåller verkar ett svåröverskådligt antal

aktörer på arbetslivsområdet. Arbetsmiljökommissionen utverkade

under sitt arbete att statskontoret skulle göra en kartläggning

av dessa aktörer. En sådan kartläggning kom till stånd och

redovisas i ett av kommissionens delbetänkanden. Statskontoret

har, som nämns i motionen, i höstas framlagt en ny rapport i

ämnet. De förslag som regeringen lagt fram i budgetpropositionen

och som behandlas i detta betänkande innebär enligt utskottets

mening att steg tas mot en förenkling av bidrags- och

finansieringssystemet. Utskottet förutsätter att regeringen

fortsätter att göra de förändringar i rationaliserings- och

effektivitetssyfte som är möjliga.

Vad slutligen beträffar önskemålet om ökad utbetalningstakt

noterar utskottet att medan fonden föregående budgetår fattade

beslut om bidrag för 1,6 miljarder kronor så har under

innevarande budgetår fram till mitten av mars fattats beslut

till ett sammanlagt belopp om 2,2 miljarder kronor. Det ökande

intresset från företagens och förvaltningarnas sida för

investeringar i bättre arbetsmiljö i vid mening är av betydelse

också ur den aspekten att det ger ett efterfrågetillskott som är

av värde i dagens trängda sysselsättningsläge.

Med dessa uttalanden föreslår utskottet att motionen lämnas

utan åtgärd från riksdagens sida.

Olle Schmidt (fp) föreslår i motion A207 ett tillkännagivande

till regeringen om behovet att utreda arbetslivsfondens

regelverk och praxis. Motionären åberopar en kritik mot

fondens bedömningsgrunder från yrkesmedicinska kliniken i Lund.

Denna kritik mynnar enligt motionen ut i att de miljömässigt

sämsta arbetsplatserna inte får tillgång till fondmedel och att

kravet på att företagen själva skall satsa pengar på projekten

medför att företag med bristande ekonomiska resurser inte kan få

bidrag.

Ramarna för arbetslivsfondens verksamhet anges i lagen

(1989:484) om arbetsmiljöavgift. Beträffande stöd till

investeringar i bättre arbetsmiljö förutsätter lagen

uttryckligen, att bidrag lämnas endast för sådana åtgärder som

företagen inte är skyldiga att vidta enligt lag och författning.

Om man vill att fondmedel skall ges för att förbättra sådana

arbetsmiljöer som inte är godtagbara enligt

arbetsmiljölagstiftningen, så krävs härför att syftet med lagen

om arbetsmiljöavgift omdefinieras och att lagtexten ändras.

Utskottet bedömer att förutsättningar härför inte föreligger och

anser att motionen med hänsyn till det anförda bör lämnas utan

åtgärd.

Kjell Johansson (fp) begär i motion A271 ett tillkännagivande

om arbetslivsfonden och småföretagen. Motionären anser att

åtgärder omgående bör vidtas för att tillförsäkra de minsta

företagen en rimlig del av arbetsmiljömedlen. Bidragssumman till

företag med upp till fem anställda är enligt honom närmast

försumbar.

I budgetpropositionen (s. 23) anför arbetsmarknadsministern

att arbetslivsfonden gör särskilda insatser för att nå de små

företagen. Han uttalar vidare att det är utomordentligt viktigt

att fonden aktivt söker upp små företag och arbetar

obyråkratiskt. Även i förra årets budgetproposition (bil. 12

s. 41) gjorde den dåvarande arbetsmarknadsministern uttalanden

om att det är viktigt att arbetslivsfonden gör särskilda

insatser för de mindre företagen. Utskottet vill för sin del

understryka att dessa uttalanden från de föredragande

statsrådens sida fortfarande äger hög aktualitet.

Med hänsyn till den uppmärksamhet som stödgivningen till

småföretagen ägnas från regeringens sida anser utskottet att det

inte är behövligt att vidta någon särskild riksdagens åtgärd

utan avstyrker därmed även denna motion.

Fonden för arbetsmiljöförbättringar

Fonden tillkom under 1970-talet för att finansiera s.k.

AG-lån, dvs. statliga garantilån för arbetsmiljöförbättringar.

Vid utgången av budgetåret 1990/91 fanns en kvarstående

behållning i fonden på drygt 92milj.kr. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag att fonden avvecklas under en treårsperiod.

Avvecklingen avses börja nästa budgetår med att 40 milj.kr. av

fondmedlen tas i anspråk som budgetförstärkning.

Anslag till arbetarskyddsverket

1990/91 Utgift 348 007 000

1991/92 Anslag 362 443 000

1991/92 Anslag 355 854 000 exkl. mervärdesskatt

1992/93 Prop. 384 259 000

När det gäller finansieringen av kostnaderna för verksamheten

vid arbetarskyddsverket hänvisas till den föregående

framställningen.

Regeringen föreslår under punkt C 1 (s. 91--97) bl.a. att

riksdagen skall anvisa ett anslag på 384 259 000 kr. för nästa

budgetår. Vänsterpartiet yrkar i motion A260 att riksdagen skall

anslå ytterligare 15 milj.kr. för att göra det möjligt för

verket att nyanställa 50 yrkesinspektörer.

Arbetarskyddsstyrelsen har i sin anslagsframställning

föreslagit en personalförstärkning av den omfattning som anges i

motionen. Det är emellertid styrelsens avsikt att denna personal

skall rekryteras först fr.o.m. budgetåret 1993/94. Med hänsyn

härtill anser utskottet att det saknas anledning att nu göra en

sakprövning av personalbehovet utan avstyrker motionen i den

aktuella delen.

Propositionens medelsberäkning godtas av utskottet. Inte

heller mot vad som anförs i övrigt -- om verksamhetens

inriktning och ianspråktagande av visst belopp från fonden

för arbetsmiljöförbättringar -- har utskottet funnit anledning

till erinran. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag

under denna anslagspunkt.

Anslag till arbetsmiljöinstitutet

1990/91 Utgift 89 821 000 (1)

1991/92 Anslag 98 829 000

1991/92 Anslag 94 163 000 (1) exkl. mervärdesskatt

1992/93 Prop. 172 252 000

(1) I beloppet ingår medel som har anvisats under anslaget

C 3. Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig

apparatur.

Regeringen föreslår under punkt C 2 (s. 97--102) att riksdagen

för nästa budgetår skall anslå ett belopp på 172 252 000 kr.

Denna begäran om anslag förutsätter att riksdagen bifaller det

tidigare redovisade förslaget om finansiering av verksamheten

vid arbetsmiljöinstitutet, dvs. att hittillsvarande

delfinansiering från arbetsmiljöfonden upphör.

Vänsterpartiet yrkar i partimotion A260 att riksdagen skall

anvisa 4milj.kr. utöver regeringens förslag för

informationsinsatser, kvalificerad skyddsombudsutbildning,

ergonomikurser m.m.

Utskottet anser sig inte böra frångå regeringens

budgetavvägning på denna punkt utan föreslår med avstyrkande av

motionsyrkandet att riksdagen anvisar anslag med det belopp

regeringen har begärt.

Vidare biträder utskottet vad som anförs i propositionen om

inriktningen av verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet och

om överföring av medel från fonden för

arbetsmiljöförbättringar för finansiering av vissa kostnader i

institutets verksamhet.

Antagande av ILO-konvention om kemiska produkter i arbetslivet

m.m.

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:98 att riksdagen

skall godkänna den av Internationella arbetskonferensen år 1990

antagna konventionen (nr 170) om säkerhet vid användningen av

kemiska produkter i arbetslivet. En till konventionen anslutande

rekommendation sägs inte föranleda ytterligare åtgärd.

Ett antagande av konventionen har vid den förberedande

remissbehandlingen inte mött invändning från något håll.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner konventionen.

Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av

vad arbetsmarknadsministern har anfört i övrigt om de vid

arbetskonferensens sjuttiosjunde möte antagna instrumenten,

nämligen en konvention (nr 171) och en rekommendation (nr 178)

om nattarbete samt ett protokoll (nr 89) om kvinnors

nattarbete.

Arbetsmarknadsministern anser att Sverige för närvarande inte

bör tillträda konvention nr 171. Enligt hans mening föreligger

inte förutsättningar att ratificera protokollet om kvinnors

nattarbete.

Vänsterpartiet yrkar i motion A6 att Sverige skall tillträda

konvention nr 171 om nattarbete. De hinder som kan föreligga mot

ratificering bör kunna undanröjas genom inte alltför omfattande

lagändringar.

Arbetsmarknadsministern anger som grund för sin ståndpunkt

bl.a. att konventionens definitioner helt avviker från begreppet

nattvila i svensk lagstiftning och övrigt svenskt regelsystem.

Konventionen liksom den anslutande rekommendationen utgår från

ett synsätt som inte överensstämmer med den svenska

lagstiftningen. Med hänvisning härtill och till vad

arbetsmarknadsministern i övrigt anfört och redovisat ansluter

sig utskottet till hans bedömning och avstyrker därmed

Vänsterpartiets yrkande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett nationellt råd för det goda arbetet,

m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:A225 yrkandena 2 i

denna del och 5--7,

res. 1 (s)

2. beträffande riktlinjer för 1990-talets

arbetsmiljöpolitik

att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkande 1,

3. beträffande lagstiftning på arbetsmiljöns och

arbetsrättens område

att riksdagen avslår motion 1991/92:A260 yrkande 1 i denna

del,

men. (v) - delvis

4. beträffande personalekonomiska redovisningar

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A225 yrkandena 2 i

denna del och 9--10, 1991/92:A239 yrkande 2 och 1991/92:A260

yrkande 1 i denna del,

res. 2 (s)

5. beträffande lagstiftning om obligatorisk

företagshälsovård

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A225 yrkande 8,

1991/92:A237 yrkande 2, 1991/92:A260 yrkande 5, 1991/92:A275

yrkande 2, 1991/92:Fi209 yrkande 17 och 1991/92:So271 yrkande

10,

res. 3 (s)

6. beträffande avveckling av statsbidraget till

företagshälsovården

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1991/92:A213, 1991/92:A232, 1991/92:A237

yrkande 1, 1991/92:A260 yrkande 6 och 1991/92:A275 yrkandena 1

och 3 godkänner

dels att det generella bidraget till företagshälsovården

avvecklas den 1 januari 1993,

dels vad som anförts i budgetpropositionen om riktlinjer

om en ändring av arbetarskyddsavgiften,

res. 4 (s) - motiv. - villk. 3

men. (v) - delvis - villk. 3

7. beträffande ackumulerade medel från

arbetarskyddsavgiften

att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen

föreslagna överföringen av medel från arbetarskyddsavgiften från

ett konto hos riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomstsida,

inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet,

8. beträffande avveckling av MBL-medlen

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:A225 yrkandena

20 och 22 samt 1991/92:A245 godkänner den i budgetpropositionen

föreslagna avvecklingen av de s.k. MBL-medlen,

res. 5 (s)

9. beträffande finansiering av arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:A225 yrkandena 21,

23 och 24

dels godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om

den under punkt C 1 föreslagna finansieringen av

arbetarskyddsverket,

dels antar det till budgetpropositionen (punkt C 2)

fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

res. 6 (s) - villk. 5

10. beträffande arbetslivscentrum

att riksdagen avslår motion 1991/92:A226,

men. (v) - delvis

11. beträffande informationsinsatser från arbetslivsfonden

om produktivitetshöjande åtgärder m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:A248,

12. beträffande arbetslivsfondens regelverk och praxis

att riksdagen avslår motion 1991/92:A207,

13. beträffande arbetslivsfonden och de små företagen

att riksdagen avslår motion 1991/92:A271,

14. beträffande avveckling av fonden för

arbetsmiljöförbättringar

att riksdagen godkänner vad som anförts i

budgetproprositionen om

dels avveckling av fonden för arbetsmiljöförbättringar,

dels överföring av medel från fonden för

arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida,

inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet,

15. beträffande verksamheten vid arbetarskyddsverket

att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen

om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten vid

arbetarskyddsverket,

16. beträffande överföring av medel från fonden för

arbetsmiljöförbättringar

att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen under punkt

C 1 föreslagna överföringen från fonden för

arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida,

inkomsttiteln 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till

arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet,

17. beträffande anslag till arbetarskyddsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motion 1991/92:A260 yrkande 3 till

Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett

ramanslag på 384 259 000 kr.,

men. (v) - delvis

18. beträffande verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen

om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten hos

arbetsmiljöinstitutet,

19. beträffande överföring av medel från fonden för

arbetsmiljöförbättringar

att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen under punkt

C 2 föreslagna överföringen från fonden för

arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida,

inkomsttiteln 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till

arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet,

20. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motion 1991/92:A260 yrkande 4 till

Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar ett

ramanslag på 172 252 000 kr.,

men. (v) - delvis

21. beträffande ILO-konvention om kemiska produkter i

arbetslivet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

konventionen (nr 170) om säkerhet vid användningen av kemiska

produkter i arbetslivet,

22. beträffande ILO-konvention om nattarbete, m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:A6 lägger till

handlingarna vad som i övrigt anförts i proposition 1991/92:98

om de vid internationella arbetskonferensens sjuttiosjunde möte

antagna instrumenten.

men. (v) - delvis

Stockholm den 24 mars 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson

(s), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund

(s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Johnny

Ahlqvist (s), Berit Andnor (s), Karin Pilsäter (fp), Marianne

Jönsson (c) och Anita Sidén (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Ett nationellt råd för det goda arbetet, m.m. (mom.1)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet vill" och på s. 9 slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Alla erfarenheter visar hur viktigt det är för de anställda

och för produktivitetsutvecklingen att intensifiera arbetet med

att förändra arbetsorganisationen och vidga de anställdas

arbetsinnehåll. Detta har dokumenterats av kompetensutredningen

och produktivitetsdelegationen.

Det är angeläget att ta till vara de erfarenheter som dessa

utredningar redovisar om betydelsen för produktiviteten av

förändrad arbetsorganisation, vidgat arbetsinnehåll och ökad

kompetens. I första hand är detta en angelägenhet för

arbetsmarknadens parter att diskutera. Sådana diskussioner pågår

också. Det är dock ytterligt angeläget att staten fortsätter att

stimulera ett förändringsarbete på detta område. Utskottet

föreslår därför följande åtgärder.

I enlighet med Socialdemokraternas partimotion A225 bör

inrättas ett råd för det goda arbetet med den sammansättning och

de uppgifter som närmare anges i motionen.

Vidare bör staten som arbetsgivare göra en extra insats för

att utveckla arbetsorganisationen och de anställdas uppgifter

och kompetens. Ett större antal referensprojekt bör snarast

genomföras. Satsningen bör, såsom föreslås i motionen, omfatta

100 milj.kr., att finansieras från ordinarie anslag, bidrag från

arbetslivsfonden och statens förnyelsefond samt via

arbetsmarknadspolitiken.

På det regionala planet är det angeläget att pröva nya och

effektiva former för samarbete de berörda myndigheterna emellan,

såsom arbetslivsfonden, försäkringskassan, arbetsförmedlingen,

yrkesinspektionen m.fl. I motionen förs fram tanken att de

berörda verkscheferna skall få i uppdrag att i några län ta fram

lämpliga samarbetsformer och metoder och sedan sprida kännedom

om erfarenheter av de försök som görs. Utskottet biträder denna

tanke.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A225 i aktuella delar

har anfört bör delges regeringen för kännedom.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ett nationellt råd för det goda arbetet,

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena 2

i denna del och 5--7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Personalekonomiska redovisningar (mom. 4)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Frågan om" och på s. 11 slutar med "yrkandena härom"

bort ha följande lydelse:

Det är en viktig del av arbetsmiljöarbetet att dokumentera de

kostnader för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund av

en dålig arbetsmiljö. Dessa kostnader skall vara tydliga inte

bara för den enskilde arbetsgivaren och för styrelser utan även

för myndigheter och den breda allmänheten. Den

socialdemokratiska regeringen tog initiativ till en utredning om

personalekonomiska redovisningar. Utskottet anser att riksdagen

i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion A225 skall

anta de förslag till lagstiftning som utredningen har lagt fram

i promemorian Ds 1991:45. Lagförslagen redovisas i bilaga 2

till detta betänkande.

Med detta ställningstagande tillgodoses syftet med motsvarande

yrkanden i motionerna A260 (v) och A239 (fp) helt eller delvis.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande personalekonomiska redovisningar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena 2

i denna del och 9--10 samt med anledning av motionerna

1991/92:A239 yrkande 2 och 1991/92:A260 yrkande 1 i denna del

antar de i bilaga 2 redovisade lagförslagen,

3. Lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård (mom. 5)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Arbetsmiljölagen innehåller" och på s. 14 slutar med

"So271" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har företagshälsovården en

mycket viktigt uppgift att fylla. Den är de anställdas och

arbetsgivarnas gemensamma resurs i det förebyggande

arbetsmiljöarbetet. Samtidigt skall den medverka till en snabb

rehabilitering av anställda som drabbas av ohälsa.

Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att det skall

råda osäkerhet om företagshälsovårdens framtid på grund av

regeringsförslaget att avveckla statsbidraget till denna

verksamhet. Liksom Socialdemokraterna anser utskottet att det

bör införas en lag från den 1 januari 1993, i vilken alla

arbetsgivare blir skyldiga att tillhandahålla företagshälsovård

åt sina anställda. En sådan lagstiftning ligger i linje med

Sveriges åtaganden enligt ILO-konventionen nr 161 om

företagshälsovård. Införs den föreslagna lagstiftningen kan

godtas att bidraget till företagshälsovården upphör.

En lag av detta slag måste självfallet garantera de anställda

en företagshälsovård av god kvalitet. Utskottet instämmer med

Socialdemokraterna i att följande riktlinjer bör gälla vid

lagstiftningen:

Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla

företagshälsovård åt samtliga anställda.

Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt

såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga

organisationer, arbetsledare och anställda.

Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa

möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår

både fysisk och psykisk arbetsmiljö, liksom sociala frågor.

Företagshälsovården skall i första hand arbeta med

förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av

arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge

råd i frågor såsom teknik, arbetsorganisation och

arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.

Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen nr

161 om företagshälsovård.

Utskottet förutsätter att regeringen utan dröjsmål utarbetar

ett lagförslag enligt de ovan angivna riktlinjerna och så snart

det kan ske lägger fram lagförslaget för riksdagen.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med

anledning av motion A225. Ställningstagandet till den motionen

innebär att utskottet också kan biträda de yrkanden om

obligatorisk företagshälsovård som har framställts i motionerna

Fi209, A237, A275, A260 och So271.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande lagstiftning om obligatorisk

företagshälsovård

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 8

samt med anledning av motionerna 1991/92:A237 yrkande 2,

1991/92:A260 yrkande 5, 1991/92:A275 yrkande 2, 1991/92:Fi209

yrkande 17 och 1991/92:So271 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom.

6 motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med

"Regeringen utgår" och på s. 15 slutar med "om socialavgifter"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan biträtt de föreliggande motionsförslagen om

en lagfäst skyldighet för arbetsgivarna att tillhandahålla

företagshälsovård åt sina anställda. Vid riksdagens bifall till

detta förslag kan utskottet godta att statsbidraget till

företagshälsovården avvecklas från den 1 januari 1993 såsom

regeringen har föreslagit.

Med detta ställningstagande kan utskottet inte ansluta sig

till de yrkanden om statsbidraget som framställs i motionerna

A213, A232, A237 och A275. Andrahandsyrkandet i motion A260 (v)

saknar aktualitet med utskottets förslag i sakfrågan och

avstyrks därmed.

5. Avveckling av MBL-medlen (mom. 8)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Med hänsyn" och slutar med "A245 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

MBL-medlen gör det möjligt för de fackliga organisationerna

att utbilda de anställda i viktiga frågor om arbetslivets

förnyelse. En betydande del av medlen går till utbildning i

jämställdhetsfrågor. Att medlen försvinner kan därför inte

accepteras, allra minst som regeringen planerar att genomföra

omfattande förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Eftersom sparsamhet måste gälla också för detta område kan en

neddragning av medlen med 50 milj.kr. godtas.

Med det anförda tillgodoses i huvudsak avslagsyrkandet i

motion A245 (v).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande avveckling av MBL-medlen

att riksdagen

dels med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 20 och

med anledning av motion 1991/92:A245 avslår regeringens begäran

om godkännande av den i budgetpropositionen föreslagna

avvecklingen av de s.k. MBL-medlen,

dels med anledning av motion 1991/92:A225 yrkande 22 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en

minskning av MBL-medlen med 50 milj.kr.,

6. Finansiering av arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet (mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "av

arbetarskyddsverket" bort ha följande lydelse:

Utskottet, som ovan har avstyrkt regeringens förslag att

avveckla MBL-medlen, kan som en konsekvens härav inte tillstyrka

de nya finansieringsformer som regeringen har föreslagit för

arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet. Såsom anförs i

motion A225 (s) bör dock en delfinansiering av de båda

myndigheterna kunna ske med det belopp om 50 milj.kr. varmed

MBL-medlen enligt utskottets mening kan minskas. Riksdagen

föreslås godkänna en sådan delfinansiering.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande finansiering av arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena

21, 23 och 24

dels avslår regeringens begäran om godkännande av vad som

anförts i budgetpropositionen om den under punkt C 1 föreslagna

finansieringen av arbetarskyddsverket,

dels avslår det till budgetpropositionen vid punkt C 2

fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om delfinansiering av arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet,

Särskilda yttranden

1. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom.

6)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:

Som framgår av reservation 3 till detta betänkande anser vi

att riksdagen bör ta initiativ till lagstiftning om en

obligatorisk företagshälsovård. Därmed skapas en stabil grund

för att fortsätta utbyggnaden av företagshälsovården, så att den

omfattar alla arbetstagare i landet. En sådan utbyggnad är en

förutsättning för att motsvara å ena sidan de höjda ambitionerna

att motverka skador och sjukdomar och därmed utslagningen i

arbetslivet och å andra sidan de vidgade kraven på aktiva

rehabiliteringsinsatser på arbetsplatserna.

Visar det sig vid kammarens behandling av ärendet att det för

närvarande saknas politiska förutsättningar för den åtgärd vi

föreslår, vill vi härmed anmäla att vi avser att ta de nya

initiativ som vi bedömer som nödvändiga för att säkerställa en

fortsatt utveckling av företagshälsovården.

2. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom.

6)

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

Jag kan biträda regeringsförslaget om avveckling av

statsbidraget till företagshälsovården. Enligt min mening kan

det dock finnas anledning att i det lagstiftningsärende som

regeringen aviserat även pröva alternativ till användningen av

de arbetsgivaravgiftsmedel som frigörs genom

bidragsavvecklingen. Som jag ser det bör ärendet vid denna

kommande prövning bedömas mot bakgrunden av den situation som då

råder.

3. Anslagen till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet

(mom. 17 och 20)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:

Vi godtar regeringens bedömning av medelsbehovet för

arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet under

nästa budgetår. Vi vill dock här erinra om att vi har reserverat

oss mot regeringens förslag om att finansiera anslagsgivningen

till de båda myndigheterna genom indragning av de s.k.

MBL-medlen till facklig verksamhet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Jag instämmer i de reservationer som de socialdemokratiska

företrädarna i utskottet har avgivit beträffande

personalekonomiska redovisningar, lagstiftning om obligatorisk

företagshälsovård, avveckling av statsbidraget till

företagshälsovården och avveckling av MBL-medlen.

Vid avslag på reservationen om lagstiftning om obligatorisk

företagshälsovård anser jag att riksdagen bör avslå regeringens

förslag att statsbidraget till företagshälsovården skall

avvecklas, såsom yrkas i motionerna A213, A232, A237 och A275

samt -- i andra hand -- i motion A260.

Därutöver vill jag anföra följande.

Enligt min mening krävs omfattande förändringar i

lagstiftningen på arbetsmiljöns och arbetsrättens område. En

reformering bör leda till en förstärkning av de anställdas makt

och inflytande beträffande arbetsorganisation, arbetstider,

arbetstempo, personalstorlek m.m. Skyddsombuden bör få en utökad

stoppningsrätt. Individuella ackord bör förbjudas.

Vid sidan av denna lagstiftning bör, såsom utvecklas i motion

A260, vidtas åtgärder som säkerställer en central

kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador och dåliga

arbetsmiljöer.

På de grunder som närmare redovisas i motion A226 bör

arbetslivscentrum överföras till och integreras med

Stockholms universitet och där bilda en självständig institution

för arbetslivsforskning. De resurser som frigörs med en sådan

åtgärd bör kunna utnyttjas för att inrätta ett nytt

forskningsinstitut med inriktning på forskning och information

om kvinnor och arbetsliv.

I fråga om anslagen till arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet anser jag att dessa bör höjas med de

belopp som har föreslagits i motion A260, dvs. med 15 resp. 4

milj.kr. utöver regeringens förslag.

De skäl som arbetsmarknadsministern anför i proposition

1991/92:98 är enligt min mening inte tillräckligt bärande för

att Sverige skall avstå från att ansluta sig till

ILO-konventionen om nattarbete. Riksdagen bör godkänna en

anslutning även till denna konvention (nr 171).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

3, 6, 10, 17, 20 och 22 borde ha hemställt:

3. beträffande lagstiftning på arbetsmiljöns och

arbetsrättens område

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A260 yrkande 1 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Vid avslag på reservation 3

6. beträffande avveckling av statsbidraget till

företagshälsovården

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A213,

1991/92:A232, 1991/92:A237 yrkande 1, 1991/92:A260 yrkande 6

samt 1991/92:A275 yrkandena 1 och 3 avslår regeringens begäran

om godkännande av

dels att det generella bidraget till företagshälsovården

avvecklas den 1 januari 1993,

dels vad som anförts i budgetpropositionen om riktlinjer

om en ändring av arbetarskyddsavgiften,

10. beträffande arbetslivscentrum

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A226 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande anslag till arbetarskyddsverket

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motion

1991/92:A260 yrkande 3 till Arbetarskyddsverket för

budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 399 259 000 kr.,

20. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motion

1991/92:A260 yrkande 4 till Arbetsmiljöinstitutet för

budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 176 252 000 kr.,

22. beträffande ILO-konvention om nattarbete, m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motion 1991/92:A6 godkänner konvention

nr 171 om nattarbete,

dels lägger till handlingarna vad som i övrigt anförts i

proposition 1991/92:98 om de vid internationella

arbetskonferensens sjuttiosjunde möte antagna instrumenten.

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 2

Motionerna 3

Utskottet 6

Arbetslivspolitikens inriktning 7

Företagshälsovård 11

Avveckling av MBL-medlen 15

Finansieringen av kostnaderna för arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet 16

Arbetslivscentrum 17

Arbetslivsfonden 18

Fonden för arbetsmiljöförbättringar 20

Anslag till arbetarskyddsverket 20

Anslag till arbetsmiljöinstitutet 21

Antagande av ILO-konvention om kemiska produkter i

arbetslivet m.m. 21

Hemställan 22

Reservationer 25

1. Ett nationellt råd för det goda arbetet, m.m. (mom. 1),

(s) 25

2. Personalekonomiska redovisningar (mom. 4), (s) 26

3. Lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård

(mom.5), (s) 26

4. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården

(mom. 6 motiveringen), (s) 27

5. Avveckling av MBL-medlen (mom. 8), (s) 28

6. Finansiering av arbetarskyddsstyrelsen och

arbetsmiljöinstitutet (mom. 9), (s), 28

Särskilda yttranden 29

1. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården

(mom. 6), (s) 29

2. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården

(mom. 6), (nyd) 29

3. Anslagen till arbetarskyddsverket och

arbetsmiljöinstitutet (mom. 17 och 20), (s) 30

Meningsyttring av suppleant 31

Bilagor

Bilaga 1. Propositionens förslag till Lag om ändring i lagen

om socialavgifter33

Bilaga 2. Lagförslag i motion A225 om personalekonomiska

redovisningar34

Bilaga 3. Diagram Arbetslivsfonden 199252