Bet. 1991/92:AU2

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1991/92:AU02

Arbetstid, semester och annan ledighet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

AU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett trettiotal motioner från den

allmänna motionstiden år 1991 om frågor rörande arbetstid,

semester och annan ledighet. Motioner om arbetstiden rör

önskemål om ökad flexibilitet, minskning av arbetsdagen till sex

timmar samt läkarnas arbetstidsförhållanden. Motioner på

semesterområdet tar upp frågor om semesterns längd,

semesterlönefond samt semesterlönegrundande frånvaro. Motioner

på ledighetsområdet omfattar översyn av ledighetslagarna, nya

ledighetsformer samt ökad ledighet för vård av barn. Samtliga

motioner avstyrks av utskottet främst med hänvisning till

pågående utredning om flexibla arbetstider och

semesterlönegrundande frånvaro.

Till utskottets betänkande har fogats 2 reservationer samt

meningsyttring från vänsterpartiet.

Motionerna

1990/91:A25 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till föräldraledighet för ett barns

biologiska far.

1990/91:A41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

40. att riksdagen beslutar att arbetstiden förkortas med en

kvart om dagen från 1992 enligt vad som anförts i motionen,

41. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om sex

timmars arbetsdag för särskilt utsatta grupper av arbetare.

1990/91:A223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till

att tillgodose kravet på flexibilitet i arbetslivet och

individernas valfrihet i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:A268 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att det fortsatta arbetet med

arbetstidsfrågorna skall syfta till att öka den enskildes

möjligheter till valfrihet och flexibilitet under livscykeln.

1990/91:A702 av Anita Persson och Birthe Sörestedt (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till förkortning av arbetstiden.

1990/91:A703 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en semesterlönefond.

1990/91:A704 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att gällande

lagstiftning ändras så att rätten till tjänstledighet

tillförsäkras förälder/motsvarande till psykiskt

utvecklingsstörd som behöver hjälp vid en sjukdomssituation.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf216.

1990/91:A705 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätten till tjänstledighet för medverkan i

svenskt katastrofbistånd.

1990/91:A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att utvidga rätten till hel ledighet

för vård av barn till dess att barnet fyllt tre år,

2. att riksdagen beslutar att rätten att förkorta sin

arbetstid fram till dess barnet är tolv år utvidgas till att

gälla alla föräldrar.

1990/91:A707 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

studieledighetslagen och förtroendemannalagen i enlighet med vad

i motionen anförts.

1990/91:A708 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående semesterersättning vid

ofrivillig arbetslöshet.

1990/91:A714 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en snabbutredning med

uppgift att inrätta en allmän semesterlönefond.

1990/91:A715 av Ingegerd Sahlström och Sigrid Bolkéus (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om laglig rätt till ledighet för föräldrar

vid utvecklingsstörda ungdomars sjukdom.

1990/91:A717 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kortare

arbetstid införs, i första hand för småbarnsföräldrar, med

20--30 timmars arbetsvecka, för att ge barnen deras rätt till

att umgås med sina föräldrar.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So226.

1990/91:A719 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas

att riksdagen beslutar att varje arbetstagare äger rätt att

minska sin arbetstid med en kvart om dagen.

1990/91:A720 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om arbetstidsförkortning till år 2000.

1990/91:A721 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för

minskning av normalarbetsdagen till sex timmar, under 90-talet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning

av flexibla och konjunkturanpassade arbetstider,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning

av övertiden till högst 50 timmar per år.

1990/91:A722 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lagstadgad rätt till tjänstledighet för att

pröva annat arbete.

1990/91:A728 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående behovet av en översyn av

ledighetslagarna.

1990/91:A732 av Ingvar Björk och Sonia Karlsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätt till tjänstledighet från arbetet vid

uppdrag som förtroendevald inom en handikapporganisation.

1990/91:A735 av Ingrid Hasselström Nyvall och Margitta Edgren

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om läkarnas sammanhängande

arbetstid.

1990/91:A736 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

laglig rätt att välja kortare arbetstid, 20 eller 30

timmar/vecka.

1990/91:A741 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning av arbetstidslagstiftningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

ledighetslagarna i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:A748 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätten till deltidsarbete för

småbarnsföräldrar.

1990/91:A758 av Karin Israelsson och Gullan Lindblad (c, m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ändring i semesterlagen så

att dubbel semesterlön inte utges.

1990/91:A759 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om lämpliga åtgärder för att reglera

läkararbetstiden på ett med hänsyn till uppgiften rimligt sätt.

1990/91:A765 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om rätten till förkortad arbetstid.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So308.

1990/91:A769 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att semesterlagen (1977:480) skall ha den lydelse den

hade den 31 mars 1990.

1990/91:A772 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att utvidga rätten till hel ledighet för vård

av barn till dess att barnet fyllt tre år.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf353.

1990/91:A774 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar återta sitt beslut om förlängd semester i

enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fi229.

1990/91:A812 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att målet är att alla skall få möjlighet

till en arbetstid på 30 timmar i veckan, vilket ger utrymme för

en normalarbetstid på 6 timmar per dag.

Inledning

Lagstiftning m.m.

I det följande ges en summarisk redovisning av

arbetstidslagen, semesterlagen samt övriga lagar om rätt till

ledighet från arbetet. Vid sidan av lagarna kan finnas

kollektivavtal som kompletterar eller ersätter lagreglerna.

Arbetstidslagen (1982:673)

Lagen innehåller regler för ordinarie arbetstid (40 timmar i

veckan), övertid, nattvila, veckovila och raster m.m. Lagen är

dispositiv, dvs. arbetsmarknadsparterna kan överenskomma om

andra villkor i avtal. Arbetstiden för minderåriga finns

ytterligare reglerad i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Semesterlagen (1977:480)

Lagen ger arbetstagarna rätt till 27 semesterdagar under

semesteråret. Detta löper fr.o.m. den 1 april ett år t.o.m. den

31 mars påföljande år. Rätten till ledighet behöver inte ha

tjänats in i förväg, men för att få ut semesterlön måste

arbetstagaren ha tjänat in sådan lön året före semesteråret, det

s.k. intjänandeåret. Lagens regler innebär alltså att

arbetstagarna i vissa fall kan få semesterledighet utan

semesterlön. Ändringen från tidigare 25 till nuvarande 27

semesterdagar gäller från det semesterår som började den 1 april

1991, om inte annat överenskommits.

Semesterlönen uppgår till 13 % av den lön som arbetstagaren

har uppburit under intjänandeåret. Som semesterlönegrundande

frånvaro räknas bl.a. sjukfrånvaro, föräldraledighet, ledighet

för närståendevård och ledighet vid grundläggande

svenskundervisning för invandrare. För sådana frånvarodagar

utgår semesterlöneberäkningen från den genomsnittliga

dagsinkomsten.

Vidare innehåller lagen regler om sparande av semester. Under

perioden den 1 juli 1990 t.o.m. den 31 mars 1992 gäller en

särskild lag om rätt att avstå från viss del av semestern.

Semesterlagen innehåller såväl dispositiva som tvingande

regler.

Lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för

utbildning

Villkor för ledighet är att arbetstagaren varit anställd hos

arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller tolv månader under

de senaste två åren samt att studierna har en planmässig

uppläggning. Vid ledighet för fackliga studier finns inga krav

på anställningstid. Arbetstagaren avgör i princip själv när han

eller hon skall ta ledigt, men arbetsgivaren har rätt att skjuta

upp en begärd ledighet. Utbildningens längd begränsas inte i

lagen.

Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.

Arbetstagare har som förälder rätt till hel ledighet tills

barnet har uppnått ett och ett halvt års ålder och rätt att

förkorta sin arbetstid tills barnet har uppnått åtta års ålder

eller avslutat det första skolåret. Ledigheten får delas upp på

högst tre perioder för varje kalenderår. Vidare har

arbetstagaren rätt till ledighet för den tid då föräldrapenning

utgår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. När

arbetstagaren återgår till arbetet behöver han eller hon inte

acceptera annan omplacering till följd av ledigheten än sådan

som ligger inom ramen för anställningsavtalet.

Lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa

föreningsuppdrag inom skolan, m.m.

Sådan ledighet förutsätter att arbetstagaren tillhör en ideell

förening som åtagit sig att på uppdrag av en kommun medverka i

skola eller fritidsverksamhet. Arbetstagaren får vara ledig

högst 90 timmar per kalenderår.

Lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning

för invandrare

Villkor för denna ledighet är att arbetstagaren har blivit

antagen till svenskundervisning för invandrare (sfi).

Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

närståendevård

Denna lag som trädde i kraft den 1 juli 1989 innebär rätt till

ersättning och ledighet i samband med att en svårt sjuk person

vårdas av en närstående. Ersättning och ledighet gäller högst 30

dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Arbetstagaren kan

ha hel ledighet eller förkorta arbetstiden till hälften eller

till tre fjärdedelar, varvid ersättning utgår i förhållande till

ledigheten.

Ledighet i annan lagstiftning

Utöver nu nämnda lagar finns bestämmelser om ledighet i annan

lagstiftning. Enligt förtroendemannalagen (1974:358) har facklig

förtroendeman rätt till den ledighet som erfordras för det

fackliga uppdraget. Medbestämmandelagen (1976:580) ger rätt till

skälig ledighet för deltagande i förhandlingar. I

arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelse om ledighet för

skyddsombud. Vidare ger anställningsskyddslagen (1982:80)

uppsagd arbetstagare rätt till skälig ledighet för att söka nytt

arbete.

Beträffande frånvaro för värnpliktstjänstgöring och för

offentliga uppdrag finns särskilda lagar och avtal.

Frånvaro

Den totala frånvaron från arbetsplatserna mäts bl.a. genom

SCBs arbetskraftsundersökningar, AKU, i vilka ett urval på

18 000 personer intervjuas varje månad. Frånvaron från arbetet,

vilken mäts som frånvaro under hela och under del av mätveckan,

uppgick under år 1990 till drygt en miljon personer. Tabell 1

visar att semester är den vanligaste frånvaroorsaken;

genomsnittligt var 9 % av de sysselsatta frånvarande på grund av

semester medan 7 % var frånvarande på grund av sjukdom.

Frånvaron för vård av barn uppgick genomsnittligt till 4 % av de

sysselsatta, varvid männens frånvaro uppgick till 1 % och

kvinnornas till 7 %. Enligt arbetstidskommitténs betänkande, SOU

1989:53, Arbetstid och välfärd är det helt klart att frånvaron i

Sverige är den högsta i den industrialiserade västvärlden.

Tabell 1. Frånvaro från arbetet år 1990 under hela eller del

av mätveckan fördelad efter kön och frånvaroorsak (exkl.

frivecka/fridagar på grund av arbetstidens förläggning).

Årsmedeltal

Frånvaroorsaker Båda könen Män Kvinnor

(1 000-tal och

procent av

sysselsatta)

Sjukdom 329 (7 %) 145 (6 %) 183 (8 %)

Semester 403 (9 %) 208 (9 %) 195 (9 %)

Värnplikt 18 (0 %) 19 (1 %) 0 (0 %)

Vård av barn 174 (4 %) 27 (1 %) 147 (7 %)

Studier 54 (1 %) 20 (1 %) 33 (2 %)

Annan tj.ledighet 39 (1 %) 19 (1 %) 19 (1 %)

Arbetsmarknadsskäl 39 (1 %) 21 (1 %) 18 (1 %)

Övriga orsaker 13 (0 %) 8 (0 %) 6 (0 %)

Summa 1 070 (24 %) 468 (20 %) 602 (28 %)

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar.

Beredningsarbete i arbetstidsfrågor

Regeringen beslutade i februari 1991 att tillsätta en särskild

utredare för att undersöka om mer flexibla regler för arbetstid

och semester bör införas i svensk lagstiftning samt för att se

över semesterlagens regler om semesterlönegrundande frånvaro.

Enligt direktiven (dir. 1991:7) gäller utredningsuppdraget

följande.

Mer flexibla arbetstidsregler

Utredaren bör undersöka möjligheterna att öka flexibiliteten i

arbetstids- och semesterlagstiftningen så att löntagarnas

inflytande över den egna arbetstiden och möjligheterna till en

rationell produktion kan öka.

En väg som utredaren därvid bör pröva är att införa

bestämmelser om en årsarbetstid. En övergång till årsarbetstid

skulle beröra både arbetstids- och semesterlagen. Utredaren bör

undersöka om det är lämpligt att föra samman dessa lagar i en

lag. Om en sådan lösning inte förordas bör utredaren i stället

undersöka möjligheterna att åstadkomma flexibilitet inom ramen

för nu befintliga lagar. Det kan ske genom förändrade

bestämmelser i sak eller genom att semesterlagen görs dispositiv

så att det blir möjligt att träffa kollektivavtal om mer

flexibla arbetstids- och semesterregler.

Oberoende av vilken lösning utredaren väljer måste det

självfallet även i framtiden finnas bestämmelser som på olika

sätt begränsar arbetstidsuttaget och garanterar arbetstagarna

möjlighet till vila och rekreation. Skyddet för arbetstagarna i

detta hänseende måste upprätthållas.

Utredaren bör också föreslå hur sådana begränsningsregler bör

vara utformade samt anvisa hur man skall lösa de problem som kan

uppstå vid övergången till ett eventuellt nytt system.

En allmän utgångspunkt för uppdraget är att de enskilda

arbetstagarna bör ges bättre möjligheter att påverka sina

arbetstider och sin semester. Utredaren bör t.ex. undersöka

dels om man bör skapa möjligheter för arbetstagare att ta ut

en del av semestern i form av arbetstidsförkortning under en

viss tid, dels om man bör öka möjligheterna att variera

arbetstiden och semestern från ett år till ett annat.

Förutom den tidigare nämnda ILO-konventionen om semester har

Sverige godkänt ILO:s konvention (nr 47) om arbetstidens

förkortning till 40 timmar i veckan. Åtagandena enligt de båda

konventionerna skall självfallet beaktas av utredaren.

Utredaren bör redovisa uppdraget i denna del senast den 31

mars 1992.

Semesterlönegrundande frånvaro

Utredaren bör ta reda på om det faktiskt förhåller sig så att

små företag har oproportionerligt stora kostnader för

semesterlönegrundande frånvaro. Kartläggningen bör särskilt visa

hur det förhåller sig när det gäller de mest betydande

anledningarna för semesterlönegrundande frånvaro, nämligen

sjukdom och ledighet för vård av barn. En särredovisning bör

också göras beträffande ledighet för grundläggande

svenskundervisning för invandrare. Utredaren bör därvid ta del

av den kartläggning som riksrevisionsverket nyligen har

genomfört.

Utredaren bör därefter, utan att inskränka löntagarnas rätt

till ersättning, föreslå ändringar i regelsystemet. Ändringarna

skall dels åstadkomma en mer rättvis fördelning mellan olika

arbetsgivare, dels hindra att en enskild arbetsgivare drabbas

orimligt hårt i samband med en rehabilitering. Vidare skall

utredaren föreslå ändringar i semesterlagen som gör det möjligt

för den som är tjänstledig från en anställning för att fullgöra

ett uppdrag och som därvid förlorar en eller flera semesterdagar

med lön att kunna spara samma antal semesterdagar som han annars

skulle ha haft rätt att spara. Reglerna bör utformas så att de

inte leder till överkompensation för arbetstagarna.

Utredaren bör redovisa uppdraget i denna del senast den 1 juli

1991.

Utskottet

Arbetstidsreformer

Frågan om generella arbetstidsreformer tas upp i elva

motioner.

I motionerna A223 av folkpartiet liberalerna, A741 av Sonja

Rembo m.fl. (m) och A268 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) pekas

på behovet av ökad flexibilitet och valfrihet i arbetstiderna.

Det anförs att en flexibel arbetstid är ett sätt att anpassa de

lediga arbetstillfällena till arbetskraftens önskemål, så att

uppkomna vakanser snabbare fylls. Flexibilitet är således en

förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad. Möjligheterna

för den enskilde att finna en arbetsplats som kan erbjuda just

de arbetstider som efterfrågas kommer att öka. Därigenom

möjliggörs individuell planering av arbetstiden med hänsyn till

familjeförhållanden, ideellt arbete, studier etc. Olika

lösningar kommer att sökas under olika faser av livscykeln.

Vänsterpartiet anför i motionerna A41 och A721 att

sextimmarsdagen måste införas på sikt. Motionärerna anser att

sextimmarsdagen är nödvändig bl.a. för att barn skall få chansen

att umgås mer med sina föräldrar och för jämställdheten.

Flexibla och konjunkturanpassade arbetstider bör begränsas.

Vidare begärs att övertiden begränsas till högst 50 timmar per

år. Som en delreform kan emellertid arbetstiden förkortas med en

kvart om dagen från år 1992. Beträffande särskilt utsatta

grupper av arbetare bör regeringen återkomma med förslag.

I motion A812 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c)

anförs att målet är att alla skall få möjlighet till en

arbetstid på 30 timmar i veckan vilket ger utrymme för en

normalarbetstid på sex timmar per dag. Som ett led i införande

av förkortad arbetstid bör försöksverksamhet påbörjas med

kortare arbetsdag för vårdpersonal och småbarnsföräldrar

med bibehållen lön.

I motionerna A717 av Inger Schörling m.fl. (mp), A719 av Anita

Stenberg och Gösta Lyngå (båda mp), A720 av Eva Goës m.fl. (mp),

A736 av Inger Schörling m.fl. (mp) samt A765 av Eva Goës m.fl.

(mp) begärs att arbetstiden förkortas, främst med hänvisning

till barnens och familjernas behov. Laglig rätt att välja 20

eller 30 timmar i arbetstid per vecka med motsvarande lägre lön

bör föreslås av regeringen. En allmän 30-timmarsvecka bör vara

genomförd till år 2000. Denna förkortning kan exempelvis gå till

så att varje arbetstagare äger rätt att minska sin arbetstid med

en kvart om dagen eller en timme i veckan från år 1992.

Utskottet gör för sin del följande överväganden.

Utredningsuppdraget beträffande mer flexibla arbetstidsregler

har redovisats ovan. Utskottet, som under hand har informerat

sig om det pågående utredningsarbetet, ser positivt på den

process som nu inletts. Utvecklingen mot flexibilitet och

valfrihet i arbetstiden kan förväntas medföra sådana positiva

konsekvenser för den enskildes planering av arbetsliv,

familjeliv, studier etc. som motionärerna pekat på. Vidare bör

flexibla arbetstider kunna främja jämställdhet mellan kvinnor

och män. Även inom produktionen kan det finnas önskemål om

varierat arbetstidsuttag. Utskottet har noterat att den pågående

utredningen arbetar efter förutsättningen att överenskommelser i

arbetstidsfrågor mellan arbetsgivare och arbetstagare bör ske så

lokalt som möjligt.

Från utskottets synpunkt finns det inte någon motsättning

mellan strävandena mot kortare arbetstid i olika former och ett

system med ökad flexibilitet i arbetstidsfrågor. En ökad

flexibilitet kan däremot innebära att krav på generell

arbetstidsförkortning eller utökad ledighet blir mindre

aktuella.

Med hänvisning till det anförda bör de i sammanhanget upptagna

yrkandena i motionerna A41 (v), A223 (fp), A268 (m), A717 (mp),

A719 (mp), A720 (mp), A721 (v), A736 (mp), A741 (m), A765 (mp)

och A812 (c) inte påkalla någon riksdagens åtgärd.

Frågor om läkarnas arbetstider tas upp i motion A735 av

Ingrid Hasselström Nyvall och Margitta Edgren (båda fp) samt i

motion A759 av Görel Bohlin (m). Motionärerna påvisar att det

förekommer att läkare har arbetspass på omkring 30 timmar. Detta

innebär dels dålig arbetsmiljö för personalen, dels en negativ

faktor för patientsäkerheten. Dessa problem borde ha kunnat

lösas avtalsvägen, men så har inte skett. Om förhållandena inte

ändras, aktualiseras åtgärder som arbetstidsreglering

enligt motionärerna.

Utskottet är medvetet om att de i motionerna nämnda

arbetstidsproblemen kan förekomma. Såväl arbetarskyddsstyrelsen

som socialstyrelsen har uppmärksammat situationen. En förändring

har emellertid inträtt i och med det centrala avtal --

specialbestämmelser för läkare -- som träffades år 1990 mellan

Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Dels innehåller

avtalet vissa riktlinjer för läkararbete under obekväm tid, dels

öppnas möjligheter för lokala överenskommelser om hur

arbetstiden skall förläggas. De båda nämnda organisationerna

försöker på olika sätt att stödja lokala förändringar. Bl.a. kan

nämnas att Landstingsförbundet har uppdragit åt Spri

(Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och

rationaliseringsinstitut) att ta fram olika modeller för

schemaläggning med bättre förlagd jourtid. De olika

schemamodellerna har sedan spritts till landstingen,

akutsjukhusen m.m. Med hänvisning till det anförda bör

motionerna A735 (fp) och A759 (m) inte påkalla någon

riksdagsåtgärd.

Semesterfrågor

I två motioner begärs återgång till 25 dagars semester.

Folkpartiet liberalerna yrkar i motion A774 -- med motivering

i motion Fi229 -- att riksdagen återtar sitt beslut om förlängd

semester. Den sjätte semesterveckan bör ej genomföras enligt

motionärerna och därför bör det första steget med två dagars

semesterförlängning rivas upp.

I motion A769 av Sonja Rembo m.fl. (m) begärs att

semesterlagen (1977:480) återgår till den lydelse den hade den

31 mars 1990. Motionärerna anser att såväl en sjätte

semestervecka som det första steget med två dagars förlängning

är alltför kostsamma för den svenska ekonomin i detta kritiska

läge. Vidare hävdar motionärerna att önskemål om arbetstid,

semesterlängd och liknande så långt möjligt bör avgöras av de

enskilda individerna i framtiden. Individuella arbetstids- och

semesteravtal kan komplettera lagar och avtal.

Utskottet vill hänvisa till att den tidigare nämnda

utredningen (se avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor)

bl.a. prövar om det går att införa bestämmelser om en

årsarbetstid, vilket skulle beröra såväl arbetstidslagen som

semesterlagen. Med anledning härav bör motionerna A769 (m) och

A774 (fp) inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion A714 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) samt i motion

A703 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) begärs

utredning om en semesterlönefond. En sådan fond skulle

förbättra de lågavlönades ekonomiska möjligheter till semester.

Detta är en rättvisefråga men innebär också en investering av

samhället för att motverka utslagning. Möjligheterna att

finansiera en semesterlönefond borde enligt motion A703 vara

goda.

Frågan om utredning av en semesterlönefond har avstyrkts av

utskottet flera gånger tidigare, bl.a. med hänvisning till

pågående utredningsarbete. Riksdagen har gjort samma

ställningstagande. Med hänvisning till att utskottet har en

annan uppfattning än motionärerna i fråga om lämpligheten av en

semesterlönefond avstyrks motionerna A703 (s) och A714 (v).

I två motioner berörs frågor om semesterlönegrundande

frånvaro.

I motion A708 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda

s) anförs att semesterlagen bör ändras så att ofrivillig

arbetslöshet blir semesterlönegrundande. För finansiering av

reformen kan det vara lämpligt att inrätta en riskfond. Detta

utesluter inte att även andra finansieringssätt kan övervägas.

Semesterersättning vid ofrivillig arbetslöshet är en angelägen

rättvisereform, som bör utredas omedelbart.

Karin Israelsson (c) och Gullan Lindblad (m) föreslår i motion

A758 sådan ändring i semesterlagen att sjukdom, föräldraledighet

och närståendevård inte längre utgör semesterlönegrundande

frånvaro. Därigenom skulle semesterlagen stramas upp och

förenklas. Den nuvarande ordningen innebär enligt motionärerna

att de som är frånvarande favoriseras i förhållande till dem som

arbetar. Vidare blir arbetsgivaren belastad med att betala

dubbel semesterersättning; dvs. både till den frånvarande och

till vikarien.

Frågan om arbetslöshet som semesterlönegrund har behandlats av

utskottet tidigare -- senast i utskottets betänkande

1989/90:AU21. Utskottet har bl.a. redovisat semesterkommitténs

uppfattning (SOU 1988:54 Om semester) att semesterlagen även i

fortsättningen bör bygga på ett avtalsförhållande mellan

arbetsgivare och arbetstagare och att semesterlagen därför inte

bör innehålla bestämmelser för arbetslöshet. I avvaktan på

regeringens fortsatta beredning av semesterfrågorna avstyrkte

utskottet motionsförslaget.

I det nämnda betänkandet 1989/90:AU21 har utskottet vidare

konstaterat att nuvarande regler för semesterersättning innebär

problem för företag med få anställda, t.ex. vid

graviditetsledighet eller långvarig sjukfrånvaro. Detta

förhållande kan medföra att småföretagare av ekonomiska skäl

avstår från att t.ex. anställa unga kvinnor i barnafödande

åldrar. Utskottet ansåg att av såväl jämställdhetsskäl som

rättviseskäl bör semesterlagens regler om semesterlönegrundande

frånvaro ses över i syfte att undanröja de betydande negativa

ekonomiska konsekvenser dessa regler har för små företag med få

anställda. Regeringen bör därför snarast återkomma till

riksdagen med förslag till förändring av reglerna, uttalade

utskottet.

Som tidigare redovisats (se avsnittet Beredningsarbete i

arbetstidsfrågor) har regeringen uppdragit till utredningen om

flexibla arbetstidsregler m.m. att också se över olika

frågor om semesterlönegrundande frånvaro. Enligt direktiven bör

utredaren, utan att inskränka löntagarnas rätt till ersättning,

föreslå ändringar i regelsystemet. Ändringarna skall dels

åstadkomma en mer rättvis fördelning mellan olika arbetsgivare,

dels hindra att en enskild arbetsgivare drabbas orimligt hårt i

samband med en rehabilitering.

Utskottet har under hand inhämtat att delutredningen om

semesterlönegrundande frånvaro kommer att avslutas mot slutet av

år 1991. I avvaktan på regeringens fortsatta beredning av frågan

om semesterlönegrundande frånvaro är det enligt utskottets

mening inte motiverat att nu gå in på en närmare prövning av de

föreliggande motionsförslagen. Motionerna A708 (s) och A758 (c,

m) avstyrks således av utskottet.

Ledigheter

I tre motioner förordas en översyn av

ledighetslagstiftningen.

Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A741 att ledighetslagarna

utan tvivel var för sig varit motiverade och haft stor betydelse

för de anställda. De har dock fört med sig problem genom en hög

frånvarofrekvens, vilken innebär en kraftigt ökad belastning på

såväl samhället som företagen. Existerande ledighetsformer bör

vägas mot andra berättigade krav på ledighet och större hänsyn

tas till de ekonomiska konsekvenserna av olika ledigheter.

Särskild hänsyn måste tas till de förhållanden som råder i

mindre företag. En utvärdering av de olika ledigheterna bör

därför göras.

Elver Jonsson m.fl. (fp) begär i motion A707 en översyn av

studieledighetslagen och förtroendemannalagen.

Studieledighetslagen ger rätt till ledighet oavsett vilka

studier den anställde avser att bedriva, vilket måste anses väl

omfattande enligt motionärerna. Bl.a. från småföretagarhåll har

det påpekats att ledighetslagarna är alltför vidlyftiga.

Effekten anses bli produktionsbortfall och svårigheter att

planera verksamheten.

I motion A728 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) framhålls att

ledighetslagarna har blivit mycket svårhanterliga för den

enskilde arbetsgivaren. Detta gäller inte minst i mindre företag

som ofta har små administrativa resurser. Lagarna bör därför ses

över och bl.a. anpassas till de mindre företagens situation.

Utskottet kan konstatera att ett flertal lagar ger de

anställda rätt att vara lediga från arbetet med eller utan lön.

Ledighetslagarna har på senare tid utökats genom den förlängda

föräldraledigheten samt lagen om ersättning och ledighet för

närståendevård. Även semestern har utökats. Lagarna har

tillkommit i det goda syftet att skapa bättre villkor för de

anställda, bl.a. vad gäller fortbildning och facklig verksamhet.

Lagstiftningen har dock inneburit problem, inte minst för de

mindre företagen som upplever lagarna som både svårförståeliga

och svårhanterliga.

Enligt regeringsförklaringen är det av största vikt för

Sveriges ekonomiska utveckling att små- och nyföretagandet får

en renässans. Regeringens politik kommer därför att innebära en

ny start för små- och nyföretagandet. Mot denna bakgrund har

utskottet förväntningar på att regler som kan hämma företagen

och i synnerhet småföretagen kommer att granskas. I en sådan

samlad bedömning av regelverket måste även ledighetslagarna

ingå. Med hänvisning till vad som anförts bör någon riksdagens

åtgärd inte vara påkallad när det gäller motionerna A707 (fp),

A728 (c, m, fp) och A741 (m) i tillämpliga delar.

I tre motioner föreslås nya ledighetsformer.

I motion A705 av Elver Jonsson m.fl. (fp) föreslås att det

skall finnas rätt för alla anställda över hela arbetsmarknaden

att få tjänstledighet för medverkan i svenskt katastrofbistånd.

Staten har långtgående medgivanden beträffande sådan

tjänstledighet, medan andra delar av arbetsmarknaden har olika

rekommendationer.

Lisbeth Staaf-Igelström (s) anför i motion A722 att

tjänstledighet för att pröva nytt arbete borde vara en

lagstadgad rätt. Även om en person är missnöjd med sitt arbete

vågar man inte säga upp en tillsvidareanställning enligt

motionären. Rätten till tjänstledighet är därför ett led i

kampen för det goda arbetet.

I motion A732 av Ingvar Björk och Sonia Karlsson (båda s)

förordas rätt till tjänstledighet från arbetet vid uppdrag som

förtroendevald inom en handikapporganisation. Funktionärer inom

handikapprörelsen bör ha samma möjligheter till tjänstledighet

som politiskt valda funktionärer med tanke på de likartade

uppgifterna.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat

likartade yrkanden och därvid avvisat tanken på lagreglering.

Utskottet delar emellertid uppfattningen att det är väsentligt

att anställda har möjligheter till sådan flexibilitet i

arbetslivet som tillåter såväl ideell verksamhet som andra

berättigade önskemål att disponera sin tid. I vissa fall

föreligger redan i dag avtal och rekommendationer på

arbetsmarknaden vilka ger goda möjligheter till ledighet, t.ex.

för internationellt biståndsarbete. Vid sidan av de möjligheter

som ytterligare avtal kan ge upphov till vill utskottet hänvisa

till att utredningen om flexibla arbetstidsregler m.m. under

våren 1992 kommer att lämna förslag på detta område. Som

redovisats ovan (avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor)

bör utredaren bl.a. undersöka om semestern går att variera från

ett år till ett annat samt om en viss del av semestern kan

användas till arbetstidsförkortning. Med hänsyn till det

pågående utredningsarbetet om mer flexibla arbetstidsregler

anser utskottet att de här aktuella motionerna -- A705 (fp),

A722 (s) och A732 (s) -- inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Ledighet för vård av barn tas upp i sju motioner.

Folkpartiet liberalerna begär i motion A25 rätt till

föräldraledighet för ett barns biologiska far, i de fall

föräldrarna separerat. Motionärerna anför att en eventuell

styvfar -- men ej den biologiske fadern -- kan vara hemma med

barnet.

Utskottet konstaterar att föräldrar, vare sig de bor samman

eller har separerat, omfattas av föräldraledighetslagen. Det kan

i detta sammanhang noteras att rätten till ledighet enligt

föräldraledighetslagen är skild från rätten till föräldrapenning

vilken regleras i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Motionskravet avseende föräldraledighet är tillgodosett och

avstyrks därför av utskottet.

Utökad tidsmässig omfattning av föräldraledigheten begärs

i sex motioner.

I motion A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) samt

i motion A772 av Sigge Godin m.fl. (fp) begärs att

föräldraledigheten utökas så att rätten till hel ledighet för

vård av barn utsträcks till dess barnet fyllt tre år.

I motionerna A702 av Anita Persson och Birthe Sörestedt (båda

s), A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) samt A748 av

Gunnar Thollander m.fl. (s) begärs att rätten till förkortad

arbetstid för småbarnsföräldrar utsträcks till dess barnet fyllt

tolv år. Detta är viktigt för både barn och föräldrar med hänsyn

till att tillgången på fritidshemsplatser varierar. För statligt

anställda finns redan rätten att förkorta arbetstiden till dess

barnet är tolv år genom kollektivavtal. Denna rätt bör dock

gälla alla föräldrar.

I motion A704 av Gunhild Bolander (c) samt i motion A715 av

Ingegerd Sahlström och Sigrid Bolkéus (båda s) begärs rätt till

tjänstledighet för föräldrar vid utvecklingsstörda ungdomars

sjukdom. Motionärerna anför att föräldrar till handikappade barn

har rätt till föräldrapenning vid tillfällig vård av barn upp

till 16 års ålder. När barnet blir äldre måste föräldrarna

använda sin semester eller "be" om tjänstledighet, vilket kan

kännas besvärande.

Utskottet gör för sin del följande överväganden.

Utskottet anser självklart att det är viktigt att föräldrar,

både män och kvinnor, kan kombinera förvärvsarbetet med ansvar

för barn. Utöver den ledighet som föräldraledighetslagen ger

rätt till finns varierande behov av ledighet i de enskilda

familjerna. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på det

utredningsarbete om flexibla arbetstidsregler m.m. som pågår

(se avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor). Utredningens

förslag kan väntas under våren 1992. Med hänvisning till att

ytterligare beslutsunderlag sålunda kan förväntas inom det

närmaste halvåret bör de behandlade yrkandena i motionerna A702

(s), A704 (c), A706 (c), A715 (s), A748 (s) och A772 (fp) inte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande generella arbetstidsreformer

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A41 yrkandena 40 och

41, 1990/91:A223 yrkande 6, 1990/91:A268, 1990/91:A717,

1990/91:A719, 1990/91:A720, 1990/91:A721, 1990/91:A736 yrkande

1, 1990/91:A741 yrkande 1, 1990/91:A765 och 1990/91:A812 yrkande

2,

men. (v) - delvis

2. beträffande läkarnas arbetstider

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A735 och 1990/91:A759,

3. beträffande återgång till 25 dagars semester

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A769 och 1990/91:A774,

res. 1 (s) - motiv.

4. beträffande utredning om en semesterlönefond

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A703 och

1990/91:A714,

men. (v) - delvis

5. beträffande semesterlönegrundande frånvaro

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A708 och

1990/91:A758,

6. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A707 yrkande 13,

1990/91:A728 och 1990/91:A741 yrkande 2,

res. 2 (s) - motiv.

7. beträffande nya ledighetsformer

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A705, 1990/91:A722

och 1990/91:A732,

8. beträffande föräldraledighet för ett barns biologiska

far

att riksdagen avslår motion 1990/91:A25 yrkande 17,

9. beträffande utökad tidsmässig omfattning av

föräldraledigheten

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A702, 1990/91:A704,

1990/91:A706, 1990/91:A715, 1990/91:A748 och 1990/91:A772.

Stockholm den 5 november 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Mona Sahlin

I beslutet har deltagit:

Mona Sahlin (s),

Sonja Rembo (m),

Anders G Högmark (m),

Kjell Nilsson (s),

Georg Andersson (s),

Marianne Andersson (c),

Lahja Exner (s),

Charlotte Cederschiöld (m),

Sten Östlund (s),

Harald Bergström (kds),

Laila Strid-Jansson (nyd),

Monica Öhman (s),

Isa Halvarsson (fp),

Johnny Ahlqvist (s) och Karin Pilsäter (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Återgång till 25 dagars semester (mom.3,motiveringen)

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten

Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den

del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet

vill" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är någon återgång till 25 dagars

semester inte aktuell. Motionerna A769 (m) och A774 (fp) bör

således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

2. Översyn av ledighetslagstiftningen (mom.6,motiveringen)

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten

Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den

del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet

kan" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har behandlat likartade yrkanden om översyn av

ledighetslagstiftningen ett flertal gånger, senast i betänkandet

1990/91:AU2. Utskottet har inte skäl att frångå sin tidigare

uttalade uppfattning att man är positiv till en lagteknisk

översyn av ledighetslagarna. Beträffande de små företagens

problem konstaterar utskottet att den inledningsvis redovisade

utredningen om mer flexibla arbetstidsregler innebär att de små

företagens situation särskilt tas upp i samband med överväganden

om semesterlönegrundande frånvaro. Med hänsyn till att de två

områden som betyder mest för utbudet av arbetstimmar --

arbetstiden och semestern -- är föremål för utredning och analys

finner utskottet inte skäl att nu ompröva målsättningen och

intresseavvägningen av de här upptagna ledighetslagarna.

Utskottet avstyrker därför motionerna A707 (fp), A728 (c, m, fp)

och A741 (m) i tillämpliga delar.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Enligt vänsterpartiets mening är det dags att införa en

generell arbetstidsreform och en arbetsorganisation som

är anpassad till dagens samhälle med både män och kvinnor som

förvärvsarbetande. För barnens skull, för föräldrarnas skull och

för livskvalitetens skull är sextimmarsdagen nödvändig.

Riksdagen bör av regeringen begära förslag till en plan för

minskning av normalarbetstiden under 1990-talet. Som en

delreform kan arbetsdagen kortas med en kvart om dagen fr.o.m.

år 1992. Vidare bör regeringen komma med förslag om sex timmars

arbetsdag för särskilt utsatta grupper av arbetare. Redan nu bör

övertiden begränsas till högst 50 timmar om året. Möjligheterna

till flexibla och konjunkturanpassade arbetstider bör begränsas.

Beträffande frågan om semesterlönefond anser

vänsterpartiet att regeringen bör tillsätta en snabbutredning

med uppgift att inrätta en allmän semesterlönefond. En sådan

fond skulle förbättra de lågavlönades möjligheter till

meningsfull semester.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1 och mom. 4 borde ha hemställt:

1. beträffande generella arbetstidsreformer

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A41

yrkandena 40 och 41 och 1990/91:A721 samt med avslag på

motionerna 1990/91:A223 yrkande 6, 1990/91:A268, 1990/91:A717,

1990/91:A719, 1990/91:A720, 1990/91:A736 yrkande 1,

1990/91:A741 yrkande 1, 1990/91:A765 och 1990/91:A812 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i

denna del,

4. beträffande utredning om en semesterlönefond

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A703 och

1990/91:A714 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts i denna del,