Bet. 1991/92:AU3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1991/92:AU03

Personalpolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

AU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sex motioner från den allmänna

motionstiden 1991 rörande olika frågor inom personalpolitiken.

Motionerna rör den allmänna inriktningen av den statliga

personalpolitiken, vissa ersättningsfrågor, domares skiljande

från tjänsten samt muslimerna på arbetsmarknaden. Samtliga

motioner avstyrks av utskottet, bl.a. med hänsyn till att de

frågor som tas upp för närvarande är föremål för utredning.

Motionerna

1990/91:A601 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring av berörda lagar som

föranleds av motionen.

1990/91:A603 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om personalpolitiken inom den offentliga sektorn.

1990/91:A604 av Magnus Persson och Roland Brännström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning av statligt anställda

tjänstemän.

1990/91:A607 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en höjning av ersättningsnivån i allmänna reseavtalet för resor

med cykel och en höjning av avdragsrätten vid resor till och

från arbetet med cykel.

1990/91:A608 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nivån

på det statliga nattraktamentet bör ökas till 300 kr. per

övernattning.

1990/91:A727 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att i samverkan med muslimska organisationer och

arbetsmarknadens parter försöka åstadkomma regelsystem på

arbetsplatser och i offentliga sammanhang, som respekterar

muslimernas religiösa sedvänjor i den utsträckning de inte

strider mot svenskt rättsmedvetande.

Utskottet

Inriktningen av statlig personalpolitik

I moderata samlingspartiets kommittémotion A603 anförs

följande om personalpolitiken inom den offentliga sektorn. Mot

bakgrund av den offentliga sektorns problem -- som kommer till

uttryck bl.a. genom köer och brister i den offentliga

verksamheten -- finns två huvudstrategier för förbättring. Dels

behövs en yttre omvandling som innebär avreglering och framväxt

av nya enskilda konkurrerande alternativ. Dels behövs en inre

omvandling som innebär att personalen inom den offentliga

sektorn kan få ett större utrymme för enskilda initiativ och att

arbetsorganisationen kan anpassas till verksamhetens behov.

Detta innebär enligt motionärerna att stat och kommuner måste

kunna erbjuda konkurrenskraftiga arbetsvillkor i förhållande

till andra sektorer inom arbetslivet. Vidare måste chefsrollen

utvecklas inom den offentliga sektorn och ansvar och

befogenheter följas åt. Lönesättningen bör utgå från en

individuell bedömning. Det är också viktigt att

sekretessreglerna tillåter att personalrekryteringen till

offentliga tjänster kan ske utan att de sökandes namn blir

allmänt kända.

Magnus Persson och Roland Brännström (båda s) tar i motion

A604 upp frågan om utbildning av statstjänstemän. Enligt

motionärerna finns ett mycket stort behov av utbildningsinsatser

på alla nivåer inom statsförvaltningen, vilket hittills inte har

blivit tillräckligt uppmärksammat. Den planerade tioprocentiga

minskningen av antalet statsanställda kommer att ställa stora

krav på utbildning, såväl för de övertaliga tjänstemännen som

för kvarvarande personal. Den kompetenshöjande utbildningen

skall vara ett led i förnyelsearbetet hos de statligt anställda.

Med anledning av de ovan refererade motionsyrkandena vill

utskottet erinra om följande. Sedan några år tillbaka präglas

den statliga förvaltningen i Sverige av ett genomgripande

förnyelsearbete. Bl.a. skall ett treårigt program genomföras där

den statliga administrationen skall reduceras med 10 % genom

strukturella förändringar (prop. 1990/91:100 bil. 2, FiU25,

rskr. 278). För den statliga personalpolitiken har redovisats

bl.a. följande huvudpunkter (prop. 1989/90:100 bil. 2, AU17,

rskr. 137):

en prioritering av fortsatt avreglering, decentralisering och

delegering

bättre möjligheter att rekrytera och behålla personal bl.a.

genom att införa verksamhetsanpassade lönesystem

en effektivare kompetensutveckling

bättre rekrytering, utveckling och rörlighet bland chefer.

Utskottet har erfarit att uppgiften att svara för den statliga

personalpolitiken organisatoriskt kommer att förändras.

Som ett led i förnyelsearbetet uppdrog regeringen i oktober

1989 åt en utredning (C 1989:07) att göra en översyn av lagen om

offentlig anställning (LOA). Enligt direktiven (dir. 1989:50)

skall översynen ha följande tre huvudsyften:

För det första skall lagstiftningen utformas så, att den

skapar bättre förutsättningar för förnyelsen av den offentliga

sektorn i linje med den förändrade synen på offentlig

anställning och offentlig personalpolitik. Lagstiftningen skall

-- så långt det är möjligt med hänsyn främst till demokratisk

styrning, insyn och rättssäkerhet -- stämma överens med vad som

tillämpas inom arbetsmarknaden i stort.

För det andra skall sådana regler som inte kan anses

grundläggande för arbetstagarnas rättsställning utmönstras ur

lagstiftningen.

För det tredje skall lagstiftningen göras enklare att

förstå, överblicka och tillämpa för dem som i olika egenskaper

har att syssla med frågor om offentliga anställningar.

Vidare heter det i direktiven att utredaren bör pröva hur en

grundläggande rättslig reglering av offentlig anställning

samtidigt kan dels tillgodose kraven på decentralisering,

verksamhetsanpassning samt anpassning till den reglering som

gäller för arbetsmarknaden i stort, dels slå vakt om

medborgerliga krav på demokratisk styrning, insyn och

rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett

riktigt sätt. Utredaren bör vidare beakta behovet av att i

samverkan åstadkomma större rörlighet bland statliga chefer,

bland annat på nivån närmast under verkschefen. Vidare bör

regeringskansliets prövning av möjligheten till minskad

offentlighet i vissa rekryteringsärenden beaktas.

Utskottet har under hand inhämtat att utredningsarbetet

beräknas vara slutfört under det första kvartalet 1992.

Utskottet vill för egen del betona att personalpolitiken är av

stor betydelse i arbetet med att förnya den offentliga sektorn.

Ett övergripande mål är att staten skall kunna rekrytera och

behålla bra arbetskraft. I mycket hög grad är det de anställdas

motivation och kompetens som är avgörande för kvalitet, service

och effektivitet inom den offentliga sektorn. Faktorer som de

anställdas befogenheter och ansvar måste uppmärksammas vid en

mer flexibel utformning av lönesystemen. Decentralisering och

delegering är väsentliga delar i förnyelsearbetet.

Utan att i detalj gå in på samtliga de spörsmål som behandlas

i motionerna kan utskottet konstatera att de framförda kraven

ligger i linje med pågående arbete. Genom det ovan refererade

utredningsarbetet tas ytterligare steg i den riktning

motionärerna efterlyser. I avvaktan på resultatet av utredningen

kan någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna A603 (m)

och A604 (s) inte anses påkallad.

Ersättningsfrågor

I motion A607 av Ivar Virgin (m) förordas mer generösa

regler för cykelresor. Dels föreslås en höjning av

ersättningsnivån i allmänna reseavtalet för resor med cykel,

dels föreslås en höjning av avdragsrätten vid resor till och

från arbetet med cykel. Mer generösa regler kan väntas ge

positiva miljöeffekter.

Utskottet kan konstatera att ett nytt allmänt reseavtal (ARA)

slöts den 9 januari 1991. Enligt avtalet innebär den

skattereform som genomförts fr.o.m. den 1 januari 1991 ett helt

nytt synsätt i fråga om traktamenten och

resekostnadsersättningar. Parterna konstaterar i avtalet att det

kan finnas skilda lokala behov vid myndigheterna av särskilda

insatser vid sidan av de skattefria ersättningar som betalas

enligt ARA. Cykelresor ersätts inte enligt ARA.

Beträffande avdragsreglerna för resor mellan bostad och

arbetsplats har regeringens avsikt varit att en särskild

utredare skall se över grunderna för detta avdrags utformning på

längre sikt (prop. 1990/91:54 s. 186). Skatteutskottet har i

sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SkU17 noterat att

reglerna om avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats skall

bli föremål för en översyn. Utskottet har under hand inhämtat

att direktiven för denna översyn kan väntas under hösten 1991.

Med hänsyn till vad som ovan anförts avstyrker utskottet

bifall till motion A607.

Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) begär i motion A608 en

höjning av det statliga nattraktamentet till 300 kr. per

övernattning. Motionärerna konstaterar att en höjning skett till

75 kr. per natt men att detta inte är tillräcklig stimulans för

att resenärerna skall fundera över andra alternativ än hotell.

Som utskottet redovisat ovan har skattereformen fr.o.m. 1991

medfört ett nytt synsätt på traktamentsfrågorna. I sådana fall

där logikostnader inte kan visas av resenären innebär reglerna

enligt kommunalskattelagen att ett nattraktamente från

arbetsgivaren uppgående till högst 75 kr. inte blir beskattat.

Därutöver kan lokala avtal slutas på de statliga arbetsplatserna

angående ytterligare traktamentsbelopp i sådana fall där faktisk

logikostnad inte begärs. Tilläggsbeloppet är skattepliktigt. Som

exempel kan nämnas att detta tilläggsbelopp enligt avtal inom

riksdagsförvaltningen uppgår till 225 kr., vilket gör ett

sammanlagt traktamentsbelopp på 300 kr. Tilläggsbeloppet

varierar mellan olika statliga arbetsplatser.

Med hänvisning till vad som anförts påkallar motion A608 inte

någon riksdagens åtgärd.

Övriga frågor

Allan Ekström (m) tar i motion A601 upp frågan om domares

rättsliga ställning. Domarna måste vara garanterade integritet

och oavsättlighet, anförs i motionen. Prövningen av domares

skiljande från tjänsten bör överföras från arbetsdomstolen

till allmän domstol och i sista hand till högsta domstolen. För

närvarande ankommer det på den korporativistiskt

sammansatta arbetsdomstolen att pröva denna fråga. Enligt

motionären måste det grundlagsskydd som 11 kap. 5 §

regeringsformen tillerkänner domare eller grunderna för detta

skydd anses stödja motionskravet. Berörda lagar bör därför

ändras.

Utskottet vill anföra följande. LOA har särskilda bestämmelser

om avskedande. I 11 kap. stadgas att en arbetstagare får

avskedas om han har begått brott eller grov tjänsteförseelse som

visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin

anställning. Frågan om avskedande prövas normalt av den

myndighet som arbetstagaren lyder under. Beträffande vissa högre

befattningshavare och domare prövas frågor om avskedande av en

särskild nämnd, nämligen statens ansvarsnämnd. Nämndens beslut

kan överklagas till tingsrätt/arbetsdomstolen enligt

bestämmelserna i arbetstvistlagen.

Enligt 11 kap. 5 § regeringsformen får den som utnämnts till

ordinarie domare skiljas från tjänsten om han genom brott eller

grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat

sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten. Har domaren

skilts från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol,

skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.

Frågan om ett överförande av prövningen av domares skiljande

från tjänsten till allmän domstol har flera gånger tidigare

behandlats av utskottet i samband med liknande motionskrav --

senast i utskottets betänkande 1990/91:AU7. I detta betänkande

avstyrktes motionsyrkandet med hänvisning till översynen av LOA.

Enligt direktiven står det utredningen fritt att utöver vad som

direkt angetts i uppdraget ta upp de förslag till förändringar i

LOA som utredningen finner lämpliga. I en särskild bilaga till

direktiven tas upp speciella frågor där ändringar i LOA bör

övervägas särskilt. I denna bilaga nämns förhållandet till

brottsbalken. Utskottet har under hand inhämtat att utredningen

bl.a. behandlar frågor om ordinarie domare. Utskottet utgår

ifrån att den i motionen behandlade frågan blir föremål för

överväganden i detta sammanhang. Enligt vad utskottet tidigare i

framställningen redogjort för beräknas översynen av LOA vara

slutförd under det första kvartalet 1992. Mot denna bakgrund bör

motion A601 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion A727 av Pär Granstedt (c) begärs att arbetsmarknadens

parter i samverkan med muslimska organisationer försöker

åstadkomma regelsystem som respekterar muslimernas religiösa

sedvänjor i arbetslivet i den utsträckning de inte strider mot

svenskt rättsmedvetande. I motionen anförs att det i Sverige

finns ca 100 000 invandrare och flyktingar från länder vilka kan

betraktas som islamiska. Till muslimernas grundläggande

kulturella behov hör deltagande i fredagsbönen, tillgång till

bönelokal på de större arbetsplatserna, ledighet vid Ramadans

första och sista dag m.m. Motionären förordar en bred översyn av

muslimernas rättigheter i Sverige, utarbetande av

handlingslinjer och förbättrad information.

Utskottet har behandlat en likartad motion i sitt betänkande

1990/91:AU7. Utskottet vidhåller den uppfattning som framförts i

detta betänkande, nämligen att det är angeläget att bereda våra

invandrare möjlighet att utveckla det egna kulturarvet inom

ramen för de grundläggande normer som i det svenska samhället

gäller för mänsklig samlevnad. Religionen är en del av det egna

kulturarvet. För muslimer liksom för andra trosbekännare är det

därför viktigt att det svenska samhället försöker underlätta för

dem att utöva sin religion. En sådan inställning innebär

emellertid inte att man genom lagstiftning skall skapa ett

generellt regelsystem för arbetsplatser angående ledigheter för

olika religiösa aktiviteter eller för inrättande av särskilda

bönelokaler. Dessa frågor bör i stället lösas i lokala avtal

eller genom överenskommelser på resp. arbetsplats.

Utskottet vill därutöver tillägga att invandrarverket har ett

brett åtgärdsprogram avseende muslimer. Huvudsyftet med detta

arbete är att underlätta muslimska invandrares integration i det

svenska samhället. Detta kan ske via direkt stöd och

kontaktarbete gentemot muslimska organisationer men även genom

att stödja kommunikationsprocessen mellan muslimska

organisationer och offentliga organ.

Med hänsyn till vad som anförts bör motion A727 inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av statlig personalpolitik

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A603 och 1990/91:A604,

2. beträffande generösa regler för cykelresor

att riksdagen avslår motion 1990/91:A607,

3. beträffande höjning av det statliga nattraktamentet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A608,

4. beträffande prövningen av domares skiljande från

tjänsten

att riksdagen avslår motion 1990/91:A601,

5. beträffande respekt för muslimernas religiösa sedvänjor i

arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A727.

Stockholm den 5 november 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Mona Sahlin

I beslutet har deltagit:

Mona Sahlin (s),

Sonja Rembo (m),

Anders G Högmark (m),

Kjell Nilsson (s),

Georg Andersson (s),

Marianne Andersson (c),

Lahja Exner (s),

Charlotte Cederschiöld (m),

Sten Östlund (s),

Harald Bergström (kds),

Laila Strid-Jansson (nyd),

Monica Öhman (s),

Isa Halvarsson (fp),

Johnny Ahlqvist (s),

Karin Pilsäter (fp)

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.