Bet. 1991/92:AU6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1991/92:AU06

Rättegången i arbetstvister och anslag till arbetsdomstolen

m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

AU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet vissa

regeringsförslag som läggs fram mot bakgrund av den svåra

arbetssituation som arbetsdomstolen under en rad år befunnit sig

i. Det främsta syftet är att förenkla domstolens målhantering

och att anpassa reglerna för rättegången i arbetstvister till

vad som enligt rättegångsbalken numera gäller för tvistemål i

allmänhet. Ordförandens behörighet vidgas att ensam vidta

åtgärder på arbetsdomstolens vägnar. Rätten utsträcks att

delegera viss förberedande handläggning till annan lagfaren

tjänsteman. Vissa målkategorier förs bort från arbetstvistlagens

område. SACO får rätt att föreslå ordinarie ledamot i domstolen.

Utskottet biträder regeringens förslag.

Som en ytterligare åtgärd för att förbättra arbetssituationen

föreslår arbetsmarknadsutskottet en ändring i arbetstvistlagen

av innebörd att antalet ordförande i arbetsdomstolen ökas från

högst tre till högst fyra.

I betänkandet behandlas också anslag till arbetsdomstolen och

vissa myndigheter under arbetsmarknadsdepartementet.

Slutligen behandlas tre motioner väckta under den allmänna

motionstiden med anknytning till arbetsdomstolen och dess

verksamhet.

En meningsyttring har avlämnats av Vänsterpartiet.

Propositionerna

I proposition 1991/92:84 föreslår regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --

1. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen

till

lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister,

lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares

uppfinningar,

lag om ändring i jordabalken.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga i detta

betänkande.

I proposition 1991/92:100 bilaga 11

(arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- under punkterna

B5 (s. 87--88)

att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1992/93

anvisar ett ramanslag på 13212000kr.

B6 (s. 88--89)

att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för

budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på

1534000kr.

B7 (s. 89)

att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares

uppfinningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag

på 77000 kr.

Motionerna

1991/92:A707 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

lagen om rättegång i arbetstvister för att skiljeklausuler som

undandrar arbetstvister från domstols behörighet endast bör vara

giltiga om de intagits i kollektivavtal i enlighet med vad i

motionen anförts under avsnitt 5.3.

1991/92:A726 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av ändring av forumreglerna för arbetstvister.

1991/92:A806 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att mål som rör jämställdhet måste

avgöras av en arbetsdomstol med jämn könsfördelning.

Utskottet

Bakgrund

Måltillströmningen till arbetsdomstolen (AD) har under en

följd av år varit sådan att domstolens resurser blivit

synnerligen hårt ansträngda. Regeringen tillkallade därför en

särskild utredare för att se över rättegångsordningen för

arbetstvister. Utredaren, dåvarande justitiekanslern och numera

ordföranden i domstolen Hans Stark, lade i juni 1988 fram vissa

förslag i syfte att förbättra domstolens arbetssituation

(Arbetsdomstolen, SOU 1988:30).

Utredningens förslag gick i korthet ut på att två målgrupper,

uppfinnarmål och mål om hyresvillkor som reglerats i

kollektivavtal, borde prövas i annan ordning än enligt

arbetstvistlagen. Vidare föreslog utredaren en ordning med

prövningstillstånd beträffande tingsrättsdomar som överklagades

till AD. Vissa besvärsmål utan klart arbetsrättsligt inslag

skulle flyttas över till de allmänna domstolarna. Som

ytterligare åtgärd för att minska arbetsbördan föreslogs en

utvidgning av ordförandens behörighet att vidta åtgärder på

domstolens vägnar.

En annan fråga som övervägdes i utredningen var om någon

målkategori som AD handlägger som första domstol lämpligen kunde

överföras till prövning i tingsrätt. Utredningen ansåg det

otänkbart att kollektivavtalstvister eller tvister på

medbestämmandelagens område skulle kunna föras över till

prövning i tingsrätt med hänsyn till tvisternas centrala

intresse för arbetsmarknadens organisationer och deras

principiella arbetsrättsliga intresse. Inte heller tvister

rörande den enskilde arbetstagarens anställning eller tvister på

anställningsskyddslagens område ansågs kunna avskiljas.

Utredningen delade i denna fråga den uppfattning som kommit fram

i diskussioner med organisationerna.

Slutligen föreslogs en utvidgning av domstolen med en fjärde

ordförande i kombination med delvis ändrade

sammansättningsregler.

Utredningens förslag fick stöd av en majoritet av

remissinstanserna. Arbetsdomstolen förordade dock en ordning med

domstolen som första och enda domstol på den kollektiva

arbetsrättens område, men enbart överinstans för tvister rörande

det enskilda anställningsavtalets rätt.

På grundval av ett förslag till provisorisk lösning som lades

fram under utredningens gång utökades antalet vice ordförande

från tre till fyra fr.o.m. den 1 juli 1988. Detta skedde genom

en ändring i 3 kap. 1§ arbetstvistlagen (prop. 1987/88:150,

AU22, rskr. 388). Denna fjärde vice ordförande tjänstgör sedan

dess på heltid i domstolen.

Måltillströmningen till AD har efter en mindre nedgång i

slutet av 1980-talet fortsatt att öka. Under år 1991 kom det in

436 mål, vilket är den högsta siffran någonsin. Antalet mål i

balans vid årets slut har också ökat. Vid utgången av år 1990

var siffran 215 och vid utgången av år 1991 255 mål.

Proposition nr 84

Regeringens förslag innebär i huvudsak följande. Ordförandens

behörighet att ensam på arbetsdomstolens vägnar vidta åtgärder

vidgas. Behörigheten i detta hänseende blir enhetlig för mål som

arbetsdomstolen prövar som första och enda domstol och mål som

domstolen prövar som fullföljdsinstans. Möjligheten att delegera

viss handläggning till annan lagfaren tjänsteman utvidgas.

När det gäller tvister som arbetsdomstolen är behörig att ta

upp och avgöra som första domstol föreslås en ny regel av

innebörd att domstolen alltid, oavsett partsställningen, är

behörig att pröva tvist om stridsåtgärd. I fråga om detta

begrepp hänvisas till den innebörd som anges i 41 §

medbestämmandelagen.

I syfte att föra bort mål från arbetsdomstolen där inslaget av

arbetsrättsliga frågor oftast är av underordnad betydelse

föreslås att vissa hyrestvister och s.k. uppfinnarmål prövas i

annan ordning än enligt arbetstvistlagen.

Vidare föreslås ett antal ändringar som syftar till att

anpassa arbetstvistlagens regler till vad som allmänt gäller för

rättegången i dispositiva tvistemål enligt rättegångsbalken.

Slutligen föreslås att Sveriges Akademikers

Centralorganisation (SACO) får rätt att föreslå en ordinarie

ledamot i arbetsdomstolen, liksom ersättare för denne. Därmed

kommer antalet ledamöter som utses efter förslag av

arbetsmarknadens parter att öka från tretton till fjorton.

Motion

Utskottet behandlar i detta sammanhang en motion som väckts

under den allmänna motionstiden, A726 av Håkan Holmberg (fp),

och som gäller forumreglerna i arbetstvister. I motionen förs

ett resonemang om olika metoder att komma till rätta med

arbetssituationen i arbetsdomstolen. Enligt motionären kan

problemen inte lösas på annat tillräckligt effektivt sätt än

genom en ändring av forumreglerna, som innebär att vissa typer

av mål som nu får drivas av organisationerna direkt till

arbetsdomstolen överförs till handläggning i tingsrätt som

första instans. Vad som förordas är den lösning som

arbetsdomstolen själv föreslagit i samband med

remissbehandlingen av AD-utredningens betänkande, nämligen att

domstolen skall vara första och enda domstol på den kollektiva

arbetsrättens område men enbart överinstans för tvister som

gäller det enskilda anställningsavtalets rätt. Motionären anser

att en sådan ordning skulle förstärka arbetsdomstolens karaktär

av prejudikatinstans. Han pekar också på den olikhet som i dag

föreligger till följd av de olika forumreglerna mellan

organisationsmedlemmar och oorganiserade när det gäller

rättegångskostnaderna i tvister om anställningsavtalet.

Utskottets överväganden

Utskottet ser det som ytterst angeläget att arbetsdomstolen

lever upp till högt ställda krav på kvalitet i dömandet. Som

prejudikatinstans skall domstolen leda rättsutvecklingen inom

arbetsrätten. Därigenom skall en enhetlig rättsutveckling

främjas, tolkningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen

utvecklas och en praxis utbildas som grundas på det

arbetsrättsliga normsystemet.

Det är emellertid inte nog med att dömandet skall hålla högsta

kvalitet. Arbetsdomstolen har också den utomordentligt viktiga

uppgiften att medverka till att arbetsmarknadens parter får sina

tvister lösta inom rimlig tid.

Den ökade måltillströmning som kan iakttas över en längre tid

med ett ökat antal mål i balans är från de nu angivna

synpunkterna oroande.

Utskottet ställer sig bakom de förslag som propositionen

innehåller. Ändringarna bör förenkla målhanteringen i viss

utsträckning och därmed också underlätta arbetssituationen i

arbetsdomstolen.

Frågan är, om de förslag som läggs fram i propositionen kan

anses tillräckliga i det läge som nu råder. Enligt vad utskottet

inhämtat är antalet nyinkomna mål i januari i år det högsta

någonsin. Det rådande arbetsmarknadsläget med fler varsel och

uppsägningar än någon annan gång under den tid då den nya

arbetsrätten varit i kraft gör att man knappast kan räkna med en

dämpning av måltillströmningen.

En mer radikal lösning på domstolens arbetssituation kunde

vara den ordning som diskuterades under utredningsarbetet och i

den efterföljande remissbehandlingen och som också aktualiserats

i den nyssnämnda motionen, dvs. att lyfta bort någon större

målkategori från domstolen.

I detta hänseende framgår av propositionen att

arbetsmarknadsdepartementet med anledning av främst

arbetsdomstolens remissyttrande tagit upp frågan om överförande

av tvister om det enskilda anställningsavtalet till prövning i

tingsrätt som första instans. Vid överläggningar med

arbetsmarknadens parter har det visat sig att det finns ett

starkt motstånd mot en sådan förändring. Departementschefen

anser därför att frågan om vilka målkategorier som bör kunna

prövas av domstolen som första instans bör övervägas

ytterligare. Han är inte beredd att nu ta ställning till

förslagen i denna del men avser att återkomma till dessa frågor

i ett senare sammanhang. Utskottet delar

arbetsmarknadsministerns bedömning i denna fråga.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A726 (fp).

AD-utredningens huvudförslag med syftet att minska

arbetsbördan var som nämnts att förstärka domstolen med

ytterligare en ordinarie ordförande. Även den frågan har prövats

under beredningsarbetet.

Arbetsdomstolens nuvarande ordförande och administrative chef

Hans Stark har inför utskottet berättat om domstolens

arbetssituation. Det har enligt honom varit betydande

svårigheter alltsedan mitten av 1980-talet med ett ökande antal

inkomna mål och ökande balanser. Antalet registrerade mål under

1991 överstiger med 25 % 1990 års nivå. Det rådande

arbetsmarknadsläget kommer enligt hans bedömning att medföra

ytterligare måltillströmning. Den lösning som domstolen nu ser

framför sig skulle bestå i att utöka antalet ordinarie

ordförande från tre till fyra, något som kräver lagändring.

Utöver denna förändring skulle den nuvarande tjänsten som

heltidsanställd viceordförande kunna ges ett något annorlunda

innehåll. Vid sidan av viceordförandeskapet skulle innehavaren

av tjänsten under domstolens administrative chef kunna svara för

den administrativa ledningen och sålunda tjänstgöra även som

kanslichef. Fördelen med en sådan ordning är att domstolen får

ett fastare grepp om de administrativa uppgifterna samtidigt som

den administrative chefen avlastas. Skulle domstolens

arbetsbelastning minska framöver, kan antalet ordförande lätt

reduceras.

Den av Hans Stark förordade lösningen att öka antalet

ordförande från tre till fyra har enligt utskottets mening goda

skäl för sig. Det är därvid att märka att lagen anger det högsta

antalet ordförande. Genom att öka detta högsta tal ges möjlighet

att när så bedöms som befogat utöka antalet domare i domstolen.

Skulle förhållandena ändras och skäl tala för det, kan antalet

ordförande minskas utan att fördenskull lagen behöver ändras.

Utskottet anser att lagändringen bör träda i kraft den 1 april i

år.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att

avgöra om möjligheten att öka ordförandeantalet skall utnyttjas

och i förekommande fall återkomma till riksdagen med de förslag

som kan följa av förändringarna.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka parternas ansvar

att innan en tvist hänskjuts till domstol ingående pröva

förutsättningarna för en godvillig uppgörelse.

Utskottet föreslår således att riksdagen beslutar om den

ändringen i 3 kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister att

arbetsdomstolen skall bestå av högst fyra ordförande. Ett

förslag till lagändring om detta läggs fram i utskottets

hemställan.

Slutligen tillstyrker utskottet förslaget att SACO skall få

rätt att utse en ordinarie ledamot i domstolen liksom ersättare

för denne.

Övriga frågor

Utskottet övergår nu till två motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden med anknytning till de nu behandlade

frågorna.

Motion A806 yrkande 4 av Lars Werner m.fl. (v) gäller

sammansättningen i arbetsdomstolen i tvister enligt

jämställdhetslagen. Partiet säger sig inte kunna godta att

arbetsdomstolens sammansättning med låg andel kvinnliga

ledamöter ofta missgynnar kvinnor. Eftersom kvinnor och män har

skilda erfarenheter och skilda referensramar är det särskilt

viktigt att mål enligt jämställdhetslagen avgörs av en domstol

med jämn könsfördelning, anser partiet.

I samband med behandlingen av propositionen om en ny

jämställdhetslag under våren 1991 behandlade utskottet ett antal

motioner om könssammansättningen i jämställdhetsmål och

näraliggande frågor. Utskottet avvisade tanken på en särskild

reglering och hänförde sig då till sina tidigare

ställningstaganden i frågan. Stora krav ställs visserligen på

representativitet och kunskaper, sades det, men principiella

skäl talar emot att sammansättningen av svenska domstolar skulle

få påverkas av den sak som målet gäller. Utskottet står fast vid

denna uppfattning och avstyrker således motion A806 i nu berörd

del.

Arbetsmarknadsutskottet vill dock, liksom tidigare, framhålla

vikten av att jämställdhetsaspekten beaktas vid rekryteringen av

ledamöter till arbetsdomstolen. Utskottet har erfarit att

regeringen i samband med att den uppmanar arbetsmarknadens

parter att föreslå ledamöter inför den mandatperiod som börjar

löpa den 1 juli i år kommer att understryka intresset av en

utvidgad kvinnlig representation. Det ankommer nu på parterna

att ta sitt ansvar i sammanhanget.

I en annan v-motion, A707 yrkande 23 av Lars Werner m.fl.,

yrkas en ändring i arbetstvistlagen i fråga om

skiljeklausuler. En skiljeklausul som undantar arbetstvister

från domstols behörighet bör enligt motionen vara giltig endast

om den intagits i kollektivavtal. Ett skiljeförfarande är mycket

kostsamt vilket får till konsekvens att den anställde av

ekonomiska skäl saknar möjlighet att hävda sin rätt, sägs det i

motionen.

Ett motsvarande motionsyrkande behandlades och avstyrktes i

betänkandet 1990/91:AU6. Utskottet hänvisade till möjligheten

att med stöd av 36 § avtalslagen åsidosätta en skiljeklausul i

ett anställningsavtal.

Enligt bestämmelsen får ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas

utan avseende om villkoret är oskäligt på vissa angivna grunder.

Särskild hänsyn skall vid prövningen tas till behovet av skydd

för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en

underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Arbetsdomstolen har

i en dom (1987 nr 165) uttalat att arbetstagaren typiskt sett är

ekonomiskt svagare än sin motpart, och att den arbetstagare som

inte får ekonomiskt stöd från en facklig organisation har en

ställning liknande konsumentens i förhållande till

näringsidkaren. Även andra förhållanden än parternas inbördes

ekonomiska styrkeförhållanden måste dock beaktas enligt

domstolen, såsom att arbetstagaren har relativt kvalificerade

uppgifter. Frågan måste enligt domstolen bedömas med hänsyn till

samtliga omständigheter.

Med hänvisning till detta var det utskottets uppfattning att

något lagstiftningsinitiativ inte var behövligt.

I den nu behandlade motionen åberopas två avgöranden av AD,

1988 nr 95 och 96. Båda målen gäller giltigheten av

skiljeklausuler mellan ett företag och dess verkställande

direktör. Domstolen, som hänvisar till det tidigare avgörandet,

finner efter en prövning av omständigheterna i varje enskilt

fall att skiljeklausulerna är giltiga.

Utskottet -- som vill erinra om att en skiljeklausul genom det

förhållandevis snabba och icke offentliga förfarandet kan vara

till fördel även för en arbetstagare -- är inte heller nu berett

att ta något lagstiftningsinitiativ i frågan. Även motion A707

avstyrks således i den nu berörda delen.

Anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag beträffande

arbetsmarknadsdepartementet m.m. under punkterna B5.

Arbetsdomstolen, B6. Statens förlikningsmannaexpedition och

B7. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetstvistlagen

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:A726 antar det i

proposition 1991/92:84 framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen om rättegången i arbetstvister med den ändringen

att 3kap. 1 § första stycket och övergångsbestämmelsen skall

ha följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §3

Arbetsdomstolen består av Arbetsdomstolen består av

högst tre ordförande, högst fyra ordförande,

högst fyra vice högst fyra vice

ordförande samt sjutton ordförande samt sjutton

andra ledamöter. andra ledamöter.

3 Senaste lydelse 1988:1289.

Denna lag träder i kraft, i Denna lag träder i kraft, i

fråga om 3 kap. 1, 3 och 9 fråga om 3 kap. 1 §,

§§ den 1 juli 1992, och såvitt avser antalet andra

i övrigt den 1 april 1992. ledamöter, samt 3 och 9

§§ den 1 juli 1992, och

i övrigt den 1 april 1992.

2. beträffande lagen om rätten till arbetstagares

uppfinningar

att riksdagen antar det i proposition 1991/92:84 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen om rätten till

arbetstagares uppfinningar,

3. beträffande jordabalken

att riksdagen antar det i proposition 1991/92:84 framlagda

förslaget till lag om ändring i jordabalken,

4. beträffande könssammansättningen i jämställdhetsmål

att riksdagen avslår motion 1991/92:A806 yrkande 4,

men. (v) - delvis

5. beträffande skiljeklausuler

att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkande 23,

men. (v) - delvis

6. beträffande medelsanvisning till arbetsdomstolen

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

11 till Arbetsdomstolen för budgetåret 1992/93 under tionde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 13212000 kr.,

7. beträffande medelsanvisning till

förlikningsmannaexpeditionen

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

11 till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret

1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1

534 000 kr.,

8. beträffande medelsanvisning till uppfinnarnämnden

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga

11 till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för

budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 77000 kr.

Stockholm den 25 februari 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson

(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte

Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),

Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson

(fp), Johnny Ahlqvist (s) och Kent Olsson (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Enligt min mening är det otillfredsställande att AD:s

sammansättning så ofta missgynnar kvinnor. Av domstolens

ledamöter är enbart 18% kvinnor. Under tiden 1981--1990

avgjordes inte mindre än 24% av målen enligt

jämställdhetslagen av en helt manlig sammansättning.

Kvinnors och mäns liv skiljer sig fortfarande starkt åt. Det

leder till att kvinnor och män har skilda erfarenheter, och de

får därigenom skilda referensramar för sina värderingar. Som

framhålls i Vänsterpartiets motion A806 är det därför särskilt

viktigt att mål enligt jämställdhetslagen avgörs av en domstol

med jämn könsfördelning. Jag anser liksom motionärerna att

frågan bör regleras i jämställdhetslagen.

Vad sedan gäller frågan om skiljeklausuler i arbetstvister

instämmer jag med Vänsterpartiets motion A707 att sådana bör

vara giltiga endast om de intagits i kollektivavtal. De

möjligheter som 36§ avtalslagen ger domstolarna att åsidosätta

skiljeklausuler är enligt min mening alltför snäva.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

4 och 5 borde ha hemställt:

4. beträffande könssammansättningen i jämställdhetsmål

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A806 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i

denna del,

5. beträffande skiljeklausuler

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A707 yrkande 23

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i

denna del,

Bilaga