Bet. 1991/92:BoU19

Bostadsutskottets betänkande

1991/92:BOU19

Vissa frågor i plan- och bygglagen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

BoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sex motioner väckta under den allmänna

motionstiden år 1992 om vissa plan- och byggfrågor. Yrkandena

avser etablering av stormarknader, regler om strandskydd,

genomförandetiden för detaljplan, bygglovsbefrielse för vissa

mötestält samt ersättning för skada av pågående planering.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Reservationer har

avgivits av Ny demokrati avseende regler om strandskydd och

genomförandetiden för detaljplan.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1992

väckta motionerna

1991/92:Bo506 av Harald Bergström och Tuve Skånberg (kds) vari

yrkas att riksdagen begär att regeringen föreslår ändring av

plan- och bygglagen i enlighet med vad i motionen anförts om

begreppet byggnad och dess tillämpning på tillfälligt rest tält

för mötes- eller cirkusverksamhet.

1991/92:Bo509 av Roland Larsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring

avseende stormarknadsetableringar som anges i motionen,

1991/92:Bo515 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av strandskyddsbestämmelserna.

1991/92:Bo520 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en utredning om ersättning för ideell skada på grund av

samhällsplaneringen av stora betydelsefulla projekt.

1991/92:Bo525 av Tage Påhlsson och Kjell Ericsson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

nuvarande strandskyddsbestämmelser så att kommunerna i sina

översikts- och detaljplaner får rätt att reglera strandskyddet.

1991/92:Bo526 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en förändring av PBL så att den

kommunala indragningsmakten över enskild byggrätt avskaffas,

2. att riksdagen förlänger nuvarande övergångsregler om

ersättning till den 1 juli 1993 i avvaktan på den förbättring av

enskild äganderätt i PBL-lagstiftningen, som vi föreslår.

Utskottet

Inledning

Under årets allmänna motionstid har ett antal motioner väckts

med yrkanden om förändringar av plan- och

byggnadslagstiftningen. Utskottet behandlade även hösten 1991

motioner om vissa plan- och byggfrågor, väckta under 1991 års

allmänna motionstid (1991/92:BoU2).

Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, trädde i kraft den 1 juli

1987 och har därefter varit föremål för vissa kompletteringar

och ändringar. Den senaste ändringen (se 1991/92:BoU10), som

syftade till att skapa bättre förutsättningar för konkurrens

inom handeln, trädde i kraft den 1 april i år. Regeringen har

aviserat att en proposition med förslag om vissa frågor i plan-

och bygglagen, bl.a. frågan om inrättandet av en särskild nämnd

för överprövning av plan- och byggärenden, kommer att föreläggas

riksdagen senare i vår.

Planeringsfrågor

Stormarknadsetableringar

Utskottet behandlar inledningsvis en motion om de krav som bör

ställas vid etablering av stormarknader.

I motion Bo509 (c) beskrivs olika problem som anses följa av

etableringen av externa stormarknadsanläggningar. Det hävdas

bl.a. att en sådan etablering innebär att transportbehoven ökar

och servicen försämras samtidigt som de enskilda hushållen får

ökade bilkostnader och försämrad miljö. Motionären hänvisar till

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) där

det bl.a. krävs att den fysiska miljön skall användas så att en

från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt

långsiktigt god hushållning främjas. Detta krav har dock inte,

enligt motionären, beaktats tillräckligt vid prövning enligt

PBL. I motionens yrkande 1 föreslås därför att riksdagen bör

föreslå regeringen att återkomma med förslag till ändring i PBL

som tillgodoser att externa stormarknadsetableringar prövas

utifrån miljö- och naturresurssynpunkt.

Vad gäller frågan om vad som skall beaktas vid etablering av

stormarknader vill utskottet erinra om att det av 2 kap. 2 §

PBL framgår att bestämmelserna i NRL skall tillämpas vid

planläggning och i ärenden om bygglov. Det råder alltså ingen

tvekan om att kommunerna vid beslut enligt PBL skall ta hänsyn

till kraven på en god hushållning med naturresurserna m.m. Av

PBL:s 2 kap. framgår därutöver de allmänna intressen som skall

beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse. Det

gäller bl.a. att planläggningen skall ge förutsättningar för en

från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och

fritidsmiljö samt ge möjligheter att ordna trafik och annan

samhällsservice.

PBL innehåller således bestämmelser som innebär att en

lokalisering av exempelvis en stormarknad inte kan komma till

stånd utan att också de intressen som NRL tillvaratar beaktas.

Detta utesluter dock inte att vissa frågor om sambanden mellan

PBL och NRL i olika planfrågor kan behöva övervägas ytterligare.

Utskottet förutsätter att sådana frågor kan uppmärksammas i den

löpande uppföljning av lagarnas tillämpning som det i första

hand ankommer på boverket att genomföra. Något riksdagens

tillkännagivande i den aktuella frågan anser utskottet inte vara

erforderligt. Motion Bo509 (c) avstyrks således.

Regler om strandskydd

Regleringen av strandskyddet finns i naturvårdslagen

(1964:822) och bereds därmed i riksdagen vanligen av

jordbruksutskottet. PBL saknar däremot bestämmelser om

strandskydd. I ärenden där en ordning diskuteras som skulle

innebära att strandskyddet reglerades i PBL har emellertid

bostadsutskottet vid flera tillfällen berett frågan. Två

motioner från årets allmänna motionstid innehåller överväganden

och förslag med en sådan inriktning.

I motion Bo515 (m) hävdas att gällande lagstiftning

beträffande strandskyddet ställer till problem och hindrar

utvecklingen i många delar av landet, inte minst i

glesbygdsområden. De generella bestämmelserna i naturvårdslagen

anses inte ge utrymme för att ta tillräckliga hänsyn till

faktiska förhållanden. Endast vissa strandavsnitt behöver enligt

motionärens uppfattning skyddas från exploatering genom

strandskyddsbestämmelser. Detta föreslås ske genom att kommunen

i detaljplan undantar sådan strand från bebyggelse. Yrkandet i

motionen innebär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande

angående behovet av ändringar av strandskyddsbestämmelserna.

Liknande förslag förs fram i motion Bo525 (c). Även i denna

motion anförs att lagstiftningen behöver ändras så att större

hänsyn kan tas till lokala förhållanden när det gäller behovet

av strandskydd. Riksdagen föreslås begära förslag av regeringen

som innebär att kommunerna får rätt att reglera strandskyddet i

sina översikts- och detaljplaner.

Frågan om strandskyddets utformning övervägdes i samband med

det miljöpolitiska beslut som fattades av riksdagen våren 1991

(prop. 1990/91:90, JoU30). I detta sammanhang beslutades om

vissa undantag från strandskyddsbestämmelserna för bl.a.

komplementbyggnader till befintlig bebyggelse. Däremot avvisades

förslag som innebar att kommunerna skulle få rätt att i

detaljplan besluta om strandskyddets omfattning.

Bostadsutskottet behandlade senast hösten 1991 motionsyrkanden

om strandskyddets utformning liknande dem som nu är aktuella

(se 1991/92:BoU2 s. 4). Utskottet uttryckte då förståelse för

uppfattningen att ett generellt strandskydd, som inte tar hänsyn

till de faktiska förhållandena, inte kan motiveras i alla lägen.

På många håll råder ett lågt eller inget bebyggelsetryck i

strandnära områden. På andra håll däremot behövs ett skydd mot

exploatering av strandzoner. Utskottet vidhåller sin uppfattning

att strandskyddsbestämmelser inte kan undvaras. Det bör

emellertid vara möjligt att tillämpa dessa bestämmelser på ett

sådant sätt att en avvägning görs mellan det allmänna

bevarandeintresset avseende orörda stränder och det intresse som

kan finnas att bebygga strandnära områden, särskilt där

konkurrerande intressen inte föreligger. Utskottet förutsätter

att regeringen ägnar de problem som har ansetts följa av

strandskyddsbestämmelsernas utformning uppmärksamhet. Vid en

sådan uppfattning finns inte anledning att tillstyrka motionerna

Bo515 (m) och Bo525 (c).

Genomförandetiden för detaljplan

De detaljplaner som har antagits sedan PBL trädde i kraft den

1 juli 1987 har åsatts en genomförandetid på minst fem och högst

femton år. Under denna tid kan en fastighetsägare utgå från att

den byggrätt som en detaljplan ger ligger fast. Byggrätten kan

visserligen ändras eller upphävas under vissa förutsättningar

men fastighetsägaren har i så fall rätt till full ersättning för

den skada han lider. När genomförandetiden gått ut har

fastighetsägaren däremot inte rätt till ersättning om denne i

samband med en planändring skulle förlora sin byggrätt.

För äldre planer som fastställts före PBL tillämpas vissa

övergångsregler avseende genomförandetid m.m. Stadsplaner och

byggnadsplaner som fastställts efter utgången av år 1978 fick en

genomförandetid på fem år räknat från PBL:s ikraftträdande.

Genomförandetiden kommer således i dessa fall att ha gått ut den

1 juli 1992. Övriga äldre planer ansågs ha en genomförandetid

som redan hade gått ut vid PBL:s ikraftträdande. För att inte

markägaren skulle mista värdet av sin byggrätt utan att han

först haft en reell möjlighet att genomföra planen infördes en

s.k. garantiregel i dessa fall. Garantiregeln innebär att värdet

av en gammal byggrätt i vissa fall skall ersättas om kommunen

ändrar byggrätten eller upphäver planen före den 1 juli 1992

eller om fastighetsägaren begär bygglov enligt den gamla planen

före detta datum och planen ändras eller upphävs innan

bygglovsärendet avgörs.

Det förhållandet som ovan beskrivits, och som innebär att

rätten upphör att i vissa fall få ersättning för minskad eller

indragen byggrätt i samband med att en plan ändras eller upphävs

från den 1 juli 1992, tas som utgångspunkt för de yrkanden som

läggs fram i Ny demokratis partimotion Bo526. Motionärerna anför

att den rätt som PBL ger kommunerna att återkalla byggrätten

enligt äldre planer är ett exempel på missbruk av offentlig makt

i svensk lagstiftning som behöver rättas till. Kommunernas

agerande i dessa frågor anses leda till att enskild egendom

behandlas godtyckligt och medföra att olika fastighetsägare ges

helt olika förutsättningar att bebygga sin mark. I motionens

yrkande 1 föreslås mot denna bakgrund att sådana förändringar

genomförs i PBL att den kommunala indragningsmakten över enskild

byggrätt avskaffas. I avvaktan på att en sådan lagändring kan

träda i kraft föreslås i yrkande 2 att de nuvarande

övergångsreglerna för äldre planer ändras så att

genomförandetiden och rätten till ersättning förlängs till den 1

juli 1993.

Vad gäller den övergripande frågan som tas upp i motionens

yrkande 1, nämligen den ordning som innebär att detaljplaner ges

genomförandetider med därtill kopplad byggrätt, kan det

erinras om att detta var en av grundtankarna bakom PBL:s

utformning.

Avsikten var bl.a. att undanröja de olägenheter som följde av

oklara plansituationer och långvariga byggnadsförbud. Det bör

vidare framhållas att en gällande byggrätt inte upphör i och med

att genomförandetiden går ut. Byggrätten upphör först när planen

upphävs eller ändras i ifrågavarande del. Däremot upphör

fastighetsägarens rätt till ersättning efter genomförandetidens

utgång.

Olika uppfattningar om användningen av genomförandetider

förelåg vid beslutet om PBL och har även framförts i andra

sammanhang. Vad som anförs i motionen ger inte utskottet

anledning att föreslå någon ändring av gällande ordning i den

aktuella frågan.

Inte heller vad som föreslås i motionens yrkande 2 om

övergångsreglerna för äldre planer föranleder utskottet att

föreslå någon åtgärd. De av riksdagen fastställda villkoren för

ersättning enligt äldre planer bör ligga fast. Ny demokratis

partimotion Bo526 avstyrks således.

Bygglovspliktens omfattning

Enligt 8 kap. 1 § i PBL krävs bygglov som huvudregel för att

bl.a. uppföra byggnader. Undantag från bygglovskravet för att

uppföra byggnader gäller i fråga om de areella näringarnas

ekonomibyggnader inom områden som inte omfattas av detaljplan

(1§, tredje stycket). Vidare får vissa komplementbyggnader

till en- och tvåbostadshus uppföras utan bygglov (4 §). Även

enklare fritidshus, kolonistugor och liknande byggnader kan få

uppföras utan bygglov om kommunen i detaljplan eller

områdesbestämmelser fattar beslut om detta (5 §). Bygglov krävs

inte för byggnader som är avsedda för totalförsvaret och som är

av hemlig natur (10§).

Förslag om bygglovsbefrielse i ytterligare fall läggs fram i

motion Bo506 (kds). I motionen föreslås att regeringen skall

utarbeta en ändring i PBL så att tillfälligt rest tält för

mötes- eller cirkusverksamhet inte omfattas av bygglovskravet.

Enligt vad som anförs i motionen kan tält som används av kristna

samfund för mötesverksamhet under någon eller några veckor

betraktas som byggnader och därmed bli bygglovspliktiga.

Motionärerna finner en sådan ordning stötande. Enligt deras

mening bör ett polistillstånd tillsammans med markägarens

tillåtelse vara tillräckligt inom planlagt område. På övrig mark

bör ägarens tillåtelse räcka för att få sätta upp ett tält.

Som beskrivits ovan föreskrivs som huvudregel att bygglov

krävs för att uppföra byggnader. De frågor som väcks av motionen

är därför dels om ett tillfälligt uppfört tält är att betrakta

som byggnad, dels, om så är fallet, om bygglovsbefrielse för

tält bör aktualiseras.

Begreppet byggnad är inte definierat i PBL. Av förarbetena

till lagen framgår att behovet av att definiera detta begrepp

diskuterats men att man kommit till slutsatsen att det var

lämpligare att anknyta till tidigare rättspraxis i denna fråga

(se prop. 1985/86:1 s. 674). Någon definition av byggnad fanns

inte heller i tidigare gällande byggnadslagstiftning. I

proposition 1985/86:1 lämnas en kort redogörelse för rättspraxis

enligt tidigare lagstiftning. Av denna redogörelse framgår att

begreppet byggnad i byggnadslagstiftningen haft en vidare

användning än vad som torde vara fallet i allmänt språkbruk.

Under vissa förutsättningar har således enkla hyddor,

tältstugor, husvagnar, försäljningsstånd m.m. betraktats som

byggnader. Vad gäller frågan om bygglov krävs för lätt flyttbara

konstruktioner har regeringsrätten vid sin bedömning tagit

hänsyn till bl.a. användningssättet, utformningen och

varaktigheten i användningen.

Något ärende enligt PBL med direkt anknytning till den i

motionen aktualiserade frågan har ännu inte avgjorts av

regeringsrätten. Ett bygglovsärende avseende ett tält för

mötesverksamhet kommer emellertid att tas upp för prövning

senare under detta år. Det gäller ett mötestält med en yta på ca

400 m2 som varit uppställt på samma plats under sex veckor

per år. Kommunen har i detta fall avslagit ansökan om bygglov.

Ärendet överklagades till länsstyrelsen som i detta sammanhang

även övervägde frågan om det aktuella tältet var att betrakta

som en byggnad i PBL:s mening och således var bygglovspliktigt.

Länsstyrelsen ansåg att så var fallet. Som skäl till

ställningstagandet hänvisades bl.a. till att tältets

omgivningspåverkan var att jämställa med andra byggnaders. Vad

gäller varaktigheten anfördes att mötesverksamheten i tältet

omfattade samma period som omkringliggande fritidshus nyttjades

och att grannarna således fick sitt fritidsboende påverkat under

hela semesterperioden varje år. Länsstyrelsens beslut

överklagades till kammarrätten som emellertid delade

länsstyrelsens bedömning att bygglov krävs i det aktuella

fallet.

Bostadsutskottet anser att den ordning som valdes vid PBL:s

tillkomst, och som innebär att begreppet byggnad inte närmare

definieras i lagtexten, bör ligga fast. Det skulle knappast vara

möjligt att i denna fråga göra en klar avgränsning som tar

hänsyn till alla de omständigheter som kan föreligga och som

rimligen bör påverka ett ställningstagande. Även i

fortsättningen bör genom rättspraxis successivt skapas klarhet

avseende vad som är att betrakta som en byggnad enligt PBL. Vad

gäller de fall som framhålls i den aktuella motionen kommer som

ovan beskrivits ett snarlikt ärende under detta år att tas upp i

regeringsrätten för avgörande.

Utskottet anser vidare att nya undantag från bygglovskravet

vid uppförande av byggnader enligt vad som föreslås i motionen,

inte bör tillskapas. I normalfallet torde inte kommunerna kräva

att bygglov söks för tält som ställs upp under en mycket kort

period. Vidare får det förutsättas att kommunerna vid sin

prövning av en bygglovsansökan för en tillfälligt uppförd

byggnad inte ställer högre krav på handlingar m.m. än vad som

kan anses vara motiverat i det enskilda fallet. Det bör

framhållas att PBL erbjuder möjligheter till en enkel

handläggning av okomplicerade bygglovsärenden. Beträffande enkla

ärenden får ansökan om bygglov göras muntligen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser utskottet att

motion Bo506 (kds) inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagen. Motionen avstyrks således.

Ersättningsfrågor i vissa fall

I motion Bo520 (fp) diskuteras de problem som kan uppstå för

enskilda fastighetsägare under den tid stora projekt som

vägbyggen e.d. är föremål för debatt och utredningar. Motionären

framhåller att när beslut väl är fattat om att ett projekt skall

genomföras finns möjligheter för berörda fastighetsägare att få

ersättning i olika former. För den villaägare som inte kan sälja

sitt hus därför att det debatteras i massmedia om t.ex. en väg

skall dras över granntomten finns däremot ingen möjlighet till

ersättning. I denna typ av situationer kan en enskild komma att

lida skada oavsett om projektet senare genomförs eller ej.

Motionären föreslår mot denna bakgrund att riksdagen skall

begära en översyn av lagstiftningen så att enskilda

rättsinnehavare skall tillerkännas någon form av kompensation

för minskat egendomsvärde till följd av planering av för

samhällsutvecklingen stora och betydelsefulla projekt.

Bestämmelser om skadeersättning till fastighetsägare och

inlösen i vissa fall finns bl.a. i PBL:s 14 kap. samt i

expropriationslagen. Som anförs i motionen ger emellertid inte

dessa bestämmelser stöd för krav på ersättning för skada av

pågående planering. I de flesta fall uppkommer inte heller

någon ekonomisk skada såvida inte en försäljning måste ske under

den period ett projekt är föremål för utredning. Om en

försäljning sker kan det givetvis vara så att själva det faktum

att t.ex. en ny vägdragning diskuteras kan påverka

fastighetspriset, såväl i positiv som negativ riktning. Denna

typ av "förväntanspåverkan" torde vara relativt vanligt

förekommande även om inte stora betydelsefulla projekt som

beskrivs i motionen är aktuella.

Bostadsutskottet har förståelse för den oro och de problem som

enskilda ibland kan uppleva i samband med att ett

byggnadsprojekt diskuteras eller planeras. Detta kan gälla såväl

vid en mindre komplettering av befintlig bebyggelse som vid ett

stort motorvägsbygge. Det är dock angeläget att varje projekt

kan förberedas under största möjliga insyn från allmänheten och

berörda fastighetsägare. Hänsynstagande till olika intressen på

ett så tidigt stadium som möjligt i en planeringsprocess

underlättar och påskyndar också processen vid beslut och

genomförande av planerna. Det ökade medborgarinflytandet i

planeringen var också en av nyheterna i PBL. En ordning som

innebär att exempelvis en kommun skulle bli ersättningsskyldig i

samma stund som tidiga överväganden om ett utbyggnadsprojekt kom

till allmän kännedom skulle kunna motverka den öppenhet i

planeringen som inte minst ur demokratisk synpunkt framstår som

värdefull. Vidare skulle sannolikt villkoren för ersättning i

den typ av fall som skisseras i motionen bli mycket komplicerade

att fastställa och därmed leda till tvister som i sin tur

försvårade planeringsprocessen.

Med hänvisning till vad nu anförts avstyrker utskottet motion

Bo520 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande etablering av stormarknader

att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo509 yrkande 1,

2.beträffande strandskyddets utformning

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Bo515 och

1991/92:Bo525,

res. 1 (nyd)

3.beträffande genomförandetider

att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo526,

res. 2 (nyd)

4.beträffande byggslovbefrielse för tält

att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo506,

5.beträffande ersättning för skada av pågående planering

att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo520.

Stockholm den 9 april 1992

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson

(s), Erling Bager (fp), Ulf Lönnqvist (s), Rune Evensson (s),

Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta

Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga

Berggren (m) och Lars Stjernkvist (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Strandskyddets utformning (mom. 2)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Bostadsutskottet behandlade" och slutar med "Bo525 (c)"

bort ha följande lydelse:

De problem som beskrivs i de aktuella motionerna utgör exempel

på följderna av en generell lagstiftning som inte medger att

hänsyn tas till förhållandena i de enskilda fallen. Strandskydd

behövs givetvis bl.a. för att skydda vissa strandområden som är

viktiga för friluftslivet i områden med högt exploateringstryck.

Det är dock inte rimligt att samma strandskyddskrav skall

tillämpas i glesbygdsområden och för stränder som saknar

konkurrerande intressen. I många delar av vårt land skulle

utvecklingen av strandnära boendemiljöer både för turister och

bofasta kunna få en positiv inverkan på bygder som riskerar att

förlora arbetstillfällen och invånare.

Bostadsutskottet anser, liksom motionärerna, att

strandskyddets utformning bör ändras så att större hänsyn kan

tas till förhållandena i de enskilda fallen. Beslut om

strandskydd skall fattas på lokal nivå. En metod att uppnå detta

är att flytta över regleringen av strandskyddet från

naturvårdslagen till PBL. Kommunerna skulle med en sådan

lösning kunna undanta de strandavsnitt som behöver särskilt

skydd från bebyggelse genom detaljplan. I övriga strandområden

skulle ny bebyggelse få prövas i vanlig ordning enligt

bestämmelserna i PBL. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta

förslag till förändrad lagstiftning med den inriktning som

utskottet förordat.

Vad utskottet ovan med anledning av motionerna Bo515 (c) och

Bo525 (m) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2.beträffande strandskyddets utformning

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo515 och

1991/92:Bo525 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Genomförandetider (mom. 3)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Vad gäller" och slutar med "avstyrks således" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i vad som anförs i Ny demokratis

partimotion Bo526 om skyddet för enskild byggrätt. Den möjlighet

som PBL i dag ger kommunerna att dra in fastighetsägarnas

byggrätt utan att utge någon ersättning är ett exempel på

konfiskatoriskt utformad lagstiftning som behöver rättas till.

Kommunernas maktutövning i dessa frågor får dessutom ofta mycket

godtyckliga konsekvenser för enskilda sinsemellan. Grannar i

samma kvarter kan således i dag ges helt skilda möjligheter att

bebygga sin tomt. Lagstiftningen bör i stället utformas så att

byggrätter på ett rättvist sätt kan fördelas mellan enskilda.

Utskottet anser således att systemet med genomförandetider i

PBL bör ändras så att att byggrätter gäller utan

tidsbegränsning. Därigenom stärks skyddet för den enskilda

äganderätten, något som den nya regeringen framhållit som

önskvärt. Regeringen bör anmodas att snarast återkommma till

riksdagen med förslag om ändringar i PBL som ger det önskade

utfallet.

Som framhålls i motionen innebär vissa övergångsregler till

PBL att det redan den 1 juli i år blir möjligt för kommunerna

att upphäva eller ändra byggrätten enligt planer fastställda

före PBL:s ikraftträdande utan att utge ersättning till berörda

fastighetsägare. I avvaktan på den förordade generella översynen

av systemet med genomförandetider bör därför nuvarande

övergångsregler om rätten till ersättning vid upphävd byggrätt

förlängas ett år till den 1 juli 1993. Förslag med denna

inriktning bör regeringen omgående underställa riksdagen.

Vad utskottet ovan anfört om genomförandetider och byggrätt

med anledning av Ny demokratis partimotion Bo526 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3.beträffande genomförandetider

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Bo526 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,