Bet. 1991/92:BoU26

Bostadsutskottets betänkande

1991/92:BOU26

En översyn av byggnadsgarantilagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

1991/92

BoU26

Sammanfattning

Utskottet föreslår med användande av sin initiativrätt att

riksdagen beslutar att ikraftträdandet av lagen om

byggnadsgaranti skjuts upp ett år till den 1 juli 1993 samt att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

översyn av lagen görs och att regeringen hösten 1992 redovisar

ett alternativt förslag till den nuvarande lagen.

Utskottet

Lagen om byggnadsgaranti

Riksdagen beslöt år 1991 (1990/91:BoU19) anta en lag om

byggnadsgaranti. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1991. Garanti

enligt lagen behövs dock inte för byggnadsarbete för vilket

ansökan om bygglov enligt plan- och bygglagen (PBL) ingivits

före den 1 juli 1992 till den eller de nämnder som fullgör

kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Lagen har

sammanfattningsvis följande utformning.

Krav på byggnadsgaranti ställs vid nybyggnad av flerbostadshus

-- dvs. hus som till övervägande del skall användas till

bostäder för permanent bruk. Även sådan ombyggnad av

flerbostadshus som fordrar bygglov omfattas om ombyggnaden

avsevärt förlänger byggnadens brukstid. Däremot omfattas småhus

normalt sett inte av kravet. Byggnadsgaranti gäller även om

byggnaden övergått till ny ägare (1 §).

Byggnadsgaranti får meddelas av juridisk person som fått

tillstånd till detta av regeringen -- garantiföretag. Meddelade

garantier skall tryggas antingen genom särskild försäkring eller

på annat likvärdigt sätt. Ett garantiföretag skall stå under

tillsyn av den myndighet som regeringen bestämmer. Genom lagen

bemyndigas regeringen dessutom att meddela föreskrifter för

tillsynen och om ett garantiföretags verksamhet.

Samtliga garantiföretag skall gemensamt inrätta en särskild

nämnd -- byggnadsgarantinämnden -- för att yttra sig i frågor om

byggnadsgarantier.

Ett garantiföretag är i princip skyldigt att meddela garanti

på begäran av en byggherre. I vissa fall kan dock garanti

vägras. Härvid skall yttrande först inhämtas från

garantinämnden. Om ett garantiföretag vägrar att lämna garanti,

får beslutet överklagas hos kammarrätten (4 §).

Byggnadsgarantin skall omfatta

skälig kostnad för att avhjälpa fel i konstruktion eller

material som används i byggnadsarbetet eller fel i

byggnadsarbetets utförande samt

skälig kostnad för att avhjälpa skada på byggnaden som

orsakats av felet.

Med fel avses avvikelse från fackmässigt godtagbar standard.

Fel eller skador som måste anses sakna betydelse för byggnaden

eller dem som bor eller vistas i byggnaden ersätts inte. Inte

heller ersätts fel eller skador som anmäls senare än tio år

efter det att byggnadsarbetet godkänts vid besiktning som

bestäms av garantiföretaget (5 §).

Vad ett garantiföretag har betalat ut i ersättning för att

avhjälpa fel eller skador får återkrävas av den som vållat felet

eller av den som svarar för felet oberoende av vållande. Ett

garantiföretag som betalat ut ersättning för byggnadsgaranti

övertar den rätt till ersättning som byggnadens ägare kan ha mot

den som på grund av avtal är ersättningsskyldig med anledning av

felet eller skadan (7 §).

Genom en ändring i PBL (9 kap. 1 §) har införts en regel som

innebär att byggnadsarbeten, om byggnadsgaranti behövs, inte får

påbörjas förrän bevis om garanti företetts för byggnadsnämnden

eller motsvarande.

Vid behandlingen av frågan om införandet av en byggnadsgaranti

för flerbostadshus anförde bostadsutskottet 1991 att de brister

som finns framför allt i det under 1970- och 1980-talen ny- och

ombyggda bostadsbeståndet visar att åtgärder måste vidtas för

att rätta till de uppkomna problemen och undvika att liknande

problem uppstår i framtiden. Utskottet anförde vidare att det

ansvarssystem som i dag finns för fel och skador som uppkommer

på flerbostadshus m.m. i stor utsträckning bygger på

branschavtal av olika slag. Skadeståndsrättslig lagstiftning är

tillämplig endast i begränsad utsträckning. I arbetet med att

förbereda lagen om byggnadsgaranti konstaterades också att

nuvarande ansvarssystem har vissa påtagliga brister inte minst

när det gäller byggfel som medför hälsorisker eller andra mera

betydande olägenheter.

Enligt utskottets mening fanns behov att förbättra dagens

ansvarssystem. Utskottet anförde vidare att en ordning som i

första hand bygger på frivilliga avtal kunde erbjuda vissa

fördelar. Emellertid konstaterades att de avtal m.m. som finns

inte kan anses svara mot de krav som måste ställas. Inte minst

gäller detta med avseende på tredje man, dvs. de boende.

En översyn av lagen om byggnadsgaranti m.m.

Som framgått ovan är det enligt utskottets mening viktigt att

även boende i flerbostadshus och ägare av sådana hus

tillförsäkras ett skydd mot fel och/eller skador som i princip

uppstår under husens första tio år. Ett sådant skydd garanteras

genom lagen om byggnadsgaranti.

Det bör emellertid inte förnekas att lagen i vissa hänseenden

kan ha fått en mindre rationell utformning. Sålunda förutsätts

att speciella garantibolag måste bildas. En sådan konstruktion

bidrar till att skapa onödig administration. Genom lagens regler

om regress/återkrav skapas ett dubbelförsäkringssystem för de

som är involverade i byggprocessen, t.ex. entreprenörer,

materialleverantörer och konsulter. Lagen förutsätter också att

garantiföretagen gemensamt inrättar en byggnadsgarantinämnd,

något som också detta kommer att bidra till ökad administration.

Vidare har hävdats att problem kan uppkomma när det gäller att

inordna lagen i EG:s regelsystem.

Vad nu i korthet redovisats om för- och nackdelar med lagen

har givit utskottet anledning anföra följande.

Som inledningsvis anförts har lagen vissa fördelar. Det finns

dock inslag i den som är av den karaktären att vissa

överväganden bör göras innan slutlig ställning tas till hur ett

försäkringsskydd mot fel och/eller skador när det gäller

flerbostadshus skall utformas.

Det finns således enligt utskottets mening anledning överväga

om lagen kan ges en annorlunda utformning. Vad därvid bör

övervägas är ett system med s.k. objektförsäkring. En sådan

innebär att försäkringstagare och försäkringsgivare ingår ett

avtal om att skydda ett bestämt objekt -- i det nu diskuterade

fallet en byggnad -- mot vissa avtalade skaderisker. Ett sådant

avtal utformas så att försäkringsgivaren kan återkräva sina

utlägg av den som kan göras ansvarig för fel eller skada enligt

avtal och enligt gällande skadeståndsrätt. Den nu skisserade

ordningen innebär att försäkringshavaren i objektförsäkringen

har ett direkt skydd som kan överblickas från början och där

konsekvenserna av avtal och upphandling m.m. kommer i andra hand

och inte påverkar försäkringshavarens rätt till ersättning. Det

har hävdats att i en objektförsäkring relativt enkelt kan

avgöras om skada omfattas av försäkringsavtalet. När denna fråga

lösts kan reparationer påbörjas och utfästelser för

reparationskostnader göras. Något behov av dubbelförsäkring

föreligger inte. Vidare har hävdats att objektförsäkringen också

kan gälla för andra byggnader än flerfamiljshus.

Beträffande frågan om lagens tillämpningsområde vill utskottet

erinra om att den dåvarande regeringen i proposition 1990/91:189

med förslag till lag om byggnadsgaranti anförde att -- när en

utvärdering gjorts -- ställning får tas till om

tillämpningsområdet kan utvidgas.

Utöver vad ovan anförts får det anses naturligt att i de nu

förordade övervägandena också ingår frågor om tillsyn och

reglering av en byggnadsgarantiförsäkring enligt objektmodellen

samt hur återförsäkring skall ske.

Sammanfattningsvis vill utskottet anföra följande.

Regeringen bör ta initiativ till en översyn med målet att

utreda om en lag om byggnadsgaranti enligt den ovan nämnda s.k.

objektförsäkringsmodellen har fördelar framför den lag som

nu gäller. Även om det inte finns skäl att mera i detalj binda

de kommande övervägandena anser utskottet att i utredningen

särskilt bör studeras i vilken form försäkringen skall vara

obligatorisk och om detta då skall hävdas via bygglovet eller i

annan ordning. Försäkringen skall avse minst ett tioårigt

försäkringsskydd för flerbostadshusen både i ny- och

ombyggnadsfallen. Försäkringen skall också gälla om byggnaden

övergått till ny ägare. Vad som nu anförts innebär en anslutning

till byggnadsgarantilagen i motsvarande delar. I översynen bör

också kunna prövas även andra frågor om en

byggnadsgarantiförsäkring än de utskottet nu aktualiserat. Bl.a.

finns anledning utreda hur försäkringsgivarens skyldighet att

meddela försäkring skall utformas.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att ett förslag till ett

alternativ till byggnadsgarantilagen kan föreläggas riksdagen i

sådan tid att riksdagen kan besluta i ärendet hösten 1992. En

eventuellt ny lag bör träda i kraft vid halvårsskiftet 1993. Vad

nu anförts innebär att det finns relativt god tid att förbereda

lagen inför ikraftträdandet.

I avvaktan på att riksdagen föreläggs ett alternativt förslag

föreslår utskottet att tidpunkten för tillämpningen av lagen om

byggnadsgaranti flyttas fram. Byggnadsgaranti skall krävas först

vid ansökan om bygglov efter den 1 juli 1993. I bilaga till

detta betänkande har fogats ett förslag till lag om ändring i

lagen (1992:1) om ändring i lagen (1991:742) om byggnadsgaranti.

Den nu föreslagna ordningen innebär alltså att riksdagen hösten

1992 kan pröva olika lösningar beträffande utformningen av en

lag om byggnadsgaranti i första hand vid ny- eller ombyggda

flerbostadshus.

Utskottet föreslår att riksdagen antar det som bilaga till

detta betänkande fogade lagförslaget och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om vissa överväganden

om utformningen av en byggnadsgarantilag beträffande ett

försäkringsskydd vid ny- eller ombyggnad av flerbostadshus

m.m.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande ett försäkringsskydd vid ny- eller ombyggnad av

flerbostadshus m.m.

att riksdagen antar det i bilaga till detta betänkande fogade

lagförslaget och som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om översyn av lagen (1991:742) om

byggnadsgaranti.

res. (s)

Stockholm den 23 april 1992

På bostadsutskottets vägnar

Oskar Lindkvist

I beslutet har deltagit: Oskar Lindkvist (s), Knut Billing

(m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Lennart Nilsson

(s), Ulf Lönnqvist (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s),

Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta

Sundin (s), Marianne Carlström (s), Siw Persson (fp), Birgitta

Carlsson (c) och Rune Thorén (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) varit

närvarande vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Ulf

Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anför:

Vi anser att utskottet inte bort göra framställning om uppskov

med tillämpningen av lagen (1991:742) om byggnadsgaranti samt om

en översyn av lagen. Vi yrkar därför avslag på utskottets

hemställan.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Jag instämmer i den till betänkandet fogade reservationen.

Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1992:1) om

ändring i lagen (1991:742) om byggnadsgaranti.

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1) om ändring i

lagen (1991:742) om byggnadsgaranti att

ikraftträdandebestämmelserna till lagen skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1 juli 1991. Garanti den 1 juli 1991. Garanti

enligt lagen behövs dock enligt lagen behövs dock

inte för byggnadsarbete inte för byggnadsarbete

för vilket ansökan om för vilket ansökan om

bygglov enligt plan- och bygglov enligt plan- och

bygglagen (1987:10) ingivits bygglagen (1987:10) ingivits

till sådan nämnd som till sådan nämnd som

avses i 8 § första avses i 8 § första

stycket före den 1 juli stycket före den 1 juli

1992. 1993.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.