Bet. 1991/92:BoU4

Bostadsutskottets betänkande

1991/92:BOU04

Rikets administrativa indelning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

BoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 15 motioner väckta under allmänna

motionstiden 1991 om rikets regionala indelning m.m.

Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till pågående

utredningsarbete.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1991

väckta motionerna

1990/91:Bo303 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

länsindelningen att Skåne i sin helhet utgör ett län.

1990/91:Bo304 av Kjell Nordström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en prövning av den statliga

organisationens regionindelning på 2000-talet.

1990/91:Bo310 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av den

offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och inrättandet av

ett Skånelän.

1990/91:Bo312 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (c) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att regeringen i varje

relevant ärende belyser och redovisar effekterna på den

regionala indelningen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K617.

1990/91:Bo313 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en utredning om rikets

indelningar på samtliga nivåer tillsätts mot bakgrund av de

sociala, ekonomiska och politiska förändringarna av samhället

samt de ekologiska grundförutsättningarna.

1990/91:Bo318 av Göran Åstrand (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning av förutsättningarna för en

förändrad kommunindelning och därvid särskilt uppmärksammar

möjligheter att underlätta och stimulera en återgång till

tidigare administrativa områden.

1990/91:Bo320 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att

tillskapa en indelning av landet i lämpliga regioner.

1990/91:Bo321 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en ny länsindelning i

Västsverige.

1990/91:Bo323 av Per-Olof Håkansson och Anita Jönsson (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

alternativ regional ledningsorganisation i Malmöhus län i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Bo326 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett regionalt organ för Skåne.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T254.

1990/91:Bo328 av Åke Wictorsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regionindelningen i Sverige.

1990/91:Bo329 av Sonja Rembo och Margit Gennser (m) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning

om en rationell regional organisation och länsindelning.

1990/91:Bo330 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och

Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en parlamentarisk utredning om länsindelningen och

innehållet i den statliga regionala förvaltningen i syfte att

undanröja de i motionen nämnda problemen.

1990/91:Bo332 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en gemensam statlig organisation för länen

kring Mälaren,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att åtgärder vidtas för att undanröja

hinder, regler och upptagningsgränser mellan kommuner, landsting

och länsstyrelser i Mälardalen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A497.

1990/91:Bo333 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda en ny länsindelning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T266.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Länsindelningen

Den nuvarande formen av länsindelning i vårt land reglerades

första gången genom 1634 års regeringsform. Hela riket indelas

då i 23 län, därav inom det egentliga Sverige elva län jämte

överståthållardömet Stockholm. Den nuvarande länsindelningen

har, bortsett från mindre justeringar av gränserna, bestått

sedan år 1810 och antalet län har, förutom

överståthållarämbetet, varit 24 med undantag av åren 1819--1824

då Öland bildade eget län. 1968 slogs överståthållarämbetet och

länsstyrelsen i Stockholms län samman.

Frågan om länsindelningen och en reformering av den har under

årens lopp utretts vid åtskilliga tillfällen och aktualiserats i

motioner till riksdagen. De senaste större genomgångarna av

frågan gjordes av länsindelningsutredningen som avgav

betänkandet Ny länsindelning i maj 1967 (SOU 1967:23) och av

länsberedningen i det i oktober 1974 avlämnade betänkandet Stat

och kommun i samverkan (SOU 1974:84). I sammanhanget kan också

nämnas att storstadsutredningen nyligen i det i april 1990

avlämnade betänkandet Storstadsliv (SOU 1990:36) behandlat

frågan om den regionala indelningen. Utredningen anser bl.a. att

regeringen bör ta initiativ till ett arbete som syftar till att

ändra länsindelningen i västra Sverige.

Länsindelningsutredningen föreslog att antalet län skulle

minska från 24 till 15. Länsberedningen anförde att

länsindelningen i stort sett kan anses vara tillfredsställande

goegrafiska arbetsområden för flertalet av de uppgifter som bör

ligga på länsnivå. Dock föreslog beredningen en ny indelning för

västra Sverige samt vissa andra smärre indelningsändringar.

I avsikt bl.a. att undanröja de samordningsproblem som

föreligger genom att många centrala verk har regionala

arbetsområden som är större än länen föreslog beredningen att

landet skulle indelas efter samverkansområden, vart och ett

bestående av två eller flera län. Länsberedningens förslag

behandlades i proposition 1975:10. Beredningens förslag om

samverkansområden genomfördes inte.

Som framgått av den kortfattade redovisningen ovan har

länsindelningen varit praktiskt taget oförändrad under snart 200

år. Emellertid har länsstyrelsernas organisation förändrats på

ett genomgripande sätt under denna period. Beträffande större

organisationsförändringar under de senaste åren kan erinras om

den förändring som skedde år 1970 och som bl.a. innebar att

länsstyrelsen fick en lekmannastyrelse med landshövdingen som

ordförande samt tio andra av regeringen utsedda ledamöter.

Länsstyrelsen fick då som huvuduppgift att ansvara för den

regionala samhällsplanering som bedrivs inom den statliga

länsförvaltningen. Länsstyrelsen organiserades i normalfallet i

tre huvudenheter, nämligen planeringsavdelningen,

skatteavdelningen och förvaltningsavdelningen. Vidare fanns en

administrativ enhet samt en länspolischefsexpedition. Sedan

1977 består länsstyrelsens styrelse av landshövdingen och 14 av

landstinget valda ledamöter. Landshövdingen är ordförande i

styrelsen.

Också under 1980-talet fattades beslut om länsstyrelsernas

organisation; beslut som innebär att länsstyrelserna fick ett

ökat ansvar för och befattning med samhällsplaneringsfrågor i

vid mening. Det senaste i raden av beslut om länsstyrelsernas

organisation som bör nämnas fattades av riksdagen 1989. Beslutet

innebär i korthet att en ny länsstyrelse bildades av de

verksamheter som vid beslutstidpunkten bedrevs av

länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden, samt av den

dåvarande länsstyrelsen. Vissa frågor om bostadsförsörjningen

fördes då också över till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har också

övertagit fiskenämndernas uppgifter. Dessutom fick länsstyrelsen

vidgade befogenheter i vad avser kommunikationsområdet och

trafiksäkerhet. Länsstyrelsen fick inrätta nämnder med ansvar

för bestämda sakområden. Undantag gäller nämndorganisationen för

rennäringen; rennäringsdelegationen är obligatorisk inom

länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Vid länsstyrelsen finns särskilda tjänster som länsexperter.

Reformen trädde i kraft den 1 juli 1991.

En central organisationskommitté har förberett införandet av

reformen. Dessutom har landshövdingarna förordnats att som

särskilda utredare genomföra reformen i resp. län.

Den centrala organisationskommittén har i en promemoria tagit

upp frågan om länsstyrelsernas samarbete över länsgränsen. I

promemorian anförs att den samverkan som sker över länsgränsen

grovt kan delas in i två huvudtyper. Samverkan kan enligt

kommittén ske genom specialister i mellanregionalt samarbete

eller genom regional samverkan i frågor där det krävs insatser

från flera län.

I promemorian lämnas bl.a. en redovisning om

specialistsamarbete över länsgränserna, om länsövergripande

samverkan på länsledningsnivå samt om samverkan inom

sektorsområden. Exempel ges bl.a. på samordnade länsövergripande

projekt inom kommunikationsområdet, avseende

näringslivsutveckling, utbildning och natur- och miljövård.

Regeringen tillkallade våren 1991 två utredningar; en om den

offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och en om

länsindelningen i västra Sverige.

I direktiven till den förstnämnda utredningen anförs bl.a. att

utredaren bör belysa hur de regionala samarbetsmönstren behöver

utvecklas inom offentlig serviceproduktion, totalförsvar,

miljöpolitik och samhällsplanering samt avseende försörjning med

infrastruktur. Utredaren bör överväga i vilken utsträckning ett

enda mönster för den regionala indelningen är att föredra eller

om det är mer ändamålsenligt att tillämpa flera olika

indelningar. Vidare bör beaktas att även intressen utanför

samhällsorganen är berörda av de regionala indelningarna.

Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 1992.

Utredningen om länsindelningen i västra Sverige skall

kartlägga och analysera fördelarna och nackdelarna med den

nuvarande länsindelningen där och på grundval av denna analys

redovisa olika alternativ. En redovisning bör också göras av

konsekvenserna av olika alternativ, inkl. oförändrad indelning.

Mot bakgrund av dessa konsekvensbedömningar bör utredaren ange

vilket alternativ till länsindelning i västra Sverige som är att

föredra. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 mars

1992.

Kommunindelningen

Bestämmelser om ändringar i den kommunala indelningen finns i

lagen (1979:411, omtryckt 1988:198) om ändringar i Sveriges

indelning i kommuner och landstingskommuner (indelningslagen).

Ansökan om indelningsändring görs hos kammarkollegiet, som är

utredningsmyndighet i indelningsfrågor (1 kap. 20 §). Rätt att

väcka sådant ärende har bl.a. varje kommun och kommunmedlem som

skulle beröras av ändringen. Beslut om mera omfattande

indelningsändringar som t.ex. delning av en kommun måste fattas

av regeringen. Kammarkollegiet har dock rätt att avslå en

ansökan om indelningsändring.

Regeringen får enligt lagen (1 kap. 1 §) besluta om

indelningsändring, om ändringen kan antas medföra bestående

fördel för en kommun eller en del av en kommun eller innebära

andra fördelar från allmän synpunkt. Särskild hänsyn skall tas

till önskemål och synpunkter från närmast berörda kommuner. Om

en kommun motsätter sig indelningsändring, får beslut om

ändringen meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Särskild

hänsyn skall också tas till befolkningens önskemål och

synpunkter.

Under utredning av en indelningsfråga kan en särskild

undersökning göras om befolkningens inställning till en

indelningsändring (1 kap. 24 §). Det kan ske genom en

opinionsundersökning eller liknande förfarande. Befolkningens

synpunkter kan också inhämtas genom att en kommun ordnar

folkomröstning eller annan opinionsmätning.

Fram till år 1952 var antalet kommuner ca 2 500. Genom 1952

års kommunreform reducerades antalet kommuner till 1 037. I den

kommunindelningsreform som var genomförd den 1 januari 1974

minskade antalet kommuner till 278. Vissa kommundelningar har

gjorts därefter; det senaste beslutet om delning gäller

Nyköpings kommun, som fr.o.m. den 1 januari 1992 delas i

Nyköpings, Gnesta och Trosa kommuner. Antalet kommuner kommer

vid denna tidpunkt att uppgå till 286.

Riksdagen har vid åskilliga tillfällen och senast våren 1991

(bet. 1990/91:KU38 s. 15--16 och s. 103) behandlat frågan om

delning av kommuner. I motioner (m), (fp) och (c) föreslogs att

kommundelningar skulle medges om kommuninnevånarna begärt det.

Konstitutionsutskottet, som behandlade motionerna, hänvisade

till tidigare ställningstaganden i frågan och anförde att de

kommunala demokratifrågorna i första hand borde lösas på annat

sätt än genom ytterligare kommundelningar. Utskottets ledamöter

från m, fp och c reserverade sig till förmån för motionerna.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas 15 motioner helt eller delvis. I

14 av dem aktualiseras rikets regionala indelning ur skilda

aspekter. I en motion begärs en översyn av förutsättningarna för

en förändrad kommunindelning.

Rikets regionala indelning m.m.

Motionerna om den regionala indelningen m.m. kan indelas i tre

grupper. I motion 1990/91:Bo312 (c) tas upp frågan om

utformningen av den regionala beslutsnivån från en mera

principiell utgångspunkt. I motionen hemställs att riksdagen

begär att regeringen i varje relevant ärende belyser och

redovisar effekterna på den regionala indelningen.

Den andra gruppen av motioner är sådana i vilka förordas

förändringar i den regionala beslutsstrukturen utan att därmed

föreslås en förändrad länsindelning. Till denna grupp kan föras

motionerna 1990/91:Bo304 (s), 1990/91:Bo313 (mp), 1990/91:Bo320

(fp), 1990/91:Bo328 (s), 1990/91:Bo330 (m) och 1990/91:Bo332

(m). I motion Bo304 (s) förordas en prövning av den statliga

organisationens regionindelning på 2000-talet. Enligt motion

Bo320 (fp) bör en utredning med uppgift att lägga fram förslag

om en indelning av landet i lämpliga regioner tillsättas av

regeringen. Med utgångspunkt främst i förhållandena i Mälardalen

förordas i motionerna 1990/91:Bo328 (s), 1990/91:Bo330 (m) och

1990/91:Bo332 (m) en översyn i avsikt att skapa en gemensam

statlig organisation i regionen. Ett vidare och annorlunda syfte

har förslaget i motion 1990/91:Bo313 (mp). I denna motion

föreslås riksdagen hos regeringen begära att en utredning

tillsätts om rikets indelningar på samtliga nivåer.

Den tredje gruppen är motioner där förändringar i den

nuvarande länsindelningen mer eller mindre direkt förordas.

Sådana förslag förs fram i motionerna 1990/91:Bo303 (m),

1990/91:Bo310 (s), 1990/91:Bo321 (s), 1990/91:Bo323 (s),

1990/91:Bo326 (m), 1990/91:Bo329 (m) och 1990/91:Bo333 (m). I

dessa motioner tas upp frågan om länsindelningen i Skåne

och/eller i Västsverige.

Länsindelningen i Skåne aktualiseras i motionerna

1990/91:Bo303 (m), 1990/91:Bo310 (s), 1990/91:Bo323 (s),

1990/91:Bo326 (m) och 1990/91:Bo329 (m) denna motion såvitt nu

är i fråga. I de två förstnämnda motionerna föreslås en översyn

av länsindelningen i Skåne med syftet att Skåne i sin helhet bör

utgöra ett län. I de tre övriga motionerna föreslås en översyn

av bl.a. den regionala ledningsorganisationen i Skåne.

Länsindelningen i Västsverige tas upp i motionerna

1990/91:Bo321 (s), 1990/91:Bo329 (m) denna motion såvitt nu är i

fråga och 1990/91:Bo333 (m).

Utskottet vill anföra följande. Som framgått av redogörelsen i

föregående avsnitt har under våren 1991 tillkallats två

utredningar om vissa regionala indelningsfrågor. Den ena

utredningen har fått i uppdrag att överväga den offentliga

verksamhetens regionala uppbyggnad, den andra att se över

länsindelningen i västra Sverige. De båda utredningarna skall

redovisa resultatet av sina överväganden 1992.

I utredningarna, som tillsattes efter det att de nu behandlade

motionerna väcktes, tas upp frågor som i varierande omfattning

aktualiserats i de motioner som behandlas i detta avsnitt.

Utskottet anser att resultatet av utredningarna bör avvaktas.

Det finns därför inte tillräckliga skäl att tillstyrka de

motioner om rikets regionala indelning m.m. som refererats

ovan.

Kommunindelningen

En utredning om förutsättningarna för en förändrad

kommunindelning föreslås i motion 1990/91:Bo318 (m). I en sådan

utredning bör enligt motionären särskilt uppmärksammas

möjligheter att underlätta och stimulera en återgång till

tidigare administrativa områden.

Det kan erinras om att i den regeringsförklaring som avgavs

den 4 oktober 1991 angavs att regeringen positivt kommer att

pröva åtgärder för att stärka den lokala demokratin; bl.a.

kommunindelningar.

Vad i regeringsförklaringen angivits om åtgärder för att

stärka den lokala demokratin får anses innebära att även den i

motion 1990/91:Bo318 (m) aktualiserade frågan om

kommunindelningar kommer att uppmärksammas utan en

riksdagens begäran därom. Utskottet avstyrker med det anförda

bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rikets regionala indelning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo303, 1990/91:Bo304,

1990/91:Bo310, 1990/91:Bo312, 1990/91:Bo313, 1990/91:Bo320,

1990/91:Bo321, 1990/91:Bo323, 1990/91:Bo326, 1990/91:Bo328,

1990/91:Bo329, 1990/91:Bo330, 1990/91:Bo332 och 1990/91:Bo333,

2. beträffande kommunindelningar

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo318.

Stockholm den 5 november 1991

På bostadsutskottets vägnar

Oskar Lindkvist

I beslutet har deltagit: Oskar Lindkvist (s), Knut Billing

(m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager

(fp), Lennart Nilsson (s), Ulf Lönnqvist (s), Rune Evensson (s),

Ulf Björklund (kds), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c),

Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Max Montalvo (nyd)

och Rune Thorén (c).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) varit

närvarande vid den slutliga behandlingen av ärendet.