Bet. 1991/92:BoU9

Bostadsutskottets betänkande

1991/92:BOU09

Bostadsbyggandets finansiering

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1991/92

BoU9

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker proposition 1991/92:56 om

bostadsbyggandets finansiering. Riksdagen bör enligt utskottets

uppfattning riva upp besluten om att införa ett system med

räntelån för bostadsfinansieringen vid ny- och ombyggnad.

Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår riksdagen att

göra ett tillkännagivande om att ordningen med kommunal borgen

som förutsättning för bostadslångivningen avseende egnahem och

bostadsrättssmåhus ses över.

Till betänkandet har fogats 7 reservationer från utskottets

socialdemokratiska ledamöter. Utskottets suppleant från

vänsterpartiet instämmer i en meningsyttring med vad i

reservationerna föreslagits.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:56 föreslagit riksdagen

att godkänna de i propositionen framlagda förslagen i fråga om

1. slopade krav för statligt stöd (avsnitt 2.1),

2. räntebidrag, m.m. (avsnitt 2.2),

3. statlig kreditgaranti (avsnitt 2.3),

4. hus med räntebidrag för nybyggnad, ombyggnad eller förvärv

enligt nuvarande regler (avsnitt 3),

5. räntestöd för lägenhetsunderhåll (avsnitt 6).

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av proposition 1991/92:56 väckta

motionerna

1991/92:Bo2 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:56 om

bostadsbyggandets finansiering år 1992, m.m.,

2. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår

proposition 1991/92:56 vad avser slopande av markvillkoret som

villkor vid bostadsstöd,

3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår

proposition 1991/92:56 vad avser slopande av kravet på kommunal

bostadsanvisningsrätt som villkor för bostadsstöd,

4. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår

proposition 1991/92:56 vad avser slopande av övre areagräns för

småhus som villkor för bostadsstöd,

5. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår

proposition 1991/92:56 vad avser sänkning av bidragsunderlaget

för allmännyttiga bostadsföretag och vissa

bostadsrättsföreningar vid beräkning av räntebidrag,

6. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår

proposition 1991/92:56 vad avser bibehållande av räntebidrag vid

övertagande av fastighet från ett allmännyttigt bostadsföretag,

7. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

produktionskostnadsprövning för ny- och ombyggnad av bostäder.

1991/92:Bo3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1991/92:56 i dess helhet.

dels den med anledning av proposition 1991/92:60 väckta

motionen

1991/92:Sk20 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillsättande av en kommission för bygg- och

bostadsområdet.

Företrädare för Svenska byggnadsarbetareförbundet,

Byggentreprenörföreningen, Sveriges bostadsrättsföreningars

centralorganisation, Stockholms byggmästareförening och

Riksbyggen har inför utskottet eller delar av utskottet lämnat

synpunkter i ärendet. Skrivelser och informationsmaterial har

därvid överlämnats.

Skrivelser har inkommit från Kommunalförbundet för

Storstockholms bostadsförmedling, Svenska kommunförbundet,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Pilkington

Floatglas AB.

Utskottet

Grunderna för bostadsfinansieringssystemet

Den 13 december 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:34,

BoU4) att införa ett nytt system för finansiering av bostäder

vad gäller ny- och ombyggnad. Beslutet, som bl.a. innebär att

delar av räntebidragen enligt gällande regler ersätts av s.k.

räntelån förenade med statliga kreditgarantier, kan sammanfattas

på följande sätt.

Det nuvarande låne- och räntebidragssystemet vid ny- och

ombyggnad av bostadshus ersätts med ett stödsystem som bygger på

att hela lånefinansieringen sker på den allmänna kreditmarknaden

i konkurrens mellan kreditinstituten. En del av låneräntorna

omfördelas över tiden med hjälp av räntelån som låntagarna tar

upp på kreditmarknaden. För att subventionsmässigt jämställa

hyres- och bostadsrättshus med egnahem lämnas

skattekompenserande räntebidrag för hyres- och bostadsrättshus

som uppfyller de allmänna kraven för statligt stöd vid ny- eller

ombyggnad. Sådana räntebidrag lämnas med 30 % av en beräknad

kostnad för räntor på en låneskuld för investeringen och på

räntelånet.

Ett särskilt räntebidrag -- realräntebidrag -- lämnas under

tider med höga realräntor.

Statliga kreditgarantier lämnas i den utsträckning långivaren

önskar det för sådana lån som behövs för att täcka den del av

lånebehovet som i dag täcks med bostadslån. Statlig

kreditgaranti lämnas även för räntelån. Statens åtaganden

begränsas till den skulduppbyggnad som följer om nettoutgiften

det första året är 3,75 % av investeringslånet. Nettoutgiften

ökar därefter årligen i takt med inflationen. Investeringslånet

motsvarar summan av bottenlån och bostadslån i dagens system.

För garantigivningen föreligger beslut om att inrätta en

särskild nämnd -- statens bostadskreditnämnd -- den 1 januari

1992. För kreditgarantin kommer att tas ut en årlig avgift som

skall täcka kostnaderna för administration och förluster.

Avgiften har inledningsvis bestämts till 0,5 % av det

garanterade lånebeloppet.

Som en komplettering till det nu refererade riksdagsbeslutet

från december 1990 fattade riksdagen i maj 1991 (prop.

1990/91:144 BoU20) ytterligare ett beslut. I detta beslut

gjordes bl.a. vissa preciseringar och förtydliganden om

kreditgarantins utformning och omfattning. Huvuddragen i

decemberbeslutet om införande av räntelånesystemet ändrades dock

ej.

Genom de båda nu i korthet återgivna riksdagsbesluten och

genom beslut fattade av den förra regeringen träder de nya

finansieringsbestämmelserna i kraft den 1 januari 1992 dels i

fråga om hus färdigställda fr.o.m. denna tidpunkt, dels i fråga

om hus färdigställda tidigare med beslut om bostadslån som inte

utbetalats före ikraftträdandet. Beträffande hus med räntebidrag

enligt gällande regler träder bestämmelserna i kraft den 1

januari 1993.

Det kan erinras att riksdagen i beslutet i december 1990 också

beslöt införa ett investeringsbidrag för bostäder den 1 januari

1991 i syfte att kompensera för de ökade kostnader som följde av

slopade reduceringsregler för mervärdeskatt för byggnads- och

anläggningsarbete m.m. Bidraget lämnas numera med 9,3 % av de

beräknade kostnaderna inkl. mervärdeskatt för åtgärderna. Vid

ombyggnad lämnas bidrag för nyinvesteringar och för

underhållsåtgärder med en varaktighet om minst 30 år. En

förutsättning för investeringsbidraget är för närvarande att

projektet byggs eller byggs om med stöd av bostadslån.

Förslaget att införa ett räntelånesystem stöddes i riksdagen

av en majoritet bestående av företrädare för socialdemokraterna,

vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna. Den dåvarande

oppositionen yrkade avslag på förslaget. I en reservation (m,

fp, c) till betänkandet från december 1990 (1990/91:BoU4)

instämde reservanterna i den dåvarande regeringens uppfattning

om vikten av ett väl fungerande bostadsfinansieringssystem.

Reservanterna anförde vidare att ett sådant system måste vara

stabilt och kunna fungera under en längre tid och under

skiftande ekonomiska förhållanden. De ansåg att det föreslagna

räntelånesystemet inte uppfyllde dessa krav. De anförde vidare

att samhällets stöd till bostadsbyggandet är en del av den

ekonomiska politiken. En ansvarsfull ekonomisk politik har,

framhöll de, som ett av sina grundläggande syften att hålla

inflationen på en låg nivå, något som i sin tur också innebär en

press nedåt på räntan. Om regeringen lyckas med uppgiften att

pressa inflationen finns enligt reservanterna inte behov av ett

realt bostadsfinansieringssystem, i vart fall inte med den av

den dåvarande regeringen förordade utformningen.

Sammanfattningsvis anfördes i reservationen i denna del att ett

accepterande av regeringsförslaget skulle kunna innebära att

samhällets intresse att bedriva antiinflationspolitik minskar.

Räntelånesystemet kommer vid låg inflation och högt ränteläge

att medföra en betydande ekonomisk belastning på statsbudgeten.

Reservanterna yrkade att riksdagen skulle avslå

regeringsförslaget om att införa ett räntelånesystem.

Som framgår av den proposition (prop. 1991/92:56) som nu är

föremål för riksdagens behandling anges i regeringsförklaringen

den 4 oktober 1991 att det beslutade räntelånesystemet inte

skall genomföras och att ett nytt förenklat lånesystem skall

gälla fr.o.m. år 1993. Motivet i propositionen att inte införa

räntelånesystemet är i huvudsak detsamma som i den ovan

refererade reservationen (m, fp, c).

Förslaget i den nu föreliggande propositionen kan sammanfattas

på följande sätt. Skattekompenserande räntebidrag och

realräntebidrag införs inte för ny- och ombyggnad. I stället

lämnas i dessa fall tills vidare liksom för närvarande

räntebidrag till i huvudsak skillnaden mallan en garanterad och

en beräknad räntekostnad för huset i färdigt skick. För år 1992

föreslås den garanterade räntesatsen vara 3,4 % vid ny- och

ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus och 4,9 % vid ny- och

ombyggnad av egnahem. Dessa räntesatser föreslås gälla dels i

fråga om hus som påbörjas efter utgången av år 1991, dels i

fråga om hus påbörjade men inte färdigställda före den 1 januari

1992, dels i fråga om hus färdigställda före den 1 januari 1992

med beslut om bostadslån som inte utbetalats före

ikraftträdandet. Bidragstiden föreslås räknas från

färdigställandet och inte som i dag först en viss tid efter det

att bostadslånet betalats ut. Nettoavisering föreslås inte

tillämpas. Nettoavisering innebär att räntebidraget betalas ut

direkt till långivaren. Bidragsunderlaget vid nybyggnad föreslås

beräknas i huvudsak på samma sätt som hittills. Detta innebär

bl.a. att den nuvarande begränsningen av beloppen för byggnad

till 80 % av de s.k. schablonbeloppen behålls liksom

maximibeloppen för kostnader för mark- och exploatering.

Kostnaderna för personalutrymmen i samband med ny- och ombyggnad

av vissa boendeformer föreslås dessutom ingå i

bidragsunderlaget.

Vid ombyggnad föreslås bidragsunderlaget motsvara beräknade

kostnader för nyinvesteringar och underhållsåtgärder med en

varaktighet om minst 30 år. Ingångsvärdebelåning föreslås inte

tillämpas. Ingångsvärdebelåning innebär att låntagaren förutom

räntebidrag för ombyggnadskostnaden i viss utsträckning får

bidrag till kostnaderna för ränta även på befintliga lån.

Med hänsyn till pågående produktion föreslås kostnaden för

parkeringsanläggningar få ingå i bidragsunderlaget under

förutsättning att bostadsprojektet påbörjas före utgången av

april 1992.

Med hänvisning till regeringens uppfattning att en statlig

kreditgaranti bör införas i stället för nuvarande bostadslån

anförs i propositionen att det hittillsvarande sambandet mellan

räntebidrag och lånefinansiering kan upplösas, något som i sin

tur anges innebära att räntebidragsunderlaget i princip bör

beräknas oberoende av den faktiska finansieringen av huset.

Beträffande bostadsrättshus måste dock vissa undantagsregler

tills vidare gälla.

Vidare innebär regeringsförslaget att den s.k.

räntebidragstrappan behålls. Fullt räntebidrag föreslås lämnas

på 95 % av bidragsunderlaget inom 110 % av det schablonberäknade

lika för alla fastighetsägarkategorier och upplåtelseformer. För

hyres- och bostadsrättshus föreslås i propositionen att

räntebidrag därutöver lämnas med 30 % av den räntekostnad som

hänförs till den del av bidragsunderlaget som inte utgör

underlag för beräkningen av fullt bidrag.

Med hänsyn till inkomstbeskattningens principiella utformning

föreslås räntebidragen vara skattepliktiga. Rätten till

ränteavdrag föreslås i konsekvens härmed utvidgas till att gälla

hela den faktiska ränteutgiften, dvs. även till den del som

betalas med räntebidrag.

Skattekompenserande räntebidrag och realräntebidrag skall

enligt propositionen inte införas för hus som i dag har

räntebidrag enligt nybyggnadslåneförordningen,

ombyggnadslåneförordningen, bostadsfinansieringsförordningen,

bostadslånekungörelsen eller enligt förordningen om stöd för

flerbarnsfamiljer för köp av egnahem.

I de två motioner som väckts med anledning av propositionen,

partimotionen från socialdemokraterna Bo2 och partimotionen från

vänsterpartiet Bo3, yrkas avslag på propositionen i vad avser

förslaget att inte införa räntelånesystemet. Motionärernas

uppfattning utgår från att den sociala bostadspolitiken bör

vägleda utformningen av bostadsfinansieringssystemet. Även om

denna politik enligt motion Bo2 (s) under det gångna halvseklet

varit framgångsrik när det gäller att undanröja bostadsslum,

trångboddhet och bostadsbrist finns fortfarande viktiga

bostadspolitiska frågor som behöver lösas. En bostadsproduktion

måste kunna upprätthållas över hela landet som gör det möjligt

att förverkliga målet om allas rätt till en bra bostad.

Bostadsfinansieringen måste ges en sådan inriktning att behovet

av bostaden blir utslagsgivande för efterfrågan. De boendes

inflytande över bostaden måste utvecklas ytterligare. De förslag

som regeringen redovisar leder bort från de bostadssociala

målen. Regeringens, av motionärerna påstådda, strävan att låta

marknadskrafterna helt styra utvecklingen på det

bostadspolitiska området inger oro. Enligt dem visar

erfarenheterna från en rad europeiska länder att ett mera

marknadsanpassat synsätt inneburit en kraftig boendesegregation,

bostadsslum och bostadsnöd och växande svårigheter inte minst

för ungdomar att få bostäder. En liknande uppfattning förs fram

i vänsterpartiets partimotion Bo3. I denna motion anförs bl.a.

att den bostadssociala politiken inneburit att tillgången på bra

bostäder är god men att problem fortfarande finns, bl.a. är

tillgången ojämlikt fördelad. Brister finns ännu i de s.k.

miljonprogramsområdena i vilka utbyggnad skett på bekostnad av

kvalitet, trivsel och natur.

Med anledning av förslaget i propositionen och motionerna vill

utskottet anföra följande. Inledningsvis kan det finnas skäl att

slå fast vissa utgångspunkter för samhällets insatser när det

gäller bostadspolitiken; utgångspunkter som torde omfattas av en

bred majoritet. För det första är det viktigt att tillväxt

skapas i samhället så att det över huvud taget finns resurser

att fördela. En stillastående eller rent av tillbakagående

ekonomi påverkar naturligen också de ekonomiska resurser som kan

tillföras bostadssektorn. För det andra är det viktigt att se

det bostadspolitiska finansieringssystemet som en del av

samhällsekonomin i stort. Finansieringssystemet måste vidare

vara stabilt över tiden. För det tredje måste hushållens

betalningsförmåga, betalningsvilja och preferens beträffande

bostaden ses i relation till deras disponibla inkomst. Även i

ett sådant perspektiv får det anses både naturligt och rimligt

att överväga bostadsfinansieringssystemets utformning i ett

större samhällsekonomiskt sammanhang.

Utskottet konstaterar att det finansieringssystem --

räntelånesystemet -- som riksdagen under förra riksmötet beslöt

skulle införas för nya bostäder i princip från den 1 januari

1992 hade stora brister; brister som efter några år skulle

blivit kännbara både för de boendes ekonomi och för

samhällsekonomin. Desssutom är effekterna av systemet svåra att

bedöma för den enskilde. Den grundläggande svagheten i

räntelånesystemet är enligt utskottets mening att det, som också

anförs i propositionen, skulle kunna bidra till att minska

kraven på en kraftfull antiinflationspolitik. Vid låg inflation

och höga räntor skulle det, fortfarande enligt propositionen,

medföra betydande statsfinansiella påfrestningar. Som framgått

ovan framfördes i december 1990 liknande synpunkter i

reservationen (m, fp, c) i vilken föreslogs att ett

räntelånesystem inte skulle införas. Ett scenario med en

inflation på 3 à 4 % per år eller lägre under de närmaste åren

och med bostadslåneräntor på 10 % eller mera är fullt möjligt.

En sådan utveckling skulle i räntelånesystemet ha inneburit

realräntebidrag i en omfattning som skulle ha gjort det

nödvändigt att ompröva systemet av statsfinansiella skäl efter

några år. De farhågor som yppats om att den s.k. "skuldfällan" i

räntelånesystemet skulle komma att drabba många boende och då

inte minst boende i glesbygd och mindre tätorter måste bedömas

som i hög grad realistiska. Svårigheten att bedöma utvecklingen

av boendekostnaderna är, som anförts ovan, avsevärt större i

räntelånesystemet än i ett system med räntebidrag.

Det kan finnas anledning att erinra om att vi under perioden

1968--1974 hade ett bostadsfinansieringssystem -- det s.k.

paritetslånesystemet -- i vilket kapitalkostnaderna omfördelades

över tiden. Detta system övergavs bl.a. därför att det inte

ansågs möjligt att bemästra problemet med skuldökningarna inom

lånesystemet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att räntelånesystemet med

dess omfördelning av kostnaderna över tiden har sådana brister

och svagheter både för de boende och för samhället att det inte

bör genomföras. Utskottet har ovan motiverat sitt

ställningstagande för denna uppfattning. Utskottet ansluter sig

med det anförda till den uppläggning finansieringen föreslås få

i propositionen såvitt förslaget behandlas ovan. Utskottet vill

dock betona vikten av att riksdagen skyndsamt föreläggs ett

förslag om hur bostadsfinansieringen skall utformas i ett längre

perspektiv. Som anförts i regeringsförklaringen är avsikten att

ett nytt och förenklat lånesystem skall gälla fr.o.m. år 1993. I

den nu behandlade propositionen anges att förslag om en

långsiktig förändring av bostadsfinansieringen kommer att läggas

fram under år 1992. Utskottet vill för sin del hävda att mycket

skulle stå att vinna på om ett beslut om ett nytt

finansieringssystem kunde fattas av riksdagen våren 1992. I vart

fall bör ett regeringsförslag om ett nytt finansieringssystem

läggas fram under våren. Ett snabbt beslut om ett nytt

finansieringssystem skulle vara till fördel för boende och för

intressenterna i bostadsproduktionen. Utskottet vill i denna del

avslutningsvis anföra att beslut om ändrade

planeringsförutsättningar av genomgripande natur bör fattas i

god tid innan de skall träda i kraft.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 2 i

propositionen om räntebidrag m.m. för nya hus och yrkande 4,

detta yrkande i denna del, om räntebidrag m.m. för hus i

beståndet. Förslagen i partimotionerna Bo2 (s) yrkande 1 i

denna del och yrkande 5 samt Bo3 (v) i denna del avstyrks.

Statlig kreditgaranti

Förslaget i propositionen om statliga kreditgarantier utgår

från vad riksdagen beslutat om den statliga kreditgarantins

utformning i anslutning till riksdagsbeslutet om

räntelånesystemet.

Sammanfattningsvis innebär regeringsförslaget att de statligt

reglerade bostadslånen avvecklas och att den särställning som

Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, hittills har haft

på kreditmarknaden upphör. I stället införs en statlig

kreditgaranti för lån för ny- och ombyggnad av permanenta

bostäder. Kreditgarantin lämnas för lån motsvarande de nuvarande

bostadslånen. Som framgått ovan inrättas statens

bostadskreditnämnd den 1 januari 1992. Nämndens uppgift föreslås

enligt propositionen bli att ställa garanti för bl.a. lån mot

säkerhet i fastighet inom 100, 99 eller 95 % av pantvärdet för

fastigheten beroende på upplåtelseform såvitt gäller lån för ny-

och ombyggnad av bostäder.

Storleken på garantin föreslås beräknas på grundval av ett

garantiunderlag som motsvarar räntebidragsunderlaget, dvs. i

princip produktionskostnaden. Därmed ger kreditgarantin samma

möjligheter att finansiera bostäder som bostadslånesystemet gav.

Möjligheter finns också att i särskilda fall utöka garantin.

Garantin kräver för sin giltighet att kreditgivaren betalar en

avgift. Som också nämnts ovan föreslås denna avgift

inledningsvis bestämmas till 0,5 % av det garanterade beloppet.

För egnahem och bostadsrättssmåhus krävs vidare att kommunen

framför staten i princip svarar för förlust på lånet intill 40 %

av den mot garantibeloppet svarande utestående låneskulden vid

förlusttillfället.

Vad i propositionen föreslagits om kreditgarantin utgår alltså

i tillämpliga delar från det tidigare riksdagsbeslutet. I en

skrivelse till utskottet från stadshypotekskassan har tagits upp

vissa frågor om kreditgarantins utformning. Enligt vad utskottet

erfarit pågår inför ikraftträdandet av en ordning med statlig

kreditgaranti överväganden i bostadskreditnämnden av flera av de

frågor som aktualiserats i skrivelsen. Utskottet utgår från att

regeringen utan en riksdagens begäran därom i lämpligt

sammanhang lämnar riksdagen en redovisning om hur systemet med

statlig kreditgaranti avses administreras hos

bostadskreditnämnden och hur bl.a. nämndens kontakter med

boverket, kreditaktiebolagen, lands- och

stadshypoteksinstitutionerna och övriga som kan vara involverade

i kreditgivningen m.m. har utformats.

Vad i propositionen föreslagits har inte särskilt tagits upp i

motionerna. Utskottet tillstyrker yrkandet 3 i propositionen om

en statlig kreditgaranti.

Utskottet behandlar i detta avsnitt ytterligare frågan om det

kommunala borgensansvaret. Som framgått ovan krävs för att

kreditgarantin skall vara giltig att kommunerna tar ett visst

borgensansvar för egnahem och bostadsrättssmåhus. Därvid

föreligger i princip ingen skillnad från dagens system.

I olika sammanhang har aktualiserats frågan om det kommunala

borgensåtagandet. Bl.a. har Kommunförbundet i november 1991 i en

skrivelse till utskottet tagit upp frågan. I skrivelsen anförs

att ordningen med att kommunerna framför staten skall svara för

en viss låneförlust är mycket negativ ur kommunal synvinkel. I

skrivelse anförs också att det blir kommunerna som får ta de

egentliga kreditriskerna. Farhågor uttrycks också för att ett

mycket stort antal kommuner inte kommer att ta på sig ett

förlustansvar genom borgensåtagande.

Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att

förutsättningslöst utvärdera effekterna av den ovan och i

propositionen beskrivna ordningen och analysera hur övergången

till ett kreditgarantisystem kan tänkas påverka behovet av och

beredvillighet hos kommunerna att ikläda sig det borgensansvar

som nu diskuteras. Utskottet föreslår att regeringen tar

initiativet till en översyn av frågan och lämnar riksdagen sin

syn på den i förening med de eventuella förslag som regeringen

finner lämpliga och erforderliga i sammanhanget. I vilka former

översynen skall bedrivas bör överlåtas åt regeringen att avgöra.

Vad utskottet nu anfört om en översyn av ordningen med

kommunal borgen bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Som också framgått ovan kommer i det nu föreslagna systemet

sambandet mellan räntebidrag och lån att upplösas. S.k.

nettoavisering, dvs. utbetalning direkt till låntagaren,

föreslås inte tillämpas. Upplösning av sambandet mellan lån och

bidrag samt att nettoavisering inte bör tillämpas i princip från

den 1 januari 1992 överensstämmer i tillämpliga delar med vad

som avsetts gälla också i räntelånesystemet.

När det nu redovisade sambandet mellan lån och bidrag överges

liksom en ordning med nettoavisering finns enligt utskottets

mening anledning att vidta åtgärder så att möjligheterna att

överlåta eller pantsätta rätten till räntebidrag förhindras.

Utskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder i detta

syfte.

Räntebidrag vid övergång från hyresrätt till bostadsrätt m.m.

I förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning m.m. av

bostadslån och räntebidrag finns bestämmelser om att ett

bostadslån kan övertas av en ny ägare om länsbostadsnämnden

medger det. Detta medför att också räntebidrag lämnas till den

nye förvärvaren. Om huset har förvärvats från ett allmännyttigt

bostadsföretag eller en kommun lämnas emellertid räntebidrag

endast om regeringen medger det (24 § i förordningen). Detsamma

gäller om huset har förvärvats från ett företag som fått sitt

godkännande som allmännyttigt bostadsföretag återkallat efter

den 3 juni 1987 och bostadslånet beviljades under den tid då

företaget var godkänt som ett allmännyttigt bostadsföretag.

Bestämmelsen infördes den 1 januari 1988 (jfr prop. 1986/87:168,

BoU 1987/88:3).

I propositionen anförs att skäl saknas att behålla de nu

refererade reglerna. En bostadsrättsförening som förvärvar ett

hus från ett företag som är eller har varit ett allmännyttigt

bostadsföretag bör därför enligt förslaget i propositionen få

rätt att behålla räntebidragen. Detsamma föreslås gälla även

andra som förvärvar hus från ett allmännyttigt bostadsföretag.

Det föreslås i propositionen att ändringen bör göras den 1

januari 1992 och gälla förvärv som sker därefter.

Enligt utskottets uppfattning finns inte tillräckliga skäl att

kräva ett medgivande från regeringen om att räntebidrag skall

lämnas om ett bostadshus förvärvas från ett allmännyttigt

bostadsföretag eller en kommun. En bostadsrättsförening som

förvärvar ett hus från ett företag som är eller varit ett

allmännyttigt bostadsföretag bör alltså få rätt att behålla

räntebidragen. Den i propositionen nu förordade ordningen har

alltsedan de nuvarande reglerna infördes kritiserats i riksdagen

av en betydande minoritet (m, fp, c). Därvid har i reservationer

från dessa partier till betänkanden från bostadsutskottet

anförts att de boende i allmännyttiga bostadsföretag i praktiken

inte kan förvärva de bostäder de bor i om räntebidrag av någon

betydenhet finns samt att det ankommer på ägarna av de

allmännyttiga bostadsföretagen -- kommunerna -- och

hyresgästerna och inte staten att inom ramen för gällande

lagstiftning avgöra om en förändring från hyresrätt till

bostadsrätt skall äga rum.

Utskottet som delar denna uppfattning tillstyrker med det

anförda förslaget i propositionen, yrkande 4 i denna del, om att

räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett

allmännyttigt bostadsföretagm.m. skall medges utan

en prövning därav av regeringen. Utskottet avstyrker med det

anförda partimotionerna Bo2 (s) yrkande 6 och Bo3 (v) denna

motion i denna del om att nuvarande regler bör behållas.

Ytterligare ett regeringsförslag bör behandlas i nu

förevarande avsnitt. Det gäller förslaget i propositionen om att

det statliga räntestödet för lägenhetsunderhåll i hyreshus bör

slopas.

I riksdagens beslut i december 1990 om att införa ett nytt

bostadsfinansieringssystem (prop. 1990/91:34, BoU4) ingick att

ett räntestöd för lägenhetsunderhåll infördes för hyreshus. I

fråga om åtgärder med en varaktighet om 20 år omfattas alla

hyreshus och i fråga om åtgärder med kortare varaktighet

hyreshus med bostadslån eller motsvarande utbetalade efter år

1990. Statens kostnader för stödet beräknas till 60 milj.kr. det

första året. I propositionen anförs att kostnader för

lägenhetsunderhåll i princip bör täckas genom fonderingar.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget. Vad i propositionen

anförts om att kostnader för lägenhetsunderhåll i princip bör

täckas genom fonderingar ligger helt i linje med vad i en

reservation (m, fp, c) förordades i samband med att riksdagen i

december beslöt att räntestöd för lägenhetsunderhåll i hyreshus

skulle införas.

Med det anförda avstyrker utskottet partimotionerna Bo2 (s)

yrkande 1 och Bo3 (v), båda motionerna i denna del. I motionerna

yrkas avslag på det nu behandlade regeringsförslaget. Utskottet

tillstyrker yrkande 5 i propositionen om att räntestöd för

lägenhetsunderhåll bör slopas.

Slopade krav för statligt stöd

I propositionen föreslås att markvillkor, kommunal

bostadsanvisningsrätt, produktionskostnadsprövning och areagräns

för småhus som krav för statligt stöd för ny- och ombyggnad och

konkurrensvillkor som krav för stöd för nybyggnad av permanenta

bostäder slopas den 1 januari 1992.

Markvillkoret innebär att statligt stöd för byggande på mark

som förvärvats av annan än kommunen i princip lämnas bara om

kommunen medger det.

Kommunal bostadsanvisningsrätt innebär att kommunen kan kräva

att få anvisa bostadssökande till de lägenheter som byggs eller

byggs om med statligt stöd.

Produktionskostnadsprövningen innebär att länsbostadsnämnden

prövar om den beräknade kostnaden för ett projekt är skälig i

förhållande till produktionsförhållandena och projektets

allmänna kvalitet.

Vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus samt s.k.

säljarbyggda egnahem gäller vidare det s.k. konkurrensvillkoret.

Villkoret innebär att projektet skall upphandlas genom

infordrande av anbud från flera anbudsgivare och antagande av

anbud utan föregående förhandling. Annan produktionsform får

tillämpas om kommunen godtar den och kostnaden för projektet

inte överstiger kostnaderna för ett konkurrensupphandlat

projekt.

En arbetsgrupp inom bostadsdepartementet har i en promemoria

den 27 september 1991 föreslagit bl.a. att mark- och

konkurrensvillkoren slopas och att kommunerna i stället ges

möjlighet att i planliknande former ställa preciserade villkor

för bostadsbyggande med statligt stöd.

Som motiv för de nu refererade förslagen anförs i

propositionen följande.

Bostadsmarknaden står inför stora utmaningar under

nittiotalet. Byggkostnaderna har ökat kraftigt och

bostadssubventionerna kommer att minskas. Det är nödvändigt med

en kraftig avreglering så att producenter och byggherrar kan

vända sig till konsumenterna direkt och tillfredsställa

marknadens efterfrågan på bostäder. En avreglering är också

nödvändig för att åstadkomma sänkta byggkostnader. Enligt min

mening medför markvillkor, kommunal bostadsanvisningsrätt,

produktionskostnadsprövning och konkurrensvillkor en

kostnadshöjande tidsutdräkt i bostadsbyggandet utan att några

fördelar uppnås för den enskilde eller samhället. De bör därför

slopas. Jag ser inte heller någon anledning att i andra former

öka kommunernas inflytande över bostadsbyggandet utöver vad som

följer av gällande planlagstiftning. Mitt förslag att ta bort i

stort sett alla villkor för erhållande av statligt stöd skall

ses som ett första steg i en omfattande avreglering av

byggandet.

Arbetsgruppen anser vidare att den nuvarande begränsningen att

statligt stöd inte lämnas för bostäder i småhus med en bruksarea

som överstiger 180 m2 bör kunna slopas. Jag delar

arbetsgruppens uppfattning i denna del.

Vissa krav för statligt stöd bör enligt propositionen ställas

även fortsättningsvis. Sådana krav är att bostäderna -- med

vissa undantag -- skall vara avsedda för permanent bruk och

självständigt boende.

Bostäderna bör vidare uppfylla vissa grundläggande krav i

fråga om utrymmes- och utrustningsstandard. Utgångspunkten bör

enligt propositionen vara de krav som kan ställas med stöd av

plan- och bygglagen (1987:10). Prövning av dessa krav bör göras

av kommunen i samband med prövningen av bygglovet. Kraven skall

anses uppfyllda om bygglov är beviljat.

För särskilda boendeformer för äldre föreslås att lägre

utrymmes- och utrustningsstandard i bostaden vad gäller kök och

vardagsrum skall kunna ställas om denna lägre standard

kompenseras av gemensamma utrymmen. I fråga om gruppbostäder för

senildementa bör kunna godtas att man helt avstår från

köksutrustning i bostaden.

Till de krav som fortsättningsvis bör ställas hör enligt

propositionen krav om hyresgästinflytande vid ombyggnad av

hyresbostäder samt krav på konsumentskydd vid nybyggnad av

egnahem och bostadsrättssmåhus.

I vänsterpartiets partimotion Bo3 yrkas avslag på

propositionen i dess helhet och då alltså även på de nu

refererade regeringsförslagen om att slopa vissa krav för

statligt stöd. I socialdemokraternas partimotion Bo2 yrkas

avslag på regeringsförslaget om att slopa markvillkoret, den

kommunala bostadsanvisningsrätten och areagränsen för småhus som

krav för statligt stöd. Beträffande

produktionskostnadsprövningen föreslås att denna prövning inom

ramen för en försöksverksamhet bör kunna göras av kommunerna.

Länsbostadsnämnderna får då mera rådgivande uppgifter. Vad i

motionen anförts om produktionskostnadsprövningen samt om

kommunernas beslutanderätt föreslås riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. I s-motionen godtas regeringsförslaget om

att konkurrensvillkoret bör slopas.

Enligt utskottets mening bör olika förslag förverkligas och

förenklingar tas till vara för att få en så smidig och

ändamålsenlig administration av bostadslångivningen som möjligt

utan att därmed viktiga bostadspolitiska krav eftersätts. Som

utskottet i skilda sammanhang och ofta i enighet konstaterat har

kommunerna ett stort ansvar när det gäller att genomföra de

bostadspolitiska intentionerna och ta ansvar för den fysiska

planeringen. En bedömning avseende utformningen av ett

bostadsprojekt kan hävdas i huvudsak inom ramen för gällande

planlagstiftning. Utskottet kan inte se att något skulle vara

att vinna på att också pröva det inom ramen för

bostadsfinansieringssystemet. Som också anförs i propositionen

är det nödvändigt med en kraftig avreglering så att producenter

och byggherrar kan vända sig till konsumenterna direkt.

Därigenom tillfredsställs enligt propositionen marknadens

efterfrågan på bostäder samtidigt som sänkta byggkostnader kan

åstadkommas. Ett slopande av de olika villkoren som nu

diskuteras innebär att en kostnadshöjande tidsutdräkt kommer att

undvikas liksom i vissa fall en dubbelprövning av kommunerna och

länsbostadsnämnderna.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringsförslaget om

slopande av markvillkoret, den kommunala

bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen som

krav för statligt bostadsstöd. Vad nu förordats innebär att

utskottet tillstyrker yrkande 1 i propositionen i denna del och

avstyrker partimotionerna Bo2 (s) yrkandena 2, 3 och 7 samt

partimotionen Bo3 (v) denna motion i denna del.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen, yrkande 1 i

denna del på i propositionen anförda grunder, om slopande av

konkurrensvillkoret som krav för statligt bostadsstöd; ett

förslag som också fått anslutning i partimotionen Bo2 (s).

Partimotionen Bo3 (v) avstyrks i denna del.

Slutligen behandlar utskottet förslaget om att slopa den

nuvarande begränsningen att statligt stöd inte lämnas för

bostäder i småhus med en bruksarea som överstiger 180 m2.

Detta förslag avstyrks i de båda motionerna.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen -- yrkande 1 i

denna del -- om slopande av areagränsen för småhus som krav

för statligt bostadsstöd och avstyrker partimotionerna Bo2 (s)

yrkande 4 och Bo3 (v) denna motion i denna del. Beträffande vad

i den förstnämnda motionen anförts om att ett slopande av

areagränsen skulle kunna innebära att "stora lyxvillor" får

statlig belåning vill utskottet peka på möjligheten att

kommunerna, inom ramen för sitt borgensåtagande i det enskilda

fallet, om så bedöms önskvärt, för närvarande kan ställa villkor

i avsikt att undvika att ett av kommunen inte önskvärt

småhusbyggande förverkligas med stöd av statliga

bostadssubventioner.

En kommission för bygg- och bostadsområdet

I den med anledning av proposition 1991/92:60 om skattepolitik

för tillväxt väckta motionen Sk20 (c) föreslås att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att en kommission för bygg- och bostadsområdet med företrädare

från hela bygg- och bostadssektorn bör tillsättas. Arbetet i

kommissionen bör bedrivas i nära samarbete med bl.a. finans-,

närings- och arbetsmarknadsdepartementen.

Enligt motionen är utvecklingen inom bygg- och

bostadsmarknaden utomordentligt allvarlig. Bl.a. förväntas en

kraftig nedgång i bostadsbyggandet, något som sin tur väntas

leda till kapitalförstöring, ytterligare utslagning av

arbetskraft inom byggsektorn samt risk för överhettning när

konjunkturen vänder uppåt igen.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Det

finns som motionärerna framhåller anledning till oro för

sysselsättningen inom bygg- och bostadssektorn. Regeringen har

genom sina förslag till riksdagen i avsikt att öka

sysselsättningen inom byggbranschen visat att den är medveten om

byggsektorns problem. Inte minst syftar dessa förslag till att

öka tillväxten och skapa sysselsättning.

Vad rör förslaget i motionen vill utskottet erinra om att

arbetsmarknadsministern i svar på en fråga i riksdagen den 26

november 1991 upplyst om att regeringen kommer att tillsätta en

arbetsgrupp för samråd med parterna på byggarbetsmarknaden.

Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att gruppen också skall

följa utvecklingen inom byggsektorn.

Eftersom regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp med

i huvudsak samma uppgifter som den i motionen föreslagna

kommissionen kommer syftet med motionen i allt väsentligt att

tillgodoses utan någon riksdagens begäran därom. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motion Sk20 (c) om att en

kommission för bygg- och bostadsområdet bör tillsättas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande räntebidrag för nya hus och för hus i

beståndet

att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkandena

2 och 4 det sistnämnda yrkandet i denna del föreslagits och

avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 1 i denna del och yrkande

5 samt 1991/92:Bo3 denna motion i denna del,

res. 1 (s)

men. (v)

2. beträffande statlig kreditgaranti

att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 3

föreslagits,

3. beträffande en översyn av ordningen med kommunal

borgen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 2 (s)

men. (v)

4. beträffande räntebidrag vid övertagande av bostadshus

från ett allmännyttigt bostadsföretag m.m.

att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 4

i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2

yrkande 6 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del,

res. 3 (s)

men. (v)

5. beträffande räntestöd för lägenhetsunderhåll

att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 5

föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 1 och

1991/92:Bo3 båda motionerna i denna del,

res. 4 (s)

men. (v)

6. beträffande slopande av markvillkoret, den kommunala

bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen som

krav för statligt bostadsstöd

att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1

i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2

yrkandena 2, 3 och 7 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del,

res. 5 (s)

men. (v)

7. beträffande slopande av konkurrensvillkoret som krav för

statligt bostadsstöd

att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1

i denna del föreslagits och avslår motion 1991/92:Bo3 i denna

del,

men. (v)

8. beträffande slopande av areagränsen för småhus som krav

för statligt bostadsstöd

att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1

i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2

yrkande 4 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del,

res. 6 (s)

men. (v)

9. beträffande en kommission för bygg- och bostadsområdet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk20.

res. 7 (s)

men. (v)

Stockholm den 5 december 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp),

Ulf Lönnqvist (s), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan

Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson

(c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist

(s) och Nils T Svensson (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Oskar Lindkvist, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin,

Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Nils T Svensson

(allas) har reserverat sig mot betänkandet i följande delar.

1. Räntebidrag för nya hus och för hus i beståndet (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Med anledning" och på s. 7 slutar med "del avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Som anförs i den socialdemokratiska partimotionen Bo2 och i

vänsterpartiets partimotion Bo3 är den sociala bostadspolitiken

en utgångspunkt för bedömningarna av hur

bostadsfinansieringssystemet skall utformas. Denna politik utgår

från att alla har rätt till en god bostad till ett rimligt pris.

Som framgår av motionerna har denna politik varit framgångsrik.

Detta innebär emellertid inte att alla problem är lösta. Även

under överblickbar framtid måste en bostadsproduktion

upprätthållas över hela landet som gör det möjligt att realisera

målet om allas rätt till en bra bostad. Ovan i betänkandet har i

sammandrag redovisats utformningen av räntelånesystemet enligt

riksdagens beslut hösten 1990 och våren 1991 och utformningen av

bostadsfinansieringssystemet enligt regeringens förslag. Här

skall inte upprepas de olika systemens utformning. Utskottet

vill emellertid peka på vissa grundläggande olikheter mellan de

båda systemen. Inledningsvis konstaterar utskottet att

räntelånesystemet är ett system som långsiktigt garanterar den

bostadsproduktion vi behöver i landet. Inom ramen för detta

system är det möjligt att utan att höja bostadsutgiften för den

enskilde rätta till de brister som finns i det befintliga

systemet samt avsevärt minska belastningen på statsbudgeten.

Boverket har gjort beräkningar som visar att skillnaden i

statens utgifter budgetåret 1993/94 kommer att vara ca 4,5

miljarder kronor lägre i räntelånesystemet än i

räntebidragssystemet.

Ett förverkligande av det i propositionen föreslagna

finansieringssystemet drabbar de boende mycket hårt. Som

framgår av s-motionen kan beräknas att kostnaden för en nybyggd

lägenhet om 80 m2 blir ca 1500--1700 kr. högre i

månaden om regeringsförslaget genomförs än vad som blir följden

om räntelånesystemet införs.

Det nu behandlade regeringsförslaget är avsett att gälla under

1992. Vilka regler som skall gälla därefter är oklart. Det är

naturligtvis otillfredsställande och helt oacceptabelt att de i

bostadsbyggandet involverade inte vet vilka

finansieringsförutsättningar som kommer att gälla efter utgången

av 1992. Detta kommer att leda till nära nog totalt byggstopp.

Regeringen skapar denna situation genom sin oförmåga och ovilja

att förstå de boendes och branschens behov av stabila, klara och

fasta spelregler. Boverket räknar med ett påbörjande år 1991 om

ca 53000 lägenheter. Verket räknar för år 1993 med ett

påbörjande om ca 25000 lägenheter, dvs. mera än en halvering

under två år. Verkets beräkningar bygger på bedömningar av

konjunkturläget i kombination med osäkerhet om de framtida

finansieringsvillkoren alternativt en försämring av villkoren.

Tyvärr måste konstateras att båda dessa

beräkningsförutsättningar kommer att bli verklighet om riksdagen

accepterar regeringsförslaget om att inte införa

räntelånesystemet. I detta prekära läge presenteras riksdagen

alltså ett regeringsförslag om bostadsfinansieringen som ger

väsentligt sämre utfall än räntelånesystemet för de boende och

för samhället. Dessutom är osäkerheten stor om

finansieringsreglerna framöver. Ett bifall till

regeringsförslaget förstärker kraftigt en redan nedåtgående

byggkonjunktur.

Under beredningen av regeringens förslag har utskottet eller

delar av utskottet haft överläggningar bl.a. med företrädare för

Byggnadsarbetareförbundet, Byggentreprenörerna, Stockholms

byggmästareförening och Riksbyggen. Samtliga har redovisat en

mycket dyster prognos över byggsysselsättningen. Sålunda räknar

Byggentreprenörerna med att bygginvesteringarna sjunker med 10 %

1992 och att arbetskraftsefterfrågan i år och nästa år i snitt

faller med 40 000 personer. Eftersom byggandet genererar arbeten

i andra sektorer räknar man med att totalt 100 000 byggjobb är

hotade.

Som anförs i motionerna bör riksdagen stå fast vid de beslut

som fattades i december 1990 och våren 1991 om att införa

räntelånesystemet. Utskottet delar motionärernas uppfattning om

att detta system ger den stadga som de boende, de bostadssökande

och byggmarknaden behöver. Med räntelånesystemet kan både

sysselsättningen och bostadsförsörjningen klaras betydligt

bättre än om regeringens framlagda förslag genomförs.

Väsentliga försämringar vid ett genomförande av

regeringsförslaget i förhållande till räntelånesystem är bl.a.

att

räntebidragstrappan behålls,

fullt räntebidrag endast lämnas till 95 % av bidragsunderlaget

lika för alla upplåtelseformer,

kostnaderna för parkeringsanläggningar inte ingår i

bidragsunderlaget för bostadsprojekt som påbörjas efter utgången

av april 1992,

s.k. ingångsvärdebelåning inte kommer att tillämpas,

bidragsunderlaget begränsas till 80 % av de s.k.

schablonbeloppen.

Vad ovan anförts innebär sammanfattningsvis att regeringens

förslag om att inte införa räntelånesystemet bör avslås av

riksdagen. Utskottet tillstyrker de båda partimotionerna från s

och v i motsvarande delar.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:1.beträffande räntebidrag för nya hus och för hus

i beståndet

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande

1 i denna del och yrkande 5 samt 1991/92:Bo3 denna motion i

denna del inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkandena

2 och 4 det sistnämnda yrkandet i denna del föreslagits,

2. En översyn av ordningen med kommunal borgen (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet behandlar" och slutar med "till känna" bort

utgå,

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort utgå.

3. Räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett

allmännyttigt bostadsföretag m.m. (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Enligt utskottets" och slutar med "bör behållas" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har ovan anslutit sig till vad i partimotionerna

från s och v anförts om att den sociala bostadspolitiken är en

utgångspunkt när det gäller att ta ställning till hur

bostadsfinansieringssystemet skall utformas. I en sådan politik

spelar de allmännyttiga bostadsföretagen en framträdande roll. I

hyresrätten, som svarar för ca 40% av bostäderna i

flerbostadshus, har dessa företag enligt motionärerna drygt 20 %

och de privata fastighetsägarna resten. För regeringen tycks en

omvandling av allmännyttans bostäder till bostadsrätter vara en

av de viktigaste bostadspolitiska frågorna. Utskottet delar inte

denna uppfattning. De möjligheter som regeringen har i dag att

efter prövning i det enskilda fallet medge att räntebidragen får

behållas vid en övergång från hyresrätt till bostadsrätt får

anses väl avpassade. Någon ändring av dagens regler är varken

önskvärd eller erforderlig. Med det anförda tillstyrker

utskottet motionerna och avstyrker propositionen i motsvarande

del.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:4.beträffande räntebidrag vid övertagande

av bostadshus från ett allmännyttigt bostadsföretag m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande

6 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del inte godkänner vad i

proposition 1991/92:56 yrkande 4 i denna del föreslagits,

4. Räntestöd för lägenhetsunderhåll (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "bör slopas"

bort ha följande lydelse:

Som framgått av det ovan anförda beslöt riksdagen i december

1990 att räntestöd för lägenhetsunderhåll i hyreshus skulle

kunna utgå. Utskottet anförde då att ett sådant räntestöd skulle

bidra till att öka neutraliteten mellan upplåtelseformerna.

Utskottet, som vidhåller sin uppfattning, anser att riksdagen

med anslutning till de båda partimotionerna från s och v bör

avslå propositionen i denna del,

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:5.beträffande räntestöd för

lägenhetsunderhåll

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande

1 och 1991/92:Bo3 båda motionerna i denna del inte godkänner

vad i proposition 1991/92:56 yrkande 5 föreslagits,

5. Slopande av markvillkoret, den kommunala

bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen

som krav för statligt bostadsstöd (mom.6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att

markvillkoret, den kommande bostadsanvisningsrätten och

produktionskostnadsprövningen bör hävdas som förutsättning för

statligt bostadsstöd. Vid behandlingen av motsvarande fråga i

december 1990 anförde utskottet (bet. 1990/91:BoU4 s. 19).

Utskottet anför följande i frågan. Som förutsättning för

statens stöd till bostadsfinansieringen i form av bostadslån och

räntebidrag gäller i dag ett antal bostadspolitiskt motiverade

krav. Dessa krav har sitt ursprung i en strävan att främja en

bostadsproduktion som fyller de bostadssociala mål som ställts

upp. Kraven utgör sålunda viktiga bostadspolitiska instrument.

Den omläggning av bostadsfinansieringssystemet som nu föreslås

innebär inte att behovet av dessa instrument försvinner. Mot

bakgrund av att de uppställda målen för bostadsproduktionen, som

utskottet anfört inledningsvis står fast bör sålunda

statsmakterna även fortsättningsvis ges möjlighet att hävda de

krav som behövs för att vidmakthålla dessa mål. Inte minst de

omfattande åtaganden som staten gör också i det nya

bostadsfinansieringssystemet motiverar ett sådant

ställningstagande. Det är rimligt att staten får ett inflytande

över den bostadsproduktion som den i väsentliga avseenden står

som garant för. Samtidigt bör det självfallet vara en strävan

att inte onödigtvis hävda krav som kan undvaras utan att den

bostadspolitiska målsättningen eftersätts. I anslutning härtill

bör också framhållas det skydd för bostadskonsumenterna som

flera av kraven syftar till. Det gäller bl.a. kraven på

produktionsgaranti och ansvarsutfästelse vid nybyggnad av

egnahem och småhus som upplåts med bostadsrätt.

Utöver vad utskottet då anförde kan upplysas om att i en

redovisning som boverket gjort framgår att 75 % av alla

lägenheter i nyproducerade flerbostadshus och gruppbyggda småhus

uppförts på mark som förvärvats av kommunerna. I övriga fall har

dispens från markvillkoret lämnats. Över 70 % av kommunerna vill

ha kvar markvillkoret; samtliga kommuner med ett invånarantal

över 100 000 vill ha kvar villkoret.

Vad gäller den kommunala bostadsanvisningsrätten finns behov

av att ha denna kvar. Därigenom blir det möjligt att hävda målet

om allas rätt till en god bostad. Det är viktigt att de bostäder

som produceras kan komma alla till del. Kommunalförbundet för

Stor-Stockholms Bostadsförmedling har i skrivelse till utskottet

tagit upp denna fråga. Förbundet anför bl.a. att det är rimligt

att kommunerna tillförsäkras anvisningsrätt så att lägenheterna

kan fördelas så rättvist som möjligt. Detta är motiverat bl.a.

av det skälet att lägenheterna byggts med statligt bostadsstöd.

Vidare anförs i skrivelsen att kommunerna genom stöd av

lagstiftningen måste få möjligheter att erhålla lägenheter att

förmedla. Inte minst viktigt är det att skaffa fram bostäder åt

ungdomar, äldre och flyktingar. Utskottet instämmer med vad i

skrivelsen anförts. Den kommunala bostadsanvisningsrätten och

anvisningslagen bör behållas.

Beträffande produktionskostnadsprövningen har denna enligt

gjorda undersökningar lett till en prissänkning på 4 %. Den i

propositionen nämnda kommittén för översynen av de

administrativa styrmedlen inom bostadsfinansieringen anser att

kommunerna på sikt bör få ansvaret för skälighetsbedömningen av

kostnaderna för bostadsprojekt med statligt stöd. Kommittén

anser att om kommunerna ges ett direkt ansvar för att avgöra

vilka kostnader som kan accepteras, kan det kommunala

inflytandet över projektens utformning göra sig gällande på ett

tidigt stadium i tillkomstprocessen. Då ökar kommunernas ansvar

inför bostadssökande och övriga kommuninvånare för resultatet av

den förda bostadspolitiken.

Utskottet vill understryka behovet av att

produktionskostnadsprövningen finns kvar. Denna prövning har

haft en prisdämpande effekt. Utskottet anser emellertid att det

finns skäl, som talar för att lägga ett ökat ansvar för denna

prövning på kommunerna. En viktig förutsättning för ett

genomförande av ett sådant förslag är dock att den kommunala

kompetensen kan byggas upp på ett sådant sätt att granskningen i

kommunen blir tillfredsställande. I många kommuner saknas i dag

denna kompetens. Utskottet förordar att en försöksverksamhet

genomförs med kommunal produktionskostnadsprövning. I en första

etapp bör den omfatta de kommuner som själva önskar ta över

prövningen. Boverket bör ges i uppdrag att administrera en sådan

försöksverksamhet. I det sammanhanget bör verket också se över

grunder för prövningen. Där försöksverksamheten genomförs får

länsbostadsnämnderna mera rådgivande uppgifter.

Vad nu anförts om produktionskostnadsprövning samt kommunernas

beslutanderätt bör riksdagen ge regeringen till känna. Det kan

finnas skäl att i sammanhanget överväga om kommunerna skall

ersättas för de merkostnader som kan bli följden av den ökade

kommunala administrativa insatsen i samband med prövningen.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:6.beträffande slopande av markvillkoret, den

kommunala bostadsanvisningsrätten och

produktionskostnadsprövningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2

yrkandena 2, 3 och 7 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del

inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna

del föreslagits och som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om produktionskostnadsprövningen,

6. Slopande av areagränsen för småhus som krav för statligt

bostadsstöd (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "statliga

bostadssubventioner" bort ha följande lydelse:

För närvarande gäller, som ovan framgått, att statligt stöd

inte lämnas för bostäder i småhus med en bruksarea som

överstiger 180 m2. I propositionen föreslås att den regeln

slopas.

Som anförs i den socialdemokratiska partimotionen Bo2 är ett

genomförande av detta regeringsförslag stötande. Som också

anförs i motionen skulle ett förverkligande av

regeringsförslaget innebära att det inte längre kommer att

finnas någon begränsning i det statliga lånesystemet av

belåningen av stora lyxvillor. Det är inte försvarbart att ge

bostadsfinansieringssystemet en utformning som innebär att

skattemedel skall användas till uppförande av hus som endast är

tillgängliga för en mycket exklusiv köparkrets.

Utskottet tillstyrker med det anförda de båda partimotionerna

från s och v och avstyrker propositionen om slopande av

areagränsen för småhus.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:8. beträffande slopande av areagränsen för småhus

som krav för statligt bostadsstöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande

4 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del inte godkänner vad i

proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna del föreslagits,

7. En kommission för bygg- och bostadsområdet (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "bör tillsättas" bort

ha följande lydelse:

Som har framgått av vad utskottet med anledning av motion Bo2

(s) ovan anfört är sysselsättningsläget inom byggbranschen

utomordentligt allvarligt praktiskt taget över hela landet.

Läget har förvärrats genom regeringens föreslagna åtgärder.

Utskottet delar den oro för utvecklingen som förs fram i motion

Sk21 (c). Det finns anledning för regeringen att skyndsamt ta

initiativ till en kommission för bygg- och bostadsområdet med

den breda sammansättning som motionärerna föreslår. I

kommissionen bör också ingå företrädare för de i riksdagen

representerade partierna.

Som motionärerna anför bör resultatet av kommissionens arbete

redovisas för riksdagen under 1992.

Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning genom ett

tillkännagivande till regeringen ge uttryck för uppfattningen

att en kommission i enlighet med vad i motion Sk21 (c)

föreslagits bör tillsättas. En sådan meningsyttring ger uttryck

för den stora vikt som riksdagen tillmäter frågan om

byggsysselsättningen.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:9. beträffande en kommission för bygg- och

bostadsområdet

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Sk21 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Avslag på propositionen m.m.

Jag instämmer med vad i reservationerna förordats och

hemställts.

Slopande av konkurrensvillkoret som krav för statligt

bostadsstöd

Konkurrensvillkoret innebär i princip att ett

bostadsbyggnadsprojekt skall upphandlas genom infordran av anbud

från flera anbudsgivare. Villkoret infördes för att stärka

konkurrensförutsättningarna i bostadsproduktionen. Under senare

delen av 1970-talet var andelen anbudsupphandlade lägenheter

65%. Under 1980-talets överhettade byggkonjunktur hade

villkoret en mera begränsad betydelse.

Det finns goda skäl att ha kvar konkurrensvillkoret även i

fortsättningen. Under de närmaste åren kan

bostadsbyggnadsmarknaden förväntas vara av den karaktären att

konkurrensvillkoret kommer att vara betydelsefullt när det

gäller att pressa byggkostnaderna.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionen om att

konkurrensvillkoret skall avskaffas. Vänsterpartiets partimotion

Bo3 tillstyrks i denna del.

Med hänvisning till vad ovan anförts anser jag att utskottet

under moment 7 borde ha hemställt: 7. beträffande slopande

av konkurrensvillkoret

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Bo3 i denna del

inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna

del föreslagits,

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna m.m. 1

Utskottet 2

Grunderna för bostadsfinansieringssystemet 2

Statlig kreditgaranti 7

Räntebidrag vid övergång från hyresrätt till bostadsrätt

m.m. 9

Slopade krav för statligt stöd 10

En kommission för bygg- och bostadsområdet 13

Hemställan 13

Reservationer 15

1. Räntebidrag för nya hus och för hus i beståndet

(mom.1) (s) 15

2. En översyn av ordningen med kommunal borgen (mom. 3)

(s) 17

3. Räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett

allmännyttigt bostadsföretag m.m. (mom. 4) (s) 17

4. Räntestöd för lägenhetsunderhåll (mom. 5) (s) 18

5. Slopande av markvillkoret, den kommunala

bostadsanvisningsrätten och

produktionskostnadsprövningen som krav för statligt

bostadsstöd (mom. 6) (s) 18

6. Slopande av areagränsen för småhus som krav för

statligt bostadsstöd (mom. 8) (s) 20

7. En kommission för bygg- och bostadsområdet (mom.9)

(s) 21

Meningsyttring av suppleant (v) 21