Bet. 1991/92:FöU3

Försvarsutskottets betänkande

1991/92:FÖU03

Transporter av farligt gods

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

FöU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande åtta motioner om

transporter av farligt gods vilka avgivits under den allmänna

motionstiden år 1991.

Utskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås av

riksdagen. Skälen för detta är dels att riksdagen under

föregående riksmöte i vissa fall behandlat och avslagit

(1990/91:FöU1, rskr. 18) samma yrkanden som nu är i fråga, dels

att myndigheterna under det förflutna året vidtagit åtgärder

eller initierat verksamhet i linje med riksdagens tidigare

ställningstaganden när det gäller transport av farligt gods.

Motionerna

1990/91:Fö805 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen förbjuder ackordslön för förare av

transporter på väg med farligt gods,

2. att riksdagen hos regeringen begär lagändring som i

enlighet med vad som anförts i motionen medför att farligt gods

i första hand skall gå på järnväg eller till sjöss med särskilt

säkra fartyg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig

verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt

gods, och att det skall ske i samarbete med berörda länder.

1990/91:Fö806 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skärpta regler, samt förbud då bättre

alternativ finns, för sjötransport av miljöfarliga ämnen.

1990/91:Fö807 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökat samordningsansvar för miljöfarliga

transporter.

1990/91:Fö809 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

vägar där farligt gods transporteras skall märkas ut med

särskilt vägmärke,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att farligt gods i första hand skall gå på

järnväg eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig

verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt

gods, och att sådana skall ske i samarbete med berörda länder.

1990/91:Fö812 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att transporter av farligt gods

sker under så säkra betingelser som möjligt.

1990/91:Fö814 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av acceptabla och entydiga regler

för transport av farligt gods.

1990/91:Fö815 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skärpta säkerhetskrav i samband med

transporter av miljöfarligt gods i anslutning till

Stockholmsregionens vattentäkter.

1990/91:Fö816 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom

huvudstaden bör

begränsas.

Utskottet

Bakgrund

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågor

som rört transport av farligt gods. Senast skedde detta förra

hösten i betänkandet 1990/91:FöU1. Vid det tillfället, då

utskottet hade att ta ställning till tolv motioner, konstaterade

utskottet att transporter av farligt gods är förenade med risker

och att olyckor har inträffat. Konsekvenserna för människor och

miljö kan bli mycket omfattande. Utskottet ansåg det därför

betydelsefullt att säkerhetsarbetet drivs vidare med kraft och

utan onödig tidsutdräkt.

Utskottet konstaterade vidare att det omfattande regelverket

för farliga transporter i stor utsträckning vuxit fram genom

internationella överenskommelser. Efterlevnaden borde förbättras

och reglerna utvecklas i takt med erfarenheterna från deras

tillämpning.

Under sin beredning fann utskottet att regeringen och berörda

myndigheter inom en rad områden genomfört åtgärder eller tagit

initiativ i förhållande till det läge som rådde när utskottet

senast behandlade transporter av farligt gods. Åtgärderna ansågs

vara en följd av eller i linje med riksdagens tidigare beslut

inom området. Utskottet fann det därför olämpligt att ändra den

gällande inriktningen för det säkerhetshöjande arbetet innan

närmare erfarenheter förelåg. Utskottet utgick från att

riksdagen successivt av regeringen informeras om dessa

erfarenheter.

De åtta motioner som nu är i fråga innehåller i flera fall

yrkanden som är identiska eller nästan identiska med dem som

förra hösten behandlades i betänkandet 1990/91:FöU1.

Utskottet tar inledningsvis upp till behandling de

motionsyrkanden som rör bedömningen av riskerna i samband med

transport av farligt gods och det därmed sammanhängande valet av

transportsätt. Övriga motionsyrkanden behandlas därefter i

anslutning till ämnesrubrikerna vägvalsstyrning, tillsyn och

information m.m. samt tillämpning av miljöskyddslagen.

Statens räddningsverk (SRV) har vid två tillfällen till

utskottet lämnat synpunkter på motionerna.

Riskbedömning och val av transportsätt

Fem motioner utgår från övergripande och generella bedömningar

att vissa transportsätt är farligare än andra och innehåller

yrkanden om skilda åtgärder för att välja säkrare

transportmedel. Sålunda hävdas i motionerna Fö805 och Fö809

(båda mp) i likalydande formuleringar att farligt gods i

åtskilliga fall torde kunna transporteras säkrare på järnväg och

sjöledes än på väg. Myndigheterna bör enligt motionärerna beakta

detta vid tillståndsgivningen för farliga transporter. Lagen om

transport av farligt gods bör också ändras i enlighet härmed.

I motion Fö806 (mp) förordas att reglerna skärps för

sjötransporter och att kontrollen av dessa förbättras. Vidare

föreslår motionärerna förbud mot att vissa särskilt farliga

ämnen sjötransporteras, om bättre transportalternativ finns.

Motion Fö814 (m) behandlar förhållandena i Göteborg och pekar

på problemet med gasoltransporter genom staden. Motionärerna

befarar att de krav som SRV ställer på skyddszoner i samband med

den nya stadsplanen kommer att styra över dessa transporter från

järnväg till väg, vilket anses säkerhetsmässigt sämre.

Motionärerna efterlyser en sammanhängande riskbedömning för

farliga transporter så att inte för höga säkerhetskrav i något

avseende leder till totalt sämre lösningar.

Motionärerna i motion Fö816 (fp) oroas över situationen i

Stockholmsområdet där oljetransporter i stor skala går genom

skärgården och i Mälaren. Oljehamnen i Stockholm föreslås därför

flyttas till Nynäshamn och möjligheterna prövas att därifrån

transportera oljan vidare i rörledning. Särskilda restriktioner

föreslås också för kemikalieanvändning och för fartygstrafik på

Mälaren i syfte att skydda miljön, framför allt

storstadsområdets vattentäkter. Vidare anser motionärerna att

miljöfarliga transporter genom centrala Stockholm borde

begränsas, vilket bl.a. innebär att det flygbränsle som nu

fraktas till Arlanda med tankbil i stället borde föras dit i

rörledning.

Statens räddningsverk anmäler i sitt yttrande att frågorna

om riskbedömning och val av transportsätt är högt prioriterade

men också mycket komplicerade. Ett projekt kommer inom kort att

inledas för jämförande studier av väg- och järnvägstransporter.

I detta avses frågan om med vilken sannolikhet olyckor inträffar

att ges särskild tyngd, eftersom tidigare analyser mest

behandlat konsekvenserna sedan olyckor redan inträffat. Verket

kan inte utifrån nuvarande kunskapsläge dela motionärernas

uppfattning att järnvägs- och sjötransporter generellt sett

skulle vara att föredra framför vägtransporter.

Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:FöU1 frågan om

valet av transportsätt för farligt gods. Detta gjordes utifrån

ett övergripande synsätt vari ingick problemet med att bedöma

riskerna för att olyckor skall inträffa. Utskottet ansåg vid

detta tillfälle att det var viktigt att få fram en grundsyn för

hur farligt gods över huvud taget skall transporteras. Med stöd

av en sådan grundsyn borde skilda åtgärder kunna genomföras

eller initieras för att välja säkraste transportsätt under

varierande förutsättningar. Utskottet förutsatte att

räddningsverket och andra berörda myndigheter gav frågan sådan

prioritet att den kan drivas vidare med kraft och leda till

resultat utan onödig tidsfördröjning. Utskottet utgick vidare

från att regeringen kommer att ta erforderliga initiativ med

utgångspunkt i myndigheternas underlag, särskilt om problemen

griper över flera samhällssektorer. Utskottet gör nu ingen annan

bedömning och konstaterar att vad som föreslås i motionerna

Fö805 yrkande 2 och Fö809 yrkande 2 (båda mp) har behandlats i

betänkandet 1990/91:FöU1. Dessa motionsyrkanden bör därför

avslås av riksdagen.

Även yrkandet i motion Fö816 (fp) om en begränsning av

miljöfarliga transporter genom huvudstaden och de därmed

sammanhängande förslagen att bl.a. flytta Stockholms oljehamn

och transportera olja och bensin i rörledning har nyligen

behandlats och avvisats av riksdagen. Utskottets uppfattning i

denna fråga har inte förändrats. Även detta motionsyrkande bör

därför avslås.

När det gäller motionerna Fö806 (mp) och Fö814 (m) anser

utskottet att såväl yrkanden som bakomliggande resonemang avser

sådana grundsynsbetonade förhållanden beträffande risker och

vägval vilka behandlades i betänkandet 1990/91:FöU1. Riksdagen

bör därför inte heller bifalla motionerna Fö806 (mp) och Fö814

yrkande 2 (m).

Vägvalsstyrning

Ett motionsyrkande -- Fö809 (mp) yrkande 1 -- behandlar s.k.

vägvalsstyrning. Motionärerna konstaterar att farligt gods ofta

passerar genom tättbebyggda områden, i regel utan att det

framgår att vägen används på detta sätt. Vägar där farligt gods

tillåts transporteras borde därför märkas ut med en särskild

vägskylt.

Statens räddningsverk har anmält att ett långsiktigt

arbete pågår när det gäller vägvalsstyrning. I sammanhanget har

bl.a. en särskild förbudsskylt diskuterats men ännu inte kunnat

införas med hänsyn till behovet av internationell samordning.

Utskottet behandlade ett likalydande yrkande i betänkandet

1990/91:FöU1 och konstaterade då att det finns ett

internationellt vägmärke som uppmanar att välja annan väg för

farliga transporter. Utskottet ansåg att svenska särlösningar

borde undvikas och därför utvecklingen avvaktas. Skäl för annan

bedömning saknas nu varför utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Fö809 yrkande 1 (mp).

Tillsyn, information m.m. för att öka säkerheten

I motionerna Fö805 och Fö809 (båda mp) anförs att miljöfarligt

gods alltför ofta är bristfälligt märkt, inte minst när det

kommer från andra länder. Fusk förekommer även. I likalydande

yrkanden ställs därför krav på skärpt kontroll av farligt gods

och att detta sker i samarbete med andra länder.

Motionärerna i motion Fö812 (fp) tar också upp frågan med den

bristande efterlevnaden. De anser att föreskrifterna följs i de

flesta fallen men att undantagen är många och därför utgör ett

stort problem. Som exempel anförs att förare i internationell

trafik ofta bryter mot bestämmelsen om sammanhängande vila.

Ett näraliggande problem tas upp i motion Fö805 (m). I denna

konstaterar motionärerna förekomsten av ackordslön för bilförare

som transporterar farligt gods, vilket anses utgöra en

säkerhetsrisk. De yrkar därför att riksdagen förbjuder denna

löneform för farliga transporter.

Skärpta säkerhetskrav förordas även i motion Fö815 (c).

Utgångspunkten är härvid situationen i Storstockholmsområdet där

en olycka i samband med miljöfarliga transporter på t.ex.

Mälaren skulle kunna få mycket svåra konsekvenser för

dricksvattenförsörjningen i regionen.

I motion Fö807 (c) noteras, liksom i flertalet andra motioner,

den stora mängden farligt gods som transporteras på våra vägar

och järnvägar. Om en olycka inträffar är det den lokala

räddningstjänsten som har ansvaret för att göra erforderliga

räddnings- och skadebegränsande insatser. För att detta skall

kunna ske på ett riktigt sätt anser motionärerna att det är

viktigt att det finns kunskap om vad transporten innehåller.

SRVs databas för information om farliga produkter och deras

omhändertagande vid en olycka bör därför förbättras så att man

lokalt kan få uppgifter om när sådana transporter går genom

kommunen. För detta krävs en samverkan mellan SRV, statens

järnvägar och åkerinäringen. Vidare föreslås en utredning om

förbättrad information och en översyn och samordning av de lagar

som reglerar ansvaret för farliga transporter.

Utskottet noterar att motionerna Fö805 yrkande 4 och Fö809

yrkande 4 (båda mp) innehåller likalydande krav om skärpt

kontroll och samarbete med andra berörda länder som behandlats i

utskottets betänkande 1990/91:FöU1. Utskottet har erfarit att

tillsynsmyndigheterna sedan dess har lämnat förslag om

effektivisering av tillsyn, utredning om brott och lagföring och

att denna rapport för närvarande remissbehandlas. Härutöver har

SRV tagit initiativ till bildandet av en samordningsgrupp för

tillsynsfrågor, vilka också aktualiserats i det internationella

samarbetet.

Också yrkandet i motion Fö812 (fp) har behandlats i

betänkandet 1990/91:FöU1. SRV har i sitt nu avgivna yttrande

sagt sig dela motionärernas uppfattning att gällande

föreskrifter i alltför många fall inte efterlevs. Verket säger

sig därför satsa kraftigt på åtgärder för att få regelverket att

fungera bättre. Utskottet anser för sin del att utvecklingen

visar att de ansvariga myndigheterna är medvetna om problemen

med den bristande efterlevnaden och att de vidtagit eller

planerar åtgärder för att förändra detta tillstånd. Utskottet

utgår från att dessa åtgärder ger erforderligt resultat och

anser inte skäl föreligga för riksdagens åtgärd eller uttalande.

Motionerna Fö805 yrkande 4 (mp), Fö809 yrkande 4 (mp) och Fö812

(fp) bör därför avslås av riksdagen.

I motion Fö805 yrkande 1 (mp) förordas förbud mot ackordslön

för de bilförare som kör farligt gods. SRV anmäler i sitt

yttrande att ett forskningsprojekt pågår i syfte att klarlägga

förares attityder till säkerheten i samband med sådana

transporter. Hittills, säger verket, finns ännu inga entydiga

slutsatser om hur ackordslön påverkar säkerheten. Det finns för

närvarande heller inte skäl för ett förbud. Frågan hålls under

uppsikt.

Utskottet konstaterar att löneformerna för bilförare i

yrkesmässig trafik i första hand är en fråga för

arbetsmarknadens parter. Utskottet utgår från att dessa känner

ansvar för säkerhetsfrågorna och därför inte accepterar

löneformer som bidrar till en sämre säkerhet. Härutöver noterar

utskottet att regeringen i januari 1990 gett SRV i uppdrag att i

samverkan med berörda intressenter fortsätta arbetet med att

förbättra säkerheten i samband med tankbilstransporter. Med

hänsyn till vad som här har anförts förordar utskottet att

motion Fö805 yrkande 1 (mp) avslås.

Motion Fö815 (c) behandlar riskerna för Stockholmsregionens

vattentäkter i samband med miljöfarliga transporter. Ett i stort

likalydande yrkande har tidigare framförts och behandlats i

betänkandet 1990/91:FöU1. SRV framhåller nu i sitt yttrande

beträffande den aktuella motionen att länsstyrelserna under

budgetåret 1990/91 har gjort en riskinventering för att bl.a. få

underlag för vilka vägar som skall rekommenderas för transport

av farligt gods. SRV utvärderar för närvarande länsstyrelsernas

rapporter tillsammans med boverket.

Utskottet har erfarit att länsstyrelsen i Stockholms län

har genomfört nämnda kartläggning för transporterna inom

Stockholmsområdet. Den arbetar för närvarande med förslag om

dels förbud att använda vissa vägar, dels rekommendationer för

vilka vägar som i stället bör utnyttjas. Med utgångspunkt från

den bedömning som utskottet gjorde för ett år sedan och vad som

därefter inträffat anser utskottet att det inte finns skäl för

riksdagens åtgärd eller uttalande. Motion Fö815 (c) bör därför

inte bifallas.

Motionärerna i motion Fö807 (c) förordar en ökad samordning

mellan dem som på något sätt berörs av miljöfarliga transporter

och att en utredning genomförs om hur bl.a. kommunerna skall

kunna få bättre information. SRV anmäler i denna fråga att det

finns en nyinrättad databas för farligt gods (Räddningsverkets

InfomationsBank, RIB). Ur denna kan man få information om

egenskaper m.m. för de farliga produkterna, om de regler som

gäller för transport av den aktuella produkten och om åtgärder

som skall vidtas vid en eventuell olycka. Databasen används,

förutom av SRV, av transportmyndigheter och tillsynsorgan samt

av kunder inom näringslivet. Den avses utvecklas fortlöpande och

på sikt torde den också kunna ge information om de mest oroande

transporterna. Däremot anser SRV att transportsituationen är

alltför komplex för att RIB skall kunna utvecklas till ett

allmänt trafikledningssystem för farliga transporter. SRV

tillägger att räddningstjänsten alltid måste ha en godtagbar

beredskap, inte en beredskap som höjs och sänks alltefter

förekomsten av olika slags transporter.

Utskottet konstaterar att även frågan om aktuell

information till kommunerna och användningen av räddningsverkets

databas (RIB) för detta syfte behandlades i betänkandet

1990/91:FöU1. Utskottet noterar att databasen nu är i drift och

att berörda har möjlighet att ansluta sig till systemet. Något

uttalande i frågan från riksdagen synes inte erforderligt varför

motion Fö807 (c) bör avslås.

Tillämpning av miljöskyddslagen

I två motioner, Fö805 och Fö809 (båda mp), hävdas att

transporter av farligt gods utgör miljöfarlig verksamhet. I

likalydande yrkanden föreslås att sådana transporter skall

prövas enligt miljöskyddslagen.

Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:FöU1 ett

identiskt yrkande. Utskottet konstaterade då att

miljöskyddslagen främst är skriven för de förhållanden som råder

i samband med utsläpp i samband med användning av mark, byggnad

eller anläggning. Det skulle för transporter, vars antal är

mycket stort, i praktiken vara omöjligt att tillämpa

miljöskyddslagen med sitt omfattande prövningsförfarande. Det

finns heller ingen formell grund för en sådan prövning.

Utskottet finner inte anledning att ändra sitt tidigare

ställningstagande i denna fråga varför motionerna Fö805 yrkande

3 och Fö809 yrkande 3 (båda mp) bör avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riskbedömning och val av transportsätt

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkande 2,

1990/91:Fö806, 1990/91:Fö809 yrkande 2, 1990/91:Fö814 yrkande 2

och 1990/91:Fö816,

2. beträffande vägvalsstyrning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö809 yrkande 1,

3. beträffande tillsyn, information m.m. för att öka

säkerheten

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkandena 1 och

4, 1990/91:Fö807, 1990/91:Fö809 yrkande 4, 1990/91:Fö812 samt

1990/91:Fö815,

4. beträffande tillämpning av miljöskyddslagen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkande 3 och

1990/91:Fö809 yrkande 3.

Stockholm den 5 november 1991

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Iréne Vestlund (s), Hans Lindblad (fp), Ingvar Björk (s),

Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer

Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven

Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik

Landerholm (m) och Bo Frank (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.