Bet. 1991/92:FöU5

Försvarsutskottets betänkande

1991/92:FÖU05

Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1991/92

FöU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet de förslag som regeringen

har förelagt riksdagen i proposition 1991/92:41 om samhällets

åtgärder mot allvarliga olyckor. Utskottet föreslår att

riksdagen antar regeringens förslag till vissa ändringar i

räddningstjänstlagen (1986:1102). Ändringarna innebär att

kommunerna åläggs att planera för varning och information till

allmänheten vid allvarliga olyckshändelser. Räddningstjänstlagen

föreslås vidare kompletteras med regler om sanering efter

utsläpp av radioaktiva ämnen. Enligt dessa åläggs

länsstyrelserna ansvaret för sanering efter utsläpp av

radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar oberoende om

anläggningen finns inom eller utom landet. Kommunerna får också

skyldighet att medverka i planering och övning för sådan

saneringsverksamhet. Vidare ges saneringsorganisationen

möjlighet att under vissa förutsättningar kunna företa ingrepp i

annans rätt. Utskottet föreslår slutligen att riksdagen lämnar

utan erinran vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om

samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor i syfte att uppnå

bättre beredskap och samordning inom området.

Propositionen

I propositionen 1991/92:41 om samhällets åtgärder mot

allvarliga olyckor föreslår regeringen

1. att riksdagen antar ett av regeringen framlagt förslag till

lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),

2. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet i övrigt har anfört om samhällets

åtgärder mot allvarliga olyckor.

Regeringens lagförslag har fogats som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Inledning

Den 11 juni 1987 tillsattes en kommitté med uppgift att se

över kärnkraftsberedskapen. Kommittén antog namnet utredningen

om kärnkraftsberedskapen. I direktiven (dir. 1987:28) angavs

att det omfattande utrednings- och utvärderingsarbete som följde

efter Tjernobylolyckan borde utgöra underlag för en samlad

bedömning av kraven på beredskapen mot utsläpp av radioaktiva

ämnen. Dessutom angavs att sambandet med beredskapen mot

allvarliga kemiska olyckor borde tas med i bedömningen.

Mot bakgrund av erfarenheterna från de svenska myndigheternas

åtgärder i samband med Tjernobylolyckan beslutade utredningen

att först överväga principerna för ledning och samordning inom

den organisation som skall ingripa vid utsläpp av radioaktiva

ämnen och andra stora olyckor. I en särskild rapport, Samhällets

åtgärder mot allvarliga olyckor -- Ledning och samordning,

redogjorde utredningen för sina slutsatser och förslag avseende

principerna för ledningsorganisationen.

I en annan rapport från utredningens sekretariat, som

presenterades i juni 1988, redovisades de olika myndigheternas

ansvar, uppgifter och organisation inom räddningstjänsten.

Rapporten innehöll också redogörelser för de erfarenheter från

beredskapsorganisationens sätt att fungera som hade framkommit

vid bl.a. stora övningar och vid Tjernobylolyckan.

Den 6 november 1989 överlämnade utredningen sitt

slutbetänkande (SOU 1989:86) Samhällets åtgärder mot allvarliga

olyckor.

Betänkandet innehåller inte några författningsförslag. Inom

försvarsdepartementet har därför, med utgångspunkt i

utredningens förslag, en särskild promemoria med

författningsförslag utarbetats. Promemorian har

remissbehandlats.

Regeringen har därefter inhämtat lagrådets yttrande över ett

inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring

i räddningstjänstlagen (1986:1102).

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Lagrådets

granskning har föranlett vissa redaktionella ändringar av

remissens lagförslag.

Lagförslaget

Varning och information till allmänheten vid olyckshändelser

Utredningen om kärnkraftsberedskapen föreslog att ägaren eller

innehavaren av en anläggning, där verksamheten innebär fara för

att en olyckshändelse skall orsaka allvarliga skador på

människor eller i miljön, skall vara skyldig att varna och

informera allmänheten vid allvarliga olyckor. Enligt

propositionen bör samhällets beredskapsorganisation även i

fortsättningen ha det huvudsakliga ansvaret för informationen

till allmänheten. Som en tillkommande uppgift åläggs kommunerna

genom en föreslagen ändring i 21 och 22 §§ räddningstjänstlagen

att i sina räddningsplaner ange hur allmänheten skall varnas och

informeras vid allvarliga olyckor. Kommunerna får också

skyldighet att upplysa allmänheten om vad räddningsplanerna

innehåller i detta hänseende.

Utskottet anser det angeläget att ansvaret för varning och

information till allmänheten om befarad eller inträffad

olyckshändelse även i fortsättningen åvilar samhällets

beredskapsorganisation. Ett delat ansvar för denna viktiga

uppgift skulle, som försvarsministern anför, kunna skapa

oklarheter och missförstånd.

Redan i dag finns det i räddningstjänstlagen intagna

bestämmelser (t.ex. 38, 39 och 43 §§) som garanterar att

beredskapsorganisationen tillfredsställande kan fullgöra nämnda

varnings- och informationsuppgift. Dessa garantier förstärks

genom de föreslagna ändringarna i 21 och 22 §§

räddningstjänstlagen, vilka sålunda bör antas av riksdagen.

Sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen

Enligt regeringsförslaget tas regler om saneringsåtgärder

efter utsläpp av radioaktiva ämnen in i räddningstjänstlagen. De

föreslagna bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

2 a § lagförslaget innehåller en definition av ifrågavarande

saneringsåtgärder. I samma lagrum åläggs staten skyldighet att

vidta saneringsåtgärder i den utsträckning och så länge det med

hänsyn till följderna av utsläppet, det hotade intressets vikt,

kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är

påkallat att staten svarar för åtgärderna.

Enligt 28 § i lagförslaget skall länsstyrelserna utöver

ansvaret för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen

från en kärnteknisk anläggning också svara för saneringen efter

utsläpp av radioaktiva ämnen från en sådan anläggning. Detta

gäller oberoende om anläggningen finns inom eller utom landet.

För sanering efter utsläpp i andra fall svarar den statliga

myndighet som regeringen föreskriver eller beslutar.

Regeringen äger enligt 33 § föreskriva, eller i särskilda fall

besluta, att en länsstyrelse skall ta över ansvaret för sanering

inom flera län eller att annan statlig myndighet skall ta över

ett sådant ansvar.

I 28 a § erinras om den skyldighet innehavare av kärnteknisk

anläggning har enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk anläggning

att upprätthålla säkerheten vid anläggningen. Vidare pekas på

att varje kommun enligt hälsoskyddslagen (1982:1080) svarar för

det hälsoskydd inom kommunen som påkallas av utsläpp av

radioaktiva ämnen om inte annat följer av räddningstjänstlagen.

Enligt 29 § i lagförslaget är kommunerna vidare skyldiga att

medverka i planering och övningar för sanering efter utsläpp av

radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar.

I 45 § öppnas möjlighet att ta fram materiella resurser till

saneringsorganisationen genom ingrepp i annans rätt. Däremot

avböjs i propositionen den av utredningen föreslagna möjligheten

att kunna tillgripa tjänsteplikt vid ifrågavarande

saneringsarbete.

Utskottet har inte heller någon erinran mot de föreslagna

ändringarna i räddningstjänstlagen i fråga om sanering efter

utsläpp av radioaktiva ämnen. Riksdagen bör anta de föreslagna

ändringarna av räddningstjänstlagen även såvitt nu är i fråga.

Åtgärder mot allvarliga olyckor i övrigt

I propositionen redovisar föredragande statsrådet olika

åtgärder som i övrigt övervägs i syfte att nå en bättre

beredskap för och samordning av åtgärder mot allvarliga olyckor

(s.20--29). Dessa åtgärder ligger i allt väsentligt i linje med

de förslag utredningen om kärnkraftsberedskapen har framlagt och

gäller frågor om vilka regeringen själv har att fatta beslut.

De åtgärder som, enligt försvarsministern, övervägs gäller

bl.a. ledning och samband inom räddningsorganisation, utbildning

och övning av dess personal samt olika åtgärder i samband med

utsläpp av radioaktiva ämnen. Bl.a. redovisas olika uppdrag till

berörda myndigheter i avsikt att öka beredskapen och främja

samordning när det gäller allvarliga olyckor. Utskottet vill här

endast peka på ett par frågor där försvarsministern har en från

utredningen avvikande uppfattning.

Sålunda anser försvarsministern det mindre lämpligt att, såsom

utredningen om kärnkraftsberedskapen har föreslagit, ge rådet

för räddningstjänst uppgiften att vid svårare olyckor svara för

samordningen på central nivå. Denna uppgift bör, anser

försvarsministern, ankomma på statens räddningsverk i så måtto

att verket skall planera för en sådan roll.

I fråga om förvarning vid utsläpp av radioaktiva ämnen anser

försvarsministern av anförda skäl att antalet mätstationer bör

utökas med fem i stället för med tio som utredningen har

föreslagit.

Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad

föredragande statsrådet anfört om åtgärder mot allvarliga

olyckor i övrigt. Utskottet bedömer att de föreslagna åtgärderna

befrämjar den enkelhet och enhetlighet i räddningsorganisationen

som utskottet anser vara nödvändig för att öka effektiviteten

och uthålligheten. Enhetligheten ökar bl.a. möjligheten att med

så små förändringar som möjligt kunna övergå från fred till

beredskap och krig. Utskottet vill också understryka

angelägenheten av att, såsom anförs i propositionen,

ledningsorganisationen på regional nivå är densamma vid olika

slags olyckor.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslaget

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

räddningstjänstlagen (1986:1102),

2. beträffande samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor i

övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet

har anfört.

Stockholm den 5 december 1991

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Wiggo

Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Hans Lindblad (fp),

Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund

(s), Jan Erik Ågren (kds), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m),

Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Alf

Egnerfors (s) och John Bouvin (nyd).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga