Bet. 1991/92:FiU1

Finansutskottets betänkande

1991/92:FIU01

Försäljning av kronoholmarna

Innehåll

Sammanfattning

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1991/92

FiU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en motion i vilken

föreslås att husägare på kronoholmarna skall få möjlighet att

friköpa kronoholmsmarken. Speciellt behandlar motionären

förhållandena på Käringön. Utskottet konstaterar att om inget

s.k. riksintresse föreligger finns möjligheter för enskild

person att friköpa kronoholmsmark. På den i motionen nämnda

Käringön förbereds möjligheter att få disponera marken genom

tomträtt. Därigenom ges husägarna bl.a. möjlighet att belåna sin

fastighet. Avsikten är att tomträttsinstitutet också skall gälla

Gullholmen.

Utskottet gör i betänkandet med anledning av motionen ett

tillkännagivande till regeringen med den innebörden att det vid

ett försäljningsärende bör åvila den berörda myndigheten att som

säljare påvisa bevarandeintressen som motiverar ett fortsatt

statligt ägande av kronoholmsmark.

I en reservation från utskottets socialdemokratiska ledamöter

avstyrks motionen.

Motionen

I detta betänkande behandlas motion 1990/91:Fi706 av Hugo

Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om förslag till

försäljning till husägarna på förmånliga villkor av de

kronoholmar som är bebodda och som inte utgör ett viktigt

intresse för statligt ägande.

I motion Fi706 anförs att på Käringön besitter husägarna sina

hus utan kontraktuellt förhållande till staten såvitt gäller

markutnyttjande. Husens sanitära förhållanden har skötts i

samverkan med Orusts kommun. Uppenbarligen saknas, sägs det i

motionen, varje statligt intresse i att äga Käringön liksom

många andra kronoholmar. Det finns goda skäl att anta att den

statliga förvaltningen av kronoholmarna kostar stora pengar utan

minsta nytta för staten. Enligt motionären saknas helt uppenbart

skäl att behålla den statliga inblandningen i förvaltningen av

de flesta bebodda kronoholmarna. Regeringen bör därför vidta

åtgärder för att överföra förvaltningen av de bebodda

kronoholmarna till dem som bebor dessa. Skulle t.ex.

säkerhetsskäl utgöra grund för ett statligt ägande och ansvar

för förvaltningen skall detta preciseras såsom ett undantag från

huvudprincipen.

Utskottet

Med de s.k. kronoholmarna avses statliga holmar och skär som

varken hör under något hemman eller innehas under särskilda

villkor. Till kronoholmarna räknas också vissa andra öar som

tillhör eller får anses tillhöra staten. År 1986 beslutade

riksdagen om riktlinjer för kronoholmarnas framtida disposition

(prop. 1985/86:110, FiU32, rskr. 263). Enligt beslutet skall

kronoholmarna förvaltas rationellt och upplåtas på

marknadsmässiga villkor. Genom beslutet övertog domänverket

förvaltningen av vissa kronoholmar.

Det finns i dag 200 bebyggda kronoholmar med ca 1 000

bosättningar. Antalet bosättningar på Käringön och Gullholmen

uppgår till ca 340. Domänverket uppger att av tidigare utförda

enkäter framgår att ca hälften av ägarna till hus på ofri grund

är intresserade av att köpa mark.

Riksdagsbeslutet rörande kronoholmarnas förvaltning innebär

inte att det finns något hinder för att ge utrymme för både

statlig och privatägd mark på samma holme. I det nämnda

betänkandet uttalas emellertid att presumtionen bör vara att

kronoholmsmark inte bör säljas. Om en enskild person vill köpa

mark åligger det denne att visa att statliga intressen

(exempelvis naturvårdsintressen eller kulturhistoriska motiv)

inte berörs av en överlåtelse. I praktiken innebär detta att om

en enskild person vill förvärva mark på en kronoholme gör

domänverket en prövning av bevarandeintressena. Genom ett

remissförfarande till berörda myndigheter (exempelvis

fortifikationen, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet,

länsstyrelsen) prövas om ett sådant riksintresse föreligger att

marken även fortsättningsvis bör vara i statlig ägo. Om inget

riksintresse föreligger och om inte vederbörande kommun finner

några skäl till att utnyttja sin företrädesrätt kan marken

säljas.

Vad gäller den i motionen nämnda Käringön pågår för närvarande

ett arbete med fastighetsbildning. Avsikten är att genom

tomträttsinstitutet upplåta mark till de personer som äger husen

på ön. Härigenom tillgodoses bl.a. husägarens möjlighet att

använda sin fastighet i belåningssyfte, exempelvis för att kunna

genomföra en nödvändig renovering och modernisering av

fastigheten. Även på Gullholmen kommer husägare att erbjudas

tomträtt.

Inom regeringskansliet förbereds en bolagisering av vissa

statliga myndigheter och affärsverk, bl.a. domänverket. Därvid

kommer den nuvarande förvaltningen av kronoholmarna med

domänverket som huvudman att prövas.

Utskottet förutsätter att den till enskilda husägare redan

påbörjade överlåtelsen av kronoholmsmarken fortsätter, där inte

specifikt starka statliga bevarandeintressen omöjliggör detta.

Den hittills gällande principen -- att egendomen inte bör säljas

och att det ankommer på köparen att visa att inga

bevarandeintressen berörs negativt (jfr FiU 1985/86:32 s. 5) --

bör enligt utskottets mening inte längre gälla. Det bör sålunda

ankomma på den berörda myndigheten att som säljare påvisa

bevarandeintressen som motiverar fortsatt statligt ägande.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi706 bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Fi706 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

försäljning av kronoholmsmark.

res. (s)

Stockholm den 7 november 1991

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans

Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Tom Heyman

(m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall

(nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson

(s), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Börje Nilsson (s)

och Carl B Hamilton (fp).

Reservation

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Lisbet Calner, Arne

Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Börje Nilsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar

med "Utskottet förutsätter" och på s. 3 slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi706.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi706.