Bet. 1991/92:FiU2

Finansutskottets betänkande

1991/92:FIU02

Organisationsformer för statens revision

Innehåll

Sammanfattning

Motionen

Utskottet

Hemställan

1991/92

FiU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en moderat motion från

den allmänna motionstiden 1991 som förordar en ändrad

organisation för den statliga revisionen. Utskottet framhåller

att Sverige liksom andra demokratiska stater behöver en stark

och oberoende revision för att självständigt kunna granska den

offentliga verksamheten, dess resultat och effekter. För detta

krävs tillgång till objektiv information och en fristående

uppföljning av myndigheternas verksamhet. Som utskottet

redovisar i betänkandet har det från olika utgångspunkter

ifrågasatts om den nuvarande organisationen för den statliga

revisionen uppfyller dessa krav. Därtill kommer de krav som de

nya formerna för styrning av den statliga verksamheten innebär.

Det är därför utskottets slutsats att riksdagen bör få ett ökat

ansvar för den statliga revisionen, vilket bör beaktas vid

kommande förändringar av den statliga revisionens organisation.

Utskottet förordar att riksdagen gör ett tillkännagivande till

regeringen med denna innebörd.

Motionen

I detta betänkande behandlar finansutskottet motion

1990/91:Fi415 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bil. 15 punkt

B 4 Riksrevisionsverket och bil. 17 punkt B 2 Riksdagens

revisorer och deras kansli hos regeringen begär förslag till nya

organisationsformer för statens revision i enlighet med de

riktlinjer som redovisats i motionen.

I motionen anförs att en grundläggande förutsättning för att

riksdagens ledamöter i egenskap av väljarnas förtroendemän skall

kunna fullgöra sina grundlagsenliga åligganden är att riksdagen

så långt möjligt ges information och insyn i den statliga

verksamheten. Avsikten är att riksdagens revisorer skall följa

den statsfinansiella och förvaltningsekonomiska utvecklingen.

Den tunga revisionella verksamheten i statsförvaltningen har

emellertid lagts på regeringens förvaltningsorgan,

riksrevisionsverket (RRV). Denna ordning avviker från den i de

flesta västliga demokratier, där revisionen betraktas som en

naturlig och självklar uppgift för i första hand parlamentet.

Oberoende och självständighet anses allmänt vara en

grundläggande hörnsten för revisionell verksamhet oavsett om det

gäller offentlig förvaltning eller privat företagande.

Riksrevisionsverket har visserligen hittills i stort sett kunnat

arbeta oberoende och självständigt, men genom riksdagsbeslut

1986 och 1987 har RRV tilldelats nya och vidgade arbetsuppgifter

som innebär att verket numera måste uppfattas som ett stabsorgan

åt regeringen. Mycket tyder enligt motionärerna på att RRVs

förvaltningsrevision alltmer övergått till att bli en politiskt

styrd utredningsverksamhet åt regeringskansliet.

Ytterligare en faktor som förstärker kraven på en från

regeringen oberoende revision är den omdaning som den statliga

budgetprocessen för närvarande genomgår. Uppföljning och

utvärdering kommer att tillmätas betydligt större vikt och

kommer därmed att utgöra ett allt viktigare underlag för

riksdagens beslutsfattande. Detta är enligt motionärerna ett

starkt motiv för att flytta den statliga revisionen från

regeringen till riksdagen.

Motionärerna framhåller liksom tidigare den danska

motsvarigheten till RRV och riksdagens revisorer som en god

förebild för hur den statliga revisionen i Sverige bör

reformeras.

Det är enligt motionärerna angeläget att riksdagen utan

dröjsmål föranstaltar om en kraftfull och oavhängig revision av

statsverksamheten under riksdagen. Med utgångspunkt från att

detta kan ske utan grundlagsändring och att hithörande frågor

har utretts vid flera tillfällen under de senaste decennierna

bör förslag enligt motionärerna kunna läggas fram för riksdagen

redan inom ett år.

Utskottet

Frågan om den statliga revisionens organisation och omfattning

är för närvarande föremål för översyn i två olika sammanhang.

Dels har organisationen av och ansvarsfördelningen mellan de

s.k. stabsmyndigheterna, där RRV ingår, setts över av en

särskild utredningsman. Utredaren presenterade sitt förslag i

maj 1991 (Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner SOU

1991:40). Förslagen har remissbehandlats och är nu föremål för

överväganden i regeringskansliet.

Dels ingår i uppgifterna för den s.k. riksdagsutredningen som

tillsatts av talmanskonferensen att se över riksdagsrevisorernas

organisation, resurser och samverkan med andra riksdagsorgan.

I betänkandet från utredningen om stabsmyndigheternas

verksamhet påtalas särskilt att i RRVs nuvarande uppgifter ingår

förutom den revisionella funktionen även att hålla samman den

ekonomiska redovisningen för statsförvaltningen, utföra

controlleruppgifter, ombesörja att betalningssystemen är

utformade så att de medför en säker och ur

kassahållningssynpunkt effektiv hantering. RRV utformar således

regler och föreskrifter inom dessa områden samt ger

myndigheterna stöd för hur aktuella problem bör lösas. Det är

emellertid nödvändigt att även denna verksamhet granskas av

revisionen. Med det stora avseende som utredaren fäster vid en

stark, obunden och opartisk revision blir hans slutsats att det

är olämpligt att låta revisionen ingå i samma myndighet som

utfärdar dessa regler och lämnar detta stöd.

I det betänkande från konstitutionsutskottet (1989/90:KU36,

rskr. 303) som ligger till grund för den s.k.

riksdagsutredningen understryks vikten av att riksdagen ägnar

ökad uppmärksamhet åt att följa upp och utvärdera resultaten av

de politiska besluten. Detta är en uppgift som blir än viktigare

för riksdagen i den omdaning av den statliga

budgetprocessen som pågår för närvarande. Budgeten skall

utvecklas till ett mål- och resultatorienterat styrsystem,

vilket förutsätter att de politiska beslutens innehåll och

inriktning görs tydligare och att former utvecklas för

uppföljning och utvärdering av de fattade besluten. Enligt

konstitutionsutskottet bör undersökas hur en ökad samordning av

utskottens och riksdagsrevisorernas verksamhet skall kunna

åstadkommas. Utredningen bör också pröva frågan om vilka

konsekvenser ett utökat samarbete med utskotten får för

organisationen av riksdagens revisorer. Även riksdagsrevisionens

resurser bör utredas.

Konstitutionsutskottet vidhöll emellertid sin tidigare intagna

ståndpunkt att någon förändring av huvudmannaskapet för den

statliga revisionen inte var påkallad. På denna punkt

reserverade sig företrädarna för moderata samlingspartiet och

folkpartiet.

Det är finansutskottets uppfattning att Sverige liksom andra

demokratiska stater behöver en stark och oberoende revision för

att självständigt kunna granska den offentliga verksamheten,

dess resultat och effekter. För detta krävs tillgång till

objektiv information och en fristående uppföljning av

myndigheternas verksamhet. Som utskottet redovisat har det från

olika utgångspunkter ifrågasatts om den nuvarande organisationen

för den statliga revisionen uppfyller dessa krav. Därtill kommer

de krav som de nya formerna för styrning av den statliga

verksamheten innebär. När myndigheterna får ökade befogenheter

att avgöra hur verksamheten skall bedrivas samt när

resultatstyrning ersätter en detaljerad budget- och

regelstyrning, är det mycket viktigt att myndigheternas

verksamhet kan granskas av en stark, opartisk och obunden

revision. Riksdag och regering måste som ägare och beställare

vara säkra på att de resultat som redovisas är korrekta och att

den ekonomiska redovisningen sker på föreskrivet sätt. Det är

också av stort förebyggande värde om myndigheterna vet att deras

verksamhet granskas av en stark revision.

Det är således utskottets slutsats att det nya

styrningssystemet och förnyelsearbetet i den statliga

verksamheten förutsätter en stark och effektiv revision.

Generellt gäller att revisionen bör vara opartisk och obunden.

Det är därför nödvändigt att riksdagen får ett ökat ansvar för

den statliga revisionen. En förstärkning av riksdagens

revisorers ställning skulle kunna ha stor betydelse för

riksdagens möjligheter att hävda sin uppfattning i samband med

den nya budgetprocessen och budgethanteringen. Regeringen har

givetvis också behov av att för egen del företa uppföljning,

utvärdering och revision. Det är utskottets uppfattning att vad

utskottet här redovisat bör beaktas vid kommande förändringar av

den statliga revisionens organisation.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi415 (m) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Fi415 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 5 november 1991

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans

Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Lars Leijonborg (fp), Per

Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan

Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland

Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m) och Jan

Björkman (s).