Bet. 1991/92:FiU21

Finansutskottets betänkande

1991/92:FIU21

Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.

(prop. 1991/92:92 och 1991/92:100)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionernas förslag

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1991/92

FiU21

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens

förslag till utskiftning av löntagarfondernas tillgångar, dels

vissa sparfrågor.

Regeringen föreslår att löntagarfondernas tillgångar används

för att främja forskning,

som premie för att stimulera ett ökat allemanssparande med

senare anknytning till ett individuellt pensionssparande,

för att främja utvecklingen av små och medelstora företag samt

som utdelning till dem som av olika anledningar inte kan eller

inte vill delta i det premiegrundande sparandet.

Regeringens utskiftningsplan är mest preciserad i fråga om

systemet med sparpremier. I övriga frågor avser regeringen

återkomma med mer detaljerade förslag.

Utskottet ansluter sig till huvuddragen i regeringens

utskiftningsplan, men gör med anledning av vad som förordas i

motion Fi37 (nyd) ytterligare preciseringar av hur stödet till

de små och medelstora företagen skall utformas. Detta stöd skall

kanaliseras via ett riskkapitalbolag som tillförs 6,5 miljarder

kronor av löntagarfondernas tillgångar. I bolaget bör inordnas

även statens nuvarande insatser på området. I detta sammanhang

kan tillgångar från Företagskapital AB med de sex regionala

riskkapitalbolagen samt Stiftelsen Småföretagsfonden och

Industrifonden komma i fråga. Tillsammans förfogar dessa organ

över tillgångar som motsvarar ett kapital på 2,5 miljarder

kronor. Även samordning av andra, redan existerande, stödformer

bör övervägas. Ytterligare medel av betydenhet bör därigenom

kunna tillföras bolaget.

Regeringens förslag till pensionsanknutet premiegrundande

sparande innebär att en sparpremie på 1200 kr. skall betalas

ut till dem som under en tvåårsperiod sparar minst 2400 kr. i

en allemansfond. Premien inkl. lägsta tillåtna sparbelopp skall

därefter stå spärrat på kontot under tre år fram till utgången

av år 1997. Utskottet biträder regeringens förslag men föreslår

att detta jämkas i två avseenden. Förändringarna berör dels

möjligheten att ta ut innestående sparmedel under spärrperioden,

dels beskattningen av spärrade behållningar när någon tvingas

flytta sitt sparande till annan fond t.ex. på grund av att en

fond upphör med sin verksamhet.

Socialdemokraterna reserverar sig mot utskottets

ställningstaganden i fråga om utskiftningen av löntagarfonderna.

Reservanterna avvisar såväl förslaget till premiegrundande

sparande som planerna på att bilda ett riskkapitalbolag. Enligt

deras mening borde löntagarfondernas tillgångar ha använts för

att förstärka ATP-systemet.

Vänsterpartiet förordar i en särskild meningsyttring att

hälften av löntagarfondernas tillgångar skall användas för ett

riskkapitalbolag medan den andra hälften inordnas i AP-fonden.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till ändringar

i allemanssparandet som bl.a. innebär att högsta tillåtna

månadsbelopp höjs från 1200 till 2000 kr. och att nuvarande

tak för de samlade nettoinsättningarna slopas.

Utskottet avstyrker i betänkandet ett antal motioner avseende

bl.a. skattefrihet för småräntor och bosparande.

Socialdemokraterna framför i ett särskilt yttrande kritik mot

att utskottet avvisat ett krav om att inhämta yttrande från

lagrådet över propositionens lagförslag och från vissa andra

myndigheter över det under beredningen väckta förslaget om

riskkapitalbolag.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1991/92:92 om utskiftning av

löntagarfondernas tillgångar m.m.,

dels proposition 1991/92:100 bilaga 8 Finansdepartementet,

punkt G 12 i vad avser Bonusränta för ungdomsbosparande,

dels de med anledning av proposition 1991/92:92 väckta

motionerna

1991/92:Fi32 av Bengt-Ola Ryttar (s),

1991/92:Fi33 av Anita Johansson m.fl. (s),

1991/92:Fi34 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1991/92:Fi35 av Lars Werner m.fl. (v),

1991/92:Fi36 av Stig Rindborg (m),

1991/92:Fi37 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1991/92:Fi204 av Britta Bjelle (fp),

1991/92:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s),

1991/92:Fi602 av My Persson (m),

1991/92:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),

1991/92:Fi604 av Alf Wennerfors (m) yrkandena 1 och 2,

1991/92:Bo238 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 6,

1991/92:Ub711 av Birgitta Carlsson och Birger Andersson (c)

och

1991/92:Ub805 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) yrkande 20.

Regeringens lagförslag

De i proposition 1991/92:92 framlagda lagförslagen återfinns i

bilaga1 till detta betänkande.

Inkomna skrivelser m.m.

Skrivelse i ärendet har inkommit från Fondbolagens förening.

Skrivelsen återfinns som bilaga 2 till detta betänkande.

Representanter för Pensionärernas riksorganisation och

Sveriges pensionärsförbund samt Sveriges aktiesparares

riksförbund har inför utskottet redovisat sina synpunkter i

ärendet.

Propositionernas förslag

Proposition 1991/92:92

I proposition 1991/92:92 bilaga 1 föreslår regeringen

(finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Bo

Lundgren -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande,

2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

3.lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för

allemanssparande och ungdomsbosparande.

Lagförslagen har fogats till detta betänkande som bilaga

1.

I proposition 1991/92:92 bilaga 2 föreslår regeringen

(utbildningsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet

Per Unckel -- att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om forskning för långsiktig

kompetensutveckling.

Proposition 1991/92:100

I proposition 1991/92:100 bilaga 8 föreslår regeringen

(finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Bo

Lundgren -- under punkt G 12 (s. 118) att riksdagen till

Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1992/93 anvisar

ett förslagsanslag på 2000000 kr.

Motionsyrkandena

Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar

1991/92:Fi32 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1991/92:92,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om löntagarfondernas utveckling för att uppnå

demokratisering och sysselsättning.

1991/92:Fi33 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att sparande inom de kooperativa

organisationerna jämställs med sparande i allemansfonder då det

gäller en premiering vid eventuell utskiftning av

löntagarfondernas tillgångar.

1991/92:Fi34 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:92,

2. att riksdagen beslutar att vid utskiftning av

löntagarfondernas tillgångar skall tillses att ATP-systemet

förstärks.

1991/92:Fi35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition

1991/92:92 om utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag utarbetas om

löntagarfondernas integrering med AP-fonderna i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen -- vid avslag på yrkandena 1 och 2 -- som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

användning av löntagarfondernas tillgångar för satsningar i

infrastruktur och ny produktion m.m.

1991/92:Fi36 av Stig Rindborg (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att vinstdelningsskatt ej skall tas

ut vid 1991 års taxering,

2. att riksdagen beslutar att redan inbetalda vinstskatter

avseende 1991 års taxering återbetalas.

1991/92:Fi37 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:92,

2. att riksdagen beslutar att avsätta 50 % av det ansamlade

löntagarfondskapitalet till egenkapital i en privat

investeringsbank att ägas till 50 % av dem som inbetalt

löntagarfondskapitalet och till 50 % av alla myndiga svenska

medborgare samt att tillsätta en interimsstyrelse för att

skyndsamt effektuera belutet.

1991/92:Fi204 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om överförande av tillgångar från löntagarfonderna till

Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

1991/92:Ub711 av Birgitta Carlsson och Birger Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omfördelning av medel till

lantbruksuniversitetet i Uppsala.

1991/92:Ub805 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om löntagarfonderna och forskningsmedlen.

Ändringar i allemanssparandet

1991/92:Fi604 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att gällande lagstiftning ändras så

att det högsta antalet delägare i en värdepappersfond skall vara

50 000 personer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kopplingen banker/värdepappersfonder.

Skattefrihet för småräntor

1991/92:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkoren för målsparande inom

bostadssektorn.

1991/92:Fi602 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheterna att införa en särskild sparform för barn och

ungdomar.

Bosparande

1991/92:Bo238 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i

uppdrag att ta fram ett förslag om bosparande enligt vad i

motionen anförts.

1991/92:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att införa ett särskilt skattefritt

bosparande.

Utskottet

Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar

Inledning

I enlighet med tidigare riksdagsbeslut inleddes avvecklingen

av löntagarfonderna vid utgången av år 1991 (prop. 1991/92:36,

FiU9, rskr. 91). Tillgångarna som uppgår till drygt 20 miljarder

kronor förvaltas sedan årsskiftet av en särskild

avvecklingsstyrelse som tagit namnet Fond 92-94. Styrelsen har

fått till uppgift att förbereda en total utskiftning av

tillgångarna, vilken skall vara genomförd år 1994.

Regeringen redovisar i den nu aktuella propositionen hur

utskiftningen av tillgångarna bör genomföras. Tillgångarna skall

fördelas på fyra områden. Ungefär hälften av tillgångarna skall

användas för att främja forskning som är av betydelse för

Sveriges framtida konkurrenskraft. Ungefär en tredjedel skall

delas ut som en sparpremie avsedd att stimulera långsiktigt

bundet sparande. Återstoden skall användas för att främja små

och medelstora företag samt fördelas bland dem som av olika skäl

inte deltar i det premierade sparandet.

Propositionens förslag omfattar i första hand det

premiegrundande sparandet och de villkor som skall gälla för

detta. Premiesparandet föreslås med vissa särregler bli inordnat

i det sparsystem som byggts upp för allemansfondsparandet. För

övriga utskiftningsområden skisseras endast översiktliga

lösningar, och regeringen deklarerar som sin avsikt att senare

återkomma med mer detaljerade förslag i dessa frågor. I

propositionen läggs också fram förslag till vissa ändringar i de

generella reglerna för allemanssparandet.

I fyra motioner, däribland tre partimotioner, yrkas avslag på

propositionen. Sådana krav förs fram som första yrkande i

motionerna Fi32 av Bengt-Ola Ryttar (s), Fi34 av Ingvar

Carlsson m.fl. (s), Fi35 av Lars Werner m.fl. (v) och

Fi37 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd).

De fyra motionerna upptar också förslag till alternativ

användning av de utskiftade tillgångarna. Sålunda begär

Socialdemokraterna i motion Fi34 yrkande 2 att man vid

utskiftningen av löntagarfondernas tillgångar skall tillse att

ATP-systemet förstärks.

Vänsterpartiet framför i motion Fi35 yrkande 2 ett liknande

krav när partiet förespråkar att regeringen skall ges i uppdrag

att utarbeta ett förslag till hur löntagarfonderna skall kunna

integreras med AP-fonden enligt riktlinjer som redovisas i

motionen. Avvisas detta yrkande vill Vänsterpartiet att

tillgångarna i stället används för satsningar i infrastruktur

och ny produktion m.m. (yrkande 3).

Ny demokrati förordar i motion Fi37 yrkande 2 att hälften av

löntagarfondernas kapital sätts av som egenkapital i en privat

Investeringsbank. Denna skall ägas till 50 % av alla dem som

betalat in löntagarfondskapitalet och till 50 % av alla myndiga

svenska medborgare. En interimsstyrelse skall tillsättas för att

skyndsamt effektuera beslutet.

Bengt-Ola Ryttar (s) vill i motion Fi32 yrkande 2 att

löntagarfondstanken utvecklas i stället för avvecklas.

Löntagarfonderna bör enligt motionärens mening utvecklas för att

uppnå demokratisering och sysselsättning.

I motion Fi33 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs att

sparande inom kooperativa organisationer skall jämställas med

sparande i allemansfonder vid en eventuell utskiftning av

löntagarfondernas tillgångar och således berättiga till samma

sparpremie som gäller för denna sparform.

Frågan om utnyttjandet av löntagarfondernas tillgångar tas

också upp i tre under allmänna motionstiden väckta motioner.

Britta Bjelle (fp) begär i motion Fi204 att tillgångar från

löntagarfonderna skall föras över till Stiftelsen Riksbankens

jubileumsfond för att förstärka jubileumsfondens

utdelningskapacitet. Birgitta Carlsson och Birger Andersson (c)

föreslår i motion Ub711 att man undersöker möjligheterna att

ta löntagarfondsmedel i anspråk för att förstärka

lantbruksuniversitetet i Uppsala. Slutligen begär Lena

Hjelm-Wallén m.fl. (s) i motion Ub805 yrkande 20 att

riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att

löntagarfondernas tillgångar inte skall få användas för

forskningsändamål.

Regeringens utskiftningsförslag

Utskottet får med anledning av regeringens och motionärernas

förslag anföra följande. När riksdagen hösten 1991 fattade

beslut i löntagarfondsfrågan rådde enighet mellan fem av

riksdagens partier om att fonderna skulle avvecklas. Vad frågan

nu närmast gäller är hur utskiftningen av fondtillgångarna skall

genomföras.

Regeringens förslag innebär att löntagarfondernas tillgångar

används

för att främja forskning,

som premie för att stimulera ett ökat allemanssparande med

senare anknytning till ett individuellt pensionssparande,

för att främja utvecklingen av små och medelstora företag samt

som utdelning till dem som av olika anledningar inte kan eller

inte vill delta i det premiegrundande sparandet.

Regeringens utskiftningsplan är mest preciserad vad avser

systemet med sparpremier. Formerna för stöd till forskningen

skisseras i en särskild bilaga, men regeringen avser här att

återkomma med ett detaljerat förslag till hösten. Beträffande

åtgärder för att främja de små och medelstora företagen förordar

föredragande statsrådet ytterligare överväganden inom en

parlamentariskt förankrad kommitté med uppdrag att skyndsamt

komma med närmare förslag.

Utskottet ansluter sig till huvuddragen i regeringens

utskiftningsplan. Vad avser stödet till de små och medelstora

företagen bör emellertid i enlighet med vad som förordas i

motion Fi37 (nyd) ytterligare precisering ske redan nu. Detta

stöd bör enligt utskottets mening kanaliseras via ett

riskkapitalbolag, i vilket bör inordnas även statens nuvarande

insatser på området.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet inte biträder

de förslag om avslag på propositionen som framförs i ett

antal motioner. Utskottet avstyrker således yrkande 1 i

motionerna Fi32 (s), Fi34 (s), Fi35 (v) och Fi37 (nyd).

Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att utskottet

avvisar de förslag till alternativ användning av fondmedlen

som förordas i yrkande 2 i motionerna Fi32 (s), Fi34 (s) och

Fi35 (v).

Lagrådsremiss

Innan utskottet går in på frågan om hur det föreslagna

riskkapitalbolaget skall utformas, vill utskottet anmäla att det

under utskottets behandling av detta ärende har framställts

yrkande om remiss till lagrådet av de till propositionen fogade

lagförslagen samt till bl.a. riksbanken av förslaget om

riskkapitalbolag. De skäl som därvid åberopats är bl.a. att det

sistnämnda förslaget inte haft en sådan utformning och inte

beretts på ett sådant sätt att det kunnat ligga till grund för

utskottets ställningstagande.

Tre lagförslag har fogats till propositionen, nämligen förslag

till

lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande,

lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för

allemanssparande och ungdomsbosparande.

Av propositionen framgår att förslaget till ändringar i lagen

(1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och

ungdomsbosparande faller under lagrådets granskningsområde, men

att det enligt föredragande statsrådets mening är av sådan

beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Yttrande från lagrådet behöver därför, anser föredraganden, inte

inhämtas.

Utskottet vill för egen del tillägga att samma lag ändrats vid

flera tillfällen under senare år, bl.a. år 1988 i samband med

införandet av ett särskilt premiegrundande ungdomsbosparande. De

med anledning av detta förslag framlagda lagförslagen

redovisades i 1988 års kompletteringsproposition. Föredragande

statsrådet anförde då att det var angeläget att riksdagen

behandlade förslagen under samma riksmöte så att de kunde träda

i kraft snarast möjligt. Med hänsyn härtill ansåg han att

lagrådets yttrande inte skulle inhämtas. Riksdagen hade inget

att erinra mot den föreslagna behandlingsordningen (prop.

1987/88:150 bil. 3, FiU 1987/88:21, rskr. 395).

Utskottet gör den bedömningen att de begärda remisserna skulle

fördröja behandlingen av ärendet på ett sådant sätt att det

skulle leda till avsevärt men. Bl.a. skulle riksgäldskontorets

och fondbolagens förberedelsearbete med det premiegrundande

sparandet kunna fördröjas liksom bildandet av det nya

riskkapitalbolaget. Utskottet har därför med stöd av 4 kap. 10 §

riksdagsordningen beslutat att inte sända ärendet på remiss.

Stödet till små och medelstora företag

Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om stödet

till de små och medelstora företagens utveckling får en snar

lösning. Riksdagen bör därför redan nu slå fast vissa principer

för hur detta stöd bör utformas. Riskkapital- och

kreditförsörjningen är i många fall en svag punkt för dessa

företag som utgör ryggraden i det svenska näringslivet. Av

Sveriges ca 500000 företag hänförs nämligen 99% till gruppen

små eller medelstora, dvs. de har färre än 200 anställda. Drygt

en miljon personer är anställda i småföretag som dessutom

sysselsätter ett betydande antal egenföretagare.

Ett nytt riskkapitalbolag bör därför skapas som på

kommersiella villkor skall bidra till finansieringen av små och

medelstora företag. Bolaget skall inte bedriva traditionell

bankverksamhet. Dess syfte är i stället att på strikt

affärsmässiga villkor förse små och medelstora företag med olika

typer av riskvilligt kapital. Ökas tillgången på riskvilligt

kapital förbättras samtidigt möjligheterna för dessa företag att

erhålla krediter från det ordinarie banksystemet. Det nya

bolaget bör inleda sin verksamhet redan under år 1992.

Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt vidta de åtgärder

som erfordras för att det nya bolaget skall kunna bildas och

snarast inleda sin verksamhet enligt de riktlinjer som utskottet

här angivit.

Mot bakgrund härav bör riksförsäkringsverket ombesörja att

tillgångar motsvarande 6,5 miljarder kronor (inkl. likvida

medel) förs över från Fond 92-94 till det nya

riskkapitalbolaget. En föreskrift av denna innebörd bör tas in

bland de övergångsbestämmelser som finns fogade till AP-fondens

reglemente.

Riskkapitalbolaget bör inte ägas av staten. Regeringen bör

därför återkomma med förslag om hur bolaget på lämpligaste sätt

kan privatiseras. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de

uttalanden som gjorts i propositionen om att det är angeläget

att även de som inte deltar i det premiegrundande

allemanssparandet får del av löntagarfondernas tillgångar. Som

ägare till det nya bolaget kan också de företag som erlagt

vinstdelningsskatt komma i fråga.

På marknaden finns redan vissa institut som har till uppgift

att på olika sätt underlätta de små och medelstora företagens

riskkapitalförsörjning.

Ett sådant institut är Företagskapital AB som ägs av

staten och affärsbankerna. Bolaget medverkar vid finansieringen

av små och medelstora företag genom förvärv av minoritetsposter

av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget kan också lämna

krediter och ställa garantier. Företagskapital AB har efter

avtal med staten i januari 1992 övertagit ansvaret för

förvaltningen av Småföretagsfonden och de sex regionala

riskkapitalbolagen.

Ett annat sådant institut är den helstatliga stiftelsen

Industrifonden vars uppgift är att medverka i

riskdelningen i lovande men riskfyllda industriella

utvecklingsprojekt som inte kan finansieras på annat sätt.

Tillsammans förfogar de här nämnda organen över tillgångar som

motsvarar ett kapital på ca 2,5 miljarder kronor.

För att ytterligare förstärka det av utskottet föreslagna

riskkapitalbolaget bör regeringen ges i uppdrag att senare i år

återkomma med förslag till riksdagen om hur statens nuvarande

insatser på detta område skall kunna samordnas i det nya bolaget

utan att mångfalden i riskkapitalstödet går förlorad. I detta

sammanhang kan tillgångar från Företagskapital AB med de sex

regionala riskkapitalbolagen samt Stiftelsen Småföretagsfonden

och Industrifonden komma i fråga. Även samordning av andra,

redan existerande stödformer bör övervägas. På detta sätt bör

ytterligare medel av betydenhet kunna tillföras bolaget.

Vad utskottet här anfört om behovet av samordning av olika

former av stöd till små och medelstora företag bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Det premiegrundande sparandet

Regeringens förslag till premiegrundande sparande är förenat

med en sparpremie på 1200 kr. som skall tillföras spararens

konto senast den 31 december 1994. Premien fördelas som en andel

av löntagarfondernas tillgångar och skall enligt förslaget vara

skattefri för spararen.

Föredragande statsrådet ser flera fördelar med att till det

premiegrundande allemanssparandet koppla någon form av

individuellt pensionssparande. Denna koppling kan enligt hans

mening åstadkommas på olika sätt och göras både till

traditionell pensionsförsäkring och till de nya pensionsformer

som för närvarande utreds. Även ett försäkringssparande med

anknytning till en försäkringspremiefond (unit linked) kan vara

ett alternativ, framhåller föredraganden. I god tid innan

sparpremien skall tilldelas spararna i slutet av år 1994 avser

han att presentera alternativ till hur det premiegrundande

allemanssparandet kan fortsätta i andra, mer långsiktiga former.

För att erhålla sparpremien krävs bl.a.

att sparandet uppgår till minst 2400 kr.,

att sparbeloppet fördelar sig på minst tolv månadsinsättningar

som görs under en tvåårsperiod med början den 1 september 1992,

att sparandet sker i en allemansfond.

När premien tillförts spararens konto, skall premien inkl.

lägsta tillåtna sparbelopp -- dvs. tillsammans 3600 kr. i

ingångsvärde -- stå spärrat på kontot under tre år fram till

utgången av år 1997. Regeringen skall dock kunna föreskriva att

uttag får göras för överföring till individuellt

pensionssparande. Sparbeloppet och sparpremien skall också

betalas ut om kontohavaren avlider.

Av specialmotiveringen till 6 § förslaget till lag om

pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande framgår dock

att uttagsspärren inte hindrar att spararen vid behov skaffar

sig likvid för sitt tillgodohavande genom att överlåta detta

eller lägga det som säkerhet för ett lån. Enligt 8 § lagen

(1983:890) om allemanssparande skall spararens hela

tillgodohavande betalas ut om ett konto avslutas. Under

spärrtiden tar emellertid uttagsspärren över denna bestämmelse.

Tillämpningen av föreskrifterna för överlåtelser belyses i

propositionen av ett exempel där en sparare efter tilldelning av

sparpremien har ett tillgodohavande värt 10000 kr. i en

allemansfond. Han överlåter år 1995 hela tillgodohavandet till

en annan person. Till denna person skall fondbolaget då endast

betala ut 6400 kr. eftersom spärrbeloppet på 3600 kr.

betalas ut först efter spärrtidens utgång.

Fondbolagens förening har i en skrivelse till utskottet den 22

april 1992 (bilaga 2) tagit upp bl.a. denna möjlighet till

överlåtelse av ett konto och de konsekvenser det för med sig för

fondbolagens administration. Eftersom man i nuvarande

system får ha högst två allemansfondkonton måste spararen

avveckla ett av sina befintliga fondkonton om han förvärvar ett

tredje spärrat konto. Möjligheten att överlåta ett spärrat konto

leder också till att utländska medborgare och juridiska personer

som enligt gällande regler inte får delta i allemanssparandet

kan komma in i systemet bakvägen genom att förvärva ett spärrat

konto. Det blir också möjligt, påpekar föreningen, att på

affärsmässiga grunder sätta i system att förvärva andra

personers sparpremier. Mot denna bakgrund föreslår föreningen i

första hand att alla överlåtelser uttryckligen förbjuds och i

andra hand att man tillåter uttag under spärrtiden men att

premien då förverkas.

Utskottet har förståelse för de betänkligheter som

Fondbolagens förening givit uttryck för. Det är, som utskottet

ser det, dock inte rimligt att helt förbjuda uttag från ett

spärrat konto. Utskottet vill i stället föreslå att det skall

öppnas möjlighet att helt eller delvis ta ut den spärrade

behållningen på kontot, men att sådana uttag skall vara förenade

med en avgift som motsvarar värdet av den erhållna sparpremien.

Avgiften skall fondbolaget betala till staten av spararens

tillgodohavanden.

Vad utskottet här anfört föranleder vissa ändringar i 6 §

förslaget till lag om pensionsgrundande allemanssparande, vilket

i övrigt biträds av utskottet.

Fondbolagens förening har i sin skrivelse också tagit upp en

annan aspekt på det premiegrundande sparandet. Enligt 3 §

förslaget till lag om pensionsanknutet premiegrundande

allemanssparande får en sparare överföra behållningen från en

allemansfond till en annan bara om

den allemansfond där sparandet sker upphör, eller om

spararen till följd av att han slutar sin anställning i ett

visst bolag eller inom en viss koncern saknar möjlighet att

fullfölja sparandet i en företagsanknuten allemansfond.

Vid en sådan påtvingad överföring bör enligt Fondbolagens

förening beskattning inte utlösas.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. I de två

undantagsfallen ter det sig befogat att komplettera

skattebestämmelserna med en regel om att överföringen inte skall

utlösa någon reavinstbeskattning. Regeln bör dock avse endast

den del av överföringen som är spärrad till 1997, dvs. andelar

som utgjort minsta underlag för sparpremie och andelar som

mottagits som premie. Denna del som omfattas av uttagsspärren

bör behålla sitt anskaffningsvärde (i normalfallet 2400 +

1200 kr.) även efter överföringen. Ändringen bör komma till

uttryck som ett tillägg till fjärde stycket i 2§ lagen om

ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för

allemanssparande och ungdomsbosparande. Ett tillägg bör i detta

sammanhang också göras med anledning av vad utskottet tidigare

föreslagit i fråga om uttagsavgift. Med dessa jämkningar

biträder utskottet lagförslaget.

Den tekniska utformningen av det premiegrundande sparandet

berörs inte närmare i någon motion. I motion Fi33 (s) begärs

dock att sparande inom kooperativa organisationer skall

jämställas med sparande i allemansfonder och således berättiga

till en lika stor sparpremie.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att det

premiegrundande sparandet knutits till allemansfonderna, dvs.

till riskkapitalsparandet. Allemanssparandet -- dvs. sparandet i

riksgäldskontoret -- eller annat banksparande avses inte bli

premiegrundande. Sparande på räntebärande konto i de kooperativa

organisationerna måste betraktas på samma sätt.

Kooperativa företag kan, liksom andra företag som bidragit

till uppbyggnaden av löntagarfonderna, som utskottet tidigare

berört, komma i fråga som delägare i det nya riskkapitalbolaget.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion Fi33 (s).

Utdelning till andra än sparare i allemansfond

Som utskottet tidigare berört betonas i propositionen att det

är angeläget att alla har möjlighet att få del av

fondtillgångarna, dvs. även de som av olika skäl inte vill eller

inte kan spara i allemansfonderna. Tillgången till egna

ekonomiska resurser bör enligt föredraganden således inte vara

ett kriterium för om en enskild person skall få del av

fondförmögenheten.

Utskottet delar denna uppfattning. Det är, som utskottet ser

det, av stor vikt att alla medborgare blir delaktiga i

utskiftningen av löntagarfonderna och att man på ett lämpligt

sätt innefattar även dem som inte deltar i det premiegrundande

sparandet. En sådan möjlighet öppnas, som utskottet redan

antytt, i samband med privatiseringen av det av utskottet

föreslagna riskkapitalbolaget. Det bör ankomma på regeringen att

närmare pröva denna fråga och till riksdagen återkomma med ett

förslag. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen

också deklarerat sin avsikt att förfara på detta sätt.

Stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling

Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av

en redogörelse för hur regeringen avser att utnyttja

löntagarfondernas tillgångar som stöd för forskning för

långsiktig kompetensutveckling. Av redogörelsen framgår att

arbetet med att närmare precisera insatsområden,

verksamhetsformer, riktlinjer för medelsanvändning och kostnader

nu har inletts. Detta arbete skall ligga till grund för ett

förslag om forskningsstödets utformning som statsrådet Per

Unckel räknar med att kunna lägga fram för riksdagen under

hösten 1992.

Utskottet har inledningsvis slagit fast att en del av

löntagarfondernas tillgångar bör avdelas för att främja

forskning. Utskottet delar således inte den i motion Ub805

(s) framförda uppfattningen att tillgångarna inte skall få

användas för detta ändamål. Enligt utskottets mening bör

riksdagen därför avslå motion Ub805 (s) yrkande 20.

I motion Fi204 (fp) föreslås att löntagarfondernas

tillgångar snarast skall användas för att förstärka Stiftelsen

Riksbankens jubileumsfonds utdelningskapacitet. Frågan om att på

detta sätt förbättra jubileumsfondens utdelningskapacitet har

under föregående riksmöte varit uppe till behandling både i

finansutskottet (1990/91:FiU20) och i utbildningsutskottet

(1990/91:UbU14) varvid de borgerliga partiernas företrädare i

utskotten reservationsvis resp. i ett särskilt yttrande ställt

sig positiva till att jubileumsfonden förstärks med medel från

löntagarfonderna. Eftersom regeringen avser att lägga fram ett

samlat förslag om forskningsstödets utformning redan till hösten

bör riksdagen inte nu ta ställning till enskilda insatsområden.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi204 (fp).

Utskottet avstyrker av samma anledning motion Ub711 (c) om

stöd till lantbruksuniversitetet i Uppsala.

Vinstdelningsskatt

I motion Fi36 föreslår Stig Rindborg (m) att någon

vinstdelningsskatt inte skall tas ut vid 1991 års taxering

(yrkande 1) och att redan inbetalad vinstdelningsskatt avseende

1991 års taxering skall återbetalas (yrkande 2).

Utskottet får anföra följande med anledning av motionärens

förslag. Vinstdelningsskatten avskaffades år 1990 och uppbars

för sista gången vid 1991 års taxering. Denna taxering har

avslutats i den mån överklaganden inte skett. Även det

uppbördsförfarande som skett i anslutning till taxeringen är nu

slutfört.

Om man skall kunna betala tillbaka den vinstdelningsskatt som

uppburits vid 1991 års taxering måste således samtliga

taxeringar till vinstdelningsskatt detta år rivas upp. Eftersom

vinstdelningsskatten är en avdragsgill kostnad vid efterföljande

års inkomsttaxering måste även dessa deklarationer ändras.

Sammanlagt berörs därmed över 8000 taxeringar.

Förhållandet kompliceras dessutom av att man vid 1991 års

taxering till vinstdelningsskatt tillämpade en särskild

spärregel. Samtidigt som vinstdelningsskatten avskaffades

infördes nämligen en ny bolagsbeskattning med lägre skatteuttag.

Mellan inkomståren 1990 och 1991 sänktes bolagsskatten med 10

procentenheter. För vinstdelningsskattepliktiga företag blev

dock sänkningen större i och med att skatteuttaget sänktes från

ungefär 48% till 30%. Spärregeln tillkom eftersom en så stor

skillnad i skattesats mellan inkomståren 1990 och 1991 kunde ge

företagen ett incitament att tidigarelägga avdrag i en

omfattning som annars inte skulle ha varit företagsekonomiskt

motiverat. Innebörden av spärregeln var att

värdeminskningsavdragen för inventarier som anskaffats under år

1990 halverades vid 1991 års taxering till vinstdelningsskatt

och särskild vinstskatt.

Även om utskottet hyser sympati för motionärens förslag är

utskottet inte berett att biträda detta med hänsyn till de

komplikationer som det skulle kunna ge upphov till. Utskottet

avstyrker således motion Fi36 (m).

Ändringar i allemanssparandet

I propositionen föreslås också vissa ändringar i de generella

reglerna för allemanssparandet. Ändringarna är föranledda av

förslaget om det premiegrundande sparandet men har inget direkt

samband med detta. Ett av förslagen fanns för övrigt med i

proposition 1991/92:6 om ändring i reglementet för allmänna

pensionsfonden m.m. som förelades riksdagen före sommaren 1991

men som återkallades av den nytillträdande regeringen. De nu

föreslagna ändringarna innebär

att högsta tillåtna månadsbelopp i allemanssparandet höjs från

1200 till 2000 kr.,

att nuvarande tak vid 150000 kr. för de samlade

nettoinsättningarna i allemanssparandet slopas,

att anställda som sparar i företagsanknutna allemansfonder får

fortsätta med detta sparande även efter pensioneringen,

att nuvarande tak för antalet andelsägare i en allemansfond

slopas.

Frågan om taket för antalet andelsägare i en allemansfond tas

också upp i den under allmänna motionstiden väckta motionen

Fi604 av Alf Wennerfors (m). I motionen föreslås att taket

skall sänkas från nuvarande 150000 till 50000 personer för

att ge delägarna möjlighet att ta sitt ansvar och bestämma i

egna angelägenheter (yrkande 1). Motionären vill också införa en

tvingande regel för banker som förvaltar flera allemansfonder

att sprida ut fondbolagen på olika regionbanker/regionalkontor,

t.ex. Göteborg, Malmö, Linköping osv. (yrkande 2). Därigenom

undviks den koncentration av antalet aktörer på marknaden som

enligt motionären ger upphov till flera negativa konsekvenser.

Som också framhålls i motionen höjdes vid årsskiftet 1987/88

gränsen för högsta tillåtna antalet andelsägare i en

allemansfond från 75000 till 100000. Vid den tidpunkten hade

sparandet i allemansfonder nått en sådan omfattning att man i

vissa fonder börjat närma sig taket för antalet delägare. För

att nya sparare skulle kunna få tillträde till allemansfonderna

måste därför ytterligare fondbolag bildas och nya fonder sättas

i gång, vilket skulle föra med sig kostnader för

administration och förvaltning. En höjning av gränsen

för högsta tillåtna antalet sparare innebar emellertid att dessa

kostnader kunde undvikas. Den tillströmning av sparare som

därefter skedde gjorde att den övre gränsen för antalet

andelsägare ånyo höjdes den 1 juli 1989, denna gång till

150000 personer.

Erfarenheterna av de beslutade höjningarna av taket för

antalet andelsägare har varit goda. Några påtagliga

inskränkningar i inflytandet från andelsägarna har inte

påvisats. Höjningarna har medfört att kostnaderna för

administration och förvaltning har kunnat begränsas, vilket

bidragit till att öka avkastningen på spararnas insättningar.

Den av regeringen föreslagna och av utskottet förordade

sparpremien kan dessutom väntas medföra att antalet sparare i

allemansfonder kommer att öka kraftigt. För att inte framtvinga

att ett stort antal nya fonder måste tillskapas med åtföljande

kostnader för administration och förvaltning är det motiverat

att gränsen för högsta antalet andelsägare tas bort. Därigenom

behöver inte nya fondsparkonton med kanske lågt sparande och

liten kapitalbehållning belastas med alltför höga

administrations- och förvaltningskostnader.

Utskottet avvisar också det förslag till organisatoriska

regleringar som motionären vill införa för allemansfondernas

förvaltning.

Regeringens övriga förslag till ändringar av de generella

reglerna för allemanssparandet har inte berörts i någon motion.

Utskottet delar föredragandens bedömning att det kan vara

motiverat att kraftigt höja högsta tillåtna månadsinsättning i

allemanssparandet med hänsyn till att denna sparform inte längre

intar samma skattemässigt gynnade ställning som före

skatteomläggningen. Av samma skäl ter det sig motiverat att

slopa nuvarande maximigräns på 150000 kr. för de samlade

insättningarna i allemanssparandet. Denna gräns har under årens

lopp successivt flyttats uppåt i takt med att spararna närmat

sig detta tak och har därmed i praktiken aldrig utgjort någon

restriktion för spararna. Den har dessutom medfört tekniska

komplikationer ur kontrollsynpunkt. Utskottet har inte heller

något att erinra mot den föreslagna utvidgningen av

möjligheterna att spara i företagsanknutna allemansfonder.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi604 (m) yrkandena

1 och 2 och tillstyrker det i propositionens hemställan under 2

intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om

allemanssparande.

Övriga sparförslag

Skattefrihet för småräntor m.m.

I två motioner från allmänna motionstiden aktualiseras frågan

om skattefrihet för småräntor. Sören Lekberg och Nils T Svensson

(s) vänder sig i motion Fi601 mot att barn och ungdomar med

ett ringa bosparande skall behöva betala skatt på

ränteinkomsterna. Detta ger, hävdar motionärerna, samhället

obetydliga skatteintäkter men kommer att ge fel signaler till

den berörda gruppen. De föreslår därför att skattefrihet

återinförs för barn och ungdom med ett bundet sparande av

måttlig omfattning. Enligt motionärerna bör även vuxnas

målinriktade bosparande ges en ställning som är minst lika

gynnad som övriga prioriterade sparformer, t.ex.

pensionssparandet och allemanssparandet.

Även My Persson (m) vänder sig i motion Fi602 mot att

barn- och ungdomssparande av måttlig omfattning beskattas.

Motionären vill att man undersöker möjligheten att införa ett

skattebefriat "veckopengssparande" för barn och ungdomar mellan

5 och 15 år med förslagsvis ett insättningstak på 200 kr. per

månad och ett till sparandet fogat villkor om att det samlade

tillgodohavandet inte får överstiga två års maximalt sparande,

dvs. 4800 kr.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Nuvarande

regler för beskattningen av kapitalinkomster lades fast av

riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Den

förändring som då genomfördes fick bl.a. till följd att

grundavdrag inte längre medges från inkomst av kapital och att

det s.k. sparavdraget har slopats.

Vid behandlingen av förslaget till skattereform gjorde

skatteutskottet den bedömningen att något särskilt sparavdrag

inte skulle medges i fråga om kapitalinkomster. Kravet på en

likformig beskattning och avvägningen av skatteuttaget mellan

arbetsinkomster och kapitalinkomster ledde skatteutskottet fram

till denna slutsats. Skatteutskottet ansåg dock att obetydliga

ränteinkomster borde undantas från beskattning, och utskottet

erinrade om att räntebelopp under 100 kr. från en och samma bank

inte var skattepliktiga enligt bestämmelserna i 19 §

kommunalskattelagen. Detta undantag kvarstår i det nya

skattesystemet och innebär att en sparare kan ha närmare 500 kr.

i ränta utan att skatteplikt uppstår. Enligt skatteutskottet

fanns det inte anledning att gå längre i detta avseende.

Skatteutskottet tillstyrkte därför propositionen i denna del och

avstyrkte ett antal motionsyrkanden med krav på mer eller mindre

långtgående sparavdrag.

Enligt finansutskottets mening finns det inte skäl att nu

ompröva detta beslut som för övrigt nyligen konfirmerats när

riksdagen på förslag av skatteutskottet (1991/92:SkU20) i början

av april 1992 avslog två motioner med förslag av samma innebörd

som de nu aktuella. Vad beträffar frågan om ett vuxenbosparande

med lika gynnade regler som t.ex. allemanssparandet vill

utskottet erinra om att nuvarande regler för allemanssparandet

inte lägger hinder i vägen för att använda sparmedlen för egen

bostad. Möjligheterna att på detta sätt bospara förbättras

dessutom med de förslag till ändringar av allemanssparandet som

utskottet nyss förordat.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

Fi601 (s) och Fi602 (m).

Bosparande

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslår i motion Fi603 att

ett särskilt, skattebefriat bosparande införs. Detta sparande

skall beskattas på vanligt sätt om de besparingar som gjorts

används till annat än egen bostad. Ett tak för sparandet kan

enligt motionärerna också vara lämpligt men i övrigt bör

systemet vara så enkelt som möjligt.

Lars Werner m.fl. (v) kommer i Vänsterpartiets

bostadspolitiska motion Bo238 in på frågor rörande

bosparandet. Motionärerna anser att befintliga bosparsystem för

ungdomar bör kompletteras och att det borde vara möjligt att

stödja bosparande för barn eller vuxna även på annat sätt.

Enligt Bofrämjandet finns ett väl utvecklat system i Tyskland,

framhåller motionärerna som anser att riksdagen hos regeringen

bör begära att boverket får i uppdrag att undersöka hur ett

sådant system skulle kunna tillämpas i Sverige.

Utredningsuppdraget bör enligt motionärerna också innefatta ett

av Hyresgäströrelsen framlagt förslag som öppnar möjlighet för

hyresgäster att bospara i det egna bostadsföretaget.

Enligt utskottets mening är det angeläget att på olika sätt

stimulera till ett ökat bosparande. En sådan ev. statlig

stimulans bör dock inte gälla endast en begränsad del av

bostadsbeståndet. Utskottet vill också erinra om att regeringen

har tillkallat en särskild utredare med uppgift att skyndsamt

arbeta fram förslag om stöd för bostadsfinansieringen för tiden

efter år 1992. Utredaren har i dagarna lagt fram förslag om ett

nytt bosparsystem öppet för alla. Förslaget kommer efter

remissbehandling att underställas riksdagen för beslut.

Utskottet är med hänsyn härtill inte berett att nu föreslå

ytterligare bosparstimulanser. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Fi603 (nyd) och Bo238 (v) yrkande 6.

Bonusränta för ungdomsbosparande

Ungdomar som sparar inom ramen för ett särskilt bosparsystem

knutet till vissa banker och sparkassor är efter tre års

sparande berättigade till en särskild bonusränta, förutsatt att

det sparade kapitalet uppgår till minst 5000 kr. Bonusräntan

utgår med 3% per år och bekostas av staten.

I årets budgetproposition (bil. 8 punkt G 12) beräknas

medelsbehovet för bonusränta för ungdomsbosparande till 2

milj.kr. under budgetåret 1992/93. Föredraganden föreslår att

detta belopp skall anvisas på anslaget för nästa budgetår.

Utskottet har inget att erinra utan biträder propositionens

förslag i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi32 yrkande 1,

1991/92:Fi34 yrkande 1, 1991/92:Fi35 yrkande 1 och

1991/92:Fi37 yrkande 1,

res. 1 (s)

2. beträffande alternativ användning av fondmedlen

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi32 yrkande 2,

1991/92:Fi34 yrkande 2 och 1991/92:Fi35 yrkandena 2 och 3,

res. 2 (s) - villk. 1

men. (v) - delvis - villk. 1

3. beträffande stödet till små och medelstora företag

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi37 yrkande2

dels antar följande av utskottet framlagt

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna

pensionsfonden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med

reglemente för allmänna pensionsfonden att det i

övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1857) om ändring i

nämnda lag skall införas en ny punkt, 8, av följande lydelse.

8. Riksförsäkringsverket skall, efter beslut av regeringen,

under år 1992 överföra 6 500 milj.kr. från avvecklingsstyrelsen

till ett aktiebolag som regeringen bestämmer och som har till

uppgift att lämna stöd till små och medelstora företag,

dels godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för

verksamheten i det bolag som enligt utskottets lagförslag får

till uppgift att stödja små och medelstora företag och som sin

mening ger regeringen detta till känna,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om behovet av samordning av olika former av

stöd till små och medelstora företag,

res. 3 (s)

men. (v) - delvis

4. beträffande premiegrundande sparande m.m.

att riksdagen antar regeringens i proposition 1991/92:92

bilaga 1 mom. 1 och 3 framlagda förslag till

dels lag om pensionsanknutet premiegrundande

allemanssparande med följande som Utskottets förslag

betecknade ändringar av 6 §

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 §

Sedan sparpremien har Om spararen, efter det att

tillförts det premien har tillförts det

premiegrundande kontot, får premiegrundande kontot men

inte före utgången av före utgången av år

år 1997 göras uttag 1997, gör uttag från

från kontot så att kontot så att antalet

antalet fondandelar fondandelar understiger summan

understiger summan av det av det minsta antal andelar

minsta antal andelar som som krävs enligt 4 § och

krävs enligt 4 § och det det antal som har erhållits

antal som har erhållits genom premien, skall spararen

genom premien. Regeringen av sitt tillgodohavande betala

får dock föreskriva att en avgift till staten

uttag får göras för motsvarande värdet av det

överföring till antal fondandelar som

individuellt pensionssparande. erhållits genom premien.

Detsamma gäller om spararen

Första stycket första helt eller delvis

meningen gäller inte om överlåter eller

spararen har avlidit. pantsätter sitt

tillgodohavande. Fondbolaget

skall betala in avgiften till

staten.

Avgift skall inte betalas om

tillgodohavande på konto

har betalats ut med anledning

av kontohavarens död.

Regeringen får

föreskriva att uttag får

göras för

överföring till

individuellt pensionssparande

utan att avgift skall utgå.

dels lag om ändring i lagen

(1988:847) om

skattelättnader för

allemanssparande och

ungdomsbosparande med

följande som Utskottets

förslag betecknade

ändringar i 2 §

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Av ränta på sparmedel som satts in i allemanssparandet

utgör endast fyra femtedelar skattepliktig inkomst vid taxering

enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Av realisationsvinst och utdelning på andel i allemansfond

tas fyra femtedelar upp som skattepliktig inkomst. Avdrag för

realisationsförlust på sådan andel grundas på fyra femtedelar av

förlusten.

För utdelning enligt 18 § sista stycket lagen (1983:890) om

allemanssparande skall gåvoskatt betalas i den mån

skattskyldighet föreligger enligt lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt.

Regeringens förslag Sparpremie enligt lagen

Utskottets förslag (1992:000) om pensionsanknutet

premiegrundande

Sparpremie enligt lagen allemanssparande utgör inte

(1992:000) om pensionsanknutet skattepliktig inkomst. De

premiegrundande fondandelar som erhållits

allemanssparande utgör inte som en sådan premie anses

skattepliktig inkomst. De anskaffade för sammanlagt

fondandelar som erhållits 1200 kronor. Skattepliktig

som en sådan premie anses inkomst skall inte heller

anskaffade för sammanlagt anses uppkomma vid en sådan

1200 kronor. överföring som avses i 3

§ andra stycket

sistnämnda lag till den del

överföringen avser hela

eller del av underlaget för

en sparpremie eller andelar

som erhållits som

sparpremie. Denna del av de

överförda medlen skall

anses förvärvad till det

anskaffningsvärde som

gällde före

överföringen. Om en

avgift betalats enligt 6 §

samma lag skall vid

beräkning av

realisationsvinst bortses

från de andelar som

erhållits som sparpremie.

res. 4 (s) - villk. 1

5. beträffande kooperativt sparande

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi33,

6. beträffande stöd till forskning för långsiktig

kompetensutveckling

a) att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub805 yrkande 20,

res. 5 (s) - villk. 1

b) att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi204 och

1991/92:Ub711,

c) att riksdagen lägger proposition 1991/92:92 bilaga 2

till handlingarna,

7. beträffande vinstdelningsskatt

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi36,

res. 6 (s) - motiv.

8. beträffande ändringar i allemanssparandet

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Fi604 yrkandena

1 och 2 antar regeringens i proposition 1991/92:92 bilaga 1 mom.

2 framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om

allemanssparande,

res. 7 (s) - motiv.

9. beträffande skattefrihet för småräntor

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi601 och

1991/92:Fi602,

10. beträffande bosparande

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi603 och

1991/92:Bo238 yrkande 6,

res. 8 (nyd)

11. beträffande bonusränta för ungdomsbosparande

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100

bilaga 8 punkt G12 till Bonusränta för ungdomsbosparande

för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 2000000 kr.

Stockholm den 19 maj 1992

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit:

Per-Ola Eriksson (c),

Hans Gustafsson (s),

Lars Tobisson (m),

Bengt Wittbom (m),

Allan Larsson (s),

Lars Leijonborg (fp),

Per Olof Håkansson (s),

Tom Heyman (m),

Lisbet Calner (s),

Stefan Attefall (kds),

Bo G Jenevall (nyd),

Arne Kjörnsberg (s),

Sonia Karlsson (s),

Karin Starrin (c) och Carin Lundberg (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars-Ove Hagberg (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med rubriken "Regeringens utskiftningsförslag" och slutar med

"Fi37 (nyd)" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att ungefär en tredjedel av

löntagarfondernas tillgångar skall skiftas ut i form av en

sparpremie. Den som under en tvåårsperiod sparar 2400 kr. i en

allemansfond skall tilldelas en premie på 1200 kr. För varje

insatt hundralapp får spararen alltså 50 kr. utöver

värdetillväxt. I gengäld får han under tre år inte ta ut den

behållning som svarar mot minimiinsättningen och sparpremien.

Självklart kommer en så kraftigt premierad sparform att dra

till sig många sparare. Enligt utskottets uppfattning kommer den

emellertid knappast att leda till något nysparande, och i

propositionen görs inte ens ett försök att beräkna nysparandets

omfattning. Premiesparandet kommer i stället att medföra att

pengar förs över från en sparform till en annan. Det är

naturligtvis inte rimligt att en skattefri sparpremie av denna

omfattning skall utgå bara för att någon flyttar sparmedel

mellan olika konton och därefter avstår från att ta ut pengarna

under några år. Lika orimligt ter det sig att man med så

generösa villkor skall gynna en grupp på bekostnad av dem som

saknar ekonomiska förutsättningar att delta i sparandet. I

propositionen görs visserligen gällande att även de som inte

deltar eller inte fullföljer sparandet skall få del av

löntarfondernas medel. Något förslag av denna innebörd läggs

emellertid inte fram i propositionen. Av den framgår bara att

dessa grupper inte kan påräkna samma förmånliga tilldelning.

För närvarande arbetar en parlamentarisk arbetsgrupp med

utformningen av det framtida pensionssystemet. Det råder bred

enighet om att detta system behöver förstärkas. Ledande

företrädare för regeringen, bl.a. statsministern, har vid flera

tillfällen framhållit det önskvärda i att få en bred uppslutning

bakom ett framtida system. Löntagarfondernas tillgångar är en

del av AP-fonden och när dessa tillgångar nu föreslås bli

utskiftade får det till följd att ATP-systemet försvagas. Det

sker alltså i ett läge då det råder bred enighet om att detta

system behöver stärkas för att kunna möta framtida krav.

Löntagarfondernas tillgångar uppgår för närvarande till 22

miljarder kronor. Regeringens utskiftningsförslag innebär

alltså, att ett belopp motsvarande 20000kr. per

ATP-pensionär undandras pensionssystemet. Det motsvarar ca

2000 kr. per år för varje pensionär.

Den åderlåtning av AP-fonden som regeringen nu är beredd att

driva igenom är, som utskottet ser det, inte förenlig med

strävandena att stärka pensionssystemet. Ett sådant

förfaringssätt skulle allvarligt skada möjligheterna att nå bred

enighet i den parlamentariska arbetsgruppen. Utskottet anser att

utskiftningsförslaget är både orättvist och orationellt.

Det är både olämpligt och orimligt att på grund av doktrinära

skäl och tidigare bindningar använda löntarfondernas kapital

till utdelning av sparpremier till ett i hög grad osäkert

nysparande. Vid utskiftningen bör man i stället tillse att

ATP-systemet förstärks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi32 yrkande

1, 1991/92:Fi34 yrkande 1, 1991/92:Fi35 yrkande 1 och

1991/92:Fi37 yrkande 1 avslår proposition 1991/92:92,

2. Alternativ användning av fondmedlen (mom. 2)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottets ställningstagande" och slutar med "Fi35 (v)"

bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande alternativ användning av fondmedlen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi34 yrkande 2

samt med anledning av motionerna 1991/92:Fi32 yrkande 2 och

1991/92:Fi35 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om att regeringen vid

utskiftningen av löntagarfondernas tillgångar skall tillse att

ATP-systemet förstärks,

3. Stödet till små och medelstora företag (mom. 3)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med rubriken "Stödet till små och medelstora företag" och på s.

9 slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Många kreditinstitut har ådragit sig stora förluster som har

återverkat på deras kreditgivning. En ökad försiktighet kan

iakttas. Detta försvårar för små och medelstora företag att

finansiera sin verksamhet och sina investeringar.

Enligt utskottets uppfattning bör tillgången på riskvilligt

kapital förstärkas. Utskottet anser inte att det i motion Fi37

(nyd) framförda förslaget om investeringsbolag är tillräckligt.

Motionens förslag innebär att de medel som löntagarfonderna har

placerat som riskkapital i ett stort antal företag skall

användas för placering i andra företag eller möjligen samma

företag. Innebörden i motionens förslag är i huvudsak att man

skapar en ny institution för en verksamhet som redan i dag

bedrivs. I motionen har inte redovisats hur verksamheten i det

nya bolaget skall bedrivas, ej heller hur det nya bolaget skall

ägas och ledas. Därför bör motionen avstyrkas.

Utskottet noterar att Socialdemokraterna i annat sammanhang

redovisat hur tillgången på riskkapital kan förstärkas. I den i

anslutning till kompletteringspropositionen väckta motionen Fi73

(s) påpekas att börsföretagen har ett nyemissionsbehov som kan

uppskattas till 15 miljarder kronor per år. Till detta kommer

ytterligare 5--10 miljarder kronor för att ge fastighetsbolag,

banker och försäkringsbolag en rimlig finansiell ställning. För

att möta dessa behov anser utskottet att ramen för AP-fondernas

aktieköp bör vidgas med 10 miljarder kronor. Dessutom skall

utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens möjligheter att

finansiera mindre och medelstora företag bevaras.

Enligt utskottets mening bör det sparande som finns

tillgängligt för riskvilliga placeringar i första hand gå till

de mindre och medelstora företagen. Utskottet anser det därför

felaktigt att suga upp ca 10 miljarder kronor av detta sparande

varje år genom utförsäljning av aktier i statliga företag.

Utskottet kan mot bakgrund härav inte biträda det i motion

Fi37 (nyd) framförda förslaget att sätta av hälften av

löntagarfondernas kapital som egenkapital i en privat

investeringsbank utan koppling till AP-fonden. Utskottet

avstyrker således motion Fi37 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande stödet till små och medelstora företag

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi37 yrkande 2,

4. Premiegrundande sparande (mom. 4)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med rubriken "Det premiegrundande sparandet" och på s. 12 slutar

med "på detta sätt" bort ha utgått,

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande premiegrundande sparande m.m.

att riksdagen avslår regeringens i proposition 1991/92:92

bilaga 1 mom. 1 och 3 framlagda förslag till

dels lag om pensionsanknutet premiegrundande

allemanssparande,

dels lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader

för allemanssparande och ungdomsbosparande,

5. Stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling

(mom. 6 a)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Genom propositionen" och slutar med

"lantbruksuniversitetet i Uppsala" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion Ub805 (s) redovisade

uppfattningen att löntagarfondernas medel inte skall användas

för forskningsändamål. Betydande resurser behöver anslås till

högskolan för såväl grundutbildning som forskning. Dessa medel

bör dock anvisas över statsbudgeten.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna Fi204 (fp)

och Ub711 (c) som båda utmynnar i förslag om att

löntagarfondernas tillgångar skall tas i anspråk för detta

ändamål. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Ub805

(s) yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 6 a) bort ha följande

lydelse:

6. beträffande stöd till forskning för långsiktig

kompetensutveckling

a) att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub805 yrkande

20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

om att löntagarfondernas medel inte skall användas för

forskning,

6. Vinstdelningsskatt (mom. 7, motiveringen)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar

med "Även om" och slutar med "motion Fi36 (m)" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att betala

tillbaka den vinstdelningsskatt som har uppburits vid 1991 års

taxering. Utskottet avstyrker motion Fi36 (m).

7. Ändringar i allemanssparandet (mom. 8, motiveringen)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar

med "Erfarenheterna av" och slutar med "och

förvaltningskostnader" bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna av de beslutade höjningarna av taket för

antalet andelsägare har varit goda. Några påtagliga

inskränkningar i inflytandet från andelsägarna har inte

påvisats. Höjningarna har medfört att kostnaderna för

administration och förvaltning har kunnat begränsas, vilket

bidragit till att öka avkastningen på spararnas insättningar.

Utskottet har mot denna bakgrund inget att erinra mot att

gränsen för högsta antalet andelsägare tas bort.

8. Bosparande (mom. 10)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "Bo238 (v) yrkande

6" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att på olika sätt

stimulera till ett ökat bosparande. Utskottet vill erinra om att

regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att

skyndsamt arbeta fram förslag om stöd för bostadsfinansieringen

för tiden efter år 1992. Utredaren har i dagarna lagt fram

förslag om ett nytt, premiegrundande bosparsystem öppet för

alla. Detta förslag visar på ett sätt att stimulera bosparandet

även om villkoren ter sig onödigt krångliga. En annan, betydligt

enklare lösning, redovisas i motion Fi603 (nyd) som innehåller

förslag om ett skattebefriat bosparande baserat på få och lätt

tillämpbara regler. Detta bosparande skall beskattas på vanligt

sätt om gjorda besparingar används till annat än egen bostad men

i övrigt vara så enkelt som möjligt. Utskottet ser flera

fördelar förknippade med denna lösning. Enligt utskottets mening

bör det ankomma på regeringen att utforma ett bosparsystem

grundat på dessa principer.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker

motion Fi603 (nyd) och avstyrker motion Bo238 (v) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande bosparande

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi603 och med

avslag på motion 1991/92:Bo238 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt

bosparsystem.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars-Ove Hagberg (v) anför:

Vänsterpartiet motsätter sig regeringens förslag att skifta ut

löntagarfondernas tillgångar för att använda dem i huvudsak som

ett resurstillskott till forskningen och som en premie i ett

allemansfondsparande.

Att på ett mer eller mindre godtyckligt sätt dela ut

fondtillgångar som sparpremier anser jag vara oacceptabelt. För

det första är det fel att stimulera sparandet i en tid när

sparandet har en relativt hög nivå och när den inhemska

efterfrågan i stället behöver stimuleras. För det andra innebär

detta att löntagarfondernas tillgångar, som i botten är de

arbetandes pengar, delas ut till dem som har råd att spara.

Det är angeläget att på olika sätt stödja forskningen, men det

skall ske med anslag över statsbudgeten och inte med ca 10

miljarder kronor av löntagarfondernas tillgångar.

Vänsterpartiets alternativ utgår från att löntagarfondernas

tillgångar är de arbetandes pengar. De pengar företagen betalat

in till löntagarfonderna har tagits ur det s.k. tillgängliga

löneutrymmet. Tillgångarna skall därför tillbaka till dem som

rättmätigt borde ha del av dem.

Det är uppenbart för alla att pensionssystemet är utsatt för

stora påfrestningar och att det kommer att kräva stora

kapitaltillskott i framtiden. De nuvarande AP-fondstyrelserna är

genom sina reglementen ålagda begränsningar som inte gäller för

försäkringsbolagen. Bl.a. gäller detta rätten att göra

placeringar i aktier. Dessa begränsningar minskar också

möjligheten till hög avkastning på fondmedlen.

Vänsterpartiet föreslår att hälften av löntagarfondernas

tillgångar integreras med AP-fonden och att de olika

fondstyrelserna ges vidgade placeringsmöjligheter med bl.a. rätt

till placeringar i aktier. Dessa nya fondstyrelser skall i

likhet med löntagarfonderna ha möjlighet att överlåta rösträtt

för aktier till fackliga organisationer.

Den andra hälften bör användas för att skapa nya jobb framför

allt genom olika typer av riskkapitalsatsningar i små och

medelstora företag. De små och medelstora företagen har under

det senaste året fått stora problem med sin kapital- och

riskkapitalförsörjning sedan den av spekulanter upptrissade

fastighetsmarknaden havererat, vilket lett till enorma

kreditförluster för bankerna.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med ett

förslag av denna innebörd. Den uppfattning som jag här givit

uttryck för överensstämmer i princip med de tankegångar som förs

fram av Ny demokrati i motion Fi37 (yrkande 2).

Vad jag här har anfört innebär att jag ansluter mig till

hemställan i de socialdemokratiska reservationerna nr 1 om

avslag på propositionen, nr 4 om premiegrundande sparande och nr

5 om stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling.

I övrigt anser jag att utskottets hemställan under mom. 2 och

3 borde ha haft följande lydelse:

Under förutsättning av bifall till reservation 1

2. beträffande alternativ användning av fondmedlen

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Fi32

yrkande 2, 1991/92:Fi34 yrkande 2 och 1991/92:Fi35 yrkandena 2

och 3 som sin mening ger regeringen till känna att hälften av

löntagarfondernas tillgångar skall tillföras ATP-systemet,

3. beträffande stödet till små och medelstora företag

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi37 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna att hälften av

löntagarfondernas tillgångar skall avdelas för

riskkapitalsatsningar i små och medelstora företag,

Särskilt yttrande

Krav på lagrådsremiss m.m.

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg

(allas) anför:

Krav på lagrådsremiss av förslaget till premiegrundande

sparande

Förslaget om premiegrundande sparande innebär att en mycket

generöst tilltagen sparpremie, som dessutom är skattefri, delas

ut till dem som har möjlighet att delta i sparandet eller kan

flytta sparmedel från annat konto till det premiegrundande

sparandet.

Det kan ifrågasättas om utdelandet av en så förmånlig

sparpremie av löntagarfondernas medel står i god

överensstämmelse med likställighetsprincipen. Det kan också

ifrågasättas det rimliga i att de löntagare som reducerat sina

löneförmåner på grund av inbetalning till löntagarfonderna inte

kommer att få del av sparpremier från fonderna på grund av

exempelvis otillräcklig sparförmåga, medan de som inte gjort

någon inbetalning till fonderna skall kunna erhålla sparpremie

av fondernas medel. Med hänsyn till de möjligheter till

överflyttning av sparmedel från annat konto som föreligger

enligt propositionen kan också ifrågasättas om förslaget

tillgodoser ändamålet att öka sparandet.

Mot denna bakgrund framfördes vid utskottets behandling av

ärendet ett yrkande om remiss till lagrådet av lagförslagen.

Bakom detta yrkande ställde sig sju av utskottets femton

ledamöter, vilket innebar att den anslutning som krävs enligt RO

4 Kap. 10 § förelåg.

Vid förnyad omröstning uttalade utskottet med åtta röster mot

sju att det dröjsmål som skulle uppkomma vid en remiss till

lagrådet skulle leda till avsevärt men. På denna grund

förvägrades med stöd av 10 § andra stycket den av minoriteten

begärda lagrådsremissen.

Enligt förarbetena är rätten att erhålla upplysningar och

yttranden, bl.a. från lagrådet, konstruerad som en

minoritetsrättighet. Grundlagberedningen förutsatte (SOU

1972:15, s. 244) att utskotten skulle visa generositet med att

föranstalta om sakmaterial som en minoritet önskade få tillfört

behandlingen. Samma utredning underströk att, om

utskottsmajoriteten med hänvisning till "avsevärt men" avvisar

minoritetens begäran, bör utskottet i sitt betänkande ange

skälen för sitt ställningstagande.

Utskottsmajoriteten har inte preciserat varför man inte kunnat

efterkomma vår begäran om lagrådsremiss.

Vi anser att utskottsmajoriteten inte levt upp till

grundlagens anda, när den avvisar minoritetens begäran om

lagrådsremiss. Kravet på riksdagen att försäkra sig om att dess

beslut är korrekta och väl underbyggda kan inte underordnas

hänsyn till allmän brådska med att få till stånd en nyordning.

Krav på remiss av vid utskottets sammanträde väckt förslag om

avsättning av 6,5 miljarder kronor till riskkapitalbolag

Vid behandlingen i utskottet av regeringens proposition om

utskiftning av del av löntagarfondernas tillgångar till

sparpremie, väcktes förslag om att 6,5 miljarder kronor skulle

utskiftas från löntagarfondernas kapital till ett

riskkapitalbolag med verksamhet för små och medelstora företag

som, enligt förslaget, regeringen skulle bilda. Det angavs

vidare att ytterligare ca 2,5 miljarder kronor skulle tillföras

bolaget genom att Företagskapital AB, Småföretagsfonden och

Industrifonden skulle tillföras bolaget. Förslaget framfördes

muntligt vid sammanträdet. Det kunde inte anges hur verksamheten

skulle bedrivas eller vem som skulle äga bolaget. Ärendet skulle

avgöras utan någon form av beredning.

Utskottets socialdemokratiska ledamöter föreslog därvid med

åberopande av RO 4 Kap. 10 § att yttrande skulle inhämtas från

riksförsäkringsverket, Nutek, Industrifonden, Företagskapital AB

och Småföretagsfonden. Vidare framfördes det som önskvärt att

bl.a. SAF, riksbanken, LO, TCO och SACO fick tillfälle att avge

yttrande. Bakom yrkandet ställde sig sju av utskottets femton

ledamöter, vilket innebar att den anslutning som krävs enligt RO

4 kap. 10 § förelåg.

Vid en förnyad omröstning uttalade utskottet med åtta röster

mot sju att det dröjsmål som skulle uppkomma vid en remiss

enligt förslaget skulle leda till avsevärda men. På denna grund

förvägrades med stöd av 10 § andra stycket den av minoriteten

begärda remissen. De socialdemokratiska ledamöterna föreslog då

att i vart fall en s.k. öppen utfrågning skulle ordnas; också

detta yttrande avslogs av de borgerliga ledamöterna.

Enligt vad som ovan redovisats är rätten att erhålla

upplysningar konstruerad som en minoritetsrättighet. Enligt

grundlagberedningen förutsattes att utskotten skulle visa

generositet med att föranstalta om sakmaterial som en minoritet

önskade få tillfört behandlingen. Samma utredning underströk att

om majoriteten hänvisar till "avsevärt men" bör utskottet i sitt

betänkande ange skälen för sitt ställningstagande. Att

utskottets majoritet inte visat generositet är uppenbart. Ej

heller har majoriteten angivit några hållbara skäl utan bara

uttalat att de begärda remisserna skulle fördröja behandlingen

av ärendet och att bl.a. fondbolagens förberedelsearbete skulle

fördröjas, liksom bildandet av det nya riskkapitalbolaget.

Det är uppenbart att det anförda inte räcker som skäl för att

åberopa avsevärt men. Inga förluster skulle uppstå vid någon

tidsfördröjning. Löntagarfondernas kapital skulle bara öka

ytterligare, och en tidsfördröjning med det premiegrundande

sparandet saknar betydelse. Majoriteten har således inte handlat

i enlighet med grundlagens avsikt och har i realiteten

eliminerat grundlagens minoritetsskydd. De skäl som majoriteten

åberopat för "avsevärt men" kan åberopas i varje ärende om

begäran av remiss. Förslaget om att överföra nio miljarder

kronor till ett nytt riskkapitalbolag har fått en helt

otillfredsställande och ofullständig behandling. Att utan

regeringsförslag, utan motionsrätt, utan varje form av beredning

vidta så omfattande åtgärder torde sakna varje motsvarighet i

den svenska riksdagen.

Vi nödgas därför på det bestämdaste protestera mot denna

behandling av en betydelsefull fråga och mot

utskottsmajoritetens ovilja att bereda minoriteten i utskottet

rimliga arbetsförhållanden.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Skrivelse från Fondbolagens förening

Bilaga 2

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Inledning2

Propositionernas förslag3

Motionsyrkandena3

Utskottet5

Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar5

Inledning5

Regeringens utskiftningsförslag7

Lagrådsremiss7

Stödet till små och medelstora företag8

Det premiegrundande sparandet9

Utdelning till andra än sparare i allemansfond12

Stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling12

Vinstdelningsskatt13

Ändringar i allemanssparandet13

Övriga sparförslag15

Skattefrihet för småräntor m.m.15

Bosparande16

Bonusränta för ungdomsbosparande17

Hemställan17

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1) (s)21

2. Alternativ användning av fondmedlen (mom. 2) (s)22

3. Stödet till små och medelstora företag (mom. 3) (s)22

4. Premiegrundande sparande (mom. 4) (s)23

5. Stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling

(mom. 6 a) (s)24

6. Vinstdelningsskatt (mom. 7, motiveringen) (s)24

7. Ändringar i allemanssparandet (mom. 8, motiveringen)

(s)24

8. Bosparande (mom. 10) (nyd)25

Meningsyttring av suppleant (v)

(mom. 1--4 och 6 a)26

Särskilt yttrande

Krav på lagrådsremiss m.m. (s)28

Bilagor

1. Propositionens lagförslag31

2. Skrivelse från Fondbolagens förening35