Bet. 1991/92:FiU30

Finansutskottets betänkande

1991/92:FIU30

Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1992/93

(prop.1991/92:150 del I och 1991/92:100)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionernas förslag

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1991/92

FiU30

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer för

den ekonomiska politiken. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till

omläggning av energibeskattningen, sänkningen av mervärdesskatten, ändring av

schablonavdraget vid arbetsinkomster och borttagande av fastighetsskatten för

lokalhyreshus.

Den ekonomiska utvecklingen

För år 1992 har prognoserna för OECD-området reviderats ned i jämförelse med

finansplanen. Orsaken är att aktiviteten dämpas i Tyskland och Japan. Även om

återhämtningen i den amerikanska ekonomin försenats talar flera faktorer för

att tillväxten nu ökar. Återhämtningen borde kunna ske på bred front med

positiva bidrag från såväl inhemsk efterfrågan som nettoexporten. Hotet mot en

positiv utveckling under nästa år är situationen i Tyskland där de problem som

är föranledda av återföreningen av de båda tyska staterna underskattats. Även

utvecklingen av den japanska ekonomin oroar. Japan har i likhet med ett flertal

OECD-länder drabbats av en kris på de finansiella marknaderna.

Den svenska ekonomin är alltjämt inne i en recession. Produktionen minskar

även i år och arbetslösheten fortsätter att stiga. Vissa positiva tecken finns

emellertid. Pris- och löneökningarna förutses bli mycket låga även sett i ett

internationellt perspektiv. Den förväntade internationella konjunkturuppgången

år 1993 bör skapa goda förutsättningar för en betydande uppgång i exporten. Den

inhemska efterfrågan bedöms emellertid fortfarande vara mycket svag. BNP

förutses år 1993 öka med 0,8% vilket är en lägre tillväxt än vad som angavs i

finansplanen.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Utskottet stöder den strategi som regeringen fullföljer i

kompletteringspropositionen:

Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom

strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning

och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.

Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg

ränta, bereda utrymme för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s

konvergensregler.

Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Den

offentliga sektorn måste bli mer effektiv och i större utsträckning anpassas

till medborgarnas behov. En sådan utveckling kommer samtidigt att innebära en

valfrihetsrevolution för medborgarna.

I betänkandet understryker utskottet att den nedgång som följer av

omställningen till en lägre inflationstakt inte kan överbryggas med en

generellt expansiv politik. Däremot finns det goda möjligheter att genom den

valda strategin förkorta den period då den svenska ekonomin pressas tillbaka av

höga räntor. Det är arbetsmarknadspolitiska insatser -- genom

infrastrukturinvesteringar och övriga åtgärder som föreslås i propositionen --

som måste svara för att i det korta perspektivet hålla tillbaka arbetslösheten.

I sin partimotion ställer sig Ny demokrati i stort bakom den inriktning av

den ekonomiska politiken som förordas i kompletteringspropositionen.

Företrädarna för Ny demokrati avger emellertid ett särskilt yttrande till

betänkandet vad gäller dessa frågor.

Företrädarna för Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för sitt

förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.

Finansutskottet biträder regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska

åtgärder men justerar nivån på ett anslag. Riksdagen har tidigare under våren

av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisat ytterligare 200 resp. 100 milj.kr. till

komvux och folkbildningen utöver vad regeringen föreslog i budgetpropositionen.

Finansutskottet föreslår nu att en lika stor nedjustering av anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder görs, vilket innebär att detta anslag minskas

med 300 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begärt i

kompletteringspropositionen (s. 64).

Riktlinjer för budgetpolitiken

Underskottet i statsbudgeten fortsätter att öka. För innevarande budgetår har

under loppet av de nio första månaderna underskottet successivt justerats upp

från 5,5 till 67,6 miljarder kronor. För nästa budgetår räknade man i årets

finansplan med ett underskott på 70,8 miljarder kronor. Nu väntas detta

underskott i stället bli 101,8 miljarder kronor, dvs. drygt 30 miljarder kronor

större. Försvagningen är i allt väsentligt föranledd av att man sedan januari

har justerat ned inkomsterna med 37 miljarder kronor. De snabbt försvagade

statsfinanserna är en följd av den rådande lågkonjunkturen. Paradoxalt nog ger

också nedgången i inflationen upphov till en temporär budgetförsvagning

eftersom den leder till omedelbart minskade statsinkomster, medan effekterna på

statsutgifterna blir märkbara först i ett senare skede. Ett kraftigt ökat

hushållssparande har via minskad konsumtion och minskade momsintäkter också

bidragit till att statens finanser försvagats.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det strukturella

underskottet i de offentliga finanserna måste avskaffas. I den långsiktiga

utgiftsstrategi som nu läggs fast för de närmaste tre åren skall inriktningen

vara att successivt genomföra förändringar som begränsar utgifterna med drygt

30 miljarder kronor. De besparingsområden som därvid blir aktuella är

sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringen, pensionssystemet, bostadsstödet och

statsbidragen till kommunerna. Dessutom förutsätts rationaliseringar komma till

stånd inom den statliga sektorn vilket leder till ytterligare besparingar.

För att säkerställa en låg inflation måste finanspolitiken vara fortsatt

mycket stram och ha en långsiktig inriktning. Stramheten får inte åstadkommas

till priset av höjda skatter eftersom detta allvarligt skulle försämra

förutsättningarna för tillväxten. Den skall i stället uppnås genom

begränsningar i de offentliga utgifterna. Det är nödvändigt att de offentliga

utgifterna minskas mätt som andel av BNP. Den långsiktiga utgiftsstrategi som

regeringen avser att lägga fast för kommande år fyller därvid en viktig

funktion.

Utskottet tillstyrker finansplanens förslag till inriktning av

budgetpolitiken.

Företrädarna för Socialdemokraterna och Ny demokrati reserverar sig till

förmån för sina resp. budgetalternativ.

Tillkännagivanden till regeringen

I betänkandet behandlas 203 motionsyrkanden. Av dessa har några yrkanden

givit anledning för utskottet att föreslå tillkännagivanden till regeringen. En

fördjupad analys begärs från regeringen angående konsekvenserna av ett svenskt

medlemskap i EG:s ekonomiska och monetära union (EMU) (s. 53). På förslag av

kulturutskottet anser finansutskottet att regeringen bör överväga vidgade

tjänstgöringsmöjligheter för vapenfria värnpliktiga för bevakningsuppdrag vid

museerna (s. 80).

På förslag av skatte- och näringsutskotten tillstyrker finansutskottet också

vissa kompletteringar och ändringar på energiskatteområdet. Ändringarna berör

bl.a. växthusnäringen, kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin samt

användningen av kolbränslen för metallurgiska processer. Finansutskottet

föreslår därutöver att skattefriheten för inhemska fasta bränslen behålls

t.o.m. år 1993.

På förslag av bostadsutskottet föreslår finansutskottet ett tillkännagivande

om att bidragsansökningar med anledning av de ytterligare medel som ställts

till förfogande för om-, till- och nybyggnad av samlingslokaler bör

administreras av boverket i stället för arbetsmarknadsstyrelsen som föreslås i

propositionen (s.87).

Av innehållsförteckningen på betänkandets sista sida framgår vilka

reservationer som avlämnats med anledning av motionerna.

Inledning

Remittering av proposition 150 jämte motioner

Proposition 150 har hänvisats enligt följande:

Bilaga I:1 Reviderad finansplan -- till finansutskottet,

Bilaga I:2 Utrikesdepartementet -- till utrikesutskottet, med undantag av

punkt E 7 som remitterats till konstitutionsutskottet,

Bilaga I:3 Socialdepartementet -- till socialförsäkringsutskottet, med

undantag av avsnitt 3 som remitterats till finansutskottet och därefter

överlämnats till bostadsutskottet,

Bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet -- till trafikutskottet, med

undantag av punkt L 3 som remitterats till finansutskottet,

Bilaga I:5 Finansdepartementet -- till finansutskottet, med undantag av

avsnitt 2 som remitterats till bostadsutskottet och avsnitt 3 som i vad avser

mom. 1, 3 och 4 remitterats till skatteutskottet och i vad avser mom. 2 och 5

remitterats till lagutskottet,

Bilaga I:6 Utbildningsdepartementet -- till finansutskottet,

Bilaga I:7 Jordbruksdepartementet -- till finansutskottet, med undantag

av punkt I 1 som remitterats till utbildningsutskottet,

Bilaga I:8 Arbetsmarknadsdepartementet -- till finansutskottet, med

undantag av punkt B 1 som remitterats till arbetsmarknadsutskottet och därefter

överlämnats till finansutskottet,

Bilaga I:9 Kulturdepartementet -- till finansutskottet, med undantag av

punkt D 2 som remitterats till socialförsäkringsutskottet,

Bilaga I:10 Näringsdepartementet -- till näringsutskottet,

Bilaga I:11 Civildepartementet -- till finansutskottet,

Bilaga I:12 Miljö- och naturresursdepartementet -- till

jordbruksutskottet,

Del II Kommunal ekonomi -- till finansutskottet.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:

1991/92:K23 av Lars Werner m.fl. (v),

1991/92:K24 av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (c)

1991/92:K25 av Åke Gustavsson m.fl. (s),

1991/92:K26 av Karin Starrin (c),

1991/92:K27 av Åke Carnerö (kds),

1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),

1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd),

1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v),

1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s),

1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s),

1991/92:Fi47 av Alf Wennerfors och Kjell Nilsson (m, s),

1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),

1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s),

1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s),

1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s),

1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s),

1991/92:Fi53 av Bo Nilsson m.fl. (s),

1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s),

1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s),

1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v),

1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v),

1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s),

1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s),

1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s),

1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s),

1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s),

1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),

1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s),

1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s),

1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c),

1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m),

1991/92:Fi68 av Mikael Odenberg m.fl. (m),

1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),

1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s),

1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s),

1991/92:Fi72 av Bo Holmberg m.fl. (s),

1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s),

1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s),

1991/92:Fi75 av Gunhild Bolander (c),

1991/92:Fi76 av Bengt Kindbom (c),

1991/92:Fi77 av Ivar Franzén (c),

1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),

1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),

1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds),

1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m),

1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s),

1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s),

1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),

1991/92:Fi86 av Eva Johansson m.fl. (s),

1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s),

1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s),

1991/92:Fi89 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s),

1991/92:Fi90 av Johan Lönnroth (v),

1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v),

1991/92:Fi92 av John Andersson (v),

1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c),

1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c),

1991/92:Fi95 av Mikael Odenberg m.fl. (m),

1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s),

1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s),

1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds),

1991/92:Fi99 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp),

1991/92:Fi100 av Jerzy Einhorn och Margareta Viklund (kds),

1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd),

1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s),

1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s),

1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s),

1991/92:Sk31 av Inger Hestvik m.fl. (s),

1991/92:U12 av Lars Werner m.fl. (v),

1991/92:U13 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp),

1991/92:Sf41 av Doris Håvik m.fl. (s),

1991/92:T23 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s),

1991/92:Jo40 av Jan Bergqvist (s),

1991/92:Jo41 av Göran Persson m.fl. (s),

1991/92:Jo42 av Annika Åhnberg m.fl. (v),

1991/92:Bo14 av Oskar Lindkvist m.fl. (s),

1991/92:Bo15 av Karin Starrin och Birgitta Carlsson (c),

1991/92:Bo16 av Barbro Westerholm (fp) och

1991/92:Bo17 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s).

Motionerna har hänvisats enligt följande:

till konstitutionsutskottet motionerna K23--27,

till skatteutskottet motion Sk31,

till utrikesutskottet motionerna Fi42 yrkande 7, U12 och U13,

till socialförsäkringsutskottet motionerna Fi42 yrkande 31 och Sf41,

till trafikutskottet motion T23,

till jordbruksutskottet motionerna Fi42 yrkandena 22--24 och Jo40--42,

till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi41 yrkande 43 och Fi83 yrkande 8,

till bostadsutskottet motionerna Fi41 yrkandena 12, 13, 15 och 16, Fi42

yrkande 5, Fi44 yrkandena 33--40, Fi59 yrkande 7 och Bo14--17,

i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottet har därefter till jordbruksutskottet överlämnat motion Fi44

yrkande 2.

Finansutskottets behandling

Finansutskottet behandlar

proposition 150 bilaga I:1 Reviderad finansplan

i vad avser hemställan under 3 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster

för budgetåret 1992/93 (1991/92:FiU33),

i vad avser hemställan under 4 och 5 i sitt betänkande om statsbudgetens

utgifter för budgetåret 1992/93 (1991/92:FiU34),

i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om anslag till räntor

på statsskulden, m.m. (1991/92:FiU32),

proposition 150 Del II Kommunal ekonomi i sitt betänkande

1991/92:FiU29.

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1991/92:100 (budgetpropositionen) bilaga 8

(finansdepartementet) i vad avser punkterna F 7 Täckning av merkostnader för

löner och pensioner m.m. och I 7 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och

social utjämning,

dels proposition 1991/92:112 om F-skattebevis, m.m., yrkande 1

beträffande förslag till lag om ändring i uppbördslagen, i vad avser 4§

1mom. och 12§,

dels proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen), del I

Reviderad finansplan m.m.

bilaga I:1 Reviderad finansplan, i vad avser momenten 1--2 och 8--17,

bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet, i vad avser punkt L 3,

bilaga I:5 Finansdepartementet, med undantag av avsnitten 2 och 3,

bilaga I:6 Utbildningsdepartementet,

bilaga I:7 Jordbruksdepartementet, i vad avser punkt C 4,

bilaga I:8 Arbetsmarknadsdepartementet,

bilaga I:9 Kulturdepartementet, med undantag av punkt D 2,

bilaga I:11 Civildepartementet,

dels de med anledning av proposition 1991/92:150 väckta motionerna

1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--5,

1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--11, 14,

17--42 och 44--46,

1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser yrkandena 1--4, 6,

8--21, 25--30 och 32,

1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd),

1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1, 3--7 och

19--32,

1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s),

1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s),

1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),

1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s),

1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s),

1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s),

1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s),

1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s),

1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s),

1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v),

1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v),

1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s),

1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--6 och

8--12,

1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s),

1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s),

1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s),

1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),

1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s),

1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s),

1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c),

1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m),

1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),

1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s),

1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s),

1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s),

1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s),

1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),

1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),

1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) i vad avser yrkande 3,

1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m),

1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s),

1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--7, 9 och

10,

1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),

1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s),

1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s),

1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v),

1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c),

1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c),

1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s),

1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s),

1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds),

1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd),

1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s) i vad avser yrkande2,

1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s),

1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1991/92:A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp),

1991/92:A256 av Carl-Johan Wilson (fp),

1991/92:A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds) och

1991/92:A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds).

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta

betänkande återfinns i bilaga 1.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande

över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts

beredningsområde.

Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1991/92:Sku5y),

socialförsäkringsutskottet (SfU3y), socialutskottet (SoU6y), kulturutskottet

(KrU6y), utbildningsutskottet (UbU4y), trafikutskottet (TU3y),

jordbruksutskottet (JoU10y), näringsutskottet (NU9y), arbetsmarknadsutskottet

(AU5y) och bostadsutskottet (BoU6y) återfinns i bilagorna 3--12 till

betänkandet.

Inkomna skrivelser

Under ärendets beredning har utskottet mottagit ett antal skrivelser från

organisationer och företag.

Propositionernas förslag

Proposition 100

I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet har regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Anne Wibble --

dels under punkt F 7 (s. 91) föreslagit riksdagen att till Täckning av

merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett

förslagsanslag på 1200000000 kr.,

dels under punkt I 7 (s. 140) föreslagit riksdagen att till Bidrag till

EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1992/93 anvisa

ett förslagsanslag på 270000000 kr.

Proposition 112

I proposition 112 har regeringen under moment 1 (s. 198) -- efter

föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i uppbördslagen (1953:272), delvis.

Lagförslaget, i vad avser 4§ 1 mom. och 12§, har av skatteutskottet

överlämnats till finansutskottet för samordning med det i proposition 150

bilaga I:5 framlagda förslaget till lag om ändring i uppbördslagen.

Proposition 150 del I

I proposition 150 bilaga I:1 Reviderad finansplan har regeringen

(finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --

dels föreslagit

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som förordats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som

förordats i propositionen,

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen

(1988:1387) om statens upplåning,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1992/93, om

arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som

förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr.,

10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om statlig borgen för

överlåtna pensionsåtaganden (avsnitt 4.2.5),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i

propositionen om

11. reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av statlig

verksamhet till annan associationsform (avsnitt 4.2.2),

12. den skattemässiga situationen vid övertagande av statliga

pensionsåtaganden (avsnitt 4.2.3),

13. skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden (avsnitt4.2.4),

14. redovisning av statens samlade pensionsåtagande (avsnitt4.3),

15. årsbokslut för staten (avsnitt 5),

16. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),

17. vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen (avsnitt7).

I proposition 150 bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet har regeringen

-- efter föredragning av statsrådet Mats Odell -- under punkt L 3 (s. 4--5)

föreslagit att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och

tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på

2200000000 kr.,

I proposition 150 bilaga I:5 Finansdepartementet har regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Anne Wibble --

dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--30) föreslagit att riksdagen antar

de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

2. lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,

3. lag om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän

energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag,

4. lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,

5. lag om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen

(1988:327),

6. lag om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om

vägtrafikskatt på utländska fordon,

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

10. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

11. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

dels i avsnitt 4 (C) Statlig lokalförsörjning (s. 78--80) föreslagit

1. att riksdagen godkänner den utökade treårsplanen för Investeringar m.m. i

enlighet med vad i propositionen förordats,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om tidigareläggning av

byggnadsprojekt i enlighet med vad i propositionen förordats,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att byggnadsstyrelsen

får ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i

propositionen förordats,

dels i avsnitt 5 (C 3) (s. 80) föreslagit att riksdagen under sjunde

huvudtitelns förslagsanslag Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.

anvisar 10 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 8,

dels i avsnitt 6 (F 7) (s. 80--81) föreslagit att riksdagen under sjunde

huvudtitelns förslagsanslag Täckning av merkostnader för löner och pensioner

m.m. anvisar 300 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100

bil. 8,

dels i avsnitt 7 Övriga frågor (s. 81--91) att riksdagen bereds tillfälle

att ta del av vad i propositionen anförts om

1. personalkonsekvenser vid strukturförändringar,

2. den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten.

I proposition 150 bilaga I:6 Utbildningsdepartementet har regeringen --

efter föredragning av statsrådet Per Unckel --

dels under punkt B 8 (s. 1--3) föreslagit

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad i

propositionen anförts, vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje

gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 8 000 platser för vilka medel nu

begärs i särskild ordning,

dels under punkt B 14 (s. 3) föreslagit

2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (1991/92:UbU11, rskr. 193)

till Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader för budgetåret 1992/93

under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 31 065 000 kr.,

dels under punkt D (s. 4--5) föreslagit

3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Vissa särskilda

utgifter inom högskolan m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar 48 250 000 kr.

utöver vad som beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9,

4. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Lokala och

individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 anvisar 18

240 000 kr. utöver vad som beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9,

dels under punkt F 2 (s. 6) föreslagit

5. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiehjälp m.m.

för budgetåret 1992/93 anvisar 65 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i

prop. 1991/92:100 bil. 9.

I proposition 150 bilaga 7 Jordbruksdepartementet har regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Karl Erik Olsson -- under punkt C 4 (s. 1--2)

föreslagit att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en ettårig

förlängning av försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands

inland.

I proposition 150 bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet har regeringen --

efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --

dels i avsnittet Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor (s.1--17)

föreslagit att riksdagen

1. antar förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om

arbetsmiljöavgift,

2. medger att en rörlig kredit får disponeras i riksgäldskontoret om högst 10

000 000 000 kr. under budgetåret 1992/93 för statsbidrag till

arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant

arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,

3. medger att en rörlig kredit får disponeras i riksgäldskontoret om högst 2

000 000 000 kr. under budgetåret 1992/93 för utbetalningar enligt lagen

(1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

dels under punkt B 1 (s. 17--18) föreslagit att riksdagen

1. godkänner att den avgiftsbelagda programförmedlingen upphör,

2. under tionde huvudtitelns ramanslag Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett belopp som är

2773000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11,

dels under punkt B 2 (s. 18--19) föreslagit att riksdagen

1. godkänner de ändringar i fråga om bidrag till arbetslösa för att starta

egen verksamhet som förordats i propositionen (avsnitt 2.5.2),

2. godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till lönekostnader vid

utbildning i företag (avsnitt 2.6.3),

3. tar del av vad i propositionen anförts om bidrag till arbetshjälpmedel och

arbetsbiträde åt handikappade ungdomar i ungdomspraktik (avsnitt 2.6.2),

4. under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. utöver vad som

föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11 (avsnitt 2.5.1),

dels under punkt C 6 (s. 19) föreslagit att riksdagen under tionde

huvudtitelns reservationsanslag Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1992/93 anvisar 200 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop.

1991/92:100 bil. 11.

I proposition 150 bilaga I:9 Kulturdepartementet har regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Birgit Friggebo -- under punkt B 2 (s. 1--4)

föreslagit att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (1991/92:KrU18, rskr.

204) till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för

budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 216 517 000 kr.

I proposition 150 bilaga I:11 Civildepartementet har regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Inger Davidson --

dels under punkt C 1 (s. 1--2) föreslagit att riksdagen med ändring av

riksdagens beslut (1991/92:KrU13, rskr. 148) till Stöd till trossamfund m.m.

för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 92007000 kr.,

dels under punkt F 3 (s. 2--3) föreslagit att riksdagen med ändring av

riksdagens beslut (1991/92:BoU12, rskr. 153) till Bidrag till allmänna

samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 135

000 000 kr.

Motionsyrkandena

1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag till riktlinjer för den

ekonomiska politiken och godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken

som föreslås i denna motion,

2. att riksdagen avslår de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som

föreslås i propositionen och godkänner de allmänna riktlinjer för

budgetregleringen som föreslås i denna motion,

3. att riksdagen beslutar att höja barnbidraget till 10 020 kr. per barn och

år från den 1 juli 1992,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om två

karensdagar i sjukförsäkringen icke bör föreläggas riksdagen,

5. att riksdagen hos regeringen begär en fördjupad analys av de problem som

är förknippade med en europeisk ekonomisk och monetär union i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett kraftfullt investeringsprogram för att bekämpa

arbetslösheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att med all kraft få i gång och fullfölja de stora,

strategiska infrastrukturinvesteringarna,

3. att riksdagen bemyndigar vägverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån

för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 2 500 milj.kr.,

4. att riksdagen bemyndigar banverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån

för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 1 500 milj.kr.,

5. att riksdagen till anslaget L 3 Underhållsåtgärder för sysselsättning och

tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 300milj.kr. mer än vad regeringen

föreslår,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av medlen under anslagt L 3,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av tidigareläggningar av investeringar inom SJ och

luftfartsverket,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en "beredskapsbank" inom trafikverken för att underlätta

planeringen,

9. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med de

företag som producerar material för järnvägstrafiken i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär att få en likviditetsplan för anslaget

L 1 Investeringar i trafikens infrastruktur avseende de direkta och indirekta

åtaganden som finns,

11. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket och banverket får

i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga

och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda,

14. att riksdagen beslutar att ramen för bil. 1:11 anslaget F 3 Bidrag till

allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver

regeringens förslag, således till 96 milj.kr.,

17. att riksdagen bemyndigar byggnadsstyrelsen att för tidigareläggning av

investeringar under budgetåret 1992/93 låna upp 500 milj.kr. utöver vad

regeringen föreslagit,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast påbörja projektering för ett modernt museum på

Skeppsholmen i Stockholm med sikte på en byggstart hösten 1993,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om byggande av förrådslokaler för naturhistoriska riksmuseets

spritsamlingar,

20. att riksdagen avslår propositionens förslag om att anvisa 100 milj.kr.

till regeringens disposition för investeringar inom kulturområdet i enlighet

med vad i motionen anförts om att riksdagen bör ange inriktningen på dessa

investeringar,

21. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till

icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. eller

således till 100 milj.kr.,

22. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Kulturmiljövård för budgetåret

1992/93 anvisar 90 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats för att

möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom kulturmiljöområdet i enlighet

med vad som anförts i motionen,

23. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1992/93 anslå minst 300

milj.kr. till stöd för förbättringar av skolornas fysiska arbetsmiljö,

24. att riksdagen beslutar anslå 300 milj.kr. till driften av det kommunala

offentliga skolväsendet för att kommuner och landsting skall kunna anordna

minst 10 000 platser för ett tredje år på gymnasieskolan under budgetåret

1992/93 i enlighet med vad som anförts i motionen, dvs. 34 milj.kr. utöver vad

regeringen föreslagit för likartad satsning,

25. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att vid behov ytterligare öka

antalet platser för ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 10

000 platser för vilka medel begärts ovan,

26. att riksdagen beslutar anslå 80 milj.kr. till Studiehjälp m.m. för

budgetåret 1992/93, dvs. 15 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,

27. att riksdagen beslutar att till driften av det kommunala offentliga

skolväsendet för kommunal vuxenutbildning anslå 150 milj.kr. mer för budgetåret

1992/93 än vad regeringen föreslagit,

28. att riksdagen beslutar anslå 200 milj.kr. mer än regeringens förslag för

folkbildningen för budgetåret 1992/93 till insatser för arbetslösa eller sådana

som riskerar arbetslöshet,

29. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. mer än regeringens förslag för

budgetåret 1992/93 till timersättning för studerande i grundläggande

vuxenutbildning,

30. att riksdagen beslutar anslå 230 milj.kr. mer än regeringens förslag till

korttidsstudiestöd för budgetåret 1992/93,

31. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. mer än regeringens förslag till

medel för uppsökande verksamhet eller för utbildning av studieorganisatörer för

budgetåret 1992/93,

32. att riksdagen beslutar anslå 70 milj.kr. till ett program för bred

språkutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,

33. att riksdagen beslutar att till reservationsanslaget Lokala och

individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 anslå 10

milj.kr. utöver regeringens förslag för 230 årsstudieplatser i enlighet med vad

i motionen anförts,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kompetensutredningens förslag bör ligga till grund för ett

program från regeringen avseende en satsning på utbildning och andra

kompetenshöjande åtgärder,

35. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 6,

36. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 2000 milj.kr. utöver vad regeringen

har föreslagit,

37. att riksdagen beslutar att till Räntebidrag för ny- och ombyggnader av

vissa statliga och kommunala investeringar för budgetåret 1992/93 till

Arbetsmarknadsstyrelsen anvisa ett reservationsanslag på 1050 milj.kr.,

38. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa 40 milj.kr. utöver vad

regeringen har föreslagit,

39. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av garantiregeln

mot utförsäkring från a-kassa i enlighet med vad som anförts i motionen,

40. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de

deltidsarbetslösas situation i enlighet med vad som anförts i motionen,

41. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en

strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden i enlighet med vad som

anförts i motionen,

42. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om tillfällig avvikelse

från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

44. att riksdagen till Regionala utvecklingsinsatser anvisar 170 milj.kr.

utöver vad regeringen har föreslagit,

45. att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.

anvisar 20 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,

46. att riksdagen godkänner att en försöksverksamhet får inledas för att

stödja småföretag finansierad från anslaget för Särskilda regionalpolitiska

infrastrukturåtgärder m.m.

1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken som förordas i motionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som

förordas i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att föra en mycket stram finanspolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nya huvudprinciper

för biståndspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om huvudprinciperna för ett enklare och bättre system för

sjukpenningförsäkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning,

ersättningar vid arbetsskada, yrkesinriktad rehabilitering och

arbetsmarknadsutbildning, arbetslöshetsersättning samt garantilön vid konkurs,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett nytt system med reducerad sjukpenningförsäkring införs redan

fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt de riktlinjer som i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett nytt system med reducerad föräldrapenning införs redan

fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt de riktlinjer som i motionen anförts,

11. att riksdagen omedelbart enligt vad som anförts i motionen initierar en

förändring av barnbidragssystemet till ett inkomstrelaterat system som innebär

att barnbidrag inte utgår för barn till höginkomsttagare, vilket ger en

besparing med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om den träder i kraft

den 1 januari 1993, i följd varav anslaget F 1 Bidrag till barnomsorg (femte

huvudtiteln) kan sänkas med motsvarande belopp,

12. att riksdagen omedelbart initierar åtgärder som syftar till effektivare

och bättre resursutnyttjande inom sjukvården genom att avskaffa

landstingsmonopolet, Dagmarreformen och genom återinförande av fri

etableringsrätt för läkare, vilka åtgärder sammanlagt under budgetåret 1992/93

ger en besparingseffekt på 3 miljarder kronor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett system med

fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare bör införas redan under

budgetåret 1992/93, vilket ger en besparingseffekt på upp mot 1 miljard kronor

under det första året,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad nyttjandegrad av det fysiska kapitalet, anläggningar och

utrustning, inom sjukvården, vilket medför en besparing med 2,5 miljarder

kronor det första året,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principerna för effektivare barnomsorg,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av ålderdomshem,

17. att riksdagen sänker anslaget G 1 Bidrag till service och vård (femte

huvudtiteln) för budgetåret 1992/93 med 800 milj. kr.,

18. att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för

budgetåret 1992/93 anvisar 2 000 000 000 kr. utöver vad regeringen har

föreslagit eller således totalt 4 200 000 000 kr.,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts att även öka satsningen på huvudvägssystemet och borttagande av

flaskhalsar mellan storstäderna i Sverige,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en snar utbyggnad av snabbjärnväg mellan Sundsvall och Stockholm,

21. att riksdagen beslutar att minst 2 000 000 000 kr. skall överföras från

arbetslivsfonden och användas till infrastrukturella sysselsättningsskapande

åtgärder på landsväg och järnväg,

25. att riksdagen beslutar sänka hotell- och restaurangmomsen till den nivå

som rådde före den 1 januari 1990, dvs. 12,87 %,

26. att riksdagen beslutar att momsen på personbefordran inkl. skidliftar

sänks till 6 %,

27. att riksdagen beslutar att momsen på camping, entréavgifter till parker

och nöjesanläggningar sänks till 6 %,

28. att riksdagen beslutar att moms på cirkus, folkets park och liknande

anläggningar sätts till 6%,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att svensk turistnäring får lika förmånliga spelregler som

våra konkurrentländer,

30. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om

organisationsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om besparingar genom slopad statsfinansiering av

hemspråksundervisningen.

1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår

förslaget om borttagande av schablonavdraget,

2. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår

förslaget om sänkning av mervärdesskatten,

3. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår

förslaget om höjning av energiskatten.

1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del

godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om 10 extra miljarder för att bekämpa arbetslösheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förtida utbetalning av 4 miljarder kronor av statsbidragen till

kommunerna för ROT-program,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förverkligandet av myndigheters och verks investeringsplaner,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning och kunskapshöjning i industrin,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillfällig pensionssänkning,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energibeskattningen,

20. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt energibeskattning för

företagen,

21. att riksdagen bifaller regeringens förslag om höjd energibeskattning för

hushållen under förutsättning att inkomsterna används för miljösatsningar,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biobränslen,

23. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt mervärdesskatt,

24. att riksdagen avslår regeringens förslag till slopande av

schablonavdraget,

25. att riksdagen avslår regeringens förslag om slopad fastighetsskatt på

lokalhyreshus,

26. att riksdagen beslutar att återgå till 1991 års nivå på fastighetsskatten

för lokalhyreshus,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopat grundavdrag för inkomster över brytpunkten,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återställande av vissa skattesänkningar,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om företagsbeskattning,

30. att riksdagen beslutar om ett stimulansbidrag för att förbättra den

fysiska miljön i skolan enligt vad i motionen anförts,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbyggnaden av den 3-åriga gymnasieskolan,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fler platser på högskolan.

1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och

möjligheterna till produktiva insatser till gagn för sysselsättningen i Uppsala

län.

1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattelättnader för enbart den s.k. elintensiva industrin,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering av industrins

skattebefrielse.

1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar avslå förslaget till skatt på metallurgiskt kol.

1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högskolan i

Sundsvall/Härnösand ges möjlighet att starta grundskollärarutbildning med

inriktning mot årskurserna 4--9.

1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av och

möjligheter till produktiva investeringar och andra insatser i Värmlands län

för att bekämpa arbetslösheten.

1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och

möjligheterna till sysselsättning i norra Älvsborg.

1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i

Skåne.

1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 60 platser

tilldelas högskolan i Luleå av de 520 årsstudieplatser för språkundervisning

som regeringen föreslår.

1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser

mot arbetslösheten i Kronobergs län.

1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten

i Värmland.

1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga

beredskapsarbeten i skogslänen.

1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

tidigareläggning av investeringar i Östergötlands län.

1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast påbörja projektering för ett nytt modernt museum på

Skeppsholmen med sikte på byggstart hösten 1993,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om byggande av förrådslokaler för naturhistoriska riksmuseets

spritsamlingar,

3. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts om att riksdagen bör

ange inriktningen på kulturinvesteringarna, avslår propositionens förslag om

att anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för investeringar inom

kulturområdet,

4. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till

icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. eller

således till 100 milj.kr.,

5. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Bidrag till allmänna

samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver regeringens

förslag eller således till 96 milj.kr.,

6. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Kulturmiljövård för budgetåret

1992/93 anvisar 90 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats för att

möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom kulturmiljövårdsområdet i

enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för

budgetåret 1992/93 anvisar 5 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats,

9. att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet,

m.m. för en ny anslagspost benämnd Försöksverksamhet med länskonstnärer för

budgetåret 1992/93 anvisar 3 milj.kr.,

10. att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret

1992/93 för musikpedagogiskt utvecklingsarbete med amatörer anvisar 3 milj.kr.

utöver vad som tidigare beslutats,

11. att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och

musikinstitutioner för budgetåret 1992/93 anvisar 1 183 000 kr. utöver vad som

tidigare beslutats,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tilläggsdirektiv till Pliktutredningen angående bevakning av museer

av vapenfria värnpliktiga.

1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser

mot arbetslösheten i Gävleborgs län.

1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och

möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser för att bekämpa

arbetslösheten i Stockholms län.

1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag om lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om

arbetsmiljöavgift.

1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och

möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser i Norrbottens

län för att bekämpa arbetslösheten.

1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda

åtgärder för att på kort och lång sikt förbättra sysselsättningsläget i

Västernorrlands län.

1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de svenska skatterna och internationaliseringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattereformen och principen om skatt efter bärkraft,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärderingen av skattereformen,

4. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.4 föreslagna

lagen om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

5. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna

lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

6. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna

lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

7. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna

lagen om ändring i uppbördslagen (1953:272),

8. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna

lagen om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

9. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna

lagen om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,

10. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna

lagen om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt

och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag,

11. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna

lagen om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,

12. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna

lagen om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen

(1988:327),

13. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna

lagen om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om

vägtrafikskatt på utländska fordon,

14. att riksdagen upphäver andra stycket 24 § lagen (1957:262) om allmän

energiskatt,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändamålet med förbrukning av kolbränslen för metallurgiska

processer,

16. att riksdagen upphäver 1 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän

energiskatt och koldioxidskatt,

17. att riksdagen beslutar att 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän

energiskatt och koldioxidskatt skall ges följande lydelse: Skatt enligt lagen

(1957:262) om allmän energiskatt på elektrisk kraft och bränsle som förbrukas

vid industriell tillverkning och vid yrkesmässig växthusodling och skatt enligt

lagen (1990:582) om koldioxidskatt på sådant bränsle som avses i 1 § första

stycket nämnda lag som förbrukas vid industriell tillverkning och vid

yrkesmässig växthusodling, tas ut med sådant belopp att den sammanlagda skatten

inte överstiger 0,6 procent av produkternas försäljningsvärde fritt fabrik

eller växthus,

18. att riksdagen beslutar att 3 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän

energiskatt och koldioxidskatt skall ges följande lydelse: Riksskatteverket

beslutar om nedsättning av skatt enligt 2 §,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hela den allmänna energiskatten och koldioxidskatten för resp.

bränsle bör beaktas vid tillämpningen av den begränsning av skatteuttag som

föreskrivs i 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och

koldioxidskatt,

20. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att, som

ett alternativ, basera begränsningen av energiskatteuttag på förädlingsvärdet i

stället för på saluvärdet,

21. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att, för

industriföretag som passerar energiskattetaket i 2 § lagen (1974:992) om

nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, införa administrativa

styrmedel för att stimulera till effektivare energianvändning,

22. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga 1:5.6

föreslagna lagen om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

23. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 10 § lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt att skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1994 års

taxering skall vara 181200 kr. multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt

i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober 1991

och prisläget i oktober 1992 med tillägg av två procentenheter,

24. att riksdagen beslutar att skattesatsen för fysiska personers och

dödsbons kapitalinkomster skall vara 30% fr.o.m. år 1993,

25. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier och andra

finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall vara 30%

fr.o.m. den 1 juli 1992,

26. att riksdagen beslutar att de regler för genomsyn vid tillämpningen av

takregeln vid realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter som gällde före

riksdagens beslut den 18 december 1991 återinförs fr.o.m. den 1 juli 1992,

27. att riksdagen beslutar att skattesatsen för avkastning på

kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder skall vara 30 % fr.o.m. år 1993,

28. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastningen av privata

pensionsförsäkringar skall vara 15 % fr.o.m. år 1993,

29. att riksdagen beslutar att bestämmelserna om ränteavdragsbegränsning,

såsom de gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991, återinförs fr.o.m.

år 1993,

30. att riksdagen beslutar att reglerna för beskattning av delägare i

fåmansföretag, såsom de gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991,

återinförs fr.o.m. taxeringsåret 1994,

31. att riksdagen beslutar att införa en allmän löneavgift på 0,34 % fr.o.m.

den 1 juli 1992,

32. att riksdagen beslutar att den särskilda löneskatten skall utgå med 22,2

% fr.o.m. den 1 juli 1992,

33. att riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel

fr.o.m. den 1 juli 1992,

34. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lag om

förmögenhetsskatt i enlighet med de grundprinciper om bredare skattebas och

enhetlig skattesats som redovisats i departementspromemorian om reformerad

förmögenhetsbeskattning (Ds 1990:91),

35. att riksdagen beslutar att reglerna för arvs- och gåvoskatt, såsom de

gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991, återinförs fr.o.m. den 1

juli 1992,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetsskatten och allmänna samlingslokaler.

1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilldelning av 100 nya

årsstudieplatser för fristående kurser till högskolan i Kristianstad.

1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även Jämtlands

län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av försöksverksamheten med

särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland.

1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och

möjligheterna till investeringar i Göteborgs kommun för att bekämpa

arbetslösheten.

1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sysselsättningsskapande åtgärder i Kalmar län.

1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och

möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser i Hallands län

för att bekämpa arbetslösheten.

1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

finanskrisen.

1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta möjligheterna

för äldreavgångar.

1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konkurrenssituationen för biobränslen,

2. att riksdagen hos regeringen begär snara förslag om hur de i motionen

nämnda problemen för biobränslena skall lösas.

1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och

möjligheterna till sysselsättning i Sjuhäradsbygden.

1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkande av biobränslenas ställning i förhållande till

fossilbränslen.

1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likartad

fastighetsbeskattning för olika fastighetstyper.

1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sysselsättningsskapande åtgärder i Jämtlands län.

1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag till riktlinjer för den

ekonomiska politiken och godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken

som föreslås i vår ekonomisk-politiska motion,

2. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall höjas till 10 020 kr. per

barn och år från den 1 juli 1992,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om två

karensdagar i sjukförsäkringen icke bör föreläggas riksdagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program för

miljöräkenskaper,

5. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en

strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i utbildning och för

kompetenshöjning,

6. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 2000 milj.kr. utöver vad regeringen har

föreslagit,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag till konsekvensanalyser vad avser effekter på kvinnor och

män i samband med större propositioner,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett avvisande av införandet av vårdnadsbidrag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd för en generell kvinnopolitik.

1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

omedelbara insatser för att bekämpa arbetslösheten i Västmanland.

1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder

mot arbetslösheten i Skaraborgs län.

1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och

möjligheterna till produktiva investeringar i Bohuslän för att bekämpa

arbetslösheten.

1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen och specificerande bilaga anförts om

satsningar på infrastruktur i Norrbottens län.

1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att växthusodlingen i likhet med industrin fr.o.m.

den 1 januari 1993 befrias från energiskatt och avseende elskatten erhåller

industriabonnemang,

2. att riksdagen beslutar att växthusodlingen under åren 1993 och 1994

betalar 15 % av koldioxidskatten och därefter 25 % liksom industrin,

3. att riksdagen beslutar att nuvarande administrativa system med

direktreduktion av koldioxidskatten vid leveransen bibehålls för

växthusnäringen.

1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om språkutbildning vid högskolan i Trollhättan/Uddevalla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare platser inom fristående kurser till högskolan i

Trollhättan/Uddevalla.

1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade

arbetsmarknadsinsatser i Örebro län.

1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

främja sysselsättningen i Jönköpings län.

1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c,m,fp,kds) vari yrkas att riksdagen

beslutar att högskolan Eskilstuna/Västerås tilldelas ytterligare medel på

LIF-anslaget motsvarande 200 årsstudieplatser utöver vad som tidigare

föreslagits.

1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkning av fastighetsskatter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopande av flyttskatten.

1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Kopparbergs län.

1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

främja sysselsättningen i Hagfors kommun.

1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

främja sysselsättningen i Västerbottens län.

1991/92:A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts från anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, B 2, bil. 11, överför 200000000 kr. till

anslaget Bidrag till folkbildningen, C 1, bil. 19.

1991/92:A256 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omfördela pengar

från anslaget B 2, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, till anslaget B 8, Bidrag

till skoldriften.

1991/92:A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom ramen för de medel

som anvisas under anslaget B 2, Arbetsmarknadsutbildning, i det reguljära

utbildningsväsendet m.m. reservera 120 milj.kr. under budgetåret 1992/93 för

köp av utbildning av annars arbetslösa från folkhögskolorna i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1991/92:A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om synkronisering av bidrag till komvux och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

Proposition 150 del I

I det följande sammanfattas förslagen i proposition 150 jämte

partimotionerna. Det bör framhållas att de kommunalekonomiska frågorna

behandlas i ett särskilt betänkande (1991/92:FiU29).

I propositionen anförs att Sverige sedan en tid har halkat efter utvecklingen

i viktiga konkurrentländer. Kombinationen av djupgående strukturella problem

och en misslyckad stabiliseringspolitik förde vid 1980-talets slut in Sverige i

den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget med en negativ

tillväxt, snabbt stigande arbetslöshet, kraftigt sjunkande industriproduktion

och betydande problem på de finansiella marknaderna. Den ekonomiska

utvecklingen uppvisar dock även positiva tecken. Pris- och löneökningarna blir

såväl i år som nästa år mycket låga. Därmed förstärks den svenska

konkurrenskraften. När den internationella konjunkturen vänder uppåt år 1993

finns det därför förutsättningar för en avsevärd ökning av exporten. Den

inhemska efterfrågan väntas dock fortfarande vara mycket svag, varför den

totala tillväxten i ekonomin stannar vid 0,8%. Underskottet i bytesbalansen

elimineras. Produktiviteten i ekonomin förutses utvecklas starkt både under år

1992 och 1993. Den produktionsökning som kommer till stånd nästa år är därför

inte tillräcklig för att hindra en fortsatt uppgång av arbetslösheten.

Regeringens ekonomiska politik syftar till att bryta nedgången i den

ekonomiska utvecklingen och återskapa förutsättningarna för en uthållig

tillväxt i hela landet. Detta kräver målmedvetenhet, systematik och

långsiktighet. Svårigheterna kan bara övervinnas genom en långsiktig förändring

av strukturen i svensk ekonomi. Det finns inga snabba klipp i den ekonomiska

politiken. Den akuta krisen liksom den strukturella obalansen kan bara hävas

genom ett systematiskt reformarbete som frigör enskilda människors kreativitet.

Politiken skall fullföljas med konsekvens och uthållighet.

Den främsta uppgiften är att hålla nere inflationen samt att göra det möjligt

för Sverige att med ekonomisk styrka bli medlem i EG och i övrigt delta i den

internationella ekonomiska integrationen. Strategin har tre inslag:

Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom

strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning

och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.

Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg

ränta, bereda utrymmen för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s

konvergensregler.

Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Det

innebär samtidigt en valfrihetsrevolution för medborgarna.

Genom denna strategi skapas goda förutsättningar för att vinna kampen mot

arbetslösheten och trygga en sådan ekonomisk utveckling att hela Sverige kan

växa. Det största hotet mot alla fördelningspolitiska ambitioner är hög och

långvarig arbetslöshet. Lika uppenbart är att en hög inflation skapar ökade

inkomst- och förmögenhetsklyftor. Framgång i kampen mot strukturfelen i svensk

ekonomi är därför av avgörande fördelningspolitisk betydelse.

Finanspolitiken måste ha en långsiktig inriktning. De kortsiktiga

åtgärder som vidtas skall vara förenliga med de långsiktiga målen.

Konjunkturläget påverkar i vilken takt och i vilken ordning olika

ekonomisk-politiska åtgärder genomförs. Normen för finanspolitiken är att den

totala offentliga sektorns sparande skall vara i balans över en

konjunkturcykel. Denna norm skall upprätthållas genom en stram utgiftspolitik.

De sänkningar av skadligt höga skatter som vidtas skall vara finansierade.

Den fasta växelkursen är en avgörande norm för den ekonomiska politiken.

Fixeringen av kronans kurs till ecun är en avgörande del av regeringens

ekonomiska strategi. Penningpolitikens viktigaste uppgift är därför att

upprätthålla förtroendet för den fasta växelkursen. Med denna inriktning skapas

en grund för att uppnå ett stabilt penningvärde. Något utrymme för att använda

penningpolitiken för att styra den inhemska efterfrågan finns inte. Finans- och

strukturpolitiken måste därför bära huvudansvaret för att skapa förutsättningar

för en icke-inflationistisk tillväxt. Normen att staten inte skall nettolåna i

utländsk valuta ligger fast.

För innevarande budgetår beräknas underskottet i statsbudgeten nu till

67,6miljarder kronor, en försämring med 20miljarder kronor sedan

beräkningen i 1992 års finansplan. För budgetåret 1992/93 beräknas underskottet

bli 101,8miljarder kronor eller 6,9% av BNP. Detta innebär en försämring på

drygt 30 miljarder kronor sedan beräkningen i januari. Försämringen som i

första hand återfinns på inkomstsidan är huvudsakligen av teknisk karaktär.

I finansplanen i januari slog regeringen fast tre övergripande mål för

finanspolitiken:

Underskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel är inte

acceptabla.

Behovet av vissa strategiska skattesänkningar leder till krav på en mycket

stram utgiftspolitik.

Sverige bör driva en sådan ekonomisk politik att de s.k. konvergenskraven som

ställts upp för medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen inom EG

uppfylls.

Regeringens långsiktiga mål är att avlägsna underskottet i de offentliga

finanserna. Den långsiktiga utgiftsstrategin (LUS) innebär att beslut

fattas successivt under de närmaste åren som leder till minskade utgifter om

drygt 30 miljarder kronor. Fortsatta utgiftsminskningar är enligt kalkylerna

nödvändiga under åren därefter.

Följande åtgärder har tidigare aviserats:

Inom sjukpenningförsäkringen införs två karensdagar år 1993.

Besparingseffekten har beräknats till 4,7miljarder kronor.

De tidigare aviserade minskningarna av räntebidragen i bostadsbeståndet om

3,4 miljarder kronor för år 1993 kommer att tas ut huvudsakligen genom

upptrappning av den garanterade räntan.

För år 1993 föreslås en indragning från kommunen på 7,5miljarder kronor. De

kommunalekonomiska frågorna återfinns i proposition150 delII och

behandlas av finansutskottet i ett särskilt betänkande (1991/92:FiU29).

Beslut kommer således att fattas med följande inriktning:

Inom arbetsskadeförsäkringen föreslås ett stramare arbetsskadebegrepp från

den 1januari 1993. Det innebär en utgiftsminskning på 200--300milj.kr. I

nästa steg är huvudalternativet att privatisera arbetsskadeförsäkringen. Därmed

sänks både skatter och utgifter. På sikt blir besparingarna betydande.

Pensionerna tillhör de transfereringar som växer snabbast, främst genom att

antalet pensionärer med full ATP ökar. Den översyn av pensionssystemet som nu

pågår syftar till långsiktiga förändringar. Förslag som innebär stora

förbättringar för ekonomins funktionssätt och tillväxtförmåga kommer att

presenteras under år 1992.

Förslag presenteras nu om minskade bostadssubventioner. I fråga om den

kommande produktionen innebär förslaget om nytt finansieringssystem besparingar

på 1--2miljarder kronor under de närmaste åren jämfört med nuvarande system.

Dessutom kommer resterande investeringsbidrag att avskaffas från den 1januari

1993. Det innebär minskade offentliga utgifter på ca1,5miljarderkronor.

Den statliga konsumtionen har ökat något under senare år.

Rationaliseringsarbetet inom den statliga sektorn måste därför intensifieras.

Detta bör kunna innebära ytterligare besparingar.

Ett stort antal andra strukturella förändringar kommer att genomföras för att

frigöra offentliga medel för andra mer angelägna uppgifter. Det gäller t.ex.

förändringar för att finansiera insatser för de sämst ställda pensionärerna

samt insatser för människor med handikapp.

Denna långsiktiga utgiftsstrategi syftar till att de offentliga utgifterna

skall sjunka med drygt 30miljarder kronor under de närmaste åren. Tidigare

vidtagna och ovan aviserade åtgärder leder till en betydande minskning av det

s.k. ohälsotalet. Därigenom minskar de offentliga utgifterna,

arbetskraftsdeltagandet och tillväxten ökar. Härmed tas ett viktigt ytterligare

steg i den långsiktiga utgiftsstrategin.

Motionerna

Socialdemokraternas partimotion Fi40

I motion Fi40 (s) anförs att Sverige har goda förutsättningar att uppnå

en god ekonomisk tillväxt och ökad välfärd under 1990-talet. Under de senaste

åren har en rad initiativ tagits, som lagt grunden för en sådan gynnsam

utveckling: skattereformen, stabiliseringsavtalet, ecu-anslutningen,

EES-avtalet, besluten om förbättringar i infrastruktur och utbildning samt

energipolitiken är exempel på detta. Inflationen har pressats ned. Sverige har

nu en prisstabilitet på god europeisk nivå. Konkurrenskraften förbättras.

En uppgång i den internationella konjunkturen kan nu förväntas. Den kommer

att dra med sig en ökning av den svenska exporten. Men exporten utgör endast en

fjärdedel av den totala efterfrågan och kan inte ensam åstadkomma en allmän

uppgång i ekonomin. Aktiviteten på hemmamarknaden är för svag, vilket bromsar

tillväxten. Enligt motionärernas mening försvagas aktiviteten genom den samlade

effekten av de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit:

höga räntor och en restriktiv kreditgivning, vilket drabbar näringsliv och

hushåll,

strukturpolitiska åtgärder riktade bl.a. mot bostadsförsörjningen och

byggsektorn,

finanspolitiska indragningar, riktade bl.a. mot utbildning, vård och omsorg.

Denna kritik mot regeringens ekonomiska politik bekräftas, enligt

motionärernas mening, av regeringens egna bedömningar. Tillväxten försvagas med

ca 10miljarder kronor i år och ca 15miljarder kronor nästa år, och de

arbetslösa blir 50000 fler som en direkt följd av de åtgärder som regeringen

vidtar. Detta bidrar till att statsfinanserna försämras i snabb takt.

Som motionärerna ser det leder inte regeringens politik, "Den enda vägen",

till ekonomiska framsteg. Därför måste den ekonomiska politiken läggas om och

inriktas på att ta till vara tillväxtmöjligheterna. En ny näringspolitik, som

ersätter den nuvarande låt-gå-, lägg-ner- och sälj-ut-politiken, måste komma

till stånd. En huvuduppgift är att stärka konkurrenskraft och

utvecklingsmöjligheter -- både för små och stora företag -- för att göra

Sverige attraktivt för internationella företag. Därför måste politiken inriktas

på att befästa den prisstabilitet som nu har uppnåtts. Genom att förnya

arbetets organisation, satsa på forskning och utveckling och höja kompetensen i

arbetslivet bör produktiviteten kunna förbättras rejält under de närmaste åren.

Genom EES-avtalet förstärks de svenska företagens möjligheter på den europeiska

marknaden. Som ett led i denna näringspolitik bör ett samlat progam nu

genomföras mot de skadliga effekterna av finanskrisen. Det främsta syftet är

att öka tillgången på riskkapital för näringslivet. AP-fondens ram för aktieköp

bör vidgas med 10miljarder kronor. Staten bör avstå från planerna på att

lägga beslag på det riskkapital som finns tillgängligt genom utförsäljning av

statliga företag. Fastighetsmarknaden bör stärkas genom att ramarna för

AP-fondernas fastighetsköp vidgas och staten avstår från planerna på att

realisera fastigheter för 20 miljarder kronor. Banker och andra kreditinstitut

bör stärkas genom att skattereglerna mjukas upp något och en statlig

inlåningsförsäkring införs.

Ett centralt inslag i det åtgärdspaket som föreslås i motionen är en ny

näringslivspolitik med ett omfattande investeringsprogram som skall skapa

arbete och utveckling. Motionärerna föreslår en kraftig ökning av

investeringarna i vägar, järnvägar, broar och annan infrastruktur. Upprustning,

ombyggnad och reparation av skolor, bostäder m.m. bör stimuleras. Ytterligare

3,5miljarder kronor per år bör ställas till förfogande för att finansiera

kostnaderna för tidigareläggning m.m. På så sätt bör investeringsnivån kunna

höjas med 20 miljarder kronor under en tvåårsperiod.

Till detta bör läggas höjda ambitioner när det gäller utbildning och

kompetensutveckling. Den utbyggda gymnasieskolan och fler elever i högskolan

förbättrar ungdomarnas utbildning. Ökningen av arbetsmarknadsutbildningen,

satsningen på vuxenutbildning och förstärkta insatser för kompetensutveckling i

tillverkningsindustrin höjer arbetskraftens kompetens och produktivitet. Även

de regionalpolitiska insatser motionärerna föreslår i samband med försvarets

omstrukturering har denna inriktning. Dessa utbudsinriktade åtgärder stärker

tillväxten på längre sikt.

En omfördelning och förnyelse inom välfärdspolitiken bör komma till stånd.

Sådana åtgärder kan bidra till både ekonomisk tillväxt och rättvisa.

Statsbidragssystemet för kommunerna bör reformeras. Detaljbestämmelserna bör

minskas för att göra det möjligt för kommunerna att förbättra produktiviteten

och hushålla med knappa resurser. Motionärerna säger nej till den föreslagna

indragningen från den kommunala sektorn på 7,5miljarder kronor fr.o.m. år

1993. Syftet med detta är att bättre tillgodose behovet av utbildning och

kompetenshöjning, säkerställa en familjepolitik som gör det möjligt att förena

förvärvsarbete med ansvar för barnen och förstärka hälso- och sjukvården för

att genom aktiva åtgärder reducera kostnaderna för sjuk- och

arbetsskadeförsäkringen.

Besparingsförslagen när det gäller läkemedel och tandvårdsförsäkring godtas.

Däremot avvisas förslaget att införa karensdagar.

Skattesystemet har under åren 1990 och 1991 förnyats och fått en utformning

som gör att Sverige har en internationellt sett konkurrenskraftig

företagsbeskattning samt en inkomstbeskattning som främjar arbete och sparande.

Den borgerliga regeringen har på viktiga punkter rivit upp skattereformen och

rubbat balansen mellan arbete och kapital. Motionärerna vill återställa

skattereformen och bedriva en skattepolitik som gör att medborgarna får betala

skatt efter bärkraft. De beslut som regeringen har genomdrivit om

skattesänkningar för kapitalägare och höginkomsttagare bör därför omprövas. Det

gäller besluten om sänkt kapitalinkomstskatt, reavinstskatt, förmögenhetsskatt

och arvs- och gåvoskatt. Dessa åtgärder har en omfördelande effekt men ger inte

alls de tillväxteffekter som regeringen har gjort gällande.

Energiskatten på den tunga industrin bör sänkas för att åstadkomma mera

konkurrensneutrala villkor. I motionen avvisas regeringens förslag att helt

avskaffa energiskatten på industrin. Det gäller också regeringens förslag om

höjd inkomstskatt, sänkt mervärdesskatt och slopad fastighetsskatt på

kommersiella lokaler. Miljöavgiften på handelsgödsel bör höjas. Motionärernas

förslag på skatteområdet innebär att statens inkomster ökar med ca 9miljarder

kronor budgetåret 1992/93.

Vid en kameral jämförelse mellan budgetförslagen i motionen och propositionen

innebär förslaget, enligt motionärerna, ett budgetunderskott som är 6 miljarder

kronor mindre för budgetåret 1992/93. Till detta kommer effekten av ökad

tillväxt och minskad arbetslöshet. Därigenom ökar inkomsterna och minskar

utgifterna. Förbättringen av de offentliga finanserna blir enligt motionärerna

närmare 15miljarder kronor budgetåret 1992/93.

I motionen framhålls vikten av att föra en budgetpolitik som är både

ansvarsfull på skattesidan och försiktig på utgiftssidan. Regeringens förslag

till omfattande skattesänkningar leder, menar motionärerna, till stora

budgetunderskott. Sådana lånefinansierade skattesänkningar måste förr eller

senare betalas och det med ränta. Motionärerna avvisar en sådan budgetpolitik.

EG-länderna har beslutat att skapa en ekonomisk och monetär union (EMU).

Skapandet av EMU innebär att det skall finnas en enda valuta, ecun, att det

skall föras en gemensam penning- och valutapolitik, bedrivas ett nära samarbete

när det gäller finanspolitik och inrättas en europeisk centralbank.

Sverige har sedan maj 1991, då beslutet fattades om att knyta den svenska

kronan till ecun, ett valutapolitiskt samarbete med EG. Detta bidrog till att

öka förtroendet på valutamarknaderna för den svenska ekonomin och till en lägre

räntenivå. Detta samarbete bör när så är möjligt vidareutvecklas för att stärka

stabiliteten i ekonomin, särskilt på de finansiella marknaderna.

Ett valutapolitiskt samarbete av detta slag bör sålunda öka den ekonomiska

stabiliteten men är inte utan problem. De deltagande länderna frånhänder sig

möjligheterna att genom justeringar av växelkurserna bidra till anpassning av

ekonomier som har utsatts för störningar. Det kan vara till stor nackdel vid

kraftiga förändringar av en ekonomis produktionsförutsättningar. I motionen

föreslås att en fördjupad analys görs av de problem som är förknippade med en

europeisk ekonomisk och monetär union och av de danska övervägandena i samband

med EMU-överenskommelsen.

Ny demokratis partimotioner Fi42 och Fi43

I motion Fi42 (nyd) anförs att det är ett bra och riktigt förslag att

sänka energiskatterna för industrin med 3,39miljarder kronor i

kompletteringspropositionen. De övriga förslagen som i sin huvudsak syftar till

att finansiera skattebortfallet ställer sig motionärerna dock tveksamma till.

Motionärerna delar regeringens uppfattning att momsen måste sänkas inför

EG-inträdet, men det bör göras efter utgiftsminskningar. Regeringens förslag

beräknas ge en varaktig budgeteffekt på -2,2miljarder kronor, vilket innebär

att nettofinansieringsbehovet är 1,19miljarder kronor. Därför bör andra

besparingsmöjligheter anvisas för att finansiera det aktuella skattebortfallet

på 3,39miljarder kronor.

Motionärerna delar i allt väsentligt regeringens synpunkter på förslagen om

den kommunala ekonomin. Sveriges ekonomiska läge och det ökande

budgetunderskottet innebär att det måste föras en mycket stram finanspolitik

och att alla utgifter måste granskas noga för att man skall kunna finna möjliga

besparingar. Motionärerna stöder regeringens ambitioner att genomföra

ytterligare utgiftsnedskärningar och upprepar därför i motionen de

besparingsåtgärder som partiet har anvisat. I motionen föreslås bl.a. betydande

besparingar vad gäller organisationsstödet, u-hjälpen och flyktingpolitiken.

I motionen understryks att den absolut viktigaste frågan efter ekonomin är

arbetsmarknadssituationen. Särskilt ungdomarna måste få möjlighet att komma ut

på arbetsmarknaden trots den aktuella situationen. Därför stöder man

regeringens åtgärder. Detta får dock inte leda till att

arbetstagarorganisationerna genom arbetsdomstolen försöker att stoppa

ikraftträdandet av riksdagens beslut. Fackföreningarna är, menar motionärerna,

ej till för att göra riksdagens arbete. En demokrati skall styras av folkets

valda ombud. Det är motionärernas mening att den kollektiva företrädarrätten på

sikt måste brytas och ersättas av den individuelle arbetstagarens frihet och

förhandlingsrätt på verkstadsgolvet, inom sjukvården och på andra

arbetsplatser.

Pensionsfrågan måste få en hög prioritet och måste påskyndas i den pågående

utredningen. Fattigpensionärernas problem måste emellertid lösas omedelbart. I

motionen föreslås att ett pensionssystem av försäkringskaraktär övervägs.

De små och medelstora företagen är enligt motionärernas uppfattning utan

överdrift Sveriges ryggrad. Det är där välståndet skall skapas. Det välstånd vi

alla så gärna vill dela på. Därför är det nödvändigt att ge företagandet bästa

tänkbara villkor. I den ekonomiska krisens Sverige är dess värre

förutsättningarna dåliga. Ett starkt bidragande skäl är företagens svårighet

att få riskkapital och krediter. I motionen framhålls att Ny demokrati är

berett att utnyttja varje till buds stående medel för att nå målet ett

näringsliv, som klarar sig igenom den ekonomiska krisen för att sedan slå ut i

full blom.

En av den ekonomiska politikens viktigaste uppgifter är att skapa

förutsättningar för företagen att verka och expandera, vilket innebär ökad

sysselsättning och därmed tryggad ekonomi för alla. Men detta innebär att de

små och medelstora företagen måste få tillgång till kapitalförsörjning, vilket

normalt sker inom vårt banksystem. Bankverksamheten är dock så störd av de

enorma förluster som successivt uppdagas att kreditmarknaden inte fungerar.

Detta drabbar i första hand de små och medelstora företagen. Det är därför,

sägs det i motionen, nu viktigare än någonsin att det av Ny demokrati

föreslagna och i dag välbekanta Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS) kommer

till stånd. Genom att utnyttja en väsentlig del av det ansamlade

löntagarfondskapitalet som egenkapital i IABS kan många svenska företag och

projekt få riskkapital. Detta leder till utveckling av nya idéer och produkter.

Investeringsaktiebolaget Sverige skulle samtidigt förbättra landets ekonomiska

trovärdighet i dessa bankkrisens dagar, anser motionärerna.

I motion Fi43 (nyd) framhålls att Ny demokrati är berett att godta

regeringens politik i huvudsak. Stödet för regeringens politik är emellertid

inte förutsättningslöst.

En förutsättning är att det i motion Fi42(nyd) föreslagna

Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS) kommer till stånd i den omfattning som

anges i motionen.

Vänsterpartiets partimotion Fi44

I motion Fi44 (v) framhålls att Vänsterpartiet inte kan finna sig i att

kapitalismens hot om räntechocker på grund av budgetunderskott och eventuella

försök till inhemska stimulansåtgärder skall leda till ökad arbetslöshet.

Arbetslösheten måste bekämpas till varje pris och kapitalismen utmanas -- i

annat fall har vi i Sverige den permanenta arbetslöshet och utslagning som är

förhärskande i övriga OECD-stater. Ökade klyftor leder till ett instabilare

samhälle och därmed en instabilare ekonomi. Dessutom har den klasspolitik

regeringen för skapat en tidsinställd inflationsbomb. Vänsterpartiet har vid

många tidigare tillfällen påpekat nödvändigheten av rättvisa och jämlika löne-,

inkomst- och förmögenhetsvillkor för att långsiktigt hålla tillbaka

inflationen. Med de åtgärder som den gamla regeringen vidtog med

skatteomläggningen och den nya regeringen med sänkningar av kapitalskatter och

försämringar för de arbetande kommer 1993 års avtalsrörelse att innehålla stora

och omfattande kompensationskrav.

Motionärernas uppfattning är att den ekonomiska politiken nu måste inriktas

på att små och stora företag, i såväl nya som gamla branscher, omvandlas och

omstöps till kunskapsintensiva företag. Det är en satsning på kunskapsintensiva

verksamheter samt en demokratisk arbetsorganisation som kan ge landet en god

konkurrensförmåga. Därför krävs en aktiv och medveten näringspolitisk

inriktning, så att resurser kan styras till rätt ställe i rätt tid vad gäller

kapital, utbildning och infrastruktur i övrigt. I ett internationellt

perspektiv är detta ett "måste".

Mot denna bakgrund är det nu viktigt att en hållbar strategi utformas för den

ekonomiska politiken fram till sekelskiftet. Enligt motionärernas uppfattning

måste denna politik ha följande tre inslag: sänkt arbetslöshet, bibehållen

social välfärd och minskade underskott i de offentliga finanserna. Motionärerna

understryker att det inte blir någon enkel uppgift att uppnå dessa tre mål. Den

ekonomiska politiken måste av nödvändighet präglas av betydande finess och

försiktighet. Drastiska systemskiften och Alexander-hugg kan riskera hela

processen. Läget är allvarligt. Ytterst handlar det om att förhindra en

fortsatt utveckling mot ett tvåtredjedelssamhälle.

I motionen framhålls att Vänsterpartiet arbetar för att vänstern i Sverige,

Norden och hela Europa samarbetar och utvecklar alternativ till den politik som

är förhärskande inom EG och de marknader som domineras av de transnationella

företagens villkor. I första hand måste fackliga och politiska organisationer

vitaliseras och samordna sin inriktning. Miljö-, freds- och andra progressiva

rörelser kommer att spela en vital roll i alternativet till kapitalets Europa.

En alternativ strategi i stället för medlemskap i EG är att Sverige anpassar

sig mer eller mindre ensidigt till reglerna på EG:s inre marknad, skärper

konkurrenspolitiken för att åstadkomma ett mer effektivt inhemskt

resursutnyttjande samt avskaffar handelshinder gentemot resten av världen i

snabbare takt än vad EG gör. Vidare vill Vänsterpartiet arbeta för ett stärkt

och demokratiserat FN, en global fördelnings- och miljöpolitik med avskrivning

av tredje världens skulder som huvudmoment samt nationella lagar som minskar

makten för både storfinans och statsbyråkrati och som stärker

självförvaltningen på regional-, kommunal- och företagsnivå.

De åtgärder som föreslås i motionen kan sammanfattas på följande sätt.

Åtgärder mot arbetslösheten -- ett fempunktsprogram

Ett samlat program mot arbetslösheten med en omfattning på

10miljarderkronor inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska

satsningar och investeringar i infrastruktur.

Ett ROT-program i kommunerna genom tidigare utbetalning av

4miljarderkronor av kommunens skatteunderlag.

Myndigheternas och verkens planer på infrastruktursatsning förverkligas.

Utbildning och kunskapshöjning i industrisektorn i stället för att avskeda.

En tillfällig sänkning av pensionsåldern snabbutreds.

Skattepolitik

Av statsfinansiella, fördelningspolitiska och miljöskäl föreslår

Vänsterpartiet:

att grundavdraget slopas för högre inkomstgrupper,

att beskattningen av kapitalinkomster m.m. återställs,

att beskattningen av energi höjs och utformas efter miljömål,

att företagsbeskattningen ses över, bl.a. bör möjligheterna till

skattereserveringar -- surv-systemet -- avvecklas,

att företagens energibeskattning utformas så att den tillgodoser såväl

konkurrens- som miljökrav.

Ställningstagande till regeringens skatteförslag:

att av miljöskäl avslå regeringens förslag om sänkt energiskatt för

företagen,

att tillstyrka förslag om att höja energiskatten för hushållen under

förutsättning att inkomsterna går till utveckling av alternativ energiteknik

och energibesparande åtgärder,

att avslå förslaget om borttagande av schablonavdraget,

att avslå förslaget om en sänkning av momsen.

Kommunernas ekonomi

Avslag på regeringens indragning av 7,5miljarder kronor från kommuner och

landsting. (De kommunalekonomiska frågorna behandlas av utskottet i betänkandet

1991/92:FiU29.)

Utbildning

300 milj.kr. till skolans arbetsmiljö.

Fullfölj den treåriga utbyggnaden av gymnasieskolan.

Fler platser på högskolan.

Bostadssubventioner

Avslag på regeringens förslag till bostadsfinansiering.

Nej till höjd garanterad ränta för hus med räntebidrag enligt äldre

bestämmelser.

Bibehåll investeringsbidraget för ny- och ombyggnad av bostäder.

En ny utredning får till uppdrag att lämna förslag på nytt

bostadsfinansieringssystem med en fördelningspolitiskt gynnsam effekt.

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Den internationella utvecklingen

En viktig förutsättning för en återhämtning av den svenska ekonomin är att

exporten återigen börjar växa. Lågkonjunkturen var under förra året särskilt

djup på några av Sveriges viktigaste exportmarknader dvs. Förenta staterna,

Storbritannien och Norden exkl. Danmark. Marknadstillväxten var svag och

tillsammans med fortsatta marknadsandelsförluster blev resultatet att Sveriges

totala varuexport minskade med nära 3% i volym år 1991.

Som framgår av tabell 1 överensstämmer i stora drag den senaste bedömningen

av utvecklingen i Förenta staterna och Japan med den som förutsågs i december i

fjol i den preliminära nationalbudgeten (prop.100 bil.1.1)

Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

____________________________________________________________________________

Andel av 1990 1991 1992 1993

OECD-

områdets

totala

BNP i %*

____________________________________________________________________________

Förenta staterna 37,0 1,0 -0,7 (-0,8) 2,0 (2,0) 3,5 (3,5)

Japan 15,4 5,6 4,5 (4,5) 2,0 (2,5) 3 (2,8)

Tyskland 10,1 4,5 3,2 (3,3) 1,0 (2,3) 2,5 (2,0)

Storbritannien 7,1 0,8 -2,5 (-2,0) 1 (2,0) 2,5 (3,0)

Norden

Danmark 0,9 2,1 2,0 (2,0) 2,5 (2,5) 2,5 (3,0)

Finland 0,7 0,4 -6,2 (-5,0) -1,0 (0,8) 3.0 (3.0)

Norge 0,8 1,8 1,6 (2,8) 2 (2,8) 3,0 (2,3)

Sverige 1,6 0,4 -1,1 (-1,3) -0,5 (-0,3) 1,0 (1,3)

Norden** 2,4 1,5 -0,5 (0,3) 1 (1,8) 3,0 (2,8)

OECD - Europa 44,0 2,8 1,0 (1,3) 1,5 (2,0) 2,5 (2,5)

OECD - totalt 2,5 0,8 (1,0) 2 (2,3) 3,0 (3,0)

____________________________________________________________________________

* 1987 års BNP.

** Exkl. Sverige.

Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i prop. 1991/92:100 bil. 1.1.

I den reviderade nationalbudgeten förutses den ekonomiska tillväxten i

Västeuropa bli något lägre än vad som angavs i bedömningen i december. Det är

(jfr tabell1) bl.a. den förväntade utvecklingen i Tyskland -- Sveriges

största enskilda handelspartner -- som under år 1991 drar ner tillväxten i OECD

- Europa.

Den tidigare så stabila och relativt höga tillväxten i västra Tyskland --

3,5% till 4,5% under de fyra senaste åren -- förutses under år 1992 bli

väsentligt lägre, nämligen 1%. Den lägre tillväxten förklaras främst av att

den kraftiga efterfrågeökningen, som var en följd av återföreningen mellan de

båda tyska staterna, nu har dämpats. Därtill kommer att under år 1991 har också

skattehöjningar genomförts. Samtidigt ökade budgetunderskottet år 1991 till

4,5% av BNP, och denna andel väntas stiga ytterligare i år till följd av

konjunkturavmattningen och transfereringarna till det forna Östtyskland. Det

för Västtyskland förväntade ovanligt höga löneavtalet för år 1991 -- ca6%

-- kommer också med stor sannolikhet att innebära en försvagning av den tyska

industrins konkurrenskraft. Därtill kommer oron på den tyska arbetsmarknaden,

som kan innebära att tillväxten hålls tillbaka och att prognosen för år 1993

med en tillväxt på 2,5 % inte infrias.

Även i Japan har prognosen för tillväxten justerats ned. Prognosen på en

tillväxt i BNP med 2% för år 1992 innebär den lägsta tillväxten sedan år

1974. Som framgår av tabell 1 bedöms nedgången emellertid vara tillfällig. För

år 1993 förutses att den totala produktionen kommer att öka med 3%, dvs. en

marginellt högre tillväxt än vad som angavs i finansplanen.

En förbättrad tillväxt i världsekonomin skulle kunna verka stabiliserande på

de finansiella marknaderna i Japan. Situationen påminner i långa stycken om den

kris som drabbat banksystemen i bl.a. Förenta staterna, Storbritannien, Norge

och Sverige. De japanska bankerna närmar sig nu nedre gränsen för de

internationella kapitaltäckningskraven. Som stora aktieinnehavare har bankerna

fått se sina aktieportföljer kraftigt minska i värde. Samtidigt har

fastighetspriserna gått ned med ca 40% under år 1991. Bankernas vilja och

förmåga att förse näringslivet med krediter minskar, vilket kan få till följd

att tillväxten pressas tillbaka.

Denna bedömning av den kommande utvecklingen i Japan och Tyskland fram t.o.m.

år 1993 får till följd att den tidigare internationella konjunkturbilden i

viss mån bör revideras. När konjunkturavmattningen i Förenta staterna år 1990

blev en realitet var den allmänna uppfattningen bland de flesta

konjunkturbedömare att denna nedgång inte var lika allvarlig som den i slutet

av 1970-talet och i början av 1980-talet. Motiveringen var att den ekonomiska

aktiviteten skulle hållas uppe av en fortsatt stabil tillväxt i Japan och

Tyskland. I dag är det inte längre lika självklart att denna förutsättning

gäller. Det innebär att Förenta staternas ekonomi på samma sätt som i början av

1980-talet kan komma att återta nyckelrollen i konjunkturutvecklingen. Skall

den internationella konjunkturen åter ta fart så måste Förenta staterna gå före

och vara motorn i världsekonomin.

Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten finns det också en mängd

faktorer som talar för en mer märkbar återhämtning av den amerikanska ekonomin

relativt snart. Anledningen till att man kan förvänta sig att ekonomin efter

flera besvikelser denna gång verkligen skjuter fart är att räntorna sedan

hösten 1991 fortsatt att falla och detta från en redan låg nivå. De ligger nu

så exceptionellt lågt att det bedöms som sannolikt att de relativt snart ger

märkbara effekter på den inhemska efterfrågan. Utvecklingen i ekonomin under

den senaste tiden överensstämmer också mycket väl med det mönster som föregått

tidigare konjunkturomslag i Förenta staterna. Återhämtningen kan väntas ske på

bred front med positiva bidrag från såväl den inhemska efterfrågan som

nettoexporten. Som framgår av tabell 1 innebär detta en BNP-tillväxt i år på ca

2% och på ca 3,5% år 1993. Konsumentpriserna (jfr tabell2) beräknas under

samma period öka med mellan3 och 3,5% per år.

Utöver en positiv utveckling av den amerikanska ekonomin är utformningen av

den ekonomiska politiken i EG-länderna en viktig faktor för Västeuropas

möjligheter att komma ur lågkonjunkturen. Som nämnts ledde återföreningen i

Tyskland till överhettning och stigande räntor. Den fortsatt strama

penningpolitiken kan leda till att den ekonomiska avmattningen håller i sig

under större delen av prognosperioden. Det nuvarande och planerade

valutasamarbetet inom EG medför i dagsläget vissa begränsningar för övriga

EG-stater att föra en aktiv konjunkturpolitik. De höga räntorna i Tyskland ger

exempelvis inte Storbritannien och Frankrike några större möjligheter att genom

penningpolitiska åtgärder åstadkomma en räntesänkning. En sådan inriktning av

penningpolitiken skulle skapa alltför stora spänningar inom ERM-systemet

(Exchange Rate Mechanism).

Även de s.k. konvergenskraven för ett deltagande i EG:s framtida valutaunion

(EMU) begränsar utrymmet för att föra en aktiv stabiliseringspolitik.

Konvergenskraven innebär att villkor ställs på medlemsstaterna vad gäller

inflationstakten, den genomsnittliga långa räntan, det planerade eller aktuella

underskottet i den offentliga sektorn och statsskuldens storlek mätt som andel

av BNP.

Det är bl.a. kravet att underskottet i den offentliga sektorn inte får

överstiga 3% av BNP som bl.a. håller tillbaka EG-ländernas vilja att driva en

expansiv finanspolitik i nu rådande lågkonjunktur. Även om det föreligger vissa

svårigheter att statistiskt erhålla jämförande mått på de finansiella

underskotten i den offentliga sektorn visar aktuell OECD-statistik att det

bland de stora industriländerna endast är Frankrike som i år kan väntas

uppfylla detta konvergenskrav.

För de nordiska länderna gäller att den ekonomiska aktiviteten för närvarande

är låg. I Danmark och Norge förutses dock att tillväxten kommer att utvecklas

relativt gynnsamt. Som framgår av tabell 1 kan detta under år 1993 också komma

att gälla även för den finska ekonomin. Men för Finlands del är det då ett

absolut krav att den internationella konjunkturen tar ordentlig fart under

senare delen av år 1992.

I Östeuropa är det endast i Tjeckoslovakien och Ungern som man kan se

positiva tendenser till en förbättring av ekonomin. Dessa två länder är de enda

som nu tycks kunna få kontroll på inflationen. För Östeuropa i övrigt går det

inte i här aktuellt tidsperspektiv att se någon förbättring av den rådande

ekonomiska situationen.

De internationella ekonomiska förutsättningarna för bedömningen av den

svenska ekonomins utveckling fram t.o.m. år 1993 sammanfattas i tabell 2.

Tabell 2. Internationella förutsättningar

Årlig procentuell förändring

________________________________________________________________________

1990 1991 1992 1993

________________________________________________________________________

BNP i OECD - totalt 2,5 0,8 (1,0) 2 (2,3) 3,0 (3,0)

BNP i OECD - Europa 2,8 1,0 (1,3) 1,5 (2,0) 2,5 (2,5)

Konsumentpriser

OECD - totalt 4,9 4,3 (4,3) 3,0 (3,5) 3,5 (3,8)

OECD - Europa 5,1 4,6 (4,5) 4,0 (4,0) 3,5 (3,8)

Förenta staterna 5,4 4,2 (4,3) 3,0 (3,8) 3,5 (2,0)

Tyskland 2,7 3,5 (3,5) 4,0 (4,0) 3,5 (3,8)

Norden* 4,2 3,3 (3,5) 3,0 (4,0) 3,5 (4,0)

Sverige 10,4 9,4 (9,6) 2,5 (3,3) 2,0 (3,5)

Råoljepris 23,6 20,0 (20,0) 18,0 (21,0) 20,0 (21,0)

(dollar per fat)

Dollar kurs (i kr.) 5,93 6,05 5,99 6,02

________________________________________________________________________

* Exkl. Sverige

Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i prop. 1991/92:100 bil. 1.1.

Utvecklingen i Sverige

Försörjningsbalansprognosen i den reviderade nationalbudgeten

En minskning i BNP har tidigare under efterkrigstiden drabbat Sverige endast

ett år nämligen år 1977. År 1991 blev ytterligare ett år då den totala

produktionen i Sverige minskade. Arbetslösheten fortsatte att stiga kraftigt.

Desinflationsprocessen med fallande fastighetsvärden, ett allt lägre

kapacitetsutnyttjande och ett högt realt ränteläge förstärkte recessionen.

Denna utveckling orsakade också ett kraftigt fall i importen. Trots att

exporten minskade med nära 3% ökade sålunda handelsbalansöverskottet och

fördubblades i jämförelse med 1990 års utfall.

Den kraftiga ökningen i sparkvoten höll tillbaka den inhemska efterfrågan.

Ett ovanligt inslag i den ekonomiska tillbakagången under år 1991, som med

undantag för år 1977 saknar motsvarighet under de senaste decennierna, var

också den mycket kraftiga neddragningen av lagren i näringslivet. Denna bidrog

i hög grad till att BNP föll med drygt 1% under år 1991.

Tabell 3. Försörjningsbalans

______________________________________________________________________________

Miljar- Procentuell volymförändring

der kr. ________________________________________________

1991 1990 1991 1992 1993

______________________________________________________________________________

BNP 1 431,6 0,4 -1,1 (-1,3) -0,4 (-0,2) 0,8 (1,3)

Import 378,5 1,5 -6,9 (6,0) -0,5 (1,2) 2,5 (3,0)

Tillgång 1 810,1 0,7 -2,7 (2,6) -0,4 (0,2) 1,3 (1,7)

Privat konsumtion 779,4 -0,2 1,2 (0,3) 0,5 (0,5) -0,5 (0,7)

Off. konsumtion 382,0 2,1 1,0 (0,7) 0,1 (0,6) -0,8 (-0,1)

Stat 109,1 3,4 -2,2 (-1,0) -0,2 (-1,2) -0,7 (-0,5)

Kommuner 272,9 1,6 2,3 (1,4) 0,2 (1,3) -0,8 (0,0)

Bruttoinvesteringar 270,3 -0,9 -7,3 (-8,5) -9,0 (-7,5) -1,5 (-1,6)

Lagerinvesteringar -25,5 0,1 -2,1 (-1,2) 0,6 (0,6) 0,9 (0,7)

Export 403,7 1,5 -2,7 (-2,3) 1,0 (2,0) 4,5 (4,5)

Användning 1 810,1 0,7 -2,7 (-2,6) -0,4 (0,2) 1,3 (1,7)

______________________________________________________________________________

Anm. Siffrorna inom parentes anger motsvarande prognos i prop. 1991/92:100

bil. 1.1.

Att den ekonomiska situationen enligt den reviderade nationalbudgeten blir

något bättre i år och att BNP återigen börjar öka år 1993 förklaras främst av

den förutsedda återhämtningen av exporten. Samtidigt hålls investeringarna i

lager tillbaka. Som anförs i propositionen skapar det höga ränteläget och

desinflationsprocessen incitament till att hålla små lager. Trots detta blir

lagerinvesteringarnas bidrag till BNP positivt både år 1992 och år 1993,

eftersom det är förändringen i lagerinvesteringarna som påverkar

BNP-tillväxten. I propositionen understryks emellertid att osäkerheten i

bedömningen i denna del är mycket stor.

Som framgår av tabell 4 förbättras Sveriges konkurrenskraft innevarande år

och nästa år. Lönerna antas stiga långsammare, och produktivitetsökningen

tilltar. Inflationen pressas ned till en nivå klart under genomsnittet för

OECD-området. Samtidigt bedöms marknadstillväxten för svensk export öka, och

effekten av en under denna lågkonjunktur ogynnsam produktsammansättning avtar.

Mot denna bakgrund förutses varuexporten öka med drygt 4,5% år 1993.

Tabell 4. Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

_______________________________________________________________________________

1990 1991 1992 1993

_______________________________________________________________________________

Timlön 10,0 5,3 (5,5) 3,5 (4,5) 3,5 (4,5)

KPI 10,4 9,5 (9,5) 2,5 (3,2) 2,2 (3,5)

Disponibel inkomst 3,1 4,3 (4,1) 1,5 (2,1) -0,8 (0,4)

Sparkvot (nivå) -1,2 1,9 (2,6) 2,9 (4,2) 2,6 (4,0)

Industriproduktion -2,0 -5,3 (-5,5) -2,0 (-0,5) 3,8 (3,0)

Produktivitet i

industrin 0,8 0,9 (1,1) 5,4 (3,6) 5,3 (4,5)

Relativ enhets-

arbetskostnad 3,9 0,4 (0,5) -4,6 (-1,9) -4,2 (-2,8)

Arbetslöshet (nivå) 1,5 2,7 (2,7) 4,4 (3,8) 5,0 (4,5)

Handelsbalans

(mdr.kr.) 14,7 32,6 (31,3) 40,7 (37,8) 51,9 (49,3)

Bytesbalans

(mdr.kr.) -38,1 -13,0 (-18,9) -6,7 (-17,5) 3,2 (-9,4)

Bytesbalans

(% av BNP) -2,8 -0,9 (-1,3) -0,5 (-1,2) 0,2 (-0,6)

_______________________________________________________________________________

Anm. Siffrorna inom parentes anger motsvarande prognos i prop. 100 bil. 1.1.

Sammantaget kan konstateras att det är den kraftiga nedgången i

bruttoinvesteringarna som i år orsakar tillbakagången i svensk ekonomi. I den

reviderade nationalbudgeten förutses för år 1993 såväl investeringar som

konsumtion ge negativa bidrag till BNP. Det bör dock framhållas att trots ett

högt ränteläge, ett lågt kapacitetsutnyttjande och en stramare kreditgivning,

orsakad av bankernas växande kreditförluster, så förutses för år 1993 en ökning

av näringslivets investeringar.

Nedgången i investeringarna år 1991 var koncentrerad till näringslivet.

Bostadsinvesteringarna hölls uppe av den starka igångsättningen av nyproduktion

under år 1990 samtidigt som det skedde en vändning uppåt i

ombyggnadsinvesteringarna.

Som nämnts förutses för bruttoinvesteringarna en fortsatt tillbakagång under

prognosperioden. I den reviderade nationalbudgeten framhålls att

desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten genom bl.a. högre

avkastningskrav på fastigheter till föjd av stigande realränta och fallande

fastighetspriser. Nedgången i de totala investeringarna beräknas till 9%

resp. 1,5% åren 1992 och 1993. Näringslivets neddragande verkan avtar medan

minskningen i bostadsinvesteringarna i stället blir allt starkare.

Tabell 5. Bruttoinvesteringar efter näringsgren

__________________________________________________________________

Miljarder Årlig procentuell volymför-

kr. 1991 ändring

Löpande _______________________________

priser

1990 1991 1992 1993

__________________________________________________________________

Näringsliv 148,1 -1,7 -14,5 -10,8 4,2

Offentliga

myndigheter 33,5 -3,2 11,8 6,4 3,0

Bostäder 88,7 3,0 4,1 -13,6 -19,4

Totalt 270,3 -0,9 -7,3 -9,0 -1,5

därav maskiner 103,3 -2,0 -12,3 -10,7 4,7

__________________________________________________________________

Bostadsinvesteringarna förutses under år 1993 minska med nära 20 %.

Uppenbarligen slår desinflationsprocessen mycket hårt mot denna del av

byggsektorn. De högre avkastningskraven på fastigheter på grund av stigande

realränta och fortsatt sjunkande fastighetspriser håller sålunda effektivt

tillbaka investeringarna i bostäder.

Jämförelse mellan prognoserna i den reviderade och den preliminära

nationalbudgeten

En jämförelse mellan bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i den

preliminära och i den reviderade nationalbudgeten visar att prognosen för

innevarande år i stort är densamma. Neddragningen av BNP-prognosen för år 1992

med 0,2procentenheter förklaras av teknisk-statistiska faktorer. I

finansplanen inräknades nämligen åtgärderna för att bekämpa

ungdomsarbetslösheten som offentlig konsumtion, vilket inte är i

överensstämmelse med nationalräkenskapsstatistiken.

För år 1993 dras emellertid tillväxtprognosen för BNP ned med

0,5procentenheter. Orsaken till denna neddragning är dels de förut nämnda

teknisk-statistiska faktorerna, dels att konsumtionen antas minska med 0,5% i

stället för den ökning med 0,7% som angavs i den preliminära

nationalbudgeten. Anledningen härtill är främst det i den reviderade

nationalbudgeten gjorda antagandet om lägre löneökningar i kombination med en

minskad sysselsättning. Detta får till följd att hushållens reala disponibla

inkomster förutses minska med 0,8% nästa år. Motsvarande bedömning i den

preliminära nationalbudgeten innebar en ökning med 0,4%.

De i propositionen föreslagna åtgärderna på skatteområdet antas vara neutrala

gentemot hushållen och har sålunda ingen effekt på prognosen för privat

konsumtion. Däremot bör näringslivets investeringar påverkas positivt.

De ekonomisk-politiska åtgärderna är emellertid främst motiverade av

strukturpolitiska överväganden. De påverkar ekonomin först på lite längre sikt

och föranleder således endast marginella justeringar av den

försörjningsbalansprognos för år 1993 som tidigare redovisades i finansplanen.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Arbetsmarknaden kommer i år och nästa år att försvagas ytterligare.

Sysselsättningen minskade kraftigt under förra året. Mellan åren 1990 och 1991

sjönk sysselsättningen med nästan 80000 personer. Uppgången i arbetslösheten

begränsades av att utbudet av arbetskraft minskade. Detta berodde i sin tur

dels på ökad arbetsmarknadsutbildning, dels på att motivationen att söka sig ut

på arbetsmarknaden avtar i en lågkonjunktur. Den låga aktiviteten i ekonomin

och det stora antalet varsel tyder på att arbetslösheten kommer att fortsätta

att öka. Denna tendens förstärks av att produktiviteten förbättras inom de

flesta sektorer av ekonomin. Utifrån de ytterligare satsningar som gjorts inom

arbetsmarknadspolitiken och de åtgärder som nu föreslås i propositionen görs

den bedömningen i den reviderade nationalbudgeten att den öppna arbetslösheten

som årsgenomsnitt kan begränsas till ca 4,5% i år och till 5% nästa år.

Detta innebär ändå en mer negativ utveckling på arbetsmarknaden än den som

angavs i den preliminära nationalbudgeten.

Enligt statistiska centralbyråns senaste rapport om arbetsmarknadsläget hade

den öppna arbetslösheten i april ökat till 185000 personer eller 4,2% av

arbetskraften.

Partimotionerna. Kommentarer till prognoserna

Utskottet konstaterar att i partimotionerna Fi40(s), Fi42(nyd) och

Fi44(v) reses inga avgörande invändningar mot de prognoser som redovisas i

den reviderade nationalbudgeten. I den socialdemokratiska partimotionen

presenteras en alternativ prognos för den kommande utvecklingen baserad på en

alternativ uppläggning av den ekonomiska politiken. Utskottet återkommer med en

kommentar till denna prognos i avsnittet om riktlinjer för den ekonomiska

politiken.

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Den förda ekonomiska politiken

Sverige har sedan en tid halkat efter utvecklingen i viktiga

konkurrentländer. Kombinationen av djupgående strukturella problem och

misslyckad stabiliseringspolitik förde vid 1980-talets slut Sverige in i den

svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget med en negativ tillväxt,

snabbt stigande arbeslöshet, kraftigt sjunkande industriproduktion och

betydande problem på de finansiella marknaderna. Denna nedgång måste brytas och

förutsättningar skapas för en uthållig tillväxt i hela landet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den främsta uppgiften för den

ekonomiska politiken är att tillse att inflationen ligger kvar på den nu

uppnådda låga nivån. Samtidigt måste den ekonomiska politiken ha en sådan

inriktning att arbetslösheten minskar. En avgörande förutsättning för att

inflationen inte åter skall öka är att arbetsmarknaden fungerar väl. I likhet

med föredraganden vill utskottet understryka att arbetslöshet aldrig får bli

ett medel i den ekonomiska politiken. Hela landet skall ha möjligheter att

utvecklas.

Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fast. Det krävs därför aktiva

insatser som lindrar och motverkar de negativa effekterna av arbetslösheten. De

arbetsmarknadspolitiska insatserna måste ges en sådan utformning att ingen

inlåsning av arbetskraften sker utan att den står till arbetsmarknadens

förfogande när efterfrågan ökar. Som framhålls i propositionen krävs

målmedvetna insatser för att stärka ekonomins möjligheter att fungera väl för

att förhindra att den höga arbetslösheten permanentas.

De riktlinjer för den ekonomiska politiken som nu måste följas bör utgå från

att de kortsiktiga åtgärder som är motiverade av de problem som lågkonjunkturen

skapar skall ligga i linje med den långsiktiga strategin. Den centrala

uppgiften för den ekonomiska politiken är, som utskottet ser det, att

åstadkomma en tillväxt som leds av de konkurrensutsatta företagen. Det betyder

att den konkurrensutsatta sektorn måste få tillfälle att växa. Detta innebär i

sin tur att den offentliga sektorn och stora delar av byggsektorn inte kan

tillåtas att expandera, vilket ställer stora krav på utgiftspolitiken.

Finanspolitiken måste vara stram och baseras på neddragning av de offentliga

utgifterna.

För att Sverige skall kunna tillgodogöra sig EG-integrationens fördelar och

samtidigt aktivt bidra till och påverka utvecklingen inom EG söker Sverige

EG-medlemskap. Ambitionen är att Sverige skall bli medlem i EG år 1995. Men

deltagandet i den europeiska integrationen ställer stora krav på den ekonomiska

politiken. Som medlem, deltagare i det europeiska monetära systemet, EMS, och i

den framväxande ekonomiska och monetära unionen, EMU, måste den svenska

ekonomin utvecklas i linje med de mest stabila ekonomierna inom EG. För

medlemskap i EG ställs följande s.k. konvergenskrav:

inflationstakten skall vara etablerad på en låg nivå och får inte vara mer än

1,5procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta

inflationstakten

de långa räntorna skall vara etablerade på en låg nivå och får inte vara mer

än 2procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta

inflationstakten

den konsoliderade offentliga sektorns underskott får utgöra högst 3% av BNP

den konsoliderade offentliga sektorns (brutto)skuldsättning får uppgå till

högst 60% av BNP

växelkursen skall ha hållits stabil, inom ramen för normala

fluktuationsmarginaler, under en period av minst 2år.

Sverige uppfyller för närvarande flertalet av dessa konvergenskrav. Enligt

den bedömning av utvecklingen fram t.o.m. år 1993, som tidigare redovisats i

betänkandet, uppfylls även fortsättningsvis kraven i fråga om inflation, ränta

och den konsoliderade sektorns skuldsättning. Däremot är det krav som ställs på

de offentliga finanserna inte uppfyllt.

Den strategi som regeringen vill föja för att nå de mål för den ekonomiska

sektorn som här redovisats kan sammanfattas i följande tre punkter:

Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom

strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning

och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.

Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg

ränta, bereda utrymme för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s

konvergensregler.

Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Den

offentliga sektorn måste bli mer effektiv och i större utsträckning anpassas

till medborgarnas behov. En sådan utveckling kommer samtidigt att innebära en

valfrihetsrevolution för medborgarna.

Denna strategi ställer stora krav på utformningen av konjunkturpolitiken och

måste utformas så att den bidrar till och inte motverkar de

strukturförändringar som Sverige nu måste genomgå. I propositionen understryks

därför att nödvändiga stabiliseringspolitiska åtgärder skall inordnas i den

långsiktiga strategin. Men situationen kompliceras i hög grad av att den

desinflationsprocess, som är en följd av den kraftiga överhettningen i slutet

av 1980-talet, inte får brytas. En låg inflation är en förutsättning för att

stagnationen skall brytas och basen för den svenska välfärden stärkas. Det som

ytterligare komplicerar bilden är att denna anpassningsprocess skall äga rum

mitt under en internationell lågkonjunktur.

De givna yttre förutsättningarna vid utformningen av den ekonomiska politiken

har i betänkandet redovisats i avsnitten om bedömningen av den ekonomiska

utvecklingen. Allt fler tecken tyder på att den amerikanska ekonomin nu är inne

i en återhämtningsfas.

De hot som föreligger mot att världsekonomin nu definitivt skall lämna

lågkonjunkturen bakom sig är den i år konstaterade försämrade tillväxten i

Tyskland och Japan.

Trots att tillväxten i Sverige väntas stanna vid 0,8% år 1993 finns det

positiva tecken även för den svenska ekonomin. Pris- och löneökningarna bör

såväl i år som nästa år bli mycket låga och lägre än i flera av våra viktigaste

konkurrentländer. Den successiva förstärkning av den internationella

konjunkturen som väntas under åren 1992 och 1993 kommer också att förbättra

marknadsförutsättningarna för den svenska exporten. Efter att förra året ha

ökat endast marginellt väntas marknadstillväxten för svensk export uppgå till 4

resp. 7% i år och nästa år.

Som framhålls i propositionen utgörs hoten mot en framgångsrik

strukturanpassning i första hand av de akuta krissymptomen: det växande

budgetunderskottet, arbetslösheten och oron i det finansiella systemet. Den

gemensamma orsaken till dessa symptom är realräntechocken i övergången från hög

inflation till låg inflation. Den nedgång som följer av desinflationsprocessen

kan inte överbryggas med en generell expansiv politik. Däremot finns det goda

möjligheter att genom en effektiv inhemsk anpassning förkorta den period då den

svenska ekonomin pressas tillbaka av höga räntor.

En viktig förutsättning för att komma vidare i arbetet med utformningen av

den ekonomiska politiken är att ha en så god verklighetsuppfattning som möjligt

av de ekonomiska sambandens beskaffenhet. Mot bakgrund av detta påpekande har

utskottet med stigande förvåning tagit del av det avsnitt i den

socialdemokratiska partimotionen Fi40 där den nuvarande regeringens politik

jämförs med 1980-talets.

I motionen jämförs utvecklingen under en period som karakteriseras av en av

de längsta högkonjunkturerna sedan andra världskriget med utvecklingen under

den lågkonjunktur som drabbat 1990-talets första år som dessutom för Sveriges

del accentuerades av överhettningen under 1980-talets sista år. Därav drar

motionärerna slutsatsen att inriktningen av den tidigare socialdemokratiska

politiken är överlägsen den som den nuvarande regeringen förordar. En sådan

jämförelse saknar all relevans.

Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken

I motion Fi40 (s) hävdas att det i motionen föreslagna alternativet till

den av regeringen föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken kraftigt

ökar tillväxten och skapar 100000 nya arbetstillfällen och

utbildningsplatser. Resultatet av den av motionärerna föreslagna politiken

skulle bli att arbetslösheten under år 1993 pressas ned mot 3,5% att jämföras

med den reviderade nationalbudgetens prognos på 5%. Det centrala inslaget i

denna alternativa uppläggning av den ekonomiska politiken är förslaget till ett

omfattande investeringsprogram. Programmet avser bl.a. investeringar i vägar,

järnvägar, broar och annan infrastruktur. Vidare ingår upprustning, ombyggnad

och reparation av skolor och bostäder, projekt som ingår i banverkets och

vägverkets ordinarie planer, kulturbyggen och samlingslokaler samt

tidigareläggning av kommunala projekt och investeringar inom byggnadsstyrelsens

ansvarsområde. Investeringsprogrammet kostnadsberäknas till 40miljarder

kronor ungefär jämnt fördelade över två år. Belastningen över statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 beräknas till 3,5miljarder kronor utöver vad regeringen

har föreslagit.

I motion Fi40 (s) föreslås vidare att den i propositionen föreslagna

indragningen på 7,5miljarder kronor från kommuner och landsting inte bör

komma till stånd. Regeringens förslag på skatteområdet avvisas. Skattereformen

bör återställas, sägs det i motionen. Speciellt framhålls vikten av att i

nuvarande konjunkturläge inte vidta sparstimulerande åtgärder eller åtgärder

som höjer kostnaderna för hushållens boende. Enligt motionärerna kan effekterna

på samhällsekonomin av här redovisade alternativa uppläggning av den ekonomiska

politiken beskrivas på det sätt som framgår av tabell6.

I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas bifall till den

inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i motion Fi40 (s).

Tabell 6. Samhällsekonomiska effekter enligt förslagen i motion Fi40(s)

Försörjningsbalans och nyckeltal för Sverige.

Procentuell förändring (om inte annat anges)

_____________________________________________________________________

Miljarder Med Med social-

kronor regeringens demokraternas

politik politik

___________ _____________ _______________

1991 1992 1993 1992 1993

_____________________________________________________________________

Privat konsumtion 779,4 0,5 -0,5 0,5 0,0

Offentlig konsumtion 382,0 0,1 -0,8 0,1 0,2

-Stat 109,1 -0,2 -0,7 -0,2 -0,7

-Kommuner 272,9 0,2 -0,8 0,2 0,7

Bruttoinvesteringar 270,3 -9,0 -1,5 -5,0 2,8

Lagerinvesteringar -25,5 0,6 0,9 0,6 0,9

Export 403,7 1,0 4,5 1,0 4,5

Import 378,5 -0,5 2,5 0,0 3,5

BNP 1431,6 -0,4 0,8 0,2 1,9

Konsumentpriser 9,4 2,5 2,2 2,5 3,1

Disponibel inkomst 4,3 1,5 -0,8 1,6 -0,9

Sparkvot, % nivå 1,9 2,9 2,6 3,0 2,0

Arbetslöshet, % nivå 2,7 4,4 5,0 4,0 3,5

Bytesbalans, % av BNP -0,9 -0,5 0,2 -0,6 -0,1

_____________________________________________________________________

Med anledning av den alternativa inriktning av den ekonomiska politiken som

förordas i motion Fi40 (s) vill utskottet anföra följande.

I motionen sägs allmänt att målen för den ekonomiska politiken -- full

sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning,

regional balans och god miljö -- bör ligga fast. Det betonas att den fulla

sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Enligt utskottets

uppfattning omfattas dessa mål av riksdagens samtliga partier. Vid en närmare

analys av målens innebörd framkommer emellertid tydliga skillnader i

uppfattning. I motion Fi40(s) föreslås åtgärder som enligt motionärerna i ett

mycket kort perspektiv snabbt drar ner arbeslösheten. Utskottet vill emellertid

hävda att riskerna att en sådan politik kommer att försämra ekonomins

funktionssätt är betydande. Slutresultatet blir då ännu högre arbetslöshetstal

än vad som kan noteras i dag. Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt

att varaktigt pressa ned arbetslösheten. Men det innebär att målet full

sysselsättning måste kopplas till kravet på strukturförändringar i ekonomin.

Näringslivet och då främst industrin måste mot denna bakgrund få expandera på

övriga sektorers bekostnad.

I motionen anförs även att statsmakterna de närmaste åren bör bedriva en

utgiftspolitik som ger möjlighet att både bevara välfärdsstaten och i takt med

en ökad tillväxt sänka de offentliga utgifternas andel av BNP. En stram

finanspolitik är nödvändig. Stora och permanenta underskott måste, sägs det i

motionen, undvikas. Utrymmet är därför mycket begränsat för nya

utgiftsåtaganden. Vad gäller penning- och valutapolitiken slår motionärerna

fast att uppgiften måste vara att försvara den fasta växelkursen.

På samma sätt som när det gäller formuleringen av målen för den ekonomiska

politiken är överensstämmelsen god mellan vad som allmänt sägs i propositionen

och den inriktning av finans- och penningpolitiken som förordas i motion Fi40

(s). Utskottet finner emellertid att vid utformningen av konkreta förslag till

åtgärder överger motionärerna de krav som de ställt på långsiktighet i

finanspolitiken. I motionen framhålls visserligen att möjligheterna att använda

finanspolitiken för att utjämna konjunktursvängningar är starkt begränsade

bl.a. på grund av ofullständig kunskap om framtiden och fördröjningar i

politikens verkningar. Men, sägs det i motionen, finanspolitiken påverkar

ekonomin även på kort sikt och måste trots dessa begränsningar utformas även

med hänsyn tagen till konjunkturen. Motionärernas bedömning är därför att det

inte finns skäl att strama åt ekonomin på det sätt som regeringen gör. Det kan

varken motiveras av överhettning, hög inflation eller stora underskott i

bytesbalansen. I nuvarande konjunkturläge är det, menar motionärerna,

ofrånkomligt med ett betydande underskott i statsbudgeten.

Med hänvisning till denna motivering gör motionärerna, enligt utskottets

mening, inte några försök att utforma en stabiliseringspolitik som står i

överensstämmelse med en långsiktig strukturpolitik. I stället avvisas bl.a.

kravet i propositionen på en långsiktig utgiftsstrategi för staten med

hänvisning till svårigheterna att göra tillförlitliga budgetprognoser.

Utskottet kan inte godta en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Som

utskottet tidigare i betänkandet understrukit är det ett oavvisligt krav att

konjunkturpolitiken utformas så att den bidrar till och inte motverkar de

strukturförändringar som måste komma till stånd i den svenska ekonomin.

Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen -- under förutsättning att

inriktningen av den ekonomiska politiken följer det alternativ som föreslås i

motion Fi40(s) -- visar tydligt dilemmat att genomföra en

stabiliseringspolitik som inte kommer i konflikt med en nödvändig

strukturomvandling av ekonomin.

Den i relation till prognosen i propositionen kraftiga ökningen av

bruttoinvesteringarna på 2,8% år 1993 (se tabell6) antas i motionen vara

ett resultat av genomförandet av första delen av det föreslagna

40-miljardersprogrammet. Den ökade budgetbelastningen på statsbudgeten bedömer

motionärerna uppgå till 3,5miljarderkronor. Utskottet är för sin del

tveksamt till metoden att endast ta upp vissa räntekostnader som statens

kostnad för investeringarna. Kostnaden i form av reala resursanspråk från

staten skulle bli väsentligt högre.

Som utskottet ser det kan det -- om den internationella konjunkturen

utvecklas på ett mindre tillfredsställande sätt än vad utskottet angivit i

avsnittet om den internationella utvecklingen -- bli nödvändigt att öka

satsningarna på infrastrukturinvesteringar utöver vad som angivits i

propositionen. Utskottet vill emellertid understryka att ett utvidgat

investeringsprogram för förbättringen i infrastrukturen måste ligga i linje med

den av regeringen valda långsiktiga strategin. Investeringarna måste ge

väsentliga bidrag till en framtida högre tillväxt. De delar av ett utvidgat

investeringsprogram som från denna synpunkt har en lägre angelägenhetsgrad bör

underkastas samma restriktioner som gäller för de arbetsmarknadspolitiska

insatserna. Det innebär att de åtgärder som vidtas av främst

sysselsättningspolitiska skäl måste vara möjliga att påbörja och avsluta

snabbt. Utskottet konstaterar att överväganden med här angiven inriktning inte

görs i motion Fi40 (s).

Det andra expansiva inslaget i det socialdemokratiska förslaget till

inriktning av den ekonomiska politiken är att statsmakterna fortsätter att låta

tillväxten i den kommunala konsumtionen öka. I motion Fi40(s) förutses här

för år 1993 en ökning med 0,7% medan bedömningen i propositionen innebär en

minskning med 0,8%. Enligt utskottets mening är en fortsatt ökning av den

kommunala konsumtionen med nära 1% inte godtagbar. Den strategi som

regeringen valt, som bl.a. innebär att den offentliga sektorn måste stå

tillbaka för en expansion av andra sektorer i ekonomin, måste fullföljas.

Den tredje faktorn, som enligt motionärernas prognos ger en högre tillväxt än

vad som förutses i propositionen, är den privata konsumtionen. Enligt

bedömningen i propositionen minskar den privata konsumtionen på grund av en

neddragning av hushållens reala disponibla inkomster. Inkomstbortfallet

beräknas emellertid bli av samma storleksordning i motion Fi40(s),

(tabell6). Att den privata konsumtionen ändå inte minskar förklaras av en

betydande nedgång i sparkvoten. I motionen riktas stark kritik mot den förda

sparpolitiken. Det är fel, anser man, att i nuvarande konjunkturläge stimulera

hushållssparandet. Detta är ett av skälen till att motionärerna avvisar sänkta

kapitalskatter, som innebär en minskning av ränteavdragens värde.

Utskottet delar inte motionärernas syn på sparandets utveckling. Att förändra

och stabilisera hushållens sparkvot på en högre nivå är en tidskrävande

process. Inför en kommande förstärkning av konjunkturen är det angeläget att

uppmuntra ett ökat hushållssparande så att tendenserna till en överhettning av

ekonomin inte återigen kan växa sig starka.

Den slutsats utskottet drar av här gjorda genomgång av förslaget i motion

Fi40 (s) till inriktning av den ekonomiska politiken är följande. Det

socialdemokratiska alternativet bortser i allt väsentligt från de restriktioner

som en nödvändig strukturpolitik ställer på utformningen av

stabiliseringspolitiken. Denna motvilja att bedriva en effektiv strukturpolitik

framgår också av den inriktning som motionärerna förordar av skattepolitiken.

De åtgärder på skatteområdet som föreslås i propositionen avvisas i motion Fi40

(s). Utskottet vill emellertid understryka att en viktig del av den ekonomiska

politiken är en skattepolitik som är inriktad på att sänka samhällsekonomiskt

skadliga skatter och att skapa ett konkurrenskraftigt skattesystem vid en

integration med EG.

Utskottet delar till fullo den uppfattning som framförs i propositionen att

den svenska välfärden kräver en stark ekonomisk bas. Bara om ekonomin kan få ny

växtkraft kan denna bas tryggas, välfärden stärkas och arbetslösheten pressas

ned. Att avstå från att angripa de grundläggande strukturfelen i svensk ekonomi

för att undvika kortsiktigt smärtsamma åtgärder vore att avstå från

möjligheterna att slå vakt om och utveckla den sociala tryggheten i Sverige.

Inget skulle vara allvarligare för de svaga och utsatta grupperna i vårt

samhälle än en fortsatt ekonomisk nedgång.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi40 (s) yrkande 1 och Fi83

(s) yrkande 1.

I motion Fi42 (nyd) framhålls att den ekonomiska politikens främsta

uppgift måste vara att skapa förutsättningar för företagare att verka och kunna

expandera. Den ekonomisk-politiska grundsynen är i allt väsentligt densamma som

regeringens. Av motion Fi42 (nyd) och även av motion Fi43 (nyd) framgår att

Ny demokrati ser särskilt allvarligt på den situation som de mindre och

medelstora företagen i dag befinner sig i. Riskkapitalförsörjningen till dessa

företag måste förbättras. Enligt motionärerna bör ett bolag,

Investeringsbolaget Sverige (IABS), omedelbart bildas för att bidra med

försörjningen av riskkapital.

Utskottet har i betänkandet 1991/92:FiU21 om utskiftning av löntagarfondernas

tillgångar m.m. föreslagit att ett bolag snarast bildas med den inriktning som

föreslås i motionFi43(nyd). Ny demokratis förslag på denna punkt är

följaktligen tillgodosett. Mot här angiven bakgrund finner utskottet att

överensstämmelse i stort råder mellan regeringens och Ny demokratis uppfattning

om den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker

sålunda motion Fi42(nyd) yrkandena 1 och 3.

Utskottet vill här tillägga att det emellertid finns betydande skillnader vad

gäller förslagen i propositionen till besparingar i statens budget och

motsvarande förslag i motion Fi42 (nyd). Till dessa frågor återkommer utskottet

i avsnittet om de budgetpolitiska riktlinjerna.

I motion Fi44 (v) framhålls att arbetslösheten måste bekämpas till varje

pris och att kapitalismen måste utmanas. Sker inte detta får Sverige samma

arbetslöshet och utslagning som gäller för övriga OECD-länder. Inriktningen av

den ekonomiska politiken fram till sekelskiftet måste därför innebära en

strävan att sänka arbetslösheten. De åtgärder som motionärerna föreslår mot

arbetslösheten innehåller bl.a. ett åtgärdsprogram på 10miljarder kronor

inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska satsningar och investeringar i

infrastruktur samt ett ROT-program i kommunerna finansierat genom en tidigare

utbetalning på 4miljarder kronor av kommunernas skatteunderlag. Motionärerna

motsätter sig den i propositionen föreslagna indragningen på 7,5miljarder

kronor från kommunerna. Skatteförslagen i propositionen avvisas. I stället

föreslås att beskattningen av kapitalinkomster återställs, att grundavdraget

slopas för grupper med högre inkomster, och att företagens energibeskattning

utformas så att den tillgodoser såväl konkurrens som miljökrav. I motionen

avvisas ett EG-medlemskap. Däremot förordas en anpassning av regelsystemet till

EG:s inre marknad.

Utskottet vill med anledning av motion Fi44 (v) yrkande 1 anföra följande.

I inledningen till sin motion skriver Vänsterpartiet att i den situation som

Sverige nu befinner sig krävs det en aktiv och medveten näringspolitisk

inriktning av den ekonomiska politiken, så att resurser kan styras till rätt

ställe i rätt tid vad gäller kapital, utbildning och investeringar i

infrastrukturen. I ett internationellt perspektiv är detta, understryker

motionärerna, en nödvändighet. På samma sätt som i Vänsterpartiets motion med

anledning av regeringens proposition 1991/92:38 om den ekonomiska politiken

(1991/92:FiU10) ger denna skrivning i motion Fi44 (v) en antydan om att

Vänsterpartiet skulle ha en konstruktiv syn på de strukturella problem som i

dag belastar den svenska ekonomin. Men så är icke fallet. I stället föreslås i

motionen åtgärder som försvårar den situation som landet i dag befinner sig i.

Arbetslösheten måste enligt motionärerna bekämpas till varje pris. Som

utskottet ser det beaktas därför över huvud taget inte sådana faktorer som i

ett medellångt perspektiv kan permanenta arbetslösheten på en mycket hög nivå.

De åtgärder inom skatteområdet som föreslås i propositionen för att med hjälp

av en bättre fungerande ekonomi höja tillväxten och därigenom skapa en

varaktigt högre sysselsättning avvisas också av motionärerna. I stället

förordas åtgärder som innebär att den offentliga sektorn fortsätter att växa.

Samtidigt innebär förslagen i motionen att budgetunderskottet ytterligare ökar

(jfr avsnittet om budgetpolitiken) med risk för att räntorna stiger från ett

redan högt ränteläge.

Utskottet ställer sig också frågande till Vänsterpartiets EG-politik.

Motionärerna föreslår en i det närmaste fullständig anpassning till EG:s

regelsystem. Mot den bakgrunden har utskottet svårt att inse varför Sverige

skall avstå från möjligheterna att genom ett medlemskap kunna påverka den

fortsatta utvecklingen inom EG.

Den i motion Fi44 (v) angivna inriktningen av den ekonomiska politiken

avvisas bestämt av utskottet.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker den inriktning av

den ekonomiska politiken som föreslås i propositionen (mom.1). Därav följer

att utskottet avstyrker motionerna Fi40 (s) yrkande1, Fi42 (nyd)

yrkandena1, 3 och 4, Fi44 (v) yrkande1 och Fi83 (s) yrkande1.

Utvecklingen på de finansiella marknaderna

Inledningen av 1990-talet har inneburit att problemen har vuxit för många

företag som är verksamma inom den finansiella sektorn. Aktieägarna i

finansiella företag och företag med verksamhet på fastighetsmarknaden har sett

värdet av sina tillgångar falla kraftigt. Stora förmögenheter som skapats under

1980-talet har raderats ut. Från att ha legat på ungefär 0,5 % av utlåningen

under hela 1980-talet steg kreditförlusterna i banksystemet till drygt 1 % år

1990 och till nästan 4 % år 1991. Bankerna gick totalt sett med förlust förra

året.

Det mest oroande med krisen på finansmarknaden är, sägs det i motion Fi73

av Hans Gustafsson m.fl. (s), att den riskerar att ytterligare fördjupas, och

att återverkningarna på ekonomin då skulle kunna bli mycket dramatiska. En

möjlig konjunkturuppgång skulle i värsta fall kunna kvävas och i stället följas

av en förlängd och fördjupad lågkonjunktur. Att lindra finanskrisen och minska

risken för fortsatt förvärrande av problemen är därför, menar motionärerna, en

central uppgift för den ekonomiska politiken. I motionen redovisas förslag inom

tre områden: åtgärder som stimulerar riskkapitalmarknaden, som stärker

fastighetsmarknaden och som lindrar påfrestningarna på banker och andra

finansinstitut.

Riskkapitalmarknaden. Förslagen innebär bl.a. att AP-fondens rätt att köpa

aktier utvidgas och att riskkapitalmarknaden reserveras för näringslivet.

Fastighetsmarknaden. Bl.a. föreslås att ingen ytterligare begränsning av

ränteavdragen för år 1993 genomförs och att återhållsamhet visas med

försämringar för egnahemsboende åren 1993 och 1994, att ingen fastighetsskatt

utgår på outhyrda fastigheter, att AP-fonden får ökad rätt att köpa fastigheter

och att inget utbudstryck skapas på fastighetsmarknaden från stat och kommuner.

Åtgärder för att stärka bankväsendet. Motionärerna stöder förslagen i

propositionen om ändrade regler för bankernas obeskattade reserver. En statlig

inlåningsförsäkring bör införas. Snabb modernisering av Stadshypotekskassan bör

genomföras.

Med anledning av förslagen till åtgärder för att mildra påfrestningarna på de

finansiella marknaderna i motion Fi73 (s) vill utskottet anföra följande.

Krisen i finanssektorn har sin upprinnelse i den kraftiga överhettning av

ekonomin under senare delen av 1980-talet som bl.a. medförde en våldsam ökning

av fastighetsvärdena. Den prioritering av inflationsbekämpningen som den

tidigare regeringen påbörjade var riktig men skedde vid en alltför sen

tidpunkt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det läge som nu

uppstått kräver särskilda åtgärder. De åtgärder som kan komma i fråga får

emellertid inte innebära att återhämtningen i andra sektorer försenas eller

avstannar.

Med hänvisning härtill avvisar utskottet det åtgärdspaket som föreslås i

motion Fi73 (s). Som utskottet ser det kan det med hänvisning till problemen på

finansmarknaden inte vara rimligt att exempelvis skjuta på reformeringen av

bostadsfinansieringssystemet, vänta med nödvändiga åtgärder inom skatteområdet

eller avstå från att i lämpliga former privatisera de statliga företagen.

För att förbättra tillgången på riskkapital föreslår motionärerna bl.a. att

AP-fonderna skall få tillåtelse att öka sina aktieinnehav. Utskottet vill

bestämt avvisa en sådan åtgärd som uppenbarligen skulle medföra att den

offentliga sektorn långsiktigt ökade sitt ägande i näringslivet.

I motionen föreslås också att staten skall avbryta utförsäljningen av sitt

aktieinnehav. Detta motiveras av att "i nuvarande läge med svår brist på

riskkapital bör allt tillgängligt utrymme reserveras för näringslivets behov".

Utskottet kommenterade ett likartat påstående i december förra året i sitt

betänkande om inriktningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10, prop.

1991/92:38). Utskottet framhöll vid detta tillfälle att det är svårt att tolka

vad motionärerna här avser. Konsekvenserna på kapitalmarknaden och speciellt på

aktiemarknaden till följd av ett ökat utbud bör bli marginella, eftersom det

statliga upplåningsbehovet minskar i motsvarande utsträckning. Försäljningen av

statliga företag behöver således inte i sig kräva ytterligare utrymme på

kapitalmarknaden.

När det gäller förslaget att införa en inlåningsförsäkring som garanterar

insättarnas medel har utskottet från regeringskansliet erfarit att regeringen

förbereder en proposition i denna fråga till hösten. Motionärernas önskemål är

följaktligen i detta avseende tillgodosett.

Det kan inte uteslutas att de problem som i dag finns på de finansiella

marknaderna kan komma att hota en återhämtning av ekonomin. Utskottet stöder

därför förslaget i propositionen att fastighetsskatten på kommersiella lokaler

avskaffas från den 1 januari 1993. Därigenom motverkas värdefallet på

fastigheter med kommersiella lokaler vilket bidrar till en ökad stabilitet i

fastighetssektorn och inom kreditsystemet. På det sättet säkras också en högre

framtida utlåningskapacitet genom att bankernas pantvärden i berörda

fastigheter påverkas i positiv riktning. Som anförs i propositionen har

regeringen också tidigare (prop. 1991/92:119) lagt fram förslag om ändrade

regler för avskattning av bankernas obeskattade reserver. Det innebär att

finansiella företag ges samma möjligheter som andra företag att kvitta

förluster mot det s.k. uppskovsbeloppet under hela återföringsperioden.

Utskottet vill också i detta sammanhang framhålla att utformningen av de

framtida reglerna för statens stöd till nyproduktion och ombyggnad av bostäder

är så avvägda att de boende och fastighetsägarna inte får sina grundläggande

ekonomiska förutsättningar rubbade samtidigt som statens kostnader särskilt på

lång sikt kan minska betydligt.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi73 (s).

Konsekvenser av ett medlemskap i EG:s ekonomiska och monetära union (EMU)

I motion Fi40 (s) yrkande 5 anförs att Sverige sedan maj 1991, då

beslutet fattades om att knyta den svenska kronan till ecun, har ett

valutapolitiskt samarbete med EG. Beslutet bidrog till att öka förtroendet på

valutamarknaderna för den svenska ekonomin och bidrog till en lägre räntenivå.

Samarbetet bör när så är möjligt vidareutvecklas för att stärka stabiliteten i

ekonomin, särskilt på de finansiella marknaderna.

EG-länderna har nu beslutat att skapa en ekonomisk och monetär union (EMU).

Ett valutapolitiskt samarbete av detta slag ökar den ekonomiska stabiliteten,

men är enligt motionärerna inte utan problem. De i valutaunionen deltagande

länderna frånhänder sig möjligheterna att genom justeringar av växelkurserna

bidra till anpassning av ekonomier som har utsatts för störningar. Det kan vara

till stor nackdel vid kraftiga förändringar av en ekonomis

produktionsförutsättningar. I motionen föreslås att en fördjupad analys görs av

de problem som är förknippade med en europeisk ekonomisk och monetär union och

av de danska övervägandena i samband med EMU-överenskommelsen.

Som utskottet ser det är det viktigt att inför medlemskapsförhandlingarna

göra fördjupade analyser avseende såväl penning- och valutapolitiken som

beträffande innebörden av det särskilda protokollet för Danmark. Sådana

analyser görs enligt vad utskottet har erfarit inom regeringskansliet och i

riksbanken. I det särskilda protokollet till Maastrichtöverenskommelsen tillåts

Danmark och Storbritannien bibehålla rätten till nationella parlamentsbeslut om

tidpunkten för tillträde till EMU, oavsett de uppställda konvergenskraven.

I detta sammanhang vill utskottet upprepa vad utskottet anförde i sitt

betänkande vid behandlingen av budgetpropositionen (1991/92:FiU20). I

betänkandet anfördes att det efter Sveriges ansökan om medlemskap i EG är

angeläget att riksbanken underlättar en anpassning till utvecklingen mot en

europeisk monetär union. Samarbetet med EG bör därför vidareutvecklas. Det är

dock angeläget att de problem som är förknippade med ett vidgat valutasamarbete

närmare analyseras. Det kan även nämnas att i de tilläggsdirektiv till

riksbanksutredningen som regeringen beslutat om betonas vikten av att

riksbankslagen anpassas till vad som krävs vid en framtida ekonomisk och

monetär union.

Detta är som framgått stora och viktiga frågor för Sveriges vidkommande. Det

är därför nödvändigt att de studeras ingående. Regeringen bör mot denna

bakgrund lämna en utförlig och djupgående redovisning av sitt analysarbete i

dessa frågor för riksdagen.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi40 (s) yrkande5 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Bemyndigande för statens upplåning

Riksgäldskontoret ombesörjer upplåningen för statens räkning.

Riksgäldskontoret omvandlades för några år sedan från ett riksdagens verk till

en myndighet under regeringen. Eftersom regeringen inte får ta upp lån utan

riksdagens bemyndigande måste regeringen inhämta sådant bemyndigande för att ta

upp erforderliga lån för statens räkning. Regeringen delegerar i sin tur till

riksgäldskontoret att ta upp sådana lån. I proposition 1986/87:143 föreslogs

att lånebemyndigandet skulle ges till regeringen varje år och vara

beloppsmässigt opreciserat. De ändamål för vilka upplåning får ske skulle anges

i en lag om statens upplåning. Detta godtogs av riksdagen. I överensstämmelse

härmed föreslås riksdagen i kompletteringspropositionen utfärda ett sådant

bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

Utskottet tillstyrker att regeringen ges det begärda bemyndigandet.

Socialförsäkringsfrågor m.m.

Sjukförsäkringssystemet

Tre motioner berör sjukförsäkringssystemet och angränsande förmånssystem.

I motionerna Fi40 (s) yrkande 4 och Fi83 av Margareta Winberg m.fl.

(s) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att regeringen inte skall lägga fram

förslag till riksdagen om två karensdagar i sjuklöne- och

sjukförsäkringssystemen.

Motion Fi42 (nyd) anger som ett bättre alternativ till karensdagar att

ersättningsnivån vid sjukdom, vid arbetsskada av annan anledning än grov

försummelse och vid vård av barn kan sänkas till 80 % och vid yrkesinriktad

rehabilitering till 90 %. Under de två första veckorna skall ersättning dock

endast utgå med 67 %. I yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande om

huvudprinciperna för ett enklare och bättre system för bl.a.

sjukpenningförsäkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning och

ersättningar vid arbetsskada och yrkesinriktad rehabilitering. I yrkandena 9

och 10 begärs tillkännagivanden om att de föreslagna systemen med reducerad

sjukpenning resp. föräldrapenning skall införas redan fr.o.m. den 1 januari

1993.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (1991/92:SfU3y) till

finansutskottet att riksdagen nyligen på förslag av utskottet i betänkande

1991/92:SfU8 har behandlat motionsyrkanden om att karensdagar inte skall

införas. Utskottet har ansett att något uttalande från riksdagens sida i frågan

inte bör göras i avvaktan på resultatet av det beredningsarbete som påbörjats i

regeringskansliet med att utforma lösningar som medger införande av två

karensdagar. Socialförsäkringsutskottet, som noterar att i

kompletteringspropositionen anges att en departementspromemoria i frågan skall

utarbetas och remissbehandlas, vidhåller denna uppfattning och anser att

finansutskottet bör föreslå riksdagen att motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83

yrkande 3 skall avslås. Vad gäller de i motion Fi42 framlagda förslagen delar

utskottet regeringens bedömning i kompletteringspropositionen att ett

alternativ med sänkta nivåer inom sjukförsäkringen m.m. är fördelningspolitiskt

sämre än två karensdagar. Även yrkandena 8--10 i denna motion bör avslås av

riksdagen.

Socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottet anför i en avvikande mening

till yttrandet att regeringen inte bör lägga fram något förslag om karensdagar.

Företrädaren för Ny demokrati tillstyrker motion Fi42 (nyd) i en avvikande

mening.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och

avstyrker motionerna Fi40 (s) yrkande 4, Fi42 (nyd) yrkandena 8--10 samt Fi83

(s) yrkande 3.

Sänkt pensionsålder

Två motioner berör åtgärder på pensionsområdet i syfte att minska

arbetslösheten. I motion Fi74 av Bo Finnkvist (s) begärs ett

tillkännagivande om att förutsättningarna för införande av ett system med

äldreavgångar eller s.k. arbetspension bör prövas med utgångspunkt i de

resonemang som fördes i samband med pensionsberedningens betänkande (SoU

1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder. I motion Fi44 (v) begärs

ett tillkännagivande om att antingen en tidsbegränsad sänkning av

pensionsåldern skulle kunna genomföras, eller att en möjlighet skulle kunna

införas för alla som fyller 62, 63 eller 64 år under år 1993 att pensionera sig

under detta år.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (1991/92:SfU3y) till

finansutskottet att en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har tillkallats

(dir. 1991:102) med uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens

slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension och de inkomna remissvaren utarbeta

förslag till nytt system för den allmänna pensioneringen. Enligt vad

socialförsäkringsutskottet erfarit överväger arbetsgruppen även frågor om

rörlig pensionsålder. Arbetsgruppen, som enligt direktiven skulle redovisa sina

förslag under mars månad 1992, kommer att redovisa dessa senare under året.

Socialförsäkringsutskottet anser att finansutskottet med hänvisning till det

pågående utredningsarbetet bör föreslå riksdagen att avslå motionerna.

Finansutskottet delar denna uppfattning och avstyrker motionerna Fi44

yrkande 7 och Fi74.

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer

Barnbidragets storlek

I två motioner, Fi40 (s) yrkande 3 och Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s)

yrkande 2, föreslås att barnbidraget skall höjas till 10 200 kr. per barn och

år från den 1 juli 1992.

Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande (1991/92:SoU6y) till tidigare

ställningstagande i frågan (bet. 1991/92:SoU15). Utskottet anförde då att med

hänsyn till det statsfinansiella och ekonomiska läget kunde utskottet inte

ställa sig bakom förslagen i motionerna.

I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Socialdemokraterna att

barnbidraget höjs den 1 juli 1992.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker motion

Fi40 (s) yrkande 3 och motion Fi83 (s) yrkande2.

Inkomstprövat barnbidrag m.m.

I motion Fi42 (nyd) föreslås att ett inkomstrelaterat barnbidrag införs som

inte skall utgå för barn till höginkomsttagare. Förslaget beräknas i motionen

ge en besparing med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om det träder i

kraft den 1 januari 1993. Anslaget till barnbidrag bör sänkas i motsvarande

mån.

I sitt yttrande (SoU6y) hänvisar socialutskottet till tidigare behandling

av en likartad motion i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet redovisade då

skälen mot att införa ett inkomst- eller behovsprövat barnbidrag och vidhåller

i yttrandet sin tidigare inställning och föreslår att motionen avstyrks.

I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Ny demokrati förslaget i

motion Fi42 (nyd).

Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anfört och avstyrker

motion Fi42 (nyd).

Vårdnadsbidrag

I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avvisande av

införandet av vårdnadsbidrag (yrkande 9). Motionärerna anför att det nu står

helt klart, efter uttalanden från socialministern, att finansieringen av

vårdnadsbidraget uteslutande kommer att belasta nuvarande

föräldraförsäkringssystem och statsbidragen för barnomsorg. Det betyder, enligt

motionärerna, att det är de arbetande föräldrarna som kan räkna med att få

betala för de föräldrar som vill och har ekonomiska möjligheter att med hjälp

av ett vårdnadsbidrag stanna hemma.

Socialutskottet påpekar i sitt yttrande (SoU6y) att det ännu inte

föreligger något konkret förslag till utformning av vårdnadsbidraget eller en

finansiering av bidraget. Motionsyrkandet bör därför, anför utskottet, inte

föranleda något uttalande av riksdagen.

I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Socialdemokraterna motion

Fi83 yrkande 9.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker motion

Fi83 (s) yrkande 9.

Arbetsmarknadspolitiken

Flera motioner som väckts i anslutning till kompletteringspropositionen berör

frågor som har samband med arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutskottet har

yttrat sig i ärendet, och utskottets yttrande (AU5y) finns fogat till detta

betänkande som bilaga 11. I yttrandet behandlar arbetsmarknadsutskottet

dels de frågor som tagits upp i arbetsmarknadsdepartementets bilaga till

kompletteringspropositionen (bilaga I:8), dels 32 motioner varav 4 från

allmänna motionstiden.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Socialdemokraterna anför i motion Fi41 att den för närvarande viktigaste

politiska frågan är att bekämpa den ökande arbetslösheten. I motionen hävdas

att för Socialdemokraterna har målet alltid varit arbete åt alla, medan

regeringens mål endast är att förhindra att arbetslösheten i Sverige når samma

nivåer som i omvärlden. Motionärerna vill att arbetsmarknadspolitiken inriktas

på att bekämpa arbetslösheten med hjälp av ett omfattande investeringsprogram.

Programmet är så utformat att 40 miljarder kronor skall investeras i

huvudsakligen offentlig sektor över hela landet under de närmaste två åren.

Till motionen har fogats förteckningar med förslag på olika

investeringsprojekt. Förslagen omfattar såväl kommunala projekt och projekt

inom landstingen som investeringar inom SJ, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen,

vägverket och banverket. Med de satsningar som föreslås i motionen kan enligt

motionärerna arbetslösheten beräknas till 3,5% nästa år i stället för de 5 %

som regeringen anger.

Arbetsmarknadsutskottet tar mycket bestämt avstånd från sådana förslag

som framkommit i den allmänna debatten om att använda arbetslöshet som ett

medel i den ekonomiska politiken. Det gör utskottet med hänsyn till mänskliga,

sociala och ekonomiska aspekter. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om de

riktlinjer som lades fast när riksdagen för några veckor sedan behandlade vissa

arbetsmarknadspolitiska frågor. Vad som då anfördes är i allt väsentligt

alltjämt giltigt, anser arbetsmarknadsutskottet som vidhåller sin då redovisade

uppfattning att arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på att skapa

förutsättningar för tillväxt i hela landet vilket leder till trygga jobb på

sikt. Arbetsmarknadspolitiken i sig kan inte skapa varaktiga och trygga arbeten

men däremot motverka arbetslöshet och stödja människor i den anpassning som

ekonomin nu genomgår. Arbetsmarknadsutskottet betonar starkt att inriktningen

måste vara att hålla fast vid arbetslinjen, inte minst med hänsyn till det nu

rådande konjunkturläget. Vidare skall utsatta grupper prioriteras,

långtidsarbetslöshet motverkas och jämställdheten på arbetsmarknaden öka.

Användningen av arbetsmarknadspolitiska insatser -- inte minst för arbetslösa

ungdomar -- måste därför intensifieras på det sätt som riksdagen tidigare lagt

fast.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om de infrastrukturinvesteringar och andra

åtgärder som föreslås i kompletteringspropositionen för att främja

sysselsättningen. Utskottet gör bedömningen att dessa förslag är ägnade att

motverka ökningen av arbetslösheten samtidigt som den nödvändiga strukturella

omställningen sker. Genom att utveckla infrastrukturen och öka kompetensen höjs

effektiviteten och läggs grunden för en snabbare ekonomisk utveckling när

konjunkturen vänder. Arbetsmarknadsutskottet framhåller vikten av att kunna

studera vilka effekter olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har för

sysselsättningen. Det arbetsmarknadspolitiska läget måste följas med

uppmärksamhet, och utskottet utgår från att regeringen utnyttjar

finansfullmakten om behov snabbt uppstår av insatser utöver de nu planerade

åtgärderna. Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottets majoritet att

motion Fi41 yrkande 1 bör avstyrkas. Socialdemokraterna i utskottet har i en

avvikande mening givit motionen sitt stöd.

Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än

arbetsmarknadsutskottet. Liksom detta utgår finansutskottet från att regeringen

noga kommer att följa hur sysselsättningen utvecklas och att man vidtar

nödvändiga motåtgärder om situationen skulle försämras. Regeringen kan därvid

antingen återkomma till riksdagen under hösten med kompletterande förslag

eller, som arbetsmarknadsutskottet påpekar, utnyttja finansfullmakten om

behovet av åtgärder snabbt skulle uppkomma.

Med hänvisning härtill avstyrker även finansutskottet motion Fi41 (s) yrkande

1.

Kompetenshöjande åtgärder

I den socialdemokratiska motionen Fi41 föreslås att regeringen ges i

uppdrag att på grundval av kompetensutredningens förslag utarbeta ett program

för satsning på utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder (yrkande 34).

Motionärerna vill också främja kompetensutvecklingen inom

tillverkningsindustrin genom att ge arbetsgivare viss avdragsrätt för

utbildningskostnader under en tvåårig försöksperiod. I anslutning till detta

förslag lägger motionärerna också fram ett förslag till ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter (yrkande 35). Kostnaden, i form av ett bortfall av

socialavgifter, beräknas för nästa budgetår till 425 milj.kr. Lagförslaget har

som bilaga 2 fogats till arbetsmarknadsutskottets yttrande.

Även Vänsterpartiet förespråkar i motion Fi44 en ökad satsning på

utbildning och kunskapshöjande åtgärder inom industrin för att stärka

konkurrenskraften (yrkande 6). I första hand föreslås teknisk-humanistisk

utbildning.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i motionärernas allmänna syn på behovet

av kompetensutveckling för att öka produktiviteten i företagen. Utskottet

erinrar samtidigt om att dessa frågor för närvarande utreds av

vuxenutbildningskommittén (dir. 1992:48) eller är under beredning i

regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida är enligt

arbetsmarknadsutskottet inte påkallad med anledning av de här aktuella

motionskraven.

Förslaget om en tvåårig försöksverksamhet med kompetensutveckling inom

tillverkningsindustrin har av arbetsmarknadsutskottet behandlats så sent som i

slutet av april. Utskottet avvisade då förslaget och har sedan dess inte ändrat

uppfattning i frågan. Arbetsmarknadsutskottet anser därför att de nu aktuella

motionsyrkandena bör avstyrkas. I en avvikande mening redovisar

Socialdemokraterna i utskottet en motsatt uppfattning.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker

således motion Fi41 (s) yrkandena 34 och 35 samt motion Fi44 (v) yrkande 6.

Arbetslöshetsförsäkringen

I motion Fi41 begär Socialdemokraterna en översyn av vissa frågor med

anknytning till arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna vill få till stånd en

översyn av dels garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa (yrkande 39), dels

de deltidsarbetslösas situation (yrkande 40). Arbetsmarknadsutskottets

majoritet anser att förslagen bör avstyrkas eftersom regeringen nyligen

tillsatt en utredning med uppgift att se över frågan om en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24). I en avvikande mening ger

Socialdemokraterna i utskottet uttryck för en annan uppfattning.

I likhet med arbetsmarknadsutskottet utgår finansutskottet från att denna

utredning kommer att behandla även sådana frågor som motionärerna här har

aktualiserat. Finansutskottet avstyrker därför motion Fi41 (s) yrkandena 39 och

40.

Kvinnors situation på arbetsmarknaden

Eftersom arbetslösheten bland kvinnor väntas öka anser Socialdemokraterna i

motion Fi41 (yrkande 41) att regeringen bör ge AMS i uppdrag att ta fram en

strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Samma förslag förs också

fram i motion Fi83 (yrkande 5) av Margareta Winberg m.fl. (s). I den senare

motionen hävdas att kvinnornas frihet att förvärvsarbeta är hotad. Motionärerna

anser därför att det finns behov av en generell kvinnopolitik (yrkande 10). De

anser vidare att det i större propositioner bör finnas konsekvensanalyser av

vilken effekt förslagen har för kvinnor och män (yrkande 7).

Motionärernas förslag avstyrks av arbetsmarknadsutskottet som emellertid

delar deras uppfattning att jämställdhetssträvandena på arbetsmarknaden måste

öka. Utskottet utgår från att man inom regeringskansliet ser till att

budgetförslag redovisas och utformas på ett sådant sätt att

jämställdhetsarbetet främjas. Riksdagen behöver därför inte göra något

uttalande i denna fråga, anser arbetsmarknadsutskottet. Vidare förklarar

utskottet att det uppmärksamt kommer att följa hur kvinnornas situation på

arbetsmarknaden påverkas av konjunkturförloppet. Motionsförslagen ger

emellertid enligt arbetsmarknadsutskottet inte tillräckligt underlag för ett

ställningstagande som går motionärerna till mötes. Socialdemokraterna i

arbetsmarknadsutskottet har här anmält en avvikande mening.

Finansutskottet är i denna fråga av samma uppfattning som

arbetsmarknadsutskottet och avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 41 samt Fi83

(s) yrkandena 5, 7 och 10.

Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder

I kompletteringspropositionen föreslås att 2 miljarder kronor av

arbetslivsfondens tillgångar skall kunna disponeras för finansiering av vissa

sysselsättningsskapande åtgärder (bil. I:8, s. 16). Överföringen skall

möjliggöras genom en särskild tidsbegränsad lag om avvikelse från lagen

(1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens lagförslag har fogats till detta

betänkande i bilaga1.

Förslaget i propositionen att använda 2 miljarder kronor från

arbetslivsfonden till sysselsättningsskapande åtgärder motiveras bl.a. av att

det i dag finns betydande realekonomiskt utrymme för investeringar som

långsiktigt kan höja produktiviteten.

I propositionen framhålls att det finns starka skäl att göra ytterligare

särskilda insatser riktade till småföretagen. Arbetsmarknadsministern aviserar

ett kommande uppdrag till den centrala arbetslivsfonden att särskilt beakta de

mindre företagen inom tillverkningsindustrin vid bidragsgivningen.

Utöver tidigare planerad bidragsgivning bör enligt propositionen ytterligare

2,5 miljarder kronor kunna beslutas av arbetslivsfonden fram t.o.m. december

1993 för sådana arbetsmiljöförbättringar och rehabiliteringsåtgärder som också

ger ökad produktivitet. Sammanlagt innebär detta en total beslutsram om 5--6

miljarder kronor och en total investeringsvolym om 10--14 miljarder kronor

under perioden.

I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 42) samt i motion

Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s) yrkas avslag på regeringens förslag. Även om

förslaget således formellt avstyrks förklarar sig Socialdemokraterna i motion

Fi41 dock beredda att låta fonden engångsvis få bidra till finansieringen

förutsatt att Socialdemokraternas tidigare nämnda investeringsprogram vinner

gehör. Möjligheterna att skynda på bidragsgivningen ställer sig motionärerna

tvivlande till med hänsyn till fondernas begränsade administration.

I Ny demokratis motion Fi42 (yrkande 21) förordas att minst 2 miljarder

kronor förs över från arbetslivsfonden och används till infrastrukturella

sysselsättningsskapande åtgärder. Bra vägar och järnvägar ger enligt

motionärerna inte bara sysselsättning utan också tillväxt i ekonomin.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

motionerna.

För att bekämpa arbetslösheten och på sikt skapa bättre förutsättningar för

produktivitetsförbättringar bör enligt arbetsmarknadsutskottet 2 miljarder

kronor disponeras ur arbetslivsfonden i enlighet med propositionens förslag.

Insatserna kan t.ex. gälla infrastruktursatsningar påpekar utskottet som anser

att Ny demokratis förslag om utnyttjande av fondens medel i stor utsträckning

tillgodoses genom propositionens förslag. Utskottet anser därför att riksdagen

inte behöver vidta någon åtgärd med anledning av motion Fi42 (nyd).

I en avvikande mening som fogats till betänkandet ger Socialdemokraterna i

utskottet sitt stöd åt motionerna Fi41 (s) och Fi62 (s).

Finansutskottet, som ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

bedömning, tillstyrker att riksdagen antar det i bilaga 1 till detta betänkande

intagna förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om

arbetsmiljöavgift samt avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 42, Fi42 (nyd)

yrkande 21 och Fi62 (s).

Finansiering av arbetslöshetsersättning

I kompletteringspropositionen läggs också fram förslag till finansiering av

arbetslöshetsersättning m.m. (bil. I:8, s. 14).

Arbetsmarknadsfonden, dvs. det konto i riksgäldskontoret varifrån

statsbidragen utbetalas till arbetslöshetsförsäkringen, kontant

arbetsmarknadsstöd m.m., kommer med nuvarande prognoser att uppvisa ett

underskott på närmare 10 000 milj.kr. vid utgången av nästa budgetår. För att

finansiera detta underskott måste fonden förstärkas, anförs det i

propositionen. Denna förstärkning bör enligt regeringen ske genom att

riksförsäkringsverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret utökas från 1000

till 10000 milj.kr. under nästa budgetår.

Med hänsyn till den mycket svåra situationen på arbetsmarknaden tillstyrker

arbetsmarknadsutskottet att en rörlig kredit om högst 10 miljarder kronor

får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för statsbidrag

till arbetslöshetsförsäkringen, permitteringslöneersättningen, kontant

arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag. Utskottet understryker dock

samtidigt att metoden med en utökad kredit i riksgäldskontoret inte är en

långsiktig lösning.

Finansutskottet ser i likhet med arbetsmarknadsutskottet den valda

metoden som en övergångslösning. Finansutskottet utgår emellertid från att

frågan kommer att prövas i samband med översynen av arbetslöshetsförsäkringen

och anser därför att det inte är påkallat med något särskilt uttalande av denna

anledning. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit på högst 10

miljarder kronor får disponeras i riksgäldskontoret för de ändamål som skall

finansieras ur arbetsmarknadsfonden.

Finansiering av den statliga lönegarantin

Kompletteringspropositionen innehåller vidare förslag om finansiering av den

statliga lönegarantin (bil. I:8, s. 15). På grund av det stora antalet

konkurser har utbetalningarna från lönegarantifonden stigit kraftigt. Under

nästa budgetår kommer utgifterna i fonden att överstiga tillgångarna med ca

1800 milj.kr. Det är därför nödvändigt att tillfälligt förstärka

lönegarantifonden. Förstärkningen bör enligt propositionen ske genom att den

rörliga kredit som kammarkollegiet disponerar i riksgäldskontoret höjs från 200

milj.kr. till 2000 milj.kr. under nästa budgetår.

Liksom arbetsmarknadsutskottet har finansutskottet inget att erinra

mot den valda lösningen. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit om

högst 2 miljarder kronor får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret

1992/93 för utbetalningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid

konkurs.

Programförmedling

I propositionen (bil. I:8, s. 17--18) föreslås att AMS försöksverksamhet med

avgiftsbelagd programförmedling inom kulturarbetsförmedlingen skall upphöra.

Motivet är att det är svårt att bedriva en verksamhet som finansieras både

genom anslag och avgifter. Avgifterna har inte täckt kostnaderna.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslaget, och finansutskottet

har för egen del ingen avvikande uppfattning i frågan.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har riksdagen

tidigare anvisat 2,8 miljarder kronor (1991/92:AU11, rskr. 252). För att

särskilja de arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska målen föreslås i

propositionen att kostnaderna för förmedlingsverksamhet vid centrumbildningarna

lyfts bort från arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och i stället får

belasta elfte huvudtitelns anslag Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet m.m. Detta innebär att anslaget för arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader bör minskas med ca 2,8milj.kr.

Helt oberoende av detta förslag föreslår Socialdemokraterna i motion Fi41

(yrkande 38) att samma förvaltningskostnadsanslag skall tillföras 40 milj.kr.

utöver regeringens förslag. Medelstillskottet är avsett att ge

arbetsmarknadsmyndigheterna möjlighet att bedriva uppsökande verksamhet bland

långtidsarbetslösa i samarbete med t.ex. de fackliga organisationerna.

Arbetsmarknadsutskottet avvisar förslaget i motion Fi41 (s) och anser att

regeringens medelsdisposition bör godtas. I en avvikande mening ger

Socialdemokraterna i utskottet motionen sitt stöd.

Finansutskottet som biträder arbetsmarknadsutskottets förslag tillstyrker

propositionen och avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 38.

Starta-eget-bidraget

I kompletteringspropositionen föreslås vissa ändringar beträffande

starta-eget-bidraget (bil. I:8, s. 11). Ändringarna som tillstyrks av

arbetsmarknadsutskottet innebär att även de som riskerar att bli arbetslösa

skall kunna få bidrag under budgetåret 1992/93. I det regionalpolitiska

stödområdet skall bidrag kunna utgå även till dem som har arbete eftersom

vakansen kan erbjudas en arbetslös. Finns det särskilda skäl bör

bidragsperioden dessutom kunna förlängas med sex månader.

Bidraget föreslås från den 1 juli 1992 motsvara det utbildningsbidrag som

skulle ha beviljats en nyföretagare om denne deltagit i

arbetsmarknadsutbildning, dvs. lägst 338 kr. per dag.

Regeländringarna bör enligt propositionen inte föranleda något

medelstillskott. En ökad efterfrågan får finansieras inom ramen för anslaget

för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. AMS bör enligt propositionen verka för

att starta-eget-bidraget används som ett medel för att bredda kvinnornas

möjligheter på arbetsmarknaden.

När det gäller frågan om beskattningen av starta-eget-bidrag föreslår

arbetsmarknadsutskottet att ett tillägg görs till kommunalskattelagen

(1928:370). Det i propositionen föreslagna starta-eget-bidraget, som alltså

motsvarar utbildningsbidraget, bör liksom det nuvarande starta-eget-bidraget,

vilket motsvarar dagpenning från arbetslöshetskassa eller kontant

arbetsmarknadsstöd, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att en bestämmelse om detta förs in i punkt 12

av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (KL).

Arbetsmarknadsutskottet anser att ytterligare en justering bör göras i samma

punkt 12 av anvisningarna. I slutet av juni 1992 upphör försöksverksamheten med

stimulansbidrag till arbetssökande som utbildar sig för och tar anställning i

verkstadsindustrin (prop. 1991/92:100 bil. 11 s. 70--71). Med hänsyn härtill

bör anvisningarna ändras så att stimulansbidrag inte längre anges bland de

förmåner som skall räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Arbetsmarknadsutskottet har till sitt yttrande fogat ett förslag till

lagändring av denna innebörd. Lagförslaget är intaget i bilaga 2 till detta

betänkande.

Liksom arbetsmarknadsutskottet tillstyrker finansutskottet de föreslagna

ändringarna för starta-eget-bidraget. Finansutskottet tillstyrker också att

riksdagen antar arbetsmarknadsutskottets förslag till lag om ändring i lagen

(1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370).

Bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag

Vidare föreslås i kompletteringspropositionen att försöksverksamheten med

bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag förlängs (bil. I:8, s. 14).

Utvecklingen på arbetsmarknaden talar för att bidraget bör finnas kvar även

under nästa budgetår framhåller arbetsmarknadsministern som föreslår att

verksamheten får bedrivas inom ramen för de medel som redan beräknats för

bidrag till utbildning i företag. Bidraget -- vilket endast utgår inom

tillverkningsindustrin -- bör i första hand komma små och medelstora företag

till del.

Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot detta förslag och

tillstyrker således propositionen i denna del. Finansutskottet ansluter sig

till denna uppfattning.

Bidrag till handikappade ungdomar i ungdomspraktik

Riksdagen bereds genom kompletteringspropositionen tillfälle att ta del av

vad arbetsmarknadsministern anför om bidrag till arbetshjälpmedel och

arbetsbiträde åt handikappade ungdomar i ungdomspraktik (bil. I:8, s. 13).

Handikappade ungdomar i ungdomspraktik bör enligt arbetsmarknadsministern inte

behandlas på annat sätt än de ungdomar som fullgör praktisk

arbetslivsorientering. De handikappade ungdomarna bör således kunna omfattas av

bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde, om de behöver sådant stöd för

att klara sin praktik.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt nyligen

behandlade betänkande 1991/92:AU11 som bl.a. tar upp den nya stödformen

ungdomspraktik och föreslår att arbetsmarknadsministerns redogörelse läggs till

handlingarna. Finansutskottet förordar samma åtgärd.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I kompletteringspropositionen föreslås att AMS tillförs ytterligare 500

milj.kr. för beredskapsarbeten m.m. Av tillskottet bör 450 milj.kr. i första

hand användas till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö, s.k. skogliga

beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Vidare bör AMS

tillföras 50 milj.kr. för om-, till- och nybyggnad av små samlingslokaler,

varvid sysselsättningssvaga områden skall prioriteras. I propositionen förordas

också att ramen för otraditionella insatser höjs till 200 milj.kr. av medlen

under anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Frågan om administrationen av stödet till samlingslokaler behandlar utskottet

längre fram i detta betänkande under rubriken Bidrag till allmänna

samlingslokaler m.m. (s. 86--88).

I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 36) liksom i motion

Fi83 (yrkande 6) av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs att den av regeringen

föreslagna anslagsökningen i första hand används för att skapa jobb, utbildning

eller beredskapsarbete åt kvinnor eftersom andra satsningar på t.ex.

investeringar främst kommer mansdominerade yrkesgrupper till del.

I motion Fi41 (s) föreslås även andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder

motsvarande ytterligare 2000 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit.

Enligt motionen bör kommunerna stimuleras att genomföra beredskapsarbeten av

ROT-karaktär. Det statliga stödet till sådana insatser bör uppgå till 1650

milj.kr. och kan enligt motionärerna väntas resultera i investeringar på 6 000

milj.kr. Av tillskottet bör vidare 100 milj.kr. gå till AMS som stöd till

företagsutbildning inom tillverkningsindustrin och 250 milj.kr. till

otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar.

Arbetsmarknadsutskottet betonar, vad som för övrigt också sägs i

propositionen, att det är angeläget att arbetsmarknadsverket anstränger sig att

finna platser åt sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som inte

primärt berörs av de föreslagna infrastrukturinvesteringarna. Motionärernas

önskemål i denna del ligger således i linje med utskottets och propositionens

uppfattning, framhåller arbetsmarknadsutskottet.

I april 1992 hade 18100 personer beredskapsarbete medan motsvarande antal

ett år tidigare var 11300 personer. Det är, framhåller

arbetsmarknadsutskottet, nu svårt att finna lämpliga beredskapsarbetsplatser

för bl.a. de arbetslösa som riskerar att bli utförsäkrade. De omfattande

satsningarna på infrastrukturinvesteringar innebär fördelar även ur denna

synvinkel, påpekar arbetsmarknadsutskottet som förutsätter att beslut om medel

till beredskapsarbeten fattas i vanlig ordning.

När det gäller behovet av satsning på företagsanknuten utbildning samt på

otraditionella insatser anser arbetsmarknadsutskottet att motionärernas

bedömning inte skiljer sig väsentligt från den som görs i propositionen och av

utskottet. Däremot anser arbetsmarknadsutskottet att satsningarna bör ske inom

ramen för propositionens förslag angående det här aktuella anslaget. Den

ytterligare medelstilldelning på 2000 milj.kr. som föreslås i motionerna Fi41

(s) och Fi83 (s) avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.

Arbetsmarknadsutskottet behandlar i detta sammanhang också fyra motioner från

allmänna motionstiden i år. Det är motionerna A216 av Carl-Johan Wilson och

Kenth Skårvik (fp), A256 av Carl-Johan Wilson (fp), A276 av Stefan

Attefall och Jerzy Einhorn (kds) och A279 av Dan Ericsson i Kolmården och

Ulf Björklund (kds). I dessa förordas att medel omfördelas från anslaget B 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till olika utbildningsändamål inom komvux och

folkbildningen med betydelse ur sysselsättningssynpunkt.

Utbildningsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande

(1991/92:UbU10) föreslagit att anslaget Bidrag till driften av det offentliga

skolväsendet skall tillföras 200 milj.kr. utöver regeringens förslag genom en

omfördelning av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom tillskottet

kan komvux användas för utbildning med arbetsmarknadspolitisk inriktning.

Enligt vad utbildningsutskottet framhöll i sitt betänkande får det ankomma på

arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån denna medelsökning bör påverka

storleken av medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Kulturutskottet har på motsvarande sätt i ett av riksdagen godkänt betänkande

(1991/92:KrU12) föreslagit att anslaget Bidrag till folkbildningen räknas upp

med 100 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Även kulturutskottet anser

att det får ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån detta

ställningstagande bör påverka medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Riksdagen har således tidigare under våren anvisat 300 milj.kr. för

utbildning som även tillgodoser arbetsmarknadspolitiska syften. De fyra

motionerna har således, påpekar arbetsmarknadsutskottet, i allt väsentligt

blivit tillgodosedda och bör därför inte påkalla någon åtgärd från riksdagens

sida.

Det allvarliga sysselsättningsläget har medfört att anslaget för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillförts betydande medelstillskott;

regeringens förslag innebär att den samlade anslagsnivån uppgår till 20,1

miljarder kronor. Av detta belopp har riksdagen tidigare anvisat 19,6 miljarder

kronor (bet. 1991/92:AU11, rskr. 252).

Eftersom riksdagen redan har beslutat att ta 300 milj.kr. i anspråk för

arbetsmarknadspolitiska syften inom utbildningssektorn bör enligt

arbetsmarknadsutskottets uppfattning motsvarande belopp hållas inne av

regeringen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet har till dessa delar av

arbetsmarknadsutskottets yttrande anmält avvikande meningar.

Finansutskottet instämmer i de synpunkter som arbetsmarknadsutskottet

redovisat beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och de motioner

som utskottet behandlat i anslutning till detta anslag. Liksom

arbetsmarknadsutskottet anser således finansutskottet att man vid

medelsberäkningen måste ta hänsyn till att riksdagen tidigare under våren

anvisat 300 milj.kr. utöver regeringens förslag till utbildning som tillgodoser

arbetsmarknadspolitiska syften. Enligt finansutskottets mening bör dock en

sådan medelsjustering inte ges formen av en uppmaning till regeringen att hålla

inne ett lika stort belopp på anslaget. I stället bör anslaget räknas ned med

300 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begärt.

Med anledning av vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår således

finansutskottet att anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder förs upp med 19,8

miljarder kronor. Finansutskottet yrkar samtidigt avslag på motionerna Fi41 (s)

yrkande 36, Fi83 (s) yrkande 6, A216 (fp), A256 (fp), A276 (kds) och A279

(kds). Som finansutskottet tidigare påpekat bör regeringen noga följa hur

sysselsättningen utvecklas och vidta nödvändiga motåtgärder om situationen

skulle försämras. Regeringen har därvid möjlighet att antingen utnyttja

finansfullmakten (se s. 113) eller återkomma till riksdagen med kompletterande

förslag.

Räntebidrag för ny- och ombyggnader

I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 37) begärs ett nytt anslag

till räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala

investeringar på 1 050 milj.kr. Enligt motionen är det möjligt och nödvändigt

att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och liknande statliga

investeringar. Dessa finansieras genom att berörda verk får låna upp pengar

till tidigareläggning och sedan betala tillbaka lånet med ordinarie medel eller

intäkter något år senare. Verken kompenseras för räntan på upplånat kapital med

det föreslagna räntebidraget som bör administreras av AMS. För nästa budgetår

beräknas räntebidraget för de statliga investeringarna -- exkl. den

tidigareläggning av en miljard kronor för byggnadsinvesteringar som regeringen

föreslagit -- uppgå till 660 milj.kr. På motsvarande sätt bör räntebidrag ges

till kommunerna vid tidigareläggning av investeringar i t.ex. skolor och

sjukhus eller vid tidigareläggning av underhåll av kommunala gator och vägar.

Arbetsmarknadsutskottet, som anser att motionen bör avstyrkas,

konstaterar att kompletteringspropositionen innehåller förslag om flera

miljarder kronor till infrastrukturåtgärder och till statligt byggande.

Arbetsmarknadsutskottet finner det positivt att regeringen satsar ytterligare

resurser på åtgärder som syftar till att motverka arbetslösheten och inte minst

byggarbetslösheten. Det i motionen föreslagna räntebidragssystemet har på

förslag av arbetsmarknadsutskottet (AU11) avvisats av riksdagen så sent som den

13 maj i år. Inte heller nu när motionärerna upprepar sitt förslag anser

arbetsmarknadsutskottets majoritet att det finns behov av ett sådant

räntebidrag. De socialdemokratiska ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet

redovisar i en avvikande mening en motsatt uppfattning.

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets bedömning och

avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 37.

Tiomiljardersprogram för sysselsättning

Vänsterpartiet lägger i motion Fi44 (yrkandena 3 och 4) fram förslag om ett

tiomiljardersprogram för sysselsättning. Av de 10 miljarder kronorna skall 2,5

avdelas för utbildning, 4,0 för ROT-program i kommunerna, 1,6 för

beredskapsarbeten och 1,4 för trafiksatsningar. Utgångspunkten är att det krävs

snabba åtgärder mot den växande byggarbetslösheten. Det kommunala stödpaketet

på 4 miljarder kronor bör enligt motionärerna finansieras genom en förtida

utbetalning av nästa års statsbidrag.

Enligt arbetsmarknadsutskottet bör motionen avstyrkas.

Finansutskottet är av samma mening och avstyrker således motion Fi44 (v)

yrkandena 3 och 4.

Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder

Sammanlagt 24 motioner tar upp frågan om behovet av åtgärder för

sysselsättningen regionalt. Av motionerna är 23 väckta av socialdemokratiska

ledamöter. I en sammanställning i arbetsmarknadsutskottets yttrande ges en

översikt över de aktuella motionerna och de typer av åtgärder som motionärerna

tar upp. I flera av motionerna finns förteckningar över statliga och kommunala

projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. Förslagen i de

socialdemokratiska motionerna är så utformade att projekten ligger inom ramen

för vad som föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen Fi41.

Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på att

arbetslösheten stiger. Enligt AKU-undersökningarna från första kvartalet 1992

var arbetslösheten för hela riket 4,1 %, för skogslänen 5,9 %, för Stockholms

län 3,0 %, för Malmöhus län 4,5 %, för Göteborgs och Bohus län 3,8 % samt för

övriga Syd- och Mellansverige 3,7 %.

Enligt arbetsmarknadsutskottets mening tillgodoser regeringens förslag i

kompletteringspropositionen en stor del av de krav som motionärerna har fört

fram. Arbetsmarknadsutskottet framhåller också vikten av att detaljbeslut om

medelsdispositioner fattas i vanlig ordning, dvs. i detta fall av berörda

länsstyrelser, kommuner osv. Arbetsmarknadsutskottet erinrar också om att

regeringen den 9 april 1992 givit kommittéer och särskilda utredare i uppdrag

att belysa de regionalpolitiska konsekvenserna av de förslag de lägger fram

(dir. 1992:50).

Arbetsmarknadsutskottet anser att det i de 24 motionerna finns intressanta

uppslag som bygger på länens egna bedömningar och att dessa förslag bör prövas

grundligt.

Sammanfattningsvis ställer sig arbetsmarknadsutskottets majoritet bakom

regeringens bedömning av behovet av åtgärder för sysselsättningen såväl

övergripande som regionalt och avstyrker de 24 motionerna. Socialdemokraterna i

utskottet har i detta sammanhang anmält en avvikande mening.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker

motionerna Fi45 (s), Fi50 (s), Fi51 (s), Fi52 (s), Fi55 (s), Fi58 (s), Fi60

(s), Fi61 (s), Fi63 (s), Fi64 (s), Fi69 (s), Fi70 (s), Fi71 (s), Fi79 (s), Fi82

(s), Fi85 (s), Fi87 (s), Fi88 (s), Fi91 (v), Fi96 (s), Fi97 (s), Fi102 (s),

Fi103 (s) och Fi104 (s).

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Riksdagen har tidigare till särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisat

6,2 miljarder kronor för nästa budgetår. Därav har 6,1 miljarder kronor avsatts

till anställning med lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare.

I kompletteringspropositionen (bil.I:8, s.19) föreslås att ytterligare 200

milj.kr. anvisas för att underlätta de arbetshandikappades arbetsplaceringar.

Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag som

även finansutskottet ställer sig bakom.

Regionala utvecklingsinsatser

I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 (yrkande 44) begärs att anslaget

Regionala utvecklingsinsatser för nästa budgetår tillförs 170 milj.kr. utöver

vad regeringen har föreslagit.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet tidigare i år tagit

ställning till ett likartat motionskrav, som på utskottets förslag avslagits av

riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet säger sig inte ha ändrat uppfattning i denna

fråga utan avstyrker motionärernas förslag. I en avvikande mening redovisar

Socialdemokraterna en motsatt uppfattning.

Finansutskottet avstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet motion

Fi41 (s) yrkande 44.

Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

I samma motion Fi41 (s) begärs också att riksdagen till anslaget Särskilda

regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. anvisar 20 milj.kr. utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande45). En del av dessa medel bör användas för att

bygga upp en kontaktlänk i ett av länen. Motionärerna avser en

försöksverksamhet som innebär att småföretagare får en instans att vända sig

till för hjälp i finansiella frågor samt för kontakter med patentverk och

stödgivande myndigheter (yrkande46).

Arbetsmarknadsutskottet delar inte motionärernas uppfattning om behovet

av ett stödorgan av det slag som föreslås av motionärerna utan avstyrker detta

förslag. Socialdemokraterna i utskottet har på denna punkt anmält en avvikande

mening.

Liksom arbetsmarknadsutskottet ansluter sig finansutskottet till

regeringens bedömning av medelsbehovet på anslaget Särskilda regionalpolitiska

infrastrukturåtgärder m.m. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill motion Fi41

(s) yrkandena 45 och 46.

Bidrag till skogsvård m.m.

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bilaga I:7

jordbruksdepartementet) att den pågående försöksverksamheten med stöd till ökad

sysselsättning i privatskogsbruket i Norrbottens och Västerbottens inland

förlängs ett år. Verksamheten bör liksom hittills inriktas på långsiktiga,

snabba investeringar i skogsvård och villkoras med åtaganden om avverkning i

den utsträckning det är lämpligt. Med hänsyn till tidigare ställningstagande

från statsmakternas sida och till behovet av att skapa så stor sysselsättning

som möjligt med stöd av medlen bör de inte få användas för bidrag till

skogsvägbyggande eller skogsdikning. Kostnaderna för den förordade

förlängningen beräknas till 20 milj.kr. och skall finansieras genom en

minskning av bidragsramen för stödet till det inre stödområdet med motsvarande

belopp.

I motion Fi56 (v) föreslås att försöksverksamheten med särskilda

skogsvårdsinsatser utökas till att även gälla Värmlands län. Beredskapsarbeten

bör inom ramen för verksamheten anordnas både inom skogsvård och naturvård. I

motion Fi67 (m)

yrkas att även Jämtlands län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av

försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland. I

motion Fi57 (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående skogliga beredskapsarbeten i skogslänen.

I sitt yttrande (1991/92:JoU10y) ansluter sig jordbruksutskottet till

regeringens förslag och förordar att försöksverksamheten förlängs med

ytterligare ett år. Utskottet är emellertid inte berett att i detta sammanhang

utvidga de särskilda skogsvårdsinsatserna till att omfatta ytterligare skogslän

och föreslår därför att finansutskottet avstyrker motionerna Fi56 (v) och Fi67

(m).

Beträffande motion Fi57 (v) hänvisar jordbruksutskottet i yttrandet till

bilaga I:8 i kompletteringspropositionen. Där föreslås att

arbetsmarknadsstyrelsen tillförs ytterligare medel för beredskapsarbeten (450

milj.kr.). Denna förstärkning bör enligt föredragande statsrådet i första hand

användas till bl.a. s.k. skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom

naturvårdsområdet. Därmed bör syftet med motion Fi57 i allt väsentligt kunna

tillgodoses utan någon riksdagens vidare åtgärd. Jordbruksutskottet föreslår

därför att finansutskottet avstyrker motionen.

Till jordbruksutskottets yttrande har Vänsterpartiets representant fogat en

särskild meningsyttring. I denna förordas att motionerna Fi56 och Fi57

tillstyrks.

Finansutskottet instämmer i vad jordbruksutskottet anfört och biträder

således regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi56 (v), Fi57 (v) och

Fi67 (m).

Utbildningsfrågor

Ökat antal platser i gymnasieskolan

För att möta den ökande ungdomsarbetslösheten föreslås i

kompletteringspropositionen bilaga I:6 Utbildningsdepartementet att vissa

åtgärder vidtas som bl.a. berör gymnasieskolan. Regeringen konstaterar att ett

stort antal ungdomar -- ca 40000 -- kommer att gå ut gymnasieskolan i vår med

enbart en tvåårig gymnasieutbildning. I nuvarande konjunkturläge riskerar många

av dessa ungdomar att bli arbetslösa. Enligt propositionen är den utan

jämförelse viktigaste åtgärden som stat och kommun kan vidta för ungdomar att

ge dem en så god utbildning som möjligt.

Mot denna bakgrund bör kommunerna läsåret 1992/93 ges förutsättningar att

anordna ett tredje utbildningsår för de 18--19-åringar som har gått igenom en

tvåårig gymnasieutbildning. Det tredje utbildningsåret skall kunna inriktas mot

en direkt fortsättning av den genomförda utbildningen eller mot en

komplettering av tidigare utbildning. Med hänsyn till att kommunerna enligt

skollagen fr.o.m. den 1 juli 1992 är skyldiga att erbjuda alla sina ungdomar en

utbildning i gymnasieskolan kan de åtgärder som här föreslås avgränsas till att

avse de ungdomar som redan har fått en tvåårig gymnasieutbildning.

Regeringen föreslår således att medel anvisas som motsvarar ett tillskott av

8000 helårsplatser i gymnasieskolan för att möjliggöra för kommunerna att

läsåret 1992/93 anordna ett tredje gymnasieår. Medelsbehovet för dessa insatser

beräknas till 266 milj.kr. Medlen bör föras upp på en särskild anslagspost och

utbetalning ske genom ett rekvisitionsförfarande. Anslaget B8. Bidrag till

driften av det kommunala offentliga skolväsendet bör således ökas med

266milj.kr. utöver vad riksdagen redan har anvisat för budgetåret 1992/93

(1991/92:UbU10, rskr. 190). De ökningar på anslaget som blir följden av vad som

nu förordats uppvägs av de kraftiga minskningar som uppkommer vid omläggningen

av systemet för statsbidrag till kommunerna enligt vad som föreslås i delII

bilaga II:5 om kommunal ekonomi i föreliggande proposition. Regeringen begär

riksdagens bemyndigande att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett

tredje gymnasieår utöver föreslagna 8000.

I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 24 föreslås ett samlat

program för att öka utbildningsinsatserna och stärka de anställdas kompetens.

Enligt motionärerna bör så många ungdomar som möjligt med en tvåårig

gymnasieutbildning erbjudas ett tredje år i gymnasieskolan med allmänna ämnen

som kärna samt yrkesinriktade studier. Det bör vara möjligt för kommuner och

landsting att öka utbildningsvolymen med minst 10000 platser. För detta

ändamål bör riksdagen anvisa ytterligare 300 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I

samma motion (yrkande 25) föreslås att regeringen skall få ett bemyndigande att

vid behov öka insatserna för berörda ungdomar.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (1991/92:UbU4y) om det

särskilda statsbidrag som lämnas till varje kommun för anordnande av ett tredje

utbildningsår för bl.a. arbetslösa 18--19-åringar som har avslutat en tvåårig

gymnasieskola (SKOLFS 1991:57). Enligt vad utskottet erfarit har kommunerna

trots kort planeringstid lyckats väl med att anordna utbildningar för berörda

ungdomar. Vidare anförs att utbildningsutskottet till fullo delar regeringens

och motionärernas uppfattning när det gäller betydelsen av ytterligare

utbildningsinsatser för ungdomar med endast en tvåårig gymnasial utbildning.

Det är självfallet svårt att bl.a. beräkna i vilken omfattning ungdomarna

kommer att efterfråga ett tredje utbildningsår med hänsyn till situationen på

arbetsmarknaden. Det är därför angeläget att regeringen får sådant utrymme för

åtgärder att kommunernas behov tillgodoses anser utskottet. Syftet med

motionärernas förslag sammanfaller med vad regeringen avser med sitt förslag.

Som utbildningsutskottet ser det ligger skillnaden mellan regeringens och

motionärernas förslag i hur mycket medel riksdagen nu bör anvisa för

ifrågavarande åtgärder. Med hänsyn till osäkerheten om de slutliga kostnaderna

finns det enligt utbildningsutskottets uppfattning inte skäl att frångå

regeringens bedömning. Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet

bör hemställa att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:6

och med anledning av motion Fi41 (s) yrkandena 24 och 25 bemyndigar regeringen

att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår under

budgetåret 1992/93. Utbildningsutskottet förutsätter att det ökade

medelsbehovet på 266 milj.kr. för budgetåret 1992/93 är inräknat i

anslagsbeloppet 21451906000 kr., vilket föreslås i del II bilaga II:5 i

föreliggande proposition.

Socialdemokraterna i utbildningsutskottet har avlämnat ett särskilt yttrande

med anledning av motion Fi41 (s) yrkandena 24 och 25.

Finansutskottet ansluter sig till vad utbildningsutskottet anfört om

behovet av att öka antalet platser för ett tredje gymnasieår. Regeringen bör

därför med bifall till propositionen och med anledning av motion Fi41 (s)

yrkandena 24 och 25 ges det begärda bemyndigandet.

Den ytterligare utökning av antalet platser på 8000 extra helårsplatser i

gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår som regeringen föreslår i

kompletteringspropositionen medför även ökade kostnader för studiehjälp.

Regeringen beräknar dessa kostnader till 65 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

I motion Fi41 (s) yrkande 26 anförs med anledning av motionärernas

förslag om en utökning av antalet extra helårsplatser med 10 000 för ett tredje

gymnasieår att riksdagen beslutar anslå 80 milj.kr. till studiehjälp, dvs. 15

milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Utskottet

tillstyrker i betänkandet att regeringen vid behov skall kunna utöka antalet

platser för ett tredje gymnasieår. Detta beräknas öka kostnaderna för

studiehjälp med 65 milj.kr. Utskottet tillstyrker att dessa medel anvisas och

avstyrker således motion Fi41 (s) yrkande 26.

Kommunal vuxenutbildning

I motion Fi41 (s) yrkande 27 föreslås att den kommunala

vuxenutbildningen för budgetåret 1992/93 tillförs 150 milj.kr. utöver vad

riksdagen tidigare beslutat. Enligt motionärerna drabbas de gymnasiala kurserna

och påbyggnadsutbildningarna hårt av den beslutade besparingen på

sektorsbidraget. Bl.a. minskar möjligheterna för bl.a. kvinnorna att

komplettera sin utbildning och stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Rekryteringen till studier i högskolan försvåras också.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande om att riksdagen på förslag

av utbildningsutskottet mot bakgrund av det arbetsmarknadspolitiska läget

beslutat tillföra förevarande anslag (sektorsbidraget) 200 milj.kr. för

budgetåret 1992/93 utöver regeringens förslag i budgetpropositionen

(1991/92:UbU10, rskr. 190). Det ankommer på kommunerna att avgöra hur såväl

statliga som kommunala medel för skolverksamheten bör disponeras.

Utbildningsutskottet avstyrker med det anförda den aktuella motionen.

Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna fogat en avvikande

mening som tillstyrker motionen i berörd del.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än vad utbildningsutskottet

anfört och avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 27.

Breddad språkutbildning

I motion Fi41 (s) yrkande 32 föreslås att regeringen skall ges i uppdrag

att utarbeta och genomföra ett program för en bred språkutbildning

(främst engelska) för redan arbetslösa och för dem som riskerar att bli det. Ca

10000 deltagare bör ges möjlighet att få ökade kunskaper i språk. Riksdagen

bör anvisa 70 milj.kr. till ett sådant program för budgetåret 1992/93.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande bl.a. om att regeringen i de

nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117) särskilt anger att

språkprogrammen skall förbättras i alla skolformer. Självfallet är det viktigt

att även personer utanför det offentliga skolväsendet ges möjlighet att få

ökade språkkunskaper med hänsyn till det ökande internationella samarbetet. Mot

bakgrund av det statsfinansiella läget är utbildningsutskottet dock inte berett

att föreslå finansutskottet att tillstyrka det i motion Fi41 (s) föreslagna

programmet för en bred språkutbildning.

Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna anmält en

avvikande mening som tillstyrker motionen i berörd del.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört och

avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 32.

Gymnasieskolans utbyggnad

Enligt motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 31 bör kommunerna ges

ekonomiska möjligheter att fullfölja utbyggnaden av gymnasieskolan.

Beträffande motion Fi44 (v) yrkande 31 anför utbildningsutskottet att

riksdagen nyligen har avslagit motioner med liknande yrkanden och godkänt

regeringens förslag att inte påbörja den statliga delen av gymnasiereformens

finansiering budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU10, rskr.

190). Utbildningsutskottet hänvisade i sitt betänkande till det

statsfinansiella läget och att endast ett fåtal kommuner i landet avser starta

samtliga program i den nya gymnasieskolan läsåret 1992/93. Med samma

motiveringar avstyrker utbildningsutskottet motionärernas förslag.

Till utbildningsutskottets yttrande har Vänsterpartiet anmält en

meningsyttring som tillstyrker motionen.

Finansutskottet anser i likhet med utbildningsutskottet att motion Fi44

(v) yrkande 31 bör avstyrkas.

I motion Fi41 (s) yrkande 28 föreslås att 200 milj.kr. anvisas till

folkbildningen såsom en engångsinsats under nästa budgetår till insatser

för arbetslösa eller sådana som riskerar arbetslöshet. Detta skulle enligt

motionärerna innebära att folkhögskolor och studieförbund kan ge mer än 5 000

personer en utbildning motsvarande ett studieår på folkhögskola.

Kulturutskottet har i samband med behandlingen av årets budgetproposition

om bidraget till folkbildningen (prop. 1991/92:100 bil. 9 punkt C 1) särskilt

uppmärksammat frågan om folkbildningens möjligheter och förmåga att snabbt och

flexibelt anordna utbildning av skiftande utformning och innehåll. De resurser

som finns borde enligt kulturutskottet -- med hänsyn till den svåra

arbetsmarknadssituation som råder -- bl.a. kunna utnyttjas för att erbjuda

utbildning för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa. Kulturutskottet

(1991/92:KrU12, rskr. 189) ansåg mot denna bakgrund det vara motiverat att för

budgetåret 1992/93 tillföra anslaget till folkbildningen 100 milj.kr. utöver

regeringens förslag i budgetpropositionen.

Enligt finansutskottets mening finns det inte anledning att nu anslå

ytterligare medel till folkbildningen. Utskottet avstyrker således motion Fi41

(s) yrkande 28.

Statens skolor för vuxna

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att anslaget till statens

skola för vuxna i Härnösand (SSVH) skall ökas med 2 milj.kr. SSVH har t.o.m.

budgetåret 1990/91 utöver medel från anslaget till statens skolor för vuxna

tilldelats medel från anslaget till kommunal vuxenutbildning. Detta anslag

upphörde när sektorsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet

infördes. Medel har därför inte kunnat tillföras SSVH i samma ordning som

tidigare. För att möjliggöra undervisning vid SSVH i samma omfattning som

hittills föreslås i propositionen att förslagsanslaget Statens skolor för

vuxna: Utbildningskostnader tillförs 2 milj.kr. utöver vad riksdagen beslutat

om för budgetåret 1992/93.

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (1991/92:UbU4y) bl.a.

att propositionens förslag innebär att den uppföljning som utskottet efterlyst

i denna fråga nu har gjorts. Utbildningsutskottet tillstyrker därför

regeringens förslag om ytterligare medel under anslaget Statens skolor för

vuxna: Utbildningskostnader.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anför och biträder

således propositionens förslag.

Grundläggande högskoleutbildning

I kompletteringspropositionen föreslås vissa utökningar av den grundläggande

högskoleutbildningen. Riksdagen har hittills beslutat tillföra 7000 platser

för budgetåret 1991/92. I årets budgetproposition och i

lärarutbildningspropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9 resp. 1991/92:75)

föreslås att ytterligare 3000 platser tillförs fr.o.m. höstterminen 1992.

Utökningen av platsantalet tillsammans med vissa byggnadsåtgärder inom

högskolan har enligt regeringen bidragit till att underlätta det akuta läget på

arbetsmarknaden. Vidare uttalas i propositionen farhågor för att det kommer att

bli svårt att rekrytera till vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar

mot bakgrund av ett vikande intresse för teknisk linje i gymnasieskolan.

Som en aktiv åtgärd i ett mera långsiktigt rekryteringsperspektiv för

högskolan och som en avlastning i den akuta besvärliga

arbetsmarknadssituationen föreslås att riksdagen skall anslå 48250000 kr.

under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för 1 250

platser utöver vad som beräknats i årets budgetproposition. Högskolan föreslås

få anta studerande till viss utbildning utan att de har full behörighet för

denna. Under budgetåret 1992/93 får de möjlighet att komplettera sin behörighet

för att påföljande år påbörja den avsedda utbildningen. I propositionen

förordas att bland sökande till kompletteringsutbildning som avser teknisk

eller naturvetenskaplig utbildning bör kvinnor ges företräde till

utbildningsplats.

Utbildningsutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig

(1991/92:UbU4y), anser liksom regeringen att den vikande rekryteringen till

naturvetenskaplig och teknisk gymnasieutbildning är oroväckande. Försöken med

s.k. tekniskt basår visar enligt utskottets mening att en modell som den i

propositionen föreslagna kan vara effektiv för att påverka rekryteringen till

högre utbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Detta gäller inte

minst vid rekryteringen av flickor till sådana studier. Utskottet finner detta

angeläget. Utbildningsutskottet pekar på vissa farhågor rörande tillgången på

nybörjarplatser i högskolan för dem som avslutar gymnasieutbildning våren 1993.

Den nu föreslagna åtgärden kan nämligen medföra en minskad tillgång på dessa

platser. Mot bakgrund av regeringens aviseringar om betydande

dimensioneringsökningar av grundläggande högskoleutbildning 1993/94 förutsätter

utskottet dock att detta inte kommer att inträffa. Utbildningsutskottet

tillstyrker med det anförda propositionens förslag om att tillföra ytterligare

medel under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anför och

tillstyrker sålunda propositionens förslag om att på anslaget Vissa särskilda

utgifter inom högskolan m.m. anvisas 48250000 kr. utöver vad som beräknats

i årets budgetproposition.

I kompletteringspropositionen föreslås vidare att anslaget Lokala och

individuella linjer samt fristående kurser (LIF) tillförs 18240000 kr.

för 520 nya årsstudieplatser för fristående kurser i språk utöver vad som

beräknats i årets budgetproposition.

I motion Fi41 (s) yrkande 33 föreslås att 10 milj.kr. utöver regeringens

förslag av arbetsmarknadsskäl skall anslås till 230 årsstudieplatser för ett

tredje år som påbyggnad på den tvååriga ingenjörsutbildningen i högskolan. En

betydligt större utökning av antalet årsstudieplatser under LIF-anslaget

förespråkas i motion Fi44 (v) yrkande 32. Med hänvisning till motionärernas

tidigare förslag föreslås en ökning med 2230 årsstudieplatser. Enligt

motionärerna kan dessa platser införlivas inom ramen för befintliga lokaler och

utrustning framför allt inom mindre resurskrävande utbildningar. Fyra motioner

för fram förslag om tilldelning av LIF-platser till vissa högskoleenheter eller

regioner, inom ramen för regeringens förslag om 520 ytterligare

årsstudieplatser. Motion Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds)

avser högskolan i Eskilstuna--Västerås, motion Fi66 av Ingbritt Irhammar

(c) högskolan i Kristianstad och motion Fi94 av Marianne Andersson och

Elving Andersson (c) högskolan i Trollhättan--Uddevalla. I motionerna

understryks behoven vid resp. högskoleenhet (region), högskolornas beredskap

för att utöka sitt kursutbud samt rättviseskäl vid jämförelse med andra

högskolors anslag och platsantal i grundläggande högskoleutbildning. I motion

Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) föreslås att högskolan i Luleå

tilldelas 60 av de i propositionen föreslagna 520 platserna under LIF-anslaget.

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande att utskottet finner

regeringens förslag om 520 ytterligare årsstudieplatser för fristående kurser i

språk väl avvägt. De tillkommande platserna bör fördelas av regeringen efter en

sammanvägning av arbetsmarknadsbehov, studerandeefterfrågan och möjligheter att

erbjuda en kvalitativt god utbildning. Inom den förordade ramen kommer

självfallet även studerande som genomgått ingenjörsutbildning att kunna

erbjudas tillfälle till kompletterande språkstudier. Utbildningsutskottet

tillstyrker med det anförda regeringens förslag och avstyrker motionerna.

Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna anmält en

avvikande mening som tillstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 33 och Fi54 (s).

Meningsyttring av Vänsterpartiet har också avlämnats, vari partiets motion

tillstyrks.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet nu anfört och

föreslår att riksdagen bifaller propositionens förslag att under anslaget

Lokala individuella linjer samt fristående kurser anvisa 18 240 000 kr. utöver

vad som beräknats i årets budgetproposition. I likhet med vad

utbildningsutskottet anfört avstyrker finansutskottet motionerna Fi41 (s)

yrkande 33, Fi44 (v) yrkande 32, Fi54 (s), Fi66 (c), Fi94 (c) och Fi98 (c, m,

fp, kds).

I motion Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av

riksdagen att högskolan i Sundsvall--Härnösand bör ges möjlighet att starta

grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9.

Utbildningsutskottet anför att i betänkande 1991/92:UbU20 har utskottet

avstyrkt ett liknande förslag från samma motionär. I sin motivering ansåg bl.a.

utskottet att om en närmare analys av lärarbehovet på längre sikt visar att

ifrågavarande grundskollärarutbildning är underdimensionerad utgår utskottet

från att högskolorna i Luleå och Sundsvall--Härnösand kommer i fråga som

lokaliseringsorter för nytillkommande platser. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utbildningsutskottet den aktuella motionen.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning att motion Fi49

(s) bör avslås av riksdagen.

Vuxenstudiestöd

I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 29--31 begärs att

resurserna för vuxenstudiestöd ökas med 330 milj.kr. Motionärerna anser att

medlen -- för att få största effekt i rådande konjunkturläge -- bör fördelas

med 50 milj.kr. till timersättning för grundläggande vuxenutbildning, 230

milj.kr. till korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. till uppsökande verksamhet och

för utbildning av studieorganisatörer. Motionärerna framför även förslag om

regelsystemets utformning.

Socialförsäkringsutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig över

motionen (1991/92:SfU3y), anför att riksdagen nyligen godkänt utskottets

betänkande som behandlat medelstilldelning för budgetåret 1992/93 till anslagen

F 4 Vuxenstudiestöd m.m. och F 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar

(1991/92:SfU9, rskr. 231)). Därvid har utskottet avstyrkt motionsförslag (s) om

att ytterligare 150 milj.kr. skulle anslås för korttidsstudiestöd och 75

milj.kr. för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och för planering av

uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisatörer. Förslag

om ett utskottsinitiativ till omfördelning av medel från anslaget F 4 till

anslaget F 5 för att studerande i grundvux även fortsättningsvis skulle kunna

erhålla timersättning vid studierna väcktes av en minoritet i utskottet vid

behandlingen av anslagen för nästa budgetår. Utskottet beslöt att inte ta något

sådant initiativ. Socialförsäkringsutskottet vidhåller sitt tidigare beslut om

medelstilldelning till anslagen F 4 och F 5 och avstyrker motion Fi41 (s)

yrkandena 29--31.

Till socialförsäkringsutskottet har Socialdemokraterna anmält en avvikande

mening som tillstyrker motionen i berörd del.

Finansutskottet instämmer i vad socialförsäkringsutskottet anfört och

föreslår att riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkandena 29--31.

Kulturverksamhet

Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet

Finansutskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt (s. 62--63) att ca

2,8 milj.kr. förs över från anslaget Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader till anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet m.m. Det överförda beloppet motsvarar kostnaderna för

förmedlingsverksamheten vid de s.k. centrumbildningarna som inte längre skall

administreras av AMS.

I kompletteringspropositionen föreslås (bil. I:9) att 100 milj.kr. anvisas

för investeringar inom kulturområdet. Dessa medel bör utnyttjas för stöd till

investering och upprustning av icke-statliga kulturlokaler liksom för

iståndsättning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer, företrädesvis större

objekt.

Enligt propositionen bör de begärda medlen stå till regeringens disposition

för slutlig fördelning mellan boverket och riksantikvarieämbetet för projekt

som dessa myndigheter tillhandahåller underlag för. Utgångspunkt för

medelsfördelningen bör bl.a. vara de sysselsättningseffekter som följer av

olika projekt och möjligheten att erhålla effekter på sysselsättningen redan

tidigt under budgetåret 1992/93.

Medelstillskottet bör enligt propositionen föras upp på anslaget Bidrag till

utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. som inkl. överföringen från AMS

förvaltningskostnadsanslag bör ökas med 102773000 kr.

I motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) påpekas att de medel som satts av

i propositionen för investeringar inom kulturområdet är otillräckliga. Dessutom

finner motionärerna det otillfredsställande att regeringen inte vill ge en

närmare beskrivning av hur medlen skall fördelas mellan olika ändamål. Enligt

deras mening bör riksdagen ha möjlighet att angelägenhetsgradera och fastställa

inriktningen på kulturinvesteringarna.

I båda motionerna avvisas förslaget att ställa 100 milj.kr. till regeringens

disposition för byggnadsinvesteringar inom kulturområdet (Fi41 (s) yrkande 20

och Fi59 (s) yrkande 3). I stället föreslås i båda motionerna att bidragsramen

inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler höjs med 75 milj.kr.

(yrkandena 21 resp. 4) samt att anslaget Kulturmiljövård ökas med 90 milj.kr.

(yrkandena 22 resp. 6).

Jämfört med regeringen föreslår motionärerna således att ytterligare 65

milj.kr. anvisas för denna typ av insatser.

Kulturutskottet (KrU6y) tillstyrker regeringens förslag och avstyrker de

båda motionerna. I en avvikande mening ger Socialdemokraterna i kulturutskottet

sitt stöd åt motionärernas förslag.

Finansutskottet anser för egen del att regeringen i rådande

arbetsmarknadsläge bör ges handlingsfrihet att fördela resurserna mellan

boverket och riksantikvarieämbetet för att man på så sätt skall kunna uppnå

största möjliga sysselsättningseffekt. Utskottet är i likhet med

kulturutskottet inte heller berett att föreslå ett större resurstillskott än

vad som finns angivet i propositionen.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi41 (s) yrkandena

20--22 och Fi59 (s) yrkandena 3, 4 och 6. Utskottet tillstyrker samtidigt att

ytterligare 102773000 kr. anvisas på reservationsanslaget Bidrag till

utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för att användas på det sätt som

regeringen föreslagit.

Moderna museets lokaler

I motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1 föreslås

dessutom att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att snarast påbörja projekteringen

av nya lokaler för moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm. Motionärerna

hävdar att byggstarten kan ske under hösten 1993 om man snabbt fattar ett

projekteringsbeslut, men att byggstarten kommer att försenas med ett år eller

mer om inte ett sådant beslut fattas inom kort. I båda motionerna föreslås att

riksdagen skall göra ett tillkännagivande i frågan.

Kulturutskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att

moderna museets och arkitekturmuseets nya lokaler kommer till utförande.

Kulturutskottet har bl.a. vid ett studiebesök på museerna informerat sig

närmare om lokalfrågans utveckling efter det att arkitekttävlingen avslutades

år 1991. Kulturutskottet har vidare inhämtat att beredningsläget är sådant att

projekteringsuppdrag nu kan lämnas till byggnadsstyrelsen. Enligt

kulturutskottets mening bör regeringen omgående besluta om

projekteringsuppdrag.

Kulturutskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med

anledning av motionerna Fi41 yrkande 18 och Fi59 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna vad kulturutskottet anfört om projekteringsuppdrag

rörande nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet.

Enligt finansutskottets mening är det angeläget att olika typer av

statliga byggnadsinvesteringar tidigareläggs för att sysselsättningsläget inom

byggarbetsbranschen skall förbättras. Flera av förslagen i

kompletteringspropositionen har också detta syfte. Eftersom

sysselsättningsaspekten måste väga tungt vid valet av investeringsobjekt bör i

första hand sådana projekt komma i fråga som kan påbörjas tämligen omgående,

men självklart måste också andra aspekter beaktas i sammanhanget.

Av kulturutskottets yttrande framgår att beredningen av frågan om nya lokaler

för moderna museet och arkitekturmuseet är långt framskriden. Ett

projekteringsuppdrag kan omgående lämnas till byggnadsstyrelsen. Med hänsyn

härtill ligger ärendet väl till för att komma till utförande.

Finansutskottet har i fråga om investeringarna på kulturområdet nyss

framhållit vikten av att regeringen ges handlingsfrihet att fördela resurserna

så att största möjliga sysselsättningseffekt uppnås. Enligt finansutskottets

mening bör riksdagen därför inte genom uttalanden till förmån för enskilda

projekt binda regeringen vid en viss resursfördelning. Utskottet avstyrker med

hänvisning härtill motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1.

Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar

I motionerna Fi41 (s) yrkande 19 och Fi59 (s) yrkande 2 framhålls

vikten av att nya förrådslokaler byggs för de spritlagda samlingarna på

naturhistoriska riksmuseet.

Kulturutskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att ett

uttalande av denna innebörd redan gjorts i kulturutskottets betänkande

1991/92:KrU25 som godkänts av riksdagen.

Även finansutskottet avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 19 och Fi59

(s) yrkande 2.

Vissa kulturanslag

I motion Fi59 (s) föreslås att ytterligare medel skall anvisas på vissa

kulturanslag. Sålunda förordar motionärerna:

att ytterligara 5 milj.kr. tillförs anslaget Bidrag till fria teater-, dans-

och musikgrupper (yrkande 8),

att 3 milj.kr. anvisas på en ny anslagspost benämnd Försökverksamhet med

länskonstnärer under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet m.m. (yrkande 9),

att ytterligare 3 milj.kr. tillförs anslaget Bidrag till Svenska

rikskonserter (yrkande 10) samt

att ytterligare 1183000 kr. anvisas under anslaget Bidrag till regionala

och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner (yrkande 11).

Förslagen överensstämmer med motionsyrkanden som samma motionärer fört fram

under allmänna motionstiden i år och som kulturutskottet tidigare avstyrkt

(KrU18 och KrU20).

Kulturutskottet finner i sitt yttrande inte skäl för riksdagen att nu

göra någon annan bedömning än tidigare.

Finansutskottet är av samma uppfattning som kulturutskottet och avstyrker

motion Fi59 (s) yrkandena 8--11.

Vapenfritjänst som museivakt

I motion Fi59 (s) framhålls de centrala museernas snabbt ökande

bevakningskostnader. Dessa kostnader har stigit så snabbt att de inkräktar på

det ekonomiska utrymmet för museernas verksamhet, anför motionärerna. De

föreslår att vapenfria värnpliktiga skall kunna fullgöra sin tjänstgöring vid

museerna. Pliktutredningen bör enligt deras mening få i uppdrag att utreda

frågan (yrkande 12).

Kulturutskottet har inhämtat att vissa vapenfria tjänstepliktiga redan nu

tas ut för tjänstgöring vid museer. Kulturutskottet anser att en ökad uttagning

av vapenfria tjänstepliktiga för tjänstgöring vid kulturinstitutioner skulle

vara värdefull bl.a. som en resursförstärkning för institutionerna.

Kulturutskottet ställer sig därför bakom förslaget att frågan om sådana vidgade

tjänstgöringsmöjligheter bör övervägas.

Finansutskottet anser i likhet med kulturutskottet att det kan finnas

skäl att närmare överväga i vad mån vapenfria tjänstepliktiga skall kunna

tjänstgöra vid kulturinstitutioner.

Vad finansutskottet här anfört med anledning av kulturutskottets yttrande och

motion Fi59 (s) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Infrastrukturinvesteringar

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

I kompletteringspropositionen (bilaga I:4) föreslås att i syfte att skapa

ökade sysselsättnings- och tillväxteffekter bör 2 200 milj.kr. anvisas till

underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar i främst

mindre objekt på länsvägar och på vissa järnvägar. Enligt propositionen bör det

ankomma på regeringen att bestämma om fördelningen mellan väg- och

järnvägssektorn. Vägverket och banverket bestämmer fördelningen av

underhållsmedlen på enskilda objekt. Vid medelsfördelningen skall hänsyn tas

till arbetslöshetssituationen och behovet och nyttan av åtgärderna samt till

objektens betydelse för bl.a. näringslivets behov av transporter och för ökad

tillväxt. Vidare anges att åtgärderna skall kunna sättas i gång snabbt och vara

sysselsättningsintensiva. Förslag om ökad medelsanvisning under detta anslag

utöver propositionens förslag redovisas i två motioner.

I motion Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 anförs att medelsanvisningen över det

nya anslaget bör höjas med 300 milj.kr. till sammanlagt 2500 milj.kr. varav

1700 milj.kr. bör anvisas för underhåll och reinvesteringar till vägverket

och 800 milj.kr. till banverket för motsvarande ändamål.

I motion Fi42 (nyd) yrkande 18 förordas att 4200 milj.kr. anvisas under

det nya anslaget. I syfte att bl.a. främja tillväxten i ekonomin bör de medel,

som föreslås anvisas utöver regeringens förslag, användas främst till

investeringar i ett vägsystem med hög standard mellan storstäderna.

Medelsökningen finansieras genom en överföring av motsvarande belopp från

arbetsmiljöfonden.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande (1991/92:TU3y) att utskottet

vid flera tillfällen gjort uttalanden om att insatserna bör öka för att klara

underhållet av vägar och järnvägar. Senast våren 1992 har trafikutskottet

förordat att ökade medel anvisas för underhållsåtgärder i trafikens

infrastruktur. Sålunda har riksdagen anvisat 5 908 milj.kr. för drift och

underhåll för statliga vägar (1991/92:TU15) och 2949 milj.kr. för drift och

vidmakthållande av statliga järnvägar. Dessutom har trafikutskottet tillstyrkt

(1991/92:TU22) regeringens förslag i årets budgetproposition om att besparingar

under anslagen Investeringar i trafikens infrastruktur och Vissa

produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder får användas av vägverket

och banverket för extra underhållsinsatser. Trots dessa beslut gör

trafikutskottet den bedömningen att ett behov kvarstår av ökade insatser för

underhållet av vägar och järnvägar. Regeringens förslag nu innebär en angelägen

förstärkning för att bibehålla och rusta upp trafikens infrastruktur.

Trafikutskottet anser mot denna bakgrund att propositionens förslag till

medelsanvisning på 2200 milj.kr. för ändamålet är väl avvägt. Enligt

utskottets mening bör det ankomma på regeringen att fördela medlen mellan väg-

och järnvägssektorn.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker trafikutskottet propositionens

förslag och avstyrker motionerna.

Socialdemokraterna och Ny demokrati har fogat var sin avvikande mening till

trafikutskottets yttrande där resp. motion tillstyrks.

Finansutskottet instämmer i vad trafikutskottet anfört och tillstyrker

propositionens förslag om att anvisa 2200 milj.kr. för budgetåret 1992/93

under nya anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.

Motionerna Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 samt Fi42 (nyd) yrkande 18 avstyrks

sålunda.

Tidigareläggning av trafikinvesteringar

Ett program för tidigareläggning av trafikinvesteringar framläggs i motion

Fi41 (s). Enligt motionen kan en tidigareläggning av investeringarna ske till

relativt sett lägre priser samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan

begränsas. För att kunna förverkliga den i motionen föreslagna

tidigareläggningen på 4000 milj.kr. under nästa budgetår förordas att

vägverket bemyndigas en låneram på 2500 milj.kr. (yrkande 3) och banverket på

1500 milj.kr. (yrkande 4) för budgetåret 1992/93. Verken förutsätts

kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett särskilt bidrag från

arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Även SJ och luftfartsverket bör erbjudas ett

räntebidrag av AMS om man tidigarelägger planerade investeringar (yrkande 7).

Trafikutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig, anser i likhet med

motionärerna att det är angeläget att investeringar i trafikens infrastruktur

kan tidigareläggas bl.a. mot bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Utskottet

hänvisar dels till regeringsbeslut den 12 mars 1992 att anvisa 4000 milj.kr.

till väg- och järnvägsprojekt inom den av riksdagen fastställda planeringsramen

på 20 miljarder kronor, dels till det nya anslaget på 2200 milj.kr. för

underhållsinsatser på vägar och järnvägar för att förbättra

sysselsättningsläget. Vidare erinrar utskottet om den möjlighet som

trafikverken har att söka traditionella beredskapsmedel från AMS för åtgärder

inom sina verksamhetsområden. I sammanhanget påpekas också regeringens

avisering om att intäkter från försäljning av statliga företag skall användas

för utbyggnad av infrastrukturen. Med hänvisning till det anförda anser

trafikutskottet att några ytterligare åtgärder för att tidigarelägga

investeringar i trafikens infrastruktur inte är påkallade och avstyrker

motionen.

Till trafikutskottets yttrande anmälde Socialdemokraterna en avvikande mening

som tillstyrker yrkandena 3, 4 och 7 i motion Fi41 (s).

Finansutskottet ansluter sig till trafikutskottets uppfattning och

förordar att riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkandena 3, 4 och 7.

Riktlinjer för investeringsplaneringen

I motion Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 behandlas frågor som rör

investeringsinriktningen. Motionärerna anser att medel främst bör anvisas i ett

vägsystem med hög standard mellan våra storstäder resp. att

snabbspårsutbyggnaden av ostkustbanan från Stockholm till Sundsvall

högprioriteras.

I motion Fi44 (v) yrkande 5 framhålls att av de planer på investeringar i

infrastrukturen som finns hos myndigheter och verk bör de projekt förverkligas

som i första hand skapar arbetstillfällen.

Trafikutskottet konstaterar i sitt yttrande att den

investeringsinriktning som trafikutskottet anslutit sig till innebär bl.a. en

utbyggnad i ett rikstäckande sammanhängande och robust stamvägnät med hög och

jämn standard. För järnvägsnätet skall en utbyggnad bl.a. ske för

höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda. Vidare ingår

ostkustbanan i de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som kan finansieras

inom ramen för det särskilda anslaget för investeringar i trafikens

infrastruktur. Beträffande den i motion Fi44 (v) efterlysta inriktningen på

arbetskraftsintensiva projekt erinrar trafikutskottet om att riktlinjerna för

medelsanvändningen för det särskilda anslaget för underhållsåtgärder som

behandlats ovan innebär bl.a. att sysselsättningsintensiva projekt förutsätts

genomföras.

Med det anförda avstyrker trafikutskottet de aktuella motionsyrkandena.

Meningsyttring av suppleant till trafikutskottets yttrande anmäldes av

Vänsterpartiet.

Finansutskottet ansluter sig till vad trafikutskottet anfört i sitt

yttrande och avstyrker sålunda motionerna Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 samt

motion Fi44 (v) yrkande 5.

Arlandabanan

I motion Fi41 (s) yrkande 11 tas frågan upp om utbyggnaden av

Arlandabanan. Enligt motionen har regeringens hantering av frågan förorsakat

onödigt dröjsmål, och motionärerna föreslår att luftfartsverket och banverket

snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att bl.a. bygga

och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande att Arlandabanan ingår bland

de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som enligt riksdagens beslut våren

1991 kan prioriteras och finansieras inom ramen för det särskilda anslaget för

investeringar i trafikens infrastruktur. En utbyggnad har påbörjats på sträckan

Stockholm--Rosersberg efter det att, genom skilda beslut, sammanlagt 750

milj.kr. anvisats från det särskilda infrastrukturanslaget. Utskottet

förutsätter att projektet kan fullföljas skyndsamt. Av det anförda följer att

trafikutskottet avstyrker motionen i berörd del.

En avvikande mening av Socialdemokraterna som tillstyrker yrkande 11 i motion

Fi41 (s) har fogats till trafikutskottets yttrande.

Finansutskottet instämmer i vad trafikutskottet anfört och föreslår att

riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkande 11.

Övriga infrastrukturfrågor

Enligt motion Fi41 (s) finns en rad stora väg- och järnvägsprojekt

(yrkande 2) som planerats men fördröjts av olika skäl. Motionärerna anser att

alla möjligheter att tidigarelägga delar av projekten måste prövas. I syfte att

bl.a. ta till vara tillväxteffekten krävs att det på järnvägsområdet sker en

utbyggnad så att hela stråk kan tas i bruk. Det är synnerligen angeläget att en

uppgörelse nås för västkustbanan som möjliggör att dubbelspår i sin helhet kan

färdigställas. Likaså är det angeläget att t.ex. bärigheten på stambanan genom

övre Norrland och norra stambanan förbättras längs hela sträckan.

I motionen behandlas vidare anslaget Investeringar i trafikens

infrastruktur (yrkande 10). Enligt motionen har staten gjort utfästelser om

infrastrukturinvesteringar på totalt 26 miljarder kronor medan riksdagen endast

anvisat sammanlagt 10 miljarder kronor. Riksdagen behöver således anvisa minst

16 miljarder kronor till enligt motionärerna som efterlyser en likviditetsplan

för anslaget.

I motionen föreslås även att en s.k. beredskapsbank (yrkande 8) inrättas

för investeringar i trafikens infrastruktur. Banken bör snabbt kunna sätta i

gång sin verksamhet. Finansieringen av en sådan projekteringsreserv bör kunna

ske genom att trafikverken utnyttjar en del av de besparingar som kan göras

inom området.

I motionen behandlas slutligen samarbetet mellan staten och

järnvägsindustrin (yrkande 9). Syftet med ett sådant samarbete skall vara att

säkra den hotade tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna resurser för

att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som passagerartrafiken.

Trafikutskottet anför bl.a. i sitt yttrande när det gäller stora väg-

och järnvägsprojekt att riksdagen beslutat att för anslaget till

Investeringar i trafikens infrastruktur skall en kraftsamling ske till större

sammanhållna investeringar av nationell betydelse. Såväl den tidigare som den

nuvarande regeringen har också fattat beslut som ligger väl i linje med detta.

Trafikutskottet förutsätter att dessa projekt också genomförs så skyndsamt som

möjligt.

Beträffande det särskilda anslaget för investeringar i trafikens

infrastruktur har trafikutskottet framhållit vikten av att riksdagens

inflytande över det nya anslaget tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. I

årets budgetproposition redovisas projekt som regeringen under år 1991 beslutat

genomföra med stöd av det nya anslaget. Regeringen gör den bedömningen att

likviditetsmässigt kommer anvisade medel att täcka medelsbehovet under

budgetåret 1992/93 för beslutade investeringar. Även för budgetåret 1993/94

bedöms likviditetsläget ge ett visst utrymme för regeringen att fatta beslut om

ytterligare investeringar för den tilldelade planeringsramen på 20 miljarder

kronor. Regeringen har i mars 1992 beslutat anvisa 4 miljarder kronor till väg-

och järnvägsprojekt inom denna ram. Enligt trafikutskottets mening får det

förutsättas att en likviditetsplan redovisas för riksdagen i samband med den

fortsatta uppföljningen av anslaget. Beträffande yrkandet om en s.k.

beredskapsbank anser trafikutskottet det vara angeläget att en god beredskap

finns för att kunna tidigarelägga angelägna investeringar. Enligt vad

trafikutskottet erfarit har också under senare år en betydande beredskap byggts

upp inom trafikverken av väl förberedda projekt. Sålunda har vägverket en

planeringsreserv på ca 10 miljarder kronor, varav 4 miljarder kronor avser

projekt som kan igångsättas redan under innevarande år. Inom banverket finns

bl.a. beredskapsplaner för projekt motsvarande 4 miljarder kronor, varav ca 2

miljarder kronor beräknas kunna genomföras redan på kort sikt. Trafikutskottet

bedömer mot denna bakgrund att det numera finns en tillfredsställande

framförhållning för att kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet.

I frågan om samarbetet mellan staten och järnvägsindustrin anser

trafikutskottet det vara angeläget att ett samarbete kan utvecklas mellan

beställare och tillverkare på järnvägsområdet. Samarbetet bör enligt

trafikutskottets mening ske på marknadsmässiga villkor mellan aktörerna på

området. Statens uppgift blir därvid att bidra till att stimulera till

forskning och utveckling. Som exempel på statens insatser pekar trafikutskottet

bl.a. på att staten i den statliga trafikupphandlingen av långväga persontrafik

kan medverka till att anskaffningen av nya motorvagnar påskyndas. I den

ekonomiska ramen för upphandlingen har särskilda utvecklingsmedel reserverats.

Därmed har förutsatts att även sysselsättningsläget kan påverkas positivt i

samband med en nybeställning av motorvagnar.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker trafikutskottet motionen i

berörda delar.

Till trafikutskottets yttrande har Socialdemokraterna fogat en avvikande

mening som tillstyrker motionsyrkandena 2 och 8--10 i motion Fi41 (s).

Finansutskottet har inget att erinra mot vad trafikutskottet nu anfört.

Utskottet avstyrker således motion Fi41 (s) yrkandena 2 och 8--10.

Investeringar och underhåll av offentliga lokaler

Statlig lokalförsörjning

I propositionen föreslås en utökning av treårsplanen för

investeringar med 500 milj.kr. per år. Utökningen består för det

första av en tidigareläggning av byggnadsinvesteringar av sysselsättningsskäl,

innebärande att investeringsvolymen ökar med 1 000 milj.kr. för hela

treårsperioden. För det andra skall delar av totalförsvaret lokalförsörjas

enligt samma regler som gäller för den övriga statsförvaltningen, vilket

innebär att investeringar under den kommande treårsperioden på ytterligare ca

500 milj.kr. skall tillföras treårsplanen.

Tabell 7. Investeringar i prisläge 1991-01-01

Milj.kr.

_________________________________________________________________________

Treårsplan 1992/93 1993/94 1994/95

_________________________________________________________________________

Pågående/beslutade

investeringar 1 535 1 269 848

Nya investeringar m.m. 665 931 1 352

Summa investeringar 2 200 2 200 2 200

(1 700) (1 700) (1 700)

_________________________________________________________________________

Anm. Beloppen inom parentes anger motsvarande belopp i årets budgetpropo-

sition.

Vad gäller investeringsplanen begär regeringen därutöver till följd av det

besvärliga sysselsättningsläget att få ett bemyndigande att inom en total

kostnadsram om 1000 milj.kr. igångsätta byggnadsprojekt löpande under

budgetåret 1992/93 oavsett beloppsgräns. Regeringen kommer successivt att följa

upp utvecklingen och tidigarelägga byggnadsprojekt som både kan påbörjas tidigt

och ge hög sysselsättningseffekt. Regeringen har för avsikt att återkomma till

riksdagen och redovisa hur detta bemyndigande använts.

Med hänvisning till den här redovisade utökade investeringsplanen föreslås i

propositionen att byggnadsstyrelsens ram för upplåning i riksgäldskontoret

under budgetåret 1992/93 fastställs till 3000 milj.kr.

Utskottet har inget att erinra mot förslagen rörande investeringar inom den

statliga fastighetsförvaltningen.

I motion Fi41 (s) yrkande 17 föreslås att det i propositionen angivna

beloppet på 1000 milj.kr. för tidigareläggning av vissa

byggnadsprojekt utökas till 1500 milj.kr. Motiveringen är det svåra

läget på arbetsmarknaden.

Den låneram i riksgäldskontoret på 3000 milj.kr., som regeringen begärt för

byggnadsstyrelsens räkning och som utskottet tillstyrker, möjliggör en

investeringsvolym som med 800 milj.kr. överstiger den investeringsvolym för

budgetåret 1992/93 som anges i tabell 7. Om arbetsmarknadsläget ytterligare

skulle förvärras och om projekteringskapacitet finns för ytterligare

investeringar förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen om

en utökning av den treåriga investeringsplanen och låneramen.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi41(s) yrkande 17.

I propositionen begärs 10 milj.kr. utöver vad som föreslogs i årets

budgetproposition för täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.

Medlen skall utnyttjas för myndigheter utanför försvarsmakten och de s.k.

gemensamma myndigheterna inom försvarsmakten inom försvarsdepartementets

område. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall hyreskostnaderna belasta resp.

myndighets anslag för förvaltningskostnader.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen.

Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.

Riksdagen har för budgetåret 1992/93 under anslaget Bidrag till allmänna

samlingslokaler m.m. anvisat ett förslagsanslag på 105 milj.kr. Riksdagen har

samtidigt medgett att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler under

nästa budgetår meddelas inom en ram om 46 milj.kr. (1991/92:BoU12, rskr. 153).

Stöd till allmänna samlingslokaler lämnas enligt förordningen (1989:288) om

stöd till allmänna samlingslokaler och handläggs av boverket.

I syfte att hålla uppe sysselsättningen och motverka den höga arbetslösheten

inom byggsektorn föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att anslaget

Bidrag till allmänna samlingslokaler ökas med 30 milj.kr. I propositionen

framhålls att höjningen inte bara bör få utgå i form av stöd till åtgärder

enligt dagens regler utan också till underhålls- och reparationsarbeten av

annat slag. För detta bidrag bör därför gälla andra regler än som anges i

bidragsförordningen -- regler som skall läggas fast i regleringsbrevet.

Bidraget skall avse projekt med en byggkostnad om högst 3 milj.kr. Vid

boverkets val av objekt bör sysselsättningssvaga områden prioriteras.

Med hänvisning till det stora antalet inneliggande ansökningar om stöd till

allmänna samlingslokaler och till att samlingslokalprojekt är lämpliga att

genomföra i tider med vikande byggkonjunktur föreslås i den

socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 14 och i motion Fi59 (s)

yrkande 5 att ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler skall

ökas. Enligt motionärerna bör ramen ökas med 50 milj.kr. utöver den beslutade

ramen för budgetåret 1992/93, dvs. till totalt 96 milj.kr.

I sitt yttrande (BoU6y) tillstyrker bostadsutskottet att riksdagen

anvisar ytterligare 30 milj.kr. till anslaget Bidrag till allmänna

samlingslokaler m.m. Avsikten med förslaget är enligt propositionen, som

framgått, att bidraget inte bara skall avse åtgärder för vilka stöd redan kan

utgå enligt dagens regler utan också underhålls- och reparationsarbeten av

annat slag. Bostadsutskottet anser emellertid att det ökade anslaget bör

användas till sådana projekt som redan finns i boverkets kö, dvs. projekt som

har arbetats fram med utgångspunkt i de regler som gäller i dag. En

förutsättning är att projektet i övrigt uppfyller de krav som enligt

regeringsförslaget bör ställas på dem. Det skall sålunda vara projekt i

sysselsättningssvaga områden med en byggkostnad om högst 3 milj.kr.

Motiveringen till detta är att en rationell och smidig handläggning med

bibehållande av de sysselsättningsskapande ambitionerna på detta sätt torde

kunna uppnås. Vad bostadsutskottet i denna del anfört bör, anför utskottet,

finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

Bostadsutskottet tillstyrker också att 50 milj.kr. av en i

kompletteringspropositionen föreslagen ökning av anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (bil. I:8, s. 11) används för om-, till- och

nybyggnad av små samlingslokaler. Medelstillskottet skall utgå till AMS.

Bostadsutskottet framhåller att förslaget i denna del innebär att dagens

bidragsregler i princip skall tillämpas, dock med hänsyn tagen till de i

kompletteringspropositionen angivna särskilda villkoren, dvs. det skall vara

fråga om s.k. kombinationsprojekt i sysselsättningssvaga områden, främst

glesbygd. Enligt bostadsutskottet innebär detta att projekten kommer att tas ur

den vid boverket befintliga kön. Mot bakgrund härav framstår det enligt

bostadsutskottets mening som mindre lämpligt att uppdra åt AMS att administrera

fördelningen av bidragen på det sätt som regeringens förslag torde innebära.

Bostadsutskottet anser att bidragsansökningarna i stället bör administreras på

vanligt sätt av boverket men att boverket samråder med AMS när det gäller den

sysselsättningspolitiska inriktning som skall vägleda bidragsgivningen.

Bostadsutskottet anser att dess ställningstagande i denna del bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Vad beträffar förslagen i motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) är

bostadsutskottet inte berett att tillföra samlingslokalstödet ytterligare medel

utöver den ökning om totalt 80 milj.kr. som utskottet förordar för anslagen

till Bidrag till allmänna samlingslokaler och Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Därför avstyrks motionerna.

De socialdemokratiska ledamöterna i bostadsutskottet anför härvidlag en

avvikande mening. De anser inte att insatserna som utskottet förordat är

tillräckliga utan tillstyrker förslaget om att öka ramen för bidrag till

allmänna samlingslokaler med 50 milj.kr. I ett särskilt yttrande har

Vänsterpartiets representant anslutit sig till Socialdemokraternas avvikande

mening.

Finansutskottet delar bostadsutskottets mening och biträder således

propositionens förslag om medelstilldelning och föreslår därtill att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad bostadsutskottet anfört om

administrationen av stödet till allmänna samlingslokaler. Motionerna Fi41 (s)

yrkande 14 och Fi59 (s) yrkande 5 avstyrks av utskottet.

Upprustning av skolor

I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 23 och

Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 30 föreslås att 300 milj.kr. skall

anslås till stimulansbidrag för förbättringar av den fysiska arbetsmiljön i

skolorna.

I sitt yttrande (1991/92:UbU5y) erinrar utbildningsutskottet om att

riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag i budgetpropositionen att

avskaffa anslaget Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i

skolorna (1991/92:UbU12, rskr. 194). Vidare påpekar utbildningsutskottet att

regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen

skall tillföras 450 milj.kr. för beredskapsarbeten. Denna medelsförstärkning

bör enligt förslaget i första hand användas till bl.a. upprustning av skolans

fysiska arbetsmiljö. Med hänvisning därtill anser utbildningsutskottet att

finansutskottet bör avstyrka motionerna.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker

yrkande 23 i motion Fi41 (s) och yrkande 30 i motion Fi44 (v).

Stöd till trossamfund

I kompletteringspropositionen föreslås (bil. I:11) att ytterligare 20

milj.kr. anvisas under anslaget Stöd till trossamfund m.m. för lokalbidrag.

Finansutskottet har i likhet med kulturutskottet inget att erinra mot

den föreslagna medelsanvisningen. Utskottet tillstyrker således propositionen i

denna del.

Skattepolitiken

Omläggning av energibeskattningen

I kompletteringspropositionen föreslås en anpassning av energiskatterna mot

de nivåer som tillämpas inom EG och i Nordamerika. Den nuvarande

energibeskattningen har enligt regeringen en negativ inverkan på den svenska

industrins internationella konkurrenskraft. En anpassning till

konkurrentländernas situation ses som ett viktigt inslag i regeringens politik

för att industrins utvecklingsmöjligheter skall förstärkas och för att den

ekonomiska tillväxten skall främjas. Samtidigt bör anpassningen ske på ett

sådant sätt att de miljöpolitiska målen för energisektorn inte äventyras,

anförs det i propositionen.

Regeringens förslag innebär att nuvarande regler för nedsättning av allmän

energiskatt och koldioxidskatt för den energiintensiva industrin och

växthusnäringen avskaffas. I stället föreslås att den allmänna energiskatten på

bränslen och elektrisk kraft helt skall slopas för industrin och

växthusnäringen samt att koldioxidskatten skall bestämmas till en fjärdedel av

den allmänna nivån.

Energiskatteomläggningen föreslås bli finansierad helt inom energisektorn.

Koldioxidskatten skall höjas från 25 till 32 öre per kg utsläppt koldioxid, och

den allmänna energiskatten på elektrisk kraft skall höjas med 1,3 öre per kWh

för andra förbrukare än industrin och växthusnäringen. I propositionen meddelas

också att 500 milj.kr. har avsatts för ytterligare satsningar på förnybar

energi och energihushållning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Under åren 1993 och

1994 föreslås särskilda övergångsbestämmelser för industrin och

växthusnäringen.

Regeringens förslag avvisas i fyra motioner.

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) anförs följande skäl för

avslagsyrkandet:

"träffbilden" för förslaget är mycket dålig; över hälften av nedsättningen av

energiskatterna (ca 2 miljarder kronor per år) kommer att tillfalla företag,

för vilka energikostnaderna utgör en obetydlig del av produktionskostnaderna,

de miljöstyrande effekterna för industrins energianvändning försvinner; kol

och olja kommer att bli mer ekonomiskt konkurrenskraftiga än naturgas, gasol

och biobränslen,

det uppstår en onödigt tung belastning på statsbudgeten,

energibeskattningen av metallurgiskt kol blir orimlig.

Som alternativ till regeringens förslag föreslår motionärerna att det av

skattemyndigheterna administrerade generella taket enligt lagen (1974:992) om

nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt skall ändras från

nuvarande 3 % till 0,6 %. Samtidigt föreslås att hela oljeskatten skall få

räknas in i beräkningsunderlaget. Lagens undantagsregel om individuell

nedsättning efter regeringsbeslut föreslås bli avvecklad. Genom systemet med

generellt skattetak uppkommer inga konflikter på det handelspolitiska området,

anser motionärerna.

I motionen begärs också att riksdagen skall anmoda regeringen att särskilt

låta utreda två frågor. Den ena gäller möjligheterna att basera nedsättningen

av energiskatten på förädlingsvärde i stället för -- som för närvarande -- på

saluvärde. Förädlingsvärdet skulle enligt motionärerna ge ett mer relevant mått

på företagens energiintensitet. Användning av saluvärdet kan vidare, sägs det,

medföra en risk för att företagens strävan att öka förädlingsgraden dämpas.

Motionärerna begär vidare -- i syfte att en effektivare energianvändning skall

stimuleras -- att en utredning skall tillsättas med uppgift att pröva

möjligheterna att införa administrativa styrmedel för företag som passerar det

föreslagna skattetaket vid nedsättning av energiskatten. Motivet är att

skattens funktion som styrmedel upphör när ett företag bryter igenom

skattetaket.

Regeringens avsaknad av regionalpolitiskt tänkande innebär att hushållen i

landets nordligaste glesbygdskommuner kommer att få bära en större börda än

övriga hushåll för sänkningen av industrins energibeskattning, sägs det i

motion Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s). I övrigt bör skattelättnaden för

industrin ges en sådan utformning att den enbart kommer den elintensiva

industrin till del, anför motionärerna.

I partimotionen Fi43 (nyd) accepteras i huvudsak regeringens förslag,

dock under förutsättning att det av Ny demokrati föreslagna

Investeringsaktiebolaget Sverige kommer till stånd i den omfattning som partiet

har krävt.

Regeringens förslag har stora brister, speciellt vad gäller effekterna på

miljön, hävdas det i partimotionen Fi44 (v). Regeringen inväntar inte de

utredningar som arbetar på området utan lägger fram ett ofullständigt förslag,

anför motionärerna. De menar att ett borttagande av energiskatten för den

svenska industrin innebär att den nödvändiga omvandlingen av olika

industriprocesser kommer att hållas tillbaka. Vidare leder förslagen i

propositionen till att förnybara energislag kommer att tappa marknad inom

industrin till förmån för de fossila bränslena och att kärnkraftsbaserad el

kommer att främjas jämfört med el från förnybara energislag. Motionärerna, som

yrkar avslag på propositionen såvitt avser sänkt energibeskattning för

industrin och växthusnäringen, föreslår att en ny utredning skall tillsättas

med uppgift att se över företagens energibeskattning och lämna förslag till ett

nytt system som tillgodoser miljöintressena, samtidigt som det skapas rimliga

konkurrensförutsättningar för särskilt utsatta branscher och företag.

Vänsterpartiet kan dock, sägs det i motionen, tänka sig att tillstyrka en

höjning av energiskatten för hushåll under förutsättning att inkomsterna härav

används för miljösatsningar, t.ex. till utveckling av alternativ energiteknik

och energibesparande åtgärder.

Beträffande de nu redovisade förslagen i propositionen och i motionerna anför

skatte- och näringsutskotten i sina yttranden till finansutskottet

(1991/92:Sk5y och 1991/92:NU9y), som fogats som bilagor till betänkandet, att

det råder en bred enighet om att det är nödvändigt att sänka energiskatterna

för den konkurrensutsatta och mest energikrävande industrin. Det är enligt de

båda utskottens uppfattning omöjligt för Sverige att vidmakthålla en nivå på

energibeskattningen för denna sektor som vida överstiger vad som är vanligt hos

landets konkurrentländer. Det får anses väl dokumenterat, sägs det i

skatteutskottets yttrande, att den jämförelsevis mycket höga

energibeskattningen i Sverige leder till sänkt lönsamhet i de aktuella

branscherna, vilket i sin tur leder till minskade investeringar och får

negativa effekter på sysselsättning och reallöneutveckling. Det är särskilt

basindustrin i de sysselsättningssvaga regionerna som drabbas.

Skatte- och näringsutskotten delar vidare den i propositionen redovisade

uppfattningen att bestämmelserna bör utformas så att de inte kommer i konflikt

med Sveriges handelspolitiska förpliktelser eller de krav som ett kommande

medlemskap i EG ställer på svensk skattelagstiftning. Mot den bakgrunden anser

skatteutskottet att det nuvarande systemet med nedsättning av energiskatten och

koldioxidskatten för energiintensiva företag bör utmönstras. Även om ett sådant

system utformas som ett generellt och rutinmässigt skattetak i relation till

företagets omsättning innebär det -- om det som nu bygger på ett särskilt

prövningsförfarande -- enligt skatteutskottets bedömning en risk för att våra

handelspartners kommer att ifrågasätta om inte skattenedsättningen har karaktär

av otillåten subvention.

Så långt det är möjligt bör, understryker skatteutskottet, regelsystemet

också utformas så att det befrämjar en god tillväxt och

produktivitetsutveckling, eller med andra ord en god resurshushållning. I

förutsättningarna för en effektiv resurshushållning ligger också betingelserna

för en effektiv energihushållning och en god miljö.

Näringsutskottet menar vidare att de farhågor som kommer till uttryck i

motion Fi46 (s) och i motion Fi44 (v) om att regeringens förslag skulle vara

negativt ur miljösynpunkt är överdrivna. Genom att omläggningen helt

finansieras inom energibeskattningens ram kan de miljöpolitiska målen för

energisektorn upprätthållas. Den ökade energianvändning som kan förväntas inom

industrin kan balanseras med den höjda skatten för övriga förbrukare. I

propositionen meddelas också att, som redan nämnts, 500 milj.kr. skall avsättas

för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.

Med dessa utgångspunkter anser skatteutskottet och näringsutskottet att

förslaget i kompletteringspropositionen utgör en väl avvägd lösning på

hithörande problem. Genom den föreslagna omfördelningen av

energiskattebelastningen från industri till konsumenter och övrig del av

näringslivet uppnås syftet att stärka den konkurrensutsatta, energitunga

industrins ställning, samtidigt som incitamentet att spara och hushålla med

energi behålls. Skatte- och näringsutskotten är mot denna bakgrund i princip

beredda att stödja förslaget i propositionen om en omläggning av

energibeskattningen.

Socialdemokraterna i både skatte- och näringsutskotten avstyrker i avvikande

meningar till yttrandena från resp. utskott propositionens förslag.

Vänsterpartiet har fogat en meningsyttring till skatteutskottets yttrande.

Finansutskottet delar skatte- och näringsutskottens uppfattning och

avstyrker motionerna Fi43 (nyd) yrkande 3, Fi44 (v) yrkandena 19--21, Fi46 (s)

samt Fi65 (s) yrkandena 8--11 och 16--21.

Utskottet övergår härefter till att ta upp några av de frågor som skatte- och

näringsutskotten behandlar i sina yttranden till utskottet.

Naturgas

Naturgas är ett fossilt bränsle liksom torv, kol och olja. Svenska staten

slöt år 1980 avtal med den danska staten om import av naturgas från danska

naturgasfyndigheter i Nordsjön. Sedan år 1985 har gasledningssystemet

successivt byggts ut i Sverige.

I trepartiöverenskommelsen om energipolitiken våren 1991 framhölls att

naturgasen och biobränslena är konkurrerande bränslen i bl.a. kraftvärmen.

Vidare sades att den rådande kraftbalansen gjorde att det inte kunde förutses

någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under tiden fram till mitten av

1990-talet.

Genom den föreslagna omläggningen av energibeskattningen kommer naturgasens

konkurrenssituation i förhållande till övriga fossila bränslen att försämras.

Den skattemässiga fördel på ca 5 öre/kWh som naturgasen för närvarande har i

förhållande till kol och olja kommer att minska till ca 1 öre.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att det vid uppvaktningar inför

utskottet har framkommit att resultatförsämringen för Vattenfall Naturgas AB

till följd av de föreslagna ändringarna av energiskatterna kan beräknas till ca

200 milj.kr. per år. Vattenfall Naturgas AB är sedan årsskiftet 1991/92 helägt

av Vattenfall AB.

Enligt näringsutskottets uppfattning bör naturgasen även framöver svara för

en del av den svenska energiförsörjningen. Detta är i överensstämmelse med

trepartiöverenskommelsens intentioner. Naturgasen, som också är ett fossilt

bränsle, har vissa miljöfördelar jämfört med kol och olja.

Näringsutskottet har noterat de ekonomiska problem för Vattenfall Naturgas AB

som den ändrade energibeskattningen för med sig. Dessa problem bör dock inte

åtgärdas via skattepolitiken, t.ex. genom en extra nedsättning av

koldioxidskatten för naturgas. Frågan bör i stället lösas i samråd mellan

regeringen och Vattenfall Naturgas AB:s ägare, Vattenfall AB. Enligt vad

näringsutskottet erfarit har sådana diskussioner inletts.

Skatteutskottet anser att det är nödvändigt att naturgasen ges sådana

förutsättningar att gjorda investeringar kan utnyttjas på ett effektivt sätt.

Det är från miljösynpunkt oacceptabelt att naturgasen ersätts med kol och olja.

Någon extra nedsättning av koldioxidskatten för naturgasen bör dock inte ske.

Hur naturgasen skall kompenseras för minskad konkurrenskraft på grund av ändrad

beskattning bör avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten och Vattenfall

AB.

Finansutskottet, som inte har anledning att ha någon annan uppfattning i

sakfrågan än skatte- och näringsutskotten, förutsätter i likhet med

skatteutskottet att regeringen beaktar vad som nu har anförts.

Växthusnäringen

Enligt regeringens förslag skall de regler för energibeskattning som föreslås

för industrin också gälla för växthusnäringen. Övergångsreglerna föreslås dock

få en annan utformning för växthusnäringen med innebörd att nu gällande regler

bibehålls under åren 1993 och 1994. Detta innebär att den nuvarande

begränsningen av energi- och koldioxidskatterna till 15% av de generella

skattesatserna för bränslen och el skall fortsätta att gälla under dessa båda

år.

För växthusnäringen innebär regeringens förslag en kraftig skatteskärpning,

sägs det i motion Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c).

Fullt genomfört ökar förslaget näringens skattekostnad med ca 6milj.kr.,

hävdar motionärerna. Även under övergångsperioden 1993--1994 uppnås en högre

skattekostnad. Beskattningen borde övergångsvis under åren 1993 och 1994 ändras

så att växthusnäringen i likhet med industrin befrias från att erlägga allmän

energiskatt samt får behålla den 85-procentiga nedsättningen av

koldioxidskatten. I motionen hävdas vidare att regeringens förslag om ändrat

system för redovisning av energiskatt, innebärande att företagen i efterhand

begär återbetalning av erlagd energiskatt, kommer att leda till att företagen

drabbas ekonomiskt. Nuvarande administrativa system borde i stället bibehållas.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att den svenska

växthusnäringen är utsatt för en hård importkonkurrens -- dels genom höga

energiskatter, dels genom hög energiåtgång till följd av ett kallare klimat.

Med hänvisning härtill bör, enligt näringsutskottets uppfattning,

växthusnäringen ges samma villkor vad gäller energibeskattning som industrin.

Detta innebär bl.a. att all energianvändning inom växthusnäringen, dvs. även

för belysning, drift av maskiner etc., bör omfattas av de föreslagna reglerna

för energibeskattning. Riksdagen bör besluta om erforderliga lagändringar i

enlighet härmed.

Även skatteutskottet framhåller att växthusnäringen är utsatt för en

mycket hård importkonkurrens. Utöver högre energiskatter än konkurrenterna gör

vårt kallare klimat att energiåtgången är väsentligt högre än för

konkurrenterna. Växthusnäringen kan därför utan överdrift sägas vara i större

behov än någon annan näring av låga energiskatter. Mot den bakgrunden bör en

mindre avvikelse från de övergångsbestämmelser som föreslås i propositionen

kunna accepteras utan att det uppstår några smittoeffekter till andra

näringsgrenar.

I enlighet med det anförda föreslår därför skatteutskottet att

växthusnäringen befrias från energiskatt på elförbrukning fr.o.m. år 1993 och

på förbrukning av fossila bränslen fr.o.m. år 1995. Skatteutskottet finner det

vidare rimligt att växthusnäringen befrias från skatten på all användning av el

inkl. belysning, drift av maskiner o.d. och därmed likställs med industrin i

detta hänseende. I förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän

energiskatt bör således begränsningen för skattebefrielsen till

växthusuppvärmning i

14 § slopas och den särskilda ikraftträdandebestämmelsen för denna näringsgren

anpassas efter vad skatteutskottet nu anfört. Vidare bör växthusodlingen under

åren 1993 och 1994 få behålla nuvarande 85-procentiga nedsättning av energi-

och koldioxidskatten för bränslen för växthusuppvärmning. 1 § lagen (1974:992)

om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt bör ändras i enlighet

härmed. Skatteutskottet förutsätter att nuvarande administrativa system med

nedsättning av skatt vid leverans under denna tid bibehålls.

Finansutskottet delar de synpunkter som framförs i yttrandena om

växthusnäringens situation. Utskottet tillstyrker därför de förslag till

lagändringar som förordas av skatteutskottet. Motion Fi93 (c) blir därmed

tillgodosedd.

Reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt och

koldioxidskatt

När det gäller reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt

och koldioxidskatt innebär förslaget i propositionen att återbetalning resp.

kompensation bör ske kvartalsvis och utgå endast om den sammanlagda energi- och

koldioxidskatten uppgår till minst 5 000 kr. för ett kalenderkvartal.

Beträffande denna fråga har skatteutskottet en annan uppfattning.

Skatteutskottet anser att återbetalning bör kunna ske per kalenderkvartal

endast om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten överstiger 10 000 kr.

för kvartalet. Om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten inte uppgår till

detta belopp bör återbetalningen ske årsvis. Sammanlagt årsbelopp understigande

5 000 kr. återbetalas dock ej. Skatteutskottets förslag i denna del föranleder

en annan utformning av 29 § i förslaget till ändring i lagen (1957:262) om

allmän energiskatt samt en mindre följdändring i 5 § förslaget till ändring i

lagen (1990:582) om koldioxidskatt.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och förordar att de av

skatteutskottet föreslagna lagändringarna i propositionens förslag antas av

riksdagen.

Kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin

Fjärrvärmeleveranser till industriell verksamhet och för växthusuppvärmning

vid yrkesmässig växthusodling bör, sägs det i propositionen (s.11f.),

omfattas av den lägre skattebelastning som gäller för dessa sektorer. Motivet

är att konkurrenssnedvridningar i värmeproduktionen skall undvikas. En särskild

paragraf (28§) föreslås därför bli införd i lagen (1957:262) om allmän

energiskatt. Därigenom anser regeringen att det inte kommer att ha någon

betydelse ur skattesynpunkt om ett företag självt producerar den energi som

används vid tillverkningsprocessen eller om företaget köper energin från ett

fjärrvärmeverk.

I författningskommentaren till den aktuella paragrafen sägs (s.17)

följande:

Det är skattebelastningen på den fördelning mellan olika bränslen som

fjärrvärmeverket använder sig av som också bör användas när skattebelastningen

på leveranser till industrin och växthusnäringen räknas ut. Används både

beskattade och obeskattade bränslen är det fördelningen under hela

redovisningsperioden mellan bränsleslagen som gäller för den fjärrvärme som

levereras till industrin och växthusnäringen för samma redovisningsperiod. Det

är således inte möjligt att bestämma att fjärrvärmen till industrin producerats

uteslutande med t.ex. fossila bränslen när det under redovisningsperioden

använts både fossila bränslen och annan energi.

Regeringens förslag kommer att leda till försämrade konkurrensförhållanden

för de kommuner som i sina fjärrvärmeverk eller kraftvärmeverk använder

biobränslen, sägs det i motion Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s).

Resultatet kommer att bli antingen att dessa verk övergår till att använda kol

eller olja eller att de industrier som de aktuella verken har som kunder

övergår till att själva producera sin värme med kol eller olja som bränsle.

Sammantaget kommer detta att leda till ökade koldioxidutsläpp och ökad

försurning, anför motionärerna.

Skatte- och näringsutskotten har uppmärksammat att den precisering som

görs i den citerade författningskommentaren kan komma att få till följd att

fjärrvärmeleveranser till industrin får en konkurrensnackdel i förhållande till

eldning med fossila bränslen. Enligt vad som sägs i propositionen var motivet

bakom införandet av den aktuella paragrafen just att undvika sådana

konkurrenssnedvridningar.

Skatteutskottet anser mot denna bakgrund att lagstiftningen bör tolkas

och tillämpas på ett annat sätt. Av konkurrensneutralitetsskäl anser

skatteutskottet att man bör utgå ifrån att fjärrvärme till industri och

växthusodling skall anses producerad uteslutande med fossila bränslen under

förutsättning att verkets användning av fossila bränslen motsvarar minst

leveransen av fjärrvärme till industrin och växthusodlingen. Om

fjärrvärmeleverantören så önskar bör redovisning och ansökan om återbetalning

ske per kalenderår. Vidare förutsätter skatteutskottet att regeringen i

lämpligt utredningssammanhang belyser effekterna av kraftvärmens

energibeskattning och undersöker behovet av eventuellt ytterligare åtgärder.

Näringsutskottet pekar i sitt yttrande på samma möjlighet att lösa det

påvisade problemet. Huvuddelen av värmeverken drivs i kommunal regi och har en

utförlig redovisning av verksamheten. Den ordning som skisseras här bör inte,

enligt näringsutskottets bedömning, innebära några större kontrollproblem.

Finansutskottet anser i likhet med skatte- och näringsutskotten det

motiverat att göra en annan tolkning och tillämpning av lagstiftningen i detta

hänseende. Härmed tillgodoses i huvudsak motion Fi78 (s) i denna del.

Biobränslen

I propositionen sägs (s.9) att det med regeringens förslag finns goda skäl

att anta att biobränslenas introduktion på marknaden påskyndas och att

användningen av biobränslen ökar. Den ökade energianvändningen inom industrin

som kan väntas som en följd av skattesänkningen kan, anförs det, balanseras med

den höjda skatten för övriga förbrukare. Genom att skatten på fossila bränslen

höjs inom övrigsektorn förstärks biobränslenas konkurrenskraft inom en stor del

av värmemarknaden, framhålls det.

En avsättning av 500 milj.kr. för ytterligare satsningar på förnybar energi

aviseras, som tidigare redovisats, i propositionen (s.13). Enligt vad

näringsutskottet har erfarit skall dessa medel ses som en ram för kommande

förslag till åtgärder. Förslag om användning av medlen kan, enligt uppgift,

komma i tilläggsbudget under hösten 1992, varefter eventuella åtgärder kan

träda i kraft den 1januari 1993. Hänsyn kommer därvid att tas till hur de

medel -- 625 milj.kr. -- som riksdagen nyligen har fattat beslut om för

främjande av biobränsleanvändningen (prop. 1991/92:97, bet. NU25) kommer att

användas.

Förslag till åtgärder för att främja biobränslenas ställning förs fram i tre

motioner.

För att inte bioenergimarknaden skall få en svagare ställning gentemot

fossila bränslen finns det anledning att verka för en harmonisering med EG:s

skatter, sägs det i motion Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds). Eftersom

EG:s förslag är tänkta att gälla från den 1januari 1993 finns det, enligt

motionären, tid för ytterligare överväganden. Regeringen bör återkomma med

förslag om högre nivå för koldioxidskatter eller klargöra hur biobränslenas

ställning skall stärkas gentemot fossilbränslen, menar motionären.

I motion Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) hävdas att förslaget kommer

att leda till ökade koldioxidutsläpp och ökad försurning. Motionärerna begär

förslag till hur dessa negativa konsekvenser skall undvikas.

I motion Fi44 (v) krävs att regeringen skall lägga fram förslag om ökad

forskning och information om biobränslen. En kraftfull satsning på biobränslena

skulle enligt beräkningar ge mellan 10000 och 20000 nya årsarbeten -- till

stor del i de delar av landet där behovet av nya arbetstillfällen är som

störst.

Biobränslekommissionen (I1991:01) har enligt sina direktiv (dir. 1991:11)

till uppgift att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad

kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att

stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen förutsätts redovisa

resultatet av sitt arbete senast i juni 1992.

Biobränslenas konkurrenskraft måste, enligt näringsutskottets mening,

upprätthållas. Skatte- och näringsutskotten framhåller att genom

regeringens förslag om höjd skatt på fossila bränslen för övrigsektorn kommer

biobränslenas konkurrenskraft att förstärkas inom en stor del av

värmemarknaden. Det får därför bedömas troligt att biobränslenas introduktion

på marknaden snarast påskyndas och att användningen av biobränslen ökar.

Båda utskotten erinrar också om att regeringen har avsatt 500 milj.kr. i

samband med energiskatteomläggningen för ytterligare satsningar på förnybar

energi och energihushållning.

Den av regeringen aviserade arbetsgruppen, som bl.a. skall ha till uppgift

att belysa biobränslenas möjligheter att i större utsträckning bli

konkurrenskraftiga inom kraftvärmeområdet, bör enligt näringsutskottets mening

kunna ges i uppgift att mer generellt överväga biobränslenas konkurrenskraft.

Arbetsgruppen bör därvid självfallet beakta vad biobränslekommissionen kan

komma att föreslå i det betänkande som skall avlämnas inom kort.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till vad skatteutskottet anfört angående en

kommande kraftvärmeutredning anser skatteutskottet att någon åtgärd med

anledning av de berörda motionerna för närvarande inte är påkallad.

Finansutskottet, som instämmer i vad skatte- och näringsutskotten

redovisat, avstyrker med det anförda motionerna Fi78 (s) yrkande 2, Fi44 (v)

yrkande 22 och Fi80 (kds) yrkande 3.

Kolbränslen för metallurgiska processer

Enligt lagen om allmän energiskatt gäller -- 24§ första stycket f) -- att

avdrag får göras för skatt på bränsle som använts för annat ändamål än

energialstring. Enligt andra stycket gäller härutöver att skatteavdrag får

göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i

metallurgiska processer. Avdraget har betydelse för järn- och stålindustrin och

infördes år 1984 med motiveringen att skatt på kol och koks som används i en

metallurgisk process saknar styreffekt eftersom kolet inte kan ersättas. Mot

bakgrund av att huvuddelen av kolet ändå är avdragsgill, eftersom det inte

används som bränsle, och då särbehandling av viss industri kan leda till

handelspolitiska komplikationer föreslår regeringen att bestämmelsen skall

utgå.

Regeringens förslag avvisas i två motioner, Fi65 av Lars Hedfors m.fl.

(s) och Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s). Om förslaget genomförs skulle

det innebära en kraftig försämring av den svenska stålindustrins

konkurrenskraft, sägs det i motionerna. Bland de utländska konkurrenterna finns

ingen sådan skatt. Ändamålet med en metallurgisk process är inte att alstra

energi, varför det metallurgiska kolet bör betraktas som en råvara, heter det.

Enligt näringsutskottets mening är det viktigt att den svenska

stålindustrin ges konkurrensvillkor som är likartade med dem som gäller för

stålindustrin i våra konkurrentländer. Detta torde inte bli fallet om det

särskilda avdraget för kolbränslen som används i metallurgiska processer

slopas. Denna bestämmelse bör således kvarstå tills vidare. Regeringen bör

samtidigt anmodas att låta utreda vilka bestämmelser som skall gälla från år

1995, varvid utvecklingen inom EG noga bör följas. Riksdagen bör, enligt

näringsutskottets mening, göra ett uttalande av denna innebörd, varigenom

motionerna Fi65 (s) och Fi48 (s) i nu berörda delar i sak blir tillgodosedda.

Skatteutskottet anser i likhet med finansministern att det av

handelspolitiska skäl är motiverat att slopa skattefriheten för inhemska

fasta bränslen och ändra bestämmelsen om metan på det sätt som föreslås

i propositionen. Vad gäller kol i metallurgiska processer anser

skatteutskottet att samma regler som gäller i dag bör gälla fram till 1995.

Eftersom kol används även i andra tillverkningsprocesser än metallurgiska --

skatteutskottet tänker bl.a. på kalk- och cementindustrin -- anser

skatteutskottet vidare att det föreligger ett behov av en utredning som gör det

möjligt att bättre än i dag fastställa när energivaran skall betraktas som

råvara eller insatsvara i produktionen och när den används för energialstring.

Skatteutskottet förutsätter att regeringen verkställer en sådan utredning under

tiden fram till dess att de nya reglerna börjar tillämpas år 1995. Även

utvecklingen inom EG bör följas och beaktas när skattereglerna för år 1995

skall fastläggas.

Skatteutskottet anser också att sådan verksamhet under övergångstiden bör

slippa en ökad skattebelastning, vilken med nuvarande nedsättningsregler uppgår

till 1,2 % av försäljningsvärdet. Av praktiska skäl och då skattebortfallet på

grund av denna ytterligare nedsättning jämfört med regeringens förslag får

anses marginellt -- ca 15 milj.kr. varav merparten faller på kalk- och

cementindustrin -- förordar skatteutskottet att nedsättning generellt för

industrin får ske till 1,2 % av försäljningsvärdet under övergångstiden.

De nu förordade ändringarna bör enligt skatteutskottet komma till uttryck

genom att enheten 2 % i 2 § förslaget till lag om dels ändring i lagen

(1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels

upphävande av samma lag ändras till 1,2 %. Vidare bör en särskild bestämmelse

om kol i metallurgiska processer tas in i övergångsbestämmelserna till

ändringen i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.

Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet att

skattefriheten för inhemska fasta bränslen slopas. Det är dock motiverat att

förlänga övergångsperioden och förlänga skattefriheten med ett år eftersom det

trots vad som anförs i propositionen har viss betydelse för vissa energiverk

som använder inhemsk stenkol. Detta har påtalats för utskottet i skrivelse från

Helsingborgs Energiverk. Skattefriheten vad gäller inhemska fasta bränslen bör

därför enligt utskottets mening inte slopas förrän den 1 januari 1994.

Begreppet inhemska fasta bränslen innefattar inte torv. Genom en ettårig

förlängning av nuvarande regler torde de handelspolitiska komplikationer som

nämns i propositionen och av skatteutskottet kunna betraktas som små. En

motsvarande ändring bör göras i ikraftträdandebestämmelserna till lag om

ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

Finansutskottet tillstyrker i övrigt skatteutskottets förslag till

lagändringar med anledning av vad som anförs i propositionen och i motionerna

Fi48 (s) och Fi65 (s) yrkandena 14 och 15.

Vägtrafikskatt

Förslaget i kompletteringspropositionen att höja koldioxidskatten medför att

även skatten på diselolja höjs. Därmed skulle den sammanlagda skatten höjas för

den tunga trafiken, vilket skulle innebära en stor nackdel ur

konkurrenssynpunkt för Sverige. Mot denna bakgrund föreslås att den höjda

koldioxidskatten motsvaras av en sänkt kilometerskatt för de tunga fordonen.

Finansutskottet anser det motiverat att göra en justering av

kilometerskatten som motsvarar höjningen av koldioxidskatten för att på så vis

skapa en skattemässig neutralitet för den tunga trafiken. Det kan tilläggas att

en särskild utredare har till uppgift att föreslå en ny form av beskattning av

diseldrivna fordon som är anpassad efter vad som kommer att gälla inom EG.

Utredningsresultaten skall redovisas inom kort. Med det anförda tillstyrker

utskottet propositionens förslag och avstyrker avslagsyrkandena i motion Fi65

(s) yrkandena 12 och 13.

Slopat schablonavdrag och sänkt mervärdesskatt

Det förslag till åtgärder inom energibeskattningen som utskottet nu behandlat

leder till en ökad skattebelastning på hushållen. Det ökade skatteuttaget skall

enligt propositionen ses mot bakgrund av de miljöpolitiska strävandena inom

energibeskattningen. Syftet är emellertid inte att generellt öka belastningen

på hushållssektorn. Därför föreslås en sänkning av den generella

mervärdesskatten för hushållen som fullt ut kompenserar det höjda

energiskatteuttaget. Förslaget innebär att mervärdesskatten generellt sänks

från 25 till 22%.

Sänkningen av mervärdesskatten är motiverad av dels en önskan att undvika att

skattebelastningen på hushållssektorn på grund av de nu berörda åtgärderna

generellt ökar, dels EG-anpassningsskäl. I propositionen anförs att ett visst

utrymme för en sänkning av mervärdesskatten reserverats i budgetpropositionen

och att skattesänkningarna i övrigt bör finansieras på ett sådant sätt att det

fördelningsmässiga utfallet sammantaget, dvs. inkl. den föreslagna

energiskatteomläggningen, blir godtagbart. Regeringen föreslår att

schablonavdraget under tjänst slopas och ersätts med en begränsad avdragsrätt.

Kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats blir avdragsgilla endast till

den del de överstiger 4 000 kr. Detta skall gälla även för enskilda

näringsidkare. Övriga kostnader som nu täcks av schablonavdraget blir

avdragsgilla endast till den del de överstiger 1 000 kr.

Regeringen vill med dessa åtgärder ta ytterligare steg i skattepolitiken i

riktning mot sänkningar eller ett slopande av samhällsekonomiskt skadliga

skatter och mot en internationell anpassning av skattesystemet. Bl.a. syftar

omläggningen av energibeskattningen till att stärka de svenska företagens

konkurrenskraft.

I motion Fi43 (nyd) hänvisar motionärerna till det förslag som de i annat

sammanhang har lagt fram om att inrätta ett investeringsbolag. För det fall att

detta förslag inte godtas yrkar motionärerna avslag på förslagen om att slopa

schablonavdraget och att sänka mervärdesskatten.

Finansutskottet har i ett betänkande (1991/92:FiU21) om utskiftning av

löntagarfondernas tillgångar lagt fram förslag om inrättande av ett

investeringsaktiebolag av den typ motionärerna förordar. Även företrädaren för

Ny demokrati i finansutskottet står bakom förslaget. Utskottet utgår, liksom

skatteutskottet gör i sitt yttrande (1991/92:SkU5y), därför från att yrkandena

i motion Fi43 (nyd) inte längre är aktuella.

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen

såvitt avser sänkningen av mervärdesskatten (yrkande 4) och slopandet av

schablonavdraget (yrkandena 5--7). Av budgetskäl motsätter sig motionärerna en

sänkning av mervärdesskatten. Slopandet av schablonavdraget kritiserar

motionärerna för att det enligt deras mening kommer att försvåra kommande

avtalsförhandlingar och minska möjligheterna att använda den förenklade

självdeklarationen.

I motion Fi44 (v) yrkas avslag på förslaget om sänkt mervärdesskatt

(yrkande 23) och slopat schablonavdrag (yrkande 24).

Beträffande frågan om sänkt mervärdesskatt och slopat schablonavdrag under

tjänst konstaterar skatteutskottet att en majoritet har ställt sig bakom

regeringens förslag. Vad särskilt gäller schablonavdraget förutsätter dock

utskottet, mot bakgrund av vikten av att inte försämra förutsättningarna att

vidareutveckla systemet med förenklad självdeklaration, att regeringen

analyserar behovet och möjligheterna att lägga avgiften till

arbetslöshetskassan utanför schablonen.

Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker

motionsyrkandena. I en avvikande mening till yttrandet avstyrker

Socialdemokraterna förslaget om slopat schablonavdrag.

Finansutskottet konstaterar i likhet med skatteutskottet att regeringens

förslag till omläggning av energibeskattningen, slopat schablonavdrag och sänkt

mervärdesskatt har stöd av en majoritet. Finansutskottet tillstyrker mot denna

bakgrund att schablonavdraget slopas på det sätt som föreslås i

propositionen. I likhet med vad skatteutskottet anfört förutsätter utskottet

att regeringen analyserar behovet och möjligheterna att lägga avgifterna till

arbetslöshetskassan utanför schablonen för att inte försämra förutsättningarna

att vidareutveckla systemet med förenklad deklaration. Motionerna Fi43 (nyd)

yrkande 1, Fi44 (v) yrkande 24 och Fi65 (s) yrkandena 5--7 avstyrks av

utskottet.

Ändring i uppbördslagen

Propositionens förslag om ändringar under inkomst av tjänst beträffande

schablonavdraget föranleder förutom en ändring i kommunalskattelagen en ändring

av 4 § uppbördslagen (1953:272). Samtidigt föreslås att 12 § i samma lag skall

upphöra att gälla.

I proposition 1991/92:112 om F-skattebevis m.m. föreslås också ändringar i 4 §

1 mom. och 12 § uppbördslagen (1953:572). Skatteutskottet har i betänkande

1991/92:SkU29 tillstyrkt dessa ändringar. I syfte att kunna samordna dessa

förändringar har skatteutskottet vid behandlingen av proposition 1991/92:112

den 28 april 1992 beslutat överlämna förslaget till lag om ändring i

uppbördslagen såvitt avser 4 § 1 mom. och 12 § till finansutskottet. Förslaget

till lag om ändring i uppbördslagen har av finansutskottet justerats med hänsyn

härtill.

Differentiering av mervärdesskatten

I fråga om den indirekta beskattningen har en differentiering av

mervärdesskatten genomförts. Sedan den 1 januari 1992 utgår således skatten med

18% på livsmedel, hotell- och restaurangtjänster, upplåtelse av campingplats

samt personbefordran.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) återkommer i motion Fi42 till frågan om

ändringar i mervärdesskatteuttaget på olika tjänster med anknytning till turism

och nöjesliv (yrkandena 25--28). Motionärerna begär dessutom ett uttalande av

innebörd att samma skatteförmåner för turistindustrin skall gälla i Sverige som

i utlandet (yrkande 29).

Skatteutskottet tillstyrker förslaget att sänka den generella

mervärdesskatten från 25 till 22%. Utskottet hänvisar beträffande

motionsyrkandena om sänkt mervärdesskatt på turisttjänster m.m. till att

utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SkU24 avstyrkt

förslagen. Socialdemokraterna i skatteutskottet avstyrker sänkningen av

mervärdesskatten.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att den generella

nivån på mervärdesskatten bör sänkas. Något nytt har inte framkommit som

föranleder utskottet att ompröva riksdagens beslut beträffande sänkning av

turistmoms m.m. Motionerna Fi42 (nyd) yrkandena 25--29, Fi43 (nyd) yrkande 2,

Fi44 (v) yrkande 23 och Fi65 (s) yrkande 4 avstyrks därför av utskottet.

Omprövning av skattepolitiken

Efter regeringsskiftet hösten 1991 har riksdagen beslutat ett flertal

ändringar i beskattningen. Ändringarna har i huvudsak gått ut på följande.

Förmögenhetsskatten slopas helt fr.o.m. 1995 års taxering. Avvecklingen

genomförs successivt genom att den högsta skattesatsen 3% och beskattningen

av arbetande kapital i företag slopas redan fr.o.m. 1992 års taxering.

Samtidigt begränsas det sammanlagda uttaget av inkomst- och förmögenhetsskatt

till 55 %. Vid 1993 års taxering faller även mellanskiktet i skatteskalan bort

så att skatten blir proportionell med en skattesats på 1,5%.

Vidare sänks beskattningen av hushållssektorns kapitalinkomster från 30 till

25 %. Denna ändring genomförs fr.o.m. 1993 års taxering när det gäller

aktievinster, kapitalförsäkringar och värdepappersfonder. Samtidigt sänks

avkastningsskatten på pensionsmedel från 15 till 10%. I övrigt genomförs

sänkningen av skattesatsen fr.o.m. 1994 års taxering.

Som en följd av skattesänkningen på kapitalinkomster begränsas också

skattereduktionen för underskott till 25%. Full kvittningsrätt har införts i

förvärvskällan kapital. De tidigare begränsningarna i fråga om ränteavdrag

kvarstår endast i den formen att skattereduktionen begränsas för underskott

över 100000 kr.

Bland åtgärderna i övrigt skall här nämnas att de särskilda reglerna om

fåmansföretagares kapitalinkomster mjukats upp eller skjutits upp, att den

allmänna löneavgiften slopats fr.o.m. 1992, att den särskilda löneskatten

räknats ned i motsvarande mån och att socialavgifterna på vinstandelsmedel

slopats.

Beträffande arvs- och gåvobeskattningen har riksdagen beslutat om en kraftig

sänkning av skatteuttaget med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992. Skikten i alla

skatteklasser har breddats och progressionen dämpats.

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) lägger motionärerna fram

riktlinjer för utformningen av det framtida skattesystemet och begär bl.a. ett

riksdagsuttalande om behovet av en närmare genomlysning av olika skattefrågor i

ett internationellt sammanhang, bl.a. alkohol- och tobaksskatterna,

gränshandelsproblematiken och framtida skatteförändringar i olika EG-länder

(yrkande 1). Vidare kritiserar motionärerna den nuvarande skattepolitiken, som

enligt deras mening går tvärs emot den vedertagna principen om att ta ut skatt

efter bärkraft och begär ett uttalande härom (yrkande 2). De begär också en

utvärdering av skattereformen särskilt med hänsyn till ekonomins funktionssätt

och fördelningspolitiska konsekvenser (yrkande 3). Slutligen begär de att

uttaget av statlig inkomstskatt skärps genom att den i samband med

skattereformen beslutade uppräkningen av den s.k. brytpunkten begränsas

(yrkande 27), en återgång till de regler som i övrigt gällde före riksdagens

beslut hösten 1991 beträffande inkomstbeskattningen, den allmänna löneavgiften,

socialavgifterna och arvs- och gåvoskatten (yrkandena 24--33 och 35) samt

förslag av regeringen om en ny förmögenhetsskatt (yrkande 34).

I motion Fi44 (v) yrkas en skärpning av uttaget av statlig inkomstskatt

på förvärvsinkomster genom att avtrappa grundavdraget så att det helt

bortfaller på inkomster över brytpunkten (yrkande 27), en återgång till

tidigare regler beträffande skatten på kapitalinkomster,

förmögenhetsskatteskalan och ränteavdragstaket (yrkande 28) samt en utredning

om att avveckla den s.k. surven och öka skatteuttaget på företagens vinster

(yrkande 29).

Skatteutskottet vidhåller i yttrandet till finansutskottet sin

uppfattning att den ekonomiska kris som Sverige befinner sig i ställer krav på

bl.a. beskattningen för att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden

för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling. De nyss återgivna

beskattningsåtgärderna skall bl.a. ses mot bakgrund av att den tidigare höga

svenska kapitalbeskattningen fått en rad negativa effekter genom att motverka

hushållssparandet och företagens riskkapitalförsörjning. Därtill kommer den

allvarliga kritik som sedan lång tid tillbaka riktats mot

förmögenhetsbeskattningen på grund av dess skadliga verkningar, inte minst för

arbetande kapital i företag.

De aktuella motionsyrkandena överensstämmer i allt väsentligt med de

motsvarande yrkanden från samma håll som skatteutskottet nyligen har behandlat

i två betänkanden (1991/92:SkU20 och 1991/92:SkU21), vilka godkänts av

riksdagen. Enligt skatteutskottets mening saknas skäl till några förnyade

ställningstaganden i dessa frågor. Angående motion Fi44 (v) vill dock

skatteutskottet framhålla att utskottet finner det direkt olämpligt att på nytt

höja statsskatten på det sätt som föreslås i motionen för heltidsarbetande i

vanliga inkomstlägen. Skatteutskottet vill återigen understryka angelägenheten

av att långsiktigt och målmedvetet sträva efter att sänka skattetrycket men

finner att några nya direktiv till regeringen i dessa hänseenden inte

erfordras. I sammanhanget vill skatteutskottet erinra om den utvärdering av

skattereformen som pågår inom en särskild kommitté (Fi 1990:08). Beträffande

frågan om skatterna i ett internationellt perspektiv vill skatteutskottet

endast erinra om den redovisning av dessa frågor som regeringen nyligen lämnat.

Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionerna i dessa delar.

Socialdemokraterna i skatteutskottet tillstyrker i en avvikande mening

förslagen i motion Fi65 (s).

Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande (1991/92:BoU6y) till

finansutskottet ett antal motionsyrkanden med vissa förslag avseende

beskattningen av bostäder m.m.

Vid sin behandling hösten 1991 av förslaget om att sänka kapitalskattesatsen

från 30 % till 25 % fr.o.m. år 1993

(1991/92:BoU3y) anförde bostadsutskottet att ändringen av

kapitalinkomstskattenivån -- såvitt rörde boendekostnaderna -- var acceptabel.

I anslutning härtill redovisade också utskottet uppfattningen att sänkningen av

kapitalinkomstbeskattningen torde innebära ett ökat sparande samtidigt som

boendekostnadsökningarna begränsades. Vad som i de nu aktuella motionerna

anförts har inte givit bostadsutskottet anledning till annat ställningstagande.

Motionerna avstyrks.

På förslag av regeringen beslutade riksdagen hösten 1991 att de s.k.

genomsynsreglerna skulle tas bort vid tillämpningen av såväl huvudregeln som

takreglerna när reavinstskatten beräknas vid försäljning av bostadsrätter. Mot

regeringsförslaget i denna del stod en motion (s) med förslag om att den s.k.

genomsynen skulle tillämpas när takreglerna för reavinstbeskattningen var

tillämpliga. Vid sin behandling av frågan (1991/92:BoU4y s. 2) anförde

bostadsutskottet att genomsynen borde slopas vid tillämpningen av såväl

huvudregeln som takreglerna. Utskottet anslöt sig därmed till den kritik mot

reglerna om genomsyn som tidigare förts fram bl.a. i riksdagen. Vad som i den

nu aktuella motionen anförts har inte givit utskottet anledning ändra sitt

tidigare ställningstagande. Motion Fi65 (s) yrkande 26 avstyrks.

Bostadsutskottet delar den uppfattning som torde ligga till grund för

förslaget i motion Fi101 (nyd) yrkande 2 -- att en god rörlighet på

bostadsmarknaden förbättrar möjligheterna för den enskilde att finna en bostad

som svarar mot de egna behoven. Samtidigt måste detta mål naturligtvis vägas

mot andra angelägna samhällsmål. Bostadsutskottet är inte berett tillstyrka

motionen i denna del. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

Socialdemokraterna i bostadsutskottet tillstyrker motion Fi65 i berörda

delar. Företrädaren för Ny demokrati tillstyrker i en avvikande mening motion

Fi101 yrkande 2.

Finansutskottet delar de uppfattningar som skatte- och bostadsutskotten

framför i sina yttranden. Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning för

riksdagen att nu ompröva sitt ställningstagande till dessa motionsyrkanden.

Motionerna Fi44 (v) yrkandena 27--29, Fi65 (s) yrkandena 1--3 och 23--35 samt

Fi101 (nyd) yrkande 2 avstyrks därmed av utskottet.

Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.

Fastighetsskatten infördes år 1984 och tillämpades första gången vid 1986 års

taxering. Den ersatte härvid den i början av 1980-talet införda

hyreshusavgiften. Fastighetsskatten förändrades grundligt genom 1991 års

skattereform. Bl.a. innebär förändringarna att skatten för småhusen ersatte

schablonintäkten samtidigt som den för hyreshusen gjordes mer likformig och

enhetlig. Fastighetsskatten omfattar i dag småhusenheter, hyreshusenheter samt

bostadshus med tomtmark på lantbruksenhet. Det övriga fastighetsbeståndet

beläggs däremot inte med fastighetsskatt, dvs. andra delar av

jordbruksfastigheter eller industrienheter. Skatten beräknas på grundval av

fastighetens taxeringsvärde.

I kompletteringspropositionen anförs att fastighetsskatten på lokalhyreshus

måste anses som en ren objektsskatt. Enligt förslaget vore det därför riktigare

att skattemässigt behandla lokalhyreshusen på samma sätt som

industrifastigheter, dvs. att undanta också lokalhyreshusen från

fastighetsskatt. Vidare anförs att regeringen inte tidigare velat prioritera en

sänkning av fastighetsskatten på lokalhyreshus framför vissa andra angelägna

skattesänkningar. Den situation som nu uppstått på fastighetsmarknaden kräver

dock enligt förslaget åtgärder av alldeles speciell natur. Mot denna bakgrund

föreslås att fastighetsskatten på kommersiella lokaler avskaffas fr.o.m. den 1

januari 1993. Enligt propositionen motverkas härigenom värdefallet på

fastigheter med kommersiella lokaler, vilket bidrar till en ökad stabilitet i

fastighetssektorn och kreditsystemet. Förändringen anges dessutom medföra en

likabehandling inom skattesystemet eftersom exempelvis industri- och

jordbruksfastigheter inte omfattas av fastighetsskatten.

I Vänsterpartiets partimotion Fi44 anförs att det är riktigt att

fastighetsmarknaden har genomgått en svår kris, men att skattesystemet trots

detta bör utformas efter principer som ligger fast över tiden. Eftersom ett

välfärdssamhälle av svensk typ kräver ett relativt högt skatteuttag är det

enligt motionärernas mening mindre välbetänkt att helt eller delvis undanta

fastigheter från skattebasen. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens

förslag i denna del -- yrkande 25. I ett avseende finns det dock, enligt

motionärernas mening, skäl att vidta en förändring av beskattningen av

kommersiella lokaler. Det gäller den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten

för lokalhyreshus från 2,5 % till 3,5 % vid 1992 och 1993 års taxeringar. Med

avseende på att den överhettning på fastighetsmarknaden som motiverade

höjningen inte längre föreligger föreslås att fastighetsskatt skall utgå med

den tidigare lägre skattesatsen -- yrkande 26.

Enligt motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) får en avskaffad

fastighetsskatt för kommersiella lokaler inte så positiva effekter på

fastighetsmarknaden som regeringen hävdar. Enligt motionärernas mening kan det

ifrågasättas om staten genom att ge stora särskilt riktade skattelättnader

skall rädda fastighetsägare och andra placerare från konsekvenserna av de

beslut som visat sig förlustbringande. Med hänvisning härtill avvisas

regeringens förslag om sänkt fastighetsskatt på lokalhyreshus -- yrkande 22.

Fastigheter som huvudsakligen utnyttjas som samlingslokaler är enligt motion

Fi65 (s) befriade från fastighetsskatt. Enligt motionärerna har dock upplåtelse

av sådana lokaler till kommun i vissa fall i skatterättslig mening kommit att

betraktas som kommersiellt utnyttjande. Fastigheten har härigenom belastats med

fastighetsskatt. Mot bakgrund härav föreslås att icke-kommersiellt utnyttjande

av samlingslokaler inte skall föranleda att fastighetsskatt utgår -- yrkande

36.

Enligt motion Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) innebär dagens

regler problem för vissa hyresfastigheter som innehåller såväl lokaler som

bostäder. Beroende på fördelningen mellan lokaler och bostäder ger dagens

gränsdragningsregler enligt motionärernas mening ett oacceptabelt utfall för

vissa fastigheter. Med hänvisning härtill förordas att reglerna skall utformas

så att fastighetsbeskattningen blir likartad för olika fastighetstyper.

Fastighetsskatten på andra fastigheter än kommersiella bör enligt motion

Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) yrkande 1 ses över. Dessutom bör

åtgärder vidtas för att sänka fastighetsskatten i dessa fall. Enligt förslaget

bör det uppdras åt regeringen att återkomma med förslag i frågan under hösten

1992.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande att det tidigare inte har funnits

tillräckliga skäl för att prioritera en sänkning av fastighetsskatten på

lokalhyreshus framför vissa andra angelägna skattesänkningar. Utvecklingen på

fastighetsmarknaden under senare tid har dock medfört allvarliga problem som

minskas genom det förslag som regeringen nu lägger fram. Det bör framhållas att

förslagen i motionerna inte kan anses utgöra realistiska alternativ med

märkbara förbättringar.

Med det anförda tillstyrker skatteutskottet propositionen i denna del och

avstyrker motion Fi65 (s) i här angivna delar.

Ställningstagandet innebär att yrkande 36 i motion Fi65 (s) angående

samlingslokaler blir tillgodosett utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

Skatteutskottet avstyrker därför detta yrkande.

Socialdemokraterna i skatteutskottet avstyrker i en avvikande mening

propositionens förslag och tillstyrker motion Fi65 (s) i berörda delar.

Som framgår av propositionen kommer regeringen senare i år att redovisa en

översyn av fastighetsskattens tekniska utformning. Den detaljfråga som tas upp

i motion Fi81 (m) angår fastigheter med blandad användning och kommer att

behandlas i detta sammanhang. Med hänvisning härtill avstyrker skatteutskottet

även denna motion.

I motion Fi101 (nyd) återkommer krav om en allmän sänkning av

fastighetsskatten. Skatteutskottet har nyligen vid sin tidigare prövning av

motsvarande yrkanden hänvisat till att dessa frågor bör prövas först i samband

med bostadspolitiken i övrigt. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt och avstyrker

motionen.

Ledamoten för Ny demokrati i skatteutskottet tillstyrker motion Fi101 i en

avvikande mening.

Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande (1991/92:BoU6y) bl.a. frågan

om slopande av fastighetsskatten för hyreshusenhet som huvudsakligen består av

lokaler.

Som framhålls i kompletteringspropositionen är syftet med att slopa

fastighetsskatten att motverka värdefallet på fastigheter med kommersiella

lokaler och härigenom bidra till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och

kreditsystemet. Även enligt bostadsutskottets mening finns det i rådande läge

på fastighetsmarknaden anledning att vidta åtgärder som bidrar till en ökad

stabilitet. Regeringens förslag tillstyrks. Förslagen i Vänsterpartiets

partimotion Fi44 yrkande 25 samt i motion Fi65 (s) yrkande 22 avstyrks.

Bostadsutskottets ställningstagande ovan innebär att förslaget i

Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 26 om en återgång till den tidigare

gällande skattesatsen för lokalhyreshus liksom förslaget i motion Fi65 (s)

yrkande 36 om fastighetsskatten för samlingslokaler saknar aktualitet.

Motionsyrkandena avstyrks.

Socialdemokraterna i bostadsutskottet avstyrker i en avvikande mening

propositionens förslag och tillstyrker motion Fi65 (s) i berörda delar.

När det gäller den i motion Fi81 (m) aktualiserade frågan om

fastighetsskatten för vissa fastigheter som innehåller såväl lokaler som

bostäder vill bostadsutskottet anföra följande. Som redovisas i

kompletteringspropositionen har frågan aktualiserats dels av riksskatteverket i

en skrivelse till regeringen, dels av fastighetsskatteutredningen i betänkandet

SOU 1992:11 Fastighetsskatt. I propositionen aviserar regeringen också sin

avsikt att efter avslutad remissbehandling och sedvanlig beredning i

regeringskansliet återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att

erforderliga ändringar kan gälla fr.o.m. år 1993. Resultatet av det pågående

utredningsarbetet bör avvaktas. Motionerna avstyrks av bostadsutskottet.

Mot bakgrund av det i motion Fi101 (nyd) yrkande 1 framlagda förslaget om en

översyn av fastighetsskatten vill bostadsutskottet erinra om att frågor

avseende fastighetsskattens framtida utformning m.m. är föremål för

överväganden i regeringskansliet bl.a. med utgångspunkt i de förslag som lagts

fram av fastighetsskatteutredningen. Utskottet är med hänvisning härtill inte

berett förorda ytterligare utredningsinsatser med den allmänt utformade

inriktning som förs fram i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än den skatte- och

bostadsutskotten anfört. Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag

och avstyrker motionerna Fi44 (v) yrkandena 25 och 26, Fi65 (s) yrkandena 22

och 36, Fi81 (m) samt Fi101 (nyd) yrkande 1.

Budgetpolitiken

Budgetutvecklingen 1989/90--1992/93

Underskottet i statsbudgeten fortsätter att öka. För innevarande budgetår har

under loppet av de nio första månaderna underskottet successivt justerats upp

från 5,5 till 67,6 miljarder kronor. För nästa budgetår räknade man i årets

finansplan med ett underskott på 70,8 miljarder kronor. Nu väntas detta

underskott i stället bli 101,8 miljarder kronor, dvs. drygt 30 miljarder kronor

större. Försvagningen är i allt väsentligt föranledd av att man sedan januari

har justerat ned inkomsterna med 37 miljarder kronor.

Till en del, ca 10 miljarder kronor, beror inkomstminskningen på att det

faktiska utfallet av olika skatter för år 1991 blev lägre än vad man räknade

med i finansplanen. Inkomstbortfallet förklaras också till ca 17 miljarder

kronor av de kommunalekonomiska förslag som presenteras i

kompletteringspropositionen och som innebär att kommunernas avgifter till

staten begränsas samtidigt som statsbidragen till kommunerna minskas. En annan

viktig orsak är den betydligt lägre pris- och löneökningstakten som i sig är

mycket positiv, men som på kort sikt sänker statsinkomsterna med ca 12

miljarder kronor. Slutligen har den något svagare reala tillväxten föranlett

att inkomstberäkningarna justerats ned med ca 3 miljarder kronor.

Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 ökar således det redovisade

budgetunderskottet från 67,6 till 101,8 miljarder kronor eller med närmare 35

miljarder kronor. Regelmässigt redovisas i budgetpropositionen och i

kompletteringspropositionen den s.k. underliggande budgetutvecklingen, vilket

är ett sätt att försöka belysa mer varaktiga utvecklingstendenser. Det

underliggande saldot framkommer om det redovisade saldot korrigeras för

engångsvisa effekter och andra tillfälliga åtgärder. Mellan de båda budgetåren

ökar detta saldo med drygt 50 miljarder kronor till 132,3 miljarder kronor.

Skillnaden mellan det underliggande saldot och det redovisade saldot för

budgetåret 1992/93 uppgår till 30,5 miljarder kronor och förklaras bl.a. av en

tilltänkt, engångsvis indragning från delpensionsfonden som enligt regeringens

ursprungliga planer skulle uppgå till 7,0 miljarder kronor, av en snarlik

indragning från arbetslivsfonden på 2,0 miljarder kronor, av Vattenfalls

bolagisering som i engångsinleveranser och stämpelskatter väntas tillföra

statsbudgeten 5 miljarder kronor, av periodiseringseffekter av olika

skatteförslag som sammanlagt ger ett tillskott på 6,5 miljarder kronor samt av

avskattningen av företagens reserver som detta budgetår uppgår till 6,0

miljarder kronor.

Annorlunda uttryckt skulle således statsbudgeten under budgetåret 1992/93 ha

uppvisat ett underskott på 132,3 miljarder kronor utan dessa mer eller mindre

tillfälliga förstärkningar.

Tabell 8. Budgetsaldo för budgetåren 1989/90--1992/93

Miljarder kronor resp. procentandelar av BNP

_______________________________________________________________________

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93

_______________________________________________________________________

Inkomster 401,6 403,5 416,5 381,8

Andel av BNP (%) 31,2 28,8 29,1 26,0

Utgifter exkl.

statsskuldräntor 334,4 377,0 422,8 414,6

Andel av BNP (%) 26,0 26,9 29,5 28,2

Statsskuldräntor 63,7 61,0 61,3 69,0

Redovisat budgetsaldo 3,4 -34,5 -67,6 -101,8

Andel av BNP (%) 0,3 -2,5 -4,7 -7,1

Underliggande budgetsaldo -29,3 -81,6 -132,3

Andel av BNP (%) -2,1 -5,7 -9,0

_______________________________________________________________________

De snabbt försvagade statsfinanserna är en följd av den rådande

lågkonjunkturen. Paradoxalt nog ger också nedgången i inflationen upphov till

en temporär budgetförsvagning eftersom den leder till omedelbart minskade

statsinkomster, medan effekterna på statsutgifterna blir märkbara först i ett

senare skede. Ett kraftigt ökat hushållssparande har via minskad konsumtion och

minskade momsintäkter också bidragit till att statens finanser försvagats.

Den förda budgetpolitiken

I den reviderade finansplanen redovisas en långsiktig konsekvenskalkyl (LK)

som är en efterföljare till tidigare års långtidsbudgetar. Liksom dessa är

LK-kalkylen inte en prognos över den mest sannolika utvecklingen. Beräkningarna

utgår från förutsättningen att redan fattade beslut och gjorda åtaganden ligger

fast och att inga nya tillkommer under perioden. Syftet med LK-kalkylen är i

stället att få fram ett underlag för analyser av statsbudgetens och den

offentliga sektorns finansiella utveckling under den närmaste femårsperioden.

LK-kalkylen visar att underskottet i statsbudgeten kommer att ligga kvar på

samma höga nominella nivå under hela femårsperioden om inga åtgärder vidtas,

dvs. runt 100 miljarder kronor eller mer. Bilden blir i stort sett densamma om

man tittar på hur hela den offentliga sektorns finansiella sparande utvecklas.

EG:s konvergenskrav innebär, som framgått, bl.a. att den offentliga sektorns

samlade underskott skall begränsas till 3 % av BNP. För att nå därhän krävs

besparingar i de samlade offentliga utgifterna på närmare 10 miljarder kronor

per år fr.o.m. budgetåret 1993/94, visar LK-kalkylerna.

I propositionen återges också resultatet av 1992 års långtidsutredning (LU

92). De kalkyler som gjorts av LU 92 tyder på att det strukturella underskottet

i hela den offentliga sektorn uppgår till drygt 30 miljarder kronor före

besparingar. Denna del av underskottet försvinner alltså inte automatiskt när

konjunkturen förbättras.

Mot bakgrund härav konstaterar regeringen att ytterligare åtgärder behöver

vidtas för att man helt skall kunna avlägsna underskottet i de offentliga

finanserna.

Regeringen har som ett av flera delmål för finanspolitiken angett att det

strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas. I den

långsiktiga utgiftsstrategi som regeringen nu lägger fast för de närmaste tre

åren strävar man efter att successivt genomföra förändringar som begränsar

utgifterna med drygt 30 miljarder kronor. De besparingsområden som pekas ut är

sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringen, pensionssystemet, bostadsstödet och

statsbidragen till kommunerna. Dessutom förutsätts rationaliseringar komma till

stånd inom den statliga sektorn vilket leder till ytterligare besparingar.

Av propositionen framgår att regeringen har tagit initiativ till en

omfattande genomgång och omprövning av flera stora och viktiga

transfereringssystem. Transfereringsutgifter på 250 miljarder kronor är som en

följd härav föremål för prövning. Det motsvarar 75% av de totala

inkomstöverföringarna till hushållen.

Oppositionspartiernas alternativ till riktlinjer för budgetpolitiken

Socialdemokraterna framhåller i motion Fi40 att finanspolitiken måste

ges en sådan inriktning att det uppstår balans i statens finanser på längre

sikt. Stora och permanenta underskott måste undvikas. Enligt motionärerna bör

statsmakterna de närmaste åren bedriva en utgiftspolitik, som ger möjlighet att

både bevara välfärden och att på längre sikt i takt med ökad tillväxt sänka de

offentliga utgifternas andel av BNP. Det innebär, sägs det i motionen, att en

stram utgiftspolitik bör behållas och att utrymmet för nya, långsiktiga

utgiftsåtaganden är mycket begränsat.

Socialdemokraterna avvisar regeringens förslag till långsiktig

utgiftsstrategi. Enligt deras mening är det inte heller möjligt att sänka

skatterna under de närmaste åren med tanke på de dramatiskt försämrade

offentliga finanserna och behovet av insatser för att skapa arbete och

utbildning. De vill därför återta vissa av de skattesänkningar som riksdagen

fattat beslut om under innevarande riksmöte. De avvisar också de i

kompletteringspropositionen framlagda skatteförslagen och förordar i stället

egna lösningar beträffande energiskatten och fastighetsskatten. Motionärerna

vill dessutom höja miljöavgiften på handelsgödsel och som en

engångsförstärkning tillföra statsverket det överskott på 5 miljarder kronor

som uppkommer vid likvidationen av Stadshypotek.

I det socialdemokratiska budgetalternativet avvisas också regeringens förslag

att begränsa överföringarna till kommunerna med 7,5 miljarder kronor liksom de

aviserade planerna på att införa två karensdagar i sjukförsäkringen.

Motionärerna vill att det av riksdagen tidigare beslutade men sedermera

upphävda förslaget om räntelånesystem skall komma till stånd. Likaså bör enligt

deras mening investeringsbidraget för bostadsbyggande inte avvecklas utan i

stället höjas retroaktivt till 8,8%. Barnbidragshöjningen -- som enligt

tidigare beslut skall genomföras vid årsskiftet 1992/93 -- föreslås bli

tidigarelagd ett halvt år.

Motionärerna vill få till stånd ett omfattande program för investeringar,

arbete och utbildning. Företag inom tillverkningsindustrin som satsar på

kompetensutveckling skall sålunda till viss del få göra avdrag för dessa

kostnader, och särskilda medel skall tilldelas AMS för s.k. otraditionella

insatser. Investeringsprogrammet, som uppgår till 40 miljarder kronor, avser

huvudsakligen den offentliga sektorn och är tänkt att genomföras under en

tvåårsperiod. Den belastning på statsbudgeten som programmet ger upphov till

under nästa budgetår har av motionärerna uppskattats till 3,5 miljarder kronor

utöver vad regeringen redan har föreslagit.

Socialdemokraterna kritiserar i motionen regeringen för de skattesänkningar

som hittills genomförts. Motionärerna uppskattar att skattesänkningarna leder

till ett inkomstbortfall på ca 20 miljarder kronor för åren 1992 och 1993 och

finner det oansvarigt att låta staten ta upp lån för att täcka detta bortfall.

De avvisar, som de uttrycker det, sådana ofinansierade skattesänkningar.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. En viktig orsak till

ekonomins försämrade utvecklingskraft är att Sverige har ett internationellt

sett högt skattetryck. För att uppnå högre tillväxt och en bättre fungerande

ekonomi måste de samhällsekonomiskt mest skadliga skatterna sänkas så att de i

allt mindre utsträckning snedvrider företagens och hushållens ekonomiska

beteende. På förslag av regeringen har sådana skattesänkningar redan kommit

till stånd, och i kompletteringspropositionen föreslås ytterligare förändringar

i detta avseende. Bl.a. föreslås en väsentlig sänkning av industrins

energiskatter eftersom sådana skatter begränsar de svenska företagens

konkurrenskraft.

De genomförda skattesänkningarna har haft det gemensamt att de finansierats

fullt ut, i första hand genom utgiftsnedskärningar men även på annat sätt.

Motionärernas påstående att skattesänkningarna saknat finansiering är således

inte korrekt.

Motionärernas budgetalternativ bärs upp av förslag om att de genomförda

skattesänkningarna i allt väsentligt skall återtas för att skapa utrymme för

ökade offentliga utgifter. Som utskottet redan har berört är detta ett alltför

kortsiktigt synsätt. Skattehöjningar lägger en hämsko på ekonomins

utvecklingskraft och löser därför inte några grundläggande problem. Den

nödvändiga saneringen av statsfinanserna måste åstadkommas genom

utgiftsbegränsningar och genom att ekonomins utvecklingskraft tas till vara.

Eftersom en önskvärd reformering av ett utgiftssystem kanske når full effekt

först efter ett antal år måste finanspolitiken ges en långsiktig inriktning.

Detta beaktas inte i motionärernas budgetalternativ. Motionärernas alternativ

leder till en fortsatt växande offentlig sektor som begränsar den

konkurrensutsatta sektorns framtida expansionsutrymme. Risken med en sådan

politik som motionärerna förespråkar är, som utskottet ser det, att man i dess

förlängning lätt kan hamna i en överhettad situation med snabba prisökningar

och urholkad konkurrenskraft som följd. Utskottet avvisar med hänsyn härtill

Socialdemokraternas förslag till riktlinjer för budgetpolitiken.

Ny demokrati slår i motion Fi42 fast att det måste föras en mycket

stram finanspolitik med ytterligare utgiftsnedskärningar. De resurser som

därmed frigörs skall användas på ett tillväxtfrämjande sätt och komma alla till

del. Enligt motionärerna är det viktigt att kunna minska budgetunderskottet för

att klara EG:s konvergensregler. Statsbudgetens saldoutveckling enligt

LK-kalkylen ser motionärerna som ett skräckscenario som till varje pris måste

undvikas genom att besparingskraven sätts högre och genom att man stimulerar

till ökade inkomster.

I motionen återkommer Ny demokrati till flera av sina tidigare redovisade

förslag. Bl.a. gäller detta förslaget om sänkt turistmoms, inkomstprövat

barnbidrag och minskat stöd till flyktingmottagning. Motionärerna vill

emellertid också satsa 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag på

underhållsåtgärder av vägar och järnvägar för sysselsättning och föreslår att

detta finansieras med medel från arbetslivsfonden.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också ett antal yrkanden i samma

motion med förslag som utgör viktiga beståndsdelar i Ny demokratis

budgetalternativ.

Motionärerna står fast vid sitt tidigare förslag om nedskärningar av

utvecklingsbiståndet men ifrågasätter dessutom om inte biståndsmålet skall

sänkas från 1,0 till 0,7% av BNP. Dessa huvudprinciper bör kunna läggas till

grund för den fortsatta biståndspolitiken, anser motionärerna, som vill att

riksdagen gör ett tillkännagivande av denna innebörd (yrkande6).

I motionen begärs också att riksdagen skall ta initiativ till åtgärder som

leder till ett bättre och effektivare resursutnyttjande inom sjukvården. Det

skall ske genom att man avskaffar landstingsmonopolet och Dagmarreformen samt

genom att den fria etableringsrätten återinförs för läkare. Detta ger enligt

motionärerna en besparingseffekt under nästa budgetår på sammanlagt 4 miljarder

kronor (yrkandena 12 och 13).

Motionärerna föreslår vidare att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om

att nyttjandegraden av det fysiska kapitalet, anläggningar och utrustning inom

sjukvården måste öka och hävdar att detta leder till en besparing på 2,5

miljarder kronor det första året (yrkande 14).

Särskilda yrkanden förs i motionen fram om effektivare barnomsorg (yrkande

15), om inrättande av fler ålderdomshem (yrkande 16) som enligt

motionärerna är en mindre kostnadskrävande omsorgsform än hemsjukvård, vilket

gör det möjligt att sänka anslaget Bidrag till service och vård med 800

milj.kr. (yrkande 17). Motionärerna vill begränsa organisationsbidragen och

begär därför att frågan utreds skyndsamt (yrkande 30). De föreslår

slutligen också att det statliga stödet till hemspråksundervisning avvecklas

(yrkande32).

Utskottet får med anledning härav anföra följande. I likhet med motionärerna

anser utskottet att finanspolitiken måste vara stram och att nya

utgiftsnedskärningar måste komma till stånd. Detta synsätt överensstämmer också

med den uppfattning som regeringen givit uttryck för i den reviderade

finansplanen. De utgiftsnedskärningar som motionärerna vill genomföra har

emellertid i de flesta fall redan prövats av riksdagen tidigare i år utan att

få något stöd. Utskottet kan inte finna att motionärerna nu redovisar några nya

skäl som talar för att dessa beslut bör ändras.

Flertalet av motionärernas förslag som utskottet behandlar i detta sammanhang

gäller dessutom kommunal eller landstingskommunal verksamhet. De eventuella

besparingar som kan göras inom dessa verksamhetsområden berör således inte

statsbudgeten direkt. Till några av verksamhetsområdena utgår emellertid

statligt stöd i form av olika specialdestinerade bidrag, och genom att skära

ned bidragen kan staten indirekt tillgodoräkna sig de rationaliseringsvinster

som görs i den kommunala sektorn.

Enligt förslag i kompletteringspropositionen -- som utskottet ställt sig

bakom (1991/92:FiU29) -- skall dock de viktigaste specialdestinerade bidragen

till primärkommunerna avvecklas vid årsskiftet och då ersättas av ett generellt

bidrag. För landstingen behålls övergångsvis nuvarande system, men

ersättningarna sänks till en sådan nivå att ytterligare nedskärningar knappast

är möjliga utan att det drabbar landstingen olika hårt.

Omläggningen leder till minskad detaljreglering av den kommunala verksamheten

och skapar därmed förutsättningar för ett mer rationellt utnyttjande av

tilldelade resurser. Propositionens förslag till besparingar har utformats i

enlighet härmed. Motionärerna har för egen del inte angett hur deras förslag

till besparingar skall kunna tillföras statsbudgeten. Även i övrigt finner

utskottet motionärernas förslag vara alltför oprecisa för att kunna utgöra

grund för budgetpolitiska riktlinjer. Utskottet kan med hänsyn härtill inte

ställa sig bakom Ny demokratis förslag till budgetpolitiska riktlinjer.

Utskottets sammanfattande syn på budgetpolitiken

Utskottet framhöll i anslutning till behandlingen av årets finansplan att

budgetpolitiken måste inriktas på att komma till rätta med de strukturella

obalanserna i de offentliga finanserna. Utvecklingen därefter har givit

utskottet ytterligare stöd för denna uppfattning.

För att säkerställa en låg inflation måste finanspolitiken vara fortsatt

mycket stram och ha en långsiktig inriktning. Stramheten får inte åstadkommas

till priset av höjda skatter eftersom detta allvarligt skulle försämra

förutsättningarna för tillväxten. Den skall i stället uppnås genom

begränsningar i de offentliga utgifterna. Det är nödvändigt att de offentliga

utgifterna minskas mätt som andel av BNP. Den långsiktiga utgiftsstrategi som

regeringen avser att lägga fast för kommande år fyller därvid en viktig

funktion.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker det förslag till

budgetpolitiska riktlinjer som regeringen lagt fram i finansplanen (moment 2).

Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att utskottet avstyrker

motionerna Fi40 (s) yrkande 2 samt Fi42 (nyd) yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30

och 32.

Särskilda frågor

Täckning av merkostnader för löner och pensioner

Regeringen har i bilaga 8 till årets budgetproposition under punkt F7

föreslagit riksdagen att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner

m.m. anvisa ett förslagsanslag på 1,2 miljarder kronor. Medelsbehovet har

beräknats med ledning av gällande avtal mellan parterna på den statliga

arbetsmarknaden. I finansdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen

(bil.I:5) föreslår regeringen att ytterligare 0,3 miljarder kronor anvisas på

anslaget med anledning av att även det militära försvarets lönemerkostnader

skall belasta detta anslag fr.o.m. budgetåret 1992/93.

I enlighet med tidigare givna bemyndiganden kan anslaget användas för att

täcka de merkostnader som uppkommer på reservationsanslag och obetecknade

anslag till följd av nya löneavtal m.m. på det statliga området, vilka godkänts

av riksdagens finansutskott eller regeringen. Anslaget kan på motsvarande sätt

också utnyttjas för förslagsanslag och förslagsvis betecknade anslagsposter som

har maximerats av regeringen. Däremot omfattar täckningsanslaget inte

affärsverken generellt.

Enligt tidigare givna bemyndiganden kan anslaget likaså användas för att

bestrida merkostnader av speciell art. Sålunda får anslaget utnyttjas när

reservationsanslag, obetecknade anslag eller affärsverk belastas med

merutgifter för personliga tjänster inrättade åt dem som av trygghetsnämnden

givits rätt att stanna kvar när en myndighet utlokaliserats från

Stockholmsområdet.

I propositionen framhåller finansministern att regeringen -- efter prövning i

varje särskilt fall -- bör kunna anvisa medel från anslaget för de angivna

ändamålen.

När medelsbehovet för avlöningar och pensioner har beräknats under de olika

anslagen i budgetpropositionen har beräkningarna utgått från de lönenivåer som

enligt gällande avtal tillämpades fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp. den 1 juli

1991. Lönekostnadspålägget har beräknats med 41,5% av lönekostnaderna. Det nu

aktuella täckningsanslaget motsvarar i princip merkostnaderna på de ovan nämnda

anslagstyperna för senare ingångna avtal.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot den gjorda medelsberäkningen

utan tillstyrker att anslaget förs upp med 1500 milj.kr. under nästa

budgetår.

Den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten

Den redovisning som finansministern lämnar i fråga om den särskilda

vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten föranleder inget

uttalande från utskottets sida.

Finansfullmakten

Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av

finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa

sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på

statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta

bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit

oförändrad och

gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500 milj.kr.

Finansfullmakten får enligt tidigare givna bemyndiganden användas för vissa

specificerade ändamål. Dessa finns redovisade i finansutskottets betänkande

1990/91:FiU30 s.80--81.

Av propositionen framgår (bilaga I:1 s. 63) att regeringen genom beslut den

19 december 1991 utnyttjade finansfullmakten med 1 300 milj.kr. för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Förra gången den användes var budgetåret

1986/87 då den togs i anspråk med 75 milj.kr. Redovisningen av

finansfullmaktens utnyttjande föranleder inte någon erinran från utskottet.

I propositionen föreslås att finansfullmakten skall gälla med oförändrat

belopp, 2500 milj.kr., även under budgetåret 1992/93 och för samma ändamål

som tidigare. Utskottet biträder detta förslag.

Årsbokslut för staten

I propositionen redovisas i sammandrag en balansräkning för staten som

riksrevisionsverket upprättat över den statliga verksamheten 1990/91 (bilaga

I:1 s. 61 f.). Redovisningen föranleder inte någon erinran från utskottets

sida.

Statliga pensionsåtaganden

Regeringens långsiktiga ekonomiska politik syftar bl.a. till att begränsa den

offentliga sektorns storlek och det statliga ägandet av verksamheter med

kommersiella förutsättningar. Regeringens riktlinjer i detta avseende är bl.a.

att statlig verksamhet som är konkurrensutsatt och kommersiellt bärkraftig

skall bolagiseras och privatiseras. Det är enligt propositionen av stor vikt

att de i verksamheten uppsamlade pensionsåtagandena följer med verksamheten i

samband med överlåtelsen. Mellan staten och motparten skall därför avtal

träffas om att betalningsskyldigheten för de upparbetade pensionsåtagandena i

verksamheten skall föras över till motparten. En fråga som då aktualiseras är

hur gjorda pensionsåtaganden kommer att behandlas skattemässigt vid övergången.

Enligt propositionen bör den särskilda löneskatt på pensionskostnader som

utlöses i samband med övertagande av statliga pensionsåtaganden belasta

verksamheten som avskilts från staten. Det faktiska ansvaret för skattens

betalning skall därför regleras i avtalet mellan staten och motparten i

samband med övertagandet av verksamheten och pensionsåtagandet.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i propositionen angående en

reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av statlig verksamhet

till annan associationsform, inte heller mot hur den i propositionen

föreslagna skattemässiga situationen vid övertagande av statliga

pensionsåtaganden skall regleras.

Eftersom det i dag inte finns någon generell lagstadgad skyldighet att trygga

gjorda pensionsåtaganden föreslås i propositionen att de verksamheter som

övertar statliga pensionsåtaganden i samband med överlåtelseavtalet

förpliktigas att trygga dessa. För verksamheter utanför den offentliga sektorn

gäller att gjorda pensionsåtaganden under året måste tryggas på visst sätt för

att bli avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Detta ger sådana verksamheter

incitament att trygga sina pensionsåtaganden oavsett om det är angivet i avtal

eller inte.

Mot bakgrund av att statens ansvar för de överlåtna pensionsåtagandena även

fortsättningsvis är stort borde dessa, enligt finansministern, tryggas.

Tryggandet kan ske genom att verksamheten erhåller en statlig borgen

motsvarande det från staten övertagna pensionsåtagandet. Denna borgen bör dock

endast omfatta tryggandet av den historiska delen av skulden. De nya

pensionsåtaganden som uppstår i verksamheten bör tryggas på sedvanligt sätt.

Det statliga borgensåtagandet skall vara belagt med en avgift som motsvarar

risken och kostnaderna i verksamheten. Riksgäldskontoret bör få i uppdrag att

utreda behovet och utformningen av ett system med en statlig borgen för de

övertagna statliga pensionsåtagandena inom ramen för det statliga

garantisystemet.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot propositionens förslag om

skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden, inte heller mot att

riksdagen godkänner regeringens förslag om en statlig borgen för överlåtna

pensionsåtaganden.

Redovisning av statens samlade pensionsåtaganden

Utskottet instämmer i finansministerns uttalande i vad avser det angelägna i

att skapa ett bättre underlag för en långsiktig strategi för de statliga

utgifterna samt att klargöra förutsättningarna för finansieringen av

pensionsåtaganden. Sålunda har utskottet inget att erinra mot att

riksrevisionsverket och statens löne- och pensionsverk får i uppdrag att

utforma en redovisning av statens samlade pensionsåtaganden.

Vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen

I propositionen redovisar regeringen utvecklingen av den nya budgetprocessen

(bilaga I:1 s. 63--65). Vissa modifieringar aviseras. Med avsikt att främja

långsiktigheten för myndigheterna vill regeringen kunna medge att en viss

verksamhet får fortsätta i enlighet med redan fastlagda riktlinjer i

ytterligare ett år utöver slutåret i den pågående budgetperioden. Ett sådant

beslut kan fattas vid ytterligare två tillfällen. Sedan skall regeringen begära

in sådant underlag från vederbörande myndighet att en fördjupad prövning kan

genomföras. Grundregeln att regeringen bör styra de statliga verksamheterna i

treåriga budgetperioder bör emellertid ligga fast.

Redovisningen föranleder inte någon erinran från utskottet.

Personalkonsekvenser vid strukturförändringar

I propositionen (bilaga I:5 s. 81--90) redogörs för personalkonsekvenser av

de strukturförändringar som för närvarande genomförs inom statsförvaltningen.

Förändringarna kommer att leda till övertalighet. Föredragande statsrådet pekar

inledningsvis på det statliga trygghetssystemet som innebär ett särskilt

arbetsgivaransvar vid förändringsarbetet. Målet är att så långt möjligt undvika

att någon statsanställd skall behöva bli arbetslös till följd av arbetsbrist.

Vidare redovisar föredraganden de bedömningar som gjorts inom

regeringskansliet av personalkonsekvenserna av förändringsarbetet. Under våren

1992 och de tre närmaste budgetåren riskerar mellan 24000 och 25000

personer att bli övertaliga. Eftersom många faktorer är osäkra blir emellertid

bedömningarna mycket grova.

Redovisningen av personalkonsekvenser vid strukturförändringar föranleder

ingen erinran från utskottet.

Anslag till EFTA:s fond

Den 2 maj 1992 undertecknades i Oporto, Portugal ett EES-avtal mellan

EFTA-länderna och EG. Avtalet innebär att en gemensam marknad skapas mellan EG

och EFTA där varor, kapital, tjänster och personer fritt skall kunna röra sig

över gränserna. Ett fastare strukturerat samarbete genom gemensamma

institutioner och beslutsfattande och ett breddat samarbete på en rad områden,

bl.a. forskning, miljö- och konsumentskydd, innefattas också i avtalet.

EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Detta innebär att avtalet

får budgetmässiga konsekvenser redan budgetåret 1992/93. Till de direkta

utgiftsåtagandena hör kostnaderna för det ökade programsamarbetet, kostnaderna

för gemensamma institutioner samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och

social utjämning inom EES. Till detta kommer indirekta kostnader på departement

och myndigheter för kompetensutveckling m.m.

Totalt beräknas kostnaderna för Europasamarbetet uppgå till drygt 930

milj.kr. budgetåret 1992/93, vilket är en ökning med ca 575 milj.kr. jämfört

med föregående år.

Fonden för ekonomisk och social utjämning inom EES utgör ett stöd från

EFTA-länderna till EG:s mindre välutvecklade regioner. För Sveriges del innebär

detta ett årligt budgetåtagande om ca 270 milj.kr. under fem år.

I budgetpropositionen 1991/92:100 bilaga 8 finansdepartementet föreslås att

ett anslag anvisas för detta ändmål. Utskottet tillstyrker propositionens

förslag att till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning anvisa 270

milj.kr.

Miljöräkenskaper

I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkande 4 påpekas att den

socialdemokratiska regeringen år 1990 tillsatte miljöräkenskapsutredningen. Den

är nu remissbehandlad och borde enligt motionärerna ha kunnat utgöra underlag

för en proposition om miljöräkenskaper. I stället väljer regeringen att ge, som

motionärerna ser det, några begränsade uppdrag till konjunkturinstitutet,

statistiska centralbyrån och naturvårdsverket. Detta försenar möjligheterna att

utnyttja dessa räkenskaper i miljöpolitiken.

Enligt utskottets uppfattning missbedömer motionärerna kraftigt de

svårigheter som är förknippade med att bygga upp ett användbart

miljöräkenskapssystem. Utskottet vill hävda att uppdragen till

konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och naturvårdsverket att

fortsätta det arbete som påbörjades i miljöräkenskapsutredningen (jfr

1991/92:FiU22 s. 5) är ett rimligt sätt att slutföra detta arbete.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi83 (s) yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

Den ekonomiska politiken

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på motionerna

1991/92:Fi40 yrkande 1,

1991/92:Fi42 yrkandena 1, 3 och 4,

1991/92:Fi44 yrkande 1 och

1991/92:Fi83 yrkande 1

godkänner vad som förordats i proposition

1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 1 (s)

2. beträffande utvecklingen på de finansiella marknaderna

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi73,

res. 2 (s)

3. beträffande konsekvenser av en ekonomisk monetär union

att riksdagen med anledning av motion

1991/92:Fi40 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. beträffande statens upplåning

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 8 bemyndigar regeringen att ta

upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

Socialförsäkringsfrågor m.m.

5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi40 yrkande 4,

1991/92:Fi42 yrkandena 8--10 och

1991/92:Fi83 yrkande 3,

res. 3 (s)

res. 4 (nyd)

6. beträffande sänkt pensionsålder

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi44 yrkande 7 och

1991/92:Fi74,

7. beträffande barnbidragets storlek

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi40 yrkande 3 och

1991/92:Fi83 yrkande 2,

res. 5 (s)

8. beträffande inkomstprövat barnbidrag

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi42 yrkande 11,

res. 6 (nyd)

9. beträffande vårdnadsbidrag

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi83 yrkande 9,

res. 7 (s)

Arbetsmarknadspolitiken

10. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 1,

res. 8 (s)

11. beträffande kompetenshöjande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi41 yrkandena 34 och 35 samt

1991/92:Fi44 yrkande 6,

res. 9 (s)

12. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi41 yrkandena 39 och 40,

res. 10 (s)

13. beträffande kvinnors situation på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi41 yrkande 41 och

1991/92:Fi83 yrkandena 5, 7 och 10,

res. 11 (s)

14. beträffande finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 42,

1991/92:Fi42 yrkande 21 och 1991/92:Fi62 antar det i proposition 1991/92:150

bilaga I:8 framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen

(1989:484) om arbetsmiljöavgift,

res. 12 (s)

15. beträffande finansiering av arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:8 yrkande 2

medger att en rörlig kredit om högst 10000000000 kr. får disponeras

i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för statsbidrag till

arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant

arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,

16. beträffande finansiering av den statliga lönegarantin

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:8 yrkande 3

medger att en rörlig kredit om högst 2000000 000 kr. får disponeras i

riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för utbetalningar enligt lagen

(1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

17. beträffande programförmedling

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 1

godkänner att den avgiftsbelagda programförmedlingen upphör,

18. beträffande anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 2

och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 38

till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret

1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare

beslutat (1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 2773000 kr. nedräknat

ramanslag på 2807469000 kr.,

res. 13 (s)

19. beträffande starta-eget-bidraget

att riksdagen

dels godkänner de ändringar som föreslagits i proposition

1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 1 i fråga om bidrag till arbetslösa

för att starta egen verksamhet,

dels antar i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring i

lagen (1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370),

20. beträffande bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag

att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt

B2 yrkande 2 anförts om bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag,

21. beträffande bidrag till handikappade ungdomar i ungdomspraktik

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2

yrkande 3 till handlingarna,

22. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med anledning av

proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 4

samt med avslag på motionerna

1991/92:Fi41 yrkande 36, 1991/92:Fi83 yrkande 6,

1991/92:A216, 1991/92:A256, 1991/92:A276 och 1991/92:A279

till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 under

tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat

(1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett reservationsanslag på

19806575000 kr.,

res. 14 (s)

23. beträffande räntebidrag för ny- och ombyggnader

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 37,

res. 15 (s)

24. beträffande tiomiljardersprogram för sysselsättning

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi44 yrkandena 3 och 4,

25. beträffande behovet av regionala sysselsättningsåtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi45, 1991/92:Fi50,

1991/92:Fi51,1991/92:Fi52, 1991/92:Fi55, 1991/92:Fi58, 1991/92:Fi60,

1991/92:Fi61,1991/92:Fi63, 1991/92:Fi64, 1991/92:Fi69, 1991/92:Fi70,

1991/92:Fi71,1991/92:Fi79, 1991/92:Fi82, 1991/92:Fi85,

1991/92:Fi87, 1991/92:Fi88,1991/92:Fi91, 1991/92:Fi96, 1991/92:Fi97,

1991/92:Fi102 yrkande2, 1991/92:Fi103 och 1991/92:Fi104,

res. 16 (s)

res. 17 (nyd) - motiv.

26. beträffande anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt C6

till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1992/93

under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat

(1991/92:AU16, rskr. 249) -- anvisar ett med 200000 000 kr. förhöjt

reservationsanslag på 6408318000kr.,

27. beträffande regionala utvecklingsinsatser

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 44,

res. 18 (s)

28. beträffande regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi41 yrkandena 45 och 46,

res. 19 (s)

29. beträffande bidrag till skogsvård m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna

1991/92:Fi56, 1991/92:Fi57 och 1991/92:Fi67

godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:7 under punkt C4

anförts om en ettårig förlängning av försöksverksamheten med särskilda

skogsvårdsinsatser i Norrlands inland,

Utbildningsfrågor

30. beträffande ökat antal platser i gymnasieskolan

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt B8 yrkande 1

och med anledning av motion

1991/92:Fi41 yrkandena 24 och 25

bemyndigar regeringen att vid behov ytterligare öka antalet platser för

ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 8000 platser för

vilka medel nu begärts i särskild ordning,

31. beträffande studiehjälp m.m.

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt F2 yrkande 5

och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 26

till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln

-- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:SfU9, rskr. 231) --

anvisar ett med 65000000 kr. förhöjt förslagsanslag på 2396335000

kr.,

32. beträffande kommunal vuxenutbildning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 27,

res. 20 (s)

33. beträffande breddad språkutbildning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 32,

res. 21 (s)

34. beträffande gymnasieskolans utbyggnad

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi44 yrkande 31,

35. beträffande folkbildningen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 28,

res. 22 (s)

36. beträffande anslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt B14 yrkande 2

-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU11, rskr. 193) --

till Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader för budgetåret 1992/93

under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 31065000 kr.,

37. beträffande anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D yrkande 3

-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU13, rskr. 241) --

till Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för budgetåret 1992/93

under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 48250000 kr. förhöjt

förslagsanslag på 88909000 kr.,

38. beträffande anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående

kurser

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D yrkande 4

och med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33, 1991/92:Fi44 yrkande

32, 1991/92:Fi54, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94 och 1991/92:Fi98

-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU14, rskr. 242) --

till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret

1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 18240000 kr. förhöjt

reservationsanslag på 991199000 kr.,

res. 23 (s)

39. beträffande högskolan i Sundsvall--Härnösand

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi49,

40. beträffande vuxenstudiestöd m.m.

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi41 yrkandena 29--31,

res. 24 (s)

Kulturverksamhet

41. beträffande utvecklingsverksamhet inom kulturområdet

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:9 punkt B2

och med avslag på motionerna

1991/92:Fi41 yrkandena 20--22 och

1991/92:Fi59 yrkandena 3, 4 och 6

-- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU18, rskr.

204) -- till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för

budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

216517000 kr.,

res. 25 (s)

42. beträffande moderna museets lokaler

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi41 yrkande 18 och

1991/92:Fi59 yrkande 1,

res. 26 (s)

43. beträffande naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi41 yrkande 19 och

1991/92:Fi59 yrkande 2,

res. 27 (s)

44. beträffande vissa kulturanslag

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi59 yrkandena 8--11,

res. 28 (s)

45. beträffande vapenfri tjänst som museivakt

att riksdagen med anledning av motion

1991/92:Fi59 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Infrastrukturinvesteringar

46. beträffande underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:4 punkt L3

och med avslag på motionerna

1991/92:Fi41 yrkandena 5 och 6 samt

1991/92:Fi42 yrkande 18

till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret

1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

2200000000 kr.,

res. 29 (s)

47. beträffande tidigareläggning av trafikinvesteringar

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi41 yrkandena 3, 4 och 7,

res. 30 (s)

48. beträffande riktlinjer för investeringsplaneringen

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi42 yrkandena 19 och 20 och

1991/92:Fi44 yrkande 5,

49. beträffande Arlandabanan

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 11,

res. 31 (s)

50. beträffande övriga infrastrukturfrågor

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi41 yrkandena 2 och 8--10,

res. 32 (s)

Investeringar och underhåll av offentliga lokaler

51. beträffande utökning av byggnadsstyrelsens treårsplan för

investeringar

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 4yrkande 1

godkänner förslaget till utökad treårsplan för Investeringar m.m.

52. beträffande tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 4 yrkandena 2 och 3

och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 17

bemyndigar regeringen att i enlighet med vad i propositionen förordats

dels besluta om tidigareläggning av byggnadsprojekt

dels besluta om att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i

riksgäldskontoret för Investeringar m.m.,

res. 33 (s)

53. beträffande anslaget Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 punkt

C3 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:FiU26, rskr. 239) --

till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret

1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett med 10000000 kr. förhöjt

förslagsanslag på 70000000 kr.,

54. beträffande bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:11 punkt F3 -- med

ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:BoU12, rskr. 153) -- till

Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93 under

trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 135000000 kr.,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

administrationen av stödet till allmänna samlingslokaler,

c) avslår motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 14 och 1991/92:Fi59 yrkande 5,

res. 34 (s)

55. beträffande upprustning av skolor

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi41 yrkande 23 och

1991/92:Fi44 yrkande 30,

res. 35 (s)

56. beträffande stöd till trossamfund

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:11 punkt C1

-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:KrU13, rskr. 148) --

till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1992/93 under trettonde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 92007000 kr.,

Skattepolitiken

57. beträffande omläggning av energibeskattningen

att riksdagen med bifall till vad som anförs i proposition 1991/92:150

bilaga I:5 avsnitt 1 och med avslag på motionerna

1991/92:Fi43 yrkande 3, 1991/92:Fi44 yrkandena 19--21,

1991/92:Fi46 samt 1991/92:Fi65 yrkandena 8--11 och 16--21 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 36 (s)

58. beträffande växthusnäringen

att riksdagen med anledning av motion

1991/92:Fi93 och regeringens förslag i denna del godkänner vad utskottet

anfört,

res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

59. beträffande regler för återbetalning av energiskatt och

koldioxidskatt

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i denna del godkänner

vad utskottet anfört,

res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

60. beträffande kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin

att riksdagen med anledning av motion

1991/92:Fi78 yrkande 2 och regeringens förslag i denna del godkänner vad

utskottet anfört,

res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

61. beträffande biobränslen

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi44 yrkande 22, 1991/92:Fi78 yrkande 1 och 1991/92:Fi80

yrkande3,

res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

62. beträffande kolbränslen för metallurgiska processer

att riksdagen med anledning av motionerna

1991/92:Fi48 och 1991/92:Fi65 yrkandena 14 och 15 samt regeringens förslag

godkänner vad utskottet anfört,

res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

63. beträffande lagförslagen om energiskatter m.m.

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt

antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt med den ändringen

att 14 och 29§§ och ikraftträdandebestämmelserna skall ha följande lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

14 §

Skatten tas ut per Skatten tas ut per

kilowattimme med a) 0 öre kilowattimme med a) 0 öre

för elektrisk kraft som för elektrisk kraft som

förbrukas i industriell förbrukas i industriell

verksamhet i verksamhet i

tillverkningsprocessen eller tillverkningsprocessen eller

för vid yrkesmässig

växthusuppvärmning vid växthusodling, b) 3,5

yrkesmässig öre för annan elektrisk

växthusodling, b) 3,5 kraft än som avses under a)

öre för annan elektrisk och som förbrukas i

kraft än som avses under a) kommuner som anges i bilaga 2

och som förbrukas i till denna lag, c) 6,3 öre

kommuner som anges i bilaga 2 för elektrisk kraft som

till denna lag, c) 6,3 öre förbrukas för el-, gas-,

för elektrisk kraft som värme- eller

förbrukas för el-, gas-, vattenförsörjning i

värme- eller andra kommuner än de som

vattenförsörjning i anges i bilaga 2 till denna

andra kommuner än de som lag, d) 8,5 öre för

anges i bilaga 2 till denna elektrisk kraft som

lag, d) 8,5 öre för förbrukas i övriga fall.

elektrisk kraft som

förbrukas i övriga fall.

29 §

Ansökan om återbetalning Ansökan om återbetalning

eller kompensation enligt 28 eller kompensation enligt 28

§ görs skriftligen hos § görs skriftligen hos

riksskatteverket. Den skall riksskatteverket. Den skall

omfatta en period om ett omfatta en period om ett

kalenderkvartal och ges in kalenderår och ges in till

till riksskatteverket inom ett riksskatteverket inom ett

år efter kvartalets år efter kalenderårets

utgång. utgång. Ansökan får

dock omfatta en period om ett

kalenderkvartal om det

sammanlagda beloppet av skatt

enligt denna lag och lagen

(1990:582) om koldioxidskatt

som avses med ansökningen

för kalenderkvartalet

överstiger 10000 kronor.

Återbetalning eller Återbetalning eller

kompensation medges inte kompensation medges inte

för belopp som understiger för belopp som understiger

5000 kronor av det sammanlagda 5000 kronor av det sammanlagda

beloppet för skatt enligt beloppet för energiskatt

denna lag och lagen (1990:582) och koldioxidskatt för ett

om koldioxidskatt för ett kalenderår.

kalenderkvartal.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Ikraftträdandebestämmelserna

1. Denna lag -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- av förbrukaren.

4. Bestämmelserna i 14 och 4. Bestämmelserna i 24 §

24 §§ i sina nya i sina nya lydelser samt

lydelser samt bestämmelserna i 28--31

bestämmelserna i 28--31 §§ tillämpas dock,

§§ tillämpas dock, såvitt avser

såvitt avser växthusuppvärmning vid

växthusuppvärmning vid yrkesmässig

yrkesmässig växthusodling, först

växthusodling, först från och med den 1 januari

från och med den 1 januari 1995.

1995.

5. Bestämmelserna i 2§ i

sina nya lydelser tillämpas

dock, såvitt avser inhemska

fasta bränslen, först

fr.o.m. den 1 januari 1994.

b) lag om ändring i lagen

(1990:582) om koldioxidskatt

med den ändringen att 5§

och

ikraftträdandebestämmelserna

skall ha följande lydelse:

5 §

Ansökan om återbetalning Ansökan om återbetalning

eller kompensation enligt 3 eller kompensation enligt 3

och 4 §§ görs och 4 §§ görs

skriftligen hos skriftligen hos

riksskatteverket. Den skall riksskatteverket. Den skall

omfatta en period om ett omfatta en period om ett

kalenderkvartal och ges in kalenderår och ges in till

till riksskatteverket inom ett riksskatteverket inom ett

år efter kvartalets år efter kalenderårets

utgång. utgång. Ansökan får

dock omfatta en period om ett

kalenderkvartal om det

sammanlagda beloppet av skatt

enligt denna lag och lagen

(1957:262) om allmän

energiskatt som avses med

ansökningen för

kalenderkvartalet

överstiger 10000 kronor.

Återbetalning eller Återbetalning eller

kompensation medges inte kompensation medges inte

för belopp som understiger för belopp som understiger

5000 kronor av det sammanlagda 5000 kronor av det sammanlagda

beloppet för skatt enligt beloppet för koldioxidskatt

denna lag och lagen (1957:262) och energiskatt för ett

om allmän energiskatt kalenderår.

för ett kalenderkvartal.

Ikraftträdandebestämmelserna

Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft

den 1 januari 1993. den 1 januari 1993.

De nya bestämmelserna i 3 2. De nya bestämmelserna i

och 5 §§ tillämpas 3 och 5 §§ tillämpas

dock, såvitt avser dock, såvitt avser

växthusuppvärmning vid växthusuppvärmning vid

yrkesmässig yrkesmässig

växthusodling, först växthusodling, först

från och med den 1 januari från och med den 1 januari

1995. 1995.

Regeringens förslag Utskottets förslag

3. I deklaration får

avdrag, i den mån avdrag

inte har gjorts enligt 3§

första stycket

jämfört med 24 §

första stycket f) lagen

(1957:262) om allmän

energiskatt, även göras

för skatt på

kolbränslen som före

utgången av år 1994

förbrukats eller

försålts för

förbrukning i metallurgiska

processer, vari även skall

anses ingå den gas- och

värmeproduktion som sker

till följd av sådana

processer.

c) lag om dels ändring i

lagen (1974:992) om

nedsättning av allmän

energiskatt och

koldioxidskatt, dels

upphävande av samma lag med

den ändringen att ingressen

samt 1 och 2§§ skall ha

följande lydelse:

Ingressen

Härigenom föreskrivs i Härigenom föreskrivs i

fråga om lagen (1974:992) fråga om lagen (1974:992)

om nedsättning av allmän om nedsättning av allmän

energiskatt och koldioxidskatt energiskatt och koldioxidskatt

dels att 2 a och 3 §§ dels att 2 a och 3 §§

skall upphöra att gälla, skall upphöra att gälla,

dels att 2 och 5 §§ dels att 1, 2 och 5 §§

skall ha följande lydelse, skall ha följande lydelse,

dels att lagen skall dels att lagen skall

upphöra att gälla vid upphöra att gälla vid

utgången av år 1994. utgången av år 1994.

1 §1

Skatt enligt lagen (1957:262) Skatt enligt lagen (1957:262)

om allmän energiskatt om allmän energiskatt

utgår på elektrisk kraft utgår på bränsle, som

och bränsle, som användes för

användes för växthusuppvärmning vid

växthusuppvärmning vid yrkesmässig

yrkesmässig växthusodling, efter en

växthusodling, efter en skattesats som svarar mot 15

skattesats som svarar mot 15 procent av den skattesats som

procent av den skattesats som enligt lagen gäller för

enligt lagen gäller för ifrågavarande bränsle.

elektrisk kraft eller för Detsamma gäller skatt

ifrågavarande bränsle. enligt lagen (1990:582) om

Detsamma gäller skatt koldioxidskatt på sådant

enligt lagen (1990:582) om bränsle som avses i 1 §

koldioxidskatt på sådant första stycket nämnda

bränsle som avses i 1 § lag.

första stycket nämnda

lag.

1 Senaste lydelse 1990:584.

Med regeringens förslag

avses nuvarande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Riksskatteverket får på Riksskatteverket får på

ansökan medge att skatt ansökan medge att skatt

enligt lagen (1990:582) om enligt lagen (1990:582) om

koldioxidskatt tas ut på koldioxidskatt tas ut på

sådant bränsle som avses sådant bränsle som avses

i 1 § första stycket i 1 § första stycket

nämnda lag och som nämnda lag och som

förbrukas vid industriell förbrukas vid industriell

tillverkning med sådant tillverkning med sådant

belopp att skatten för den belopp att skatten för den

som bedriver den industriella som bedriver den industriella

tillverkningen inte tillverkningen inte

överstiger två procent överstiger 1,2% av de

av de tillverkade produkternas tillverkade produkternas

försäljningsvärde försäljningsvärde

fritt fabrik. fritt fabrik.

d) lag om ändring i lagen

(1988:1567) om miljöskatt

på inrikes flygtrafik,

res. 38 (s) - villk. 36

64. beträffande vägtrafikskatten

att riksdagen med avslag på motion

1991/92:Fi65 yrkandena 12 och 13

antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till

lag om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

och lag om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om

vägtrafikskatt på utländska fordon,

res. 39 (s) - villk. 36

65. beträffande schablonavdraget m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna

1991/92:Fi43 yrkande 1,

1991/92:Fi44 yrkande 24 och

1991/92:Fi65 yrkandena 5--7

dels antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 framlagda

förslagen till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lag om

ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

dels med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 och

proposition 1991/92:112 i denna del antar följande

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 4 § 1 mom. och 12 § uppbördslagen (1953:272) skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4 §

1 mom. För inkomst av 1 mom. För inkomst av

tjänst som hänför sig arbete som hänför sig

till bestämd tidsperiod och till bestämd tidsperiod och

uppbärs vid regelbundet uppbärs vid regelbundet

återkommande tillfällen återkommande tillfällen

eller till och arbete som är avsett

arbetsanställning som är att pågå kortare tid

avsedd att vara kortare tid än en vecka skall

än en vecka skall preliminär A-skatt utgå

preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i

med belopp, som anges i skattetabeller, om inte annat

skattetabeller, om inte framgår av 7 eller 7a§

skattemyndighet har bestämt eller av skattemyndighets

annat. Skattetabellerna skall beslut. Regeringen eller

ange den preliminära skatt myndighet som regeringen

som belöper på olika bestämmer fastställer

inkomstbelopp, beräknade för varje inkomstår

för månad eller den sådana tabeller.

kortare tid som anges i

tabellerna. Regeringen eller

myndighet som regeringen

bestämmer fastställer

för varje inkomstår

sådana tabeller.

Tabellerna skall grundas på Tabellerna skall, om inte

följande annat sägs i 2 mom., ange

förutsättningar, den preliminära skatten

nämligen på olika inkomstbelopp,

beräknade för en

månad eller den kortare tid

som anges i tabellerna och

grundas på följande

förutsättningar,

nämligen

att inkomsten är oförändrad under inkomståret,

att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i

tabellen,

att den skattskyldige inte att den skattskyldige inte

skall erlägga annan skatt skall betala annan skatt eller

eller avgift som avses i denna avgift som avses i denna lag

lag än statlig inkomstskatt än statlig inkomstskatt och

och kommunal inkomstskatt, kommunal inkomstskatt,

att den skattskyldige vid att den skattskyldige vid

taxering för inkomsten inte taxering för inkomsten inte

erhåller andra avdrag än erhåller annat avdrag än

grundavdrag samt avdrag som grundavdrag.

avses i 33§ 2mom.

kommunalskattelagen (1928:370)

med ett belopp av 4000 kronor,

dock högst tio procent av

inkomsten.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

12 §

I fråga om inkomst som inte I fråga om folkpension och

berättigar till avdrag som annan ersättning som

avses i 33 § 2 mom. utbetalas tillsammans med

kommunalskattelagen (1928:370) sådan pension får den

skall preliminär A-skatt i utbetalande myndigheten eller

fall som avses i 4 och 40 inrättningen vid

§§ utgå enligt de beräkning av preliminär

grunder som anges i A-skatt med frångående

sistnämnda paragrafer med av bestämmelserna i 4 och

beaktande av att rätt till 40 §§ ta hänsyn till

sådant avdrag inte att den skattskyldige kan vara

föreligger. berättigad till särskilt

grundavdrag, om därmed

bättre

överensstämmelse kan

uppnås mellan preliminär

och slutlig skatt.

Skattemyndighets beslut med

stöd av 3 § 2 mom. om

preliminär skatt för den

skattskyldige får dock inte

frångås.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller i fråga

om preliminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Den äldre bestämmelsen

om att hänsyn skall tas till avdrag som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) tillämpas dock sista gången i fråga om preliminär skatt för 1992.

res. 40 (s)

66. beträffande mervärdesskatt

att riksdagen med avslag på motionerna

1991/92:Fi42 yrkandena 25--29,

1991/92:Fi43 yrkande 2,

1991/92:Fi44 yrkande 23 och

1991/92:Fi65 yrkande 4

antar det i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.4 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdesskatt,

res. 41 (s)

67. beträffande omprövning av skattepolitiken

att riksdagen avslår motionerna

1991/92:Fi44 yrkandena 27--29,

1991/92:Fi65 yrkandena 1--3 och 23--35 samt

1991/92:Fi101 yrkande 2,

res. 42 (s)

68. beträffande slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna

1991/92:Fi44 yrkandena 25 och 26,

1991/92:Fi65 yrkandena 22 och 36 samt

1991/92:Fi101 yrkande 1

antar det i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.6 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

res. 43 (s)

69. beträffande beskattning av olika fastighetstyper

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi81,

Budgetpolitiken

70. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen

att riksdagen med avslag på motionerna

1991/92:Fi40 yrkande 2 och

1991/92:Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30 och 32

godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 2

och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 44 (s)

res. 45 (nyd)

71. beträffande anslaget Täckning av merkostnader för löner och pensioner

m.m.

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:5 punkt F7

och med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 8

till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för

budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

1500000000 kr.,

72. beträffande den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på

byggnadsarbeten

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 7

yrkande 2 till handlingarna,

73. beträffande finansfullmakten

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 9

bemyndigar regeringen att för budgetåret 1992/93, om arbetsmarknadsläget

kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett

sammanlagt belopp av 2500000000 kr.,

74. beträffande utnyttjande av finansfullmakten

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 16 till

handlingarna,

75. beträffande årsbokslut för staten

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 15 till

handlingarna,

76. beträffande statlig borgen för överlåtna pensionsåtaganden att

riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 10

anförts,

77. beträffande reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av

statlig verksamhet till annan associationsform

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 11 till

handlingarna,

78. beträffande den skattemässiga situationen vid övertagande av statliga

pensionsåtaganden

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 12 till

handlingarna,

79. beträffande skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 13 till

handlingarna,

80. beträffande redovisning av statens samlade pensionsåtaganden

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 14 till

handlingarna,

81. beträffande vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 17 till

handlingarna,

82. beträffande personalkonsekvenser vid strukturförändringar

att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt7

yrkande 1 till handlingarna,

83. beträffande anslag till EFTA:s fond

att riksdagen med bifall till

proposition 1991/92:100 bilaga 8 punkt I7

till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för

budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

270000000 kr.,

84. beträffande miljöräkenskaper

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi83 yrkande 4.

res. 46 (s)

Stockholm den 27 maj 1992

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Bengt

Wittbom (m), Allan Larsson (s), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s),

Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd),

Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist

(m) och Olle Schmidt (fp).

Reservationer

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.43 börjar med "Den

förda" och på s.51 slutar med "yrkande1" bort ha följande lydelse:

Målen för den ekonomiska politiken

Målen för den ekonomiska politiken bör ligga fast: full sysselsättning,

ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god

miljö.

Ytterst syftar den ekonomiska politiken till en hög välfärd och en rättvis

fördelning av välfärden mellan medborgarna. Den ekonomiska tillväxten är helt

avgörande för Sveriges välfärd. Tillväxten bestämmer både möjligheterna att öka

den privata levnadsstandarden och möjligheterna att genom gemensamma åtaganden

finansiera trygghet, vård och omsorg m.m. Den ekonomiska politiken måste därför

bidra till en god tillväxt bl.a. genom att främja sparande, investeringar och

produktivitet.

Tillväxten måste emellertid ses i ett vidare perspektiv. Även miljöhänsyn

måste vägas in. Den ekonomiska politiken måste medverka till en uthållig

utveckling. Produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan

ekonomi och ekologi säkras.

Men det räcker inte med tillväxt för att välfärden skall nå alla. Det måste

också finnas en vilja och förmåga till omfördelning av inkomster och

förmögenheter så att välfärden når ut även till dem som av olika skäl inte av

egen kraft får del av tillväxtens frukter. Det måste också finnas en vilja och

förmåga att skapa rimliga förutsättningar för alla delar av landet att

utvecklas. Den ekonomiska politiken måste bidra till att utjämna skillnader i

levnadsvillkor och välfärd.

Utskottet vill understryka att den fulla sysselsättningen är den ekonomiska

politikens viktigaste mål. Det beror på att så mycket annat är beroende av

arbete. Tillväxten blir lägre om viljan till arbete inte tas till vara fullt

ut. De offentliga finanserna urholkas av en hög arbetslöshet. Det är omöjligt

att uppnå en jämn fördelning av välfärden om många är arbetslösa. Men mest

väsentligt är att en hög och långvarig arbetslöshet är förödande för dem som

drabbas. Särskilt i nuvarande läge när arbetslösheten stiger dramatiskt är det

viktigt att högsta prioritet ges åt att vända denna utveckling. Den ekonomiska

politiken måste därför i nuvarande läge i första hand inriktas på att

återställa den fulla sysselsättningen.

Låg inflation är en avgörande förutsättning för att tillväxten skall komma i

gång igen. Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en

ekonomi med prisstegringar som är snabbare än i omvärlden. En hög inflation

leder dessutom till en omfattande och godtycklig omfördelning av förmögenheter

och stimulerar spekulation. Den ekonomiska politiken måste därför inriktas på

att hålla nere pris- och kostnadsutvecklingen och befästa den låga

inflationstakten. Det finns emellertid inte skäl att nu strama åt ekonomin ännu

mer för att pressa ned inflationen ytterligare.

Regeringens ekonomiska politik. Konsekvenser av den förda politiken

Konjunkturläget är för närvarande svagt och prognoserna visar fallande BNP i

år och svag tillväxt nästa år. Utskottet ser det som ytterst oroande att

regeringen trots den svaga utvecklingen lägger fram förslag till åtgärder som

stramar åt efterfrågan och sänker tillväxten ytterligare. De skattesänkningar

som regeringen genomdriver har ingen nämnvärd stimulanseffekt på tillväxten. De

tvingar i stället fram nedskärningar.

Regeringens åtstramning berör i första hand tre områden:

bostadsinvesteringarna, den privata konsumtionen och kommunerna. Tillsammans

svarar dessa för mer än två tredjedelar av den samlade inhemska efterfrågan och

BNP.

Regeringen har genomfört en rad förändringar som pressar ned

bostadsbyggandet, och detta i ett skede när byggandet ändå avtar.

Räntelånesystemet som skulle ha införts vid årsskiftet har stoppats.

Investeringsbidraget har sänkts i ett första steg från 9,3% till 3,1% av

byggkostnaden år 1992 och tas bort helt år 1993. Ränteavdragens värde minskar

från 30% till 25% år 1993 och räntebidragen reduceras. Till följd av denna

politik har regeringen nu fått räkna ned prognosen för bostadsbyggandet år

1993, vilket innebär att nybyggandet av bostäder halveras mellan åren 1991 och

1993 och därmed understiger bottennivån från mitten av 1980-talet.

Även när det gäller den privata konsumtionen innebär regeringens

åtstramningspolitik en försvagning. Som en konsekvens av regeringens åtgärder

reduceras hushållens inkomster. De tyngsta orsakerna är karensdagarna,

höjningen av egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen och de minskade

räntebidragen. Därtill kommer att de sänkta ränteavdragen höjer sparkvoten.

För den kommunala sektorn kommer konsekvenserna av regeringens åtgärder att

bli betydande. Indragningen av statsbidrag år 1993 och åren därefter på

7,5miljarder kronor, minskade statsbidrag därutöver med 1,5miljarder kronor

samt lagstadgat skattestopp kommer att minska kommunernas och landstingens

möjligheter att erbjuda god vård, omsorg, utbildning etc. och kommer att leda

till uppsägningar av kommunalt anställda.

Enligt utskottets uppfattning saknar regeringens anspråk på att bedriva en

politik för tillväxt och full sysselsättning trovärdighet. Någon

stimulanseffekt av regeringens politik kan inte spåras på vare sig BNP, export

eller investeringar i regeringens egna prognoser. Det är inte heller

förvånande. Utskottets uppfattning är att de tillväxtfrämjande effekterna av de

kraftiga skattesänkningarna på förmögenheter, aktiehandel och annat som

regeringen driver igenom är försumbara på både kort och lång sikt. De kan inte

mäta sig med de tillväxthämmande effekterna av den åtstramning

skattesänkningarna framtvingar. Regeringens politik leder inte till ökad

tillväxt utan till försvagad tillväxt, högre arbetslöshet och försämrad

välfärd. Sverige kommer med regeringens politik att under nästa år få den

sämsta tillväxten bland industriländerna i OECD-området och bara en tredjedel

av tillväxten i Finland.

Med regeringens politik kommer följaktligen ekonomin de närmaste två åren att

utvecklas mycket svagt. Konsumtion och investeringar kommer sammantagna att

minska både år 1992 och år 1993. Tillväxten uteblir nästan helt och

arbetslösheten stiger till 5% år 1993. Detta är en politik som utskottet inte

kan acceptera.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört om förväntade effekter av den

politik som presenteras i finansplanen vill utskottet bestämt avvisa

regeringens inriktning av den ekonomiska politiken.

En alternativ inriktning av den ekonomiska politiken

I motion Fi40 (s) framhålls att den ekonomiska politiken måste syfta till

ekonomisk tillväxt, arbete åt alla och en rättvis fördelning. En sådan

inriktning av den ekonomiska politiken skiljer sig från regeringens politik i

viktiga avseenden. Utskottet delar denna uppfattning och anser att:

det går att pressa ned arbetslösheten och det är nödvändigt att göra det om

vi skall undvika social utslagning och en bestående försvagning av de

offentliga finanserna med höga räntor som följd. Sverige har råd att arbeta men

har inte råd med arbetslöshet.

det går att skapa tillväxt och nya resurser genom att ta till vara ledig

kapacitet i näringslivet genom en målmedveten satsning på investeringar och på

utbildning, som stärker ekonomin.

det går att skapa ekonomiska framsteg utan att skapa nya klyftor och

orättvisor. Det är tvärtom så att en rättvis fördelning är en förutsättning för

att de ekonomiska framstegen skall bli bestående.

I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) uttalas stöd för denna

inriktning av politiken.

Det är utskottets uppfattning att det är den allmänna inriktning som anges i

motion Fi40(s) som bör vara utgångspunkten vid utformningen av den ekonomiska

politik som skall föra Sverige ur recessionen och stärka tillväxten på längre

sikt.

Vi lever i en alltmer internationaliserad värld. Sveriges framgångsrika

utveckling under efterkrigstiden har byggt på en fri handel och en god förmåga

att utnyttja de möjligheter världsmarknaden erbjudit. Det ligger i vårt

intresse att kvarvarande hinder för handel och ekonomiskt samarbete undanröjs.

Ett betydelsefullt framsteg har uppnåtts med det EES-avtal som har

undertecknats. Sverige har vidare ansökt om medlemskap i EG vilket kan bli

aktuellt redan år 1995. Den ekonomiska politiken måste stärka förutsättningarna

för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella

integrationen.

Möjligheterna att använda finanspolitiken för att utjämna

konjunktursvängningarna är starkt begränsade bl.a. på grund av ofullständig

kunskap om framtiden och fördröjningar i politikens verkningar. Men

finanspolitiken påverkar ekonomin även på kort sikt och måste trots dessa

begränsningar utformas även med hänsyn till konjunkturen. Som utskottet

framhållit tidigare i betänkandet finns det inte skäl att strama åt ekonomin på

det sätt som regeringen gör. Det kan varken motiveras av överhettning, hög

inflation eller stora underskott i bytesbalansen.

I nuvarande konjunkturläge är det ofrånkomligt med ett betydande underskott i

statsbudgeten. Beräkningar tyder på att huvuddelen av budgetunderskottet

budgetåret 1992/93 beror på lågkonjunkturen. Regeringens skattesänkningar,

vilka är av sådan art att de inte nämnvärt stimulerar ekonomin, och

konsekvenserna av regeringens åtstramning bidrar emellertid till att

underskottet blir större än nödvändigt. Utskottet återkommer till dessa frågor

i avsnittet om budgetpolitiken.

Som utskottet ser det måste den ekonomiska politiken nu inriktas på att

minska lågkonjunkturens påfrestningar på hushållens och företagens ekonomi och

till att förhindra att den leder till onödig utslagning av mänskliga och reala

resurser. Dessa resurser skall i stället sättas in för att främja tillväxt och

förnyelse. Strukturellt skall utrymme finnas för en god tillväxt i den

konkurrensutsatta sektorn, när de marknadsmässiga förutsättningarna nu

successivt förbättras.

En viktig del i en sådan politik är att få till stånd en ny näringspolitik,

där de skadliga effekterna av finanskrisen undanröjs samtidigt som en kraftig

satsning görs på ett omfattande program för arbete och utbildning som

innefattar kraftigt ökade investeringar, vidgade utbildningsmöjligheter samt en

mer aktiv arbetsmarknads- och regionalpolitik. Konkret omfattar

investeringsprogrammet investeringar i vägar, järnvägar, broar och annan

infrastruktur. Upprustning, ombyggnad och reparation av skolor, bostäder m.m.

stimuleras. För statens del innebär programmet att staten satsar ytterligare

3,5miljarder kronor per år för att finansiera kostnaderna för

tidigareläggning m.m. På så sätt bör investeringsnivån kunna höjas med 20

miljarder kronor under en tvåårsperiod.

Utskottet tar längre fram i betänkandet upp frågan om åtgärder mot krisen på

finansmarknaderna.

Utskottet avvisar den i propositionen föreslagna indragningen från kommuner

och landsting år 1993. Det innebär att utskottet vill anvisa 7,5miljarder

kronor mer än regeringen till kommuner och landsting. Syftet med detta är att

bättre tillgodose behovet av utbildning och kompetenshöjning, säkerställa en

familjepolitik som gör det möjligt att förena förvärvsarbete med ansvar för

barnen, och förstärka hälso- och sjukvården för att genom aktiva åtgärder

reducera kostnaderna för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.

Konsekvenserna av denna alternativa uppläggning av politiken blir en bättre

utveckling av inhemsk efterfrågan (jfr följande tabell). Den privata

konsumtionen kommer att öka mer än vad den skulle gjort med regeringens

förslag. Även den offentliga konsumtionen blir större än med regeringens

politik. Det beror främst på att arbetslösheten bekämpas med aktiva åtgärder i

stället för genom kontantstöd och att som nämnts indragningar från kommunerna

avvisas. Med denna alternativa politik dämpas nedgången i investeringarna redan

i år och de ökar åter under år 1993. Detta är en effekt av det omfattande

investeringsprogrammet.

Tabell. Försörjningsbalans och nyckeltal för Sverige Procentuell förändring

(om inte annat anges)

_____________________________________________________________________

Miljarder Regeringens Utskottets

kronor politik alternativ

(Fi40 (s))

______________ _____________

1991 1992 1993 1992 1993

_____________________________________________________________________

Privat konsumtion 779,4 0,5 -0,5 0,5 0,0

Offentlig konsumtion 382,0 0,1 -0,8 0,1 0,2

-Stat 109,1 -0,2 -0,7 -0,2 -0,7

-Kommuner 272,9 0,2 -0,8 0,2 0,7

Bruttoinvesteringar 270,3 -9,0 -1,5 -5,0 2,8

Lagerinvesteringar -25,5 0,6 0,9 0,6 0,9

Export 403,7 1,0 4,5 1,0 4,5

Import 378,5 -0,5 2,5 0,0 3,5

BNP 1431,6 -0,4 0,8 0,2 1,9

Konsumentpriser 9,4 2,5 2,2 2,5 3,1

Disponibel inkomst 4,3 1,5 -0,8 1,6 -0,9

Sparkvot, % nivå 1,9 2,9 2,6 3,0 2,0

Arbetslöshet, % nivå 2,7 4,4 5,0 4,0 3,5

Bytesbalans, % av BNP -0,9 -0,5 0,2 -0,6 -0,1

_____________________________________________________________________

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet det

förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i motion

Fi40(s) yrkande1.

Ny demokratis och Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska

politiken

I motion Fi42 (nyd) yrkandena 1, 3 och 4 framhålls att Ny demokrati i

stort kan ställa sig bakom den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken

som förordas i finansplanen. Motionärerna delar den grundsyn och det

systemskifte som den förda politiken avser att åstadkomma.

Som utskottet ser det redovisas inte i motion Fi42(nyd) någon samlad syn på

hur den ekonomiska politiken bör utformas. Men Ny demokrati godtar

uppenbarligen i allt väsentligt inriktningen av den politik som förordas i

finansplanen. Utskottet har tidigare i betänkandet avvisat denna inriktning av

den ekonomiska politiken.

Utskottet avstyrker motion Fi42 (nyd) yrkandena1, 3 och 4.

I motion Fi44 (v) framhålls att arbetslösheten måste bekämpas till varje

pris och att kapitalismen måste utmanas. Sker inte detta får Sverige samma

arbetslöshet och utslagning som gäller för övriga OECD-länder. Inriktningen av

den ekonomiska politiken fram till sekelskiftet måste därför innebära en

strävan att sänka arbetslösheten. De åtgärder som motionärerna föreslår mot

arbetslösheten innehåller bl.a. ett åtgärdsprogram på 10miljarder kronor

inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska satsningar och investeringar i

infrastruktur samt ett ROT-program i kommunerna finansierat genom en tidigare

utbetalning på 4miljarder kronor av kommunernas skatteunderlag. Motionärerna

motsätter sig den i propositionen föreslagna indragningen på 7,5miljarder

kronor från kommunerna. Skatteförslagen i propositionen avvisas. I stället

föreslås att beskattningen av kapitalinkomster återställs, att grundavdraget

slopas för grupper med högre inkomster, och att företagens energibeskattning

utformas så att den tillgodoser såväl konkurrens som miljökrav.

Utskottet delar i stort den syn på arbetslöshetsproblemen som framförs i

motion Fi44(v). Detta gäller även i långa stycken den inriktning av åtgärder

för att minska arbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden som föreslås i

motionen. Däremot kan inte utskottet ställa sig bakom finansieringen av

förslagen som leder till en ytterligare försvagning av budgeten. Utskottet vill

här upprepa att utgiftspolitiken på längre sikt måste inriktas på att

successivt sänka de offentliga utgifternas andel av BNP. Det innebär att en

stram utgiftspolitik måste bibehållas. Utrymmet för nya långsiktiga

utgiftsåtaganden är mycket begränsat. De konkurrensutsatta delarna av vår

ekonomi och då främst industrisektorn måste ges tillfälle till expansion när

industriinvesteringarna återigen börjar öka. Med hänvisning till vad utskottet

anfört avstyrks den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i

motion Fi44(v) yrkande1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1991/92:150

bilagaI:1 yrkande 1 och motionerna 1991/92:Fi42 yrkandena1, 3 och 4 samt

1991/92:Fi44 yrkande 1 godkänner vad som förordas i motionerna 1991/92:Fi40

yrkande1 och 1991/92:Fi83 yrkande1 samt som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Utvecklingen på de finansiella marknaderna (mom.2)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.52 börjar med "Krisen

i" och på s.53 slutar med "motionFi73 (s)" bort ha följande lydelse:

Den kris som drabbat finansbolag, banker och fastighetsbolag är en del i en

mera allmän internationell utveckling. Under 1980-talet avvecklades

kreditrestriktionerna i många länder. Så var fallet i Norge som genomförde

avregleringen ett par år före Sverige. Så var fallet i Finland som genomförde

den parallellt med Sverige. Så var också fallet i USA, Kanada och

Storbritannien som gick i spetsen för avregleringen.

Mycket av den expansiva kreditgivningen byggde på föreställningen om ständigt

stigande värden på fastigheter, dvs. en permanent hög inflation. Trots

statsmakternas uttalade ambitioner att göra slut på inflationen fortsatte många

med en utlåning som byggde på inflationsförväntningar. När nedväxlingen från en

hög inflation till stabilare priser genomfördes ändrades förutsättningarna

radikalt för banker och finansbolag. Därmed blottlades bristerna i

kreditgivningen. Först finansbolagen och sedan bankerna tvingades redovisa

inträffade och förväntade kreditförluster som var långt större än normalt. Vi

har ännu inte sett slutet av denna process. Anpassningen till ett mer normalt

läge på de finansiella marknaderna kommer att ta tid.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi73(s) att det nu

måste vara en huvuduppgift för den ekonomiska politiken att minska risken för

att anpassningen i det finansiella systemet förhindrar en återhämtning i

produktion och sysselsättning. Regeringens passivitet i detta sammanhang är

häpnadsväckande med tanke på den svåra och riskfyllda situation som den svenska

ekonomin för närvarande befinner sig i.

Det åtgärdspaket som föreslås i motion Fi73 (s) finner utskottet vara väl

avvägt. En utförlig sammanfattning av detta åtgärdspaket har tidigare

redovisats i betänkandet. Utskottet vill dock på följande punkter göra en

kompletterande redovisning av åtgärdsförslagen i motion Fi73 (s).

Riskkapitalmarknaden

Utöver den nämnda vidgade rätten för AP-fonderna att köpa aktier bör

näringslivets upplåningsbehov gå före statsbudgetens. I nuvarande läge med svår

brist på riskkapital bör allt tillgängligt utrymme reserveras för näringslivets

behov. Staten bör inte genom utförsäljning av sitt aktieinnehav ta det knappa

utrymmet i anspråk och därigenom tränga ut näringslivet från möjligheten att

nyemittera. Utförsäljning av statliga företag för 10miljarder kronor per år

är i dagens läge en orimlighet som skulle förvärra finanskrisen. Banker och

industriföretag behöver resurserna bättre än statsbudgeten.

Existerande fonder för mindre och medelstora företags finansiering bör

bevaras och utvecklas.

Fastighetsmarknaden

Som tillägg till de tidigare redovisade åtgärderna bör förslaget att införa

en rullande fastighetstaxering nämnas.

Fastighetsskatten baseras på en värdering av fastigheten som sker vart femte

år. I tider med prisfall kan skatten bli högre än vad som avsetts och

ytterligare förvärra problemen. När priserna stiger blir problemen de omvända,

skatteuttaget blir lägre än som avsetts vilket skapar övergångsproblem vid

nästa taxering. I stället bör en rullande taxering införas, så att skatten kan

tas ut på ett så aktuellt underlag som möjligt. Förslag i denna riktning har

redovisats av Fastighetsvärderingskommittén (SOU 1984:37--38), och nyligen har

även Fastighetsskatteutredningen (SOU 1992:11) anslutit sig till samma idé.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om kontinuerlig

anpassning av taxeringsvärdena till förändrade marknadsvärden.

I avvaktan på att ett permanent system för rullande fastighetstaxering kan

införas bör andra möjligheter att åstadkomma aktuella taxeringsvärden tas till

vara. En sådan kan vara att vidga rätten till jämkning av taxeringsvärdet för

fastigheter vars värde genom särskilda omständigheter har sjunkit väsentligt.

Denna möjlighet bör prövas. Detta bör ges regeringen till känna.

Vad gäller åtgärder för att stärka banker och andra kreditinstitut hänvisar

utskottet till den i betänkandet tidigare gjorda sammanfattningen.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet

motionFi73(s).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utvecklingen på de finansiella marknaderna

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi73 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder mot den finansiella

krisen,

3. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.55 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

I kompletteringspropositionen vidhåller regeringen sin avsikt att införa ett

system med två karensdagar. Det finns därför anledning upprepa vad som senast i

reservation 2 till betänkande 1991/92:SfU8 framhölls i denna fråga, nämligen

att införande av två karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer,

låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt arbetsförmåga,

tunga arbeten och som arbetar i dåliga arbetsmiljöer skulle drabbas hårt.

Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i den avvikande meningen till

socialförsäkringsutskottets yttrande (SfU3y) att riksdagen med bifall till

motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 som sin mening bör ge regeringen

till känna att förslag om två karensdagar inte bör föreläggas riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 4 och

1991/92:Fi83 yrkande 3 samt med avslag på motion 1991/92:Fi42 yrkandena 8--10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att förslag om

två karensdagar inte bör föreläggas riksdagen,

4. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.55 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill i enlighet med vad som förordas i en avvikande mening till

socialförsäkringsutskottets yttrande från Ny demokrati förorda ett annat

förslag än karensdagar för att komma åt missbruket inom sjukförsäkringen.

Huvudprinciperna för ett sådant system är till skillnad från nuvarande

"lapptäcke" heltäckande och omfattar inte bara sjukpenningförsäkringen utan

även vissa andra socialförsäkringar. De är följande:

100 % av lönen utges endast vid arbetsskada förorsakad av grov försummelse.

90 % av lönen utges vid aktiv, yrkesinriktad rehabilitering,

arbetsmarknadsutbildning med klart sikte på arbete eller beredskapsarbete och

som garantilön efter konkurs om man verkligen arbetar.

80 % av lönen utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av barn, arbetslöshet och

som garantilön efter konkurs om man inte arbetar. De första två veckorna bör

ersättning utgå med 67 %. Vid upprepad sjukdom inom 14 dagar bör en

sammanläggningsregel finnas.

Besparingarna till följd av utskottets förslag kan beräknas till 6 miljarder

kronor för staten och 1,8 miljarder kronor för arbetsgivarna.

Utskottet anser att det förordade systemet blir rättvisare och drabbar

jämnare eftersom karensdagar enbart drabbar korttidssjuka. Systemet torde få

samma effekt i hög- och lågkonjunktur. I en överhettad högkonjunktur kan man

räkna med en ganska ordentlig effekt av karensdagar, medan i en lågkonjunktur,

när folk är rädda om sina arbeten, karensdagarna slår mera koncentrerat mot de

faktiskt sjuka. Det förordade systemet gör det också lättare att ändra

arbetsskadeförsäkringen och därigenom göra nödvändiga besparingar.

Förändringsarbetet bör bedrivas med högsta prioritet, och ändringarna inom

sjukpenning- och föräldraförsäkringarna bör införas redan den 1 januari 1993.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi42 (nyd)

yrkandena 8--10 och hos regeringen anhåller om ett förslag i enlighet med vad

utskottet förordat.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42 yrkandena 8--10 samt med

avslag på motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 4 och 1991/92:Fi83 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt system för

sjukförsäkring, föräldrapenning, arbetsskadeförsäkring m.m.,

5. Barnbidragets storlek (mom. 7)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som börjar med

"Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla barnfamiljer ett

grundläggande ekonomiskt stöd. Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna

barnbidraget den 1 januari 1991. En del av höjningen kom emellertid att

senareläggas till den 1 januari 1992. Regeringen har därefter drivit igenom att

denna höjning ytterligare skjutits på framtiden. Finansutskottet delar den

åsikt som förs fram i motionerna Fi40 (s) och Fi83 (s) om det olämpliga i att

ytterligare fördröja barnbidragshöjningen. Utskottet tillstyrker därför

motionerna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande barnbidragets storlek

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 3 och

1991/92:Fi83 yrkande 2

dels höjer barnbidraget till 10020 kr. per barn och år från den 1 juli

1992,

dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1992/93 under femte

huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:SoU15,

rskr. 223) -- anvisar ett med 1100000000 kr. uppräknat förslagsanslag på

18745000000 kr.,

6. Inkomstprövat barnbidrag (mom. 8)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med

"Finansutskottet instämmer" och slutar med "Fi42 (nyd)" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas uppfattning vad beträffar

lämpligheten av ett inkomstprövat barnbidrag. Det är särskilt lämpligt att

införa inkomstprövat barnbidrag i ett ekonomiskt läge när det är angeläget att

finna besparingar för statskassan. Utskottet anser därför att ett inkomstprövat

barnbidrag bör ersätta nuvarande allmänna barnbidrag den 1 januari 1993.

Regeringen bör återkomma till riksdagen under hösten med förslag till

lagändringar som föranleds av beslutet.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet motion Fi42 (nyd).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande inkomstprövat barnbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Vårdnadsbidrag (mom. 9)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande

lydelse:

Mot bakgrund av att ett förslag om vårdnadsbidrag aviseras i

kompletteringspropositionen finner finansutskottet, trots att det ännu inte

föreligger ett konkret förslag, att det finns anledning för riksdagen att som

sin mening ge regeringen till känna att någon proposition om införande av

vårdnadsbidrag som finansieras inom ramen för nuvarande föräldraförsäkrings-

och statsbidragssystem ej bör läggas fram. En sådan utformning av

vårdnadsbidraget skulle innebära att det är de förvärvsarbetande föräldrarna

som kommer att få betala för de föräldrar som vill och har ekonomiska

möjligheter att med hjälp av vårdnadsbidrag stanna hemma.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande vårdnadsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi83 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 10)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med

"Finansutskottet gör" och på s.59 slutar med "Fi41 (s) yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi41 är den viktigaste politiska

frågan nu att bekämpa den ökande arbetslösheten. Det är nu de avgörande stegen

måste tas för att förhindra att Sverige blir ett land med permanent hög

arbetslöshet, sänkt tillväxt och ökande sociala klyftor.

Regeringens politik medför att arbetslösheten ökar och att kostnaderna för

den öppna arbetslösheten -- i första hand kontantstöden -- skenar i väg. Enligt

regeringens egen prognos kommer utgifterna i arbetsmarknadsfonden att nästa år

överstiga intäkterna med 16 miljarder kronor, varav 10 miljarder kronor måste

lånas upp. Detta är ohållbart.

Politiken måste läggas om på ett sådant sätt att de arbetslösa engageras i

aktiva åtgärder, jobb eller utbildning. Den lediga produktionskapaciteten i

företagen liksom produktionsförmågan hos de arbetslösa måste tas till vara för

viktiga investeringar och framtidssatsningar. Därigenom minskar också behovet

av att låna pengar för att bekosta kontantstöden.

Finansutskottet ansluter sig till uppfattningen att ett investeringsprogram

på 40 miljarder kronor bör genomföras inom huvudsakligen den offentliga sektorn

över hela landet under de närmaste två åren. Programmet omfattar

tidigareläggning av kommunala investeringar samt underhåll av olika slags

kommunala anläggningar och verksamheter, tidigareläggning av statliga byggen

och infrastrukturprojekt m.m. I bilaga 1 till motion Fi41 finns en förteckning

över möjliga projekt, som har tagits fram ute i landet av lokala

organisationer. Förteckningen bär vittnesbörd om den framtidstro som ännu finns

i de olika regionerna och som det enligt finansutskottets mening gäller att

bygga vidare på. Statens kostnad för ett sådant program kan under nästa

budgetår uppskattas till 3,5 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslagit.

Med en sådan satsning kan arbetslösheten under nästa år beräknas bli 3,5 % i

stället för 5 % som regeringen anger.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi41 (s) yrkande 1 bör

riksdagen ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kompetenshöjande åtgärder (mom. 11)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "Fi44 (v) yrkande 6" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i Socialdemokraternas

motion Fi41 att riksdagen bör uppdra åt regeringen att med

kompetensutredningens förslag som bas utarbeta ett program för satsning på

utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder. En idé som bör undersökas är

varvning av utbildning och arbete med utgångspunkt i arbetsplatsens behov.

Inventeringar av de anställdas utbildnings- och kompetensbehov är en annan

viktig uppgift som bör stödjas.

I detta sammanhang föreslår finansutskottet att en tvåårig försöksverksamhet

genomförs inom tillverkningsindustrin för att öka personalens kompetens.

Verksamheten bör inriktas mot de små och medelstora företagen. Arbetsgivarna

får inom vissa ramar göra avdrag med hälften av kostnaden för de anställdas

kompetensutveckling vid redovisning av de sociala avgifterna. Enligt utskottets

uppfattning bör riksdagen i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion

Fi41 (s) anta det förslag till lag som finns fogat till motionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi41 (s) yrkandena 34 och 35.

Motion Fi44 (v) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande kompetenshöjande åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 34 och 35 samt

med avslag på motion 1991/92:Fi44 yrkande 6

dels antar följande som reservanternas förslag betecknade förslag till

lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

program för utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder,

10. Översyn av arbetslöshetsförsäkringen (mom. 12)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "I likhet

med" och slutar med "yrkandena 39 och 40" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet ansluter sig till uppfattningen i motion Fi41 (s) angående

behovet av en översyn av garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa. En viktig

del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken är den arbetslinje som gäller i

arbetslöshetsförsäkringen; den försäkrade är skyldig att ta anvisat arbete

eller utbildning. Trots det beräknas i år upp mot 10000 arbetslösa bli

utförsäkrade. Detta tyder på att nuvarande regler inte är tillräckligt

effektiva. Regeringen bör få i uppdrag att utreda detta och snarast återkomma

till riksdagen med ett förslag.

Vidare anser utskottet att en översyn bör göras av de deltidsarbetslösas

situation. Många deltidsarbetslösa står inför det omöjliga valet att antingen

säga upp sig helt från sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva

på en alltför låg inkomst. Situationen för de deltidsarbetslösa, oftast

kvinnor, bör -- inte minst med hänsyn till arbetslinjen -- bli föremål för en

översyn.

Utskottet tillstyrker därmed motion Fi41 (s) yrkandena 39 och 40.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 39 och 40 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Kvinnors situation på arbetsmarknaden (mom. 13)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med

"Finansutskottet är" och slutar med "5, 7 och 10" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i Socialdemokraternas

motion Fi41 att regeringen bör ge AMS i uppdrag att utarbeta en strategi för

kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Analyser och prognoser bör göras i

fråga om kvinnornas arbetsområden, bestämningsfaktorerna bakom kvinnornas

förvärvsfrekvens, utbildningsönskemålen bland kvinnor, möjligheterna till

kompetensutveckling, möjligheterna att bryta in i icke-traditionella yrken m.m.

I motion Fi83 (s) tas ett likartat krav upp -- begäran om ett uppdrag till AMS

att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i

utbildning och för kompetenshöjning -- tillika med andra yrkanden på

jämställdhetsområdet.

Utskottet ställer sig således bakom motion Fi41 (s) i denna del. Övriga i

sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses

av utskottets ställningstagande.

Vad utskottet anfört -- med anledning av motion Fi41 (s) yrkande 41 och med

avstyrkande av motion Fi83 (s) yrkandena 5, 7 och 10 -- bör riksdagen ge till

känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande kvinnors situation på arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 41 samt med avslag

på motion 1991/92:Fi83 yrkandena 5, 7 och 10 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

12. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 14)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med

"Finansutskottet, som" och slutar med "yrkande 21 och Fi62 (s)" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet vill i likhet med Socialdemokraterna i motion Fi41 peka på

behovet av en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Kritik bör riktas mot

regeringen som punkterar företagshälsovården, försämrar arbetsskadeförsäkringen

och siktar mot en minskning av löntagarnas inflytande på arbetsplatserna.

Följderna är negativa för de anställda, för företagen och för samhällsekonomin.

Propositionens förslag att dra in 2 miljarder kronor från arbetslivsfonden

till statsbudgetens intäktssida är enligt utskottets mening oacceptabelt om

inte medlen används till det arbetsskapande investeringsprogram som föreslås i

motion Fi41 (s).

Finansutskottet vill dessutom ifrågasätta möjligheterna att påskynda

användningen av fondens medel såsom beskrivs i propositionen. Skälet är att

fondernas administration med avsikt är begränsad.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom motion Fi41 (s)

yrkande 42, vilket innebär att riksdagen bör avslå regeringens förslag om lag

om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Utskottets

ställningstagande tillgodoser även motion Fi62 (s). Motion Fi42 (nyd) utgår

från ett annat synsätt, som utskottet inte delar. Motion Fi42 (nyd) yrkande 21

avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 42 och

1991/92:Fi62 avslår dels det i proposition 1991/92:150 bilaga I:8 framlagda

förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om

arbetsmiljöavgift, dels motion 1991/92:Fi42 yrkande 21,

13. Anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom.18)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med

"Finansutskottet som" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 38" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet ställer sig bakom motion Fi41 (s) och dess förslag att

anslaget till förvaltningskostnaderna bör höjas med 40 milj.kr. jämfört med

regeringens förslag för att möjliggöra bl.a. uppsökande verksamhet bland

långtidsarbetslösa. Utskottet tillstyrker således motion Fi41 (s) yrkande 38.

Eftersom regeringen samtidigt föreslår att närmare 2,8 milj.kr. förs över

från detta anslag till kulturdepartementets huvudtitel bör anslaget nu räknas

upp med netto 37227000 kr.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 38 samt med

anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 2 till

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93

under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat

(1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 37227000 kr. uppräknat

ramanslag på 2847469000 kr.,

14. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 22)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 som börjar med

"Finansutskottet instämmer" och på s. 67 slutar med "kompletterande

förslag" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i den socialdemokratiska

partimotionen Fi41 att de arbetsmarknadspolitiska medlen bör användas i

betydligt större utsträckning än vad regeringen förordar. Enligt

finansutskottets uppfattning bör insatserna avse följande delområden som finns

redovisade i motionen.

För att genomföra beredskapsarbeten av ROT-karaktär bör för nästa budgetår

anslås 1 650 milj.kr. till AMS. Detta kan väntas leda till ROT-investeringar på

6 miljarder kronor.

500 milj.kr. till AMS för att i första hand skapa jobb, utbildning eller

beredskapsarbeten åt kvinnor. Detta är väsentligt enligt utskottets uppfattning

eftersom omfattande resurser satsas inom andra områden på en ökning av viktiga

investeringar som i första hand kommer mansdominerade yrkesgrupper till del.

250 milj.kr. till AMS för otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar.

100 milj.kr. till AMS för att ge bidrag till företag inom

tillverkningsindustrin för utbildningsinsatser.

De uppräknade åtgärderna ser utskottet som en del av en aktiv

arbetsmarknadspolitik och en investering för framtiden som är långsiktigt

lönande även med tanke på minskad ohälsa och utslagning.

Den utomordentligt besvärliga arbetsmarknadssituationen motiverar de nivåer

på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i den

socialdemokratiska motionen Fi41.

Med hänsyn härtill anser finansutskottet att regeringens förslag bör justeras

i enlighet med det socialdemokratiska förslaget. Utskottet avvisar således

arbetsmarknadsutskottets förslag att uppmana regeringen att hålla inne en del

av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motionerna Fi41 (s) yrkande 36

och Fi83 (s) yrkande 6 tillstyrks således.

Med det anförda avstyrker finansutskottet samtidigt motionerna A216 (fp),

A256 (fp), A276 (kds) och A279 (kds).

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 36 och

1991/92:Fi83 yrkande 6 samt med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:8

punkt B2 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1991/92:A216, 1991/92:A256,

1991/92:A276 och 1991/92:A279 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen

tidigare beslutat (1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 2 500 000 000

kr. förhöjt reservationsanslag på 22106575000 kr.,

15. Räntebidrag för ny- och ombyggnader (mom. 23)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med

"Finansutskottet ansluter" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 37" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i den socialdemokratiska

motionen Fi41 att det är möjligt och nödvändigt att tidigarelägga satsningar på

infrastruktur och liknande statliga investeringar. Dessa bör finansieras genom

att berörda verk får låna upp pengar till tidigareläggning och sedan betala

tillbaka lånet med ordinarie medel eller intäkter något år senare. Verken kan

kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett räntebidrag som bör

administreras av AMS. För nästa budgetår har utskottet för sin del kommit fram

till att 660 milj.kr. bör beräknas för ett sådant räntebidrag. Detta kan

motsvara ett investeringsbelopp under nästa budgetår i storleksordningen 6

miljarder kronor.

Vidare anser utskottet att det är angeläget att kommunerna utnyttjar

konjunkturläget att tidigarelägga viktiga kommunala investeringar. Staten bör

bidra till detta genom att räntebidrag också ges till kommunerna vid

tidigareläggning i investeringar eller underhåll av kommunala anläggningar. Ett

bidrag på 390 milj.kr. bör ge sammanlagda investeringar på 3 miljarder kronor

under nästa budgetår.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att riksdagen bör tillstyrka motion

Fi41 (s) yrkande 37 angående ett reservationsanslag på 1 050 milj.kr. till

Räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala

investeringar för budgetåret 1992/93.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande räntebidrag för ny- och ombyggnader

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 37 till

Räntebidrag för ny- och ombyggnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 1050000000kr.,

16. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom. 25)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "Fi103 (s) och Fi104 (s)" bort ha

följande lydelse:

Behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt tas upp i 24 motioner.

I efterföljande sammanställning ges en översikt över de aktuella motionerna

och de typer av åtgärder som motionärerna nämner. I flera av motionerna finns

förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående

eller tidigareläggas. De socialdemokratiska motionernas förslag till länsvisa

projekt utgår från vad som föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen

Fi41 om vägar till arbete.

___________________________________________________________________________

Motioner Region Åtgärder

___________________________________________________________________________

Fi45 Birgitta Dahl Uppsala län Kulturmiljöåtgärder,

m.fl. (s) infrastruktur, närings-

politiska insatser,

byggprojekt

Fi50 Magnus Persson Värmlands län Infrastruktur,kommunala in-

m.fl. (s) vesteringar, stödområdes-

indelningen

Fi51 Rune Evensson Norra Älvsborg Byggprojekt, kommunala in-

m.fl. (s) vesteringar,infrastruktur

Fi52 Johnny Ahlqvist Skåne Infrastruktur,

m.fl. (s) byggprojekt

Fi55 Kjell Nilsson Kronobergs län Infrastruktur,

m.fl. (s) byggprojekt

Fi58 Maj-Inger Klingvall Östergötlands Infrastruktur, byggprojekt,

m.fl. (s) län kommunala investeringar

Fi60 Axel Andersson Gävleborgs län Infrastruktur,

m.fl. (s) byggprojekt,

kommunala investeringar

Fi61 Anita Johansson Stockholms län Ökad medelstilldelning

m.fl. (s) inom de berörda

anslagens ram

Fi63 Sten-Ove Sundström Norrbottens län Infrastruktur, AMS-medel

m.fl. (s) för räntekostnader vid

tidigareläggning

Fi64 Hans Stenberg Västernorrlands Infrastruktur, utbild-

m.fl. (s) län ning, utlokalisering,

riskvilligt kapital,

räntebidrag,

stöd till Ånge

Fi69 Inga-Britt Johansson Göteborgs kommun Byggprojekt, infra-

m.fl. (s) struktur, kommunala

investeringar

Fi70 Stig Alemyr Kalmar län Utbildning, byggprojekt,

m.fl. (s) kommunala investeringar,

infrastruktur

Fi71 Owe Andréasson Hallands län Infrastruktur,

m.fl. (s) kommunala investeringar

Fi79 Arne Kjörnsberg Sjuhäradsbygden Kommunala investeringar,

m.fl. (s) stöd till tekoindustrin

Fi82 Nils-Olof Gustafsson Jämtlands län Kommunala investeringar,

m.fl. (s) infrastruktur

Fi85 Lena Hjelm-Wallén Västmanlands län Infrastruktur, kommunala

m.fl. (s) investeringar, byggprojekt

Fi87 Anders Nilsson Skaraborgs län Byggprojekt,

m.fl. (s) utbildning

Fi88 Karl-Erik Svartberg Bohuslän Investeringar och projekt

m.fl. (s) enl. bil. till motion Fi41

Fi91 Bengt Hurtig (v) Norrbottens län Infrastruktur, kommunala

projekt, byggprojekt

Fi96 Håkan Strömberg Örebro län Utbildning, infrastruktur,

m.fl. (s) regionalpolitik

Fi97 Martin Nilsson Jönköpings län Infrastruktur, byggprojekt,

m.fl. (s) kommunala investeringar,

utbildning, ökad

medelstilldelning

Fi102 Inger Hestvik Kopparbergs län Vuxenutbildning, bygg-

m.fl. (s) yrk. 2 projekt

Fi103 Bo Finnkvist Hagfors kommun Stödområdesindelningen,

m.fl. (s) infrastruktur,

statliga medel

Fi104 Georg Andersson Västerbottens län Infrastruktur,

m.fl. (s) ökad medelstilldelning,

stöd till kommunerna

__________________________________________________________________________

Finansutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på läget med den stigande

arbetslösheten. Enligt AKU-undersökningarna från första kvartalet 1992 var

arbetslösheten för hela riket 4,1 %, för skogslänen 5,9 %, för Stockholms län

3,0 %, för Malmöhus län 4,5 %, för Göteborgs och Bohus län 3,8 % samt för

övriga Syd- och Mellansverige 3,7 %.

Som framgår av motionssammanställningen finns det en mängd förslag till

investeringar samt tidigareläggningar av projekt över hela landet. Dessa

förslag, som vittnar om framtidstro och styrka i ett svårt läge, bör enligt

utskottets uppfattning kunna utgöra en grund för de bedömningar som de

ansvariga verken och myndigheterna har att göra. De här nämnda motionerna

ligger -- med undantag av motion Fi91 (v) -- inom ramen för det program för

arbete som Socialdemokraterna tagit initiativ till.

Vad finansutskottet har anfört med anledning av de här behandlade motionerna

bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande behovet av regionala sysselsättningsåtgärder

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Fi45, 1991/92:Fi50,

1991/92:Fi51, 1991/92:Fi52, 1991/92:Fi55, 1991/92:Fi58, 1991/92:Fi60,

1991/92:Fi61, 1991/92:Fi63, 1991/92:Fi64, 1991/92:Fi69, 1991/92:Fi70,

1991/92:Fi71, 1991/92:Fi79, 1991/92:Fi82, 1991/92:Fi85, 1991/92:Fi87,

1991/92:Fi88, 1991/92:Fi91, 1991/92:Fi96, 1991/92:Fi97, 1991/92:Fi102

yrkande 2, 1991/92:Fi103 och 1991/92:Fi104 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

17. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom. 25, motiveringen)

Bo G Jenevall (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s.68 som

börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och slutar med "avvikande mening"

bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet anser att det i de 24 motionerna finns intressanta

uppslag som bygger på länens egna bedömningar och att dessa förslag bör prövas

grundligt. På grund av arbetsmarknadssituationen i de svårast drabbade länen

får dessa förslag extra tyngd. Som i detta avseende särskilt svårt drabbade län

pekar arbetsmarknadsutskottet ut Gävleborgs och Värmlands län.

18. Regionala utvecklingsinsatser (mom. 27)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med

"Finansutskottet avstyrker" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 44" bort ha

följande lydelse:

Behovet av medel för regionala utvecklingsinsatser är stort. Finansutskottet

anser därför att regeringens förslag till anslag är alltför begränsat. I

enlighet med kravet i motion Fi41 (s) bör anslaget tillföras 170 milj.kr.

utöver regeringens förslag. Motion Fi41 (s) yrkande 44 tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande regionala utvecklingsinsatser

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande44 till

Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1992/93 under tionde

huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU13,

rskr. 175) -- anvisar ett med 170 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 1

170 000 000 kr.,

19. Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder (mom. 28)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med "Liksom

arbetsmarknadsutskottet" och slutar med "yrkandena 45 och 46" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet ansluter sig till bedömningen i motion Fi41 (s) att det finns

behov av ett stödorgan i form av en "kontaktlänk" för företagen -- särskilt

småföretagen. Enligt utskottets bedömning bör till en början en

försöksverksamhet inledas i ett län med en "kontaktlänk" som fungerar som en

instans dit småföretagare kan vända sig för hjälp i finansiella frågor samt för

kontakter med patentverk och stödgivande myndigheter. Utskottet ansluter sig

också till bedömningen i motion Fi41 (s) att riksdagen bör anvisa ytterligare

20 milj.kr. på anslaget Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.

Utskottet tillstyrker således motion Fi41 (s) yrkandena 45 och 46.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 45 och 46 till

Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret

1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare

beslutat (1991/92:AU13, rskr. 175) -- anvisar ett med 20000 000 kr. förhöjt

reservationsanslag på 200 500 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om kontaktorgan för småföretagare,

20. Kommunal vuxenutbildning (mom. 32)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med

"Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets uppfattning är kommunal vuxenutbildning en för

samhället relativt billig utbildningsform som värderas mycket högt i

kommunerna. Genom den besparing som riksdagen tidigare beslutat om när det

gäller sektorsbidraget för kommunernas skolverksamhet minskar kommunernas

möjligheter att anordna gymnasiekurser och yrkesinriktad påbyggnadsutbildning.

Dessa besparingar drabbar i första hand kvinnorna, eftersom de utgör

majoriteten av de studerande inom komvux. Förutom att komvux har stor betydelse

från regionalpolitisk synpunkt kommer rekryteringen till högskolan att

försvåras genom beslutade besparingar. Vidare vill utskottet peka på att stora

grupper av invandrare har skaffat sig en god utbildning i sina hemländer och

att de genom komvux kan få möjlighet att skaffa sig en kompletterande

utbildning så att de kan utnyttja sin kompetens i vårt samhälle. Även dessa

grupper drabbas av besparingar inom komvux.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motion Fi41 yrkande 27 beträffande

ytterligare 150 milj.kr. för kommunal vuxenutbildning under detta anslag

(sektorsbidraget) för budgetåret 1992/93 bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande kommunal vuxenutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 27 till ett nytt

anslag benämnt Kommunal vuxenutbildning för budgetåret 1992/93 under

åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 150 000 000 kr.,

21. Breddad språkutbildning (mom. 33)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med

"Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkande 32" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet tillstyrker förslaget i motion Fi41 yrkande 32 om ett

program för en bred språkutbildning för arbetslösa och för dem som riskerar att

bli det. Utbildning i engelska språket bör prioriteras. Enligt utskottets

uppfattning bör sådan språkundervisning även kunna vara ett inslag inom ramen

för s.k. utbildningsvikariat (jfr prop. 1991/92:100 bil. 11, AU11, rskr. 252).

Mot denna bakgrund bör utskottet föreslå riksdagen att för budgetåret 1992/93

anvisa 70 milj.kr. för språkutbildning.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande breddad språkutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 32 till ett nytt

anslag benämnt Program för bred språkutbildning för budgetåret 1992/93

under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70 000 000 kr.,

22. Folkbildningen (mom. 35)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Enligt

finansutskottets" och slutar med "yrkande 28" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi41 (s) yrkande 28

att såsom en engångsinsats under nästa budgetår anvisa 200 milj.kr. att

fördelas av Folkbildningsrådet till utbildningsinsatser för arbetslösa eller

sådana som riskerar arbetslöshet. En sådan åtgärd skulle innebära att

folkhögskolor och studieförbund kan ge mer än 5000 personer en utbildning

motsvarande ett studieår på folkhögskola. Utskottet anser att det inom

folkbildningen finns möjligheter och förmåga att flexibelt anordna utbildning

som är särskilt anpassad för olika grupper, t.ex. arbetslös ungdom,

handikappade och invandrare. Mot bakgrund av den svåra arbetsmarknadssituation

som råder anser utskottet att insatser i enlighet med vad som förespråkas i

motionen bör tillstyrkas. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

bifaller motion Fi41 (s) yrkande 28.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande folkbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 28 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om insatser på folkbildningens

område,

23. Anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (mom. 38)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med

"Finansutskottet instämmer" och slutar med "(c, m, fp, kds)" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet ansluter sig till regeringens förslag om utökning av

antalet årsstudieplatser inom LIF-anslaget men anser att utökningen borde vara

större. Förutom de föreslagna 520 årsstudieplatserna för språkstudier bör 230

årsstudieplatser tillföras för att möjliggöra ett tredje år för dem som

genomgått tvåårig ingenjörsutbildning. De tillkommande platserna bör fördelas

av regeringen efter en sammanvägning av arbetsmarknadsbehov,

studerandeefterfrågan och möjligheter att erbjuda en kvalitativt god

utbildning. Regeringen bör därvid noga pröva möjligheterna att förstärka de

mindre och medelstora högskolorna. Utskottet anser vidare att det är angeläget

att högskolan i Luleå tillförs ytterligare årsstudieplatser för fristående

kurser mot bakgrund av utskottets förslag att praktisk-pedagogisk utbildning av

lärare för grundskolans årskurser 4--9 skall inrättas där den 1 juli 1992.

Utskottet tillstyrker motionerna Fi41 yrkande 33 och Fi54 och föreslår att

riksdagen dels anvisar 10 milj.kr. för de i motion Fi41 (s) föreslagna 230

platserna, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

om viss lokalisering av platser för fristående kurser. Motionerna Fi44 (v)

yrkande 32, Fi66 (c), Fi94 (c) och Fi98 (c, m, fp, kds) avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående

kurser

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33 och

1991/92:Fi54 och med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D

yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1991/92:Fi44 yrkande 32, 1991/92:Fi66,

1991/92:Fi94 och 1991/92:Fi98 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut

(1991/92:UbU14, rskr. 242) --

dels till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för

budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

1001199000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

viss lokalisering av platser för fristående kurser,

24. Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 40)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med

"Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkandena 29--31" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet vill med anledning av de i motion Fi41 (s) yrkandena

29--31 framförda förslagen om vuxenstudiestöd anföra följande.

Medelstilldelningen till vuxenstudiestöd för budgetåret 1992/93 har enligt

riksdagens beslut minskats med 225 milj.kr. (1991/92:SfU9, rskr. 231).

Utskottet anser bl.a. att i en situation med hög arbetslöshet och låg tillväxt

borde nedskärningar på detta område inte genomföras. Effekten av reduceringen

av bidragen kan på kort sikt innebära att arbetslösheten ökar. På längre sikt

undermineras den för industrin och arbetslivet i övrigt nödvändiga kunskaps-

och kompetensuppbyggnaden. Enligt utskottets mening är det en olämplig åtgärd

att minska anslaget i ett läge när behoven av utbildning är som störst.

Utskottet biträder därför förslagen i motion Fi41 (s) att ytterligare 230

milj.kr. skall anslås för korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. för uppsökande

verksamhet och utbildning av studieorganisatörer. Utskottet föreslår också att

ytterligare 50 milj.kr. anslås till timersättning för grundläggande

vuxenutbildning. Kommunerna har enligt skollagen ålagts att erbjuda

grundläggande vuxenutbildning till de kommuninvånare som inte har en utbildning

som motsvarar vad som normalt uppnås i grundskolan. Det är då rimligt att den

enskilde studeranden på ett smidigt och obyråkratiskt sätt skall kunna få

ersättning för inkomstbortfallet under utbildningstiden. Utskottet anser därför

att motion Fi41 (s) yrkandena 29--31 bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande vuxenstudiestöd m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 29--31 -- med

ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:SfU9, rskr. 231) --

dels till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1992/93 under åttonde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1621300000 kr.,

dels till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret

1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 118500000

kr.,

25. Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet (mom. 41)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med

"Finansutskottet anser" och slutar med "regeringen föreslagit" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet delar de socialdemokratiska motionärernas uppfattning att det

belopp som regeringen föreslår för investeringar inom kulturområdet är

otillräckligt. Dessutom måste riksdagen ges möjlighet att angelägenhetsgradera

och fastställa inriktningen av kulturinvesteringarna. Utskottet anser därför i

likhet med motionärerna att ytterligare 65 milj.kr. bör sättas av för

kulturinvesteringar och att medlen bör fördelas på anslag i enlighet med vad

som föreslås i motionerna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet i enlighet med förslag i

motionerna Fi41 (s) yrkande 20 och Fi59 (s) yrkande 3 förslaget i

kompletteringspropositionen att 100 milj.kr. ställs till regeringens förfogande

för investeringar inom kulturområdet. Utskottet tillstyrker vidare de i samma

motioner framförda förslagen (yrkandena 21 och 22 resp. 4 och 6) om att

bidragsramen under anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för nästa

budgetår höjs med 75 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats och att till

anslaget Kulturmiljövård anvisas 90 milj. kr. utöver vad som tidigare anvisats.

Utskottet förutsätter att de aktuella investeringarna får en god spridning över

landet.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande utvecklingsverksamhet inom kulturområdet

att riksdagen med avslag på proposition 1991/92:150 bilaga I:9 punkt B 2 och

med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkandena 20--22 och 1991/92:Fi59

yrkandena 3, 4 och 6

dels -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:BoU11,

rskr. 152) -- beslutar att bidragsramen inom förslagsanslaget Stöd till

icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln höjs

med 75000000 kr. eller således till 100000000 kr.,

dels -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU23,

rskr. 218) -- beslutar att till reservationsanslaget Kulturmiljövård för

budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisa ytterligare 90000000 kr.

för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom

kulturmiljövårdsområdet i enlighet med vad i motionen anförts,

26. Moderna museets lokaler (mom. 42)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "Enligt

finansutskottets" och slutar med "Fi59 (s) yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet delar kulturutskottets uppfattning att regeringen

omgående bör ge byggnadsstyrelsen i uppdrag att påbörja projekteringen av nya

lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet.

Vad finansutskottet här anfört med anledning av kulturutskottets yttrande och

motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin

mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande moderna museets lokaler

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 18 och

1991/92:Fi59 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna att

projekteringen av nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet bör

inledas omgående,

27. Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar (mom. 43)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "Även

finansutskottet" och slutar med "Fi59 (s) yrkande 2" bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som sägs i motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) bör ett

investeringsprogram för kulturen läggas upp, och i det bör ingå byggnation av

nya förvaringslokaler för naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar.

Färdiga planer föreligger redan, och bygget beräknas kunna komma i gång vid

årsskiftet.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för

regeringen.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 19 och

1991/92:Fi59 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

28. Vissa kulturanslag (mom. 44)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med

"Finansutskottet är" och slutar med "Fi59 (s) yrkandena 8--11" bort ha

följande lydelse:

Som de socialdemokratiska motionärerna påpekar skulle deras förslag kunna ge

en värdefull förstärkning av de konstnärliga yrkesutövarnas arbetsmarknad.

Enligt utskottets mening motiverar möjligheten till en sådan förstärkning

ökade anslag i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker därför

motion Fi59 yrkandena 8--11.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande vissa kulturanslag

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi59 yrkandena 8--11

dels till reservationsanslaget Bidrag till fria teater-, dans- och

musikgrupper m.m. för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln -- utöver

vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU20, rskr. 217) -- anvisar

5000000 kr.,

dels till reservationsanslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet m.m. för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln -- utöver

vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU18, rskr. 204) -- anvisar

3000000 kr. till en ny anslagspost benämnd Försöksverksamhet med

länskonstnärer,

dels till reservationsanslaget Bidrag till Svenska

rikskonserter för budgetåret 1992/93 -- utöver vad riksdagen tidigare

beslutat (1991/92:KrU20, rskr. 217) -- för budgetåret 1992/93 under elfte

huvudtiteln anvisar 3000000 kr. för musikpedagogiskt utvecklingsarbete,

dels till förslagsanslaget Bidrag till regionala och lokala teater-,

dans- och musikinstitutioner -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat

(1991/92:KrU20, rskr. 217) -- för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln

anvisar 1183000 kr.,

29. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt (mom. 46)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med

"Finansutskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet anser att ökade medel bör avsättas för underhåll av vägar

och järnvägar över hela landet. Enligt trafikutskottets mening bör som

framhålls i motion Fi41 (s) 2500 milj.kr. anvisas för ändamålet under

anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Beloppet bör

fördelas så att 1700 milj.kr. anslås för underhållsåtgärder inom vägverket

och 800 milj.kr. till banverket. Riksdagen bör sålunda anvisa 300 milj.kr. mer

än vad regeringen föreslagit.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi41 (s) yrkandena 5 och

6. Motion Fi42 (nyd) yrkande 18 bör därmed avstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41

yrkandena 5 och 6 och med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:4 punkt

L 3 samt med avslag på motion 1991/92:Fi42 yrkande 18 till

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93

under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2500000000

kr.,

30. Tidigareläggning av trafikinvesteringar (mom. 47)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med

"Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkandena 3, 4 och 7" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet anser att det krävs ett omfattande program för

tidigareläggningar av trafikinvesteringar för att främja ökad tillväxt och

tryggad välfärd. Investeringstakten måste påverkas av den djupa lågkonjunktur

som Sverige befinner sig i. Genom att investeringar kan tidigareläggas kan de

utföras till relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för

arbetslösheten kan begränsas. Utskottet bedömer att under budgetåret 1992/93

bör investeringar i vägar och järnvägar tidigareläggas för sammanlagt 4000

milj.kr. För att förverkliga denna tidigareläggning bör trafikverken bemyndigas

uppta lån. För vägverket bör låneramen vara 2,5 miljarder kronor medan

motsvarande ram för banverket bör vara 1,5 miljarder kronor. Trafikverken bör

betala tillbaka lånen med ordinarie medel eller intäkter något år senare när

projekten skulle ha utförts enligt föreliggande planer. Verken förutsätts

kompenseras för räntan på upplånat kapital genom att ett särskilt bidrag utgår

från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Utskottet anser vidare att tidigareläggningen även bör omfatta de statliga

affärsverken SJ och luftfartsverket. Det gäller t.ex. en fortsatt upprustning

av SJ:s stationer och standardförbättringar av flygplatsernas rullbanor. SJ och

luftfartsverket bör därför erbjudas ett räntebidrag av AMS om man

tidigarelägger planerade investeringar. Utskottet beräknar att investeringar

för 1500 milj.kr. utöver vad som återfinns i verkens ordinarie planer på så

vis kan genomföras under nästa budgetår.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört tillstyrks motion Fi41 (s)

yrkandena 3, 4 och 7.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande tidigareläggning av trafikinvesteringar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:41 yrkandena 3, 4 och 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Arlandabanan (mom. 49)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med

"Finansutskottet instämmer" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 11" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet konstaterar att projektet med Arlandabanan tillhör en av

de högst prioriterade järnvägsutbyggnaderna i landet. En utbyggnad av

Arlandabanan är också ett villkor för att den tredje rullbanan på Arlanda

flygplats skall få byggas. Regeringens hantering av frågan som förorsakat

onödigt dröjsmål har därför varit olycklig. För att påskynda projektet bör

luftfartsverket och banverket snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt

bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan

Stockholm och Arlanda.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Fi41 (s) yrkande 11 bör

tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande Arlandabanan

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41

yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 50)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med

"Finansutskottet har" och slutar med "yrkandena 2 och 8--10" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet konstaterar att det finns en rad stora väg- och

järnvägsprojekt som tidigare planerats men som fördröjts av olika skäl. Det

allvarliga sysselsättningsläget inom anläggningsbranschen gör det enligt

utskottets mening nödvändigt att alla möjligheter att tidigarelägga delar av

projekten måste prövas. För att en betydande tillväxteffekt skall kunna tas

till vara krävs, framför allt på järnvägsområdet, att hela stråk kan tas i

bruk. Utskottet anser att det därför är synnerligen angeläget att det t.ex. nås

en uppgörelse för västkustbanan som möjliggör att dubbelspåret i sin helhet kan

färdigställas. På samma sätt är det angeläget att bärigheten på stambanan genom

övre Norrland och norra stambanan förbättras längs hela sträckan så att

tågvikterna kan öka. Regeringen bör mot denna bakgrund enligt utskottets mening

verka för att med all kraft få i gång och fullfölja de stora strategiska

infrastrukturinvesteringarna.

Beträffande anslaget till investeringar i trafikens infrastruktur

föreligger stora oklarheter enligt utskottets mening. Genom tidigare

riksdagsbeslut har 10 miljarder kronor anslagits till

infrastrukturinvesteringar. Regeringen har dock gjort utfästelser om

investeringar för 26 miljarder kronor i järnvägar, vägar och

kollektivtrafikanläggningar. Till bilden hör vidare att enligt regeringen medel

från anslaget även bör kunna användas för vissa underhållsinsatser samtidigt

som någon anslagsuppräkning inte har skett. En likviditetsplan bör därför

snarast redovisas för riksdagen som beskriver konsekvenser av de direkta och

indirekta åtaganden som gjorts från regeringens sida.

Utskottet anser att det är angeläget att en väl utbyggd

beredskapsbank finns som gör det möjligt att tidigarelägga olika

projekt på trafikområdet. Trots de insatser som gjorts under senare år för att

bygga upp planberedskapen finns det inte en tillfredsställande framförhållning

för att snabbt kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet i olika

landsdelar. Trafikverken bör därför åläggas att upprätta beredskapsplaner i

enlighet med vad som anförs i motion Fi41 (s).

Utskottet anser det angeläget att samarbetet mellan staten och

järnvägsindustrin kan utvecklas vidare. Som berörs i motionen kan

teknikutveckling såväl medverka till bra trafiklösningar som bidra till att

skapa goda industriella förutsättningar. Med den betydande satsning som nu sker

på järnvägsområdet bör det finnas stora möjligheter att uppnå ett utvecklat

samarbete. Regeringen bör mot denna bakgrund snarast ta initiativ till

överläggningar med de företag som producerar materiel för järnvägstrafiken.

Syftet bör vara att säkra tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna

resurser för att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som

passagerartrafiken.

Med hänvisning till vad som nu har anförts anser utskottet att motion Fi41

(s) yrkandena 2 och 8--10 bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande övriga infrastrukturfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 2 och 8--10 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt (mom.52)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med "Den

låneram" och slutar med "yrkande17" bort ha följande lydelse:

Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna och tillstyrker

följaktligen motion Fi41 (s) yrkande17.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt

att riksdagen med anledning av proposition

1991/92:150 bilaga 1:5 avsnitt 4 yrkandena 2 och 3 och med bifall till motion

1991/92:Fi41 yrkande 17 bemyndigar regeringen att

dels besluta om tidigareläggning av byggnadsprojekt i enlighet med vad i

propositionen förordats,

dels besluta att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i riksgäldskontoret

för Investeringar m.m. med 500 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,

34. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. (mom.54 c)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet

Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med

"Finansutskottet delar bostadsutskottets" och slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Samlingslokalprojekt är, som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen

Fi41, mycket lämpliga att genomföra i tider med vikande byggkonjunktur. Genom

att det hos boverket och dess samlingslokaldelegation redan finns ett stort

antal ärenden som är väl förberedda och därigenom snabbt kan sättas igång ger