Bet. 1991/92:FiU8

Finansutskottets betänkande

1991/92:FIU08

Den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av

byggnadsstyrelsen, m.m. (prop. 1991/92:44)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1991/92

FiU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet propositionen jämte

åtta motioner om den statliga fastighetsförvaltningen och

ombildningen av byggnadsstyrelsen.

I propositionen föreslås att uppgiften att förvalta statens

fastighetsinnehav skall skiljas från myndigheternas ansvar för

lokalförsörjningen. Detta skall ske genom att

en fastighetskoncern bildas för förvaltning av huvuddelen av

statens fastighetsbestånd,

fastighetskoncernen skall bestå av ett helägt statligt

moderbolag och fyra dotterbolag; moderbolaget får rätt att

avyttra hela eller delar av sitt aktieinnehav i dotterbolagen,

en ny förvaltningsmyndighet bildas för de fastigheter som inte

lämpar sig för bolagisering (slott, museer etc.),

en ny stabs- och servicemyndighet inrättas för uppdrag från

regeringen och myndigheterna.

I betänkandet görs tre tillkännagivanden till regeringen med

anledning av tre motioner om förvaltningen av universitetens och

högskolornas fastigheter.

Ytterligare ett tillkännagivande görs med anledning av två

motioner som tar upp frågor rörande statens ansvar för slotten

och kronomarkerna samt förvaltningen av nationella

kulturinstitutioner.

Utskottet godkänner i stort den föreslagna omorganisationen av

statens fastighetsförvaltning i enlighet med här redovisade

riktlinjer. Utskottet anser emellertid att regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett nytt förslag som beaktar de

ställningstaganden som redovisas i betänkandet.

Tre reservationer har fogats till betänkandet. I reservation

nr 1 från utskottets socialdemokratiska ledamöter avvisas

propositionens förslag i sin helhet. Ämnesområdena för övriga

reservationer framgår av innehållsförteckningen i slutet av

betänkandet. En meningsyttring har avgivits av vänsterpartiet.

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet

dels proposition 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga

fastighetsförvaltningen och ombildningen av byggnadsstyrelsen,

m.m.,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1991/92:Fi23 av Elving Andersson och Rune Thorén (c),

1991/92:Fi24 av Sture Ericsson m.fl. (s),

1991/92:Fi25 av Hans Gustafsson m.fl. (s),

1991/92:Fi26 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),

1991/92:Fi27 av Åke Gustavsson m.fl. (s),

1991/92:Fi28 av Carl Olov Persson (kds),

1991/92:Fi29 av Margitta Edgren m.fl. (fp) och

1991/92:Fi30 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp, m, c).

Utskottet har berett försvarsutskottet, kulturutskottet och

utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet.

Yttrandena (1991/92:FöU1y, 1991/92:KrU2y och 1991/92:UbU2y)

återfinns som bilagorna 1--3 i betänkandet.

Professor Håkan Westling, ordförande för Svenska akademiska

rektorskonferensen, och rektor Hans Wieslander, ordförande

för de nya högskolornas rektorskonvent, har inför utskottet

lämnat upplysningar i ärendet samt överlämnat en skrivelse till

utskottet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:44--efter

föredragning av statsrådet Anne Wibble--föreslagit att

riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för den statliga

fastighetsförvaltningen i propositionen som förordats,

2. godkänner att delar av byggnadsstyrelsen ombildas till en

stabs- och servicemyndighet,

3. bemyndigar regeringen att genom apportförfarande föra över

huvuddelen av det fastighetsbestånd som förvaltas av

byggnadsstyrelsen till en fastighetskoncern,

4. godkänner att huvuddelen av byggnadsstyrelsens

förvaltningsverksamhet i enlighet med vad i propositionen

anförts förs över till fastighetskoncernen,

5. bemyndigar regeringen att besluta om de åtgärder som är

nödvändiga för att genomföra bolagsbildningen,

6. godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna om

storleken på statens andel av aktierna i moderbolaget och

riksdagens medverkan vid beslut om eventuella ändringar av

aktieinnehavet i moderbolaget,

7. godkänner att regeringen inrättar en ny statlig myndighet

för fastighetsförvaltning,

8. godkänner att förvaltningen av den del av det redovisade

fastighetsbeståndet som inte är lämplig att förvalta i

bolagsform förs över till den nya fastighetsförvaltande

myndigheten,

9. godkänner att de medel som beräknas inflyta till följd av

återbetalningen av byggnadsstyrelsens nuvarande lån tillförs en

ny inkomsttitel på statsbudgeten från vilken medlen skall

överföras till riksgäldskontoret i syfte att minska

statsskulden.

I propositionen föreslås nya riktlinjer för den statliga

fastighetsförvaltningen. Uppgiften att förvalta statens

fastigheter skall enligt förslaget skiljas från myndigheternas

ansvar för lokalförsörjningen.

Förslaget innebär att huvuddelen av byggnadsstyrelsens

fastighetsbestånd skall överföras till bolag och

fortsättningsvis förvaltas i aktiebolagsform. Med hänsyn till

verksamhetens omfattning föreslås en fastighetskoncern med ett

statligt helägt moderbolag och ett antal dotterbolag, uppdelade

sakområdesvis i bärkraftiga enheter. För fastighetsdriften

föreslås ett särskilt dotterbolag.

För den del av fastighetsbeståndet som av skilda skäl bedömts

olämplig att föra över till aktiebolag föreslås att

förvaltningen skall handhas av en nybildad statlig myndighet.

Vissa delar av byggnadsstyrelsen ombildas till en stabs- och

servicemyndighet som bl.a. skall lämna råd och stöd till

regeringen och de statliga myndigheterna i

lokalförsörjningsfrågor. Ombildningen av byggnadsstyrelsen skall

enligt förslaget påbörjas den 1 juli 1992.

Motionerna

Riktlinjer för statlig fastighetsförvaltning och

lokalförsörjning

1991/92:Fi25 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den statliga

fastighetsförvaltningen som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att de s.k. placerings- och

ändamålsfastigheterna skall överföras till ett av staten helägt

bolag,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en

organisationskommitté tillsätts med uppgift att upprätta

detaljerat förslag till den angivna omorganisationen av statens

fastigheter.

1991/92:Fi23 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förhyrning av lokaler för högskolans

räkning.

1991/92:Fi29 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om universitetens och högskolornas lokaler, i

denna del.

Bildandet av en fastighetskoncern

1991/92:Fi23 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regionala fastighetsbolag för universitet

och högskolor.

1991/92:Fi26 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens proposition i den del som avser

ändamålsfastigheter, i denna del.

1991/92:Fi29 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om universitetens och högskolornas lokaler, i

denna del.

En ny stabs- och servicemyndighet

1991/92:Fi25 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att den nuvarande byggnadsstyrelsen

ombildas till en stabs- och servicemyndighet,

4. att riksdagen beslutar att förvaltningen av rikshistoriska

fastigheter skall ingå i stabs- och servicemyndighetens uppgift,

i denna del.

Ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning

1991/92:Fi25 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att förvaltningen av rikshistoriska

fastigheter skall ingå i stabs- och servicemyndighetens uppgift,

i denna del.

1991/92:Fi27 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att nationella kulturinstitutioner

inte skall ingå i den föreslagna statliga fastighetskoncernen,

2. att riksdagen beslutar att nationella kulturinstitutioner

skall förvaltas i myndighetsform.

1991/92:Fi30 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp, m, c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statens ansvar för slotten och

kronomarkerna.

Donationsfastigheter

1991/92:Fi23 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om s.k. donationsfastigheter.

1991/92:Fi26 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens proposition i den del som avser

ändamålsfastigheter, i denna del.

1991/92:Fi29 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om universitetens och högskolornas lokaler, i

denna del.

Översyn av fastighetsförvaltningen inom försvarsdepartementets

område

1991/92:Fi24 av Sture Ericsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förvaltningen av försvarets

uthyrningsbostäder.

Översyn av delar av fastighetsförvaltningen inom

näringsdepartementets område

1991/92:Fi28 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i

motionen anförts om utförsäljning av domänverkets skogar till

privatpersoner tas med i den analys som kommer att föregå

bolagiseringen.

Utskottet

Allmänt

Statens fastighetsbestånd är mycket blandat. En stor del

består av s.k. placeringsfastigheter, dvs. vanliga

kontorsfastigheter. En annan del består av s.k.

ändamålsfastigheter, dvs. byggnader som saknar, eller har en

mycket liten, alternativ användning eller har skräddarsytts för

sitt ändamål. Staten äger även stora markområden för produktivt

jord- och skogsbruk, men också lågavkastande mark som

naturreservat och liknande. Staten äger slutligen fastigheter

som av historiska och andra skäl har ansetts böra vara i statlig

ägo.

I propositionen har byggnadsstyrelsens placeringsfastigheter

åsatts ett värde på ca 23 miljarder kronor och

ändamålsfastigheterna ett värde på ca 15 miljarder kronor. Det

sammanlagda värdet uppgår sålunda till 38 miljarder kronor.

Riktlinjer för statens fastighetsförvaltning och

lokalförsörjning

I propositionen sammanfattas riktlinjerna för

fastighetsförvaltningen i följande sju punkter.

1. Den statliga fastighetsförvaltningen bör skiljas från

brukandet av lokaler och mark.

2. En mer rättvisande bild bör ges av mark- och

lokalkostnaderna i statsbudgeten, både vad avser

fastighetsförvaltarnas resultat- och balansräkningar och de

nyttjande myndigheternas eller uppdragsgivarens/statens

utgifter.

3. Fastighetsförvaltningen bör bedrivas med ett -- så långt

möjligt -- marknadsmässigt avkastningskrav. För förvaltning av

ändamålsfastigheter bör som minimum ställas sådana krav på

avkastning som inkluderar täckning av kapitalkostnader, dvs.

huvudsakligen anskaffningskostnad, samt på att det skapas

utrymme för uppbyggnad av eget kapital motsvarande

reinvesteringar m.m. så att förmögenhetens värde bevaras under

fastighetens ekonomiska livslängd. Därmed uppnås högre

effektivitet såväl hos myndigheterna som brukare, som hos staten

som fastighetsförvaltare.

4. Fastighetsförvaltningen bör bedrivas i separata

resultatenheter, som så långt möjligt formas efter olika

fastigheters särart.

5. Statens ägarroll bör renodlas. Graden av kapitalbindning

och avkastningen på kapitalet bör fortlöpande bli föremål för

prövning. Marknadsmässiga redovisningsprinciper bör därför

tillämpas.

6. Styrelsens och den verkställande ledningens ansvar för

fastighetsförvaltningen bör klaras ut på ett bättre sätt än vad

som är möjligt inom myndighetsformen. Förvaltningen bör därför

företrädesvis bedrivas i aktiebolagsform. Regeringen skall

företräda staten som ägare i denna typ av bolag.

7. De fastigheter som av historiska och/eller andra skäl inte

kan överföras till bolag bör -- oavsett nuvarande förvaltare --

läggas under samordnad förvaltning i myndighetsform.

Riktlinjerna för myndigheternas lokalförsörjning innebär

bl.a. att myndigheterna inte skall förvalta fastigheter.

Myndigheterna kommer att vara hyresgäster hos olika hyresvärdar

i såväl statliga som kommunala eller privata fastigheter. I

propositionen framhålls att myndigheterna bör ges möjlighet att

träffa hyresavtal med upp till sex års löptid. För att

myndigheterna skall kunna träffa affärsmässiga hyresavtal bör de

kunna upphandla biträde från en nyinrättad särskild stabs- och

servicemyndighet. I de fall hyresavtal avser längre löptid än

tre år bör beslut alltid fattas i samråd med stabs- och

servicemyndigheten. Vid längre löptider än sex år bör alla

hyresavtal av ekonomisk betydelse prövas av regeringen, så att

den långsiktiga bindningen kan tydliggöras för statsmakterna.

I propositionen understryks att här angivna riktlinjer i

princip bör tillämpas inom hela statsförvaltningen. Nuvarande

fastighetsförvaltande myndigheters uppgifter är eller kommer

därför att bli föremål för översyn och förändringar. Detta

gäller byggnadsstyrelsen, myndigheterna inom

försvarsdepartementets område, domänverket,

riksantikvarieämbetet, statens naturvårdsverk m.fl. myndigheter.

Däremot finns det för närvarande inga skäl att vidta några

principiella förändringar i hur affärsverken skall bedriva sin

fastighetsförvaltning. En sådan omprövning kommer att ske inom

ramen för en fortlöpande översyn av affärsverken.

Förslag till direktiv till de organisationskommittéer som

erfordras för att förbereda genomförandet av de organisatoriska

förändringar som erfordras vid en omläggning av den statliga

fastighetsförvaltningen kommer att utarbetas i början av nästa

år.

När det gäller ägandet av fastigheterna delar utskottet

föredragandens uppfattning att det inte får vara en utgångspunkt

i arbetet med att effektivisera den statliga

fastighetsförvaltningen att det nuvarande statliga

fastighetsbeståndet skall vara kvar i statlig ägo. Utskottet

återkommer till denna fråga senare i betänkandet men vill här

ändå framhålla att bl.a. sådana omständigheter som

bevarandeintressen och på vilket sätt en fastighet utnyttjas

givetvis är faktorer som har betydelse för om staten skall

kvarstå som ägare.

Socialdemokraterna har tidigare i regeringsställning ställt

sig bakom förslaget att större delen av byggnadsstyrelsens

fastighetsbestånd bolagiseras och att myndigheterna själva tar

över ansvaret för sin lokalförsörjning. I motion Fi25

yrkandena 1 och 2 av Hans Gustafsson m.fl. (s) riktas emellertid

stark kritik mot propositionens förslag. Huvudpunkten i denna

kritik är att motionärerna främst ser de i propositionen angivna

riktlinjerna som en inriktning mot privatisering även om

regeringen gör en reservation för att utförsäljningen skall ske

på affärsmässiga grunder. En sådan inriktning motsätter sig

motionärerna bestämt. Tvärtom bör staten värna om sitt under

många år uppbyggda fastighetskapital. I det bolag som avses bli

bildat för placeringsfastigheter kan andra ägare inbjudas men

staten bör alltid äga majoriteten av aktierna. När det gäller

ändamålsfastigheter kan ett alternativ till statligt ägande över

huvud taget aldrig komma i fråga.

I motionen reses också starka tvivel på det rationella i att

sälja ut statens fastighetsinnehav också från

lönsamhetssynpunkt. Vid en försäljning avhänder sig staten all

framtida avkastning av fastigheterna. Den intäkt staten får

genom försäljningen torde enligt motionärernas uppfattning inte

motsvara värdet av denna långsiktiga avkastning.

Som motionärerna ser det innebär den syn på den statliga

fastighetsförvaltningen som redovisas i motionen att

propositionen måste omarbetas, och ett nytt detaljerat förslag

till omorganisation av fastighetsförvaltningen måste utarbetas.

I yrkande 5 i här aktuell motion förordas därför att riksdagen

ger regeringen i uppdrag att tillsätta en organisationskommitté

för att utarbeta ett sådant förslag.

Utskottet kan inte dela den dogmatiska syn på ägandefrågan som

förs fram i motion Fi25(s). Utskottet delar helt

föredragandens ståndpunkt att det inte är nödvändigt att staten,

direkt eller indirekt, äger placeringsfastigheter. Ett

ställningstagande till ägandet av ändamålsfastigheter är

dock mer komplicerat. Som nämnts kan det finnas goda motiv för

att vissa av dessa fastigheter bör kvarstå i statlig ägo.

Vid en eventuell försäljning av enskilda fastigheter är det

självfallet viktigt att detta sker på ett sätt och vid en sådan

tidpunkt att statens intressen tillgodoses på bästa sätt. Det

finns här också med anledning av vad som sägs i motion Fi25 (s)

om försäljning av statliga fastigheter skäl att erinra om

motiven för att bolagisera delar av statens fastighetsbestånd.

De viktigaste motiven är en strävan att åstadkomma en

marknadsstyrd inriktning av verksamheten, att åstadkomma en

flexiblare hantering av det statliga fastighetsinnehavet och

därmed bidra till en effektivare förmögenhetsförvaltning. Det är

därför nödvändigt att ägaren får möjlighet att besluta om

förvärv eller avyttring av enskilda fastigheter utifrån

företagsekonomiska överväganden.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker

utskottet motion Fi25 (s) yrkandena 1, 2 och 5.

I motionerna Fi23, yrkande 2, av Elving Andersson och

Rune Thorén (c) och Fi29 av Margitta Edgren m.fl. (fp)

ifrågasätts restriktionen att även universitet och högskolor

endast skall kunna träffa hyresavtal med en löptid av högst sex

år. I de fall hyresavtal avser längre tid än tre år bör enligt

propositionen beslut alltid fattas i samråd med den föreslagna

stabs- och servicemyndigheten. Vid längre löptider än sex år bör

alla hyresavtal av ekonomisk betydelse prövas av regeringen.

Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU2y) till

finansutskottet motionärernas uppfattning att universitet och

högskolor, för att verkligen kunna ta det

lokalförsörjningsansvar som den nya ordningen är avsedd att ge

dem, bör ges större utrymme att själva förhyra sina lokaler.

Den främsta orsaken till att restriktioner föreslås vad gäller

hyresavtalens längd är, som finansutskottet ser det, att den

statliga myndighetsstrukturen kommer att vara utsatt för

förändringar. Detta gäller dock med stor sannolikhet inte i

någon större utsträckning för universiteten och högskolorna.

Finansutskottet delar mot den bakgrunden utbildningsutskottets

ståndpunkt att de förslag till restriktioner som gäller

hyresavtalens längd bör kunna omprövas. Av direktiven till

organisationskommittéerna bör därför framgå att dessa frågor

skall uppmärksammas.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi23 (c)

och Fi29 (fp) i berörda delar om hyresavtalens längd bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottet har i övrigt ingen erinran mot de allmänna

riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen som här

redovisats.

Ombildning av delar av byggnadsstyrelsens

fastighetsförvaltning till en fastighetskoncern

I propositionen föreslås att mot bakgrund av den statliga

fastighetsförvaltningens betydande omfattning bör en

fastighetskoncern bildas. Koncernen bör bestå av ett moderbolag

och ett antal dotterbolag. Dotterbolagen bör vara uppdelade

sakområdesvis i bärkraftiga enheter. Koncernen bör kunna fungera

som en gemensam statlig fastighetskoncern, till vilken

fastigheter från skilda statliga verksamhetsområden successivt

kan överföras. Samtliga aktier i moderbolaget bör ägas av

svenska staten. Moderbolaget äger i sin tur aktierna i

dotterbolagen. Statens ägande i dotterbolagen blir således

indirekt. Riksdagen bör som den yttersta företrädaren för staten

ha möjlighet till inflytande i avgörande frågor. Därför bör

t.ex. en eventuell avyttring av aktier -- eller annan förändring

av statens ägarandel -- i moderbolaget underställas riksdagens

prövning. Moderbolaget bör inledningsvis äga samtliga aktier i

koncernens dotterbolag. Efter det att koncernen bildats bör

moderbolaget -- utan riksdagens och regeringens prövning --

fritt få avyttra hela eller delar av sitt aktieinnehav i

dotterbolagen, eller på annat sätt få förändra sin ägarandel i

dessa.

Dotterbolagen föreslås bli fyra till antalet. Ett av

dotterbolagen bör förvalta främst s.k. placeringsfastigheter,

dvs. generellt användbara fastigheter främst avsedda för

kontorsändamål. Fastigheter som upplåts till universitet och

högskolor utgör en betydande del av det statliga

fastighetsbeståndet. Med hänsyn till dessa fastigheters särart

bör dessa samlas i ett särskilt dotterbolag. Övriga s.k.

ändamålsfastigheter bör föras över till ett tredje dotterbolag.

Om en ytterligare uppdelning på bolag senare skulle visa sig

ändamålsenlig bör en utgångspunkt vara att detta skall ske

sakområdesvis. I koncernen bör en uppdelning göras mellan

ägandet av fastigheterna resp. den tekniska förvaltningen av

fastigheterna. Ett dotterbolag bör därför bildas för att sälja

tekniska förvaltningstjänster till de fastighetsägande bolagen i

koncernen.

Moderbolaget i fastighetskoncernen bör i enlighet med

förslaget i propositionen formellt vara bildat och etablerat

senast den 1 juli 1992. Av praktiska skäl torde överföringen av

verksamheten komma att behöva ske stegvis. Hela ombildningen bör

dock i huvudsak vara avslutad den 31 december 1992.

Den kritik som i motion Fi25 (s) riktas mot denna

bolagsbildning har tidigare i betänkandet behandlats i avsnittet

om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen.

I ytterligare tre motioner tas frågor upp som anknyter till

hur den nya förvaltningen av statens fastigheter skall

organiseras. I samtliga tre motioner är det problem rörande

universitetens och högskolornas fastighetsförvaltning som

behandlas.

I motion Fi23, yrkande 1, av Elving Andersson och Rune

Thorén (c) bejakas de grundläggande principer för den statliga

fastighetsförvaltningen som föreslås i propositionen.

Motionärerna är dock kritiska mot att universitets- och

högskolefastigheterna skulle överföras till ett enda

dotterbolag, vilket de menar är en alltför centralistisk modell.

Det skulle vara bättre att bilda regionala bolag, vilket skulle

ge utrymme för ett närmare samarbete mellan resp. högskoleenhet

och fastighetsbolaget. Dotterbolagens rätt att avyttra

fastigheter måste enligt motionärerna knytas till

förutsättningen att samförstånd uppnåtts med de berörda

lokalutnyttjarna, så att inte verksamheten där skadas.

I motion Fi26 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) föreslås

att riksdagen skall avslå propositionen. Motionärerna anser att

ändamålet med högskolefastigheterna -- att tjäna forskning och

utbildning -- skjutits i bakgrunden till förmån för det

kortsiktiga lönsamhetsperspektivet och att propositionen över

huvud taget inte berör frågan hur avkastningskravet på bolaget

skall kunna förenas med fastigheternas ändamål. Motionärerna

påpekar att statsmakternas strävan de senaste åren gått ut på

att öka friheten och stärka kreativiteten i högskolesystemet och

anser att de aktuella förslagen går i motsatt riktning. De

ifrågasätter hur den föreslagna överföringen av universitets-

och högskolefastigheterna till ett dotterbolag inom den statliga

fastighetskoncernen går ihop med regeringens deklarerade avsikt

att skapa mer autonoma universitet och högskolor som skall vara

enskilda juridiska rättssubjekt. En så genomgripande förändring

som den i propositionen föreslagna av universitetens och

högskolornas verksamhet bör, heter det i motionen, inte

behandlas oberoende av forskningspolitiken i övrigt och utan att

berörda universitet och högskolor får tillfälle att yttra sig

över förslagen.

I motion Fi29 av Margitta Edgren m.fl. (fp) framförs

synpunkter om ökad frihet och ansvar för högskoleenheterna.

Motionärerna hävdar att friheten för dessa att söka andra

hyresvärdar än det nya bolaget är illusorisk.

Utbildningsutskottet understryker med anledning av dessa

motioner i det tidigare nämnda yttrandet (UbU2y) att det är

viktigt att fastighetsförvaltningen på högskolans område

organiseras på ett sätt som tar hänsyn till verksamhetens särart

och ger utrymme för självständigt agerande från

högskoleenheternas sida. Mot bakgrund av den strävan efter ökad

frihet och autonomi för högskoleenheterna, som riksdagen bejakat

(prop. 1990/91:150 del II, UbU21, rskr. 389) finns det anledning

att pröva, om det är nödvändigt att för högskolefastigheternas

del skilja fastighetsförvaltningen från brukandet av lokalerna.

Frågan hur en, enligt regeringens förslag, förändrad

fastighetsförvaltning skulle påverka verksamheten, dvs.

forskning och utbildning samt förslagens konsekvenser för de

framtida behoven av anslag till utbildning och forskning behöver

ytterligare belysas.

Som utbildningsutskottet ser det bör riksdagen begära att

regeringen återkommer med redovisning på dessa punkter innan

slutlig ställning tas till bolagisering av statens fastigheter

på universitets- och högskoleområdet.

Finansutskottet är av samma uppfattning som

utbildningsutskottet att här behandlade frågor ingående bör

analyseras innan slutlig ställning tas till en ny organisation

av statens fastighetsförvaltning på universitetens och

högskolornas område. Finansutskottet anser emellertid att det

skulle vara olyckligt om en ändring av den nuvarande

organisationen av universitetens och högskolornas

fastighetsförvaltning skulle dra ut på tiden på grund av krav på

ytterligare utredningar. Finansutskottet vill samtidigt erinra

om att avsikten med förslaget i propositionen är att i betydande

utsträckning öka universitetens och högskolornas bestämmanderätt

i lokalförsörjningsfrågor. Finansutskottet föreslår därför att

riksdagen gör ett uttalande med den innebörden att i de direktiv

till de organisationskommittéer som regeringen ämnar tillsätta

skall de frågor som här tagits upp i utbildningsutskottets

yttrande beaktas.

I utbildningsutskottets yttrande tas även frågor upp rörande

ägandebilden när det gäller mark och fastigheter som brukas av

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Enligt uppgift från SLU

finns det jordbruksfastigheter som finns uppförda både på

domänverkets fond och på byggnadsstyrelsens fastighetsfond,

samtidigt som SLU själv har andel i den fasta egendomen i form

av egna investeringar i byggnader, markanläggningar,

skogsplanteringar m.m. Det är enligt utbildningsutskottets

uppfattning angeläget att dessa förhållanden klarläggs, innan

överföring av de berörda fastigheterna sker till de bolag som

bildas enligt förslagen i proposition 44 och den aviserade

propositionen om bolagisering av domänverket. Även i detta fall

är det viktigt att fastighetsförvaltningen organiseras på ett

sätt som står i samklang med fastigheternas ändamål att tjäna

forskningen och utbildningen vid SLU.

Finansutskottet förutsätter att dessa frågor tas upp till

behandling i organisationskommittéerna.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi23 (c)

yrkande 1, Fi26 (s) i berörd del och Fi29 (fp) i berörd del bör

av riksdagen som sin mening ges regeringen till känna.

Med hänsynstagande till vad utskottet anfört om universitetens

och högskolornas fastighetsförvaltning godkänner utskottet i

övrigt att huvuddelen av byggnadsstyrelsens

förvaltningsverksamhet, i enlighet med vad som föreslås i

propositionen, förs över till den föreslagna

fastighetskoncernen.

Utskottet har heller ingen erinran mot de i propositionen

angivna riktlinjerna om storleken på statens andel av aktierna i

moderbolaget och riksdagens medverkan vid beslut om eventuella

ändringar av aktieinnehavet i moderbolaget.

I propositionen begär regeringen två bemyndiganden av

riksdagen.

Det första avser ett bemyndigande att genom apportförfarande

föra över huvuddelen av det fastighetsbestånd som förvaltas av

byggnadsstyrelsen till en fastighetskoncern. Det andra

bemyndigandet innebär att regeringen bör få besluta om de

åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bolagsbildningen.

Utskottet har inget att erinra mot dessa förslag till

bemyndiganden.

I propositionen föreslås också att ansvaret för återbetalning

av byggnadsstyrelsens investeringslån och riksgäldslån, som

belöper på verksamhet som skall överföras till aktiebolag, bör

övertas av bolagen. Återbetalning bör, enligt föredraganden, ske

vid tidpunkt som regeringen bedömer som lämplig och ersättas med

motsvarande lån som upptas på kapitalmarknaden. En återbetalning

av byggnadsstyrelsens nuvarande lån bör inte påverka

statsbudgeten utan bör i stället användas för att reducera

statsskulden.

Utskottet har inget att erinra mot den i propositionen

föreslagna hanteringen av byggnadsstyrelsens nuvarande samlade

lånestock.

En ny stabs- och servicemyndighet

I propositionen föreslås att en stabsfunktion bör inrättas,

som efter uppdrag förser regeringen med underlag för bedömning

av myndigheternas resursanspråk såvitt avser lokalförsörjning,

bistår regeringen med utredningar i lokalförsörjningsärenden

samt svarar för viss byggadministrativ kompetens och för vissa

förhandlingsuppgifter. Vidare föreslås att en servicefunktion

bör inrättas som kan tillhandahålla myndigheter tjänster inom

lokalförsörjningsområdet och det byggadministrativa området.

Regeringens behov av stabsfunktioner och myndigheternas behov

av service i lokalförsörjningsfrågor bör, enligt föredraganden,

ges en samlad organisatorisk lösning. I propositionen förordas

att en statlig myndighet får i uppdrag att svara för dessa

uppgifter. På grund av byggnadsstyrelsens breda kunnande inom

fastighets- och byggområdet föreslås att den nya stabs- och

servicemyndigheten bör skapas genom ombildning av delar av

nuvarande byggnadsstyrelsen.

För förvaltning av fastigheter som av olika skäl inte bör ingå

i den föreslagna fastighetskoncernen föreslås i propositionen

att en särskild förvaltningsmyndighet inrättas. Utskottet

återkommer senare i betänkandet till de uppgifter som skall

åläggas denna myndighet.

I motion Fi25 (s) yrkandena 3 och 4 anförs att förslaget

att inrätta en myndighet för vad man kallar stabs- och

servicefrågor och en ny statlig förvaltningsmyndighet innebär en

onödig splittring av byggnadsstyrelsens nuvarande resurser.

Motiven för att inte bolagisera hela det statliga

fastighetsbeståndet ser motionärerna som väl underbyggda.

Däremot ifrågasätts om en ny myndighet behöver bildas för

förvaltning av dessa fastigheter. Riksdagen beslutade redan med

anledning av kompletteringspropositionen i våras att

byggnadsstyrelsen skulle leva vidare. Enligt motionärerna kan en

samlad myndighet mycket väl förvalta de icke bolagiserbara

fastigheterna och sköta de uppgifter som i propositionen ålagts

den föreslagna stabs- och servicemyndigheten.

Utskottet delar inte de synpunkter som framförs i motionen vad

gäller de statliga myndighetsuppgifterna inom fastighetsområdet.

Som framhålls i propositionen och i detta betänkande bör

servicefunktionen hållas skild från stabs- och

förvaltningsuppgiften. Därigenom kan stabs- och

servicemyndigheten agera utan bindningar till ett eget

fastighetsbestånd i sitt arbete med att bistå myndigheterna vid

utvärdering av olika lokalförsörjningsalternativ.

Utskottet avstyrker mot här angiven bakgrund motion Fi25 (s)

yrkandena 3 och 4 och förordar att delar av byggnadsstyrelsen

ombildas till en stabs- och servicemyndighet i enlighet med

propositionens förslag.

Ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning

Statens fasta egendom omfattar vissa fastigheter som enligt

föredraganden inte är lämpliga att förvalta i aktiebolagsform.

Detta gäller bl.a. fastigheter för utrikesförvaltningen,

kungliga slott, donationsfastigheter och monument. Utifrån de i

propositionen och i detta betänkande angivna utgångspunkterna

att man bör skilja förvaltningen av fastigheterna från stabs-

och servicefunktionen bör en särskild myndighet inrättas, som

skall ha som uppgift att bl.a. förvalta de fastigheter som inte

bör överföras till bolag.

I propositionen framhålls att merparten av byggnadsstyrelsens

nuvarande fastighetsbestånd kommer att överföras till bolag.

Överlåtelsen omfattar ett stort antal fastigheter.

I de fall där det kan visa sig svårt att praktiskt klara av

fastighetsbildning, skyddsföreskrifter för byggnadsminnen och

liknande frågor i god tid före den 1 januari 1993 bör den nya

fastighetsförvaltande myndigheten övergångsvis kunna förvalta

dessa fastigheter. Enligt föredraganden bör det ankomma på

regeringen att närmare besluta i dessa övergångsfrågor.

I motion Fi27 av Åke Gustavsson m.fl. (s) framhålls att

det finns flera slag av fastigheter än de i propositionen

nämnda, som inte är lämpliga att bolagisera. Motionärerna anför

att nationella kulturinstitutioner såsom Operan, Dramatiska

Teatern och de statliga museerna bör kvarstå i statlig ägo och

förvaltas i myndighetsform. Motionärerna erinrar om att det

finns mycket små möjligheter att bedriva verksamheten i andra

lokaler, varför fastighetsägaren kommer att ha ett faktiskt

monopol på lokalförsörjningen och därmed också bestämma

villkoren för hyressättningen.

Kulturutskottet framhåller i sitt yttrande (KrU2y) till

finansutskottet att det finns skäl som talar för att även andra

kulturmiljöer och objekt bör myndighetsförvaltas än de som

åsyftas i propositionen. Kulturutskottet åsyftar de fastigheter

som används och/eller byggts för sådan mycket specialiserad

kulturell verksamhet som bedrivs av nationella

kulturinstitutioner såsom Operan, Dramatiska Teatern och de

statliga museerna. Regeringen bör därför noga överväga frågan om

huruvida även sådana fastigheter bör myndighetsförvaltas.

Resultatet av dessa överväganden får, menar kulturutskottet,

även betydelse för bedömningen av frågan om i vilka former

nybyggda lokaler för opera-, teater- och museiverksamhet skall

förvaltas. Kulturutskottet anser därför att även dessa frågor

bör övervägas vid det kommande arbetet inom

organisationskommittéerna och inom regeringskansliet.

I likhet med kulturutskottet anser finansutskottet att

riksdagen med anledning av motion Fi27 som sin mening bör ge

regeringen till känna vad som här anförts om nationella

kulturinstitutioner.

I motion Fi30 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp, m, c)

understryks att långsiktiga bevarandeintressen måste tas till

vara vid urvalet av de fastigheter som bör kvarstå i statens ägo

som ett nationellt arv. Motionärerna anser att stor omsorg måste

ägnas åt den viktiga uppgiften att ur såväl byggnadsstyrelsens

som domänverkets fastighetsbestånd avgränsa de objekt som bör

tillhöra detta nationella arv. Motionärerna anför att det är

nödvändigt att ta hänsyn till många olika aspekter vid urvalet

och exemplifierar detta med sådana objekt som Vasaslotten,

Vasaminnena i Dalarna, "rikets fästningar", vissa

landshövdingeresidens, Mora äng utanför Uppsala, Vadstena

kloster och Linnés Hammarby. I motionen tas främst upp frågan om

statens ansvar för slotten och kronomarkerna. Motionärerna

betonar att det är viktigt att de historiska helheterna

bibehålls särskilt i fråga om slottsegendomarna, där

förvaltningen av slotten och parkerna nu åvilar

byggnadsstyrelsen och förvaltningen av kronomarkerna åvilar

domänverket. Denna uppdelning av förvaltningen får, enligt

motionärerna, inte hindra att de värdefulla och historiskt

intressanta kulturmiljöer som dessa egendomar utgör i

fortsättningen hålls samman och i sin helhet behålls av staten.

Riksdagen bör enligt motionärerna som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för slotten

och kronomarkerna.

I likhet med kulturutskottet (KrU2y) ser finansutskottet det

som ytterst angeläget att, när urvalet görs av de statliga

fastigheter som skall myndighetsförvaltas -- och således inte

överföras till den nya fastighetskoncernens dotterbolag

eller till det nya aktiebolag som skall komma i domänverkets

ställe -- så måste ställningstagandet ske även utifrån

kulturpolitiska bedömningar. Enligt propositionen skall de

organisatoriska förändringarna förberedas av särskilda

organisationskommittéer. Som kulturutskottet framhåller i

sitt yttrande bör regeringen i direktiven till dessa kommittéer

betona de kulturpolitiska aspekterna. Vidare bör expertis från

kultursektorn medverka i arbetet inom dessa kommittéer.

I propositionen exemplifieras olika slag av statliga

fastigheter som inte är lämpliga att förvalta i aktiebolagsform.

I likhet med kulturutskottet anser finansutskottet att urvalet

inte bör begränsas till vad som nämns i denna exemplifiering.

Det finns starka kulturpolitiska skäl för en vidgning.

Kulturutskottet, som hänvisar till det synsätt som numera

präglar kulturmiljövården, anser att sådana kulturhistoriska

miljöer som slottsegendomar med omgivande kronomarker utgör bör

hållas samman som helheter och behållas som nationellt

kulturarv. Finansutskottet delar denna uppfattning. Som

framhålls i motion Fi30 får inte det faktum att förvaltningen av

slottsanläggningar och av omgivande mark som i dag är delad

mellan byggnadsstyrelsen och domänverket medföra att de även

fortsättningsvis förvaltas åtskilda. Detta bör beaktas vid

urvalet av fastigheter som inte skall bolagiseras och vid

utarbetandet av den aviserade propositionen om bolagisering av

domänverkets fastigheter.

Finansutskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion

Fi30 (fp, m, c) som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om förvaltningen av slottsanläggningar med

omgivande mark samt att vad som här anförts bör ingå i

direktiven för arbetet i organisationskommittéerna.

Som framgått av det tidigare avsnittet om stabs- och

servicemyndigheten avvisas i motion Fi25 (s) yrkande 4

förslaget att inrätta en myndighet för förvaltning av statens

fastigheter.

Utskottet biträder förslaget i propositionen att inrätta en ny

statlig myndighet för fastighetsförvaltning, som skall förvalta

de fastigheter som inte är lämpliga att förvalta i bolagsform.

Donationsfastigheter

Byggnadsstyrelsen sköter förvaltningen av ett antal egendomar

som donerats till svenska staten. I propositionen framhålls att,

om egendomen är testamenterad till staten med villkor att staten

inte får avhända sig egendomen är det inte möjligt att överföra

den till bolag. Förslaget i propositionen innebär att

donationsfastigheter även fortsättningsvis skall förvaltas i

myndighetsform.

I motionerna Fi23 (c), Fi26 (s) och Fi29 (fp) anförs att det

är oklart hur donationsfastigheter vid universitet och högskolor

skall behandlas fortsättningsvis. Som motionärerna ser det är

risken stor att det inte blir några donationer i framtiden om

dessa fastigheter löper risk att bolagiseras.

I det tidigare nämnda yttrandet från utbildningsutskottet

(UbU2y) framhålls att donationsfastigheternas ställning måste

klargöras innan slutlig ställning tas till bolagisering av

statens fastigheter på universitets- och högskoleområdet.

Finansutskottet vill med anledning av motionerna Fi23 (c),

Fi26 (s) och Fi29 (fp) vad gäller donationsfastigheter anföra

följande.

Uskottet delar motionärernas och utbildningsutskottets mening

att proposition 44 på denna punkt är något oklar. Bl.a. rubriken

till detta avsnitt i propositionen, "Vissa donationsfastigheter"

(s. 23), ger en antydan om att även donationsfastigheter i vissa

fall skulle kunna bolagiseras.

Utskottet har från finansdepartementet erfarit att avsikten är

att samtliga donationsfastigheter skall förvaltas i

myndighetsform. För att det inte i framtiden skall råda något

missförstånd angående donationsfastigheternas status

föreslår utskottet att riksdagen med anledning av motionerna

Fi23 (c), yrkande 3, Fi26 (s) i berörd del och Fi29 (fp) i

berörd del gör ett uttalande med innebörden att dessa

fastigheter skall förvaltas av staten.

Försvarets uthyrningsbostäder

I motion Fi24 av Sture Ericsson m.fl. (s) framhålls att

försvarets uthyrningsbostäder positivt bidrar till försvarets

möjligheter att bistå sina anställda med deras bostadsproblem.

Enligt motionärernas uppfattning är det lämpligt att dessa

fastigheter såväl förvaltas som brukas av den lokala

myndigheten. Ett sådant avsteg från principen att skilja

förvaltandet från brukandet torde inte, menar motionärerna, få

någon negativ ekonomisk eller administrativ effekt sett i det

större sammanhanget. Motionärerna vill att denna fråga beaktas

av den pågående utredningen om totalförsvarets

ledningsorganisation och myndighetsstruktur.

I sitt yttrande (FöU1y) till finansutskottet delar

försvarsutskottet motionärernas uppfattning om vikten av att den

pågående utredningen beaktar frågan om förvaltningen av

försvarets uthyrningsbostäder. I övrigt ställer sig

försvarsutskottet bakom de i propositionen föreslagna allmänna

riktlinjerna för fastighetsförvaltningen och att roll- och

ansvarsfördelning för lokalförsörjning och fastighetsförvaltning

slutligt bereds i utredningen om totalförsvarets

ledningsorganisation och myndighetsstruktur.

Finansutskottet har inget att erinra mot vad försvarsutskottet

anfört och förutsätter att frågor rörande försvarets

uthyrningsbostäder behandlas i här nämnda utredning. Med

hänvisning härtill avstyrks motion Fi24 (s).

Domänverkets skogar

I motion Fi28 av Carl Olov Persson (kds) anförs att

domänverket i dag låser produktionsresurser som kan värderas i

storleksordningen 25 miljarder kronor och som enligt motionären

förräntas dåligt. En utförsäljning av domänverkets mark till

privatpersoner skulle betyda mycket för glesbygden och därvid

delvis ersätta en dyrbar glesbygdspolitik. I den analys som

kommer att föregå bolagiseringen av domänverket vill motionären

att frågan om försäljning av domänverkets mark till enskilda

utreds.

I en kommande proposition om bolagisering av domänverket, som

regeringen avser att presentera i början av år 1992, kommer de

frågor som rör domänverkets markinnehav att behandlas. Med

hänvisning härtill avstyrks motion Fi28 (kds).

Ärendets fortsatta behandling

I propositionen meddelas att regeringen inom kort avser att

utarbeta direktiv till de organisationskommittéer som erfordras

för att förbereda genomförandet av de organisatoriska

förändringar som aktualiseras vid en ändring av den statliga

fastighetsförvaltningen.

Utskottet har i betänkandet i fyra tillkännagivanden rörande

fastighetsförvaltningen inom universitets- och högskoleområdet

och inom kultursektorn pekat på frågor som måste klarläggas vid

en ändring av den nuvarande fastighetsförvaltningen.

Utskottet anser att dessa frågor är av stor vikt.

Mot denna bakgrund bör regeringen återkomma till riksdagen med

nytt förslag baserat på organisationskommittéernas överväganden.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för statens fastighetsförvaltning

och lokalförsörjning

att riksdagen med avslag på motion

1991/92:Fi25 yrkandena 1, 2 och 5 samt med anledning av

motionerna

1991/92:Fi23 yrkande 2 och

1991/92:Fi29 i denna del

godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:44

yrkande 1 samt som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om universitetens och högskolornas hyresavtal,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

2. beträffande ombildning av delar av byggnadsstyrelsens

fastighetsförvaltning till en fastighetskoncern

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:44 yrkande

4 och motionerna

1991/92:Fi23 yrkande 1,

1991/92:Fi26 i denna del och

1991/92:Fi29 i denna del

godkänner att huvuddelen av byggnadsstyrelsens

förvaltningsverksamhet förs över till fastighetskoncernen

samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om universitetens och högskolornas fastighetsförvaltning,

3. beträffande riktlinjer om storleken på statens andel av

aktierna i moderbolaget m.m.

att riksdagen godkänner de i proposition 1991/92:44 yrkande 6

angivna riktlinjerna om storleken på statens andel av aktierna i

moderbolaget och riksdagens medverkan vid beslut om eventuella

ändringar av aktieinnehavet i moderbolaget,

4. beträffande bemyndigande att föra över fastighetsbestånd

till en fastighetskoncern

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:44

yrkande 3 bemyndigar regeringen att genom apportförfarande föra

över huvuddelen av det fastighetsbestånd som förvaltas av

byggnadsstyrelsen till en fastighetskoncern,

5. beträffande bemyndigande angående genomförande av

bolagsbildningen

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:44

yrkande 5 bemyndigar regeringen att besluta om de åtgärder som

är nödvändiga för att genomföra bolagsbildningen,

6. beträffande återbetalning av byggnadsstyrelsens nuvarande

lån

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:44

yrkande 9 godkänner att de medel som beräknas inflyta till följd

av återbetalningen av byggnadsstyrelsens nuvarande lån tillförs

en ny inkomsttitel på statsbudgeten från vilken medlen skall

överföras till riksgäldskontoret i syfte att minska

statsskulden,

7. beträffande en ny stabs- och servicemyndighet

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:44

yrkande 2 och med avslag på motion

1991/92:Fi25 yrkandena 3 och 4 i denna del godkänner att

delar av byggnadsstyrelsen ombildas till en stabs- och

servicemyndighet,

res. 2 (s)

men. (v) - delvis

8. beträffande ny statlig myndighet för

fastighetsförvaltning

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:44

yrkande 7 och med avslag på motion

1991/92:Fi25 yrkande 4 i denna del godkänner att regeringen

inrättar en ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning,

res. 3 (s)

men. (v) - delvis

9. beträffande urval av fastigheter som skall överföras till

den nya fastighetsförvaltande myndigheten

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:44 yrkande

8 och motionerna

1991/92:Fi27 och

1991/92:Fi30

godkänner att förvaltningen av den del av det redovisade

fastighetsbeståndet som inte är lämplig att förvalta i

bolagsform förs över till den nya fastighetsförvaltande

myndigheten samt som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört dels om förvaltningen av nationella

kulturinstitutioner, dels om statens ansvar för slotten och

kronomarkerna,

10. beträffande donationsfastigheter

att riksdagen med anledning av motionerna

1991/92:Fi23 yrkande 3,

1991/92:Fi26 i denna del och

1991/92:Fi29 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande försvarets uthyrningsbostäder

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi24,

12. beträffande domänverkets skogar

att riksdagen avslår motion

1991/92:Fi28,

13. beträffande ärendets fortsatta behandling

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om ärendets fortsatta behandling.

Stockholm den 5 december 1991

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans

Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Allan

Larsson (s), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s), Tom

Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G

Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Olle

Schmidt (fp) och Karin Starrin (c).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars-Ove Hagberg (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Riktlinjer för statens fastighetsförvaltning och

lokalförsörjning (mom. 1)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof

Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.6

börjar med "När det" och på s.7 slutar med "som ägare" bort

utgå.

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "och 5" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av propositionen och motion Fi25

(s) yrkandena 1, 2 och 5 anföra följande.

Riksdagen fattade redan i våras ett principiellt beslut om en

ändrad organisation av statens fastighetsförvaltning. I beslutet

ingick att en arbetsgrupp inom regeringskansliet skulle

tillsättas för att förbereda en proposition. Dess egentliga

arbete påbörjades först efter sommaren. Det är därför helt

naturligt -- särskilt med tanke på regeringsskiftet -- att

beredningen av ärendet varit forcerad. Bl.a. har ju ingen remiss

till berörda myndigheter hunnits med.

Trots tidsbristen har arbetsgruppen presenterat ett mycket

intressant resultat särskilt beträffande värderingen av det

statliga fastighetsbeståndet. Den inventering som gjorts av

oberoende värderingsinstitut visar att även i dagens vikande

fastighetsmarknad betingar statens fastigheter ett betydande

värde. Fastigheterna är i allmänhet väl belägna och har ofta

tillkommit under gynnsamma ekonomiska förhållanden. Det är

därför troligt att de också för framtiden utgör en mycket god

kapitalplacering genom den värdetillväxt som kan påräknas.

Beträffande placeringsfastigheterna, värda 23 miljarder

kronor, anser regeringen att det inte är nödvändigt att staten

äger sådana fastigheter. Utskottet tolkar detta som en

inriktning mot privatisering även om regeringen gör en

reservation för att utförsäljningen skall ske på affärsmässiga

grunder. En sådan inriktning kan utskottet ej godta. Tvärtom

bör, vilket utskottet starkt vill betona, staten värna om sitt

under många år uppbyggda fastighetskapital. I det bolag som

avses bli bildat för placeringsfastigheter kan andra ägare

inbjudas men staten bör alltid äga majoriteten av aktierna.

Det vore också enligt utskottets uppfattning direkt olämpligt

om staten i det läge som nu råder på fastighets- och

finansmarknaden skulle öppna för ett stort utbud av statliga

fastigheter på marknaden. Det skulle ytterligare fördjupa

fastighetskrisen.

När det gäller ändamålsfastigheter som egentligen inte medger

något alternativt utnyttjande uttalar regeringen ingen särskild

uppfattning i ägarfrågan. Inte heller är argumenten helt

övertygande för en bolagisering av dessa fastigheter. Men om det

ändå skall ske har utskottet förstått att det närmast är utifrån

perspektivet att så stor del som möjligt av det samlade

fastighetsbeståndet skall bolagiseras.

Om nu placeringsfastigheterna successivt skall utbjudas till

försäljning blir endast ändamålsfastigheterna kvar. Man kan då

fråga sig vad man egentligen har vunnit i fråga om en

effektivare fastighetsförvaltning med anpassning till marknaden

när ändamålsfastigheterna knappast har någon alternativ marknad.

Utskottet drar av detta slutsatsen att den struktur för en

statlig fastighetskoncern som regeringen föreslår måste

ifrågasättas.

Att privatisera ändamålsfastigheterna vore ur statens synpunkt

som utskottet ser det än värre. De är mycket nära knutna till

brukaren som i realiteten saknar alternativ. Det ger hyresvärden

ett starkt övertag i kommande hyresförhandlingar.

Även vissa placeringsfastigheter är av en sådan karaktär att

det knappast kan bli tal om försäljning. Regeringskvarteren är

ett sådant exempel.

Mot denna bakgrund kan inte utskottet se det rationella i att

från lönsamhetssynpunkt sälja ut statens fastighetsinnehav. Vid

en försäljning avhänder sig staten all framtida avkastning av

fastigheterna. Den intäkt staten får genom försäljningen torde

inte motsvara värdet av denna långsiktiga avkastning.

Med utgångspunkt från den kritik som utskottet här riktat mot

propositionens förslag till en genomgripande förändring av den

statliga fastighetsförvaltningen, drar utskottet slutsatsen att

propositionen tvingats fram under alltför stor tidspress av skäl

som utskottet inte är informerat om. Utskottet ser det som

mycket betänkligt om en myndighet som byggnadsstyrelsen, som

förvaltar en stor del av statens förmögenhet, skall upphöra utan

att ett väl genomtänkt alternativ föreligger.

Mot den bakgrunden föreslår utskottet att en

organisationskommitté tillsätts med uppgift att upprätta ett

detaljerat förslag till en omorganisation av förvaltningen av

statens fastigheter. Regeringen får därefter återkomma till

riksdagen med ett nytt förslag.

Utskottet kan mot här angiven bakgrund sålunda inte ställa sig

bakom de riktlinjer som redovisas i propositionen.

Utgångspunkten för ett omarbetat förslag bör i stället vara att

större delen av byggnadsstyrelsens fastigheter -- dvs. både

placerings- och ändamålsfastigheter -- förs över till ett av

staten helägt bolag. Vidare bör den nuvarande byggnadsstyrelsen

ombildas till en stabs- och servicemyndighet som också skall

förvalta de fastigheter som inte lämpar sig för bolagisering.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi25 (s)

yrkandena 1, 2 och 5.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande riktlinjer för statens fastighetsförvaltning

och lokalförsörjning

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Fi23

yrkande 2 och 1991/92:Fi29 i denna del samt med avslag på

proposition 1991/92:44 yrkande 1 godkänner vad som anförts i

motion 1991/92:Fi25 yrkandena 1, 2 och 5 och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. En ny stabs- och servicemyndighet (mom. 7)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof

Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "propositionens

förslag" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi25 (s)

att de uppgifter som enligt propositionen skall utföras dels av

en stabs- och servicemyndighet, dels av en förvaltningsmyndighet

mycket väl kan utföras av en enda myndighet.

Utskottet tillstyrker motion Fi25 (s) yrkandena 3 och 4 i här

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande en ny stabs- och servicemyndighet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi25 yrkandena 3

och 4 i denna del och med avslag på proposition 1991/92:44

yrkande 2 beslutar att den nuvarande byggnadsstyrelsen ombildas

till en stabs- och servicemyndighet,

3. Ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning (mom. 8)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof

Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som

börjar med "Som framgått" och slutar med "i bolagsform" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi25 (s)

att någon särskild myndighet för fastighetsförvaltning inte bör

inrättas. De fastigheter som utskottet behandlat i detta avsnitt

bör tillföras den s.k. stabs- och servicemyndigheten.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi25 (s) yrkande

4 i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande ny statlig myndighet för

fastighetsförvaltning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi25 yrkande 4 i

denna del och med avslag på proposition 1991/92:44 yrkande 7

beslutar att förvaltningen av rikshistoriska fastigheter skall

ingå i stabs- och servicemyndighetens uppgift,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars-Ove Hagberg (v) anför:

Jag instämmer i de reservationer som fogats till betänkandet

av de socialdemokratiska företrädarna i utskottet.

Försvarsutskottets yttrande

1991/92:FöU1y

Bilaga 1

Riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och

ombildningen av byggnadsstyrelsen m.m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 21 november 1991 beslutat bereda

försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1991/92:44 om den statliga fastighetsförvaltningen och

ombildningen av byggnadsstyrelsen m.m. samt den med anledning

härav avgivna motionen 1991/92:Fi24.

Bakgrund

Propositionen

I proposition 1991/92:44 föreslår chefen för

finansdepartementet, som samrått med chefen för

försvarsdepartementet, att de i propositionen angivna

riktlinjerna för fastighetsförvaltningen och lokalförsörjningen

skall tillämpas även inom försvarsdepartementets område.

Riktlinjerna måste dock preciseras och anpassas så att de

överensstämmer med utvecklingen av ansvars- och rollfördelningen

inom försvaret.

Innebörden av detta är enligt propositionen för det första

att förvaltningen av mark, anläggningar och lokaler som upplåts

åt försvaret även fortsättningsvis skall vara skild från

brukandet. För det andra innebär det att kostnaderna för

fastighetsförvaltningen måste visas även inom

försvarsdepartementets område. Ett system bör därför införas

där kapitalkostnader beaktas och där möjlighet ges till

lånefinansiering av investeringar. För det tredje skall

fastighetsförvaltningen bedrivas i särskilda resultatenheter.

Propositionen slår vidare fast att fastigheter som inte är

specifika för försvaret skall läggas under samma förvaltning som

liknande fastigheter under byggnadsstyrelsens ansvarsområde men

att associationsformerna för den dominerande andelen fastigheter

som upplåts åt försvaret behöver övervägas ytterligare. Dessa

överväganden sägs lämpligen kunna ske i utredningen om

totalförsvarets ledningsorganisation och myndighetsstruktur (Fö

1991:04).

Motionen

I motion 1991/92:Fi24 (s) konstaterar motionärerna att

försvaret har ca 700 uthyrningsbostäder och att det finns ett

fortsatt behov av sådana, främst för personal som tjänstgör viss

tid på platser där det inte finns en normal hyres- och

fastighetsmarknad. Motionärerna befarar att tillämpningen av den

i propositionen angivna principen att myndigheterna inte skall

förvalta fastigheter kan få olämpliga konsekvenser för

försvarets uthyrningsbostäder. Enligt deras uppfattning vore det

därför lämpligare att ifrågavarande fastigheter såväl förvaltas

som brukas av den lokala myndigheten.

Enligt motionärerna är det viktigt att frågan om förvaltningen

av försvarets uthyrningsbostäder behandlas i den pågående

översynen av totalförsvarets ledningsorganisation och

myndighetsstruktur och att förvaltningen utformas i enlighet med

vad som anförts i motionen.

Försvarsutskottet

Försvarsutskottet framhöll i sitt betänkande 1990/91:FöU8 (s.

42--43) att det är angeläget att få ett bättre grepp om

kostnaderna för mark, anläggningar och byggnader liksom att ta

till vara effektiviserings- och besparingsmöjligheter. Utskottet

ställde sig därför bakom regeringsförslaget i den i

betänkandet behandlade propositionen 1990/91:102 att införa

kapitalkostnader, möjligheter till lånefinansiering och

reinvestering av försäljningsintäkter. Samtidigt framhöll

utskottet vikten av en särskild granskning av möjligheterna att

få ett hanterbart system utan för mycket byråkrati. Bl.a. borde

fortifikationsförvaltningens roll klarläggas bättre.

Försvarsutskottet har mot denna bakgrund ingen erinran mot de

i propositionen (1991/92:44) föreslagna allmänna riktlinjerna

för fastighetsförvaltningen och att roll- och ansvarsfördelning

för lokalförsörjning och fastighetsförvaltning slutligt bereds i

utredningen om totalförsvarets ledningsorganisation och

myndighetsstruktur.

När det gäller det i motion Fi24 (s) aktualiserade problemet

med förvaltningen av uthyrningsbostäder vill utskottet erinra om

att det i sitt nyligen avgivna betänkande 1991/92:FöU2 bl.a.

behandlade frågan om försvarets uthyrningsbostäder. Utskottet

uppgav sig därvid ha erfarit att det såväl inom det militära

försvaret som inom övrig statsförvaltning finns ett fortsatt

behov av uthyrningsbostäder och att det inom regeringskansliet

pågår en beredning i syfte att ändra 1981 års beslut att

avveckla ifrågavarande bostäder.

Med hänsyn till det som här har anförts delar

försvarsutskottet motionärernas uppfattning om vikten av att i

utredningen om totalförsvarets ledningsorganisation och

myndighetsstruktur beakta frågan om förvaltningen av försvarets

uthyrningsbostäder.

Stockholm den 28 november 1991

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Hans Lindblad (fp),

Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund

(s), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma

(nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s)

och Bo Frank (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Kulturutskottets yttrande

1991/92:KrU2y

Bilaga 2

Riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och

ombildningen av byggnadsstyrelsen, m.m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 21 november 1991 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1991/92:44 om den statliga fastighetsförvaltningen och

ombildningen av byggnadsstyrelsen m.m. jämte motioner, såvitt

propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen

samt motionerna 1991/92:Fi27 och 1991/92:Fi30.

Utskottet

Riksdagen godkände våren 1991 riktlinjer för den statliga

lokalförsörjningen, vilka bl.a. innebar att förutsättningarna

för att driva hela eller delar av den statliga

fastighetsförvaltningen i aktiebolagsform snarast borde prövas

och att inriktningen borde vara att en bolagsbildning skulle ske

per den 1 juli 1992 (prop. 1990/91:150 bil. I:1 s. 82--91 och

95, FiU30, rskr. 386). I enlighet med detta principbeslut

föreslår regeringen i proposition 44 att riksdagen skall

godkänna i propositionen framlagda riktlinjer för den statliga

fastighetsförvaltningen (yrkande 1).

I propositionen föreslås också att riksdagen skall godkänna

att huvuddelen av det fastighetsbestånd som nu förvaltas av

byggnadsstyrelsen skall föras över till en fastighetskoncern

(yrkande 3). Den nya fastighetskoncernen föreslås bestå av ett

moderbolag och fyra dotterbolag, varav tre skall svara för

fastighetsförvaltning och ett för försäljning av teknisk

fastighetsförvaltning till de övriga tre. Till ett av de

fastighetsförvaltande dotterbolagen avses s.k.

placeringsfastigheter, dvs. generellt användbara

kontorsfastigheter, överlåtas. Till ett annat skall de

fastigheter föras som upplåts till universitet och högskolor.

Det tredje dotterbolaget skall förvalta övriga s.k.

ändamålsfastigheter, dvs. sådana fastigheter som det är svårt

att använda för något annat ändamål än det de används för i dag

eller det de byggts för. Till denna kategori hör fastigheter

inom kultursektorn, t.ex. teaterbyggnader och museer.

Ändamålsfastigheter kommer att värderas enligt den s.k.

produktionskostnadsmetoden, dvs. efter en bedömning av

fastigheternas återanskaffningsvärde. I avvaktan på att en sådan

värdering gjorts kommer fastigheterna att värderas utifrån en

förräntning som motsvarar nu utgående hyror. På sikt torde de

verkliga kostnaderna komma att motivera viss uppjustering av

hyrorna. Staten måste enligt propositionen vara beredd att i

vissa fall betala den lokalhyra som marknaden kräver även för

ändamålsfastigheterna. I annat fall kommer statsbudgeten att

visa en oriktig kostnadsbild. Dotterbolagen kommer att få

besluta om förvärv eller avyttring av enskilda fastigheter.

Moderbolaget kommer att få avyttra hela eller delar av sitt

aktieinnehav i dotterbolagen.

I propositionen föreslås riksdagen vidare godkänna att den

mindre del av de statliga fastigheterna, som av historiska eller

andra skäl inte är lämplig att förvalta i bolagsform, i

fortsättningen skall förvaltas av en nyinrättad statlig

myndighet (yrkande 8). De kungliga slotten och kungliga

Djurgården bör enligt propositionen förvaltas enligt de

principer som gäller i dag. Även förvaltningen av fästen och en

del andra historiska byggnader samt monument och statyer bör ske

i myndighetsform och följa de principer som gäller i dag.

Under våren 1991 godkände riksdagen att domänverket

skall ombildas till aktiebolag och att försäljning av

domänmark skall få ske inom en ram av 950 milj.kr. (prop.

1990/91:87, NU38, rskr. 318). Därvid gjorde riksdagen ett

tillkännagivande om vikten av att mark av stort naturvårdsvärde

får ett betryggande skydd även fortsättningsvis, t.ex. genom

överföring av marken till naturvårdsfonden. Frågan om särskilt

skydd av fastigheter av intresse för kulturmiljövården

aktualiserades inte. I proposition 44 aviserar regeringen att

den skall återkomma till riksdagen i början av år 1992 med

förslag i en särskild proposition om bolagiseringen av

domänverket. Till de mera komplexa frågor som måste lösas hör de

särintressen som är kopplade till markinnehavet. Inriktningen

skall vara att produktiv skogs- och jordbruksmark skall

överlåtas till ett aktiebolag. Där en effektiv

förmögenhetsförvaltning inte bör vara enda kriteriet --

exempelvis i fråga om vissa kulturhistoriskt värdefulla objekt

av särskilt värde -- bör fastigheterna kvarstå i statlig ägo och

förvaltas av den nya förvaltningsmyndigheten. I en del fall,

anförs det, bör den del av en fastighet som berörs av

särintressen avskiljas och förvaltas av denna myndighet, medan

resterande del överlåts till aktiebolaget. I andra fall kan mark

med särintressen överlåtas till bolaget om bolaget i

överlåtelseavtalet gör sådana åtaganden att särintresset även i

framtiden kan åtnjuta ett fullgott skydd. I de fall det inte går

att säkert bedöma om en fastighet bör stanna i statens ägo eller

överlåtas till aktiebolaget bör fastigheten stanna i statlig ägo

i avvaktan på ett slutligt ställningstagande.

I två motioner väckta med anledning av proposition 44,

nämligen Fi27 (s) och Fi30 (fp, m, c), tas upp frågor som rör

statliga lokaler och statlig mark inom kultursektorn.

I båda motionerna betonas att man vid den kommande

bolagiseringen av lokaler och mark och vid urvalet av de

fastigheter som skall kvarstå i statens ägo måste utgå från

statens kulturpolitiska ansvar.

I motion Fi30 understryks att långsiktiga bevarandeintressen

måste tas till vara vid urvalet av de fastigheter som bör

kvarstå i statens ägo som ett nationellt arv. Motionärerna anser

att stor omsorg måste ägnas åt den viktiga uppgiften att ur

såväl byggnadsstyrelsens som domänverkets

fastighetsbestånd avgränsa de objekt som bör tillhöra detta

nationella arv. Motionärerna anför att det är nödvändigt att ta

hänsyn till många olika aspekter vid urvalet och exemplifierar

detta med sådana objekt som Vasaslotten, Vasaminnena i Dalarna,

"rikets fästningar", vissa landshövdingeresidens, Mora äng

utanför Uppsala, Vadstena kloster och Linnés Hammarby. I

motionen tas främst upp frågan om statens ansvar för slotten och

kronomarkerna. Motionärerna betonar att det är viktigt att de

historiska helheterna bibehålls särskilt i fråga om

slottsegendomarna, där förvaltningen av slotten och parkerna nu

åvilar byggnadsstyrelsen och förvaltningen av kronomarkerna

åvilar domänverket. Denna uppdelning av förvaltningen får enligt

motionen inte hindra att de värdefulla och historiskt

intressanta kulturmiljöer, som dessa egendomar utgör, i

fortsättningen hålls samman och i sin helhet behålls av staten.

Riksdagen bör enligt motionen som sin mening ge regeringen till

känna vad som i motionen anförts om statens ansvar för slotten

och kronomarkerna.

Även i motion Fi27 framhålls att det finns flera slag av

fastigheter än de i propositionen nämnda, som inte är lämpliga

att bolagisera. Motionärerna anför att nationella

kulturinstitutioner såsom Operan, Dramatiska teatern och de

statliga museerna bör kvarstå i statlig ägo och förvaltas i

myndighetsform. Motionärerna erinrar om att det finns mycket små

möjligheter att bedriva verksamheten i andra lokaler, varför

fastighetsägaren kommer att ha ett faktiskt monopol på

lokalförsörjningen och därmed också bestämma villkoren för

hyressättningen. Det kan i sammanhanget nämnas att motsvarande

synpunkter beträffande ändamålsfastigheter i allmänhet framförs

i en annan motion, nämligen Fi25 (s). Även i denna motion --

över vilken kulturutskottet inte yttrar sig -- konstateras att

sådana fastigheter är så nära knutna till brukaren att denne i

realiteten saknar alternativ. I motionen anförs därför att

ändamålsfastigheter inte får privatiseras.

Kulturutskottet anser, i likhet med vad som anförs i

motionerna Fi27 och Fi30, att det är mycket viktigt att

ställningstagandena i samband med genomförandet av de nya

formerna för ägande och förvaltning av statliga lokaler och

statlig mark utgår från det kulturpolitiska ansvar som staten

har. Detta kulturpolitiska ansvar avser såväl bevarandet av det

nationella kulturarvet som hänsynstagandet till att vissa

kulturverksamheter är mycket nära knutna till och beroende av de

lokaler där de finns i dag.

Det är enligt utskottets mening ytterst angeläget att, när

urvalet görs av de statliga fastigheter som skall

myndighetsförvaltas -- och således inte överföras till den nya

fastighetskoncernens dotterbolag eller till det nya aktiebolag

som skall komma i domänverkets ställe -- ställningstagandet sker

även utifrån kulturpolitiska bedömningar. Enligt propositionen

skall de organisatoriska förändringarna förberedas av särskilda

organisationskommittéer. Kulturutskottet anser att regeringen i

direktiven till dessa kommittéer bör betona de kulturpolitiska

aspekterna. Vidare bör expertis från kultursektorn medverka i

arbetet inom dessa kommittéer.

I propositionen exemplifieras olika slag av statliga

fastigheter som inte är lämpliga att förvalta i aktiebolagsform.

Kulturutskottet anser att urvalet inte bör begränsas till vad

som nämns i denna exemplifiering. Det finns starka

kulturpolitiska skäl för en vidgning. Kulturutskottet, som

hänvisar till det synsätt som numera präglar kulturmiljövården,

anser att sådana kulturhistoriska miljöer som slottsegendomar

med omgivande kronomarker utgör bör hållas samman som helheter

och behållas som nationellt kulturarv. Som framhålls i motion

Fi30 får inte det faktum att förvaltningen av slottsanläggningar

och av omgivande mark i dag är delad mellan byggnadsstyrelsen

och domänverket medföra att de även fortsättningsvis förvaltas

åtskilda. Detta bör beaktas vid urvalet av fastigheter som inte

skall bolagiseras och vid utarbetandet av den aviserade

propositionen om bolagisering av domänverkets fastigheter.

Kulturutskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion

Fi30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om direktiv till och arbetet i organisationskommittéerna

samt om förvaltningen av slottsanläggningar med omgivande mark.

Kulturutskottet har vid sina överväganden funnit att det finns

skäl som talar för att även andra kulturmiljöer och objekt bör

myndighetsförvaltas än de som åsyftas i propositionen eller de

som kulturutskottet behandlat i det föregående. Utskottet

åsyftar de fastigheter som används och/eller byggts för sådan

mycket specialiserad kulturell verksamhet som bedrivs av

nationella kulturinstitutioner såsom Operan, Dramatiska teatern

och de statliga museerna. Regeringen bör därför noga överväga

frågan om huruvida även sådana fastigheter bör

myndighetsförvaltas. Resultatet av dessa överväganden får

betydelse även för bedömningen av frågan om i vilka former

nybyggda lokaler för opera-, teater- och museiverksamhet skall

förvaltas. Utskottet anser därför att även dessa frågor bör

övervägas vid det kommande arbetet inom

organisationskommittéerna och inom regeringskansliet.

Kulturutskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi27

som sin mening bör ge regeringen till känna vad kulturutskottet

anfört i denna fråga.

Stockholm den 28 november 1991

På kulturutskottets vägnar

Elisabeth Fleetwood

I beslutet har deltagit: Elisabeth Fleetwood (m), Hugo

Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina

Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo

Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd),

Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand

(m), Monica Widnemark (s) och Ronny Karlsson (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Utbildningsutskottets yttrande

1991/92:UbU2y

Bilaga 3

Riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och

ombildningen av byggnadsstyrelsen, m.m. (prop. 1991/92:44)

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 21 november 1991 beslutat bereda

utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1991/92:44 Riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen

och ombildningen av byggnadsstyrelsen, m.m. jämte motioner

såvitt propositionen och motionerna berör utbildningsutskottets

beredningsområde.

I propositionen föreslås nya riktlinjer för den statliga

fastighetsförvaltningen. Uppgiften att förvalta statens

fastigheter skall enligt förslaget skiljas från myndigheternas

ansvar för lokalförsörjningen. I propositionen föreslås vidare

att delar av byggnadsstyrelsen ombildas till en efterfrågestyrd

stabs- och servicemyndighet, som bl.a. skall lämna råd och stöd

till regeringen och de statliga myndigheterna i

lokalförsörjningsfrågor. Ombildningen föreslås påbörjas den 1

juli 1992.

Det föreslås vidare i propositionen att huvuddelen av

byggnadsstyrelsens fastighetsbestånd skall överföras till bolag

och fortsättningsvis förvaltas i aktiebolagsform. Med hänsyn

till verksamhetens omfattning föreslås en fastighetskoncern med

ett statligt helägt moderbolag och ett antal dotterbolag,

uppdelade sakområdesvis i bärkraftiga enheter. De fastigheter

som upplåts för universitet och högskolor föreslås sammanföras

i ett sådant dotterbolag. För fastighetsdriften föreslås ett

särskilt dotterbolag.

För den del av fastighetsbeståndet som av skilda skäl bedöms

olämplig att föra över till aktiebolag -- bl.a. vissa

donationsfastigheter -- föreslås att förvaltningen skall

handhas av en nybildad statlig myndighet.

Utbildningsutskottet begränsar sitt yttrande till de tre

motioner som direkt tar upp frågor om fastigheter för statlig

utbildningsverksamhet, nämligen motionerna 1991/92:Fi23,

1991/92:Fi26 och 1991/92:Fi29.

I motion 1991/92:Fi23 (c) bejakas de grundläggande principer

för den statliga fastighetsförvaltningen som föreslås i

propositionen. Motionärerna är dock kritiska mot att

universitets- och högskolefastigheterna skulle överföras till

ett enda dotterbolag, vilket de menar är en alltför

centralistisk modell. Det skulle vara bättre att bilda

regionala bolag, vilket skulle ge utrymme för ett närmare

samarbete mellan respektive högskoleenhet och

fastighetsbolaget. Dotterbolagens rätt att avyttra fastigheter

måste enligt motionärerna knytas till förutsättningen att

samförstånd uppnåtts med de berörda lokalutnyttjarna, så att

inte verksamheten där skadas (yrkande 1). Vidare bör enligt

motionärerna universitetens donationsfastigheter undantas från

bolagiseringen och även fortsättningsvis kunna ägas och

förvaltas av respektive högskoleenhet (yrkande 3). I motion

1991/92:Fi26 (s) föreslås att riksdagen skall avslå

propositionen. Motionärerna anser att ändamålet med

högskolefastigheterna -- att tjäna forskning och utbildning --

skjutits i bakgrunden till förmån för det kortsiktiga

lönsamhetsperspektivet och att propositionen över huvud taget

inte berör frågan hur avkastningskravet på bolaget skall kunna

förenas med fastigheternas ändamål. Vidare hävdas i motionen

att det i framtiden kan bli mycket svårt att motivera

donationer till fastigheter då dessa skall ägas av det nya

bolaget. Motionärerna påpekar att statsmakternas strävan de

senaste åren gått ut på att öka friheten och stärka

kreativiteten i högskolesystemet och anser att de aktuella

förslagen går i motsatt riktning. De ifrågasätter hur den

föreslagna överföringen av universitets- och

högskolefastigheterna till ett dotterbolag inom den statliga

fastighetskoncernen går ihop med regeringens deklarerade avsikt

att skapa mer autonoma universitet och högskolor som skall vara

enskilda juridiska rättssubjekt. En så genomgripande förändring

som den i propositionen föreslagna av universitetens och

högskolornas verksamhet bör, heter det i motionen, inte

behandlas oberoende av forskningspolitiken i övrigt och utan

att berörda universitet och högskolor får tillfälle att yttra

sig över förslagen. I motion 1991/92:Fi29 (fp) slutligen

framförs liknande synpunkter om ökad frihet och ansvar för

högskoleenheterna. Motionärerna påtalar att friheten för dessa

att söka andra hyresvärdar än det nya bolaget är illusorisk. De

anser också att det i propositionen är oklart hur

donationsfastigheter vid universitet och högskolor skall

behandlas och att det knappast kommer att bli några donationer

i framtiden, om dessa fastigheter också skall överföras till

det nya bolaget.

Utbildningsutskottet vill med anledning av propositionen och

motionerna anföra följande.

En större frihet och autonomi för universitet och högskolor

måste eftersträvas. Det är viktigt att fastighetsförvaltningen

på högskolans område organiseras på ett sätt som tar hänsyn

till verksamhetens särart och ger utrymme för självständigt

agerande från högskoleenheternas sida. De bör t.ex. ges

möjlighet att själva svara för fastighetsdriften och därvid

vara fria att köpa tjänster på marknaden var de finner bäst,

samt även att äga vissa fastigheter. Frågan hur en enligt

regeringens förslag förändrad fastighetsförvaltning skulle

påverka verksamheten, dvs. forskning och utbildning, samt

förslagens konsekvenser för de framtida behoven av anslag till

utbildning och forskning behöver ytterligare belysas. När det

gäller donationsfastigheter är det oklart vilka sådana som

skulle komma att övertas av fastighetsbolaget för

högskolefastigheter, och hur den föreslagna ordningen skulle

inverka på potentiella donatorers vilja att i framtiden donera

fastigheter eller investeringsmedel för fastigheter för

högskoleändamål. Riksdagen bör enligt utbildningsutskottets

mening begära att regeringen återkommer med redovisning på

dessa punkter innan slutlig ställning tas till bolagisering av

statens fastigheter på universitets- och högskoleområdet.

I propositionen redovisas även vad de av riksdagen beslutade

nya riktlinjerna för den statliga lokalförsörjningen (prop.

1990/91:150 bil. I:1, bet. FiU30, rskr. 386) enligt regeringens

mening kommer att innebära för myndigheternas ansvar och

befogenheter på detta område. Bl.a. sägs att myndigheterna, som

själva skall svara för sin lokalförsörjning, skall kunna träffa

hyresavtal med upp till sex års löptid. I de fall hyresavtal

avser längre löptid än tre år bör beslut dock alltid fattas i

samråd med den nya stabs- och servicemyndigheten. Vid längre

löptider än sex år bör alla hyresavtal av ekonomisk betydelse

enligt propositionen prövas av regeringen. I motionerna

1991/92:Fi23 (c) yrkande 2 och 1991/92:Fi29 (fp) ifrågasätts

dessa restriktioner.

Utbildningsutskottet delar motionärernas uppfattning att

universitet och högskolor, för att verkligen kunna ta det

lokalförsörjningsansvar som den nya ordningen är avsedd att ge

dem, bör ges större utrymme att själva förhyra sina lokaler.

Utskottet har av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gjorts

uppmärksamt på att ägandebilden när det gäller mark och

fastigheter som brukas av SLU i många fall är oklar. Enligt

uppgift finns det jordbruksfastigheter som finns uppförda både

på domänverkets fond och på byggnadsstyrelsens fastighetsfond,

samtidigt som SLU själv har andel i den fasta egendomen i form

av egna investeringar i byggnader, markanläggningar,

skogsplanteringar m.m. Det är enligt utbildningsutskottets

uppfattning angeläget att dessa förhållanden klarläggs, innan

överföring av de berörda fastigheterna sker till de bolag som

bildas enligt förslagen i proposition 1991/92:44 och den

aviserade propositionen om bolagisering av domänverket. Även i

detta fall är det viktigt att fastighetsförvaltningen

organiseras på ett sätt som står i samklang med fastigheternas

ändamål att tjäna forskningen och utbildningen vid SLU.

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet med anledning

av propositionen och motionerna 1991/92:Fi23, 1991/92:Fi26 och

1991/92:Fi29 bör föreslå riksdagen att som sin mening ge

regeringen till känna vad utbildningsutskottet här anfört.

Stockholm den 28 november 1991

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:

Ann-Cathrine Haglund (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Rune Rydén (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Margitta Edgren (fp),

Ingvar Johnsson (s),

Larz Johansson (c),

Bo Arvidson (m),

Ingrid Näslund (kds),

Stefan Kihlberg (nyd),

Ewa Hedkvist Petersen (s),

Ulf Melin (m),

Jan Björkman (s),

Inger Lundberg (s) och

Lena Öhrsvik (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)

närvarit vid ärendebehandlingen.

Avvikande mening

Ann-Cathrine Haglund (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren

(fp), Larz Johansson (c), Bo Arvidson (m), Ingrid Näslund (kds)

och Ulf Melin (m) anser att den del av utskottets yttrande som

börjar med "En större" och slutar med "på

universitets- och högskoleområdet" bort ha följande lydelse:

En större frihet och autonomi för universitet och högskolor

måste eftersträvas. Det är viktigt att fastighetsförvaltningen

på högskolans område organiseras på ett sätt som tar hänsyn

till verksamhetens särart och ger utrymme för självständigt

agerande från högskoleenheternas sida. De bör t.ex. ges

möjlighet att själva svara för fastighetsdrift och därvid vara

fria att köpa tjänster på marknaden var de finner bäst, samt

även att äga vissa fastigheter. Frågan hur en enligt

regeringens förslag förändrad fastighetsförvaltning skulle

påverka verksamheten, dvs. forskning och utbildning, samt

förslagens konsekvenser för de framtida behoven av anslag till

utbildning och forskning behöver ytterligare belysas. När det

gäller donationsfastigheter är det nämligen oklart vilka sådana

som skulle komma att övertas av fastighetsbolaget för

högskolefastigheter, och hur den föreslagna ordningen skulle

inverka på potentiella donatorers vilja att i framtiden donera

fastigheter eller investeringsmedel för fastigheter för

högskoleändamål. Utbildningsutskottet förutsätter att

regeringen beaktar dessa punkter innan slutlig ställning tas

till bolagisering av statens fastigheter på universitets- och

högskoleområdet.

Innehåll

Sammanfattning1

Inledning2

Propositionen2

Motionerna3

Utskottet5

Allmänt5

Riktlinjer för statens fastighetsförvaltning och

lokalförsörjning5

Ombildning av delar av byggnadsstyrelsens

fastighetsförvaltning till en fastighetskoncern8

En ny stabs- och servicemyndighet11

Ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning12

Donationsfastigheter14

Försvarets uthyrningsbostäder15

Domänverkets skogar16

Ärendets fortsatta behandling16

Hemställan16

Reservationer

1. Riktlinjer för statens fastighetsförvaltning och

lokalförsörjning (mom. 1) (s)18

2. En ny stabs- och servicemyndighet (mom. 7) (s)20

3. Ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning (mom. 8)

(s)21

Meningsyttring av suppleant (v)21

Bilagor

1. Försvarsutskottets yttrande (1991/92:FöU1y)22

2. Kulturutskottets yttrande (1991/92:KrU2y)25

3. Utbildningsutskottets yttrande (1991/92:UbU2y)30