Bet. 1991/92:JoU10

Jordbruksutskottets betänkande

1991/92:JOU10

Miljön kring Djurgården--Haga--Brunnsviken--Ulriksdal

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1991/92

JoU10

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet tre motioner från januari

1991 där det begärs att områdena kring Haga--Brunnsviken och

Ulriksdal samt Djurgården skall skyddas mot fortsatt

exploatering. Motionerna har blivit föremål för en omfattande

remissbehandling. Sedan utskottet påbörjat realbehandlingen av

ärendet har regeringen den 21 november 1991 begärt att

Stockholms och Solna kommuner skall redovisa hur man tänker

tillgodose kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets

intressen i den planering som inletts för området.

Utskottet delar motionärernas mening att hela området, i en av

motionerna benämnt "Ekoparken", har utomordentligt stora natur-,

kultur- och rekreationsvärden.

Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som av en svunnen tid

präglats till "Gustavianska parken" utgör en mycket värdefull

del av vårt svenska kulturarv. Dess kulturhistoria har stark

europeisk anknytning.

I likhet med flertalet remissinstanser finner utskottet det

angeläget att området skyddas mot fortsatt exploatering. Staten

har som dominerande markägare ett särskilt ansvar härvidlag vid

sidan av kommunerna. Utskottet erinrar om att riksdagen i ett

tidigare skede beslutat om stark restriktivitet vad gäller

markutnyttjandet och utgår från att regeringen, sedan

länsstyrelsen gjort sin prövning, på lämpligt sätt återkommer

till riksdagen och informerar om inriktningen av den fortsatta

planeringsprocessen. Med hänsyn till bl.a. ovannämnda

regeringsbeslut har dock utskottet beslutat att nu avstå från

att föreslå något särskilt riksdagsinitiativ i ärendet.

Motioner

1990/91:Jo704 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om initiativ till att i samverkan med

Stockholms och Solna kommuner, Stockholms läns landsting och

enskilda intresserade utveckla området runt Brunnsviken norr om

Stockholm till en nationell kulturpark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att området bör skyddas från miljöstörande

nybebyggelse eller annan exploatering.

1990/91:Jo727 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär nationalparksskydd eller

ett lagförslag om bevarandet av natur- och kulturvärdet i

området Södra Djurgården--Fjäderholmarna--Ladugårdsgärde--Norra

Djurgården--Haga/Brunnsviken--Ulriksdal/Sörentorp,

2. att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter

utreder kostnader och tidsplan för att sänka ner Roslagsvägen

mellan Albano och Ålkistan eller delar därav,

3. att riksdagen hos regeringen begär att olika möjligheter

att rusta upp Bergianska trädgården utreds.

1990/91:Jo807 av Hans Göran Franck (s) och Jan Strömdahl (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som

en nationell kulturpark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att berörda myndigheter får i uppdrag att

göra en översyn av vilka delar av området som kan skyddas enligt

kulturminneslagen resp. naturvårdslagen.

Motionärernas motivering

Motionerna Jo704 och Jo807 behandlar huvudsakligen området

kring Haga--Brunnsviken och Ulriksdal. Motionärerna framhåller

att detta område är unikt från såväl nationell som

internationell synpunkt. Det unika består i föreningen av natur

och kultur i omedelbar anslutning till den klart avgränsade

stenstaden vid Norrtull och Bellevue. Samtidigt som området är

ovanligt naturskönt, där Mälardalens flora är företrädd med stor

variationsrikedom, är det i sin utformning resultatet av en

månghundraårig park- och trädgårdskultur. Områdets historia är

intimt förknippad med en rad framstående namn inom svensk

statskonst och kultur som Gustav III, Carl Michael Bellman,

Gustaf Philip Creutz, Joseph Martin Kraus, August Strindberg,

Per Henrik Ling, Carl Eldh osv. Sveriges ledande konstnärer och

arkitekter från 1600-talet och framåt har satt sin prägel på

parklandskapet och de byggnader som finns där.

I området finns dessutom en av Sveriges anrikaste botaniska

trädgårdar, Bergianska trädgården. Den bör få utvecklas till en

botanisk trädgård av den nivå som man har rätt att vänta sig i

en huvudstad som Stockholm. Haga--Brunnsviken-området är en av

vårt lands värdefullaste kulturskatter och skulle kunna bli en

kulturpark av högsta internationella klass om man effektivt kan

skydda parken från exploateringsintressen och målmedvetet ta

till vara dess utvecklingsmöjligheter.

Det centrala läget utgör emellertid samtidigt också det stora

hotet. Stockholms kommun vill bebygga Bellevueparken med kontor.

Hotell, kontor och konferensanläggningar planeras i området.

Vägar och parkeringsplatser hotar att trasa sönder parkområdet.

Samtidigt pågår diskussioner om byggnadsminnesförklaring och

skyddsföreskrifter för bl.a. Sveaplans gymnasium.

I motionerna föreslås mot den angivna bakgrunden att de olika

miljöerna runt Brunnsviken restaureras och binds ihop till en

nationell kulturpark. Skyddet för parken bör kunna bestå av en

kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne

och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat.

Det område som föreslås skyddat enligt motion Jo727 omfattar,

utöver vad som förordas i övriga motioner, även Fjäderholmarna,

södra Djurgården och Ladugårdsgärde samt den del av norra

Djurgården som inte kan räknas till Brunnsvikenområdet.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet tre motioner från januari

1991 där det begärs att områdena kring Haga--Brunnsviken och

Ulriksdal samt Djurgården skall skyddas mot fortsatt

exploatering. Motionerna har remitterats för yttrande till

berörda instanser, och ett omfattande remissmaterial har

inkommit. Utskottet har även mottagit uppvaktningar i ärendet av

Kommittén för Gustavianska parken och Projekt Ekoparken/WWF

m.fl.

Kort historik; tidigare riksdagsbehandling

Den del av det aktuella området som ligger i Stockholms stad

utgörs till största delen av Djurgården. Denna är statlig mark

under kunglig dispositionsrätt. Kungens rätt har mycket gamla

anor och har samband med att kung och hov behövde större

markområden för sin försörjning. En del av Djurgården tillhörde

slottsladugården Vädla som fanns redan under 1400-talet.

De statsrättsliga grunderna för kungens enskilda

dispositionsrätt i förhållande till markens karaktär av

kronans/statens egendom lades i Kristoffers landslag år 1442.

När ständerna övertog kungsgårdar och kungsladugårdar från

KarlXIII år 1810 beslöts dock att bl.a. Djurgården i Stockholm

skulle förbli under konungens enskilda disposition under

förutsättning att inkomsterna därifrån användes för förbättring,

förskönande och underhåll av området. Numera förvaltas området

under chefen för ståthållarämbetet av Kungl. Djurgårdens

förvaltning.

Södra Djurgården bebyggdes tidigt. Norra Djurgården behöll

länge sin huvudsakliga karaktär som kunglig jaktmark. Under

1900-talet har dock betydande markupplåtelser gjorts för

bebyggelse i Värtan, Hjorthagen, Gärdet, Frihamnen, Stockholms

universitet, Lappkärrsberget m.m.

Även Haga- och Ulriksdalsområdena ingår i den statliga egendom

som enligt riksdagens beslut står till kungens disposition och

förvaltas av ståthållarämbetet. Parkerna vid Brunnsviken anlades

på 1780-talet på initiativ av Gustav III med avsikten att

Brunnsviken skulle bli en "parksjö". Mordet på kungen 1792 satte

stopp för planernas genomförande i sin helhet, men Haga-,

Bellevue- och Tivoliparken hann anläggas. Ulriksdals slott

uppfördes 1639--1644 åt Jacob de la Gardie. Det köptes år 1669,

jämte ägor bildade av byarna Övre och Nedre Järva, av

änkedrottning Hedvig Eleonora och blev efter hennes död år 1715

statsegendom och kungsgård.

Riksdagen godkände år 1964 en dispositionsplan för Djurgården,

i samband med att universitetet flyttades till Frescati (prop.

1964:183, SU195, rskr. 380). Statsutskottet underströk därvid i

anslutning till propositionen att inga ytterligare

exploateringar skulle ske, med reservation för viss ytterligare

markexploatering i anslutning till Frescati. Riksdagen följde

utskottet.

Senare har nya markupplåtelser skett utan att detta dock

underställts riksdagen för förnyad prövning. Enligt

planeringsunderlaget till översiktsplanen för Stockholm anses

dispositionsplanen ej ha någon byggnadsrättslig status i

PBL-systemet. I byggnadsstyrelsens underlag för

översiktsplanering av norra Djurgårdens institutionsområde anges

att planen fortfarande är ett tungt styrinstrument för

markanvändningen.

I en motion från 1989/90 års riksmöte togs upp frågor om

utformningen av norra Djurgården m.m. Bostadsutskottet hänvisade

i betänkandet (1989/90:BoU11) till kommunernas ansvar för

planeringen av markanvändningen i den egna kommunen. Sådana

frågor ankommer på kommunen, berörda intressenter och

länsstyrelsen att lösa. Det är således inte riksdagens uppgift

att uttala sig i konkreta planfrågor, anförde bostadsutskottet

och avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen har föreslagit nya riktlinjer för den statliga

fastighetsförvaltningen i proposition 1991/92:44. Uppgiften att

förvalta statens fastigheter skall enligt förslaget skiljas från

myndigheternas ansvar för lokalförsörjningen. De kungliga

slotten och kungliga Djurgården skall dock förvaltas enligt de

principer som gäller i dag. Propositionen bereds av

finansutskottet.

Gällande rätt

Bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om

byggande finns i plan- och bygglagen (PBL; 1987:10). Enligt

PBL är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen

av mark och vatten. Varje kommun skall ha en aktuell

översiktsplan som omfattar hela kommunen. Denna plan är icke

bindande för myndigheter och enskilda. Regleringen av markens

användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom

detaljplaner och ev. fastighetsplaner. För begränsade områden av

kommunen som icke omfattas av detaljplan får (bindande)

områdesbestämmelser meddelas om det behövs, bl.a. för att

säkerställa att riksintressen enligt NRL (se nedan) tillgodoses.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner

antas. Regionplanen skall tjäna till ledning för beslut om

översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Den är

icke bindande. I Stockholms län ansvarar landstinget för

regionplanen. -- Vid planläggning och i ärenden om bygglov och

förhandsbesked skall NRL tillämpas.

Länsstyrelsen har enligt PBL tillsyn över plan- och

byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i

deras planläggning. Boverket har den allmänna uppsikten över

plan- och byggnadsväsendet i riket.

Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall enligt

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser

(naturresurslagen; NRL) användas så att en från ekologisk,

social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god

hushållning främjas.

I 2 kap. NRL ges grundläggande hushållningsbestämmelser. Där

stadgas bl.a. (6 §) att mark- och vattenområden som har

betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden

eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada

natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i

närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av

riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller

friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada

natur- eller kulturmiljön.

Enligt 3 kap. NRL är bl.a. kustområdena och skärgårdarna i

Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö

upptagna bland de områden där turismens och friluftslivets,

främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt skall

beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av

exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Inte blott

Djurgårdens kustområden utan även Brunnsviken omfattas av denna

bestämmelse. Bestämmelsen utgör dock inte hinder för

utvecklingen av befintliga tätorter m.m.

I 5 kap. NRL finns bestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Regeringen eller

vederbörande myndighet får föreskriva att en

miljökonsekvensbeskrivning upprättas i ärenden enligt någon av

de NRL-anknutna lagarna. Då detta kapitel infördes våren 1991

angavs i propositionen att miljökonsekvensbeskrivningar som en

del av beslutsunderlaget vid arbetet med den fysiska planeringen

bör kunna ge ett gott stöd för bedömning av lämpliga alternativ

för lokalisering av stora projekt och anläggningar som har

väsentlig omgivningspåverkan eller som berör särskilt värdefulla

områden. Sådana beskrivningar bör upprättas i ett tidigt skede

av planeringsprocessen och innefatta de konsekvenser för miljön

som behandlade lokaliseringsalternativ kan bedömas föra med sig

med hänsyn till miljöförutsättningarna i berörda mark- och

vattenområden. Bostadsutskottet betonade vid sin behandling, med

citat av propositionen, att i och med att en

miljökonsekvensbeskrivning ingår i beslutsunderlaget vid

myndighetsprövning skall ett tillstånd eller annan sökt åtgärd

naturligtvis inte beviljas om beskrivningen inte är

tillfredsställande (prop. 1990/91:90, BoU18, rskr. 342).

I 6 kap. NRL finns bl.a. följande stadganden om myndigheternas

uppgifter, ansvarsfördelning m.m.

Regeringen får i visst fall besluta att en eller flera

kommuner skall redovisa hur kommunen i sin planering enligt PBL

avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med

naturresurser. Länsstyrelsen har tillsyn i länet över

hushållningen med naturresurser. De centrala

förvaltningsmyndigheterna har var och en inom sitt

verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med naturresurser.

Boverket har den allmänna uppsikten över hushållningen med

naturresurser.

Föreskrifter om statlig kontroll beträffande områden av

riksintresse m.m. återfinns även i 12 kap. PBL. Därav framgår

bl.a. följande.

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra

eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det

kan befaras att beslutet innebär att 1) ett riksintresse enligt

NRL inte tillgodoses, 2) den interkommunala regleringen av

sådana frågor inte har samordnats på ett lämpligt sätt, m.m. Om

så visar sig vara fallet skall kommunens beslut upphävas i sin

helhet.

Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva

en regionplan. Denna prövning får endast avse frågan huruvida

planen tillgodoser riksintressen enligt NRL. Regeringen får

vidare förelägga kommunen att inom en viss tid anta, ändra eller

upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser

(planföreläggande), om det behövs för att tillgodose sådana

intressen. Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får

regeringen på kommunens bekostnad låta upprätta de förslag som

behövs samt anta, ändra eller upphäva detaljplanen eller

områdesbestämmelserna.

Bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga

kulturminnen m.m. finns i lagen (1988:950) om kulturminnen

m.m. Länsstyrelsen har enligt lagen tillsyn över

kulturminnesvården i länet. Riksantikvarieämbetet och statens

historiska museer har överinseende över kulturminnesvården i

landet. En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt

kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt

synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för

byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen

får också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av

kulturhistoriskt värde.

Enligt naturvårdslagen (1964:822) är naturvården en såväl

statlig som kommunal angelägenhet. Envar skall visa hänsyn och

varsamhet i sitt umgänge med naturen. I syfte att bevara större

sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga

tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan staten

tillhörig mark avsättas till nationalpark. Område som bör

särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för

kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga

beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse för

allmänhetens friluftsliv kan förklaras som naturreservat av

länsstyrelsen. Skyddsvärt område av begränsad omfattning eller

som i övrigt inte lämpligen bör avsättas till naturreservat kan

av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. Dessutom

kan regeringen eller vederbörande myndighet till skydd för

djurlivet inom visst område meddela föreskrifter som inskränker

rätten att uppehålla sig på området (t.ex.

fågelskyddsområde). Skyddsföreskrifter för nationalpark

utfärdas av regeringen eller statens naturvårdsverk, för

naturreservat och naturvårdsområde av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen kan delegera till en kommunal nämnd att besluta

om inrättande av naturreservat och naturvårdsområde samt att

utfärda skyddsföreskrifter.

Planeringsläget

I stort sett hela området är i offentlig ägo. Staten är den

största markägaren; den äger stora delar i de områden som berörs

i motionerna. Se kartbilaga 1.

Stora delar av området utgör detaljplanelagd mark.

Vissa smärre partier är skyddade med stöd av naturvårdslagen,

nämligen Ulriksdals naturvårdsområde samt fågelskyddsområde vid

Fjäderholmarna. Se kartbilaga 2. Vidare pågår diskussioner

mellan länsstyrelsen och berörda kommuner om skydd med stöd av

naturvårdslagen för Igelbäcken och området närmast bäcken.

Ett stort antal byggnader och anläggningar är avsatta som

byggnadsminnen. Se kartbilaga 3.

Stora delar av området är klassade som riksintresse för

kulturminnesvården. Se kartbilaga 4.

Inom området planeras och/eller diskuteras ett flertal

exploateringsobjekt. Större exploateringsobjekt redovisas i

kartbilaga 5.

Kommunerna har i sin översiktliga planering, översiktsplan -90

i Stockholm, antagen den 18 februari 1991, Solna 90 i Solna,

antagen den 26 augusti 1991 och översiktsplan för Lidingö

kommun, antagen den 28 maj 1990, redovisat sin syn på de berörda

områdenas användning och hur denna skall regleras.

Förslag till Regionplan 1991 för Stockholms län har varit

utställt för granskning enligt PBL under tiden den 1 juli -- den

30 september 1991. Landstingets regionplane- och trafiknämnd har

vid sammanträde den 3 december 1991 beslutat förorda att planen

antas, och landstinget beräknas fatta beslut i frågan under

våren 1992.

Riksantikvarieämbetet och boverket har i en gemensam skrivelse

till regeringen den 5 juni 1991 påtalat att

Haga--Brunnsviken-området på grund av sitt centrala läge i

storstadsregionen under senare tid börjat betraktas som en

exploateringsresurs. Verken begär medel för ett

utvecklingsarbete med betoning på MKB i fördjupad översiktsplan

generellt men med särskild inriktning mot att lyfta fram de

nationellt betydelsefulla intressena i Brunnsviken.

Regeringen (miljödepartementet) har den 21 november 1991 med

stöd av 6 kap. 2 § NRL beslutat att Solna och Stockholms

kommuner skall redovisa hur kommunerna i sin planering enligt

PBL avser att tillgodose naturvårdens, kulturminnesvårdens och

friluftslivets intressen i området kring Haga--Brunnsviken samt

Ulriksdal och norra och södra Djurgården. Till beslutet är fogad

en karta som visar områdets närmare omfattning. I beslutet

konstateras att stora delar av området är av riksintresse för

kulturminnesvården och att området dessutom berörs av de

särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. NRL. I beslutet

hänvisas vidare till jordbruksutskottets förevarande

motionsbehandling samt till riksantikvarieämbetets och boverkets

ovanciterade skrivelse. Till regeringsbeslutet är fogad en

kartbilaga. Den bifogas som kartbilaga 6 då den täcker ett

område som något skiljer sig från det område som anges i

kartbilagorna 1--5.

Länsstyrelsen i Stockholms län godkände den 18 april 1991 en

planändring som medgett en ytterligare exploatering av kv.

Cedersdal (Sveaplans gymnasium) nära Brunnsviken. Ärendet har

överklagats av enskilda. Regeringen har ännu icke fattat beslut

i ärendet.

Remissammanställning

Utskottet beslöt den 4 juni 1991 att remittera motionerna

Jo704, Jo727 och Jo807 för yttrande till följande myndigheter,

kommuner och sammanslutningar: ståthållarämbetet på Stockholms

slott, statens naturvårdsverk, riksantikvarieämbetet och statens

historiska museer, boverket, länsstyrelsen i Stockholms län,

Stockholms stad, Solna kommun, Svenska naturskyddsföreningen,

Riksförbundet för hembygdsvård, Friluftsfrämjandet, Projekt

Ekoparken/WWF och Svenska föreningen för byggnadsvård. Yttranden

har inkommit från samtliga utom Svenska föreningen för

byggnadsvård. Dessutom har byggnadsstyrelsen, regionplane- och

trafiknämnden vid Stockholms läns landsting, linjenämnden vid

Gymnastik- och idrottshögskolan GIH inom högskolan för

lärarutbildning i Stockholm, Kungl. Vitterhets Historie och

Antikvitets Akademien, Kungl. Musikaliska akademien, Kungl.

Akademien för de fria konsterna och Kommittén för Gustavianska

Parken avgett yttranden.

Remissyttrandena återfinns som bilaga 7 till betänkandet. I

det följande redovisas en sammanställning av yttrandena.

Övergripande synpunkter på området

Samtliga remissinstanser är medvetna om skyddsvärdet hos det

aktuella området. Som exempel må här citeras följande ur

Vitterhetsakademiens yttrande.

Det i stort sett sammanhängande området södra och norra

Djurgården, Haga--Brunnsviken och Ulriksdal--Sörentorp inrymmer

natur- och kulturvärden av högsta dignitet också sett i ett

internationellt perspektiv. De bidrar till att ge Stockholm en

särställning bland stora städer vad gäller närmiljö ur både

kulturhistorisk och natursynpunkt. Speciella historiska

omständigheter har samverkat till att detta gröna bälte kring

stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas från urban

exploatering. Tid efter annan har exploateringstrycket dock

tvingat fram upplåtelser av byggnadsmark, men hotet mot

kvarvarande miljöer synes aldrig ha varit mer överhängande än i

det skede av urban förtätning som vi nu befinner oss i. Enligt

Vitterhetsakademiens mening finns inget område av jämförlig

storlek i vårt land som det finns starkare motiv för att

lagskydda.

Utgångspunkten för ståthållarämbetet är att förvalta

Kungl. Djurgården och Haga--Ulriksdal-områdena på ett sådant

sätt att deras karaktär av unika kulturminnesmärken bevaras.

Även naturvårdsverket instämmer i kravet att området

undantas från nybebyggelse eller annan fysisk exploatering.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) framhåller att

riksintresseområdets kulturvärden är beroende av en hel och

sammanhållen miljö. Att ta hänsyn till dessa kulturvärden

innebär därför något mer än att bevara enskilda objekt eller

delområden; även sambanden dem emellan måste beaktas. RAÄ anser

det angeläget att riksdagen -- med uttalande av vikten av att

alla lagliga möjligheter att skydda Haga--Brunnsviken och

Djurgårdsområdena från ytterligare exploatering vidtas -- från

regeringen begär en redogörelse om hur den bedömer möjligheterna

att säkerställa riksintressena och de riktlinjer som riksdagen i

egenskap av markägare har givit beträffande Djurgårdsmarken.

Boverket har uppfattningen att situationen kring

Haga--Brunnsviken--Ulriksdal mycket väl kan lösas med de

medel som nuvarande lagstiftning ger.

Byggnadsstyrelsen anser att de områdesplaner som tagits

fram bör ligga till grund för utbyggnad av högskole- och

institutionsområdena.

Länsstyrelsen i Stockholms län är i huvudsak överens med

motionärerna om de starka natur- och kulturvärdena i det

sammanhängande området Haga--Brunnsviken, Ulriksdal och norra

Djurgården. Området har naggats i kanten för olika typer av

exploateringar och ytterligare sådana är under planering.

Eftersom området är mycket skyddsvärt kan skyddet mot

exploateringar behöva förstärkas för stora delar av området,

varvid kultur och friluftsliv samt turism så långt möjligt bör

ges företräde när det gäller områdets utnyttjande. I anslutning

till motionernas behandling bör riksdagen kunna ge regeringen

till känna sin uppfattning om hur ett samlat statligt agerande i

området kan främjas.

Stockholms läns landstings regionplane- och trafiknämnd

framhåller att om de exploateringsprojekt kring

Brunnsvikenområdet som diskuterats under senare år realiseras

kommer Brunnsvikens karaktär helt att förändras och värdet som

rekreationsområde att minska avsevärt. Däremot anser nämnden att

för norra och södra Djurgården samt Ladugårdsgärde är

bevarandeintresset tillfredsställande behandlat i Stockholms

översiktsplan, som är i överensstämmelse med

regionplaneförslaget.

Stockholms stad anför att staden vill slå vakt om de

kultur- och naturområden som Djurgårdsmarken och

Brunnsvikenområdet utgör. Staten har som dominerande markägare

en avgörande betydelse för områdets framtida utveckling.

Solna kommuns grundinställning är att Brunnsviken och dess

stränder, Hagaparken och Ulriksdals slottspark måste fortsätta

att utgöra mycket viktiga områden för rekreation och möten med

natur och kultur. De olika delfrågorna är ofta komplicerade och

de önskvärda lösningarna kräver i många fall stora

investeringar. Att bara diskutera olika typer av

skyddsföreskrifter kan enligt Solna kommun inte leda till

lösning av de verkliga problemen.

Linjenämnden för GIH framhåller att större naturområden i

stadsmiljöns närområde bl.a. skall ses utifrån ett perspektiv av

att de underlättar och stimulerar till fysisk aktivitet. Genom

sin betydelse för hälsan representerar de nära naturområdena

stora dolda ekonomiska värden.

Kungl. Musikaliska akademien understryker att de områden

det här gäller inte till någon del kan anses vara en

"exploateringsresurs" -- någon sådan existerar icke längre i och

kring Stockholms centrum om vår huvudstad skall kunna förbli en

ort där människor lever och verkar under vad som kan betecknas

som drägliga förhållanden.

Konstakademien anser att riksdagen nu bestämt bör uttala

sig för ett ökat och definitivt skydd för området såsom det

definierats i riksantikvarieämbetets beslut om riksintressen i

Stockholms län. Det förefaller nödvändigt att statsmakterna

engagerar sig starkare i utvecklingen.

Enligt Naturskyddsföreningen i Stockholms län inrymmer

hela Ekoparken så mycken skyddsvärd natur att det är i hög grad

förvånansvärt att inte beslutande politiker och myndigheter satt

ett exploateringsstopp långt tidigare.

Friluftsfrämjandet konstaterar att konkurrensen om marken

i Stockholm är stor och att, tyvärr, frilufts- och

miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som

bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.

Kommittén för Gustavianska parken framhåller att

skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur

och stadsbild måste överordnas exploateringsintresset.

Projekt Ekoparken/WWF anser att riksdagen bör verka för

att Ekoparkens natur- och kulturvärden säkerställs för all

framtid.

Skyddsklassning -- planläggning

Ståthållarämbetet instämmer i motionärernas önskemål om

skydd för ifrågavarande områden. Ämbetet är inte främmande för

att naturreservat bildas. För hela Ekoparken bör en skötselplan

tas fram.

Naturvårdsverket avstyrker bildandet av en nationalpark i

området. Detta uppfyller inte kriterierna för nationalpark, vare

sig SNVs eller de internationella kriterier som Internationella

naturvårdsunionen (IUCN) har tagit fram. De mycket stora värden

för naturvården som finns inom området bör tas till vara genom

en kombination av åtgärder där skydd med stöd av NVL bör komma i

fråga för delar av området medan andra delar bör tryggas inom

ramen för kommunernas fysiska planering.

Riksantikvarieämbetet erinrar om att motionärerna

behandlar en planfråga som normalt skall hanteras av respektive

kommuner enligt de arbetsformer PBL/NRL erbjuder. Det aktuella

området ligger, med undantag av Sörentorp, i sin helhet inom ett

område av riksintresse för kulturmiljövården enligt 2 kap. 6 §

NRL och skall därmed skyddas mot åtgärder som kan medföra

påtaglig skada. RAÄ anser dock att hittillsvarande planering

inte i tillräcklig grad respekterat riksintressena. För

Brunnsvikenområdet har planarbetet föregripits av ekonomiskt

betydande åtaganden. RAÄ har motsatt sig den ytterligare

exploatering av kv. Cedersdal (Sveaplans gymnasium) som medgetts

genom den av länsstyrelsen godkända planändringen för området.

Det är här fråga om en planändring som direkt bygger på ett

avtal som träffats mellan Stockholms kommun och enskild part

utan beaktande av kulturvärdena och utan att den har föregåtts

av något planeringsförfarande enligt PBL. Detta förhållande är

alarmerande och innebär ett åsidosättande av den demokratiska

beslutsordningen enligt PBLs och NRLs bestämmelser, anför RAÄ.

Länsstyrelsens beslut har överklagats av enskilda hos regeringen

som ännu inte fattat sitt beslut i ärendet.

Boverket erinrar om att flera utbyggnadsprojekt är

aktuella inom området. RAÄ och boverket har i gemensam skrivelse

till regeringen föreslagit att de båda verken tillsammans med

berörda kommuner och länsstyrelsen i Stockholms län,

bl.a. ges möjlighet att analysera om föreslagna ingrepp i

området medför påtaglig skada. Ett sådant planarbete bör

innefatta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB).

Länsstyrelsen anför likartade tankegångar. Länsstyrelsen

är beredd att medverka till en precisering av riksintressets

innebörd. Statsmakterna bör ge direktiv för byggnadsstyrelsens

deltagande i arbetet med avseende på konsekvenserna för staten

som markägare samt anslå erforderliga medel för projektet.

Stockholms stad anser att skyddsformen nationalpark inte

är tillämplig. Flera byggnader i området är redan i dag

förklarade som byggnadsminne. Ett sådant skydd kan även prövas

för Bergianska trädgården. Valet av skyddsform är även en

ekonomisk fråga. Det är viktigt att staten tar ett ekonomiskt

ansvar för etableringskostnader.

Solna kommun anser att den värdefulla miljön bör få någon

annan typ av skydd än naturreservat, naturvårdsområde eller

nationalpark.

Projekt Ekoparken/WWF förordar inrättandet av ett nytt

lagrum -- ett Ekoparksinstitut -- som samfällt skyddar natur och

kultur. I sitt förslag till skydd föreslår projektet först och

främst ett exploateringsmoratorium i form av ett interimistiskt

naturreservat under en tid av tre år. Ekonomiska resurser bör

tillföras för att en allsidigt sammansatt Ekoparksutredning

under denna tid skall kunna göras av områdets kvalitéer och

behov.

Kommittén för Gustavianska parken har invändningar mot att

hela området under senare tid börjat betraktas som

exploateringsresurs. I stället måste området enligt kommitténs

uppfattning betraktas som i princip färdigutbyggt. Natur- och

kulturmiljöerna inom området bör värnas som nationell natur- och

kulturpark i former som ger ett bestående skydd.

Utbyggnadsplaner

Norra och södra Djurgården samt Ladugårdsgärde --

institutionsbältet

Riksantikvarieämbetet erinrar om att riksdagen år 1964

uttalat att ingen ytterligare exploatering av Djurgårdsmarken

skulle ske, med reservation för viss utbyggnad i anslutning till

Frescati (prop.1964:183, SU195).

Enligt byggnadsstyrelsen pekas i styrelsens underlag till

fördjupad översiktsplan för norra Djurgårdens institutionsområde

på två områden för utbyggnad (med sammanlagt 386 000 m2

nybyggnadsarea) av högskoleinstitutioner vilka områden i dag

inte utnyttjas för detta ändamål.

Stockholms stad anför att många av de statliga

verksamheterna i institutionsbältet Frescati--Albano--Tekniska

högskolan är i behov av utbyggnad. Staden vill slå vakt om de

kultur- och naturområden som Djurgårdsmarken och

Brunnsvikenområdet utgör.

Länsstyrelsen anför att staden bör studera i vilken

omfattning denna utbyggnad är erforderlig.

Regionplane- och trafiknämnden erinrar om att

Djurgårdsområdet innefattar flera utbyggnadsobjekt i den s.k.

Dennisöverenskommelsen, nämligen Bellevuelänken, Värtalänken och

Österleden som i Regionplan 1991 anges för utbyggnad. I

Husarviken planeras en större utbyggnad med bostäder.

Projekt Ekoparken/WWF pekar ut Österledens avfart vid

Borgen mot Valhallavägen som konfliktområde vilket icke bör

genomföras, liksom den planerade utbyggnaden av ett

bostadsområde i Husarviken. Projektet anser även att de

föreslagna byggnationerna vid Bergiusvägen, Torphagen samt

väster E3 i Lilla Frescati och Frescati Hage ej bör tillåtas.

Haga--Brunnsviken-området

Kommungränsen mellan Stockholm och Solna går här längs med

järnvägen från Norra station fram till Brunnsviken.

Stallmästaregården och Haga hör alltså till Solna kommun.

Naturvårdsverket stöder uppfattningen att

Haga--Brunnsviken-området bör bevaras som ett värdefullt

grönområde. Riksantikvarieämbetet framhåller att

det akut hotade området är Brunnsviken. Mängden av projekt kan

sammantagna leda till påtaglig skada. Staten har även som

fastighetsägare ett omfattande ansvar för utvecklingen kring

Haga--Brunnsviken. Mellan statens olika strävanden i

Haga--Brunnsviken-området råder en uttalad målkonflikt.

Landstingets regionplane- och trafiknämnd anför

likartade synpunkter.

Solna kommun kommenterar en rad konkreta

exploateringsprojekt vid Brunnsviken. Beträffande planerna på

byggande av ett japanskt kulturcentrum med tillhörande hotell på

den s.k. bensinstationstomten vid Norrtull anför Solna att man

inte har någon invändning mot att tomten bebyggs. Däremot anser

Solna kommun att de hittills för offentligheten redovisade

förslagen till bebyggelse av tomten är helt oacceptabla. "Den

föreslagna skyskrapan (utgör) en ogenomtänkt meningslöshet i en

för Stockholm och Solna gemensam stadsbild."

Linjenämnden vid GIH pekar på det angelägna i att SAS

planer på ytterligare exploateringar (bl.a. två datahallar) i

anslutning till Per Henrik Lings boställe Annelund omprövas och

att andra lösningar på ev. exploateringsbehov söks.

Trafikfrågor

Kommittén för Gustavianska parken pekar på att det nu

finns förutsättningar att lösa de problem som hänger samman med

trafiken genom och intill de unika naturområdena: Bellevue- och

Värtalänkarna skall projekteras, byggande intill vägarna vid

Frösunda och Ulriksdalsfältet har inte påbörjats. Därmed finns

möjligheten till långsiktigt handlande kvar. I yttrandet påtalas

vidare de bullerproblem som uppstår från motorlederna E3, E4

och E18 samt den spårbundna trafiken. En utredning av trafik-

och bullerproblemen kring parkerna med förslag till långsiktiga

lösningar är nödvändig, anför kommittén. En del vägsträckor bör

dras i tunnel. Även i yttrandena från länsstyrelsen,

regionplane- och trafiknämnden, Stockholms stad och Solna

kommun betonas nödvändigheten av att trafikfrågorna utreds.

Utskottets överväganden

Av den inledande redogörelsen framgår att största delen av det

aktuella området förklarats som riksintresse för

kulturminnesvården enligt 2 kap. naturresurslagen NRL. (Viss

diskrepans råder dock mellan riksantikvarieämbetets och

länsstyrelsens avgränsning av riksintresset.) Området är en del

av Södermanlands-/Upplandskusten och berörs av bestämmelserna om

riksintresse för naturvård och friluftsliv i 3 kap. NRL. Ett

antal byggnader och anläggningar är skyddade som byggnadsminnen

enligt kulturminneslagen. Några delområden åtnjuter skydd enligt

naturvårdslagen.

Sedan utskottet påbörjat realbehandlingen av ärendet har

regeringen den 21 november 1991 beslutat att Stockholms och

Solna kommuner skall redovisa hur man avser att tillgodose

kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen i

den planering som inletts för området enligt PBL. I beslutet

hänvisas till riksantikvarieämbetets och boverkets gemensamma

skrivelse till regeringen den 5 juni 1991. Verken framhöll

därvid att bristen på en samordnad och väl förankrad syn på

områdets utveckling försvårar förverkligandet av NRLs

intentioner, bl.a. vid ställningstagande till enskilda

exploateringsprojekt. Regeringen delar myndigheternas bedömning

att områdets framtida användning behöver klarläggas i ett

sammanhang. Kommunerna bör gemensamt och efter samråd med

länsstyrelsen utarbeta grundläggande utgångspunkter för

fördjupning av översiktsplanerna. Berörda statliga och regionala

myndigheter bör enligt regeringsbeslutet biträda kommunerna i

erforderlig utsträckning.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna att hela

området, i en av motionerna benämnt "Ekoparken", har

utomordentligt stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. De

bidrar till att ge Stockholm en särställning bland stora städer

vad gäller närmiljö från både kulturhistorisk synpunkt och

natursynpunkt. Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som av

en svunnen tid präglats till "Gustavianska parken" utgör en

mycket värdefull del av vårt svenska kulturarv. Dess

kulturhistoria har stark europeisk anknytning. Speciella

historiska omständigheter har samverkat till att detta gröna

bälte kring stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas

från urban exploatering.

I likhet med flertalet remissinstanser finner utskottet att

skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur

och stadsbild bör överordnas exploateringsintresset.

Riksintresseområdets kulturvärden är som RAÄ framhåller beroende

av en hel och sammanhållen miljö. Det centrala läget i hjärtat

av storstadsområdet, den natursköna miljön och närheten till

kulturminnen och vetenskapliga institutioner bidrar emellertid

till att öka de aktuella områdenas attraktivitet för utbyggnad

när nu merparten av Stockholms och Solnas mark redan är bebyggd.

Som framgår av remissyttrandena är också de kommunala

ledningsorganen starkt medvetna om denna konflikt, och de har

därför tagit initiativ till ett samkommunalt programarbete för

Haga--Brunnsviken-området.

Utskottet finner att det mot den angivna bakgrunden är

värdefullt att regeringen börjat utnyttja de möjligheter som

finns enligt PBL och naturresurslagen genom att begära

redovisning från kommunerna av den framtida planeringen.

Därigenom kan situationen i hela området hanteras i ett

sammanhang. Som Stockholms stad framhållit i sitt yttrande kan

t.ex. byggnadsminnesskydd prövas för Bergianska trädgården.

Utskottet utgår från att även de trafiktekniska lösningarna

kommer att gås igenom. Vid sidan av kommunerna har staten som

dominerande markägare ett särskilt ansvar för att exploateringen

av området inte sker på ett sätt som motverkar syftet med

gällande lagregler om hushållningen med naturresurser m.m.

Riksdagen har i ett tidigare skede beslutat om stark

restriktivitet vad gäller markutnyttjandet av Djurgården.

I programarbetet finns anledning att tillämpa systemet med

miljökonsekvensbeskrivningar enligt det nyinförda 5 kap. NRL.

Som framgår av förarbetena kan man då få gott stöd för bedömning

av lämpliga alternativ för lokalisering av stora projekt och

anläggningar som har väsentlig omgivningspåverkan eller som

berör särskilt värdefulla områden.

Utskottet utgår från att regeringen, sedan länsstyrelsen gjort

sin prövning, på lämpligt sätt återkommer till riksdagen och

informerar om inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen.

Med hänsyn bl.a. till de olika initiativ som tagits och som

redovisats ovan avstår utskottet från att nu föreslå någon

särskild framställning från riksdagens sida i ärendet.

Motionerna Jo704, Jo727 och Jo807 får anses i väsentliga delar

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo704, 1990/91:Jo727

och 1990/91:Jo807.

Stockholm den 10 december 1991

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin

(m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson

(s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Kaj Larsson (s), Sinikka

Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s), Pehr

Löfgreen (m), Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Claus

Zaar (nyd) och Anna Stråkander (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

Bilaga 7

Remissyttranden

Remiss den 3 juni 1991 angående motionerna 1990/91:Jo704,

1990/91:Jo727 och 1990/91:Jo807 med förslag om natur- och

kulturskydd av Djurgården, Haga-Brunnsviken och

Ulriksdal-Sörentorp.

Ståthållarämbetet på Stockholms Slott

Kungl. Djurgården och Haga-Ulriksdalsområdena ingår i den

statliga egendom som enligt beslut av Riksdagen står till H M

Konungens disposition och förvaltas av Ståthållarämbetet.

Utgångspunkten för Ståthållarämbetet är att förvalta dessa

områden på ett sådant sätt att deras karaktär av unika

kulturminnesmärken bevaras. Inom områdena finns flera av landets

allra märkligaste minnesmärken inom arkitektur- och parkområdet

och dessutom en unik naturmiljö. Ståthållarämbetets uppgift är

att bevara detta och hålla det tillgängligt för allmänheten.

Starka exploateringsintressen utgör ett ständigt hot mot dessa

områdens bevarande. Under århundradena har stora delar av

områdena ianspråktagits för bebyggelse, hamn- och trafikändamål.

Enligt Ståthållarämbetets mening bör det nu stå absolut klart

att ytterligare exploatering av denna typ måste undvikas. För en

del av området skedde också ett fredande genom Riksdagens beslut

1964 angående viss upprustning av Djurgården, m.m.

Också nu föreligger starka krav på ianspråktagande av

ytterligare områden för exploatering. Önskemål finns om

bostadsbebyggelse vid Bergiusvägen och Husarviken,

byggnadsplaner finns inom institutionsområdena vid Norra

Djurgården och därtill planerna på den s.k. Österleden under och

över Djurgården. Ett genomförande av dessa exploateringsföremål

innebär i vissa fall ianspråktagande av grönområden och i

samtliga fall en negativ påverkan av omgivande grönområden.

Nyligen har en utredning om en s.k. Ekopark sträckande sig

från Södra Djurgården upp till Haga-Ulriksdalsområdet framlagts.

Utredningen har föredragits i H M Konungens Råd för mark- och

byggnadsfrågor. Ståthållarämbetet kan i allt väsentligt ställa

sig bakom de allmänna förslag som utredningen innehåller.

Enligt Ståthållarämbetets mening bör planeringen av

markanvändningen inom en sådan "Ekopark" utgå från områdets

stora natur- och kulturvärden. Eventuellt tillkommande

bebyggelse bör ske ytterst sparsamt och anpassas till befintlig

bebyggelse och ha karaktären av "hus i park". För nya

trafikleder i anslutning till området bör krävas s.k.

miljökonsekvensbeskrivning. Det är nödvändigt för den biologiska

mångfalden att stora arealer naturmark förblir orörda.

Ekoparken ligger inom tre kommuner, Stockholm, Solna och

Lidingö. Med hänsyn härtill erfordras ett interkommunalt

samarbete med förslagsvis länsstyrelsen som huvudman.

Närmare överväganden måste ske beträffande frågan om vilket

lagstöd som behövs för att säkerställa det önskade syftet med

Ekoparken. I Ståthållarämbetets yttrande över förslaget till

översiktsplan 90 för Stockholms stad uttalade ämbetet bl.a. att

ämbetet inte var främmande för att naturreservat bildas för att

ytterligare accentuera skyddet av Djurgården under förutsättning

att skötselföreskrifterna inte försvårade områdets rationella

skötsel. Det kan vidare bli fråga om utnyttjande av

bestämmelserna i naturvårdslagen, kulturminneslagen och plan-

och bygglagen. För hela Ekoparken bör en skötselplan framtas som

underlag för vård och skötsel av mark och byggnader. I det

sammanhanget vill Ståthållarämbetet framhålla vikten av att

skötselplanen får karaktären av en ramplan i vilken stor

handlingsfrihet rörande den dagliga skötseln ges berörda

förvaltningar.

Sammanfattningsvis instämmer Ståthållarämbetet i motionernas

önskemål om skydd av ifrågavarande områden. Detta ligger helt i

linje med den strävan att bevara och vårda denna unika

kulturmiljö som under mycket lång tid varit Ståthållarämbetets

självklara utgångspunkt.

Wiking Sjöstrand

ståthållare

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket har anmodats att inkomma med yttrande över

rubricerade motioner. Eftersom samtliga tre motioner rör ungefär

samma geografiska område ger verket ett sammanfattande svar över

dessa genom att lämna följande synpunkter.

Verket har i flera tidigare sammanhang yttrat sig över

material som rör det aktuella området. Verket yttrade sig över

dels en skrivelse från Haga-Brunnsvikens vänner (SNV dnr.

229-3443-89), dels utredningen "Ekoparken -- sammanhängande

natur- och kulturpark i storstad" (SNV dnr. 222-639-91). Dessa

yttranden, som bifogas för kännedom, klargör i allt väsentligt

verkets syn på området. I det följande ges några kompletterande

synpunkter.

En viktig fråga i sammanhanget är när naturvårdslagens (NVL)

olika skyddsformer är lämpliga att använda respektive när det är

lämpligare att använda annan lagstiftning, t.ex. plan- och

bygglagen eller kulturminneslagen, för att trygga värdefulla

natur- och kulturmiljöer. Riksdagen har nyligen beslutat om ett

tillägg till 3 a § NVL där särskilt anges att NVL även är

tillämplig på den kulturpräglade naturmiljön i den mån skydd ej

gäller enligt kulturminneslagen. I prop. 1990/91:90 "En god

livsmiljö" anges att begreppet naturmiljö även skall omfatta

kultur- och odlingslandskapet. Naturvården har sedan länge

arbetat med att skydda och vårda objekt i kulturlandskapet så

ovan nämnda ändring innebär ingen förändring i

naturvårdsarbetets inriktning. För övrigt är praktiskt taget all

natur i Sverige mer eller mindre påverkad av människan genom

bete, skogsfång m.m.

I bifogat yttrande dnr. 222-639-91 uttrycker verket policyn

att "skyddsformerna naturreservat och naturvårdsområde inte är

lämpliga att använda för parker eller områden som i huvudsak är

av parkkaraktär". Med park avser verket i detta sammanhang

anlagd och intensivt skött parkmark. Det är verkets bedömning,

mot bakgrund av förarbeten och proposition, att ovan nämnda

ändring av NVL inte har som syfte att parkmiljöer skall

inkluderas i de miljöer som bör skyddas med stöd av NVL:s

skyddsformer.

Beträffande nationalparker har naturvårdsverket antagit vissa

kriterier som skall användas vid urvalet av nya

nationalparksobjekt (SNV PM 1985-11-29). Dessa kriterier har

legat till grund för den Nationalparksplan som verket

presenterade år 1989 (Naturvårdsverket informerar). Enligt

verkets bedömning uppfyller inte det aktuella området

kriterierna för nationalpark, vare sig SNV:s eller de

internationella kriterier som Internationella naturvårdsunionen

(IUCN) har tagit fram. Framför allt är området alldeles för

kulturpåverkat och stört av urbana inslag. Naturvårdsverket

avstyrker därför bildandet av en nationalpark i området.

I övrigt vill verket hänvisa till bifogade yttranden och

understryka att området innehåller mycket stora värden för

naturvården. Dessa bör tillvaratas genom en kombination av

åtgärder där skydd med stöd av NVL bör komma i fråga för de

delområden som har särskilt höga naturvärden. Andra delar av

området bör kunna tryggas inom ramen för kommunernas fysiska

planering. Vissa värden bör kunna tryggas med stöd av

kulturminneslagen.

Verket instämmer i kravet att området undantas från

nybebyggelse eller annan fysisk exploatering.

Gunnar Rasmusson/Jan Terstad

Underbilaga 1 (1989-09-01)

Haga-Brunnsvikens vänner

SOLNA

Skrivelse om Haga-Brunnsvikenområdet

Haga-Brunnsvikens vänner har i en skrivelse daterad den 7 juli

1989 ställt frågan huruvida naturvårdsverket m.fl. är beredda

att verka för och avsätta resurser för Haga-Brunnsvikenområdet

och dess kulturminnen och sköna landskap.

Naturvårdsverket vill med anledning av skrivelsen framhålla

följande. Verket delar uppfattningen att Haga-Brunnsvikenområdet

är värdefullt från naturvårds-, frilufts- och kulturhistorisk

synpunkt och att området därför inte bör exploateras

ytterligare. Området är utomordentligt viktigt för allmänhetens

möjligheter. I länsstyrelsens naturvårdsprogram från 1983 har

Hagaparken bedömts ha mycket högt naturvärde. Denna bedömning

har sin grund i områdets geologiska värden (åsavlagringar,

flyttblock, jättegryta), kulturhistoriska värden (parkmiljö

m.m.) samt områdets stora värde för rekreation och friluftsliv.

När det gäller värdet för friluftslivet skall givetvis

Haga-Brunnsviken-området ses i sammanhang. Möjligheten att ta

sig runt Brunnsviken längs gröna promenadstråk är utomordentligt

viktig.

Verket stödjer uppfattningen att Haga-Brunnsvikenområdet bör

bevaras som ett värdefullt grönområde. Eftersom området inte är

av riksintresse vare sig för naturvården eller friluftslivet är

det dock i första hand respektive kommun som ansvarar för

planeringen i området. Verket gör bedömningen att områdets

värden bör kunna bevaras inom ramen för kommunernas planering.

Här fyller översiktsplanerna en nyckelfunktion. Enligt plan- och

bygglagen (PBL) skall varje kommun senast 1 juli 1990 ha antagit

en kommuntäckande översiktsplan. Verket instämmer i att det är

viktigt att det här sker ett samarbete mellan berörda kommuner.

Frågor som rör tillgängligheten till området bör kunna lösas

inom ramen för kommunernas översikts- och detaljplanering. Det

finns även möjlighet för kommunerna att meddela särskilda

områdesbestämmelser för Haga-Brunnsvikenområdet.

Områdesbestämmelser kan dock inte utfärdas för områden som

omfattas av detaljplan. Områdesbestämmelser syftar till att

säkerställa syftet med översiktsplanen.

Även landstingets regionplan för länet är mycket viktig för

den framtida markanvändningen runt Brunnsviken. En ny regionplan

för Stockholms län håller för närvarande på att arbetas fram.

Haga-Brunnsvikenområdets höga värden för friluftslivet och

naturvården måste enligt verkets uppfattning beaktas och komma

till uttryck i såväl regionplanen som kommunernas

översiktsplaner. Det är i första hand länsstyrelsens uppgift att

bevaka att så sker. Eftersom området berör flera kommuner har

länsstyrelsen en viktig roll i att se till att samordning sker

(se exempelvis PBL 4 kap. 9 § och 12 kap. 1 § 2 pkt.).

Enligt länsstyrelsens åtgärdsprogram (kopplat till

naturvårdsprogrammet) för åren 1988--1992 är inte

Haga-Brunnsvikenområdet aktuellt för säkerställandeåtgärder med

stöd av naturvårdslagen (naturreservat eller naturvårdsområde).

Numera kan även kommunerna, efter delegation från länsstyrelsen,

avsätta naturreservat eller naturvårdsområden. Eftersom större

delen av Haga-Brunnsvikenområdet utgörs av park eller

parkliknande miljö, anser verket att skyddsformerna

naturreservat/naturvårdsområde inte är lämpliga för detta

område. Som nämnts ovan är verkets uppfattning att

Haga-Brunnsvikenområdets höga värden bör bevaras genom att de

beaktas i kommunernas översiktsplanering och landstingets

regionplan. Resurser för naturvårdsverkets anslag "Mark för

naturvård" eller "Vård av naturreservat m m" torde därför inte

bli aktuellt för Haga-Brunnsvikenområdet.

Underbilaga 2 (1991-03-14)

Ståthållarämbetet

Djurgårdsförvaltningen

Kungliga slottet

Remiss den 4 februari 1991 av utredningen "Ekoparken --

sammanhängande natur- och kulturpark i storstad"

Naturvårdsverket har tagit del av rubricerade utredning och

vill framföra följande synpunkter.

Verket instämmer i utredningens bedömning att de gröna

områdena inom Ståthållarämbetets markdispositioner, framför allt

Södra och Norra Djurgården samt Haga, har ett mycket högt värde

för friluftsliv och rekreation. Nyckelorden "värna -- vårda --

visa" sammanfattar på ett kärnfullt sätt områdets värden och

möjligheter.

Stora delar av utredningsområdet har parkkaraktär men det

finns även delområden som har höga vetenskapliga

bevarandevärden. I länsstyrelsens naturvårdsprogram har

Hagaparken bedömts ha mycket högt naturvärde (klass 2) medan

Norra Djurgården, Södra Djurgården och åsryggarna i

Ulriksdalsområdet har bedömts vara av högt naturvärde (klass 3).

Det sistnämnda området har redan säkerställts som

naturvårdsområde. Utredningen visar på en rad kvaliteter utöver

detta, inte minst zoologiska.

Verket tillstyrker utredningens uppfattning att de gröna,

oexploaterade områdena bevaras som grönområden. Det kan vara

lämpligt att med stöd av naturvårdslagens skyddsformer

(naturreservat, naturvårdsområde) säkerställa de delområden som

utgörs av naturmark och som har höga naturvärden. Detta är

enligt verkets mening i första hand ett kommunalt ansvar.

Principiellt anser verket att skyddsformerna naturreservat och

naturvårdsområden inte är lämpliga att använda för parker eller

områden som i huvudsak är av parkkaraktär (jämför bifogat

yttrande om Haga-Brunnsvikenområdet, SNV dnr. 229-3443-89 Ns).

Skyddsformerna naturreservat/naturvårdsområde innebär att vissa

grundläggande kvalitetskrav bör vara uppfyllda. Parkmark fyller

enligt verkets mening inte dessa krav. Avgränsning och

utformning av framtida naturreservat är i detta fall i första

hand en fråga för respektive kommun, i samråd med länsstyrelsen.

Verket vill även påminna om möjligheterna att komplettera

översiktsplanen med bindande områdesbestämmelser med stöd av

PBL. Områdesbestämmelser syftar till att säkerställa syftet med

översiktsplanen. Områdesbestämmelser bör kunna användas som

komplement till förordnanden med stöd av naturvårdslagen, t.ex.

för de områden som är av utpräglad parkkaraktär samt för att

rättsligt reglera förutsättningarna för bebyggelse i områden som

saknar detaljplan. Förutsättningarna för områdesbestämmelser bör

dock utredas närmare.

Utredningen innehåller i övrigt en rad positiva och

intressanta förslag som på olika sätt tillvaratar områdets

värden och på andra sätt gynnar och inspirerar

miljövårdsarbetet. Verket instämmer i synnerhet i vikten av att

storstadsmänniskan ges möjlighet till naturupplevelse på nära

håll.

Här vill verket erinra om naturresurslagens grundläggande

hushållningsbestämmelse som stadgar att "behovet av områden för

friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas" (NRL

2 kap. 6 § 1 st.).

Verket tillstyrker i övrigt syftet med tillskapandet av en

"Ekopark" och utredningens uppfattning att ytterligare

exploatering av grönområden inte kan accepteras.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ) har

anmodats att inkomma med yttrande över rubricerade motioner.

Det aktuella området ligger, med undantag av Sörentorp, i sin

helhet inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården

enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen (NRL) och skall därmed

skyddas mot åtgärder som kan medföra påtaglig skada. Detta

gäller bl.a. vid planläggning enligt plan- och bygglagen (PBL).

Riksdagens tidigare ställningstaganden

Den del av det aktuella området som ligger i Stockholms kommun

utgörs huvudsakligen av Norra Djurgården. Djurgården är statlig

mark under kunglig dispositionsrätt. Konungens rätt till området

har mycket gamla anor och står i samband med att Stockholm

etablerades som rikets huvudstad, varvid kung och hov behövde

större markområden för sin försörjning.

En del av Djurgården tillhörde slottsladugården Vädla som

fanns redan under 1400-talet. Genom Västerås recess 1527 lades

andra delar av Djurgården, som då tillhörde klostren, under

konungens enskilda disposition. Området närmast söder om

Ålkistan skattlades 1734 under Ulriksdal och Bergshamra och

skildes därmed från Djurgården.

Södra Djurgården började relativt tidigt att bebyggas och

användas som stadsbefolkningens rekreationsområde. Norra

Djurgården har betydligt längre behållit sin huvudsakliga

karaktär som kunglig jaktmark. Under 1900-talet har dock

betydande markupplåtelser gjorts för bebyggelse i Värtan,

Hjorthagen, Gärdet, Frihamnen, Stockholms universitet,

Lappkärrsbergen m.m. Det hindrar inte att betydande delar

fortfarande utgörs av oexploaterad parkmark.

De statsrättsliga grunderna för konungens enskilda

dispositionsrätt i förhållande till markens karaktär av

kronans/statens egendom lades redan i Kristoffers landslag 1442

och genomgick vissa förändringar i 1809 års regeringsform, i

vars 77 § stadgades att konungen icke utan ständernas samtycke

fick avhända sig kungsladugårdar med parker och djurgårdar.

Ständerna erbjöd 1809 kung Karl XIII att överta kostnaderna för

hovhållningen mot att konungen överlämnade kungsgårdar och

kungsladugårdar till ständerna. Djurgården i Stockholm skulle

dock förbli under konungens enskilda disposition under

förutsättning att inkomsterna därifrån användes för förbättring,

förskönande och underhåll av området. Karl XIII antog

erbjudandet år 1810. Numera förvaltas området under chefen för

ståthållarämbetet av Kungl. Djurgårdens förvaltning.

Riksdagen har vid många tillfällen underställts frågor om

Djurgårdsmarkens användning. Sedan de stora exploateringarna

genomförts eller planerats för bl.a. universitetets flyttning

till Frescati föreslogs i proposition 1964:183 att vissa medel

skulle tillföras Djurgårdsfonden för att användas för

upprustning av parkområden m.m. i enlighet med riktlinjer

angivna i den år 1963 framlagda dispositionsplanen för

Djurgården och avtal som träffats med Stockholms stad i

anslutning därtill.

Enligt propositionen borde, med reservation för viss

ytterligare markexploatering i anslutning till Frescati, ingen

ytterligare exploatering av Djurgårdsmarken ske. En eventuell

ytterligare utbyggnad borde göras så att intrånget på

rekreationsområdena begränsades till vad som är absolut

nödvändigt. Park- och rekreationsområdena borde i övrigt göras

sammanhängande med bortflyttning av skjutbanorna vid Stora

skuggan.

Statsutskottet (SU 1964:195) underströk med tillstyrkan till

propositionen att inga nya exploateringar borde ske. Riksdagen

(rskr. 380) godkände utskottsutlåtandet. Trots detta har nya

markupplåtelser skett, utöver universitetets behov, utan att

detta underställts riksdagen för förnyad prövning.

Aktuella planfrågor

Motionärerna behandlar en planfråga som normalt skall hanteras

av respektive kommuner enligt de arbetsformer PBL/NRL erbjuder.

RAÄ anser dock inte att hittillsvarande planering i tillräcklig

grad respekterat riksintressena. För Brunnsviken-området har

planarbetet föregripits av ekonomiskt betydande åtaganden. RAÄ

har motsatt sig den ytterligare exploatering av kv. Cedersdal

(Sveaplans gymnasium) som medgetts genom den av länsstyrelsen

den 18 april 1991 godkända planändringen för området. Det är här

fråga om planändring som direkt bygger på avtal som träffats

mellan Stockholms kommun och en enskild part utan beaktande av

kulturvärdena och utan att den har föregåtts av något

planeringsförfarande enligt PBL. Detta förhållande är

alarmerande och innebär ett åsidosättande av den demokratiska

beslutsordningen enligt PBL och NRL:s bestämmelser.

Länsstyrelsens beslut har överklagats av enskilda hos

regeringen, som ännu inte fattat sitt beslut i ärendet.

RAÄ har vid flera tillfällen yttrat sig över områdets

kulturhistoriska värden och hoten mot dessa. Yttrandena

behandlar länsstyrelsens förslag till beskrivning av

kulturvärdena av riksintresse i Brunnsvikenområdet (Dnr.

2645/89) och byggnadsminnesförklaring av del av Bellevueområdet

(Dnr. 1929/89); byggnadsstyrelsens förslag till fördjupning av

översiktsplan för N. Djurgårdens institutionsområde (Dnr.

5802/89) och ståthållarämbetets förslag till sammanhängande

natur- och kulturpark på dess markdispositioner i Stockholm och

Solna (Dnr. 800/91).

Det akut hotade området är Brunnsviken. Många av de projekt

som är aktuella är av den arten att de kan komma att påtagligt

skada riksintresset. Även mängden av projekt kan sammantagna

leda till påtaglig skada. RAÄ känner stark oro för denna

utveckling. Även övriga delar av riksintresset kan uppfattas som

en potentiell exploateringsresurs både p.g.a. sina

landskapskvaliteter och sitt centrala läge.

Staten har även som fastighetsägare ett omfattande ansvar för

utvecklingen kring Haga-Brunnsviken. Även från den statliga

förvaltningens sida har Djurgårdsmarken i ökad utsträckning

kommit att uppfattas som en exploateringsresurs. Mellan statens

olika strävanden i Haga-Brunnsvikenområdet råder därigenom en

uttalad målkonflikt.

Övervägande och förslag

Riksintresseområdets kulturvärden är beroende av en hel och

sammanhållen miljö. Att ta hänsyn till dessa kulturvärden

innebär därför något mer än att bevara enskilda objekt eller

delområden, även sambanden dem emellan måste beaktas.

RAÄ anser därför att en helhetsbedömning av det samlade

riksintresseområdet måste ligga till grund för föreslagna

förändringar. Ett samlat grepp är nödvändigt också för att

utveckla de resurser som miljöerna utgör och främja ett

samordnat agerande från staten.

RAÄ anser att områdets betydelse motiverar ett aktivt statligt

agerande till stöd för ett långsiktigt skydd. I detta syfte har

ämbetet skrivit till länsstyrelsen och påtalat behovet av en

samordnad planprocess och föreslagit att en för de berörda

kommunerna gemensam fördjupad översiktsplan utarbetas för

området kring Brunnsviken (Dnr. 2107/91). I en fördjupad

översiktsplan kan en helhetssyn utvecklas för områdets fortsatta

utveckling och formerna för ett skydd av natur- och

kulturvärdena utredas.

RAÄ har även tillsammans med Boverket skrivit till regeringen

(91-06-05, skrivelse bilägges) och hemställt om extra resurser

för detta planarbete. Länsstyrelsen har här en given roll att

sammanföra alla parter och leda det skisserade

utvecklingsarbetet. Ett resurstillskott både ekonomiskt och i

form av praktiskt arbete med information, planeringsunderlag och

planeringsmetoder skulle bidra till att stimulera och forcera

detta arbete.

RAÄ är överens med motionärerna att det fordras särskilda

insatser för att hävda lagstiftningens intentioner liksom de

intentioner riksdagen tidigare lagt fast vad gäller

Djurgårdsmarkens användning.

RAÄ anser det sålunda angeläget att riksdagen -- med uttalande

av vikten av att alla lagliga möjligheter att skydda

Haga-Brunnsviken och Djurgårdsområdena från ytterligare

exploatering vidtas -- hos regeringen begär en redogörelse om

hur den bedömer möjligheterna att säkerställa riksintressena och

de riktlinjer som riksdagen i egenskap av markägare har givit

beträffande Djurgårdsmarken.

Beslut i detta ärende har fattats av riksantikvarien efter

föredragning av arkitekt Karin Schibbye. I den slutliga

handläggningen har deltagit avdelningschef Bengt OH Johansson,

verksjurist Tomas Adlercreutz samt avdelningsdirektör Ivar

Eklöf.

00>Margareta Biörnstad33>Karin Schibbye

00>riksantikvarie33>arkitekt LAR

Underbilaga 3 (1991-06-05)

Till Regeringen

Miljödepartementet

Haga-Brunnsviken-Ulriksdal och kv. Cedersdal

Haga-Brunnsvikenområdet är ett område med utomordentligt höga

kulturvärden, vad gäller själva den på 1700-talet skapade

Hagaparken och dess omgivningar även av största internationella

intresse. Runt Brunnsviken och med Brunnsviken som

sammanhållande element finns dessutom flera andra samtida

parkmiljöer, vilka visserligen idag delvis sargats men som i

väsentliga drag skulle kunna återställas. Här finns också en rad

arkitektoniska miljöer av enastående slag, såsom de kungliga

lustslotten i Haga och Ulriksdal och annan paradbebyggelse från

gustaviansk tid, barock, empire och sent 1800-tal, allesamman

väl integrerade i de olika parkanläggningarna. Området har med

anledning härav utpekats som riksintresse för kulturmiljövården

genom riksantikvarieämbetets beslut den 5 november 1987.

På grund av sitt centrala läge i storstadsregionen har området

emellertid under senare tid börjat betraktas som en

exploateringsresurs. Åtskilliga förslag till tillkommande mycket

tunga bebyggelseenheter har lanserats av enskilda företag liksom

av Solna och Stockholms kommuner. Såväl regionplan 90 som Solna

kommuns översiktsplan betecknar delar av riksintresseområdet som

utbyggnadsmark. Enligt kommunen behöver riksintresset här inte

tillgodoses utan kan få stå tillbaka för andra kommunala och

regionala intressen.

Bland de aktuella ärenden som riktat uppmärksamheten mot

Brunnsvikenområdet märks särskilt den s.k. Japanskrapan och kv.

Cedersdal där Sveaplans gymnasium avses införlivat i ett

kontorskomplex med ytterligare 11.000 m. kontor mot

Bellevueparken. I båda fallen ligger ekonomiskt betydelsefulla

åtaganden medtagna redan i förutsättningarna för planarbetets

bedrivande, på ett sätt som gör en öppen dialog svår att föra.

För kv. Cedersdal har länsstyrelsen (landshövdingen) den

18.4.1991 tagit beslut om att fastställa den plan som medger den

ovannämnda utbyggnaden för kontorsändamål. Den aktuella

planutformningen visar enligt verkens uppfattning att relationen

till Bellevueparken inte tillräckligt studerats. Samtliga

tjänstemän som deltagit i den slutliga behandlingen av ärendet

på länsstyrelsen har framfört skiljaktig mening och ansett att

planen inte bör vinna laga kraft.

Länsstyrelsen har senast i granskningsyttrande över Solnas

översiktsplan 1991-04-22 åter markerat behovet av en fördjupning

av översiktsplanen som samordnar Stockholms och Solnas

behandling av Brunnsvikenområdet som riksintresse för

kulturminnesvården. Samma anspråk har tidigare framförts i

granskningsyttrandet över Stockholms översiktsplan och stötts av

RAÄ i skrivelse till länsstyrelsen i mars 1991.

Verken anser att områdets betydelse motiverar ett mycket

aktivt statligt agerande till stöd för ett långsiktigt skydd av

områdets natur- och kulturvärden. Det är emellertid också

väsentligt att detta agerande kan inordnas i de former som den

fysiska planeringen enligt NRL/PBL erbjuder.

Många av de projekt som är aktuella inom Brunnsviken-området

är vart och ett av den arten att de kan komma att påtagligt

skada riksintresset för kulturmiljövården i området. Andra

projekt kan möjligen komma att uppfattas så att de som isolerade

företeelser inte orsakar en skada av den digniteten. Mängden av

projekt kan sammantagna leda till påtaglig skada.

Boverket och riksantikvarieämbetet anser, liksom länsstyrelsen

i yttrande till Solna kommun och Stockholms stad, att

fördjupning av översiktsplanerna bör upprättas, där de

mellankommunala frågorna klaras ut.

Ett sådant planarbete är utvecklingskaraktär. Verken anser

därför att staten genom resurstillskott både ekonomiskt och i

form av praktiskt arbete med information, planeringsunderlag och

planeringsmetoder, nu bör bidra till att stimulera och forcera

detta arbete. Med planeringsmetoder menar vi det arbetssätt

som nu är under utveckling och som använder sig av

miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som stöd i den fysiska

planeringen. Denna arbetsmetod erbjuder möjligheter till analys

i vad mån föreslagna ingrepp i området medför påtaglig skada.

Vidare är det möjligt att analysera den sammantagna effekten av

en mängd mindre ingrepp. Denna fördjupning av översiktsplanerna

är det rätta sättet att åskådliggöra olika intentioner för

markanvändningen.

Boverket och riksantikvarieämbetet är beredda att ta initiativ

till ett utvecklingsarbete av ovannämnda karaktär. Givetvis ska

detta bedrivas i nära samarbete med berörda kommuner och

länsstyrelsen. Då förändringstrycket är mycket stort är det

angeläget att få till stånd ett sådant projekt med det snaraste.

Verken kan därför inte rymma projekt inom nästa års

verksamhetsplanering utan resurstillskott. Ett utvecklingsarbete

med betoning på MKB i fördjupad översiktsplan generellt men med

särskild inriktning mot att lyfta fram de nationellt

betydelsefulla intressena i Brunnsviken beräknas verken kunna

genomföra inom ramen för 1,25 milj.kr. Verken hemställer om ett

principbeslut att utanordna extra resurser och kan då återkomma

med ett detaljerat program och kostnadsberäkning efter sommaren.

00>RA33>Boverket

00>Margareta Biörnstad33>Gösta Blücher

Boverket

Boverket har anmodats att inkomma med yttrande över

rubricerade motioner. Samtliga tre motioner rör i princip samma

geografiska område.

Idag är situationen den -- enligt vad som framgår av

motionerna -- att flera utbyggnadsprojekt är aktuella inom

området.

Med anledning av de pågående diskussionerna angående

Haga-Brunnsviken och Ulriksdal/Sörentorp, har Boverket och

Riksantikvarieämbetet i en gemensam skrivelse till regeringen

och berörda departement framfört att en fördjupning av

översiktsplan bör upprättas för hela området och som således

involverar både Stockholms stad och Solna kommun. Boverkets

skrivelse är daterad den 5 juni 1991.

Boverkets och Riksantikvarieämbetets förslag innebär att de

båda verken tillsammans med berörda kommuner och länsstyrelsen i

Stockholm, i den form som lagstiftaren anvisat, bl.a. ges

möjlighet att analysera om föreslagna ingrepp i området medför

påtaglig skada.

Verken anser att sådant planarbete bör innefatta en

miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Denna arbetsmetod erbjuder

möjligheter till en bred analys om föreslagna ingrepp och deras

inverkan på miljön och hushållningen med naturresurser. Vidare

är det möjligt att analysera den sammantagna effekten av en

mängd mindre ingrepp och studera alternativa lösningar.

En fördjupning av översiktsplan för Stockholms stad och Solna

kommun bör leda till en precisering av vilka delar av området

som kan skyddas enligt kulturminneslagen respektive

naturvårdslagen eller plan- och bygglagen. Boverket och

riksantikvarieämbetet är beredda att, i nära samarbete med

berörda kommuner och länsstyrelsen, ta initiativ till

utvecklingsarbete av ovannämnda karaktär. (Brevet bifogas.)

Det är Boverkets uppfattning att situationen kring

Haga-Brunnsviken-Ulriksdal mycket väl kan lösas med de medel som

nuvarande lagstiftning ger. Begreppet nationell kulturpark, som

nämns i motionerna, finns inte i svensk lagstiftning.

Beslut i detta ärende har fattats av chefen för plan- och

naturresursavdelningen Carl-Johan Engström. I handläggningen

har medverkat chefen för stadsmiljöavdelningen Fredrik von

Platen, Peggy Lerman och June Ärleskog föredragande.

Carl-Johan Engström/June Ärleskog

Byggnadsstyrelsen

Byggnadsstyrelsens yttrande är begränsat till områden för

vilka verket har ett direkt förvaltnings- och utbyggnadsansvar.

Inom det område som berörs av motionerna förvaltar

byggnadsstyrelsen i Solna polishögskolan i Sörentorp med

markområde samt två fastigheter i kvarteret Fröet och kvarteret

Växten i Södra Bergshamra. Byggnadsstyrelsen har därjämte

gemensamt med Riksmarskalksämbetet förvaltningsansvar för

Ulriksdal och Hagaparken med byggnader. Merparten av byggnader

och mark inom dessa områden står till Hans Maj:t Konungens

disposition.

Inom Kungl. Djurgården förvaltar byggnadsstyrelsen Tekniska

högskolan och angränsande områden vid Drottning Kristinas väg.

Kräftriket (f.d. veterinärhögskolan), Frescati Hage (f.d.

Skogshögskolan) större delen av markområdena vid Bergianska

trädgården, Stockholms universitets område med f.d. skogs- och

lantbruksakademien, Naturhistoriska riksmuseet, GIH, Nordiska

museet med Lusthusporten, Vasamuseet, Manillaskolan, Thielska

Galleriet och Valdemarsudde. Av universitetsområdet har under

innevarande år till Stockholms stad överlåtits ett område vid

Bergiusvägen för bostadsbebyggelse såsom komplement till

bostadsbebyggelsen på Stora Lappkärrsberget. Torphagen längst i

norr, som ej ingår i Kungl. Djurgården, skall enligt avtal med

Domänverket återgå till dess förvaltning.

Hagaparken och Ulriksdals kungsgård är skyddade såsom statliga

byggnadsminnen. Ett stort antal av statens byggnader inom Kungl.

Djurgården åtnjuter också skydd som statliga byggnadsminnen.

De statliga områdena är inte detaljplanereglerade med undantag

för fastigheterna i Bergshamra och ett område mellan

Roslagsbanan och Drottning Kristinas väg på Norra Djurgården.

Detaljplan har också antagits, men ej vunnit laga kraft, för det

område av Hagaparken som avses tas i anspråk för en planskild

korsning för E4 vid Haga Norra.

För Kungl. Djurgården gäller en 1963 upprättad

dispositionsplan som har godkänts av riksdagen och

kommunfullmäktige i Stockholm.

För polishögskolans område i Sörentorp och för

institutionsområdena inom Norra Djurgården har byggnadsstyrelsen

under 1990-1991 låtit utarbeta fördjupade områdesplaner. I

områdesplanerna redovisas som underlag för bedömning av

tillkommande bebyggelse inom områdena landskapsstruktur,

naturförhållanden, växtlighet, befintlig bebyggelse, vägar och

andra anläggningar.

Sörentorp har visat sig väl lämpat för polisutbildningen.

Polishögskolan förutsätts komma att ligga kvar inom området,

vilket får anses vara förankrat i de investeringar som har skett

och beslutade investeringar i området. Områdesplanen visar hur

befintliga byggnader och anläggningar kan kompletteras för den

utökade verksamheten. Någon annan verksamhet är inte planerad

att förläggas till området.

1963 års dispositionsplan för Djurgården har varit styrande

för utbyggnaden av universitet och högskolor inom Djurgården.

Den fördjupade översiktsplanen för Norra Djurgårdens

institutionsområde förgriper sig inte på målen och riktlinjerna

i 1963 års dispositionsplan. Markanvändningen har i något fall

ändrats, som ex. vid Bergiusvägen där användningen ändras från

institutioner till bostäder och i Albano från kommunikations-

till institutionsändamål. De utbyggnadsmöjligheter som redovisas

är väl integrerade i befintliga byggnadsområden eller har

underordnats områdets stora mark- och kulturvärden.

Planen pekar på två områden för utbyggnad av

högskoleinstitutioner som idag inte utnyttjas för detta ändamål.

Det ena området är Albano öster om E3. Det andra området är

beläget mellan Frescati Haga och Kungl. Vetenskapsakademien

väster om E3. En successiv utbyggnad inom dessa två områden,

liksom en viss komplettering av bebyggelsen inom nuvarande

institutionsområde i Frescati, har bedömts som nödvändig för att

fullfölja beslutet om utflyttning av universitetet från

innerstaden och för att avlasta KTH-området. Bl.a. planeras ett

för KTH och universitetet gemensamt matematik- fysikcentrum vid

Albano.

Albano nyttjas idag för enklare förråd. Området är starkt

bullerstört av trafiken från E3 och sönderdelat av Värtabanan

och Roslagsbanan. Av de 386 000 kvm. BTA nybyggnadsarea som

omnämns i en av motionerna är 92 000 kvm. beräknade kunna

uppföras inom området. Det andra området är också beläget intill

E3. Genom området passerar Roslagsbanan. Området är väl beläget

i vad avser tillgänglighet från befintliga vägar. Området har

bedömts som möjligt exploateringsområde på grund av att en

bebyggelse knappast inverkar negativt på Brunnsvikens stora

natur-, kultur- och rekreationsvärden. Båda områdena kan förses

med spårbundna kollektiva kommunikationer. För planeringen av

områdena är det väsentligt att bl.a. framtida läge för E3 med

anslutningar fastställs.

Områdesplanerna grundas på en stark omsorg om de värden som

motionerna vill slå vakt om.

Byggnadsstyrelsen anser att områdesplanerna bör få ligga till

grund för utbyggnad av högskole- och institutionsområdena.

Lars Ag/Svein Nyreröd

Länsstyrelsen i Stockholms län

Inledning

Länsstyrelsen har anmodats att inkomma med yttrande över

rubricerade motioner. I det följande redovisas dels vissa fakta

rörande de aktuella områdena, dels synpunkter länsstyrelsen

tidigare fört fram i samband med planförslag, utredningar m.m.

som berör områdena. Därefter redovisas länsstyrelsens förslag

till inriktningen på ett fortsatt arbete, med särskild tonvikt

på att skydda och utveckla Haga-Brunnsviken-området.

Bakgrundsfakta

I stort sett är hela området i offentlig ägo. Staten är den

mest strategiska markägaren som äger stora delar av i motionerna

berörda områden. Se bilaga 1.

Stora delar av i motionerna berörda områden utgör

detaljplanelagd mark. Vissa smärre partier är skyddade med stöd

av naturvårdslagen, nämligen Ulriksdals naturvårdsområde samt

fågelskyddsområde vid Fjäderholmarna. Se bilaga 2. Vidare pågår

diskussioner med berörda kommuner om skydd med stöd av

naturvårdslagen för Igelbäcken och området närmast bäcken.

Ett stort antal byggnader och anläggningar är avsatta som

byggnadsminnen. Se bilaga 3.

Stora delar av området är klassat som riksintresse för

kulturminnesvården. Se bilaga 4 (enligt RAÄ).

Inom området planeras och eller diskuteras ett flertal

exploateringsobjekt. Större exploateringsobjekt redovisas i

bilaga 5.

Översiktsplaneringen

Kommunerna har i sin översiktliga planering, översiktsplan -90

i Stockholm, antagen den 18 februari 1991, Solna 90 i Solna,

antagen den 26 augusti 1991 och översiktsplan för Lidingö

kommun, antagen den 28 maj 1990 redovisat sin syn på de berörda

områdenas användning och hur dessa ska regleras.

Länsstyrelsen kan konstatera att de översiktliga planerna till

stora delar uttrycker avsikter som är förenliga med

motionärernas hemställan. Länsstyrelsen kan samtidigt konstatera

att motionernas innebörd till vissa delar inte är förenliga med

översiktsplanerna.

Länsstyrelsen har för delar av här berörda områden i samband

med översiktsplaneringen, men också i andra

planeringssammanhang, påtalat vissa särskilda frågor och också

påpekat behovet av mellankommunal samordning mellan berörda

kommuner.

För Haga-Brunnsvikenområdet har länsstyrelsen i

granskningsyttranden den 7 september 1990 och den 22 april 1991

över Stockholms respektive Solnas översiktsplaner samt

ställningstagandet den 18 april 1991 till detaljplanen för kv.

Cedersdal påtalat frågor som behöver behandlas i fördjupning av

den översiktliga planeringen. Länsstyrelsen har också under hand

fört diskussioner med företrädare för kommunerna om uppläggning

av ett sådant planeringsarbete.

I skrivelserna har länsstyrelsen fört fram bland annat att

Stockholms stad bör studera i vilken omfattning utbyggnad av

institutionslokaler inom bl.a. universitetsområdet är

erforderliga. Bakgrund är bl.a. ett av byggnadsstyrelsen i

egenskap av markägare upprättat förslag till utbyggnad av

institutionsområdet med nästan 400 000 kvm. institutionslokaler.

Länsstyrelsen har också framfört att Stockholms stad i

översiktsplanen bör redovisa ett något utökat område för

kulturminnesvårdens riksintressen inom Bellevueområdet. Till

Solna har länsstyrelsen framfört att bedömningen av hur

föreslagna exploateringar vid Frösundavik (utbyggnad vid SAS)

och Hagaterminalen (utbyggnad av Stallmästargården och nybyggnad

på den s.k. ABA-tomten) påverkar riksintresset omkring

Brunnsviken bör grundas på en planering för hela

riksintresseområdet. Länsstyrelsen har särskilt påtalat vikten

av samplanering mellan Stockholms och Solna kommuner, så att det

ges möjlighet att göra en samlad bedömning av förändrings- och

bevarandeåtgärder i hela Brunnsviken-området. Även väg- och

järnvägsfrågor behöver ges en väl samordnad och i övrigt

tillfredsställande lösning.

För norra och södra Djurgården har länsstyrelsen vid flera

tillfällen under senaste åren lämnat synpunkter till

ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningen respektive

byggnadsstyrelsen över förslag till åtgärder på den statligt

ägda marken på norra och södra Djurgården samt över en utredning

rörande den så kallade "Ekoparken".

Ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningens och

byggnadsstyrelsens förslag stämmer till stora delar med

kommunens planer, men är till vissa delar inte överensstämmande.

Senast den 26 februari 1991 har länsstyrelsen i skrivelse

ställt sig principiellt positiv till de tankegångar och idéer

som framförts ang. förutsättningar för naturreservat m.m. för

"Ekoparken". Länsstyrelsen pekade på det angelägna i att området

ges ett tillfredsställande skydd, där naturvårdslagen kan vara

ett av lämpliga instrument. Länsstyrelsen har dock genomgående

hänvisat till Stockholms stad som huvudansvarig för den fysiska

planeringen.

För Sörentorpsområdet, som i Solnas översiktsplan

markerats som ett tänkbart utbyggnadsområde för drygt 3000

bostäder, har länsstyrelsen i sitt samrådsyttrande 26 mars 1990

ansett att Sörentorp är lämpat för bostadsbebyggelse men kan

samtidigt konstatera att området inte för närvarande är

tillgängligt. Sedan I 1 flyttades till Kungsängen har området

huvudsakligen använts för polisutbildning och är idag

utbildningsanläggning för polishögskolan. Enligt

byggnadsstyrelsen som är huvudman för anläggningen fungerar

denna väl för detta ändamål. Området har också successivt

upprustats.

Länsstyrelsens uppfattning

Behovet av en samordnad syn på områdets utveckling

Länsstyrelsen är i huvudsak överens med motionärerna om de

starka natur- och kulturvärdena i det sammanhängande området

Haga-Brunnsviken, Ulriksdal och norra Djurgården. Området har

"naggats i kanten" för olika typer av exploateringar och

ytterligare sådana är under planering. Eftersom området är

mycket skyddsvärt kan skyddet mot exploateringar behöva

förstärkas för stora delar av området, varvid kultur- och

friluftsliv samt turism så långt möjligt bör ges företräde när

det gäller områdets utnyttjande. Detta synsätt har i princip

varit vägledande för länsstyrelsens hittillsvarande agerande i

de planfrågor som berör området kring Brunnsviken.

Länsstyrelsen bedömer emellertid att det inte i första hand är

bristen på skyddsinstrument som skapar svårigheterna att ge de

berörda områdena ett långsiktigt skydd. Både plan- och

bygglagens möjligheter att styra bebyggelseutvecklingen samt

naturvårdslagens och kulturminneslagens möjligheter till

förordnanden med skyddsföreskrifter torde vara tillräckliga om

samhället på ett medvetet sätt bestämmer sig för att skydda

områdena.

Osäkerheten kring områdenas framtid torde snarare hänga samman

med bristen på en samordnad och väl förankrad syn på områdenas

utveckling. Om alla berörda intressenter förenas kring en

gemensam målsättning -- en vision -- beträffande områdenas

utveckling, ökar förutsättningarna att åstadkomma den typ av

skydd som motionärerna strävar efter. Enligt länsstyrelsens

uppfattning bör en sådan vision inte begränsa sig till behovet

av skyddsinsatser utan bör i lika hög grad ange hur områdets

attraktivitet kan ökas genom aktiva åtgärder.

De berörda kommunerna har en betydande roll när det gäller att

ta ställning till områdets framtida användning och få

intentionerna diskuterade med och förankrade hos medborgarna.

Ett utrednings- och planeringsarbete som resulterar i bl.a.

fördjupningar av respektive kommunal översiktsplan torde vara en

lämplig arbetsform för detta. Ett "åtgärdsprogram" som omfattar

konkreta genomförandeåtgärder och som inte minst klarlägger

ansvaret för ekonomiska åtaganden är ett angeläget komplement

till den fysiska planeringen.

Trots kommunernas självklart starka ställning i dessa frågor

har staten, som dominerande markägare i området, en strategisk

roll. Det är betydelsefullt att staten, även i sin egenskap av

markägare, agerar på ett sätt som är förenligt med en mera

övergripande gemensam idé beträffande områdets framtid. I

anslutning till motionernas behandling bör riksdagen kunna ge

regeringen till känna sin uppfattning om hur ett samlat statligt

agerande i området kan främjas.

Länsstyrelsen har en myndighetsroll när det gäller

tillämpningen av gällande lagstiftning och har därvid att

samordna alla statliga myndigheters intressen.

Ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningen är förvaltare av stora

delar av marken och svarar för vård och skötsel av dessa

markområden. Det kan konstateras att det råder stor brist på

medel för aktiva åtgärder som kan höja områdenas attraktivitet.

Byggnadsstyrelsen som har ett lokalförsörjningsansvar för

civila statliga myndigheter har anspråk på exploateringsåtgärder

på sin mark inom området. Genom att lokalförsörjning och

förvaltning ska genomföras på ett för staten effektivt sätt ger

detta ramar för vilka hänsyn som kan tas till andra allmänna

intressen. De beslut som riksdagen har fattat, och förväntade

följdbeslut om att byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsuppgifter

och dess förvaltningsuppgifter ska skiljas åt medför att antalet

statliga aktörer i dessa frågor kan komma att öka väsentligt.

En uttrycklig vilja om ett samordnat agerande på den statliga

sidan bör öka förutsättningarna för samordning med också andra

parter, i första hand de berörda kommunerna men också landsting,

näringsliv och intresseorganisationer.

I arbetet med en samordnad syn på områdets utveckling bör

följande frågeställningar vara av intresse att få belysta.

Vilka åtgärder är direkt önskvärda om området runt Brunnsviken

ska utvecklas till en nationell och internationell "pärla" -- en

kulturpark? Förbättrad tillgänglighet till och inom området

(kollektivtrafik, gång- och cykelvägnät, parkeringsplatser)?

Färjetrafik sommartid? Upprustning eller eventuell rivning av

vissa byggnader och anläggningar? Gemensam förvaltning?

Stimulans till etablering av aktiviteter och särskilda

attraktioner? Aktiva informationsinsatser och marknadsföring? En

idétävling för områdets utformning?

Inom vilka delar bör ett skydd mot exploateringar med

tvingande bestämmelser åstadkommas?

Inom vilka delar i eller i anslutning till området kan

exploateringar och andra åtgärder accepteras? Ställs därvid

särskilda krav på placering, utformning m.m.?

Samarbetsprojekt "Haga-Brunnsviken"

Fördjupningar av översiktsplanerna för i första hand området

kring Brunnsviken kan -- med utgångspunkt i omnämnda

frågeställningar -- precisera hur kultur- och

rekreationsintressena, inklusive turismens intressen, kan

förenas med andra mark- och vattenanvändningsintressen, t.ex.

vissa exploaterings- och förändringsåtgärder.

Med anledning av vad länsstyrelsen framfört i tidigare

yttranden om behovet av samplanering av Haga-Brunnsvikenområdet,

har länsstyrelsen underhand diskuterat behovet av ett särskilt

samarbetsprojekt med berörda kommuner och med landstinget. Dessa

diskussioner har främst koncentrerats till samordning av den

fysiska planeringen i kommunerna. Framtagandet av ett gemensamt

planeringsunderlag har därvid ansetts vara en viktig uppgift.

Länsstyrelsen bedömer -- efter fortsatta underhandsdiskussioner

med Stockholms stad och Solna kommun -- att kommunerna nu är

igång med ett gemensamt planeringsarbete. Inriktningen av detta

återspeglas i kommunernas yttrande till jordbruksutskottet.

Länsstyrelsen är beredd att medverka i detta arbete, t.ex. genom

precisering av riksintressets innebörd eller genom deltagande i

diskussioner om metoderna att belysa miljökonsekvenserna av

förändringsåtgärden.

Det kan finnas anledning att nu vidga diskussionen och föreslå

ett samarbetsprojekt i vidare mening. En organisation och ett

ramprogram för en aktiv utveckling av turism, kultur- och

friluftsliv i området -- "Kulturparken Brunnsviken"-- kan behöva

läggas fast. Länsstyrelsen är beredd delta i och vid behov leda

ett samarbetsprojekt med en sådan inriktning. I arbetet bör ingå

att lägga förslag om huvudmannaskap och former för samverkan

mellan skilda parter. Utredningsarbetet bör ske i samverkan med

byggnadsstyrelsen, berörda kommuner, Stockholms läns landsting

och eventuella privata intressenter. Utredningsarbetet får visa

om det finns behov av ändring eller komplettering av gällande

lagstiftning i syfte att erhålla ett tillräckligt skydd för det

aktuella området.

Länsstyrelsen anser att statsmakterna bör ge direktiv för

byggnadsstyrelsens deltagande i arbetet med avseende på

konsekvenserna för staten som markägare samt anslå erforderliga

medel för projektet.

Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen. I avgörandet

deltog landshövdingen Lennart Sandgren, ordförande, ledamöterna

Bosse Ringholm, Anita Johansson, Peder Svensson, Roland Larsson,

Hans Mattsson, Ralph Lédel, Christian Öhlin, Birgitta Rydberg,

Anders Käärik, Per Jacobson och Knut Nilsson samt tjänstgörande

suppleanterna Henrik Westman, Urban Gibson och Jarl Åslund.

Jarl Åslund (mp) gjorde ett särskilt uttalande.

I den slutliga handläggningen deltog även länsöverdirektören

Birgitta Isaksson Pérez, länsarkitekten Eva Gyllensvärd,

planeringsdirektören Peter Gorpe, t.f. miljövårdsdirektören

Svante Pekkari, länsantikvarien Jan-Bertil Schnell, förste

länsassessorn Per Evaeus och byrådirektören Claes Halling,

föredragande.

Pia Jonsson och Mikael Wiman, personalföreträdare, var

närvarande vid styrelsens behandling av ärendet.

Lennart Sandgren/Claes Halling

Till länsstyrelsens yttrande fogade kartbilagor återfinns som

bilaga 1--5 till utskottets betänkande. Bilaga 4 återges enligt

riksantikvarieämbetets version.

Särskilt yttrande (mp)

Hoten mot friluftslivet i Stockholm

Enligt Landstingets regionplane- och trafikkontor kommer

befolkningen i Stockholmsregionen att öka med ca 10 000 invånare

per år från 1990 till 2020. Om detta blir verklighet kommer

många av Stockholms värdefullaste grönområden att exploateras.

Bilismen väntas öka med 40% vilket innebär att nya trafikleder

måste byggas. Så länge Stockholm växer och trafiken ökar blir

det allt angelägnare för samhället att skydda och bevara

frilufts- och naturvärdena. Det gäller särskilt närmiljön kring

bostäderna.

Regionplanekontorets rapport En skogsbacke i handen pekar

på att över 240 000 hushåll i regionen saknar tillgång till

strövområde inom rimligt räckhåll från bostaden. Sämst gynnade

är de invånare som bor i en zon närmast utanför Stockholms

innerstad. I detta "halvcentrala band" saknar 32 000 hushåll

promenadområde och hela 144 000 hushåll strövområde!

Ett av de allra värdefullaste grönområdena i "halvcentrala

bandet" i Stockholm är ovannämnda sammanhängande område som

inkluderar bl.a. marken kring Haga-Brunnsviken. Idag utgör detta

område ett andningshål för bl.a. barnfamiljer och äldre.

Exploateringshoten mot det aktuella området utgörs framför

allt av kontor i Frösundavik och vid den gamla SAS-terminalen,

ett planerat japanskt storhotell intill Stallmästargården, ett

kontorsbygge vid Sveaplans gymnasium, 1000 lägenheter norr

om Frescati, 6000 lägenheter vid Husarviken samt den så

kallade Österleden.

Det aktuella områdets bevarande värde

I förslaget till ny regionplan -91 för Stockholm anges att

området kring Brunnsviken inte bör exploateras ytterligare med

hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för

bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården bör inte

försvagas. Haga-Brunnsviken ingår i ett större viktigt

strövområde i de centrala delarna av Stockholm nämligen

Järvafältet med Igelbäckens dalgång.

För att bevara områdets stora värden för bl.a. naturvården kan

dessa skyddas t.ex. genom en kombination av åtgärder enligt

naturvårdslagen, kulturminnesvårdslagen och naturresurslagen.

Härvidlag bör nybebyggelse eller annan exploatering inte kunna

genomföras.

Det sammanhängande grönområdet är unikt när det gäller

variationsrikedom och närhet till storstaden och är sedan

århundraden tillbaka ett viktigt rekreationsområde för

hundratals stockholmare. Mycket av djurlivet och växtligheten

finns intakt än idag.

Avslutningsvis konstaterar vi att konkurrensen om marken i

Stockholm är stor. Tyvärr har i hög grad frilufts- och

miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som

bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.

När det gäller det aktuella områdets framtid har dock

samhället tillfälle att mera planmässigt bevara och skydda ett

av Stockholms allra värdefullaste grönområden och på så sätt

tillgodose invånarnas berättigade krav och behov av bostadsnära

fritidsområden.

Om det skulle visa sig att vissa exploateringsintressen anses

ha större värden än bevarandeintressena bör detta föregås av en

miljökonsekvensbeskrivning över det aktuella området.

Stockholms läns landsting, regionplane- och trafiknämnden

De tre motionerna gäller något olika områdesavgränsningar och

har något olika inriktningar. Författarna till motion

1990/91:Jo704 anser att Haga-Brunnsvikenområdet -- varmed här

främst torde förstås sjön Brunnsviken och dess närmaste

omgivningar -- bör utvecklas till en nationell kulturpark samt

att området bör skyddas från miljöstörande nybebyggelse eller

annan exploatering.

Motion 1990/91:Jo807 avser ett något större område som

avgränsas av E4:an i väster och Norrtäljevägen i öster och

sträcker sig från Norrtull och Bellevueparken i söder till

Ulriksdals slott i norr. Området föreslås av motionärerna bli

nationell kulturpark och skyddet föreslås bestå av en

kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne

och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat. Området

föreslås knytas ihop genom att Bergshamravägen till någon del

läggs i tunnel.

Motion 1990/91:Jo727 avser ett avsevärt större område än de

båda andra motionerna. Området sträcker sig från Ulriksdal och

Sörentorp i nordväst över Haga-Brunnsviken och Norra Djurgården

till Södra Djurgården och Fjäderholmarna i sydost. Det

inkluderar bl.a. bostadsstadsdelarna Bergshamra, Ekhagen, Gärdet

och Hjorthagen, polishögskolan i Sörentorp, universitetet i

Frescati, Tekniska Högskolan och många andra statliga

institutioner samt hamnområdena Värtan-Frihamnen. Motionärerna

vill ha nationalparksskydd eller ett lagförslag om bevarandet av

natur- och kulturvärdet i hela detta område. Vidare vill

motionärerna att kostnaderna för att helt eller delvis lägga

Roslagsvägen i tunnel mellan Albano och Ålkistan skall utredas.

Gemensamt för alla tre motionerna är att de vill avvärja

exploateringshot med bl.a. kontor, hotell och

trafikanläggningar i det område som avses i respektive motion.

Genom att författarna till motion 1990/91:Jo727 avser ett så

mycket större område berörs dock fler planerade objekt bl.a.

Österleden och Husarviken.

Landstinget behandlade den 9 oktober 1990 en motion om

utvidgning av Hagaparken och stopp för det planerade

storhotellet vid Norrtull m.fl. byggnader. Landstinget beslutade

att anse motionen besvarad med följande:

"Flera exploateringsprojekt kring Brunnsvikenområdet har

diskuterats under senare år. Om de realiseras kommer

Brunnsvikens karaktär helt att förändras och värdet som

rekreationsområde avsevärt minska. Därför är det angeläget att

få en samlad syn på hela området. Staten som huvudsaklig

markägare bör därför tillsammans med Solna och Stockholm studera

hur exploateringstrycket kan begränsas och rekreationsområdet

runt Brunnsviken rustas upp. Landstinget har för avsikt att

överlämna dessa synpunkter till Djurgårdsförvaltningen,

Byggnadsstyrelsen, Stockholms och Solna kommuner."

Förslag till Regionplan 1991 för Stockholms län har varit

utställt för granskning enligt plan- och bygglagen (PBL).

Utställningstiden har varit 1 juli--30 september 1991.

Regionplane- och trafiknämndens beslut att ställa ut

regionplaneförslaget har även varit ett politiskt

ställningstagande till de behandlade frågorna. Avsikten är att

landstinget därefter skall antaga regionplanen.

I Regionplan 1991 ingår såväl Brunnsvikenområdet som Ulriksdal

i bevarandeområdet Igelbäckens dalgång-Brunnsviken. Även Norra

och Södra Djurgården utgör bevarandeområden. Som

bevarandeområden i regionplanen anges områden av riksintresse

för naturvården, friluftslivet och för kulturminnesvården, andra

regionalt viktiga rekreationsområden och kulturområden samt

det s.k. gröna bältet och de gröna kilarna i Storstockholms inre

delar.

Om bevarandeområdet Igelbäckens dalgång-Brunnsviken anger

regionplanen att grönkilen kring den inre delen av Järvafältet

längs Igelbäckens dalgång bör hållas öppen. Särskild hänsyn

måste tas till detta vid angränsande utbyggnader. Området vid

Brunnsviken bör enligt regionplanen ej exploateras ytterligare

med hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för

bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården och

Igelbäcksdalen bör inte försvagas.

Haga-Ulriksdal och Brunnsviken utgör områden av riksintresse

för kulturminnesvården men ej för naturvården eller

friluftslivet. Hagaparken har dock i länsstyrelsens

naturvårdsprogram bedömts ha mycket högt naturvärde. Enligt

stadens förslag till avgränsning i översiktsplanen utgör bl.a.

Södra Djurgården och institutionsbältet på Norra Djurgården

kulturmiljöer av riksintresse.

I förslag till översiktsplan för Solna anges att större delen

av riksintresseområdet för kulturminnesvården bör tillgodoses.

Till viss del -- bl.a. vid Frösundavik och Stallmästaregården --

skall dock riksintresset avvägas mot andra intressen. Ett större

kompletteringsområde för arbetsplatser anges vid Frösundavik.

Det ligger inom bevarandeområdet Brunnsviken och anges inte i

regionalplanen eftersom det skulle komma i konflikt med

bevarandeintressena inom området. Länsstyrelsen kan enligt

granskningsyttrandet inte utifrån översiktsplaneförslaget avgöra

huruvida eventuella exploateringar kommer att påtagligt skada

riksintresset för kulturminnesvård, utan anser att eventuell

bebyggelse bör studeras i en fördjupning av översiktsplanen.

En del av Brunnsvikenområdet ingår i utredningsområdet

Frescati-Albano-Tekniska högskolan i Stockholms översiktsplan.

Översiktsplanen innebär här att det finns exploateringsintressen

som kan komma i konflikt med regionala bevarandeintressen.

Området avses bli studerat i en fördjupning av översiktsplanen.

Länsstyrelsen anser att utbyggnad bör ske med restriktivitet med

hänsyn till regional balans och till kulturminnesvården.

Länsstyrelsen har avgränsat riksintresset för kulturminnesvård

vid Bellevueparken något vidare än Stockholm i sin

översiktsplan.

För de övriga delar av Norra och Södra Djurgården samt

Ladugårdsgärde som anges som bevarandeområden i regionplanen

anser vi att områdets behandling i översiktsplanen tillgodoser

bevarandeintressena. Kommunen anger i översiktsplanen att dessa

områden bör säkerställas som naturreservat.

Intentionerna bakom motionerna 1990/91:Jo704 och 1990/91:Jo807

stämmer väl överens med regionplanen. Däremot innefattar det

större område som avses i motion 1990/91:Jo727 såväl befintlig

bebyggelse som flera utbyggnadsobjekt i regionplanen, vilka

också ingår i den s.k. Dennisöverenskommelsen.

Utbyggnadsobjekten som berörs är Bellevuelänken, Värtalänken och

Österleden som i Regionplan 1991 anges för utbyggnad. Lederna är

planerade att till större delen gå i tunnlar under

Cedersdalsgatan samt Norra och Södra Djurgården. Vidare

innehåller Regionplan 1991 och Dennisöverenskommelsen utbyggnad

av en snabbspårväg Sundbyberg--Solna centrum--Ropsten. Området

berörs av de regionala utbyggnadsområdena Värtan-Husarviken samt

Kymlinge-Sörentorp. I Husarviken anges en större utbyggnad med

bostäder och i Sörentorp anges reservat för en eventuell

utbyggnad med bostäder och lokaltågstation, vilket förutsätter

en omlokalisering av polishögskolan. Regionplan 1991 anger också

utbyggnad av en snabbspårväg Solna centrum--Bergshamra som berör

området. Om intentionerna bakom motion 1990/91:Jo727 genomförs

fullt ut torde flera av dessa regionalt viktiga utbyggnader

hindras, försvåras eller begränsas.

Regionplanen ger rekommendationer utan rättsverkan.

Länsstyrelsen har att bevaka hur kommunerna beaktar de regionala

intressena i sina översiktsplaner. Förslaget till översiktsplan

för Solna respektive den antagna översiktsplanen för Stockholm

kan som nämnts inte med säkerhet sägas helt fullfölja

regionplanens intentioner med avseende på Brunnsvikenområdet.

Det är i överensstämmelse med regionplanens intentioner att ge

bevarandeområden där exploateringstrycket är stort ett ökat

skydd mot exploatering genom t.ex. förordnanden enligt

naturvårdslagen eller kulturminneslagens skyddsbestämmelser där

dessa är tillämpliga. Naturvårdslagens bestämmelser om

nationalparker torde inte kunna tillämpas här. Nationalparker

kan enbart avsättas på statens mark, skall i sina grunddrag

utgöras av naturlandskap samt ha en avsevärd minimistorlek. För

naturreservat eller naturvårdsområde finns inte några

storlekskrav och de kan i princip utgöras av all slags

vetenskapligt eller socialt värdefull natur. Kulturminneslagens

bestämmelser om byggnadsminnen medger numera skydd av t.ex. en

bebyggelsemiljö, park eller trädgård. Fråga om naturreservat och

byggnadsminnen beslutas av länsstyrelsen eller, när det gäller

naturreservat, i vissa fall kommunen.

Sammanfattningsvis anser vi att

för Norra och Södra Djurgården, samt Ladugårdsgärde är

bevarandeintresset tillfredsställande behandlat i Stockholms

översiktsplan, som är i överensstämmelse med

regionplaneförslaget,

ökat skydd kan behöva aktualiseras för att säkerställa

bevarandeintresset kring Haga-Brunnsviken. Landstinget har i

oktober 1990 uttalat att det är angeläget att få en samlad syn

på Brunnsvikenområdet, och Stockholms och Solna bedriver nu ett

samkommunalt programarbete för Haga-Brunnsviken och en

översiktlig planering av Bellevue och Brunnsviken. Syftet är att

klarlägga hur området skall skyddas samt hur andra behov skall

kunna tillgodoses. Staten bör, bl.a. i egenskap av största

markägare i området, medverka i arbetet.

Bo Wijkmark/Per-Olof Wikström

Stockholms stad, kommunstyrelsen

Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre

riksdagsmotioner med förslag om bland annat natur- och

kulturskydd av Haga-Brunnsviken m.m.

Stockholms stad vill slå vakt om de kultur- och naturområden

som Djurgårdsmarken och Brunnsvikenområdet utgör. I stadens

översiktsplan 90 redovisas dessa områden som riksintressanta.

Där framgår även hur kommunen avser att skydda dessa områden.

Statens har som dominerande markägare en avgörande betydelse för

områdets framtida utveckling.

Översiktsplan 90

De områden i Stockholm som behandlas i motionerna har

Stockholms stad angett som riksintressen. Det innebär att

kultur- och naturlandskapen ska skyddas. I översiktsplan 90

utvecklas motiven för detta och i viss utsträckning

rekommenderas skyddsform.

I institutionsbältet Frescati-Albano-Tekniska Högskolan är

många av de statliga verksamheterna i behov av utbyggnad.

Stockholms stad har därför för avsikt att utreda hur en

förnyelse och komplettering av institutionerna kan åstadkommas

samtidigt som landskapets karaktär och värdefulla byggnader

bevaras. Studien avses genomföras som en fördjupning av

översiktsplan 90.

Enligt Översiktsplan 90 bör Nordöstra och Sydöstra Djurgården

samt Ladugårdsgärde säkerställas som naturreservat på grund av

dess höga naturvärde tillsammans med dess stora värde för

rekreation.

Brunnsvikenområdet avses bevaras. För att värna om dess

kvaliteter bör, enligt Översiktsplan 90, ett särskilt program

göras i samarbete med Solna. Själva Brunnsviken är dessutom

prioriterad i programmet Stockholms sjöar och har restaurerats,

bland annat som badsjö.

Fördjupning och samkommunalt programarbete

Stockholms stad har påbörjat en fördjupning av översiktsplanen

för området mellan KTH-Albano-Frescati samt tagit initiativ till

ett samkommunalt programarbete för Haga-Brunnsviken tillsammans

med Solna kommun. Syftet är att klarlägga hur områdena ska

skyddas samt hur andra behov ska kunna tillgodoses.

Skyddsåtgärder och rekommendationer för den fortsatta

planeringen studeras inom ramen för dessa två utredningar. På så

sätt kan en lämplig avvägning mellan olika allmänna intressen

bäst åstadkommas.

Stockholms kommunstyrelse har vidare uppmanat byggnadsnämnden

att i samarbete med Solna kommun utarbeta en översiktlig

planering av Bellevue- och Brunnsvikenområdet som ska redovisas

innan någon detaljplan som berör området fastställs av

kommunfullmäktige. Syftet är att bland annat granska

förutsättningarna för förslag till bebyggelse vid Norrtull.

Skyddsformer

I motionerna föreslås olika skyddsformer för de områden som

behandlas i motionerna, bland annat nationalpark. Staden anser

att skyddsformen nationalpark inte är tillämplig. Nationalpark

är avsedd för att bevara större sammanhängande område av viss

landskapstyp i dess naturliga tillstånd. Djurgårdsmarkens

skyddsvärde består till stor del i dess kulturella prägel.

Flera byggnader i området är redan idag förklarade som

byggnadsminnen. Genom den nya kulturminneslagstiftningen kan

numera även parker, alléer och trädgårdar förklaras som

byggnadsminnen. Ett sådant skydd kan prövas för Bergianska

trädgården.

Valet av skyddsform är även en ekonomisk fråga. Det är viktigt

att staten tar ett ekonomiskt ansvar för de

etableringskostnader, i form av inlösen o.s.v., och

driftkostnader som ett långtgående skydd av riksintresseområden

kan komma att innebära.

Frågan om en nedsänkning av Roslagsvägen aktualiseras i

pågående utredningsarbete för Norra Länkens förlängning mot

Lidingövägen.

I kontorens gemensamma tjänsteutlåtande vilket återfinns som

bilaga 2 kommenteras motionernas förslag närmare.

Jag föreslår kommunstyrelsen

att kommunstyrelsen som svar på remiss av motioner till

riksdagen om Haga-Brunnsviken m.m. beslutar överlämna och

åberopa denna promemoria.

Stockholm den 9 oktober 1991

Carl-Erik Skårman

Borgarrådsberedningen tillstyrker föredragande borgarrådets

förslag.

Reservationer till kommunstyrelsens protokoll

Vänsterpartiet

Jag ställer mig i princip bakom tanken på att göra

Haga-Brunnsvikenområdet till en nationell kulturpark. Områden

som Värtahamnen och Frihamnen och därtill hörande

industrianläggningar samt själva universitetsområdet bör dock

undantas. Men det finns enskilda byggnader inom dessa

industriområden som måste ges ett långsiktigt skydd. Det gäller

bl.a. de byggnadshistoriskt intressanta gasklockorna i Värtan.

De senaste årens förslag att bygga kontor i Bellevueparken och

att bygga den s.k. "Japanskrapan" vid Norrtull har visat på

nödvändigheten att ge Brunnsvikens stränder ett starkare skydd

för att sätta stopp för alla sådana planer. En gemensam

fördjupad översiktsplan bör omgående göras tillsammans med Solna

kommun. En sådan översiktlig plan skall innehålla en

miljökonsekvensbeskrivning av hur miljön i hela området påverkas

av exploatering.

Stockholmspartiet, Centern

Haga-Brunnsvikens kulturlandskap är av utomordentligt stor

betydelse för Stockholm och stockholmarna. Motionerna bör därför

tillstyrkas. Haga-Brunnsviken-området måste ges ett så

fullvärdigt natur- och kulturskydd som möjligt. Därför bör den

skyddsform väljas som ger det allsidigaste och effektivaste

skyddet.

Underbilaga 4

Yttrande av stadens nämnder

Ärendet

Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre

riksdagsmotioner (bilaga 4) med förslag om bland annat natur-

och kulturskydd av Haga-Brunnsviken m.m. Inom staden har

byggnadsnämnden, fastighetsnämnden, fritidsnämnden och

gatunämnden yttrat sig över motionerna. Till grund för

behandlingen i nämnderna förelåg ett gemensamt tjänsteutlåtande

författat av de fyra kontoren. Det gemensamma tjänsteutlåtandet

av den 22 juli 1991 bifogas.

Gemensamt tjänsteutlåtande (av byggnadskontoret,

fastighetskontoret, fritidskontoret och gatukontoret)

Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre

motioner med förslag om natur- och kulturskydd av

Haga-Brunnsviken m.m.

Stockholms stad vill slå vakt om de kultur- och naturområden

som Djurgårdsparken och Brunnsviken-området utgör. I stadens

Översiktsplan 90 redovisas dessa områden som riksintressanta.

Där framgår även hur kommunen avser skydda dessa områden bl.a.

med hjälp av naturreservat.

Stockholms stad har först nu, i och med den nya plan- och

bygglagen, fått möjligheter att aktivt värna om områden på

statlig mark. Tidigare krävdes t.ex. inte bygglov för statens

byggnader. Större delen av Djurgårdsmarken är inte heller

planlagd.

För att bättre utröna hur områdena ska skyddas samt hur andra

behov ska kunna tillgodoses, t.ex. sänkningar av vägar,

utbyggnader av institutioner m.m., har staden påbörjat en

fördjupning av stadens översiktsplan för området mellan

KTH-Albano-Frescati samt tagit initiativ till ett samkommunalt

programarbete för Haga-Brunnsviken tillsammans med Solna kommun.

Kontoren anser att det är lämpligt att skyddsåtgärder liksom

rekommendationer för den fortsatta planeringen studeras inom

ramen för dessa två utredningar. På så sätt kan en lämplig

avvägning av olika allmänna intressen bäst åstadkommas.

Motionerna

I de tre motionerna föreslås att ett område omfattande bl.a.

Haga-Brunnsviken ges ett starkt skydd. Den föreslagna

skyddsformen varierar mellan nationalpark, naturreservat,

kulturminne eller nationell kulturpark (föreslås som ny

skyddsform).

Motionerna lyfter fram betydelsen av att det påbörjas ett

samordnat arbete mellan de berörda myndigheterna i att

åstadkomma detta skydd.

Som motiv för detta skydd anges bl.a.:

områdets riksintresse för kulturminnesvården med ett stort

antal K-märkta byggnader, fornlämningar m.m.,

att det är ett ovanligt naturskönt område där Mälardalens

flora är företrädd med en stor artrikedom. Många sällsynta

växter, flera intressanta fjärilar bl.a. beroende av ekbestånden

som biotop, mångfalden av fladdermössarter, den rika

fågeltillgången med över 100 häckande arter och över 200

anträffade arter,

de många sporter som kan utövas inom området,

månghundraårig park- och trädgårdskultur som produkt av

insatser från många av Sveriges ledande arkitekter och

konstnärer från 1600-talet och framåt,

Bergianska trädgården som är en av Sveriges mest anrika

trädgårdar samt Haga, Ulriksdal och Rosendals trädgårdar,

området är hotat av bl.a. ny bebyggelse.

Pär Granstedt och Karin Söder (c) hemställer i sin motion

(1990/91:Jo704) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att:

1. initiativ tas till samverkan med Stockholms och Solna

kommuner, Stockholms läns landsting och enskilda intresserade

att utveckla området runt Brunnsviken norr om Stockholm till en

nationell kulturpark,

2. området bör skyddas från miljöstörande nybebyggelse eller

annan exploatering.

Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) hemställer i sin motion

(1990/91:Jo727) att riksdagen hos regeringen begär:

1. nationalparksskydd eller ett lagförslag om bevarandet av

natur- och kulturvärdet i området Södra

Djurgården-Fjäderholmarna-Ladugårdsgärde-Norra

Djurgården-Haga/Brunnsviken-Ulriksdal/Sörentorp,

2. att berörda myndigheter utreder kostnader och tidsplan för

att sänka ner Roslagsvägen mellan Albano och Ålkistan eller

delar därav,

3. att olika möjligheter att rusta upp Bergianska trädgården

utreds.

Hans Göran Franck och Jan Strömdahl (s, v) hemställer i sin

motion (1990/91:Jo807) att:

1. området som avgränsas i söder av Norrtull och

Bellevueparken, i väster av E4:an, i öster av Norrtäljevägen

exklusive delar av Bergshamra och i norr av Ulriksdals slott,

bör bli nationell kulturpark. Skyddet bör kunna bestå i en

kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne

och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat,

2. berörda myndigheter får i uppdrag att göra en översyn av

vilka delar av området som kan skyddas enligt kulturminneslagen

respektive naturvårdslagen.

Kontorens synpunkter

Historisk bakgrund

Det stora sammanhängande park- och naturområdet som

Djurgården-Haga-Brunnsviken utgör är en stor tillgång för

stockholmarna. Det intagande kulturlandskapet är av riksintresse

och innehåller många byggnadsminnen.

Naturen har formats av kulturhistorien. Karaktäristiskt är de

månghundraåriga ekbestånden. Här finns också annan ädellövskog,

tall- och granskog samt öppen ängsmark.

Hagaparken och närliggande områden vid Brunnsviken har

utvecklats från ett kungligt parkområde, där kretsen kring

Gustav III byggde sina bostäder och sommarbostäder i det

pastorala landskapet, till ett mycket uppskattat fritids- och

rekreationsområde, lättåtkomligt för storstadsborna.

Stockholms översiktsplan

Stockholm har, den 18 februari 1991, antagit en

kommunomfattande översiktsplan, Översiktsplan 90. I planen anges

stadens långsiktiga avsikter för grunddragen i markanvändningen.

Samtliga de områden i Stockholm som behandlas i motionerna har

Stockholms stad angett som riksintressen. Detta innebär att

kultur- och naturlandskapet ska skyddas. I Översiktsplan 90

utvecklas motiven för detta och i viss utsträckning

rekommenderas skyddsform.

I institutionshäftet Frescati-Albano-Tekniska Högskolan är

många av de statliga verksamheterna i behov av utbyggnad.

Stockholms stad har därför för avsikt att utreda hur en

förnyelse och komplettering av institutionerna kan åstadkommas

samtidigt som landskapets karaktär och värdefulla byggnader

bevaras. Studien avses genomföras som en fördjupning av

Översiktsplan 90.

Enligt Översiktsplan 90 bör Nordöstra och Sydöstra Djurgården

samt Ladugårdsgärde säkerställas som naturreservat på grund av

dess höga naturvärde tillsammans med dess stora värde för

rekreation.

Brunnsvikenområdet avses bevaras. För att värna om dess

kvaliteter bör, enligt Översiktsplan 90, ett särskilt program

göras i samarbete med Solna. Själva Brunnsviken är dessutom

prioriterad i programmet Stockholms sjöar och har restaurerats,

bl.a. som badsjö.

Valet av skyddsform

Kontoren delar motionernas syn på Djurgårdsmarkens stora

värden för kulturhistoria, natur och friluftsliv. Kontoren delar

också den uppfattningen att delar av området kan behöva få ett

starkt skydd som t.ex. naturreservat i enlighet med

Översiktsplan 90. I motionerna föreslås också andra skyddsformer

bl.a. som byggnadsminnen eller nationalpark samt kombinationer

av skyddsformer.

Flera byggnader i området är redan idag förklarade som

byggnadsminnen. Genom den nya kulturminneslagstiftningen kan

numera även parker, alléer och trädgårdar förklaras som

byggnadsminnen. Kontoren anser att ett sådant skydd bör

övervägas för Bergianska trädgården.

Det är osäkert om nationalpark är tillämpligt i detta fall.

Nationalpark är avsedd för att bevara ett större sammanhängande

område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd.

Djurgårdsmarkens skyddsvärde består till stor del i dess

kulturella prägel.

Kontoren anser att det slutliga valet av skyddsform,

avgränsning av skyddsområdena och skyddsföreskrifter bör utredas

vidare och i nära samarbete med berörda parter. Detta sker både

i översiktsplanearbetet för Frescati-Albano-KTH och i den

samkommunala planeringen för Haga-Brunnsvikenområdet som

påbörjades i år efter överläggningar mellan Stockholm och Solna.

Samkommunal planering mellan Solna och Stockholm

Den översiktliga planeringen för Haga- och Brunnsvikenområdet

syftar till att ta fram ett gemensamt underlag som vägledning

för de ställningstaganden som de båda kommunernas

kommunfullmäktige kan behöva för den fortsatta planeringen av

området. Genom att skapa en samsyn i dessa frågor kan skyddet av

de värdefulla delarna komma att stärkas. Om så visar sig

nödvändigt kan detta underlag också utvecklas till en

fördjupning av de båda kommunernas översiktsplaner.

Valet av skyddsform är också en ekonomisk fråga. Det är

viktigt att staten tar ett ekonomiskt ansvar för de

etableringskostnader, i form av inlösen o.s.v., och

driftskostnader som ett långtgående skydd av riksintresseområden

kan komma att innebära.

Kontoren anser vidare att formen för och avgränsningen av

eventuella skyddsområden bör studeras i de pågående översiktliga

utredningarna.

Nedsänkning av Roslagsvägen

Frågan om en nedsänkning av Roslagsvägen är en intressant

möjlighet för att skapa bättre samband mellan

institutionsområdet öster och väster om vägen. Kontoren är i

stort sett positiva till detta och bedömer det som tekniskt

möjligt att åstadkomma denna sänkning från vägens lågpunkt vid

Roslagsbanans bro över vägen och vidare in mot Roslagstull. I

pågående utredningsarbete för Norra Länkens förlängning mot

Lidingövägen förläggs Roslagsvägens anslutningar i tunnel på

delen mellan Roslagstull och Albano. Trafiken till norra

innerstaden däremot ligger kvar i markplanet. En sänkning av

Roslagsvägen norr om Albano förutsätter att tillfredsställande

finansiering kan erhållas. På delen norr om Roslagsbanans bro är

en sänkning troligtvis svårare beroende på topografin.

Solna kommun, kommunstyrelsen

Yttrandet behandlar i första hand de delar av de berörda

områdena som ligger i Solna eller i Solnas omedelbara närhet.

Rent allmänt vill dock Solna stad framhålla vikten av att

sambandet mellan kulturmiljöerna i grönområdena i Djurgården och

de i Brunnsviken/Haga/Ulriksdalsområdet bevaras.

Allmänt synsätt

Det som gör området kring Brunnsviken, Hagaparken och

Ulriksdals slottspark unikt är föreningen av naturpark och

kulturbebyggelse nära storstadens hjärta. Områdena har under

sekler varit omtyckta rekreationsområden för invånarna i

Storstockholm och för turister med hundratusentals besökare

årligen. Varje generation hittills har satt spår i form av

byggnader och anläggningar. Det är alltså inga orörda

naturområden det handlar om utan kulturområden av i huvudsak

parkkaraktär. Detta har inte hindrat utan kanske snarare

befrämjat en stor artrikedom av både växter och djur.

Områdena både avgränsas och genomkorsas av några av landets

största trafikleder. Den naturliga västgränsen i Solna utgörs av

Uppsalavägen (E4) med en dygnstrafik av uppemot 100000

motorfordon per dygn. I söder utgörs gränsen av Sveavägen --

Cedersdalsgatan, som förenar de viktiga trafikplatserna Norrtull

och Roslagstull. I öster genomkorsas området av Roslagsvägen --

Norrtäljevägen, och mellan Brunnsvikens strand och Ulriksdal går

Bergshamravägen som med cirka 30000 motorfordon per dygn är

den minst belastade vägen. Också spårtrafik finns i området: i

söder järnvägen till Frihamnen och i den östra delen

Roslagsbanan.

Mot den här angivna bakgrunden delar Solna stad

naturvårdsverkets uppfattning att ingen av skyddsformerna

naturreservat, naturvårdsområde eller nationalpark bör vara

tillämplig på områdena. Den värdefulla miljön bör därför få

någon annan typ av skydd. Den exakta omfattningen och

utformningen av detta skydd bör undersökas, naturligtvis i

samarbete mellan intressenterna, vilka utgörs av bl.a. de två

direkt berörda kommunerna, Stockholm och Solna, och den

huvudsakliga markägaren, dvs. ytterst staten. Det kan i

sammanhanget upplysas om att de två kommunerna numera samarbetar

om att ta fram ett gemensamt underlag för en bedömning av på

vilket sätt Haga/Brunnsviken kan komma att påverkas av olika

förslag till bebyggelse och andra förändringar i området och

dess närhet.

Solna stads grundinställning är att Brunnsviken och dess

stränder, Hagaparken och Ulriksdals slottspark måste fortsätta

att utgöra mycket viktiga områden för rekreation och möten med

natur och kultur. Med den grundinställningen är det lika viktigt

att verka för att göra området ännu mera tillgängligt för en

bred allmänhet och att förse det med ännu flera intressanta mål

för studier och besök som att bevara väsentliga delar av det i

oförändrat skick.

I själva verket har områdena under senare år i flera avseenden

förändrats på ett bra sätt, såsom visas i det följande.

Ytterligare andra delar behöver uppenbarligen rustas upp och

kompletteras för att öka samtliga områdens värde för besökarna.

Vissa aktuella förändringar

Exempel på under senare år genomförda eller omedelbart

aktuella förändringar är följande:

Sedan något år finns i Hagaparken "Fjärilsmuseet". Det har

snabbt blivit ett av stockholmstraktens mest populära museer och

drar årligen flera tiotusental av nya besökare till parken. Det

utgör ett bra exempel på en förändring i önskvärd riktning,

trots att följden blivit en ökning av trafiken till området.

På stockholmssidan av Brunnsvikens stränder har under de

senaste åren en sammanhängande gångväg anlagts. På solnasidan är

motsvarigheten i det närmaste klar. Om något år kan allmänheten

promenera runt hela viken i ständig ögonkontakt med

vattenspegeln.

Solna stad har under våren efter samarbete med vägverket

antagit en detaljplan för trafikplatsen Haga Norra. Planen

innebär en sänkning av Uppsalavägen och planskild korsning med

Råsundavägen. Detta kräver ett visst intrång på Hagaparkens

mark, men innebär i gengäld flera fördelar: luftföroreningarna

från bilarna minskar genom ett bättre trafikflöde, bullret

minskar genom att den stora trafikleden sänks och

tillgängligheten för besökare till parken blir väsentligt

bättre.

Frösundavik, dvs. området närmast norr om Hagaparken, har

tidigare varit avspärrat militärt område och förläggningsplats

för Ing 1. Hur man än ser på den bebyggelse som senare har

tillkommit måste man konstatera, att området nu har öppnats för

allmänheten och att det nu går att utnyttja det som en i

huvudsak grön förbindelselänk mellan Hagaparken och Ulriksdal.

SAS-kontoret i området är ett av 1980-talets mest uppmärksammade

arkitektoniska verk, och ett betydande arbete har lagts ner på

att utplåna såren i landskapet efter ingenjörstruppernas

verksamhet. Det arbetet bör fullföljas.

Kvarnkullen i sydvästligaste delen av Ulriksdalsområdet är

sedan några år naturvårdsområde. Avsikten är bl.a. att ge skydd

åt de olika och mycket varierade naturtyper som präglar detta

stycke av Stockholmsåsen.

Andra diskuterade förändringar

Delar av området Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal har, som

redan nämnts, uppenbara behov av förbättringar. I eller i

omedelbar anslutning till Solna gäller detta främst entrén från

Stockholm vid Norrtull, Frösundavik samt anknytningen mellan

Brunnsvikenområdet och Ulriksdals slottspark. Solna stad vill

gärna i detta sammanhang redovisa diskussioner som förevarit

liksom stadens inställning till förekommande förslag.

Norrtull

Hagaparken saknar en attraktiv entré från Vasastaden i

Stockholm. Med undantag för Stallmästaregården ger hela området

från Sveavägen i Stockholm till Haga Tingshus ett skräpigt och

ovårdat intryck. Det är genomskuret av en hög järnvägsbank, och

närheten till Uppsalavägen och Norrtull gör det dessutom

kraftigt bullerstört.

Det är ytterst angeläget att detta område rustas upp, och

förutsättningarna för detta har förbättrats nu när Norra Länken

är i det närmaste färdigställd och planerna på en förläggning av

Bellevuelänken i tunnel börjar ta fastare form.

"Bensinstationstomten"

Till området hör den s.k. "Bensinstationstomten" i Stockholm,

dvs. den tomt som är avsedd för det planerade japanska

kulturcentret med tillhörande hotell. Byggplanerna på denna tomt

är ytterst omstridda.

Solna stad har ingen invändning mot att "Bensinstationstomten"

bebyggs. Som bensinstation och som skräpig och ödslig

parkeringsplats har den snarast utgjort en barriär mellan

Vasastaden och Hagaparken. Två sidor av tomten utgörs av

kraftigt trafikerade vägar. Östsidan är en mindre tilltalande

baksida till Wenner-Gren Center, och norrsidan är en

järnvägsbank.

Däremot anser Solna stad att de hittills för offentligheten

redovisade förslagen till bebyggelse av tomten är helt

oacceptabla. Det senaste förslaget är en klumpig skyskrapa, som

på ett oskönt sätt tränger sig på Brunnsviken och som slår ihjäl

det slanka Wenner-Gren Center. Alldeles bortsett från dess

katastrofala inverkan på hela miljön kring Brunnsviken utgör den

föreslagna skyskrapan en ogenomtänkt meningslöshet i en för

Stockholm och Solna gemensam stadsbild.

När "Bensinstationstomten" bebyggs så bör det handla om en

"byggnad i park", dvs. om en eller flera byggnader som omges av

dominerande grönytor. Det innebär, att kvarteret bör utformas

så, att det kan uppfattas som en naturlig entré från Vasastaden

till Hagaparken. Detta i sin tur kräver att den nuvarande

järnvägsbanken bryts igenom så att kvarteret får ett tydligt

samband med Brunnsvikens strand.

Järnvägen

Den nuvarande järnvägen mellan Norra station och Frihamnen

begränsar naturligtvis möjligheterna att uppleva hela området

söder om Brunnsviken som en sammanhängande grön oas. Planer

finns dessutom att anlägga nya spår för en snabbspårväg med

tillhörande station(er). Spårtrafik medför generellt mindre

miljöstörningar än vägtrafik, och därför föreligger här en

tydlig konflikt mellan olika miljöintressen.

Slutlig ställning till den konflikten kan inte tas innan

förslag till utformning av spåren presenterats. Solna stad vill

emellertid understryka vikten av att ett bibehållet eller

utvidgat spårområde utformas på ett miljömässigt tilltalande

sätt och att det måste finnas flera platser där fotgängare och

cyklister kan passera över eller under spåren.

Stallmästaregården, ABA-tomten och Haga Tingshus

Stallmästaregården är Storstockholms äldsta krog med tämligen

obrutna anor från 1600-talets första hälft. Solna stad anser att

det är en kulturminnesvårdsangelägenhet av rang att "Stallis"

kan fortsätta just som krog med bibehållande av den folkliga

karaktären. Ambitionen för "Stallis" del bör alltså inte

inskränka sig till att bara bevara de nuvarande husen från

skiftet 1700/1800 oförändrade utan också att de anpassas till

dagens krav på en restaurangverksamhet.

Läget är det, att "Stallis" inom snar framtid hotas av stora

driftinskränkningar, och att dess framtid som krog på litet

längre sikt är osäker. Bakgrunden är svårigheterna att i de

gamla byggnaderna driva en rationell restaurangrörelse.

Solna stad skulle gärna, som ett förstahandsalternativ, se att

"Stallis" bevarades oförändrat men invändigt moderniserat. Det

kräver att restaurangen har ett stabilt kundunderlag som kan

säkerställa dess existens. Detta skulle möjligen kunna ske genom

någon form av samverkan med ett hotell och kulturcenter på

"Bensinstationstomten". Dessa möjligheter bör undersökas

ingående.

Om den skisserade lösningen inte visar sig möjlig att

genomföra måste andra lösningar prövas. En, föreslagen av

"Stallis" ägare, innebär att ett medelstort hotell skulle

uppföras i direkt anslutning till restaurangen. Solna stad har

inte vare sig godtagit eller avvisat det förslaget till lösning.

Dock är det självklart att nya byggnader i direkt anslutning

till "Stallis" måste utformas med största omsorg, så att inte

den värdefulla kulturmiljön störs. Den uppfattningen måste

naturligtvis också påverka synen på vad som kan tillåtas på den

angränsande "Bensinstationstomten".

Omedelbart norr om "Stallis" ligger SAS' numera nerlagda

Hagaterminal. Med sin övergivna och nedsmutsade byggnad av glas

och stål och med sina stora nakna asfaltytor ger tomten ett

trist och tråkigt intryck, som förstärks av att den inte vårdas

på ett tillfredsställande sätt.

Fastigheten ägs av ABA, som har presenterat förslag om att

bygga kontor där. Med sitt läge på den smala remsan mellan

Uppsalavägen och Brunnsviken är tomten förmodligen en av de

värdefullaste i landet om den finge utnyttjas för kommersiell

bebyggelse. Någon byggrätt på tomten finns emellertid inte, och

därav följer också att fastighetsägaren inte heller får bygga ut

eller väsentligt ändra användningen av den nuvarande byggnaden.

Därför föreligger en förhandlingssituation mellan ABA och Solna

stad.

Solna stad har vid flera tillfällen markerat att en omfattande

kontorsbebyggelse på tomten är utesluten. Däremot borde tomtens

strand mot Brunnsviken kunna vinna miljömässigt på en mindre

omfattande och arkitektoniskt väl avpassad bebyggelse mot

Uppsalavägen, en bebyggelse som till väsentliga delar då också

borde innehålla publika verksamheter med anknytning till

Hagaparken och dess särskilda värden. I det sammanhanget bör

strandpartiet förskönas med en varierad vegetation av

parkkaraktär.

Mellan ABA-tomten och Hagaparken ligger ett par tennisbanor

omgivna av staket. Även om utomhussporter av skilda slag bör

vara väl förenliga med ett program för Hagaparken är det enligt

stadens mening inte lämpligt med anläggningar som bildar

barriärer för andra besökare. Tennisbanorna upptar större delen

av sträckan mellan stranden och Uppsalavägen med dess påfarter.

De bör därför flyttas från detta läge.

Haga Tingshus är byggnadsminne. Dess yttre är välbevarat, och

delar av den ursprungliga interiören finns kvar.

Byggnaden rymmer sedan drygt tio år det statliga

strålskyddsinstitutet. Institutet planerar att flytta, och

frågan om byggnadens framtida användning är därför aktuell. Det

är önskvärt om även denna byggnad kunde komma till användning

för något ändamål som kan förstärka Hagaparken som kulturmiljö.

Haga trädgård

Stockholms stad odlar sedan lång tid en stor del av sina

parkväxter i Haga trädgård i norra delen av Hagaparken. Dessutom

har man odlingar vid Linvävartorpet i västra delen av parken.

Stockholm överväger att begränsa och eventuellt lägga ner denna

verksamhet.

Vad som skall hända med Haga trädgård är således oklart. Om

Stockholms stad lägger ner sin verksamhet skapas å ena sidan

möjligheter att göra växthusen till en integrerande del av

Hagaparken, dvs. att göra om åtminstone en del av dem till

anläggningar för visning för allmänheten. Så har redan skett

delvis, eftersom Fjärilsmuseet använder ett par av växthusen.

Man bör dock naturligtvis överväga risken för dubblering av de

insatser som görs för att utveckla Bergianska trädgården på

andra sidan Brunnsviken.

Å andra sidan finns möjligheten att fortsätta verksamheten,

men med inriktning på växtförsäljning till allmänheten. En sådan

utveckling förefaller dock mycket tveksam, och exemplet från

växtförsäljningen bredvid Bergianska trädgården manar knappast

till efterföljd.

En tredje möjlighet är att riva delar av anläggningen och att

låta den friställda marken ingå i Hagaparken. Då skulle

förbindelserna norrut till Frösundavik kunna förbättras

avsevärt.

Frågan om Haga trädgårds framtida användning måste få en snabb

lösning. I annat fall är risken avsevärd för att ett stort och

viktigt område i parken kommer att befinna sig i förfall under

överskådlig tid.

Frösundavik

I Frösundavik har som nämnts SAS-kontoret byggts ut och vidare

har den gamla kasernen renoverats och blivit ett stilfullt

kontor samtidigt som det byggts ut med en hotell- och

konferensanläggning. Genom avtal med Solna stad har

fastighetsägarna förbundit sig att anlägga strandpromenader och

andra parkvägar och att hålla grönområdena tillgängliga för

allmänheten. Upprustningen är delvis slutförd, delvis inför sin

nära fullbordan.

De delar av det gamla militärområdet som ligger söder om

Frösundaviks allé ägs av Solna stad. De utgörs i huvudsak av

hårdgjord impedimentmark med spridda byggnader, delvis med

bevarandevärde men hittills utan bestämd framtida användning. I

sitt nuvarande skick bidrar de inte till att komplettera

Hagaparken som rekreationsområde.

Ett aktuellt förslag som Solna stad överväger är att en samlad

grupp av tre eller fyra av de gamla militära byggnaderna skulle

renoveras och få en framtida användning som

rehabiliteringsanläggning för rörelsehindrade. Det kan då också

bli aktuellt med en viss kompletteringsbebyggelse. Bl.a. bör

övervägas att bygga en simhall i området. Den skulle i så fall

under vardagar kunna användas som en del av

rehabiliteringsanläggningen och under helger och kvällar vara

tillgänglig för allmänheten. Varje ny bebyggelse måste givetvis

i skala och utformning anpassas till de befintliga husen. -- Den

konstgjorda kulle som finns i området -- ett försök att

återställa en del av Stockholmsåsen -- är enligt sedan länge

presenterade planer avsedd att bli skidbacke.

I en av byggnaderna förvaras sedan några år merparten av

delarna till en kopia av ett kinesiskt tempel. Templet har en

intressant bakgrund med anknytning till Sven Hedin, och flera

möjligheter att finna en finansiär för ett återuppförande har

undersökts, hittills utan resultat. Byggnaden måste anses vara

av stort kulturhistoriskt intresse och skulle enligt stadens

mening kunna bli en stor attraktion i Hagaparkens närhet.

I avtalet från mitten av 1980-talet om SAS' förvärv av marken

har Solna stad förbundit sig att verka för att SAS får rätt

genom detaljplan att i två etapper uppföra byggnader för sitt

koncernkontor.

För den första etappen finns detaljplan som medger att 70000

m2 får byggas. Härav har hittills ca 50000 m2

utnyttjats. Huvuddelen av den ej utnyttjade byggrätten avser

två datahallar norr om det färdiga kontoret och placerade längs

Uppsalavägen.

Såvitt Solna stad har sig bekant har SAS inga planer på att

inom en nära framtid aktualisera den andra byggnadsetappen. När

den frågan åter kan bli aktuell kan inte nu bedömas. Det är

därför svårt att nu bilda sig en uppfattning om hur den slutliga

bebyggelsen på SAS' mark bör gestaltas.

Ulriksdals trafikplats

Vid Brunnsvikens norra spets ligger Ulriksdals trafikplats,

som utgör korsningen mellan Uppsalavägen och

Enköpingsvägen-Bergshamravägen. Den förra vägen har som nämnts

en dygnstrafik om uppemot 100000 fordon per dygn och de två

senare om ca 30000 fordon per dygn. Med den belastningen kan

det förr eller senare behövas en utbyggnad till ett fullständigt

s.k. klöverblad.

Trafikplatsen och vägarna stör miljön kraftigt, och dessutom,

som påpekas i en av motionerna, skär Bergshamravägen av

Hagaparksområdet från Ulriksdals slottspark. I Solna bedrivs ett

planarbete som syftar till att möjliggöra ett bredare parkstråk

mellan vägarna och Brunnsviken genom en viss utfyllnad av den

senare. Vattendom som medger utfyllnaden har nyligen meddelats.

Om miljön skall förbättras radikalt bör emellertid också

trafikanläggningen snarast få sin slutliga utformning. I en

studie av denna bör också möjligheten att sänka Bergshamravägen

undersökas.

Ulriksdals slottspark

Inga andra förändringar än den senast nämnda som berör

Ulriksdals slottspark är aktuella. I en relativt nära framtid

måste dock avgöras hur området skall knytas an till grönstråket

i Igelbäckens dalgång.

Kraftlinor

Genom Bergshamra och vidare över Brunnsvikens nordligaste del

går stora kraftlinor tillhöriga Stockholm Energi. Sedan några år

pågår diskussioner om hur dessa skall kunna förläggas i tunnel.

Den viktigaste orsaken till att diskussionerna förs är

farhågorna för hälsoeffekterna av de olika fält som bildas runt

högspänningsledningarna.

Utseendemässigt skulle området vinna mycket på om kraftlinorna

kan förläggas i marken, men kostnaderna är mycket betydande och

stora tekniska problem finns kvar att lösa.

Sammanfattande slutsatser

Syftet med den nu gjorda redovisningen av det stora antalet

tänkbara förändringar som berör Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal

är rent allmänt att ge en fyllig bakgrund till de olika

överväganden som måste göras i en diskussion om områdenas

framtida ställning.

Syftet är också att påvisa dels att åtskilligt finns att

göra för att förhöja områdenas rekreationsvärde, dels att de

olika delfrågorna ofta är komplicerade och att de önskvärda

lösningarna i många fall kräver stora investeringar. Att bara

diskutera olika typer av skyddsföreskrifter kan inte leda till

lösningen av de verkliga problemen.

Solna stad vill verka aktivt för att bevara och förstärka

Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal som ett område för rekreation

och fritid med inriktning på kultur- och naturminnesvård. Detta

innebär naturligtvis att området skall skyddas mot exploatering

och andra förändringar än sådana som är väl förenliga med det

övergripande syftet.

Detta syfte kan nås genom tillämpning av plan- och bygglagen

(PBL) och med beaktande av naturresurslagen och

kulturminneslagen. Därutöver behövs emellertid någon form av

program för de olika områdena. I programmet bör närmare

beskrivas de insatser som bör göras för att realisera syftena

med plan- eller områdesbestämmelserna. Programmet måste

säkerligen också med hänsyn till de stora ekonomiska åtagandena

som blir aktuella innehålla någon form av prioriteringar mellan

olika åtgärder.

Stockholms stad och Solna stad samarbetar för att skapa ett

underlag för en gemensam bedömning av hur olika aktuella förslag

till bebyggelse och andra förändringar kan påverka området.

Detta underlag är i första hand avsett för ett planarbete som de

båda städerna avser att bedriva i samråd med varandra. För

planarbetet finns i PBL regler som garanterar insyn och

medverkan från alla intressenter, såväl markägare som föreningar

och allmänhet.

I arbetet med att ta fram ett program är det alldeles

nödvändigt att samarbete sker med staten i dess egenskap av

störste markägare i området. Vidare bör i det arbetet

representanter för olika grupperingar delta, däribland inte

minst för de 22 föreningar som står bakom förslaget om en

EKO-park i området.

Solna stad skulle välkomna ett uttalande från riksdagen om att

staten bör delta i ett arbete som syftar till att förstärka

Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal som kulturpark, präglade av en

föredömlig vård av kulturminnen och natur, till glädje för alla

Storstockholms och alla Sveriges invånare.

Reservationer

Moderata gruppen (Solna kommun)

Det föreslagna remissyttrandet utgör en ambitiös inventering

av både befintliga förhållanden och diskuterade/planerade

förändringar i området. Därtill bekräftas kända

ställningstaganden och lämnas förslag till ställningstaganden

avseende bl.a. det föreslagna hotellet på den s.k.

Bensinstationstomten i Stockholm.

Vi anser att det kan finnas skäl som talar för att

utformningen av hotellet prövas eller t.o.m. att det bör

undersökas om det är den bästa placeringen i området av

hotellet. Men att kalla det nuvarande förslaget "en ogenomtänkt

meningslöshet" utesluter att moderaterna kan ställa sig bakom

förslaget till remissyttrande i denna del. Med hänvisning till

den samplanering som sker med Stockholm anser vi inte att Solna

skall ta sådant kategoriskt avstånd till nuvarande förslag till

hotell. Solna borde i stället eftersträva en samlad lösning

tillsammans med Stockholms stad och övriga intressenter.

Vår uppfattning om Stallmästaregården skiljer sig också från

s/fp-förslaget. Vi anser att Solna skall avvisa tanken på

nybyggnation av hotell i anslutning till "Stallis". Enligt vår

sedan länge kända uppfattning bör Solna däremot aktivt

medverka till ett samarbete mellan hotellintressenterna och

Stallmästaregården. Denna vår uppfattning och linje om samlad

lösning innefattar också den s.k. ABA-tomten och Haga Tingshus.

Kommunstyrelsen föreslås besluta

att till Riksdagens jordbruksutskott överlämna och i

huvudsak åberopa föreliggande förslag till yttrande med vad ovan

anförts.

Centern (Solna kommun)

Med tillfredsställelse har Solna-Centern noterat det ökande

intresset för att skydda de omistliga kultur- och naturvärdena i

det gröna bältet från Fjäderholmarna/Djurgården över

Haga/Brunnsviken samt Edsvikens strand med Ulriksdals

slottsområde och Sörentorp.

Sedan lång tid har vi med oro konstaterat att skyddet för

dessa värdefulla områden varit otillräckligt. Både i Stockholm

och i Solna har "intrång" skett och sker. Ett exempel är

Frösundavik, som i Solnas generalplan 75 markerats som

grönområde, avsett att fastställas. Ändå exploaterades området

och t.o.m. strandskyddet upphävdes. Ett annat exempel är det

nära förestående intrånget i Bellevue i Stockholm. Uteslutande

en stark folkopinion till skydd för Hagaparken avvärjde

vägverkets planerade, omfattande intrång i Hagaparken och en

miljöstörande höjning av vägbanan vid Haga Norra, som en

majoritet i Solna kommun accepterat.

Solna-Centern anser det uppenbart, att ett avsevärt starkare

skydd än nuvarande regelverk med PBL, naturresurslagen m.m.

krävs för rädda bl.a. Haga/Brunnsvikenområdet från att

ytterligare decimeras. Området har omistliga värden för

invånarna i Stockholms-regionen och är dessutom av riksintresse.

Det bör utvecklas till en nationell kultur- och naturpark.

Haga-Brunnsvikens Vänner har valt att kalla området "Ekopark"

och begär, att denna skyddas genom lag.

I likalydande motioner i Solna och Stockholm har centern

föreslagit att en gemensam, fördjupad översiktsplan utarbetas

för området runt Brunnsviken. Att staten m.fl. medverkar i

planarbetet är nödvändigt. Av yttrandet framgår att arbetet

påbörjats. Givetvis utgår vi från att planen kommer att ställas

ut under rimlig tid för att alla intresserade skall kunna ta del

av förslaget. Vi förutsätter också att både Solna och Stockholms

stad och staten under den tid planeringsarbetet pågår avstår

från nya, omfattande ingrepp i Ekoparken.

Solna kommuns yttrande över riksdagsmotionerna ger en god

överblick över de aktuella problemställningarna i området.

Solna-Centern har i vissa fall en avvikande mening och drar

andra slutsatser än kommunstyrelsen. Till detta återkommer vi i

annat sammanhang.

Med hänvisning till ovanstående reserverar jag mig mot

kommunstyrelsens yttrande och har yrkat att Solna kommun skall

tillstyrka intentionerna i de riksdagsmotioner som begär att

Haga/Brunnsvikenområdet m.m. utvecklas till nationell

nybebyggelse och annan exploatering.

Särskilt yttrande av Vänsterpartiet (Solna kommun)

Vänsterpartiet uttalar som sin mening att

Haga-Brunnsvikenområdet utvecklas till en nationell kulturpark

och skyddas från miljöstörande nybebyggelse och annan

exploatering. Att i princip godta den skrivning som överlämnats

om remissvar. Dock att remissvaret kunnat vara tydligare i vissa

stycken.

Linjenämnden för gymnastik- och idrottshögskolan, högskolan

för lärarutbildning i Stockholm

De områden som berörs i motionerna är unika och skyddsvärda

utifrån många olika synvinklar. Till de mera uppenbara skälen

för områdenas bevarande, såsom dess natur- och kulturvärden,

vill Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) foga följande skäl:

1) GIH finner det angeläget att bl.a. se de aktuella

naturområdena ur ett allmänt perspektiv av stads- och

regionplanering.

Större naturområden i stadsmiljöns närområde skall bl.a. ses

utifrån ett perspektiv av att de underlättar och stimulerar till

fysisk aktivitet i form av rekreation, friluftsliv och idrott.

De har därigenom en stor betydelse för att upprätthålla en god

hälsa och motverka ohälsa. Detta är en mycket viktig aspekt då

den urbana miljön i sig på många sätt utgör ett hinder för

fysisk aktivitet.

För att naturområden skall vara stimulerande att vistas i ur

ovanstående perspektiv krävs bl.a. att de just till sin storlek

är omfattande.

Genom betydelsen av nära naturområden för hälsan representerar

de stora dolda ekonomiska värden som tillsammans med många andra

värden ej så lätt låter sig kvantifieras i ekonomiska termer men

ändå måste vägas in vid stads- och regionplanering.

Allt talar för att möjligheten till fysisk aktivitet och

rekreation i denna form av nära naturområden kommer att bli allt

mer väsentlig i framtiden. Samhällsekonomiskt ligger det stora

värden i att det inte krävs bilresor för att nå dem, de är inte

resurskrävande, behöver ej värmas upp etc. De kan nyttjas av

alla och under alla tider på dygnet utan särskilda kostnader för

den enskilde. Av olika skäl är de också av stort värde för de

svaga i samhället.

Det skall också betonas att denna typ av områden är av stor

betydelse för skolornas undervisning i biologi, idrott och hälsa

samt miljöfrågor.

De aktuella områdena utgör en grön korridor helt intill

storstaden. Inom en snar framtid kommer ytterligare 25--30000

människor bo helt intill detta sammanhängande naturområde i och

med det planerade bebyggandet av bl.a. Norra stationsområdet,

Frösunda och Ulriksdalsområdet.

Betydelsen av områdena för idrott och friskvård illustreras

också av att de skapat förutsättningar för motionslopp såsom

Bellmansstafetten och Tjejmilen vilka engagerar tiotusentals

deltagare.

Att ge de aktuella områdena ett långsiktigt skydd mot

exploateringar framstår därför som i hög grad angeläget.

2) GIH utbildar idrottslärare för hela landets behov inom

skolan och idrottsrörelsen. Fr.o.m. 1992 kommer GIH även utbilda

för samhällets behov inom friskvården.

GIH är förlagt till Norra Djurgården. Denna lokalisering skall

ses mot bakgrund av högskolans behov av angränsande naturområden

för utbildningen i ämnena friluftsliv, vissa idrottsgrenar,

såsom orientering, samt ekologiskt orienterad integrering med

andra ämnen. För denna undervisning nyttjas även Södra

Djurgården samt Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.

I och med årets gymnasiereform får miljöfrågor en huvudroll i

skolan. I propositionstexten anges att miljöfrågor skall

genomsyra hela gymnasieundervisningen. Allt talar således för

att dessa naturområden kommer få en än större betydelse i GIH:s

utbildning.

För att denna undervisning skall vara meningsfull eller över

huvud taget skall kunna genomföras krävs stora sammanhållna

naturområden. De aktuella områdena är också särskilt lämpade i

det att de innehåller skiftande naturtyper och biotoper med en

rik flora och fauna.

3) GIH grundades 1813 av Per Henrik Ling. Gården Annelund vid

Frösundavik var Per Henrik Lings boställe åren 1822--39. Det är

känt att denna miljö och naturen var en viktig inspirationskälla

för Ling. Denna plats, och den intilliggande gravplatsen där

flera märkesmän inom gymnastiken och sjukgymnastiken är

begravda, representerar kulturhistoriska värden av

internationell betydelse. Området är också klassat av

Riksantikvarieämbetet som riksintresse för kulturminnesvården.

Detta till trots har SAS planer på ytterligare exploateringar

i anslutning till Annelund. GIH vill påpeka det angelägna i att

dessa planer omprövas och andra lösningar på ev.

exploateringsbehov sökes.

Sammanfattning

Linjenämnden för GIH vill mot bakgrund av:

1) vikten av storstadsnära naturområden för fysisk aktivitet

och hälsa,

2) GIH:s direkta behov av de aktuella områdena för dess

utbildning, samt

3) GIH:s ansvar att värna kulturarvet inom kroppsövningarnas

område,

påpeka det angelägna i att riksdagen fattar beslut så att

ovanstående naturområden ges ett bestående skydd mot

exploateringar och att det inom ramen för riksdagens beslut ges

möjlighet att ompröva detaljplaner som innebär exploatering av

naturområdena.

Björn Ekblom

Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien

Riksdagens jordbruksutskott har den 4 juni 1991 för yttrande

remitterat rubricerade motioner till ett antal myndigheter och

organisationer.

Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, vars

ändamål också innefattar främjande av kulturminnesvården, finner

de i motionerna väckta frågorna vara av utomordentlig vikt och

vill till Riksdagen som sin mening framföra följande.

Det i stort sett sammanhängande området Södra och Norra

Djurgården, Haga/Brunnsviken och Ulriksdal/Sörentorp inrymmer

natur- och kulturvärden av högsta dignitet också sett i ett

internationellt perspektiv. De bidrar till att ge Stockholm en

särställning bland stora städer vad gäller närmiljö ur både

kulturhistorisk och natursynpunkt. Speciella historiska

omständigheter har samverkat till att detta gröna bälte kring

stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas från urban

exploatering. Tid efter annan har exploateringstrycket dock

tvingat fram upplåtelser av byggnadsmark, men hotet mot

kvarvarande miljöer synes aldrig ha varit mer överhängande än i

det skede av urban förtätning som vi nu befinner oss i.

Enligt Vitterhetsakademiens mening finns inget område av

jämförlig storlek i vårt land som det finns starkare motiv för

att lagskydda. Akademien finner den särskilda utredning i frågan

som under namnet "Ekoparken -- förslag till skydd" har

genomförts av Naturens Hus, Stora Skuggan, på uppdrag av

Ståthållarämbetet klargörande både vad gäller områdets värden

och de frågor som hänger samman med bevarandeplanering.

Varje ofrånkomlig förändring i bebyggelse och markanvändning

inom området, t.ex. för universitetet och tekniska högskolans

behov måste ske med största omsorg och erforderlig kostnad

nedläggas på utformning och placering. För trafikleder i området

måste särskilda kostnader accepteras för bevarande av natur- och

kulturmiljön.

Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien anser att

Riksdagen med anledning av rubricerade motioner bör vidta

erforderliga åtgärder för

att ge natur- och kulturmiljöerna inom Norra och Södra

Djurgården, Haga/Brunnsviken samt Ulriksdal/Sörentorp

betryggande lagskydd;

att härför erforderlig utredning och översiktsplanering

genomförs snarast;

att kostnader och tidsplan för restaurering och eventuellt

återställande av djurgårdsmark som fått annan, mindre värdefull

användning utreds;

att pågående planering och gällande planer för

bostadsbebyggelse och annan kommersiell bebyggelse i området

omprövas i syfte att förhindra ytterligare förluster i natur-

och kulturvärden.

Detta yttrande har utarbetats av professor Staffan Helmfrid,

ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.

Stockholm den 1 oktober 1991

00>Stig Strömholm33>Erik Frykman

00>Akademiens Preses33>Akademiens sekreterare

Kungl. Musikaliska Akademien

Musikaliska akademien har av Kommittén för Gustavianska Parken

anmodats att yttra sig över de tre riksdagsmotioner som väckts

angående skydd av Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.

Den gustavianska epokens kulturella skapande framstår i

internationell jämförelse alltmer som det måhända allra mest

säregna och unika konstnärligt intressanta som framkommit i

Sverige. Till minnesmärken från denna tid hör inte bara

byggnader, musikverk, litteratur etc. utan också de miljöer i

vilka verken skapades och som var en väsentlig förutsättning för

deras tillkomst. I detta avseende är byggnader och parkmiljöer i

området kring Ulriksdal, Haga, Brunnsviken och Djurgården av

oskattbart värde, till stora delar bevarade i så gott som

ursprungligt skick. Akademien hänvisar till den rad av betydande

och/eller mycket kända och folkkära tonkonstnärer, vilka har

haft eller har anknytning till de miljöer, som är belägna inom

"Gustavianska Parken": Carl Michael Bellman, Joseph Martin

Kraus, Prins Gustaf, Evert Taube för att nämna de mest kända.

Det gäller förutvarande bostäder, monument, gravstenar eller

andra minnesmärken och generellt naturmiljöer som inspirerat

tonkonstnärerna.

Ingrepp i parkområdena förorsakar skador som aldrig kan

repareras och att återställa vad som en gång går förlorat är

icke möjligt. Det är för övrigt mycket angeläget att hela

området fredas från ytterligare åverkan i form av bebyggelse

eller väganläggningar, inte minst av det skälet att det i sin

helhet bör vara tillgängligt för promenad- och vandringsstråk

utan vare sig visuella eller fysiska hinder.

Akademien uttalar sitt stöd till motionerna för bevarande av

Haga-Brunnsviken som nationell natur- och kulturpark och stödjer

även varmt de initiativ som tagits för att utvidga skyddet även

till Norra och Södra Djurgården för att bilda en sammanhängande

park som fredas mot ytterligare exploateringar.

Akademien vill understryka att de områden det här gäller inte

till någon del kan anses vara en "exploateringsresurs" -- någon

sådan existerar icke längre i och kring Stockholms centrum, om

vår huvudstad skall kunna förbli en ort där människor lever och

verkar under vad som kan betecknas som drägliga förhållanden.

Stockholm den 15 oktober 1991

00>Anders R. Öhman33>Bengt Holmstrand

00>Preses33>Ständig sekreterare

Kungl. Akademien för De Fria Konsterna

Efter att ha tagit del av rubricerade motioner har Kungl.

Akademien för De Fria Konsterna konstaterat att de behandlar

frågor som till stor del ligger inom dess intresse- och

kompetensområden. Akademien har därför beslutat att kortfattat

meddela utskottet sina synpunkter på motionerna och på behovet

av långsiktiga åtgärder för att säkra skyddet och utvecklingen

av de kultur- och naturvärden som ryms inom

Haga-Brunnsvikenområdet och angränsande områden.

Pär Granstedts och Karin Söders motion gäller

Haga-Brunnsvikenområdet. Hans Göran Francks och Jan Strömdahls

motion berör därutöver Ulriksdalsområdet. Den motion som

inlämnats av Anna Horn af Rantzien m.fl. avser hela området från

Fjäderholmarna/Södra Djurgården i SO till Ulriksdal/Sörentorp i

NV. Oberoende av hur de olika motionärerna valt att avgränsa

området för sina framställningar konstaterar akademien som

utgångspunkt för sina kommentarer till motionerna

att området rymmer märkliga kultur- och naturvärden,

att dess kulturvärden är knutna till framstående insatser

under flera sekel inom byggnadskonst, trädgårdskonst samt park-

och landskapskonst och i många fall också till kulturinsatser

av annat slag,

att dessa kulturvärden utgör en uppfordrande inspirationskälla

också för dagens konstnärliga och kulturella verksamheter,

vilket kräver kreativa insatser också av dagens planerare,

arkitekter och beslutsfattare,

att skyddet, vården, levandegörandet och utvecklingen av

områdets värden är en nationell angelägenhet,

att konflikter mellan skyddet av området och samhällets

förändringsbehov skall lösas så att områdets värden inte

äventyras,

att området trots att det är ett område med kulturvärden av

riksintresse enligt naturresurslagen, hotas av aktuella

förändrings- och exploateringsplaner vilkas förverkligande

uppenbart skulle komma att påtagligt inkräkta på dessa värden.

Motionärerna har således från akademiens utgångspunkter väl

tecknat det hårda exploateringstryck som nu hotar området.

Ytterligare ett antal anspråk på att få etablera sig i området

skulle kunna räknas upp. Detta är dock knappast nödvändigt för

att det skall stå fullkomligt klart att områdets kulturvärden

står på spel. Om man i likhet med akademien anser att dessa

värden är av största nationell och -- i flera fall --

internationell betydelse är det uppenbart att något är fel.

Antingen är det skydd som området skall åtnjuta genom

naturresurslagens, kulturminneslagens, och plan- och bygglagens

bestämmelser för svagt eller också tillämpar de ansvariga

organen inte lagarna som avsett är.

Det är väsentligt att beträffande detta område av riksintresse

de nationella intressena inte ges mindre vikt än de regionala

och i synnerhet de kommunala. Det kan tänkas att det från denna

synpunkt är en klar nackdel att statsintresset i första hand

företräds av länsstyrelsens styrelse med dess starka lokala

inslag. Synnerliga skäl talar för att utskottet bör föranstalta

om en översyn av naturresurslagen i syfte att beslutssystemet

byggs upp så att de nationella intressena tillgodoses i

tillräcklig mån. I vart fall har vårt nuvarande plan- och

beslutssystem inte bringats att fungera till ett

tillfredsställande försvar för områdets skönhets- och

kulturvärden.

Akademien instämmer i motionärernas yrkanden om att riksdagen

nu bestämt bör uttala sig för ett ökat och definitivt skydd för

området såsom det definierats i riksantikvarieämbetets beslut om

riksintressen i Stockholms län. Det förefaller nödvändigt att

statsmakterna engagerar sig starkare i utvecklingen. På

regeringens bord ligger planärendet om ny, mycket omfattande

bebyggelse i Bellevueparken, en park med tillhörande byggnader

som Riksantikvarieämbetet begärt att länsstyrelsen -- tills

vidare utan resultat -- skall lagskydda. Ett underkännande av

denna utbyggnadsplan är ett nödvändigt första steg. Därnäst

anser akademien det vara angeläget att regeringen vidtar någon

av följande åtgärder:

förelägger Stockholms och Solna kommun att inom ett år anta

sådana bestämmelser som behövs för att för framtiden slutgiltigt

skydda området som den stora nationella kulturpark den varit i

flera hundra år. Akademien syftar här på den möjlighet som ges

regeringen i plan- och bygglagens 12 kapitel. Med hänsyn till

kommunernas hittillsvarande agerande synes det nödvändigt att

regeringen samtidigt tillsätter en utredningsman som

inledningsvis formulerar de krav som måste ställas på sådana

områdesbestämmelser.

uppdrar åt länsstyrelsen att genomföra ett statligt skydd av

området genom kombination av förordnanden enligt

kulturminneslagen och naturvårdslagen samt att kontinuerligt

hålla regeringen underrättad om hur arbetet fortskrider.

inför en särskild hushållningsbestämmelse för området i

naturresurslagens 3 kap. I sådant fall måste dock bestämmelsen

göras mer precis än övriga bestämmelser i kapitlet.

00>Philip von Schantz33>Bo Sylvan

00>Preses33>Ständig sekreterare

Naturskyddsföreningen i Stockholms län

Naturskyddsföreningen i Stockholms län finner det angeläget

att skydda och bevara "Ekoparken". Området är rikt på värdefull

känslig natur med i hög grad skyddsvärd flora, fauna och rika

kulturvärden. Det område som innefattas i begreppet Ekoparken är

i dag genomskuret av gator, vägar och en mängd byggnader av

olika slag.

Vi måste göra allt som står i vår makt för att skydda och

beivra Ekoparkens resterande natur- och vattenområden. Vi måste

sätta stopp för fortsatt exploatering. Rovdrift har kännetecknat

våra ingrepp i detta utomordentliga naturområde. Redan 1913

motionerades i riksdagen om att bevara hela Djurgården. Trots

detta har man efter diverse turer till dags dato förbrukat två

tredjedelar av området. Hela Ekoparken inrymmer så mycken

skyddsvärd natur att det är i hög grad förvånansvärt att inte

beslutande politiker och myndigheter satt ett exploateringsstopp

långt tidigare!

Utöver naturintressena får vi ej glömma de unika kulturvärden

som ryms inom Ekoparkens räjong. Dessa skall skyddas för all

framtid. Tänk bara på våra tre underbara slott med kringliggande

parkområden. Här må även nämnas att Ekoparken inrymmer ett av

norra Europas förnämsta ekbestånd, övriga rariteter ej att

förglömma.

Ekoparken är också ett förnämligt närnaturområde med hög

tillgänglighet för ett stort antal stockholmare. Vidare utgör

hela området en betydelsefull förbindelselänk från centrala

storstaden i en nordvästlig båge upp mot Järvafältet och Gröna

Bältet. Trots begränsningar i statuterna för skydd av

naturområden, anser vi att speciella omständigheter föreligger i

fallet Ekoparken. Vilken form av skyddsinstrument som kommer att

tillämpas är därför av underordnad betydelse. Det väsentliga är

att området får ett varaktigt skydd.

I vår litteratur är Djurgården, Haga, Ulriksdal och en mängd

gårdar, torp, krogar etc. rikt representerade. Detta minner om

ett kulturarv från svunna tider väl värt att omhulda och bevara.

Bellmans rika sångskatt återspeglar och beskriver på ett

livfullt sätt naturen och tidigare generationers strävsamma liv

i just dessa marker. Bara detta är ett starkt skäl att

pietetsfullt bevara vad som återstår.

Framfört förslag om ett moratorium på tre år innan några

beslut fattas om eventuella ingrepp i Ekoparksområdet bifaller

vi på det allra varmaste. Alla beslutsfattare måste besinna sig

inför kommande generationer. Ingreppen måste minimeras.

Ekonomiska och övriga exploateringsintressen måste vika för alla

tunga argument som framförts för ett bevarande.

Arne Marténg

Ordf.

Friluftsfrämjandet, Stockholms Distriktsförbund

Friluftsfrämjandets riksorganisation har erhållit ovannämnda

ärende för yttrande.

Vi vill härmed som Friluftsfrämjandets svar avge följande

synpunkter på förslaget.

Hoten mot friluftslivet i Stockholm

Enligt Landstingets regionplane- och trafikkontor kommer

befolkningen i Stockholmsregionen att öka med ca 10000

invånare per år från 1990 till 2020. Om detta blir verklighet

kommer många av Stockholms värdefullaste grönområden att

exploateras. Bilismen väntas öka med 40% vilket innebär att

nya trafikleder måste byggas. Så länge Stockholm växer och

trafiken ökar blir det allt angelägnare för samhället att skydda

och bevara frilufts- och naturvärdena. Det gäller särskilt

närmiljön kring bostäderna.

Regionplanekontorets rapport "En skogsbacke i handen" pekar på

att över 240000 hushåll i regionen saknar tillgång till

strövområde inom rimligt räckhåll från bostaden. Sämst gynnade

är de invånare som bor i en zon närmast utanför Stockholms

innerstad. I detta "halvcentrala band" saknar 32000 hushåll

promenadområde och hela 144000 hushåll strövområde!

Ett av de allra värdefullaste grönområdena i "halvcentrala

bandet" i Stockholm är ovannämnda sammanhängande område som

inkluderar bl.a. markerna kring Haga-Brunnsviken. I dag utgör

detta område ett andningshål för bl.a. barnfamiljer och äldre.

Exploateringshoten mot det aktuella området utgörs framför

allt av kontor i Frösundavik och vid den gamla SAS-terminalen,

ett planerat japanskt storhotell intill Stallmästargården, ett

kontorsbygge vid Sveaplans gymnasium, 1000 lägenheter norr

om Frescati, 6000 lägenheter vid Husarviken samt den så

kallade Österleden.

Det aktuella områdets bevarande värde

I förslaget till ny regionplan -91 för Stockholm anges att

området kring Brunnsviken inte bör exploateras ytterligare med

hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för

bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården bör inte

försvagas. Haga-Brunnsviken ingår i ett större viktigt

strövområde i de centrala delarna av Stockholm nämligen

Järvafältet med Igelbäckens dalgång.

För att bevara områdets stora värden för bl.a. naturvården kan

dessa skyddas t.ex. genom en kombination av åtgärder enligt

naturvårdslagen, kulturminneslagen och naturresurslagen.

Härvidlag bör nybebyggelse eller annan exploatering inte kunna

genomföras.

Kring Barnens Timmerstuga på Norra Djurgården bedriver Stora

Skuggans lokalavdelning av Friluftsfrämjandet sin verksamhet.

Intill planeras nu tusen lägenheter som kraftigt skulle inverka

på barnverksamheten. Förutom minskade strövarområden skulle

trafiken öka markant med buller och luftföroreningar som följd.

Det sammanhängande grönområdet är unikt när det gäller

variationsrikedom och närhet till storstaden och är sedan

århundraden tillbaka ett viktigt rekreationsområde för

hundratusentals stockholmare. Mycket av djurlivet och

växtligheten finns intakt än idag.

Avslutningsvis konstaterar vi att konkurrensen om marken i

Stockholm är stor. Tyvärr har i hög grad frilufts- och

miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som

bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.

När det gäller det aktuella områdets framtid har dock

samhället tillfälle att mera planmässigt bevara och skydda ett

av Stockholms allra värdefullaste grönområden och på så sätt

tillgodose invånarnas berättigade krav och behov av bostadsnära

fritidsområden.

Om det skulle visa sig att vissa exploateringsintressen anses

ha större värden än bevarandeintressena bör detta föregås av en

miljökonsekvensbeskrivning över det aktuella området.

Åke Rosenquist

Ordförande

Kommittén för Gustavianska Parken

Undertecknade är ledamöter i Kommittén för Gustavianska Parken

som bildades i augusti 1991 med syfte att verka för

Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet som nationell natur- och

kulturpark.

Kommittén menar emellertid att det i lika hög grad är

angeläget att, som ges uttryck för i motion 1990/91:Jo727, Norra

och Södra Djurgården blir delar i en sammanhängande nationell

natur- och kulturpark.

Området är i sin helhet, med undantag av Sörentorp,

klassificerat som riksintresse för kulturminnesvården enligt

Riksantikvarieämbetets beslut 87-11-05. Att Sörentorp inkluderas

i området är motiverat såsom skyddszon för Ulriksdalsområdet och

som port ut mot Järvafältet.

Det unika i områdenas natur- och kulturvärden kan inte nog

understrykas. I motionerna behandlas dessa endast fragmentariskt

och översiktligt. Det är ej kommitténs avsikt att här ge en

beskrivning av värdena i sin helhet, blott konstatera att

kännedom om desamma är av vikt för att rätt förstå hur angelägna

de mål som uttrycks i motionerna är.

De mycket stora värden som det handlar om är betydelsefulla

både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.

Bevarandet av dessa värden är således i hög grad en nationell

angelägenhet.

I tider då länders attraktionskraft diskuteras utifrån ett

europeiskt perspektiv är alla ense om vikten av att länders

kulturella särart bibehålls och förstärks. Tanken om en

nationell natur- och kulturpark kan även ses ur denna synvinkel.

Området har all möjlighet att bli något särdeles unikt sett ur

ett internationellt perspektiv. Men då måste en kursändring

rörande synen på markanvändningen komma till stånd nu.

Motionerna kan sägas vara en reaktion på de omfattande

exploateringsplaner av områdena som finns (se bl.a. bilaga).

Motionernas mål är emellertid lika angelägna oavsett dessa hot.

Motionerna berör, förutom behovet av bestående skydd av natur-

och kulturmiljöerna, även trafikfrågor, restauration av

parkmiljöer samt upprustning av Bergianska trädgården. Kommittén

för Gustavianska Parken vill här kommentera motionerna och även

ange andra angelägna åtgärder vilka i hög grad motiverar

statliga insatser.

Med hänsyn till kommitténs syfte begränsar sig kommentarerna

till i första hand Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.

Skydd mot exploateringar

Området har, som nämns i motionerna, under senare tid börjat

betraktas som en exploateringsresurs. Såväl i regionplan 90 som

i Stockholms stads och Solna kommuns översiktsplaner betecknas

delar av riksintresseområdet som utbyggnadsmark.

Kommittén för Gustavianska Parken menar att området måste

betraktas som i princip färdigutbyggt. Det är inte acceptabelt

att ta området i anspråk för bostadsbebyggande även om

bostadsbehovet är stort. Detsamma gäller andra former av

bebyggelse.

Vissa behov av byggande för bl.a. Stockholms Universitet bör

lösas inom nu bebyggda områden.

Natur- och kulturmiljöer som hittills undgått exploatering

måste ges ett bestående skydd.

Fastställda detaljplaner som ännu inte genomförts men som

innebär exploatering av området bör omprövas.

Bebyggande intill parkområdet ställer stora krav på

anpassning. Karaktären av natur- och kulturmiljö av riksintresse

får ej tas i anspråk av störande bebyggelse.

Sammanfattningsvis önskar Kommittén för Gustavianska Parken

framhålla att skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser

natur, kultur och stadsbild måste överordnas

exploateringsintresset.

Trafikfrågor

Trafik genom och intill de unika naturområdena skapar vissa

problem. Dessa går emellertid att lösa och det är mycket

angeläget att så sker. Förutsättningarna att skapa långsiktigt

hållbara lösningar finns nu: Bellevue- och Värtalänkarna skall

projekteras, byggande intill vägarna (vid Frösunda och

Ulriksdalsfältet) har inte påbörjats. Möjligheten till

långsiktigt handlande finns därmed kvar.

Behovet av statliga insatser sammanhänger med områdets

karaktär av riksintresse samt med att trafikfrågorna är knutna

till tre Europavägar. Dessa går igenom (E3, E18) eller intill

parkområdet (E4).

Efterhand som trafiken ökat har bullret blivit ett allt större

miljöproblem. Bullret från motorlederna är särskilt

problematiskt när vägarna går helt intill Brunnsviken och

bullret därigenom får en vid spridning.

Det trafikbuller som alstras (>70 dB) överskrider med bred

marginal Naturvårdsverkets riktvärden för rekreationsytor i

tätbebyggelse (55dB) och friluftsområden (40 dB). Värdena för

koloxid och kvävedioxid vid körbanekant överskrider WHOs

riktvärden.

Vägarna skapar även problem genom att de splittrar

grönområdena och försvårar tillgängligheten till dessa.

I motionerna berörs problemen med motorvägarna. E3:an mellan

Ålkistan och Albano föreslås helt eller delvis sänkas ned i

tunnel (1990/91:Jo727). Detsamma gäller Bergshamravägen (E18)

omedelbart norr om Brunnsviken (1990/91:Jo807).

Dragning av vägar i tunnlar är resurskrävande företag men är

särskilt angeläget när vinster i form av både reducering av

buller, ökad tillgänglighet och kontakt mellan parkområdena,

samt återskapande av kulturhistoriska helheter kan nås.

Med hänsyn till detta menar Kommittén för Gustavianska Parken

att det är av särskild vikt:

1) att lägga del av Bergshamravägen (E18) i tunnel,

2) att ansluta E3:ans trafik till den planerade Bellevue- och

Värtalänken i tunnel fr.o.m. Stockholms Universitet. Detta är

ett begränsat tillägg till nuvarande planer på tunnel vilka

innebär att anslutningen sker vid Albano, och

3) på olika andra ställen skapa enklare former av

bulleravskärmning kring dessa vägar.

Kommittén för Gustavianska Parken menar emellertid att behovet

av miljöbefrämjande åtgärder måste vidgas till att även gälla

E4:an, särskilt vid norra Brunnsviken.

Planerna att bebygga Frösunda och Ulriksdalsfältet med 4500

bostäder samt kontor (se karta i bilaga) innebär att

parkområdena vid norra delen av Brunnsviken får en starkt ökad

betydelse och en motsvarande ökad belastning.

Dessa områden är beskurna genom byggandet av SAS huvudkontor

vid Frösundavik. Samtidigt är den smala, nordligaste delen

kraftigt bullerstörd från E4:an och vid Brunnsvikens norra ände

går E4:an dikt an till Brunnsviken.

En utredning av trafik- och bullerproblem kring parkerna med

förslag till långsiktiga lösningar är nödvändig. Denna bör även

omfatta den planerade trafikplatsen vid Haga Norra som kommer ta

del av Hagaparken i anspråk. Även trafiklösningen vid Norrtull

bör ses över. Styrande för utvecklingen måste vara att minska

bullret samt öka tillgängligheten för de boende utan att

parkmark tas i anspråk.

En annan angelägen trafikfråga gäller järnvägen mellan Norra

station och Värtahamnen och berörs nedan under punkten

"Restauration m.m.".

Breddning av parkområdet

Vikten av att resterande natur- och kulturmiljöer fredas

skall, som tidigare antytts, även ses mot bakgrund av den mycket

omfattande bostadsbebyggelse som f.n. är under genomförande

eller planeras vid Starrbäcksängen, Östra Station, Roslagstull,

Norra Station, Frösunda och Ulriksdalsfältet.

Inom enbart de fyra sist angivna områdena, alla helt intill

Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet, kommer ca 25--30000

människor att bo.

Det är därför i hög grad motiverat att parkområdena breddas

där så är möjligt.

Restauration m.m.

Motion 1990/91:Jo704 tar upp behovet av restauration av

parkmiljöerna kring Brunnsviken. Vi vill understryka vikten av

en sådan.

Gustav III:s plan var att hela Brunnsvikenområdet från

Bellevue till Ulriksdal skulle bli en sammanhängande kulturpark

med Brunnsviken som en central parksjö. Mordet på kungen 1792

satte stopp på planernas genomförande i sin helhet, men Haga-,

Bellevue- och Tivoliparken hann anläggas. Dessa parker som

anlades i engelsk parkstil är de förnämsta i sitt slag i landet.

Vissa delar av dessa har förfallit men går att restaurera. Andra

delar är vårdade men karaktären av engelsk park har delvis gått

förlorad. Anledning finns att så vitt möjligt återställa de

engelska parkerna. Åtgärder för upprustning av Bergianska

trädgården (motionerna 1990/91:Jo704 och 1990/91:Jo727) är också

angelägna.

Bellevueparken skadades avsevärt då järnvägen mellan Norra

Station och Värtahamnen drogs fram i slutet av 1800-talet. Samma

järnväg går igenom Norra Djurgården. I samband med det planerade

bebyggandet av Norra stationsområdet diskuteras en överdäckning

av järnvägen. Det är angeläget att i detta sammanhang pröva

möjligheten att lägga hela eller resterande del av järnvägen i

tunnel, ev. i direkt anslutning till Bellevue- och Värtalänken.

Vinsterna skulle vara stora i det att helheten

Hagaparken--Bellevueparken skulle kunna återskapas. Detta skulle

också i hög grad förhöja Norrtull och Roslagstull som entréer

till parken och återskapa den visuella kontakten mellan staden

och Brunnsvikenområdet. En framdragning av järnvägen i tunnel

skulle dessutom förbättra tillgängligheten för allmänheten till

parkområdena, och inom vissa delar skulle mark frigöras för

annan användning.

Sammanfattning

Kommittén för Gustavianska Parken menar att riksdagen bör

fatta beslut så:

1) att natur- och kulturmiljöerna inom Haga--Brunnsviken,

Ulriksdal/Sörentorp samt Norra och Södra Djurgården värnas som

nationell natur- och kulturpark i former som ger ett bestående

skydd,

2) att en fördjupad översiktsplanering med målsättning att

skapa en nationell natur- och kulturpark i enlighet med

motionerna och enligt ovan givna synpunkter genomförs av berörda

kommuner i samarbete med länsstyrelsen, Boverket,

Riksantikvarieämbetet, Vägverket, Naturvårdsverket etc.

3) att berörda myndigheter får i uppdrag att utreda kostnader

och tidsplan för ovan beskrivna lösningar av trafikfrågorna,

breddning av parkområdena samt restauration av parkerna, och

4) att pågående planering och gällande planer för bebyggelse i

området omprövas med utgångspunkt från en strävan att skapa en

nationell natur- och kulturpark i området och på basis av den

översiktsplanering och det utredningsmaterial som föreslås

ovan.

Kommittén för Gustavianska Parken är medveten om att skapandet

av en nationell natur- och kulturpark enligt ovan kommer kräva

resurser som f.n. kan vara svåra att uppbringa.

Detta får emellertid inte hindra att man fattar beslut om

erforderligt skydd etc., även om tidsplanen för lösning av bl.a.

restauration och trafikfrågor skulle behöva bli utdragen.

Det är väsentligt att inse att de investeringar som görs

kommer få stor betydelse för regionens attraktionskraft i ett

internationellt perspektiv och att inriktningen av dessa

investeringar måste ses i ett långsiktigt samhällsekonomiskt

perspektiv.

Stockholm i oktober 1991

00>Kjerstin Dellert33>Bo Grandien71>Lars Gyllensten

00>teaterchef33>professor71>professor

00>Bengt Hamdahl33>Lennart Holm71>Lars Lönnroth

00>regeringsråd33>professor71>professor

00>Eva Nordenson33>Claes Ramel71>Stig Ramel

00>direktör33>professor71>direktör

00>Stig Strömholm33>Inez Svensson71>Per-Olof Åstrand

00>professor33>rektor71>professor

genom

00>Eva Nordenson33>Per-Olof Åstrand71>Peter Schantz

00>ordf.33>v. ordf.71>sekr.

Underbilaga 5

Exploateringshot mot Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet

Hoten finns förtecknade nedan och har även markerats på en

karta (bifogas). Hoten utgörs dels av akuta hot, dels av mer

sonderande planer som för stunden inte är aktuella. För att ge

en uppfattning om vilka volymer det är frågan om kan nämnas att

Wenner-Gren Center motsvarar ca 10000 kvm och en Hötorgsskrapa

ca 11000 kvm.

1) Enl. Byggnadsstyrelsens underlag till fördjupning av

översiktsplan för Norra Djurgårdens institutionsområde:

1:1 Lilla Frescati -- 43000 kvm institutioner.

1:2 Frescati hage -- 5000 kvm inst.

1:3 Kräftriket -- 20000 kvm inst. + 800 kvm bostäder.

1:4 Albano -- 92000 kvm inst.

2) Enl. Stockholms stads översiktsplan 90 är motsvarande

område ett utredningsområde men följande anges mer specifikt:

2:1 Trafikplats vid Albano (liknande den vid ex.

Gullmarsplan).

2:2 Bostäder vid Roslagstulls sjukhus.

3) Stiftelsen Vetenskapsstaden -- gemensam för KTH, KI, SU,

Handelshögskolan -- önskar bygga fysik- och matematikcentrum vid

Albano.

4) Bellevueparken: 11000 kvm kontor norr om Sveaplans

gymnasium. Ärendet har överklagats till regeringen.

Bostadsdepartementet har sänt det på remiss till Boverket för

svar senast 27/9 1991.

5) Norrtullsskrapan: 24-våningshotell som planeras bli 20

meter högre och med 4 ggr så stor volym (41000 kvm) som

Wenner-Gren Center. Dessutom kultur- och handelscentrum på

Norrtullstomten samt 37000 kvm kommersiellt centrum på Norra

stationstomten. Byggnadsnämnden i Stockholm sköt på beslut om

startpromemoria till efter valet.

6) Stallmästaregården: Ägaren önskar bygga 3-våningshotell i

hästskoform runt Stallmästaregården. Byggnadsnämnden i Solna har

givit planuppdrag för lösning som "leder till att

Stallmästaregården bevaras som värdshus".

7) Nedlagda SAS-terminalen, den s.k. ABA-tomten: Inget

aktuellt planförslag. Solna kommunstyrelse och byggnadsnämnden

har uttalat att de är positiva till att något byggs för publika

ändamål.

8) Frösundavik: Programarbete pågår för Frösundavik,

8:1 SAS har rätt enligt gällande detaljplan till att bygga

ytterligare 20000 kvm kontor norr om gården Annelund.

8:2 Enligt avtal mellan SAS och kommunen skall Solna kommun

verka för ytterligare 50000 kvm byggrätt för SAS. Dock skall

den tillkommande bebyggelsen enligt avtalet vara förenlig med

park- och naturintressen, och fylla en funktion för SAS HK.

8:3 Inom gamla militärområdet vid Frösundavik kommer det

sannolikt att bli aktuellt med kompletterande bebyggelse av

ospecificerad skala.

9) Norra delen av Brunnsviken: Planeras en igenfyllnad av sjön

vid Polska udden. Byggnadsnämnden har beslutat i ärendet, medan

beslutet i kommunfullmäktige har skjutits på till efter valet.

10) Domänverkshuset: Ägs nu av John Mattson Byggnads AB som

har byggrätt norr om huset om 12000 kvm. Genomförandetiden går

ut i juli 1992.

11) Sörentorp: F.n. Polishögskolans område, omnämns i Solnas

översiktsplan 90 som tänkbart utbyggnadsområde.

Projekt EKOPARKEN WWF

Inledning

Projekt EKOPARKEN WWF som drivs vid Naturens Hus med stöd av

Världsnaturfonden har anmodats att inkomma med yttrande över

rubricerade motioner.

Projekt Ekoparken WWF inrättades av Världsnaturfonden i april

1991 och avsikten är att med hjälp av naturinventeringar,

ekologiska skötselplaner biotopprojekt samt med naturpedagogiska

aktiviteter (naturstigar, skyltar, foldrar, guidningar etc.)

värna-vårda-visa Ekoparken för storstadens invånare och

besökare. Projektet avses pågå i minst tre år.

Bifogat denna remiss finns två utredningar gjorda på uppdrag

av Ståthållarämbetet: EKOPARKEN -- sammanhängande natur och

kulturpark samt EKOPARKEN -- förslag till skydd. Vidare bifogas

även nr 3/91 av WWF-EKO som innehåller en artikel om Ekoparken.

I samband med presskonferens den 14 maj 1991 presenterades ett

upprop om Ekoparken som 22 föreningar ställt sig bakom. Detta

bifogas också liksom det program som gick av stapeln på

Ekoparkens Dag den 25 augusti då området officiellt döptes till

EKOPARKEN.

Utredningen EKOPARKEN -- sammanhängande natur och kulturpark

är en idéskrift som översiktligt vill spegla områdets kvalitéer

och möjligheter. Ståthållarämbetet ansåg efter en remissrunda

att arbetet skulle konkretiseras med avseende på skyddsaspekten

vilket ledde till utredningen EKOPARKEN -- förslag till skydd. I

båda dessa speglas Naturens Hus och Projekt Ekoparken WWF:s

inställning mycket utförligt. Några förtydliganden görs dock

nedan.

Motionerna

Motionärerna behandlar inte samma geografiska område. Det är

projektets uppfattning att namnet "Ekoparken" nu är så etablerat

både hos politiker, planerare, organisationer och massmedia att

det bör användas för området från Fjäderholmarna i sydost via

Djurgården upp till Ulriksdal/Sörentorp i nordväst. Detta är ett

sammanhängande område med starkt kunglig prägel och de gröna

områdena är än i dag till stor del förvaltade av

Ståthållarämbetet. I ett skede när ett skydd etableras för hela

Ekoparken är det av värde att det finns föreningar som särskilt

vill vårda och lyfta fram en "Gustaviansk Park" inom

Haga-Brunnsviken och Ulriksdal. Haga-Brunnsvikens vänner och

Kommittén för Gustavianska Parken är exempel på föreningar som

både arbetar på att bevara Ekoparken samtidigt som man särskilt

vill lyfta delområdet kring Brunnsviken. Med denna markering

stödjer Projekt Ekoparken de tre motionernas intentioner men

anser att avgränsningen i miljöpartiets motion också bör vara

Ekoparkens.

Förslag till skydd

Som påvisats i de bifogade utredningarna har Ekoparkområdet

ett unikt innehåll av natur och kultur, även ur ett

internationellt perspektiv. Området har utomordentliga natur-

och kulturvärden, och är samtidigt en viktig grön lunga för

stadens innevånare och besökare, väl beläget nära Stockholms

innerstad (stenstaden). Det är av stor vikt att man för

eftervärlden bevarar detta område. Egentligen skulle man för

detta ändamål behöva ett nytt lagrum -- ett Ekoparkinstitut --

som samfällt skyddar natur och kultur. I utredningen "Ekoparken

-- förslag till skydd" diskuteras detta i detalj. Utifrån de

möjligheter som dagens lagstiftning ger föreslås följande:

Först och främst exploateringsmoratorium i form av ett

interimistiskt naturreservat för de gröna områdena inom

Ekoparken. Detta för att naturvärden riskerar att gå förlorade

om vissa planer genomförs. Moratoriet bör fungera som ett stopp

för fortsatt projektering/planering/exploatering under den tid

-- tre år -- som moratoriet verkar. Under tiden då moratoriet

verkar bör inventeringar ske och miljökonsekvensbeskrivningar

utföras. Vidare bör arbete för att få till stånd ett

naturreservat med gränser som ungefär motsvarar det

interimistiska naturreservatet sättas igång. I områden med

särskilt höga kulturella värden bör ett kommande naturreservat

kombineras med "kulturreservat", d.v.s. skyddas med hjälp av

lagen om kulturminnen. Moratoriet bör även gälla områden där

exploateringar fysiskt inte ligger inom Ekoparkens gränser, men

starkt påverkar den genom sin närhet. Exempel på detta är

föreslagen bebyggelse väster E4 i Solna (Frösunda, Ulriksdals

station, Järva krog m.m.). Grundprincipen i Ekoparken bör vara

att ingen nybebyggelse ska komma till stånd som öppnar nya

grönytor, samt att området i sin helhet ska ha rigorösa

bestämmelser för skydd åt natur- och kulturlandskap.

Projekt Ekoparken WWF anser det angeläget att riksdagen verkar

för att, för all framtid, säkerställa Ekoparkens natur- och

kulturvärden. För att detta ska kunna ske krävs nu, förutom ett

moratorium, ekonomiska resurser för att allsidigt kunna utreda

områdets kvalitéer och behov. Detta område är av såväl

nationellt som internationellt intresse.

Henrik Waldenström

Underbilaga 6

EKOPARKEN -- förslag till skydd

-- -- --

Skyddsarbetet kan lämpligen ske på följande sätt:

1. Länsstyrelsen utfärdar exploateringsmoratorium

Länsstyrelsen utfärdar moratorium mot fastställande av

detaljplaner inom Ekoparkens område tills natur- och

kulturvärdena inom området är fullständigt belysta. Detta kan

ske antingen genom överenskommelse mellan länsstyrelsen,

Stockholms stad och Solna stad samt Lidingö kommun att "frysa

utvecklingen" och/eller genom att länsstyrelsen förordnar om

interimistiskt naturreservat (paragraf 11 Naturvårdslagen) för

tre år med möjlighet till förlängning ytterligare tre år. Detta

p.g.a. att naturvärden inom Ekoparkens område riskerar att gå

förlorade.

2. Stockholm och Solna begär delegation för naturreservat

Stockholms stad och/eller Solna stad begär delegation hos

länsstyrelsen att bilda naturreservat. Stockholm och/eller Solna

beslutar därefter om interimistiskt naturreservat.

I vilket fall så bör en Ekoparkutredning tillsättas.

Länsstyrelsen bör ta initiativ till en allsidigt sammansatt

Ekoparkutredning vari bör ingå Stockholms stad, Solna stad,

Lidingö kommun (Fjäderholmarna), byggnadsstyrelsen, projekt

Ekoparken WWF, ideella föreningar, politiska partier. Arbetet

bör ske utan tidspress och omfatta Ekoparken som en helhet.

Ingen icke påbörjad exploatering får starta innan utredningens

resultat är klart och all planering/projektering bör läggas i

malpåse under tiden.

Förslag till interimistiskt naturreservat

Först och främst bör ett exploateringsmoratorium komma till

stånd. Detta bör innebära att ett interimistiskt naturreservat

kommer till stånd för att betona de starka värden som finns i

området som är mycket mer än bara "grönområde". Nedan har jag

angett först ett mindre område (A) som motsvarar översiktsplan

90 för Stockholms stad. Därefter förslag (B) som i samtliga fall

innebär en utökning och som också ger en fingervisning om

konfliktområden. Dessa anges särskilt. Förslaget syftar till att

skapa ett någorlunda sammanhängande naturreservat, dock kan fyra

delområden urskiljas: 1 -- Fjäderholmarna/Södra

Djurgården/Ladugårdsgärde, 2 -- Norra Djurgården, 3 --

Haga/Brunnsviken samt 4-Ulriksdal/Sörentorp. Skulle det visa sig

att naturreservat svårligen kan utföras rent juridiskt i

"kontaktområdena" vid t.ex. Nobelparken, Tessinparken, Erik

Dahlbergsgatan, området vid Ryttarstadion, Bergiusvägen, Svante

Arrhenius väg, Lilla Frescati, Kräftriket, Bellevue,

Frösundavik--Annelund, så bör plan- och bygglagen tillämpas så

att ett likartat skydd erhålls. Vattenområden i anslutning till

landreservatet bör ingå i naturreservat såsom t.ex. Edsviken vid

Ulriksdal. Se karta bil. 1.

Vissa mycket koncentrerade områden av riksintresse för

kulturminnesvården har benämnts "kulturreservat" (se bil. 1)

såsom Djurgårdsstaden, Skansen, Beckholmen på Södra Djurgården,

Gasverkstomten vid Hjorthagen,

Bellevue--Stallmästaregården--f.d. Sveaplans gymnasium, diverse

husgrupperingar i Haga och Ulriksdal. Ordet kulturreservat står

för att i dessa områden måste man med

kulturminnesvårdslagstiftning särskilt skydda ett större

område. Skyddet av kulturminnesvårdens intressen behandlas dock

inte utförligt här utan måste hänskjutas till särskild expertis.

Naturreservat nr. 1: Stockholms stad

1A Södra Djurgården - Ladugårdsgärde:

Detta område omfattar Södra Djurgården öster om Skansen,

Kaknäs, Ladugårdsgärde samt Sportfältet. Benämns N2 i

översiktsplanen.

1B Fjäderholmarna - Södra Djurgården - Ladugårdsgärde:

Först och främst bör Fjäderholmarna (Lidingö kommun) som

Kungl. Djurgårdsförvärv förvaltar ingå. Vidare en grön remsa

norr Skansen och öster Djurgårdsvägen, strandområdet från

Nobelparken till Lidovägen söder Djurgårdsbrunnsvägen.

Tessinparken och Erik Dahlbergsgatans övre del bör ingå

alternativt i detaljplan eller skyddas så att de fungerar som

gröna korridorer mellan naturreservatet på Södra och Norra

Djurgården. Det sistnämnda bör möta på andra sidan Lidingövägen.

I och med detta förslag blir naturreservatet mera sammanhängande

och ger på ett bättre sätt ett grönt bälte kring

Djurgårdsbrunnsviken samt en viss känsla av sammanhang mellan

Södra och Norra Djurgården.

Övrigt: Västra Djurgården med Djurgårdsstaden, Skansen,

Beckholmen bör skyddas enligt lagen om kulturminnen.

Konfliktområde: Både 1A och 1B står i konflikt med den

föreslagna avfarten från den planerade Österleden vid Borgen som

sedan, enligt preliminära planer, fortsätter längs

Lindarängsvägen med fyra filer in mot Valhallavägen. Denna ev.

tillfart kommer att mycket hårt klippa Sportfältet gentemot

Ladugårdsgärde samt kraftigt sänka värdet på hela grönområdet

med buller och avgaser, såväl när vägen är färdig som under

byggtiden. Avgastornen från Österledstunneln sänker

rekreationsupplevelsen i området och luftkvalitén försämras i

närområdet.

Naturreservat nr. 2: Stockholms stad

2A Norra Djurgården: Detta område omfattar i princip de

obebyggda delarna av Norra Djurgården väster om Lidingövägen,

norr Valhallavägen, öster E3/Roslagsvägen. Detta område är

draget utanför stora konfliktområden vid Husarviken och

Frescatiområdet.

2B Norra Djurgården: Detta område omfattar även området vid

Ryttarstadion som är grönyta och som via Erik Dahlbergsgatan och

Tessinparken ger en kanal till Södra Djurgårdens naturreservat.

Vidare ingår Fisksjöäng (Husarvikens norra strand) samt norr

Svante Arrhenius väg, norr Lilla Frescativägen, väster E3,

väster Kräftriket, Bellevueparken. Motorleden E3,

tätortsbildningarna i Ekhagen och Lappkärrsberget ingår inte,

däremot övriga husgrupper inom det föreslagna området som mer är

att betrakta som "hus i park".

Övrigt: Gasverkstomten i Hjorthagen/Husarviken intill det

föreslagna naturreservatet i Fisksjöäng bör skyddas med

kulturminnesvårdslagen.

Konfliktområde: Med denna avgränsning skyddas grönområden och

kulturhistoriskt känsliga miljöer i Frescati Hage och Lilla

Frescati. Som synes tillåter denna avgränsning inga av de

föreslagna byggnationerna i Fisksjöäng (Norra Husarviken),

Bergiusvägen, Torphagen samt väster E3 i Lilla Frescati och

Frescati Hage.

Naturreservat nr. 3: Haga/Brunnsviken, Solna stad

Området sträcker sig från Stallmästaregården till Ålkistan,

öster E4, syd Bergshamravägen. Tätortsdelar i Bergshamra, SIPU

samt Bergshamravägen ingår ej. Med ovanstående gränsdragning

möter reservat 2 och 3 varandra vid Stallmästaregården, Ålkistan

samt Brunnsvikens vattenområde.

Övrigt: Diverse hus i Haga bör också skyddas enligt Lagen om

kulturminnen.

Konfliktområde: Fortsatt utbyggnad i Annelund och Frösundavik

samt ev. utbyggnader vid Stallmästaregården.

Naturreservat nr. 4: Ulriksdal/Sörentorp, Solna stad

Hela Ulriksdalsområdet norr Bergshamravägen exklusive

Bergshamra tätort, öster E4 till Sollentunas kommungräns inkl.

småhus nära E4, polisskolan i Sörentorp (se nedan) och

begravningsplatsen. Förhandlingar bör snarast inledas för att ge

allmänheten större -- kanaliserad -- tillgänglighet till

polisskolans fina naturområden.

Övrigt: Man kan även tänka sig att skapa ett område, bestående

av hela Ulriksdal plus Brunnsviken, alltså även den östra sidan

som angivits ovan i naturreservatet Norra Djurgården, men p.g.a.

ev. samordningsproblem med Solna stad så är det bättre att

åtminstone först säkra områden inom respektive kommungränser.

Kommer kommunerna överens är det mest naturligt att

Haga/Brunnsviken är en enhet som hänger ihop med

Ulriksdal/Sörentorp. Observera att Solna stad inte föreslagit

något nytt naturreservat/naturvårdsområde inom Ekoparken. I

Ulriksdal finns idag Ekoparkens enda naturvårdsområde. Diverse

hus vid Ulriksdals slott bör skyddas enligt Lagen om

kulturminnen.

Konfliktområde: Föreslagen bostadsbebyggelse vid Sörentorp.

Allmänt

Observera att i föreslagen utformning så hänger alla fyra

reservaten ihop. Man kan gå i naturreservatsgrönska från

Blockhusudden till Sollentunagränsen i Sörentorp. Vid Ulriksdal

kan detta naturreservat möta det naturreservat som planeras

längs Igelbäcken upp mot Järvafältet och som där möter

Storstockholms gröna bälte som landstinget etablerat.

För att lindra barriäreffekten av E4, E3 och Bergshamravägen

bör passagemöjligheterna förbättras. Bullret från lederna måste

minskas.