Bet. 1991/92:JoU17

Jordbruksutskottets betänkande

1991/92:JOU17

Avfallsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

JoU17

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett antal under allmänna

motionstiden 1992 väckta motioner om avfallsfrågor m.m. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till bl.a. pågående

arbete på området och en aviserad proposition i frågan.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer (s,nyd) och

en meningsyttring(v).

Motioner

1991/92:Jo602 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ett pantsystem för

kvicksilverhaltiga lysrör och lampor.

1991/92:Jo607 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist(s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om returpappershantering.

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om resurssnåla dryckesförpackningar,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om export av miljöfarligt avfall.

1991/92:Jo621 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avveckling av engångsförpackningar.

1991/92:Jo629 av Kenneth Attefors m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att som en viktig miljöåtgärd temporärt

höja skrotningspremien till 5 000 kr. så att de mest

miljöstörande personbilarna snabbt försvinner ur trafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ålägga den reguljära bilhandeln att ta

hand om gamla miljöförstörande personbilar och se till att de

skrotas utan dröjsmål.

1991/92:Jo632 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av stöd, stimulans och startbidrag

för att öka återvinningen av källsorterat avfall.

1991/92:Jo636 av Jan Fransson och Sinikka Bohlin(s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av ett svenskt aktivt

agerande för att få EG:s direktivförslag att utgå från ett

totalt resurs- och miljöhushållningssynsätt.

1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

obligatorisk sopsortering i hushåll, inom offentliga sektorn och

i näringslivet.

1991/92:Jo647 av Siw Persson och Håkan Holmberg(fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en återvinningslag.

1991/92:Jo675 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om återvinningsbara PET-flaskor.

1991/92:Jo680 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ett program för avveckling av PVC-användningen i Sverige

bör upprättas och att statens naturvårdsverk bör få i uppdrag

att utreda förutsättningarna för denna avveckling.

1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om marknad för källsorterat avfall.

Motionsmotivering

Socialdemokraterna anser i motion T221 yrkande8 att

regeringen bör ta initiativ till en diskussion mellan industrin,

renhållningsbranschen och kommunerna för att undersöka

möjligheterna till en bättre och utökad marknad för källsorterat

material. I motion Jo632från samma parti framhålls behovet av

stöd, stimulans och startbidrag för att öka återvinningen av

källsorterat avfall. Enligt motion Jo647(fp) yrkande2 bör

regeringen lämna förslag om en återvinningslag med generella

krav på återvinning och begränsning av avfall. Nydemokraterna

begär i motion Jo645 yrkande15 förslag om lag om obligatorisk

sopsortering i hushållen, inom den offentliga sektorn och i

näringslivet. Resurssnåla system för dryckesförpackningar bör

enligt partimotion Jo612(s) yrkande27 vårdas så att deras

marknadsandel ökar, och regeringen bör i beslut i enskilda

ärenden ge förtur för system som hushållar med resurser.

Lagstiftningen bör enligt motion Jo675(m) ändras på sådant

sätt att en framtida introduktion av en återvinningsbar

PET-flaska inte hämmas eller förhindras. Enligt motion

Jo621(s) bör åtgärder vidtas för att avveckla

engångsförpackningar och för att ytterligare förstärka ett

retur- och återanvändningssystem. Alla icke försvarbara

engångsförpackningar bör avvecklas så snart som möjligt. Enligt

motion Jo607(s) torde det tyska s.k. DUAL-systemet med

relativt kort varsel kunna tillämpas i Sverige. Därför bör

tidningar och tidskrifter från början inlemmas i systemet, och

tidningsföretag, pappersbruk och massafabriker åläggas ansvaret

för returförfarandet.

Ett program för avveckling av PVC-användningen i Sverige bör

enligt motion Jo680(c) upprättas, och statens naturvårdsverk

bör få i uppdrag att utreda förutsättningarna för denna

avveckling. Motionärerna i motion Jo602(c) begär förslag om

ett pantsystem för kvicksilverhaltiga lysrör och lampor.

Skrotningspremien för motorfordon bör enligt motion

Jo629(nyd) yrkande1 höjas temporärt till 5000kr. så att

de mest miljöstörande personbilarna snabbt försvinner ur

trafiken. Den reguljära bilhandeln bör åläggas att ta hand om

gamla miljöförstörande personbilar och se till att de skrotas

utan dröjsmål (yrkande2).

Socialdemokraterna tar i motion Jo612 yrkande30 upp frågan

om export av miljöfarligt avfall. Det bör nu vara möjligt att

bedöma effekterna av de skärpta bestämmelserna och huruvida

ytterligare initiativ är påkallade.

I motion Jo636 (s) betonas nödvändigheten av ett svenskt

aktivt agerande för att få EG:s direktiv att utgå från ett

totalt resurs- och miljöhushållningssynsätt.

Utskottet

Som övergripande målsättning för avfallshanteringen slog

riksdagen våren 1991 fast att avfallets volym och innehåll av

farliga ämnen skall begränsas och att behandlingen av det avfall

som ändå uppkommer skall förbättras. Skadligt avfall skall

undvikas genom att innehållet av miljö- och hälsoskadliga ämnen

i produkter och varor minskas (prop.1990/91:90, JoU30,

rskr.338). Kommunernas avfallsplaner och en utvidgad

källsortering ökar förutsättningarna för återvinning och

återanvändning av avfallet. I den nödvändiga

förändringsprocessen framstår emellertid svårigheterna att få

avsättning för delar av det sorterade materialet som ett stort

problem. Förpackningsutredningens ursprungliga uppdrag att

utreda och lämna förslag till åtgärder inom förpackningsområdet

som främjar retursystem utvidgades våren 1991 att omfatta även

ett principförslag om väsentligt utökat åtagande för

tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering

och återvinning av förpackningar. Utredningens slutbetänkande

redovisades till regeringen i september 1991 (SOU 1991:76).

I den nyligen framlagda kompletteringspropositionen

(1991/92:150) betonar miljöministern att det är producenterna av

varor och kemiska produkter som har det yttersta ansvaret för

den miljöpåverkan och misshushållning med resurserna som kan bli

följden av såväl tillverkning och användning som slutbehandling

i avfallsledet. Producenternas ansvar behöver utkrävas tydligare

än hittills. Den som ger upphov till avfall skall också stå för

kostnaderna i samband med avfallshanteringen. Med denna

inriktning pågår enligt vad utskottet erfarit ett intensivt

arbete inom regeringskansliet i syfte att under riksmötet

1992/93 lägga fram en proposition om avfalls- och

återvinningsfrågor. Som en av de omständigheter som motverkar

utvecklingen mot ökad källsortering nämner miljöministern i

kompletteringspropositionen det låga priset för att lämna

obehandlat avfall, och att ekonomin därmed för närvarande inte

är något starkt incitament för sortering av avfall och ökad

återvinning av restprodukter och material. Därför uttalar

miljöministern sin avsikt att tillsätta en särskild arbetsgrupp

för att klarlägga effekterna av en avfallsskatt och pröva dess

lämplighet som kostnadseffektivt styrmedel för att minska

avfallsvolymen, öka återanvändning och återvinning samt

förbättra metoderna för avfallshanteringen. Arbetsgruppen bör

beakta de åtgärder som redan har genomförts eller kommer att

genomföras i kommunerna. Arbetsgruppen bör vidare föreslå

ytterligare åtgärder för att stimulera till källsortering,

miljöanpassad avfallsbehandling och sanering av deponier.

Miljöministern anser att regeringen före årsskiftet 1992/93 bör

ta ställning till eventuella förslag. Med hänvisning till det

arbete som pågår på området finner utskottet syftet med

motionerna Jo632 och T221 yrkande8 i allt väsentligt

tillgodosett. Något särskilt uttalande med anledning av

motionerna finner utskottet inte påkallat.

Utskottet är inte berett att biträda motion Jo647 yrkande2

om en särskild återvinningslag. Syftet med motionen torde komma

att bli tillgodosett med vad utskottet uttalat ovan.

Motionsyrkandet bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

Enligt 9§ renhållningslagen (1979:596) skall kommunerna

ansvara för en heltäckande avfallsplanering och upprätta

avfallsplaner. Naturvårdsverket har gett ut en föreskrift om

innehållet i kommunal avfallsplan samt allmänna råd för vad

avfallsplanerna skall innefatta. Genom kontinuerlig uppföljning

och analys följer verket noga utvecklingen på området och

rapporterar regelbundet till regeringen. Våren 1991 konstaterade

utskottet att det fortfarande finns många brister i

omhändertagandet av avfallet men att ekonomiska styrmedel kan ge

industrin och även hushållen incitament till att separera olika

avfallsslag. En sådan källsortering skulle enligt utskottets

mening ge bättre förutsättningar för att öka återanvändning och

återvinning samt att ta hand om avfallet på ett från miljö- och

resurshushållningssynpunkt lämpligare sätt. Utskottet ansåg

därför att kommunerna bör ha möjlighet att differentiera

avfallstaxan för att stimulera källsortering och hade inget att

erinra mot regeringens förslag om komplettering av

renhållningslagens avgiftsbestämmelser. I enlighet härmed

ändrades 16§ renhållningslagen så att avgiften får tas ut på

sådant sätt att återvinning, återanvändning eller annan

miljövänlig avfallshantering stimuleras (1991:647,

prop.1990/91:90, JoU30, rskr.338). Målsättning för

källsorteringen bör vara att allt avfall som lämnas till

slutbehandling sorteras i kategorier som möjliggör lämplig

hantering. Ekonomiska styrmedel utgör enligt utskottets mening

härvidlag ett effektivt komplement till övrig reglering.

Utskottet, som avvaktar regeringsförslag om avfalls- och

återvinningsfrågor, är inte berett att förorda obligatorisk

lagstiftning på området, vilket föreslås i motion Jo645

yrkande15. Motionsyrkandet avstyrks.

I sitt slutbetänkande föreslår förpackningsutredningen att

miljömål och krav för olika förpackningssystem läggs fast.

Mängden förpackningsmaterial bör reduceras, materialvalet

bör syfta till att minska miljöbelastningen, återanvändning av

förpackningar bör ske så långt det är möjligt,

materialåtervinningen bör utökas väsentligt och

energiutvinningen förbättras. Utredningens förslag bereds i

regeringskansliet. Utskottet utgår från att syftet med

motionerna Jo612 yrkande27 och Jo621 i den del motionen avser

förstärkning av ett retur- och återanvändningssystem härigenom

kommer att bli tillgodosett. Något särskilt uttalande med

anledning av motionerna finner utskottet således inte påkallat.

Enligt förpackningsutredningen är systemet med den

återanvändbara PET-flaskan från miljösynpunkt avsevärt bättre än

system med flaskor som enbart återvinns. Utredningen föreslår

därför att nuvarande system för återfyllningsbar PET-flaska

vidmakthålls och utvecklas. Förslaget bereds i

regeringskansliet. I avvaktan på en proposition i frågan

avstyrker utskottet motion Jo675.

Förpackningsutredningen har preciserat de ovan angivna

allmänna målen för olika förpackningssystem bl.a. enligt

följande: Det mest framträdande målet är att minska de använda

förpackningarnas andel av de totala avfallsmängderna.

Återanvändning har i princip prioritet framför återvinning för

ett och samma materialslag. Materialåtervinning bör i princip

prioriteras framför energiutvinning för ett och samma

materialslag. Utredningen kommer att ligga till grund för den

ovan nämnda propositionen på avfalls- och återvinningsområdet.

Härigenom torde syftet med motion Jo621 i den del motionen avser

avveckling av engångsförpackningar komma att bli i allt

väsentligt tillgodosett. Något särskilt uttalande med anledning

av motionen finner utskottet inte påkallat.

Förpackningsutredningens allmänna utgångspunkt har varit att

utredningens förslag skall överensstämma med de krav och mål som

formuleras inom EG. Utredningen konstaterar i sitt

slutbetänkande att -- trots skillnader mellan vårt land och

flera av EG-länderna -- Sverige har goda möjligheter att klara

högt ställda miljömål för förpackningsområdet och att

dessa mycket väl går att förena med utvecklingen inom EG. Inom

EG-kommissionen är ett förslag om direktiv rörande

förpackningsavfall under utarbetande, och arbetet baseras i stor

utsträckning på det system som aktualiserats i Tyskland, det

s.k. DUAL-systemet. Det är enligt utskottets mening nödvändigt

att ytterligare kunskap om och erfarenheter av det tyska

återvinningssystemet föreligger innan ställning kan tas till

systemets lämplighet. Det anförda innebär att utskottet för

närvarande inte är berett att tillmötesgå motion Jo607 och

förorda införande av systemet. Motionen avstyrks.

Med anledning av motion Jo680 vill utskottet erinra om den

överenskommelse mellan företrädare för den svenska

förpackningsindustrin och dåvarande miljödepartementet som

har lett fram till en avveckling av PVC-plast i

svensktillverkade förpackningar, som utgör ca70% av

marknaden. Arbete pågår i fråga om den fortsatta avvecklingen av

PVC som förpackningsmaterial, dvs. de 30% som främst utgörs av

import. Bl.a. har inom ramen för det nordiska samarbetet bildats

en förpackningsgrupp för att de nordiska länderna gemensamt

skall kunna driva frågan om PVC-avveckling internationellt.

Enligt vad utskottet erfarit prioriterar avfallsforskningsrådet

frågor om plaster och återvinning. Som anförs i motionen utgör

förpackningarna endast en liten del av PVC-produkterna. Den helt

övervägande delen PVC finns i framför allt byggnadsmaterial och

kontors- och hushållsartiklar. PVC-produkternas starkt negativa

påverkan på hälsa och miljö gör en avveckling av

PVC-användningen såväl i vårt land som internationellt till en

mycket angelägen uppgift. Utskottet, som delar den oro som

kommer till uttryck i motionen, förutsätter att det arbete som

pågår på området kommer att resultera i åtgärder som leder till

en snar avveckling av PVC-användningen. I förevarande sammanhang

finner utskottet därför inte anledning att utöver det anförda

föreslå något särskilt uttalande av den innebörd som föreslås i

motion Jo680. Motionen avstyrks i den mån den inte kan anses

tillgodosedd.

Motion Jo602 ger utskottet anledning att upprepa sitt tidigare

uttalande att produkter som är skadliga för miljön bör bli

föremål för sådan produktutveckling som leder fram till mindre

skadliga alternativ (1990/91:JoU30). Tillförseln till vår miljö

av kvicksilver via varor är fortfarande alltför stor. Det är

därför angeläget att användningen av kvicksilver i olika varor

begränsas. De miljöproblem som är förenade med lampor

innehållande kvicksilver är i första hand orsakade av bristande

sortering av hushållsavfallet. Den totala mängden kvicksilver i

kasserade lysrör uppgår till mindre än 300kg per år. Enligt

vad utskottet erfarit sker insamling av lysrör i relativt stor

omfattning genom kommunernas försorg. Lysrör och andra lampor

som innehåller kvicksilver återvinns vid en anläggning i

Karlskrona. Lysrören hanteras och transporteras som annat

avfall. I enlighet med riksdagens beslut våren 1991 (prop.

1990/91:90, JoU30, rskr.338) arbetar naturvårdsverket på

regeringens uppdrag med att tillsammans med

kemikalieinspektionen kartlägga förekomsten av kvicksilver i

förbrukade produkter. Uppdraget skall redovisas hösten 1992. Som

utskottet tidigare uttalat (1989/90:JoU16) skapar det utökade

kommunala ansvaret för avfallshanteringen och särskilt den fullt

genomförda källsorteringen goda förutsättningar för att på något

längre sikt komma till rätta med ifrågavarande problem.

Härvidlag har det upplysts att branschen arbetar med att minska

kvicksilverhalten i lysrör. Ansträngningar vidtas således på

olika områden med att lösa problemen med den framtida

hanteringen av bl.a. lysrör och liknande produkter. Utskottet är

inte berett att förorda införande av ett särskilt pantsystem för

lysrör och lampor i enlighet med förslaget i motion Jo602.

Motionen avstyrks.

Med anledning av motion Jo629 vill utskottet erinra om den

ändring i bilskrotningsförordningen (1975:348) som trädde i

kraft den 1januari 1992 och som innebar att

bilskrotningspremien höjdes från 500 kr. till 1500kr. för

fordon som är i bruk (SFS1991:1294). Enligt vad utskottet

inhämtat var utskrotningen av personbilar intensiv under

januari, februari och mars i år. Under januari 1992

utskrotades 38663 fordon mot 14089 fordon under januari

1991, och under februari 1992 utskrotades 20741 fordon mot

10865 fordon under februari 1991. För mars 1992 var antalet

21514. Nuvarande system synes således fungera väl. Mot

bakgrund härav och med beaktande av att den senaste höjningen av

bilskrotningspremien skedde för endast drygt fyra månader sedan

saknar utskottet anledning att tillmötesgå motion Jo629 om bl.a.

ytterligare höjning av premien. Motionen avstyrks.

Genom ändring hösten 1990 av 19 och 20§§ i förordningen

(1985:841) om miljöfarligt avfall skärptes bestämmelserna för

export av miljöfarligt avfall. Skärpningarna innebär bl.a. att

naturvårdsverket, som beslutar i frågor om utförseltillstånd,

skall begära in uppgifter om hur miljöfarligt avfall som

exporteras från Sverige slutligen tas om hand i

mottagarlandet och kontrollera att avfallet omhändertas på det

sätt som överenskommits. Tillstånd får beviljas endast om det

kan visas att avfallet slutligt kommer att omhändertas på sådant

sätt som från hälso- och miljöskyddssynpunkt varit godtagbart om

omhändertagandet hade skett i Sverige. Det ankommer på

naturvårdsverket att föreslå eventuella åtgärder och

regeländringar. Den s.k. Baselkonventionen om kontroll av

gränsöverskridande transporter av farligt avfall trädde i kraft

den 5maj 1992. Konventionens tillämpningsområde är större än

det som omfattas av förordningen om miljöfarligt avfall och

innehåller bl.a. regler för utveckling av miljöanpassad teknik

och minskade avfallsmängder. Enligt konventionen får en part

inte tillåta export av avfall till länder, speciellt

utvecklingsländer, som i sin lagstiftning har förbjudit sådan

import. Export skall inte heller tillåtas om det finns anledning

anta att avfallet inte kommer att hanteras miljöriktigt. Som

utskottet uttalade våren 1991 (1990/91:JoU30) kan

Baselkonventionen endast ses som ett första steg mot målet att

komma till rätta med det internationella avfallsproblemet.

Konventionen behövde enligt utskottet förstärkas med bl.a.

regler om hur övervakning och kontroll av omhändertagandet av

avfallet i importlandet skall ordnas. Det framhölls också som

viktigt att konventionen kompletteras med en reglering av

ansvars- och ersättningsfrågorna. Slutligen uttalade utskottet

att Sverige måste fortsätta att driva dessa frågor

internationellt. Vad utskottet då anförde äger fortfarande

giltighet, och utskottet förutsätter att syftet med motion Jo612

yrkande30 i denna del kommer att bli tillgodosett. Utredningen

om vissa frågor rörande miljöfarligt avfallm.m. skall bl.a.

inhämta kunskap om utvecklingen när det gäller omhändertagandet

av miljöfarligt avfall i andra länder och undersöka vilka

åtgärder som behövs för att anpassa de svenska reglerna för

omhändertagande och behandling av miljöfarligt avfall till EG:s

motsvarande regler och till de krav som ställs i

Baselkonventionen (dir.1990:45). Utredningen kommer att avge

ett delbetänkande före sommaren 1992. Även vid naturvårdsverket

pågår översyn av förordningen om miljöfarligt avfall, och

utskottet har inhämtat att verket överväger att föreslå en

särskild förordning om export och import av miljöfarligt avfall.

Med det anförda kommer enligt utskottets mening även syftet med

denna del av motionsyrkandet att i allt väsentligt bli

tillgodosett. Något särskilt uttalande med anledning av

motionsyrkandet finner utskottet inte påkallat. Motion Jo612

yrkande30 bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida. Det anförda utesluter emellertid inte att

utskottet kan få anledning att återkomma i frågan.

I de fall EFTA bereds möjlighet att yttra sig över förslag om

EG-direktiv på miljöområdet driver Sverige aktivt miljöfrågorna.

Inom ramen för EFTA-samarbetet har Sverige avgett yttrande till

EFTA:s miljökommitté över förslagen om EG:s direktiv när det

gäller förpackningar. Under hösten 1990 lade en oberoende

expertgrupp inom EG fram en rapport om framtida användning av

ekonomiska styrmedel i EG:s miljöpolitik. I rapporten anges en

rad globala och regionala miljöproblem där gemensamma ekonomiska

styrmedel i EG kan vara av intresse. Ett av de områden som nämns

är avfallsområdet. Utskottet har erfarit att EG-kommissionen,

som en del i Gemenskapens avfallsstrategi, överväger att införa

en generell avgift/skatt på avfall som går till slutlig

deponering. Syftet med en sådan avgift/skatt skulle vara att

göra återvinning mer lönsam men även att begränsa själva mängden

avfall. EG:s ministerråd har emellertid ännu inte tagit

ställning till förslagen.

Genom den s.k. Maastrichtöverenskommelsen hösten 1991 föreslås

miljöintressena inom EG bli förstärkta genom att Romfördragets

artikel och Gemenskapens mål utvidgas till att innefatta bl.a.

en långsiktigt hållbar utveckling utan inflation, respekt för

miljökraven samt livskvalitet. Politiken på miljöområdet skall

bygga på principerna om förebyggande åtgärder, åtgärder vid

källan och förorenarens ansvar. Den överenskommelse om ett

EES-avtal som träffades i oktober 1991 omfattar EG:s inre

marknad samt utvecklar och breddar samarbetet även på

angränsande områden, t.ex. miljöpolitiken. Avtalet innehåller

bl.a. de tre principerna om förebyggande åtgärder, åtgärder vid

källan och förorenarens ansvar. Likaså skall krav på miljöskydd

ingå i de avtalsslutande parternas övriga politik. Som utskottet

tidigare konstaterat (1991/92:JoU8y) skapas genom avtalet nya

möjligheter för ett intensifierat miljösamarbete, och Sverige

erhåller en plattform för att påverka den framtida gemensamma

miljöpolitiken i Västeuropa. Utskottet förutsätter att

regeringen även i detta sammanhang fullföljer den målsättning

som slogs fast i riksdagens beslut våren 1991 om miljöpolitiken

(prop.1990/91:90, JoU30, rskr.338).

I regeringsförklaringen hösten 1991 uttalades att Sverige i

förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EG skall utgå från

att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.

De tankegångar om vikten av effektiv resurshushållning,

minimering av koldioxidutsläpp och annan miljöbelastning på

förpackningsområdet som förs fram i motion Jo636 står enligt

utskottets mening väl i överensstämmelse med såväl de av

riksdagen uppsatta miljömålen som regeringens intentioner inför

kommande förhandlingar om ett EG-medlemskap. Utskottet

konstaterar härmed att syftet med motionen får anses

tillgodosett utan något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Motion Jo636 bör således inte föranleda någon riksdagens vidare

åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för att begränsa avfallsvolymen

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo632 och 1991/92:T221

yrkande8,

res.1 (s)

2. beträffande lag om återvinning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo647 yrkande2,

3. beträffande lag om obligatorisk sopsortering

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande15,

4. beträffande resurssnåla dryckesförpackningarm.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande27,

1991/92:Jo621 i motsvarande del och 1991/92:Jo675,

res.2(s)

5. beträffande avveckling av engångsförpackningar

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo621 i motsvarande del,

6. beträffande det s.k. DUAL-systemet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo607,

7. beträffande avveckling av PVC-användningen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo680,

8. beträffande pantsystem för kvicksilverhaltiga lysrör och

lampor

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo602,

9. beträffande höjning av bilskrotningspremienm.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo629,

res.3(nyd)

10. beträffande export av miljöfarligt avfall

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande30,

11. beträffande ett totalt resurs- och

miljöhushållningssynsätt inom EG

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo636.

res.4(s)

Stockholm den 7 maj 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin

(m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Inga-Britt Johansson

(s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg (s), Christer Windén

(nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s),

Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s), Lennart Fremling (fp)

och CarlOlov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg(v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Åtgärder för att begränsa avfallsvolymen (mom.1)

Göran Persson, Jan Fransson, Inga-Britt Johansson, Åke

Selberg, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (allas)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.3

börjar med "I den" och på s.4 slutar med "inte påkallat" bort

ha följande lydelse:

I den -- -- -- (=utskottet) -- -- -- med avfallshanteringen.

Utskottet delar denna principiella inställning men konstaterar

samtidigt att det regeringsförslag om principerna för en

övergripande miljöpolitik på förpackningsområdet som var

aviserat till våren 1992 ännu inte har presenterats för

riksdagen. Det är enligt utskottets mening nu hög tid att

principer och regler för avfalls- och återvinningsfrågorna slås

fast. För såväl kommuner, myndigheter som industri är behovet

stort av en snar lösning. Allmänhetens förtroende för

statsmakternas vilja och förmåga att lösa dessa problem är en

nödvändig grund för en aktiv insats från hushållen när det

gäller bl.a. källsorteringen. Det anförda innebär att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder för

att begränsa avfallets volym och förbättra behandlingen av det

avfall som uppkommer. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt

källsortering och återvinning av avfall i enlighet med

synpunkterna i motionerna Jo632 och T221 yrkande8. Vad

utskottet anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under1 bort ha följande

lydelse:

1.beträffande åtgärder för att begränsa avfallsvolymen

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Jo632 och

1991/92:T221 yrkande8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Resurssnåla dryckesförpackningarm.m. (mom.4)

Göran Persson, Jan Fransson, Inga-Britt Johansson, Åke

Selberg, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (allas)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.5

börjar med "I sitt" och slutar med "således inte påkallat" bort

ha följande lydelse:

Återanvändning och återvinning är områden där den enskilde på

ett konkret sätt kan medverka i arbetet för en bättre miljö. Det

är därför enligt utskottets mening av vikt att de system som

finns för återanvändning och återvinning kan vidmakthållas och

att nya system kan utvecklas. Ett av de områden som människor

ofta möter i sin roll som konsumenter är förpackningsområdet. De

senaste åren har dryckesförpackningar varit föremål för livliga

diskussioner. Utskottet anser det angeläget att de resurssnåla

system som finns eller som etableras vårdas på ett sådant sätt

att deras marknadsandel ökar. Utskottet förutsätter att

regeringen i beslut i enskilda ärenden ger förtur för system som

hushållar med resurser. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna Jo612 yrkande27 och Jo621 i den del motionen avser

förstärkning av ett retur- och återanvändningssystem bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande resurssnåla dryckesförpackningarm.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Jo612

yrkande27 och 1991/92:Jo621 i motsvarande del och med avslag

på motion 1991/92:Jo675 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Höjning av bilskrotningspremienm.m. (mom.9)

Christer Windén (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.7

börjar med "Med anledning" och slutar med "Motionen avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Den höjning av bilskrotningspremien från 500kr. till

1500kr. per fordon som trädde i kraft den 1januari 1992 är

enligt utskottets mening otillräcklig. Denna måttliga höjning av

premien kommer sannolikt inte att öka takten på utskrotningen av

äldre miljöförstörande personbilar. Premien bör därför höjas

tillfälligt till 5000kr. Höjningen skulle med fördel kunna

finansieras med en liten del av de medel som landets bilister

betalar i form av miljöavgift på bensin. Det är från pedagogisk

synpunkt viktigt att de miljöavgifter som uppbärs används för

förbättring av miljön och inte försvinner i statsbudgeten till

andra ändamål.

Det är även av vikt att systemet görs enkelt och attraktivt

för den enskilde bilköparen. Ett system skulle kunna utformas så

att den reguljära bilhandeln åläggs att ta emot de fordon som

skall skrotas. Detta bör ske när kunden byter bil. Bilhandeln

bör även ombesörja att de gamla miljöstörande bilarna omgående

skrotas på ett för miljön så skonsamt sätt som möjligt. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo629 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande höjning av bilskrotningspremienm.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo629 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Ett totalt resurs- och miljöhushållningssynsätt inom EG

(mom.11)

Göran Persson, Jan Fransson, Inga-Britt Johansson, Åke

Selberg, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (allas)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.8

börjar med "I regeringsförklaringen" och på s. 9 slutar med

"vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening av största vikt även för vårt

land att de åtgärder som vidtas och de system som inom EG införs

på förpackningsområdet är rationella från miljö- och

resurshushållningssynpunkt. Härvidlag kan ett aktivt agerande

från Sveriges sida bidra till att EG:s direktiv präglas av ett

totalt synsätt på resurs- och miljöhushållningen. I detta arbete

bör de tankegångar som förs fram i motion Jo636 om

nödvändigheten av effektiv resurshushållning, minimering av

koldioxidutsläpp och annan miljöbelastning på

förpackningsområdet kunna utgöra en god grund. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo636 bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande ett totalt resurs- och

miljöhushållningssynsätt inom EG

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo636 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Annika Åhnberg(v) anför:

Åtgärder för att begränsa avfallsvolymen

Enligt min mening borde utskottet, liksom reservanterna i

reservation nr1, med anledning av motionerna Jo632 och T221

yrkande8 ha beslutat om tillkännagivande att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder för

att begränsa avfallets volym och förbättra behandlingen av det

avfall som uppkommer (Hemställan mom.1).

Ett totalt resurs- och miljöhushållningssynsätt inom EG

Enligt min mening borde utskottet, liksom reservanterna i

reservation nr3, med anledning av motion Jo636 ha beslutat om

tillkännagivande att ett aktivt agerande från Sveriges sida kan

bidra till att EG:s direktiv präglas av ett totalt synsätt på

resurs- och miljöhushållningen (Hemställan mom.11).