Bet. 1991/92:JoU18

Jordbruksutskottets betänkande

1991/92:JOU18

Miljöpolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

JoU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 42 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 1992. Bl.a. följande frågor behandlas:

Miljöpolitikens inriktning

Ekonomiska styrmedel

Företagens miljöskyddsarbete

Regionala och kommunala myndigheters miljöskyddsverksamhet

Lagstiftning och administration

Samlad aktionsplan mot buller

Miljöutbildning

Samtliga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till

riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991, föreslagna åtgärder

på miljöpolitikens område och pågående utredningsverksamhet.

Till betänkandet har fogats 7 reservationer.

Motioner

1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöprövning m.m. för trafik i

skärgården.

1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa

miljörevisorer enligt vad som sägs i motionen.

1991/92:Jo606 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt för organisationer att överklaga

beslut enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen,

naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om koncessionsnämndens sammansättning.

1991/92:Jo608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försöksverksamhet med miljörevisorer i

företagen.

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att förbereda nästa steg i

miljöpolitiken och tillsätta en kommission för att initiera en

stegvis anpassning till hållbar utveckling,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad användning av ekonomiska styrmedel,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning för att studera hur

skattesystemet kan få en än mer miljöanpassad profil och

breddning av användningen av ekonomiska styrmedel,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användningen av taxor och avgifter,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör uppmana kommunerna att

arbeta med även godstransporter i sin planering,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regionala miljöanalyser.

1991/92:Jo618 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om försök med bubblemodellen i miljövården inom Skåneregionen.

1991/92:Jo626 av Hugo Bergdahl och Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bullerproblemen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att en aktionsplan mot buller

utarbetas.

1991/92:Jo641 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av lagstiftning mot buller.

1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöpolitikens allmänna inriktning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utbilda företagsledningar, ledande

politiker, journalister och lärare i miljöteknik och ekologi

samt i metoder att snabbt åtgärda de största punktutsläppen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lyfta upp diskussionen om miljökrav på

industrin till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav

på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett

europeiskt perspektiv.

1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

handlingsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade

fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör

den yttre miljön i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär redovisning över

förutsättningarna för den kommunala miljöskyddsverksamheten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöinformation till konsumenterna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare direktiv till

miljöskyddskommittén rörande miljölagstiftningen i EG,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en miljöpolitisk redovisning

före innevarande riksmötes slut.

1991/92:Jo647 av Siw Persson och Håkan Holmberg (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljörevisorer.

1991/92:Jo648 av Margareta Viklund m.fl. (kds, m, fp, c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljökunskap i föräldrautbildningen,

förskolan, skolan och under värnpliktstiden.

1991/92:Jo649 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av större resurser och

bättre samordning i miljötillsynsarbetet.

1991/92:Jo650 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en skärpning av miljöskyddslagen och

införande av utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen.

1991/92:Jo673 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till utvecklande av den ekologiska

kompetensen i kommunerna.

1991/92:Jo678 av Karin Pilsäter och Carl B Hamilton (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överlåtbara utsläppsrätter.

1991/92:Jo685 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om angelägenheten av att kraftfullt utveckla

olika ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.

1991/92:Jo686 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av tillståndsgivningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ändring av miljöskyddsförordningens 7

§,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ren produktion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att fastställa exakta

gränsvärden för miljöutsläpp,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpta påföljder vid brott mot

miljöskyddslagen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöansvariga på företagen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en miljöombudsman.

1991/92:Jo689 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av lagstiftningsåtgärder och

administrativa åtgärder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en förbättrad samordning mellan

myndigheter och ett klarläggande av dessas ansvar.

1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också

för farleder i svenskt vatten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt anförts i motionen om att åtgärder för att begränsa

luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete.

Utskottet

Miljöpolitikens inriktning m.m.

Motionerna

Enligt partimotion Jo612 (s) yrkande 1 gäller det att skapa en

långsiktigt hållbar utveckling som kan förena framsteg för de

mänskliga samhällena med vad människan och naturen tål. Att

rädda jordens miljö är tillsammans med kampen mot fattigdom och

krig den största utmaningen för mänskligheten under de kommande

decennierna. 1990-talet bör användas till att ställa om vårt

sätt att leva och arbeta. Sverige bör vara ett föregångsland

inom miljöpolitiken. Uppgiften är långt större än när vi

bestämde oss för att rena skorstenarnas och avloppsrörens

utsläpp. Detta kommer att kräva medverkan av alla, företag,

enskilda, kommuner, stat och organisationer. Många av de

miljöproblem som tidigt pekades ut är på

väg att lösas. Ett målmedvetet politiskt arbete har tvingat fram

ny teknik som minskat miljöskadliga utsläpp från industrier och

förbränningsanläggningar och som gjort det möjligt att ersätta

farliga ämnen med andra som inte är lika skadliga mot människa

och miljö. Nästa steg i miljöpolitiken måste förberedas nu och

ta fasta på att Sverige aktivt skall medverka i en

internationell utveckling som är varaktigt hållbar. Regeringen

bör därför i ljuset av FN-konferensen om miljö och utveckling i

juni 1992 och dess resultat tillsätta en kommission med uppgift

att initiera en stegvis anpassning till hållbar utveckling i

Sverige. Framgångsrik miljöpolitik kräver en medveten

omställning, stegvis och systematisk, samtidigt med en ekonomisk

utveckling. Arbetet bör genomföras i nära samverkan med

folkrörelser, näringsliv, kommuner och myndigheter. Enligt

partimotion Jo645 (nyd) yrkande 1 bör miljöpolitikens allmänna

inriktning präglas av en utveckling mot bättre miljö förenad med

ekonomisk utveckling. De stora punktutsläppen i Sverige är med

få undantag avklarade. Marginella miljöförbättringar i Sverige

bör därför ersättas av investeringar i miljön på andra sidan

Östersjön. En väsentlig del av den svenska miljöhjälpen bör

anslås till miljöinvesteringar i Baltikum och Polen. Även i

övrigt måste det internationella samarbetet prioriteras. I

partimotion Jo646 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till handlingsprogram inriktat på de nödvändiga

utsläppsminskningarna och med förslag till hur dessa skall

uppnås. Programmet bör innehålla en redovisning av

miljöproblemen inom olika branscher och verksamheter och vara

handlingsinriktat. Konsekvenserna när det gäller sysselsättning

och utveckling måste analyseras och strategier för det fortsatta

arbetet utarbetas (yrkande 1). Vidare yrkas att

miljöskyddskommittén ges tilläggsdirektiv rörande

miljölagstiftningen i EG. Enligt motionärerna är det omöjligt

för miljöskyddskommittén att utveckla den svenska

miljölagstiftningen utan att i sitt arbete ta upp förhållandet

till EG (yrkande 11). Efter att i regeringsförklaringen ha

redovisat höga ambitioner när det gäller miljöpolitiken måste

regeringen avkrävas en redovisning av på vilket sätt dessa

förverkligats. Regeringen bör därför i en särskild redovisning

till riksdagen före riksmötets avslutande i juni 1992 återkomma

med en redogörelse för vilka beslut man fattat med anledning av

deklarationen om miljöpolitik i regeringsförklaringen (yrkande

12).

Utskottets överväganden

Våren 1991 fastställde riksdagen (prop. 1990/91:90, JoU30,

rskr. 338) de övergripande målen för miljöpolitiken inför

1990-talet. Enligt beslutet skall människors hälsa skyddas, den

biologiska mångfalden bevaras, natur- och kulturlandskapet

skyddas och uttaget av naturresurser ske på ett sådant sätt att

de kan utnyttjas långsiktigt. I beslutet betonades särskilt

betydelsen av det internationella miljöarbetet. Bl.a. framhölls

att ett utökat internationellt samarbete är nödvändigt för att

begränsa gränsöverskridande och globala miljöproblem. Vidare

konstaterades att ett bra underlag för det förebyggande arbetet

kräver förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av

miljötillståndet. Ett ökat sektorsansvar och en ökad

decentralisering skall ge en bredare förankring av miljöarbetet.

Riktlinjerna för det fortsatta arbetet omfattar

sammanfattningsvis följande huvudpunkter:

Uttunningen av ozonskiktet skall hejdas. Avvecklingsplanen för

CFC-föreningar fullföljs och utvidgas.

Samlad strategi för minskad klimatpåverkan (energi, avfall,

trafik).

Gränsöverskridande luftföroreningar skall begränsas till

nivåer som naturen tål.

När det gäller miljön i tätorterna skall riskerna för

människors hälsa undanröjas.

Naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall

kunna bevaras i livskraftiga balanserade populationer.

Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens

produktionsförmåga. Den biologiska mångfalden och den genetiska

variationen skall säkerställas.

I regeringsförklaringen hösten 1991 konstaterades att alla har

rätt att få leva i en god miljö. Miljöpolitiken måste utgå ifrån

vad naturen långsiktigt tål. Den ekonomiska och tekniska

utvecklingen skapar unikt goda möjligheter för omställningen

till mindre resurskrävande och miljöbelastande produktions-,

energi- och transportsystem. Vidare uttalades att tydliga

miljömål och bestämda miljökrav skall ställas. Effektiva

styrmedel skall användas och miljölagstiftningen skall skärpas

och sammanföras till en miljöbalk. Inriktningen skall vara att

avfall kan återföras till naturens kretslopp, återvinnas eller

återanvändas. Miljövänlig energi från biobränslen, solenergi och

vindkraft skall utvecklas och stimuleras. De globala hotet från

ökande utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser måste mötas

genom internationell samverkan, och FN:s roll i

miljövårdsarbetet måste stärkas. Regeringen har för avsikt att

ta initiativ till en bred diskussion om internationella

miljöregler för handeln. Sverige skall spela en pådrivande roll

i det europeiska miljövårdsarbetet.

Utskottet gör för sin del den bedömningen att det föreligger

en betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och

karaktär. Miljöarbetet måste ges en bredare förankring genom

ökat personligt ansvar, ökade insatser från företag och kommuner

samt medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer.

Härigenom möjliggörs en medveten omställning i miljövänlig och

resurssnål riktning av olika delar av samhället. Målen för den

svenska miljöpolitiken är också giltiga för Sveriges agerande i

det internationella miljösamarbetet. De globala miljöproblemen

har förstärkts, och en begränsning av dessa förutsätter ett

utökat internationellt samarbete. Sverige har traditionellt

spelat en pådrivande roll i det internationella miljösamarbetet,

och utskottet utgår ifrån att så även blir fallet i

fortsättningen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

riksdagen för budgetåret 1992/93 avsatt totalt en miljard kronor

till bilateralt samarbete med Central- och Östeuropa. En stor

del av anvisade medel avser miljörelaterat samarbete (prop.

1991/92:100 bilaga 4, UU16, rskr. 233). Vidare har riksdagen

anvisat särskilda medel för bilateralt miljösamarbete (prop.

1991/92:100 bilaga 15, JoU13, rskr. 213). De tankegångar om

miljöpolitikens allmänna inriktning och vikten av att förbereda

och initiera en stegvis anpassning till en hållbar utveckling

som förs fram i motionerna Jo612 yrkande 1 och Jo645 yrkande 1

står enligt utskottets mening i god överensstämmelse med såväl

de av riksdagen uppsatta miljömålen som regeringens intentioner

i det fortsatta miljöarbetet. När det gäller miljöinvesteringar

i Baltikum hänvisar jordbruksutskottet till nyssnämnda

betänkande av utrikesutskottet. Där framhålls bl.a. behovet av

snara åtgärder för att förbättra miljön (s. 14--15). Utskottet

konstaterar härmed att syftet med motionerna får anses

tillgodosett utan något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Jo612 yrkande 1 och Jo645

yrkande 1.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning

att tillmötesgå de krav på utarbetandet av ett handlingsprogram

för det fortsatta miljöarbetet som förs fram i motion Jo646

yrkande 1. Motionen avstyrks således i berörd del.

I enlighet med 1991 års miljöpolitiska beslut har

miljöskyddskommittén befriats från uppdraget att kartlägga

Sveriges internationella åtaganden i förhållande till vår

nuvarande miljölagstiftning (se dir. 1991:54). Detta arbete

skall utföras inom miljödepartementet. Miljöskyddskommittén har

dock även fortsättningsvis att i sitt arbete beakta resultatet

av denna kartläggning. Därmed avstyrker utskottet motion Jo646

yrkande 11.

En av regeringens viktigaste uppgifter är att verka för en

långsiktig och hållbar utveckling till ett samhälle med

säkerställd hälsosam miljö, livskraftiga ekosystem och biologisk

mångfald. Miljömål och åtgärdsprogram måste ständigt utvärderas

och förnyas. Enligt det miljöpolitiska beslutet år 1991 skall

riksdagen därför varje år få en redovisning över

miljösituationen inom aktuella områden samt förslag till

åtgärder med anledning därav. Den senaste redovisningen lämnades

i budgetpropositionen för år 1992/93 (prop. 1991/92:100 bilaga

15). Även kompletteringspropositionen innehåller en redovisning

av bl.a. regeringens strategi på vissa områden av miljöpolitiken

(prop. 1991/92:150 bilaga I:12). Enligt utskottets bedömning är

syftet med motion Jo646 yrkande 12 med det anförda i allt

väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

Ekonomiska styrmedel m.m.

Motionerna

I motion Jo612 (s) yrkande 14 framhålls behovet av ökad

användning av ekonomiska styrmedel. Miljöavgifter och skatter

har nyligen införts eller finns sedan länge på ett flertal olika

områden. Arbetet med att utveckla metodiken hölls samman inom

miljöavgiftsutredningen. Några nya studier för att kartlägga

principerna behöver enligt motionärerna inte göras. Nya avgifter

och skatter kan införas när så bedöms lämpligt. Enligt

motionärerna bör skattesystemet medverka till en långsiktigt

hållbar utveckling. Endast en översiktlig studie av

skattereformens miljöeffekter har hittills gjorts. En

systematisk genomgång behöver därför göras för att uppmärksamma

skatter m.m. som alldeles uppenbart motverkar hushållning med

naturresurser och god miljö, t.ex. förmånsbeskattningen av

bilar. I miljöpropositionen år 1991 uttalades att tekniken för

hur överlåtelsebara utsläppsrättigheter skall kunna införas bör

studeras. Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att

studera hur användningen av ekonomiska styrmedel kan breddas

samt hur utformningen av skattesystemet kan få en än mer

miljöanpassad profil (yrkande 15). Systemet med tillsyns- och

kontrollavgifter bör också ses över. Enligt yrkande 16 bör

kommunala taxor i ökad utsträckning användas i styrande syfte.

Riksdagen har i samband med behandlingen av miljöpropositionen

beslutat att kommunerna får differentiera avfallstaxorna för att

stimulera till källsortering av avfall. Tillämpningen av denna

möjlighet bör breddas till fler områden, t.ex. inom

avloppshanteringen. Även i motion Jo685 (fp) framhålls det

angelägna i att utveckla olika ekonomiska

styrmedel i miljöpolitiken. Enligt motionärerna måste en

grundläggande princip vara att storleken av miljökonsekvenserna

ensam avgör storleken av skatten eller avgiften.

I motion Jo618 (m) konstateras att den s.k. bubblemodellen på

många håll framgångsrikt använts i miljövården. Enligt

motionären är det angeläget att pröva modellen även i Sverige,

och Skåneregionen bör lämpa sig väl för en försöksverksamhet.

Även i motion Jo678 (fp) framhålls fördelarna med överlåtbara

utsläppsrätter. Enligt motionärerna ger detta starka incitament

till kostnadseffektiv rening och till teknisk utveckling.

Metoden är lämplig när det gäller bl.a. utsläpp från många små

källor, och den låter sig väl kombineras med

miljökvalitetsnormer samt marknadsekonomiska styrmedel i form av

utsläppskvoter i bubblor.

Utskottets överväganden

Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut år 1991 är en uppgift

för miljöpolitiken att se till att kostnader i form av

miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan

olika handlingsalternativ. Detta kan i princip göras genom

ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller

miljösubventioner. Enligt den internationellt accepterade

principen om att förorenaren skall betala konstaterades att

miljöskatter eller miljöavgifter bör användas i större

utsträckning än miljösubventioner. Vidare framhölls att

ekonomiska styrmedel i framtiden bör komma till ökad användning.

I bilaga till finansplanen för budgetåret 1992/93 (prop.

1991/92:100 bilaga 1.5, FiU20) redovisar regeringen vissa

grundläggande principer för användningen av ekonomiska styrmedel

i miljöpolitiken. En preciserad strategi för användningen av

ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken har nyligen presenterats i

regeringens förslag till slutlig reglering av statsbudgeten m.m.

för budgetåret 1992/93. Regeringen har dessutom för avsikt att

senare i år ge naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta konkreta

förslag om ökad användning av utsläppsramar inom några områden,

bl.a. för att öka flexibiliteten och därmed

kostnadseffektiviteten vad gäller reduktion av kväveläckaget

till vissa kustnära havsområden (prop. 1991/92:150).

Propositionen skall behandlas av utskottet under innevarande

riksmöte. Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av

den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår därför att

motionerna Jo612 yrkandena 14, 15 och 16 samt Jo685 lämnas utan

någon riksdagens vidare åtgärd.

Om man vill begränsa utsläppen, i en situation där

tillämpningen av miljöskatter kan vara komplicerad, diskuteras

handel med överlåtbara utsläppsrättigheter som ett alternativ

till en direkt kvantitativ reglering. Tanken är i princip att

man fastställer ett tak för utsläppen i en viss region och att

rättigheter ges ut som precis når upp till det tillåtna taket.

Fördelningen av utsläppsrättigheter sköts sedan på en marknad.

Svensk miljölagstiftning tillämpar inte utbytbarhet mellan

emissionskällor, utan krav och normer fastställs normalt för

varje utsläppskälla. Som utskottet tidigare konstaterat (se

1990/91:JoU30 s. 118) finns det stora brister i vår kunskap om

storleken av diffusa utsläpp, nedfall av långväga

gränsöverskridande ämnen liksom om den naturliga

bakgrundsförekomsten av olika miljöstörande ämnen. Det finns

därför anledning att iaktta stor försiktighet vid bestämmande av

högsta tillåtna utsläppsmängd inom en geografiskt avgränsad

region. Enligt utskottets mening är det dock angeläget att det

utröns i vilka sammanhang en regional lösning på

utsläppsproblemen från olika källor skall kunna finnas.

Miljöskyddskommittén arbetar med en översyn av

miljölagstiftningen. Kommittén har bl.a. i uppdrag att undersöka

om det finns möjlighet att för ett visst område komplettera

gällande villkor med riktvärden för miljökvalitet som kopplas

till den totala utsläppsmängden för vissa förekommande ämnen och

för alla miljöfarliga verksamheter inom området. Det ankommer på

kommittén att i detta arbete även belysa hur utbytbarhet mellan

emissionskällor kan tillämpas inom svensk miljölagstiftning

(dir. 1989:32, dir. 1991:54). Som redovisats ovan har regeringen

även för avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta

konkreta förslag om ökad användning av utsläppsnormer inom några

områden. I avvaktan på resultatet av miljöskyddskommitténs

arbete och naturvårdsverkets förslag anser utskottet det inte

meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med

anledning av motionerna Jo618 och Jo678. Motionerna avstyrks.

Företagens miljöskyddsarbete m.m.

Motionerna

I motion Jo645 (nyd) konstateras att diskussionen

om miljökraven på industrin måste lyftas upp till EG-nivå.

Sverige får inte ensidigt ställa sådana krav på svenska företag

som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt

perspektiv (yrkande 17). Vänsterpartiet begär i motion Jo646

yrkande 3 förslag om utökade fackliga befogenheter att ingripa

vid missförhållanden som rör den yttre miljön. Enligt

motionärerna finns det ett samband mellan den inre och den yttre

miljön. Ökat samarbete med facket underlättar en övergång till

miljöanpassad produktionsteknik. Enligt motion Jo686 (c) yrkande

3 bör tillståndsprövningen inriktas enligt principen för en ren

produktion. Genom produktion av rena produkter med hjälp av

resurssnål teknik möjliggörs slutna kretslopp. Både det avfall

som uppstår vid produktionen och det som blir kvar av varan

efter användningen bör återföras till endera ny användning eller

till naturens kretslopp. Enligt motionärerna föreligger det

vidare oklara ansvarsförhållanden inom företagen när det gäller

miljöstörande verksamhet. Miljöskyddslagen bör därför

kompletteras med krav på en särskild miljöansvarig i företag med

miljöfarlig verksamhet i sådan omfattning att koncessionsnämnden

utfärdat anvisningar för driften (yrkande8).

Möjligheterna att införa ett system med miljörevisorer

behandlas i flera motioner. Vänsterpartiet yrkar i motion N270

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa

miljörevisorer (yrkande 3). Enligt motionärerna kan sådana

revisorer ge information till konsumenter, aktieägare,

försäkringsbolag, kreditgivare och allmänhet om hur det står

till med miljön i företaget. Denna verksamhet skulle därmed

kunna utgöra ett komplement till den övervakande processen vari

myndigheter, organisationer, fack och industri deltar. Enligt

motion Jo608 (s) räcker det inte med skärpt egenkontroll och

ytterligare satsning på resurser hos tillsynsmyndigheten för att

förebygga miljöproblem. Inom företagen som bedriver miljöfarlig

verksamhet saknas tillräcklig kompetens för att i tid kunna

ingripa mot förekommande miljöproblem. Starka skäl talar för att

snarast inleda försöksverksamhet med externa miljörevisorer.

Revisorerna skall utses av myndigheter/samhällsrepresentanter

men betalas av företaget. Härigenom garanteras revisorernas

oberoende ställning, och en fortlöpande miljörevision

säkerställs (yrkande 1). I motion Jo647 (fp) yrkande 1 framhålls

att ett system med miljöavgifter och andra former av ekonomiska

styrmedel motiverar införandet av miljörevisorer i företagen.

Revisorerna bör utses av aktieägarna och får därmed som naturlig

uppgift att bevaka att företagsledningen väljer det med hänsyn

till de ekonomiska styrmedlen mest kostnadseffektiva sättet att

driva verksamheten.

Utskottets överväganden

Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat med att minska

miljöfarliga utsläpp. Successivt har allt hårdare miljökrav

ställts på nationell produktion och konsumtion. Integrationen av

världsekonomin och miljöproblemens karaktär innebär, som

utskottet redovisat ovan, att flera miljömål och medel i

miljöpolitiken bäst utformas i samarbete med andra länder. Ökad

internationell samordning av åtgärder är nödvändig för att finna

kostnadseffektiva lösningar på miljöproblemen och även för att

undvika konkurrenssnedvridningar inom internationellt

konkurrensutsatta näringar. En viktig uppgift i svensk

miljöpolitik är därför att aktivt söka samarbete med andra

länder om en generellt hög skyddsnivå för miljön vad gäller

såväl farliga ämnen i produkter som direkta utsläpp från

produktionen. I samband med det miljöpolitiska beslutet våren

1991 konstaterades bl.a. att den västeuropeiska integrationen

skapar nya möjligheter för ett intensifierat miljösamarbete.

Inom ramen för EES-avtalet skall Sverige verka för skärpta

miljöregler, stärkande av det miljöpolitiska samarbetet,

deltagande i gemensam forskning m.m. och samordning av

samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Enligt utskottets mening

föreligger en betydande samstämmighet mellan den av riksdag och

regering eftersträvade ambitionsnivån i dessa frågor och de

krav som förs fram i motion Jo645 yrkande 17. Motionsyrkandet

torde kunna tillgodoses utan någon särskild åtgärd från

riksdagens sida.

I april 1991 fick arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att i

samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen kartlägga

förutsättningarna för en ökad samverkan i den regionala och

lokala tillsynen av arbetsmiljö och yttre miljö. Syftet var att

förbättra och effektivisera den offentliga tillsynen. Uppdraget

har redovisats vid årsskiftet 1991/92. Enligt vad utskottet

erfarit pågår nu ett arbete inom regeringskansliet med att

utforma ett försöksprojekt inom några län med fördjupad

samverkan mellan berörda regionala myndigheter. Ytterligare

överväganden i denna fråga ligger även inom ramen för

miljöskyddskommitténs fortsatta arbete (se SOU 1991:4).

Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av den

fortsatta beredningen när det gäller samverkan på detta område

och föreslår att motion Jo646 yrkande 3 lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd. I detta sammanhang kan också nämnas

att berörda myndigheter på central nivå redan i dag samverkar

kring dessa frågor och att detta arbete bör kunna fortsätta och

utvecklas.

Med anledning av de i motion Jo686 framförda kraven när det

gäller s.k. ren produktion och särskild miljöansvarig inom

företagen vill utskottet anföra följande. I riksdagens beslut om

miljöpolitiken våren 1991 behandlades en rad åtgärder som syftar

till att stärka kemikaliekontrollen och avveckla användningen av

vissa varor och produkter som är särskilt negativa från hälso-

och miljösynpunkt. Vidare kan nämnas att miljöskyddskommittén i

sitt fortsatta arbete har att överväga en skärpt tillämpning av

tillåtlighetsreglerna för miljöstörande verksamhet. Miljökraven

skall ges ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Enligt

vad utskottet erfarit är dessa frågor även föremål för beredning

inom regeringskansliet. Förslag om åtgärder på detta område

kommer enligt uppgift att redovisas till riksdagen under hösten

1992. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte

anledning att nu föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av

motion Jo686 yrkandena 3 och 8. Motionen avstyrks således i

berörda delar.

Beträffande införandet av miljörevisorer inom företagen vill

utskottet framhålla att det primära ansvaret för att

verksamheten bedrivs inom ramen för miljöskyddslagstiftningens

regler vilar på företagen och huvudmännen för verksamheten.

Egenkontrollen är basen för myndigheternas tillsyn och kontroll.

Den som har tillstånd enligt miljöskyddslagen är sedan den 1

juli 1989 skyldig att årligen avge en miljörapport till

tillsynsmyndigheten. I rapporten skall redovisas bl.a. vilka

miljöskyddsåtgärder som har vidtagits och resultaten av dessa.

Många företag har dessutom frivilligt inlett verksamhet med

intern miljörevision som ett viktigt led i egenkontrollen och

som grund för miljörapporterna. I detta sammanhang bör även

uppmärksammas att regeringen nyligen föreslagit vissa ändringar

i miljöskyddslagen (prop. 1991/92:137). Förslagen innebär bl.a.

att alla som bedriver miljöfarlig verksamhet skall avge en

miljörapport om verksamheten finns angiven som tillståndspliktig

i bilagan till miljöskyddsförordningen. Vidare föreslås att

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

föreskriva att uppgiftsskyldigheten i en miljörapport också

skall avse sådana utsläpp till omgivningen som inte regleras av

villkor i tillståndsbeslutet. Förslaget bereds för närvarande av

riksdagen. Mot bakgrund av det anförda konstaterar utskottet att

en ökad miljöhänsyn vid tillämpningen av miljöskyddslagen och en

förstärkt tillsynsorganisation kombinerad med en utökad

rapporteringsskyldighet bör säkerställa det förebyggande

miljöskyddsarbetet på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt

hyser utskottet en viss förståelse för de synpunkter som

redovisats i ifrågavarande motioner när det gäller möjligheterna

att införa ett system med s.k. miljörevisorer. Enligt vad

utskottet erfarit bereds frågan om ytterligare förstärkningar av

miljöskyddsarbetet i företagen inom regeringskansliet. Utskottet

anser det lämpligt att avvakta resultatet av det fortsatta

arbetet på detta område och föreslår att motionerna N270 yrkande

3, Jo608 yrkande 1 och Jo647 yrkande 1 lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd.

Regionala och kommunala myndigheters miljöskyddsarbete

Motionerna

Enligt motion Jo612 (s) måste den kommunala

översiktsplaneringen förändras så att den bättre tillgodoser

naturvårds- och miljömål. Bl.a. ägnar kommunerna inte

godstransporterna någon uppmärksamhet eller planering trots att

de står för en växande andel av miljöpåverkan. Dessa transporter

står ofta för mer än hälften av de cancerogena utsläppen och

nära hälften av kväveoxidutsläppen. Kommunerna måste börja

arbeta även med godstransporter i sin planering (yrkande 17).

Många miljöproblem är av regional karaktär och kräver insatser

från länsstyrelsernas sida. Tidigare genomförda regionala

miljöanalyser visade sig vara en framgångsrik arbetsmetod och

blev en viktig injektion för miljöarbetet. Enligt motionärerna

är det angeläget att fortsätta detta arbete. Länsstyrelserna bör

därför ges i uppdrag att sammanställa regionala miljöanalyser

som ett led i arbetet med bl.a. aktionsplanen MILJÖ 93 samt

resultatuppföljningen och de fördjupade

anslagsframställningarna inom miljöområdet (yrkande 19). I

motion Jo646 (v) konstateras att de i budgetpropositionen

aviserade indragningarna från kommunerna kommer att göra det

svårt för dessa att bedriva en tillräckligt omfattande

miljöskyddsverksamhet. Undersökningar visar att det behövs en

utökning av miljötillsynen, och regeringen bör därför redovisa

en analys av den fortsatta kommunala miljöskyddsverksamheten

(yrkande 7). Vidare framhålls i motionen att kommunala försök

med aktiv och förbättrad miljöinformation till konsumenterna

måste uppmuntras (yrkande9). Enligt motion Jo649 (s) finns det

stora brister i miljöskyddsarbetet. Dessa orsakas bl.a. av

bristande samordning. Det gäller att skapa förutsättningar för

ett utvidgat samarbete mellan olika myndigheter, fackliga

organisationer och miljöorganisationer. Vidare konstateras att

det inte räcker med lagar och förordningar utan att det också

behövs resurser på alla nivåer. I motion Jo673 (v) yrkas att de

centrala myndigheterna skall stödja utvecklandet av den

ekologiska kompetensen hos kommunerna (yrkande 8). Insatserna

när det gäller utbildning, information och rådgivning till

kommunerna måste ökas. I kommunala översiktsplaner har bl.a.

förekomsten av känsliga naturområden och små biotoper inte

alltid beaktats i tillräckligt stor utsträckning. Enligt motion

Jo689 (fp) är både centrala och regionala myndigheter ansvariga

för utfärdandet av bestämmelser för miljöstörande verksamhet i

anslutning till de s.k. Västervattnen. Samordningen mellan

myndigheterna fungerar inte och ansvarsförhållandena är oklara.

Det föreligger ett stort behov av förbättrad samordning och ett

klarläggande av myndigheternas ansvar (yrkande 7). I motion

Jo690 (fp) framhålls att åtgärder för att begränsa

luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete

(yrkande 11).

Utskottets överväganden

Kommunerna har en viktig roll i arbetet med att förbättra

miljön. Miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter på

miljöområdet har ökat under de senaste åren. Kommunernas

övergripande ansvar för samhällsbyggandet innebär att även andra

kommunala nämnder har viktiga uppgifter på miljöområdet.

Genom lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. och

plan- och bygglagen (1987:10) har kommunerna fått ett ökat

ansvar för att upprätthålla kvalitet i bebyggelse och närmiljö

samt för att hushålla med landets naturresurser. Kommunernas

verksamhet rörande avfallshantering, energiförsörjning,

trafikplanering samt vatten- och avloppsfrågor påverkar i hög

grad den lokala miljösituationen. Regeringen har tillsatt en

särskild utredare för att belysa hur kommunernas arbete med

miljöfrågor kan förstärkas. Det gäller både det förebyggande

arbetet och myndighetsuppgifter. Utredaren, som skall ha

avslutat sitt arbete före utgången av år 1992, skall bl.a. lyfta

fram exempel på organisationsformer som gör att hälso- och

miljöfrågorna kommer tidigt in i kommunernas beslutsprocess.

Vidare skall behovet av kompetensutveckling för de anställda

analyseras (dir. 1991:20). Utredningens resultat kan enligt

utskottets mening förväntas ge ökade möjligheter att tillgodose

syftet med motionerna Jo612 yrkande 17, Jo646 yrkandena 7 och 9

samt Jo673 yrkande 8. I avvaktan på utredningens slutförande

anser utskottet därför det inte meningsfullt att nu föreslå

något riksdagsuttalande med anledning av motionerna. Motionerna

avstyrks i berörda delar.

Ett stort antal myndigheter på olika nivåer har var och en

inom sitt sektorsområde att fullgöra uppgifter på

miljövårdsområdet. På regeringsnivå är det i första hand

miljödepartementet som svarar för miljöfrågorna.

Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden

för miljöskydd bildar tillsammans med länsstyrelserna och

kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder kärnan i den nuvarande

miljövårdsorganisationen. Miljöskyddskommittén har i sitt

delbetänkande Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4)

skisserat en samordning mellan de regionala och kommunala

miljövårdande organen. Förslaget innebär sammanfattningsvis att

tillståndsgivningen i en samordnad lagstiftning, med gemensamma

förfaranderegler, delas upp mellan regeringen,

koncessionsnämnden, kemikalieinspektionen, länsstyrelserna samt

miljö- och hälsoskyddsnämnderna. När det gäller fördelningen

mellan myndigheterna förutses inga mer betydande förändringar.

Beträffande omprövning av tidigare meddelade tillstånd föreslås

att länsstyrelserna i framtiden ges samma rätt som

naturvårdsverket att hos prövningsmyndigheten väcka frågor om

omprövning av villkor som meddelats av koncessionsnämnden. I

situationer då en länsstyrelse efter åtagande av en kommun

överlåtit tillsynsansvaret till dennas miljö- och

hälsoskyddsnämnd föreslås att nämnden ges rätt att påkalla

villkorsomprövning. Reglerna för tillsynsförfarandet är redan i

dag relativt enhetliga för de lagar som skall samordnas.

Tillsynen, grundad på egenkontroll, utövas av miljö- och

hälsoskyddsnämnderna lokalt och av länsstyrelserna regionalt.

Enligt kommittén är det viktigt att det dras en klar gräns

mellan länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas

tillsynsuppgifter. I samband med det miljöpolitiska beslutet

våren 1991 konstaterade jordbruksutskottet (1990/91:JoU30 s.

123) att det fanns uppenbara fördelar i att det offentliga

tillsynsarbetet ligger så nära de miljöfarliga verksamheterna

som möjligt. Samtidigt framhölls att kraven på kompetens inom

tillsynsmyndigheten inte får eftersättas. Utskottet uttalade sig

även för ett genomförande av den samordning mellan de regionala

och kommunala miljövårdande organen som skisserats i kommitténs

betänkande. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt men är inte med

anledning av motionerna Jo649 och Jo689 yrkande 7 berett att

föreslå något riksdagens initiativ i denna fråga.

Motionsyrkandena avstyrks.

Länsstyrelserna fick en ny organisation den 1 juli 1991. Den

innebär bl.a. att länsstyrelsernas planeringsansvar har blivit

bredare och numera innefattar även jordbruk, fiske och

kommunikationer. När det gäller länsstyrelsernas miljöarbete är

en god livsmiljö ett av de områden som valts ut för fördjupad

analys i regeringens direktiv för länsstyrelsernas fördjupade

anslagsframställningar för budgetåren 1993/94--1994/95.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det är en

uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella

miljömålen som underlag för planerings- och miljövårdsarbetet i

län och kommuner. De regionala miljöanalyserna utgör ett viktigt

led i detta arbete. Det ankommer på främst naturvårdsverket och

boverket att ge råd och vägledning för kommunernas och

länsstyrelsernas arbete för att förverkliga miljömålen.

Utskottet utgår ifrån att regionala miljöanalyser även i

fortsättningen kommer att ligga till grund för såväl kommunernas

och länsstyrelsernas som de centrala myndigheternas handläggning

av frågor som rör miljön i de olika länen. Mot bakgrund av det

anförda kan syftet med motion Jo612 yrkande 19 i allt väsentligt

anses tillgodosett, och yrkandet bör således inte föranleda

någon riksdagens vidare åtgärd.

Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut år 1991 förutsätter

miljöarbetet medverkan av myndigheter inom alla

samhällssektorer. Miljöansvaret skall skrivas in i instruktionen

för ett antal myndigheter. Utskottet konstaterar för egen del

att en utveckling av miljöarbetet i enlighet med beslutet bl.a.

innebär att varje sektor får ett allt större ansvar för

miljöutvecklingen inom det egna området. Bl.a. håller de

myndigheter som arbetar med jordbruks- och transportfrågor på

att utveckla rutiner för egna miljörapporter. Avsikten är att

dessa skall ingå i underlaget till den redovisning över

miljösituationen inom aktuella områden som skall lämnas till

riksdagen varje år. Enligt utskottets bedömning är syftet med

motion Jo690 yrkande 11 med det anförda i allt väsentligt

tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare

riksdagens åtgärd.

Lagstiftning och administration

Motionerna

Enligt motion Jo606 (s) yrkande 1 bör såväl ideella som

vetenskapliga organisationer ges rätt att överklaga beslut

enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen, naturvårdslagen,

plan- och bygglagen samt vattenlagen. Härigenom får man

möjlighet att ta till vara det kunnande och engagemang som finns

i miljöorganisationerna. Vidare utökas möjligheterna för

miljöintresserade och enskilda att påverka viktiga miljöbeslut.

Koncessionsnämndens sammansättning är enligt motionärerna

ensidig och alltför teknokratisk. Nämnden bör därför

kompletteras med en ledamot som ges ställning av allmänhetens

företrädare. Personen i fråga bör besitta ekologisk/biologisk

kompetens (yrkande 2). I motion Jo650 (s) yrkas att

miljöskyddslagen skärps och att utsläppsgränser för vissa

miljöskadliga ämnen införs. Enligt motionärerna bör

kvalitetsnormer införas i lagen för att begreppet olägenhet av

väsentlig betydelse skall kunna preciseras i samband med

tillåtlighetsprövningen. Vidare bör strängare krav kunna ställas

på ett företag inom ett s.k. miljöskyddsområde än på ett företag

utanför. I motion Jo686 (c) begärs en översyn av

tillståndsgivningen enligt miljöskyddslagen. En genomgång av

äldre verksamhet som fanns före miljöskyddslagens tillkomst

krävs, och gamla tillstånd måste omprövas. Tillståndskraven

måste skärpas så att fler ämnen görs tillståndspliktiga och

hårdare krav sättas vad gäller utsläppsgränser (yrkande 1).

Vidare framhålls att myndigheterna måste ges möjlighet att

prioritera ärenden utifrån ifrågavarande verksamhets inverkan på

miljön. Myndigheterna måste fortlöpande följa efterlevnaden av

tillstånden. Särskilda resurser måste tillföras tillsynsarbetet

för att bästa möjliga kontrollteknik skall kunna utnyttjas.

Miljöskyddsförordningen bör ändras i enlighet härmed

(yrkande2). Enligt motionärerna (yrkande 4) är det oerhört

svårt att fälla någon för överskridande av ungefärliga värden,

s.k. riktvärden. Exakta gränsvärden som är juridiskt bindande

vore lättare att kontrollera men sådana anges i dag endast för

ett fåtal ämnen. Tillståndsgivningen måste bli mer precis och

restriktiv. I motionen konstateras vidare att miljöbrotten

enligt domstolspraxis i påföljdshänseende alltjämt är likställda

med lindriga brott. En straffskärpning är nödvändig. Vidare bör

möjligheterna till större differentiering vid bedömningen av

överträdelser mot miljölagstiftningen övervägas. Dessa frågor

bör utredas av miljöskyddskommittén (yrkande 5). Mot bakgrund av

ökade kunskaper om miljöriskernas betydelse för samhället och

för enskilda människor borde inrättandet av en miljöombudsman

kunna ge väsentliga bidrag till miljövården och rättssäkerheten

i vårt land. Miljöombudsmannen bör ges möjlighet att själv föra

talan i domstolar och ge rekommendationer till myndigheterna

(yrkande 9). I motion Jo689 (fp) yrkande 6 framhålls behovet av

lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som leder till

förbättrad samordning och ett klarläggande av myndigheters

ansvar och insatser. Detta skulle enligt motionärerna förstärka

möjligheterna att skydda Västerhavet.

I två motioner med anknytning till miljön i Stockholmsregionen

behandlas vissa problem förenade med sjöfart och fritidsbåtar. I

motion Jo690 (fp) yrkande 9 begärs förslag till en lagändring

som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också för farleder

i svenskt vatten. Enligt motionärerna är många farleder hårt

trafikerade av fartyg som fortfarande ofta drivs med högsvavlig

olja. Trots mycket hårda krav för eldningsoljor på land kan

fartygen använda drivmedel som i andra sammanhang förbjudits för

flera år sedan. En anledning till detta lär vara att farlederna

inte faller under miljöskyddslagens tillämpning. För att minska

störningarna i Stockholms skärgård från såväl båtar i

yrkestrafik som fritidsbåtar är det enligt motion T221 (s)

yrkande 6 rimligt att införa någon form av miljöprövning som

inte bara omfattar själva farlederna. Även fartyg bör

miljöprövas innan de sätts in i reguljär trafik, och

fritidsbåtar bör ha samma avgasreningskrav som gäller för bilar.

Utskottets överväganden

Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991 skall

miljöskyddskommittén ytterligare överväga frågan om en

förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av

miljöskyddsfrågorna. Utskottet finner mot bakgrund härav inte

anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motion

Jo606 yrkandena 1 och 2. Motionen avstyrks.

Lagstiftningen är ett viktigt instrument för att nedbringa

industriutsläppen till ofarliga nivåer. Ett ökat hänsynstagande

till miljön kan ske genom en skärpt tillämpning av de nuvarande

tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen. Dessa regler har

medvetet formulerats för att vid tillämpningen ge stora

möjligheter att ta hänsyn till olika förekommande intressen.

Miljöskyddskommittén har att i sitt fortsatta arbete lämna

förslag om hur lagstiftningen bör utformas för att miljökraven

skall få ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Reglerna

bör enligt direktiven vara så klara och tydliga att det för de

myndigheter och företag som skall tillämpa eller följa lagen är

klart vad som gäller i en given situation. Miljökraven bör

därför i möjlig utsträckning komma till uttryck i lagtexten. Den

nuvarande miljöskyddslagen medger inte att regeringen utfärdar

normföreskrifter för vissa specificerade verksamheter annat än

inom s.k. miljöskyddsområden. Kommitténs arbete omfattar även

möjligheterna att generellt eller för vissa branscher eller för

utsläpp av vissa skadliga ämnen införa normregler till stöd för

prövningen enligt miljöskyddslagen. I avvaktan på resultatet av

utredningens fortsatta arbete anser utskottet det inte

meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med

anledning av motionerna Jo650 och Jo686 yrkande 4. Motionerna

avstyrks.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Jo686

yrkandena 1 och 2 att en översyn av tillståndsgivningen för

miljöfarlig verksamhet är nödvändig. En alltmer hotande

miljösituation kräver en motsvarande anpassning av de

miljöfarliga verksamheterna. Som framgår av direktiven för

miljöskyddskommitténs fortsatta arbete har kommittén även att

överväga om nuvarande möjligheter till omprövning av villkor är

till fyllest för att anpassa tillstånden till ändrade

miljöförhållanden. Utskottet erinrar dessutom om att

naturvårdsverket har i uppdrag att före den 1 juli 1992 ta fram

en plan för omprövning av industrins utsläppsvillkor. Mot

bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att föreslå

någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena.

Motion Jo686 yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån den inte kan

anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Förutom brottsbalkens bestämmelser om miljöbrott finns det

regler om straff och andra sanktioner i de olika

miljöskyddslagarna. Tillämpningen av sanktionsreglerna är i hög

grad beroende av hur den miljörättsliga regleringen i övrigt

tillämpas. Särskilt gäller detta utformningen av villkor i

tillståndsbeslut. Även kontrollsystemet är av avgörande

betydelse för sanktionsreglernas effektivitet.

Straffbestämmelserna på miljöområdet har efter hand skärpts,

bl.a. genom ändringar i straffskalorna. Frågan om förändringar

av sanktionssystemet omfattas av miljöskyddskommitténs fortsatta

överväganden. Härigenom tillgodoses det i motion Jo686 yrkande 5

framförda kravet att miljöskyddslagstiftningens

sanktionssystem skall utredas. Motionen bör således inte

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Enligt utskottets mening kan miljöskyddskommitténs fortsatta

arbete när det gäller möjligheterna att förstärka samordningen

och klarläggandet av myndigheternas ansvar genom lagstiftning

och förbättrad administration förväntas ge väsentligt ökade

möjligheter att tillgodose behovet av skydd för Västerhavet.

Syftet med motion Jo689 yrkande 6 torde därmed kunna tillgodoses

utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks i

berörd del.

I utredningen om naturvårdsverkets uppgifter och organisation

(SOU 1991:32) avvisades tanken på bildandet av en separat

kontrollerande tillsynsmyndighet. Den särskilde utredningsmannen

föreslog att naturvårdsverket även i fortsättningen skulle ha

det centrala tillsynsansvaret enligt miljöskyddslagen. Bildandet

av en separat kontrollerande tillsynsmyndighet skulle enligt

utredningen bl.a. innebära svårigheter att tillgodogöra sig

erfarenheter från tillsynen i övrigt miljöskyddsarbete och

dessutom kräva en dubblering av kompetensen i miljöskyddsfrågor

på myndighetssidan. Utredningen konstaterade bl.a. att den

centrala tillsynen borde utgöra en särskild organisatorisk enhet

inom naturvårdsverket. Resurser för tillsyn skulle fredas genom

att särskilda resurser för tillsynsarbetet avdelas av verket i

internbudgeten. För att stärka tillsynsarbetet, öka samordningen

mellan olika tillsynsmyndigheter och utveckla arbetet med

prioriteringar och inriktning föreslog utredningen inrättandet

av ett tillsynsråd. En ny instruktion för naturvårdsverket har

trätt i kraft den 1 juli 1991. Enligt vad utskottet erfarit

skall ett rådgivande tillsynsråd inrättas under våren 1992.

Rådet skall bestå av 13 ledamöter och fungera som ett rådgivande

organ när det gäller utformningen m.m. av tillsynen enligt

miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter. Rådet skall

verka för en samordning av utredningar och främja

erfarenhetsutbyte på miljöområdet. Vidare skall rådet lämna

synpunkter på verksamhetsplanering, uppföljning och utvärdering

när det gäller miljöskyddsverksamheten. Mot bakgrund av det

anförda är utskottet inte berett att förorda inrättandet av en

särskild miljöombudsman i enlighet med vad som anförts i motion

Jo686 yrkande 9. Motionsyrkandet avstyrks.

Med anledning av de krav på åtgärder mot sjöfartens negativa

miljöpåverkan som förs fram i två motioner vill utskottet anföra

följande.

Inrättandet av allmän farled regleras i lagen (1983:293) om

inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän

hamn. Beslut enligt lagen meddelas av regeringen eller, om

regeringen bestämmer det, av sjöfartsverket. Enligt en

lagändring som träder i kraft den 1 juli 1992 (SFS 1991:652)

skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

(NRL) tillämpas vid prövning enligt den s.k. farledslagen. För

närvarande kan regeringen i särskilt fall -- om en anläggning

eller åtgärd som inte omfattas av det allmänna kravet på

tillstånd enligt NRL kan antas få betydande omfattning eller bli

av ingripande beskaffenhet -- besluta att anläggningen eller

åtgärden inte får utföras utan tillstånd enligt NRL. Utöver de

föreskrifter och försiktighetsmått som kan meddelas med stöd av

farledslagen kan i detta sammanhang nämnas möjligheterna att

meddela föreskrifter med stöd av sjötrafikförordningen

(1986:300). Länsstyrelsen får enligt nämnda förordning efter

samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om

fartbegänsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten

att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller

liknande sporter. Länsstyrelsen får därutöver, efter samråd med

sjöfartsverket, meddela föreskrifter om andra begränsningar och

förbud som avser rätten att använda ett vattenområde för trafik

med fartyg, om föreskriften behövs från bl.a. miljösynpunkt och

föreskriften inte avser handelssjöfarten i allmän farled (se

vidare 2 kap. 2--3 §§ sjötrafikförordningen). Utsläpp från

fartyg regleras i lagen (1980:424) om åtgärder mot

vattenföroreningar från fartyg samt i förordningen (1980:789) om

åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

I samband med det miljöpolitiska beslutet år 1991 fastställde

riksdagen en samlad strategi på trafikområdet omfattande bl.a.

sjöfarten och dess miljöpåverkan (prop. 1990/91:90, TU30, rskr.

345). Genom ett brett nordiskt samarbete skall gränsvärden för

tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent

anlöper svensk hamn (den nordiska färjetrafiken) införas. En

utgångspunkt i detta arbete skall vara att svavelhalten fr.o.m.

år 1993 begränsas till 0,5 viktprocent för fartyg som

konstruerats för tjockolja och till 0,1 viktprocent för

dieseldrivna fartyg. Sverige skall vidare inom International

Maritime Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av

kemiska substanser i fartygsbränslet som är skadliga för miljön.

Sjöfartsverket skall ge fortsatt hög prioritet åt det

internationella miljöarbetet.

Det förebyggande miljöarbetet inom sjöfarten såväl nationellt

som internationellt har varit inriktat på att minska

vattenföroreningar förorsakade av utsläpp av olja och andra

miljöfarliga ämnen. Kunskaperna om sjöfartens miljöpåverkan har

fördjupats, och i dag vet vi att även andra miljöstörningar

måste uppmärksammas. Sjöfarten påverkar vatten, luft, stränder

och havsbottnar. I kombination med en växande fritidsbåtstrafik

medför den ökande trängseln i existerande farleder bl.a. in till

Stockholm också ett tilltagande säkerhetsproblem. Utskottet

delar motionärernas åsikt att det i hög grad är angeläget att

vidta åtgärder mot sjöfartens påverkan på miljön. Framtida

fartyg bör bl.a. uppfylla mycket högt ställda emissionskrav.

Genom olika åtgärder, såsom begränsning av svavelhalten i

fartygsbränsle, kan dessa krav uppnås. När det gäller inrättande

och utvidgning av farleder möjliggör det fr.o.m. den 1 juli 1992

gällande kravet på prövning enligt naturresurslagen ett ökat

hänsynstagande till företagets miljöpåverkan. Som framhölls i

det miljöpolitiska beslutet är det också viktigt att Sverige i

samarbete med de nordiska och europeiska länderna aktivt verkar

för att internationella miljökrav för sjöfarten antas. Utskottet

vill i detta sammanhang även hänvisa till att sjöfartsverket

tillsammans med naturvårdsverket enligt det miljöpolitiska

beslutet har att utarbeta en samlad åtgärdsplan för att minimera

sjöfartens miljöeffekter. Åtgärdsplanen skall rymma samtliga av

sjöfartsverket tidigare redovisade områden där sjöfarten

påverkar vår miljö (se prop. 1990/91:90 s. 354 f.). Bl.a. skall

fritidsbåtstrafikens negativa miljöeffekter behandlas. I detta

sammanhang bör även nämnas att regeringen har tillsatt en

särskild utredning med uppgift att utreda hur de land- och

sjöbaserade person- och godstransporterna till och från

Stockholmsregionen skall kunna samordnas (K 1991:C). I

direktiven framhålls bl.a. att en utveckling av

Stockholmsregionens transportsystem i en mer miljövänlig,

effektiv och tillgänglig riktning förutsätter en samlad strategi

för de framtida transporterna i regionen. Utredningsuppdraget

skall vara slutfört den 30 juni 1992. Vidare har

naturvårdsverket i en särskild rapport (3993) kartlagt

miljöpåverkan från mindre fartyg med avseende på avgas- och

toalettutsläpp. Utskottet konstaterar för sin del att resultatet

av det arbete som bedrivs såväl nationellt som internationellt

kan förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt

tillgodose syftet med motionerna Jo690 yrkande 9 och T221

yrkande 6. Mot bakgrund härav är utskottet inte berett att

föreslå något riksdagens uttalande med anledning av motionerna.

Utskottet avstyrker berörda yrkanden.

Övriga frågor

Motionerna

Enligt motion Jo626 (fp) yrkande 1 återfinns bullerproblemen

inom många områden i samhället. Den allra största källan till

buller är trafiken. Riksdagen bör sätta som mål att antalet

trafikbullerstörda skall reduceras med 50 % till år 2000.

Investeringar i bättre trafikmiljö kan ge viktiga bidrag i

kampen mot buller. I samhällsplaneringen måste bullerproblemen

uppmärksammas och motverkas. Bullret är ett av många allvarliga

miljöproblem när det gäller både arbetsplatser och bostäder.

Redan vid planering och byggande av lokaler bör fler

förebyggande åtgärder vidtas samtidigt som kraven på bostädernas

ljudisolering anpassas till dagens förhållanden.

Konsumentupplysningen borde även aktualisera produkters

ljudegenskaper. Enligt motionärerna måste en samlad aktionsplan

mot buller utarbetas omgående (yrkande 2). I motion Jo641 (m)

framhålls behovet av lagstiftning mot buller. Det behövs

möjlighet såväl att förebygga som att kunna ingripa mot buller.

Enligt motionären bör miljöskyddslagen utvidgas till att omfatta

bullerstörningar.

När det gäller den svenska miljöhjälpen till Baltikum och

Polen framhålls i motion Jo645 (nyd) yrkande 9 betydelsen av att

utbilda företagsledningar, ledande politiker, journalister och

lärare i miljöteknik och ekologi samt i metoder att snabbt

åtgärda de största punktutsläppen. Enligt motion Jo648 (kds, m,

fp, c) yrkande 1 kan miljöarbetet bedrivas på många nivåer. Som

enskilda kan vi i det dagliga livet påverka miljösituationen

genom att få in ett miljötänkande och ett praktiskt

miljöhandlande i vardagen. Viktiga fora för ett ökat

miljömedvetande är förutom hemmet och familjen även förskolan

och skolan. I deras uppgifter måste ingå att göra barn och

ungdom miljömedvetna. Konkreta miljöfrågor behöver även

diskuteras inom föräldrautbildningen samt ingå i förskole- och

lärarutbildningen. Ytterligare ett viktigt forum för

miljökunskap är värnpliktsutbildningen.

Utskottets överväganden

I proposition 1990/91:90 En god livsmiljö redovisade

regeringen sina ställningstaganden vad gäller åtgärder för

begränsning av bullerstörningarna i samhället. I riksdagens

beslut med anledning av propositionen konstaterades att

regeringens ställningstagande, att fördela ansvaret för

bullerbekämpningen på de olika samhällssektorerna, inte

tillgodosåg riksdagens tidigare begäran om en samlad aktionsplan

mot buller. Riksdagen beslutade med anledning härav att ånyo hos

regeringen begära en samlad aktionsplan mot buller (1990/91:30,

rskr. 338). Som ett led i regeringens arbete med en samlad

aktionsplan mot buller har två särskilda utredningsmän

tillkallats dels för att belysa möjligheterna till och

konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i

landets fjällområden samt skärgårdar, dels för att utarbeta ett

förslag till samlad handlingsplan mot buller (dir. 1991:78 och

dir. 1992:20). Uppdragen skall vara slutförda till den 1

december 1992 resp. den 1 juli 1993. Utskottet avstyrker

motionerna Jo626 yrkandena 1 och 2 och Jo641.

I anslutning till motion Jo648 yrkande 1 om miljökunskap i

föräldrautbildningen, förskolan, skolan och under

värnpliktstiden vill utskottet anföra följande. Enligt det

miljöpolitiska beslutet bör miljöfrågorna beaktas både när det

gäller utbildningen av förskollärare och i samband med den

praktiska utformningen av barnomsorgsarbetet. Både förskola och

grundskola bör ge en allmänbildning om miljön. Utskottet vill i

detta sammanhang erinra om att socialstyrelsen gett ut allmänna

råd om innehållet i förskolan och om pedagogiskt program för

fritidshem. I programmet uppmärksammas bl.a. miljön. Även

information och kampanjer kan i vissa fall vara effektiva inslag

i miljöarbetet. Ideella organisationer har gjort betydelsefulla

insatser i dessa sammanhang. Utskottet anser dock att det i

första hand är ett ansvar för vederbörande myndigheter och ej

riksdagen att tillse att den pedagogiska utbildningen får en

lämplig utformning. Samtidigt bör påpekas att naturvårdsverket

har ett särskilt ansvar för utbildning och information på

miljöområdet. Utskottet har således inte funnit anledning till

annat ställningstagande i denna fråga än i det miljöpolitiska

beslutet våren 1991 (1990/91:JoU30 s. 87 f.) och avstyrker

därmed motion Jo648 yrkande 1.

Som redovisats ovan (se avsnittet Miljöpolitikens allmänna

inriktning) har riksdagen för budgetåret 1992/93 beslutat att

under utrikesdepartementets huvudtitel anvisa totalt en miljard

kronor för bilateralt samarbete med Öst- och Centraleuropa. I

samband med beslutet framhölls bl.a. att en mycket viktig del av

det svenska stödet till Central- och Östeuropa måste utgöras av

kunskapsöverföring. På många olika samhällsområden har de nya

demokratierna behov av att tillgodogöra sig sådan kunskap som

finns inom olika delar av det svenska samhället. Således avses

inte bara tekniskt kunnande utan t.ex. även miljövård. För

kunskapsöverföring har genom Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för treårsperioden

1990/91--1992/93 anslagits 420 milj.kr. inom ramen för det av

riksdagen år 1990 beslutade miljardprogrammet. Härav återstod

120 milj.kr. att budgetera. Av hittills anvisade medel har ca

65% avsett miljörelaterat samarbete. Enligt riksdagsbeslutet

skall av tillgängliga medel BITS för budgetåret 1992/93

tilldelas sammanlagt 195 milj.kr. vilket innebär att BITS

tillförs ytterligare resurser utöver de 120 milj.kr. som följer

av det tidigare beslutade treårsprogrammet (prop. 1991/92:100

bilaga 4, UU16, rskr. 233). Under Miljö- och

naturresursdepartementets huvudtitel har riksdagen anvisat

ytterligare medel för internationellt samarbete inom

miljöområdet. Under anslaget betalas bl.a. kostnader för främst

naturvårdsverkets bilaterala samarbete med Central- och

Östeuropa. Inom naturvårdsverket pågår ett särskilt

samarbetsprogram på miljöområdet med Polen för åren 1991--1992.

För ändamålet disponeras för nästa budgetår 2milj.kr.

Programmet är inriktat på informationsutbyte och

kunskapsöverföring samt på att Polen skall öka den egna

tillverkningen av miljöskyddsutrustning (prop. 1991/92:100

bilaga 15, JoU13, rskr. 213). Enligt utskottets mening får

syftet med motion Jo645 yrkande 9 anses vara tillgodosett mot

bakgrund av vad utskottet nu anfört. Motionen avstyrks i berörd

del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande miljöpolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande 1 och

1991/92:Jo645 yrkande 1,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

2. beträffande handlingsprogram för det fortsatta

miljöarbetet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 1,

3. beträffande ytterligare direktiv till

miljöskyddskommittén

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 11,

4. beträffande miljöpolitisk redovisning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 12,

5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkandena 14, 15

och 16 samt 1991/92:Jo685,

res. 3 (s)

6. beträffande den s.k. bubblemodellen och överlåtbara

utsläppsrätter

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo618 och

1991/92:Jo678,

7. beträffande miljökraven på svensk industri

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 17,

res. 4 (nyd)

8. beträffande sambandet mellan inre och yttre miljö

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 3,

9. beträffande företagens miljöskyddsarbete

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkandena 3 och 8,

10. beträffande miljörevisorer m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N270 yrkande 3,

1991/92:Jo608 yrkande 1 och 1991/92:Jo647 yrkande 1,

11. beträffande kommunernas arbete med miljöfrågor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande 17,

1991/92:Jo646 yrkandena 7 och 9 samt 1991/92:Jo673 yrkande 8,

res. 5 (s)

12. beträffande miljövårdens organisation

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo649 och

1991/92:Jo689 yrkande 7,

res. 6 (s)

13. beträffande regionala miljöanalyser

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 19,

res. 7 (s)

14. beträffande sektorsansvaret för miljöfrågorna

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo690 yrkande 11,

15. beträffande allmänhetens inflytande över

miljöskyddsprövningen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo606,

16. beträffande miljökrav och normregler i

miljöskyddslagen

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo650 och

1991/92:Jo686 yrkande 4,

17. beträffande översyn av tillståndsgivningen m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkandena 1 och 2,

18. beträffande sanktionssystemet i

miljöskyddslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkande 5,

19. beträffande skyddet av Västerhavet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo689 yrkande 6,

20. beträffande miljöombudsman

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkande 9,

21. beträffande sjöfartens miljöpåverkan

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T221 yrkande 6 och

1991/92:Jo690 yrkande 9,

22. beträffande buller

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo626 och

1991/92:Jo641,

23. beträffande miljöutbildning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo648 yrkande 1,

24. beträffande viss miljöutbildning i Baltikum och Polen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 9.

Stockholm den 14 maj 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin

(m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Lennart Brunander

(c), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i

Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G

Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena

Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Miljöpolitikens inriktning (mom. 1)

Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet gör" och på s. 7 slutar med "yrkande1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet gör för sin del den bedömningen att det föreligger

en betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och

karaktär. Utskottet ser dock med stor oro på regeringens

bristande förmåga att omsätta deklarationerna i praktisk

politisk handling. Nu måste arbetet med nästa steg i

miljöpolitiken förberedas. Sverige får inte ta paus i

miljöarbetet. Uppgiften är att skapa en långsiktigt hållbar

utveckling som kan förena framsteg för de mänskliga samhällena

med vad människan och naturen tål. Att rädda jordens miljö är

tillsammans med kampen mot fattigdom och krig den största

utmaningen för mänskligheten under de kommande decennierna.

Miljöproblemen är internationella till sin karaktär och kräver

därför internationell samverkan. Men i denna process måste några

ta på sig uppgiften att gå före. Sverige har som ett av världens

rikaste länder både möjligheter och ansvar för att visa vägen.

Detta kommer att kräva medverkan av alla, företag, enskilda,

kommuner, stat och organisationer. Trots marknadens brister när

det gäller att förutse de problem som produktionen för med sig

både kan och måste de marknadsekonomiska instrumenten användas i

miljöarbetet. Kännetecknet för arbetet med en god livsmiljö är

att det behövs ökat folkligt engagemang och ansvarstagande,

alltså mer av politiska beslut i dessas rena bemärkelse.

Miljöpolitiken har steg för steg utvecklats. Senast våren 1991

beslutade riksdagen om en strategi för hur miljöpolitiken skall

utvecklas de närmaste åren. Utvecklingen inom alla samhällets

sektorer måste anpassas till miljöns krav. Långsiktiga mål till

skydd för människors hälsa och miljön har lagts fast. Dessutom

finns ett antal etappmål för att begränsa utsläppen av

föroreningar och annan miljöpåverkan. Politiken och

opinionsbildningen kring dessa frågor måste utvecklas hela

tiden. Utskottet anser att det vore olyckligt om krasst

ekonomiska överväganden faktiskt tillåts påverka möjligheterna

att fördjupa arbetet med miljöpolitiken. Uppgiften att skapa en

hållbar utveckling måste hela tiden utvecklas och preciseras. I

denna stegvisa process kommer oundvikligen konflikter mellan

olika mål att blottläggas. En framgångsrik miljöpolitik kräver

därför en mycket medveten omställning i miljövänlig och

resurssnål riktning av olika delar av samhället som t.ex.

trafik- och energiförsörjningen, de areella näringarna osv.

Nästa steg i miljöpolitiken bör ta fasta på att Sverige aktivt

skall medverka i en internationell utveckling som är varaktigt

hållbar. Med all sannolikhet kommer resultaten från FN-

konferensen om miljö och utveckling i juni i år -- och de därpå

följande förhandlingarna -- att leda till ökade krav på fler

politiska beslut, inte färre. I likhet med motion Jo612 yrkande

1 anser utskottet att en kommission --i ljuset av

FN-konferensens resultat och den process som satts igång-- bör

få i uppdrag att initiera åtgärder för en stegvis anpassning

till en hållbar utveckling i Sverige. Arbetet bör genomföras i

nära samverkan med folkrörelser, näringsliv, kommuner och

myndigheter. De erfarenheter som vunnits i de regionala

miljöprojektens sätt att arbeta bör tas till vara. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 1 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo645 yrkande 1

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande miljöpolitikens inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 1

och med avslag på motion 1991/92:Jo645 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Miljöpolitikens inriktning (mom. 1)

Christer Windén (nyd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet gör" och på s. 7 slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet gör -- -- --(=utskottet)-- -- -- av samhället.

Samtidigt bör framhållas att miljöpolitikens allmänna inriktning

måste präglas av en utveckling mot bättre miljö förenad med

ekonomisk utveckling. Målen för den svenska miljöpolitiken är

också giltiga för Sveriges agerande i det internationella

miljösamarbetet. Mot bakgrund av att de stora punktutsläppen i

Sverige med få undantag är avklarade bör marginella

miljöförbättringar i Sverige ersättas av investeringar i miljön

på andra sidan Östersjön. En väsentlig del av den svenska

miljöhjälpen bör därför gå till miljöinvesteringar i Baltikum

och Polen. Även i övrigt måste det internationella samarbetet

prioriteras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo645

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion Jo612 yrkande 1 avstyrks i den mån dess syfte inte kan

anses tillgodosett med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande miljöpolitikens inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo645 yrkande 1

och med avslag på motion 1991/92:Jo612 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 5)

Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Enligt riksdagens" och på s. 9 slutar med "vidare åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Enligt riksdagens -- -- --(=utskottet)-- -- -- ökad

användning. Miljöavgifter och skatter har nyligen införts eller

finns sedan länge på ett flertal olika områden. Arbetet med att

utveckla metodiken hölls samman inom miljöavgiftsutredningen.

Några nya studier för att kartlägga principerna behöver därför

inte göras. Nya avgifter och skatter kan enligt utskottets

mening införas när så bedöms lämpligt. Införda skatter och

avgifter kan också behöva justeras så att de har avsedd effekt.

Även i framtiden måste vart och ett styrmedel bedömas på sina

egna meriter. Det innebär att förslag om t.ex. miljöavgifter bör

få stå tillbaka för traditionell reglering om miljön främjas

bäst av detta. Det finns dock flera skäl till varför frågan om

ekonomiska styrmedel behöver uppmärksammas mer systematiskt på

nytt. Utskottet anser vidare att skattesystemet måste medverka

till en långsiktigt hållbar utveckling. Endast en översiktlig

studie av skattereformens miljöeffekter har hittills gjorts. En

systematisk genomgång behöver därför göras för att uppmärksamma

skatter som alldeles uppenbart motverkar hushållning med

naturresurser och god miljö, t.ex. förmånsbeskattningen av

bilar. I den allmänna miljödebatten tillmäts miljöavgifter stor

betydelse. Samtidigt skall svårigheterna inte underskattas. På

vissa områden skulle det krävas en kraftig höjning av skatterna

för att få den avsedda styrningen. Det kräver motsvarande

skattesänkningar inom andra områden. Skatte- eller

avgiftshöjningar får heller inte full effekt om de genomförs

isolerat. De måste kombineras t.ex. med investeringar i mer

miljövänliga alternativ. Tillämpningen av ekonomiska styrmedel

måste också breddas. I samband med det miljöpolitiska beslutet

år 1991 uttalades att tekniken för hur överlåtelsebara

utsläppsrättigheter skall kunna införas bör studeras. Det har

hittills varit svårt att hitta både praktiska och lagtekniskt

lämpliga tillämpningar. Kommunala taxor bör i ökad utsträckning

användas i styrande syfte. Riksdagen har i samband med det

miljöpolitiska beslutet medgivit att kommunerna får

differentiera avfallstaxorna för att stimulera till

källsortering av avfall. Tillämpningen av denna möjlighet bör

enligt utskottets mening breddas till fler områden, t.ex. inom

avloppshanteringen. Vissa miljöavgifter har enbart till syfte

att finansiera en viss verksamhet, t.ex. tillsyn av miljöfarlig

verksamhet. Den kommunala ekonomin är för närvarande ansträngd

och det finns risk för att detta kan gå ut över

miljöskyddsarbetet. Systemet med tillsyns- och kontrollavgifter

bör därför ses över. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet

att regeringen bör tillsätta en utredning vars uppdrag bör bli

att studera hur användningen av ekonomiska styrmedel kan breddas

samt hur utformningen av skattesystemet kan få en än mer

miljöanpassad profil. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo612 yrkandena 14, 15 och 16 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motion Jo685 avstyrks i den mån

den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkandena

14, 15 och 16 samt med avslag på motion 1991/92:Jo685 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Miljökraven på svensk industri (mom. 7)

Christer Windén (nyd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Sverige har" och på s. 11 slutar med "riksdagens

sida" bort ha följande lydelse:

Sverige har -- -- --(=utskottet)-- -- -- konkurrensutsatta

näringar. Detta innebär således att diskussionen

om miljökraven på industrin måste lyftas upp till EG-nivå.

Sverige får inte ensidigt ställa sådana krav på svenska företag

som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt

perspektiv. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo645

yrkande 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande miljökraven på svensk industri

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo645 yrkande 17

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Kommunernas arbete med miljöfrågor m.m. (mom. 11)

Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Kommunerna har" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Kommunerna har -- -- --(=utskottet)-- -- -- analyseras (dir.

1991:20). I samband med den nu pågående översynen av det

kommunala miljöskyddsarbetet vore det enligt utskottets mening

lämpligt att kommunernas översiktsplaner gicks igenom. Som en

följd därav kan lagstiftningen behöva ses över. Den kommunala

översiktsplaneringen måste förändras så att den bättre

tillgodoser naturvårds- och miljömål. En iakttagelse som kunnat

göras är att kommunerna inte ägnar godstransporterna någon

uppmärksamhet eller planering, trots att de står för en växande

andel av miljöpåverkan. Dessa transporter står ofta för mer än

hälften av de cancerogena utsläppen och nära hälften av

kväveoxidutsläppen. Kommunerna bör uppmanas att snarast börja

arbeta med även godstransporter i sin planering. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 17 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo646

yrkandena 6 och 9 samt Jo673 yrkande 8 avstyrks i den mån de

inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande kommunernas arbete med miljöfrågor m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 17

och med avslag på motionerna 1991/92:Jo646 yrkandena 7 och 9

samt 1991/92:Jo673 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Miljövårdens organisation (mom. 12)

Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Ett stort" och slutar med "Motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Ett stort -- -- --(=utskottet)-- -- -- nuvarande

miljövårdsorganisationen. Som påtalas i motion Jo649 finns det

stora brister i dagens miljöskyddsarbete. Bristerna orsakas

bl.a. av dålig samordning mellan myndigheter och andra

intressenter på olika nivåer. Det gäller att skapa

förutsättningar för ett utvidgat samarbete mellan myndigheter,

fackliga organisationer och miljöorganisationer. Utskottet

konstaterar vidare att det inte räcker med lagar och

förordningar utan miljöskyddsarbetet måste också tillföras

ytterligare resurser på alla nivåer. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo649 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion Jo689 yrkande 7 avstyrks i den mån

den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande miljövårdens organisation

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo649 och med

avslag på motion 1991/92:Jo689 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Regionala miljöanalyser (mom. 13)

Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Länsstyrelserna fick" och på s. 15 slutar med

"vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:

Länsstyrelserna fick -- -- --(=utskottet)-- -- --

1993/94--1994/95. Utskottet kan i detta sammanhang konstatera

att det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de

nationella miljömålen som underlag för planerings- och

miljövårdsarbetet i län och kommuner. Många miljöproblem är av

regional karaktär och kräver också insatser från

länsstyrelsernas sida. Därför togs initiativ till breda

regionala miljöanalyser som genomförts av länsstyrelserna. Det

har visat sig vara en framgångsrik arbetsmetod och utgjort en

viktig injektion för miljöarbetet. Enligt utskottets mening är

det därför angeläget att detta arbete får en fortsättning.

Länsstyrelserna bör få i uppdrag att sammanställa regionala

miljöanalyser som ett led i arbetet med bl.a. aktionsplanen

MILJÖ 93, resultatuppföljningen och de fördjupade

anslagsframställningarna. Länsövergripande insatser bör

redovisas till naturvårdsverket. Det är särskilt angeläget att

uppmärksamma de många små diffusa utsläppen -- t.ex. från

trafiken -- vilka sammantaget får betydande negativa

miljöeffekter. Vad utskottet anfört med anledning av motion

Jo612 yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande regionala miljöanalyser

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 19

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,