Bet. 1991/92:JoU2

Jordbruksutskottets betänkande

1991/92:JOU02

Djurskydd

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

1991/92

JoU2

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande sex motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden 1991 om vissa djurskyddsfrågor

m.m. Motionerna gäller skärpta regler för handeln med

utrotningshotade djur och det svenska epizootiskyddet. Utskottet

avstyrker motionsyrkandena.

Motioner

1990/91:Jo507 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förordningen (1975:542) ändras

så att utförsel av levande exemplar av art som upptagits på den

i motionen nämnda konventionens bilagor 1--3 endast får beviljas

om exemplaret är fångat eller uppfött i Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag innebärande

att i lagen arbetas in de i motionen nämnda rekommendationerna

beträffande hanteringen av utrotningshotade djur.

1990/91:Jo521 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frågan om epizootiskyddet bör hävdas i

ljuset av ökad internationell integration för att bibehålla det

goda djurhälsoläget i Sverige.

1990/91:Jo789 av Lola Björkquist och Ingela Mårtensson (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglering av inrikes handel med och

innehav av utrotningshotade vilda djur,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i förordningen (1975:542) att reexport av levande djur

av utrotningshotade arter i princip blir förbjudet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utrotningshotade akvariefiskar och fisk

från kallvattenakvarier.

Utskottet

Handel med utrotningshotade djur

Motionerna

I folkpartimotionen Jo789 framhålls att Sverige saknar en

reglering av inrikes handel med hotade arter. I många länder

krävs för innehav av en hotad art ett intyg som garanterar

exemplarets ursprung i enlighet med Washingtonkonventionens

bestämmelser (s.k. CITES-intyg). Länderna har således ett

inrikes handelsförbud (yrkande 1). Sverige fungerar som ett

genomgångsland i den illegala internationella handeln. Sverige

tillåter inte import av levande djur, som finns i

Washingtonkonventionens (CITES) bilagor, om de kommer från

annat land än djurens ursprungsland. Då finns det enligt

motionärerna inte heller skäl att tillåta export av andra djur

än exemplar som har Sverige som ursprungsland. Det vore således

logiskt att förbjuda all reexport. Regeringen bör utarbeta ett

förslag till sådan ändring i förordningen (1975:542) om

tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell

handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter

(yrkande 2). Många hotade arter finns bland akvariefiskarna.

Störst är problemet med saltvattenfisk som nästan alltid är

vildfångad. Lagstiftningen är mycket bristfällig. I

CITES-konventionen saknas många fiskarter. Även när det gäller

kallvattensakvarier finns brister i lagstiftningen.

Naturvårdsverket bör få i uppdrag att se över vilka möjligheter

det finns att komma till rätta med problemen (yrkande 3). I

motion Jo507 (v) yrkas att förordningen 1975:542 ändras så att

utförseltillstånd för levande exemplar av en art som upptagits i

CITES-konventionens bilagor endast får beviljas om exemplaret är

fångat eller uppfött i Sverige (yrkande 1). Enligt motionärerna

bör regeringen utarbeta ett nytt lagförslag beträffande

hanteringen av utrotningshotade djur. Reglerna skall därvid

skärpas och anpassas till EG. Införsel av i ursprungsland

fredade arter bör ej tillåtas. Kontrollen måste skärpas.

Beredskap att ta hand om olagliga sändningar måste utvecklas.

Handel med hotade arter inom landet måste regleras, exempelvis

genom registrering av innehav. Krav på auktorisation av

konservatorer bör införas (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Internationell handel med utrotningshotade djur regleras i

Washingtonkonventionen (CITES). Sverige har ratificerat och

även överfört konventionen som gällande svensk lag (Förordning

1975:542 om tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om

internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur

och växter). Närmare föreskrifter om förordningens tillämpning

har utfärdats av lantbruksstyrelsen (LSFS1990:15). Fr.o.m. den

8 april 1988 gäller importrestriktioner för levande djur

upptagna i konventionens bilagor I, II och III. Genom kraven på

importtillstånd kan sådan import av djur som innebär ett hot mot

särskilt sårbara arter stoppas, ursprungsland kontrolleras och

importtillstånd vägras, om djurtransporten inte sker på ett från

djurskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Till ansökan om

utförsel eller återutförsel skall fogas försäkran från exportör

att djuret fötts i fångenskap eller uppgift om tidpunkt och sätt

för förvärvande av djuret, dvs. att djuret förvärvats i enlighet

med konventionens bestämmelser. Avser ansökan djur som upptagits

i konventionens bilaga I (omfattar alla arter som hotas av

utrotning) skall till ansökan även bifogas införseltillstånd

utfärdat av behörig myndighet i mottagarlandet.

Hanteringen av utrotningshotade djur inom Sverige regleras av

föreskrifter i skilda författningar. Beträffande levande vilt

innebär reglerna i jaktlagen (1987:259) att viltet är fredat om

inte annat följer av lagen. Fredningen gäller även ägg och bon.

Regeringen får dessutom, för att skydda utrotningshotade

sällsynta djurarter, föreskriva att vilt som omhändertas,

påträffas dött eller dödas skall tillfalla staten. Sådana

föreskrifter har meddelats i jaktförordningen (1987:905). Med

stöd av 14 § naturvårdslagen (1964:822) kan länsstyrelserna

eller naturvårdsverket besluta om fridlysning av bl.a.

djurarter. Sådan fridlysning kan dock bara ske för arter som

inte omfattas av bestämmelserna i jakt- eller

fiskelagstiftningen. Enligt 14 § tredje stycket kan till skydd

för djurlivet för vissa områden meddelas inskränkningar i rätten

till jakt eller rätten att uppehålla sig inom området. I

epizootilagen (1980:369) regleras djurhållningen såvitt avser

bekämpningen av allmänfarliga djursjukdomar.

Ett stort antal djurarter hotas av den internationella handeln

med levande djur. Handeln är av mycket stor omfattning och

omsätter stora värden. Washingtonkonventionen utgör ett viktigt

instrument i arbetet för att säkerställa de utrotningshotade

arternas fortlevnad och för att utöka och förbättra skyddet av

vissa arter av djur mot rovdrift genom internationell handel.

Konventionen förutsätter att berörda länder vidtar lämpliga

åtgärder för att genomföra bestämmelserna i konventionen. Det

skydd som konventionens regelsystem erbjuder de utrotningshotade

djurarterna är således helt beroende av hur de länder som

ratificerat konventionen säkerställer dess efterlevnad.

Utskottet delar synpunkterna i motionerna Jo507 och Jo789

yrkandena 1 och 2 så till vida att lagstiftningen måste ge

tillräckliga möjligheter att ingripa mot oönskad handel med

dessa arter. En betydande samstämmighet kan dock sägas råda

mellan å ena sidan den ambitionsnivå som kommer till uttryck i

den reglering av den internationella handeln med

utrotningshotade djur som redovisats ovan och å andra sidan de

krav som förts fram i berörda motioner. Samtidigt konstaterar

utskottet att dessa frågor i första hand hör till regeringens

och jordbruksverkets kompetensområde. Utskottet förutsätter att

regeringen och berörda myndigheter anser dessa frågor angelägna

och vid behov vidtar erforderliga åtgärder. Utskottet finner mot

bakgrund av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens

åtgärd i anledning av motionerna Jo507 och Jo789 yrkandena 1 och

2. Motionerna avstyrks således i berörda delar.

Med det anförda avstyrks även motion Jo789 yrkande 3.

Epizootiskyddet

Motionen

I motion Jo521 (c) yrkande 4 framhålls att frågan om

epizootiskyddet bör hävdas i ljuset av ökad internationell

integration för att bibehålla det goda djurhälsoläget

i Sverige. Genom en organiserad hälsokontroll på besättningsnivå

och en rådgivning baserad på sjukdomsinformation från

köttbesiktningen vid slakten har Sverige ett unikt system för

att bekämpa sjukdomar bland slaktdjuren.

Utskottets överväganden

Sjukdomssituationen i Sverige, både när det gäller

animalieproduktionens djur liksom övriga djur, är mycket god i

jämförelse med förhållandena i t.ex. vissa EG-länder. Sverige

har under många år varit förskonat från utbrott av s.k.

epizootiska sjukdomar som t.ex. mul- och klövsjuka och svinpest.

Som underlag för ett svenskt ställningstagande i de nyligen

avslutade EES-förhandlingarna mellan EFTA och EG har i vårt land

under de senaste åren ett omfattande arbete utförts med att

jämföra EGs regelverk med motsvarande svenska bestämmelser. Man

har därvid kunnat konstatera att det visserligen föreligger

skillnader mellan bestämmelserna men att dessa inte bedöms

innebära någon försämring för Sveriges del. I den senast

upprättade beskrivningen av förutsättningarna för ett närmande

till EG -- Konsekvenser av ett svenskt EG-medlemskap, maj 1991,

UDH -- framhålls bl.a. att utgångspunkten för ett svenskt

medlemskap i EG är att vi skall sträva efter att inte försämra

utan om möjligt förbättra sjukdomssituationen i landet. Ett

medlemskap innebär dock att man måste räkna med ett ökat

smittryck till följd av ökad handel och slopad gränskontroll om

inte åtgärder vidtas inom ramen för EGs regelverk. En sådan

åtgärd är att redovisa för EG den goda sjukdomssituationen som i

dag föreligger. Ett "godkännande" från EGs sida av den svenska

redovisningen öppnar möjligheter att i samband med import

föreskriva särskilda införselregler till Sverige utan att det

kommer att betraktas som s.k. tekniska handelshinder.

Motsvarande gäller också för de kontrollprogram som genomförs

inom den svenska animalieproduktionen, t.ex. leukoskontroll hos

nötkreatur.

Utskottet kan för sin del konstatera att ovan redovisade

utgångspunkter för ett svenskt närmande till EG inte i något

väsentligt avseende avviker från de synpunkter som framförts i

motion Jo521 yrkande 4. Det arbete som bedrivs på detta område

synes därmed väl ägnat att tillgodose motionärernas önskemål om

ett fortsatt gott hälsoläge inom den svenska

animalieproduktionen. Yrkandet påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande handel med utrotningshotade djur

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo507 och

1990/91:Jo789 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande utrotningshotade akvariefiskar m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo789 yrkande 3,

3. beträffande det svenska epizootiskyddet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo521 yrkande 4.

Stockholm den 24 oktober 1991

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin

(m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Bengt Rosén (fp),

Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg

(s), Mona Saint Cyr (m), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i

Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G

Nilsson (m) och Sinikka Bohlin (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.