Bet. 1991/92:JoU3

Jordbruksutskottets betänkande

1991/92:JOU03

Miljöfarligt avfall

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

1991/92

JoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1990/91:188 om riktlinjer

för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt

avfall i Sverige och Norge. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker de med anledning av propositionen väckta

motionerna.

Till betänkandet har fogats en meningsyttring (v).

Propositionen

Regeringen (miljödepartementet) föreslår i proposition

1990/91:188

att riksdagen godkänner riktlinjerna för det fortsatta arbetet

om ökat samarbete vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i

Sverige och Norge.

De båda länderna skall gemensamt verka för en bättre miljö

genom att minimera mängderna miljöfarligt avfall. Ett gemensamt

bolag med svenska och norska ägare bör bildas. Bolagets

verksamhet bör syfta till att bl.a. analysera möjligheterna till

att gemensamt uppföra anläggningar för miljöriktig hantering av

miljöfarligt avfall.

Motioner

1991/92:Jo1 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att sälja statens

aktier i SAKAB samt som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statens ägarandel i SAKAB,

2. att riksdagen upphäver 13 § i lagen om kemiska produkter.

1991/92:Jo2 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår föreliggande förslag till avtal samt

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om

behovet av att omarbeta avtalet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av arbetet för att minimera

miljöfarligt avfall.

1991/92:Jo3 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1990/91:188 i sin helhet.

1991/92:Jo4 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att sälja statens

aktier i SAKAB samt som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskning av det allmännas ägarandel i

SAKAB,

2. att riksdagen upphäver 13 § i lagen (1985:426) om kemiska

produkter.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågor om

miljöfarligt avfall, bl.a. i samband med 1990 års

budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 16, JoU16, rskr. 241).

Riksdagen anslöt sig till de i propositionen redovisade allmänna

principerna och målen för den framtida avfallshanteringen. I

propositionen konstateras bl.a. att behandlingskapaciteten för

miljöfarligt avfall är otillräcklig i Sverige i förhållande till

de behov som föreligger. Vidare slås fast att avfall inte skall

exporteras till länder som saknar resurser att ta hand om det på

ett miljöriktigt sätt och att det är industriländernas

skyldighet att själva lösa sina avfallsproblem. Den som ger

upphov till avfall skall bära kostnaden för avfallshanteringen.

Riksdagen anslöt sig vidare till övervägandena om att begränsa

statens engagemang i SAKAB. Riksdagen fann dock att samhällets

kontroll över företaget skulle bibehållas. Stat och kommun skall

gemensamt kontrollera 51 % av aktierna.

Den 27 oktober 1990 ingicks ett intentionsavtal mellan Sverige

och Norge om ett utvidgat samarbete för omhändertagande av

miljöfarligt avfall och bildande av ett bolag härför. I avtalet

utfäster sig de båda regeringarna att gemensamt verka för att i

de båda länderna minimera mängderna av miljöfarligt avfall,

uppföra anläggningar som på ett miljöriktigt sätt kan behandla

miljöfarligt avfall, inkl. anläggningar för särskilt

svårbehandlat avfall, samt organisera omhändertagandet inkl.

transporterna av miljöfarligt avfall på ett miljöriktigt och

kostnadseffektivt sätt. Enligt intentionsavtalet skall

verksamheten i bolaget tillgodose den gemensamma nyttan i de

båda länderna och bygga på ömsesidiga insatser av resurser och

lokalisering av behandlingsanläggningar för omhändertagande av

miljöfarligt avfall. Samhällelig kontroll av verksamheten skall

säkras genom att det allmänna i Sverige och Norge tillsammans

tillförsäkras majoriteten av aktierna i det nya bolaget.

Aktiekapitalet skall fördelas mellan det allmänna i Sverige och

Norge i relationen 30 resp. 25 %. Enskilda intressenter från

främst Sverige och Norge skall erbjudas att teckna resterande

aktier. Bolaget skall drivas på strikt kommersiella grunder.

Ett förslag till slutlig uppgörelse överlämnades till resp.

regering den 7 mars 1991. Som ett första steg föreslås att ett

gemensamt svensk-norskt bolag bildas med uppgift att klarlägga

de fortsatta samarbetsformerna, volymen miljöfarligt avfall som

behöver tas om hand, marknadssituationen, val av

behandlingsteknik, lokaliseringsfrågor samt finansieringsfrågor.

Bolagets aktiekapital bör fördelas mellan det allmänna och

näringslivet i de förhållanden som anges i intentionsavtalet.

Målsättningen är att bolaget under senare delen av perioden

förvärvar aktierna i SAKAB samt uppför en behandlingsanläggning

i Norge.

Riktlinjer för det fortsatta samarbetet

Propositionen

Regeringen föreslår att följande riktlinjer skall gälla för

det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt

avfall i Sverige och Norge. De båda länderna skall gemensamt

verka för en bättre miljö genom att minimera mängderna

miljöfarligt avfall. Vidare bör ett gemensamt bolag med svenska

och norska ägare bildas. Bolagets verksamhet bör syfta till att

bl.a. analysera möjligheterna till att gemensamt uppföra

anläggningar för miljöriktig hantering av miljöfarligt avfall.

Enligt föredragande statsrådet är hanteringen av miljöfarligt

avfall ett område som lämpar sig väl för nordiskt samarbete.

Genom ett sådant samarbete kan en miljömässig kompetens och

effektiv specialisering i behandlingen av miljöfarligt avfall

uppnås. I såväl Sverige som Norge har analyserats hur behoven av

ny behandlingskapacitet för omhändertagande av miljöfarligt

avfall skall kunna tillgodoses. De nyanläggningar som diskuteras

i både Sverige och Norge har ansetts kräva investeringar på

vardera ungefär 500 milj.kr. Ett svenskt-norskt samarbete skulle

medföra stora ekonomiska och hanteringsmässiga fördelar.

Motionerna

I motion Jo1 (m) konstateras att mängden miljöfarligt avfall

minskar. Utvecklingen på detta område gynnas bäst genom att

företag och kommuner får ett ökat ägaransvar i anläggningar av

SAKABs typ. Staten bör renodla sin kontrollfunktion och därför

lämna majoritetspositionen i SAKAB. Riksdagen bör bemyndiga

regeringen att försälja statens aktier i SAKAB (yrkande 1). En

sådan försäljning förutsätter att 13 § i lagen (1985:426) om

kemiska produkter upphävs (yrkande 2). Motsvarande krav framförs

även i folkpartimotionen Jo4 yrkandena 1 och 2. I motion Jo2 (c)

yrkas att föreliggande förslag till slutlig uppgörelse skall

omarbetas. Enligt motionärerna har förutsättningarna för det

ingångna intentionsavtalet förändrats. Mängden miljöfarligt

avfall minskar. Utgångspunkten för ett omarbetat avtal bör vara

att parterna gemensamt skall verka för en bättre miljö genom att

minimera mängderna miljöfarligt avfall. Riksdagen bör därför

avvisa det i propositionen redovisade förslaget till avtal

(yrkande 1). Parterna bör tillsammans med industrin starta och

driva projekt för en ren produktion. En sådan produktion leder

till ett bättre resursutnyttjande och är därmed

företagsekonomiskt försvarbar. Behandlingsteknologier och

kapacitet för miljöfarligt avfall bör utvärderas som ett led i

ett avfallsminimeringsprogram (yrkande 2). I motion Jo3 (v)

yrkas avslag på regeringens förslag. Enligt motionären minskar

avfallsmängderna och det finns risk för att ökade kostnader

leder till att mer avfall försvinner. Kommersiell drift

förutsätter kontroll över avfallsflödena. Dessutom är det

framtida behovet av behandlingskapacitet för miljöfarligt avfall

svårbedömt. Som grundläggande princip för hanteringen av

miljöfarligt avfall bör gälla att avfallet skall tas om hand i

ursprungslandet.

Utskottets överväganden

En varaktigt hållbar utveckling när det gäller avfallet

förutsätter att all verksamhet anpassas till de krav som

människor och miljö långsiktigt ställer. Avfallets volym och

farlighet måste minskas samtidigt som behandlingen av det avfall

som ändå uppkommer förbättras. Detta gäller inte minst det

miljöfarliga avfallet. Utskottet anser i likhet med föredragande

statsrådet att utgångspunkten för all avfallshantering är att vi

själva skall kunna ta hand om det egna avfallet. Miljöfarligt

avfall skall inte exporteras till land som saknar resurser att

ta hand om avfallet på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt.

Detta utesluter emellertid inte ett samarbete med andra länder

för att nå den för miljön bästa möjliga lösningen. Genom

samarbete med ett land som tillämpar samma ansvarsfulla krav som

Sverige bidrar vi till att miljöfarligt avfall tas om hand på

ett miljöriktigt sätt i båda länderna. Utskottet konstaterar i

likhet med föredragande statsrådet att hanteringen av

miljöfarligt avfall är ett område som lämpar sig väl för

nordiskt samarbete. Genom ett sådant samarbete kan en

miljömässig kompetens och effektiv specialisering i behandlingen

av miljöfarligt avfall uppnås. Även om målet är att minimera

uppkomsten av miljöfarligt avfall så måste under överskådlig tid

betydande kapacitet för omhändertagande finnas tillgänglig. Som

framhålls i propositionen bör utbyggnaden av denna kapacitet,

för att tillgodose kraven på kompetens och kostnadseffektivitet,

medföra en viss grad av specialisering. Samarbetet torde även

innebära stora ekonomiska och hanteringsmässiga fördelar. Som

framhållits i flera motioner minskar mängderna miljöfarligt

avfall för närvarande. Kunskapen om vad som orsakat detta

trendbrott är bristfällig. Även om avfallsmängderna minskar

behöver detta inte leda till att behovet av specialiserad

behandlingskapacitet minskar. En sådan specialisering innebär

samtidigt att kravet på kostnadseffektiv hantering upprätthålls.

I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att en

stegvis uppbyggnad av samarbetet är att föredra. Ett sådant

förfarande skapar nödvändig flexibilitet vid beslutsfattandet,

goda förutsättningar för kontroll över utvecklingen samt

möjligheter att styra den i en riktning som är positiv från

såväl miljömässiga som företagsekonomiska utgångspunkter. Först

när det nu aktuella gemensamma bolaget bättre har klarlagt

förutsättningarna är det möjligt att ta ställning till formerna

för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt

avfall i Sverige och Norge samt till frågan om ett gemensamt

avfallsbehandlingsbolag och dess finansiering m.m. Med det

anförda avstyrks motionerna Jo2 och Jo3.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om riktlinjer för det fortsatta arbetet om ökat

samarbete vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige

och Norge.

Enligt tidigare riksdagsbeslut (1989/90:JoU16, rskr. 241) bör

statens engagemang i SAKABs drift och övrig skötsel kunna

begränsas. Samtidigt konstaterades att samhällets anvarstagande

beträffande omhändertagandet av miljöfarligt avfall förutsätter

en fortsatt samhällelig kontroll av verksamheten genom ägarskap.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att

kvalificerade industriella anläggningar av den typ som SAKAB

representerar skall drivas rationellt under så normala

företagsekonomiska förutsättningar som möjligt. För att SAKAB

skall kunna fortsätta att spela en viktig roll i samband med

omhändertagande av miljöfarligt avfall är det betydelsefullt med

ytterligare specialisering och vidareutveckling av den teknik

och kompetens som finns inom företaget. Utvecklingen mot

minskade volymer miljöfarligt avfall främjas av att de som

producerar det miljöfarliga avfallet tar ett ökat ansvar för

hantering och behandling av avfallet. Det är vidare viktigt med

en uppslutning kring bolaget såväl från ägarnas sida som från

dem som bolaget betjänar. Både kommunerna och industrin bör

därför öka sin ägarandel i bolaget. För att hanteringen av

miljöfarligt avfall skall fungera på ett för alla berörda

intressen godtagbart sätt fordras ett väl utvecklat samarbete

mellan staten, kommunerna och industrin. Utskottet förutsätter

att regeringen följer den fortsatta utvecklingen på detta område

och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga. Med

det anförda avstyrks motionerna Jo1 och Jo4 i den mån de inte

kan anses tillgodosedda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för det fortsatta samarbetet

att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

riktlinjerna för det fortsatta arbetet om ökat samarbete vid

omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge samt

avslår motionerna 1991/92:Jo2 och 1991/92:Jo3,

men. (v)

2. beträffande ägarförhållandena i SAKAB

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo1 och 1991/92:Jo4.

Stockholm den 7 november 1991

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin

(m), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart

Brunander (c), Åke Selberg (s), Mona Saint Cyr (m), Inge

Carlsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén

(nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Patrik Norinder (m),

Lena Klevenås (s) och Kent Carlsson (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Annika Åhnberg (v) anför:

Enligt min mening är statistiken och kontrollen över

avfallsmängder och avfallsflöden bristfälliga. Detta innebär när

det gäller miljöfarligt avfall att så mycket som 100 000 ton kan

vara på drift. I juni 1990 tillkallade den dåvarande regeringen

en särskild utredare för att klarlägga vissa frågor i anslutning

till omhändertagandet av miljöfarligt avfall. Utredaren skall

bl.a. belysa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att

utvecklas under 1990-talet, klarlägga olika möjligheter för

omhändertagande av sådant avfall samt ange kostnadseffekter av

olika handlingslinjer när det gäller uppkomst och

omhändertagande av avfallet (Dir. 1990:45). Utredningen skall

vara klar till årsskiftet 1991/1992.

Det förefaller nu som om trenden vad gäller mängderna

miljöfarligt avfall har vänt. Avfallsmängderna minskar. Mot

bakgrund av de osäkra kunskaperna är det mycket svårt att bedöma

orsakerna härtill. Det finns enligt min mening en uppenbar risk

för att ökade kostnader för omhändertagande leder till att ännu

mer avfall "försvinner". Tilläggas bör att den grundläggande

principen, när det gäller miljöfarligt avfall, är att sådant

avfall skall tas om hand i ursprungslandet. Osäkerhet

beträffande det framtida behovet av kapacitet för

omhändertagande av miljöfarligt avfall gör att bildandet av ett

bolag kan anstå. Regeringens förslag är dessutom oklart när det

gäller ägarförhållandena i det nya bolaget. Det finns

ytterligare frågetecken och oklarheter som behöver redas ut

innan ett bolag kan bildas. Propositionen innebär vidare ett

definitivt ställningstagande för en behandlingsanläggning i

Norge. Ett sådant ställningstagande bör också anstå tills

beslutsunderlaget fördjupats.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom.1 borde ha hemställt:

1. beträffande riktlinjer för det fortsatta samarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo3 och med

avslag på motion 1991/92:Jo2 avslår propositionen.