Bet. 1991/92:JoU5

Jordbruksutskottets betänkande

1991/92:JOU05

Jakt och viltvård m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1991/92

JoU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1991/92:9 om jakt och

viltvård. I anslutning härtill behandlas dels 20 motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden 1991, dels 22 motionsyrkanden

väckta med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker bl.a. -- under avsnittet om

älgskötselområden -- att regeringen bemyndigas att meddela

undantag från bestämmelserna i 33 § jaktlagen (1987:259) om

licensjakt efter älg. Det i propositionen redovisade förslaget

till lagändring tillstyrks även i övrigt. Vidare godkänner

utskottet de i propositionen redovisade riktlinjerna för

förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador. Med

anledning av tre motionsyrkanden (m, c, s) framhåller utskottet

att det från regeringens sida finns anledning att uppmärksamma

problemet med viltskador i samband med jordbruksarrende.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt

yttrande.

Propositionen

Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition

1991/92:9 föreslagit

dels att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

jaktlagen (1987:259),

dels att riksdagen godkänner de riktlinjer för

förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador som

angetts i propositionen (avsnitten 3.8 och 3.9).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Stammarna av framför allt älg, dovhjort, kronhjort och rådjur

skall anpassas så att det uppnås en bättre balans mellan

viltstammarnas storlek och intresset av att minska de skador

viltet åstadkommer. Jägare och markägare skall ta ett större

ansvar för att balansen uppnås. Information och utbildning i

jakt- och viltvårdsfrågor skall ges till markägare och jägare.

Det lokala samrådet i jakt- och viltvårdsfrågor skall

intensifieras.

Stora stabila älgjaktsområden skall kunna registreras som

älgskötselområden. Jakträttshavarna får själva avgöra

avskjutningens storlek inom dessa områden.

Jakttiderna för älg, dovhjort, kronhjort och rådjur förlängs.

Möjligheterna att erhålla ersättning för skada av älg,

dovhjort och kronhjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar

upphör den 1 januari 1995.

Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1991/92:Jo5 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar uttala att de grundläggande garantier om skydd av den

enskilda jakträtten, som innefattades i 1987 års riksdagsbeslut,

inte skall kunna åsidosättas.

1991/92:Jo6 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen avslår

propositionen med begäran om ett nytt mer heltäckande förslag.

1991/92:Jo7 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande 33 § jaktlagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om älgvårdsområden.

1991/92:Jo8 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om grundläggande garantier om skydd av

enskild jakträtt i likhet med vad riksdagen uttalade vid 1987

års riksdagsbeslut om ny jaktlag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående ersättning för viltskador i vissa

fall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående arrendelagstiftningen och

regleringen av viltskador.

1991/92:Jo9 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

information och utbildning samt poängterar markägarens roll vid

tillskapandet av älgskötselområden.

1991/92:Jo10 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som

innebär att ansvaret för jakten och viltvården skall följa med

vid upplåtelse av jordbruksarrende.

1991/92:Jo11 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att viltskadeersättning

även framdeles skall utgå till trädgårdsodlingen.

1991/92:Jo12 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillämpningsföreskrifter för ansvarsfrågor

vid älgjakt i samverkan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för att minska byråkratin vid

lokalt samråd.

1991/92:Jo13 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalt samråd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bildandet av älgskötselområden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jakttiden på rådjur,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fällavgift på årskalv av älg,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ersättning för viltskador,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arrendelagstiftningen.

1991/92:Jo14 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen,

med ändring i propositionen, beslutar att överklagande av

registrering av licensområde får ske hos statens naturvårdsverk.

1991/92:Jo15 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att

ersättningsmöjligheten för skada av dovhjort, kronhjort och älg

på jordbruksgröda skall upphöra,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts om förenklad administration av älgjakten.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991

1990/91:Jo306 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ersättning för viltskador på skog.

1990/91:Jo902 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska

kronhjortsstammen.

1990/91:Jo903 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera

allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.

1990/91:Jo904 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.

1990/91:Jo905 av Ragnhild Pohanka och Inger Schörling (mp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i jaktlagen att någon form av jaktfridagar införs.

1990/91:Jo906 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

älgjaktens lokala inriktning.

1990/91:Jo907 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om ett försäkringssystem

mot rovdjursskador.

1990/91:Jo909 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jakt i den planerade nationalparken kring

Färnebofjärden.

1990/91:Jo910 av Ragnhild Pohanka och Per Gahrton (mp) vari

yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en allsidig

utredning om hänsynsfull jakt mot bakgrund av de i motionen

belysta problemen.

1990/91:Jo911 av Arne Andersson i Ljung och Carl G Nilsson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om värdet av högre nyttjande av

statens mark ovan odlingsgränsen för jakt.

1990/91:Jo912 av Ivar Virgin m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av jakttider för älgjakt.

1990/91:Jo917 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 4 och 9 §§

jaktlagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om 6, 8 och 26 §§ jaktförordningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändrade jakttider m.m.

1990/91:Jo918 av Carl G Nilsson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om senvinterjakt på sjöfågel.

1990/91:Jo919 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om organisationen av

viltvården i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Jo922 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra övergångsbestämmelserna till

jaktlagen (1987:259) så att tilldelningen för s.k. B-områden vid

älgjakt blir ett vuxet djur och en kalv,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängd

jakttid för s.k. B-områden i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:Jo923 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av jakt med pil och båge,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

naturvårdsverket bör avbryta försöket med pilbågsjakt.

Utfrågning m.m.

Utskottet har i detta ärende anordnat en utfrågning med

representanter för Svenska jägareförbundet, Jägarnas

riksförbund--Landsbygdens jägare och Lantbrukarnas riksförbund.

Vidare har utskottet uppvaktats av representanter för Svenska

samernas riksförbund. En skrivelse har inkommit från Sveriges

jordbruksarrendatorers förbund.

Utskottet

Bakgrund

Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 april 1988

tillkallades en särskild utredare med uppdrag att se över

ersättningssystemet för viltskador. Utredningen om ersättning

vid vissa skador av vilt avgav i augusti 1990 betänkandet Skada

av vilt (SOU 1990:60).

Regeringen uppdrog den 8 oktober 1987 åt statens

naturvårdsverk att i samråd med statskontoret och övriga berörda

myndigheter och organisationer utarbeta lämpliga rutiner för

länsstyrelsernas registrering av licensområden och beslut om

älgtilldelning. Naturvårdsverket överlämnade i maj 1990

promemorian Förenklad administration av älgjakten.

Skogsstyrelsen och Svenska jägareförbundet beslutade den 25

februari 1986 att tillsätta en arbetsgrupp för att närmare

belysa och ge svar på vissa frågor rörande älgen och skogen.

Arbetsgruppen (älg/skogsgruppen) har i sin slutrapport Älgen

och skogen tagit upp skadeproblemen och lämnat förslag till

lösningar. Rapporten överlämnades till viltskadeutredningen.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 1 november 1990

tillkallades en särskild utredare för att utreda

naturvårdsverkets framtida uppgifter. Utredningen avgav i april

1991 betänkandet Naturvårdsverkets uppgifter och organisation

(SOU1991:32). Utredningen föreslår bl.a. att naturvårdsverkets

centrala sektoransvar för jaktfrågor förs över till

skogsstyrelsen medan verket behåller sin rätt att besluta i

frågor som gäller de stora rovdjuren.

Regeringen uppdrog den 20 juni 1991 åt generaldirektörerna för

statens naturvårdsverk och skogsstyrelsen samt åt

rikspolischefen att gemensamt utreda formerna för att föra över

det övergripande ansvaret för jakt- och viltvårdsfrågorna till

skogsstyrelsen samt frågor rörande forskning inom jakt- och

viltvårdsområdet till skogs- och jordbrukets forskningsråd

(SJFR). Vidare skall det övervägas i vilken mån och i vilka

former det övergripande ansvaret rörande krav på skjutvapen och

ammunition för jakt samt frågor om tillstånd till innehav av

jaktvapen bör föras över till rikspolisstyrelsen. Uppdraget

skall redovisas under hösten 1991.

Organisationsfrågor m.m.

Propositionen

I propositionen framhålls att markägare, jägare och

myndigheter måste ta ett större ansvar för att det eftersträvade

målet om en balans mellan viltstammarnas storlek och de

intressen som utsätts för viltskador skall kunna nås. Det lokala

samrådet mellan berörda parter i jakt- och viltvårdsfrågor bör

intensifieras. Någon särskild reglering av samrådets

organisatoriska former föreslås inte. Inom A-områdena skall dock

det lokala samråd som har skett om älgavskjutningens storlek

redovisas till länsstyrelsen. En målinriktad information och

utbildning skall riktas till markägare och jägare under de

närmaste tre åren. Finansiering av denna verksamhet måste enligt

föredragande statsrådet i stor utsträckning ske genom

omprioritering av tillgängliga medel. Skogsstyrelsen och

naturvårdsverket skall ges i uppdrag att i samråd med berörda

organisationer lämna förslag till innehållet i informations- och

utbildningsprogrammet, genomförandet och finansieringen.

Viltforskningen bör bl.a. prioritera frågor om älgstammens

struktur och näringsval samt åtgärder för att minska

viltskadorna.

Motionerna

Enligt motion Jo13 (m) yrkande 1 bör samrådet ske på

jaktkretsnivå. Samrådsförfarandet behöver inte formaliseras

efter några bestämda linjer. Det skall dock redovisas till

länsstyrelsen. Med en sådan ordning erhålls enligt motionärerna

ett bättre grepp över älgstammens utveckling, och onödig

byråkrati kring samråden kan undvikas. I folkpartimotionen Jo12

framhålls att en ökad samverkan i jakten inte får innebära att

en del jägare missgynnas genom att någon av de ideella

jägarorganisationerna ges företräde i de frågor som rör

tilldelning m.m. Propositionen är inte särskilt klargörande i de

frågor som rör initiativrätt och huvudmannaskap för de olika

samverkansformerna. Regeringen bör i tillämpningsföreskrifter

till de nya reglerna klargöra ansvarsfrågorna vid olika slag av

älgjakt i samverkan (yrkande 1). Vidare bör regeringen utforma

riktlinjer för hur de lokala samråden skall genomföras utan att

byråkratin ökar (yrkande 2).

I centerns motion Jo9 (delvis) framhålls att en förbättrad

information och utbildning fordras för att de jakt- och

viltvårdspolitiska målen skall kunna nås. Enligt motionären är

det väsentligt att markägarna får den roll som antyds i

propositionen. Vidare är det viktigt att skapa förståelse mellan

jägare, skogsbrukare och markägare för de problem som kan finnas

inom olika områden. Här kan utbildning och information vara till

stor nytta. En så stor del som möjligt av fällavgifterna bör gå

till denna verksamhet.

I motion Jo903 (s) betonas behovet av en ny och mera

allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation. Enligt motionärerna

är jaktintressena överrepresenterade i nuvarande jakt- och

viltvårdsorganisation. Natur- och djurskyddsintressenas

möjligheter att påverka jaktens utformning är små.

Jaktorganisationernas dubbelroll som ideell intresseorganisation

och jakttidsberedande myndighet bör ändras. En ny organisation

med ansvar för jakt- och viltvårdsarbetet bör skapas. En sådan

organisation bör finansieras med viltskademedel. Motsvarande

krav framförs även i motion Jo919 (c). Enligt motionären bör

riksdagen hos regeringen begära en utredning om organisationen

av viltvården.

Utskottets överväganden

I anslutning till motion Jo13 yrkande 1 vill utskottet

beträffande det lokala samrådet framhålla följande. Det lokala

samrådet mellan markägare och jägare utgör grunden för

förvaltningen av älgstammen. Det är angeläget att ett lokalt

samråd har skett i någon form innan länsstyrelsen fastställer

älgavskjutningens storlek. Som anförs i propositionen kan

samhället medverka till att det skapas en bättre balans i

viltstammen genom att lägga ett större ansvar på markägare och

jägare och genom en minskad reglering av jakten. Utskottet anser

i likhet med föredragande statsrådet att samrådet inte bör göras

tvingande i bestämda organisatoriska former. Samrådet bör

utformas på ett sådant sätt och på en sådan nivå att en tungrodd

och dyrbar byråkrati kan undvikas. I detta sammanhang bör

påpekas att flertalet län numera har lokala samrådsgrupper som i

stort fungerar på det sätt som motionärerna avser. Utskottet

finner mot bakgrund av det anförda inte anledning föreslå någon

riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo13 yrkande 1.

Motionen avstyrks således i berörd del.

Med det anförda avstyrks även motion Jo12 yrkandena 1 och

2.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen

att en målinriktad information och utbildning är nödvändig för

att nå de uppställda målen om balans mellan viltstammarnas

storlek och de skador viltet åstadkommer. Utbildningen skall

inriktas på att uppmuntra en frivillig samverkan över

fastighets- och jaktgränserna. Härigenom skapas förutsättningar

för jägare, markägare och skogsbrukare att gemensamt svara för

skötseln av viltstammen. Enligt föredragande statsrådet måste

finansieringen av informations- och utbildningsinsatserna,

inklusive det underlag som behövs för denna, ske genom

omprioritering av tillgängliga medel hos myndigheter och

organisationer. Vissa ytterligare medel kan ställas till

förfogande ur jaktvårds- och viltskaderegleringsfonderna. För

genomförandet av informationen och utbildningen i länet nämns

vidare att bidrag ur länets viltskadefond bör kunna ges.

Utskottet utgår för sin del ifrån att samtliga berörda

organisationer ges möjlighet att ta del av tillgängliga medel

för finansiering av informations- och utbildningsverksamhet. Som

framgår av propositionen skall skogsstyrelsen och

naturvårdsverket ges i uppdrag att i samråd med berörda

organisationer lämna förslag till innehållet i informations- och

utbildningsprogrammet, genomförandet och hur finansieringen

skall ske. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att

motion Jo9 (delvis) lämnas utan vidare åtgärd.

I propositionen föreslås en rad åtgärder för att skapa

förutsättningar för ett större lokalt ansvar och en utbyggd

samverkan inom jakt- och viltvård. Vidare betonas myndigheternas

ansvar för viltvårdsfrågorna och att alla berörda intressen

beaktas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet anser inte att

det finns anledning att nu förorda mer långtgående ändringar i

jaktvårdsorganisationen i enlighet med förslagen i motionerna

Jo903 och Jo919. Motionerna avstyrks.

Regleringen av jakten efter älg m.m.

Propositionen

Större stabila jaktområden skall kunna registreras som

särskilda älgskötselområden av länsstyrelsen. Inom ett

älgskötselområde får jakträttshavarna själva avgöra hur många

älgar som skall fällas. För området skall det finnas en

älgskötselplan. I propositionen föreslås att regeringen ges ett

bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag från

bestämmelserna i 33 § jaktlagen (1987:259) om licensjakt efter

älg. Det frivilliga systemet med grupplicenstilldelning för

licensjakten efter älg, s.k. kretslicenser, skall finnas kvar.

Älgjakten i Malmöhus län skall i fortsättningen bedrivas under

allmän jakttid på de nuvarande B-områdena, generellområdena och

kalvjaktsområdena. Länsstyrelsens beslut om tilldelning skall

inte kunna överklagas. Beslut om registrering av licensområden

skall i fortsättningen överklagas till kammarrätten. Jakttiden

för älg förlängs. Enligt föredragande statsrådet ger långa

jakttider en lugnare jakt och ökade möjligheter att fälla

erforderligt antal älgar. Härigenom motverkas de skador som

orsakas av älg.

Motionerna

I motion Jo6 (m) yrkas att propositionen återförvisas till

regeringen med en begäran om ett nytt förslag. Enligt motionären

saknas det en väl genomtänkt analys av resultaten. Förslag till

förbättringar beträffande jakträtten för de små markägarna

saknas, och problemen med dubbelregistreringen av älgjakten inom

renskötselområdet berörs inte. Som en konsekvens av att

ersättningen för skada av vilt slopas bör tvånget att

återplantera skog efter älgskada tas bort. I motion Jo13 (m)

yrkande 2 framhålls att förfarandet vid bildandet av ett

älgskötselområde är oklart. Det framgår inte vilken part som har

initiativrätt till bildandet av älgskötselområden. Enligt

motionärerna skall bildandet av älgskötselområden vara

frivilligt, och marker skall på enklast möjliga sätt kunna

anslutas eller avskiljas från området. Med en sådan

konstruktion är det enligt motionärerna entydigt att det är

jakträttsinnehavaren som skall ta initiativ till bildandet av

älgskötselområden. I centerns motion Jo9 (delvis) betonas

markägarens roll vid tillskapandet av älgskötselområden. Enligt

motionären måste det stå helt klart att det är markägaren eller

befullmäktigad jaktarrendator som ansöker och medverkar till

inrättandet av ett älgskötselområde. I motion Jo7 (v) yrkande 2

framhålls att älgskötselområdena måste vara lämpliga både vad

gäller storlek och arrondering. Motionärerna känner en viss

tvekan inför det i propositionen föreslagna riktmärket för

älgskötselområdenas storlek. Det behövs större områden. I

norra Sverige bör områdena vara på minst 10000 ha.

Enligt motion Jo15 (kds) yrkande 2 bör de i propositionen

föreslagna förenklingarna och förändringarna för licensgivning

m.m. kunna bidra till minskade administrationskostnader.

Härigenom skulle fällavgifterna kunna minskas eller helt tas

bort. Det finns enligt motionären möjlighet att gå ännu längre.

Exempelvis skulle alla områden som begär att bli registrerade

för B-licens och som är på minst 5 ha utan prövning kunna få sin

ansökan beviljad.

I motion Jo14 (fp) framhålls att registreringsärenden måste

handläggas snabbt för att älgjakt skall kunna bedrivas på de

registrerade områdena. Som regel krävs en handläggningstid på

högst två månader. Enligt motionären bör därför beslut om

registrering även i fortsättningen överklagas till

naturvårdsverket. Erfarenheterna av verkets handläggning är

mycket goda. Verket har vidare den kompetens som behövs för att

göra såväl jaktjuridiska som zoologiska och jakttekniska

bedömningar. Denna senare kompetens finns inte hos kammarrätten.

I motionerna Jo5 (c) och Jo8 (c) yrkande 1 betonas skyddet av

den enskilda jakträtten. I propositionen föreslås ett

bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag

från 33 § jaktlagen. Godtas detta bemyndigande bör riksdagen

enligt motionärerna samtidigt fastställa att de grundläggande

garantier om skydd för den enskilda jakträtten, som innefattas i

1987 års riksdagsbeslut om ny jaktlag, alltjämt gäller. Ägarna

till de mindre jaktområdena, som av olika anledningar inte

skulle komma att ingå i stora jaktenheter, tillförsäkrades genom

beslutet även fortsättningsvis rätten att på egen mark under en

kort jakttid få bedriva jakt efter älg. Motsvarande synpunkter

framförs även i motion Jo7 (v) yrkande 1.

Enligt motion Jo922 (m) yrkande 1 är det rimligt att

B-områdena erhåller samma tilldelning som de s.k.

generellområdena. Tilldelningen för B-områden bör därför

fastställas till ett vuxet djur och en kalv. I motion Jo906 (fp)

konstateras att riksdagen och de rättsvårdande myndigheterna

inte har avdelat några resurser för att kontrollera att den

mindre markägaren eller dennes jakträttsarrendator kan hävda sin

jakträtt och utöva den rekreation som jakten ger på den egna

eller arrenderade marken. Lagen ger inte heller tillräckligt

skydd åt de markägare eller jakträttsinnehavare som önskar utöva

jakt i egen regi.

Enligt motion Jo912 (m) är början av älgjakten normalt förlagd

till en måndag. Jakttiden är generellt tre--fyra dagar. Detta

innebär att de som har svårt att ta ledigt från arbetet inte kan

delta i jakten. Det vore önskvärt att jakttiden ändrades så att

jakten kunde börja en fredag eller lördag. Enligt motion Jo922

(m) yrkande 2 borde jakttiden för B-områden, som ofta omfattar

betydligt större arealer än generellområden, förlängas. I

miljöpartiets motion Jo905 yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i jaktlagen att någon form av

jaktfridagar kan införas. I motion Jo917 (mp) framförs krav på

ändrade jakttider för en rad olika djurarter (yrkande 3). Vidare

yrkas bl.a. att licensjakten på de fyra stora rovdjuren skall

tas bort och att enskilds rätt till skyddsjakt på dessa djur

slopas (yrkande 2).

Utskottets överväganden

De grundläggande bestämmelserna om jakt återfinns i jaktlagen

(1987:259). I olika avseenden har regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer bemyndigats att utfärda de föreskrifter som

kan anses erforderliga för lagens tillämpning. Sådana

föreskrifter återfinns bl.a. i jaktförordningen (1987:905).

Detta innebär att regleringen av älgjakten till stora delar

faller inom regeringens kompetensområde.

Älgjakten bedrivs i huvudsak som licensjakt. Enligt 33 §

jaktlagen skall jakten ske på registrerade licensområden.

Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året

registreras som A-område. Om det finns särskilda skäl kan även

områden som inte uppfyller kraven för A-område registreras för

tilldelning av ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) om

året. Dessa områden kallas B-områden. Inom områden som för 1987

års jakt registrerats som älgjaktsområde med generell

tilldelning får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser till

utgången av år 1994. Dessa områden benämns generellområden och

har en generell årlig tilldelning omfattande ett vuxet djur och

en årskalv. En kort jakttid, ett fåtal dagar, gäller för jakten

inom B-områden och generellområden. På övriga icke registrerade

marker bedrivs älgjakten som fri kalvjakt under kort jakttid.

Som framgår av propositionen skall målen för jakt- och

viltvårdspolitiken ligga fast. Viltet skall vårdas i syfte att

bl.a. främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen

lämplig utveckling av viltstammarna. Älgstammens storlek bör

således genom en lämplig avskjutning anpassas till

betestillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten,

dvs. älgjakten skall vara produktionsanpassad. Förslaget om

älgskötselområde innebär att jägarna och markägarna ges det

direkta ansvaret för älgvården. Enligt utskottets mening får

markägare och jägare därigenom en betydligt bättre möjlighet än

i dag att ta ett ökat ansvar för att målen för jakt- och

viltvårdspolitiken nås. Med det anförda tillstyrker utskottet

således regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att

meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna om

licensjakt efter älg. Utskottet avstyrker därmed motion Jo6.

Enligt jaktlagen har fastighetsägaren jakträtten på den mark

som hör till fastigheten, om inte annat följer av särskilda

bestämmelser i lagen. Vid jordbruksarrende har arrendatorn

jakträtten på den arrenderade marken, om inte annat har

avtalats. Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband

med jordbruksarrende får inte överlåtas eller upplåtas utan

fastighetsägarens samtycke.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att

anslutningen till ett älgskötselområde bör vara frivillig. Den

som har jakträtten ansöker om att berörd mark skall registreras

som älgskötselområde. Vill en jakträttsinnehavare att

fastigheten inte längre skall vara ansluten kan han hos

länsstyrelsen ansöka om att ifrågavarande mark registreras som

A- eller B-område eller inte registreras alls. Som framhålls i

propositionen bör inte några särskilda villkor uppställas för

utträde ur ett älgskötselområde eftersom inrättandet av sådana

områden bygger på ett lokalt och frivilligt ansvarstagande för

älgvården. Detta ansvarstagande har stora likheter med den jakt-

och viltvård som i dag bedrivs inom de s.k.

kretslicensområdena. Förfarandet vid inrättandet av

älgskötselområden preciseras inte närmare i propositionen. I de

fall jakträtten tillkommer annan än markägaren anser utskottet

det rimligt att jakträttshavaren vid en eventuell anslutning

till ett älgskötselområde samråder med markägaren. Ett sådant

förfarande skulle enligt utskottets mening förbättra

förutsättningarna för bildandet av stabila älgskötselområden.

Som utskottet tidigare redovisat ankommer det på regeringen att

meddela de ytterligare föreskrifter som kan anses erforderliga

för jaktlagens tillämpning. Utskottet förutsätter att regeringen

även kommer att meddela sådana föreskrifter när det gäller

inrättandet av älgskötselområden. Utskottet finner mot bakgrund

av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i

anledning av motionerna Jo9 (delvis) och Jo13 yrkande 2.

Motionerna avstyrks således i berörda delar.

Med anledning av motion Jo7 yrkande 2 vill utskottet framhålla

följande. I propositionen föreslås ingen bestämd arealstorlek

för älgskötselområdena. Föredragande statsrådet hänvisar till

viltskadeutredningen och konstaterar att utredningens förslag

bör kunna tjäna som riktmärke. Samtidigt framhålls att området

måste vara så stort att det går att få en uppfattning om

älgstammens storlek och utbredning. Det måste finnas möjlighet

att bedriva meningsfull vård av älgstammen och förutsättningar

för en biologiskt riktig beskattning. Regionala förhållanden vad

gäller älgtäthet och skadefrekvens får stor betydelse. Vidare

framhålls att älgskötselområdenas storlek måste kunna anpassas

till de skillnader som kan föreligga i ett län mellan jordbruks-

och skogsbygd. Även områdets arrondering måste tillmätas

betydelse. Utskottet, som gör samma bedömning som föredragande

statsrådet beträffande älgskötselområdenas storlek, anser att

det bör ankomma på resp. länsstyrelse att efter samråd med

länsviltnämnden avgöra frågan om eventuell registrering.

Utskottet har således inte funnit anledning att föreslå något

särskilt riksdagens uttalande med anledning av motion Jo7

yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.

Resultatet av de i det föregående redovisade förslagen om

administrativa förändringar av jakten och de förslag om

förenklad hantering som lämnas i ifrågavarande proposition kan

enligt utskottets mening förväntas ge ökade möjligheter att i

allt väsentligt tillgodose syftet med motion Jo15 yrkande 2.

Utskottet avstyrker motionen.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att

beslut om registrering av licensområden i fortsättningen bör

överklagas till domstol. Utskottet tillstyrker förslaget om

ändring av jaktlagen såvitt avser instansordningen och avstyrker

därmed motion Jo14.

I samband med riksdagens behandling av förslaget till jaktlag

våren 1987 framhöll utskottet bl.a. följande. Det är angeläget

att främja en jaktlig samverkan samt motverka en fortsatt

uppsplittring av licensområden. Det är vidare angeläget att

finna ett system som i mesta möjliga mån tillgodoser bl.a.

innehavare av mindre jaktmarker samtidigt som man främjar en

produktionsanpassad avskjutning. Utskottet förordade ett system

där områden som inte uppfyller kraven för licensområde av

länsstyrelsen kunde registreras för tilldelning av ett valfritt

djur om året (vuxet djur eller kalv) under en kort jakttid. I

anslutning till förslaget redovisade utskottet de principer som

skall vara vägledande vid bedömningen huruvida särskilda skäl

för sådan registrering föreligger. Ett sådant system skulle

enligt utskottets mening kunna tillgodose bl.a. innehavare av

mindre markområden och ge en större andel av jägarkåren

möjlighet till jakt på vuxet djur. Riksdagen beslutade i

enlighet med utskottets förslag (JoU 1986/87:15, rskr. 190).

Bestämmelser härom återfinns i 33 § tredje stycket jaktlagen.

Mot bakgrund av de krav som framförs i motionerna Jo5, Jo7

yrkande 1 och Jo8 yrkande 1 konstaterar utskottet att

propositionen inte syftar till någon förändring i detta

hänseende och att tidigare ställningstagande beträffande de små

markägarnas ställning står fast. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Med samma motivering avstyrker utskottet även motionerna Jo922

yrkande 1 och Jo906.

Som utskottet framhållit ovan har regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer i jaktlagen bemyndigats att i

vissa avseenden utfärda de föreskrifter som kan anses

erforderliga för lagens tillämpning. Regeringen har bl.a.

bemyndigats att meddela föreskrifter för bestämmandet av

tidpunkten för jakt av olika viltslag samt tillstånd till jakt

under särskild jakttid (licensjakt). Enligt meddelade

föreskrifter ankommer det i första hand på länsstyrelsen att

bestämma tiden för älgjakten. Med det anförda avstyrks

motionerna Jo905, Jo912, Jo917 yrkande 3 och Jo922 yrkande 2.

Vidare avstyrks motion Jo917 yrkande 2.

Jakten efter dovhjort, kronhjort och rådjur

Propositionen

Jakt efter kronhjort skall ske genom licensjakt inom särskilda

kronhjortsområden och i övrigt som allmän jakt. Jakt efter

dovhjort och rådjur skall enbart ske som allmän jakt.

Jakttiderna för kronhjort, dovhjort och rådjur förlängs.

Motionerna

I propositionen föreslås att jakttiden för rådjur skall

förlängas och att den skall vara enhetlig för hela landet.

Enligt motion Jo13 (m) kommer rådjuret som art därigenom att

särbehandlas och brytas ut från det system som tillämpas för

övriga viltarter. Jakttiden bör även fortsättningsvis behandlas

i samband med att jakttiden för övriga viltarter fastställs.

Regionala hänsyn måste härvid tas till stammarnas storlek,

klimatförhållanden m.m. (yrkande 3). Enligt motion Jo902 (s) är

det ytterst angeläget att slå vakt om den särart som den skånska

kronhjortsstammen utgör. Detta kan ske genom att ett öppet

kronhjortsreservat inrättas. Ersättning skall då också utgå

för de skador kronviltet åstadkommer. Licensjakten skall styras

från länsnivå.

Utskottets överväganden

Jakten efter rådjur sker i dag både som licensjakt under

särskild tid och som allmän jakt. Både den allmänna och den

särskilda jakttiden omfattar för hornbärande djur tiden den 16

augusti--den 30 september och för alla djur den 1 oktober--den

31 december. I de fyra nordligaste länen gäller dock att den

allmänna jakttiden pågår till den 15 december.

I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att

jakttiden bör förlängas för att rådjursstammens storlek skall

kunna regleras bättre. Därmed blir den allmänna och den

särskilda jakttiden i fortsättningen lika lång i hela landet.

Utskottet har inget att erinra mot förslaget att ge

länsstyrelsen rätt att meddela föreskrifter om begränsning av

jakttiden om det behövs med hänsyn till exempelvis

klimatförhållandena. Härigenom kan lokala hänsyn tas till bl.a.

rådjurets utsatta position vid hårt vinterklimat. Härmed torde

syftet med motion Jo13 yrkande 3 i allt väsentligt kunna

tillgodoses. Motionen avstyrks därmed i berörd del.

Jakten efter kronhjort bedrivs i dag som licensjakt under en

eller flera perioder som länsstyrelsen bestämmer under tiden den

1 oktober--den 28 februari.

Som framhålls i propositionen är kronhjortsstammens utveckling

svårbestämd samtidigt som skadorna tenderar att öka. Detta märks

särskilt på de svåra skadorna på framför allt granskog.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att jakten

på kronhjort i princip bör vara möjlig under tiden den 16

augusti--den 28 februari. Inom områden som anses tåla ett

kronhjortsbestånd bör således licensjakt få bedrivas inom

särskilda av länsstyrelsen bestämda områden,

kronhjortsområden. På övrig mark bör allmän jakt bedrivas.

Utskottet anser vidare att det i fortsättningen bör ankomma på

länsstyrelsen att ta ställning till om jakten skall få bedrivas

som licensjakt eller om jakt bara skall få ske under allmän

jakttid. Det anförda synes i allt väsentligt tillgodose de krav

som framförs i motion Jo902. Motionen bör således lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Arrendators jakträtt

Propositionen

Föredragande statsrådet är inte beredd att föreslå någon

särskild rätt för jordbruksarrendator att efter tillstånd av

länsstyrelsen bedriva skyddsjakt. I stället förordas en

omfattande information till och utbildning av markägare, jägare

och arrendatorer. Det är angeläget att markägarna kommer till

insikt om de problem stora viltstammar kan medföra för

jordbrukare. I den föreslagna informationen bör lämpligen

spridas kännedom om möjligheterna till skyddsjakt med stöd av 7

§ jaktlagen (1987:259). Dessa åtgärder bör enligt föredragande

statsrådet medföra tillräckliga möjligheter för arrendatorn att

förebygga skador på jordbruket.

Motionerna

I motionerna Jo8 (c) yrkande 3 och Jo13 (m) yrkande 6

framhålls att frågan om skador av vilt i samband med

jordbruksarrende bör regleras i arrendelagstiftningen. Enligt

motionärerna skulle problemen med viltskador egentligen få sin

bästa lösning genom avtal mellan jordägare och arrendator.

Skador av vilt beaktas dock sällan i samband med upprättandet av

arrendeavtal. I motion Jo10 (s) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att

ansvaret för jakt och viltvård skall följa med vid upplåtelse av

jordbruksarrende. Enligt motionärerna föreligger det annars risk

för att viltvården försummas. Det är inte rimligt att

jakträttshavaren bestämmer avskjutningens storlek samtidigt som

arrendatorn får ta konsekvenserna av beslutet.

Utskottets överväganden

Jaktlagen bygger på principen om jordägarens jakträtt. Som

anförts i det föregående finns emellertid ett undantag från den

principen i jaktlagen. Vid jordbruksarrende har arrendatorn

jakträtten på den arrenderade marken om inte annat har avtalats.

Som framhålls i propositionen kan arrendator som saknar

jakträtt söka förmå jakträttshavaren att öka avskjutningen. Han

kan också med stöd av 7 § jaktlagen hos länsstyrelsen ansöka om

skyddsjakt. Sådan skyddsjakt kan, såvitt gäller nu aktuella

viltarter, beslutas av länsstyrelsen om det på grund av ett

viltbestånds storlek finns påtaglig risk för trafikolycka eller

för allvarlig skada av vilt. Även om jakträttshavaren i första

hand skall utses, kan arrendatorn genom bestämmelsen ges

möjlighet att bedriva skyddsjakt på den arrenderade marken. En

arrendator kan även kräva skadestånd av jakträttshavaren enligt

allmänna skadeståndsregler.

Utskottet är medvetet om att konflikter kan uppstå mellan å

ena sidan arrendatorer och å andra sidan markägare eller andra

jakträttshavare som har intresse av stora viltbestånd. Det kan

inte uteslutas att arrendatorn i vissa fall kan ha svårigheter

att förmå jakträttshavaren att decimera viltbeståndet. Utskottet

anser i likhet med föredragande statsrådet att information och

utbildning i dessa frågor kan spela en avgörande roll för att

öka markägarnas förståelse för problemen. Det är också

angeläget att länsstyrelserna visar stor beredskap och snabbhet

i handläggningen av ärenden enligt 7 § jaktlagen. Som

konstateras i propositionen råder det avtalsfrihet vid

upplåtelse av jordbruksarrende. Parterna kan i arrendeavtalet

reglera hur viltskadorna skall begränsas och vem som skall svara

för eventuella skador. I många fall är jakträtten dock

undantagen från arrendatorns nyttjande. Inte heller torde risken

för viltskador alltid beaktas i samband med teckning eller

förlängning av arrendeavtal. Detta kan innebära att arrendatorn

i realiteten har begränsade möjligheter att påverka omfattningen

av viltskadorna samtidigt som konsekvenserna kan förefalla

oacceptabla. I de fall ett arrendeavtal som saknar närmare

reglering av denna fråga löper, kan det således finnas ett behov

av en jämkningsmöjlighet. Utskottet erinrar om att regeringen

genom ett bemyndigande den 17 maj 1990 lät tillkalla en kommitté

för att se över arrendelagstiftningen (dir. 1990:33). Kommittén

beräknas avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1992. Utskottet

förutsätter att regeringen uppmärksammar problemen med

viltskador vid jordbruksarrende och undersöker möjligheterna att

genom ändringar i arrendelagstiftningen eller på annat sätt

åstadkomma en mer ändamålsenlig reglering av de olika intressen

som här är i fråga. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna Jo8 yrkande 3, Jo10 och Jo13 yrkande 6 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga jaktfrågor

Motionerna

Enligt motion Jo918 (m, fp, c) bedrivs jakten efter ejder med

nuvarande jaktregler efter felaktiga grunder. Populationen

beskattas med en mycket sned könsfördelning. I dag skjuts vid

den tillåtna höstjakten nästan bara honfåglar och årsungar.

Hanfåglarna samlas då långt ut till havs och undgår därmed

jakten. Även om principen för jakt och naturvård är att våra

djurarter skall vara fredade under yngelperioden måste hanfågel

av ejder få utgöra ett undantag. Förutsättningarna för en riktig

beståndsvård kräver detta. Endast skärgårdens fast boende

befolkning bör ges denna möjlighet till jakt under en kortare

tid på senvintern. Krav på införandet av senvinterjakt på

hanfågel av ejder framförs även i motion Jo904(c).

I motion Jo911 (m) föreslås att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag syftande till högre nyttjande av statens

markområden ovan odlingsgränsen. Mot bakgrund av en ökande

efterfrågan på jakttillfällen riktas numera intresset mot de

eventuellt jaktligt underutnyttjade markområdena. Sannolikt

finns den mest underutnyttjade jaktliga resursen på statens mark

ovan odlingsgränsen. Enligt motionärerna bör förslaget avse jakt

på småvilt och olika former för upplåtelse borde kunna prövas.

Enligt motion Jo923 (fp) yrkande 1 bör jakt med pilbåge inte

tillåtas av etiska skäl. Motionären hyser stor oro för att en

sådan jakt skall leda till att fler djur skadskjuts och att

detta i sin tur medför utdragna dödskamper och onödigt lidande.

Att införa denna jaktform i Sverige är att göra avkall på

vedertagna djurskyddskrav. En eventuell försöksjakt skulle

kunna uppfattas som en introduktion och bana väg för detta

vapen. Enligt motionären har naturvårdsverket beviljat en

ansökan om försöksjakt med pilbåge under en treårsperiod.

Naturvårdsverket bör avbryta detta försök (yrkande 2).

Enligt motion Jo909 (s) innebär planerna för inrättandet av en

nationalpark kring Färnebofjärden att fiske och jakt efter älg

och rådjur skall tillåtas. Detta trots att just klövvilt är det

enda vilt som människan kan påverka genom jakt. All småviltsjakt

skall däremot förbjudas. Motivet är att behålla områdets

naturliga tillstånd. Aktuell viltforskning visar att

småviltsstammens storlek inte påverkas av jakt. Faktorer som

rovdjur, miljögifter, jord- och skogsbruk, klimat m.m. är

avgörande för småviltsstammarnas numerär. Jakt och fiske har

alltid varit en naturlig del i den ekologiska processen och i

det ekosystem vi lever i. Jakten bör därför få bedrivas inom den

föreslagna nationalparken i samma omfattning som tidigare.

I miljöpartiets motion Jo910 yrkas att en allsidig utredning

om hänsynsfull jakt tillsätts. Enligt motionärerna föreligger

det problem med bl.a. ovana jägare, bristande utbildning,

alkoholkonsumtion och missbruk av skyddsjakt. Vidare bör

vapeninnehav bli föremål för ytterligare begränsningar och

kontrollen av olika vapentyper för jakt måste skärpas. Andra

organiserade intressen bör ges möjlighet att påverka

utformningen av jaktbestämmelserna. Enligt motion Jo917 (mp)

yrkande 1 bör riksdagen hos regeringen begära en översyn av

vissa bestämmelser i jaktlagen. Bl.a krävs en precisering av

vilka intressen som skall vara avgörande för vården av vilt och

av vad som skall räknas som avsevärd skada eller farligt för

människors säkerhet i samband med polismyndighets avlivande av

vilt djur.

Utskottets överväganden

Utskottet har vid flera tillfällen avvisat förslag om vårjakt

på sjöfågel. I dessa sammanhang har utskottet framhållit

principen att jakt inte bör tillåtas under viltets

föryngringstid. Desutom skulle en sådan jakt utgöra en

belastning för Sveriges del i det internationella samarbetet på

naturvårdens och miljövårdens områden (senast 1989/90:JoU4).

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

motionerna Jo904 och Jo918.

I proposition 1990/91:4 om ändring i rennäringslagen m.m.

redovisades bl.a. förslag till riktlinjer för utökad upplåtelse

av rätt till jakt och fiske på statens mark ovan odlingsgränsen.

I samband med riksdagsbehandlingen framhöll utskottet att starka

skäl talar för att rennäringsfrågorna skall behandlas inom ramen

för ett sammanhållet förslag där samtliga betänkanden från

samerättsutredningen blir föremål för en samlad bedömning.

Utskottet föreslog att riksdagen skulle avslå propositionen och

hos regeringen begära ett sammanhållet förslag om samefrågorna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (1990/91:JoU12, rskr.

46). Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och

avstyrker motion Jo911.

Enligt vad utskottet erfarit har naturvårdsverket avslagit den

i motion Jo923 berörda ansökan om försöksverksamhet med

pilbågsjakt. Härigenom torde motionen anses tillgodosedd.

Motionen avstyrks.

Utskottet vill med anledning av motion Jo909 påpeka att det

för närvarande inte finns något färdigt förslag till

föreskrifter för den planerade nationalparken kring

Färnebofjärden. När parken väl har bildats ankommer det på

naturvårdsverket att fastställa de föreskrifter som kan anses

erforderliga. Utskottet saknar anledning att vidta någon åtgärd

med anledning av motion Jo909. Motionen avstyrks.

Vidare avstyrks motionerna Jo910 och Jo917 yrkande 1.

Ersättning för skada av vilt m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås att möjligheten att få bidrag till

förebyggande åtgärder mot skada av dovhjort, kronhjort och älg

eller ersättning för skada av dessa viltslag på jordbruksgrödor

och trädgårdsodlingar skall upphöra den 1 januari 1995. Vid

samma tidpunkt skall även möjligheten att få bidrag till

förebyggande åtgärder mot skada av jaktbart vilt eller

ersättning för skada av sådant vilt upphöra. Något bidrag till

omplantering av skog som skadats av älg införs inte. Enligt

föredragande statsrådet bör möjligheten att erhålla ersättning

för skada av vilt, när det gäller annan skada än den rovdjur

orsakar på tamdjur, finnas kvar enbart när det gäller skador av

de arter där på grund av beståndens storlek jakt inte är tänkbar

i någon form. I sådana fall bör även i fortsättningen ersättning

kunna lämnas av statsmedel.

Motionerna

Enligt motionerna Jo8 (c) yrkande 2 och Jo13 (m) yrkande 5

förekommer det skador som orsakats av vilt som över huvud taget

inte får jagas eller av i och för sig jaktbart vilt under tider

då jakt på dessa inte är tillåten. Enligt motionärerna är det

inte rimligt att den enskilde jordbrukaren i dessa fall skall

svara för sådana skador. I motion Jo11 (fp) yrkas att ersättning

även i framtiden skall utgå för skador orsakade av vilt på

trädgårdsodlingar. Enligt motionären är det orimligt att tvinga

odlaren att bära kostnaden för att utestänga älg, kronhjort och

dovhjort. I motion Jo15 (kds) yrkas att förslaget om upphörande

av ersättningsmöjligheterna för skada av dovhjort, kronhjort och

älg på jordbruksgröda skall avslås (yrkande 1). Förslaget kan

drabba den enskilde mycket hårt. Den som brukar en gård kan

många gånger inte påverka storleken på viltstammen. Han har

exempelvis inte kunnat eller fått delta i jakten på ett större

licensområde. Enligt motion Jo306 (c) yrkande 9 bör skogsägare i

de områden där viltskador är vanligt förekommande ges ökade

möjligheter att påverka viltstammens storlek. Privata skogsägare

som drabbas av omfattande viltskador bör få viss ersättning för

skadorna.

Enligt motion Jo907 (mp) är rovdjursstammen i Sverige kraftigt

decimerad. Om nuvarande utveckling fortsätter innebär detta en

systematisk förändring av det ekologiska systemet i våra

nationalparker. Samtidigt bör problemet med rovdjursrivna

tamdjur uppmärksammas. Djurens ägare skall i förekommande fall

få rimlig kompensation för skadan. Motionärerna föreslår att ett

avtal bör kunna ingås med ett försäkringsbolag som, efter

sedvanlig riskbedömning och rimlig premiesättning, får svara för

ersättningen. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett

försäkringssystem mot rovdjursskador.

Utskottets överväganden

Som framhålls i propositionen bygger det nuvarande

ersättningssystemet för viltskador på att var och en är skyldig

att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av

förekomsten av vilt. Respekten för naturen och dess givna regler

måste prägla synen på konflikten mellan olika mänskliga

aktiviteter och viltet. Viltskador kan inte undvikas helt. En

alltför hög grad av tålighet kan emellertid inte krävas av dem

som drabbas av skador. Principen bör dock vara att viltskador

skall förebyggas. I likhet med föredragande statsrådet anser

utskottet att det viktigaste medlet för att förebygga viltskador

är en tillräckligt stor avskjutning av de jaktbara stammarna. En

sådan avskjutning leder till att viltstammarnas storlek kan

minskas till en nivå där skadorna kan accepteras. De förslag

till åtgärder som utskottet behandlat i det föregående synes

vara väl ägnade att förbättra möjligheterna att uppnå en sådan

balans i viltstammarna. Skadeproblem som uppstår lokalt torde

kunna motverkas genom en snabb och generös behandling av

ansökningar om skyddsjakt. Det anförda utesluter dock inte att

det i vissa situationer kan anses uppenbart oskäligt att den

skadelidande själv skall svara för kostnaden, helt eller delvis,

vid en inträffad viltskada. Utskottet, som förutsätter att

regeringen även i fortsättningen uppmärksammar detta problem, är

dock inte berett att nu föreslå riksdagen något särskilt

uttalande med anledning av motionerna Jo8 yrkande 2, Jo11, Jo13

yrkande 5, Jo15 yrkande 1 och Jo306 yrkande 9. Motionerna

avstyrks.

Enligt vad utskottet erfarit är frågan om ersättning för

rovdjursskador föremål för en översyn inom regeringskansliet.

Ett förslag skall presenteras i början av år 1992. I avvaktan

härpå anser utskottet det inte meningsfullt att föreslå något

riksdagens uttalande med anledning av motion Jo907. Motionen

avstyrks.

Viltskadefonderna och viltskaderegleringsfonden

Propositionen

I propositionen föreslås att fällavgifterna för dovhjort,

kronhjort och årskalv av älg avskaffas. Ur de länsvisa fonder

som bildas av fällavgifterna för vuxen älg kan efter

länsstyrelsens bestämmande lämnas bidrag till administrationen

av jakten och till viltvård, information och utbildning i

viltvårdsfrågor. Den centrala viltskaderegleringsfonden upphör

efter år 1994. Länsstyrelsen skall efter regeringsbeslut med

stöd av ett tidigare bemyndigande få ta ut en avgift för

registrering av områden för älgjakt.

Motionen

Enligt motion Jo13 yrkande 4 är inte fällavgiften för årskalv

av älg styrande när det gäller avskjutningen. En normalstor

älgkalv är ett så stort och värdefullt djur att en rimlig avgift

även fortsättningsvis bör utgå. Härigenom säkras även

avskjutningsstatistikens tillförlitlighet. Avgiftsnivåerna kan

dock sänkas både för vuxet djur och årskalv av älg.

Utskottets överväganden

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att

förslaget om slopande av fällavgiften på älgkalv bör genomföras.

Uppkommer de i motion Jo13 yrkande 4 befarade bristerna i

avskjutningsstatistiken kan det finnas anledning att ompröva

detta ställningstagande. Med det anförda avstyrks motionen i

berörd del.

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda

lagförslaget i övrigt samt förslagen om riktlinjer för

förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador

(avsnitten 3.8 och 3.9).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo6,

2. beträffande det lokala samrådet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 1,

3. beträffande älgjakt i samverkan

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo12,

4. beträffande information och utbildning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo9 i motsvarande del,

5. beträffande jaktens och viltvårdens organisation

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo903 och

1990/91:Jo919,

6. beträffande undantag från bestämmelserna om licensjakt på

älg

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen

(1987:259) såvitt avser 33 §,

7. beträffande registrering av älgskötselområden

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo9 i motsvarande del

och 1991/92:Jo13 yrkande 2,

8. beträffande älgskötselområdenas storlek

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo7 yrkande 2,

9. beträffande förenklad administration av älgjakten

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo15 yrkande 2,

10. beträffande överklagande av beslut om registrering av

licensområde m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Jo14 antar

förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) såvitt

avser 54 §,

11. beträffande små markägares jakträtt

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo5, 1991/92:Jo7

yrkande 1 och 1991/92:Jo8 yrkande 1,

12. beträffande tilldelningen för s.k. B-områden m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo906 och

1990/91:Jo922 yrkande 1,

13. beträffande jakttiden för älg m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo905, 1990/91:Jo912,

1990/91:Jo917 yrkande 3 och 1990/91:Jo922 yrkande 2,

14. beträffande licensjakt på rovdjur m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo917 yrkande 2,

15. beträffande jakten efter rådjur

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 3,

16. beträffande jakten efter kronhjort

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo902,

17. beträffande jordbruksarrende och regleringen av

viltskador

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Jo8 yrkande

3, 1991/92:Jo10 och 1991/92:Jo13 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande senvinterjakt på sjöfågel

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo904 och

1990/91:Jo918,

res. 1 (m, c, kds, nyd)

19. beträffande småviltsjakt på statens mark ovan

odlingsgränsen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo911,

20. beträffande jakt med pilbåge

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo923,

21. beträffande den planerade nationalparken kring

Färnebofjärden

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo909,

22. beträffande vissa övriga jaktfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo910 och

1990/91:Jo917 yrkande 1,

23. beträffande ersättning för skada av vilt

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo8 yrkande 2,

1991/92:Jo11, 1991/92:Jo13 yrkande 5 och 1990/91:Jo306 yrkande

9,

24. beträffande ersättning för skada av rovdjur

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo907,

25. beträffande fällavgiften för årskalv av älg

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 4,

26. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen

(1987:259) i den del som ej omfattas av utskottets hemställan

ovan,

27. beträffande riktlinjer för förändringar av bidrags- och

avgiftssystemet för viltskador

att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för

viltskador (avsnitten 3.8 och 3.9) samt avslår motion

1991/92:Jo15 yrkande 1.

res. 2 (kds)

Stockholm den 26 november 1991

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin

(m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Inga-Britt Johansson

(s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i

Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G

Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lennart

Fremling (fp) och Lennart Daléus (c).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Senvinterjakt på sjöfågel (mom. 18)

Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Dan Ericsson i

Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Carl G Nilsson (m),

Patrik Norinder (m) och Lennart Daléus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet har" och på s. 17 slutar med "och Jo918."

bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionerna Jo904 och Jo918 vill utskottet

framhålla följande. Utskottet har i samband med tidigare

behandling av motioner om senvinterjakt på sjöfågel framhållit

den internationellt erkända principen att jakt inte bör tillåtas

under viltets föryngringstid. Av tidigare gjorda utredningar

framgår emellertid också att det enligt Pariskonventionen av år

1950 om internationellt fågelskydd finns vissa möjligheter att

göra undantag från konventionens bestämmelser till förmån för

vissa begränsade befolkningsgrupper, t.ex. den bofasta

skärgårdsbefolkningen. Utskottet har erfarit att Svenska

jägareförbundet eventuellt kommer att lägga fram ett förslag om

begränsad senvinterjakt på sjöfågel. Utskottet förutsätter att

regeringen vid den fortsatta beredningen i denna fråga

uppmärksammar de i motionerna redovisade synpunkterna. Vad

utskottet anfört med anledning av motionerna Jo904 och Jo918 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande senvinterjakt på sjöfågel

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo904 och

1990/91:Jo918 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet

för viltskador (mom. 27)

Dan Ericsson i Kolmården (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Som framhålls" och slutar med "motionerna avstyrks."

bort ha följande lydelse:

Som framhålls -- -- -- (=utskottet) -- -- -- inträffad

viltskada. Enligt utskottets mening bör i dessa särskilda

skadefall frågan om en försäkringslösning aktualiseras. Som

alternativ bör den i det föregående berörda förenklingen av

älgjaktens administration kunna frigöra erforderliga medel för

detta ändamål. I avvaktan på att frågan får sin slutliga lösning

bör ersättningsmöjligheten för skada av vilt på jordbruksgröda

finnas kvar. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo15

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna Jo8 yrkande 2, Jo11, Jo13 yrkande 5 och Jo306 yrkande

9 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande riktlinjer för förändringar av bidrags- och

avgiftssystemet för viltskador

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo15 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt godkänner vad i övrigt i propositionen anförts om

riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för

viltskador (avsnitt 3.9).

Särskilt yttrande

Christer Windén (nyd) anför:

Den proposition som är föremål för utskottets beredning i

detta betänkande berör inte jakträttsförhållandena inom

renskötselområdet. Systemet med dubbelregistrering av jakten har

medfört motsättningar mellan olika befolkningsgrupper inom

området. Regeringen har tidigare fått riksdagens uppdrag att

återkomma till riksdagen med ett sammanhållet förslag i

samefrågorna (1990/91:JoU12, rskr. 46). Jag förutsätter att

regeringen i en kommande proposition redovisar sådana förslag

att ovan nämnda motsättningar kan biläggas på ett för berörda

parter tillfredsställande sätt.

Bilaga