Bet. 1991/92:JuU1

Justitieutskottets betänkande

1991/92:JUU01

Säkerheten vid domstolarna

Innehåll

Motionsyrkanden

Utskottet

Hemställan

1991/92

JuU1

Motionsyrkanden

1990/91:Ju408 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om säkerhetssal på Riddarholmen i Stockholm.

1990/91:Ju410 av Oskar Lindkvist och Stig Gustafsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öka skyddet och tryggheten för

nämndemän och personal vid våra domstolar.

Motionerna

I motion Ju408 aktualiseras frågan om en s.k. säkerhetssal på

Riddarholmen i Stockholm. Motionären anför bl.a. att Svea

hovrätts sessionssalar från polisiär synpunkt är olämpliga för

rättegångar där särskild säkerhet krävs. Hovrätten har inte

heller någon tillräckligt stor sessionssal för de vidlyftiga mål

som förekommer allt oftare. Kammarrätten i Stockholm har enligt

motionären motsvarande lokalproblem. Motionären anser att det

från rättsordningens synpunkt är ytterst angeläget att samtliga

överdomstolar på Riddarholmen har tillgång till lämpliga lokaler

för att kunna handlägga alla slags mål. Regeringen bör

uppmärksammas på den otillfredsställande lokalsituationen.

I motion Ju410 tas en annan aspekt på säkerhetsfrågorna upp.

Motionärerna pekar på att domstolarna i Stockholmsområdet

uppvisar ett bristfälligt skydd för den anställda personalen.

När det finns uppenbar anledning att frukta någon form av våld

har man visserligen, anför motionärerna, tillgång till

säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Det finns emellertid

ingen garanti för att våldsamheter inte skulle kunna förekomma

vid ordinära brottmål eller vid vilka mål som helst, och det

förekommer allt oftare att hot uttalas mot framför allt domare

och åklagare. Motionärerna anser att det bör utredas hur man på

lämpligt sätt kan öka skyddet och tryggheten för nämndemän och

personal vid domstolarna.

Motionerna har remissbehandlats.

Utskottet

Bakgrund

Under 1980-talet har säkerhetskraven inom domstolarna ökat.

Risken för sabotage och väpnade fritagningsförsök har tvingat

fram särskilda säkerhetssalar på några ställen i landet, och vid

ett tjugotal domstolar har installerats överfallslarm och

särskilda tekniska säkerhetssystem som begränsar besökares

tillträde till kansliutrymmen.

I Stockholms tingsrätt finns en provisorisk säkerhetssal sedan

år 1981. Planering av en permanent säkerhetssal med mycket hög

säkerhet pågår, och byggnadsstyrelsen har nyligen gjort en

framställning till regeringen om projektering. Enligt planerna

kommer den permanenta säkerhetssalen, som får ett annat läge än

den provisoriska salen, att kunna tas i bruk under våren 1994.

Avsikten är att säkerhetssalen skall vara gemensam för

domstolarna i Stockholmsområdet. Också Malmö tingsrätt

disponerar en säkerhetssal, och regeringen har nyligen beslutat

om ombyggnadsarbeten i Göteborgs tingsrätt som omfattar även en

säkerhetssal.

Domstolsverket har aktualiserat olika säkerhetshöjande

åtgärder för domstolarna i sina anslagsframställningar under en

lång följd av år, och en hel del åtgärder har som nyss framgått

vidtagits. Härutöver bör nämnas att domstolsverket avser att

göra en översyn av tidigare utfärdade föreskrifter om åtgärder

vid bombhot vid domstolarna.

På senare år har också i ökande omfattning förekommit att hot

riktats mot bl.a. åklagare och domare efter

domstolsförhandling som de deltagit i.

Aktuell lagstiftning m.m.

Enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken (RB) åligger det rättens

ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden

och att meddela de föreskrifter som behövs. Bl.a. får en person

som stör förhandlingen utvisas, och antalet åhörare i rättssalen

får begränsas för att undvika trängsel. Den som inte efterkommer

meddelade föreskrifter kan tas i häkte och kvarhållas där tills

sammanträdet avslutats, dock högst i tre dagar.

Enligt lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll vid

domstolsförhandlingar får rättens ordförande besluta om

säkerhetskontroll i anslutning till sådana förhandlingar där det

till följd av särskilda omständigheter finns risk för att det i

samband med förhandlingen kan komma att förövas brott som

innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet

eller för omfattande förstörelse av egendom. Kontrollen omfattar

åhörare och, med vissa undantag, den som kallats till

förhandlingen. Vid kontrollen, som skall utföras av polisman,

skall vapen m.m. eftersökas. Kroppsvisitation får äga rum, och

väskor och andra föremål som medförts till eller påträffas i

rättssalen får undersökas. Den som inte underkastar sig

kontrollen skall i princip vägras tillträde till förhandlingen.

Det finns också några bestämmelser i brottsbalken (BrB) som

särskilt tar sikte på förhållandena bl.a. i samband med

rättegångar. Det gäller bestämmelsen i 16 kap. 4 § BrB om

störande av förrättning eller allmän sammankomst. Enligt den

bestämmelsen skall den som genom våldshandling m.m. stör t.ex.

en domstolsförhandling dömas till böter eller fängelse i högst

sex månader. En annan sådan bestämmelse återfinns i 17 kap. 10 §

BrB om övergrepp i rättssak. Enligt det lagrummet skall bl.a.

den dömas till böter eller fängelse i högst två år som med våld

eller hot om våld angriper någon för det han hos domstol eller

annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål

eller eljest vid förhör avgivit utsaga eller för att hindra

honom från sådan åtgärd.

Också andra bestämmelser i BrB som syftar till att skydda

någons fysiska eller psykiska integritet kan bli tillämpliga.

Det gäller t.ex. bestämmelserna i 17 kap. 1 § om våld eller hot

mot tjänsteman, i 4 kap. 5 § om olaga hot och i 3 kap. 5 § om

misshandel.

Våldskommissionen har i sitt betänkande Våld och brottsoffer

(SOU 1990:92) utförligt behandlat vissa hithörande frågor (s.

157 f). Kommissionen tar dock främst upp frågor som rör skyddet

av hörda personer efter domstolsförhandlingen.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade en motion om en säkerhetssal i Svea

hovrätt i samband med behandlingen av anslag till

domstolsväsendet förra året (1989/90:JuU24 s. 8 f). Utskottet

konstaterade då att frågan om en sal som uppfyller högt ställda

säkerhetskrav redan var aktualiserad och att det saknades

anledning för utskottet att göra en annan bedömning av

säkerhetssalens lokalisering än vad som kommit till uttryck i

ett regeringsbeslut om en säkerhetssal belägen i Stockholms

tingsrätt. Utskottet avstyrkte bifall till motionen. Riksdagen

följde utskottet.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionerna från

högsta domstolen, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen,

domstolsverket, Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm,

Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,

Sveriges Advokatsamfund och byggnadsstyrelsen.

Flertalet remissinstanser förordar att frågan om ytterligare

en säkerhetssal i Stockholm bereds vidare med sikte på att

behovet av en tillräckligt stor sådan sal tillgodoses.

Remissinstanserna är också med något enstaka undantag överens om

att det behövs en översyn av frågan om säkerheten vid

domstolarna i ett vidare perspektiv.

Högsta domstolen anser det viktigt att en säkerhetssal

inrättas på Riddarholmen eller i dess närhet, och högsta

domstolen anmärker att den framställt önskemål härom i sin

anslagsframställning för nästkommande budgetår. Högsta domstolen

anser vidare att det är angeläget att i någon form utreda hur

skyddet och tryggheten för all vid domstolarna tjänstgörande

personal skall kunna ökas. Vidare bör personalens riskmedvetande

höjas genom lämplig utbildning.

Riksåklagaren hänvisar till yttranden från överåklagarna

vid regionåklagarmyndigheten i Stockholm resp.

åklagarmyndigheten i Stockholm som fogats till remissvaret och

anför att han finner starka skäl för en samlad lösning av frågan

om nya säkerhetssalar för domstolarna i Stockholmsområdet.

Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten anser att

säkerheten i rättssalarna behöver ses över. En målsättning bör

vara, anför hon, att öka skyddet för ledamöter, parter och

vittnen utan att domstolarna för den skull förvandlas till

bevakade fort. Hon anför vidare att den enda domstol i

Storstockholmsområdet som har en rättssal med tillfredsställande

säkerhet är Stockholms tingsrätt. Enligt hennes mening bör

ytterligare lokaler av samma slag som säkerhetssalen i

Stockholms tingsrätt iordningställas. Hon tillägger att detta

inte innebär att det behövs säkerhetssalar vid alla domstolar

men att säkerheten i många fall kan höjas med relativt enkla

åtgärder.

Överåklagaren i Stockholm, som för fram argument mot

lokaliseringen av den planerade säkerhetssalen i Stockholms

tingsrätt, anser att hithörande frågor kan vara värda en

genomgripande analys innan man genom ett kostsamt

byggnadsprojekt låser positionerna för överskådlig tid. I fråga

om den mer begränsade frågan om en säkerhetssal på Riddarholmen

framhåller han att en sådan skulle ha både fördelar och

nackdelar. En säkerhetssal där skulle vara lättbevakad men å

andra sidan medföra bl.a. säkerhetsproblem när det gäller

transporterna till och från Kronobergshäktet. När det gäller den

allmänna säkerheten vid domstolarna anser överåklagaren det

angeläget att berörda instanser noggrant följer utvecklingen på

området för att snabbt kunna vidta åtgärder om det skulle visa

sig erforderligt.

Rikspolisstyrelsen, som bifogat yttranden från

säkerhetspolisen och från Stockholmspolisen, anför att Svea

hovrätts sessionssalar från polisiär synpunkt är olämpliga för

rättegångar där särskild säkerhet krävs. Berörda myndigheter bör

se långsiktigt på problemet och inrätta ett antal salar som

domstolarna kan disponera för mål där särskild säkerhet krävs,

förslagsvis inom kvarteret Kronoberg.

Säkerhetspolisen anser att det bör finnas säkerhetssalar i de

större städerna, och Stockholmspolisen instämmer i bedömningen

att det behövs en säkerhetssal på Riddarholmen.

Domstolsverket konstaterar att Svea hovrätts lokaler har

en från säkerhetssynpunkt sett mindre lämplig utformning och att

ingen av hovrättens sessionssalar är tillräckligt stor för att

mål med ett stort antal tilltalade eller med många åhörare skall

kunna handläggas på ett tillfredsställande sätt. Den planerade

säkerhetssalen i kvarteret Kronoberg kommer att tillgodose

mycket högt ställda krav vad gäller utformning och kapacitet för

handläggning av stora mål och mål med uttalade krav på

säkerhetsarrangemang. Det är synnerligen angeläget att den

planeringen fullföljs både för Svea hovrätts och för berörda

tingsrätters del. Härutöver bör hovrätten förses med ytterligare

en sessionssal med biutrymmen för i första hand mål med många

parter eller mål av stort allmänt intresse. En sådan sessionssal

bör ligga i så nära anslutning till hovrättens lokaler att den

också kan utnyttjas för att avhjälpa den brist på

förhandlingsutrymmen som hovrätten för närvarande har.

I fråga om den allmänna säkerheten vid domstolarna anför

domstolsverket att hot och våld mot myndigheter och

myndighetspersoner tilltagit under de senaste decennierna.

Åtgärder för att förbättra säkerhetsförhållandena för personal,

åklagare och nämndemän har måst övervägas. För att höja

säkerheten har det bl.a. visat sig nödvändigt att begränsa

allmänhetens tillträde till förhandlingsutrymmen och att

avgränsa kansliutrymmena från förhandlingsutrymmena.

Domstolsverket konstaterar vidare att åtskilliga domstolslokaler

har brister i säkerhetshänseende. Detta är en följd av att många

domstolar är inrymda i äldre byggnader som utformats vid en tid

då säkerhetsaspekterna inte behövde särskilt beaktas. Under

senare år har en hel del gjorts för att förbättra

säkerhetsförhållandena i domstolarna. Bl.a. har Stockholms

tingsrätt sedan år 1981 en provisorisk säkerhetssal, och

säkerhetsaspekterna har beaktats vid den alltjämt pågående om-

och tillbyggnaden av Stockholms tingsrätt. Arbetet med att höja

säkerheten i domstolarna bör enligt domstolsverkets mening

fortsätta och intensifieras till dess att samtliga domstolar har

tillfredsställande förhållanden.

Svea hovrätt understryker att hovrättens sessionssalar

från polisiär synpunkt är olämpliga för rättegångar där särskild

säkerhet krävs. Sådana rättegångar har också under senare år

blivit allt vanligare. Hovrätten konstaterar att det förekommit

att säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt varit upptagen när

hovrätten skulle ha behövt den, och hovrätten tar vidare upp de

olägenheter som uppstår när hovrätten har förhandlingar utanför

sina ordinarie lokaler. Hovrätten framhåller också att antalet

mål med många parter och mål som uppmärksammas i massmedia

tenderar att öka vilket reser nya anspråk på sessionssalarna.

Hovrätten anser vidare att säkerheten vid förhandlingar i

domstolarna är ett generellt problem som inte bara berör

domstolspersonalen utan även vittnen, målsägande och åklagare.

Hovrätten finner det angeläget att säkerhetsfrågorna utreds

närmare. Hovrätten har under senare år, delvis tillsammans med

kammarrätten i Stockholm, fört diskussioner med domstolsverket

om lokalfrågorna.

Kammarrätten i Stockholm framför likartade synpunkter och

tillägger att skyddet av personal och nämndemän mot bakgrund av

det stegrade våldet och den av allt att döma ständigt ökande

användningen av vapen i kriminella sammanhang är ett allvarligt

problem. Det är önskvärt att frågan utreds. Kammarrätten

föreslår att en arbetsgrupp tillsätts med representanter för

domstolsverket och rikspolisstyrelsen. I arbetsgruppen bör

också, anser kammarrätten, ingå åtminstone någon aktiv domare

eller annan person med särskilda förutsättningar att på ett

tillfredsställande sätt avväga säkerhets-, integritets- och

offentlighetsaspekterna i förhållande till varandra.

Stockholms tingsrätt, som inhämtat yttrande från

Stockholms nämndemannaförening, redogör för den planerade

permanenta säkerhetssalen vid tingsrätten och anser att den

lokalen alltid kommer att vara överlägsen andra alternativ när

krav på mycket hög säkerhet ställs. Tingsrätten ansluter sig

emellertid också till uppfattningen att det på Riddarholmen

behövs sessionssalar för mål med många tilltalade eller som

eljest ställer stora krav på utrymmen och ingenting hindrar,

framhåller tingsrätten, att man i diskussionerna om lokaler för

omfattande mål på Riddarholmen också för in säkerhetsaspekter.

När det gäller den allmänna säkerheten vid domstolarna

konstaterar tingsrätten först att antalet förhandlingar med

säkerhetskontroll och polisbevakning ökat under det senaste

decenniet. Tingsrätten redogör vidare för de byggnadstekniska

och andra åtgärder som vidtagits för att höja säkerheten i

tingsrättens lokaler. Inom tingsrätten har igångsatts ett arbete

i samarbete med statshälsan för att utarbeta ett

beredskapsprogram för hjälp och stöd till personer som varit

utsatta för våld, hot eller andra liknande situationer i sitt

arbete i domstolen. Tingsrätten konstaterar avslutningsvis att

mycket har gjorts för att öka säkerheten för anställda och

nämndemän men att mer säkert behöver göras.

Stockholms nämndemannaförening anser det angeläget att

överdomstolarna på Riddarholmen snarast bereds tillgång till

lokaler som ur säkerhetssynpunkt fyller rimliga krav och anser

att nuvarande förhållanden är oacceptabla.

Malmö tingsrätt konstaterar att den säkerhetssal som

tingsrätten disponerar fyller ett angeläget behov. Tingsrätten

har vidare låtit göra en enkätundersökning på sina

brottmålsavdelningar och bland nämndemännen. Härvid har inte

framkommit något som enligt tingsrättens uppfattning bör

föranleda att en utredning om säkerheten vid domstolarna

tillsätts.

Göteborgs tingsrätt anser att det kan förutses att

överrätternas möjligheter att använda säkerhetssalen i

Stockholms tingsrätt kommer att bli alltmer begränsade. Mot den

bakgrunden måste behovet av ytterligare en säkerhetssal i

Stockholm bedömas vara stort. När det gäller den allmänna

säkerheten vid domstolarna tillstyrker tingsrätten en utredning

som bör ta sikte på personer av alla kategorier som uppträder

vid domstolarna. Tingsrättens uppfattning är att hot mot domare

och annan personal blivit vanligare. Detta går dock inte att

belägga eftersom statistik saknas. Tingsrätten upplyser om att

säkerhetsföreskrifter har utarbetats för tingsrätten.

Sveriges advokatsamfund anser det självklart att också

överrätterna har tillgång till lämpliga lokaler för alla slags

mål och har ingen erinran mot att frågan om den allmänna

säkerheten vid domstolarna utreds.

Byggnadsstyrelsen konstaterar att det för närvarande finns

en provisorisk säkerhetssal i Stockholms tingsrätt och att en

permanent lösning nu planeras. Den nya salen kommer att täcka

behovet av sessionssalar för stora mål med krav på hög säkerhet

inom Stockholms- och Mälardalsområdet. Beträffande domstolarna

på Riddarholmen pågår, anför byggnadsstyrelsen, planering för

att förse kammarrätten med de nya lokaler som krävs på grund av

försäkringsrättsreformen. I samband med det arbetet undersöks

möjligheterna att inom kammarrättens lokaler dels höja

säkerheten, dels skapa större salar för mål där många personer

är inblandade. Byggnadsstyrelsen förklarar sig också beredd att

utreda möjligheterna att tillskapa en större sessionssal för

Svea hovrätt på Riddarholmen. Inriktningen bör enligt

byggnadsstyrelsen vara att en sådan sal skall disponeras

gemensamt av domstolarna i Gamla stan och på Riddarholmen.

Byggnadsstyrelsen förklarar slutligen att den avser att i samråd

med domstolsverket utreda vilka åtgärder som behövs för att höja

säkerheten inom befintliga domstolslokaler.

Bedömning

Frågorna kring säkerheten i domstolarna har under senare år på

ett drastiskt sätt belysts genom de omfattande säkerhetsåtgärder

som bedömts nödvändiga i några få mycket uppmärksammade mål. Som

flera av remissinstanserna framhåller gäller här aktuella frågor

emellertid inte endast säkerhetsarrangemangen kring sådana mål;

minst lika viktigt är att det mer vardagliga arbetet i

domstolarna kan utföras under säkerhetsmässigt acceptabla

förhållanden. Problemen härvidlag är omfattande och kan till

stor del hänföras till att flertalet av landets domstolar

byggdes under en tid då särskilda överväganden om säkerheten

inte behövde göras.

Mot den bakgrunden ser utskottet med tillfredsställelse att

byggnadsstyrelsen nu avser att i samråd med domstolsverket

utreda vilka åtgärder som behövs för att höja säkerheten inom

domstolarnas lokaler, och utskottet vill för sin del understryka

vikten av att en sådan översyn ges prioritet. Att översynen

också sker i samarbete med berörda fackliga organisationer anser

utskottet vara en självklarhet. Utskottet utgår vidare från att

domstolsverket under arbetet också uppmärksammar de problem som

sammanhänger med att våld och hot om våld riktas mot bl.a.

åklagare och domare efter den förhandling de deltagit i. I

det beredningsläge saken befinner sig erfordras emellertid inte

något initiativ från riksdagens sida. Med dessa uttalanden

avstyrker utskottet bifall till motion Ju410.

När det sedan gäller den mer begränsade frågan i motion Ju408

om en säkerhetssal i Svea hovrätt konstaterar utskottet först

att det givetvis är nödvändigt att domstolarna har erforderliga

och lämpliga lokaler för handläggning av alla sorters mål. I det

sammanhanget måste skilda aspekter vägas in. Det handlar inte

enbart om säkerheten i rättssalen. Det måste också, när så

erfordras, finnas utrymme för massmedia och det måste finnas

möjlighet att undvika konfrontationer t.ex. mellan parter och

vittnen utanför rättssalen. Givetvis underlättas domstolarnas

arbete om rättssalarna, där så är möjligt, är belägna i

anslutning till övriga domstolslokaler, och det är också

angeläget att behovet av kostnadskrävande bevakning begränsas

genom en ändamålsenlig utformning av lokalerna. Som framgår av

byggnadsstyrelsens remissvar är detta också förhållanden som

beaktas i byggnadsstyrelsens planering. Inom byggnadsstyrelsen

pågår, enligt vad som anförs i remissvaret, planeringsarbete för

en säkerhetssal i Stockholms tingsrätt, och byggnadsstyrelsen

arbetar också med lokalfrågorna på Riddarholmen. I det

sammanhanget kommer också Svea hovrätts behov av en stor

rättssal att aktualiseras. Utskottet vill för sin del

understryka vikten av att säkerhetsfrågorna uppmärksammas

särskilt i samband med att lokalfrågorna för domstolarna på

Riddarholmen ges en lösning. Mot den här angivna bakgrunden

erfordras enligt utskottets mening inte något riksdagsuttalande

med anledning av motion Ju408. Utskottet avstyrker bifall till

motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande säkerheten i domstolarna

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju408 och

1990/91:Ju410.

Stockholm den 12 november 1991

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik

Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola

Ryttar (s), Ingbritt Irhammar (c), Birthe Sörestedt (s), Birgit

Henriksson (m), Nils Nordh (s), Liisa Rulander (kds), Karl

Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s), Lars Sundin (fp),

Sigrid Bolkéus (s) och Christel Anderberg (m).