Bet. 1991/92:JuU18

Justitieutskottets betänkande

1991/92:JUU18

Anslag till brottsskadenämnden m.m.

Innehåll

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

1991/92

JuU18

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1991/92:100, bilaga 3 (justitiedepartementet),

har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1992/93

till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader anvisa ett

förslagsanslag på 5 441 000 kr. (G 5, s. 146 och 147),

till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av

brott anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr. (G 6, s. 148).

Motioner

1991/92:Ju516 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen till Brottsskadenämnden (G 6) för budgetåret

1992/93 anslår 2 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit

eller således 27 000 000 kr.

1991/92:Ju608 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att

incestoffer skall vara berättigade till kostnadsfri terapi.

1991/92:Ju804 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om större hänsynstagande till brottsoffer.

1991/92:Ju807 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.

1991/92:Ju818 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att brottsoffren i alla sammanhang ges den

största uppmärksamheten och att vården skall gälla brottsoffren,

icke brottslingarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att brottsoffren omedelbart får den

mänskliga och praktiska assistans som är en nödvändighet för att

kunna återvända till livet efter dådet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att brottsoffren tidigare får juridisk

hjälp och att denna kan utverkas av polismyndigheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en befattning som brottsofferombudsman

bör instiftas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vikten av brottsförebyggande åtgärder

betonas även ur brottsoffrens synpunkt.

1991/92:Ju824 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om terapikostnader,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.

Utskottet

Inledning

Brottsskadenämnden prövar ärenden enligt brottsskadelagen

(1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden

består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra

ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.

Utöver ersättning för skador på grund av brott betalas bidrag

till brottsofferjourer över brottsskadenämndens anslag.

Brottsskadenämndens verksamhet har under de senaste åren

genomgått en kraftig expansion. Sålunda har statens utgift för

ersättning för skador på grund av brott ökat från 9,9 milj.kr.

budgetåret 1988/89 till 21,2 milj.kr. budgetåret 1990/91. Under

samma period har nämndens kansli förstärkts och

förvaltningskostnaderna ökat från 3,5 milj.kr. till 4,8 milj.kr.

Under innevarande budgetår har kansliet ytterligare utvidgats.

Medelsberäkningen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på drygt 5,4 milj.kr.

till brottsskadenämndens förvaltningskostnader.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsberäkning.

Regeringen föreslår vidare ett förslagsanslag på 25 milj.kr.

till ersättning för skador på grund av brott. I beloppet ingår 1

milj.kr. i bidrag till Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ).

I motion Ju516 föreslås att anslaget ökas med 2 milj.kr.

utöver regeringens förslag. Dessa medel är avsedda för BOJ.

BOJ får under innevarande budgetår ett statligt

verksamhetsbidrag på 1 milj.kr.

Tidigare har utskottet i av riksdagen godkända betänkanden

uttalat att bidraget till BOJ borde uppgå till en sådan nivå att

det blir möjligt att fortsätta uppbyggnaden av och

utvecklingsarbetet vid brottsofferjourerna. Och vid

anslagsbehandlingen förra året, då utskottet föreslog riksdagen

en höjning av bidraget till BOJ till 1 milj.kr. jämfört med

regeringens förslag på 500 000 kr., förutsatte utskottet att

bidraget huvudsakligen skulle användas till uppbyggandet av

lokala brottsofferjourer (1989/90:JuU28 s. 14 och 1990/91:JuU21

s. 6).

Utskottet har alltjämt samma inställning till frågan om

bidraget till BOJ:s verksamhet, och utskottet anser att

regeringsförslaget i denna del är väl avvägt.

Här vill utskottet tillägga att brottsofferjourernas styrka

ligger i att de bygger på ett ideellt och frivilligt mänskligt

engagemang och på att de inte har det författningsreglerade

förhållningssätt som myndigheter måste ha (se 1990/91:JuU21 s.

7).

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju516 och tillstyrker

regeringens förslag till medelsanvisning.

Motionsspörsmål

I det följande kommer utskottet att behandla en rad frågor om

brottsoffer som aktualiserats motionsvägen.

Förhindra brott

I motion Ju818 framhålls vikten av det brottsförebyggande

arbetet i ett brottsofferperspektiv.

Utskottet vill först erinra om det omfattande arbete som pågår

inom bl.a. regeringskansliet när det gäller förbättringar i

olika hänseenden för människor som blivit utsatta för brott (se

budgetprop. s. 49 ff). Inte minst viktigt är att de

rättsvårdande myndigheternas arbete har en inriktning som syftar

till att förebygga brott och till att ge hjälp och stöd åt

personer som ändå drabbas. I det sammanhanget noterar utskottet

särskilt den starka betoning av polisens brottsförebyggande roll

som görs i budgetpropositionen, där det understryks att en

central uppgift inom brottsbekämpningen är att förebygga och

förhindra att brott begås (s. 68).

Även inom andra delar av samhällslivet bedrivs en omfattande

brottsförebyggande verksamhet. Utskottet vill här särskilt peka

på åtgärder för att stärka familjens ställning i syfte att

motverka brottslighet, missbruk och andra former av sociala

problem.

Att förhindra att människor över huvud taget blir brottsoffer

är självklart, som framhålls i motionen, den bästa åtgärden för

-- presumtiva -- brottsoffer. Utöver vad som nyss anförts vill

utskottet här särskilt hänvisa till den arbetsgrupp som nyligen

tillsatts i justitiedepartementet under statssekreterarens

ledning med uppgift bl.a. att samordna och främja

utvecklingsarbetet på det brottsförebyggande området.

Utskottet kan konstatera att brottsförebyggande arbete

förekommer med flera olika inriktningar på alla nivåer i

samhällslivet. Något sådant uttalande som efterfrågas i motion

Ju818 behövs inte, och utskottet avstyrker bifall till den.

Tidigt stöd till brottsoffer

I motion Ju818 understryks vikten av att personer som drabbas

av brott får ett adekvat omhändertagande redan i samband med att

anmälan görs hos polisen. I motionen föreslås också att

målsägandebiträde skall kunna förordnas innan polisanmälan görs.

I detta sammanhang vill utskottet påminna om polisens

medverkan i brottsofferverksamheten. Bland annat har inom

polisen utarbetats en rapport (RPS rapport 1989:1) i syfte att

främja tillkomsten av brottsofferjourer. I rapporten betonas

bl.a. att en väsentlig förutsättning för att en brottsofferjour

skall kunna fungera är att den har den lokala polisens stöd.

Målet är att det skall finnas en brottsofferjour i varje

polisdistrikt. Härutöver bör nämnas att det i såväl den

grundläggande polisutbildningen som i olika typer av

fortbildning för polismän ingår frågor som är relaterade till

omhändertagande m.m. av brottsoffer. Men det går naturligtvis

inte att komma ifrån att det mottagande ett brottsoffer i

praktiken får också beror på den enskilde polismannens

personliga egenskaper och förmåga till inlevelse.

Utskottet delar motionärens uppfattning om vikten av att

brottsoffer tas om hand på ett kompetent och hänsynsfullt sätt,

och utskottet vill peka på justitieministerns uttalanden i

budgetpropositionen (s. 77) där hon understryker att de enskilda

personer som utsätts för brott skall sättas i centrum för

polisens uppmärksamhet och omsorg. Något uttalande från

riksdagen erfordras inte. Utskottet avstyrker bifall till motion

Ju818 i här behandlade delar.

När det gäller den särskilda frågan om tidpunkten för

förordnande av målsägandebiträde vill utskottet först fästa

uppmärksamheten på att en översyn av lagen (1988:609) om

målsägandebiträde pågår och att en departementspromemoria kan

förväntas inom kort. Enligt vad utskottet erfarit tas inga

frågor med anknytning till det här aktuella motionsspörsmålet

upp i promemorian. När det gäller den frågan kan utskottet

konstatera att den nuvarande lagstiftningen inte öppnar någon

möjlighet för ett förordnande av biträde på ett så tidigt

stadium som motionären föreslår. Tvärtom kan målsägandebiträde

förordnas först efter det att beslut att inleda förundersökning

fattats. Vid den tidpunkten har polisen eller åklagaren alltså

redan prövat om en anmälan bör leda till en utredning (se 1 §

lagen om målsägandebiträde och 23 kap. 1 § rättegångsbalken).

Utskottet kan i och för sig ha viss förståelse för syftet med

motionsyrkandet. Vid sådana brott där målsägandebiträde kan

förordnas -- sexualbrott och vissa andra starkt

integritetskränkande brott -- kan behovet av biträde onekligen

göra sig gällande redan i samband med anmälan. Å andra sidan kan

det vara svårt eller rentav omöjligt för rätten att bedöma

frågan om målsägandebiträde innan en anmälan föreligger. Och

rättens prövning förutsätter givetvis någon redogörelse för

händelseförloppet. Dessutom finns här ett processekonomiskt

intresse. Vid den avvägning som måste göras bör hänsyn också tas

till att mer ingående förhör med målsäganden normalt bör kunna

anstå till dess att förundersökningen inletts och biträde

förordnats.

Sammantaget finner utskottet inte anledning att tillstyrka

bifall till här behandlad del av motion Ju818.

Brottsofferombudsman

I motion Ju818 framförs också önskemål om en särskild

brottsofferombudsman vars uppgift skulle vara att tillvarata

brottsoffrens intressen.

Utskottet prövade liknande yrkanden såväl förra året som året

dessförinnan (1989/90:JuU28 s. 5 f och 1990/91:JuU21 s. 8). Vid

dessa tillfällen hänvisade utskottet till bl.a. åklagarens,

polisens och domstolens skyldigheter i sammanhanget. Utskottet

hänvisade också till att det ankommer på justitieombudsmannen

att övervaka myndigheternas tillämpning av lagar och andra

författningar. Sammanfattningsvis har utskottet vid de tidigare

tillfällena funnit det svårt att se att det skulle finnas behov

av en särskild brottsofferombudsman.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning, och utskottet

avstyrker bifall till motion Ju818 i denna del.

Kostnaden för psykoterapi

I motionerna Ju608 och A805 väcks frågan om kostnaden för

psykoterapi för incestoffer. Motionärerna anser att sådan terapi

skall vara gratis.

Möjligheten att få kostnader för psykoterapi betald ur den

allmänna sjukförsäkringen är begränsad. Flertalet patienter med

behov av psykoterapi är därför hänvisade till den privata vården

som inte omfattas av det offentliga försäkringssystemet. Frågan

har uppmärksammats under senare år; bl.a. infördes år 1990 en

särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för

psykoterapeutisk behandling (se 1989/90:SfU5, rskr. 43). Det bör

också nämnas att socialförsäkringsutskottet, när utskottet

senast behandlade frågan om kostnader för psykoterapeutisk

behandling, förutsatte att regeringen i en kommande översyn av

hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering även skulle

uppmärksamma hur behovet av tillgång till psykologisk och

psykoterapeutisk behandling utan alltför höga kostnader för den

enskilde bäst skulle tillgodoses (1991/92:SfU3 s. 15, rskr. 38).

Emellertid finns även andra möjligheter för brottsoffer att få

ekonomiskt bidrag till psykoterapi. Utskottet tänker här på

möjligheten till ersättning enligt 2 § brottsskadelagen om

ersättning för personskada. Enligt 5 § samma lag skall

brottsskadeersättning utgå bl.a. för sjukvårdskostnad och andra

utgifter. Det förekommer regelbundet att brottsskadenämnden

ersätter kostnader för psykoterapi, där terapibehovet uppstått

på grund av sexualbrott.

Här bör också nämnas att kommittén om ideell skada (dir.

1988:76) efter att ha fått tilläggsdirektiv (dir. 1990:66)

överväger bl.a. en förändring av ersättningsnivån och

regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för

andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara kompensation för

lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen.

-- Kommittén beräknas under innevarande vår lägga fram ett

delbetänkande om ersättning för lidande som någon tillfogat

annan genom brott mot den personliga friheten eller annat

integritetskränkande brott.

Utskottet kan således konstatera att frågan om ersättning ur

det offentliga försäkringssystemet för kostnader för psykoterapi

är uppmärksammad och att det dessutom, för den grupp som lyfts

fram i motionerna Ju608 och A805, finns särskilda möjligheter

att få kostnaden för psykoterapi ersatt av statliga medel.

Enligt utskottets mening faller det sig naturligt att

informationen till brottsoffer i olika sammanhang också omfattar

möjligheten till psykoterapi i krisbearbetande eller

rehabiliterande syfte. Sådan information skulle kunna lämnas

t.ex. i den broschyr med information till brottsoffer som

brottsförebyggande rådet håller på att ta fram. Utskottet

förutsätter att formerna för en sådan information övervägs i det

arbetet. Något behov av uttalanden från riksdagens sida i denna

fråga finns alltså inte, och utskottet avstyrker bifall till

motionerna.

Brottsofferfond

I motionerna Ju807, Ju824 och A805 väcks frågan om en central

brottsofferfond. Tanken i motionerna är att alla som döms för

brott skulle, utöver påföljden, erlägga ett mindre belopp,

förslagsvis 500 kr., till en särskild brottsofferfond. De

sålunda influtna medlen skulle användas t.ex. till

brottsskadestånd eller brottsofferverksamhet.

Utskottet vill först nämna att utskottet behandlade en

liknande fråga förra året. Det handlade om att låta bötesmedlen

finansiera brottsskadenämndens verksamhet. Utskottet uttalade då

i sitt av riksdagen godkända betänkande att det kunde tyckas

ligga en pedagogisk poäng i att just bötesmedel skulle användas

för brottsskadestånd. Utskottet avstyrkte emellertid bifall till

motionen, bl.a. därför att den föreslagna ordningen skulle

innebära att möjligheten att ersätta brottsoffer blev beroende

av i vilken utsträckning penningstraff dömdes ut och drevs in

(1990/91:JuU21 s. 7 f).

Det nu aktuella förslaget saknar den starka kopplingen till

brottsskadeersättningen, och utskottet finner alltjämt tanken

intressant. Det kan av pedagogiska skäl synas rimligt att de som

döms för brott får bidra till åtgärder som syftar till att

förebygga brottslighet resp. att reparera skador på grund av

brott. Utskottet finner alltså tanken om en brottsofferfond

värd att överväga närmare. Utskottet förutsätter att detta

kommer att ske inom ramen för det arbete som redan pågår inom

justitiedepartementet i den nyss nämnda arbetsgruppen om

brottsförebyggande åtgärder m.m. Något särskilt uttalande med

anledning av motionerna krävs alltså inte. Utskottet avstyrker

bifall till motionerna Ju807, Ju824 och A805 i här behandlade

delar.

Övrigt

I motion Ju804 förs fram krav på ett tillkännagivande om

större hänsynstagande till brottsoffer. I motionen tas upp några

exempel som anses peka på ett behov av en översyn av viss

lagstiftning. Det gäller regler om arvsrätt, förverkande av

brottsverktyg och uppsägning vid arbetstagarens brottslighet.

När det gäller arvsreglerna tas den situationen upp att en

person genom uppsåtligt brott men likväl av våda vållat

arvlåtarens död (misshandel och vållande till annans död).

Här kan utskottet upplysa om att en lagändring som tillgodoser

kravet i motionen -- nämligen att arvsrätt i sådana situationer

utesluts -- trädde i kraft den 1 januari 1992 (se 15 kap. 1 §

ärvdabalken).

I fråga om förverkande av brottsverktyg kan utskottet

konstatera att det är möjligt att med stöd av reglerna i 36 kap.

2 § brottsbalken förverka hjälpmedel som använts vid brott. Med

stöd av 3 § samma kapitel kan föremål under särskilda

förutsättningar förverkas även om de inte kommit till brottslig

användning. Det handlar t.ex. om föremål som är typiska

inbrottsredskap och om föremål som är ägnade att användas som

vapen vid brott mot liv eller hälsa om föremålen påträffats

under sådana omständigheter som ger anledning att befara att de

skulle komma till brottslig användning.

När det gäller den situation som tas upp i motionen, att en

rånare efter avtjänat straff fick tillbaka vapen som inte

använts vid rånet, kan tilläggas att också vapenlagen innehåller

regler som hade kunnat vara tillämpliga. Enligt 29 § tredje

punkten vapenlagen (1973:1167) kan en vapenlicens återkallas på

den grunden att tillståndshavaren visat att han var olämplig att

inneha vapen. Det finns också möjlighet för polisen att enligt

32 § vapenlagen genast omhänderta ett vapen om det finns risk

för missbruk eller om det är sannolikt att en vapenlicens skulle

återkallas.

När det till sist gäller frågan om uppsägning tas i motionen

upp den situationen att en anställd som begått brott "i

tjänsten" får behålla sitt arbete på grund av formella fel vid

uppsägningsförfarandet.

I denna del vill utskottet hänvisa till att regeringen nyligen

tillsatt en utredning (dir. 1991:118) som skall se över delar av

arbetsrätten. Uppdraget omfattar att överväga sådana frågor om

uppsägning och anställningsskydd som aktualiseras i motionen.

Sammantaget finner utskottet inte att vad som anförs i motion

Ju804 ger anledning till någon översyn av lagstiftningen utöver

den som nyss nämnts. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Brottsskadenämnden:

Förvaltningskostnader

att riksdagen till Brottsskadenämnden:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 5 441 000 kr.,

2. beträffande anslag till Brottsskadenämnden: Ersättning

för skador på grund av brott

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju516 yrkande 2

till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av

brott för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på

25 000 000 kr.,

3. beträffande vikten av att förhindra brott

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 8,

4. beträffande stöd till brottsoffer

att riksdagen avslår motion 1991/91:Ju818 yrkandena 2 och 3,

5. beträffande målsägandebiträde

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 4,

6. beträffande en brottsofferombudsman

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 5,

7. beträffande kostnaden för psykoterapi

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju608 yrkande 2 och

1991/92:A805 yrkande 23,

8. beträffande en brottsofferfond

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju807, 1991/92:Ju824

och 1991/92:A805 yrkande 27,

9. beträffande översyn av viss lagstiftning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju804.

Stockholm den 17 mars 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Ulla-Britt Åbark (s),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Ingbritt Irhammar (c),

Birthe Sörestedt (s),

Birgit Henriksson (m),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Göran Magnusson (s),

Lars Sundin (fp),

Sigrid Bolkéus (s) och

Kent Carlsson (s).

Särskilt yttrande

En brottsofferfond

Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe

Sörestedt, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anför:

Vi instämmer i att tanken om en brottsofferfond kan vara värd

att överväga närmare, och vi vill därför inte motsätta oss att

frågan utreds. Vi vill emellertid redan nu göra klart att vi

anser att det sätt att finansiera fondens verksamhet som

förespråkas i motionerna är mindre lämpligt.