Bet. 1991/92:JuU22

Justitieutskottets betänkande

1991/92:JUU22

Anslag till kriminalvården, m.m.

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1991/92

JuU22

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1991/92:100 bilaga 3 (justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1992/93

till Kriminalvårdsstyrelsen (punkt E 1, s. 114--116) anvisa

ett förslagsanslag på 97 680 000 kr.;

till Kriminalvårdsanstalterna (punkt E 2, s. 117--122) anvisa

ett förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.;

till Frivården (punkt E 3, s. 122--126) anvisa ett

förslagsanslag på 401318000 kr.;

till Maskin- och verktygsutrustning m.m. (punkt E 4, s. 126)

anvisa ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.;

till Utrustning för kriminalvården (punkt E 5, s. 127) anvisa

ett reservationsanslag på 57 428 000 kr.;

till Utbildning av personal m.fl. (punkt E 6, s. 128 och 129)

anvisa ett reservationsanslag på 31 335 000 kr.;

Motionerna

1991/92:Ju501 av Jerry Martinger och Karl-Gösta Svenson (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med motionen att

det sammanlagda anslaget inom kriminalvårdens område

omprioriteras på sådant sätt att fortsatt drift av

kriminalvårdsanstalten i Karlskrona blir möjlig.

1991/92:Ju502 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om övergångshem inom kriminalvården.

1991/92:Ju503 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.

1991/92:Ju504 av Bertil Danielsson och Leif Carlson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att göra kriminalvårdsanstalterna helt

narkotikafria.

1991/92:Ju505 av Widar Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av kriminalvårdsanstalt i

Hudiksvall.

1991/92:Ju506 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sådan lagändring att noggrann kontroll av

interner och besökande kan genomföras i syfte att stoppa

knarkmissbruket på våra fängelser.

1991/92:Ju507 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett bibehållande av kriminalvårdsanstalten i

Karlskrona.

1991/92:Ju508 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en ny

kriminalvårdsanstalt i Visby.

1991/92:Ju509 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en skärpning av synen på brottsverktyg med anledning av ett

utfärdat fängelsestraff för "hets mot folkgrupp".

1991/92:Ju510 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklingen av innehållet i

kriminalvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av differentieringen av

intagna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning och fortbildning av kriminal-

och frivårdspersonal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en samlad översyn av övervakarnas

möjligheter till ledighet och ersättningar,

5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för

budgetåret 1992/93 anvisar 1 000 000 kr. för rekrytering och

utbildning av övervakare, varav 300 000 kr. till Riksförbundet

Frivilliga Samhällsarbetare för en rekryteringskampanj,

6. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för

budgetåret 1992/93 anvisar 1 000 000 kr. för metodutveckling och

stöd till övervakarnas arbete,

7. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för

budgetåret 1992/93 anvisar 1 500 000 kr. för fortsatt utbildning

av tillsyns- och vårdpersonal.

1991/92:Ju511 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.

1991/92:Ju512 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om omprioriteringar inom anslaget för

kriminalvården så att fortsatt drift av kriminalvårdsanstalten i

Karlskrona blir möjlig.

1991/92:Ju513 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en omprövning av beslutet om nedläggning av

Karlskronaanstalten.

1991/92:Ju514 av Lars Andersson och John Bouvin (nyd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en utredning tillsätts som har till

uppgift att utreda frivårdens framtida organisation och

arbetsformer.

1991/92:Ju515 av Claus Zaar och Bert Karlsson (nyd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om återanpassning av fångar till det fria

samhället.

1991/92:Ju516 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överföring av fångar från fängelse till

frivård.

1991/92:Ju517 av Karin Starrin och Pontus Wiklund (c, kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fortsätta verksamheten på fängelset i

Hudiksvall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om platsbehoven vid 2/3 frigivningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en projektering av Hudiksvalls

fångvårdsanstalt.

1991/92:Ju518 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kriminalvårdsanstalten i Haparanda.

1991/92:Ju626 av Christina Linderholm (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om narkotika i fängelse.

1991/92:Ju817 av Ian Wachtmeister och Sten Söderberg (nyd)

vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att hela

kriminalvården utvärderas och kriminalvårdsreformen omarbetas,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att man

utreder i avsikt att få fram en helt ny typ av

fångvårdsanstaler,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att frågan om

fångar i hemmet också utreds.

1991/92:Ju819 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av övergångshem.

1991/92:Ju823 av Margareta Gard (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bl.a. kvinnors rätt till information om

permissioner, tid för frisläppande och vid rymning när mannen är

intagen på kriminalvårdsanstalt.

1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de principer som bör vara vägledande för

översynen av 1974 års kriminalvårdsreform,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglerna för permission från

kriminalvårdsanstalt,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om differentiering inom kriminalvården,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vård- och behandlingsinsatserna inom

kriminalvården,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade insatser inom frivården.

Utskottet

Allmänt

En genomgripande reform av kriminalvården och dess

organisation beslutades åren 1973 och 1974 (prop. 1973:1, bil. 4

s. 76--164, JuU15, rskr. 152 och prop. 1974:20, JuU2, rskr. 99).

Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de

principer som lades till grund för denna reform. Dessa principer

går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på

samhällsskydd och differentiering, främja de intagnas

samhällsanpassning och motverka de skadliga följderna av

fängelsestraffet.

Viktiga inslag i reformen var normaliseringsprincipen och den

s.k. närhetsprincipen. Normaliseringsprincipen innebär att den

dömde skall få del av samhällets resurser och service på samma

sätt som andra medborgare och att kriminalvården inte skall

bygga upp egna resurser i konkurrens med andra samhällsorgan.

Närhetsprincipen innebär att den dömde, så långt det är

möjligt, skall undergå fängelse i eller i närheten av sin hemort

för att kunna hålla nära kontakter med personer och myndigheter

på den ort där han kommer att vistas efter frigivningen.

Närhetsprincipen är således en praktisk förutsättning för att

normaliseringsprincipen skall kunna tillämpas så bra som

möjligt. Syftet är att underlätta den intagnes anpassning i

samhället efter anstaltsvistelsen.

I motion Ju817 förordas en utvärdering av hela kriminalvården

och en omarbetning av 1974 års kriminalvårdsreform.

Justitieministern aviserar i budgetpropositionen (s. 61) en

genomgripande utvärdering av kriminalvårdsreformen. Hon har

föreslagit regeringen att det tillkallas en parlamentariskt

sammansatt kommitté med uppgift att överväga om de

hittillsvarande målen i alla avseenden skall gälla och om de

medel som står till förfogande är de riktiga. Regeringen har

den 2 april 1992 beslutat i enlighet med justitieministerns

förslag.

Kommittén skall enligt direktiven (dir. 1992:36) göra en

genomgripande översyn av de principer och det regelverk som

lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Huvuduppgiften

bör, enligt direktiven, vara att, efter en avvägning mellan de

olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer

för anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att

anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla

anstalterna narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas.

Utskottet kan konstatera att det i huvudsak har rått politisk

enighet om att Sverige skall slå vakt om den kriminalpolitik som

kriminalvårdsreformen var ett uttryck för. Som anförs i

budgetpropositionen har emellertid utvecklingen i samhället

varit en annan än vad det fanns anledning att förutse i början

av 1970-talet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte minst

narkotikaproblemen har kommit att försvåra genomförandet av en

del av ambitionerna i reformen. Utskottet välkomnar därför en

översyn av kriminalvården. Motion Ju817 i nu behandlad del får

anses tillgodosedd.

I motion Ju833 hävdas att närhetsprincipen och

normaliseringsprincipen alltjämt har giltighet och att de bör

tjäna som vägledning för översynen.

Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad

specialisering inom anstaltsorganisationen när det gäller

verksamhetens inriktning, och specialiseringen har hittills

främst inriktats på narkotikamissbrukarna. Det finns numera

särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom

särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika

vid ett 25-tal riks- och lokalanstalter. Vid några anstalter

bedrivs vidare verksamhet med syfte att finna behandlingsmetoder

för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och

sexualbrott. En lokalanstalt i Stockholmsregionen har också

reserverats för kvinnliga intagna. Bakom specialiseringen ligger

bl.a. uttalanden i riksdagen om ökad differentiering av de

intagna (se 1990/91:JuU17 s.13 och 15).

I likhet med justitieministern anser utskottet att det ligger

ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom

anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning.

Kriminalvårdens brottsförebyggande roll och de sociala

aspekterna bör således tillmätas ökad betydelse liksom arbetet

med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna.

En sådan utveckling av verksamheten vid anstalterna kan komma

att medföra placeringar i strid med närhetsprincipen. Utskottet

anser dock, i likhet med justitieministern, att intresset att

hindra spridningen av narkotikamissbruket och att kunna erbjuda

möjligheter till rehabilitering även på lokalanstalterna väger

så tungt att det kan motivera att den dömde placeras på en annan

anstalt än den som ligger närmast hemorten. Som

justitieministern framhåller bör dock avståndet till hemorten

inte vara längre än att det går att upprätthålla kontakterna med

närstående och myndigheter.

Mot bakgrund av den förda diskussionen har i direktiven för

översynen av kriminalvården i anstalt uttalats att kommittén bör

göra en samlad bedömning av utvecklingen under senare år i fråga

om tillämpningen av normaliserings- och närhetsprincipen samt

överväga behoven av att göra avsteg från dessa principer.

Kommitténs överväganden i fråga om möjligheterna att tillämpa

normaliseringsprincipen bör, sägs det, bl.a. göras mot bakgrund

av utvecklingen inom socialtjänsten och den allmänna hälso- och

sjukvården.

Det saknas, enligt utskottets mening, anledning för riksdagen

att föregripa den kommande utredningens arbete i dessa frågor.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju833 såvitt avser

yrkandet om att närhetsprincipen och normaliseringsprincipen

skall vara vägledande för den kommande översynen.

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.

Inledningsvis vill utskottet under detta avsnitt något beröra

frågan om uppbyggnaden av det rådande anstaltssystemet.

Genom kriminalvårdsreformen antogs vissa riktlinjer i fråga om

utformningen av kriminalvårdens anstalter. Det fortsatta

anstaltsbyggandet skulle inriktas på uppförande av mindre

lokalanstalter som främst skulle utnyttjas för utslussning av

intagna i samhällslivet i enlighet med principerna om

normalisering och närhet. År 1980 antog riksdagen ett

principprogram för det framtida anstaltssystemet (prop.

1979/80:100, bil. 5, s. 68--72, JuU34, s. 1--4, rskr. 282), som

i allt väsentligt byggde på principerna i kriminalvårdsreformen.

Totalt 21 lokalanstalter har tillkommit på grundval av

programmet, och principprogrammet har i betydande utsträckning

kunnat genomföras. Kriminalvårdsanstalterna är således enligt

gällande ordning indelade i riksanstalter och lokalanstalter.

Frågan om hur det framtida anstaltsbyggandet skall ske

behandlas sedan år 1990 (jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 84

och 85) av en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med

kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen. Arbetsgruppen

skall också överväga hur man skall kunna möta behov av

ytterligare anstaltsplatser till följd av den aviserade

ändringen av reglerna för villkorlig frigivning (jfr

budgetpropositionen s. 62).

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och

kriminalvårdsanstalterna samt för kriminalvårdsstyrelsen,

regionmyndigheterna och frivårdsmyndigheterna.

Kriminalvårdsstyrelsen svarar dock för drift och löpande

underhåll av anstalterna.

Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården

beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.

I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar

om 368,4 milj.kr. beräknats för pågående och redan beslutade

objekt.

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 9,

FiU26, rskr. 239) och tilläggsbudget I för innevarande budgetår

(prop. 1991/92:25, FiU6, rskr. 105) har medel beräknats för

följande byggnadsobjekt: uppförande av ny lokalanstalt i

Vänersborg, om- och tillbyggnadsarbeten vid

kriminalvårdsanstalterna Skogome, Härnösand, Roxtuna, Mäshult,

Tidaholm, Hällby och Norrtälje och häktet i Härnösand samt

tillbyggnad av paviljonger med vardera ca 25 platser vid

kriminalvårdsanstalterna Karlskoga, Storboda och Gävle.

Justitieministern redovisar att kriminalvårdsstyrelsens

lokalförsörjningsplan dessutom omfattar ombyggnadsåtgärder vid

kriminalvårdsanstalterna Hall och Haparanda jämte behov av nya

och ombyggda häkten på flera orter i landet; byggnadsstyrelsens

lokalförsörjningsplan upptar samtliga byggnadsprojekt som

kriminalvårdsstyrelsen fört fram.

Hon anför vidare att kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall,

efter förslag av kriminalvårdsstyrelsen, bör läggas ner.

Anstalten togs i bruk år 1869 och har 25 platser.

I motionerna Ju505 och Ju517 förespråkas en fortsatt drift av

anstalten. Enligt motionärerna bör den aviserade nyordningen för

den villkorliga frigivningen och dess effekter på platsbehovet

inom kriminalvården avvaktas innan nedläggningsbeslutet fattas.

Utskottet delar här justitieministerns bedömning och avstyrker

bifall till motionerna. Utskottet vill tillägga att bortfallet

av anstaltsplatser genom nedläggningen blir kompenserade genom

den i tilläggsbudgeten planerade tillbyggnaden vid

kriminalvårdsanstalten i Gävle.

I förra årets budgetproposition (1990/91:100, bil. 4, s. 74)

förordades att den slutna lokalanstalten i Karlskrona med 37

platser, som togs i bruk år 1851, skulle läggas ner. I ärendet

väcktes ett antal motioner om en fortsatt drift. Utskottet

(1990/91:JuU17 s. 11 f), som förutsatte fortsatta överväganden

-- särskilt av regionalpolitisk natur -- före ett

nedläggningsbeslut, avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen

följde utskottet.

I årets budgetproposition (s. 112) anför justitieministern att

skäl att göra ändring i beslutet beträffande anstalten i

Karlskrona inte finns för närvarande.

I motionerna Ju501, Ju503, Ju507, Ju512 och Ju513 förespråkas

en fortsatt verksamhet vid anstalten. Motionärerna anför bl.a.

att en sådan ordning kan bli möjlig genom omdisponeringar av

anslaget inom befintliga ramar.

Enligt vad utskottet inhämtat har antalet platser vid

kriminalvårdsanstalten i Karlskrona från den 1 oktober 1991

minskat från 37 till 20. En betydande del av personalen skall

övergå till tjänster vid det i Karlskrona nyuppförda häktet, som

tas i bruk den 1 juli 1992.

Inte heller utskottet anser, särskilt med hänsyn till det

rationaliseringskrav som finns på anstaltsorganisationen, att

det i rådande läge finns förutsättningar för en fortsatt drift

vid anstalten. Utskottet tänker då också på justitieministerns

uttalande om att tillgången på slutna lokalanstaltsplater är god

även efter en nedläggning av Karlskronaanstalten. Utskottet

avstyrker bifall till motionerna.

I motionerna Ju508 och Ju518 hemställs att ny

kriminalvårdsansalt uppförs i Visby resp. att ombyggnad sker av

kriminalvårdsanstalten i Haparanda.

Enligt vad som framgår av förra årets anslagsframställning

från krimnalvårdsstyrelsen föreligger behov av ny anstalt i

Visby, och av årets anslagsframställning framgår att behov

föreligger av ombyggnadsåtgärder vid kriminalvårdsanstalten i

Haparanda. Motsvarande behov föreligger emellertid även

beträffande andra orter i landet, och som utskottet tidigare

anfört vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden är

det inte möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera

angelägna projekt framför andra (se senast 1990/91:JuU17 s. 8).

Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt och avstyrker bifall

till nu behandlade motioner.

I motion Ju817 förespråkas framtagandet av en helt ny

anstaltstyp.

Som framgått ovan ser en arbetsgrupp inom regeringskansliet

över det framtida anstaltsbyggandet. Översynen av

kriminalvårdsreformen skall även omfatta överväganden om den

nuvarande kategoriuppdelningen i riks- och lokalanstalter är

ändamålsenlig. Frågan om anstalternas framtida inriktning och

utformning är således redan uppmärksammad inom regeringskansliet

och motion Ju817 får därmed anses tillgodosedd.

Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket

Förra året lades en rationaliseringsplan fast för

kriminalvårdsverket (prop. 1990/91:100, bil. 4, s. 69, JuU17,

rskr. 154). Förslaget i budgetpropositionen följdes upp med ett

särskilt regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 24

januari 1991. I det regeringsbeslutet angavs de närmare

riktlinjerna för rationaliseringsarbetet. Planen innebär bl.a.

att rationaliseringen årligen bör uppgå till minst 1,5 % räknat

på förvaltningskostnader och administrativa lokalkostnader. Av

de medel som frigörs skall en tredjedel dras in till statskassan

som besparing, medan två tredjedelar skall kunna användas inom

den egna verksamheten för att höja kvalitet eller minska

kostnader i framtiden.

I motion Ju511 begärs att den slutna riksanstalten Tidaholm

inte skall beröras av besparingskraven i form av reducering av

personalstyrkan.

I ett interpellationssvar i kammaren den 29 november förra

året (riksdagens protokoll 1991/92:35 s. 19 f) anförde

justitieministern att det är kriminalvårdsstyrelsen,

regionmyndigheterna och de lokala myndigheterna inom

kriminalvården som har ansvaret för fördelningen av

besparingarna inom kriminalvårdsverket, och inte en fråga för

regeringen.

Enligt vad utskottet inhämtat finns ännu inte något beslut om

att minska personalstyrkan på kriminalvårdsanstalten Tidaholm.

Frågan är under övervägande.

Det saknas, enligt utskottets uppfattning, anledning för

riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. Motion

Ju511 avstyrks.

Kriminalvårdsstyrelsen

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 1 (s. 114--116) föreslagit

riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett

förslagsanslag på 97 680 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Kriminalvårdsanstalterna

Medelstilldelningen m.m.

Regeringen har under punkt E 2 (s. 117--122) föreslagit

riksdagen att till Kriminalvårdsanstalterna anvisa ett

förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.

Beträffande utnyttjandet av anstalts- och

häktesorganisationen anför justitieministern bl.a. att

beläggningsnivån under åren 1987 och 1988 ökade vid

kriminalvårdsanstalterna med sammanlagt 13 % och vid häktena

med sammanlagt 25 %. Beläggningsnivån har därefter i stort sett

varit oförändrad. Under senare år har beläggningen på de slutna

riksanstalterna legat högt, och antalet långtidsdömda ökar

stadigt sedan slutet av 1970-talet. Beläggningen vid de slutna

lokalanstalterna har under de senaste åren varit lägre än för

övriga anstaltstyper.

Enligt vad utskottet inhämtat har medelbeläggningen resp.

högsta beläggningen på anstalterna under år 1991 varit följande,

räknat på tolv månader. Slutna riksanstalter: 91,5 % och 91,5 %,

öppna riksanstalter: 77 % och 84,9 %, slutna lokalanstalter:

85,7 % och 93,2 % samt öppna lokalanstalter: 86,0 % och 91,7 %.

Utskottet (se 1988/89:JuU17 s. 8 och där gjord hänvisning) har

vid flera tidigare tillfällen uttalat att utnyttjandegraden av

antalet tillgängliga anstaltsplatser, för att möjliggöra en

önskvärd differentiering av de intagna, bör ligga runt 85 %.

I motionerna Ju510 och Ju833 begärs tillkännagivanden om

fortsatt användning av en norm av 85 % när det gäller

beläggningen på anstalterna resp. ett uttalande om att hög

beläggning försvårar differentiering av de intagna.

För valet mellan riksanstalt och lokalanstalt gäller att den

som dömts till fängelse i högst ett år företrädesvis skall vara

placerad i lokalanstalt. Den som dömts till fängelse i mer än

ett år skall företrädesvis bli placerad i riksanstalt. Som

förberedelse för frigivning får emellertid den intagne föras

över till lokalanstalt. Även dömda med korta strafftider kan

placeras på riksanstalt om sådan placering är påkallad, t.ex. på

grund av missbruk av narkotika eller av säkerhetsskäl.

Översynen av kriminalvårdsreformen skall omfatta överväganden

om formerna för att i större utsträckning än i dag differentiera

olika kategorier intagna på olika avdelningar resp. anstalter,

bl.a. med hänsyn till behoven av olika former och stöd och

behandling under och efter anstaltsvistelsen. Av direktiven

framgår, som ovan antytts, att huvuduppgiften för kommittén är

att närmare överväga vilka principer för anstaltsplacering som

bör gälla i framtiden. I det sammanhanget skall en samlad

bedömning göras av vilka avvägningar som är lämpliga med hänsyn

till differentieringsbehoven å ena sidan, och intresset att nå

ett effektivt resursutnyttjande inom kriminalvården å den andra.

Kommittén bör vidare, enligt direktiven, redovisa konsekvenserna

av sina överväganden om differentieringsbehoven och

placeringsreglerna vad gäller platsutnyttjandet på

kriminalvårdsanstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen skall också

enligt särskilda direktiv för fördjupad anslagsframställning för

budgetåren 1993/94--1995/96 belysa liknande frågor.

Enligt utskottets mening torde det inte råda någon oenighet om

att kriminalvården skall kunna tillgodose högt ställda krav på

differentiering av de intagna och ha en beläggning på

anstalterna som möjliggör en sådan ordning.

Frågan om vilka effekter en ökad specialisering av

anstaltsverksamheten, i linje med vad utskottet förordat ovan,

kan komma att ha på ett ur resurssynpunkt ändamålsenligt

utnyttjande av anstaltsplatserna, skall behandlas i översynen av

kriminalvårdsreformen och även belysas av

kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet vill inte föregripa detta

arbete. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna Ju510 och Ju833 i nu behandlade delar.

Utskottet ansluter sig till justitieministerns förslag till

medelsanvisning.

Verkställighetsinnehållet

I motionerna Ju510 och Ju833 tas upp frågor om olika

rehabiliterande åtgärder under verkställighetstiden i anstalt.

Här begärs uttalanden om ökade och utvecklade vård- och

behandlingsinsatser för de intagna i samverkan mellan

myndigheter och organisationer.

Inom kriminalvården bedrivs ett omfattande arbete med vård-

och behandlingsinsatser för de intagna. Insatserna har olika

inriktning och vänder sig till olika kategorier av intagna.

Sålunda finns, när det gäller narkotikamissbrukare, numera

särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom

särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika

vid ett 25-tal riks- och lokalanstalter.

Här bör också nämnas de lokala handlingsprogram som numera

enligt ett regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen (se

1990/91:JuU17 s. 13) har upprättats vid de flesta anstalter.

Av redovisningar om verksamheten till regeringen (se budgetprop.

s. 119) framgår att det, förutom olika åtgärder för att

förhindra införsel av narkotika, pågår försök med att på olika

sätt motivera narkotikamissbrukare till behandling. På de flesta

anstalter förekommer t.ex. informationsinsatser i form av

temadagar och liknande. Vid ett tiotal anstalter pågår olika

drogkurser efter en pedagogisk modell som inspirerats av de s.k.

rattfällekurserna för rattfylleridömda. Vid omkring 25 anstalter

har inrättats motivationsavdelningar som arbetar med särskilda

påverkansprogram. Ytterligare anstaltsplatser med denna

inriktning planeras. Handlingsprogrammen poängterar också vikten

av att samarbetet med utomstående myndigheter och organisationer

utvecklas och effektiviseras. Som särskilt betydelsefullt anges

ett väl fungerande samarbete mellan kriminalvården och

socialtjänsten samt behandlingshemmen. Vidare betonas också de

insatser som arbetsförmedling och AMU gör för kriminalvårdens

klienter.

Vid några anstalter bedrivs vidare verksamhet i syfte att

finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till

kvinnomisshandel och sexualbrott. Bakom denna verksamhet ligger

bl.a., som tidigare framgått, olika uttalanden från riksdagen.

Utskottet uttalade förra året att verksamheten borde utökas och

intensifieras. Målet måste, enligt vad utskottet framhöll, vara

att de intagna som vill och har behov av det skall kunna erhålla

sådan behandling. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna (1990/91:JuU17 s. 15, rskr. 154).

Även i övrigt är det inom kriminalvården en strävan att

anpassa verksamheten vid riks- och lokalanstalterna för olika

kategorier av intagna. Det bedrivs en rad olika åtgärdsprogram.

Kriminalvårdsstyrelsen har i de särskilda direktiven för

fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94--1995/96

fått i uppdrag att analysera behovet av och förutsättningarna

för en utbyggnad av olika former av åtgärdsprogram inom ramen

för tillgängliga resurser. Här nämns bl.a. åtgärder för

narkotikamissbrukare och behandling av våldsmän.

I budgetpropositionen anför justitieministern (s. 120) att det

är viktigt att utöka och effektivisera de insatser som syftar

till att få narkotikamissbrukare att påbörja en adekvat

behandling under den tid de avtjänar fängelsestraff. Hon anser

därför att antalet platser vid anstalter som arbetar med

särskilda motivations- och behandlingsprogram för

narkotikamissbrukare bör utökas. Hon förordar att

kriminalvårdsverket tillförs 3 milj.kr. för att underlätta och

påskynda utbyggnaden av sådana program.

I likhet med justitieministern anser utskottet att det ligger

ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom

anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Som sägs i

regeringsförklaringen är behandlingen under fängelsetiden

viktig. Här pekas på att möjligheterna till utbildning och

social träning under fängelsetiden ytterligare måste förbättras.

Inte heller här torde det föreligga någon oenighet om att de

behandlingsmodeller som nu finns inom kriminalvården måste

utvidgas och ytterligare förbättras. Som framgått ovan pågår

också ett omfattande arbete i denna riktning, och frågan skall

också övervägas inom ramen för översynen av

kriminalvårdsreformen. Det saknas därför anledning för riksdagen

att göra ett särskilt uttalande i saken. Utskottet avstyrker

bifall till motionerna Ju510 och Ju833 i nu behandlade delar.

Narkotikafria anstalter

I några motioner tas upp frågan om narkotikasituationen i

anstalt. I motion Ju504 framförs krav på att översynen av

kriminalvårdsreformen också skall omfatta frågan om på vilket

sätt anstalterna kan bli helt narkotikafria. I motionerna Ju506

och Ju626 förordas skärpningar i kriminalvårdslagstiftningen i

syfte att få till stånd narkotikafria anstalter. Här förespråkas

t.ex. förbättrade möjligheter att kontrollera besökande och

intagna i anstalt samt uttalande om att grova

narkotikabrottslingar skall placeras i sluten anstalt.

Narkotikasituationen utgör, som utskottet redan tidigare vid

flera tillfällen konstaterat, sedan lång tid ett svårbemästrat

problem inom kriminalvården. Andelen narkotikamissbrukare av

nyintagna i anstalt dömda till mer än två månaders fängelse är

också hög (45 % för budgetåret 1990/91). Av uppgifter som

utskottet inhämtat från kriminalvårdsstyrelsen framgår att den

sammanlagda mängden beslag av narkotika som gjordes inom

anstaltsorganisationen under år 1991 uppgick till 1 594 gram

cannabis, 299 gram centralstimulerande medel och 82 gram

opiater. Mellan åren 1984 och 1991 har mängden beslagtagen

narkotika mer än tredubblats.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (se senast

1990/91:JuU17 s.12) erinrat om att självklara riktmärken för

narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att

intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med

sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika

under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel

av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel

inom anstalterna och ute i samhället.

Här vill utskottet genast anföra att dessa riktmärken

självklart framdeles bör ha samma giltighet som tidigare, och

mot den bakgrunden har utskottet stor förståelse för kraven i

motion Ju504. I översynen av kriminalvårdsreformen skall, enligt

direktiven, tas ställning till om det behövs ökade

kontrollmöjligheter inom kriminalvården för att förhindra

missbruk och införsel av narkotika i anstalterna. Motion Ju504

får därmed anses tillgodosedd.

I samband härmed kommer naturligtvis olika metoder för att

anstalterna skall bli narkotikafria, t.ex. sådan skärpt kontroll

av intagna och besökande m.m. som efterlyses i motionerna Ju506

och Ju626, att övervägas. I rådande beredningsläge saknas det

enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att

föregripa det utredningsarbete som inom kort sätts i gång.

Motionerna Ju506 och Ju626 avstyrks.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att det inom

regeringskansliet nyligen upprättats en promemoria (Ds 1992:19)

om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott.

Promemorian innehåller förslag om att en intagens nuvarande

skyldighet att dels lämna urinprov för kontroll av

narkotikapåverkan, dels lämna utandningsprov för kontroll av

alkoholpåverkan skall kompletteras med bestämmelser om

skyldighet att också lämna blodprov. Promemorian skall

remissbehandlas.

Permissioner m.m.

I motion Ju833 begärs ett riksdagsuttalande om att någon

skärpning av gällande permissionsföreskrifter inom

kriminalvården inte får ske. I motiveringen betonas att

permissioner är en mycket viktig del i arbetet med att förbereda

frigivningen från anstalt.

En intagen kan beviljas olika typer av permissioner. Bl.a. kan

den intagne enligt 32 § lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt (KvaL) få tillstånd att lämna anstalten för viss kort

tid, s.k. korttidspermission. Korttidspermission förekommer i

två former med olika syften, nämligen som s.k. regelbunden

permission och som s.k. särskild permission. Regelbunden

permission är ett återkommande inslag under en anstaltsvistelse

i syfte att underlätta den intagnes anpassning i samhället. För

särskild permission skall finnas någon annan anledning än att

rent allmänt underlätta anpassningen.

Utskottet har tidigare behandlat motionsönskemål (se senast

1990/91:JuU17 s. 16 f) med anknytning till permissioner inom

kriminalvården. I det sammanhanget har utskottet utförligt

redovisat den närmare utformningen av nu gällande föreskrifter

på området. Utskottet vill inledningsvis hänvisa till den

redogörelsen (se 1989/90:JuU9 s. 9 f), och här endast erinra om

det nya permissionssystem som infördes den 1 juni 1989. Syftet

med nyordningen var att antalet misskötta permissioner skulle

minska och utgångspunkterna var att systemet skulle präglas av

större fasthet och konsekvens. I en redovisning från

kriminalvårdsstyrelsen förra året anfördes att de nya reglerna

haft mycket god effekt och att antalet misskötta permissioner

hade minskat under budgetåret 1989/90 jämfört med tidigare år.

Under budgetåret 1990/91 beviljades totalt 47 541 permissioner

inom kriminalvården, vilket var ca 3 500 fler än föregående

budgetår. Av det totala antalet permissioner missköttes 1 290

(2,7 %), en minskning med 140 jämfört med föregående år. Av de

misskötta permissionerna utgjorde ca 900 uteblivande efter

permission, en minskning med 100 jämfört med budgetåret

dessförinnan. Andelen regelbundna permissioner från sluten

lokalanstalt som misskötts genom uteblivande uppgick till 12,6

%.

Även utskottet anser att permission är en viktig del i arbetet

med de intagna. Samtidigt vill utskottet uttrycka sin oro över

misskötsamheten, särskilt när det gäller de regelbundna

permissionerna från de slutna lokalanstalterna. Här har ingen

förbättring skett mellan de sist nämnda budgetåren.

Olika utevistelser från anstalt kommer att behandlas i

översynen av 1974 års kriminalvårdsreform. I det sammanhanget

kommer också frågan om åtgärder för att minska missbruk av

permissioner att tas upp. Det saknas därför anledning för

riksdagen att göra något uttalande i anledning av motionen.

Motionsyrkandet avstyrks.

I motion Ju823 begärs ett tillkännagivande om brottsoffers

rätt till information om permissioner, rymning och tid för

frigivande när gärningsmannen är intagen i kriminalvårdsanstalt.

Motionären anser att sådant besked bör ske genom personligt

besök av representant från polisen.

Senast förra året behandlade utskottet liknande

motionsönskemål (1990/91:JuU17 s. 16 f). Utskottet har ansett

att motionsönskemålen får anses tillgodosedda genom att

kriminalvårdsstyrelsen i december 1988 utfärdat allmänna råd

(ARK 1988:5), enligt vilka sådan information skall lämnas om

målsäganden begär det. Utskottet har särskilt pekat på att

målsäganden skall underrättas även om gärningsmannen motsätter

sig det och att underrättelseskyldigheten också omfattar t.ex.

rymningar.

Utskottet har inhämtat att målsäganden normalt också erhåller

information om gärningsmannens byte av anstalt och vill här

tillägga att målsäganden, om möjligt, kan få en kontaktperson på

anstalten i ärendet. Sambandet mellan kontaktpersonen och

målsäganden sker helt informellt. Enligt vad utskottet har

erfarit har inte något framkommit som tyder på att nuvarande

system inte fungerar tillfredsställande. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju823 i nu behandlad del.

Återanpassning av intagna

I motion Ju515 föreslås att varje intagen i anstalt erhåller

en civil kontaktman som ett led i ett förbättrat

återanpassningsarbete med till fängelse dömda personer. Här

förespråkas också att besked om villkorlig frigivning lämnas

minst sex månader innan frigivningen sker.

En intagen vars strafftid överstiger två månader friges i

allmänhet villkorligt. Om det bedöms att han efter den

villkorliga frigivningen har behov av övervakning kan han

erhålla övervakare redan under anstaltstiden. Övervakare skall

nämligen jämlikt 13 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i

anstalt (KvaLf) förordnas i så god tid att han hinner utföra de

förberedelser som erfordras för uppdragets fullgörande.

Beträffande den som är intagen i lokalanstalt skall förordnande

meddelas snarast möjligt efter intagningen i anstalt.

Utskottet anser att gällande ordning med utseende av

övervakare för intagna i anstalt i stort tillgodoser

motionsönskemålet om kontaktmannaskap för intagna i

lokalanstalt. Här vill utskottet också erinra om det

kontaktmannaskap som anstalternas personal i sina nya roller har

till de intagna. Utskottet är för närvarande inte berett att

fullt ut förorda den ordning som föreslås i motionen. I

sammanhanget vill utskottet emellertid peka på

justitieministerns uttalande i budgetpropositionen om en

framtida utveckling av lekmannaövervakarnas medverkan i

frivårdsarbetet.

När det gäller motionsönskemålet om fastställande av tid för

villkorlig frigivning vill utskottet anföra följande.

Regler om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i 26

kap. brottsbalken (BrB). Utskottet lämnade en närmare

redogörelse för bestämmelserna i samband med ställningstagande

till motionsönskemål i anslutning härtill år 1990 (se

1989/90:JuU22 s. 18 f). Här skall endast konstateras att

nuvarande system i många fall tillgodoser motionskravet.

Gällande ordning innebär ju att flertalet av de intagna, de som

erhåller obligatorisk halvtidsfrigivning, får besked om

frigivningen så snart ske kan efter anstaltsvistelsens början.

Justitieministern aviserar i budgetpropositionen (s. 45 f) en

ändring av de nuvarande reglerna om villkorlig frigivning och

ett avskaffande av den obligatoriska halvtidsfrigivningen. Hon

har för avsikt att föreslå regeringen att en utredning skall

tillkallas som skall ha till uppgift bl.a. att ta fram underlag

för och lämna förslag till hur frågan om den villkorliga

frigivningen skall lösas på sikt.

Hon anser emellertid att det inte är möjligt att bibehålla de

nuvarande reglerna i avvaktan på utredningens förslag och

beredningen av dessa. Hennes avsikt är därför att redan under

våren 1992 lägga fram förslag som i princip innebär en återgång

till den reglering som gällde innan halvtidsreformen genomfördes

år 1983. Reglerna var då fakultativa, och för de flesta intagna

var riktpunkten för villkorlig frigivning att frigivning inte

medgavs innan två tredjedelar av den utmätta strafftiden hade

avtjänats i anstalt. Inom regeringskansliet har helt nyligen

upprättats en promemoria med förslag i linje härmed. Det anförs

i promemorian att den intagne har ett starkt intresse av att få

veta tidpunkten för sin frigivning. Normalt bör, sägs det, en

sådan prövning ske senast en månad före den tidigaste tidpunkten

för frigivning. En hearing om förslagen i promemorian skall äga

rum den 13 april 1992.

I rådande beredningsläge saknas det anledning för riksdagen

att göra något uttalande i anledning av motion Ju515. Motionen

avstyrks.

Övergångshem inom kriminalvården

I motionerna Ju502 och Ju819 hemställs att riksdagen hos

regeringen begär att det inom kriminalvården på några orter i

landet inrättas s.k övergångshem för bostadslösa personer som

frigivits från kriminalvårdsanstalt. I motiveringen anförs bl.a.

att bristen på egen bostad har stor negativ inverkan på det

rehabiliteringsarbete som genomförs på anstalten.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsönskemål (jfr

senast 1990/91:JuU17 s. 19). Utskottet har då i sina av

riksdagen godkända betänkanden avstyrkt bifall till motionerna

under hänvisning bl.a. till att bostadsförsörjningen för

kriminalvårdens klienter är en kommunal angelägenhet. I

sammanhanget har utskottet erinrat om att det erfordras ett

fungerande och smidigt samarbete mellan kriminalvården och andra

berörda myndigheter och organ.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

bifall till motionerna.

Frivården

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 3 (s. 122--126) föreslagit

riksdagen att till Frivården anvisa ett förslagsanslag på

401 318 000 kr.

Från anslaget betalas kostnader för 60 frivårdsmyndigheter och

30 övervakningsnämnder samt ersättning till övervakare.

För rekrytering och utbildning av övervakare begärs i motion

Ju510 att anslaget höjs med 1 milj.kr.; av höjningen skall

300 000 kr. avse bidrag till Riksförbundet Frivilliga

Samhällsarbetare för en rekryteringskampanj.

I samma motion begärs ytterligare höjning av anslaget med

1milj.kr. för metodutveckling och stöd till övervakares

arbete.

Kriminalvårdsstyrelsen har i sin anslagsframställning begärt

ytterligare medel för bidrag till Riksförbundet Frivilliga

Samhällsarbetare (115000 kr.). Någon uppräkning har emellertid

inte förts fram i budgetpropositionen.

Regeringens förslag till medelsanvisning bör enligt utskottets

mening godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven

i motionerna. Utskottet vill här peka på att regeringsförslaget

innefattar omprioriterade medel för utvecklandet av nya metoder

för lekmannaövervakarnas medverkan i frivårdsarbetet. Här bör

också pekas på den allmänna förstärkning av frivården som sker

genom budgetförslaget (bl.a. ett tillskott av 16 tjänster).

Frivårdens framtida organisation och arbetsformer

I motion Ju514 begärs en utredning med uppgift att utreda

frivårdens framtida organisation och arbetsformer.

Sedan hösten 1989 har innehållet i verkställigheten av

frivårdspåföljden setts över. Översynen har bedrivits av en

arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med

kriminalvårdsstyrelsen. Arbetsgruppen avlämnade våren 1991

promemorian (Ds 1991:10) Frivårdens arbetsformer och resurser.

Promemorian har remissbehandlats.

I budgetpropositionen (s. 123 f) behandlas några av de frågor

som arbetsgruppen tagit upp i promemorian, bl.a. frivårdens

arbetsuppgifter och förslag till utvecklingsarbete i syfte att

effektivisera frivårdspåföljden. Justitieministern delar

arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget att formerna för

verkställigheten av skyddstillsyn stramas upp i olika avseenden

och att övervakningen får en fastare struktur än vad den nu har

i normalfallet, bl.a. i syfte att öka effektiviteten hos och

därmed tilltron till påföljden.

Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för

riksdagen att mot bakgrund av vad som framförs i motion Ju514

förorda ytterligare en översyn av frivårdens arbetsformer m.m.

Motionen avstyrks.

Utveckling av frivårdspåföljderna

Motion Ju516 tar upp frågan om en utveckling av

frivårdspåföljderna. Enligt motionärerna måste bl.a. arbetet med

att utveckla kontraktsvården och samhällstjänsten intensifieras.

Regeringen har i regeringsförklaringen utlovat att alternativa

påföljder såsom samhällstjänst och kontraktsvård skall utvecklas

ytterligare.

På riksdagens bord har nyligen lagts en proposition

(1991/92:109) med förslag om en utvidgning till hela landet av

den användning av påföljdsformen samhällstjänst som sedan den 1

januari 1990 pågått på försök på fem orter i landet (prop.

1989/90:7, JuU10, rskr. 55). Utvidgningen föreslås ske från och

med den 1 januari 1993, när den ursprungliga treåriga

tillämpningsperioden går ut. Den utvidgade tillämpningen

föreslås tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att

en mera permanent ordning kan införas. Propositionen är nu

föremål för riksdagens behandling.

Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 46) att

frågan om hur samhällstjänsten på sikt bör utformas, avgränsas

och inpassas i BrB:s påföljdssystem skall bli föremål för

ytterligare överväganden. Uppgiften skall anförtros den

utredning som nämnts ovan i detta betänkande under avsnittet om

återanpassning av intagna. Utredningen skall också få till

uppgift att lämna förslag till hur kontraktsvården och andra

alternativa påföljder lämpligen kan utvecklas. Här nämns t.ex.

någon form av intensivövervakning, där den tekniska utvecklingen

nu kan innebära möjligheter att få en sådan till stånd.

I information i riksdagens kammare om regeringens nya

kriminalpolitik har justitieministern den 2 april 1992

(riksdagens snabbprotokoll 1991/92:90 s. 26 f) närmare redovisat

de uppgifter som den kommande utredningen skall få.

Utskottet anser att yrkandet om utveckling av

frivårdspåföljderna i motion Ju516 får anses tillgodosett genom

det utredningsarbete som nu aviserats.

Detsamma gäller utredningskravet i motion Ju817 avseende

elektronisk övervakning i hemmet.

Ökade insatser för frivårdens klienter

I motion Ju833 begärs ett tillkännagivande om ökade insatser

inom frivården så att möjligheterna för frivårdens klienter att

erhålla arbete och bostad förbättras.

Utskottet kan konstatera att frivårdens klienter tillhör en

grupp som i socialt och i de flesta andra avseenden är

missgynnad. Den 1 oktober 1990 hade 33,5 % av dem arbete på den

öppna marknaden. Ca 10 % av klienterna var föremål för

arbetsmarknadsåtgärder. En fjärdedel av klienterna var

arbetslösa men arbetsföra. Hälften av klienterna hade egen

lägenhet och en fjärdedel tillgång till annan stadigvarande

bostad. 8,9 % var bostadslösa. Drygt hälften av alla

frivårdsklienter under övervakning den 1 april 1991 hade någon

form av uttalat missbruk.

I den ovan redovisade översynen av innehållet i

frivårdspåföljden har frågan om möjligheter till arbete och

bostad för frivårdens klienter behandlats. Här konstateras att

normaliseringsprincipen styr frivårdens förmedlande insatser,

dvs. frivården skall normalt inte själv svara för upgifter som

ankommer på annan huvudman utan i första hand förmedla hjälpen.

En förutsättning för att normaliseringsprincipen skall kunna

tillämpas är naturligtvis att frivården utvecklar väl fungerande

samverkansformer med socialtjänsten och andra samhällsorgan. Här

föreslås att det i varje frivårdsdistrikt bör finnas olika

former av åtgärdsprogram för skilda klientkategorier.

I budgetpropositionen (s. 123) anför justitieministern att hon

delar arbetsgruppens bedömning och att det pågående arbetet med

att utveckla olika former av strukturerade åtgärdsprogram för

olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten,

arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan bör

fortsätta och intensifieras. Hon anser att delar av de medel som

beräknats för behandlings- och stödåtgärder under anslaget till

frivården bör användas för det ändamålet under nästa budgetår.

Som ett exempel på åtgärdsprogram nämner hon s.k.

KrAmi-verksamhet, något som riksdagen under budgetåret 1989/90

begärt en utvidgning av (se 1989/90:JuU29, rskr. 330).

Utskottet anser att fortsatta ansträngningar för att

underlätta situationen för frivårdens klienter bör göras och

välkomnar därför de förslag i denna riktning som lämnats i

budgetpropositionen. Skäl för några särskilda uttalanden från

riksdagens sida i anledning av motionskraven saknas dock. Motion

Ju833 avstyrks i nu behandlad del.

Ersättning till övervakare m.m.

Krav om en samlad översyn av ersättningsreglerna för

lekmannaövervakarna och deras rätt till ledighet från arbetet

för att fullgöra sitt uppdrag framställs i motion Ju510. Här

betonas att lekmannainslaget i frivården har en vital betydelse

i övervakningsarbetet.

Lekmannaövervakarna svarar i dag för ca 45 % av

övervakningsuppdragen inom frivården. Sedan den 1 juli 1986

uppgår ersättningen till 200 kr. per uppdrag och månad. Hälften

av ersättningen utgör en schabloniserad kostnadsersättning.

Därutöver kan ersättning utgå med 35 kr. i arvode per timme vid

särskilda insatser. Det finns också möjligheter till ersättning

för särskilda kostnader, bl.a. för förlorad arbetsförtjänst.

En översyn av ersättningen till lekmannaövervakarna har

nyligen företagits inom ramen för den nyss nämnda översynen av

innehållet i frivårdspåföljden. I rapporten över arbetet (Ds

1990:10; s. 59 f), där inga problem noteras i fråga om ledighet

från förvärvsarbete, konstateras att arvodet medvetet har

hållits på en låg nivå för att behålla övervakningsuppdragets

ideella karaktär. Tidigare undersökningar sägs ha visat att

"normala" höjningar av ersättningen inte i någon nämnvärd grad

underlättat rekryteringen av övervakare. För att så skall ske,

anförs det, måste ersättningen förmodligen öka till 1 000--1 500

kr. per månad och uppdrag; en höjning som grovt räknat skulle

medföra en merkostnad på minst 90 milj.kr. per år. I rapporten

föreslås i stället att i ökad utsträckning arvodera

lekmannaövervakarna för särskilda insatser i

övervakningsarbetet.

Något sådant förslag förs inte fram i budgetpropositionen.

Däremot är justitieministern positiv till arbetsgruppens förslag

om en utveckling av nya metoder för lekmannaövervakarnas

medverkan i frivårdsarbetet, t.ex. gruppövervakning och system

med biträdande övervakare.

Utskottet har tidigare uttalat att reglerna om ersättning till

övervakarna måste vara sådana att de främjar en önskvärd

rekrytering till övervakaruppdrag och möjliggör att särskilda

insatser sker för klienterna (1988/89:JuU17 s. 14).

I rådande statsfinansiella läge saknas dock möjlighet till den

ökning som här skulle erfordras enligt vad som framkommit i den

ovan nämnda översynen. Någon ny översyn av ersättningsreglerna

m.m. är för närvarande inte påkallad.

Utskottet vill dock framhålla att en aktiv

frivårdsorganisation med goda möjligheter till stöd och

hjälpinsatser är av största vikt för ett framgångsrikt

brottsförebyggande arbete, och lekmannaövervakarna utför en

betydelsefull del av detta arbete. För att ta till vara denna

resurs bör, som framhålls i budgetpropositionen, utvecklas nya

metoder för lekmannaövervakarnas medverkan i frivårdsarbetet.

Motion Ju510 i nu behandlad del avstyrks.

Maskin- och verktygsutrustning m.m.

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 4 (s. 126) föreslagit riksdagen

att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. anvisa ett

reservationsanslag på 25000000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utrustning för kriminalvården

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 5 (s. 127) föreslagit riksdagen

att till Utrustning för kriminalvården anvisa ett

reservationsanslag på 57428000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utbildning av personal m.fl.

Medelstilldelningen m.m.

Regeringen har under punkt E 6 (s. 128 och 129) föreslagit

riksdagen att till Utbildning av personal m.fl. anvisa ett

reservationsanslag på 31335000 kr.

I motion Ju510 begärs att anslaget höjs med 1,5 milj.kr. för

fortsatt utbildning av tillsyns- och vårdpersonal. I samma

motion begärs ett tillkännagivande om behovet av ökad utbildning

och fortbildning av personal inom kriminalvård och frivård.

Motionärerna anser att sådan utbildning utgör en förutsättning

för att personalen, till följd av förändrade arbetsuppgifter,

skall klara ett större ansvarstagande och för att det

förändringsarbete som pågår inom kriminalvården skall kunna

fullföljas.

Som framförs i motionen är förnyelsearbetet inom

kriminalvården omfattande. Här genomförs väsentliga förändringar

successivt i fråga om decentralisering och delegering, styrning

av ekonomi och resursutnyttjande samt behandlingsmetoder i

klientarbetet.

Under senare tid har en rad utbildningsinsatser genomförts i

syfte att ge personalen kunskaper och kompetens att arbeta och

fungera i en förändrad organisation och i nya roller. För

ändamålet har höjningar av anslaget skett med 5 resp. 4 milj.kr.

de två senaste budgetåren (prop. 1989/90:100, bil. 4, JuU22 och

1990/91:100, bil. 4, JuU17).

Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att analysera

personalutbildningen inom verket i de särskilda direktiven för

den fördjupade anslagsframställningen för budgetperioden

1993/94--1995/96. Bl.a. skall göras en bedömning av hur arbetet

med personalförsörjning och kompetensutveckling bör bedrivas mot

bakgrund av den pågående decentraliseringen.

Kriminalvårdsstyrelsen skall göra en bedömning av utbildnings-

och utvecklingsbehoven i framtiden samt hur dessa kan

tillgodoses inom ramen för tillgängliga resurser. Uppdraget

skall redovisas i anslagsframställningen i år. Justitieministern

har för avsikt att återkomma till frågan om resurstilldelningen

för personalutbildning i nästa års budgetproposition, och i

avvaktan på den fördjupade prövningen av anslagsnivån inför nyss

nämnda budgetår förordar hon nu en mindre uppräkning av

anslaget.

Utskottet anser att regeringens förslag till medelsanvisning

bör godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven i

motionen om en höjning av anslaget.

I avvaktan på kriminalvårdsstyrelsens bedömning av det

framtida utbildningsbehovet saknas det också, enligt utskottets

uppfattning, anledning för riksdagen att göra något sådant

tillkännagivande om ökad utbildning som framförs i motion Ju510.

Övrigt

I motion Ju509 begärs ett tillkännagivande om en skärpning av

synen på vad som kan betecknas som "brottsverktyg". Bakom

motionskraven ligger tanken att den som dömts till fängelse för

hets mot folkgrupp i närradiosändning inte bör ha möjlighet att

göra närradioprogram under pågående straffverkställighet.

I riksdagens kammare besvarades den 26 mars 1991 (riksdagens

protokoll 1990/91:86 s. 25 f) en fråga i samma ämne av dåvarande

justitieministern. Frågan gällde huruvida det är tillåtet för en

person som dömts till fängelse för hets mot folkgrupp att från

fängelset göra nya radioprogram av det slag som han fällts för

och om ministern var beredd att överväga åtgärder för att minska

möjligheterna för den fällde att nära nog omedelbart återuppta

sin verksamhet i närradion.

Följande frågesvar avlämnades:

Det förbud mot censur som finns i radiolagstiftningen gäller

också till förmån för personer som är intagna i

kriminalvårdsanstalt. Det är därför inte lagenligt att på grund

av innehållet i ett radioprogram som en intagen kan framställa

inom anstalten hindra att det offentliggörs.

En enskild person kan emellertid inte få tillstånd att sända i

närradio. Det gäller oavsett om han är fri eller intagen i en

kriminalvårdsanstalt.

Enligt närradiolagen kan en förbudstid om högst ett år

bestämmas när en sammanslutning på grund av yttrandefrihetsbrott

fråntas sitt tillstånd att sända närradio. När den tiden har

gått ut kan sammanslutningen ansöka om nytt tillstånd. Lagens

möjlighet att bestämma en viss tid som skall förflyta innan ett

nytt tillstånd kan ges är ett uttryck för en avvägning mellan

motstående intressen. Å ena sidan står intresset av skydd mot

brott, å den andra intresset av en så vid yttrandefrihet som

möjligt.

Utredningen om vissa frågor om närradio har nyligen föreslagit

att förbudstiden i fall av bl.a. hets mot folkgrupp skall kunna

utsträckas till fem år -- -- --.

Utredningens förslag om en förlängning av förbudstiden tas upp

i en nyligen inom regeringskansliet upprättad

departementspromemoria (Ds 1992:22) Regler och villkor för

privatradio. För att motverka möjligheten att använda närradion

till propaganda för organiserad rasism föreslås att

sändningstillståndet, om det föreligger synnerliga skäl, skall

kunna återkallas i upp till fem år. En förutsättning härför är

en fällande dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott. Beslut om

återkallelse skall fattas av domstol med jury. Promemorian

remissbehandlas för närvarande.

Jämlikt 5 kap. yttrandefrihetsgrundlagen kan t.ex. en

ljudupptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott

konfiskeras. Däremot kan inte t.ex. inspelningsapparater

konfiskeras, eftersom de kan användas i andra sammanhang (prop.

1990/91:64 s. 125 f). Denna reglering är exklusiv, och

bestämmelser i annan lagstiftning, t.ex. om förverkande i BrB,

kan inte tillämpas.

Grundläggande bestämmelser om vad en intagen får inneha i

anstalt finns i 24 § KvaL. Där sägs att den intagne i den

utsträckning det kan ske utan olägenhet får inneha personliga

tillhörigheter samt skaffa sig eller mottaga böcker,

tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom

sysselsättning under fritid.

Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat vissa allmänna råd (ARK

1987:4) om innehav av viss teknisk utrustning i bostadsrum. Här

sägs att det råder en högst skiftande praxis beträffande vilken

teknisk utrustning av olika slag som intagna medges inneha i

bostadsrummet. Vanligt förekommande är TV-mottagare,

skrivmaskiner, bandspelare m.m. Här anförs att tillräckliga skäl

inte kan anföras till stöd för ett allmänt förbud för intagna

att inneha något av de angivna föremålen. När det gäller innehav

av bandspelare med inspelningsmöjlighet föreskrivs att behov bör

kunna påvisas i det enskilda fallet, för t.ex. språkstudier.

Vid ställningstagande till motionsönskemålet vill utskottet

till en början -- i linje med vad utskottet tidigare gjort (se

1988/89:JuU15 s.12, JuU 1987/88:1y s. 5 och JuU 1980/81:36 s.

5) -- slå fast att det är ett starkt samhälleligt intresse att

med all kraft motverka rasism och främlingsfientlighet. Det är

också med stor oro som utskottet noterat den på senare tid ökade

förekomsten av olika företeelser med främlingsfientlig bakgrund,

inte minst då det gäller våldsbrottslighet samt sådan

yttrandefrihetsbrottslighet som ligger bakom yrkandet i

motionen. Vad nu sagts gör att utskottet hyser viss förståelse

för motionen. Till saken hör emellertid -- såsom utskottet också

tidigare konstaterat (se JuU 1981/82:41 och JuU 1980/81:36) --

att främlingsfientlig verksamhet i första hand inte bäst

motverkas genom åtgärder inom den straffrättsliga och

straffprocessrättsliga ramen. Visserligen ligger det här ett

stort ansvar på både lagstiftaren och de rättsvårdande organen,

men inom det yttrandefrihetsrättsliga intressekonfliktområde som

det här gäller är det också en fråga om upplysning och

information inom t.ex. utbildnings- och organisationsväsendet,

där bl.a. skola, massmedia, statens invandrarverk och

invandrares egna organisationer har en betydelsefull roll att

spela.

Vad härefter gäller den utväg för att förekomma

yttrandefrihetsbrott som lanseras i motionen noterar utskottet

att den bygger på en felsyn i fråga om metoder att beivra sådan

brottslighet och kommer i konflikt med grundläggande

yttrandefrihetsrättsliga och straffrättsliga principer.

Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att förorda den i

motionen efterlysta ordningen med konfiskation, förverkande

eller innehavsförbud redan innan ett brott begåtts. Utskottet

utgår emellertid från att hithörande problem uppmärksammas i det

fortsatta lagstiftningsarbetet. Motion Ju509 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av kriminalvårdsreformen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 5,

2. beträffande normaliserings- och närhetsprincipen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 14,

res. 1 (s)

3. beträffande kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju505 och

1991/92:Ju517,

4. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju501, 1991/92:Ju503,

1991/92:Ju507, 1991/92:Ju512 och 1991/92:Ju513,

res. 2 (nyd)

5. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Visby

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju508,

6. beträffande ombyggnad av kriminalvårdsanstalten i

Haparanda

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju518,

7. beträffande ny anstaltstyp

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 6,

8. beträffande besparingskrav på Tidaholmsanstalten

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju511,

9. beträffande anslag till kriminalvårdsstyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 97 680 000 kr.,

10. beträffande anslag till kriminalvårdsanstalterna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1992/93 anvisar ett

förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.,

11. beträffande differentiering inom kriminalvården m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju510 yrkande 2 och

1991/92:Ju833 yrkande 16,

res. 3 (s)

12. beträffande verkställighetsinnehållet

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju510 yrkande 1 och

1991/92:Ju833 yrkande 17,

13. beträffande narkotikafria anstalter

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju504, 1991/92:Ju506

och 1991/92:Ju626 yrkande 4,

14. beträffande permissioner

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 15,

res. 4 (s)

15. beträffande information om permissioner m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju823 yrkande 2,

16. beträffande återanpassning av intagna

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju515,

17. beträffande övergångshem inom kriminalvården

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju502 och 1991/92:Ju819

yrkande 7,

18. beträffande anslag till frivården

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju510 yrkandena 5

och 6 samt med bifall till regeringens förslag till

Frivården för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag

på 401 318 000 kr.,

res. 5 (s)

19. beträffande utredning om frivårdens arbetsformer m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju514,

20. beträffande utveckling av frivårdspåföljder

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju516 yrkande 4,

21. beträffande utredning om elektronisk övervakning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 7,

22. beträffande ökade insatser för frivårdens klienter

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 18,

23. beträffande översyn av övervakarnas ersättning m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju510 yrkande 4,

res. 6 (s)

24. beträffande anslag till maskin- och verktygsutrustning

m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1992/93

anvisar ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.,

25. beträffande anslag till utrustning för kriminalvården

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1992/93 anvisar

ett reservationsanslag på 57 428 000 kr.,

26. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl.

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju510 yrkandena 3

och 7 samt med bifall till regeringens förslag till Utbildning

av personal m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisar ett

reservationsanslag på 31 335 000 kr.,

res. 7 (s)

27. beträffande förverkande av s.k. brottsverktyg

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju509.

Stockholm den 7 april 1992

På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

I beslutet har deltagit: Lars-Erik Lövdén (s), Göthe

Knutson (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s),

Ingbritt Irhammar (c), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson

(m), Nils Nordh (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson

(s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s), Christel Anderberg

(m), Anders Svärd (c) och Kjell Eldensjö (kds).

Reservationer

1. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 2)

Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe

Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "En sådan" och på s. 6 slutar med "kommande översynen" bort

ha följande lydelse:

En sådan specialisering får emellertid, enligt utskottets

uppfattning, inte leda till att de grundläggande principerna om

närhet och normalisering som låg till grund för

kriminalvårdsreformen inte längre skall gälla. Utskottet vill

slå fast att normaliseringsprincipen och närhetsprincipen

alltjämt har giltighet och att de bör tjäna som vägledning vid

den kommande översynen av 1974 års kriminalvårdsreform. Det får

ankomma på regeringen att föranstalta om att så sker. Vad

utskottet nu anfört med anledning av motion Ju833 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande normaliserings- och närhetsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju833 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 4)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Inte heller" och slutar med "till motionerna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har vid en sammanvägning av de olika skäl som kan

anföras för och mot en ändring av förra årets nedläggningsbeslut

beträffande Karlskronaanstalten stannat för att driften vid

anstalten bör fortsätta. Här har utskottet, i linje med vad som

framförs i några av motionerna, tagit hänsyn till att det ur

resurssynpunkt kan ifrågasättas om det är lämpligt att lägga ned

driften vid en fungerande anstalt och i stället bygga nya

paviljonger vid andra befintliga anstalter. Utskottet har

särskilt beaktat att anstalten, som nyligen utrustats med ett

modernt säkerhetssystem, använts som en s.k. disciplinanstalt

för drogaktiva och rymningsbenägna dömda från kriminalvårdens

Malmöregion. En bidragande orsak härtill har varit att ta till

vara den kompetens som finns hos anstaltens personal. Anstalten

har också ett påverkansprogram där särskilda motivatörer arbetar

med att motivera intagna missbrukare till att sluta med sitt

missbruk, vilket utskottet anser särskilt värdefullt.

Ett bevarande av anstalten bör, som anförs i motion Ju513,

kunna finansieras genom senareläggning av viss nybyggnation.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att driften vid

kriminalvårdsanstalten i Karlskrona bör fortsätta och att förra

årets nedläggningsbeslut således bör rivas upp. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ju501,

1991/92:Ju503, 1991/92:Ju507, 1991/92:Ju512 och 1991/92:Ju513

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Differentiering inom kriminalvården m.m.

(mom. 11)

Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe

Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Frågan om" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

Frågan om vilka effekter en ökad specialisering kan komma att

ha på ett ur resurssynpunkt ändamålsenligt utnyttjande av

anstaltsplatserna skall, som ovan framgått, övervägas bl.a. i

den kommande översynen av kriminalvårdsreformen. En utgångspunkt

för det arbetet bör enligt utskottet, i linje med vad som

framförs i motionerna Ju510 och Ju833, vara att beläggningen

inte får vara så hög att en differentiering efter olika

utgångspunkter försvåras. Utskottet anser, som tidigare, att

utnyttjandegraden av antalet tillgängliga anstaltsplatser bör

ligga runt 85 %. Det får ankomma på regeringen att vidta de

åtgärder härför som kan krävas. Vad utskottet nu med anledning

av motionerna Ju510 och Ju833 uttalat bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande differentiering inom kriminalvården m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ju510

yrkande 2 och 1991/92:Ju833 yrkande 16 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Permissioner (mom. 14)

Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe

Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Även utskottet" och slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i och för sig inte något att erinra mot att det

inom ramen för översynen av kriminalvårdsreformen också övervägs

hur missbruket av permissioner skall kunna minskas ytterligare.

Däremot känner utskottet tveksamhet inför att sådana

överväganden skulle leda fram till större restriktivitet när det

gäller permissionsbestämmelserna.

Som utskottet tidigare uttalat (1989/90:JuU9 s. 12), och

vilket också framförs i motion Ju833, är det angeläget att

understryka att permissioner är en mycket viktig del i arbetet

med att främja de intagnas återanpassning. Permissioner är också

en viktig förberedelse för frigivningen från anstalt för bl.a.

upprätthållande av sociala kontakter. En alltför sträng

lagstiftning och tillämpning kan leda till oro på anstalterna

och ökar risken för rymningar och annan misskötsamhet.

Det anförda leder utskottet till att uttala att någon allmän

skärpning av permissionsreglerna inte bör ske. Detta bör prägla

den kommande översynens arbete. Det får ankomma på regeringen

att föranstalta om åtgärder härför. Vad utskottet nu anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande permissioner

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju833 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Anslag till frivården (mom. 18)

Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe

Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "16

tjänster)" bort ha följande lydelse:

Som framförs i motion Ju510 har lekmannainslaget i frivården

en vital betydelse i övervakningsarbetet med de dömda, och

utskottet har tidigare (se 1988/89:JuU17 s. 14) uttalat att det

är angeläget att systemet med lekmannaövervakare kan behållas

och helst utvidgas. Tyvärr har en förskjutning från

lekmannaövervakare till tjänstemannaövervakare skett de senaste

åren, en utveckling som utskottet anser bör vända. En kraftfull

satsning på rekrytering av lekmannaövervakare bör därför ske.

Rekryteringsinsatserna bör riktas till bl.a. fackliga

organisationer, idrottsrörelsen och andra ideella

organisationer. Samhällsutvecklingen gör att även

utbildningsinsatserna för övervakarna bör öka. För utbildnings-

och rekryteringsinsatser bör anslås 1 milj.kr. utöver

regeringens förslag. Av höjningen skall 300 000 kr. avse bidrag

till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare för en

rekryteringskampanj.

Arbetet med att utveckla nya metoder i övervakningsarbetet

samt stödinsatser till övervakarnas arbete bör också

intensifieras. Härför bör anslås 1 milj.kr. ytterligare.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande anslag till frivården

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

bifall till motion 1991/92:Ju510 yrkandena 5 och 6 till

Frivården för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag

på 403 318 000 kr.

6. Översyn av övervakarnas ersättning m.m.

(mom. 23)

Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe

Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "I rådande" och slutar med "del avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet välkomnar det i budgetpropositionen aviserade

arbetet med framtagandet av nya metoder för lekmannainslaget i

frivårdens arbete. I samband härmed bör emellertid också andra

faktorer som har betydelse för rekryteringen ses över, bl.a.

ersättningsreglerna. I den ovan nämnda översynen har föreslagits

att utrymmet för ersättning för särskilda insatser av

övervakarna bör öka, och en höjning av det nuvarande timarvodet

för sådana insatser föreslås. Enligt utskottets mening bör

fortsatta överväganden i den frågan äga rum. Inriktningen bör

vara att övervakarna skall erhålla en högre ersättning som

täcker deras kostnader. Här bör också undersökas om brist på

rätt till ledighet från förvärvsarbete kan ha en hindrande

effekt på övervakningsarbetet, och i så fall vilka åtgärder som

kan vidtas mot detta. Det får ankomma på regeringen att

föranstalta om sådana fortsatta överväganden som utskottet nu

skisserat och därefter återkomma med förslag till riksdagen. Vad

utskottet med anledning av motion Ju510 nu anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande översyn av övervakarnas ersättning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju510 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Anslag till utbildning av personal m.fl. (mom. 26)

Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe

Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion Ju510" bort

ha följande lydelse:

Förnyelsearbetet inom kriminalvården är som ovan anförts

omfattande, och personalens arbetsuppgifter har förändrats. Som

framförs i kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning tar sig

förändringen många uttryck för den lokala myndigheten men

genomgående handlar det om ett större ansvar och krav på högre

grad av egeninitiativ.

I likhet med vad som anförs i motion Ju510 anser utskottet att

ökad utbildning och personalutveckling är en förutsättning för

att förändringsarbetet inom kriminalvården skall kunna

fullföljas. För att personalen inom kriminalvård och frivård

skall kunna klara ett större ansvarstagande bör således

utbildnings- och fortbildningsinsatserna öka.

I linje härmed bör, som framförs i motion Ju510, anslaget för

utbildning av personal m.fl. för nästa budgetår räknas upp

ytterligare för att ge utrymme för ökad fortbildning av vård-

och tillsynspersonal. Härför bör anslås 1,5 milj.kr. utöver

regeringens förslag. Vad utskottet nu uttalat om ökad utbildning

och personalutveckling bör regeringen beakta också i det

framtida budgetarbetet för kriminalvården. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha

följande lydelse:

26. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl.

att riksdagen dels med anledning av regeringens förslag

och med bifall till motion 1991/92:Ju510 yrkande 7 till

Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisar

ett reservationsanslag på 32 835 000 kr., dels med

anledning av motion 1991/92:Ju510 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Andra huvudtiteln 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 4

Allmänt 4

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. 6

Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket 8

Kriminalvårdsstyrelsen 9

Medelstilldelningen 9

Kriminalvårdsanstalterna 9

Medelstilldelningen m.m. 9

Verkställighetsinnehållet 10

Narkotikafria anstalter 12

Permissioner m.m. 13

Återanpassning av intagna 14

Övergångshem inom kriminalvården 15

Frivården 16

Medelstilldelningen 16

Frivårdens framtida organisation och arbetsformer 16

Utveckling av frivårdspåföljderna 17

Ökade insatser för frivårdens klienter 17

Ersättning till övervakare m.m. 18

Maskin- och verktygsutrustning m.m. 19

Medelstilldelningen 19

Utrustning för kriminalvården 19

Medelstilldelningen 19

Utbildning av personal m.fl. 20

Medelstilldelningen m.m. 20

Övrigt 21

Hemställan 22

Reservationer 25

1. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 2) 25

2. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 4) 25

3. Differentiering inom kriminalvården m.m. (mom. 11)

26

4. Permissioner (mom. 14) 26

5. Anslag till frivården (mom. 18) 27

6. Översyn av övervakarnas ersättning m.m. (mom. 23) 28

7. Anslag till utbildning av personal m.fl. (mom. 26)

28